Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:94 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg Prop. 2025/26:94 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 15 januari 2026 Ulf Kristersson Niklas Wykman (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska tillämpas från och med den 2 juli 2026. Genom förordningen införs ett gemensamt regelverk inom unionen för leverantörer av betyg som avser miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning. Regelverket innebär att den som yrkesmässigt tillhandahåller sådana betyg behöver tillstånd. De leverantörer som omfattas av tillståndsplikten ska också uppfylla vissa krav när det gäller transparens, organisation och uppförande. Syftet är att förbättra betygens kvalitet och förebygga s.k. grönmålning och andra typer av felaktig information. EU-förordningen kräver anpassningar av nationell rätt. I propositionen föreslås därför en ny lag med kompletterande bestämmelser till förordningen. I den nya lagen utses Finansinspektionen till behörig myndighet och det införs bestämmelser om handräckning och verkställighet. Dessutom föreslås lagändringar som ger Finansinspektionen befogenhet att utöva tillsyn över hur hållbarhetsbetyg används i marknadsföringsmaterial. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 2 april 2026. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut4 2Lagtext5 2.1Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg5 2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden6 2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering8 3Ärendet och dess beredning12 4EU:s förordning om hållbarhetsbetyg12 4.1En ny reglering på finansmarknaden12 4.2Förordningens innehåll13 5Kompletterande bestämmelser i nationell rätt19 5.1En ny lag införs19 5.2Finansinspektionen utses till behörig myndighet20 5.3Platsundersökning och handräckning20 5.4Verkställighet24 5.5Ändringar i lagar om referensvärden och gräsrotsfinansiering25 6Behandling av personuppgifter28 7Ikraftträdande29 8Konsekvensanalys30 9Författningskommentar32 9.1Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg32 9.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden34 9.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering35 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/285940 Promemorians huvudsakliga innehåll88 Promemorians lagförslag89 Förteckning över remissinstanserna96 Lagrådsremissens lagförslag97 Lagrådets yttrande104 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 januari 2026106 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg Härigenom föreskrivs följande. Lagens syfte 1 §    Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859, i denna lag kallad EU-förordningen. Behörig myndighet 2 §    Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen. Handräckning 3 §    Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en undersökning ska kunna genomföras enligt artikel 34 i EU-förordningen. Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Om Finansinspektionen begär det, ska inte Kronofogdemyndigheten i förväg underrätta den som undersökningen ska genomföras hos. Verkställighet 4 §    Beslut om avgifter eller viten enligt EU-förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen. Denna lag träder i kraft den 2 april 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden dels att 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 11 §, och närmast före 3 kap. 11 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. Tillsyn över användningen av hållbarhetsbetyg i marknadsföringsmaterial 11 § Finansinspektionen övervakar att administratörer av referensvärden följer bestämmelsen i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859. För den tillsynen får inspektionen tillämpa de befogenheter som följer av 1, 3–5 och 6 §§. Vid tillämpningen ska det som anges där om tillsyn över att EU-förordningens bestämmelser följs och om överträdelser av EU-förordningen avse bestämmelsen i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. 4 kap. 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot 1. en administratör som har auktoriserats eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt a) någon av artiklarna 4–15, 19a, 19b, 21.1, 23.2, 23.11, 24.3, 25.2, 25.7, 26.2, 26.3, 27 och 28.1 i förordningen, eller b) en delegerad akt som Europeiska kommissionen har antagit enligt artikel 19c i förordningen, 2. en rapportör under tillsyn som har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 16, 23.3 och 23.10 i EU-förordningen, 3. en enhet under tillsyn som har använt ett referensvärde a) utan att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28.2 i EU-förordningen, eller b) i strid med artikel 29.1 eller 29.1a, 4. den som har åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 29.2 i EU-förordningen, 5. en administratör eller en enhet under tillsyn som inte följt ett föreläggande enligt artikel 21.3, 23.5 eller 23.6 i EU-förordningen, 6. en sådan administratör som avses i 1 eller en enhet under tillsyn som inte har följt ett föreläggande enligt 3 kap. 1 eller 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 3 kap. 5 §, och 6. en sådan administratör som avses i 1 eller en enhet under tillsyn som inte har följt ett föreläggande enligt 3 kap. 1 eller 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 3 kap. 5 §, 7. den som driver verksamhet som administratör utan att ha fått auktorisation eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen. 7. den som driver verksamhet som administratör utan att ha fått auktorisation eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen, och 8. en administratör som har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Denna lag träder i kraft den 2 april 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 4, 5 och 8 §§ och 3 kap. 1, 10 och 12 §§ lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i EU-förordningen samt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i 1. EU-förordningen, 2. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, och 3. artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859. 4 § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. 5 § Finansinspektionen får förbjuda ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller om det finns skälig anledning att anta att det skulle göra det. Finansinspektionen får förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. Finansinspektionen får förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005, eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket ska upphävas om erbjudandet eller marknadsföringskommunikationen inte längre strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket ska upphävas om erbjudandet eller marknadsföringskommunikationen inte längre strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. 8 § Om den information som ska lämnas till kunder enligt artikel 19 i EU-förordningen eller framgå av ett investeringsfaktablad enligt artikel 23 eller 24 i EU-förordningen är bristfällig, felaktig eller vilseledande, får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Om den information som ska lämnas till kunder enligt artikel 19 i EU-förordningen eller framgå av ett investeringsfaktablad enligt artikel 23 eller 24 i EU-förordningen är bristfällig, felaktig eller vilseledande, får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Detsamma gäller i fråga om information som ska lämnas enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Finansinspektionen får även förelägga den ansvariga leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster att korrigera informationen eller se till att den korrigeras. 3 kap. 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som har auktoriserats enligt artikel 12 i EU-förordningen och som 1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 3–5, 6.1–6.6, 7.1–7.4, 8.1–8.6, 9.1, 9.2, 10, 11, 13.2, 15.2, 15.3, 16.1, 18.1, 18.4, 19.1–19.6, 20.1, 20.2, 21.1–21.7, 22, 23.2–23.13, 24–26 och 27.1–27.3 i EU-förordningen, 2. inte har följt ett föreläggande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 2 kap. 3 §, eller 2. inte har följt ett föreläggande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 2 kap. 3 §, 3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. 3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, eller 4. har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Finansinspektionen ska ingripa mot den som tillhandahåller gräsrotsfinansieringstjänster utan auktorisation enligt artikel 12 i EU-förordningen. 10 § Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 1 eller 2 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade 500 000 euro, 2. fem procent av leverantörens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller 3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 3 ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro, 2. tio procent av leverantörens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller 3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Avgiften får inte vara så stor att leverantören därefter inte uppfyller kraven enligt artikel 11 i EU-förordningen eller andra bestämmelser om soliditet och likviditet som gäller för leverantören. Avgiften tillfaller staten. 12 § Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 1 eller 2 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade 500 000 euro, eller 2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 3 ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro, eller 2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten. Denna lag träder i kraft den 2 april 2026. Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet har antagit förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859, i fortsättningen kallad EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2025 och ska tillämpas från och med den 2 juli 2026. Förordningen finns i bilaga 1. Under förhandlingarna av EU:s förordning om hållbarhetsbetyg har en faktapromemoria upprättats inom Regeringskansliet och överlämnats till riksdagen (2022/23:FPM109). Finansdepartementet har därefter tagit fram promemorian EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2025/00223). I denna proposition behandlas promemorians förslag. Lagrådet Regeringen beslutade den 27 november 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter. Dessa behandlas i avsnitten 5.1 och 5.5 och i författningskommentaren (avsnitt 9). EU:s förordning om hållbarhetsbetyg En ny reglering på finansmarknaden Användningen av hållbarhetsbetyg På finansmarknaden används termen hållbarhetsbetyg för att beskriva olika former av utlåtanden om företags eller finansiella produkters egenskaper när det gäller faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning. En synonym som ofta används är ESG-betyg efter den engelska benämningen på faktorerna (”environmental”, ”social” och ”governance”). Termerna används i allmänhet inte i någon bestämd juridisk betydelse eftersom tillhandahållande av hållbarhetsbetyg hittills varit en oreglerad verksamhet inom EU och på nationell nivå bland EU:s medlemsstater Marknaden för hållbarhetsbetyg har fått allt större betydelse i takt med att hållbarhetsrelaterade risker hamnat mer i fokus och intresset för hållbara investeringar ökat. Hållbarhetsbetyg används bl.a. i samband med riskhantering och rapportering och betygen fyller en funktion på finansmarknaden som informationskälla vid investeringsbeslut. Hållbarhetsbetyg har därmed flera likheter med kreditbetyg som är föremål för reglering inom EU sedan tidigare. EU:s strategi för finansiering av hållbar tillväxt EU har undertecknat Parisavtalet vars kärna är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläpp av växthusgaser. Tillsammans med medlemsländerna har unionen också engagerat sig i att genomföra FN-resolutionen Agenda 2030 för hållbar utveckling. I linje med dessa internationella åtaganden har unionen antagit ett antal målsättningar på hållbarhetsområdet, innefattande ett eget mål om klimatneutralitet. Unionen har också konstaterat att omställningen kräver förändringar inom samtliga politikområden får att nå dessa mål. Europeiska kommissionen publicerade 