Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:129 Utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän Prop. 2025/26:129 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 februari 2026 Ebba Busch Niklas Wykman (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll EU:s sjätte penningtvättsdirektiv ska genomföras i svensk rätt senast i juli 2027. Vissa artiklar ska dock genomföras redan den 10 juli 2025 respektive den 10 juli 2026. Det gäller bestämmelser om på vilket sätt uppgifter från registret över verkliga huvudmän får lämnas ut och sekretess för vissa uppgifter i registret. Bestämmelserna är bl.a. resultatet av anpassningar som gjorts med anledning av en dom från EU-domstolen där den nuvarande bestämmelsen om allmänhetens tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän underkändes. I propositionen behandlas dessa artiklar. Det föreslås att det införs striktare regler om på vilket sätt olika kategorier av mottagare kan få del av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän, och en ny sekretessbrytande bestämmelse. Eftersom de nya unionsrättsliga bestämmelserna innebär krav på att personer med ett berättigat intresse av uppgifterna i registret över verkliga huvudmän ska kunna få del av dessa elektroniskt och även anger ett förfarande för att fastställa om ett berättigat intresse finns, föreslås även att sådana bestämmelser tas in i nationell rätt. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut4 2Lagtext5 2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän5 2.2Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)12 2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar13 3Ärendet och dess beredning15 4Rättslig reglering i huvuddrag16 4.1Registret över verkliga huvudmän16 4.2EU-domstolen har underkänt delar av regleringen kring tillgången till uppgifter17 5Sammankopplingen av register18 6Offentlighet och sekretess19 6.1Offentlighetsprincipen och möjligheten att ta del av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän19 6.2Kravet på berättigat intresse gäller formerna för utlämnande20 6.3Sekretess för vissa uppgifter i registret21 7Behandling av personuppgifter33 7.1Behandlingen bör regleras i lag33 7.2Elektronisk tillgång till registret35 7.2.1Allmänt om elektronisk tillgång till personuppgifter35 7.2.2Olika regler om tillgång till registret37 7.3Förfaranderegler som gäller berättigat intresse53 7.4Identifiering och efterforskningsförbud63 7.5Rätten till överprövning64 7.6Ömsesidigt erkännande av berättigat intresse65 7.7Kontroll av yrke eller befattning när det är grund för berättigat intresse66 7.8Den verkliga huvudmannens rätt till information enligt EU:s dataskyddsförordning67 7.9Avgifter71 8Hänvisningar till EU-rättsakter74 9Ikraftträdande75 10Konsekvenser76 11Författningskommentar83 11.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän83 11.2Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)91 11.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar92 Sjätte penningtvättsdirektivet93 Sammanfattning av promemorian Utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän187 Promemorians lagförslag188 Förteckning över remissinstanserna196 Lagrådsremissens lagförslag197 Lagrådets yttrande207 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 2026211 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän dels att 3 kap. 10 och 12 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 14 nya paragrafer, 3 kap. 9 a–9 n §§, och närmast före 3 kap. 9 a–9 c, 9 f, 9 i–9 k, 9 m och 9 n §§, nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. Personuppgiftsbehandling och formerna för utlämnande av uppgifter 9 a § I 9 b–9 m §§ finns bestämmelser om behandling av personuppgifter och formerna för utlämnande av uppgifter. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter och handlingar finns i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Personuppgiftsansvar 9 b § Bolagsverket är personuppgifts-ansvarigt för registret över verkliga huvudmän. Tillgång till uppgifter 9 c § Bolagsverket ska ge omedelbar och obegränsad tillgång till uppgifterna i registret för de myndigheter, utländska organ och svenska och utländska självreglerande organ och i de syften som avses i artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen. Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt. 9 d § Bolagsverket får lämna ut uppgifter ur registret elektroniskt till verksamhetsutövare som vidtar åtgärder för kundkännedom. Myndigheten får även lämna ut uppgifter elektroniskt till utländska motsvarigheter till sådana verksamhetsutövare som avses i 1. artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843, och 2. artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen. 9 e § Bolagsverket ska bevilja att uppgifter ur registret lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst till den som har ett berättigat intresse av uppgifterna och som avses i artikel 12.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen, och till andra som har ett sådant intresse enligt andra stycket i samma artikel och som antingen anges i föreskrift som meddelats i anslutning till denna lag eller som Bolagsverket efter en bedömning i det enskilda fallet anser har ett sådant intresse. Det gäller uppgifter om 1. en verklig huvudmans namn, födelsemånad, födelseår, bosättningsland och medborgarskap, och 2. arten och omfattningen av en verklig huvudmans intresse i en juridisk person eller en trust. Bolagsverket ska även bevilja elektroniskt utlämnande av uppgifter enligt första stycket för högst fem år tillbaka i tiden om en juridisk person eller trust och beskrivningar av kontroll- och ägarstrukturer av en sådan, om den som begär uppgifterna har ett berättigat intresse enligt artikel 12.2 första stycket a, b eller e i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen. Ett berättigat intresse ska fastställas med beaktande av sökandens 1. yrke eller befattning, och 2. koppling till den juridiska person eller trust vars uppgifter efterfrågas, om sökanden inte är en sådan person som avses i artikel 12.2 första stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen. Intyg om berättigat intresse 9 f § Bolagsverket ska till den som har ett berättigat intresse enligt 9 e § utfärda ett intyg om det berättigade intresset. Intyget gäller i tre år från utfärdandet. 9 g § Om den som har ett intyg om berättigat intresse begär att få ta del av andra uppgifter elektroniskt än de uppgifter som efterfrågades när intyget utfärdades, ska Bolagsverket vid prövningen inte ompröva sin tidigare bedömning av personens yrke eller befattning. 9 h § Ett intyg om berättigat intresse som har utfärdats i ett annat land inom EES ska erkännas, om intresset är sådant som anses berättigat även enligt svensk rätt. Avslagsbeslut 9 i § Bolagsverket ska avslå en begäran om att uppgifter ur registret ska lämnas ut elektroniskt, oavsett om den görs med eller utan ett intyg om berättigat intresse, om 1. mottagaren befinner sig i ett land utanför EES och elektroniskt utlämnande skulle strida mot kapitel V i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679, eller 2. myndigheten har skälig anledning att anta att uppgifterna inte kommer att användas för det som det berättigade intresset gäller. Kontroll av berättigat intresse 9 j § Bolagsverket ska regelbundet kontrollera att den som har fått ett intyg om berättigat intresse fortfarande innehar yrket eller befattningen som låg till grund för att intyget utfärdades. En första kontroll ska göras tidigast ett år efter det att intyget utfärdades. Om myndigheten har skälig anledning att anta att det berättigade intresset inte längre finns, ska den första kontrollen göras tidigare. Bolagsverket får förelägga den som har fått intyget att lämna de uppgifter som behövs för myndighetens kontroll. Ändrade förhållanden 9 k § Den som har fått ett intyg om berättigat intresse ska informera Bolagsverket så snart de förhållanden som ligger till grund för intyget har ändrats. 9 l § Bolagsverket ska återkalla ett intyg om berättigat intresse, om det kan antas att den som har fått intyget inte längre uppfyller kraven för det. Ett intyg får även återkallas om en registermyndighet i ett annat land inom EES har återkallat ett intyg om berättigat intresse för samma person. Registerutdrag 9 m § Vid en begäran om uppgifter enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 ska Bolagsverket inte lämna uppgift om identiteterna på de personer som avses i artikel 12.4 andra stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen, och som med stöd av 9 e § fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Myndigheten ska vid en sådan begäran i stället lämna uppgift om personernas yrken eller befattningar. Bolagsverket ska inte heller lämna uppgift om identiteterna på de personer som avses i artikel 12.4 tredje stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen, och som med stöd av 9 e § fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Det gäller om ett sådant uppgiftslämnande skulle äventyra den utländska myndighetens analyser eller utredningar och den utländska myndigheten begärt att identiteterna inte ska röjas i samband med att begäran om att få del av uppgifter gjordes. Begränsningen i andra stycket får gälla under högst fem år från det att uppgifterna lämnades ut. Bolagsverket får därefter förlänga tidsperioden med ett år i taget, om den utländska myndigheten begär det och det finns skäl för det. Ytterligare föreskrifter 9 n § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om 1. innehållet i och övriga egenskaper hos registret över verkliga huvudmän, och 2. personuppgiftsbehandling och formerna för utlämnande av uppgifter. 10 § Bolagsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 9 m § första och andra styckena finns i 7 kap. 2 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. innehållet i och övriga krav på anmälan enligt 2 kap. 3–5 §§, 1. innehållet i och övriga krav på en anmälan enligt 2 kap. 3–5 §§, och 2. innehållet i och övriga egenskaper hos registret med uppgifter om verkliga huvudmän, 3. frågor om tillgång till registret, och 4. sådana avgifter som avses i 11 §. 2. sådana avgifter som avses i 11 §. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 21 kap. 4 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 kap. 4 b § Sekretessen enligt 3 § första stycket hindrar inte att uppgift om en enskilds bostadsadress i registret över verkliga huvudmän lämnas till 1. ett utländskt organ enligt 3 kap. 9 c § första stycket lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän eller ett svenskt eller utländskt självreglerande organ enligt samma paragraf, eller 2. en ansvarig enhet enligt artikel 3.3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, som i hemlandet har en offentlig funktion. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 1 § Finansinspektionen utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. Finansinspektionen utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. För institut för elektroniska pengar omfattar tillsynen även att deras verksamhet drivs i enlighet med andra författningar som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga utgivare av elektroniska pengar som avses i 2 kap. 2 § ska i stället bestämmelserna om tillsyn i de lagar som reglerar deras verksamhet tillämpas, om inte annat följer av denna lag. För institut för elektroniska pengar omfattar tillsynen även att deras verksamhet drivs i enlighet med andra författningar som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga utgivare av elektroniska pengar som avses i 2 kap. 2 § ska i stället bestämmelserna om tillsyn i de lagar som reglerar deras verksamhet tillämpas, om inte annat följer av denna lag. Om ett företag som fått tillstånd att ge ut elektroniska pengar från en filial i Sverige enligt 3 kap. 28 § inte följer bestämmelserna i denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, får Finansinspektionen återkalla tillståndet eller, om det är tillräckligt, meddela varning. Detsamma gäller om företaget på annat sätt visat sig olämpligt att ge ut elektroniska pengar. Om ett filialtillstånd återkallas med stöd av andra stycket ska 12 § tillämpas. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i det land där företaget har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Ärendet och dess beredning I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 (det nuvarande penningtvättsdirektivet) – det fjärde i ordningen sedan 1991 – finns regler om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Reglerna genomförs i huvudsak i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) och lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän (registerlagen). Det nuvarande penningtvättsdirektivet har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018. I maj 2024 antogs nya rättsakter på området: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1620 av den 31 maj 2024, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 (penningtvättsförordningen), och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 (sjätte penningtvättsdirektivet), bilaga 1. Redan den 22 juni 2022 – samtidigt som förhandlingarna om de nya reglerna pågick – fick en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på de författningsändringar som krävs för att anpassa svensk rätt till de nya reglerna (dir. 2022:76). Utredningen, som antog namnet 2022 års penningtvättsutredning, överlämnade den 30 augusti 2024 betänkandet Ett nytt regelverk mot penningtvätt och finansiering av terrorism (SOU 2024:58) till regeringen (i denna proposition i det följande benämnt betänkandet). På grund av att förhandlingarna om de nya reglerna drog ut på tiden, kunde 2022 års penningtvättsutredning inte ta fram sina förslag och bedömningar utifrån de slutliga versionerna av rättsakterna. Mot den bakgrunden togs bl.a. promemorian Utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän fram inom Finansdepartementet. I den promemorian behandlas de artiklar i sjätte penningtvättsdirektivet som ska genomföras i svensk rätt senast den 10 juli 2025 respektive senast den 10 juli 2026. Promemorian utgår i sina förslag och bedömningar från den slutliga versionen av sjätte penningtvättsdirektivet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2025/00707). I denna proposition behandlas promemorians lagförslag. Lagrådet Regeringen beslutade den 4 december 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen följer delvis Lagrådets förslag och synpunkter, som behandlas i avsnitt 7.2.2 och författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen görs även vissa språkliga och redaktionella ändringar. Rättslig reglering i huvuddrag Registret över verkliga huvudmän Kriminella som vill tvätta brottsvinster eller finansiera terrorism använder sig inte sällan av juridiska personer eller truster för att genomföra sina transaktioner. Genom att använda sig av företag blir det mindre uppenbart vem som står bakom transaktionen och vad det handlar om för transaktion. I syfte att öka transparensen och därigenom motverka att företag används för penningtvätt eller finansiering av terrorism finns Bolagsverkets register över verkliga huvudmän. Bestämmelserna om registret finns i registerlagen och förordningen (2017:667) om registrering av verkliga huvudmän (registerförordningen), som genomför artiklarna 30 och 31 i det nuvarande penningtvättsdirektivet. En verklig huvudman är en fysisk person som, ensam eller tillsammans med någon annan, ytterst äger eller kontrollerar en juridisk person eller en fysisk person för vars räkning en transaktion eller verksamhet utförs (1 kap. 3 § registerlagen). Bestämmelserna i registerlagen innebär att varje juridisk person är skyldig att ha tillförlitliga uppgifter om vem som är dess verkliga huvudman samt om arten och omfattningen av hans eller hennes intresse i den juridiska personen (2 kap. 1 § första stycket). Vidare krävs att uppgifterna ska anmälas till Bolagsverket, som ansvarar för det svenska registret. Det ska göras både i samband med registrering av den juridiska personen och vid ändrade förhållanden (2 kap. 3 § registerlagen). Detsamma gäller även truster (1 kap. 1 § andra stycket och 2 kap. 7 § registerlagen). Uppgifterna i det svenska registret över verkliga huvudmän är offentliga (3 kap. 3 § registerförordningen). Verksamhetsutövare, det vill säga företag som enligt penningtvättslagen ska motverka att deras verksamhet missbrukas för penningtvätt och finansiering av terrorism, förutsätts göra sökningar i registret över verkliga huvudmän när de vidtar åtgärder för kundkännedom (3 kap. 8 § första stycket penningtvättslagen). Därutöver kan uppgifterna i registret användas i myndigheters underrättelseverksamhet, brottsbekämpande verksamhet eller tillsynsverksamhet. Registret kan även bidra till att media och det civila samhällets organisationer får bättre möjligheter till granskning. Enligt 3 kap. 2 § registerförordningen ska följande uppgifter finnas i registret: företagsnamn eller namn och, i förekommande fall, organisationsnummer, namn, medborgarskap, bosättningsland och personnummer eller samordningsnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum för verkliga huvudmän, och uppgift om arten och omfattningen av de verkliga huvudmännens intresse. Om en verklig huvudman utövar kontroll över den juridiska personen genom en annan juridisk person ska det i registret även finnas vissa uppgifter om den mellanliggande enheten. Från kravet på registrering av verkliga huvudmän finns vissa undantag. Om det inte finns någon verklig huvudman eller om det inte går att fastställa vem som är det, ska det i stället finnas uppgift om detta i registret (2 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket registerlagen). Därutöver finns ett undantag från att anmäla namn på verkliga huvudmän som gäller i vissa fall då det skulle riskera att avslöja de verkliga huvudmännens åskådning eller, såvitt avser dem, känsliga personuppgifter enligt artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (EU:s dataskyddsförordning). Det kan exempelvis gälla etniskt ursprung eller politiska åsikter. Undantaget gäller bl.a. för ideella föreningar som är juridiska personer och som har politisk, religiöst eller kulturellt ändamål samt trossamfund som inte sedan tidigare finns registrerade i handelsregistret (2 kap. 6 § registerlagen). EU-domstolen har underkänt delar av regleringen kring tillgången till uppgifter Enligt artikel 30.5 i det nuvarande penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap är tillgängliga i samtliga fall för bl.a. allmänheten. Den 22 november 2022 meddelade EU-domstolen i de förenade målen C-37/20 och C-601/20, WM och Sovim SA mot Luxemburg Business Register en dom som gällde frågan om det är i överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) och EU:s dataskyddsförordning att uppgifterna i registret över verkliga huvudmän (i Luxemburg) är tillgängliga för allmänheten, utan att det måste styrkas att ett berättigat intresse av uppgifterna finns. EU-domstolen bekräftade att allmänhetens tillgång till information om verkliga huvudmän är ett ingrepp i de rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan, det vill säga rätten till respekt för bl.a. privatliv och rätten till skydd för personuppgifter. I fråga om hur allvarligt ingreppet är framhöll domstolen att informationen från registren kan möjliggöra en sammanställning av vissa personuppgifter av mer eller mindre omfattande karaktär och att det ligger i sakens natur att tillgängliggörande av informationen till allmänheten innebär att ett obegränsat antal personer kan få tillgång till informationen. Domstolen framhöll även att det får till följd att personer som vill ha tillgång till uppgifterna av andra skäl än de som har med de mål som eftersträvas med registren, kan få tillgång till uppgifterna och att den möjligheten dessutom är ännu mer lättillgänglig när uppgifterna – som i Luxemburgs fall – finns på internet. Vidare konstaterade domstolen att följderna av ett eventuellt missbruk av personuppgifterna förvärras av att uppgifterna, sedan de har gjorts tillgängliga för allmänheten, kan lagras och spridas och att det då kan bli ännu svårare, eller till och med omöjligt, för den verkliga huvudmannen att på ett effektivt sätt försvara sig mot missbruk av personuppgifterna (punkterna 40–44). Ett ingrepp i rättigheterna i stadgan kan i vissa fall vara motiverat. Det förutsätter dock att begränsningen av den aktuella rättigheten är nödvändig och görs i syfte att uppnå ett mål av allmänt samhällsintresse eller för att tillgodose behovet av att skydda andra människors rättigheter och friheter. Dessutom krävs att åtgärden är föreskriven i lag, är förenlig med det väsentliga innehållet i rättigheterna och friheterna som garanteras enligt stadgan, och är proportionerlig (artikel 52.1 i stadgan). När det gäller frågan om ingreppet i de rättigheter som garanteras genom stadgan är motiverat i fråga om allmänhetens tillgång till uppgifter om verkliga huvudmän konstaterade EU-domstolen att intresset av att förebygga penningtvätt och finansiering av terrorism i och för sig är ett mål av allmänt intresse som kan motivera ingrepp i de grundläggande rättigheterna, men ansåg inte att det styrkts att ingreppet var absolut nödvändigt eller proportionerligt (punkterna 59, 76 och 86). EU-domstolen underkände därför den nuvarande ordningen, det vill säga att uppgifterna i registret är tillgängliga för allmänheten utan att ett berättigat intresse av uppgifterna krävs. EU-domstolens dom beaktas i sjätte penningtvättsdirektivet. I sjätte penningtvättsdirektivet regleras bl.a. vilka fysiska och juridiska personer som har ett berättigat intresse av tillgång till uppgifter i registret (artikel 12). Dessutom finns detaljerade regler kring hur ett berättigat intresse ska fastställas. Sammankopplingen av register Regeringens bedömning Bolagsverket bör arbeta i riktningen att registret över verkliga huvudmän ska vara sammankopplat med utländska register via den centrala europeiska plattformen. Promemorians bedömning Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna delar bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning Redan genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018, som är ett ändringsdirektiv i förhållande till det nuvarande penningtvättsdirektivet, blev det klart att medlemsstaternas register över verkliga huvudmän ska kopplas samman via den centrala europeiska plattformen som inrättats genom ett annat direktiv. Det är Europeiska kommissionen som svarar för driften av plattformen. Avsikten var att sammankopplingen skulle ha genomförts senast den 10 mars 2021. Sammankopplingen har dock försenats och det tekniska arbetet för att förbereda inför den pågår alltjämt. I sjätte penningtvättsdirektivet finns i artikel 10.19 en bestämmelse som anger att registren ska vara sammankopplade. Bolagsverket bör fortsätta att arbeta i riktningen att registret över verkliga huvudmän ska vara sammankopplat med utländska register via den centrala europeiska plattformen. Avsikten är att de som ska kunna få del av uppgifter från de sammankopplade registren ska delas in i olika kategorier med olika behörigheter. Dessa kategorier bestäms på EU-nivå. Om Bolagsverket bedömer att en uppgiftsmottagare tillhör en viss kategori innebär det att den uppgiftsmottagaren också kan få tillgång till uppgifter i andra medlemsstaters register som ingår i sammankopplingen enligt vad som gäller för den kategorin. Det finns behov av att ta fram en behörighetslösning där de som vill ha del av uppgifter har möjlighet att visa att de tillhör en viss kategori. Frågor som har med behörighetslösningen att göra behandlas inte i detta lagstiftningsärende. Offentlighet och sekretess Offentlighetsprincipen och möjligheten att ta del av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän En av hörnstenarna i den svenska rättsordningen är offentlighetsprincipen. Allmänheten ska garanteras insyn i såväl myndigheternas ärendehantering som deras verksamhet i stort. Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på olika sätt, exempelvis genom rätten att ta del av allmänna handlingar (2 kap. tryckfrihetsförordningen). Registret över verkliga huvudmän har länge varit öppet för sökningar via Bolagsverkets hemsida. Det kan då sällan ha funnits ett behov för den enskilde att framställa en uttrycklig begäran till Bolagsverket om att få ta del av uppgifter ur registret. Var och en kan dock begära att få del av uppgifter ur registret med stöd av rätten att ta del av allmänna handlingar. Bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen ger dock inte någon rätt att ta del av information i något visst format. En myndighet är nämligen inte i större utsträckning än vad som följer av lag skyldig att lämna ut en upptagning för automatiserad behandling i annan form än utskrift, det s.k. utskriftsundantaget (2 kap. 16 § tryckfrihetsförordningen). Möjligheterna för enskilda att få del av allmänna handlingar kan i vissa fall begränsas. Så kan göras bl.a. med hänsyn till förhållandet till en annan stat eller mellanfolklig organisation eller skyddet för den enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden (2 kap. 2 § första stycket 1 och 6 tryckfrihetsförordningen). Kravet på berättigat intresse gäller formerna för utlämnande Regeringens förslag Det ska tydliggöras att de nya bestämmelserna i registerlagen som avser tillgången till uppgifterna i registret över verkliga huvudmän reglerar formerna för utlämnande av uppgifter och att bestämmelser om utlämnande av handlingar och uppgifter finns i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen. Regeringens bedömning Reglerna i sjätte penningtvättsdirektivet om berättigat intresse avser formerna för hur uppgifter ur medlemsstaternas register över verkliga huvudmän lämnas ut. Direktivet påverkar däremot inte möjligheten i sig för andra myndigheter och enskilda att få del av uppgifter och handlingar. Direktivet utesluter inte att uppgifter ur registret kan lämnas ut elektroniskt till andra som har berättigat intresse av uppgifter än de som har berättigat intresse utifrån de ändamål som sjätte penningtvättsdirektivet beaktar. Promemorians förslag och bedömning Förslaget och bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning Som en följd av den dom som redogörs för i avsnitt 4.2 finns det i sjätte penningtvättsdirektivet regler som gäller tillgången till uppgifter. Reglerna innebär bl.a. att vissa personer med ett s.k. berättigat intresse ska kunna få tillgång till uppgifter ur registret. Promemorian redogör för hur uttrycket ”tillgång till” i artikel 12.1 i sjätte penningtvättsdirektivet bör tolkas. Som promemorian är inne på, bör artikeln förstås som att de med berättigat intresse enligt den artikeln ska garanteras en rätt till elektronisk tillgång, det vill säga artikeln gäller formerna för utlämnande. Regeringen anser därmed att direktivets regler om berättigat intresse inte påverkar enskildas möjligheter att ta del av allmänna handlingar. I sådana frågor gäller fortfarande tryckfrihetsförordningens och offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser. Det bör i registerlagen tas in en bestämmelse som upplyser om det förhållandet. Artikel 12 i sjätte penningtvättsdirektivet bör vidare, enligt regeringens uppfattning, förstås som att den säkerställer att de personer som har ett berättigat intresse av att få del av uppgifterna utifrån de ändamål som direktivet beaktar garanteras en rätt till att få del av dem elektroniskt. Den anger däremot inte vad som gäller för de personer som har ett berättigat intresse av uppgifterna av andra skäl än sådana som beaktas i direktivet, det vill säga skäl som inte har med att förebygga och bekämpa penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism. Enligt regeringens uppfattning utesluter varken domen från EU-domstolen eller sjätte penningtvättsdirektivet att också sådana personer kan få del av uppgifterna elektroniskt (jfr skäl 36 till sjätte penningtvättsdirektivet). De garanteras däremot inte någon sådan rätt genom sjätte penningtvättsdirektivet. Sekretess för vissa uppgifter i registret Regeringens förslag Sekretess för uppgift om bostadsadress som gäller till förmån för personer som riskerar att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgift om bl.a. bostadsadress röjs ska inte gälla i förhållande till vissa utländska organ samt Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd och utländska självreglerande organ när de utför vissa tillsynsuppgifter, och vissa ansvariga enheter som i hemlandet har en offentlig funktion. Regeringens bedömning Befintliga sekretessbestämmelser är tillräckliga för att tillgodose behovet av sekretess och direktivets krav på sekretess för uppgifter i registret. Befintliga sekretessbestämmelser är även tillräckliga för att vid behov kunna skydda uppgifter från utländska register över verkliga huvudmän som myndigheter får del av. Sekretess för bostadsadress kommer i regel inte hindra att myndigheter får del av sådana uppgifter ur registret i syfte att förebygga och bekämpa brottslighet och andra regelöverträdelser. Direktivets krav när det gäller vissa myndigheters möjlighet att få del av uppgifterna är därmed uppfyllt. Direktivets regler om statistik och rapportering till Europeiska kommissionen i fråga om tillämpningen av sekretess för uppgifter i registret över verkliga huvudmän bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Promemorians förslag och bedömning Förslaget och bedömningen i promemorian stämmer delvis överens med regeringens. Promemorian föreslår att den nya sekretessbrytande bestämmelsen ska bryta sekretess även i förhållande till myndigheter. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller har inget att invända mot dem. Bolagsverket anser att det finns oklarheter kring hur sekretessen ska tillämpas och Giva Sverige betonar att det krävs tydlig vägledning från Bolagsverket i fråga om sekretesskyddet. Giva Sverige framhåller även behovet av en fungerande överprövningsprocess. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter bedömningen att artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet avser sekretess och om förslaget innebär att artikeln genomförs fullt ut. Advokatsamfundet föreslår att det bör övervägas en särskild och mer omfattande sekretessbestämmelse för uppgifter i registret över verkliga huvudmän. Dessutom anser advokatsamfundet att det finns behov av att risken för att produktleverantörer vidareförmedlar sekretesskyddade uppgifter analyseras närmare. Detsamma gäller risken för att sekretesskyddet innebär att det inte är möjligt att uppfylla kravet på kundkännedomsåtgärder. Advokatsamfundet framhåller vikten av rutiner för att skydda integritetskänsliga uppgifter. Skälen för regeringens förslag och bedömning Sjätte penningtvättsdirektivet innebär krav på sekretess i vissa fall Artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet har rubriken ”undantag från reglerna gällande tillgång till register över verkligt huvudmannaskap”. I artikeln uppställs krav på att det i undantagsfall – som ska fastställas i nationell rätt – ska gå att neka tillgång till alla eller vissa uppgifter i registret över verkliga huvudmän. Det gäller om röjande av uppgifterna skulle utsätta den verkliga huvudmannen för en oproportionell risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning, trakasserier, våld eller hot. Det gäller även om den verkliga huvudmannen är underårig eller av andra skäl saknar rättshandlingsförmåga. Undantag från tillgången till uppgifter ska, enligt samma artikel, kunna ställas upp i förhållande till ansvariga enheter som har rätt till uppgifter när de utför kundkännedomsåtgärder (artikel 11.3) och andra fysiska och juridiska personer som bedömts ha ett berättigat intresse av uppgifterna (artikel 12.1), dock inte i förhållande till sådana ansvariga enheter som är notarier, advokater eller andra oberoende jurister, och samtidigt är offentliga tjänstemän, när de utför vissa särskilt angivna tjänster. Bedömningen av om förutsättningar finns för att neka tillgång ska göras från fall till fall efter en detaljerad bedömning av omständigheternas exceptionella karaktär. Om en sådan tillgång nekas ska beslutet kunna bli föremål för en administrativ omprövning och rätten till ett effektivt rättsmedel ska garanteras. Därutöver följer av artikeln att medlemsstaterna årligen ska publicera statistik över antalet gånger som undantaget tillämpats och rapportera detta till kommissionen. Såsom promemorian tolkar artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet innebär artikeln krav på sekretess. Regeringen instämmer med Sveriges advokatsamfund att artikelns lydelse likväl skulle kunna tolkas som en regel som gäller formerna för utlämnande. Enligt regeringens mening är innehållet i artikeln däremot sådant att det är svårt att se varför avsikten skulle vara att enbart begränsa formen för utlämnande. Till detta kommer att artikel 15 till stor del motsvarar artikel 30.9 i det nuvarande penningtvättsdirektivet och att den har tolkats som en regel om sekretess (prop. 2018/19:150 s. 88, se även artikel 31.7). Regeringen delar promemorians bedömning att artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet avser sekretess. Sekretessen enligt artikel 30.9 i det nuvarande penningtvättsdirektivet – som artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet till stor del motsvarar – är frivillig och någon bestämmelse som ger sådant skydd har inte införts i svensk rätt. Enligt artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet är införande av möjlighet till sekretess för uppgifter i registret däremot inte längre en valmöjlighet utan en skyldighet (jfr ”may” och ”shall”). Det betyder att en sådan sekretess nu måste införas i den utsträckningen det inte redan finns sekretessbestämmelser i nationell rätt som ger motsvarande skydd. Medlemsstaternas handlingsutrymme vid genomförandet av sekretessbestämmelsen i direktivet Enligt regeringens uppfattning är lydelsen i artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet inte entydig i fråga om vilket handlingsutrymme som medlemsstaterna har att bestämma hur omfattande sekretessen ska vara. Å ena sidan finns det formuleringar som tyder på ett förhållandevis stort handlingsutrymme. I artikeln finns skrivningen om att det i ”undantagsfall som ska fastställas i nationell rätt …” och skrivningar som innebär att undantaget ska gälla ”alla eller vissa personuppgifter” och ska beviljas ”från fall till fall efter en detaljerad bedömning av omständigheternas exceptionella karaktär ...”