2018 en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (KOM [2018] 97). Målen med handlingsplanen var att styra kapitalflöden till hållbara investeringar, göra hållbarhet till en faktor vid riskhantering och främja transparens och långsiktighet på finansmarknaden. Som en del av handlingsplanen lät kommissionen göra en studie av marknaden för hållbarhetsrelaterade produkter och tjänster (Study on Sustainability-Related Ratings, Data and Research, 2021). I studien identifierades flera problem när det gäller hållbarhetsbetyg. Det konstaterades bl.a. att det inte var transparent vilka metoder och uppgiftskällor som användes i betygsättningen. Dessa brister gjorde det enligt studien svårt att värdera och jämföra olika betyg. Ett annat problem som uppmärksammades var intressekonflikter. Mot bakgrund av de problem som identifierats och den ökade betydelsen av hållbarhetsbetyg presenterade kommissionen i juni 2023 det förslag som ligger till grund för EU-förordningen. Förslaget var en del i en förnyad strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi (KOM (2021) 390). Förordningens innehåll Syfte och tillämpningsområde EU:s förordning om hållbarhetsbetyg syftar bl.a. till att få den inre marknaden att fungera på ett smidigt sätt och förebygga grönmålning och andra typer av felaktig information (artikel 1). De åtgärder som vidtas för att öka marknadens effektivitet förväntas samtidigt underlätta omställningen till en hållbar ekonomi (skäl 10). Förordningen är utformad för att reglera tillhandahållandet av ESG-betyg men inte användningen av betygen (skäl 16). Förordningen är inte heller avsedd att påverka betygssättningsmetoderna eller betygens innehåll (skäl 36). EU-förordningen är tillämplig på ESG-betyg som utfärdas av leverantörer av ESG-betyg verksamma i unionen (artikel 2). Ett ESG-betyg definieras i förordningen som ett utlåtande eller en poäng, eller en kombination av båda, vad gäller en betygsatt posts profil eller egenskaper med avseende på miljömässiga faktorer, faktorer som rör sociala förhållanden och mänskliga rättigheter, eller faktorer som rör bolagsstyrning, eller vad gäller en betygsatt posts exponering för risker, eller inverkan på miljömässiga faktorer, faktorer som rör sociala förhållanden och mänskliga rättigheter, eller faktorer som rör bolagsstyrning, som baseras på både en vedertagen metod och ett definierat rangordningssystem med betygskategorier, oavsett om ett sådant ESG-betyg betecknas som ”ESG-betyg”, ”ESG-yttrande” eller ”ESG-poäng” (artikel 3.1). En betygsatt post kan avse en juridisk person, ett finansiellt instrument, en finansiell produkt, en offentlig myndighet eller ett offentligrättsligt organ (artikel 3.7). Av förordningens definition av leverantör av ESG-betyg följer att det endast är juridiska personer som utfärdar och yrkesmässigt offentliggör eller distribuerar ESG-betyg som omfattas (artikel 3.4). EU-förordningen är tillämplig på juridiska personer som är etablerade både i och utanför unionen. Termen etablering omfattar all faktisk och effektiv verksamhet som utövas genom stabila arrangemang (skäl 28). Leverantörer av ESG-betyg som är etablerade i unionen anses vara verksamma där när de utfärdar och offentliggör sina ESG-betyg på sin webbplats eller på något annat sätt eller när de utfärdar och distribuerar sina ESG-betyg genom abonnemang eller andra avtalsförhållanden till bl.a. reglerade finansiella företag i unionen (artikel 2.1 a). Leverantörer av ESG-betyg som är etablerade utanför unionen anses vara verksamma där när de utfärdar och distribuerar sina ESG-betyg genom abonnemang eller andra avtalsförhållanden till bl.a. reglerade finansiella företag i unionen (artikel 2.1 b). Det finns ett flertal undantag från EU-förordningens tillämpningsområde (artikel 2.2). Förordningen ska inte tillämpas på bl.a. följande: privata ESG-betyg som inte är avsedda för offentliggörande eller distribution (led a), offentliggörandet eller distributionen av uppgifter om miljömässiga faktorer, faktorer som rör sociala förhållanden och mänskliga rättigheter samt faktorer som rör bolagsstyrning (led e), produkter eller tjänster som inbegriper en del av ett ESG-betyg inbegripet investeringsanalys i enlighet med direktiv 2014/65/EU (led g) och ESG-betyg som offentliggörs eller distribueras av ideella organisationer för icke-kommersiella ändamål (led q). EU-förordningen är inte heller tillämplig i vissa fall då reglerade finansiella företag tillhandahåller ESG-betyg inom ramen för andra produkter eller tjänster (led c). De företag som inte behöver tillämpa förordningen är enligt undantaget samtidigt skyldiga att lämna viss information om de använder ESG-betyg i samband med marknadsföring (se avsnitt 5.5). Krav för att bedriva verksamhet i unionen En leverantör av ESG-betyg som är etablerad i unionen får bedriva verksamhet där om den är auktoriserad av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (artiklarna 4 och 6). För företag som definieras som små leverantörer av ESG-betyg finns ett undantag som innebär att de under en begränsad period på högst tre år bara behöver tillämpa vissa av förordningens krav, förutsatt att de har underrättat Esma och registrerats av myndigheten (artikel 5). En leverantör av ESG-betyg som är etablerad utanför unionen får bedriva verksamhet i unionen enligt tre olika förfaranden: ordningarna för likvärdighet, godkännande och erkännande (artikel 4). Utgångspunkten är att en sådan leverantör ska omfattas av en likvärdig reglering och tillsyn som en leverantör som är etablerad i unionen (skäl 27). Ordningen för likvärdighet går ut på att Europeiska kommissionen får fatta beslut om att ett tredjelands reglering och tillsyn är likvärdig med de krav som följer av EU-förordningen (artikel 10). Om kommissionen fattar ett beslut om likvärdighet får leverantörer som är auktoriserade eller registrerade i det aktuella tredjelandet och som står under tillsyn där bedriva verksamhet i unionen förutsatt att de underrättar Esma. Ordningen för godkännande går ut på att en leverantör som är etablerad och auktoriserad i unionen får godkänna ESG-betyg som tillhandahålls av en leverantör som är etablerade utanför unionen om de båda leverantörerna tillhör samma koncern (artikel 11). För att ordningen ska få tillämpas krävs att ett antal förutsättningar är uppfyllda, innefattande att det finns ett objektivt skäl till att betygen måste godkännas för användning i unionen. Den sista ordningen går ut på att mindre aktörer som är etablerade utanför unionen får ansöka om erkännande av Esma ifall kommissionen ännu inte har antagit ett beslut om likvärdighet eller om ett beslut om likvärdighet upphävs (artikel 12). Ett beslut om erkännande förutsätter att sökanden uppfyller kraven i EU-förordningen. Krav på integritet och tillförlitlighet Avdelning III i EU-förordningen innehåller bestämmelser om integritet och tillförlitlighet i betygsättningsverksamheten (artiklarna 15–27). Bestämmelserna riktar sig enligt ordalydelsen till alla leverantörer av ESG-betyg. I vilken utsträckning bestämmelserna ska tillämpas av små leverantörer av ESG-betyg och leverantörer som är etablerade utanför unionen är emellertid beroende av andra bestämmelser om vilka krav som gäller för att bedriva verksamhet (se artiklarna 4, 5 och 10–12). Kapitel 1 i avdelning III innehåller bestämmelser om organisatoriska krav, processer och handlingar avseende styrning. Av dessa framgår sammanfattningsvis följande. Leverantörer ska följa ett antal allmänna principer som handlar om att säkerställa bl.a. verksamhetens oberoende och att leverantören har system, resurser och förfaranden som är lämpliga och effektiva för att den ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt förordningen (artikel 15). Leverantörer får inte bedriva verksamheter som kan ge upphov till intressekonflikter men tillåts i vissa fall att göra det om de vidtar åtgärder för att särskilja sådana verksamheter från betygsättningsverksamheten (artikel 16). Leverantörer ska säkerställa att vissa personer som är involverade verksamheten har lämpliga kvalifikationer och är oberoende i förhållande till de betygsatta enheterna (artikel 17). Leverantörer ska föra register över sin verksamhet och ha förfaranden för hantering av klagomål och motiverade farhågor (artiklarna 18–20). Utkontraktering av viktiga operativa funktioner och andra funktioner eller verksamheter som är relevanta för tillhandahållandet av ESG-betyg får endast ske under vissa förutsättningar (artikel 21). Små leverantörer av ESG-betyg får begära undantag från vissa krav på styrning (artikel 22). Kapitel 2 i avdelning III innehåller bestämmelser om transparenskrav. Enligt dessa ska leverantörer offentliggöra information om de metoder, modeller och grundläggande antaganden som används i betygsättningsverksamheten (artikel 23). Leverantörer ska också löpande göra andra uppgifter tillgängliga för användare av ESG-betyg, betygsatta poster och emittenter av betygsatta poster (artikel 24). De ytterligare uppgifter som ska göras tillgängliga löpande omfattar bl.a. en mer detaljerad översikt över betygsättningsmetoder och dataprocesser. Transparenskraven kompletteras av mer detaljerade föreskrifter i bilagor till förordningen. Kapitel 3 i avdelning III innehåller bestämmelser om oberoende och undvikande av intressekonflikter. Enligt dessa ska leverantörer av ESG-betyg bl.a. ha robusta styrningsarrangemang som inbegriper en tydlig organisationsstruktur med en väl definierad, transparent och konsekvent roll- och ansvarsfördelning mellan alla personer som medverkar i tillhandahållandet av ett ESG-betyg (artikel 25). Det ställs också krav på att leverantörer vidtar åtgärder för att förebygga intressekonflikter när det gäller anställda och andra som är involverade i tillhandahållandet av betyg (artikel 26). Leverantörer har också skyldigheter som innebär att de endast får ta ut avgifter som är rättvisa, rimliga, transparenta och icke-diskriminerande (artikel 27). Esma har det huvudsakliga ansvaret för tillsynen Esma ansvarar för tillsynen över att leverantörer av ESG-betyg följer EU-förordningen. Motsvarande ordning med en centraliserad tillsyn inom unionen gäller för kreditvärderingsinstut och syftar till att säkerställa en harmoniserad tillämpning och enhetlig tillsyn (skäl 41). Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för tillämpningen av förordningen (artikel 30). Deras huvudsakliga funktion är att bistå Esma och utföra uppgifter som myndigheten delegerar. EU-förordningen är inte tillämplig i vissa fall då reglerade finansiella företag tillhandahåller hållbarbetsbetyg inom ramen för andra produkter eller tjänster (artikel 2.2 första stycket c). De företag som inte behöver tillämpa förordningen är enligt undantaget samtidigt skyldiga att lämna viss information om de använder ESG-betyg i samband med marknadsföring. Ansvaret för att dessa transparenskrav följs ligger hos de behöriga myndigheter som utsetts i sektorsspecifik lagstiftning. Esmas befogenheter För att fullgöra sina uppgifter enligt förordningen har Esma befogenhet att begära information och genomföra allmänna utredningar eller inspektioner på plats (artiklarna 32–34). Esma kan vidta åtgärder mot leverantörer av ESG-betyg, personer som är involverade i ESG-betygsättningsverksamhet, betygsatta poster och emittenter av betygsatta poster, tredje parter till vilka leverantörer av ESG-betyg har utkontrakterat operativa funktioner eller verksamhet och personer som på annat sätt har en nära och betydande anknytning eller koppling till leverantörer av ESG-betyg eller ESG-betygsättningsverksamhet (artikel 32.1). Inspektioner på plats får emellertid bara genomföras i företagslokaler som tillhör juridiska personer (artikel 34.1). Om Esma konstaterar att en leverantör av ESG-betyg inte har fullgjort sina skyldigheter enligt EU-förordningen ska myndigheten vidta en eller flera tillsynsåtgärder (artikel 35). Dessa kan bestå i att Esma tillfälligt upphäver eller återkallar en auktorisation, tillfälligt förbjuder en leverantör från att offentliggöra eller distribuera ESG-betyg, kräver att en leverantör upphör med en överträdelse, ålägger böter och utfärdar offentliga underrättelser. I EU-förordningen finns särskilda bestämmelser om böter och viten (artiklarna 36–38). Förordningen innehåller också förfaranderegler som Esma ska följa i samband med beslut om tillsynsåtgärder, böter eller viten samt en bestämmelse om EU-domstolens rätt att pröva Esmas beslut om böter eller viten (artiklarna 39–41). De behöriga myndigheternas befogenheter Esma får delegera till de behöriga myndigheterna att begära information och genomföra allmänna utredningar eller inspektioner på plats (artikel 43). Innan Esma delegerar en uppgift ska samråd ske med den behöriga myndigheten. Esma ska också ersätta den behöriga myndigheten för de kostnader som uppgiften medför. Av EU-förordningen följer att de behöriga myndigheterna vid delegation får samma befogenheter som Esma har enligt de regler som gäller för respektive tillsynsuppgift. Esma får också begära att de behöriga myndigheterna ska utföra särskilda utredningsuppgifter eller inspektioner på plats (artikel 34.6). Den behöriga myndigheten har i sådana fall samma befogenheter som Esma. Enligt EU-förordningen har de behöriga myndigheterna, eller tjänstemän och andra personer som bemyndigats eller utsetts av de behöriga myndigheterna, dessutom en skyldighet att bistå Esma i samband med allmänna utredningar och inspektioner på plats (artiklarna 33.4 och 34.5). Utöver de berörda reglerna anger EU-förordningen att Esma och de behöriga myndigheterna ska samarbeta genom att förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter (artikel 44). EU-förordningen innehåller också bestämmelser om att de behöriga myndigheterna ska anmäla överträdelser av förordningen (artikel 45). Anmälningsskyldigheten innebär att en behörig myndighet som konstaterar att handlingar som överträder EU-förordningen utförs, eller har utförts, av en leverantör av ESG-betyg på den egna medlemsstatens eller en annan medlemsstats territorium ska informera Esma om detta. Om en överträdelse av EU-förordningen i betydande grad påverkar skyddet för investerare eller stabiliteten i det finansiella systemet i en medlemsstat, får en anmälande behörig myndighet under vissa förutsättningar begära att Esma tillfälligt upphäver den berörda leverantörens tillhandahållande av hållbarhetsbetyg. Generella begränsningar vid tillämpningen av EU-förordningen De befogenheter som följer av EU-förordningen är underkastade vissa generella begränsningar. Förordningen är inte avsedd att påverka betygssättningsmetoderna eller ESG-betygens innehåll (skäl 36). När Esma, kommissionen eller medlemsstaternas offentliga myndigheter fullgör sina uppgifter enligt förordningen får de följaktligen inte ingripa när det gäller ESG-betygs innehåll eller metoder (artikel 28). Esma, tjänstemän eller någon annan person som bemyndigats av Esma får inte heller använda sina befogenheter att begära information och genomföra allmänna utredningar eller inspektioner på plats för att kräva röjande av information eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier (artikel 31). Ändring av EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, i fortsättningen kallad EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar, innehåller krav på vissa aktörer att lämna information om sin verksamhet och de finansiella produkter som verksamheten avser. Förordningen ska tillämpas av ett flertal aktörer på finansmarknadsområdet (se prop. 2020/21:66 s. 28, 29 och 38–44). Genom en ändring i förordningen ska de berörda aktörerna följa de minimikrav på transparens som fastställs i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg om de utfärdar och lämnar ut ett ESG-betyg till en tredje part som en del av sitt marknadsföringsmaterial (artikel 49). Syftet är att säkerställa transparens i fall då ESG-betyg ingår i andra produkter eller tjänster som redan regleras i unionsrätten och EU-förordningen därför inte ska tillämpas (se skäl 22 och artikel 2.2 första stycket c). Information ska göras tillgänglig i den gemensamma europeiska åtkomstpunkten (Esap) Från och med den 1 januari 2028 ska en leverantör av ESG-betyg när den offentliggör information om förfaranden för hantering av klagomål och information om metoder, modeller och grundläggande antaganden som används i ESG-betygsättningsverksamhet, samtidigt lämna informationen till Esma i syfte att informationen ska tillgängliggöras i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten, förkortad Esap (artikel 14.3 och 14.4 i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg). Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder som ska specificera vilka uppgifter som ska medfölja informationen (metadata) samt tekniska krav på informationen (artikel 14.8 i samma förordning). Esma ska från och med samma tidpunkt även tillgängliggöra information i Esap om bl.a. Esmas tillsynsåtgärder och beslut om godkännande av ESG-betyg som tillhandahålls av leverantörer som är etablerade utanför unionen (artikel 14.7 i samma förordning). Det fortsatta arbetet inom EU Kommissionen ska anta delegerade akter som kompletterar EU:s förordning om hållbarhetsbetyg med dels förfaranderegler för beslut om böter eller viten, dels regler om tillsynsavgifter (artiklarna 39 och 42). Kommissionen får också anta en delegerad akt som specificerar förutsättningarna för beslut om likvärdighet (artikel 10). Förordningen ger kommissionen dessutom befogenhet att anta tekniska standarder för tillsyn och genomförande på ett antal områden. Kommissionen ska utvärdera tillämpningen av förordningen senast den 2 januari 2029 (artikel 52). Utvärderingen ska ske genom en rapport som särskilt bedömer bl.a. förordningens påverkan på omställningen till en hållbar ekonomi, förordningens effekter på marknadsstrukturen, förordningens tillämpningsområde och förordningens påverkan på hållbarhetsbetygens kvalité och tillförlitlighet. Om kommissionen anser att det är lämpligt ska ett lagstiftningsförslag om ändring av relevanta bestämmelser i förordningen också följa med rapporten. Kompletterande bestämmelser i nationell rätt En ny lag införs Regeringens förslag De bestämmelser som är nödvändiga för att komplettera EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska införas i en ny lag. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt får inte inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva EU:s förordning om hållbarhetsbetyg i svensk rätt får därför inte vidtas. EU-förordningen förutsätter samtidigt att medlemsstaterna inför vissa nationella regler. Medlemsstaterna ska bl.a. utse en behörig myndighet för tillämpningen av förordningen (artikel 30). Det finns i svensk rätt inte någon lag eller annan författning som särskilt reglerar den typ av verksamhet som EU-förordningen avser. Ett företag som vill erbjuda hållbarhetsbetyg enligt EU-förordningen måste inte heller ha tillstånd enligt någon annan reglering på finansmarknadsområdet. Det finns därför inte någon befintlig lag som bör ändras med anledning av EU-förordningen. Kompletterande bestämmelser till EU-förordningen skulle av praktiska skäl kunna införas i en befintlig lag som t.ex. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut. En sådan lösning skulle samtidigt föra med sig att lagstiftningen blir mer komplicerad utan att det motiveras av systematiska fördelar. De bestämmelser som är nödvändiga att införa i svensk rätt bör därför införas i en ny lag. I likhet med Lagrådet ser regeringen inte något behov av en bestämmelse i den nya lagen om att termer och uttryck ska ha samma betydelse som i EU-förordningen. Finansinspektionen utses till behörig myndighet Regeringens förslag Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Enligt EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet som har tillräckligt stor och kunnig personalstyrka för att kunna tillämpa förordningen (artikel 30). Den behöriga myndigheten ska bistå Esma vid allmänna utredningar och inspektioner på plats (artiklarna 33 och 34). Den ska också utföra tillsynsuppgifter som Esma delegerar (artikel 43). EU-förordningen innehåller dessutom regler om informationsutbyte och anmälningar av den behöriga myndigheten (artiklarna 44 och 45). Hållbarhetsbetyg fyller en viktig funktion på kapitalmarknaden. Betygen kan användas som informationskälla vid investeringsbeslut men också vid hantering av risker och upplysningsskyldigheter. Finansinspektionen är ansvarig tillsynsmyndighet enligt flera regelverk på hållbarhetsområdet. Inspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter. Dessutom innebär förordningen att inspektionen får ansvar för vissa tillsynsuppgifter i egenskap av behörig myndighet enligt sektorsspecifik lagstiftning (se avsnitt 5.5). Det är därför lämpligt att inspektionen utses till behörig myndighet enligt EU-förordningen. Platsundersökning och handräckning Regeringens förslag Finansinspektionen ska få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en undersökning hos ett företag ska kunna genomföras enligt EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. Vid handräckning ska de bestämmelser i utsökningsbalken gälla som avser verkställighet av andra förpliktelser än betalningsskyldighet, avhysning och avlägsnande. Om Finansinspektionen begär det, ska inte Kronofogdemyndigheten i förväg underrätta den som undersökningen ska genomföras hos. Regeringens bedömning Det bör inte införas något krav på ett tillstånd från en domstol innan det sker en undersökning med eller utan handräckning av Kronofogdemyndigheten. Promemorians förslag och bedömning Promemorians förslag och bedömning stämmer överens med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Sveriges advokatsamfund anser att det finns skäl att överväga om en platsundersökning bör förutsätta tillstånd från en nationell domstol och att frågan bör bli föremål för en mer ingående utredning. Skälen för regeringens förslag och bedömning EU-förordningens bestämmelser Enligt EU:s förordning om hållbarhetsbetyg får Esma genomföra inspektioner på plats (artikel 34). Det som i förordningen kallas för inspektioner eller kontroller på plats är enligt den terminologi som används i nationell rätt på finansmarknadsområdet platsundersökningar. Esma får genomföra sådana undersökningar i företagslokaler som tillhör vissa juridiska personer. Till den krets som kan bli föremål för en undersökning hör bl.a. leverantörer av ESG-betyg och emittenter av betygsatta poster. Om det krävs får Esma genomföra en platsundersökning utan förhandsanmälan. De tjänstemän och andra personer som Esma har bemyndigat att genomföra en undersökning ska ha tillträde till alla företagslokaler och all mark som används av den juridiska person som är föremål för inspektionen. De ska också ha befogenhet att vidta ett antal åtgärder som t.ex. att försegla företagslokaler och granska allt relevant material. Ett beslut om en inspektion ska förenas med vite (artikel 37). Esma ska fatta beslut om att genomföra en inspektion efter samråd med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där inspektionen ska genomföras (artikel 34.4). Den berörda myndigheten ska på begäran aktivt bistå Esma och utföra särskilda utredningsuppgifter eller inspektioner på dess vägnar (artikel 34.5 och 34.6). Den behöriga myndigheten kan också få befogenhet att göra inspektioner på plats genom delegation från Esma (artikel 43). Om någon motsätter sig en inspektion ska den behöriga myndigheten lämna det bistånd som är nödvändigt för att inspektionen ska kunna genomföras och vid behov begära handräckning av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet (artikel 34.7). EU-förordningen ger utrymme för medlemsstaterna att bestämma att det enligt nationell rätt ska krävas tillstånd av en rättslig myndighet för att en platsundersökning eller verkställighetsåtgärd ska få genomföras (artikel 34.8). Tillståndsprövningen ska i så fall ta sikte på äktheten i Esmas beslut och att de planerade tvångsåtgärderna inte är godtyckliga eller alltför långtgående (artikel 34.9). Prövningen får däremot inte avse behovet av en platsundersökning eller lagenligheten av Esmas beslut. Finansinspektionen ska få begära handräckning EU-förordningen kräver att den behöriga myndigheten ska kunna vidta