. Å andra sidan innehåller artikeln förhållandevis specifika skrivningar om att undantaget ska gälla när den verkliga huvudmannen riskerar att utsättas för olika typer av brott och om den verkliga huvudmannen är underårig eller av annat skäl saknar rättshandlingsförmåga. Det förhållandet att artikeln inte innehåller någon anvisning om i vilka situationer som uppgifter om underåriga och personer som av andra skäl saknar rättshandlingsförmåga ska omfattas av sekretess, skulle vidare kunna tolkas som att den innebär krav på att samtliga uppgifter om dem ska sekretessbeläggas och då oavsett eventuell skada av att uppgifterna röjs. Enligt regeringens uppfattning talar övervägande skäl för att den av de ovan nämnda tolkningarna som ger medlemsstaterna störst handlingsutrymme vid genomförandet av artikeln gäller. Framför allt skrivningen om att sekretessen ska gälla i ”undantagsfall som ska fastställas i nationell rätt …” är svår att förstå på annat sätt. Dessutom ligger en sådan tolkning – som säkerställer att sekretessen inte blir mer långtgående än vad varje medlemsstat anser är nödvändig – i linje med det övergripande ändamålet med registret att öka transparensen när det gäller vilka som är verkliga huvudmän. Sveriges advokatsamfund anser att tolkningen leder till att artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet inte genomförs full ut. Som regeringen redogör för är det inte entydigt hur artikeln ska tolkas. Regeringen gör emellertid bedömningen att den innebär att undantagsfallen när sekretess ska gälla ska fastställas i nationell rätt. Till skillnad mot Sveriges advokatsamfund anser därför regeringen att direktivet inte innebär krav på att införa sekretess i samtliga fall som räknas upp i artikeln, om något sådant behov inte finns. Nedan följer en redogörelse över vilka uppgifter som regeringen anser bör kunna omfattas av sekretess. Uppgifter i registret som det finns behov av att kunna skydda Som utredningen redogör för kan en underårig person vara verklig huvudman (se betänkandet s. 413). Så kan exempelvis vara fallet om den underårige har fyllt 16 år och förmyndarna låter honom eller henne driva rörelse och överförmyndaren har gett sitt samtycke till det (13 kap. 13 § föräldrabalken). Så kan även vara fallet om den underårige har ett aktieinnehav som uppgår till en sådan storlek att personen är verklig huvudman enligt registerlagens bestämmelser. Även den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken och saknar rättshandlingsförmåga kan äga aktier i sådan omfattning. Någon sekretess som omfattar uppgifter i registret över verkliga huvudmän om underåriga personer och personer som av andra skäl saknar rättshandlingsförmåga finns inte i nationell rätt i dag. Det finns inte heller någon möjlighet till sekretess för uppgifter i registret som gäller till förmån för verkliga huvudmän som riskerar att utsättas för bedrägeri, kidnappning, utpressning, trakasserier, våld eller hot. Som framgår av avsnitt 4.1 finns det i registret över verkliga huvudmän uppgifter om de verkliga huvudmännens namn, medborgarskap, bosättningsland och personnummer eller samordningsnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum. Dessutom finns det uppgifter om arten och omfattningen av de verkliga huvudmännens intresse i de juridiska personerna och trusterna. Utredningen har ansett att de uppgifter som finns i registret i dag inte kan anses vara så känsliga att de bör skyddas av sekretess. Utredningen har vidare bedömt att det förhållandet att uppgifterna gäller en underårig person eller en person som av andra skäl saknar rättshandlingsförmåga inte ger anledning att göra en annan bedömning (se betänkandet s. 414). Regeringen delar utredningens slutsatser i dessa frågor. Det bör i sammanhanget även nämnas att regeringen vid genomförandet av det nuvarande penningtvättsdirektivet inte fann anledning att införa sekretess för uppgifterna i registret över verkliga huvudmän (prop. 2018/19:150 s. 88). Det har inte skett någon förändring sedan dess som ger anledning att omvärdera ställningstagandet i fråga om de uppgifter som finns i registret i dag. När den nya penningtvättsförordningen börjar tillämpas från och med juli 2027 kommer det däremot att innebära förändringar vad gäller registrets innehåll som påverkar ställningstagandet. Det kommer i registret då även att finnas uppgifter om verkliga huvudmäns bostadsadresser (artikel 62 i förordningen). Sekretessbestämmelsen i artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet tar sikte också på sådana uppgifter som kommer att finnas i registret först när penningtvättsförordningen börjar tillämpas. Det får till följd att det även är nödvändigt att bedöma behovet av att kunna skydda uppgifter som tillkommer först då. Enligt regeringens uppfattning är bostadsadress en sådan uppgift som det i vissa fall kan finnas behov av att kunna sekretessbelägga för att skydda den verkliga huvudmannen mot att utsättas för vissa brott eller andra allvarliga men. För en verklig huvudman som är utsatt för förföljelse kan konsekvenserna av att dennes bostadsadress röjs bli allvarliga. Det förhållande att bostadsadressen röjs kan innebära att personen i fråga tvingas flytta för att dennes säkerhet ska kunna upprätthållas (jfr prop. 2005/06:161 s. 49). Sammanfattningsvis anser regeringen att det finns behov av möjlighet att kunna sekretessbelägga uppgifter om verkliga huvudmäns bostadsadresser i registret över verkliga huvudmän. För uppgifter i aktiebolagsregistret och handelsregistret finns det visserligen inte någon möjlighet att sekretessbelägga adresser till de registrerade personerna (jfr 21 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen). I dessa register finns det dock endast krav på uppgift om postadress, vilket inte behöver vara samma sak som bostadsadress (4 § handelsregisterlagen [1974:157] och 1 kap. 3 § aktiebolagsförordningen). Det skulle exempelvis vara möjligt att uppfylla kravet på postadress genom att en boxadress anges (prop. 2005/06:161 s. 54). Det är ytterst EU-domstolen som tolkar unionsrätten. Om begreppet bostadsadress i det unionsrättsliga penningtvättsregelverket ger utrymme för att i stället för den faktiska bostadsadressen ange postadressen är, enligt regeringens uppfattning, i dagsläget inte klart. Det förhållandet att uppgift om bostadsadress inte borde vara nödvändigt för att identifiera den verkliga huvudmannen när personnummer finns talar enligt regeringens mening dock för att även en postadress bör godtas. Trots detta går det inte att komma ifrån att bostadsadress är vad som anges i lydelsen i penningtvättsförordningen och att det troligen är vad många som anmäler uppgifter för registrering också kommer att ange. Förutsättningarna för att undvika registrering av bostadsadress i aktiebolagsregistret och handelsregistret å ena sidan och registret över verkliga huvudmän å andra sidan är därmed inte helt jämförbara. Vad som i fråga om sekretess gäller för uppgifter om adress i aktiebolagsregistret och handelsregistret kan därmed inte tas som utgångspunkt för vad som ska gälla för uppgifter om adress i registret över verkliga huvudmän. Befintlig sekretessbestämmelse är tillräcklig Av 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen följer att uppgifter om den enskildes bostadsadress kan sekretessbeläggas, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde kan komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs. Bestämmelsen är tillämplig hos alla myndigheter, oavsett i vilket sammanhang uppgiften förekommer. Som framgått under föregående rubrik finns det dock vissa undantag, bl.a. i fråga om uppgifter i aktiebolagsregistret och handelsregistret. När en ny sekretessbestämmelse införs ska skyddsintresset vägas mot intresset av insyn hos den myndighet där uppgifterna i fråga finns. Avvägningen mellan dessa intressen avspeglas vanligen i det skaderekvisit som tas in i bestämmelsen (för en närmare redogörelse, se prop. 2012/13:192 s. 33–34). När det gäller bestämmelsen i 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen har den avvägningen mynnat ut i ett s.k. kvalificerat rakt skaderekvisit, det vill säga en stark presumtion för offentlighet. Regeringen har – såsom Sveriges advokatsamfund anser bör göras – övervägt om det finns behov av en särskild sekretessbestämmelse som gäller uppgifterna i registret över verkliga huvudmän. Enligt regeringens bedömning bör bestämmelsen i 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen dock vara tillräcklig för att uppfylla eventuella behov av sekretess för uppgifter om verkliga huvudmäns bostadsadresser. Bestämmelsen bedöms även uppfylla de krav på sekretess som finns i artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet. Av artikel 15 framgår att sekretessen bl.a. ska gälla om röjande av uppgiften skulle utsätta den verkliga huvudmannen för en oproportionell risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning av olika slag, trakasserier, våld eller hot. De situationer som regeln tar sikte på får anses innefattas i ”hot eller våld” eller ”annat allvarligt men” i 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen. Vidare framstår den avvägning som gjorts mellan skydds- respektive insynsintresse i den nämnda bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen som resulterat i ett kvalificerat rakt skaderekvisit ändamålsenlig även för att uppnå syftet med artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet. Regeringen anser därför att kravet på sekretess enligt artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet redan är uppfyllt i nationell rätt genom bestämmelsen i 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen. Enligt Sveriges advokatsamfund är de uppgifter som föreslås ska kunna lämnas ut elektroniskt till mottagare med berättigat intresse (se mer om detta i avsnitt 7.2.2) inte sådana att de kan sekretessbeläggas enligt 21 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen. Regeringens bedömning av behovet av sekretess tar dock inte enbart sikte på situationer där det handlar om elektroniskt utlämnande till mottagare med berättigat intresse. Regeringen anser inte heller att artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet innebär att det måste införas sekretess för uppgifter som ska kunna lämnas ut elektroniskt till mottagare med berättigat intresse. Som regeringen uppfattar artikeln handlar den förvisso om att medlemsstaterna ska införa sekretess, men medlemsstaterna har förhållandevis stort utrymme att avgöra när sådan sekretess behövs. Det gäller även om det i artikeln anges att den utgör ett undantag från bl.a. artikel 12.1 i samma direktiv som avser just elektroniskt utlämnande till mottagare med berättigat intresse. Som ovan framgår anser regeringen att behov av sekretess för uppgifter i registret enbart kan finnas när det gäller uppgifter om bostadsadress. Mot bakgrund av vad som redogörs för i detta avsnitt anser regeringen inte heller att det finns behov av att införa ett sekretesskydd likt det som finns i folkbokföringen enligt 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, som Sveriges advokatsamfund är inne på. Folkbokföringssekretessen gäller om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. Till skillnad från vad som gäller för sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen krävs det alltså inte att det men som den enskilde eller en närstående kan komma att lida vid röjande är allvarligt. Av folkbokföringen kan det framgå förhållanden som kan vara känsliga och som inte framgår av registret över verkliga huvudmän, exempelvis adoption. Behoven av sekretess för uppgifter i respektive register är därmed inte helt jämförbara. När det gäller Sveriges advokatsamfunds farhåga att sekretesskyddet inte går att förena med kravet på kundkännedomsåtgärder gör regeringen följande överväganden. Sekretessen kan bli aktuell för uppgifter om bostadsadress som finns i registret över verkliga huvudmän. Som advokatsamfundet anger ska vid kundkännedomsåtgärder identiteten på verkliga huvudmän kontrolleras bl.a. genom att inhämta uppgifter från registret över verkliga huvudmän (artikel 22.7 tredje stycket i penningtvättsförordningen). Om registermyndigheten nekar utlämnande av uppgiften om bostadsadress innebär inte det, enligt regeringens uppfattning, per automatik att kundkännedomskravet inte är uppfyllt. En annan sak är att verksamhetsutövaren kan behöva överväga andra sätt att kontrollera informationen om den verkliga huvudmannen som getts av kunden. Giva Sverige framhåller behov av tydlig vägledning från Bolagsverket i fråga om sekretesskyddet och en fungerande överprövningsprocess. Bolagsverket har att tillämpa de förutsättningar som följer av i 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen. Vid tillämpningen av bestämmelsen kan förarbetena och den rättspraxis som finns på området ge vägledning. Det kan vidare konstateras att det finns möjlighet att överklaga beslut att inte lämna ut en handling enligt befintlig lagstiftning (2 kap. 19 § första stycket tryckfrihetsförordningen, se även 6 kap. 7 § första stycket 1 och andra stycket offentlighets- och sekretesslagen). Beslut att lämna ut handlingar är däremot inte överklagbara. Det kan, som Bolagsverket lyfter, vara svårt för myndigheten att känna till om den registrerade löper risk för att utsättas för brott endast på grundval av registeruppgifter. I det avseendet anser dock regeringen att det får förutsättas att den registrerade själv informerar Bolagsverket om sitt behov av att få uppgifter sekretessbelagda och skälet för detta (jfr prop. 2005/06:161 s. 55). Det kan förekomma att det inte är den registrerade själv som lämnar uppgifterna. Den registrerade får dock förutsättas kunna upplysa den som ger in uppgifterna för den juridiska personens räkning om att hans eller hennes bostadsadress bör omfattas av sekretess så att det kan förmedlas till Bolagsverket eller själv föra fram det till myndigheten. Det får även förutsättas att Bolagsverket vidtar eventuella nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den som anmäler uppgifter för registrering i registret förstår att uppgift om bostadsadress kan komma att lämnas ut såvida sekretess inte gäller. Regeringen instämmer med Sveriges advokatsamfund om att det är viktigt med rutiner för att motverka att sekretesskyddade uppgifter röjs av misstag. Det bedöms vara en fråga för Bolagsverket att överväga behovet av nya rutiner i det syftet. Det finns behov av att sekretessen bryts i vissa fall En uppgift om en verklig huvudmans bostadsadress kan bidra till att identifiera vem personen är. Uppgiften kan främst antas vara av betydelse när det handlar om en person som saknar personnummer och därmed inte kan identifieras på det sättet. Uppgiften om bostadsadress kan även möjliggöra att det går att få kontakt med den verkliga huvudmannen. Det är viktigt att den sekretess som i vissa fall kommer att gälla för uppgifter om verkliga huvudmäns bostadsadresser i registret över verkliga huvudmän inte försvårar brottsbekämpande myndigheters arbete, arbete som myndigheter bedriver i syfte att förhindra att sanktioner kringgås eller inte genomförs och den tillsyn på penningtvättsområdet som bedrivs av myndigheter och självreglerande organ. Det är dessutom viktigt att sådana ansvariga enheter som är notarier, advokater eller andra oberoende jurister, som i hemlandet har en offentlig funktion, kan få del av fullständiga uppgifter om verkliga huvudmän när de på en klients vägnar och för dennes räkning deltar i eller bistår vid planering eller utförande av vissa typer av transaktioner. Det gäller bl.a. i samband med köp och försäljning av fastigheter och företag och vid säkerställande av kapital för att bilda, driva eller leda företag (artikel 3.3 b i penningtvättsförordningen). I uttrycket ansvariga enheter ingår verksamhetsutövare som är den svenska benämningen på ansvariga enheter vars verksamhet omfattas av penningtvättslagen. Det borde dock inte förekomma att sådana bedriver den typ av verksamhet som avses och samtidigt innehar offentliga funktioner. Mot bakgrund av att det kan finnas utländska ansvariga enheter som bedriver den typen av verksamhet och samtidigt innehar en offentlig funktion, som vill ha del av sekretessbelagda uppgifter i registret över verkliga huvudmän finns det ändå behov av att ta ställning till vad som ska gälla i fråga om sekretess i den situationen. Det är möjligt att sekretessen i vissa av dessa fall upphör att gälla till följd av den verkliga huvudmannens samtycke (10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen). Det kan dock inte förutsättas att ett samtycke finns i alla fall. Regeringen har i tidigare lagstiftningsärende gjort bedömningen att brottsbekämpningens intresse av att få tillgång till kontaktuppgifter väger tyngre än det intrång i den personliga integriteten som det kan innebära att lämna ut sådana uppgifter till brottsbekämpningen (prop. 2024/25:65 s. 77). De mottagare som det nu handlar om är inte enbart brottsbekämpande myndigheter. Samtliga mottagare har dock gemensamt att de utför arbete som bidrar till att bekämpa brottslighet i form av penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism eller att riktade ekonomiska sanktioner kringgås. När det gäller de självreglerande organen handlar det dessutom om att de fullgör en uppgift åt staten och de ska enligt sjätte penningtvättsdirektivet från och med sommaren 2027 själva stå under tillsyn av en myndighet (artikel 52). För svensk del rör det sig om Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd som är ett sådant självreglerande organ. Eftersom penningtvätt, finansiering av terrorism och kringgående av sanktioner i många fall är gränsöverskridande är det nödvändigt att även utländska organ och självreglerande organ kan få del av fullständiga uppgifter om verkligt huvudmannaskap som ett led i att bekämpa och förhindra brottslighet. Enligt regeringens bedömning väger intresset av uppgifterna om bostadsadress för dessa mottagare – såväl brottsbekämpande myndigheter som de andra mottagarna som nämnts ovan – tyngre än det intrång i den personliga integriteten som det kan innebära att dessa uppgifter lämnas ut. Sammantaget görs bedömningen att det inte ska gälla någon sekretess för enskildas bostadsadress i registret över verkliga huvudmän i förhållande till de som nämnts ovan. Det handlar då om de myndigheter, utländska organ och självreglerande organ som anges i artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet (se mer i avsnitt 7.2.2 i fråga om vilka myndigheter och organ det är) samt ansvariga enheter som avses i artikel 3.3 b i penningtvättsförordningen – det vill säga notarier, advokater eller andra oberoende jurister i samband med vissa tjänster – som i hemlandet har en offentlig funktion. Det ligger i linje med vad som anges i artiklarna 11 och 15 i sjätte penningtvättsdirektivet om att sekretessen inte ska gälla i vissa fall. Befintliga bestämmelser innebär att sekretessen bryts i vissa fall Sekretessen för uppgift om bostadsadress i registret över verkliga huvudmän kan redan enligt befintlig reglering brytas i förhållande till vissa av de som i avsnittet ovan har identifierats kunna ha behov av uppgift om bostadsadress. Av 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen följer att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. En sådan uppgiftsskyldighet finns i lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna som trädde i kraft den 1 april 2025. Enligt bestämmelser i den lagen är en myndighet skyldig att på begäran av en brottsbekämpande myndighet lämna ut en fysisk persons bostadsadress, om uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten (4 §). Med brottsbekämpande myndighet avses Ekobrottsmyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten (2 §). Från skyldigheten att lämna ut uppgiften finns ett undantag som gäller om uppgiften omfattas av sekretess och synnerliga skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Promemorian gör bedömningen att uppgiftsskyldigheten enligt den nya lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna tillsammans med den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen inte är tillräcklig för att uppfylla det behov av att bryta sekretessen för bostadsadress i förhållande till de mottagare som det nu handlar om. Regeringen delar endast till viss del den bedömningen. Synnerliga skäl är ett högt ställt krav och intresseavvägning kan enbart i undantagsfall förväntas resultera i att en uppgift inte lämnas ut (prop. 2024/25:65 s. 203). Det är enligt regeringens uppfattning svårt att se att det skulle aktualiseras i fråga om bostadsadress i registret över verkliga huvudmän, om en sådan uppgift efterfrågas av brottsbekämpande myndigheter. Regeringen instämmer däremot med promemorian att möjligheten att lämna ut uppgift om bostadsadress med stöd av dessa bestämmelser inte är tillräcklig för att tillgodose det behov av uppgifter om bostadsadress som vissa andra myndigheter, vissa utländska organ och självreglerande organ kan ha enligt vad som redogörs för i avsnittet ovan. Från och med den 1 december 2025 gäller en ny paragraf som i vissa fall bryter sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (10 kap. 15 a § offentlighets- och sekretesslagen, se prop. 2024/25:180). Paragrafen innebär bl.a. att den sekretess som ovan bedömts kunna bli tillämplig i fråga om enskildas bostadsadress i registret över verkliga huvudmän bryts i förhållande till annan myndighet i vissa fall. Sekretessen kan bl.a. – och såvitt nu är av intresse – brytas om uppgiften behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet (första stycket 1) eller förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda fusk och överträdelser av regler (första stycket 5). Det förutsätter dock att den intresseavvägning som ska göras enligt paragrafen mynnar ut i att uppgiften ska lämnas ut. Uppgiften får inte lämnas om övervägande skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Avsikten är att undantaget ska tillämpas restriktivt. Möjligheten att avstå från ett utlämnande, när det sker på begäran av en annan myndighet, är avsett att träffa de undantagsfall där ett utlämnande av en viss uppgift framstår som mycket olämpligt (prop. 2024/25:180 s. 43).Med tillämpning av den nya paragrafen kommer sekretessen för bostadsadress i registret över verkliga huvudmän sannolikt i regel att brytas i förhållande till brottsbekämpande myndigheter, tillsynsmyndigheterna på penningtvättsområdet, Skatteverket och myndigheterna med ansvar för genomförandet av sanktioner som kan ha behov av uppgiften, det vill säga i förhållande till flertalet av de som i avsnittet ovan identifierats ha behov av uppgifterna. I dessa fall handlar det om att uppgiften kan behövas i syfte att antingen förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda överträdelser av regler. I det sist nämna fallet kan det handla om exempelvis överträdelser av penningtvättsregleringen eller skattelagstiftningen. Sekretessen för uppgift om en enskilds bostadsadress enligt 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen gäller med ett kvalificerat rakt skaderekvisit, det vill säga det gäller en extra stark presumtion för att uppgifterna är offentliga. Det är alltså fråga om en svag sekretess. Mot bakgrund av vad det handlar om för typ av uppgift och sammanhanget kan det antas att intresseavvägningen i princip alltid kommer att resultera i att uppgiften lämnas ut. I förarbetena till 10 kap. 15 a § offentlighets- och sekretesslagen behandlas frågan hur intresseavvägningen i bestämmelsen förhåller sig till möjligheten att med stöd av den sekretessbrytande bestämmelsen genomföra en rutinmässig överföring av uppgifter (prop. 2024/25:180 s. 48). Regeringen uttalade då att förutsättningarna för att på förhand göra intresseavvägningen kan vara olika beroende på uppgifternas karaktär och de sammanhang som de förekommer i. Med hänsyn till att det nu är fråga om uppgifter om bostadsadress anser regeringen att det finns goda möjligheter att göra en intresseavvägning på förhand i fråga om utlämnande av uppgifter från registret över verkligen huvudmän till de ovan nämnda myndigheterna. Det bör framhållas att den utlämnande myndigheten – Bolagsverket i detta fall – aldrig kan avstå från att göra den prövning som ska ske enligt bestämmelsen. Den intresseavvägning som gjorts vid ett tillfälle kan också behöva omprövas och kan då komma att falla ut på ett annat sätt. När det gäller utländska organs behov av uppgift om bostadsadress konstaterar regeringen att viss möjlighet finns att lämna ut sådana uppgifter med stöd av 8 kap. 3 § 2 offentlighets- och sekretesslagen. Enligt den punkten får en myndighet lämna ut en sekretessbelagd uppgift, om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas ut. Bestämmelsen i 8 kap. 3 § 2 offentlighets- och sekretesslagen skulle dock inte innebära någon förpliktelse för Bolagsverket att lämna ut uppgifterna, utan endast en möjlighet. Enligt regeringens mening kan befintlig reglering därmed inte anses tillräcklig för att tillgodose de behov av att få del av sekretessbelagd uppgift om bostadsadress i registret över verkliga huvudmän som utländska organ kan ha. Detsamma gäller det behov som självreglerande organ på penningtvättsområdet och vissa ansvariga enheter skulle kunna ha i enlighet med vad som angetts i föregående avsnitt. En sekretessbrytande bestämmelse föreslås Enligt regeringens mening finns det behov av att införa en ny sekretessbrytande bestämmelse för att tillgodose det behov som utländska organ, självreglerande organ på penningtvättsområdet och vissa ansvariga enheter har att kunna få del av sekretessbelagda uppgifter om enskildas bostadsadresser i registret över verkliga huvudmän (se avsnitten närmast ovan). Regeringen föreslår att det i offentlighets- och sekretesslagen tas in en sekretessbrytande bestämmelse som innebär att sekretessen enligt 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen för uppgift om bostadsadress inte ska gälla i förhållande till dessa. Den sekretessbrytande bestämmelsen föreslås inte gälla för mottagare med berättigat intresse enligt artikel 12.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Det betyder att sekretessen inte kan kringgås genom att sekretessbelagda uppgifter hämtas in och vidareförmedlas av sådana leverantörer av produkter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som omfattas av artikel 12.2 j i sjätte penningtvättsdirektivet, såsom Sveriges advokatsamfund befarar. Särskilt om uppgifter i utländska register som ingår i sammankopplingen Den tekniska lösningen för sammankopplingen av registren över verkliga huvudmän genom den centrala europeiska plattformen innebär att Bolagsverket kommer att kategorisera de som efterfrågar uppgifter och ”slussa” dem vidare till plattformen. Uppgifterna som fås från utländska registren genom plattformen kommer däremot inte att gå genom Bolagsverket, utan direkt till mottagarna. Det är i dagsläget oklart om den tekniska lösningen för sammankopplingen av registren kommer att innebära att vissa myndigheter kommer att få direktåtkomst till de utländska registren. Om så sker, får det till följd att de utländska registren anses förvarade hos dessa myndigheter i tryckfrihetsförordningens mening. Det betyder att uppgifterna däri kan begäras ut från dessa myndigheter med stöd av rätten att ta del av allmänna handlingar och uppgifter ur allmänna handlingar. Den omständigheten att den utländska myndigheten inte omfattas av offentlighetsprincipen påverkar inte i sig bedömningen (jfr prop. 2011/12:157 s. 8). Även om den mottagande myndigheten inte får del av uppgifterna genom direktåtkomst kan uppgifterna omfattas av rätten att ta del av allmänna handlingar och uppgifter ur allmänna handlingar om de hos den mottagande myndigheten tas in i allmänna handlingar. Sekretessbestämmelsen i 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen – som ovan har bedömts kunna bli tillämplig för uppgifter om bostadsadress i registret över verkliga huvudmän – kan även bli tillämplig för uppgifter om bostadsadress som myndigheter får del av från utländska register. Eventuell sekretess för uppgifter från utländska registren över verkliga huvudmän som myndigheter får del av behöver även bedömas utifrån vad som anges i 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen. Den bestämmelsen gäller för uppgifter som fås från utländska organ och kan innebära att uppgifter som inte normalt omfattas av sekretess enligt svensk rätt skyddas med hänsyn till förhållandet till en annan stat eller mellanfolklig organisation. Av bestämmelsen följer bl.a. att sekretess gäller för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs. Med bindande EU-rättsakt avses bl.a. direktiv (prop. 2012/13:192 s. 31). I förarbetena till 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen angavs att det finns behov av att säkerställa att Sverige kan skydda uppgifter om enskildas förhållanden som överlämnats till svenska myndigheter från andra stater eller mellanfolkliga organisationer, eftersom ett otillräckligt sekretesskydd i detta avseende kan försvåra det internationella samarbetet och därmed skada Sverige. Vidare framhölls att om andra stater och mellanfolkliga organisationer inte skulle kunna förlita sig på att svenska myndigheter kan fullgöra sin skyldighet att i enlighet med rättsakter sekretessbelägga uppgifter som utbyts inom ramen för samarbetet, finns en uppenbar risk att dessa skulle bli mindre benägna att lämna uppgifter till Sverige (prop. 2012/13:192 s. 24 och 25). Enligt 15 kap. 1 b § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess för uppgifter som en myndighet har elektronisk tillgång till i en upptagning för automatiserad behandling hos en annan stat eller mellanfolklig organisation, om myndigheten inte får behandla uppgiften enligt en bindande EU-rättsakt. Den bestämmelsen har tillkommit i syfte att förhindra att en myndighet, som har direktåtkomst till ett utländskt register, efter begäran om utlämnande av uppgifter ur registret ska behöva söka fram uppgifterna ur registret i strid med ändamålsbegränsningar eller villkorade sökbegränsningar. Även denna bestämmelse kan vara tillämplig för mottagande myndigheter med direktåtkomst. Regeringen har övervägt om det bör införas en sekretessbestämmelse som specifikt tar sikte på uppgifter som svenska myndigheter får från de utländska registren som ingår i sammankopplingen i de situationer då uppgifterna hos den utländska registermyndigheten omfattas av mer långtgående sekretess än vad som följer av 21 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen. Regeringen har emellertid bedömt att så inte bör göras eftersom det finns ett visst skydd genom bestämmelsen i 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen. Det bedöms inte heller krävas enligt sjätte penningtvättsdirektivet. Något sådant förslag lämnas därför inte. Möjlighet att överklaga Enligt artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet ska beslut om att neka tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän kunna bli föremål för en administrativ prövning. Rätten till ett effektivt rättsmedel ska garanteras. Enligt 6 kap. 7 § första stycket 1 och andra stycket offentlighets- och sekretesslagen får en enskild överklaga beslut av en myndighet att inte lämna ut allmänna handlingar. Det betyder att Bolagsverkets beslut att neka en enskild utlämnande av en sammanställning av uppgifter från registret över verkliga huvudmän kan överklagas till kammarrätt. I den situationen när en enskild begär en uppgift ur en allmän handling gäller däremot inte motsvarande möjlighet till överprövning (se 6 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen och 6 kap. 7 § samma lag motsatsvis). Frågan om en förfrågan om att få del av en uppgift ska behandlas som en begäran om utlämnande av allmän handling eller en begäran om uppgift ur en allmän handling har varit föremål för prövning i rättspraxis. Högsta förvaltningsdomstolen fann då att en begäran om utfående av uppgift skulle uppfattas som att den innefattade en begäran om att få ta del av allmän handling, när utredningen inte kunde tjäna till vägledning för bedömningen av arten av framställningen (RÅ 82 2:68, se även JO 2014/15 s. 630). Mot den bakgrunden kan beslut om att neka en enskild utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän i så gott som samtliga fall anses vara överklagbara. När det gäller möjligheten för en myndighet att överklaga en annan myndighets beslut att avslå den förstnämnda myndighetens begäran att få del av en handling eller en uppgift gäller 6 kap. 7 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen. Enligt den bestämmelsen finns i regel överklagandemöjlighet. Sammantaget gör regeringen därför bedömning att svensk rätt uppfyller direktivets krav i denna del. Krav på statistik Medlemsstaterna ska, enligt artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet, årligen publicera och till kommissionen rapportera statistik över antalet undantag från tillgången till uppgifterna – det vill säga antalet gånger som utlämnande av uppgifterna nekats med hänvisning till sekretess – och de skäl som angetts för detta. Det är möjligt för regeringen att med stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen föreskriva en bestämmelse med sådant innehåll. Behandling av personuppgifter Behandlingen bör regleras i lag Regeringens förslag I registerlagen ska det upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om personuppgiftsbehandling och formerna för utlämnande av uppgifter. Regeringens bedömning Bestämmelser som avser personuppgiftsbehandling kopplat till registret över verkliga huvudmän bör i huvudsak tas in i lag. Promemorians bedömning Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens. I promemorian föreslås ingen upplysningsbestämmelse. Remissinstanserna Remissinstanserna delar promemorians bedömning eller har inget att invända mot den. Civos anser att det bör införas en särskild paragraf som avser för vilka ändamål som uppgifterna i registret över verkliga huvudmän får behandlas. Skälen för regeringens förslag och bedömning Registret över verkliga huvudmän innehåller personuppgifter Registret