åtgärder om någon motsätter sig en platsundersökning. Finansinspektionen har i en sådan situation inte tillgång till några tvångsmedel. Enligt andra lagar på finansmarknadsområdet har inspektionen möjlighet att begära handräckning av Kronofogdemyndigheten (se t.ex. 3 § lagen om kreditvärderingsinstitut). För att Finansinspektionen ska ha de befogenheter som krävs enligt EU-förordningen bör det införas motsvarande bestämmelser om att handräckning får ske enligt tillämpliga regler utsökningsbalken. Eftersom en platsundersökning ska kunna genomföras utan förhandsanmälan bör det anges att Finansinspektionen har möjlighet att begära att Kronofogdemyndigheten inte ska underrätta det berörda företaget innan verkställighet sker. Något krav på tillstånd från en domstol bör inte införas Esma har enligt flera EU-rättsakter befogenhet att göra platsundersökningar i sin roll som tillsynsmyndighet. De unionsrättsliga bestämmelserna om förfarandet vid sådana platsundersökningar och om Esmas befogenheter är i huvudsak utformade på ett enhetligt sätt (se t.ex. artikel 23d i EU:s förordning om kreditvärderingsinstut, artikel 38d i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument, artiklarna 63 och 66 i EU:s förordning om europeiska OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, artikel 14.1 i EU:s förordning om värdepapperisering och artikel 56 i EU:s förordning om europeiska gröna obligationer). Bestämmelserna om platsundersökningar i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg är utformade på motsvarande sätt. Det har i tidigare lagstiftningsärenden inte ansetts motiverat att införa kompletterande nationella bestämmelser om att det ska krävas tillstånd inför en platsundersökning som Esma beslutat. Som skäl har det angetts att en nationell domstol eller annan rättslig myndighet endast skulle få göra en begränsad prövning av Esmas beslut och de planerade verkställighetsåtgärderna samt att ett beslut om en platsundersökning kan överklagas i annan ordning. Lagstiftaren har också tagit fasta på att de berörda EU-rättsakterna innehållit begränsningar av hur utredningsbefogenheter får utövas (se t.ex. prop. 2011/12:40 s. 23 och 24 och prop. 2024/25:21 s. 36). EU-förordningen innehåller vissa generella begränsningar av hur utredningsbefogenheter får utövas. Esma, dess tjänstemän eller någon annan person som Esma bemyndigat får följaktligen inte göra platsundersökningar för att kräva röjande av information eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier (artikel 31). Den svenska lagstiftaren har tidigare bedömt att en motsvarande begränsning innebär att platsundersökningar inte får göras om det skulle leda till röjande av information som omfattas av rättsligt skydd, vilket t.ex. kan vara fallet vid platsundersökningar hos medieföretag (se prop. 2011/12:40 s. 24). Beslut om platsundersökningar enligt EU-förordningen kan också överklagas till Esmas överklagandenämnd och Europeiska unionens domstol. Det kan därmed konstateras att EU-förordningen innehåller sådana begränsningar av hur utredningsbefogenheter får utövas och rättsmedel för den enskilde som i tidigare lagstiftningsärenden har lagts till grund för bedömningen att det inte bör införas något krav på tillstånd från en nationell rättslig myndighet inför en platsundersökning. Sveriges advokatsamfund anser att det finns skäl att överväga att införa ett krav på domstolstillstånd med hänsyn till att en platsundersökning är en utredningsåtgärd som kan upplevas som mycket ingripande och då känslig information som företagshemligheter riskerar att röjas. Enligt Advokatsamfundet bör utövandet av befogenheterna att genomföra platsundersökningar omfattas av lämpliga skyddsåtgärder i fråga om företagens rätt till försvar. Advokatsamfundet anser också att det finns skäl att överväga att införa krav på att Esmas och den behöriga myndighetens utrednings- och tillsynsåtgärder ska genomföras inom rimlig tid. Enligt regeringen bör Esma få genomföra platsundersökningar enligt EU-förordningen under motsvarande förutsättningar som när myndigheten beslutar om platsundersökningar i andra fall (se t.ex. prop. 2011/12:40 s. 23 där bedömningen gjordes att det inte var nödvändigt att införa särskilda krav i svensk rätt på förfarandet vid platsundersökningar enligt artikel 23d i EU:s förordning om kreditvärderingsinstut). Regeringen anser inte att det finns skäl för att göra någon annan bedömning i det här fallet. Det bör därför inte införas något krav i den nya kompletteringslagen på tillstånd från en nationell domstol eller annan rättslig myndighet innan det genomförs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning. En sådan ordning innebär i sig inte någon begränsning av de berörda företagens rätt till en domstolsprövning eller ett effektivt rättsmedel. Ett beslut av Esma får överklagas till myndighetens överklagandenämnd och Europeiska unionens domstol, vilka kan göra en fullständig prövning av beslutet (se artikel 34.4 i EU-förordningen och artiklarna 60 och 61 i Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet [Europeiska värdepappers och marknadsmyndigheten], om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG). Vidare får de eventuella verkställighetsåtgärder som vidtas med stöd av beslutet i Sverige överklagas till allmän domstol (se 18 kap. utsökningsbalken). När det gäller Advokatsamfundets synpunkt om att utrednings- och tillsynsåtgärder ska genomföras inom rimlig tid, skulle införandet av en sådan tidsfrist innebära en otillåten begränsning av Esmas befogenheter på nationell nivå. Någon sådan kan därför inte införas. Verkställighet Regeringens förslag Beslut om avgifter eller viten enligt EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska få verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Kronofogdemyndigheten önskar att det förtydligas att ansökningar om verkställighet av avgifter eller viten enligt EU-förordningen ska handläggas som A-mål hos myndigheten. Skälen för regeringens förslag Enligt EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska böter och viten som Esma beslutar vara av administrativ karaktär (artikel 38. 2). Esmas beslut om böter och viten ska vara verkställbara och verkställigheten ska följa de förfaranderegler som gäller i den medlemsstat eller det tredjeland där böterna och vitena verkställs (artikel 38.3). Det som i förordningen kallas för böter är enligt den terminologi som används i nationell rätt inte böter utan avgifter. I likhet med vad som gäller enligt flera andra lagar på finansmarknadsområdet bör samma regler gälla som vid verkställighet av en svensk dom som har fått laga kraft (se t.ex. 4 § lagen om kreditvärderingsinstitut och 3 kap. 16 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om europeiska gröna obligationer). Kronofogdemyndigheten efterfrågar ett förtydligande om hur myndighetens mål om verkställighet av Esmas beslut om avgifter och viten ska handläggas. Eftersom sådana avgifter och viten ska gå till unionens allmänna budget kommer verkställigheten av Esmas beslut att hanteras som enskilda mål, om det inte föreskrivs att sådana fordringar ska hanteras som allmänt mål (1 kap. 6 § andra stycket utsökningsbalken). I tidigare lagstiftningsärenden i fråga om verkställighet av Esmas beslut har det inte gjorts bedömningen att sådana mål bör hanteras som allmänna mål (se prop. 2020/21:24 s. 47). Regeringen anser att det saknas skäl att göra en annan bedömning i detta fall. Ändringar i lagar om referensvärden och gräsrotsfinansiering Regeringens förslag Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att administratörer av referensvärden och leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer krav på att lämna information vid användning av hållbarhetsbetyg i marknadsföringsmaterial. Finansinspektionen ska också ha befogenhet att ingripa om dessa krav inte följs. Hänvisningar till EU-förordningen ska vara dynamiska. Regeringens bedömning EU-förordningens krav på att andra reglerade finansiella företag ska lämna information vid användning av hållbarhetsbetyg i marknadsföringsmaterial kräver inte några lagstiftningsåtgärder. Promemorians förslag och bedömning Promemorians förslag och bedömning stämmer överens med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömning eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning Transparenskrav vid användning av hållbarhetsbetyg i marknadsföring EU-förordningen är inte tillämplig i vissa fall då reglerade finansiella företag tillhandahåller ESG-betyg inom ramen för andra produkter eller tjänster (artikel 2.2 första stycket c). Dessa företag är emellertid, enligt en särskild bestämmelse, skyldiga att lämna viss information om de använder ESG-betyg i samband med marknadsföring (artikel 2.2 andra stycket). Skyldigheten innebär att ett företag som lämnar ut ett ESG-betyg till en tredje part som en del av sitt marknadsföringsmaterial ska inkludera en länk till sin webbplats i materialet. På webbplatsen ska företaget offentliggöra uppgifter om bl.a. de betygsättningsmetoder som använts och företagets organisation. Omfattas företaget av motsvarande skyldigheter enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska i stället bestämmelserna i den förordningen tillämpas. I EU:s förordning om hållbarhetsbetyg anges att de behöriga myndigheter som utsetts i sektorsspecifik lagstiftning ska övervaka att reglerade finansiella företag följer de aktuella transparenskraven (artikel 2.2 tredje stycket). Det anges också att tillsynen ska utövas i enlighet med de befogenheter som beviljats genom sektorsspecifik lagstiftning. I sektorspecifik lagstiftning har den närmare utformningen av de behöriga myndigheternas befogenheter överlämnats till medlemsstaterna. EU-förordningen förutsätter med andra ord att nationell rätt är utformad på ett sätt som tillåter de behöriga myndigheterna att använda sina befogenheter på olika områden för att utföra nya uppgifter som följer av förordningen. I Sverige är Finansinspektionen behörig myndighet enligt all den sektorsspecifika lagstiftning som nämns i EU-förordningen (artikel 2.2 första stycket c i). Utformningen av inspektionens befogenheter skiljer sig emellertid åt i olika regelverk. Det krävs därför vissa anpassningar av svensk rätt för att inspektionen ska kunna utöva tillsyn på det sätt som EU-förordningen förutsätter. Finansinspektionens befogenheter inom tillämpningsområdet för EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar Kraven på transparens vid användning av hållbarhetsbetyg i samband med marknadsföring införs även i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (se avsnitt 4.2). I den förordningen anges att medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med sektorsspecifik lagstiftning övervakar att kraven i förordningen följs (artikel 14). De behöriga myndigheterna ska också ha alla tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt förordningen. I samband med att EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar trädde i kraft gjordes vissa anpassningar av svensk rätt för att Finansinspektionens tillsyn även skulle omfatta kraven i förordningen (se prop. 2020/21:66 s. 38). Finansinspektionen kommer därför ha befogenhet att utöva tillsyn över att aktörer som omfattas av förordningen följer de nya transparenskraven. Några lagstiftningsåtgärder krävs inte i förhållande till dessa aktörer. Finansinspektionens befogenheter på andra områden EU:s förordning om hållbarhetsbetyg förutsätter att tillsyn ska kunna ske enligt sektorsspecifik lagstiftning som EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar inte hänvisar till (jfr artikel 2.2 första stycket c i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg samt artiklarna 6.3 och 14 i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar). Det handlar om följande EU-rättsakter: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014, i fortsättningen kallad EU:s förordning om referensvärden, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1503 av den 7 oktober 2020 om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag och om ändring av förordning (EU) 2017/1129 och direktiv (EU) 2019/1937, i fortsättningen