över verkliga huvudmän innehåller en stor mängd personuppgifter, det vill säga uppgifter som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person. I EU:s dataskyddsförordning finns bestämmelser som gäller fysiska personers skydd vad gäller behandlingen av deras personuppgifter (artikel 1). Förordningen är tillämplig på sådan behandling som sker helt eller delvis automatiskt och annan behandling som inte är automatisk men som avser personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register (artikel 2). Förordningen är alltså tillämplig vad gäller registret över verkliga huvudmän. I registerförordningen finns bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen och som specifikt tar sikte på personuppgiftsbehandlingen i Bolagsverkets verksamhet med registret över verkliga huvudmän. I registerförordningen anges bl.a. ändamålen med personuppgiftsbehandlingen i registret och vad som gäller vid felaktiga uppgifter, för direktåtkomst och i fråga om sökbegrepp (3 kap.). Den personuppgiftsbehandling som sker vid utlämnande av uppgifter ur registret måste följa de krav som uppställs i EU:s dataskyddsförordning och bestämmelserna som kompletterar den förordningen. Integritetsaspekter kan tala för lagreglering Det är inte ovanligt att bestämmelser som kompletterar EU:s dataskyddsförordning finns på lägre nivå än lag. Statliga myndigheters behandling av enskildas personuppgifter rör förhållandet mellan enskilda och det allmänna, men innebär vanligtvis inte ett sådant ingrepp i förhållande till den enskilde att det som huvudregel krävs lagform (8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen). I vissa fall kan myndigheters personuppgiftsbehandling dock innebära att lagreglering krävs. Det gäller om personuppgiftsbehandlingen innebär ett betydande intrång i den enskildes personliga integritet, sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (2 kap. 6 § andra stycket och 2 kap. 20 § regeringsformen, se även prop. 2017/18:105 s. 26). Det finns heller ingenting som hindrar att föreskrifter ges lagform, även om det i strikt mening inte krävs. Konstitutionsutskottet har i andra lagstiftningssammanhang framhållit att målsättningen bör vara att föreskrifter som gäller myndighetsregister som innehåller ett stort antal registrerade och har ett särskilt känsligt innehåll ska regleras i lag (se t.ex. bet. 1990/91:KU11 s. 11 och 1997/98:KU18 s. 43). Regeringen har delat den bedömningen (se t.ex. 1997/98:44 s. 41 och 1999/2000:39 s. 78). När en översyn gjordes av bestämmelserna om behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution framhöll regeringen att de grundläggande principerna för att skydda den enskildes integritet bör regleras i lag, medan frågor som inte är centrala ur integritetssynpunkt bör regleras i förordning (prop. 2000/01:33 s. 84). Promemorian föreslår att bestämmelser som avser personuppgiftsbehandling kopplat till registret över verkliga huvudmän i huvudsak bör tas in i lag. Promemorian framhåller att registret innehåller en stor mängd personuppgifter och ett stort antal registrerade. Även om uppgifterna inte bedöms känsliga, anser promemorian att det förhållandet att uppgifterna i stor omfattning tillhandahålls till andra – vilket är det uttalade ändamålet med personuppgiftsbehandlingen kopplat till registret över verkliga huvudmän – innebär ett större integritetsintrång. Promemorian framhåller även att undantag från det s.k. utskriftsundantaget förutsätter lagreglering och att det föreslås att ett sådant undantag införs i och med att personer med berättigat intresse enligt sjätte penningtvättsdirektivet föreslås få rätt till elektronisk tillgång till uppgifter ur registret. Vidare framhåller promemorian att bl.a. systematiska skäl talar för lagreglering. Regeringen delar promemorians bedömningar i denna fråga. I likhet med promemorian föreslår regeringen därför att bestämmelser som avser personuppgiftsbehandling kopplat till registret över verkliga huvudmän i huvudsak bör tas in i lag. Det kan finnas behov av att viss utfyllnad av dessa bestämmelser görs på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter kan regeringen i så fall meddela med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. I motsats till Civos anser regeringen inte att det finns behov av en paragraf som särskilt reglerar ändamålen för personuppgiftsbehandlingen. Den s.k. finalitetsprincipen, som redogörs närmare för i avsnitt 10, utgör i stället begränsning i fråga om personuppgiftsbehandling. En upplysningsbestämmelse om ytterligare föreskrifter Regeringen har ovan gjort bedömningen att bestämmelserna som avser personuppgiftsbehandling kopplat till registret över verkliga huvudmän i huvudsak bör tas in i lag. Samtidigt kan det finnas behov av att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela vissa föreskrifter på området. Det kan t.ex. gälla bestämmelser om när personuppgifter ska rättas och innehållet i eller övriga krav på en begäran om att uppgifter ur registret ska lämnas ut elektroniskt (se avsnitten 7.2 och 7.3). Det föreslås därför att det i registerlagen ska upplysas om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om personuppgiftsbehandling och formerna för utlämnande av uppgifter. Elektronisk tillgång till registret Allmänt om elektronisk tillgång till personuppgifter Av EU:s dataskyddsförordning framgår den grundläggande principen att personuppgifter ska behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder (artikel 5.1 f). Förordningen innehåller däremot inte några mer specifika bestämmelser som rör sättet som personuppgifter kan lämnas ut på. Lagstiftaren har för vissa verksamheter i nationell rätt kompletterat EU:s dataskyddsförordning i det avseendet. I andra fall har det lämnats åt den personuppgiftsansvariga att ta ställning till frågor om utlämnande utifrån den riskbaserade metod som föreskrivs i förordningen. Utlämnande av personuppgifter elektroniskt anses i jämförelse med utlämnande på papper normalt vara förenat med högre risk för att personuppgifterna ska komma att används på ett sätt som inte är önskvärt. Vid elektroniskt utlämnande kan även stora uppgiftssamlingar överföras och bearbetas på ett förhållandevis enkelt sätt. Vid utlämnande av personuppgifter får den ökade risken för missbruk av uppgifterna vägas mot de effektivitetsvinster som kan uppnås genom elektroniskt utlämnande. För uppgiftslämnarens del kan effektivitetsvinster uppnås genom att uppgiftslämnaren inte behöver skriva ut uppgifterna på papper och skicka i väg dem per post. Mottagaren behöver å sin sida inte överföra uppgifterna från papper till elektronisk form, i det fall mottagaren önskar ha uppgifterna i det formatet. Dessutom finns det miljömässiga och kostnadsmässiga argument som kan ha betydelse vid valet av sättet som utlämnandet görs på. När det gäller elektroniskt utlämnande är det i svensk lagstiftning vanligt att det görs en åtskillnad mellan direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande. Med direktåtkomst avses att någon har direkt tillgång till information hos någon annan och på egen hand kan söka i den, men utan att själv kunna påverka innehållet. Med direktåtkomsten kan även följa en möjlighet för den som medgetts åtkomsten att hämta hem informationen till sitt eget system och bearbeta den där. Eftersom den som innehar uppgifterna inte styr vilka uppgifter som den som medgetts direktåtkomsten söker fram, förutsätter direktåtkomst att den som innehar uppgifterna säkerställer att utlämnandet är förenligt med bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen före det att direktåtkomsten medges (se t.ex. prop. 2007/08:160 s. 57–58, prop. 2016/17:158 s. 112 och prop. 2022/23:34 s. 140). Direktåtkomst innebär i regel att uppgiftsmottagaren får viss överskottsinformation. Det beror på att tillgång ges till en samling uppgifter och inte till enskilda uppgifter. Den utlämnande myndigheten har, som ovan framgår, i det enskilda fallet inte heller kontroll över exakt vilka uppgifter som mottagaren väljer att ta del av från uppgiftssamlingen. Direktåtkomst anses därför generellt sett vara förenat med större risker för integritetsintrång än andra former av utlämnande (prop. 2022/23:34 s. 140). Annat elektroniskt utlämnande (än direktåtkomst) kan exempelvis handla om utlämnande genom e-post eller usb-minne eller genom direkt överföring från ett datorsystem till ett annat. Den s.k. fråga-svar-tekniken och information via funktionen Mina sidor som en del myndigheter använder sig av förutsätter inte direktåtkomst, utan kan anordnas på ett sätt som gör att det fungerar som annat elektroniskt utlämnande (prop. 2022/23:34 s. 141). I likhet med vad som gäller för direktåtkomst kan prövningen av frågan om utlämnandet är förenligt med offentlighets- och sekretesslagstiftningen även vid annat elektroniskt utlämnande ske före det att möjligheten till utlämnandet medges (prop. 2007/08:160 s. 58 och HFD 2015 ref. 61) Som ovan nämns innehåller många registerförfattningar bestämmelser om i vilka situationer direktåtkomst är tillåtet. I vissa fall har lagstiftaren valt att även införa uttryckliga förbud mot direktåtkomst (se t.ex. 1 kap. 12 § lagen [2023:457] om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten). Olika regler om tillgång till registret Regeringens förslag Bolagsverket ska ge omedelbar och obegränsad tillgång till uppgifterna i registret över verkliga huvudmän för vissa myndigheter, utländska organ och svenska och utländska självreglerande organ. Det gäller generellt i förhållande till vissa mottagare. I andra fall gäller det när mottagaren utför vissa uppgifter. Bolagsverket ska få lämna ut uppgifter elektroniskt. Bolagsverket ska få lämna ut uppgifter ur registret elektroniskt till verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen och utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare när de vidtar åtgärder för kundkännedom. Bolagsverket ska bevilja att vissa uppgifter i registret lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst till mottagare som har ett berättigat intresse av uppgifterna. Ett sådant utlämnande ska också beviljas för vissa historiska uppgifter och beskrivningar som avser kontroll- och ägarstrukturer i registret, till vissa 1. fysiska och juridiska personer som agerar i syfte att offentliggöra uppgifter i media, 2. organisationer i det civila samhället, och 3. myndigheter utanför EES. Regeringens bedömning Det bör inte införas något uttryckligt förbud mot direktåtkomst vid utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän till vissa mottagare. Förbudet i direktivet mot att en berörd enhet varnas när uppgifter om den enheten lämnas ut ur registret över verkliga huvudmän kräver inga åtgärder. Detsamma gäller direktivets regel om att personer med berättigat intresse i vissa fall ska kunna få del av uppgifter ur registret på annat sätt än elektroniskt. Reglerna om att förteckningar över behöriga myndigheter, självreglerande organ och ansvariga enheter som har tillgång till registret respektive myndigheter som har berättigat intresse på vissa grunder och ytterligare kategorier av personer som bedöms ha berättigat intresse ska ges in till Europeiska kommissionen kräver inga lagstiftningsåtgärder. Promemorians förslag och bedömning Förslaget och bedömningen i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. Promemorian föreslår att Bolagsverket ska få lämna ut uppgifter ur registret över verkliga huvudmän elektroniskt till verksamhetsutövare och utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare när de vidtar åtgärder för kundkännedom, om det bedöms lämpligt. Promemorian föreslår att det även ska fastslås att Bolagsverket ska få lämna ut uppgifter ur registret till myndigheter, utländska organ och svenska och utländska självreglerande organ genom direktåtkomst. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller har inget att invända mot dem. Adda AB framhåller vikten av att upphandlande myndigheter även fortsättningsvis ska kunna ta del av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän via tredjepartstjänster. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan anser att myndigheterna bör anges ha berättigat intresse av uppgifterna i registret. Arbetsförmedlingen efterfrågar även bekräftelse av att förslaget innebär att Bolagsverket har möjlighet att lämna ut uppgifter från registret elektroniskt även i andra fall och för andra syften än vad som framgår av sjätte penningtvättsdirektivet. Bolagsverket föreslår att en översyn görs av under vilka andra omständigheter än de som anges i penningtvättsregelverket som uppgifter ur registret kan lämnas ut elektroniskt. Ekobrottsmyndigheten anser att det bör övervägas integritetsskyddande åtgärder när uppgifter lämnas ut elektroniskt utan att ett berättigat intresse finns. Electronic Money Association, Finansbolagens Förening, Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring anser att verksamhetsutövares tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän elektroniskt inte ska vara föremål för lämplighetsprövning. Även Revisorsinspektionen ifrågasätter detta när det gäller svenska verksamhetsutövare. Svenska försäkringsförmedlares förening lämnar liknande synpunkter och menar att verksamhetsutövare bör ges en uttrycklig rätt till elektronisk åtkomst till uppgifterna. Svenska försäkringsförmedlares förening framhåller även behovet av att i föreskrifter eller vägledning förtydliga hur prövningen av berättigat intresse ska göras. Svenska försäkringsförmedlares förening och Svensk Försäkring efterfrågar därutöver förtydligande kring hur bestämmelserna om berättigat intresse förhåller sig till kontroller enligt regelverket om internationella sanktioner. Inspektionen för strategiska produkter lyfter frågan om myndigheten på grundval av legitimt intresse kan få del av uppgifter ur registret elektroniskt. Journalistförbundet avstyrker förslaget mot bakgrund av att det inte är tillräckligt utrett vad som i förslaget avses med journalist och journalistiska ändamål. Enligt Journalistförbundet bör personer som anges i artikel 12.2 a i sjätte penningtvättsdirektivet – det vill säga bl.a. personer som agerar för journalistiska ändamål – presumeras ha ett berättigat intresse utan att en bedömning görs av sambandet med förebyggande och bekämpning av vissa brott. Om regeringen går vidare med förslaget föreslår Journalistförbundet att mottagare med berättigat intresse ska medges direktåtkomst till uppgifterna ur registret, åtminstone till vissa uppgifter som finns i registret. I andra hand föreslår Journalistförbundet att i vart fall de personer som anges i artikel 12.2 a i sjätte penningtvättsdirektivet ska medges direktåtkomst. Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten efterfrågar förtydligande av räckvidden för berättigat intresse i samband med offentlig upphandling. Myndigheterna framför även att också upphandlande myndigheter inom valfrihetssystemet kan ha behov av uppgifter ur registret. Dessutom föreslår Konkurrensverket att upphandlande myndigheter och enheter ska kunna få del av person- och samordningsnummer från registret elektroniskt. Migrationsverket önskar förtydligande kring i vilken utsträckning myndigheten kan anses ha berättigat respektive legitimt intresse av uppgifterna i vissa av sina ärenden. Svenskt Näringsliv framhåller näringslivets behov av uppgifter ur registret, exempelvis vid företagsförvärv och leverantörsgranskningar. Sveriges advokatsamfund efterfrågar förtydligande kring hur tillgången till registret kommer att vara utformad. Advokatsamfundet lyfter därutöver risken för att personuppgifter vidareförmedlas utanför den tilltänkta kretsen av mottagare, exempelvis av produktleverantörer. Swedish Financial Technology Association anser att regeringen bör säkerställa att Bolagsverket deltar i framtagandet av gemensamma europeiska standarder för överföring av uppgifter om verkliga huvudmän. Vidare efterfrågar föreningen förtydligande av om leverantörer av informationstjänster för penningtvättsförebyggande ändamål kan dela uppgifter från registret över verkliga huvudmän genom filöverföring. UC AB anser att det bör fastställas att leverantörer av informationstjänster och kreditupplysningsföretag med kreditupplysningstillstånd har berättigat intresse samt att fler kategorier av mottagare ska ha tillgång till historiska uppgifter. UC AB anser vidare att regeringen bör klargöra att kopieplikten i 11 § kreditupplysningslagen (1973:1173) inte ska tillämpas om det riskerar att vara i strid med meddelandeförbudet i penningtvättsregelverket. Skälen för regeringens förslag och bedömning Tillgången till uppgifter skiljer sig åt mellan olika mottagare Enligt artikel 30 i det nuvarande penningtvättsdirektivet ska behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter ha snabb och obegränsad tillgång till uppgifterna i registret över verkliga huvudmän utan inskränkning. Vidare ska ansvariga enheter ha snabb tillgång till uppgifterna när de utför åtgärder för kundkännedom. Slutligen ska allmänheten ha tillgång till i vart fall uppgifter om den verkliga huvudmannens namn, födelsemånad och födelseår, bosättningsland och medborgarskap, samt arten och omfattning av det förmånsintresse som innehas av den verkliga huvudmannen. I tidigare förarbeten som rör registret över verkliga huvudmän berörs inte de olika krav på tillgång som det nuvarande penningtvättsdirektivet ställer upp i någon närmare omfattning (prop. 2016/17:173 och prop. 2018/19:150). Av 3 kap. 5 § registerförordningen framgår att Bolagsverket får medge direktåtkomst till registret och det svenska registret har länge varit ordnat på ett sådant sätt att alla har haft möjlighet att få tillgång till samtliga uppgifter i registret genom Bolagsverkets webbplats. Uppgifterna har då kunnat fås i princip omedelbart. Det nuvarande penningtvättsdirektivets krav på snabb och obegränsad respektive snabb tillgång har därmed varit uppfyllt. Sedan EU-domstolens dom i de förenade målen C-37/20 och C-601/20 har Bolagsverket funnit det nödvändigt att i viss utsträckning begränsa tillgången. Sedan en tid tillbaka gäller att den som vill ha tillgång till registret över verkliga huvudmän behöver identifiera sig och även ange vad uppgifterna ska användas till. Det sist nämnda görs i syfte att säkerställa att uppgifterna inte används för ändamål som inte är förenliga med EU-domstolens dom, det vill säga för intressen som inte är berättigade. I likhet med det nuvarande penningtvättsdirektivet görs även i det sjätte penningtvättsdirektivet en åtskillnad mellan vad som gäller i fråga om tillgången till uppgifter ur registret för olika kategorier av mottagare. Medan vissa nationella myndigheter, svenska och utländska självreglerande organ med tillsynsuppgifter samt utländska organ ska ha omedelbar, ofiltrerad och direkt tillgång till samtliga uppgifter i registret, anges att ansvariga enheter som vidtar åtgärder för kundkännedom ska ha snabb tillgång (artikel 11). Andra mottagare ska garanteras tillgång till vissa särskilt angivna uppgifter under förutsättning att de har ett berättigat intresse av tillgången till uppgifterna. Det handlar om den verkliga huvudmannens namn, födelsemånad, födelseår, bosättningsland och medborgarskap. Det handlar även om arten och omfattningen av den verkliga huvudmannens förmånsintresse eller, om det gäller en verklig huvudman för en trust, förmånintressets art (artikel 12). Vissa kategorier av mottagare med berättigat intresse ska därutöver även kunna få tillgång till historiska uppgifter om verkligt huvudmannaskap och en beskrivning av kontroll- och ägarstrukturen. Det bör införas bestämmelser som rör olika mottagares tillgång till uppgifter När det gäller de myndigheter, utländska organ och självreglerande organ med tillsynsuppgifter som nämns i artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet anser regeringen att det i registerlagen bör införas en bestämmelse som innebär att dessa ska garanteras omedelbar och obegränsad tillgång till uppgifterna i registret över verkliga huvudmän. Det får anses motsvara direktivets krav på omedelbar, ofiltrerad och direkt tillgång. I den utsträckning det finns behov av att tydliggöra vilka myndigheter i Sverige som omfattas av uppräkningen i artikel 11.2 kan regeringen meddela föreskrifter om det med stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen. I fråga om självreglerande organ med sådana tillsynsuppgifter som avses i direktivet finns i Sverige endast Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd. Av 8 kap. 6 § rättegångsbalken och 7 a kap. 2 § första stycket penningtvättslagen följer att Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn över att advokater och advokatbolag följer penningtvättslagen. När det gäller utländska organ handlar det bl.a. om Amla och Europol (se mer i artikel 11.2 i direktivet). Bolagsverket bör få lämna ut uppgifterna till ovan nämnda mottagare elektroniskt. Till skillnad från promemorian anser regeringen däremot inte att det bör slås fast att det även kan ske genom direktåtkomst. För ansvariga enheter gäller enligt sjätte penningtvättsdirektivet, liksom enligt den nuvarande penningtvättsdirektivet, enbart ett krav på snabb tillgång till uppgifterna när de vidtar kundkännedomsåtgärder. Som nämns i avsnitt 6.3 inbegriper uttrycket ansvariga enheter både verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen och företag från andra EES-länder som bedriver verksamhet som innebär att de är skyldiga att följa EU:s penningtvättsregelverk. I det senare fallet handlar det alltså om utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare. I svensk rätt finns enligt tryckfrihetsförordningen redan ett skyndsamhetskrav vid begäran om utlämnande av allmän handling (2 kap. 16 § andra stycket tryckfrihetsförordningen). I förvaltningslagen finns även ett allmänt krav på att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (9 § första stycket förvaltningslagen). Kravet på snabb tillgång till uppgifter för verksamhetsutövare och utländska motsvarigheter bedöms därmed redan vara uppfyllt utan några ytterligare lagstiftningsåtgärder. Eftersom unionsrätten inte bedöms innebära något hinder mot elektroniskt utlämnande förutsatt att det kan ske säkert, föreslår promemorian, att det i registerlagen tas in en bestämmelse som anger att Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt till verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen och utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare när de utför åtgärder för kundkännedom, om det bedöms lämpligt. Lagrådet anser att de myndigheter och självreglerande organ som föreslås få omedelbar och obegränsad tillgång också ska ges rätt att få del av uppgifter elektroniskt. Enligt Lagrådet talar direktivets lydelse om omedelbar och direkt tillgång samt systematiken i regleringen för att utlämnande ska ske elektroniskt. Vidare anser Lagrådet att systemet med ett centralt register i varje medlemsstat och en sammankoppling av dessa bygger på premissen att uppgifterna ska vara tillgängliga i maskinläsbart skick och utgångspunkten borde, enligt Lagrådet, därför då också vara att uppgifterna ska kunna lämnas ut elektroniskt för att användas i de syften som registret har upprättats för. Enligt Lagrådets mening är det inkonsekvent att myndigheter och organ som direkt berörs av registret inte skulle ha rätt att få del av uppgifter elektroniskt när mottagare med berättigat intresse föreslås ha sådan rätt. Lagrådet anser i stället att en möjlig tolkning av direktivet är att den mest prioriterade gruppen av mottagare av uppgifter ur registret ska ges elektroniskt tillgång även om uttrycket ”på elektronisk väg” saknas i lydelsen när det gäller dem. Till skillnad från vad som gäller för de som har berättigat intresse enligt direktivet anges, som Lagrådet tar upp, inte uttryckligen någon rätt till elektronisk tillgång för de myndigheter, utländska organ och självreglerande organ som avses i artikel 11.2 i direktivet. Någon sådan rätt ges inte heller till verksamhetsutövare och utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare. Med den lösning som Lagrådet förordar och som innebär att de som direkt berörs av registret ska ges rätt till elektronisk tillgång, väcks frågan om det då inte också får förutsättas att verksamhetsutövare och utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare ska ges rätt till elektronisk tillgång eftersom medlemsstaternas register över verkliga huvudmän har inrättats bl.a. i syfte att de ska kunna använda det vid sina kundkännedomsåtgärder. Om myndigheter ska behandlas konsekvent behöver det dessutom övervägas om myndigheter som inte omfattas av artikel 11.2 och som har berättigat intresse av andra skäl än de som direktivet bevakar ska ges rätt att få del av uppgifter elektroniskt. Lagrådets förslag väcker alltså följdfrågor. Enligt regeringens mening är det rimligt att utgå från att de myndigheter och självreglerande organ som avses i artikel 11.2 i direktivet kommer att få del av uppgifterna från Bolagsverket elektroniskt även utan att det i författning anges en uttrycklig rätt till elektronisk tillgång. Mot bakgrund av de följdfrågor som Lagrådets förslag väcker och det förhållandet att den lösning som Lagrådet förordar inte bedöms innebära någon skillnad i praktiken, lämnas därför inget förslag om en uttrycklig rätt till elektronisk tillgång för de som omfattas av artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Electronic Money Association, Finansbolagens Förening, Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring invänder mot att verksamhetsutövares tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän elektroniskt ska vara föremål för lämplighetsprövning. Enligt Bankföreningen bör i stället införas krav på att Bolagsverket ska lämna ut uppgifterna elektroniskt. Det framförs även av Svenska försäkringsförmedlares förening som anser att verksamhetsutövare ska ges en uttrycklig rätt till elektronisk åtkomst. Revisorsinspektionen ifrågasätter behovet av lämplighetsbedömning när det gäller svenska verksamhetsutövare mot bakgrund av att det vore olyckligt med ytterligare administrativa moment – med risk för att utlämnandet tar längre tid – samt att en prövning av lämpligheten enligt EU:s dataskyddsförordning regelmässigt skulle utmynna i bedömningen att verksamhetsutövaren har rätt att behandla uppgifterna. Electronic Money Association framhåller bl.a. risk för att det skapar rättslig osäkerhet att svenska verksamhetsutövare och utländska motsvarigheter som bedriver verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster behandlas olika. Utgångspunkten i svensk rätt är att det är myndigheten som avgör om en allmän handling kan lämnas ut elektroniskt (2 kap. 16 § första stycket tryckfrihetsförordningen). Regeringen finner inte skäl att frångå den utgångspunkten när det gäller utlämnande till verksamhetsutövare. Det gäller även om samma uppgifter – på grund av krav som följer av unionsrätten – föreslås ska kunna lämnas ut elektroniskt till mottagare med berättigat intresse (se närmare nedan). I likhet med promemorian föreslår därför regeringen att Bolagsverket ska få lämna ut uppgifter elektroniskt till verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen och utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare när de utför åtgärder för kundkännedom. Med det förslaget följer alltså att det finns en inkonsekvens i det att Bolagsverket ska bevilja att uppgifter lämnas ut elektroniskt till mottagare med berättigat intresse, men att Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt till verksamhetsutövare och utländska motsvarigheter. Enligt regeringens mening är en sådan inkonsekvens att föredra framför att frångå utgångspunkten att det är myndigheten som har att avgöra om utlämnande kan ske elektroniskt. Som regeringen är inne på ovan gällande vissa myndigheters och självreglerande organs tillgång kan det förväntas att Bolagsverket lämnar ut uppgifterna elektroniskt även när så inte är särskilt föreskrivet. Det gäller inte minst av effektivitetsskäl. Frågan är därmed mer av teoretisk än praktisk betydelse. Införande av en skyldighet att lämna ut uppgifter elektroniskt till verksamhetsutövare och utländska motsvarigheter skulle vidare väcka frågan om dessa då – i likhet med vad som gäller för mottagare med berättigat intresse – ska ha en rätt till elektroniskt utlämnande som innebär att ett nekande beslut kan överklagas (se närmare avsnitten 7.3 och 7.5). Som Revisorsinspektionen redogör för har verksamhetsutövare en skyldighet enligt penningtvättsregleringen att i samband med åtgärder för kundkännedom inhämta uppgifter från registret över verkliga huvudmän (3 kap. 8 § första stycket penningtvättslagen). Det innebär, som Revisorsinspektionen också är inne på, att de i regel har en rätt att behandla personuppgifterna. Det betyder däremot inte att Bolagsverket nödvändigtvis alltid kommer att anse att uppgifterna kan lämnas ut elektroniskt till dessa mottagare. Redan genom att det föreslås att Bolagsverket får lämna ut uppgifterna elektroniskt och att det inte är en skyldighet följer dock att Bolagsverket har möjlighet att neka elektroniskt utlämnade. Regeringen delar Revisorsinspektionens, Finansbolagens Förenings, Svenska Bankföreningens och Svensk Försäkrings bedömning att lämplighetskravet inte behövs. Enligt regeringens uppfattning gäller det även i fråga om utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare. I motsats till promemorian föreslås följaktligen inte att det tas in ett särskilt lämplighetskrav i den föreslagna bestämmelsen. När det gäller elektroniskt utlämnande i form av direktåtkomst kan det förhållandet att det finns sekretess som gäller gentemot dessa företag innebära att en sådan åtkomst inte är möjlig. Det föreslås därför inte att det i bestämmelsen anges att direktåtkomst är möjligt. När det sedan gäller sådana mottagare av uppgifter som enligt penningtvättsregleringen tillhör kategorin fysiska och juridiska personer med berättigat intresse av uppgifterna, gör regeringen bedömning att det finns behov av att närmare specificera underkategorier som finns i denna kategori. Detta behövs eftersom de som har ett berättigat intresse enligt direktivet har en rätt till elektroniskt utlämnande som dessutom är kopplad till en möjlighet till överprövning vid avslag (se avsnitt 7.5). Enligt regeringens bedömning kan underkategorier av mottagare med berättigat intresse framgå genom att det hänvisas till den bestämmelse i direktivet där dessa anges (artikel 12.2). I den utsträckning det krävs närmare reglering som tydliggör vilka som har berättigat intresse kan regeringen meddela sådana föreskrifter med stöd av sin restkompetens. Av artikel 12.2 i sjätte penningtvättsdirektivet följer att registermyndigheten även ska kunna fastställa att andra än de som faller inom någon av dessa underkategorier har berättigat intresse efter en bedömning från fall till fall. Den möjligheten bör framgå av registerlagen. Som redogörs för ovan gäller rätten till uppgifter elektroniskt för mottagare med berättigat intresse enbart vissa särskilt angivna uppgifter. Vissa mottagare med berättigat intresse har rätt till fler uppgifter elektroniskt än vad andra mottagare med berättigat intresse har. Eftersom bestämmelsen innebär att Bolagsverket fråntas möjligheten att välja om uppgifterna ska lämnas ut elektroniskt eller på annat sätt bör rätten till uppgifter elektroniskt inte utvidgas till att omfatta fler uppgifter än vad sjätte penningtvättsdirektivet kräver. I sammanhanget kan även framhållas att fler uppgifter kommer att registreras i registret över verkliga huvudmän när penningtvättsförordningen börjar tillämpas under 2027. Det kan därmed finnas anledning att i detta skede vara återhållsam kring att införa krav på elektroniskt utlämnande för samtliga uppgifter i registret. I motsats till UC AB anser regeringen därmed inte att det bör anges att fler mottagare med berättigat intresse av uppgifterna ska ha rätt att få del av historiska uppgifter elektroniskt än vad som följer av direktivet. Regeringen anser därmed inte heller att upphandlande myndigheter och enheter ska ges rätt att få del av personnummer och samordningsnummer elektroniskt från registret även om sådana uppgifter, såsom Konkurrensverket framhåller, kan vara av vikt vid kontroll av bl.a. uteslutningsgrunder hänförliga till personer som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan. Skyldigheten att kunna lämna vissa uppgifter till mottagare med berättigat intresse av uppgifterna elektroniskt ska inte uppfattas som ett förbud mot att även andra uppgifter ur registret lämnas ut elektroniskt till sådana mottagare. Det finns däremot inte någon skyldighet att erbjuda elektroniskt utlämnande. Bolagsverket får i rollen som personuppgiftsansvarig bedöma om fler uppgifter kan lämnas ut elektroniskt. Det är Bolagsverket som avgör i vilket format som elektroniskt utlämnande ska göras. Sjätte penningtvättsdirektivet bedöms inte hindra att Bolagsverket inom ramen för s.k. uppdragsverksamhet godtar att på begäran lämna ut uppgifterna i ett annat elektroniskt format än den standardlösning som Bolagsverket erbjuder. Med uppdragsverksamhet avses sådan verksamhet som anges i 6 § förordningen (2007:1110) med instruktion för Bolagsverket. Att på begäran lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form är en tjänst som gäller myndighetens dokumentation enligt den bestämmelsen. I fråga om avgiftsuttag, se 13 § andra stycket förordningen med instruktion för Bolagsverket och avsnitt 7.9. När det gäller personer med berättigat intresse framgår av artikel 12.1 i sjätte penningtvättsdirektivet att dessa personer ska ha rätt att få del av uppgifterna i annat format, om de inte kan använda elektroniska medel. Eftersom det redan av 2 kap. 16 § första stycket tryckfrihetsförordningen följer att den som önskar ta del av en allmän handling även har rätt att mot en fastställd avgift få en avskrift eller kopia av handlingen – dock med den begränsningen att myndigheten inte är skyldig att lämna ut upptagningen för automatiserad behandling i annan form än utskrift om inte annat framgår av lag – finns det inte något behov av en särskild bestämmelse om detta. Sveriges advokatsamfund anser att det inte är tydligt av förslaget om tillgången till uppgifter kommer att innebära en generell tillgång till en stor mängd uppgifter eller alla uppgifter av en viss typ, eller om