kallad EU:s förordning om gräsrotsfinansiering, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937, i fortsättningen kallad EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar. EU:s förordning om referensvärden innehåller bestämmelser som ska tillämpas av bl.a. administratörer av referensvärden. Dessa aktörer omfattas av EU:s förordning om hållbarhetsbetyg eftersom de är reglerade finansiella företag enligt definition i den förordningen (artikel 3.5 w). Lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden innehåller bestämmelser om Finansinspektionens utredningsbefogenheter och om ingripanden (3 och 4 kap.). Under en utredning får inspektionen förelägga fysiska och juridiska personer att lämna uppgifter eller inställa sig till förhör. Inspektionen får också genomföra platsundersökningar i verksamhetslokaler och förelägga fysiska och juridiska personer att tillfälligt upphöra med ett visst förfarande eller en viss verksamhet. Om de berörda aktörerna inte samarbetar, eller om de åsidosätter vissa angivna skyldigheter, har inspektionen befogenhet att ingripa genom beslut om bl.a. anmärkning, förbud eller sanktionsavgift. Inspektionens befogenheter gäller enbart i förhållande till EU:s förordning om referensvärden och delegerade akter till den förordningen. Det bör därför tas in kompletterande bestämmelser i lagen som ger inspektionen nödvändiga utrednings- och ingripandebefogenheter för att övervaka att administratörer av referensvärden även följer kraven i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. För att säkerställa att ändringar i EU-förordningen ska få omedelbart genomslag vid tillämpningen i svensk rätt bör hänvisningar till förordningen vara dynamiska (jfr prop. 2020/21:206 s. 49). Enligt lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering har Finansinspektionen tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i förordningen och vissa nationella författningar (2 kap. 1 §). För att utföra sina uppgifter enligt lagen har inspektionen tillsyns- och utredningsbefogenheter samt befogenhet att besluta om ingripanden (2 och 3 kap.). Finansinspektionens befogenheter motsvarar i stora delar de befogenheter som inspektionen har enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden. Utformningen av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering innebär att inspektionen inte kan använda sina befogenheter för att utöva tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer kraven i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. Det bör därför tas in kompletterande bestämmelser i lagen som ger inspektionen nödvändiga befogenheter för att utöva tillsyn över att dessa krav följs och för att ingripa vid överträdelser. Hänvisningar i lagen till EU-förordningen bör vara dynamiska av samma skäl som framförs ovan. I likhet med Lagrådet anser regeringen att det bör framgå att ett beslut om förbud som grundar sig på en överträdelse av EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska upphävas, om det inte finns förutsättningar att upprätthålla förbudet. Enligt lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar har Finansinspektionen tillsyn över att företag som omfattas av förordningen bedriver sin verksamhet i enlighet med bl.a. förordningen och andra författningar som reglerar verksamheten (2 kap. 1 §). Lagen är med andra ord utformad på så sätt att tillsynen kommer att omfatta EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. Lagen ger också inspektionen nödvändiga befogenheter att besluta om tillsyns- och utredningsåtgärder samt ingripanden. Det krävs därför inte någon lagstiftningsåtgärd för att inspektionen ska kunna utöva tillsyn över leverantörer av kryptotillgångstjänster på det sätt som EU:s förordning om hållbarhetsbetyg förutsätter. Behandling av personuppgifter Regeringens bedömning EU:s dataskyddsförordning och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning utgör tillräcklig reglering av den personuppgiftsbehandling som kommer att ske med anledning av förslagen i propositionen. Någon ytterligare reglering om denna behandling behövs inte. Promemorians bedömning Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning Personuppgifter kommer att behandlas till följd av den nya lagen och de lagändringar som föreslås. Finansinspektionen kommer som utsedd behörig myndighet att behandla personuppgifter som är nödvändiga för att utföra tillsynsuppgifter, t.ex. kontaktuppgifter till anställda och företrädare för de juridiska personer som är föremål för utredningsåtgärder. Även de berörda företagen kommer att behandla personuppgifter när de lämnar ut uppgifter i samband med utredningsåtgärder. Vid behandling av personuppgifter gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i fortsättningen kallad EU:s dataskyddsförordning, lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Finansinspektionens behandling av personuppgifter är nödvändig för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter enligt EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. De berörda företagens behandling av personuppgifter är också nödvändig eftersom de har en skyldighet att lämna ut uppgifter enligt förordningen. Den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandlingen är i båda dessa fall att det är nödvändigt att behandla uppgifterna för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsförordning). Finansinspektionen utför dessutom en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning (artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning). Den rättsliga grunden fastställs i den nya lagen och EU:s förordning om hållbarhetsbetyg (jfr artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning). Det är klart motiverat med hänsyn till Finansinspektionens uppgifter att myndigheten får behandla personnummer (3 kap. 10 § dataskyddslagen). Behandling av personnummer skulle t.ex. kunna bli aktuell i en utredning, om det krävs för identifiering av de personer som är relevanta för utredningen. Det bedöms inte bli aktuellt för Finansinspektionen att behandla känsliga personuppgifter (jfr artikel 9 i EU:s dataskyddsförordning). Den personuppgiftsbehandling som kommer att bli följden av den nya lagen bedöms sammantaget vara proportionell mot de mål som eftersträvas (jfr artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning). Den nya behandlingen av personuppgifter är således förenlig med EU:s dataskyddsförordning. EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning utgör tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som kommer att ske med anledning av den nya lagen. Någon ytterligare reglering om denna personuppgiftsbehandling behöver således inte införas. Ikraftträdande Regeringens förslag Den nya kompletteringslagen och ändringarna i övriga lagar ska träda i kraft den 2 april 2026. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska tillämpas från och med den 2 juli 2026 (artikel 53). Varje medlemsstat ska dock senast den 2 april 2026 utse en behörig myndighet för tillämpningen av förordningen (artikel 30). Det finns inget hinder mot att låta den nya kompletteringslagen träda i kraft i sin helhet den 2 april 2026. Detsamma gäller de ändringar som föreslås i övriga lagar. Några övergångsbestämmelser behövs inte. Konsekvensanalys Regeringens bedömning Genom förslagen tillgodoses kraven i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg på kompletterande bestämmelser i nationell rätt. Det bedöms inte finnas några alternativa lösningar. Förslagen väntas leda till vissa ökade kostnader för Finansinspektionen och andra myndigheter. Dessa ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Förslagen bedöms i sig inte medföra några effekter för de berörda företagen. Promemorians bedömning Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att myndighetens tillsynsuppgifter torde leda till ett utökat resursbehov men att det i dagsläget är svårt att närmare uppskatta storleken på detta. Regelrådet framhåller att EU-förordningen kan förväntas få betydande effekter för de berörda företagen även om förslagen i propositionen endast har begränsade effekter. Regelrådet anser också att det är oklart vilka företag som berörs av EU-förordningen och hur förordningen påverkar företagens kostnader och intäkter. Skälen för regeringens bedömning Ramen för konsekvensanalysen EU:s förordning om hållbarhetsbetyg är direkt tillämplig i Sverige. Effekten av förordningen har redan analyserats i de konsekvensanalyser som gjorts i samband med framtagandet av rättsakten. Kommissionen har i sin konsekvensanalys redogjort för bl.a. målen med ändringsförslagen, olika möjliga handlingsalternativ och effekter för berörda aktörer (SWD(2023) 204 final). Konsekvensanalysen i propositionen bör därför enligt regeringen begränsas till de lagförslag som lämnas och vilka effekter dessa får ur ett nationellt perspektiv. Alternativa lösningar I propositionen föreslås kompletterande bestämmelser och lagändringar som anpassar svensk rätt till EU-förordningen. Förslagen går inte längre än vad som är nödvändigt för att uppfylla förordningens krav. Det bedöms därför inte finnas några alternativa lösningar till propositionens förslag. Konsekvenser för Finansinspektionen och företagen I propositionen föreslås att Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt EU-förordningen. Inspektionen får därmed de uppgifter och befogenheter som framgår direkt av förordningen. I huvudsak innebär det att inspektionen ska bistå Esma i tillsynen av leverantörer av ESG-betyg genom att t.ex. utföra utredningsåtgärder och begära handräckning om någon motsätter sig en platsundersökning. Därutöver följer det av EU-förordningen att inspektionen får ansvar för tillsynen över att reglerade finansiella företag följer vissa krav på transparens vid användning av hållbarhetsbetyg i samband med marknadsföring. Esma har uppskattat att 59 leverantörer av ESG-betyg var verksamma inom unionen år 2022. Bland dessa var ett fåtal internationella aktörer med en stor marknadsandel. Eftersom Esma ansvarar för tillsynen av leverantörer av ESG-betyg kan konsekvenserna av det nya regelverket i den delen antas bli begränsade för Finansinspektionen. Dessutom har ingen av de stora aktörerna huvudkontor i Sverige vilket bör minska sannolikheten för att Esma behöver begära bistånd av inspektionen. Om Esma begär bistånd har inspektionen rätt till ersättning för alla kostnader som kan uppstå när den utför uppgifter enligt förordningen. Som Finansinspektionen påpekar har myndigheten även en skyldighet att anmäla överträdelser av förordningen till Esma. Regeringen instämmer i att denna anmälningsskyldighet kan medföra ytterligare arbete för inspektionen. Det bör samtidigt noteras att Esma har det huvudsakliga ansvaret för tillsynen enligt EU-förordningen och det ytterligare arbete som skyldigheten medför för Finansinspektionen bör vara av begränsad omfattning. När det gäller konsekvenserna av att EU-förordningen inför vissa nya transparenskrav för reglerade finansiella företag uppmärksammar Finansinspektionen att det i dag finns en stor mängd marknadsföringsmaterial kopplat till olika produkter och tjänster på marknaden. Inspektionen uppskattar att det finns cirka 1 000 fonder och att hållbarhetsbetyg används i relativt stor utsträckning i marknadsföringen av dem. Inspektionen framför också att den inte får ersättning av Esma för tillsyn över de aktörer som lyder under EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Regeringen instämmer i att de aktuella tillsynsuppgifterna inte är oväsentliga. Det rör sig dock framför allt om en utökad tillsyn i förhållande till de aktörer som lyder under EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Regeringen bedömer sammanfattningsvis att det inte kan uteslutas att förslagen i propositionen leder till vissa ökade kostnader för Finansinspektionen men att dessa ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Att Finansinspektionen blir utsedd till behörig myndighet och att vissa förtydliganden görs av svensk rätt innebär i sig inga effekter för de berörda företagen. Regelrådet efterfrågar en närmare beskrivning av vilka de berörda företagen är och effekterna för deras kostnader och intäkter. På ett övergripande plan kan konstateras att EU-förordningen i första hand tar sikte på företag som yrkesmässigt tillhandahåller hållbarhetsbetyg. Som berörs ovan rör det sig enligt Esmas uppskattningar om förhållandevis få företag. Genom EU-förordningen införs därutöver vissa informationskrav för reglerade finansiella företag. Det rör sig i den delen framför allt om att företag som är skyldiga att tillämpa EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar kan behöva lämna ytterligare uppgifter om de använder hållbarhetsbetyg i marknadsföring. När det gäller de närmare effekterna av EU-förordningen hänvisar regeringen till kommissionens konsekvensanalys (SWD(2023) 204 final). Förslagen i propositionen går inte längre än vad som krävs enligt EU-förordningen. Konsekvenser för Kronofogdemyndigheten Förslagen i propositionen innebär att Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten om någon motsätter sig en platsundersökning och att Esmas beslut om böter och viten får verkställas enligt utsökningsbalken. Platsundersökningar förväntas inte ske med någon större frekvens och det får förutsättas att de som berörs av inspektionerna normalt underkastar sig dessa frivilligt. Antalet mål om verkställighet av beslut om böter eller viten förväntas vara mycket begränsat. För Kronofogdemyndighetens del antas förslaget därför inte innebära mer än en marginell ökning av arbetsbelastningen och eventuella ökade kostnader för myndigheten ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Konsekvenser för domstolarna Kronofogdemyndighetens beslut i handräckningsärenden får överklagas till allmän domstol. Som berörts förväntas handräckning förekomma endast i undantagsfall. Eventuella ökade kostnader för domstolarna bedöms därför vara begränsade och ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Författningskommentar Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg 1 §    Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859, i denna lag kallad EU-förordningen. Paragrafen anger lagens syfte. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. I paragrafen anges att lagen kompletterar EU-förordningen. Hänvisningen till förordningen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. 2 §    Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen. Paragrafen innehåller en bestämmelse om behörig myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Paragrafen innebär att Finansinspektionen är den behöriga myndighet som avses i EU-förordningen. Myndigheten har därmed de befogenheter och skyldigheter som en behörig myndighet har enligt förordningen. Hänvisningen till förordningen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. 3 §    Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en undersökning ska kunna genomföras enligt artikel 34 i EU-förordningen. Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Om Finansinspektionen begär det, ska inte Kronofogdemyndigheten i förväg underrätta den som undersökningen ska genomföras hos. Paragrafen innehåller bestämmelser om handräckning vid genomförande av platsundersökningar och införs till följd av artikel 34.7 i EU-förordningen. Den är utformad efter förebild av 3 § lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. I första stycket anges i vilka fall Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Av artikel 34 i EU-förordningen följer att handräckning kan komma i fråga både när den Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) genomför en platsundersökning och när inspektionen genomför en platsundersökning på uppdrag av Esma. Hänvisningen till förordningen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Vid handräckning gäller enligt andra stycket bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Det innebär att verkställighet ska ske enligt det förfarande som regleras i bl.a. 16 kap. 11–12 a §§ utsökningsbalken. I sista meningen anges att Kronofogdemyndigheten inte i förväg ska underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras, om Finansinspektionen begär det. Bestämmelsen ger utrymme för att avvika från utsökningsbalkens regler om att det berörda företaget ska underrättas innan verkställighet sker. Det krävs inte att ett ärende är brådskande för att Kronofogdemyndigheten ska få genomföra en platsundersökning utan att i förväg underrätta det berörda företaget, utan det räcker att Finansinspektionen begär det. Kronofogdemyndigheten har enligt utsökningsbalken rätt att vidta tvångsåtgärder och kan vid behov begära biträde av Polismyndigheten (2 kap. 17 § utsökningsbalken och 3 kap. 3 § utsökningsförordningen [1981:981]). 4 §    Beslut om avgifter eller viten enligt EU-förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen. Paragrafen innehåller en bestämmelse om verkställighet av Esmas beslut om böter eller viten. Den är utformad efter förebild av bl.a. 4 § lagen om kreditvärderingsinstitut och 3 kap. 16 § lagen (2024:1085) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om europeiska gröna obligationer. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Paragrafen införs till följd av artikel 38.3 i EU-förordningen. Det som i förordningen kallas böter är enligt den terminologi som används i svensk rätt inte böter utan avgifter. Hänvisningen till förordningen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden 3 kap. 11 §    Finansinspektionen övervakar att administratörer av referensvärden följer bestämmelsen i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859. För den tillsynen får inspektionen tillämpa de befogenheter som följer av 1, 3–5 och 6 §§. Vid tillämpningen ska det som anges där om tillsyn över att EU-förordningens bestämmelser följs och om överträdelser av EU-förordningen avse bestämmelsen i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om utredningsbefogenheter i vissa fall. Den är utformad delvis efter förebild av 2 kap. 5 § lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Enligt paragrafen får Finansinspektionen möjlighet att använda sig av vissa av lagens utredningsbefogenheter vid tillsynen över att administratörer av referensvärden följer artikel 2.2 andra stycket i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. En administratör av referensvärden är enligt den artikeln skyldig att följa vissa transparenskrav om administratören använder hållbarhetsbetyg i samband med marknadsföring. Inspektionen ges befogenhet att besluta om olika former av förelägganden och platsundersökningar. Beslut om förelägganden och platsundersökningar enligt 3 och 5 §§ kan avse både fysiska och juridiska personer i deras egenskap av verksamhetsutövare (jfr artikel 3.1.6 i EU:s förordning om referensvärden). Beslut om förelägganden enligt 1 och 3 §§ kan även avse andra fysiska eller juridiska personer, t.ex. anställda vid ett företag som har uppgifter som är relevanta för en utredning. Hänvisningen till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. 4 kap. 1 §    Finansinspektionen ska ingripa mot 1. en administratör som har auktoriserats eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt a) någon av artiklarna 4–15, 19a, 19b, 21.1, 23.2, 23.11, 24.3, 25.2, 25.7, 26.2, 26.3, 27 och 28.1 i förordningen, eller b) en delegerad akt som Europeiska kommissionen har antagit enligt artikel 19c i förordningen, 2. en rapportör under tillsyn som har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 16, 23.3 och 23.10 i EU-förordningen, 3. en enhet under tillsyn som har använt ett referensvärde a) utan att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28.2 i EU-förordningen, eller b) i strid med artikel 29.1 eller 29.1a, 4. den som har åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 29.2 i EU-förordningen, 5. en administratör eller en enhet under tillsyn som inte följt ett föreläggande enligt artikel 21.3, 23.5 eller 23.6 i EU-förordningen, 6. en sådan administratör som avses i 1 eller en enhet under tillsyn som inte har följt ett föreläggande enligt 3 kap. 1 eller 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 3 kap. 5 §, 7. den som driver verksamhet som administratör utan att ha fått auktorisation eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen, och 8. en administratör som har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Enligt punkt 8, som är ny, ska Finansinspektionen även ingripa mot en administratör av referensvärden som har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. En administratör av referensvärden är skyldig att uppfylla vissa transparenskrav om den använder hållbarhetsbetyg i samband med marknadsföring. Inspektionen har befogenhet att ingripa genom beslut om förelägganden, anmärkningar och sanktionsavgifter (se 2 §). Inspektionen har däremot inte befogenhet att ingripa genom beslut om förbud och återföring enligt 3 och 4 §§, eftersom dessa paragrafer endast avser ingripanden vid överträdelser av EU:s förordning om referensvärden. En sanktionsavgift ska beräknas enligt bestämmelserna i 6 och 7 §§. Hänvisningen till förordningen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Övriga ändringar är redaktionella. Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering 2 kap. 1 §    Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i 1. EU-förordningen, 2. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, och 3. artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859. Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Punkterna 1 och 2 motsvarar den nuvarande lydelsen. Enligt punkt 3, som är ny, har Finansinspektionen tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelsen i artikel 2.2 andra stycket i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. Det följer även direkt av artikel 2.2 tredje stycket i EU-förordningen. Den nya tillsynsuppgiften avser transparenskrav som leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster är skyldiga att följa om de använder ESG-betyg i samband med marknadsföring. Inspektionen får använda sig av bl.a. de befogenheter som följer av 2 och 3 §§ när den utövar tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster uppfyller de aktuella transparenskraven. Hänvisningen till EU-förordningen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. 4 §    Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillfälliga förbud av erbjudanden om gräsrotsfinansiering och marknadsföringskommunikation. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Enligt andra stycket har Finansinspektionen befogenhet att tillfälligt förbjuda marknadsföringskommunikation. Genom ändringen utvidgas inspektionens befogenhet till att även avse situationer då det finns skälig anledning att anta att ett erbjudande eller marknadsföringskommunikationen avseende erbjudandet strider mot artikel 2.2 andra stycket i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. Så skulle kunna vara fallet om erbjudandet eller marknadsföringskommunikationen innehåller ett ESG-betyg men ingen hänvisning till den information som enligt EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska redovisas om bl.a. grunderna för betygsättningen. Hänvisningen till förordningen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Termen marknadsföringskommunikation definieras i artikel 2.1 o i EU:s förordning om gräsrotsfinansiering. 5 §    Finansinspektionen får förbjuda ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller om det finns skälig anledning att anta att det skulle göra det. Finansinspektionen får förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005, eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket ska upphävas om erbjudandet eller marknadsföringskommunikationen inte längre strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. Paragrafen innehåller bestämmelser om permanenta förbud av erbjudanden om gräsrotsfinansiering och marknadsföringskommunikation. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Enligt andra stycket har Finansinspektionen befogenhet att förbjuda marknadsföringskommunikation permanent med de begränsningar som följer av tredje stycket. Genom ändringen utvidgas inspektionens befogenhet på så sätt att även överträdelser av bestämmelsen i artikel 2.2 andra stycket i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska kunna ligga till grund för ett förbud. Det innebär alltså att inspektionen får förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om kommunikationen eller erbjudandet strider mot den bestämmelsen eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra. Så skulle kunna vara fallet om erbjudandet eller marknadsföringskommunikationen innehåller ett ESG-betyg men ingen hänvisning till den information som enligt EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska redovisas om bl.a. grunderna för betygsättningen. Hänvisningen till förordningen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Termen marknadsföringskommunikation definieras i artikel 2.1 o i EU:s förordning om gräsrotsfinansiering. I tredje stycket, som utformas enligt Lagrådets förslag, förtydligas att ett förbud som grundar sig på en överträdelse av EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska upphävas om det inte finns förutsättningar att upprätthålla förbudet. 8 §    Om den information som ska lämnas till kunder enligt artikel 19 i EU-förordningen eller framgå av ett investeringsfaktablad enligt artikel 23 eller 24 i EU-förordningen är bristfällig, felaktig eller vilseledande, får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Detsamma gäller i fråga om information som ska lämnas enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Finansinspektionen får även förelägga den ansvariga leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster att korrigera informationen eller se till att den korrigeras. Paragrafen innehåller bestämmelser om korrigering av bristfällig, felaktig eller vilseledande information. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Enligt första stycket får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter om leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster inte uppfyller vissa krav i EU:s förordning om gräsrotsfinansiering. Genom ändringen ges inspektionen en motsvarande befogenhet att offentliggöra korrekta uppgifter om den information som leverantörer av gräsrotsfinansiering ska lämna enligt artikel 2.2 andra stycket i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg är bristfällig, felaktig eller vilseledande. Bestämmelsen kan vara tillämplig om marknadsföringskommunikation innehåller ett ESG-betyg men ingen hänvisning till leverantörens webbplats eller om webbplatsen inte innehåller den information som ska redovisas enligt förordningen. Hänvisningen till förordningen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. 3 kap. 1 §    Finansinspektionen ska ingripa mot en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som har auktoriserats enligt artikel 12 i EU-förordningen och som 1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 3–5, 6.1–6.6, 7.1–7.4, 8.1–8.6, 9.1, 9.2, 10, 11, 13.2, 15.2, 15.3, 16.1, 18.1, 18.4, 19.1–19.6, 20.1, 20.2, 21.1–21.7, 22, 23.2–23.13, 24–26 och 27.1–27.3 i EU-förordningen, 2. inte har följt ett föreläggande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 2 kap. 3 §, 3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, eller 4. har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Finansinspektionen ska ingripa mot den som tillhandahåller gräsrotsfinansieringstjänster utan auktorisation enligt artikel 12 i EU-förordningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. I första stycket anges vilka överträdelser av auktoriserade leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster som ska medföra ingripanden från Finansinspektionen. Enligt punkt 4, som är ny, ska inspektionen även ingripa om en sådan leverantör har åsidosatt de krav på transparens som EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ställer i fall då hållbarhetsbetyg används i samband med marknadsföring. Inspektionen har i sådana fall befogenhet att ingripa genom beslut om förelägganden, anmärkningar, varningar, återkallelser av auktorisationer och sanktionsavgifter (se bl.a. 2, 3 och 6 §§). Det följer av 5 § att ingripanden under vissa förutsättningar också kan ske mot den som ingår i styrelsen för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster eller är dess verkställande direktör. Hänvisningen till förordningen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Övriga ändringar är endast redaktionella. 10 §    Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade 500 000 euro, 2. fem procent av leverantörens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller 3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 3 ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro, 2. tio procent av leverantörens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller 3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Avgiften får inte vara så stor att leverantören därefter inte uppfyller kraven enligt artikel 11 i EU-förordningen eller andra bestämmelser om soliditet och likviditet som gäller för leverantören. Avgiften tillfaller staten. Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgifter. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. I första stycket anges beräkningsgrunderna för sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster vid vissa angivna överträdelser. Ändringen innebär att sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska bestämmas på motsvarande sätt som om leverantören har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s förordning om gräsrotsfinansiering eller sin skyldighet att samarbeta med Finansinspektionen (se även kommentaren till 1 §). 12 §    Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade 500 000 euro, eller 2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 3 ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro, eller 2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgifter. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. I första stycket anges beräkningsgrunderna för sanktionsavgiften för en fysisk person vid vissa angivna överträdelser. Ändringen innebär att sanktionsavgiften vid åsidosättande av skyldigheterna enligt artikel 2.2 andra stycket i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska bestämmas på motsvarande sätt som vid åsidosättande av skyldigheterna enligt EU:s förordning om gräsrotsfinansiering och skyldigheten att samarbeta med Finansinspektionen (se även kommentaren till 1 §). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859 Promemorians huvudsakliga innehåll EU:s förordning om hållbarhetsbetyg ska tillämpas från och med den 2 juli 2026. Genom förordningen införs ett gemensamt regelverk inom unionen för leverantörer av betyg som avser miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning. Regelverket innebär att den som yrkesmässigt tillhandahåller sådana betyg behöver tillstånd. De leverantörer som omfattas av tillståndsplikten ska också uppfylla vissa krav när det gäller transparens, organisation och uppförande. Syftet är att förbättra betygens kvalitet och förebygga s.k. grönmålning och andra typer av felaktig information. EU-förordningen kräver anpassningar av nationell rätt. I promemorian föreslås därför en ny lag med kompletterande bestämmelser till förordningen. I den nya lagen utses Finansinspektionen till behörig myndighet och det införs bestämmelser om handräckning och verkställighet. Dessutom föreslås lagändringar som ger Finansinspektionen befogenhet att utöva tillsyn över hur hållbarhetsbetyg används i marknadsföringsmaterial. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 2 april 2026. Promemorians lagförslag Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg Härigenom föreskrivs följande. Lagens syfte 1 §    Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859, i denna lag kallad EU-förordningen. Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i EU-förordningen. Behörig myndighet 2 §    Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen. Handräckning 3 §    Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en undersökning ska kunna genomföras enligt artikel 34 i EU-förordningen. Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Om Finansinspektionen begär det, ska inte Kronofogdemyndigheten i förväg underrätta den som undersökningen ska genomföras hos. Verkställighet 4 §    Beslut om avgifter eller viten enligt EU-förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen. Denna lag träder i kraft den 2 april 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden dels att 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 11 §, och närmast före 3 kap. 11 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. Tillsyn över användningen av hållbarhetsbetyg i marknadsföringsmaterial 11 § Finansinspektionen övervakar att administratörer av referensvärden följer bestämmelsen i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859. För den tillsynen får inspektionen tillämpa de befogenheter som följer av 1, 3–5 och 6 §§. Vid tillämpningen ska det som anges där om tillsyn över att EU-förordningens bestämmelser följs och om överträdelser av EU-förordningen avse bestämmelsen i artikel 2.2 andra stycket i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. 4 kap. 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot 1. en administratör som har auktoriserats eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt a) någon av artiklarna 4–15, 19a, 19b, 21.1, 23.2, 23.11, 24.3, 25.2, 25.7, 26.2, 26.3, 27 och 28.1 i förordningen, eller b) en delegerad akt som Europeiska kommissionen har antagit enligt artikel 19c i förordningen, 2. en rapportör under tillsyn som har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 16, 23.3 och 23.10 i EU-förordningen, 3. en enhet under tillsyn som har använt ett referensvärde a) utan att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28.2 i EU-förordningen, eller b) i strid med artikel 29.1 eller 29.1a, 4. den som har åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 29.2 i EU-förordningen, 5. en administratör eller en enhet under tillsyn som inte följt ett föreläggande enligt artikel 21.3, 23.5 eller 23.6 i EU-förordningen, 6. en sådan administratör som avses i 1 eller en enhet under tillsyn som inte har följt ett föreläggande enligt 3 kap. 1 eller 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 3 kap. 5 §, och 6. en sådan administratör som avses i 1 eller en enhet under tillsyn som inte har följt ett föreläggande enligt 3 kap. 1 eller 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 3 kap. 5 §, 7. den som driver verksamhet som administratör utan att ha fått auktorisation eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen. 7. den som driver verksamhet som administratör utan att ha fått auktorisation eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen, och 8. en administratör som har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Denna lag träder i kraft den 2 april 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 4, 5 och 8 §§ och 3 kap. 1 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i EU-förordningen samt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i 1. EU-förordningen, 2. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, och 3. artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859. 4 § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. 5 § Finansinspektionen får förbjuda ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller om det finns skälig anledning att anta att det skulle göra det. Finansinspektionen får förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. Finansinspektionen får förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005, eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket ska upphävas om erbjudandet eller marknadsföringskommunikationen inte längre strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. 8 § Om den information som ska lämnas till kunder enligt artikel 19 i EU-förordningen eller framgå av ett investeringsfaktablad enligt artikel 23 eller 24 i EU-förordningen är bristfällig, felaktig eller vilseledande, får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Om den information som ska lämnas till kunder enligt artikel 19 i EU-förordningen eller framgå av ett investeringsfaktablad enligt artikel 23 eller 24 i EU-förordningen är bristfällig, felaktig eller vilseledande, får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Detsamma gäller i fråga om information som ska lämnas enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Finansinspektionen får även förelägga den ansvariga leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster att korrigera informationen eller se till att den korrigeras. 3 kap. 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som har auktoriserats enligt artikel 12 i EU-förordningen och som 1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 3–5, 6.1–6.6, 7.1–7.4, 8.1–8.6, 9.1, 9.2, 10, 11, 13.2, 15.2, 15.3, 16.1, 18.1, 18.4, 19.1–19.6, 20.1, 20.2, 21.1–21.7, 22, 23.2–23.13, 24–26 och 27.1–27.3 i EU-förordningen, 2. inte har följt ett föreläggande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 2 kap. 3 §, eller 2. inte har följt ett föreläggande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 2 kap. 3 §, 3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. 3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, eller 4. har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Finansinspektionen ska ingripa mot den som tillhandahåller gräsrotsfinansieringstjänster utan auktorisation enligt artikel 12 i EU-förordningen. 10 § Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 1 eller 2 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade 500 000 euro, 2. fem procent av leverantörens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller 3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 3 ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro, 2. tio procent av leverantörens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller 3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Avgiften får inte vara så stor att leverantören därefter inte uppfyller kraven enligt artikel 11 i EU-förordningen eller andra bestämmelser om soliditet och likviditet som gäller för leverantören. Avgiften tillfaller staten. 12 § Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 1 eller 2 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade 500 000 euro, eller 2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 3 ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro, eller 2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten. Denna lag träder i kraft den 2 april 2026. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från Andra AP-fonden, Finansinspektionen, Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening, Föreningen Svensk Värdepappersmarknad, Förvaltningsrätten i Stockholm, Institutionella ägares förening, Integritetsskyddsmyndigheten, Kammarrätten i Stockholm, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Nacka tingsrätt, Naturvårdsverket, Regelrådet, Riksgäldskontoret, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges riksbank. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Aktiemarknadsbolagens förening, Bloomberg Stockholm, FAR, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Första AP-fonden, Kommuninvest, Morningstar Sweden AB, Nasdaq Stockholm AB, Naturskyddsföreningen, Nordic Growth Market NGM AB, Näringslivets Regelnämnd (NNR), Spotlight Stock Market, Svenska Bankföreningen, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Finansanalytikers Förening. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg Härigenom föreskrivs följande. Lagens syfte 1 §    Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859, i denna lag kallad EU-förordningen. Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i EU-förordningen. Behörig myndighet 2 §    Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen. Handräckning 3 §    Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en undersökning ska kunna genomföras enligt artikel 34 i EU-förordningen. Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Om Finansinspektionen begär det, ska inte Kronofogdemyndigheten i förväg underrätta den som undersökningen ska genomföras hos. Verkställighet 4 §    Beslut om avgifter eller viten enligt EU-förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen. Denna lag träder i kraft den 2 april 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden dels att 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 11 §, och närmast före 3 kap. 11 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. Tillsyn över användningen av hållbarhetsbetyg i marknadsföringsmaterial 11 § Finansinspektionen övervakar att administratörer av referensvärden följer bestämmelsen i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859. För den tillsynen får inspektionen tillämpa de befogenheter som följer av 1, 3–5 och 6 §§. Vid tillämpningen ska det som anges där om tillsyn över att EU-förordningens bestämmelser följs och om överträdelser av EU-förordningen avse bestämmelsen i artikel 2.2 andra stycket i EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. 4 kap. 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot 1. en administratör som har auktoriserats eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt a) någon av artiklarna 4–15, 19a, 19b, 21.1, 23.2, 23.11, 24.3, 25.2, 25.7, 26.2, 26.3, 27 och 28.1 i förordningen, eller b) en delegerad akt som Europeiska kommissionen har antagit enligt artikel 19c i förordningen, 2. en rapportör under tillsyn som har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 16, 23.3 och 23.10 i EU-förordningen, 3. en enhet under tillsyn som har använt ett referensvärde a) utan att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28.2 i EU-förordningen, eller b) i strid med artikel 29.1 eller 29.1a, 4. den som har åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 29.2 i EU-förordningen, 5. en administratör eller en enhet under tillsyn som inte följt ett föreläggande enligt artikel 21.3, 23.5 eller 23.6 i EU-förordningen, 6. en sådan administratör som avses i 1 eller en enhet under tillsyn som inte har följt ett föreläggande enligt 3 kap. 1 eller 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 3 kap. 5 §, och 6. en sådan administratör som avses i 1 eller en enhet under tillsyn som inte har följt ett föreläggande enligt 3 kap. 1 eller 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 3 kap. 5 §, 7. den som driver verksamhet som administratör utan att ha fått auktorisation eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen. 7. den som driver verksamhet som administratör utan att ha fått auktorisation eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen, och 8. en administratör som har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Denna lag träder i kraft den 2 april 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 4, 5 och 8 §§ och 3 kap. 1 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i EU-förordningen samt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i 1. EU-förordningen, 2. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, och 3. artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU) 2023/2859. 4 § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller i artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. 5 § Finansinspektionen får förbjuda ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller om det finns skälig anledning att anta att det skulle göra det. Finansinspektionen får förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. Finansinspektionen får förbjuda marknadsföringskommunikation avseende ett erbjudande om gräsrotsfinansiering, om marknadsföringskommunikationen eller erbjudandet strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005, eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket ska upphävas om erbjudandet eller marknadsföringskommunikationen inte längre strider mot bestämmelserna i EU-förordningen eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det. 8 § Om den information som ska lämnas till kunder enligt artikel 19 i EU-förordningen eller framgå av ett investeringsfaktablad enligt artikel 23 eller 24 i EU-förordningen är bristfällig, felaktig eller vilseledande, får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Om den information som ska lämnas till kunder enligt artikel 19 i EU-förordningen eller framgå av ett investeringsfaktablad enligt artikel 23 eller 24 i EU-förordningen är bristfällig, felaktig eller vilseledande, får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Detsamma gäller i fråga om information som ska lämnas enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Finansinspektionen får även förelägga den ansvariga leverantören av gräsrotsfinansieringstjänster att korrigera informationen eller se till att den korrigeras. 3 kap. 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som har auktoriserats enligt artikel 12 i EU-förordningen och som 1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 3–5, 6.1–6.6, 7.1–7.4, 8.1–8.6, 9.1, 9.2, 10, 11, 13.2, 15.2, 15.3, 16.1, 18.1, 18.4, 19.1–19.6, 20.1, 20.2, 21.1–21.7, 22, 23.2–23.13, 24–26 och 27.1–27.3 i EU-förordningen, 2. inte har följt ett föreläggande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 2 kap. 3 §, eller 2. inte har följt ett föreläggande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 2 kap. 3 §, 3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. 3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, eller 4. har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005. Finansinspektionen ska ingripa mot den som tillhandahåller gräsrotsfinansieringstjänster utan auktorisation enligt artikel 12 i EU-förordningen. 10 § Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 1 eller 2 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade 500 000 euro, 2. fem procent av leverantörens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller 3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall som anges i 1 § första stycket 3 ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro, 2. tio procent av leverantörens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller 3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Avgiften får inte vara så stor att leverantören därefter inte uppfyller kraven enligt artikel 11 i EU-förordningen eller andra bestämmelser om soliditet och likviditet som gäller för leverantören. Avgiften tillfaller staten. 12 § Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 1 eller 2 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade 500 000 euro, eller 2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första stycket 3 ska fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade fem miljoner euro, eller 2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten. Denna lag träder i kraft den 2 april 2026. Lagrådets yttrande Protokoll vid sammanträde 2025-12-12 Närvarande: F.d. justitieråden Gudmund Toijer och Kristina Svahn Starrsjö samt justitierådet Jonas Malmberg Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg Enligt en lagrådsremiss den 27 november 2025 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg, 2. lag om ändring i lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden, 3. lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Axel Zacharoff. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg 1 § Bestämmelsens första stycke anger lagens syfte. Enligt andra stycket ska termer och uttryck som används i lagen ha samma betydelse som i EU-förordningen om hållbarhetsbetyg. I lagen används inga termer eller uttryck från EU-förordningen som behöver definieras. Andra stycket kan därför utgå. Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering 2 kap. 5 § Paragrafen innehåller bestämmelser om permanenta förbud av erbjudanden om gräsrotsfinansiering och marknadsförings-kommunikation. I tredje stycket saknas en hänvisning till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 januari 2026 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Edholm, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Rosencrantz, Larsson, Britz, Lann Föredragande: statsrådet Niklas Wykman Regeringen beslutar proposition Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om hållbarhetsbetyg