den kommer att vara begränsad till de specifika uppgifter som begärs ut. Förslaget innebär att det inte längre är möjligt att låta registret över verkliga huvudmän ligga öppet för sökning av vem som helst. Det innebär också att det finns ett behov av att kunna kategorisera olika typer av mottagare för att de ska kunna få del av uppgifter elektroniskt i enlighet med vad som gäller för dem enligt sjätte penningtvättsdirektivet. Genom lagstiftningen får Bolagsverket ramarna för vad som gäller för olika kategorier av mottagare. Det är sedan Bolagsverket som har att närmare utforma hur det kommer att fungera i praktiken. Swedish Financial Technology Association framför att det bör säkerställas att Bolagsverket deltar i framtagande av gemensamma europeiska tekniska standarder för överföring av uppgifter om verkliga huvudmän. Enligt regeringen kan det förutsättas att Bolagsverket verkar för att utlämnande från myndigheten kan ske så smidigt, enkelt och kostnadseffektivt som möjligt inom de ramar som finns. Det kan innebära att Bolagsverket deltar i relevant arbete i det syftet. Det bör inte införas något förbud mot direktåtkomst Som ovan nämns förekommer det att det i författningar tas in bestämmelser om att direktåtkomst inte får medges. En sådan begränsning har exempelvis införts i fråga om Utbetalningsmyndighetens verksamhet. I 1 kap. 12 § lagen om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten anges att uppgifter får lämnas ut elektroniskt, dock inte genom direktåtkomst. I förarbetena till bestämmelsen anförde regeringen att riskerna med att överföra uppgifter elektroniskt, som bl.a. kan bestå i en ökad fara att uppgifter sprids eller att någon annan än den avsedda mottagaren får del av uppgifterna, måste vägas mot Utbetalningsmyndighetens och mottagarnas behov av effektiva arbetssätt. Genom den aktuella bestämmelsen ansåg regeringen att det uppnåddes en ändamålsenlig avvägning mellan dessa intressen. Regeringen angav även att bestämmelsen fick anses som en skyddsåtgärd enligt dataskyddsförordningen (prop. 2022/23:34 s. 142). Enligt regeringens bedömning finns det ingenting som hindrar att det uttryckligen anges i registerlagen att direktåtkomst inte ska tillåtas vid utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän till vissa mottagare. Det är emellertid inte nödvändigt med en sådan bestämmelse. En sådan reglering riskerar också att leda till att det kan ge bilden av att all annan elektronisk åtkomst är tillåten. Den tekniska utvecklingen går framåt och gränsen mellan direktåtkomst och annan elektronisk åtkomst har som en följd av det blivit mindre tydlig. Vidare är åtskillnaden mellan direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande en uppdelning som tillkommit i svensk rätt, det vill säga någon sådan uppdelning finns inte i unionsrätten. Någon bestämmelse som förbjuder direktåtkomst föreslås därför inte. Regeringen anser inte heller att det som Journalistförbundet föreslår, bör slås fast en generell rätt till direktåtkomst för alla mottagare med berättigat intresse eller för sådana personer som omfattas av artikel 12.2 a i sjätte penningtvättsdirektivet. Artikel 12.2 a i direktivet omfattar bl.a. personer som agerar för journalistiska ändamål. En generell rätt till direktåtkomst skulle kräva att det i lagstiftningsärendet står klart att det i inte finns sekretessbelagda uppgifter som innebär hinder mot detta. Sådana är inte förhållandena. Särskilt om myndigheter och utländska organ Som framgår ovan finns det i artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet en uppräkning av vilka som ska ha omedelbar, ofiltrerad och direkt tillgång till uppgifterna som finns i registret över verkliga huvudmän. Förutom självreglerande organ vid utförande av vissa tillsynsfunktioner handlar det om vissa myndigheter och organ. Mer specifikt handlar det om behöriga myndigheter, skattemyndigheter, nationella myndigheter som har ett specifikt ansvar för genomförandet av de restriktiva unionsåtgärder som fastställs inom ramen för de relevanta rådsförordningarna som antagits på grundval av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), den nya EU-myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (Amla) när den genomför gemensamma analyser enligt sjätte penningtvättsdirektivet och penningtvättsförordningen, Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) när den tillhandahåller operativt stöd till medlemsstaternas behöriga myndigheter, och Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) när den tillhandahåller operativt stöd till medlemsstaternas behöriga myndigheter. I fråga om vad som avses med uttrycket ”behöriga myndigheter”, följer av artikel 2 i sjätte penningtvättsdirektivet att definitionerna som finns i artikel 2.1 i penningtvättsförordningen ska gälla även i direktivet. I artikel 2.1.44 i förordningen finns en definition av behöriga myndigheter. Däri framgår att det med detta uttryck avses finansunderrättelseenheter, tillsynsmyndigheter, offentliga myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott, och offentliga myndigheter med specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. För svensk del handlar behöriga myndigheter i dagsläget om den svenska finansunderrättelseenheten (finanspolisen), de myndigheter som utövar tillsyn på penningtvättsområdet – det vill säga Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län, Revisorsinspektionen och Spelinspektionen – samt Ekobrottsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Den svenska skattemyndigheten enligt punkten 2 ovan är Skatteverket. När det gäller nationella myndigheter som har ett specifikt ansvar för genomförandet av de restriktiva unionsåtgärderna enligt punkten 3 ovan avses myndigheter som har ansvar i fråga om sanktioner. Rådet får inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) anta beslut om att införa sanktioner mot länder utanför EU, icke-statliga enheter eller enskilda personer (artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen). Med stöd av artikel 215 i EUF-fördraget kan rådet anta förordningar genom vilka de ekonomiska och finansiella aspekterna av restriktionerna genomförs. Promemorian identifierar att Energimarknadsinspektionen, Finansinspektionen, Försäkringskassan, Inspektionen för strategiska produkter, Kommerskollegium, Kronofogdemyndigheten, Migrationsverket, Polismyndigheten, Strålsäkerhetsmyndigheten, Transportstyrelsen och Tullverket är de svenska myndigheter som enligt artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet i dagsläget bedöms ha ansvar för genomförandet av sanktionerna. Regeringen anser dock att även Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten bör räknas in. Det bör i sammanhanget framhållas att det även finns fler myndigheter som har ansvar på området, men som inte bedöms omfattas av artikel 11.2 (jfr 12 § första och andra styckena lagen [2025:327] om internationella sanktioner). Enligt artikel 11.5 ska medlemsstaterna ge in en företeckning över behöriga myndigheter, självreglerande organ och kategorier av ansvariga enheter som har tillgång till registret över verkliga huvudmän på det sätt som anges i artikeln. Bestämmelsen bedöms inte kräva några lagstiftningsåtgärder. Särskilt om mottagare med berättigat intresse av uppgifterna När det gäller mottagare som ska anses ha ett berättigat intresse av uppgifterna i registret över verkliga huvudmän utifrån de ändamål som sjätte penningtvättsdirektivet beaktar finns det i artikel 12.2 i direktivet en uppräkning av underkategorier som det gäller. Det innefattar personer som agerar för journalistiska ändamål, rapporteringsändamål eller andra uttrycksformer i media som har ett samband med förebyggande eller bekämpning av penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, organisationer i det civila samhället som har anknytning till förebyggande eller bekämpning av penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, och personer som sannolikt kommer att ingå transaktion med en enhet och som vill förhindra varje koppling till något av nämnda brott. Till denna krets hör även enheter som omfattas av regler om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i ett tredjeland och som är i behov av vissa uppgifter för att utföra åtgärder för kundkännedom. motparter till unionens behöriga myndigheter i tredjeländer, om dessa har behov av vissa uppgifter för att utföra sina uppgifter i ett specifikt fall, enligt det regelverk mot penningtvätt och finansiering av terrorism som gäller i det tredjelandet, myndigheter som ansvarar för genomförandet av vissa delar av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 och då särskilt sådana myndigheter som ansvarar för bolagsregister och myndigheter som ansvarar för att kontrollera att ombildningar, fusioner och delningar av bolag med begränsat ansvar är i enlighet med regelverket, programmyndigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 respektive myndigheter som genomför faciliteten för återhämtning och resiliens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 när det gäller mottagare av medel, myndigheter i samband med att de genomför förfarande för offentlig upphandling när det gäller anbudsgivare och aktörer som tilldelats det aktuella kontraktet, och leverantörer av produkter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism under vissa förutsättningar. I vissa fall väcker avgränsningarna som görs i direktivet frågor, vilket även Upphandlingsmyndigheten uppmärksammar. Exempelvis anges i den näst nedersta punkten endast ”myndigheter” i samband med att de genomför förfarande för offentlig upphandling. Utifrån ändamålen med bestämmelsen får förstås att även andra upphandlande enheter än myndigheter ingår. När det gäller samma punkt väcks även frågan om berättigat intresse också finns vid uppföljning och kontroll under avtalstiden, det vill säga inte endast i samband med tilldelningen av kontraktet. Frågan uppmärksammas även av Konkurrensverket. Enligt regeringens mening skulle en sådan tolkning framstå som naturlig förutsatt att syftet med kontrollerna är att förebygga och bekämpa penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism (jfr artikel 12.2 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet). Regeringen instämmer samtidigt med Upphandlingsmyndigheten att det inte framgår av lydelsen i direktivet. I avsaknad av närmare ledning från unionslagstiftaren eller EUdomstolen i den frågan, anser regeringen att en sådan utvidgning inte kan tolkas in. En annan sak är att det kan övervägas att lägga till som berättigat intresse med stöd av vad som anges i artikel 12.2 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet (se mer om detta under nästföljande rubrik). När det gäller punkten som avser bl.a. myndigheter som genomför faciliteten för återhämtning och resiliens framgår av skäl 47 till sjätte penningtvättsdirektivet att avsikten är att myndigheterna har berättigat intresse både för att få uppgifter om mottagare av medel och entreprenörer. Enligt Journalistförbundet är det inte tillräckligt utrett vad som avses med journalist och journalistiska ändamål. Journalistförbundet lyfter även att vad som är journalistisk verksamhet kan förändras över tid. Enligt Journalistförbundet lämpar sig uttrycket journalistiska ändamål över huvud taget inte för att fastställas i ett lagstiftningsärende, och i den mån detta ändå sker måste det göras på vidast möjliga vis. Vid en bedömning av vad som avses med journalistiska ändamål i bl.a. artikel 12.2 första stycket a i sjätte penningtvättsdirektivet som hänvisas till i författningsförslaget bör beaktas att unionslagstiftarens intention har varit att ge regeln där detta uttryck finns en vid tolkning. Beslut att neka elektroniskt utlämnande på grund av att berättigat intresse saknas är överklagbara (avsnitt 7.5). Det kan därför komma att utvecklas praxis på området i fråga om vad som kan anses vara sådana journalistiska ändamål som innebär att det finns ett berättigat intresse. Det gäller inte minst praxis från EU-domstolen. Att en person agerar för journalistiska ändamål skulle, som Journalistförbundet är inne på, exempelvis kunna visas genom att personen uppvisar presskort, anställningsbevis eller uppdrag. Uppvisande av detta är emellertid inte ett krav i sig för att det ska anses finnas journalistiska ändamål enligt direktivet. Även om ett journalistiskt ändamål inte finns skulle berättigat intresse kunna finnas exempelvis genom att det finns ett rapporteringsändamål eller det handlar om andra uttrycksformer i medierna som har samband med förebyggande av eller bekämpning av penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Av skäl 41 i direktivet följer vidare att möjligheten till elektronisk tillgång inte bör vara beroende av i vilket medium eller på vilken plattform som verksamheten bedrivs eller av tidigare erfarenhet på området. Mot bakgrund av att avsikten i det unionsrättsliga regelverket är att medlemsstaterna ska ha en samsyn kring vad berättigat intresse enligt sjätte penningtvättsdirektivet är och att ett sådant intresse även ger rätt till att få del av uppgifter elektroniskt ur andra medlemsstaters register, bedöms det inte möjligt att såsom Journalistförbundet föreslår införa en presumtion för att samtliga personer i artikel 12.2 första stycket a i direktivet har ett berättigat intresse och då även utan att det görs en bedömning av samband med förebyggande och bekämpning av vissa brott. Regeringen anser, liksom Journalistförbundet är inne på, däremot att kravet på sambandet med vissa brott bör tolkas extensivt. Ett påstående från den enskilde om att ett sådant samband finns bör dessutom i regel kunna godtas. Syftet med bestämmelsen om berättigat intresse är att skydda personuppgifter och samtidigt säkerställa att vissa grupper – vars tillgång till uppgifter ur registret bedöms särskilt angelägen – även fortsättningsvis ska kunna få del av uppgifter ur registret elektroniskt. Regeringen utesluter inte att det, som Svenska försäkringsförmedlares förening är inne på, kan finns behov av att verka för större förutsebarhet kring prövningen av berättigat intresse. Bolagsverket kommer att behöva hitta arbetsformer för prövningen som då också fungerar utifrån att registret är sammankopplat med andra medlemsstaters motsvarande register. Regeringen förutsätter att Bolagsverket kommer att verka för förutsebarhet och att det blir tydligt för den som vill begära uppgifter elektroniskt med hänvisning till berättigat intresse vad som krävs. Fler med berättigat intresse Uppräkningen i artikel 12.2 i sjätte penningtvättsdirektivet om vilka som har berättigat intresse är inte uttömmande. Av andra stycket 2 framgår att även andra mottagare kan ha berättigat intresse av uppgifterna. Av artikel 12.3 första stycket b framgår vidare indirekt att medlemsstaterna får fastställa ytterligare underkategorier av personer med berättigat intresse enligt de ändamål som direktivet beaktar. Det berättigade intresset ska då vara kopplat till syftet att förebygga och bekämpa penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism (jfr punkt 2 andra stycket). Av punkt 3 följer att en förteckning över dessa samt en förteckning över vissa myndigheter som har rätt till uppgifter till följd av berättigat intresse ska ges in till kommissionen. Promemorian identifierar Utbetalningsmyndigheten som en sådan myndighet som bör anses ha ett berättigat intresse vid genomförande av sina granskningar i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar (se lagen [2023:455] om Utbetalningsmyndighetens granskning av utbetalningar). Promemorian bedömer även att Arvsfondsdelegationen, Folkbildningsrådet, E-hälsomyndigheten, Kammarkollegiet, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Socialstyrelsen, Statens kulturråd, Statens skolverk, Svenskt Friluftsliv och Sveriges Riksidrottsförbund har berättigat intresse av uppgifter i registret i samband med utbetalning av statligt stöd. I samtliga dessa fall är syftet med tillgången att förebygga bl.a. bidragsbrott och bedrägerier som kan vara förbrott till penningtvättsbrott. Promemorian bedömer vidare att Statens skolinspektion har berättigat intresse av uppgifterna i samband med sin tillsyn och sina prövningar om godkännande som enskild huvudman som görs enligt skollagen (2010:800). I dessa fall används uppgifterna i syfte att bl.a. undvika att godkännande som enskild huvudman inom skolväsendet beviljas till sådana aktörer som har koppling till brottslig verksamhet. Att godkännande ges till aktörer med kopplingar till brottslig verksamhet är, enligt promemorian, problematiskt av flera skäl. Ett av dessa skäl är att godkännande som enskild huvudman inom skolväsendet bl.a. ger rätt till bidrag från elevernas hemkommuner, s.k. skolpeng. Om godkännande ges till aktörer med koppling till brottslig verksamhet riskerar bl.a. skolpengen att användas i kriminella syften i stället för att gynna skolverksamheten. Av liknande skäl bör, enligt promemorian, Inspektionen för vård och omsorg ha berättigat intresse i samband med sådan tillsyn och tillståndsprövning som myndigheten ansvarar för. Uppgifterna i registret kan, enligt promemorian, bidra till att personer med koppling till brottslig verksamhet inte tillåts bedriva verksamhet i form av exempelvis personlig assistans, hemtjänst eller hem för vård eller boende (Hvb-hem). Det kan bidra till att förhindra att de medel som ges för verksamheten används på annat sätt än det avsedda. Med hänsyn till att det kan finnas behov av viss flexibilitet när det gäller att ange ytterligare mottagare med berättigat intresse utöver de som särskilt anges i sjätte penningtvättsdirektivet gör regeringen, liksom promemorian, som ovan framgår bedömningen att detta lämpligen kan regleras på lägre nivå en lag. Det finns ingenting som hindrar att Bolagsverket, eller andra myndigheter, i samband med sådant förordningsarbete uppmärksammar regeringen på berättigade intressen som de anser finns. Det har under remissförfarandet redan gjorts av vissa remissinstanser. Kammarkollegiets, Konkurrensverkets och Upphandlingsmyndighetens förslag om att upphandlande myndigheter ska anses ha berättigat intresse även i andra skeden än vid tilldelning av kontrakt kan alltså behandlas inom ramen för det fortsatta arbetet med förordningsändringarna. Detsamma gäller, som Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten också tar upp, frågan om även upphandlande myndigheter enligt valfrihetssystemet ska anses ha berättigat intresse av uppgifter ur registret. Inom ramen för det arbetet kan även bedömas om Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Migrationsverket har berättigat intresse av uppgifter ur registret vid handläggning av vissa ärenden som myndigheterna nämner och behovet av att i så fall ange det i förordning. Detsamma gäller sådana leverantörer av informationstjänster och kreditupplysningsföretag med kreditupplysningstillstånd, som UC AB nämner. Svensk försäkring och Svenska försäkringsförmedlares förening lyfter behovet av förtydligande kring hur bestämmelserna om berättigat intresse förhåller sig till kontroller enligt sanktionsregelverket. När penningtvättsförordningen börjar tillämpas kommer kontroller av om kunden är föremål för riktade ekonomiska sanktioner ingå bland de kundkännedomsåtgärder som verksamhetsutövare ska vidta i vissa situationer (artikel 20.1 d). Om uppgifterna begärs av en verksamhetsutövare inom ramen för kundkännedom, finns därför möjlighet att få del av uppgifterna elektroniskt enligt den bestämmelsen som i detta lagstiftningsärende föreslås gälla i den situationen. Det betyder alltså att ett berättigat intresse inte behöver fastställas för att elektroniskt utlämnande ska vara möjligt. Om det i stället handlar om situationer där elektroniskt utlämnande förutsätter att det finns ett berättigat intresse och det inte fastslagits i författning att ett sådant finns, får Bolagsverket avgöra om berättigat intresse finns. Ett berättigat intresse enligt sjätte penningtvättsdirektivet förutsätts, som ovan framgår, vara kopplat till syftet att förebygga och bekämpa penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism (artikel 12.2 andra stycket). Även om berättigat intresse enligt sjätte penningtvättsdirektivet inte skulle finnas, kan det finnas berättigat intresse av att få del av uppgifterna på annan grund. Vad som gäller i de situationerna redogörs för under nästföljande rubrik. Precis som Svenskt Näringsliv är inne på, anser även regeringen att företag kan ha berättigat intresse av uppgifter i registret i vissa fall och därmed rätt att få del av dessa elektroniskt. När det gäller den punkten i artikel 12.2 i sjätte penningtvättsdirektivet som avser personer som sannolikt kommer att ingå transaktion med en enhet och som vill förhindra varje koppling till penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism är den inte begränsad till enbart transaktioner i handelsverksamhet eller tillhandahållande eller köp av varor och tjänster. Den omfattar exempelvis även situationer där en person sannolikt kommer att investera i eller förvärva en juridisk person (skäl 42 till sjätte penningtvättsdirektivet). Om det inte framgår uttryckligen av författning att det handlar om ett berättigat intresse har Bolagsverket, som ovan framgår, att ta ställning till om ett sådant finns. Kravet enligt artikel 12.3 i sjätte penningtvättsdirektivet på att medlemsstaterna ska ge in en förteckning till kommissionen över myndigheter som har berättigat intresse enligt vissa punkter i artikeln samt anmäla ytterligare kategorier av personer som bedöms ha berättigat intresse, kräver inga särskilda lagstiftningsåtgärder. Att – som UC AB efterfrågar – klargöra hur kopieplikten enligt kreditupplysningslagen förhåller sig till penningtvättsregelverket ligger utanför ramarna för detta lagstiftningsärende. När ett berättigat intresse enligt sjätte penningtvättsdirektivet inte finns Det kan finnas personer som har andra berättigade intressen av uppgifterna än sådana som sjätte penningtvättsdirektivet beaktar. Som framgår i bl.a. avsnitt 6.2 kan direktivet inte uppfattas som att det hindrar att sådana personer får del av uppgifter elektroniskt. Någon rätt till elektroniskt utlämnande enligt sjätte penningtvättsdirektivet finns dock inte för dem. Det särskilda förfarande som gäller fastställelse av berättigat intresse och intyg om berättigat intresse som redogörs för i avsnitt 7.3 krävs följaktligen inte heller för dem enligt direktivet. Migrationsverket efterfrågar förtydligande kring om myndigheten har legitimt intresse i vissa fall. Som regeringen uppfattar Migrationsverkets begäran om förtydligande är det just situationer där det finns ett berättigat intresse men som inte tas upp i artikel 12.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, som avses. Det är i den bemärkelsen som promemorian använder uttrycket legitimt intresse. Regeringen uppfattar även att den prövning som görs enligt 14 § lagen (2023:560) om granskning av utländska direktinvesteringar, som Inspektionen för strategiska produkter tar upp, kan avse en sådan situation. Enligt regeringens uppfattning kan det finnas en mängd situationer där det finns ett berättigat intresse av uppgifterna i registret av andra skäl än de som penningtvättsdirektivet beaktar. Det unionsrättsliga penningtvättsregelverket garanterar endast rätt till elektronisk tillgång till uppgifter för dem som utifrån de intressen som det regelverket skyddar anses vara i behov av det och där det bedöms godtagbart ur dataskyddssynpunkt. Arbetsförmedlingens tolkning att förslaget inte innebär hinder mot att uppgifter lämnas ut elektroniskt även om utlämnandet inte är reglerat i registerlagen, är alltså korrekt. Om en myndighet har behov av uppgifterna elektroniskt i sådana situationer där ett berättigat intresse inte finns fastställt har Bolagsverket att avgöra om det finns rättsliga förutsättningar för att lämna ut sådana uppgifter elektroniskt. Enligt Bolagsverket bör det fastställas under vilka andra omständigheter som uppgifter ur registret över verkliga huvudmän kan lämnas ut elektroniskt utöver när det följer av sjätte penningtvättsdirektivet. Regeringen anser inte att en sådan översyn som Bolagsverket efterfrågar är möjlig att göra inom ramen för detta lagstiftningsärende. En sådan ordning väcker dessutom frågan om det även finns behov av att fastställa när personuppgifter ur andra register kan lämnas ut elektroniskt. Frågan bör därför lämpligen behandlas i ett annat sammanhang och ur ett vidare perspektiv. I ett sådant sammanhang kan även behovet av integritetsskyddande åtgärder, som Ekobrottsmyndigheten lyfter när det gäller elektroniskt utlämnande i situationer där berättigat intresse inte finns, tas upp. Regeringen anser att Bolagsverket i sin handläggning bör kunna få viss ledning kring när det är tillåtet att lämna ut uppgifter elektroniskt från domen från EU-domstolen som redogörs för i avsnitt 4.2. Förbudet mot varning De myndigheter, självreglerande organ och utländska organ som omfattas av artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet och mottagare med berättigat intresse av uppgifterna enligt artikel 12.2 i direktivet, ska enligt samma artiklar ha tillgång till uppgifterna i registret utan att den berörda juridiska enheten eller konstruktionen varnas. Redan i dag gäller att behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter ska få tillgång till uppgifterna i registret över verkliga huvudmän utan att den berörda enheten varnas (artikel 30.6 i det nuvarande penningtvättsdirektivet). Förbudet mot varning – som kan uppfattas som ett förbud mot att det i författning införs krav på att berörd enhet varnas när uppgifter som rör enheten begärs ut – har inte lett till några särskilda åtgärder. Något varningsförfarande i den situationen finns inte i svensk rätt. Direktivets krav i denna del bedöms därmed vara uppfyllt utan åtgärder. Särskilt om vidareförmedling av uppgifter Sjätte penningtvättsdirektivets regler om tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän reglerar elektroniskt utlämnande av uppgifter ur det registret. Det reglerar däremot inte specifikt vad som gäller i fråga om mottagarens behandling av uppgifterna. Sveriges advokatsamfund befarar att det kan leda till att uppgifterna sprids vidare av mottagarna på ett icke önskvärt sätt. Det gäller särskilt i fråga om leverantörer av produkter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Swedish Financial Technology Association efterfrågar å sin sida förtydligande av om sådana leverantörer får dela uppgifter från registret över verkliga huvudmän genom filöverföring. Adda AB framhåller upphandlande myndigheters behov av att även fortsättningsvis kunna ta del av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän via tredjepartstjänster såsom kreditupplysningstjänster. Vissa leverantörer av produkter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism har enligt artikel 12.2 första stycket j i sjätte penningtvättsdirektivet berättigat intresse av uppgifterna. Regeringen konstaterar att syftet med reglerna om bl.a. berättigat intresse i artikel 12 i direktivet får anses vara att tillförsäkra de mottagare som anges däri nödvändig elektronisk tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän för att registret över verkliga huvudmän ska tjäna sitt syfte att förebygga och motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Reglerna kan sägas grundas på en avvägning mellan å ena sidan rätten till respekt för privatliv och rätten till skydd för personuppgifter och å andra sidan behovet av transparens för att bekämpa och motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Det har däremot inte varit ambitionen med sjätte penningtvättsdirektivet att ta ett vidare grepp om behovet av att skydda personuppgifter. Mot den bakgrunden finns det inga regler i direktivet som specifikt reglerar vad som händer med uppgifterna efter det att de nått mottagarna i artikel 12 i direktivet. Det kan däremot finnas annan reglering som avser skydd av personuppgifter, bl.a. EU:s dataskyddsförordning, som är tillämplig för personuppgiftsbehandlingen. Vad som gäller för vidareförmedling av uppgifter från bl.a. leverantörer av produkter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism får alltså avgöras utifrån den regleringen och relevant rättspraxis på området. I sammanhanget ska dock även nämnas att det av artikel 12.2 första stycket j i direktivet framgår att registermyndigheten just när det gäller utlämnande av uppgifter ur registret till leverantörer av produkter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism vid bedömning av om berättigat intresse finns ska beakta hur uppgifterna är tänkta att användas. Visst skydd mot otillåten vidareförmedling får anses uppnås genom det. Förfaranderegler som gäller berättigat intresse Regeringens förslag Ett berättigat intresse av att få del av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän elektroniskt ska fastställas med beaktande av sökandens yrke eller befattning och kopplingen till den juridiska person eller trust vars uppgifter efterfrågas. Från det sist nämnda ska gälla vissa undantag, bl.a. om sökanden agerar för journalistiska ändamål eller är en organisation i det civila samhället. Bolagsverket ska till den som har berättigat intresse utifrån de skäl som sjätte penningtvättsdirektivet beaktar utfärda ett intyg om det berättigade intresset. Intyget ska gälla i tre år. Om den som har ett intyg om berättigat intresse begär att få ta del av andra uppgifter än de som efterfrågades när intyget utfärdades, ska Bolagsverket inte ompröva den tidigare bedömningen av personens yrke eller befattning som låg till grund för att intyget utfärdades. Bolagsverket ska avslå en begäran om uppgifter elektroniskt om mottagaren befinner sig i ett land utanför EES och elektroniskt utlämnande skulle strida mot kapitel V i EU:s dataskyddsförordning, eller myndigheten har skälig anledning att anta att uppgifterna inte kommer att användas för det ändamål som ligger till grund för det berättigade intresset. Den som har fått ett intyg om berättigat intresse ska informera Bolagsverket så snart de förhållanden som ligger till grund för intyget ändrats. Bolagsverket ska återkalla ett intyg om berättigat intresse om det kan antas att den som har fått intyget inte längre uppfyller kraven för det. Återkallelse får även beslutas som en följd av att en annan registermyndighet återkallat ett intyg om berättigat intresse för samma person. Regeringens bedömning Sjätte penningtvättsdirektivets krav på skyndsam handläggning vid begäran om uppgifter elektroniskt med hänvisning till ett berättigat intresse – med eller utan intyg – uppfylls redan genom befintlig reglering. Detsamma gäller i fråga om vissa av grunder för att avslå begäran om uppgifter elektroniskt samt kraven i fråga om motivering av beslut. Sjätte penningtvättsdirektivets regel om att kommissionen ska underrättas om en begäran om tillgång till uppgifter med hänvisning till berättigat intresse inte besvaras inom viss tid bör genomföras på lägre nivå än lag. Promemorians förslag och bedömning Förslagen och bedömningen stämmer delvis överens med regeringens. Promemorian föreslår en ny paragraf som innebär att Bolagsverket vid en begäran om uppgifter elektroniskt med hänvisning till berättigat intresse ska meddela beslut skyndsamt och senast tolv arbetsdagar från det att begäran kom in samt att den tidsfristen kan förlängas i vissa fall. Vidare föreslår promemorian bestämmelser om tidsfrister inom vilka en begäran som görs med stöd av intyg om berättigat intresse ska besvaras. Promemorian lämnar även förslag på att intyg om berättigat intresse ska innehålla fler uppgifter. Vidare lämnar promemorian förslag som innebär att det är den som har fått ett intyg om berättigat intresse som har att visa att det berättigade intresset fortfarande finns för att undgå att intyget återkallas. Slutligen föreslår promemorian bestämmelser som innebär att beslut om att avslå elektroniskt utlämnande eller återkalla intyg om berättigat intresse ska motiveras. Promemorian föreslår inte att det ska framgå av registerlagen vad som ska beaktas vid fastställande av det berättigade intresset. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker promemorians förslag och delar bedömningen eller har inget att invända mot dem. Adda AB avstyrker förslaget om en tidsfrist om upp till tolv arbetsdagar för beslut i fråga om elektroniskt utlämnande. Även Swedish Financial Technology Association har synpunkter på tidsfristens längd och befarar att den kan få effekter för verksamhetsutövare. Transparency International Sverige ifrågasätter om tidsfristerna om tolv arbetsdagar respektive sju arbetsdagar är förenliga med offentlighetsprincipen och skyndsamhetskravet som gäller vid begäran om utlämnande samt det övergripande syftet med registret att öka transparens. Vidare anser Transparency International Sverige att förslaget inte är i linje med regeringens digitaliseringsstrategi. Inspektionen för vård och omsorg efterfrågar ett förtydligande av om de myndigheter som i författning anges ha berättigat intresse omfattas av förfarandereglerna gällande berättigat intresse. Konkurrensverket efterfrågar, å sin sida, klargörande av vem som omfattas av ett intyg om berättigat intresse. Sveriges Riksidrottsförbund efterfrågar förtydligande av hur man ansöker om intyg om berättigat intresse och om uppgifterna kan begäras ut via API eller annan teknisk lösning. UC AB efterfrågar klargörande av att det är arbetsgivarens berättigade intresse som ska prövas om arbetsgivaren är en juridisk person. Upphandlingsmyndigheten saknar resonemang om överlappande berättigade intressen. Sveriges advokatsamfund anser inte att de avslagsgrunder som föreslås uppfyller sjätte penningtvättsdirektivets krav. Advokatsamfundet befarar att bestämmelsen som gäller skyldighet att anmäla ändrade förhållanden är otydlig och tidsramen snäv. Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivets krav på handläggningen Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller flera regler som gäller förfarandet kring fastställande av om den som efterfrågar uppgifter från register över verkliga huvudmän har berättigat intresse av uppgifterna enligt direktivet och därmed ska medges tillgång till dessa samt vad som gäller om ett sådant intresse inte bedöms finnas. Som framgår av avsnitt 6.2 gör regeringen bedömningen att det med uttrycket ”tillgång till” uppgifterna i det sammanhanget i direktivet avses att uppgifterna lämnas ut elektroniskt. Enligt artikel 13.1 i sjätte penningtvättsdirektivet ska den myndighet som ansvarar för registret verifiera att den som söker tillgång till uppgifter i registret med hänvisning till ett berättigat intresse har ett sådant intresse. Bedömningen av om ett berättigat intresse finns ska göras på grundval av handlingar, information och uppgifter som sökanden lämnar samt med beaktande av sökandens befattning eller yrke och – bortsett från journalister och organisationer i det civila samhället – även den koppling som de har till de enheter vars uppgifter de efterfrågar. Myndigheten ska även beakta information som den har tillgång till enligt artikel 12.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Det handlar om förteckningar på kategorier av mottagare med berättigat intresse som medlemsstaterna kan ha identifierat utöver de kategorier som anges i direktivet. Myndigheten ska enligt artikel 13.6 i direktivet, lämna besked i frågan om ett berättigat intresse finns inom tolv arbetsdagar, men tidsfristen kan förlängas med tolv arbetsdagar och därefter med ytterligare tolv arbetsdagar, om ett stort antal förfrågningar om tillgång till uppgifter kommer in oväntat. Om tidsfristen måste förlängas ska kommissionen underrättas. Tidsfristen kan även förlängas om myndigheten behöver begära in kompletteringar av sökanden. I sådant fall kan svarsfristen förlängas med sju arbetsdagar. För de som bedöms ha ett berättigat intresse i den mening som avses i direktivet, ska myndigheten utfärda ett intyg om berättigat intresse som ger rätt till tillgång till uppgifterna i tre år. Det ska med stöd av intyget vara möjligt att få upprepad tillgång till uppgifter från registret, utan att yrke eller befattning behöver bli föremål för en förnyad bedömning varje gång. Av artikel 13.6 i direktivet följer också att den som har ett intyg om berättigat intresse har rätt att få svar på sin begäran om tillgång till uppgifter inom sju arbetsdagar. Den som har bedömts ha ett berättigat intresse av uppgifter, ska underrätta myndigheten om förändringar som kan innebära att det berättigade intresset inte längre bedöms finnas. Det kan exempelvis handla om förändringar när det gäller yrke eller befattning. Myndigheten får, enligt artikel 13.7 i direktivet, endast under vissa förutsättningar neka en begäran om tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap som görs med hänvisning till ett berättigat intresse. Det gäller om ett berättigat intresse inte kan påvisas, sökanden i sin ansökan inte har lämnat nödvändiga uppgifter eller handlingar, om de berättigade intresset av att få tillgång till uppgifter som godkänts av en medlemsstat inte omfattar de ändamål för vilka uppgifterna begärs, om myndigheten har rimliga skäl att anta att en person, som i och för sig bedöms ha berättigat intresse av uppgifter i registret, kommer att använda uppgifterna för annat än för de ändamål för vilka de begärdes eller att uppgifterna kommer att användas för ändamål som inte är kopplade till förhindrande av penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, det finns sådana omständigheter som påkallar sekretess, eller om sökanden befinner sig i ett tredjeland och myndigheten gör bedömningen att tillgång till uppgifterna inte skulle vara förenligt med bestämmelser i kapitel V i EU:s dataskyddsförordning. Före det att tillgång till uppgifterna nekas av någon av de skäl som anges i de fyra först nämnda punkterna i listan ovan, ska myndigheten överväga att från sökanden begära in kompletteringar. Om myndighetens bedömning resulterar i att tillgång till uppgifterna nekas, ska sökanden informeras om skälen till beslutet och sin rätt till överprövning. Myndigheten ska dokumentera de åtgärder som vidtagits för att bedöma ansökan och inhämta mer information. Slutligen innebär artikel 13 i direktivet även att myndigheten ska kunna ”återkalla tillgång” om någon av de grunder som kan resultera i att tillgång till uppgifter nekas uppstår eller blir känt för myndigheten. Återkallelse av intyg ska även kunna göras på grundval av att ett återkallande gjorts av en registermyndighet i en annan medlemsstat. UC AB efterfrågar att regeringen klargör att det är arbetsgivarens – inte den anställdes – berättigade intresse som ska prövas, om arbetsgivaren är en juridisk person. Konkurrensverket önskar klargörande av om ett intyg kan utfärdas till en myndighet eller enhet på organisationsnivå. Myndigheten undrar även om uppgifterna kan nyttjas av flera tjänstemän som har berättigat intresse av uppgifterna i samband med offentlig upphandling. Lydelsen i direktivet innebär att bl.a. en myndighet eller organisation kan ha berättigat intresse. Det betyder då också att flera anställda inom myndigheten eller organisationen som har behov av uppgifterna i sitt arbete inom ramen för det berättigade intresset bör kunna använda uppgifterna. Hur intygsgivandet kommer att fungera styrs bl.a. av genomförandeakter på EU-nivå. Det är rimligt att anta att intyg kommer att kunna ges till den som bedöms ha berättigat intresse även om det rör sig om exempelvis en myndighet, det vill säga inte en fysisk person. Enligt promemorians förslag kommer det i registerförordningen anges att en del myndigheter har berättigat intresse. Inspektionen för vård och omsorg lyfter frågan om de myndigheter som i författning anges ha berättigat intresse ändå omfattas av förfarandereglerna. Även Sveriges Riksidrottsförbunds frågor måste förstås utifrån bakgrunden att promemorian föreslagit att förbundet i förordning ska anges ha berättigat intresse. Det förhållandet att det i författning anges att vissa myndigheter och organisationer har berättigat intresse innebär, enligt regeringens mening, att Bolagsverket inte behöver göra någon prövning av om ett sådant intresse finns. Dessa myndigheter och organisationer har också – på samma sätt som andra mottagare med berättigat intresse – en rätt till att få del av uppgifterna elektroniskt (jfr vad som anges i avsnitt 7.2.2 om de som har berättigat intresse av andra skäl än sådana som direktivet beaktar). Det betyder att dessa myndigheter och organisationer även har rätt att få ett intyg om berättigat intresse (dock att själva intygsgivandet regleras av genomförandeakter, se ovan). Någon särskild ansökan om intyget om berättigat intresse krävs inte. Ansökan avser att få del av uppgifter ur registret elektroniskt med hänvisning till ett berättigat intresse. Det är i samband med att en sådan ansökan som intyg kan ges. Sveriges Riksidrottsförbunds fråga om hur uppgifterna kan begäras ut i praktiken – via API eller annan teknisk lösning – anser regeringen är en fråga för Bolagsverket. Vissa krav uppfylls redan i nationell rätt Vissa av de frågor som regleras i artikel 13 i sjätte penningtvättsdirektivet och som rör registermyndighetens handläggning regleras i nationell rätt i förvaltningslagen, offentlighets- och sekretesslagen och tryckfrihetsförordningen. Förvaltningslagen gäller i fråga om Bolagsverkets handläggning av ärenden, förutsatt att det inte finns andra bestämmelser i lag eller förordning med avvikande innehåll (1 och 4 §§). I förvaltningslagen finns krav på att myndigheter ska handlägga sina ärenden så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (9 §). I samma lag finns även bestämmelser som anger hur en myndighet ska agera om en framställning från en enskild är ofullständig eller oklar. Myndigheten ska då, inom ramen för sin allmänna serviceskyldighet, i första hand hjälpa den enskilde till rätta. En myndighet får även förelägga den enskilde att avhjälpa en brist som finns kvar, om bristen medför att framställningen inte kan läggas till grund för en prövning i sak. Myndigheten ska i föreläggandet då upplysa om att följden av att föreläggandet inte följs kan bli att framställningen inte tas upp för prövning (20 §). Ett beslut av en myndighet som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska i regel innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövlig (32 §). Om parten får överklaga beslutet, ska han eller hon underrättas om hur det går till (33 § andra stycket). I offentlighets- och sekretesslagen finns bestämmelser som gäller myndigheters skyldighet att registrera, det vill säga diarieföra, allmänna handlingar (5 kap. 1 §). Bestämmelserna får till följd att ärenden blir föremål för dokumentation hos myndigheten. I fråga om begäran om utlämnande av allmänna handlingar, exempelvis vid en begäran om utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän, gäller ett särskilt skyndsamhetskrav vid handläggningen enligt tryckfrihetsförordningen (2 kap. 16 § andra stycket). Genom bestämmelserna i förvaltningslagen, offentlighets- och sekretesslagen och tryckfrihetsförordningen får sjätte penningtvättsdirektivets krav som innebär att handläggningen av begäran om utfående av uppgifter elektroniskt ska göras inom vissa tidsfrister, att viss dokumentering ska göras, att myndigheten ska överväga att begära in komplettering före det att elektronisk tillgång till uppgifterna nekas, och att myndigheten ska ge information om möjligheten att överklaga anses vara uppfyllda. I och med att det i direktivet anges vissa särskilda yttersta tidsfrister vad gäller handläggningen och att det även finns en underrättelseskyldighet till kommissionen kopplat till en av dessa frister, föreslår promemorian att tidsfristerna ändå kommer till uttryck i nationell rätt. Promemorian föreslår därför att bestämmelser där dessa tidsfrister framgår tas in i registerlagen samt att skyndsamhetskravet även framgår. Regeringen gör en annan bedömning. Som också Transparency International Sverige framför finns det när det gäller rätten att ta del av allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen ett skyndsamhetskrav när det gäller handläggningen. Det har också redogjorts för ovan. Det innebär att det knappast kan bli aktuellt för Bolagsverket att utnyttja de yttersta tidsfristerna som finns i direktivet till fullo när det gäller en begäran om utlämnande av allmän handling. Regeringen anser alltså att kravet i direktivet på att handläggningen inte överstiger vissa tidsfrister är uppfyllt redan enligt gällande rätt i förhållande till de som omfattas av rätten att ta del av allmänna handlingar. Även i förhållande till övriga – det vill säga exempelvis myndigheter som inte omfattas av rätten att ta del av allmänna handlingar – får direktivets krav på att handläggningstiden inte överstiger vissa tidsfrister anses vara uppfyllt. Som ovan nämns gäller enligt förvaltningslagen att en myndighet ska handlägga ärenden så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Utifrån den typ av ärende som det handlar om bör det innebära att det sällan kan komma i fråga att Bolagsverket utnyttjar hela tidsfristerna som anges i direktivet. När det gäller Swedish Financial Technology Associations synpunkt som gäller att handläggningstiden om tolv arbetsdagar riskerar att få påverkan på verksamhetsutövares verksamhet vill regeringen förtydliga att denna tidsfrist i direktivet endast gäller i samband med förfarandet gällande berättigat intresse. Medan mottagare med berättigat intresse utgör en kategori av mottagare, är verksamhetsutövare en annan kategori (jfr artikel 11.3 respektive 12.1 i sjätte penningtvättsdirektivet). Som ovan framgår bedömer regeringen dessutom att skyndsamhetskravet enligt tryckfrihetsförordningen gäller samt att förvaltningslagens bestämmelser ställer vissa krav på handläggningen. I förhållande till Adda AB:s synpunkt om samma tidsfrist, men gällande vilka effekter den kan få i samband med offentlig upphandling, är regeringens uppfattning – som ovan framgår – att det sällan kan bli aktuellt att Bolagsverket utnyttjar hela tidsfristen. Dessutom är avsikten att förfarandet ska gå snabbare om ett intyg om berättigat intresse finns. Enligt regeringens mening är det tveksamt om Adda AB:s förslag som innebär att upphandlande myndigheter ska ha motsvarande tillgång till uppgifter i registret som myndigheter som anges i artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet – det vill säga omedelbar och obegränsad tillgång – skulle vara förenlig med unionsrätten. Ett sådant förslag skulle även väcka frågor om vad som gäller för dessa upphandlande myndigheter om de önskar få del av uppgifter elektroniskt från andra medlemsstaters register genom sammankopplingen. Underrättelseskyldigheten till kommissionen när utlämnande elektroniskt till mottagare med berättigat intresse tar längre tid än vad som följer av den tidsfrist som anges i direktivet kan regleras på lägre nivå än lag. Reglerna om avslag När det gäller grunderna för att neka elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän som anges i artikel 13.7 i sjätte penningtvättsdirektivet konstaterar regeringen att artikeln är formulerad på så sätt att registermyndigheterna endast får avslå begäran om tillgång till uppgifter med hänvisning till berättigat intresse av de skäl som räknas upp däri. Ordet ”avslå” får även anses inbegripa ”avvisa” enligt den terminologi som används i svensk rätt. Artikeln får förstås som att unionsrätten också förutsätter att registermyndigheterna nekar elektroniskt utlämnande av de skäl som anges däri. Mot den bakgrunden gör regeringen följande överväganden. Att en begäran om utlämnande av uppgifter elektroniskt med hänvisning till berättigat intresse kan avslås om ett berättigat intresse av uppgifterna inte bedöms finnas, följer redan av att någon rätt till utlämnande på det sättet då inte finns. Detsamma gäller om ett berättigat intresse i och för sig finns enligt ett intyg från en annan registermyndighet, men det inte omfattar de ändamål för vilket uppgifterna nu söks. Det finns därmed inte behov av att i nationell rätt ta in särskilda bestämmelser om detta. Av dessa skäl föreslås inte någon särskild bestämmelse med avslagsgrund som motsvarar artikel 13.7 första stycket b och e i sjätte penningtvättsdirektivet. Om en framställning är så ofullständig eller oklar att den inte kan läggas till grund för en prövning gäller enligt förvaltningslagen att det ytterst kan leda till att någon prövning inte sker (20 §, se även prop. 2016/17:180 s. 136). Om uppgifterna omfattas av sekretess, kommer tillgång till uppgifterna att nekas med stöd av sekretessbestämmelser (se bl.a. 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen och 2 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen). I dessa situationer finns det alltså redan genom nuvarande lagstiftning möjlighet att inte tillgodose begäran om elektroniskt utlämnande av uppgifter i enlighet med vad som krävs enligt artikel 13.7 första stycket a och d i sjätte penningtvättsdirektivet. När det gäller grunden som innebär att registermyndigheten ska kunna neka elektronisk utlämnande av uppgifter om myndigheten har rimliga skäl att anta att uppgifterna inte kommer att användas för de ändamål som ligger till grund för det berättigade intresset, det vill säga grunden i artikel 13.7 första stycket c i sjätte penningtvättsdirektivet, anser regeringen att det finns behov av att ta in en bestämmelse som tydliggör möjligheten att avslå begäran i den situationen. ”Rimliga skäl” får i sammanhanget anses innebära samma sak som ”skälig anledning” och det uttrycket kan då användas i stället i bestämmelsen. Som Sveriges advokatsamfund uppmärksammar tar den föreslagna avslagsgrunden inte upp hela lydelsen som anges i artikel 13.7 första stycket c i direktivet. Som regeringen tolkar artikeln är avsikten med punkten c att den ska omfatta situationer då det finns skälig anledning att misstänka att uppgifterna inte kommer att användas för det berättigade ändamål som de begärdes (jfr punkten b som omfattar när berättigat intresse över huvud taget inte finns), men inte heller för andra ändamål som i och för sig skulle innebära att ett berättigat intresse finns. Om syftet är att förhindra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism finns ett berättigat intresse (jfr artikel 12.2 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet). Dessa grunder bedömer regeringen ryms i den lydelse som föreslås, se författningsförslaget till 3 kap. 9 i § 2 registerlagen. När det sedan gäller punkten f i artikel 13.7 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet som avser förenligheten med kapitel V i EU:s dataskyddsförordning, finns det enligt regeringens bedömning behov av att i nationell rätt tydliggöra förhållandet mellan rätten till utlämnande elektroniskt för personer med berättigat intresse och bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning. I den situationen har bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning företräde, med följden att uppgifterna inte ska lämnas ut elektroniskt. Artikel 13.7 i sjätte penningtvättsdirektivet innebär, som ovan framgår, att medlemsstaterna inte får avslå en begäran som görs med hänvisning till berättigat intresse av andra skäl än de som tas upp däri. Förutom de möjligheter att neka elektroniskt utlämnande som tas upp ovan – och som inte bedöms gå längre än direktivet – finns det enligt 6 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen en möjlighet för myndigheter att avslå en begäran om utfående av uppgift ur en allmän handling, om det skulle hindra arbetets behöriga gång. Det finns i en sådan situation dock inget som hindrar att den som efterfrågar uppgiften ändrar sin förfrågan till en begäran om utlämnande av allmän handling. Dessutom följer av rättspraxis att en begäran om utfående om uppgift ska uppfattas som att den inbegriper en begäran om att få ta del av allmän handling, när det inte av utredningen går att bedöma på vilken grund begäran framställs (RÅ 82 2:68). Vid begäran om utlämnande av allmän handling finns det ingen motsvarande möjlighet för myndigheten att neka utlämnande med hänvisning till att det skulle hindra arbetets behöriga gång. Det praktiska utrymmet för att avslå en begäran om utlämnande av uppgifter med stöd av 6 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen får därmed anses vara begränsat. Detsamma gäller effekten av ett sådant avslag. Det handlar därför inte om något egentligt hinder mot att personer med berättigat intresse av uppgifterna får del av dessa och då elektroniskt. Kravet på motivering Registermyndigheten ska vid beslut om att neka en person som begär att få del av uppgifter elektroniskt med hänvisning till ett sådant berättigat intresse som följer av sjätte penningtvättsdirektivet, som ovan nämns, ange skälen för beslutet (artikel 13.8 i sjätte penningtvättsdirektivet). Regeringen bedömer att det kravet redan är uppfyllt i svensk rätt. Av 32 § första stycket förvaltningslagen följer att beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt i regel ska innehålla en klargörande motivering. Regeringen föreslår, i motsats till promemorian, därför inte någon åtgärd för att uppfylla sjätte penningtvättsdirektivets krav i denna del. Det bedöms inte heller behövas en särskild bestämmelse om motivering i förhållande till beslut om återkallelse av intyg om berättigat intresse. Reglerna om utfärdande och återkallelse av intyg samt skyldighet att anmäla ändrade förhållanden De regler i artikel 13 i sjätte penningtvättsdirektivet som bl.a. gäller utfärdande och återkallelse av intyg om berättigat intresse kräver införande av nya bestämmelser i nationell lagstiftning. Det bör av bestämmelserna i registerlagen bl.a. framgå att det berättigade intresset i de flesta fall ska fastställas med beaktande av sökandens yrke eller befattning och hur länge ett intyg om berättigat intresse är giltigt. Promemorian föreslår att det i intyget ska specificeras vilka uppgifter som det berättigat intresset gäller. Promemorian anger att den har uppfattat att avsikten i direktivet är att intygen i vissa fall ska vara begränsade till att gälla uppgifter kopplat till en viss juridisk person (jfr artiklarna 13.2 b och 14.1 b i direktivet). Eftersom förfarandet kring tillgången till uppgifter i medlemsstaternas register delvis kommer att regleras i genomförandeakter av kommissionen som ännu inte är antagna, anser regeringen att det finns skäl att i nationell lagstiftning inte specificera närmare vad intyg ska innehålla mer än vad som krävs för att genomföra reglerna i direktivet. Regeringen föreslår därför inte att det i registerlagen ska slås fast att det av intyg om berättigat intresse ska framgå vilka uppgifter som intyget gäller. Det är möjligt att ett intyg kommer att gälla enbart det berättigade intresset i sig, men att själva ”länken” mellan det berättigade intresset och de uppgifter som efterfrågas inte framgår av intyget. Som promemorian är inne på är syftet med intyg att det ska möjliggöra upprepad tillgång till uppgifter ur registret för personer med berättigat intresse utan att deras yrke eller befattning blir föremål för bedömning varje gång. Enligt regeringens mening bör det, som också promemorian föreslår, införas en bestämmelse där det framgår att den som innehar ett intyg om berättigat intresse är skyldig att underrätta Bolagsverket så snart de förhållanden som angavs i den begäran som låg till grund för att intyget utfärdades ändras. Som Sveriges advokatsamfund uppmärksammar innebär förslaget att den skyldigheten inte bara föreslås gälla när en begäran om elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret aktualiseras, utan även om det inte finns någon intention att i framtiden begära tillgång till uppgifter i registret. Som advokatsamfundet anger föreslås inga särskilda kriterier för vad som är en sådan ändring som kräver underrättelse. Det handlar dock om sådana uppgifter som låg till grund för att intyget utfärdades. Exakt vilka uppgifter det handlar om kan vara olika från fall till fall, men som exempel kan nämnas ett visst yrke. Om yrkesutövningen inneburit att ett berättigat intresse bedömts finnas, ska Bolagsverket informeras om yrket inte längre utövas. Regeringen delar promemorians uppfattning att det bör införas en bestämmelse som möjliggör återkallelse av intyg om berättigat intresse om kraven för ett sådant intyg inte längre uppfylls. Promemorians förslag innebär att det är den som fått intyget som har att visa att det berättigade intresset fortfarande finns för att undgå att intyget återkallas. Regeringen föreslår i stället en bestämmelse som innebär att intyget ska återkallas om det kan antas att den som fått intyget inte längre uppfyller kraven för det. Beviskravet ”kan antas” innebär ett lågt ställt krav. Omständigheter som innebär att det skulle kunna antas att kraven inte uppfylls skulle kunna uppdagas exempelvis i samband med Bolagsverket kontroller (se avsnitt 7.7). Det kan hända att en registermyndighet i ett annat land underrättar Bolagsverket om att den myndigheten har återkallat ett intyg för samma person som utfärdats i den medlemsstaten. Om skälet för det berättigade intresset i det intyget är samma som i det intyg som Bolagsverket har utfärdat, bör Bolagsverket kunna utgå från att även det intyg som Bolagsverket har utfärdat ska återkallas. Det bör i nationell rätt tas in en särskild bestämmelse som anger att återkallelse får ske som en följd av en annan registermyndighets beslut att återkalla ett intyg om berättigat intresse för samma person. Som Upphandlingsmyndigheten uppmärksammar kan den som efterfrågar uppgifter ha berättigat intresse av uppgifterna på flera grunder, det vill säga det finns en överlappning. Den som begär uppgifterna kan då antas välja en av dessa grunder. Den fråga som Upphandlingsmyndigheten väcker och som avser vad som gäller om en aktör har berättigat intresse i olika roller kommer därför möjligen inte bli aktuell. Om den blir det, anser regeringen att det är en fråga för rättstillämparen att hantera. Identifiering och efterforskningsförbud Regeringens bedömning Kravet på identifiering för elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän på grundval av berättigat intresse av uppgifterna strider inte mot efterforskningsförbudet. Penningtvättsdirektivets bestämmelse om förfarande för verifiering av identitet kräver inga lagstiftningsåtgärder. Promemorians bedömning Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna delar bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning I artikel 13.4 i sjätte penningtvättsdirektivet anges att de myndigheter som ansvarar för registren över verkliga huvudmän ska verifiera de sökandes identitet närhelst de får tillgång till registren. Av artikeln framgår att det ska finnas tillräckliga förfaranden för detta, bl.a. genom användning av medel för elektronisk identifiering och relevanta kvalificerade betrodda tjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2024 av den 23 juli 2014. Artikeln avser den situationen att personer ansöker om uppgifter från registret med hänvisning till ett berättigat intresse av uppgifterna. Det kan göras både med och utan att ett intyg om ett berättigat intresse finns. Att registermyndigheten kan säkerställa att personen i fråga är den som han eller hon utger sig för att vara är en förutsättning för att det i praktiken ska gå att upprätthålla en ordning där enbart vissa kategorier av mottagare garanteras elektronisk tillgång till uppgifter ur registret. I det nuvarande penningtvättsdirektivet finns det inget krav på berättigat intresse och därmed heller inte någon motsvarande bestämmelse som den i artikel 13.4 i sjätte penningtvättsdirektivet. Som utredningen redogör för gäller enligt tryckfrihetsförordningen ett förbud för myndigheter att efterforska vem som begär ut en handling eller vilket syfte som han eller hon har med sin begäran, i större utsträckning än vad som krävs för prövningen av om det finns hinder mot att en handling lämnas ut (2 kap. 18 §). Utredningen konstaterar att förbudet gäller vid prövningen av om en allmän handling får lämnas ut, medan artikeln i sjätte penningtvättsdirektivet gäller en prövning som sker som ett led i bedömningen av om sökanden ska anses ha ett berättigat intresse av att få tillgång till uppgifterna elektroniskt (se betänkandet s. 407). Det senare handlar om på vilket sätt uppgifterna ska lämnas ut (se avsnitt 6.2). Regeringen delar utredningens bedömning att det är fråga om två olika prövningar. Sjätte penningtvättsdirektivets krav på identifiering i den nu nämnda situationen strider därmed inte mot förbudet mot efterforskning i tryckfrihetsförordningen. Den som vill ta del av uppgifterna i registret anonymt kommer fortfarande ha möjlighet att få en utskrift enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen. Genomförandet av artikel 13.4 i direktivet bedöms inte kräva några lagstiftningsåtgärder. Rätten till överprövning Regeringens förslag Det ska upplysas om att bestämmelser om överklagande av beslut som begränsar rätten till registerutdrag finns i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Regeringens bedömning Beslut om att neka en begäran om elektronisk tillgång till uppgifter ur registret som görs med hänvisning till ett berättigat intresse och beslut att återkalla ett intyg om ett berättigat intresse kan överklagas enligt bestämmelser i nuvarande lagstiftning. Promemorians förslag och bedömning Förslaget och bedömningen i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag och bedömning. Promemorian anser dock att det behövs en ny bestämmelse om att avslagsbeslut som gäller begäran om utlämnande av uppgifter elektroniskt som görs med hänvisning till berättigat intresse ska få överklagas, för att säkerställa att sådana beslut är överklagbara. Promemorian föreslår även att det specificeras vilka beslut som får överklagas enligt registerlagen. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag och delar bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning Sjätte penningtvättsdirektivets regler om förfarandet kring bl.a. fastställande av berättigat intresse kompletteras med regler som rör rätten till överprövning av registermyndighetens beslut. Av artikel 13.9 i sjätte penningtvättsdirektivet följer att det ska finnas rättsmedel eller administrativa åtgärder för att överklaga avslag eller återkallande. Som regeringen uppfattar artikeln avser den en rätt att överklaga beslut om att neka elektroniskt utlämnande av uppgifter – dels när så sker efter en ansökan där något berättigat intresse inte tidigare har konstaterats, dels när så sker trots att sökanden kan uppvisa ett intyg om att ett berättigat intresse finns. Därutöver uppfattar regeringen att den gäller en rätt att överklaga beslut om att återkalla intyg om berättigat intresse. Befintlig reglering bedöms leva upp till de krav som ställs genom sjätte penningtvättsdirektivet. Regeringen anser inte att den nuvarande överklagandebestämmelsen bör ändras så som promemorian föreslår. Med anledning av förslaget i avsnitt 7.8 som innebär en begränsning i fråga om rätten till registerutdrag enligt EU:s dataskyddsförordning föreslås däremot ett tillägg i den nuvarande överklagandebestämmelsen där det upplyses om att bestämmelser om överklagande av sådana beslut finns i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen). Ömsesidigt erkännande av berättigat intresse Regeringens förslag Bolagsverket ska erkänna intyg om berättigat intresse som har utfärdats i andra länder inom EES, om intressena är sådana som anses berättigade även enligt svensk rätt. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Om ett intyg om berättigat intresse har utfärdats i en medlemsstat, ska registermyndigheten i en annan medlemsstat i regel inte ompröva bedömningen när en begäran om utlämnande av uppgifter elektroniskt görs i fråga om uppgifter i den senare medlemsstatens register över verkliga huvudmän. Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller regler som gäller registermyndigheters skyldighet att erkänna den verifiering av ett berättigat intresse som gjorts av en annan registermyndighet (artikel 13.3). Några motsvarande regler finns inte i det nuvarande penningtvättsdirektivet. Från kravet på erkännande av den andra registermyndighetens verifiering finns ett undantag. Det gäller om grunden för det berättigade intresset är en sådan som inte anges uttryckligen i direktivet utan har identifierats av den andra medlemsstaten utöver de som anges i direktivet (jfr artikel 12.2 andra stycket och 12.3 b). Det finns alltså ingen skyldighet för en registermyndighet i ett land att erkänna ett berättigat intresse som fastställts i ett annat land och som är hänförlig till en grund som inte har identifierats som berättigat intresse i det först nämnda landet. I den situationen kan begäran om att få tillgång till uppgifter i registret elektroniskt alltså avslås. Det föreslås att direktivets regler genomförs genom att det av registerlagens bestämmelser framgår att Bolagsverket ska erkänna ett intyg om berättigat intresse som har utfärdats i ett annat land inom EES, om intresset är sådant som anses berättigat även enligt svensk rätt. I situationer där intresset inte angetts som berättigat i nationell rätt får förutsättas att Bolagsverket frågar sökanden om denne vill att ansökan ska behandlas som en begäran som görs utan stöd av intyg om berättigat intresse och ge denne möjlighet att komplettera sin begäran med uppgifter och handlingar som kan visa ett berättigat intresse. Även om det berättigade intresset som den utländska myndigheten bedömt finns inte framgår av sjätte penningtvättsdirektivet eller svensk författning kan det inte uteslutas att Bolagsverket efter en bedömning i det enskilda fallet anser att ett sådant finns (jfr artikel 12.2 andra stycket i direktivet). Kontroll av yrke eller befattning när det är grund för berättigat intresse Regeringens förslag Om någon har fått ett intyg om berättigat intresse, ska Bolagsverket regelbundet kontrollera att personen fortfarande innehar yrket eller befattningen som låg till grund för att intyget utfärdades. En sådan kontroll ska göras tidigast ett år efter det att intyget utfärdades. Om Bolagsverket har skälig anledning att anta att det berättigade intresse inte längre finns, ska det dock göras tidigare än så. Bolagsverket får förelägga den som har fått intyget att lämna de uppgifter som behövs för myndighetens kontroll. Promemorians förslag Förslagen i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Enligt artikel 13.10 i sjätte penningtvättsdirektivet ska den myndigheten som ansvarar för registret över verkliga huvudmän från tid till annan och under alla omständigheter tidigast 12 månader efter det att en person har beviljats tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän på grundval av att dennes yrke eller befattning bedömts innebära att personen har ett berättigat intresse av uppgifterna, verifiera att personen fortfarande utövar det yrket eller innehar den befattningen. Om myndigheten har rimliga skäl att anta att ett berättigat intresse inte finns får sådan verifiering ske före det att 12 månader har passerat. Som regeringen uppfattar regeln handlar det om att säkerställa att den som har fått ett intyg om ett berättigat intresse på grundval av sitt yrke eller befattning fortfarande har ett berättigat intresse, det vill säga att förhållandena inte har ändrats. Regeln får anses komplettera artikel 13.11 i sjätte penningtvättsdirektivet, som avser skyldighet för den som innehar intyg att anmäla ändring av förhållanden som kan leda till att det berättigade intresset upphör. Artikel 13.10 i sjätte penningtvättsdirektivet innebär att Bolagsverket får en ny uppgift. Regeln ger inte någon ledning i på vilket sätt som Bolagsverket ska kontrollera att personen i fråga utövar yrket eller innehar befattningen. I det avseendet kan det för den enskilde bli fråga om att lämna in samma eller liknande handlingar som denne lämnade in första gången för att visa att ett berättigade intresse av uppgifterna finns. Ur det perspektivet kan det uppfattas som att intygets giltighet begränsas och att det handlar om att på nytt begära intyg. Enligt regeringens uppfattning måste regeln förstås på så sätt att det handlar om en mer översiktlig kontroll. Inför att ett intyg ska utfärdas måste yrkesrollen och befattningen i sig bedömas för att ta ställning till om ett berättigat intresse finns. Den efterkontroll som Bolagsverket ska göra får snarare ta sikte på att enbart konstatera att yrket fortfarande utövas eller att befattningen alltjämt innehas. Om det vid kontrollen framkommer att det berättigade intresset inte längre finns, ska Bolagsverket återkalla intyget (se avsnitt 7.3). Regeringen föreslår att det i registerlagen tas in en bestämmelse om Bolagsverkets kontroll. Regeringen anser att Bolagsverket kan bedöma hur ofta sådana kontroller bör göras inom de ramar som den unionsrättsliga regleringen ställer upp. Det föreslås därför inte att det i bestämmelsen anges något mer specifikt intervall än vad som följer av artikel 13.10 i sjätte penningtvättsdirektivet. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska Bolagsverket alltså regelbundet, men tidigast 12 månader från det att intyget utfärdades, utföra kontroll. Om myndigheten har skälig anledning att anta att det berättigade intresset inte längre finns ska sådan kontroll emellertid göras tidigare än så. Det föreslås att det i samma bestämmelse anges att Bolagsverket får förelägga den som har fått intyget att lämna de uppgifter som behövs för myndighetens kontroll. Den verkliga huvudmannens rätt till information enligt EU:s dataskyddsförordning Regeringens förslag Bolagsverket ska i registerutdrag enligt EU:s dataskyddsförordning till den registrerade inte lämna ut identiteten på vissa personer som agerar i syfte att offentliggöra uppgifter i media och vissa organisationer i det civila samhället, som har fått del av uppgifter om den registrerade ur registret elektroniskt. I dessa fall ska myndigheten i stället lämna uppgift om personernas yrke eller befattning. Bolagsverket ska inte heller till den registrerade lämna uppgift om identiteten på vissa mottagare från myndigheter i tredjeländer som fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Det gäller om uppgiftslämnandet skulle äventyra en sådan myndighets analyser eller utredningar och en begäran om att identiteterna inte ska röjas gjordes i samband med att begäran om att få del av uppgifter gjordes. Begränsningen ska få gälla under högst fem år från det att uppgifterna lämnades ut till myndigheten i tredjeland. Bolagsverket ska därefter få förlänga tidsperioden med ett år i taget, om myndigheten i tredjeland begär det och det finns skäl för det. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det finns behov av att ytterligare belysa frågan om uppgifter om de personer som har fått tillgång till uppgifter ur registret med stöd av berättigat intresse kan sammanställas med rutinbetonade åtgärder och därmed kan anses utgöra allmänna handlingar. Skälen för regeringens förslag Rätten till registerutdrag Enligt artikel 12.4 i sjätte penningtvättsdirektivet ska det dokumenteras vilka personer som med stöd av berättigat intresse enligt den artikeln har tillgång till uppgifterna i registret över verkliga huvudmän. Artikeln har ingen motsvarighet i det nuvarande penningtvättsdirektivet. Regeringen anser inte att ”dokumentera” i detta sammanhang innebär att det ska upprättas särskilda handlingar som blir allmänna i den meningen att de kan begäras ut. En annan sak är – som Finansinspektionen är inne på – att uppgifter som kan sammanställas genom rutinbetonade åtgärder kan anses förvarade hos myndigheten och därmed utgöra allmänna handlingar. Om förhållandena är sådana i nu aktuell situation är en fråga för rättstillämparen. Syftet med regeln i artikel 12.4 i sjätte penningtvättsdirektivet är att informationen ska kunna lämnas ut till den verkliga huvudmannen om denne efterfrågar detta med stöd av artikel 15 i EU:s dataskyddsförordning. Den artikeln reglerar den registrerades rätt till ett så kallat registerutdrag gällande de personuppgifter om honom eller henne som behandlas. Det har ansetts nödvändig att ge den registrerade en sådan rätt för att han eller hon ska kunna kontrollera att uppgifterna om honom eller henne är korrekta och att de behandlas på lagenligt sätt, bl.a. att de bara lämnas ut till behöriga mottagare. Enligt artikel 15.1 c i EU:s dataskyddsförordning har den registrerade rätt att få information om mottagare eller kategorier av mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut, särskilt mottagare i tredjeländer eller internationella organisationer. Av EU-domstolens dom den 12 januari 2023 i mål C-154/21 Österreichische Post följer att artikel 15.1 c i EU:s dataskyddsförordning innebär att den personuppgiftsansvarige är skyldig att ge den registrerade den faktiska identiteten på mottagare som personuppgifterna har lämnats ut till eller ska lämnas ut till, om det inte är omöjligt att identifiera mottagarna eller den personuppgiftsansvarige visar att den registrerades begäran om tillgång är uppenbart ogrundad eller orimlig i den mening som avses i artikel 12.5 i förordningen. I sådant fall är det tillräckligt att den personuppgiftsansvarige informerar den registrerade om de aktuella kategorierna av mottagare. Begränsning av rätten till registerutdrag enligt svensk rätt Enligt artikel 23.1 i EU:s dataskyddsförordning kan rätten enligt artikel 15.1 c i samma förordning begränsas, förutsatt att det sker med respekt för andemeningen i rättigheten och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa vissa särskilt angivna mål. Bland dessa mål finns att säkerställa förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande eller lagföring av brott (led d), och säkerställande av andra av unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse (led e). I svensk rätt finns begränsningar i fråga om rätten att få information enligt artikel 15 i EU:s dataskyddsförordning i 5 kap. 1 § första stycket dataskyddslagen. Av den bestämmelsen följer att rätten inte gäller sådana uppgifter som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av annan författning. Det betyder exempelvis att uppgifter som är sekretessbelagda enligt offentlighets- och sekretesslagen är undantagna. Vidare finns i 1 kap. 7 § dataskyddslagen en bestämmelse av generell karaktär som innebär att EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen inte ska tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen (angående förhållandet mellan EU:s dataskyddsförordningen och dessa grundlagar, se prop. 2017/18:105 avsnitt 7.1). I det sist nämnda avseendet uppkommer frågan hur artikel 12.4 i sjätte penningtvättsdirektivet, som redogörs för under föregående rubrik, förhåller sig till efterforskningsförbudet som föreskrivs i 2 kap. 18 § tryckfrihetsförordningen. Som redogörs för i avsnitt 7.4 innebär efterforskningsförbudet att en myndighet inte får efterforska vem som begär ut en handling eller vilket syfte som han eller hon har med sin begäran, i större utsträckning än vad som krävs för prövningen av om det finns hinder mot att handlingen lämnas ut. Som anges i avsnitt 7.4 bedöms kravet på identifiering för elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän på grundval av berättigat intresse av uppgifterna inte strida mot efterforskningsförbudet. Det beror på att det sker som ett led i bedömningen av om sökanden ska ha rätt att få uppgifterna elektroniskt. Det gäller alltså inte prövningen av om en allmän handling får lämnas ut. Bolagsverket kommer att ha information om identiteterna på dem som har gett sig till känna i syfte att få uppgifterna elektroniskt på grundval av berättigat intresse av uppgifterna. Såsom artikel 12.4 i sjätte penningtvättsdirektivet är utformad är bestämmelsen begränsad till att gälla just identiteterna på dessa mottagare. Det får förstås som att direktivet endast uppställer krav på dessa personer ska kunna namnges i ett registerutdrag. Det betyder att motsvarande krav inte finns för dem som begär ut allmän handling i pappersform. Begränsning av rätten till registerutdrag enligt direktivet Möjligheten till att införa begränsningar i rätten till registerutdrag har även utnyttjats i sjätte penningtvättsdirektivet. Enligt artikel 12.4 i sjätte penningtvättsdirektivet ska säkerställas att informationen som lämnas ut inte leder till identifiering av mottagarna till uppgifterna när sådana personer är personer som agerar för journalistiska ändamål, rapporteringsändamål eller andra uttrycksformer i medierna som har ett samband med förebyggande och bekämpning av penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller organisationer i det civila samhället som har anknytning till förebyggande eller bekämpning av penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. När det gäller dessa personer ska den verkliga huvudmannen däremot få uppgift om personernas yrke eller befattning. Vidare följer av samma artikel ett förbud som gäller att för den verkliga huvudmannen röja identiteten på en motpart från tredjeland till unionens finansunderrättelseenheter eller offentliga myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa tillgångar som härrör från brott. Detta gäller så länge det är nödvändigt för att skydda den mottagande myndighetens analyser eller utredningar. Den mottagande myndigheten ska i samband med att den begär uppgifter ur registret ange skälen för att den begär att registermyndigheten avstår från att lämna information enligt artikel 15.1 c i EU:s dataskyddsförordning till den verkliga huvudmannen och hur länge avståendet bör gälla. Den period som uppgifterna inte ska få lämnas får inte överstiga fem år. En förlängning av perioden får endast beviljas på grundval av en motiverad begäran från den mottagande myndigheten och då för maximalt ett år i taget. Mot bakgrund av vad som anges ovan föreslår regeringen att det i registerlagen tas in bestämmelser som innebär att Bolagsverket i registerutdrag inte ska ange identiteterna på personer som agerar för journalistiska ändamål, rapporteringsändamål eller andra ändamål i media som har ett samband med förebyggande eller bekämpning av penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism samt personer från organisationer i det civila samhället som har anknytning till förebyggande eller bekämpning av penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, som med stöd av berättigat intresse fått del av uppgifter elektroniskt ur registret. När det gäller dessa bör den verkliga huvudmannen endast få information om vilket yrke eller befattning som den som fått uppgifterna har. Dessutom föreslås att det, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 12.4 i sjätte penningtvättsdirektivet, tas in bestämmelser om ett förfarande som säkerställer att Bolagsverket inte i registerutdrag anger identiteterna på motparter i tredjeland till de behöriga myndigheterna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som avses i artikel 2.1.44 a och c i penningtvättsförordningen – det vill säga motsvarigheter till finansunderrättelseenheter och myndigheter som har till uppgift att utreda och lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott – så längre det är nödvändigt för att skydda deras analyser och utredningar. Det föreslås att när sådana myndigheter begär att uppgifter ska lämnas ut elektroniskt med stöd av berättigat intresse ska de ange den period då de begär att Bolagsverket inte lämnar information om att de har begärt uppgifter om den verkliga huvudmannen samt skälen för detta. Bolagsverket bör under en period av maximalt fem år då kunna avstå från att lämna ut information om identitet på den som efterfrågat uppgifterna i registerutdrag. I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 12.4 i sjätte penningtvättsdirektivet bör Bolagsverket efter begäran även ha möjlighet att kunna förlänga den perioden med ett år i taget, om det finns skäl för det. Avgifter Regeringens bedömning Avgiftsuttaget bör regleras på lägre nivå än lag. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens bedömning. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker promemorians förslag eller har inget att invända mot det. Adda AB anser att upphandlande myndigheter ska kunna få tillgång till uppgifter ur registret avgiftsfritt. Upphandlingsmyndigheten anser att det kan finnas behov av att klargöra att upphandlande organisationer kommer att kunna ta del av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän kostnadsfritt om det sker genom systemet för samordnad registerkontroll. Statens skolinspektion och Statens skolverk anser att myndigheter med berättigat intresse av uppgifterna inte ska behöva betala avgift för att få del av dessa elektroniskt. Enligt dessa myndigheter skulle det kunna vara ett hinder för en enkel och effektiv inhämtning av uppgifter, vilket kan få effekter på de gemensamma ansträngningarna som görs för att motverka välfärdsbrottslighet och organiserad brottslighet. Finansbolagens Förening efterfrågar analys kring effekter av avgiftsuttaget och alternativa lösningar. Giva Sverige framhåller vikten av att avgiften inte får vara alltför betungande för mindre ideella föreningar. Fastighetsmäklarinspektionen och länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län befarar att verksamhetsutövare kommer att underlåta att inhämta uppgifter från registret för sina kundkännedomsåtgärder, om det är förenat med avgift. Länsstyrelserna anser även att det är otydligt om lika hög avgift skulle kunna tas ut av verksamhetsutövare som av de med berättigat intresse vid begäran om utlämnande av uppgifter elektroniskt. Även Revisorsinspektionen ifrågasätter möjligheten till avgiftsuttag från verksamhetsutövare. Skälen för regeringens bedömning Det nuvarande penningtvättsdirektivet tillåter att medlemsstaterna tar ut en avgift för utlämnande av uppgifter ur registren över verkliga huvudmän. Avgiften får emellertid inte överstiga de administrativa kostnaderna för att göra uppgifter tillgängliga (artiklarna 30.5a och 31.4a). Bestämmelser som genomför direktivet i denna del finns i registerförordningen (4 kap.). I likhet med det nuvarande penningtvättsdirektivet finns det även i det sjätte penningtvättsdirektivet bestämmelser som rör avgiftsuttag. Av dessa följer att medlemsstaterna får ta ut en avgift av ansvariga enheter – det vill säga verksamhetsutövare och utländska motsvarigheter – och mottagare med ett berättigat intresse av uppgifterna, för att tillgängliggöra uppgifter ur registret för dem. Det gäller förutsatt att avgiften inte är större än vad som är absolut nödvändigt för att täcka kostnaderna för att säkerställa kvaliteten på uppgifterna i registret och för att göra uppgifterna tillgängliga. Avgifterna ska fastställas på ett sådant sätt att den faktiska tillgången till uppgifterna inte undergrävs (artiklarna 11.4 och 13.12). Syftet med reglerna om avgiftsuttag är att säkerställa att medlemsstaterna inte tar ut så höga avgifter att ändamålet med registret i förhållande till dessa mottagare undermineras, det vill säga att registret inte används av dem för att inhämta information. Bestämmelserna får förstås på så sätt att det alltid ska finnas en standardlösning för utlämnande där avgiften inte är högre än vad som är absolut nödvändigt för att täcka kostnaderna för att säkerställa kvaliteten på uppgifterna i registret och för att göra uppgifterna tillgängliga. Bestämmelserna bedöms alltså inte begränsa Bolagsverkets avgiftsuttag om myndigheten, på begäran av mottagaren, lämnar ut uppgifterna på annat sätt än enligt standardlösningen (se mer om uppdragsverksamhet i avsnitt 7.2.2). I sådana situationer behöver avgiften alltså inte bestämmas med hänsyn till den avgiftsbegränsning som följer av sjätte penningtvättsdirektivet. Förutom att tillhandahålla uppgifter om verkliga huvudmän till de nu nämnda, är ändamålet med registret enligt sjätte penningtvättsdirektivet att tillhandahålla sådana uppgifter till de myndigheter och självreglerande organ som anges i artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, det vill säga bl.a. tillsynsmyndigheter och självreglerande organ som utför tillsynsuppgifter enligt penningtvättsregleringen, myndigheter med ansvar för skatt och vissa EU-myndigheter. Av artikel 11.1 i direktivet framgår att s.k. behöriga myndigheters tillgång till uppgifter i registret ska vara fri. Genom hänvisningen till punkten 1 i punkten 2 i artikeln får det även förstås gälla för övriga som räknas upp i artikel 11.2. Det betyder att någon avgift inte får tas ut av dem. När det gäller andra personer som kan begära ut uppgifter ur registret – det kan exempelvis handla om mottagare från allmänheten som saknar berättigat intresse av uppgifterna – finns det utifrån de ändamål som ligger bakom direktivets bestämmelser om registret över verkliga huvudmän inget som hindrar avgiftsuttag. Det förhållandet att det saknas bestämmelser i sjätte penningtvättsdirektivet om huruvida avgift får tas ut i samband med att uppgifter om verkliga huvudmän lämnas ut till dessa, måste förstås som att det är tillåtet (jfr prop. 2016/17:173 s. 481–482). Sammanfattningsvis är det enligt direktivet möjligt att ta ut avgifter för utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän, men inte från de myndigheter, utländska organ och svenska och utländska självreglerande organ som avses i artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. I fråga om avgiftens storlek finns för verksamhetsutövare, utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare och mottagare med berättigat intresse av uppgifterna viss begränsning. Promemorian har föreslagit att det i registerförordningen tas in bestämmelser som innebär att avgiftsuttag är möjligt inom dessa ramar samt att någon avgift inte får tas ut av sådana myndigheter och självreglerande organ som avses i artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Bestämmelserna kommer då ha företräde framför bestämmelserna i avgiftsförordningen (1992:191) om rätt att ta ut avgifter som gäller myndigheter generellt (2 §). Flera remissinstanser har invänt mot förslaget som bl.a. innebär möjlighet till avgiftsuttag från myndigheter som inte omfattas av artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Statens skolinspektion och Statens skolverk framhåller risken för att elektroniskt utlämnande inte i lika hög grad kommer utnyttjas om det är förenat med avgift. Statens Skolverk framhåller särskilt risken för att myndigheten till följd av kostnadshänsyn inte i tillräcklig utsträckning kan inhämta uppgifter från registret vid prövningar av ansökningar om statsbidrag. Adda AB lyfter motsvarande för upphandlande myndigheter i samband med upphandling. När det gäller avgiftsuttag från verksamhetsutövare framhåller länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län att en avgift för utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän kan bli kännbart för vissa verksamhetsutövare. Samtidigt är det, som länsstyrelserna och även Revisorsinspektionen är inne på, inte ett alternativ för dem att avstå från kontrollen av kunden och den verkliga huvudmannens identitet mot registret över verkliga huvudmän eftersom det är en skyldighet som följer av penningtvättsregleringen. Revisorsinspektionen anser mot den bakgrunden att det bör övervägas att föreskriva om att verksamhetsutövare som fullgör åtgärder för kundkännedom ska vara avgiftsbefriade. Fastighetsmäklarinspektionen och länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län ser en risk för försämrat förebyggande arbete mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eftersom avgiftsuttaget kan leda till att verksamhetsutövare underlåter att inhämta uppgifter ur registret. Finansbolagens Förening lyfter att avgiftsuttag från verksamhetsutövare leder till att de som inom ramen för kundkännedom inhämtar uppgifter som sig bör får kostnad för avgift, medan den som underlåter att genomföra föreskrivna kontroller undgår avgiften. Giva Sverige framhåller att avgiften inte får vara oproportionerligt betungande för mindre ideella föreningar och anser att alternativ med låg kostnad alltid ska erbjudas av Bolagsverket. Som även konstaterats i tidigare förarbeten är Bolagsverket i allt väsentligt en avgiftsfinansierad myndighet och de register som myndigheten håller finansieras genom avgifter. Regeringen har tidigare gjort bedömningen att det inte finns några tungt vägande skäl som talar för att driften av registret över verkliga huvudmän ska finansieras på något annat sätt än övriga register (prop. 2016/17:173 s. 481–482). Det har sedan dess inte skett några förändringar när det gäller finansieringen som ger skäl att omvärdera den bedömningen. Däremot kan förslagen i denna proposition innebära att Bolagsverkets kostnader blir högre, vilket kan påverka behovet av finansiering genom avgifter och storleken på de eventuella avgifterna. Enligt regeringens mening bör bemyndigandet – som redan i dag finns för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om avgifter för hanteringen av ärenden enligt registerlagen – kvarstå. Det bedöms krävas ett bemyndigande eftersom det finns en skyldighet för enskilda att inhämta uppgifter i vissa fall. Av 3 kap. 8 § första stycket penningtvättslagen följer bl.a. att ansvariga enheter ska göra sökningar i registret inom ramen för kundkännedomsåtgärder. En avgift som tas ut för elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret kan därmed inte alltid anses bygga på frivillighet. I vilken utsträckning möjligheten till avgiftsuttag sedan bör utnyttjas – där Finansbolagens Förening efterfrågar mer analys – får behandlas inom ramen för det fortsatta författningsarbetet på lägre nivå än lag. Det förhållandet att upphandlande organisationer ska kunna få del av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän avgiftsfritt genom systemet för samordnad registerkontroll, som Upphandlingsmyndigheten nämner, behandlas inte här. Hänvisningar till EU-rättsakter Regeringens förslag Hänvisningar till EU-förordningar ska vara dynamiska, medan hänvisningar till EU-direktiv ska vara statiska. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Revisorsinspektionen anser att definitioner och krav som finns i EU-direktiv bör komma till direkt uttryck i den svenska lagtexten. Skälen för regeringens förslag De bestämmelser som föreslås innehåller hänvisningar till EU-rättsakter, både till direktiv och förordningar. Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. Med en statisk hänvisning avses att det hänvisas till rättsakten i en viss angiven lydelse. Med en dynamisk hänvisning avses att hänvisning görs till rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Eftersom förordningar är direkt tillämpliga bör hänvisningarna till förordningar i de föreslagna bestämmelserna vara dynamiska. Ändringar i direktiv förutsätter däremot genomförandeåtgärder från lagstiftarens sida. Hänvisningarna till direktiv i de föreslagna bestämmelserna bör därför vara statiska. Regeringen instämmer med Revisorsinspektionen att det bör eftersträvas att ta in krav och definitioner som följer av EU-direktiv i den svenska lagtexten i stället för att hänvisa till artiklar i direktiv. I vissa fall kan det dock finnas behov av att i lagtext hänvisa till direktiv. Det gäller framför allt om direktivet är detaljerat och texten är sådan att det framstår som främmande att ta in den i svensk författning. Ikraftträdande Regeringens förslag Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2026. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer delvis överens med regeringens. Promemorian föreslår att vissa av lagändringarna ska träda i kraft den 1 november 2025. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Bolagsverket, Försäkringskassan, Statens skolinspektion och Statens skolverk befarar att bestämmelserna träder i kraft alltför snart för att förberedande åtgärder ska hinnas med. Skälen för regeringens förslag Enligt sjätte penningtvättsdirektivet ska vissa artiklar genomföras i svensk rätt senast den 10 juli 2025 respektive den 10 juli 2026. Som Bolagsverket, Försäkringskassan, Statens skolinspektion och Statens skolverk är inne på är ikraftträdandet förhållandevis snart och det kan därför vara svårt för bl.a. myndigheter att förbereda sin verksamhet inför detta, exempelvis genom att se till att det finns tekniska lösningar för att hantera uppgiftsinhämtningen. Som Bolagsverket också lyfter finns det för Bolagsverkets del dessutom behov av att ta fram lösningar för att kategorisera användare och identifiering samt att fastställa eventuella avgifter. Eftersom verksamhetsutövare är skyldiga att inhämta uppgifter från registret över verkliga huvudmän inom ramen för sina kundkännedomsåtgärder enligt penningtvättsregleringen måste det finns en lösning på plats vid ikraftträdandetidpunkten. Det är även angeläget när det gäller andra som är i behov av uppgifterna ur registret. Enligt regeringens mening bör lagändringarna träda i kraft så snart som möjligt. Det bedöms vara tidigast den 1 juli 2026. Konsekvenser Regeringens bedömning Förslagen innebär att Bolagsverket kommer att ha kostnader för att anpassa sitt it-system och för de nya arbetsuppgifterna som tillkommer relaterat till bedömningar av om elektroniskt utlämnande av uppgifter är möjligt. Kostnaderna kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Eventuella kostnadsförändringar behöver hanteras i den kommande budgetpropositionen. Förslagen bedöms innebära vissa kostnader för förvaltningsmyndigheter som tar del av uppgifter ur registret och som är i behov av tekniska lösningar anpassade efter de nya reglerna. Förslagen bedöms även leda till marginellt ökade kostnader för domstolarna. Kostnaderna för förvaltningsmyndigheterna som tar del av uppgifterna ur registret och domstolarna bedöms kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Konsekvenserna ur integritetssynpunkt är begränsade. Förslaget är förenligt med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och EU:s dataskyddsförordning. Promemorians bedömning Bedömningen i promemorian stämmer i allt väsentligt överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser delar bedömningen eller har inget att invända mot den. Adda AB föreslår att Bolagsverket ges ett tydligare ansvar för kontroll och uppföljning av uppgifter i registret över verkliga huvudmän. Vidare föreslår Adda AB ett personbaserat register där enskilda individers kopplingar till olika juridiska personer kan överblickas. Arbetsförmedlingen, Bolagsverket och Ekobrottsmyndigheten lyfter effekter för myndigheterna i arbetet mot brottslighet. Arbetsförmedlingen befarar att myndighetens arbete för att förhindra och kräva tillbaka felaktiga utbetalningar och bekämpa den organiserade brottsligheten kommer att påverkas negativt, om myndigheten inte bedöms ha berättigat intresse av uppgifter ur registret. Ekobrottsmyndigheten befarar ökad administration och sämre brottsförebyggande effekt. Bolagsverket befarar lägre effektivitet i arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Bolagsverket anser även att förslaget innebär ökad tidsåtgång och administration samt försämrad kvalitet på uppgifterna i registret över verkliga huvudmän. Bolagsverket bedömer dessutom att förslaget innebär behov av utvecklingsinsatser, både för myndigheten och för mottagare till uppgifterna. Därutöver bedömer Bolagsverket ökat resursbehov för ärendehandläggning. Boverket befarar att det förhållandet att berättigat intresse är kopplat till enskilda medarbetare och inte myndigheten som sådan, riskerar att skapa administration och försvåra myndighetens arbete. Vidare anser myndigheten och Inspektionen får vård och omsorg att det är angeläget att Bolagsverket verkar för att utlämnanden av uppgifter kan hanteras så effektivt som möjligt. Inspektionen för vård och omsorg lyfter även att förslaget kommer att få konsekvenser i form av ökade handläggningstider. Dessutom befarar Inspektionen för vård och omsorg, liksom UC AB, att förslaget kan leda till risk för hot och våld mot anställda. Migrationsverket befarar att förslaget innebär ökad administrativ börda. Länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län anser att förslaget om avgiftsuttag innebär konsekvenser för verksamhetsutövarna. Statens skolinspektion och Statens skolverk bedömer att den tekniska lösning som förslaget kommer att kräva innebär en kostnad för myndigheterna. Även Försäkringskassan anger att sådan kostnad kan uppkomma. Transparency International Sverige anser att förslaget kan få konsekvenser i form av att Bolagsverket får sämre förutsättningar att få vetskap om felaktigheter i registret. Upphandlingsmyndigheten uppmärksammar att det kan finnas viss överlappning mellan systemet med samordnad registerkontroll och förslagen i promemorian. Skälen för regeringens bedömning Problembild, mål och alternativa lösningar Penningtvätt och finansiering av terrorism är i många fall gränsöverskridande brottslighet som begås genom utnyttjande av det finansiella systemet. Det är angeläget att det vidtas åtgärder för att aktivt motverka den typen av brottslighet och strypa flödet av pengar som leder till att brottslighet kan fortgå, men även till att fler attraheras av den kriminella banan. Med medlemskapet i EU följer att Sverige är skyldigt att genomföra och tillämpa det unionsrättsliga regelverket som finns på området och som Sverige också har varit del i att förhandla fram. Förslagen i propositionen genomför sjätte penningtvättsdirektivet. Förslagen ska ses i ljuset av en dom från EU-domstolen av vilken det framgår att en ordning där personer från allmänheten kan få elektronisk tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän utan att de har något berättigat intresse av uppgifterna inte är i överensstämmelse med grundläggande rättigheter. Intresset av transparens i fråga om verkligt huvudmannaskap i syfte att förebygga och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism har vägts mot intresset av att värna den enskildes rätt till respekt för sitt privatliv och rätt till skydd för personuppgifter. Aktuella regler i sjätte penningtvättsdirektivet har en hög detaljgrad och ger inte utrymme för alternativa lösningar. Följden av att förslagen inte genomförs är att svensk rätt inte är i överensstämmelse med unionsrätten. Det är därmed inte ett alternativ att avstå från att genomföra direktivet. Samhällsekonomiska effekter Ekobrottsmyndigheten nämner risk för att förslagen i denna lagstiftningsprodukt kan innebära att registrets brottsförebyggande effekt undergrävs som en följd av att möjligheterna att göra kontroller mot registret i brottsförebyggande syfte – utöver penningtvätt och finansiering av terrorism – försvåras. Bolagsverket och Transparency International Sverige ser risk för att ökade krav för att få del av uppgifter ur registret elektroniskt leder till att färre felaktigheter i registret upptäcks. Det hör, som Bolagsverket redogör för, samman med att användarna bidrar till att säkerställa kvaliteten i registret genom att de har möjlighet att anmäla misstänka felaktigheter i registret till Bolagsverket. Färre användare kan således leda till försämrad kvalitet i registret. Det skulle, enligt regeringen, i sin tur kunna försvåra användningen av registret i arbetet för att minska brottslighet. Enligt regeringens mening finns det, som Ekobrottsmyndigheten är inne på, en risk för att färre kommer att inhämta uppgifter från registret när möjligheten att få del av uppgifterna elektroniskt i högre grad begränsas. När det gäller risken för försämrad kvalitet i registret kan dock framhållas att anmälningar av felaktigheter i registret framför allt förväntas göras av verksamhetsutövare och myndigheter som använder registret. Enligt 3 kap. 5 § första stycket registerlagen är de skyldiga att till Bolagsverket anmäla om det finns anledning att misstänka att uppgifter i registret är felaktiga. För verksamhetsutövare finns inte det förfarandet som gäller att fastställa berättigat intresse vid elektronisk tillgång, som skulle kunna upplevas betungande. Som framgår av tidigare avsnitt finns det heller inte för en rad myndigheter. Reglerna om berättigat intresse bör följaktligen inte få till följd att verksamhetsutövare och dessa myndigheter avstår från att använda registret. När det gäller verksamhetsutövare är de dessutom i regel skyldiga att använda registret vid åtgärder för kundkännedom (3 kap. 8 § penningtvättslagen). I tillägg till detta kan också nämnas att det unionsrättsliga regelverket innehåller bestämmelser som särskilt syftar till att förbättra kvaliteten i medlemsstaternas register över verkliga huvudmän (se exempelvis artikel 10.7 och 10.8 i sjätte penningtvättsdirektivet). Dessa bestämmelser ska genomföras senast sommaren 2027 och behandlas inte i detta lagstiftningsärende. I linje med vad Adda AB önskar, kommer regeringen alltså behöva behandla frågan om hur regler som syftar till att bl.a. öka tillförlitligheten i uppgifterna i registret ska utformas. Eventuell försämrad kvalitet av uppgifterna i registret till följd av förslagen i denna proposition bör till viss del kunna uppvägas genom dessa åtgärder. Mot bakgrund av vad som nu anförts delar regeringen promemorians uppfattning att de samhällsekonomiska effekterna av förslagen i detta lagstiftningsärende är försumbara. Adda AB:s förslag om ett personbaserat register där enskilda individers kopplingar till olika juridiska personer kan överblickas ryms inte inom detta lagstiftningsärende. Effekter för skyddet av den personliga integriteten Flera av de ändringar som föreslås i propositionen syftar till att stärka skyddet för verkliga huvudmäns personuppgifter. Samtidigt innebär förslaget att viss ytterligare personuppgiftsbehandling kommer att ske. Kravet på berättigat intresse och utfärdande av intyg om berättigat intresse kommer att innebära personuppgiftsbehandling. En person som vill ha del av uppgifter ur registret elektroniskt med hänvisning till ett berättigat intresse kommer att behöva visa sitt berättigade intresse. I samband med det kan personuppgifter i form av exempelvis yrkesutövning eller befattning komma att behandlas. Hur intygsgivandet kommer att fungera rent praktiskt kommer att regleras bl.a. av genomförandeakter från kommissionen som ännu inte är antagna. Det är troligt att intyg som utfärdas kommer att innehålla personuppgifter, i vart fall när den som intyget gäller är en fysisk person. Det skulle då kunna handla om namn, personnummer, yrke och befattning. Det är inte uteslutet att personuppgiftsbehandling också kommer att ske när det gäller andra kategorier av mottagare än de som har berättigat intresse enligt sjätte penningtvättsdirektivet. Exempelvis skulle det kunna vara så att personuppgifter behandlas när en verksamhetsutövare enligt penningtvättsregleringen som är enskild firma vill få del av uppgifter ur registret. Detsamma gäller om en person är anställd i en verksamhetsutövare begär uppgifter ur registret elektroniskt. Det skulle då kunna handla om att exempelvis namn och personnummer behandlas. Den personuppgiftsbehandling som reglerna kan komma att resultera i och som har sin grund i att Bolagsverket ska säkerställa om mottagaren tillhör någon av de kategorier som ska kunna få del av uppgifter på visst sätt samt intygsgivande, är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar Bolagsverket (jfr artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsförordning). Av de nya bestämmelserna som föreslås – och som genomför unionslagstiftningen – följer att Bolagsverket kommer att behöva säkerställa om den som begär uppgifter tillhör någon av de kategorier som omfattas av föreslagna 3 kap. 9 c–9 e §§ registerlagen. Vidare följer av de nya bestämmelserna som föreslås att Bolagsverket ska utfärda intyg om berättigat intresse. Skyldigheten är alltså fastställd i unionsrätten och nationell rätt (jfr artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning). Enligt regeringens bedömning är konsekvenserna ur integritetssynpunkt för den personuppgiftsbehandling som redogörs för ovan förhållandevis begränsad. Det handlar inte om uppgifter som bedöms känsliga. När det gäller personer med berättigat intresse har de vars uppgifter det handlar om dessutom valt att lämna sina personuppgifter som ett led i att få del av uppgifter från registret elektroniskt. Personen kan genom att välja att få del av samma uppgifter på annat sätt än elektroniskt undgå att personuppgifter behandlas. Enligt regeringens bedömning är personuppgiftsbehandlingen proportionerlig. Av den s.k. finalitetsprincipen i artikel 5.1 b i EU:s dataskyddsförordning följer att personuppgifter endast får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Bolagsverket är skyldig att följa den principen. Den tillkommande personuppgiftsbehandlingen bedöms inte stå i strid med finalitetsprincipen. Förslagen i propositionen bedöms vara i överensstämmelse med stadgan och EU:s dataskyddsförordning. Effekter för förvaltningsmyndigheterna, kommuner och regioner Förslagen i propositionen påverkar Bolagsverkets verksamhet. De innebär att Bolagsverket dels kommer att behöva vidta tekniska åtgärder för att anpassa sitt it-system till den nya ordningen, dels kommer att behöva hitta former för att möjliggöra det förfarande som föreslås vad gäller förfrågningar som görs med hänvisning till berättigat intresse av uppgifterna. Förfarandet innebär ett ökat beslutsfattande, som innebär behov av personal som sköter uppgiften. Som Bolagsverket anger kan reglerna som föreslås även förväntas innebära ökad tidsåtgång. Enligt uppgift från Bolagsverkets gjordes närmare en halv miljon sökningar per år i e-tjänsten för registret över verkliga huvudmän när registret var öppet för sökningar. Det är svårt att på förhand göra en uppskattning av mängden förfrågningar om elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret som efter ikraftträdandet kommer att framställas med hänvisning till ett berättigat intresse. Det kan antas att förfrågningar om uppgifter från verksamhetsutövare kommer att utgöra en inte obetydlig del av de förfrågningar som görs om uppgifter ur registret. När det gäller dessa kan Bolagsverkets arbetsbelastning vara beroende av vilken metod för utlämnande av uppgifter som Bolagsverket bedömer är möjlig med hänsyn till de nya reglerna. När det gäller myndigheters tillgång till uppgifter i registret bedöms effekterna skilja sig åt beroende på om det gäller sådana myndigheter som räknas upp i artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet eller inte. I det först nämnda fallet, som gäller bl.a. tillsynsmyndigheter på området, bedöms de nya reglerna inte innebära någon större skillnad för myndigheterna mot vad som gäller idag. För de myndigheter som genom bestämmelserna i författning anges ha ett berättigat intresse kommer Bolagsverket inte att behöva göra någon egen prövning av detta. I de fallen kommer eventuell skillnad mot vad som gäller i dag handla om på vilket elektroniskt sätt som Bolagsverket lämnar ut uppgifterna på. Detsamma gäller för bl.a. kommuner och regioner när de, genom bestämmelserna i författning, har berättigat intresse i samband med offentlig upphandling (artikel 12.2 i i sjätte penningtvättsdirektivet). Sammanfattningsvis innebär förslaget för Bolagsverkets del behov av teknisk utveckling, samt ökad arbetsbörda och tidsåtgång. Det medför ökade kostnader. Enligt Bolagsverkets bedömning, som gjorts baserat på erfarenhetsutbyte med andra länder som redan infört liknande reglering, kommer förslaget att innebära betydande resursåtgång. Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2025 att Bolagsverket skulle få ökat anslag med 9 miljoner kronor för 2025 eftersom registret över verkliga huvudmän behöver utvecklas. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (prop. 2024/25:1, utgiftsområde 24, bet. 2024/25:NU1, rskr. 2024/25:117). I budgetpropositionen för 2026 föreslog regeringen att Bolagsverkets anslag ökas med 34 miljoner kronor för 2026 för sitt arbete med att tillgodose kraven gällande registret över verkliga huvudmän i EU:s nya regelverk mot penningtvätt och finansiering av terrorism. För 2027 beräknas anslaget öka med 49 miljoner kronor, för 2028 beräknas anslaget öka med 30 miljoner kronor, för 2029 beräknas anslaget öka med 49 miljoner kronor, för 2030 beräknas anslaget öka med 17 miljoner kronor, för 2031 beräknas anslaget öka med 17 miljoner kronor och för 2032 beräknas anslaget öka med 6 miljoner kronor. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (prop. 2025/26:1, utg.omr. 2 och 24, bet. 2025/26:NU1, rskr. 2025/26:129–131). Kostnaderna som förslaget innebär kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Eventuella kostnadsförändringar behöver hanteras i den kommande budgetpropositionen. När det gäller andra myndigheter gör promemorian bedömningen att förslaget inte kommer att innebära ökade kostnader för dem. Regeringen bedömer dock – i likhet med Bolagsverket, Statens skolinspektion och Statens skolverk – att viss kostnad kan uppstå till följd av att mottagandet av uppgifter elektroniskt kan innebära behov av teknisk lösning. Även Försäkringskassan anger att sådan kostnad kan uppkomma och har uppskattat den till 1 miljon kronor 2025 och 2 miljoner kronor 2026. Enligt regeringen bedömning kan dessa kostnader hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Inspektionen för vård och omsorg framhåller att förslaget medför att handläggningstiderna kan förlängas. Som regeringen uppfattar inspektionen grundas det i de tidsfrister som anges för att besvara förfrågningar som görs med hänvisning till berättigat intresse och som följer av sjätte penningtvättsdirektivet. Regeringen bedömer att förfarandet kopplat till berättigat intresse innebär att det i många fall kan förväntas ta längre tid att få del av uppgifter elektroniskt. Som flera myndigheter är inne på – bl.a. Inspektionen för vård och omsorg och Boverket – är det angeläget att Bolagsverket verkar för att utveckla arbetssätt och tekniska lösningar som innebär att utlämnandeärenden kan hanteras så effektivt som möjligt. Som regeringen också framhåller i avsnitt 7.3 bedöms det sällan komma i fråga att tidsfristerna som anges i direktivet utnyttjas till fullo. Som Boverket anger kan bestämmelser som kräver tillstånd för enskilda medarbetare inom myndigheten riskera att skapa administration och försvåra arbetet. Även Ekobrottsmyndigheten och Migrationsverket befarar ökad administration. Regeringen instämmer i myndigheternas bedömningar, men vill samtidigt framhålla att möjligheten till intyg om berättigat intresse bl.a. syftar till att mildra den ökade administrationen som fastställande av berättigat intresse leder till. Som redogörs för i avsnitt 7.3 är ett intyg om berättigat intresse giltigt i tre år från utfärdandet och innebär att ingen förnyad prövning av personens yrke eller befattning behövs göras under den tiden när uppgifter begärs på nytt med hänvisning till berättigat intresse. När det gäller synpunkterna från Inspektionen för vård och omsorg och UC AB om att reglerna riskerar att leda till risk för hot och våld mot anställda gör regeringen följande överväganden. Bolagsverket kommer att ha uppgift om den som identifierat sig för att ta del av uppgifter elektroniskt. Dessa uppgifter kan den vars personuppgifter det gäller – som redogörs för i avsnitt 7.8 – få del av. Det hör samman med rätten till registerutdrag. Vad som krävs för att tillgodose rätten till registerutdrag är en fråga för rättstillämparen att ta ställning till utifrån EU:s dataskyddsförordning och den praxis som finns på området. Prövning av berättigat intresse görs endast om det handlar om elektroniskt utlämnande där uppgifter begärs med hänvisning till just berättigat intresse. Om den som begär uppgifter inte vill riskera att det ska bli känt för den registrerade att han eller hon begärt uppgifter om denne, finns möjligheten att i stället begära att få del av uppgifterna på annat sätt än elektroniskt. Systemet för samordnad registerkontroll avser ett system för leverantörskontroller i samband med offentlig upphandling och vid ansökan om att delta i ett valfrihetssystem. Som Upphandlingsmyndigheten är inne på kan det finnas behov av att lagstiftaren och Bolagsverket vid utformning av det systemet tar förslagen i denna proposition i beaktande. Effekter för domstolarna Förslaget i propositionen innebär att Bolagsverket ska fatta beslut som kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Måltillströmningen uppskattas däremot inte bli av den omfattningen att det leder till mer än marginellt ökade kostnader för domstolarna. Kostnaderna bör därför kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Effekter för företag och konkurrensen Förslaget påverkar sättet för utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän. Förslaget påverkar inte konkurrensen mellan företagen, t.ex. mellan verksamhetsutövare eller mellan de juridiska personer vars verkliga huvudmän finns registrerade i registret över verkliga huvudmän. I likhet med länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län anser regeringen dock att en eventuell avgift för verksamhetsutövare för att få del av uppgifterna ur registret över verkliga huvudmän elektroniskt får konsekvenser i form av ökade kostnader. Den ökade kostnaden kan i sin tur antas leda till ökad kostnad för kund. Detta är något som får beaktas i det fortsatta författningsarbetet gällande avgifter. Effekter för allmänheten, inbegripet det civila samhällets organisationer och personer som agerar för journalistiska ändamål Genom förslaget säkerställs att personer från allmänheten, inbegripet det civila samhällets organisationer och personer som agerar för journalistiska ändamål, med berättigat intresse av uppgifter i registret över verkliga huvudmän har rätt till elektronisk tillgång till uppgifterna. Andra personer från allmänheten, som inte bedöms ha ett berättigat intresse, kan fortfarande få del av uppgifter från registret men har ingen rätt att få dessa elektroniskt. Redan i dag gäller att en myndighet inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptagning för automatiserad behandling i annan form än utskrift (2 kap. 16 § tryckfrihetsförordningen). Förfrågningar från personer som saknar berättigat intresse av uppgifterna – inte på grund av att de ännu inte fått det fastställt, utan för att de rent faktiskt inte har sådant intresse – kan antas vara begränsat. Mot den bakgrunden bedöms konsekvenserna för allmänheten vara små. Informationsinsatser Förslaget kommer att kräva informationsinsatser från Bolagsverket. Jämställdheten mellan kvinnor och män Förslaget i propositionen bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män. Förenligheten med unionslagstiftningen Förslaget i propositionen genomför sjätte penningtvättsdirektivet och bedöms vara i överensstämmelse med stadgan och EU:s dataskyddsförordning. Utvärdering av förslagen Förslaget i propositionen genomför sjätte penningtvättsdirektivet och en utvärdering av den nya ordningen bör ske på EU-nivå. Till grund för en sådan utvärdering kan ligga den statistik som ska tas fram enligt sjätte penningtvättsdirektivet. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän 3 kap. 9 a § I 9 b–9 m §§ finns bestämmelser om behandling av personuppgifter och formerna för utlämnande av uppgifter. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter och handlingar finns i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Paragrafen, som är ny, upplyser om vilka frågor som regleras i de aktuella paragraferna i förhållande till tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Bestämmelserna i 9 c–9 m §§ – bl.a. bestämmelser om utlämnande av uppgifter elektroniskt, det förfarande som gäller vid fastställande av berättigat intresse, utfärdande av intyg om berättigat intresse och kontroll av berättigat intresse – genomför regler i sjätte penningtvättsdirektivet som införts mot bakgrund av en dom från EU-domstolen den 22 november 2022 i de förenade målen C-37/20 och C-601/20, WM och Sovim SA mot Luxemburg Business Register. Genom domen står det klart att det inte är förenligt med rätten till respekt för bl.a. privatliv och rätten till skydd för personuppgifter att uppgifter i medlemsstaternas register över verkliga huvudmän är tillgängliga för allmänheten, utan att det måste styrkas att ett berättigat intresse av uppgifterna finns. Reglerna i sjätte penningtvättsdirektivet som genomförs i 9 c–9 e §§ syftar till att säkerställa att vissa kategorier av uppgiftsmottagare får tillgång till uppgifter ur medlemsstaternas register över verkliga huvudmän. I 9 e § anges sådana som har berättigat intresse av uppgifterna utifrån de ändamål som sjätte penningtvättsdirektivet bevakar. Reglerna ska inte förstås som att de utesluter att det också kan finnas andra med berättigat intresse som inte har med ändamål som sjätte penningtvättsdirektivet bevakar. Det förfarande för att fastställa berättigat intresse, som genomförs i 9 f–9 l §§, gäller emellertid bara de som har berättigat intresse utifrån 9 e §. I andra meningen upplyses om förhållandet till tryckfrihetsförordningen respektive offentlighets- och sekretesslagen. Bestämmelserna om personuppgiftsbehandling och formerna för utlämnande av uppgifter som nu införs i denna lag påverkar inte den regleringen. Det betyder exempelvis att rätten att få del av allmänna handlingar enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen gäller. 9 b § Bolagsverket är personuppgiftsansvarigt för registret över verkliga huvudmän. Paragrafen, som är ny, anger att Bolagsverket är personuppgiftsansvarigt. Övervägandena finns i avsnitt 7. Den personuppgiftsansvariges ansvar framgår av artikel 24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 (EU:s dataskyddsförordning). 9 c § Bolagsverket ska ge omedelbar och obegränsad tillgång till uppgifterna i registret för de myndigheter, utländska organ och svenska och utländska självreglerande organ och i de syften som avses i artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen. Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vissa myndigheters och organs rätt till tillgång till uppgifter i registret över verkliga huvudmän. Paragrafen genomför artikel 11.1 och 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.2. Omedelbar och obegränsad tillgång enligt första stycket motsvarar omedelbar, ofiltrerad och direkt tillgång till uppgifterna enligt artikel 11.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. I praktiken får det i merparten av fall antas innebära elektronisk tillgång till uppgifterna. För vissa av de mottagare som räknas upp i artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet gäller att de ska få sådan tillgång när de utför en särskild uppgift. Det framgår av den artikeln. Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd är ett sådant självreglerande organ som avses i bestämmelsen vid tillsyn över att advokater och advokatbolag följer lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen), se 8 kap. 6 § rättegångsbalken och 7 a kap. 2 § första stycket penningtvättslagen. Hänvisningen är utformad så att den avser direktivet i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. I andra stycket klargörs att Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt. 9 d § Bolagsverket får lämna ut uppgifter ur registret elektroniskt till verksamhetsutövare som vidtar åtgärder för kundkännedom. Myndigheten får även lämna ut uppgifter elektroniskt till utländska motsvarigheter till sådana verksamhetsutövare som avses i 1. artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843, och 2. artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om möjligheten att ge verksamhetsutövare och utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare elektronisk tillgång till uppgifter i registret över verkliga huvudmän. Paragrafen genomför artikel 11.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.2. Med verksamhetsutövare i första stycket avses sådana fysiska och juridiska personer som omfattas av 2 kap. 1 § penningtvättslagen, se även 1 kap. 8 § denna lag. Verksamhetsutövare är den svenska benämningen för ansvariga enheter i det unionsrättsliga penningtvättsregelverket. Med åtgärder för kundkännedom avses sådana åtgärder som regleras i 3 kap. penningtvättslagen. Det innefattar bl.a. att utreda om kunden har en verklig huvudman. Bestämmelsen innebär ingen skyldighet för Bolagsverket att lämna ut uppgifter elektroniskt. I andra stycket klargörs att utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare (ansvariga enheter) får ges elektronisk tillgång till uppgifterna. Hänvisningarna är utformade så att de avser direktiven i vissa angivna lydelser, s.k. statiska hänvisningar. Punkt 1 avser sådana utländska ansvariga enheter som avses i det nuvarande penningtvättsdirektivet. Punkt 2 avser utländska ansvariga enheter som avses i det sjätte penningtvättsdirektivet. 9 e § Bolagsverket ska bevilja att uppgifter ur registret lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst till den som har ett berättigat intresse av uppgifterna och som avses i artikel 12.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen, och till andra som har ett sådant intresse enligt andra stycket i samma artikel och som antingen anges i föreskrift som meddelats i anslutning till denna lag eller som Bolagsverket efter en bedömning i det enskilda fallet anser har ett sådant intresse. Det gäller uppgifter om 1. en verklig huvudmans namn, födelsemånad, födelseår, bosättningsland och medborgarskap, och 2. arten och omfattningen av en verklig huvudmans intresse i en juridisk person eller en trust. Bolagsverket ska även bevilja elektroniskt utlämnande av uppgifter enligt första stycket för högst fem år tillbaka i tiden om en juridisk person eller trust och beskrivningar av kontroll- och ägarstrukturer av en sådan, om den som begär uppgifterna har ett berättigat intresse enligt artikel 12.2 första stycket a, b eller e i Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen. Ett berättigat intresse ska fastställas med beaktande av sökandens 1. yrke eller befattning, och 2. koppling till den juridiska person eller trust vars uppgifter efterfrågas, om sökanden inte är en sådan person som avses i artikel 12.2 första stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen. Paragrafen, som är ny och som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om vissa fysiska och juridiska personers och myndigheters rätt till elektronisk tillgång till uppgifter i registret över verkliga huvudmän. Paragrafen genomför delvis artikel 12.1 och 12.2 samt artikel 13.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.2. Paragrafen avser sådana mottagare som begärt elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret med hänvisning till berättigat intresse. Till skillnad från verksamhetsutövare och utländska motsvarigheter till verksamhetsutövare enligt 9 d § har de som har berättigat intresse enligt denna paragraf rätt till uppgifterna elektroniskt. Det är med andra ord inte en valmöjlighet för Bolagsverket att lämna ut uppgifterna på detta sätt. Det är Bolagsverket som avgör på vilket sätt elektroniskt utlämnande kan ske. Paragrafen innebär inte att de som har rätt att få del av uppgifter elektroniskt också har rätt att välja i vilket elektroniskt format. I första stycket anges vilka uppgifter som samtliga kategorier av mottagare med berättigat intresse av uppgifterna ska kunna få del av elektroniskt. I artikel 12.2 i sjätte penningtvättsdirektivet finns en uppräkning som gäller vilka som ska anses ha ett berättigat intresse av uppgifterna. Det innefattar bl.a. personer som sannolikt kommer att ingå en transaktion med en juridisk person och som vill förhindra koppling till penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism samt leverantörer av produkter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i vissa fall. Uppräkningen i direktivet är inte uttömmande och, som framgår av första meningen i detta stycke, kan det även finnas andra som har berättigat intresse av uppgifterna. Regeringen har möjlighet att i förordning ange sådana mottagare, se 9 n §. Bolagsverket har även viss möjlighet att i enskilda fall bedöma att den som efterfrågar uppgifter har berättigat intresse även om personen inte omfattas av någon av de kategorier som anges i direktivet. I punkt 1 anges vilka uppgifter om den verkliga huvudmannen som det gäller. Av punkt 2 framgår att det även gäller den verkliga huvudmannens koppling till den juridiska personen eller trusten. Om uppgiften inte finns registrerad hos Bolagsverket kan den inte lämnas ut. I andra stycket anges vilka ytterligare uppgifter som enbart vissa kategorier av mottagare med berättigat intresse har rätt att få del av elektroniskt. Det omfattar exempelvis de som har berättigat intresse av uppgifterna på grund av att de bedriver granskande journalistik i syfte att förebygga och bekämpa penningtvätt. Hänvisningarna till direktivet i paragrafen är utformade så att de avser direktivet i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. I tredje stycket regleras hur ett berättigat intresse ska fastställas. 9 f § Bolagsverket ska till den som har ett berättigat intresse enligt 9 e § utfärda ett intyg om det berättigade intresset. Intyget gäller i tre år från utfärdandet. Paragrafen, som är ny och som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om intyg om berättigat intresse av uppgifterna i registret över verkliga huvudmän. Paragrafen genomför delvis artikel 13.5 och 13.6 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. Första stycket innebär att Bolagsverket ska utfärda intyg till de som har berättigat intresse enligt 9 e §. Genom ett intyg möjliggörs upprepad tillgång till uppgifter ur registret utan att en förnyad bedömning av det berättigade intresset krävs varje gång. Enligt andra stycket gäller ett intyg om berättigat intresse i tre år från utfärdandet. 9 g § Om den som har ett intyg om berättigat intresse begär att få ta del av andra uppgifter elektroniskt än de som efterfrågades när intyget utfärdades, ska Bolagsverket vid prövningen inte ompröva sin tidigare bedömning av personens yrke eller befattning. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vad som gäller när den som har ett intyg om berättigat intresse begär att få ta del av andra uppgifter elektroniskt än de som efterfrågades när intyget utfärdades. Paragrafen genomför delvis artikel 13.5 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. Paragrafen innebär att det vid prövningen enligt 9 e § inte finns behov av att göra en förnyad bedömning av personens yrke eller befattning. 9 h § Ett intyg om berättigat intresse som har utfärdats i ett annat land inom EES ska erkännas, om intresset är sådant som anses berättigat även enligt svensk rätt. Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om erkännande av utländska intyg. Paragrafen genomför delvis artikel 13.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6. Av paragrafen framgår att Bolagsverket ska godta intyg om berättigat intresse som utfärdats av registermyndigheter i andra EES-länder under förutsättning att intresset är sådant som anses berättigat enligt 9 e § denna lag. Om det i utländsk rätt finns kategorier av mottagare med berättigat intresse utöver de som krävs enligt artikel 12.2 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet, kan situationen uppkomma att intyget inte ska erkännas. Detsamma gäller om den utländska registermyndigheten har bedömt att en viss mottagare, som varken omfattas av kategorier i det stycket eller ytterligare kategorier som införts i det landets nationella rätt, ändå har berättigat intresse efter en bedömning i det enskilda fallet (jfr artikel 12.2 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet). Om den utländska myndigheten återkallar ett intyg förfaller erkännandet. 9 i § Bolagsverket ska avslå en begäran om att uppgifter ur registret ska lämnas ut elektroniskt, oavsett om den görs med eller utan ett intyg om berättigat intresse, om 1. mottagaren befinner sig i ett land utanför EES och elektroniskt utlämnande skulle strida mot kapitel V i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679, eller 2. myndigheten har skälig anledning att anta att uppgifterna inte kommer att användas för det som det berättigade intresset gäller. Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om när en begäran om elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän ska avslås. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Paragrafen genomför delvis artikel 13.7 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. Punkt 1 innebär att elektroniskt utlämnande av uppgifter alltid ska nekas vid utlämnande till tredjeland, om ett sådant utlämnande skulle stå i strid med bestämmelser i EU:s dataskyddsförordning. Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Punkt 2 innebär att Bolagsverket kan neka elektroniskt utlämnande även om det finns ett berättigat intresse av uppgifterna, om myndigheten misstänker att uppgifterna inte kommer att användas för det angivna ändamålet (artikel 13.7 c och e i sjätte penningtvättsdirektivet). Det gäller även om det ändamålet som det i stället ska användas för också skulle kunna innebära att det finns ett berättigat intresse, eftersom det kräver en prövning enligt 9 e §. Med ”skälig anledning att anta” avses att myndigheten ska ha en konkret misstanke om att det förhåller sig på det sättet. 9 j § Bolagsverket ska regelbundet kontrollera att den som har fått ett intyg om berättigat intresse fortfarande innehar yrket eller befattningen som låg till grund för att intyget utfärdades. En första kontroll ska göras tidigast ett år efter det att intyget utfärdades. Om myndigheten har skälig anledning att anta att det berättigade intresset inte längre finns, ska den första kontrollen göras tidigare. Bolagsverket får förelägga den som har fått intyget att lämna de uppgifter som behövs för myndighetens kontroll. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om kontroll av yrke eller befattning som legat till grund för att ett intyg om berättigat intresse har utfärdats. Paragrafen genomför delvis artikel 13.10 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.7. Första stycket innebär att Bolagsverket behöver kontrollera om en person som har fått ett intyg om berättigat intresse, fortfarande innehar yrket eller befattningen. Andra stycket anger när en första kontroll tidigast ska göras. En kontroll ska göras tidigast ett år efter det att intyget utfärdades. Om myndigheten har skälig anledning att anta att det berättigade intresset inte längre finns ska dock kontrollen göras tidigare. Med ”skälig anledning att anta” avses att det ska finnas en konkret misstanke om att det berättigade intresset inte längre finns. Av tredje stycket följer att Bolagsverket har rätt att begära in uppgifter som underlag för sin bedömning. 9 k § Den som har fått ett intyg om berättigat intresse ska informera Bolagsverket så snart de förhållanden som ligger till grund för intyget har ändrats. Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om underrättelseskyldighet vid ändrade förhållanden, för den som har fått intyg om berättigat intresse. Paragrafen genomför artikel 13.11 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. Enligt paragrafen är den som har fått ett intyg om berättigat intresse av uppgifter skyldig att underrätta Bolagsverket vid ändrade förhållanden som kan påverka bedömningen av om det berättigade intresset fortfarande finns. Vilka ändrade förhållanden som avses får bedömas utifrån vilka uppgifter som lämnades i den begäran om utlämnande av uppgifter elektroniskt som låg till grund för att intyget utfärdades. 9 l § Bolagsverket ska återkalla ett intyg om berättigat intresse, om det kan antas att den som har fått intyget inte längre uppfyller kraven för det. Ett intyg får även återkallas om en registermyndighet i ett annat land inom EES har återkallat ett intyg om berättigat intresse för samma person. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om återkallelse av intyg om berättigat intresse. Paragrafen genomför delvis artikel 13.8 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. Ett intyg om berättigat intresse gäller i tre år (9 f §). Av första stycket följer dock att om det kan antas att det berättigade intresset inte längre finns, ska Bolagsverket återkalla intyget med följden att det upphör att gälla i förtid. Sådan återkallelse kan ske efter det att den enskilde har anmält ändrade förhållanden enligt 9 k §, men även när det på annat sätt har upptäckts att ett berättigat intresse av uppgifterna inte längre finns, exempelvis vid en kontroll enligt 9 j §. Det förhållandet att det räcker med att det ”kan antas” att kraven för intyg om berättigat intresse inte längre uppfylls indikerar ett lågt ställt beviskrav. I andra stycket tydliggörs att återkallelse kan ske även när en annan registermyndighet har återkallat ett intyg om berättigat intresse för samma person. 9 m § Vid en begäran om uppgifter enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 ska Bolagsverket inte lämna uppgift om identiteterna på de personer som avses i artikel 12.4 andra stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen, och som med stöd av 9 e § fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Myndigheten ska vid en sådan begäran i stället lämna uppgift om personernas yrke eller befattning. Bolagsverket ska inte heller lämna uppgift om identiteten på de personer som avses i artikel 12.4 tredje stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen, och som med stöd av 9 e § fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Det gäller om ett sådant uppgiftslämnande skulle äventyra den utländska myndighetens analyser eller utredningar och den utländska myndigheten begärt att identiteterna inte ska röjas i samband med att begäran om att få del av uppgifter gjordes. Begränsningen i andra stycket får gälla under högst fem år från det att uppgifterna lämnades ut. Bolagsverket får därefter förlänga tidsperioden med ett år i taget, om den utländska myndigheten begär det och det finns skäl för det. Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsningar när det gäller vilka uppgifter som får lämnas ut i ett s.k. registerutdrag. Paragrafen genomför delvis artikel 12.4 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.8. Av artikel 15.1 c i EU:s dataskyddsförordning följer att den registrerade har rätt att få information om mottagare eller kategorier av mottagare till vilka dennes personuppgifter har lämnats eller ska lämnas ut. I artikel 13.4 i sjätte penningtvättsdirektivet finns regler som begränsar denna rättighet. Enligt första stycket ska den registrerade i ett registerutdrag inte få information om identiteterna på bl.a. journalister och vissa personer från det civila samhällets organisationer som fått del av dennes personuppgifter. Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Hänvisningen till direktivet är däremot statisk, det vill säga den avser direktivet i en viss angiven lydelse. Det gäller även hänvisningen till direktivet i andra stycket. Enligt andra stycket ska den registrerade i ett registerutdrag i vissa fall inte heller få information om identiteterna på de som begär uppgifter ur registret inom ramen för arbete som bedrivs av en motpart i tredjeland till unionens behöriga myndigheter för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. I det fallet gäller enligt tredje stycket en maximal tid för begränsning om fem år, med rätt till förlängning med ett år i taget. När det gäller skälen för begränsning, kan Bolagsverket i regel godta vad myndigheten från tredjeland uppger om att röjande av uppgifter skulle äventyra syftet med dess analyser eller utredningar. Det får vidare ankomma på myndigheten i tredjeland att bevaka när tidsfristen löper ut och återkomma med en begäran om förlängning om så önskas. 9 n § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om 1. innehållet i och övriga egenskaper hos registret över verkliga huvudmän, och 2. personuppgiftsbehandling och formerna för utlämnande av uppgifter. Paragrafen, som är ny, upplyser om att det kan finnas ytterligare föreskrifter på området på lägre nivå än lag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. Av paragrafen framgår att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, kan meddela ytterligare föreskrifter på området. Det kan t.ex. gälla bestämmelser om när personuppgifter ska rättas och innehållet i eller övriga krav på en begäran om att uppgifter ur registret ska lämnas ut elektroniskt. Det kan vidare gälla t.ex. sådana föreskrifter som anges i 9 e § första stycket och som avser sådana som har berättigat intresse enligt den paragrafen. 10 § Bolagsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 9 m § första och andra styckena finns i 7 kap. 2 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Paragrafen genomför delvis artikel 13.9 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.5. I första stycket anges till vilken domstol beslut enligt lagen får överklagas, det vill säga till förvaltningsrätt. Det gäller exempelvis beslut om att neka elektronisk tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän när begäran gjorts med hänvisning till berättigat intresse enligt 9 e §. Det betyder alltså att en annan ordning gäller vid sådana överklaganden än vid överklagande av beslut om avslag på en begäran om att få del av en allmän handling. När en enskilds begäran att få del av en allmän handling avslås får det överklagas till kammarrätt (6 kap. 8 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen). Av det nya andra stycket framgår att beslut som avser den registrerades rätt till registerutdrag får överklagas enligt vad som följer av bestämmelser i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Innebörden av dessa bestämmelser är att sådana beslut får överklagas till förvaltningsrätt och att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Det betyder att samma ordning gäller som vid överklagande av beslut enligt andra bestämmelser i denna lag. 12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. innehållet i och övriga krav på en anmälan enligt 2 kap. 3–5 §§, och 2. sådana avgifter som avses i 11 §. Paragrafen innehåller bemyndiganden. Överväganden finns i avsnitt 7.9. Nuvarande punkterna 2 och 3 tas bort. Sådana föreskrifter kan i stället meddelas med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. När det gäller båda punkterna finns i stället en upplysningsbestämmelse i 9 n §. Föreskrifter om frågor om tillgång till registret, det vill säga nuvarande punkt 3, ingår i punkt 2 i den paragrafen. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 21 kap. 4 b § Sekretessen enligt 3 § första stycket hindrar inte att uppgift om en enskilds bostadsadress i registret över verkliga huvudmän lämnas till 1. ett utländskt organ enligt 3 kap. 9 c § första stycket lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän eller ett svenskt eller utländskt självreglerande organ enligt samma paragraf, eller 2. en ansvarig enhet enligt artikel 3.3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, som i hemlandet har en offentlig funktion. Paragrafen, som är ny, innehåller sekretessbrytande bestämmelser. Paragrafen genomför delvis artikel 15 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Registret över verkliga huvudmän regleras i lagen om registrering av verkliga huvudmän. I paragrafen regleras i förhållande till vilka som sekretessen enligt 3 § inte gäller. Punkt 1 omfattar de utländska organ och självreglerande organ som anges i artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Den artikeln genomförs bl.a. genom 3 kap. 9 c § första stycket lagen om registrering av verkliga huvudmän. Med utländska organ avses bl.a. utländska myndigheter och EU-organ. När det gäller självreglerande organ avses Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd. Det följer av 8 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken och 7 a kap. 2 § första stycket lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism att Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn över att advokater och advokatbolag följer den lagen. Vidare avses även utländska självreglerande organ som omfattas av artikel 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Punkt 2 gäller vissa utländska ansvariga enheter som i hemlandet har offentliga funktioner. Det handlar om notarier, advokater och andra oberoende jurister som i hemlandet har offentliga funktioner vid olika former av tjänster, exempelvis fastighetstransaktioner. Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar 5 kap. 1 § Finansinspektionen utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. För institut för elektroniska pengar omfattar tillsynen även att deras verksamhet drivs i enlighet med andra författningar som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga utgivare av elektroniska pengar som avses i 2 kap. 2 § ska i stället bestämmelserna om tillsyn i de lagar som reglerar deras verksamhet tillämpas, om inte annat följer av denna lag. Om ett företag som fått tillstånd att ge ut elektroniska pengar från en filial i Sverige enligt 3 kap. 28 § inte följer bestämmelserna i denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, får Finansinspektionen återkalla tillståndet eller, om det är tillräckligt, meddela varning. Detsamma gäller om företaget på annat sätt visat sig olämpligt att ge ut elektroniska pengar. Om ett filialtillstånd återkallas med stöd av andra stycket ska 12 § tillämpas. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i det land där företaget har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn. I paragrafen görs en ändring av rättelsekaraktär (jfr prop. 2024/25:67). Ändringen innebär att nuvarande andra stycket slås ihop med första stycket. Sjätte penningtvättsdirektivet Sammanfattning av promemorian Utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän EU:s nya penningtvättsdirektiv ska genomföras i svensk rätt senast i juli 2027. Vissa artiklar ska dock genomföras redan den 10 juli 2025 respektive den 10 juli 2026. Det gäller bestämmelser om på vilket sätt uppgifter från registret över verkliga huvudmän får lämnas ut och sekretess för vissa uppgifter i registret. Bestämmelserna är bl.a. resultatet av anpassningar som gjorts med anledning av en dom från EU-domstolen där den nuvarande bestämmelsen om allmänhetens tillgång till uppgifter i registret över verkliga huvudmän underkändes. I promemorian behandlas dessa artiklar. Det föreslås att det i lagen om registrering av verkliga huvudmän införs striktare regler om på vilket sätt olika kategorier av mottagare kan få del av uppgifter i registret, och en ny sekretessbestämmelse till skydd för enskild vars uppgifter finns i registret. Eftersom de nya unionsrättsliga bestämmelserna innebär krav på att personer med ett berättigat intresse av uppgifterna i registret över verkliga huvudmän ska kunna få del av dessa elektroniskt och även anger ett förfarande för att fastställa om ett berättigat intresse finns, föreslås även att sådana bestämmelser tas in i nationell rätt. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 november 2025 respektive den 1 juli 2026. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän dels att 3 kap. 10 och 12 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 16 nya paragrafer, 3 kap. 9 a–9 p §§, och närmast före 9 a § ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. Personuppgiftsbehandling och tillgång till uppgifter 9 a § I 9 a–9 p §§ regleras frågor som gäller behandling av personuppgifter och formerna för utlämnande av uppgifter. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter och handlingar finns i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 9 b § Bolagsverket är personuppgifts-ansvarigt för registret över verkliga huvudmän. 9 c § Bolagsverket ska ge omedelbar och obegränsad tillgång till uppgifterna i registret för de myndigheter, utländska organ och svenska och utländska självreglerande organ och i de syften som anges i artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849. Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt, bland annat genom direktåtkomst. 9 d § Bolagsverket får lämna ut uppgifter ur registret elektroniskt till verksamhetsutövare som vidtar åtgärder för kundkännedom, om det bedöms lämpligt. Myndigheten får under samma förutsättningar lämna ut uppgifter elektroniskt till utländska motsvarigheter till sådana verksamhetsutövare som avses i 1. artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, och 2. artikel 11 i direktiv (EU) 2024/1640. 9 e § Bolagsverket ska bevilja att uppgifter ur registret lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst till den som har ett berättigat intresse av uppgifterna enligt artikel 12.2 första stycket i direktiv (EU) 2024/1640 och till andra som har ett sådant intresse enligt andra stycket i samma artikel och som antingen angetts i författning eller som Bolagsverket efter en bedömning i det enskilda fallet anser har ett sådant intresse. Det gäller uppgifter om 1. en verklig huvudmans namn, födelsemånad, födelseår, bosättningsland och medborgarskap, och 2. arten och omfattningen av en verklig huvudmans intresse i en juridisk person eller en trust. Bolagsverket ska även bevilja elektroniskt utlämnande av uppgifter enligt första stycket för högst fem år tillbaka i tiden om en juridisk person eller trust och beskrivningar av kontroll- och ägarstrukturer av en sådan, om den som begär uppgifterna har ett berättigat intresse enligt artikel 12.2 första stycket a, b eller e i direktiv (EU) 2024/1640. 9 f § Vid en begäran om uppgifter elektroniskt med hänvisning till ett berättigat intresse enligt 9 e § ska Bolagsverket meddela beslut skyndsamt och senast tolv arbetsdagar från det att begäran kom in. Om sökanden har ombetts att komplettera sin begäran, kan tidsfristen förlängas och beslut i stället meddelas senast sju arbetsdagar från det att kompletteringen kom in. Tidsfristerna kan förlängas med högst tolv arbetsdagar och därefter ytterligare högst tolv arbetsdagar, om ett stort antal förfrågningar kommer in som inte har kunnat förutses. 9 g § Bolagsverket ska till den som beviljas att uppgifter lämnas ut elektroniskt enligt 9 e § utfärda ett intyg om det berättigade intresset. Intyget ska vara giltigt i tre år från utfärdandet. Av intyget ska följande framgå: 1. skälen för att ett berättigat intresse finns, 2. om det berättigade intresset är begränsat till att gälla vissa uppgifter, och 3. när intyget upphör att gälla. 9 h § Den som har ett intyg om berättigat intresse har under intygets giltighetstid rätt att elektroniskt ta del av de uppgifter som intyget omfattar. Bolagsverket ska besvara en begäran som görs med stöd av intyg om berättigat intresse skyndsamt och senast sju arbetsdagar från det att begäran kom in. 9 i § Om den som har ett intyg om berättigat intresse begär att få ta del av andra uppgifter elektroniskt än de som intyget omfattar, ska Bolagsverket pröva om ett sådant utlämnande kan göras. Vid den prövningen ska myndigheten inte ompröva sin tidigare bedömning av personens yrke eller befattning. Bolagsverket ska, i stället för vad som anges i 9 f § första stycket första meningen, meddela beslut skyndsamt och senast sju arbetsdagar från det att begäran kom in. 9 j § Ett intyg om berättigat intresse som har utfärdats i ett annat land inom EES ska erkännas, om intresset är sådant som anses berättigat även enligt svensk rätt. 9 k § En begäran om att uppgifter ur registret ska lämnas ut elektroniskt ska, oavsett om den görs med eller utan ett intyg om berättigat intresse, avslås om 1. mottagaren befinner sig i ett land utanför EES och elektroniskt utlämnande skulle strida mot kapitel V i förordning (EU) 2016/679, eller 2. myndigheten har skälig anledning att anta att uppgifterna inte kommer att användas för det ändamål som ligger till grund för det berättigade intresset. 9 l § Ett beslut om att avslå en begäran om elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret som är framställd med hänvisning till ett berättigat intresse enligt 9 e §, ska innehålla en klargörande motivering. 9 m § Bolagsverket ska regelbundet kontrollera att den som har fått ett intyg om berättigat intresse av myndigheten fortfarande innehar yrket eller befattningen som låg till grund för att intyget utfärdades. En första kontroll ska göras tidigast ett år efter det att intyget utfärdades. Om myndigheten har skälig anledning att anta att det berättigade intresset inte längre finns, ska den första kontrollen göras tidigare. Bolagsverket får förelägga den som har fått intyget att lämna de uppgifter som behövs för myndighetens kontroll. 9 n § Den som har fått ett intyg om berättigat intresse ska informera Bolagsverket så snart de förhållanden som låg till grund för intyget ändras. 9 o § Bolagsverket ska återkalla ett intyg om berättigat intresse, om den som har fått intyget inte längre kan visa att det berättigade intresset finns. Sådan återkallelse får även beslutas som en följd av ett beslut från en annan registermyndighet att återkalla ett intyg om berättigat intresse för samma person. Ett beslut om återkallelse ska innehålla en klargörande motivering. 9 p § Vid en begäran om uppgifter enligt artikel 15 i förordning (EU) 2016/679 ska Bolagsverket inte lämna uppgift om identiteten på de personer som avses i artikel 12.4 andra stycket a och b och som med stöd av 9 e § fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Myndigheten ska vid en sådan begäran i stället lämna uppgift om personernas yrke eller befattning. Bolagsverket ska inte heller lämna uppgift om identiteten på de personer som avses i artikel 12.4 tredje stycket i direktiv (EU) 2024/1640 och som med stöd av 9 e § fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Det gäller om ett sådant uppgiftslämnande skulle äventyra den utländska myndighetens analyser eller utredningar och en begäran om att identiteterna inte ska röjas gjordes i samband med att begäran om att få del av uppgifter gjordes. Begränsningen i andra stycket får gälla under högst fem år från det att uppgifterna lämnades ut. Bolagsverket får därefter förlänga tidsperioden med ett år i taget, om den utländska myndigheten begär det och det finns skäl för det. 10 § Bolagsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt 2–4 och 6–8 §§ denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut om att avslå en begäran vid prövning enligt 9 f § första stycket eller 9 i § denna lag. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. innehållet i och övriga krav på anmälan enligt 2 kap. 3–5 §§, 1. innehållet i och övriga krav på en anmälan enligt 2 kap. 3–5 §§, och 2. innehållet i och övriga egenskaper hos registret med uppgifter om verkliga huvudmän, 2. avgifter som avser en anmälan om registrering i registret. 3. frågor om tillgång till registret, och 4. sådana avgifter som avses i 11 §. Denna lag träder i kraft den 1 november 2025 i fråga om 3 kap. 9 a–9 e §§ och i övrigt den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) att det ska införas en ny paragraf, 4 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 kap. 4 b § Sekretessen enligt 3 § första stycket hindrar inte att uppgift om en enskilds bostadsadress i registret över verkliga huvudmän lämnas till 1. en myndighet, ett utländskt organ eller ett svenskt eller utländskt självreglerande organ enligt 3 kap. 9 c § första stycket lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän, eller 2. en ansvarig enhet enligt artikel 3.3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, som i hemlandet har en offentlig funktion. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från Adda AB, Arbetsförmedlingen, Arvsfondsdelegationen, Blekinge tekniska högskola, Bolagsverket, Boverket, Civos, E-hälsomyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Ekonomistyrningsverket, Electronic Money Association, Energimarknadsinspektionen, Euroclear Sweden AB, Fastighetsmäklarinspektionen, Finansbolagens förening, Finansinspektionen, Folkbildningsrådet, Försäkringskassan, Giva Sverige, Göteborgs universitet, Inspektionen för strategiska produkter, Inspektionen för vård och omsorg, Integritetsskyddsmyndigheten, Journalistförbundet, Jordbruksverket, Justitiekanslern, Kammarkollegiet, Kammarrätten i Sundsvall, Kustbevakningen, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Mediemyndigheten, Migrationsverket, Myndigheten för digital förvaltning, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Naturvårdsverket, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Revisorsinspektionen, Rådet för Europeiska Socialfonden i Sverige (Svenska ESF-rådet), Skatteverket, Socialstyrelsen, Sparbankernas Riksförbund, Spelinspektionen, Statens kulturråd, Statens skolinspektion, Statens skolverk, Strålsäkerhetsmyndigheten, Svensk Försäkring, Svensk Värdepappersmarknad, Svenska Bankföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Riksidrottsförbund, Swedish FinTech Association, Säkerhetspolisen, Tillväxtverket, Trafikverket, Transparency International Sverige, Transportstyrelsen, Tullverket, UC AB, Upphandlingsmyndigheten, Utbetalningsmyndigheten och Åklagarmyndigheten. Lagrådsremissens lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän dels att 3 kap. 10 och 12 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 14 nya paragrafer, 3 kap. 9 a–9 n §§, och närmast före 3 kap. 9 a–9 c, 9 f, 9 i–9 k, 9 m och 9 n §§, nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. Personuppgiftsbehandling och formerna för utlämnande av uppgifter 9 a § I 9 b–9 n §§ finns bestämmelser om behandling av personuppgifter och formerna för utlämnande av uppgifter. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter och handlingar finns i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Personuppgiftsansvar 9 b § Bolagsverket är personuppgifts-ansvarigt för registret över verkliga huvudmän. Tillgång till uppgifter 9 c § Bolagsverket ska ge omedelbar och obegränsad tillgång till uppgifterna i registret för de myndigheter, utländska organ och svenska och utländska självreglerande organ och i de syften som avses i artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen. Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt. 9 d § Bolagsverket får lämna ut uppgifter ur registret elektroniskt till verksamhetsutövare som vidtar åtgärder för kundkännedom. Myndigheten får även lämna ut uppgifter elektroniskt till utländska motsvarigheter till sådana verksamhetsutövare som avses i 1. artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843, och 2. artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen. 9 e § Bolagsverket ska bevilja att uppgifter ur registret lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst till den som har ett berättigat intresse av uppgifterna och som avses i artikel 12.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen, och till andra som har ett sådant intresse enligt andra stycket i samma artikel och som antingen anges i föreskrift eller som Bolagsverket efter en bedömning i det enskilda fallet anser har ett sådant intresse. Det gäller uppgifter om 1. en verklig huvudmans namn, födelsemånad, födelseår, bosättningsland och medborgarskap, och 2. arten och omfattningen av en verklig huvudmans intresse i en juridisk person eller en trust. Bolagsverket ska även bevilja elektroniskt utlämnande av uppgifter enligt första stycket för högst fem år tillbaka i tiden om en juridisk person eller trust och beskrivningar av kontroll- och ägarstrukturer av en sådan, om den som begär uppgifterna har ett berättigat intresse enligt artikel 12.2 första stycket a, b eller e i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen. Intyg om berättigat intresse 9 f § Ett berättigat intresse enligt 9 e § ska fastställas med beaktande av sökandens 1. yrke eller befattning, och 2. koppling till den juridiska person eller trust vars uppgifter efterfrågas, om sökanden inte är en sådan person som avses i artikel 12.2 första stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen. Bolagsverket ska till den som har ett berättigat intresse utfärda ett intyg om det berättigade intresset. Intyget gäller i tre år från utfärdandet. 9 g § Om den som har ett intyg om berättigat intresse begär att få ta del av andra uppgifter elektroniskt än de uppgifter som efterfrågades när intyget utfärdades, ska Bolagsverket vid prövningen inte ompröva sin tidigare bedömning av personens yrke eller befattning. 9 h § Ett intyg om berättigat intresse som har utfärdats i ett annat land inom EES ska erkännas, om intresset är sådant som anses berättigat även enligt svensk rätt. Avslagsbeslut 9 i § Bolagsverket ska avslå en begäran om att uppgifter ur registret ska lämnas ut elektroniskt, oavsett om den görs med eller utan ett intyg om berättigat intresse, om 1. mottagaren befinner sig i ett land utanför EES och elektroniskt utlämnande skulle strida mot kapitel V i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679, eller 2. myndigheten har skälig anledning att anta att uppgifterna inte kommer att användas för det ändamål som ligger till grund för det berättigade intresset. Kontroll av berättigat intresse 9 j § Bolagsverket ska regelbundet kontrollera att den som har fått ett intyg om berättigat intresse fortfarande innehar yrket eller befattningen som låg till grund för att intyget utfärdades. En första kontroll ska göras tidigast ett år efter det att intyget utfärdades. Om myndigheten har skälig anledning att anta att det berättigade intresset inte längre finns, ska den första kontrollen göras tidigare. Bolagsverket får förelägga den som har fått intyget att lämna de uppgifter som behövs för myndighetens kontroll. Ändrade förhållanden 9 k § Den som har fått ett intyg om berättigat intresse ska informera Bolagsverket så snart de förhållanden som ligger till grund för intyget har ändrats. 9 l § Bolagsverket ska återkalla ett intyg om berättigat intresse, om det kan antas att den som har fått intyget inte längre uppfyller kraven för det. Ett intyg får även återkallas om en registermyndighet i ett annat land inom EES har återkallat ett intyg om berättigat intresse för samma person. Registerutdrag 9 m § Vid en begäran om uppgifter enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 ska Bolagsverket inte lämna uppgift om identiteterna på de personer som avses i artikel 12.4 andra stycket a och b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen, och som med stöd av 9 e § fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Myndigheten ska vid en sådan begäran i stället lämna uppgift om personernas yrken eller befattningar. Bolagsverket ska inte heller lämna uppgift om identiteterna på de personer som avses i artikel 12.4 tredje stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640, i den ursprungliga lydelsen, och som med stöd av 9 e § fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Det gäller om ett sådant uppgiftslämnande skulle äventyra den utländska myndighetens analyser eller utredningar och en begäran om att identiteterna inte ska röjas gjordes i samband med att begäran om att få del av uppgifter gjordes. Begränsningen i andra stycket får gälla under högst fem år från det att uppgifterna lämnades ut. Bolagsverket får därefter förlänga tidsperioden med ett år i taget, om den utländska myndigheten begär det och det finns skäl för det. Ytterligare föreskrifter 9 n § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om 1. innehållet i och övriga egenskaper hos registret över verkliga huvudmän, och 2. personuppgiftsbehandling och formerna för utlämnande av uppgifter. 10 § Bolagsverkets beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 9 m § första och andra styckena finns i 7 kap. 2 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. innehållet i och övriga krav på anmälan enligt 2 kap. 3–5 §§, 1. innehållet i och övriga krav på en anmälan enligt 2 kap. 3–5 §§, och 2. innehållet i och övriga egenskaper hos registret med uppgifter om verkliga huvudmän, 3. frågor om tillgång till registret, och 4. sådana avgifter som avses i 11 §. 2. sådana avgifter som avses i 11 §. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 21 kap. 4 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 kap. 4 b § Sekretessen enligt 3 § första stycket hindrar inte att uppgift om en enskilds bostadsadress i registret över verkliga huvudmän lämnas till 1. ett utländskt organ eller ett svenskt eller utländskt självreglerande organ enligt 3 kap. 9 c § första stycket lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän, eller 2. en ansvarig enhet enligt artikel 3.3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, som i hemlandet har en offentlig funktion. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 1 § Finansinspektionen utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. Finansinspektionen utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. För institut för elektroniska pengar omfattar tillsynen även att deras verksamhet drivs i enlighet med andra författningar som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga utgivare av elektroniska pengar som avses i 2 kap. 2 § ska i stället bestämmelserna om tillsyn i de lagar som reglerar deras verksamhet tillämpas, om inte annat följer av denna lag. För institut för elektroniska pengar omfattar tillsynen även att deras verksamhet drivs i enlighet med andra författningar som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga utgivare av elektroniska pengar som avses i 2 kap. 2 § ska i stället bestämmelserna om tillsyn i de lagar som reglerar deras verksamhet tillämpas, om inte annat följer av denna lag. Om ett företag som fått tillstånd att ge ut elektroniska pengar från en filial i Sverige enligt 3 kap. 28 § inte följer bestämmelserna i denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar, reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, får Finansinspektionen återkalla tillståndet eller, om det är tillräckligt, meddela varning. Detsamma gäller om företaget på annat sätt visat sig olämpligt att ge ut elektroniska pengar. Om ett filialtillstånd återkallas med stöd av andra stycket ska 12 § tillämpas. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i det land där företaget har sitt säte om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2025-12-18 Närvarande: F.d. justitierådet Mahmut Baran samt justitieråden Linda Haggren och Christine Lager Utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän Enligt en lagrådsremiss den 4 december 2025 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän, 2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 3. lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Johanna Ring. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om i lagen om registrering av verkliga huvudmän 3 kap. 9 c § I paragrafen, som är ny, föreslås bestämmelser om utlämnande av uppgifter i det centrala registret över verkliga huvudmän till vissa myndigheter och självreglerande organ. Första stycket lyder enligt följande. Bolagsverket ska ge omedelbar och obegränsad tillgång till uppgifterna i registret för de myndigheter, utländska organ och svenska och utländska självreglerande organ och i de syften som avses i artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640… I andra stycket anges att Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt. Paragrafen genomför artikel 11.1 och 11.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. I författningskommentaren anges att omedelbar och obegränsad tillgång motsvarar omedelbar, ofiltrerad och direkt tillgång till uppgifterna enligt artikel 11.1 i direktivet. Innebörden av bestämmelsen i den föreslagna paragrafen är alltså att Bolagsverket i det enskilda fallet ska bestämma om utlämnande av uppgifter ska ske elektroniskt eller på annat sätt, t.ex. i form av en utskrift. Det kan inledningsvis noteras att det av 2 kap. 16 § första stycket tryckfrihetsförordningen följer att en myndighet inte är skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en elektronisk handling i annan form än utskrift, det s.k. utskriftsundantaget. Att en begäran att få en avskrift eller en kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt framgår av andra stycket i samma paragraf. Den föreslagna regleringen skiljer sig därmed inte från vad som redan gäller enligt tryckfrihetsförordningen beträffande enskildas rätt att ta del av allmänna handlingar. Vissa av de självreglerande organ som omfattas av den föreslagna bestämmelsen har alltså redan motsvarande rätt med stöd av den regleringen. Frågan är emellertid om det kan anses följa av artikel 11.1 att myndigheter och självreglerande organ som anges i artikel 11.2 – till skillnad från bedömningen i remissen – ska ha oinskränkt rätt att ta del av uppgifterna i registret elektroniskt. Det ska inledningsvis framhållas att lydelsen av direktivtexten (framför allt orden ”omedelbar och direkt tillgång”) talar för att utlämnande av uppgifter till mottagare som omfattas av den föreslagna paragrafen ska ske elektroniskt. Enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet (artikel 30.5 första stycket c i dess lydelse ändrad genom direktiv (EU) 2018/843) ska medlemsstaterna se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap är tillgängliga i samtliga fall för allmänheten. I svensk rätt finns motsvarande reglering i 3 kap. 3 § förordningen (2017:667) om registrering av verkliga huvudmän. EU-domstolen konstaterade i de förenade målen C-37/20 och C-601/20, WM och Sovim SA mot Luxemburg Business Register att allmänhetens tillgång till information om verkliga huvudmän är ett ingrepp i de rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan, det vill säga rätten till respekt för bl.a. privatliv och rätten till skydd för personuppgifter. Domstolen underkände en ordning enligt vilken uppgifterna i registret är tillgängliga för allmänheten utan att ett berättigat intresse av uppgifterna krävs. EU-domstolens dom har beaktats i sjätte penningtvättsdirektivet på så sätt att det regleras bl.a. vilka fysiska och juridiska personer som har ett berättigat intresse av tillgång till uppgifter i registret (artikel 12). Domstolens avgörande berör däremot inte myndigheters och självreglerande organs tillgång till uppgifterna i registret och har därför, enligt vad som framgår, inte haft någon betydelse vid utformningen av de artiklar som reglerar deras tillgång, dvs. artikel 11.1 och 11.2. Bestämmelserna om inrättandet av ett centralt register över verkliga huvudmän finns i artikel 10 i sjätte penningtvättsdirektivet. Av artikel 10.1 i direktivet följer att uppgifterna i registret ska vara tillgängliga i maskinläsbart format. Det anges vidare i artikel 10.19 att de centrala registren ska vara sammankopplade via den centrala europeiska plattformen som inrättats genom artikel 22.1 i direktiv (EU) 2017/1132. Systemet med ett centralt register i varje medlemsstat och en sammankoppling av dessa via den centrala europeiska plattformen bygger alltså på premissen att uppgifter i registret ska vara tillgängliga i ett maskinläsbart format. Detta torde innebära att utgångspunkten är att utlämnande av uppgifter ska kunna ske elektroniskt till mottagarna för att användas i de syften som registret har upprättats för. Lagrådet noterar vidare att i direktivet används, som framgått, uttrycket ”omedelbar, ofiltrerad, direkt och fri tillgång” i fråga om utlämnande till vissa myndigheter och självreglerande organ, medan uttrycket ”snabb tillgång” anges beträffande utlämnande av uppgifter till verksamhetsutövare. Denna skillnad i ordalydelse talar för att direktivets avsikt är att utlämnande till dessa myndigheter och självreglerande organ ska ske elektroniskt. Det är vidare inkonsekvent att dessa myndigheter och organ som direkt berörs av det inrättade systemet, inte ska ha rätt att få uppgifterna elektroniskt medan mottagare där det först måste bedömas att de har ett berättigat intresse av uppgifterna, ska ha rätt att få uppgifter elektroniskt. Visserligen anger direktivet uttryckligen att tillgången till de uppgifter ur registret som dessa personer ska få, ska beviljas på elektronisk väg (se artikel 12.1 tredje stycket). Men samtidigt anges inte att de ska få ”omedelbar, ofiltrerad, direkt och fri tillgång”, dvs. det uttryck som anges för vissa myndigheter och självreglerande organ. I stället anges endast att gruppen bestående av de som måste ha ett berättigat intresse ska få tillgång till vissa uppgifter elektroniskt. En möjlig tolkning, för att direktivets bestämmelser systematiskt ska hänga ihop, är därför att artikel 11.1 i direktivet ska tolkas så att uttrycket ” omedelbar, ofiltrerad, direkt och fri tillgång” innebär att den mest prioriterade gruppen av mottagare av uppgifter från registret ska ges elektronisk tillgång till uppgifterna, även om uttrycket ”på elektronisk väg” inte används där. Hur direktivet ska tolkas är en fråga som EU-domstolen på sedvanligt sätt kan komma att avgöra. Men för att inte riskera att komma i konflikt med direktivet bör det, enligt Lagrådet, övervägas om inte de myndigheter och självreglerande organ som omfattas av artikel 11.1 och 11.2 i direktivet ska ges rätt att få uppgifterna på elektronisk väg. För en sådan lösning talar även systematiska skäl i den svenska lagstiftningen. Det ska även tilläggas att artikel 11.1 och 11.2 inte kan tolkas så att en medlemsstat skulle vara förhindrad att ge myndigheter och självreglerande organ rätt till uppgifterna i registret elektroniskt. Sammanfattningsvis förordar Lagrådet därför att regleringen av formen för utlämnande av uppgifter till myndigheter och självreglerande organ övervägs ytterligare i den fortsatta beredningen. 3 kap. 9 e och 9 f §§ 9 e §, som är ny, innehåller bestämmelser om vissa fysiska och juridiska personers och myndigheters rätt till elektronisk tillgång till uppgifter i registret för särskilda huvudmän. En av förutsättningarna för rätt till sådan tillgång är att de ska ha ett berättigat intresse av uppgifterna. Hur det ska fastställas om det föreligger ett sådant berättigat intresse anges emellertid inte i 9 e §. Det anges i stället i 9 f § som i övrigt innehåller bestämmelser om att Bolagsverket ska utfärda intyg om berättigat intresse av uppgifterna i registret. Enligt Lagrådet blir systematiken mellan bestämmelserna bättre om det stycke i 9 f § som innehåller de materiella bestämmelserna om hur ett berättigat intresse ska fastställas, flyttas och bildar ett sista stycke i 9 e §. Lagtexten i 9 f § kan sedan utformas i linje med följande. Bolagsverket ska till den som har ett berättigat intresse enligt 9 e § utfärda ett intyg om det berättigade intresset. Intyget gäller i tre år från utfärdandet. 3 kap. 9 i § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om när en begäran om elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän ska avslås. I punkten 2 anges att Bolagsverket ska avslå en sådan begäran om myndigheten har skälig anledning att anta att uppgifterna inte kommer att användas för det ändamål som ligger till grund för det berättigade intresset. Enligt Lagrådet är det oklart vad uttrycket ”det ändamål som ligger till grund för det berättigade intresset” syftar på. Uttrycket återfinns inte heller i någon annan paragraf. Lagtexten bör därför förtydligas så att det framgår tydligare under vilka förutsättningar myndigheten ska avslå en begäran. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 2026 Närvarande: statsrådet Busch, ordförande, och statsråden Svantesson, Edholm, Waltersson Grönvall, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Rosencrantz, Larsson, Britz, Mohamsson Föredragande: statsrådet Niklas Wykman Regeringen beslutar proposition Utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän