Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:84 Ett stärkt konsumentskydd vid distansavtal Prop. 2025/26:84 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 11 december 2025 Ulf Kristersson Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringen föreslår lagändringar som syftar till att stärka konsumentskyddet vid distansavtal om finansiella tjänster och instrument. Många konsumenter ingår avtal digitalt på webbplatser eller i applikationer på en mobiltelefon. Produkterna kan ofta vara komplicerade och svåra att förstå. Det är därför viktigt med tydliga regler och ett grundläggande konsumentskydd på området. Förslagen i propositionen innebär att reglerna om ångerrätt och information anpassas till dagens digitala landskap. Konsumentskyddet stärks när avtal ingås online genom skydd mot vilseledande hemsidor och applikationer och en rätt till förklaringar som kan hjälpa konsumenten att förstå om en finansiell tjänst passar dennes behov. Att enkelt kunna utöva ångerrätten är viktigt oavsett vilka varor och tjänster det rör. Regeringen föreslår därför en funktion för utövande av ångerrätten som ska gälla både distansavtal om finansiella tjänster och instrument och andra varor och tjänster. Förslagen genomför ett EU-direktiv om ändringar i konsumenträttighetsdirektivet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 19 juni 2026. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut4 2Lagtext5 2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler5 2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden14 2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster15 2.4Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846)16 2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution18 3Ärendet och dess beredning19 4Direktivet och dess genomförande19 4.1Direktivets syfte och karaktär19 4.2En översikt av direktivets artiklar20 4.3Genomförande av direktivet21 5Ett stärkt konsumentskydd vid distansavtal23 5.1Tillämpningsområde, definitioner och vissa bestämmelser om avtalet23 5.2Informationskrav26 5.3Näringsidkarens förklaringsskyldighet32 5.4Skydd mot vilseledande webbplatser och applikationer35 5.5Konsumentens ångerrätt36 5.6Rättsmedel och påföljder40 6Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser41 7Konsekvenser42 8Författningskommentar45 8.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler45 8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden62 8.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster63 8.4Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846)63 8.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution64 Europaparlamentets och rådets direktiv66 Sammanfattning av betänkandet87 Betänkandets lagförslag91 Förteckning över remissinstanserna106 Jämförelsetabell: Direktivet och svensk lag107 Lagrådsremissens lagförslag109 Lagrådets yttrande123 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 2025127 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler dels att 3 kap. ska upphöra att gälla, dels att 2 kap. 2 och 10 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 3 kap., tre nya paragrafer, 1 kap. 6 § och 2 kap. 10 a och 10 b §§, och närmast före 1 kap. 6 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. Kostnadsfri information 6 § Den information och de förklaringar som näringsidkaren ska lämna enligt denna lag ska vara kostnadsfria för konsumenten. 2 kap. 2 § Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten information om 1. sitt namn, organisationsnummer, telefonnummer, adress, e-postadress och andra medel för kommunikation via internet som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form, och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 2. varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är lämplig med hänsyn till varan eller tjänsten och till hur informationen ges, 3. varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter, eller, om priset inte kan anges i förväg, hur priset beräknas; om avtalet löper på obegränsad tid eller avser en prenumeration, ska även kostnaderna per faktureringsperiod och per månad anges, 4. personanpassning av priset på grund av automatiserat beslutsfattande, 5. kostnader för leverans eller porto och andra tillkommande kostnader, 6. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa, 7. villkoren för betalning samt för leverans eller fullgörande på något annat sätt och tidpunkt för leverans eller fullgörande; om avtalet ska ingås på näringsidkarens webbplats, ska det i början av beställningsprocessen anges vilka betalningssätt som godtas och om det finns några begränsningar för leveransen, 8. handpenning eller andra ekonomiska garantier som konsumenten ska lämna och de villkor som gäller för detta, 9. den rätt som konsumenten har att reklamera enligt lag, hur reklamation kan göras och gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan vända sig för att framställa klagomål, 10. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas samt att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätten, 10. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas, att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätten samt förekomsten av den funktion som avses i 10 a § och var den finns tillgänglig, 11. den skyldighet konsumenten vid utövande av ångerrätten kan ha att på egen bekostnad återsända varan samt, vid distansavtal, kostnaden för att återsända varan om den är sådan att den inte kan återsändas med post, 12. huruvida konsumenten är skyldig att ersätta näringsidkaren enligt 15 § 3 eller 4, 13. åtaganden från näringsidkaren eller tillverkaren om att, utöver vad som följer av lag, betala tillbaka det som betalats för varan, byta ut eller reparera den eller utföra någon form av service på den, ifall varan inte överensstämmer med uppgifter som lämnats i utfästelser eller marknadsföring eller om det finns andra avvikelser från uppgifter som lämnats på ett sådant sätt, 14. den assistans och service som gäller efter försäljningen, 15. uppförandekoder som gäller för näringsidkaren och hur konsumenten kan ta del av dem, 16. avtalets löptid, 17. kortaste giltighetstid för konsumentens skyldigheter enligt avtalet, 18. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills vidare eller förnyas automatiskt, 19. funktionen hos en vara med digitala delar, digitalt innehåll eller en digital tjänst, inbegripet tekniska skyddsåtgärder, 20. kompatibilitet och driftskompatibilitet mellan varor med digitala delar, digitalt innehåll och digitala tjänster, i den utsträckning näringsidkaren känner till eller borde känna till det, och 21. vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol. Vid en auktion får informationen enligt första stycket 1 ersättas med motsvarande uppgifter om auktionsförrättaren, om det är möjligt att delta i auktionen även på ett annat sätt än genom att använda ett medel för distanskommunikation. Under samma förutsättning får information enligt första stycket 9 om gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål avse auktionsförrättarens verksamhetsställe. 10 § Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett tydligt meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 12 § (ångerfrist). Konsumenten kan för detta ändamål använda det standardformulär för utövande av ångerrätten som avses i 2 a §. Om konsumenten lämnar meddelandet på näringsidkarens webbplats, ska näringsidkaren utan dröjsmål bekräfta mottagandet av meddelandet i en läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett tydligt meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 12 § (ångerfrist). Konsumenten kan för detta ändamål använda det standardformulär för utövande av ångerrätten som avses i 2 a § eller den funktion som avses i 10 a §. Om konsumenten lämnar meddelandet på näringsidkarens webbplats, ska näringsidkaren utan dröjsmål bekräfta mottagandet av meddelandet i en läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Om ångerrätten utövas genom den funktion som avses i 10 a § ska bekräftelsen lämnas på det sätt som anges där. Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram. 10 a § När ett avtal ingås genom ett onlinegränssnitt ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten. Funktionen ska finnas lättillgänglig i onlinegränssnittet under hela ångerfristen och vara märkt på ett tydligt och lättläst sätt. I funktionen ska det vara möjligt för konsumenten att – i ett meddelande ange eller bekräfta sitt namn, uppgifter om det avtal som konsumenten vill frånträda samt i vilken elektronisk läsbar och varaktig form näringsidkaren ska bekräfta meddelandet (mottagningsbevis), och – sända meddelandet genom att uttryckligen bekräfta frånträdet. Näringsidkaren ska utan dröjsmål och på det sätt som konsumenten har angett eller bekräftat enligt andra stycket sända ett mottagningsbevis till konsumenten med bekräftelse av tidpunkten för mottagandet. 10 b § Om näringsidkaren handlar i strid med 10 a § ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen ska handlandet anses vara otillbörligt. 3 kap. Avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument Tillämpningsområde 1 §    Detta kapitel gäller för avtal mellan en näringsidkare och en konsument om kredit, försäkring, betalning eller andra finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument. Med finansiella instrument avses detsamma som i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Det som sägs i detta kapitel om finansiella instrument gäller också andra finansiella produkter. 2 §    Kapitlet gäller inte för avtal utanför affärslokaler om det pris som konsumenten sammanlagt ska betala understiger 400 kronor. Kapitlet gäller inte heller för de enskilda tjänster eller överlåtelser som utförs inom ramen för ett avtal om fortlöpande tjänster eller återkommande överlåtelser. 3 §    Om parterna inom ett år ingår ett nytt avtal om samma slag av finansiella tjänster eller finansiella instrument, behöver näringsidkaren inte på nytt ge information eller förklaringar enligt 4–6, 9, 11 och 12 §§. Information innan ett avtal ingås 4 §    Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten information om 1. sitt namn, organisationsnummer, huvudsakliga verksamhet, telefonnummer, adress, e-postadress eller andra medel för kommunikation som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 2. ansvarig tillsynsmyndighet, om verksamheten kräver tillstånd, samt tillsynsmyndighetens adress, webbplats och andra kontaktuppgifter, 3. den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets huvudsakliga egenskaper, 4. den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets pris, inbegripet arvoden, skatter och avgifter, 5. att det med avtalet kan följa skatter, avgifter eller kostnader som varken betalas genom näringsidkaren eller påförs av denne, 6. de särskilda risker som följer med det finansiella instrument som avtalet avser, inklusive uppgift om att den tidigare värdeutvecklingen och avkastningen inte ger någon säker vägledning i fråga om den framtida utvecklingen och avkastningen, 7. sättet för betalning och för fullgörande, 8. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt enligt 13 §, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas, uppgift om vad konsumenten enligt 20 § kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, telefonnummer och e-postadress eller andra medel för kommunikation som kan användas för utövande av ångerrätten samt förekomsten av den funktion som avses i 14 § och var den finns tillgänglig, 9. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa, 10. den tid under vilken erbjudandet gäller, 11. avtalets kortaste löptid, om avtalet avser en fortlöpande eller periodiskt återkommande finansiell tjänst, 12. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills vidare eller förnyas automatiskt, 13. påföljder vid dröjsmål med betalning, 14. avtalsvillkor om vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet och om vilken domstol som är behörig, 15. på vilket språk avtalsvillkoren och informationen tillhandahålls och på vilket språk näringsidkaren åtar sig att kommunicera under avtalstiden, 16. hur klagomål i fråga om avtalet behandlas, inklusive näringsidkarens kontaktuppgifter för hantering av reklamationer och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 17. vilka garantifonder eller liknande ersättningssystem som finns, 18. personanpassning av priset på grund av automatiserat beslutsfattande, 19. sociala och miljömässiga mål när sådana faktorer är integrerade i den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets investeringsstrategi, och 20. vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol. Näringsidkaren ska också tillhandahålla samtliga avtalsvillkor. 5 §    Informationen och avtalsvillkoren som avses i 4 § ska ges i rimlig tid innan ett avtal ingås. Om information ges senare än en dag innan avtalet ingås, ska näringsidkaren inom sju dagar efter avtalets ingående på nytt ge en konsument som har ångerrätt enligt 13 § information enligt 4 § första stycket 8. 6 §    Innan ett avtal ingås på en marknadsplats online ska den näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatsen ge konsumenten information om 1. de kriterier som främst bestämmer rankningen av erbjudanden som presenteras vid en sökning och deras betydelse jämfört med andra kriterier, 2. huruvida den som erbjuder en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument är näringsidkare eller inte, baserat på den uppgift om det som denne har lämnat, 3. ifall den som erbjuder en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument inte är näringsidkare, att bestämmelserna i denna lag och andra konsumentskyddande lagar inte gäller, och 4. i de fall förpliktelserna enligt avtalet är uppdelade mellan den som erbjuder en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument och den som tillhandahåller marknadsplatsen, hur förpliktelserna är uppdelade. 7 §    Bestämmelserna i 4, 5, 8, 9 och 11 §§ gäller inte om förhandsinformation ska ges enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2010:751) om betaltjänster, konsumentkreditlagen (2010:1846), lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller en EU-förordning, om inte annat föreskrivs där. Trots första stycket ska information enligt 4 § första stycket 8 ges till en konsument som har ångerrätt enligt 13 §. Hur information och avtalsvillkor ska ges innan ett avtal ingås 8 §    Informationen och avtalsvillkoren som avses i 4–6 §§ ska ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Informationen ska ges klart och begripligt och på ett sätt som är anpassat till det medel för distanskommunikation som används. Om informationen ges i elektronisk form ska information enligt 4 § första stycket 1, 3–5 och 8 vara omedelbart synlig för konsumenten. Näringsidkaren ska ta särskild hänsyn till behoven hos underåriga och andra särskilt utsatta personer samt på begäran anpassa informationen på lämpligt sätt för personer med funktionsnedsättning. Informationen som avses i 6 § 1 ska ges i ett särskilt avsnitt i onlinegränssnittet och vara direkt och lätt tillgänglig från den plats där sökresultaten presenteras. Särskilda regler vid telefonförsäljning 9 §    Vid telefonförsäljning ska konsumenten i början av samtalet informeras om näringsidkarens identitet, syftet med samtalet och om samtalet kan komma att spelas in. 10 §    Om ett avtal ska ingås till följd av att näringsidkaren på eget initiativ kontaktar konsumenten per telefon i syfte att ingå ett distansavtal ska näringsidkaren bekräfta sitt anbud i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Ett avtal ingås genom att konsumenten efter samtalet skriftligen accepterar näringsidkarens anbud. Ett avtal som inte har ingåtts på detta sätt är ogiltigt och konsumenten är då inte skyldig att betala för några finansiella tjänster eller finansiella instrument. Konsumenten ska informeras om detta i näringsidkarens bekräftelse av anbudet. 11 §    I de fall ett avtal får ingås per telefon behöver näringsidkaren, om konsumenten uttryckligen samtycker till det, under samtalet endast ge information om näringsidkarens huvudsakliga verksamhet och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren samt information enligt 4 § första stycket 3–6, 8 och 15. Näringsidkaren ska dock upplysa konsumenten om att ytterligare information finns tillgänglig på begäran och ange vad denna information avser. Snarast efter det att avtalet har ingåtts ska näringsidkaren ge konsumenten all den information och samtliga avtalsvillkor som avses i 4 § i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Näringsidkarens förklaringsskyldighet 12 §    Näringsidkaren ska på konsumentens begäran ge de förklaringar som konsumenten behöver för att avgöra om avtalet och kompletterande tjänster som erbjuds är anpassade till hans eller hennes behov och ekonomiska situation. Förklaringarna ska omfatta förhandsinformation enligt 4 §, avtalets viktigaste egenskaper och de verkningar som avtalet kan medföra. Konsumenten har rätt att på begäran få förklaringarna genom mänsklig medverkan och på det språk som anges i 4 § första stycket 15. Första och andra styckena gäller inte om förklaringar ska ges enligt en annan lag eller en EU-förordning. Konsumentens ångerrätt 13 §    Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 17 § (ångerfrist). Om avtalet ingåtts genom ett onlinegränssnitt kan konsumenten för detta ändamål använda en sådan funktion som avses i 14 §. Vid avtal om privat individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) är ångerfristen 30 dagar. Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram. 14 §    När ett avtal ingås genom ett onlinegränssnitt ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten. Funktionen ska finnas lättillgänglig i onlinegränssnittet under hela ångerfristen och vara märkt på ett tydligt och lättläst sätt. I funktionen ska det vara möjligt för konsumenten att – i ett meddelande ange eller bekräfta sitt namn, uppgifter om det avtal som konsumenten vill frånträda samt i vilken elektronisk läsbar och varaktig form näringsidkaren ska bekräfta meddelandet (mottagningsbevis), och – sända meddelandet genom att uttryckligen bekräfta frånträdet. Näringsidkaren ska utan dröjsmål och på det sätt som konsumenten har angett eller bekräftat enligt andra stycket sända ett mottagningsbevis till konsumenten med bekräftelse av tidpunkten för mottagandet. Undantag från ångerrätten 15 §    Bestämmelserna om ångerrätt i 13, 14 och 17–21 §§ gäller inte avtal om 1. finansiell tjänst eller överlåtelse av finansiellt instrument, om priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan påverka och som kan inträffa under ångerfristen, 2. deltagande i emission eller annan likartad aktivitet, om priset för den rättighet som aktiviteten avser efter teckningstidens utgång kommer att bero på sådana svängningar på finansmarknaden som sägs i 1, eller 3. försäkring med en avtalad giltighetstid om en månad eller mindre. Bestämmelserna om ångerrätt gäller inte heller om båda parterna på konsumentens begäran har fullgjort sina förpliktelser enligt avtalet. 16 §    Bestämmelserna i 13, 15 och 17–21 §§ gäller inte om konsumenten enligt en annan lag eller en EU-förordning har rätt att ångra avtalet eller under viss tid överväga konsekvenserna av avtalet. Ångerfristen 17 §    Ångerfristen börjar löpa den dag då avtalet ingås. Ångerfristen börjar dock löpa tidigast den dag då information och avtalsvillkor enligt 4 §, 7 § eller 11 § andra stycket kommer konsumenten till handa. Har information enligt 4 § första stycket 8 lämnats börjar ångerfristen trots första stycket aldrig löpa senare än den dag som infaller ett år efter avtalets ingående. Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt 18 §    Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska konsumenten snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad näringsidkaren har betalat till konsumenten. Tiden ska räknas från den dag då konsumenten lämnade eller sände sitt meddelande om att avtalet frånträds. 19 §    Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska näringsidkaren snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad konsumenten har betalat till näringsidkaren, med avräkning för vad näringsidkaren får kräva enligt 20 §. Tiden ska räknas från den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att avtalet frånträds. 20 §    Näringsidkaren har rätt till ersättning för den tjänst som har tillhandahållits enligt avtalet innan ångerrätten utövades. Ersättningen får inte överstiga ett belopp som står i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt avtalet. Näringsidkaren får inte kräva betalning enligt första stycket, om näringsidkaren 1. har underlåtit att lämna information enligt 4 § första stycket 8 om vad konsumenten kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, eller 2. utan begäran från konsumenten har påbörjat fullgörandet av avtalet innan ångerfristen har löpt ut. Anknytande avtal 21 §    Om konsumenten utövar sin ångerrätt och det med anledning av avtalet har ingåtts ett anknytande avtal om tjänster som tillhandahålls av näringsidkaren eller av någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, ska det anknytande avtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon påföljd för detta. Otillåten utformning av onlinegränssnitt 22 §    Näringsidkaren får inte utforma, organisera eller driva sitt onlinegränssnitt på ett sätt som väsentligen snedvrider eller försämrar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Vid bedömningen enligt första stycket ska det särskilt beaktas om näringsidkaren 1. upprepade gånger begär att konsumenten ska göra ett visst val när det valet redan har gjorts, 2. ger större synlighet åt ett visst val, eller 3. gör det svårare att avsluta en tjänst än att ansluta sig till den. Påföljder 23 §    Om näringsidkaren inte ger information i enlighet med 4–6, 8, 9 eller 11 §, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. 24 §    Om näringsidkaren handlar i strid med 12, 14 eller 22 § ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen ska handlandet anses vara otillbörligt. 1. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. 2. För avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs1 att 9 kap. 14 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 14 §2 Ett värdepappersinstitut ska förse sina kunder med lämplig och lättbegriplig information enligt 15–17 §§ i god tid innan institutet tillhandahåller en investeringstjänst eller sidotjänst. Informationen ska ge kunderna rimliga möjligheter att förstå arten av de investeringstjänster och finansiella instrument som institutet erbjuder och vilka risker som är förknippade med dem. Informationen får lämnas i standardiserad form. All information som ett värdepappersinstitut lämnar till sina kunder ska vara rättvisande och tydlig och får inte vara vilseledande. Marknadsföringsmaterial ska lätt kunna identifieras som sådant. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486) och lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Om information inte lämnas i enlighet med denna paragraf och 15–17 §§, ska marknadsföringslagen tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486). Om information inte lämnas i enlighet med denna paragraf och 15–17 §§, ska marknadsföringslagen tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster Härigenom föreskrivs1 att det i lagen (2010:751) om betaltjänster ska införas en ny paragraf, 4 kap. 20 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 20 b § Om avtalet är ett sådant avtal som avses i 3 kap. lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska information som ges enligt 4–4 b eller 10 § även innehålla de uppgifter som avses i 3 kap. 4 § första stycket 5–10 och 17 den lagen. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846) Härigenom föreskrivs1 att 10 och 10 a §§ konsumentkreditlagen (2010:1846) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §2 Vid sådan telefonförsäljning av en kredit som avses i 3 kap. 4 a § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket i stället för 8 § första stycket och 9 § första stycket. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt det stycket ska innehålla information om Vid sådan telefonförsäljning av en kredit som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § samma lag i stället för 8 § första stycket och 9 § första stycket. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt den lagen ska innehålla information om 1. kreditbeloppet och villkoren för utnyttjande av krediten, 2. kreditavtalets löptid, 3. varan eller tjänsten och dess kontantpris vid kreditköp, 4. krediträntan, villkoren för krediträntan med angivande av referensindex eller referensräntor samt tidpunkter, förfaranden och andra villkor för ändring av krediträntan, 5. den effektiva räntan, med angivande av ett representativt exempel, och det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten, och 6. avbetalningarnas storlek, antal och förfallotidpunkter samt den ordning enligt vilken betalningarna ska fördelas på krediter med olika krediträntor. Om det är fråga om en kredit som avses i 9 §, ska beskrivningen innehålla information om kreditbeloppet, krediträntan med villkor för den och angivande av referensindex eller referensräntor samt den effektiva räntan med angivande av ett representativt exempel. Om avtalet innebär att konsumenten kan uppmanas att betala tillbaka hela den utestående krediten, ska också det anges. 10 a §3 Vid sådan telefonförsäljning av en bostadskredit som avses i 3 kap. 4 a § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler gäller att den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt det stycket åtminstone ska innehålla de uppgifter som avses i det i 9 a § angivna standardiserade EU-faktabladets del A, avsnitten 3–6. Vid sådan telefonförsäljning av en bostadskredit som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § samma lag i stället för 9 a §. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt den lagen ska åtminstone innehålla de uppgifter som avses i det i 9 a § angivna standardiserade EU-faktabladets del A, avsnitten 3–6. Första stycket gäller dock inte för en bostadskredit där kreditfordran ska betalas först i samband med att den egendom som utgör säkerhet överlåts med anledning av att låntagaren uppnår en viss ålder eller på grund av låntagarens sviktande hälsa eller död. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution Härigenom föreskrivs1 att 5 kap. 14 och 16 §§ lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 14 § All information, inklusive marknadsföringsmaterial, som en försäkringsdistributör lämnar till kunder ska vara rättvisande och får inte vara vilseledande. Marknadsföringsmaterial ska alltid klart och tydligt kunna identifieras som sådant. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486) och lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486). 16 § När ett försäkringsavtal ingås per telefon tillämpas inte 1–9, 11, 13 och 15 §§. Försäkringsdistributören ska dock alltid upplysa kunden om vilken typ av information som finns tillgänglig enligt detta kapitel innan ett avtal ingås på sådant sätt. Kunden har alltid rätt att på begäran få den informationen muntligen innan ett avtal ingås. Särskilda bestämmelser om information som ska lämnas till en konsument innan ett avtal ingås per telefon finns i 3 kap. lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Vid sådan telefonförsäljning av en försäkring som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § samma lag i stället för 1–9, 11, 13 och 15 §§. Försäkringsdistributören ska dock alltid upplysa kunden om vilken typ av information som finns tillgänglig enligt detta kapitel innan ett avtal ingås på sådant sätt. Kunden har alltid rätt att på begäran få den informationen muntligen innan ett avtal ingås. Snarast efter det att ett försäkringsavtal har ingåtts per telefon ska försäkringsdistributören lämna kunden den information som avses i 1–9, 11 och 12 §§ på det sätt som anges i 15 § och ett produktfaktablad enligt 13 §. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. Ärendet och dess beredning I november 2023 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2673 om ändring av direktiv 2011/83/EU vad gäller avtal om finansiella tjänster som ingåtts på distans och om upphävande av direktiv 2002/65/EG. Direktivet ska tillämpas från och med den 19 juni 2026. Direktivet finns som bilaga 1. Regeringen gav i februari 2024 genom tilläggsdirektiv den då pågående Konsumentkreditutredningen i uppdrag att analysera och lämna förslag på hur direktivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen överlämnade i april 2025 slutbetänkandet Ett modernare konsumentskydd vid distansavtal (SOU 2025:34). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2025/00854). En jämförelsetabell med en sammanställning av bestämmelserna i direktivet och närmast motsvarande bestämmelse i svensk lag finns i bilaga 5. I denna proposition behandlas lagförslagen i betänkandet. Lagrådet Regeringen beslutade den 30 oktober 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen följer i huvudsak Lagrådets förslag, som behandlas i avsnitt 5.1, 5.2, 5.5 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs vissa språkliga och redaktionella ändringar. Direktivet och dess genomförande Direktivets syfte och karaktär Denna proposition hanterar ett direktiv på konsumenträttens område. Direktivet upphäver Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter (2002 års direktiv) och utökar tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter (konsumenträttighetsdirektivet) med regler för distansavtal om finansiella tjänster. Regler i konsumenträttighetsdirektivet blir på så sätt tillämpliga även på dessa avtal samtidigt som det förs in bestämmelser som bara tillämpas på distansavtal om finansiella tjänster. I delar rör det sig om en teknisk regelförenkling som inte medför några materiella ändringar jämfört med 2002 års direktiv. Reglerna har dock anpassats utifrån den digitala utveckling som ägt rum sedan 2002 års direktiv tillkom. Direktivet innehåller även nya bestämmelser om bland annat förklaringar till konsumenten, regler om onlinegränssnitt som webbplatser och mobilapplikationer och krav på en funktion för att utöva ångerrätten. Direktivet syftar till att säkerställa ett högt enhetligt konsumentskydd och lika villkor för näringsidkare. En avsikt med direktivet är att reglerna ska fungera som ett skyddsnät när det saknas andra unionsrättsliga regler. Konsumenträttighetsdirektivet är tvingande till konsumentens förmån och utgör ett fullharmoniseringsdirektiv. Det senare innebär att medlemsstaterna inte får behålla eller införa bestämmelser i sin nationella rätt som skiljer sig från vad som fastställs genom direktivet, om inte något annat framgår. I direktivet finns exempelvis vissa lagstiftningsval och undantag från principen om fullharmonisering för förhandsinformation. En översikt av direktivets artiklar Direktivet innehåller fem artiklar. I artikel 1 görs ett antal ändringar i konsumenträttighetsdirektivet. Genom artikel 1.1 införs i artikel 3 konsumenträttighetsdirektivet en ny punkt 1b som utökar det direktivets tillämpningsområde till distansavtal om finansiella tjänster. I punkten anges vilka artiklar som ska tillämpas på dessa avtal. Det rör sig bland annat om harmoniseringsnivån, definitioner, tillämpningsområde, informationsbestämmelser, påföljder och de nya bestämmelser som förs in i direktivet (artiklarna 11 a och 16 a–16 e). Artikel 1.2 innehåller ändringar som avser informationskravet vid ångerrätt i artikel 6.1 i konsumenträttighetsdirektivet. Genom artikel 1.3 införs en artikel 11 a i konsumenträttighetsdirektivet. Enligt artikeln ska näringsidkaren säkerställa att en konsument som ingått avtal genom ett onlinegränssnitt ska kunna utöva sin ångerrätt genom en teknisk funktion. Regeln är tillämplig för alla avtal som omfattas av konsumenträttighetsdirektivet. Genom artikel 1.4 införs ett nytt kapitel 3 a i konsumenträttighetsdirektivet. Kapitlet gäller distansavtal om finansiella tjänster och innehåller artiklarna 16 a–16 e. Artikel 16 a reglerar informationskrav innan avtalet ingås och hur informationen ska lämnas. Artikel 16 b innehåller regler om konsumentens rätt att ångra ett distansavtal, bland annat om ångerfristen. I artikel 16 c finns regler om betalning för den tjänst som tillhandahållits innan ångerrätten utövas. Artikel 16 d innehåller regler om näringsidkarens skyldighet att ge konsumenten förklaringar. Näringsidkaren är bland annat skyldig att ge konsumenten de förklaringar som behövs för att konsumenten ska kunna bedöma om avtalet är anpassat till dennes behov och ekonomiska situation. Artikel 16 e innehåller bestämmelser som tar sikte på näringsidkarens onlinegränssnitt och som ska hindra att näringsidkare använder vilseledande metoder som påverkar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Av artikel 1.5 framgår att det ska läggas till en punkt i artikel 24 konsumenträttighetsdirektivet om sanktioner. Artikel 1.6 gör en ändring i artikel 29 konsumenträttighetsdirektivet om rapporteringskrav som innebär att medlemsstaterna ska informera kommissionen om något av direktivets lagstiftningsval utnyttjas. I artikel 1.7 ändras bilaga I till konsumenträttighetsdirektivet i enlighet med bilaga I till direktivet. I artikel 2 regleras medlemsstaternas införlivande av direktivet. I artikeln anges också att kommissionen ska göra en översyn av direktivets tillämpning och senast i juli 2030 lägga fram en rapport med en utvärdering. I artikel 3 anges att 2002 års direktiv upphävs och att hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till konsumenträttighetsdirektivet. I artiklarna 4 och 5 finns vissa avslutande bestämmelser. Genomförande av direktivet Regeringens förslag Det nya direktivet ska i huvudsak genomföras i distansavtalslagen. För att tillgodose direktivets krav ska reglerna struktureras om och anpassas. Det hittillsvarande kapitlet om distansavtal om finansiella tjänster och finansiella instrument ska upphävas och ersättas av ett nytt kapitel med samma namn. Utredningens förslag Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens men utredningen har valt en annan lagteknisk lösning. Remissinstanserna Merparten av remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot utredningens förslag. Svea hovrätt anser att ett nytt tredje kapitel i lagen framstår som en lämplig lösning. Umeå universitet anser att utformningen av det föreslagna kapitlet, som innehåller korshänvisningar, är svårbegriplig. Skälen för regeringens förslag Utvecklingen av konsumentmarknaden för finansiella tjänster Sedan 2002 års direktiv antogs har det skett en utveckling på marknaden för finansiella tjänster och instrument till konsumenter. Ett flertal unionsakter med sektorspecifika regler har antagits. Den digitalisering som ägt rum har medfört att avtal i större utsträckning ingås online och att flera av de tekniska kommunikationsmedel som tidigare var vanliga, som faxmaskin, i stort är överspelade. I stället nås konsumenter ofta av erbjudanden och ingår avtal via webbplatser, applikationer eller sociala medier som nås genom interaktiva verktyg i datorer eller smarta telefoner. Mot denna bakgrund upphävs 2002 års direktiv. För att tillförsäkra ett brett och grundläggande konsumentskydd på en föränderlig marknad utökas i stället konsumenträttighetsdirektivets tillämpningsområde till att omfatta avtal om finansiella tjänster. Reglerna om ångerrätt och förhandsinformation i 2002 års direktiv moderniseras och förs in i konsumenträttighetsdirektivet. Även nya bestämmelser som tar sikte på de särskilda utmaningar som följer av att ingå avtal online förs in i direktivet. Det handlar om en funktion för att utöva ångerrätten, skydd mot att webbplatser och applikationer utformas på ett vilseledande eller manipulerande sätt och krav på näringsidkare att genom mänsklig medverkan lämna konsumenten förklaringar om det föreslagna avtalet. Samtidigt förtydligas förhållandet till unionsakter som tillkommit på området. För att leva upp till direktivets krav bör lagändringar göras i svensk rätt. På så sätt kan ett högt och balanserat konsumentskydd anpassat till det digitala landskapet upprätthållas samtidigt som grundläggande och enhetliga regler gäller för näringsidkare inom unionen. Utgångspunkter för genomförandet Ett EU-direktiv är bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som ska uppnås, men överlåter åt medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet (artikel 288 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). En medlemsstat behöver vid genomförandet inte använda sig av samma terminologi och systematik som i direktivet, så länge genomförandet innebär att det avsedda resultatet uppnås. Konsumenträttighetsdirektivet är ett så kallat fullharmoniseringsdirektiv. Det innebär att medlemsstaterna inte får behålla eller införa andra bestämmelser i sin nationella rätt som skiljer sig från vad som fastställs genom direktivet, såvida inte annat anges. 2002 års direktiv är ett så kallat minimiharmoniserat direktiv (se dock EU-domstolens avgörande i mål C143/18, Romano, EU:C:2019:701). Att det nya direktivet för in bestämmelser i konsumenträttighetsdirektivet medför att dessa regler, med vissa undantag, i stället kommer att omfattas av krav på fullharmonisering. I de delar direktivet är fullharmoniserat finns ändå utrymme för medlemsstaterna att anpassa såväl terminologi och systematik som valda lagtekniska lösningar. Direktivet bör genomföras i distansavtalslagen 2002 års direktiv har genomförts framför allt i 3 kap. lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen). Det nya direktivet överensstämmer i huvudsak med 2002 års direktiv vad avser tillämpningsområde och vissa materiella bestämmelser och bör därför genomföras i distansavtalslagen. Ändringarna motiverar dock en omstrukturering och ny disposition. Distansavtalslagens tredje kapitel bör därför upphävas och ett nytt kapitel med samma namn införas. En sådan ordning tillstyrks av Svea hovrätt. Ändringar är också motiverade i lagens andra kapitel eftersom skyldigheten för näringsidkare att tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten är tillämplig för alla distansavtal som omfattas av konsumenträttighetsdirektivet om avtalet ingås genom ett onlinegränssnitt. Regeln bör därför genomföras så att den får en bred tillämpning. Umeå universitet anser att systematiken i det av utredningen föreslagna kapitlet är svåröverskådlig då det innehåller korshänvisningar. Regeringen konstaterar att det i lagen finns ett andra kapitel för varor och icke-finansiella tjänster och ett tredje kapitel för avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument. De olika avtalstyperna hålls isär och behandlas i princip uttömmande i varsitt kapitel. Flera av bestämmelserna är likalydande och upprepas därför. Att frångå denna systematik skulle kräva en mer genomgående översyn av lagen än som motiveras av direktivets genomförande. I den mån det är möjligt anser regeringen därför att hänvisningar mellan kapitlen bör undvikas. Utgångspunkten bör i stället vara att avtalstyperna fortsatt hanteras i varsitt kapitel (jfr Lagrådets yttrande i prop. 2004/05:13 s. 260). Detta skapar också, som Umeå universitet efterfrågar, en tydligare systematik. Ett stärkt konsumentskydd vid distansavtal Tillämpningsområde, definitioner och vissa bestämmelser om avtalet Regeringens förslag Det nya 3 kap. i distansavtalslagen ska ha samma tillämpningsområde som det hittillsvarande och gälla avtal mellan näringsidkare och konsument om kredit, försäkring, betalning eller andra finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument på distans eller utanför affärslokaler. Undantaget för återkommande tjänster ska utvidgas så att näringsidkaren inte på nytt är skyldig att ge konsumenten förklaringar när ett avtal av samma slag ingås inom ett år. Regeringens bedömning Lagens bestämmelser om dess tvingande karaktär och definitioner lever upp till direktivets krav. Svensk rätt lever också upp till direktivets regler som förbjuder eller begränsar verkan av vissa avtalsvillkor. Någon åtgärd för att genomföra direktivet i dessa delar behövs därför inte. Nuvarande lagvalsregler bör inte föras över till det nya kapitlet. Utredningens förslag och bedömning Utredningens förslag och bedömning stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Merparten av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag och delar bedömningen eller invänder inte mot dem. Svensk Försäkring efterfrågar ett klargörande av att tillämpningsområdet är oförändrat för individuell och kollektiv försäkring och frivillig gruppförsäkring. Skälen för regeringens förslag och bedömning Direktivets definitioner och tvingande karaktär Direktivet föreskriver att konsumenträttighetsdirektivets definitioner ska gälla även för distansavtal om finansiella tjänster. Detsamma gäller bestämmelserna om att konsumenten inte kan avstå från sina rättigheter och att avtalsvillkor med sådan innebörd inte är bindande för konsumenten. Konsumenträttighetsdirektivets regler om dess tvingande karaktär och definitioner har tillsammans med motsvarande regler i 2002 års direktiv genomförts i distansavtalslagens 1 kap. (2 och 4 §§) och gäller alla avtal som omfattas av lagen. Några åtgärder för att genomföra direktivet i dessa delar behövs därför inte. Det nya kapitlets tillämpningsområde Direktivets tillämpningsområde omfattar i likhet med 2002 års direktiv distansavtal om finansiella tjänster som ingås mellan näringsidkare och konsument. Som konstaterades vid genomförandet av 2002 års direktiv omfattar direktivets begrepp finansiell tjänst även de avtal som enligt svensk civilrätt snarare betraktas som överlåtelse av lös egendom, till exempel köp av aktier. Av nu gällande tillämpningsområde framgår därför att 3 kap. utöver finansiella tjänster även omfattar överlåtelse eller emission av finansiella instrument (prop. 2004/05:13 s. 38, 40–41 och 145–148). Denna ordning bör gälla även fortsatt. Lagrådet påpekar att kapitlet måste ses i samband med den sektorspecifika lagstiftning som finns på området och efterfrågar en beskrivning av hur reglerna samverkar när gällande rätt ska fastställas. Regeringen konstaterar att det nya kapitlets tillämpningsområde, i likhet med det hittillsvarande, är brett. Kapitlets regler är i princip tillämpliga även när det finns så kallad sektorspecifik lagstiftning, om inte motstridighet råder eller något särskilt annat framgår (se bland annat avsnitt 5.2). Avtal som ingås utanför affärslokaler omfattas inte av direktivet. Något hinder att tillämpa bestämmelserna på sådana avtal finns dock inte (jfr direktivets skäl 11). Det nya kapitlet bör därför ha samma tillämpningsområde som det nuvarande. Vissa justeringar och ytterligare överväganden av tillämpningsområdets undantag är dock motiverade. I direktivet finns en ny artikel om att näringsidkaren på konsumentens begäran ska lämna konsumenten förklaringar. Artikeln innebär att näringsidkaren ska ge konsumenten de upplysningar som behövs för att konsumenten ska förstå det föreslagna avtalet (se avsnitt 5.3). Förklaringarna omfattas av direktivets undantag för återkommande tjänster (artikel 1.1 a). Motsvarande bestämmelse i 2002 års direktiv gäller för kraven på förhandsinformation. Paragrafen som genomför undantaget bör utvidgas så det omfattar även näringsidkarens skyldighet att ge konsumenten förklaringar. Lagrådet anser att paragrafens placering bör ses över eller att den i vart fall förses med en egen rubrik. Regeringen kan instämma i att placeringen inte är given. Det kan dock konstateras att den paragrafen i lagrådsremissen är placerad under samma rubrik som sin motsvarighet i det hittillsvarande kapitlet. Eftersom paragrafen reglerar både informations- och förklaringsskyldighet för näringsidkaren finns det enligt regeringen inte heller någon annan mer ändamålsenlig placering i kapitlet. Regeringen anser därför att den placering och den rubrik som föreslås i lagrådsremissen är att föredra. I det nuvarande kapitlet undantas avtal som ingås utanför affärslokaler och omfattas av konsumentkreditlagen (2010:1846). Undantaget innebär att konsumentkreditlagens bestämmelser om ångerrätt och förhandsinformation ska tillämpas för dessa avtal (prop. 2013/14:15 s. 96). Regeringen lämnar särskilda förslag som behandlar förhållandet till andra författningar (se avsnitt 5.2, 5.3 och 5.5). Undantaget bör därför tas bort i kapitlets inledande bestämmelse. Svensk Försäkring efterfrågar ett klargörande av att tillämpningsområdet inte innebär någon ändring i fråga om individuell och kollektiv försäkring eller frivillig gruppförsäkring. Regeringen lämnar inget förslag som innebär ändringar av tillämpningsområdet. Tillämpningsområdets omfattning får i detta hänseende bedömas mot bakgrund av tidigare förarbetsuttalanden (prop. 2004/05:13 s. 147–148). Lagval 2002 års direktiv innehåller en bestämmelse om lagval som har genomförts i det hittillsvarande 3 kap. (14 §, se prop. 2004/05:13 s. 78–79). Motsvarande bestämmelse saknas i det nya direktivet och lagvalsregeln bör därför inte föras över till det nya kapitlet. Lagvalsfrågor får i stället avgöras enligt Rom Iförordningen eller andra regler som är tillämpliga (jfr prop. 2013/14:15 s. 53–54). Svensk rätt lever upp till direktivets krav på vissa avtalsvillkor Genom direktivet blir bestämmelser i konsumenträttighetsdirektivet om att vissa avtalsvillkor ska förbjudas eller inte ha verkan tillämpliga även på avtal om finansiella tjänster. Det rör sig om artiklarna 19, 21, 22 och 27. Vid genomförandet av konsumenträttighetsdirektivet gjordes bedömningen att svensk rätt i och med 5 kap. 1 § fjärde stycket lagen (2010:751) om betaltjänster (betaltjänstlagen) lever upp till kraven i artikel 19 som tar sikte på att begränsa avgifter kopplade till användningen av olika betalningssätt (prop. 2013/14:15 s. 61–62). Paragrafen i betaltjänstlagen är inte begränsad till betalning för någon viss typ av vara eller tjänst. Någon åtgärd krävs därför inte i anledning av att artikel 19 ska tillämpas även på finansiella tjänster. Artikel 21 anger att konsumenten inte får debiteras mer än en grundläggande samtalstariff för samtal till en telefontjänst i anslutning till ett ingånget avtal. Vid genomförandet av konsumenträttighetsdirektivet föranledde artikeln att en paragraf, 3 a §, infördes i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen). Paragrafen är inte begränsad till vissa avtalstyper utan omfattar även avtal om finansiella tjänster. Nuvarande regler lever därmed upp till direktivets krav. Samma bedömning görs vad avser artikel 22 om konsumentens uttryckliga samtycke till tilläggsavgifter som även den föranlett en bestämmelse i avtalsvillkorslagen (13 §). Av artikel 27 följer att konsumenten ska vara befriad från betalningsskyldighet för bland annat tjänster som tillhandahålls utan föregående beställning. Ett uteblivet svar från konsumenten ska inte anses innebära ett samtycke. Vid genomförandet av konsumenträttighetsdirektivet bedömdes svensk rätt leva upp till artikeln genom att lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område inte medger så kallad negativ avtalsbindning (prop. 2013/14:15 s. 32 och 158). Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning. Informationskrav Regeringens förslag De nuvarande reglerna om förhandsinformation ska fortsätta att gälla men anpassas till direktivet. Detsamma gäller den information som ska lämnas vid telefonförsäljning. Det ska inte längre vara möjligt för näringsidkaren att i vissa fall lämna förhandsinformation efter att avtal ingåtts. Om förhandsinformation lämnas senare än en dag innan avtalet ingås ska näringsidkaren vara skyldig att på nytt informera om ångerrätten. Skriftlighetskrav för telefonförsäljning ska fortsätta att gälla. De krav på förhandsinformation när avtal ingås på en marknadsplats online som gäller för bland annat avtal om köp av varor ska gälla även avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument. Näringsidkare ska fortsätta att anpassa informationen efter det medel för distanskommunikation som används. Lämnas informationen i elektronisk form ska viss information vara omedelbart synlig för konsumenten. Kraven på förhandsinformation ska inte gälla när annan författning med grund i unionsrätten är tillämplig. Utredningens förslag Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår en annan lagteknisk lösning för regeln som klargör vad som gäller när bland annat informationskrav i annan författning med grund i unionsrätten är tillämplig och för bestämmelserna om hur information ska lämnas. Utredningen föreslår vidare att kravet på att ange namnet på den person som är i kontakt med konsumenten vid telefonförsäljning behålls och väljer även i övrigt en annan lagteknisk lösning. Remissinstanserna De flesta remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot utredningens förslag. Bland annat Finansbolagens Förening och Svensk Försäkring ser positivt på att informationskraven ska vara subsidiära i förhållande till andra informationskrav och anser att överlappande lagstiftning medför tillämpningssvårigheter. Finansbolagens Förening, Swedish FinTech Association och Umeå universitet anser dock att utredningens förslag för att hantera förhållandet till annan författning medför svårigheter för tillämpningen avseende möjligheten att utläsa vilken lag som ska tillämpas och då förslaget förutsätter kunskap om vilka författningar som har sin grund i unionsrätten. Svenska Bankföreningen anser att informationskraven i betaltjänstlagen ska gälla i stället för kapitlets motsvarande krav. Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening anser att reglerna om hur informationen ska lämnas inte bör gå längre än direktivets krav på att anpassa informationen för personer med funktionsnedsättning och att skyldigheten att ange namnet på den som är i kontakt med konsumenten inte bör utesluta användandet av alias. Vidare anser de, i likhet med Svea hovrätt, att informationskravet om funktionen för utövande av ångerrätten ska gälla bara när det finns ångerrätt. Umeå universitet har synpunkter på utformningen av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning. Skälen för regeringens förslag Allmänt om kraven på förhandsinformation Direktivet innehåller regler om information som ska lämnas till konsumenten innan avtal ingås (artikel 16a). Artikeln preciserar de uppgifter som informationen ska innehålla, hur den ska lämnas, särskilda regler vid telefonförsäljning samt bevisbördan för att informationen lämnats på föreskrivet sätt. Artikeln reglerar även förhållandet till andra informationskrav i unionsrätten. Medlemsstaterna är oförhindrade att införa ytterligare krav på förhandsinformation. I flera hänseenden motsvarar direktivets krav de som gäller enligt 2002 års direktiv. Vissa justeringar har dock gjorts. Merparten av de befintliga kraven på förhandsinformation och hur information ska lämnas bör därför överföras till det nya kapitlet men anpassas för att motsvara direktivet. Anpassade informationskrav Direktivets krav föranleder vissa ändringar av den information som ska lämnas till konsumenten. Till att börja med bör uppgiften om näringsidkarens e-postadress kompletteras med uppgifter om andra kommunikationsmedel som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara informationen i en läsbar och varaktig form. Det bör även anges att en näringsidkare som agerar för annans räkning ska lämna motsvarande uppgift för den näringsidkaren. Direktivet medför att kravet på att information ska ges om ansvarig tillsynsmyndighet bör kompletteras med kontaktuppgifter till myndigheten. Regleringen bör utformas med beaktande av detta. Även informationskravet om ångerrätt bör kompletteras med uppgifter om de kommunikationsmedel som är relevanta för konsumentens förklaring om frånträde och om den nya funktionen för utövande av ångerrätt förekommer och var den då är placerad. Finansbolagens Förening, Svea hovrätt och Svenska Bankföreningen anser att det bör anges att informationen om funktionen ska lämnas i relevanta fall, det vill säga när bestämmelsen är tillämplig. Regeringen föreslår att det i lagtext anges att information ska lämnas om förekomsten av den funktion som regleras i lagen, vilket bör förstås som att informationen bara behöver lämnas när reglerna om funktionen är tillämpliga. Direktivet föranleder också ytterligare informationskrav. Näringsidkaren ska lämna information om konsekvenserna av sena eller uteblivna betalningar. Ett krav med denna innebörd bör införas. Kravet tar sikte på följderna av konsumentens avtalsbrott. Det bör vara tillräckligt att ange vad som allmänt kan bli konsekvensen om betalning enligt avtalet uteblir. Även de kontaktuppgifter som krävs för reklamationer ska anges. Ett tillägg med denna innebörd bör göras. Kravet bör inte påverka bedömningen av om giltig reklamation skett via andra kommunikationskanaler än de angivna. Om priset har personanpassats genom ett automatiserat beslutsfattande ska det anges i förhandsinformationen. Motsvarande krav finns för varor och icke-finansiella tjänster (prop. 2021/22:174 s. 161) och det bör nu införas även för finansiella tjänster. Enligt direktivet ska också information om miljömässiga eller sociala mål för den finansiella tjänsten anges när sådana är integrerade i den finansiella tjänstens investeringsstrategi vilket bör framgå av kraven på förhandsinformation. En liknande skyldighet följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EU:s gröna taxonomiförordning) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar). Avseende den närmare innebörden av kravet bör vägledning kunna hämtas i nämnda EU-förordningar. Någon skyldighet att lämna uppgift om den medlemsstat vars lagstiftning ligger till grund för de kontakter som leverantören tar med konsumenten framgår inte av direktivet. Kravet på en uppgift om vilket lands lag för marknadsföring som följts bör därför tas bort. I övrigt har vissa språkliga ändringar gjorts i direktivet men som inte motiverar någon ändring jämfört med de nuvarande reglerna. Det saknas också skäl att på nytt ta ställning till möjligheten att införa språkkrav (prop. 2004/05:13 s. 53–54). Direktivet innehåller inte längre någon uttrycklig skyldighet för näringsidkaren att överlämna avtalsvillkoren till konsumenten. Detta bör inte förstås som att näringsidkaren kan avstå från att överlämna villkoren. Exempelvis förutsätter beräkningen av ångerfristen att avtalsvillkoren överlämnas (se artikel 16b.1 andra stycket b). Kravet bör därför finnas kvar i lagen. Jämfört med 2002 års direktiv saknas en rätt för konsumenten att under avtalets gång på nytt få del av avtalsvillkoren och ett sådant krav bör därför inte föras in i det nya kapitlet. Det hindrar inte att näringsidkaren är behjälplig när en konsument på nytt vill ta del av avtalshandlingarna. Påminnelse om ångerrätten Direktivet innehåller en skyldighet för näringsidkaren att påminna konsumenten om dennes ångerrätt när förhandsinformationen lämnas senare än en dag innan konsumenten blir bunden av avtalet. Kravet syftar till att stärka konsumentens möjlighet att fatta välgrundade beslut. Påminnelsen ska innehålla uppgifter om möjligheten och förfarandet för att frånträda avtalet och lämnas på ett varaktigt medium mellan en och sju dagar efter att avtalet ingåtts. Regler med denna innebörd bör införas i det nya kapitlet. Hur information ska lämnas Direktivets bestämmelser om hur information ska lämnas överensstämmer i delar med 2002 års direktiv men ändringar har gjorts. Hittillsvarande regler bör föras över till det nya kapitlet men anpassas till direktivets krav. Enligt direktivet ska informationen på begäran tillhandahållas i ett lämpligt och tillgängligt format för konsumenter med funktionsnedsättning, inbegripet personer med synnedsättning. Enligt nuvarande ordning ska näringsidkaren ta särskild hänsyn till behoven hos underåriga och andra särskilt utsatta personer när information lämnas. Med detta avses bland annat konsumenter med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning (prop. 2017/18:129 s. 34–35 och 48). För att tillförsäkra direktivets efterlevnad bör dock ett tillägg göras om att näringsidkaren på begäran ska anpassa informationen på lämpligt sätt för personer med funktionsnedsättning. Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening anser att den föreslagna lagregeln går längre än vad direktivet kräver genom att omfatta underåriga och andra utsatta personer och efterfrågar en direktivskonform regel. Regeringen konstaterar att detta skulle försvaga konsumentskyddet för underåriga och andra utsatta personer jämfört med den nuvarande regleringen. För informationskrav kan medlemsstater anta eller behålla strängare regler än som följer av direktivet. Att försvaga skyddet framstår som olämpligt och bör därför inte komma i fråga. Direktivet innehåller ett krav på att informationen ska lämnas på ett klart och tydligt sätt samt vara enkel att läsa. Nuvarande krav på att informationen ska ges klart och begripligt uppfyller dessa krav och någon åtgärd krävs inte för att genomföra dem (prop. 2004/05:13 s. 133). Direktivet anger vidare att näringsidkaren ska ha bevisbördan för att information lämnats på föreskrivet sätt. Att så är fallet gäller även utan en uttrycklig lagregel (se exempelvis prop. 2004/05:13 s. 77–78). Någon åtgärd behövs därför inte. I direktivet finns en bestämmelse utan motsvarighet i 2002 års direktiv som ger näringsidkaren rätt att skikta information som tillhandahålls på elektronisk väg. Med skiktning avses att informationen anpassas efter exempelvis en skärm i en mobiltelefon så den framträder om konsumenten exempelvis klickar på en rubrik. Viss information ska alltid visas för konsumenten medan andra uppgifter kan hållas tillgängliga för konsumenten till exempel genom expanderbara rubriker. Informationen ska alltid kunna ses, sparas och skrivas ut i ett enda dokument. Den möjlighet som finns att anpassa information efter det medel för distanskommunikation som används tar närmast sikte på att information bör lämnas genom det kommunikationsmedel som avtalet ingås (prop. 2004/05:13 s. 133 och 158). Att konsumenten kan få information genom e-post eller på en webbplats där avtalet ingås bör även fortsatt vara en självklar utgångspunkt. Till skillnad från vad utredningen föreslår bör den bestämmelsen föras över till det nya kapitlet. Bestämmelsen om skiktning medger att information som lämnas på elektronisk väg anpassas visuellt så att all information inte samtidigt är synlig för konsumenten. Regeringen anser att regleringen bör genomföras med angivande av att den information som inte får skiktas ska vara omedelbart synlig för konsumenten när information ges i elektronisk form. Utöver den information som direktivet föreskriver kan det vara av vikt för konsumenten att enkelt ta del av kontaktuppgifter till näringsidkaren. Även denna information bör därför vara omedelbart synlig. Detta hindrar inte att ytterligare information i praktiken också görs omedelbart synlig. Som Lagrådet efterfrågar utvecklas i författningskommentaren vad som avses med uttrycket omedelbart synlig. Med undantag för vad som gäller vid telefonförsäljning medger det nya direktivet inte att informationsskyldigheten i vissa fall uppfylls efter att avtalet ingåtts. En sådan möjlighet finns i 2002 års direktiv och har genomförts i hittillsvarande kapitel (3 § fjärde stycket andra meningen). För att leva upp till direktivet bör bestämmelsen inte föras över till det nya kapitlet. Utgångspunkten är därmed att all förhandsinformation ska lämnas innan avtalet ingås. Informationskrav för avtal som ingås på en marknadsplats online För varor och icke-finansiella tjänster finns det särskilda informationskrav när avtal ingås på en marknadsplats online (2 kap. 2 b och 3 §§). Dessa krav grundar sig på konsumenträttighetsdirektivet (artikel 6 a) och blir genom direktivet tillämplig även för avtal om finansiella tjänster. För att leva upp till direktivet bör informationskraven föras in i det nya kapitlet och därmed gälla även avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument. Kraven bör dock anpassas till de avtal som omfattas av lagens tredje kapitel. Särskild reglering för telefonförsäljning För telefonförsäljning gäller särskilda informationskrav. Bestämmelserna i direktivet överensstämmer i stort med 2002 års direktiv men med vissa ändringar. Hittillsvarande regler bör föras över till det nya kapitlet men anpassas efter direktivet. Regeringen föreslår en annan lydelse än utredningen. För att bättre återspegla den situation som avses bör uttrycket telefonförsäljning användas i lag (prop. 2004/05:13 s. 158–159 och prop. 2017/18:129 s. 48–49). Samtliga uppgifter bör också lämnas i början av ett samtal som rör telefonförsäljning. Enligt den hittillsvarande regleringen gäller att namnet på den person som är i kontakt med konsumenten ska anges. Uppgiften saknar motsvarighet i direktivet. Ett antal remissinstanser, däribland Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening, efterfrågar förtydliganden av om bestämmelsen tillåter användande av alias. Enlig regeringen framstår det som naturligt att den som ringer för näringsidkarens räkning presenterar sig även utan att det framgår av lag. Dessutom gäller att uppgift om näringsidkarens identitet lämnas. Regeringen anser därför att det inte bör föreskrivas något krav i lag på att den som ringer anger sitt namn. Ett nytt krav är att uppgift ska lämnas om att ett samtal spelas in eller kan komma att spelas in. Ett sådant krav bör införas. Om konsumenten samtycker till det kan informationskraven vid telefonförsäljning begränsas till viss angiven information. Jämfört med 2002 års direktiv utökas den obligatoriska informationen till att omfatta även uppgift om näringsidkarens huvudsakliga verksamhet samt motsvarande uppgift avseende den för vars räkning näringsidkaren agerar. Regleringen bör kompletteras enligt detta. Enligt direktivet ska konsumenträttighetsdirektivets möjlighet att ha ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning gälla även för avtal om finansiella tjänster. Den frågan regleras inte i 2002 års direktiv och ett sådant skriftlighetskrav gäller redan vid telefonförsäljning av finansiella tjänster och instrument när näringsidkaren på eget initiativ kontaktar konsumenten per telefon (4 §). Motsvarande krav gäller för varor och tjänster enligt lagens andra kapitel. Skriftlighetskravet bör gälla fortsatt. Umeå universitet har synpunkter på kravets utformning och anger att ett avtal för att förklaras ogiltigt först måste ingås. Kravet fick sin utformning i samband med att det infördes ett allmänt skriftlighetskrav vid telefonförsäljning. Det finns inte nu anledning att göra någon ändring av paragrafens utformning (prop. 2017/18:129 s. 32–35 och 45). Förhållandet till annan författning Sedan 2002 års direktiv antogs har det tillkommit ett antal unionsakter som reglerar specifika finansiella tjänster vilket resulterat i att lagstiftning överlappar med direktivets tillämpningsområde. I syfte att hantera förhållandet till dessa rättsakter anges i direktivet dels att artikel 3.2 i konsumenträttighetsdirektivet om andra reglers företräde vid motstridighet ska tillämpas, dels att vissa bestämmelser i sektorspecifika rättsakter ska gälla i stället för direktivet (artikel 16a.10, 16b.6 och 16d.5). Speciallagstiftning har som utgångspunkt företräde framför generell lagstiftning vid motstridighet även utan en uttrycklig regel. Någon åtgärd behövs därför inte i anledning av artikel 3.2 konsumenträttighetsdirektivet. Däremot behövs lagregler för att genomföra artiklarna som föreskriver att vissa bestämmelser i andra rättsakter ska tillämpas i stället för motsvarande regler i direktivet. Utredningen föreslår att dessa lagregler ska utformas med angivande av att lag eller förordning med grund i unionsrätten ska tillämpas i stället för kapitlets bestämmelser. Finansbolagens Förening, Svensk Försäkring, Swedish FinTech Association och Umeå universitet anser att utredningens förslag gör det svårt att utläsa vilken lag som ska tillämpas och att bestämmelsen är svår att tillämpa då det förutsätter kunskap om vilka regler som har sin grund i unionsrätten. Enligt regeringen bör det i svensk lag undvikas att föreskriva att grunderna för en annan svensk lag ska avgöra en normkonflikt. I stället bör det framgå att kapitlets regler inte ska tillämpas när det finns annan lag eller EU-förordning med motsvarande regler som ska tillämpas. När det finns skäl att särskilja lag med grund i unionsrätten från annan lag bör den lag som ska ha företräde framför kapitlets bestämmelser anges uttryckligen. För förhandsinformation gäller detta lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (värdepappersmarknadslagen), konsumentkreditlagen (2010:1846) och lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution (försäkringsdistributionslagen). Därtill finns det ett antal EU-förordningar som exempelvis förordningen (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-förordningen) som medför att kapitlets krav på förhandsinformation inte ska tillämpas. Trots att informationskrav i nämnda författningar ska ha företräde framför kapitlet ska information om ångerrätten lämnas när direktivets regler om ångerrätt är tillämpliga eftersom informationen har betydelse för ångerfristen (se direktivets skäl 21–22). En bestämmelse med denna innebörd bör införas i det nya kapitlet. I värdepappersmarknadslagen och försäkringsdistributionslagen finns det upplysningsbestämmelser om att ytterligare informationskrav finns i distansavtalslagen. Då lagarnas informationskrav ska ha företräde framför distansavtalslagen bör dessa upplysningar tas bort. Vidare finns i vissa unionsakter uttryckliga regler om att direktivets informationskrav ska gälla. Sådana regler har genomförts i försäkringsdistributionslagen (5 kap. 16 § första stycket) och konsumentkreditlagen (10 och 10 a §§). Det bör därför framgå att kapitlets informationsregler inte ska tillämpas om det finns krav på förhandsinformation i annan författning, givet att annat inte framgår där. Svenska Bankföreningen anser att kapitlets informationskrav inte ska gälla när betaltjänstlagens informationskrav är tillämpliga. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (betaltjänstdirektivet) anger dock att vissa av direktivets informationskrav ska gälla betaltjänster (artikel 39 andra stycket). Artikeln har genomförts i nu gällande 3 kap. distansavtalslagen (3 § femte stycket) men bör av systematiska skäl överföras till betaltjänstlagen. Näringsidkarens förklaringsskyldighet Regeringens förslag Näringsidkaren ska ge de förklaringar som konsumenten behöver för att bedöma om tjänsten passar hans eller hennes behov och ekonomiska situation. Förklaringarna ska även omfatta tjänster som erbjuds i anslutning till den finansiella tjänsten eller det finansiella instrumentet. Konsumenten ska ha rätt att på begäran få förklaringarna lämnade genom mänsklig medverkan. Det ska förtydligas att information och förklaringar som lämnas enligt lagen ska vara utan kostnad för konsumenten. Kraven på förklaringar ska inte gälla när annan författning med grund i unionsrätten är tillämplig. Utredningens förslag Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens men utredningen har valt en annan lagteknisk lösning och begreppsbildning. Remissinstanserna De flesta remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot utredningens förslag. Finansbolagens Förening, Swedish FinTech Association och Svenska Bankföreningen efterfrågar en konkretisering av vilka åtgärder som krävs för att kravet ska anses uppfyllt. Svea hovrätt efterfrågar en mer precis regel och anger att en allmänt hållen regel kan förlora i skärpa. Skälen för regeringens förslag Bättre möjligheter att förstå avtalet Direktivet anger att näringsidkaren är skyldig att ge konsumenten förklaringar av det föreslagna avtalet. Detta innebär att näringsidkaren på konsumentens begäran ska lämna upplysningar som medför att konsumenten kan bedöma om avtalet och kompletterande tjänster är anpassade till sina behov och ekonomiska situation. Direktivet preciserar att förklaringarna ska innehålla förhandsinformationen, information om avtalets viktigaste egenskaper och de specifika verkningar som avtalet kan väntas medföra. Att förklaringarna ska innehålla förhandsinformation bör innebära att näringsidkaren, om konsumenten ger uttryck för ett behov av det, ska kunna redogöra för informationens närmare innebörd. Vidare får förklaringarna anpassas till omständigheterna under vilka tjänsterna erbjuds, till vem och till vilken typ av tjänst det rör sig om. Direktivet lämnar därmed ett utrymme för att anpassa hur och i vilken omfattning förklaringarna bör lämnas. Direktivets artikel har en motsvarighet i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (2008 års konsumentkreditdirektiv) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/?U av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (bolånedirektivet) och som genomförts i 6 § konsumentkreditlagen (prop. 2009/10:242 s. 52–53 och prop. 2015/16:197 s. 83–84). Även Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2225 av den 18 oktober 2023 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG (2023 års konsumentkreditdirektiv) har en motsvarande artikel. Utgångspunkten bör vara att artikeln om förklaringar genomförs på liknande sätt som motsvarande bestämmelser i 2008 års konsumentkreditdirektiv och bolånedirektivet. Vid genomförandet av konsumentkreditdirektivet övervägdes om uttrycket upplysningar borde användas i stället för förklaringar. Förklaringar ansågs dock vedertaget i sammanhanget och bättre ge uttryck för vad som åsyftas (prop. 2009/10:242 s. 90–91). Uttrycket förklaringar bör därför användas även i distansavtalslagen. Till skillnad från konsumentkreditlagens bestämmelse, som fylls ut av kravet på god kreditgivningssed, finns det anledning att i det nya kapitlet precisera innebörden av de förklaringar som ska lämnas. En precisering efterfrågas också av Finansbolagens Förening, Svenska Bankföreningen, Swedish FinTech Association och Svea hovrätt. Jämfört med utredningens förslag bör syftet med förklaringarna och dess omfattning framgå av lag. Av förtydligande skäl bör även anges att förklaringarna ska lämnas på konsumentens begäran. Regleringen träffar ett stort antal finansiella tjänster vars karaktär och komplexitet varierar och konsumentens behov av förklaringar kan bero på erfarenhet och kunskap. I praktiken bör kravet innebära att näringsidkaren på fråga från konsumenten lämnar den information som är relevant, så som upplysningar om den närmare innebörden av förhandsinformationen eller produktens egenskaper. Förklaringsskyldigheten bör anses ha fullgjorts när näringsidkaren gett samtliga förklaringar som just den konsumenten behöver i det enskilda fallet (jfr prop. 2009/10:242 s. 91). Det bör därigenom säkerställas att konsumenten får sådana förklaringar som han eller hon behöver samtidigt som näringsidkaren på ett flexibelt sätt kan anpassa dem. Skyldigheten att lämna förklaringar bör vidare gälla under hela avtalstiden, även om syftet främst är att ge konsumenten ett tillräckligt underlag inför avtalets ingående (jfr prop. 2009/10:242 s. 91). Finansbolagens Förening, Svenska Bankföreningen och Swedish FinTech Association efterfrågar vidare en konkretisering av vilka åtgärder som behöver vidtas i distansavtalsflöden mot konsument. Sett till att skyldigheten gäller för avtal som ofta ingås över internet bör konsumenten i ett distansavtalsflöde ges möjlighet att på ett enkelt sätt kontakta näringsidkaren för att få förklaringar. Det kan röra sig om att telefonnummer till en kundtjänst anges eller genom tillhandahållande av en chattfunktion. I direktivet anges att reglerna om förklaringar inte ska tillämpas när det finns andra rättsakter som innehåller motsvarande regler (se avsnitt 5.2). När det gäller förklaringar bör förhållandet till annan lag regleras generellt då förklaringar i direktivets bemärkelse förekommer i författning med grund i unionsrätten. Sådana regler finns bland annat i värdepappersmarknadslagen, konsumentkreditlagen och försäkringsdistributionslagen. Enligt direktivet ska förklaringarna tillhandahållas kostnadsfritt för konsumenten. Regeringen anser att detta bör framgå av lag. För att undvika att rättsläget tolkas motsatsvis för annan information bör bestämmelsen ange att både information och förklaringar som ska lämnas enligt lagen ska vara kostnadsfria (jfr prop. 2015/16:197 s. 70–71). Enligt direktivet har näringsidkaren bevisbördan för att kraven på förklaringar har uppfyllts. Att så är fallet gäller även utan att det kommer till uttryck i lag (se exempelvis prop. 2004/05:13 s. 77–78). Någon särskild bevisbörderegel behövs därför inte. Mänsklig medverkan Enligt direktivet har konsumenten rätt att begära och erhålla mänsklig medverkan om näringsidkaren använder nätverktyg. Bestämmelsen finns i anslutning till bestämmelserna om de förklaringar som ska lämnas och bör förstås som att förklaringarna ska kunna lämnas av en människa. Förklaringarna bör enligt direktivet lämnas på samma språk som används för den förhandsinformation som lämnats till konsumenten. I utredningens lagförslag används uttrycket en person. Regeringen föreslår i stället en lydelse som ligger närmare direktivets begreppsbildning. Skyldigheten för näringsidkaren att erbjuda mänsklig medverkan är inte obegränsad. I direktivet anges att den ska gälla under kontorstid. Näringsidkaren bör kunna ange vissa tider då möjligheten till förklaringar finns tillgänglig så länge konsumenten i realiteten har tillgång till förklaringar under kontorstid. Skydd mot vilseledande webbplatser och applikationer Regeringens förslag Det ska införas ett skydd mot vilseledande utformning av webbplatser och mobilapplikationer som används för att tillhandahålla finansiella tjänster. Näringsidkaren ska inte få utforma, organisera eller driva onlinegränssnitt på ett sätt som väsentligen snedvrider eller försämrar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Utredningens förslag Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens men utredningen har valt en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna De flesta remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot utredningens förslag. Konsumentverket efterfrågar klargöranden av väsentlighetskravets innebörd. Svenska Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad anser att bestämmelsen om att det inte ska vara svårare att avsluta en tjänst än att ansluta sig till den är problematisk för vissa finansiella tjänster. Skälen för regeringens förslag Skydd mot vilseledande webbplatser och applikationer Direktivet innehåller nya regler som tar sikte på hur näringsidkaren får utforma sitt onlinegränssnitt (artikel 16 e). Med onlinegränssnitt avses programvara, inbegripet en webbplats eller en del av en sådan, och applikationer, inbegripet mobilappar. Bestämmelserna ska säkerställa att näringsidkare inte utformar, organiserar eller driver sina webbplatser eller applikationer på ett sätt som vilseleder eller manipulerar konsumenten eller på annat sätt väsentligen snedvrider eller försämrar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Bestämmelsen tar sikte på att förhindra bland annat att en webbplats eller mobilapplikation utformas i syfte att styra konsumenten att göra ofördelaktiga val. Medlemsstaterna ska också hantera minst en av tre metoder, nämligen att större synlighet ges åt vissa val när konsumenten uppmanas att fatta ett beslut, att konsumenten upprepat avkrävs val som redan gjorts eller att förfarandet för att avsluta en tjänst görs svårare än att ansluta sig till den. I förordningen om digitala tjänster finns liknande regler. De tar sikte på näringsidkare som tillhandahåller onlineplattformar. Direktivet avser i stället näringsidkare som erbjuder finansiella tjänster online. Bestämmelsens genomförande De åtgärder som bestämmelsen reglerar bör många gånger omfattas av marknadsföringslagens (2008:486) förbud mot aggressiv och vilseledande marknadsföring. Marknadsföringslagen kräver dock att marknadsföringen har en viss ekonomisk påverkansgrad på mottagaren för att den ska anses otillbörlig. Direktivets krav bör i stället gälla så snart exempelvis webbplatsen är utformad så att den typiskt sett kan anses vilseleda, manipulera eller på annat sätt väsentligen snedvrida eller försämra konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. I kapitlet bör införas regler med denna innebörd. Uttrycket onlinegränssnitt förekommer i andra EU-rättsakter och används bland annat i lagens andra kapitel och i marknadsföringslagen. När uttrycket togs in där ansåg lagstiftaren att det inte fanns behov av en särskild definition i lagtext (prop. 2021/22:174 s. 39–40). Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning. En förutsättning enligt bestämmelsen är alltså att de metoder som används kan anses vilseleda konsumenten. I frågan om vilken eller vilka metoder som ska hanteras anser regeringen att samtliga metoder bör anges som exempel på åtgärder som bör beaktas särskilt vid prövningen av om onlinegränssnittet väsentligen snedvrider eller försämrar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Svenska Bankföreningen och Svensk Värdepappersmarknad anger att åtgärden om att det inte ska vara svårare att avsluta en tjänst än att ansluta sig till den är problematisk för vissa finansiella tjänster. Exempelvis kan det enligt dem finnas säkerhetsskäl som motiverar vissa kontroller innan en tjänst avslutas. Regeringen konstaterar att det i sådana fall knappast bör vara fråga om vilseledande åtgärder. Konsumenten kan av berättigade skäl behöva identifiera sig eller bekräfta vissa val. Regleringen tar inte sikte på åtgärder som krävs för att näringsidkare ska kunna efterleva regelverket för att exempelvis motverka penningtvätt. Avgörande är i stället om åtgärderna är sådana att de typiskt sett vilseleder konsumenten. Konsumenten kan även behöva vidta vissa åtgärder, som att föra över pengar från ett konto, som inte kan betraktas som en vilseledande åtgärd. Konsumentverket efterfrågar klargöranden av väsentlighetskravets innebörd. Enligt regeringen bör kravet innebära att en åtgärd för att träffas av kravet ska ha betydande påverkan på konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut genom att försämra eller genom att snedvrida förmågan. Väsentlighetskravet gäller alltså både bedömningen av om utformningen snedvrider och bedömningen av om utformningen försämrar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Konsumentens ångerrätt Regeringens förslag Nu gällande regler om ångerrätt ska fortsätta att gälla men justeras för att motsvara direktivets krav. Bland annat ska en yttre tidsgräns för ångerfristen införas. För avtal som ingås via onlinegränssnitt ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten. Konsumenten ska genom en sådan funktion kunna frånträda avtal om såväl finansiella tjänster som andra varor och tjänster som omfattas av lagen. Reglerna om ångerrätt ska inte gälla om konsumenten enligt annan författning med grund i unionsrätten har rätt att ångra avtalet eller under viss tid överväga konsekvenserna av avtalet. Utredningens förslag Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens men utredningen har valt en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna Merparten remissinstanser tillstyrker eller invänder inte mot utredningens förslag. Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden anser att förslaget om ångerfristens yttre tidsgräns bör förtydligas. Svensk Försäkring, Svensk Handel, Sveriges advokatsamfund och Swedish FinTech Association anser att funktionen för utövande av ångerrätten bör tillåta praktiskt lämpliga lösningar i de olika verksamheter som berörs. Svenska Bankföreningen och Sparbankernas Riksförbund invänder mot att konsumenten kan välja hur mottagningsbeviset för frånträdet ska skickas då det finns säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. De anser även att konsumenten ska kunna ange eller bekräfta uppgifterna för identifiering av avtalet. Skälen för regeringens förslag Konsumentens ångerrätt Enligt gällande regler har konsumenten en möjlighet att frånträda avtalet inom 14 eller 30 dagar, beroende på avtalstyp. Ångerfristen börjar löpa antingen den dag då avtalet ingås eller när konsumenten fått del av avtalsvillkoren och förhandsinformationen (7–8 §§). Från ångerrätten finns undantag för exempelvis finansiella tjänster där priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan påverka (2 §). Direktivets regler om ångerrätt överensstämmer i stort med 2002 års direktiv men vissa ändringar har gjorts. Dagens regler bör därför gälla fortsatt men med de justeringar som motiveras av direktivet. Jämfört med 2002 års direktiv är undantagen från ångerrätten för vissa finansiella tjänster oförändrade. Finansbolagens Förening, Svensk värdepappersmarknad och Svenska Bankföreningen efterfrågar förtydliganden av om även konton som avser förvar av de produkter som undantas, exempelvis ISK-konton, omfattas av undantagen. Regeringen konstaterar att direktivet inte motiverar en ändring av gällande rätt och att det inte heller i övrigt finns skäl att förtydliga lydelsen. Till skillnad från 2002 års direktiv saknas en särreglering av ångerfristen för livförsäkringar. De nuvarande reglerna om att ångerfristen för livförsäkringar börjar löpa när konsumenten får kännedom om att avtalet kommit till stånd bör därför inte föras över till det nya kapitlet. Ytterligare en skillnad från 2002 års direktiv är att en ångerfrist om 30 dagar enbart gäller för privat individuellt pensionssparande och inte för livförsäkringar. Ändringarna hänger samman med att en möjlighet att säga upp ett sådant avtal regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II-direktivet). Dessa bestämmelser tillgodoses av försäkringsavtalslagen (11 kap. 5 §, jfr prop. 2004/05:13 s. 83). Ångerfristen om 30 dagar för livförsäkringar bör därmed inte föras över till det nya kapitlet. Enligt direktivet ska en yttre tidsgräns gälla för ångerfristen. Artikeln saknar motsvarighet i 2002 års direktiv. Enligt de nuvarande reglerna kan ångerfristen i princip vara obegränsad om den information eller de avtalsvillkor konsumenten får del av brister. Av direktivet framgår i stället att ångerfristen trots bristfällig information eller avtalsvillkor ska ha en yttersta tidsgräns. Gränsen gäller bara om konsumenten åtminstone fått informationen om ångerrätten. En liknande bestämmelse finns i lagens 2 kap. (12 § fjärde stycket). En lagregel krävs för att genomföra en yttre tidsgräns för ångerfristen även för avtal enligt tredje kapitlet. Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden anser att förhållandet mellan den yttre tidsgränsen och informationen om ångerrätt bör förtydligas. För att bättre återspegla undantagets innebörd föreslår regeringen en annan lagteknisk lösning än utredningen. Jämfört med 2002 års direktiv saknas en skyldighet för konsumenten att återlämna material som mottagits. Bestämmelsen rör finansiella tjänster och bör närmast vara avsedd för material som behövs för att utöva en viss tjänst, som en bankdosa eller annan säkerhetsutrustning (prop. 2004/05:13 s. 162–163). Då skyldigheten inte framgår av direktivet bör kravet inte föras över till det nya kapitlet. I direktivet anges att reglerna om ångerrätt inte ska tillämpas om konsumenten enligt en annan rättsakt har rätt att ångra avtalet eller under viss tid överväga konsekvenserna av avtalet (se avsnitt 5.2). När det gäller förhållandet till ångerrätt enligt annan författning bör det regleras generellt då de regler om ångerrätt som finns på området har sin grund i unionsrätten. Det handlar bland annat om konsumentkreditlagen och för-ordningen (EU) 2023/1114 av den av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar (MICA-förordningen). Även annan rätt än ångerrätt som ger konsumenten möjlighet att under viss tid överväga konsekvenserna av avtalet bör omfattas. En sådan bestämmelse finns bland annat för bostadskrediter i konsumentkreditlagen (13 a § andra stycket). Av direktivets skäl 18 framgår att även Solvens II-direktivets regler om uppsägningsrätt (artikel 186) utgör en sådan annan rätt som avses. Reglerna i Solvens II-direktivet tillgodoses av 11 kap. 5 § i försäkringsavtalslagen. Ett nytt sätt att ångra distansavtal online För att öka konsumenternas medvetenhet om ångerrätten och möjliggöra att den enkelt kan utnyttjas innehåller direktivet regler om en funktion för utövande av ångerrätten (artikel 11 a). När en konsument ingått ett avtal genom ett onlinegränssnitt, som en webbplats eller mobilapplikation, ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion som möjliggör att konsumenten kan ångra avtalet på webbplatsen eller i applikationen. Bestämmelsen konstituerar ingen ångerrätt i sig utan innebär att det ska finnas en teknisk lösning för att utöva ångerrätten. Funktionen ska enligt direktivet gälla för avtal om såväl varor och icke-finansiella tjänster som finansiella tjänster. Funktionen utgör ingen begränsning av andra sätt att ångra avtalet. Enligt direktivet ska funktionen bestå av tre huvudsakliga delar. För det första ska konsumenten kunna ange eller bekräfta uppgifter för identifiering av avtalet. För det andra ska konsumenten kunna bekräfta valet att frånträda avtalet. För det tredje ska näringsidkaren bekräfta mottagandet av meddelandet om frånträde genom ett mottagningsbevis. Kraven bör genomföras i lagtext som ligger nära direktivets lydelse. På så sätt tillförsäkras ett starkt konsumentskydd samtidigt som regleringen möjliggör flexibilitet och inte blir mer detaljerad än nödvändigt, vilket också efterfrågas av Svensk Försäkring, Svensk Handel, Sveriges advokatsamfund och Swedish FinTech Association. Lagrådet anser att ordet onlinegränssnitt bör föregås av ”i” i stället för ”genom” så att det framgår att bestämmelsen är tillämplig när ett avtal ingås i ett onlinegränssnitt. Regeringen anser dock att det i sammanhanget är tydligt att ordet genom innebär att avtalet ingåtts genom användande av ett onlinegränssnitt. Eftersom det kan vara fråga om flera olika onlinegränssnitt, som när avtalet ingås på en hemsida eller i en applikation, anser regeringen att uttrycket ”genom ett onlinegränssnitt” faller sig mer naturligt i förhållande till de olika situationerna som kan aktualiseras. Utredningen föreslår att konsumenten i ett meddelande ska kunna ange sitt namn, vilket avtal som frånträds samt vissa andra uppgifter. När en konsument identifierat sig vid inloggning kan det i stället vara lämpligt att uppgifterna tillhandahålls av näringsidkaren och bekräftas av konsumenten. Regeringen anser därför att konsumenten bör kunna ange eller bekräfta uppgifterna. En sådan lydelse efterfrågas också av Sparbankernas Riksförbund och Svenska Bankföreningen. Direktivet föreskriver vidare en möjlighet för konsumenten att ange eller bekräfta ett elektroniskt medel för näringsidkarens mottagningsbevis. Sparbankernas Riksförbund och Svenska Bankföreningen anser inte att konsumenten bör kunna välja medel fritt då näringsidkare kan behöva ta hänsyn till exempelvis säkerhetskrav och krav på banksekretess. Enligt regeringen bör direktivet inte förstås som att konsumenten har en obegränsad möjlighet att välja kommunikationsmedel. Näringsidkaren bör i stället kunna tillhandahålla olika kommunikationssätt som konsumenten kan ange eller bekräfta. Direktivet föreskriver att konsumenten ska ges möjlighet att lämna förklaringen om frånträde genom en bekräftelsefunktion. Avsikten med detta bör vara att konsumenten uttryckligen ska bekräfta frånträdet för att undvika att ett avtal frånträds av misstag. I utredningens lagförslag används uttrycket bekräftelsefunktion. Regeringen anser i stället att en lydelse om att konsumenten kan sända meddelandet genom en uttrycklig bekräftelse bättre klargör vad som avses. Kan bekräftelsen av frånträdet göras genom en knapp som konsumenten ska klicka på bör texten på eller i omedelbar anslutning till knappen ange att bekräftelsen medför ett frånträde (jfr 2 kap. 9 §, se prop. 2013/14:15 s. 86–87). Enligt direktivet ska näringsidkaren utan onödigt dröjsmål skicka ett mottagningsbevis till konsumenten med bekräftelse av meddelandets tidpunkt och innehåll. För varor och icke-finansiella tjänster finns en liknande skyldighet som innebär att näringsidkaren ska bekräfta mottagandet av ett meddelande om frånträde som lämnats på näringsidkarens webbplats (2 kap. 10 §). Denna regel gäller oavsett hur avtalet ingåtts och möjliggör inte för konsumenten att ange eller bekräfta medlet för mottagningsbeviset. En särskild bestämmelse om mottagningsbevis bör därför införas i förhållande till funktionen. Sparbankernas Riksförbund anser att bekräftelsen ska skickas utan onödigt dröjsmål. Enligt regeringen bör dock uttrycket utan dröjsmål innebära att bekräftelsen ska skickas så snart det är möjligt och medger en tillräcklig flexibilitet för näringsidkaren. Enligt direktivet bör en konsument anses ha utövat sin ångerrätt om förklaring om frånträde skickas innan ångerfristen löpt ut. Motsvarande bestämmelser finns i det hittillsvarande kapitlet (2 kap. 10 § andra stycket respektive 3 kap. 7 § andra stycket). Av förtydligande skäl bör även funktionen knytas till dessa bestämmelser. Rättsmedel och påföljder Regeringens förslag Marknadsföringslagens sanktionsbestämmelser ska tillämpas vid överträdelser. Utredningens förslag Utredningens förslag stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår en ny utformning av distansavtalslagens sanktionsbestämmelser. Utredningen föreslår också att en ny sanktionsbestämmelse ska gälla för funktionen för utövande av ångerrätten, som innebär att näringsidkaren kan åläggas att tillhandahålla en sådan, men lämnar inget förslag på sanktion för näringsidkarens förklaringsskyldighet. Remissinstanserna Merparten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt om utredningens förslag. Konsumentverket anser att nuvarande utformning av sanktionsbestämmelserna bör gälla fortsatt. Svea hovrätt anser att skyldigheten att tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten och reglerna om näringsidkarens förklaringsskyldighet bör regleras på samma sätt som reglerna om tilläggsskydd för onlinegränssnitt. Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening anser att sanktioner kopplade till utformningen av onlinegränssnitt bör tas in i distansavtalslagen. Skälen för regeringens förslag Vissa skyldigheter omfattas av befintliga sanktionsbestämmelser Kraven på att det finns lämpliga och effektiva metoder som säkerställer direktivets efterlevnad motsvarar i allt väsentligt reglerna i 2002 års direktiv. Dessa har genomförts i det nuvarande kapitlet genom en hänvisning till marknadsföringslagens sanktionssystem och genom bestämmelser i avtalsvillkorslagen (prop. 2004/05:13 s. 76–77 och prop. 2013/14:15 s. 64–65). Denna ordning bör gälla även fortsättningsvis. Utredningen föreslår att nu gällande sanktionsbestämmelser omformuleras, något som Konsumentverket invänder mot. Enligt regeringen motiverar inte direktivet en ändrad formulering och nuvarande lydelse bör gälla fortsatt. En nyhet i direktivet är att medlemsstaterna ska säkerställa att överträdelser av bestämmelser som är tillämpliga på distansavtal om finansiella tjänster kan angripas genom sanktionsavgifter (artikel 24.6). Gällande rätt lever upp till direktivets krav i detta avseende genom möjligheten att enligt marknadsföringslagen utdöma marknadsstörningsavgift. Någon åtgärd behövs därför inte i anledning av artikeln (jfr prop. 2021/22:174 s. 122–125). Sanktionerna bör gälla kapitlets nya bestämmelser Informationsskyldighet för avtal som ingås på en marknadsplats online bör regleras på samma sätt som motsvarande bestämmelse i andra kapitlet (prop. 2021/22:174 s. 163–164). Svenska Bankföreningen och Finansbolagens Förening anser att sanktioner för bestämmelsen om vilseledande utformning av onlinegränssnitt bör tas in i lagen i stället för att det görs en hänvisning till marknadsföringslagen. Enligt regeringen framstår det dock som ändamålsenligt att marknadsföringslagens sanktionsbestämmelser kopplas till lagens bestämmelser så att den systematik som gäller i dag införs brett i kapitlet. Sanktioner för reglerna om otillåten utformning av onlinegränssnitt och näringsidkarens förklaringsskyldighet bör därför regleras genom marknadsföringslagens regler. Utredningen föreslår vidare att funktionen för utövande av ångerrätten regleras genom en ny bestämmelse om åläggande i marknadsföringslagen. Svea hovrätt anser att möjligheten till sanktioner därigenom skulle begränsas och föreslår att sanktioner för funktionen regleras på samma sätt som reglerna om vilseledande utformning av onlinegränssnitt. För att möjliggöra att marknadsföringslagens sanktionssystem i sin helhet kan tillämpas så att även brister i funktionen kan angripas, anser regeringen att sanktionsbestämmelsen för funktionen bör utformas i enlighet med övriga bestämmelser. Därigenom införs lämpliga och effektiva rättsmedel och effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av de nya bestämmelserna. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag Lagändringarna ska träda i kraft den 19 juni 2026 och vara tillämpliga på avtal som ingås efter ikraftträdandet. Utredningens förslag Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen förslår en särskild övergångsbestämmelse för försäkringsavtal. Remissinstanserna De flesta remissinstanserna tillstyrker eller invänder inte mot utredningens förslag. Skälen för regeringens förslag Ikraftträdande Enligt direktivet ska bestämmelserna tillämpas från och med den 19 juni 2026 då också 2002 års direktiv upphör att gälla. De föreslagna lagändringarna bör alltså träda i kraft den 19 juni 2026. Härigenom får berörda aktörer tid att anpassa sig till de nya kraven. Övergångsbestämmelser Direktivet saknar övergångsbestämmelser. Som utgångspunkt gäller att ny lag bara ska tillämpas på avtal ingångna efter lagens ikraftträdande. De lagändringar som regeringen föreslår bör gälla för avtal som ingås efter ikraftträdandet. Denna utgångspunkt gäller även utan en särskild övergångsbestämmelse. Förslagen innebär dock att många av de nuvarande bestämmelserna får ett nytt eller anpassat innehåll och av klargörande skäl föreslår regeringen därför en övergångsbestämmelse (jfr Lagrådets yttrande i prop. 1984/85:110 s. 366–367 och prop. 2024/25:17 s. 41–42). Till skillnad från vad utredningen föreslår behövs ingen särskild övergångsbestämmelse för försäkringsavtal. Om exempelvis ett försäkringsavtal förlängs eller på annat sätt omförhandlas efter ikraftträdandet, får det bedömas om det är fråga om ett nytt avtal eller om det är samma avtal som fortsätter tillämpas (prop. 2017/18:72 s. 70 och prop. 2024/25:17 s. 51). Konsekvenser Regeringens bedömning Förslagen medför ett stärkt skydd för konsumenter som ingår distansavtal om finansiella tjänster och andra varor och tjänster online. För företag som erbjuder finansiella tjänster på distans eller andra varor och tjänster på webbplatser eller i applikationer kan ändringarna medföra vissa kostnader för att anpassa sig till de nya reglerna och utforma onlinegränssnitt i enlighet med dem. Med hänsyn till reglernas syfte får dessa konsekvenser anses godtagbara. Förslagen bedöms inte medföra ökade kostnader för det allmänna. Utredningens bedömning Utredningens bedömning stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna De flesta remissinstanserna lämnar utredningens bedömning utan invändning. Regelrådet bedömer att utredningens konsekvensutredning inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning då det saknas en storleksmässig beskrivning av företagen. Kommerskollegium framhåller att vissa av förslagen skulle kunna aktualisera EU:s anmälningsprocedur för informationssamhällets tjänster. Skälen för regeringens bedömning Allmänt om konsekvenserna Syftet med regeringens förslag är att förtydliga och stärka konsumentskyddet vid distansavtal. Förslagen genomför det EU-direktiv som Sverige har en skyldighet att genomföra i svensk rätt. Utrymmet för alternativa lösningar eller att avstå från att lämna förslag är begränsade. De som påverkas av lagen är i huvudsak näringsidkare och konsumenter, samt till viss del myndigheter som ska tillförsäkra reglernas efterlevnad. Konsumenter Reglerna kommer att stärka skyddet för konsumenter som ingår avtal om finansiella tjänster på distans eller en annan vara eller tjänst via ett onlinegränssnitt. Reglerna kommer ha betydelse för många. Information och tydliga regler är grundläggande för konsumentskyddet. Funktionen för utövande av ångerrätt kan förväntas göra det lättare för konsumenter att utöva sina rättigheter enligt lagen. Regler som begränsar hur näringsidkare får utforma sina webbplatser och applikationer bör tillsammans med funktionen och övriga förslag bidra till att konsumenter kan fatta informerade och välgrundade beslut som passar deras behov och ekonomiska situation. Att det införs regler som klargör hur distansavtalslagen förhåller sig till annan specifik lagstiftning på området för finansiella tjänster och finansiella instrument kan väntas medföra att bättre anpassad information når konsumenten. Ett genomförande av direktivet i svensk rätt bidrar till att skapa enhetliga regler inom EU och bör kunna leda till en förbättrad konkurrens och bättre villkor för konsumenterna oavsett i vilket land ett avtal ingås. Näringsidkare Reglerna ställer krav på näringsidkare som erbjuder avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument på distans och utanför affärslokaler. Finansinspektionen har uppskattat att cirka 500–1 000 företag med tillstånd bedriver verksamhet som omfattas av reglerna om finansiella tjänster och finansiella instrument. Bland dessa näringsidkare finns exempelvis kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsdistributörer. För flertalet näringsidkare kommer förslagen innebära att de inte behöver tillämpa reglerna om förhandsinformation och ångerrätt i distansavtalslagen då deras produkter omfattas av sektorspecifika regler som har sin grund i unionsrätten. Detta innebär en regellättnad för företagen. För näringsidkare som blir skyldiga att tillhandahålla funktionen för utövande av ångerrätten kommer det uppstå kostnader för att ta fram funktionen. Enligt uppgifter som Svensk Handel lämnat till utredningen kommer merparten av deras 9 000 medlemsföretag att omfattas av skyldigheten. Kostnaden bör vara beroende av om näringsidkaren har den kompetens som krävs eller om sådan kompetens behöver hämtas utifrån för att anpassa näringsidkarens onlinegränssnitt. Kostnaden bör också påverkas av på vilket sätt näringsidkaren väljer att utforma funktionen. Inom ramen för utredningen har den enklaste tekniska utformningen av funktionen som införs i befintliga onlinegränssnitt uppskattats innebära initiala kostnader om cirka 20 000–50 000 kronor. En tekniskt mer avancerad utformning kan innebära högre kostnader. Regeringen konstaterar att företagen kommer ha stor möjlighet att välja en lösning i ett lägre kostnadsspann. För näringsidkare som omfattas av skyldigheten att lämna förklaringar innebär regeln ökade krav genom att förklaringar ska tillhandahållas genom mänsklig medverkan. Skyldigheten kan begränsas till vissa angivna tider så länge förklaringarna i realiteten är tillgängliga för konsumenten under kontorstid. Förklaringarna kan också ges på olika sätt även om de förutsätter mänsklig medverkan. I de fall näringsidkaren sedan tidigare erbjuder kontaktvägar som ger en konsument rätt till mänsklig kontakt medför förslaget inte några kostnader alls. För andra näringsidkare kan förslaget medföra ökade personalkostnader. Bestämmelserna om informationskrav för näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatser online bedöms medföra vissa marginella kostnader för att anpassa informationen. Detsamma gäller övriga informationskrav. Kostnader för en anpassning till förslagen om skydd mot vilseledande onlinegränssnitt är beroende av hur näringsidkaren sedan tidigare utformar sina onlinegränssnitt. Enbart de näringsidkare som använder sådana metoder som avses kommer att behöva vidta åtgärder som skulle kunna medföra ökade kostnader. I första hand bör reglerna vara handlingsdirigerande. Regelrådet anger att det i utredningens konsekvensanalys saknas en storleksmässig beskrivning av företagen, särskilt mot bakgrund av att de små företagen bedöms påverkas mer ingripande av förslaget. Regelrådet anser därför inte att utredningens konsekvensanalys lever upp till kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regeringen konstaterar att de förväntade konsekvenserna är avhängiga ett antal variabler och att det finns ett stort utrymme för företagen att själva påverka sina kostnader. Konsekvensanalysen bör därför godtas. Konsekvenser för det allmänna För det allmänna bedöms förslagen medföra endast begränsade merkostnader i anledning av att reglerna ändras. Konsumentverkets tillsynsuppgifter ändras inte på något annat sätt än att myndigheten ska utöva tillsyn över ändrade regler och ett fåtal nya. De kostnader en anpassning innebär bör rymmas inom myndighetens befintliga anslagsramar. De föreslagna reglerna bör inte innebära några ökade kostnader för konsumentvägledare, Allmänna reklamationsnämnden, domstolar eller andra myndigheter. Övrigt Kommerskollegium lyfter frågan om förslagen innebär tekniska föreskrifter som behöver anmälas till kommissionen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (anmälningsdirektivet). Tekniska föreskrifter kan bland annat vara regler för etablering av e-tjänsteleverantörer eller leverans av e-tjänster. Föreskrifter som genomför EU-lagstiftning behöver som utgångspunkt inte anmälas. Från anmälningsplikten undantas frågor som omfattas av unionsbestämmelser för finansiella tjänster. Regeringen konstaterar att de förslag som innebär en ändring av gällande rätt omfattas av unionsbestämmelser som i huvudsak gäller finansiella tjänster. Anmälningsskyldighet enligt anmälningsdirektivet föreligger därmed inte. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler 1 kap. Inledande bestämmelser Kostnadsfri information 6 §    Den information och de förklaringar som näringsidkaren ska lämna enligt denna lag ska vara kostnadsfria för konsumenten. Paragrafen är ny och förtydligar att den information och de förklaringar som näringsidkaren ska lämna enligt lagen ska vara kostnadsfria för konsumenten. Kravet gäller alla avtal som omfattas av lagen. Paragrafen genomför delvis artikel 16d.1 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. 2 kap. Avtal om varor och icke finansiella tjänster Information innan ett avtal ingås 2 §    Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten information om 1. sitt namn, organisationsnummer, telefonnummer, adress, e-postadress och andra medel för kommunikation via internet som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form, och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 2. varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är lämplig med hänsyn till varan eller tjänsten och till hur informationen ges, 3. varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter, eller, om priset inte kan anges i förväg, hur priset beräknas; om avtalet löper på obegränsad tid eller avser en prenumeration, ska även kostnaderna per faktureringsperiod och per månad anges, 4. personanpassning av priset på grund av automatiserat beslutsfattande, 5. kostnader för leverans eller porto och andra tillkommande kostnader, 6. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa, 7. villkoren för betalning samt för leverans eller fullgörande på något annat sätt och tidpunkt för leverans eller fullgörande; om avtalet ska ingås på näringsidkarens webbplats, ska det i början av beställningsprocessen anges vilka betalningssätt som godtas och om det finns några begränsningar för leveransen, 8. handpenning eller andra ekonomiska garantier som konsumenten ska lämna och de villkor som gäller för detta, 9. den rätt som konsumenten har att reklamera enligt lag, hur reklamation kan göras och gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan vända sig för att framställa klagomål, 10. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas, att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätten samt förekomsten av den funktion som avses i 10 a § och var den finns tillgänglig, 11. den skyldighet konsumenten vid utövande av ångerrätten kan ha att på egen bekostnad återsända varan samt, vid distansavtal, kostnaden för att återsända varan om den är sådan att den inte kan återsändas med post, 12. huruvida konsumenten är skyldig att ersätta näringsidkaren enligt 15 § 3 eller 4, 13. åtaganden från näringsidkaren eller tillverkaren om att, utöver vad som följer av lag, betala tillbaka det som betalats för varan, byta ut eller reparera den eller utföra någon form av service på den, ifall varan inte överensstämmer med uppgifter som lämnats i utfästelser eller marknadsföring eller om det finns andra avvikelser från uppgifter som lämnats på ett sådant sätt, 14. den assistans och service som gäller efter försäljningen, 15. uppförandekoder som gäller för näringsidkaren och hur konsumenten kan ta del av dem, 16. avtalets löptid, 17. kortaste giltighetstid för konsumentens skyldigheter enligt avtalet, 18. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills vidare eller förnyas automatiskt, 19. funktionen hos en vara med digitala delar, digitalt innehåll eller en digital tjänst, inbegripet tekniska skyddsåtgärder, 20. kompatibilitet och driftskompatibilitet mellan varor med digitala delar, digitalt innehåll och digitala tjänster, i den utsträckning näringsidkaren känner till eller borde känna till det, och 21. vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol. Vid en auktion får informationen enligt första stycket 1 ersättas med motsvarande uppgifter om auktionsförrättaren, om det är möjligt att delta i auktionen även på ett annat sätt än genom att använda ett medel för distanskommunikation. Under samma förutsättning får information enligt första stycket 9 om gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål avse auktionsförrättarens verksamhetsställe. Av paragrafen framgår vilken information näringsidkaren ska lämna till konsumenten innan ett avtal om varor och icke-finansiella tjänster ingås. Ändringarna genomför artikel 6.1 h i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. I första stycket 10 görs ett tillägg i anledning av näringsidkarens skyldighet att tillhandahålla en sådan funktion för utövande av ångerrätten som införs genom 10 a §. Näringsidkaren är skyldig att informera om funktionen när den förekommer och om var den då finns tillgänglig. Skyldigheten att tillhandahålla funktionen finns när avtalet ingåtts via ett onlinegränssnitt och då det finns ångerrätt, se 10 a §. Funktionen kan exempelvis finnas tillgänglig via näringsidkarens webbplats där konsumenten kan behöva logga in. 10 §    Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett tydligt meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 12 § (ångerfrist). Konsumenten kan för detta ändamål använda det standardformulär för utövande av ångerrätten som avses i 2 a § eller den funktion som avses i 10 a §. Om konsumenten lämnar meddelandet på näringsidkarens webbplats, ska näringsidkaren utan dröjsmål bekräfta mottagandet av meddelandet i en läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Om ångerrätten utövas genom den funktion som avses i 10 a § ska bekräftelsen lämnas på det sätt som anges där. Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram. Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller grundläggande bestämmelser om konsumentens ångerrätt och hur ångerrätten utövas. Den genomför artikel 11a.5 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. I första stycket andra meningen görs ett tillägg med innebörden att konsumenten även kan frånträda avtal om en vara eller en icke-finansiell tjänst genom en funktion som avses i 10 a §, se kommentaren till den paragrafen. En konsument som har sänt sitt meddelande genom funktionen innan ångerfristen har löpt ut ska anses ha sänt detta på ett ändamålsenligt sätt enligt andra stycket. I första stycket fjärde meningen förtydligas att bestämmelsen om näringsidkarens bekräftelse gäller när konsumenten lämnar ett meddelande på dennes webbplats i andra fall än när konsumenten använder sig av funktionen i 10 a §. Om ångerrätten utövas genom den funktion som avses i 10 a § ska bekräftelsen lämnas på sätt som anges där, se kommentaren till den paragrafen. 10 a §    När ett avtal ingås genom ett onlinegränssnitt ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten. Funktionen ska finnas lättillgänglig i onlinegränssnittet under hela ångerfristen och vara märkt på ett tydligt och lättläst sätt. I funktionen ska det vara möjligt för konsumenten att – i ett meddelande ange eller bekräfta sitt namn, uppgifter om det avtal som konsumenten vill frånträda samt i vilken elektronisk läsbar och varaktig form näringsidkaren ska bekräfta meddelandet (mottagningsbevis), och – sända meddelandet genom att uttryckligen bekräfta frånträdet. Näringsidkaren ska utan dröjsmål och på det sätt som konsumenten har angett eller bekräftat enligt andra stycket sända ett mottagningsbevis till konsumenten med bekräftelse av tidpunkten för mottagandet. I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om att näringsidkaren är skyldig att tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten när avtal ingåtts genom ett onlinegränssnitt. Paragrafen genomför artikel 11a i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5, där också Lagrådets synpunkter behandlas. I första stycket finns övergripande bestämmelser om näringsidkarens skyldighet att tillhandahålla funktionen, dess syfte och hur den ska utformas och finnas tillgänglig. Funktionen innebär en teknisk lösning som möjliggör för konsumenten att utöva sin ångerrätt. Näringsidkaren är skyldig att tillhandahålla funktionen för avtal som omfattas av kapitlet under två förutsättningar. Den första förutsättningen är att avtal har ingåtts genom ett onlinegränssnitt. Uttrycket onlinegränssnitt har samma innebörd som i 3 § och innefattar bland annat en webbplats eller en applikation i en mobiltelefon som syftar till att ge konsumenten tillgång till näringsidkarens varor eller tjänster (prop. 2021/22:174 s. 164). Den andra förutsättningen är att det finns en rätt att ångra avtalet enligt lagen eller någon annan författning. Paragrafen konstituerar inte i sig en sådan rätt. Funktionen ska under hela ångerfristen finnas lättillgänglig i onlinegränssnittet och vara märkt på ett tydligt och lättläst sätt. När ångerfristen börjar löpa och hur lång den ska vara regleras i 10 och 12 §§. Bestämmelsen hindrar inte att näringsidkaren har en funktion som alltid finns tillgänglig men som bara under ångerfristen kan leda till ett frånträde. Att funktionen ska finnas lättillgänglig i onlinegränssnittet innebär att den ska vara lätt för konsumenten att hitta på exempelvis den webbplats eller applikation där avtalet ingicks. Att funktionen ska vara märkt på ett tydligt och lättläst sätt kan innebära att den märks med orden ”ångra avtalet här” eller annan otvetydig motsvarande formulering som är läslig för konsumenten. I andra stycket finns bestämmelser om funktionens närmare utformning. Enligt första strecksatsen ska det vara möjligt för konsumenten att i ett meddelande ange eller bekräfta vissa uppgifter som behövs för att identifiera avtalet som konsumenten vill frånträda. Det kan ske genom att konsumenten själv fyller i sina personuppgifter och avtalsnummer, eller att en konsument som identifierat sig genom att logga in får möjlighet att bekräfta nämnda uppgifter. Konsumenten ska även kunna ange eller bekräfta i vilken elektronisk läsbar och varaktig form näringsidkaren ska skicka mottagningsbeviset enligt tredje stycket. Näringsidkaren kan utforma funktionen så att konsumenten antingen kan ange eller bekräfta formen för mottagningsbeviset. Med läsbar och varaktig form avses detsamma som i lagen i övrigt (se exempelvis prop. 2004/05:13 s. 135 och prop. 2017/18:129 s. 44). Enligt andra strecksatsen ska konsumenten kunna sända meddelandet genom att uttryckligen bekräfta sitt frånträde. Finns det en knapp som konsumenten ska klicka på för att bekräfta frånträdet, ska texten på eller i omedelbar anslutning till knappen ange att bekräftelsen medför ett frånträde, jfr 2 kap. 9 § (se prop. 2013/14:15 s. 86–87). I tredje stycket anges att näringsidkaren utan dröjsmål ska bekräfta tidpunkten för mottagandet genom ett mottagningsbevis. Konsumenten ska genom beviset få kännedom om och när näringsidkaren tagit emot konsumentens meddelande om frånträde. Mottagningsbeviset ska lämnas på det sätt som konsumenten valt eller bekräftat enligt andra stycket. Att bekräftelsen ska skickas utan dröjsmål innebär att den ska skickas så snart det är möjligt. 10 b §    Om näringsidkaren handlar i strid med 10 a § ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen ska handlandet anses vara otillbörligt. Paragrafen är ny och reglerar vilka påföljder som kan komma i fråga om en näringsidkare handlar i strid med 10 a §. Paragrafen genomför artikel 24.1 och 24.6 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. Paragrafen innehåller en hänvisning till marknadsföringslagen vars sanktionssystem är tillämpligt om näringsidkaren handlar i strid med 10 a §. Det innebär att den lagens sanktioner kan användas om en näringsidkare inte tillhandahåller en funktion för utövande av ångerrätten som är utformad i enlighet med vad som föreskrivs i 10 a §. Sådant handlande ska vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen anses otillbörligt mot konsumenten. 3 kap. Avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument Det hittillsvarande 3 kap. upphävs samtidigt som det införs ett nytt kapitel med samma namn. Tillämpningsområde 1 §    Detta kapitel gäller för avtal mellan en näringsidkare och en konsument om kredit, försäkring, betalning eller andra finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument. Med finansiella instrument avses detsamma som i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Det som sägs i detta kapitel om finansiella instrument gäller också andra finansiella produkter. Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, anger kapitlets tillämpningsområde för lagens bestämmelser om distansavtal och avtal utanför affärslokaler när det gäller finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 1 § första och femte styckena samt delvis andra stycket (se prop. 2004/05:13 s. 145–150 och prop. 2013/14:15 s. 96). Undantag från tillämpningsområdet och vissa bestämmelser i kapitlet framgår av 2 och 3 §§. Paragrafen genomför delvis artikel 3.1b i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. 2 §    Kapitlet gäller inte för avtal utanför affärslokaler om det pris som konsumenten sammanlagt ska betala understiger 400 kronor. Kapitlet gäller inte heller för de enskilda tjänster eller överlåtelser som utförs inom ramen för ett avtal om fortlöpande tjänster eller återkommande överlåtelser. Paragrafen anger undantag från kapitlets tillämpningsområde och motsvarar delvis hittillsvarande 1 § andra och tredje styckena (se prop. 2004/05:13 s. 145–150 och prop. 2013/14:15 s. 96). Undantag för avtal som omfattas av konsumentkreditlagen (2010:1846) följer av 7 §, 12 § tredje stycket och 16 §. Paragrafen genomför delvis artikel 3.1b i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. 3 §    Om parterna inom ett år ingår ett nytt avtal om samma slag av finansiella tjänster eller finansiella instrument, behöver näringsidkaren inte på nytt ge information eller förklaringar enligt 4–6, 9, 11 och 12 §§. Paragrafen anger undantag från tillämpningen av vissa av kapitlets paragrafer och motsvarar delvis hittillsvarande 1 § fjärde stycket (se prop. 2004/05:13 s. 145–150). Jämfört med vad som hittills gällt görs ett tillägg som innebär att näringsidkaren vid återkommande tjänster inte är skyldig att på nytt ge konsumenten förklaringar. Vad som avses med förklaringar framgår av 12 §. Paragrafen genomför delvis artikel 3.1b i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1, där också Lagrådets synpunkter behandlas. Information innan ett avtal ingås 4 §    Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten information om 1. sitt namn, organisationsnummer, huvudsakliga verksamhet, telefonnummer, adress, e-postadress eller andra medel för kommunikation som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 2. ansvarig tillsynsmyndighet, om verksamheten kräver tillstånd, samt tillsynsmyndighetens adress, webbplats och andra kontaktuppgifter, 3. den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets huvudsakliga egenskaper, 4. den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets pris, inbegripet arvoden, skatter och avgifter, 5. att det med avtalet kan följa skatter, avgifter eller kostnader som varken betalas genom näringsidkaren eller påförs av denne, 6. de särskilda risker som följer med det finansiella instrument som avtalet avser, inklusive uppgift om att den tidigare värdeutvecklingen och avkastningen inte ger någon säker vägledning i fråga om den framtida utvecklingen och avkastningen, 7. sättet för betalning och för fullgörande, 8. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt enligt 13 §, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas, uppgift om vad konsumenten enligt 20 § kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, telefonnummer och e-postadress eller andra medel för kommunikation som kan användas för utövande av ångerrätten samt förekomsten av den funktion som avses i 14 § och var den finns tillgänglig, 9. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa, 10. den tid under vilken erbjudandet gäller, 11. avtalets kortaste löptid, om avtalet avser en fortlöpande eller periodiskt återkommande finansiell tjänst, 12. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills vidare eller förnyas automatiskt, 13. påföljder vid dröjsmål med betalning, 14. avtalsvillkor om vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet och om vilken domstol som är behörig, 15. på vilket språk avtalsvillkoren och informationen tillhandahålls och på vilket språk näringsidkaren åtar sig att kommunicera under avtalstiden, 16. hur klagomål i fråga om avtalet behandlas, inklusive näringsidkarens kontaktuppgifter för hantering av reklamationer och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 17. vilka garantifonder eller liknande ersättningssystem som finns, 18. personanpassning av priset på grund av automatiserat beslutsfattande, 19. sociala och miljömässiga mål när sådana faktorer är integrerade i den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets investeringsstrategi, och 20. vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol. Näringsidkaren ska också tillhandahålla samtliga avtalsvillkor. Av paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, framgår vilken information näringsidkaren ska lämna till konsumenten innan ett avtal ingås. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 3 § första och tredje styckena (se prop. 2004/05:13 s. 153–157, prop. 2013/14:15 s. 97–98 och prop. 2017/18:129 s. 47–48). Paragrafen genomför delvis artikel 16a.1 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Första stycket innehåller i tjugo punkter en uppräkning av den förhandsinformation som näringsidkaren ska ge, varvid viss information tillförs och viss information tas bort i förhållande till de informationskrav som gäller enligt den hittillsvarande regleringen. I första punkten görs ett tillägg om att näringsidkaren kan ange ett alternativ till e-postadress i form av ett annat medel för kommunikation som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form. Näringsidkaren kan därmed välja mellan att ange epostadress eller ett annat medel för kommunikation. En förutsättning är att kommunikationsmedlet medger att konsumenten kan bevara informationen i en läsbar och varaktig form. Med läsbar och varaktig form avses detsamma som i lagen i övrigt, se exempelvis 2 kap. 10 a §. Om näringsidkaren agerar för någon annans räkning ska motsvarande uppgifter anges för denne. I andra punkten görs ett tillägg om att tillsynsmyndighetens adress, webbplats och andra kontaktuppgifter ska anges. Syftet är att konsumenten på ett enkelt sätt ska kunna kontakta tillsynsmyndigheten. Med andra kontaktuppgifter avses exempelvis telefonnummer eller e-postadress. I åttonde punkten görs ett tillägg om att näringsidkaren ska ange telefonnummer och e-postadress eller andra medel för kommunikation som kan användas för utövande av ångerrätten. Det görs även ett tillägg i anledning av näringsidkarens skyldighet att tillhandahålla en sådan funktion för utövande av ångerrätten som införs genom 14 §. Näringsidkaren är skyldig att informera om funktionen när den förekommer och var den då finns tillgänglig, se kommentaren till 2 kap. 2 §. Trettonde punkten ändras så att det inte längre föreskrivs att uppgift ska lämnas om vilket lands lag om marknadsföring som har följts. I stället ska uppgift om vilka påföljder som kan bli aktuella vid dröjsmål med betalning lämnas. Det är tillräckligt att näringsidkaren anger vad som i allmänhet kan bli följden om konsumenten inte betalar, som att avtalet sägs upp. I sextonde punkten görs ett tillägg om att näringsidkaren ska ange kontaktuppgifter för hantering av reklamationer. Om näringsidkaren agerar för annans räkning ska motsvarande uppgifter anges även för den näringsidkaren. Skyldighet att lämna uppgift om vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol framgår av punkten tjugo. Artonde punkten saknar motsvarighet i den hittillsvarande paragrafen och innebär att uppgift ska lämnas om personanpassning av priset på grund av automatiserat beslutsfattande. Med detta avses detsamma som i 2 kap. 2 § 4 (se prop. 2021/22:174 s. 160–161). Nittonde punkten saknar motsvarighet i den hittillsvarande paragrafen och innebär att uppgift ska lämnas om sociala och miljömässiga mål när dessa är integrerade i den finansiella tjänsten eller det finansiella instrumentets investeringsstrategi. Tjugonde punkten motsvarar hittillsvarande punkten sexton såvitt avser information om möjligheten att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol. Skyldigheten att informera om hur klagomål behandlas framgår i stället av punkten sexton. Bestämmelser om hur informationen ska ges till konsumenten i hittillsvarande 3 § första, andra och fjärde styckena framgår nu i stället av 5 och 8 §§. Undantag från informationskrav för betaltjänster införs i 4 kap. 20 b § lagen (2010:751) om betaltjänster, se kommentaren till den paragrafen. 5 §    Informationen och avtalsvillkoren som avses i 4 § ska ges i rimlig tid innan ett avtal ingås. Om information ges senare än en dag innan avtalet ingås, ska näringsidkaren inom sju dagar efter avtalets ingående på nytt ge en konsument som har ångerrätt enligt 13 § information enligt 4 § första stycket 8. I paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, finns regler om vid vilken tidpunkt förhandsinformationen och avtalsvillkoren ska ges till konsumenten och följderna av att informationen lämnas senare än en dag innan avtalet ingås. Paragrafens första stycke motsvarar delvis hittillsvarande 3 § första och tredje styckena. Paragrafen genomför artikel 16a.5 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Enligt andra stycket ska näringsidkaren, om information ges senare än en dag innan avtalet ingås, inom sju dagar efter avtalets ingående på nytt ge information om ångerrätten enligt 4 § första stycket 8. Skyldigheten gäller om konsumenten har ångerrätt. Informationen ska lämnas inom sju dagar efter avtalets ingående. 6 §    Innan ett avtal ingås på en marknadsplats online ska den näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatsen ge konsumenten information om 1. de kriterier som främst bestämmer rankningen av erbjudanden som presenteras vid en sökning och deras betydelse jämfört med andra kriterier, 2. huruvida den som erbjuder en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument är näringsidkare eller inte, baserat på den uppgift om det som denne har lämnat, 3. ifall den som erbjuder en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument inte är näringsidkare, att bestämmelserna i denna lag och andra konsumentskyddande lagar inte gäller, och 4. i de fall förpliktelserna enligt avtalet är uppdelade mellan den som erbjuder en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument och den som tillhandahåller marknadsplatsen, hur förpliktelserna är uppdelade. I paragrafen regleras näringsidkarens skyldighet att ge konsumenten information innan ett avtal ingås på en marknadsplats online. Paragrafen genomför artiklarna 3.1 b och 6a i konsumenträttighetsdirektivet. Paragrafen har samma innebörd som 2 kap. 2 b § (se prop. 2021/22:174 s. 161–163) men anpassas till att gälla finansiella tjänster och finansiella instrument. Vad som avses med uttrycket marknadsplats online framgår av 1 kap. 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 7 §    Bestämmelserna i 4, 5, 8, 9 och 11 §§ gäller inte om förhandsinformation ska ges enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2010:751) om betaltjänster, konsumentkreditlagen (2010:1846), lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller en EU-förordning, om inte annat föreskrivs där. Trots första stycket ska information enligt 4 § första stycket 8 ges till en konsument som har ångerrätt enligt 13 §. Paragrafen, som utformas i allt väsentligt enligt Lagrådets förslag, anger undantag för kapitlets bestämmelser om förhandsinformation som ska ges till konsumenten. Paragrafen saknar motsvarighet i hittillsvarande 3 kap. och genomför artikel 16a.10 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Enligt första stycket ska kapitlets bestämmelser om information inte tillämpas om information ska ges enligt de angivna lagarna eller en EU-förordning. När det i de angivna lagarna eller en EU-förordning, som omfattar avtal om finansiella tjänster eller instrument till konsumenter enligt kapitlets tillämpningsområde, finns regler om information som näringsidkaren ska ge konsumenten innan ett avtal ingås ska kapitlets bestämmelser alltså inte tillämpas. För att informationsskyldigheten i kapitlet inte ska tillämpas krävs att informationskraven i de hänvisade författningarna har samband med ett specifikt avtal om en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument. Detsamma gäller om det i en EU-förordning finns sådana regler. Ett exempel är förordningen (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-förordningen). Att kapitlets informationskrav inte ska tillämpas i de fall som anges i paragrafen gäller oavsett informationskravens detaljnivå (jfr artikel 16a.10) och om inte annat anges i de angivna lagarna eller en EU-förordning. Det senare innebär att information kan behöva ges enligt kapitlet om det anges uttryckligen i en lag eller en EU-förordning, se exempelvis 10 och 10 a §§ konsumentkreditlagen (2010:1846). Av andra stycket framgår att kapitlets krav på förhandsinformation om ångerrätt, trots vad som sägs i första stycket, ska gälla om kapitlets regler om ångerrätt är tillämpliga. Bestämmelsen tar sikte på situationen där förhandsinformation ska lämnas enligt annan författning, men där kapitlets regler om ångerrätt är tillämpliga, se 16 §. Information enligt 4 § första stycket 8 är då av betydelse för ångerfristen, jfr 17 §. Hur information och avtalsvillkor ska ges innan ett avtal ingås 8 §    Informationen och avtalsvillkoren som avses i 4–6 §§ ska ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Informationen ska ges klart och begripligt och på ett sätt som är anpassat till det medel för distanskommunikation som används. Om informationen ges i elektronisk form ska information enligt 4 § första stycket 1, 3–5 och 8 vara omedelbart synlig för konsumenten. Näringsidkaren ska ta särskild hänsyn till behoven hos underåriga och andra särskilt utsatta personer samt på begäran anpassa informationen på lämpligt sätt för personer med funktionsnedsättning. Informationen som avses i 6 § 1 ska ges i ett särskilt avsnitt i onlinegränssnittet och vara direkt och lätt tillgänglig från den plats där sökresultaten presenteras. Paragrafen reglerar hur information och avtalsvillkor ska ges innan ett avtal ingås enligt 4–6 §§. Första och andra styckena motsvarar delvis hittillsvarande 3 § andra och fjärde styckena (se prop. 2004/05:13 s. 157–158 och prop. 2017/18:129 s. 33–35 och 48). Ändringarna genomför artiklarna 6a och 16a.1 samt artikel 16a.6 och 16a.7 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Den tredje meningen i första stycket saknar motsvarighet i hittillsvarande 3 kap. och reglerar vad som ska gälla när informationen ges i elektronisk form, som på en webbplats, i en applikation eller via e-post. Bestämmelsen möjliggör för näringsidkaren att anpassa informationen på exempelvis en mobiltelefonskärm där all information inte kan vara synlig samtidigt. Viss angiven information ska då vara omedelbart synlig för konsumenten. Bestämmelsen är tillämplig när information visas i en sådan elektronisk form som medger att konsumenten visuellt kan ta del av den. Information enligt 4 § första stycket 1, 3–5 och 8 ska i sådana fall vara omedelbart synlig för konsumenten. Att information ska vara omedelbart synlig innebär att konsumenten ska kunna se viss information på den sida där konsumenten befinner sig i gränssnittet och där kunna tillgängliggöra sig informationen. Detta innebär att konsumenten ska kunna se informationen även utan att agera aktivt genom att exempelvis klicka för att få fram informationen. Övrig information kan näringsidkaren anpassa exempelvis på så sätt att den tillgängliggörs för konsumenten genom rubriker eller informationskategorier som, när konsumenten klickar på dem, visar ytterligare och mer detaljerad information. All information ska dock vara lättillgänglig och presenteras på ett tydligt sätt. Näringsidkaren får alltså inte gömma undan information eller avleda konsumentens uppmärksamhet (jfr 22 §). I andra stycket görs ett tillägg jämfört med den hittillsvarande regleringen. Genom tillägget förtydligas att näringsidkaren på begäran är skyldig att anpassa informationen på ett lämpligt sätt för personer med funktionsnedsättning. Kravet innebär att näringsidkaren exempelvis kan vara skyldig att anpassa informationen så att den kan uppfattas med ett annat sinne än synen. Tredje stycket motsvarar delvis 2 kap. 3 § första stycket och innebär att information enligt 6 § 1 ska ges i ett särskilt avsnitt i onlinegränssnittet och vara direkt och lätt tillgängligt från den plats där sökresultaten presenteras (se prop. 2021/22:174 s. 163–164). Särskilda regler vid telefonförsäljning 9 §    Vid telefonförsäljning ska konsumenten i början av samtalet informeras om näringsidkarens identitet, syftet med samtalet och om samtalet kan komma att spelas in. I paragrafen finns bestämmelser om informationskrav som gäller vid telefonförsäljning. Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 4 § första stycket men med vissa justeringar och tillägg (se prop. 2004/05:13 s. 158–160 och prop. 2017/18:129 s. 48–49). Paragrafen genomför artikel 16a.3 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Av paragrafen framgår att näringsidkaren vid varje telefonsamtal som innebär telefonförsäljning ska lämna viss angiven information till konsumenten. Lydelsen anpassas för att motsvara direktivet och begreppet telefonförsäljning används. Att uppgift om namnet på den person som ringer upp och dennes relation till näringsidkaren ska lämnas framgår inte längre av bestämmelsen. Att så ändå sker är i de flesta fall naturligt. Genom bestämmelsen införs ett krav på att näringsidkaren ska ange om samtalet kan komma att spelas in. Skyldigheten gäller så snart en sådan möjlighet finns oavsett om en faktisk inspelning görs. 10 §    Om ett avtal ska ingås till följd av att näringsidkaren på eget initiativ kontaktar konsumenten per telefon i syfte att ingå ett distansavtal ska näringsidkaren bekräfta sitt anbud i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Ett avtal ingås genom att konsumenten efter samtalet skriftligen accepterar näringsidkarens anbud. Ett avtal som inte har ingåtts på detta sätt är ogiltigt och konsumenten är då inte skyldig att betala för några finansiella tjänster eller finansiella instrument. Konsumenten ska informeras om detta i näringsidkarens bekräftelse av anbudet. Paragrafen innehåller bestämmelser om formkrav som gäller vid viss telefonförsäljning. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 § andra och tredje styckena men ändras redaktionellt till följd av att bestämmelserna om informationskrav vid telefonförsäljning i stället framgår av 9 § (se prop. 2017/18:129 s. 48–49). Paragrafen genomför artikel 8.6 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 11 §    I de fall ett avtal får ingås per telefon behöver näringsidkaren, om konsumenten uttryckligen samtycker till det, under samtalet endast ge information om näringsidkarens huvudsakliga verksamhet och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren samt information enligt 4 § första stycket 3–6, 8 och 15. Näringsidkaren ska dock upplysa konsumenten om att ytterligare information finns tillgänglig på begäran och ange vad denna information avser. Snarast efter det att avtalet har ingåtts ska näringsidkaren ge konsumenten all den information och samtliga avtalsvillkor som avses i 4 § i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Paragrafen innehåller en särreglering för informationsskyldigheten när avtal får ingås per telefon. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 4 a § (se prop. 2017/18:129 s. 49–50) och genomför artikel 16a.4 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. I första stycket görs ett tillägg jämfört med hittillsvarande reglering. Enligt tillägget ska näringsidkaren lämna uppgift om sin huvudsakliga verksamhet och, om näringsidkaren agerar för någon annan, motsvarande uppgift för den näringsidkaren, jfr 4 § första stycket 1. Näringsidkarens förklaringsskyldighet 12 §    Näringsidkaren ska på konsumentens begäran ge de förklaringar som konsumenten behöver för att avgöra om avtalet och kompletterande tjänster som erbjuds är anpassade till hans eller hennes behov och ekonomiska situation. Förklaringarna ska omfatta förhandsinformation enligt 4 §, avtalets viktigaste egenskaper och de verkningar som avtalet kan medföra. Konsumenten har rätt att på begäran få förklaringarna genom mänsklig medverkan och på det språk som anges i 4 § första stycket 15. Första och andra styckena gäller inte om förklaringar ska ges enligt en annan lag eller en EU-förordning. Enligt paragrafen ska näringsidkaren på konsumentens begäran ge vissa upplysningar om de avtal som erbjuds. Paragrafen saknar motsvarighet i hittillsvarande 3 kap. och genomför artikel 16d i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2 och 5.3. I första stycket framgår näringsidkarens skyldighet att lämna förklaringar, förklaringarnas syfte och deras närmare innehåll. För en näringsidkare som erbjuder avtal utan att vara i direktkontakt med konsumenten medför paragrafen att näringsidkaren behöver tillhandahålla en kommunikationsväg som konsumenten kan använda för att få tillgång till förklaringarna. Det kan handla om ett telefonnummer till näringsidkarens kundtjänst eller en chattfunktion. Förklaringsskyldigheten gäller hela avtalstiden. I första hand är den dock avsedd att ge konsumenten ett tillräckligt underlag inför avtalets ingående. Enligt första stycket första meningen ska näringsidkaren på konsumentens begäran ge de förklaringar som konsumenten behöver för att avgöra om avtalet och eventuella kompletterande tjänster som erbjuds är anpassade efter hans eller hennes behov och ekonomiska situation. Näringsidkarens förklaringsskyldighet aktualiseras därmed på konsumentens initiativ. Näringsidkaren ska lämna den information som den enskilda konsumenten behöver i förhållande till den erbjudna produkten. Konsumentens behov av förklaringar kan variera beroende på produktens komplexitet eller konsumentens förförståelse. Förklaringarna behöver därmed anpassas efter de behov som konsumenten ger uttryck för. Kraven på näringsidkarens förklaringar är högre för produkter som innebär särskilt stora risker eller vars konstruktioner är komplicerade. Någon skyldighet att lämna råd till konsumenten följer inte av paragrafen. Första stycket andra meningen anger omfattningen av vilka förklaringar näringsidkaren ska ha beredskap att ge. Vilka förklaringar näringsidkaren ska ge i det enskilda fallet beror dock på det behov konsumenten ger uttryck för. Hänvisningen till 4 § innebär att näringsidkaren vid behov ska återge eller förklara den närmare innebörden av förhandsinformationen. En beskrivning av avtalets viktigaste egenskaper kan omfatta hur tjänsten fungerar, avtalets huvudsakliga villkor och det totala pris som konsumenten ska betala. Konsumenten kan också behöva förklaringar för att välja mellan olika tjänster eller för att förstå om en kompletterande tjänst kan avslutas separat och vad konsekvenserna då blir. Förklaringar av avtalets verkningar kan innefatta de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna vid konsumentens avtalsbrott, en beskrivning av riskerna med tjänsten eller konsekvenserna av att konsumenten inte skyddar sin personliga behörighetsfunktion för ett konto. Av andra stycket framgår att konsumenten har rätt att på begäran få förklaringarna genom mänsklig medverkan och på det språk som anges i förhandsinformationen. Mänsklig medverkan innebär att konsumenten ska kunna kommunicera med en människa till exempel genom att ringa till näringsidkarens kundtjänst eller genom en chattfunktion på näringsidkarens webbplats. Chattbotar eller interaktiva verktyg som styrs av artificiell intelligens uppfyller inte kravet på mänsklig medverkan. Möjligheten till förklaringar kan erbjudas under vissa angivna tider så länge förklaringarna i realiteten är tillgängliga för konsumenten under kontorstid. I tredje stycket anges att första och andra styckena inte gäller när förklaringar ska lämnas enligt annan lag eller en EU-förordning. Detta gäller alltså när annan lag eller en EU-förordning omfattar avtal om finansiella tjänster eller instrument till konsumenter enligt kapitlets tillämpningsområde och innehåller tillämpliga regler om förklaringar. För att förklaringarna i annan författning ska ha företräde ska förklaringarna ha ett samband med ett specifikt avtal om en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument. En sådan förklaringsskyldighet finns i exempelvis konsumentkreditlagen (2010:1846). Konsumentens ångerrätt 13 §    Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 17 § (ångerfrist). Om avtalet ingåtts genom ett onlinegränssnitt kan konsumenten för detta ändamål använda en sådan funktion som avses i 14 §. Vid avtal om privat individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) är ångerfristen 30 dagar. Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram. Paragrafen innehåller bestämmelser om konsumentens rätt att frånträda ett avtal och motsvarar i huvudsak hittillsvarande 7 § (se prop. 2004/05:13 s. 161–162 och 176–178, prop. 2013/14:15 s. 98 och prop. 2022/23:7 s. 276). Paragrafen genomför artiklarna 11a, 16b.1 och 16b.3 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Första stycket ändras jämfört med hittillsvarande 8 § första stycket genom att den förlängda ångerfristen för livförsäkringar tas bort. För livförsäkringar har konsumenten i stället en uppsägningsrätt enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen (2005:104). Det görs också ett tillägg om att ett avtal som ingåtts genom ett onlinegränssnitt kan frånträdas genom en sådan funktion som avses i 14 §, se kommentaren till den paragrafen. Ett meddelande som har sänts genom funktionen ska anses ha sänts på ett ändamålsenligt sätt enligt paragrafens andra stycke. 14 §    När ett avtal ingås genom ett onlinegränssnitt ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten. Funktionen ska finnas lättillgänglig i onlinegränssnittet under hela ångerfristen och vara märkt på ett tydligt och lättläst sätt. I funktionen ska det vara möjligt för konsumenten att – i ett meddelande ange eller bekräfta sitt namn, uppgifter om det avtal som konsumenten vill frånträda samt i vilken elektronisk läsbar och varaktig form näringsidkaren ska bekräfta meddelandet (mottagningsbevis), och – sända meddelandet genom att uttryckligen bekräfta frånträdet. Näringsidkaren ska utan dröjsmål och på det sätt som konsumenten har angett eller bekräftat enligt andra stycket sända ett mottagningsbevis till konsumenten med bekräftelse av tidpunkten för mottagandet. Paragrafen anger att näringsidkaren är skyldig att tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten när avtal ingåtts genom ett onlinegränssnitt. Paragrafen saknar motsvarighet i hittillsvarande 3 kap. Motsvarande paragraf för varor och icke finansiella tjänster införs i 2 kap. 10 a §, se kommentaren till den paragrafen. Hur ångerfristen beräknas framgår av 13 och 17 §§ eller av bestämmelser i annan författning som ska tillämpas i stället, jfr 16 §. Paragrafen genomför artikel 11a i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5, där också Lagrådets synpunkter behandlas. Undantag från ångerrätten 15 §    Bestämmelserna om ångerrätt i 13, 14 och 17–21 §§ gäller inte avtal om 1. finansiell tjänst eller överlåtelse av finansiellt instrument, om priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan påverka och som kan inträffa under ångerfristen, 2. deltagande i emission eller annan likartad aktivitet, om priset för den rättighet som aktiviteten avser efter teckningstidens utgång kommer att bero på sådana svängningar på finansmarknaden som sägs i 1, eller 3. försäkring med en avtalad giltighetstid om en månad eller mindre. Bestämmelserna om ångerrätt gäller inte heller om båda parterna på konsumentens begäran har fullgjort sina förpliktelser enligt avtalet. Paragrafen innehåller undantag från kapitlets bestämmelser om ångerrätt och motsvarar i huvudsak hittillsvarande 2 § (se prop. 2004/05:13 s. 150–153 och prop. 2013/14:15 s. 96–97). Innebörden av det som hittills gällt om att bostadskrediter inte omfattas av kapitlets regler om ångerrätt följer nu i stället av 16 §. Paragrafen genomför artikel 16b.2 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 16 §    Bestämmelserna i 13, 15 och 17–21 §§ gäller inte om konsumenten enligt en annan lag eller en EU-förordning har rätt att ångra avtalet eller under viss tid överväga konsekvenserna av avtalet. Enligt paragrafen ska kapitlets regler om ångerrätt inte gälla om det i en annan lag eller en EU-förordning finns bestämmelser om ångerrätt eller annan rätt för konsumenten att under viss tid överväga konsekvenserna av avtalet. Paragrafen saknar motsvarighet i hittillsvarande 3 kap. och genomför artikel 16b.6 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2 och 5.5. När det i annan lag eller en EU-förordning, som omfattar avtal om finansiella tjänster eller instrument till konsumenter enligt kapitlets tillämpningsområde, finns regler om att konsumenten har rätt att ångra avtalet eller under viss tid överväga konsekvenserna av avtalet ska alltså kapitlets regler inte tillämpas. Med annan rätt för konsumenten att under viss tid överväga konsekvenserna av avtalet avses exempelvis betänketid för att överväga erbjudandet eller rätt att när som helst säga upp avtalet (jfr till exempel 13 a § andra stycket konsumentkreditlagen [2010:1846] och 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen [2005:104]). I paragrafen hänvisas inte till 14 § vilket innebär att en funktion som avses i den paragrafen tillämpas även när det finns regler om ångerrätt i annan författning. Ångerfristen 17 §    Ångerfristen börjar löpa den dag då avtalet ingås. Ångerfristen börjar dock löpa tidigast den dag då information och avtalsvillkor enligt 4 §, 7 § eller 11 § andra stycket kommer konsumenten till handa. Har information enligt 4 § första stycket 8 lämnats börjar ångerfristen trots första stycket aldrig löpa senare än den dag som infaller ett år efter avtalets ingående. I paragrafen anges vilken dag ångerfristen börjar löpa. Första stycket motsvarar delvis hittillsvarande 8 § (se prop. 2004/05:13 s. 161–162). Paragrafen genomför artikel 16b.1 andra och tredje stycket i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Jämfört med vad som hittills gällt så särregleras inte ångerfristen för livförsäkringar och det införs i första stycket en hänvisning till 7 §. Hänvisningen innebär att ångerfristen börjar löpa också i de fall näringsidkaren lämnar information till konsumenten enligt en annan lag eller en EU-förordning vars bestämmelser ska gälla i stället för kapitlets bestämmelser om information. Andra stycket innebär att det införs en yttre tidsgräns för ångerfristen. Om konsumenten fått information om ångerrätten enligt 4 § första stycket 8 börjar, trots vad som sägs i första stycket, ångerfristen löpa senast dagen som infaller ett år efter avtalets ingående. Vid en ångerfrist om 14 dagar innebär bestämmelsen att avtalet kan frånträdas senast efter tolv månader och 14 dagar även om de avtalsvillkor eller den förhandsinformation som överlämnats är ofullständig. Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt 18 §    Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska konsumenten snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad näringsidkaren har betalat till konsumenten. Tiden ska räknas från den dag då konsumenten lämnade eller sände sitt meddelande om att avtalet frånträds. Paragrafen anger vilka skyldigheter konsumenten har när denne utövar ångerrätten och motsvarar hittillsvarande 9 § med den skillnaden att det inte längre föreskrivs en skyldighet för konsumenten att sända tillbaka det material som erhållits från näringsidkaren (se prop. 2004/05:13 s. 162–163). Paragrafen genomför artikel 16c.5 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 19 §    Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska näringsidkaren snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad konsumenten har betalat till näringsidkaren, med avräkning för vad näringsidkaren får kräva enligt 20 §. Tiden ska räknas från den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att avtalet frånträds. Paragrafen anger vilka skyldigheter näringsidkaren har när konsumenten utövar sin ångerrätt och motsvarar hittillsvarande 10 § (se prop. 2004/05:13 s. 163). Paragrafen genomför artikel 16c.4 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 20 §    Näringsidkaren har rätt till ersättning för den tjänst som har tillhandahållits enligt avtalet innan ångerrätten utövades. Ersättningen får inte överstiga ett belopp som står i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt avtalet. Näringsidkaren får inte kräva betalning enligt första stycket, om näringsidkaren 1. har underlåtit att lämna information enligt 4 § första stycket 8 om vad konsumenten kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, eller 2. utan begäran från konsumenten har påbörjat fullgörandet av avtalet innan ångerfristen har löpt ut. Paragrafen reglerar näringsidkarens rätt till ersättning när konsumenten har utövat sin ångerrätt och motsvarar hittillsvarande 11 § (se prop. 2004/05:13 s. 164–166). Paragrafen genomför artikel 16c.1 och 16c.3 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Anknytande avtal 21 §    Om konsumenten utövar sin ångerrätt och det med anledning av avtalet har ingåtts ett anknytande avtal om tjänster som tillhandahålls av näringsidkaren eller av någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, ska det anknytande avtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon påföljd för detta. Paragrafen reglerar automatisk återgång av vissa anknytande avtal och motsvarar hittillsvarande 12 § (se prop. 2004/05:13 s. 166). Paragrafen genomför artikel 16b.4 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Otillåten utformning av onlinegränssnitt 22 §    Näringsidkaren får inte utforma, organisera eller driva sitt onlinegränssnitt på ett sätt som väsentligen snedvrider eller försämrar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Vid bedömningen enligt första stycket ska det särskilt beaktas om näringsidkaren 1. upprepade gånger begär att konsumenten ska göra ett visst val när det valet redan har gjorts, 2. ger större synlighet åt ett visst val, eller 3. gör det svårare att avsluta en tjänst än att ansluta sig till den. Paragrafen, som saknar motsvarighet i hittillsvarande 3 kap., begränsar hur näringsidkaren får utforma, organisera eller driva sitt onlinegränssnitt. Paragrafen genomför artikel 16e.1 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Av första stycket framgår att näringsidkaren inte får utforma, organisera eller driva sitt onlinegränssnitt på ett sätt som väsentligen snedvrider eller försämrar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Med detta avses att näringsidkaren inte får tillhandahålla en webbplats eller mobilapplikation som är designad så att konsumentens förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut eller göra val väsentligen snedvrids eller försämras. Så kan vara fallet om en webbplats utformas för att styra konsumenten till val eller handlingar som gynnar näringsidkaren men som inte ligger i konsumentens intresse. Så kan också vara fallet om val presenteras på ett oneutralt sätt, till exempel genom att framhäva vissa val visuellt eller med ljud. Med onlinegränssnitt avses detsamma som i 2 kap. 10 a §, se kommentaren till den paragrafen. Kravet på väsentlighet innebär att åtgärden ska ha betydande påverkan på konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Effekten av åtgärderna ska bedömas objektivt. Det innebär att en bedömning ska göras av om åtgärden typiskt sett kan anses vara vilseledande. I andra stycket anges åtgärder som vid bedömningen enligt första stycket ska beaktas särskilt. Uppräkningen av åtgärder är inte uttömmande och en prövning av om åtgärden är sådan som anges i första stycket ska göras i det enskilda fallet. Åtgärden i första punkten innebär att näringsidkaren upprepade gånger begär att en konsument ska göra ett visst val som konsumenten redan har gjort. Det kan handla om att konsumenten upprepat behöver avböja en tilläggstjänst som erbjuds i anslutning till avtalet. Åtgärden i andra punkten innebär att en större synlighet ges åt ett visst val. Ett exempel är när möjligheten att välja en tilläggstjänst exponeras visuellt med större text medan möjligheten att avstå göms undan. Tredje punkten tar sikte på metoder som gör det svårare för konsumenten att avsluta en tjänst än att ansluta sig till den. Det kan handla om att konsumenten behöver ta fler steg än vad som är motiverat för att avsluta avtalet eller flera gånger bekräfta att det sägs upp. Punkten hindrar inte åtgärder som är motiverade så som att konsumenten behöver föra över pengar från ett konto som ska avslutas, eller åtgärder som näringsidkaren behöver vidta av säkerhetsskäl eller för att exempelvis efterleva regelverket för att motverka penningtvätt. Sådana åtgärder kan inte anses väsentligen snedvrida eller försämra konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Påföljder 23 §    Om näringsidkaren inte ger information i enlighet med 4–6, 8, 9 eller 11 §, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. Paragrafen reglerar vilka påföljder som kan komma i fråga för näringsidkare som inte uppfyller informationskraven i 4–6, 8, 9 eller 11 §. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 6 § (se prop. 2007/08:115 s. 179 och prop. 2021/22:174 s. 169–170). Paragrafen genomför artikel 24.1 och 24.6 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. 24 §    Om näringsidkaren handlar i strid med 12, 14 eller 22 § ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen ska handlandet anses vara otillbörligt. Paragrafen, som saknar motsvarighet i hittillsvarande 3 kap., reglerar vilka påföljder som kan komma i fråga för en näringsidkare som agerar i strid med 12 § om näringsidkarens förklaringsskyldighet, 14 § om tillhandahållande av en funktion för utövande av ångerrätten eller 22 § om otillåten utformning av onlinegränssnitt. Paragrafen genomför artikel 24.1 och 24.6 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. Hänvisningen innebär att marknadsföringslagens sanktionssystem är tillämpligt om näringsidkaren handlar i strid med vad som föreskrivs i angivna paragrafer. Motsvarande paragraf införs i 2 kap. 10 b § i förhållande till det kapitlets regler om en funktion för utövande av ångerrätt, se kommentaren till den paragrafen. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. 2. För avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Enligt första punkten träder lagen i kraft den 19 juni 2026. Genom andra punkten tydliggörs att reglerna inte gäller för avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Om ett äldre avtal förlängs eller på något annat sätt omförhandlas efter ikraftträdandet, får det bedömas om det är fråga om ett nytt avtal eller om det är samma avtal som fortsätter tillämpas. Vid den bedömningen får det bland annat beaktas i vilken utsträckning tidigare villkor fortsätter gälla oförändrade eller om det snarare är fråga om villkorsändringar eller införande av nya villkor för avtalets fortsatta tillämpning (se bland annat prop. 2017/18:72 s. 70 och prop. 2024/25:17 s. 51). Paragrafen genomför artikel 2.1 i direktiv 2023/2673/EU. Övervägandena finns i avsnitt 6. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 9 kap. Uppföranderegler och investerarskyddsregler 14 §    Ett värdepappersinstitut ska förse sina kunder med lämplig och lättbegriplig information enligt 15–17 §§ i god tid innan institutet tillhandahåller en investeringstjänst eller sidotjänst. Informationen ska ge kunderna rimliga möjligheter att förstå arten av de investeringstjänster och finansiella instrument som institutet erbjuder och vilka risker som är förknippade med dem. Informationen får lämnas i standardiserad form. All information som ett värdepappersinstitut lämnar till sina kunder ska vara rättvisande och tydlig och får inte vara vilseledande. Marknadsföringsmaterial ska lätt kunna identifieras som sådant. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486). Om information inte lämnas i enlighet med denna paragraf och 15–17 §§, ska marknadsföringslagen tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. Paragrafen innehåller bestämmelser om information till kund. Paragrafen genomför artikel 16a.10 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Upplysningen i fjärde stycket om att det i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler finns bestämmelser om vilken information som ska lämnas till kunder tas bort. Ändringen görs med anledning av nya 3 kap. 7 § distansavtalslagen, som föreskriver att bland annat värdepappersmarknadslagens regler om den information som näringsidkaren ska ge till konsumenten innan ett avtal om en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument ingås ska tillämpas i stället för motsvarande regler i distansavtalslagen. Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster 4 kap. Informationskrav vid tillhandahållande av betaltjänster 20 b §    Om avtalet är ett sådant avtal som avses i 3 kap. lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska information som ges enligt 4–4 b eller 10 § även innehålla de uppgifter som avses i 3 kap. 4 § första stycket 5–10 och 17 den lagen. Paragrafen, som är ny, anger att vissa informationsbestämmelser enligt distansavtalslagen ska tillämpas för avtal som omfattas av 3 kap. den lagen. Paragrafen genomför artikel 39 andra stycket i det andra betaltjänstdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 3 kap. 3 § femte stycket distansavtalslagen men ändras redaktionellt (se prop. 2009/10:220 s. 370). Till följd av att bestämmelserna i distansavtalslagen ändras och struktureras om överförs paragrafen till betaltjänstlagen. Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846) 10 §    Vid sådan telefonförsäljning av en kredit som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § samma lag i stället för 8 § första stycket och 9 § första stycket. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt den lagen ska innehålla information om 1. kreditbeloppet och villkoren för utnyttjande av krediten, 2. kreditavtalets löptid, 3. varan eller tjänsten och dess kontantpris vid kreditköp, 4. krediträntan, villkoren för krediträntan med angivande av referensindex eller referensräntor samt tidpunkter, förfaranden och andra villkor för ändring av krediträntan, 5. den effektiva räntan, med angivande av ett representativt exempel, och det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten, och 6. avbetalningarnas storlek, antal och förfallotidpunkter samt den ordning enligt vilken betalningarna ska fördelas på krediter med olika krediträntor. Om det är fråga om en kredit som avses i 9 §, ska beskrivningen innehålla information om kreditbeloppet, krediträntan med villkor för den och angivande av referensindex eller referensräntor samt den effektiva räntan med angivande av ett representativt exempel. Om avtalet innebär att konsumenten kan uppmanas att betala tillbaka hela den utestående krediten, ska också det anges. Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om information som ska lämnas vid telefonförsäljning av konsumentkrediter. Paragrafen genomför artikel 16a.10 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. I första stycket görs ändringar till följd av att de bestämmelser som det hänvisas till i distansavtalslagen struktureras om och får en ny numrering. 10 a §    Vid sådan telefonförsäljning av en bostadskredit som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § samma lag i stället för 9 a §. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt den lagen ska åtminstone innehålla de uppgifter som avses i det i 9 a § angivna standardiserade EU-faktabladets del A, avsnitten 3–6. Första stycket gäller dock inte för en bostadskredit där kreditfordran ska betalas först i samband med att den egendom som utgör säkerhet överlåts med anledning av att låntagaren uppnår en viss ålder eller på grund av låntagarens sviktande hälsa eller död. Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om information som ska lämnas vid telefonförsäljning av bostadskrediter. Paragrafen genomför artikel 16a.10 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. I första stycket görs ändringar till följd av att de bestämmelser som det hänvisas till i distansavtalslagen struktureras om och får en ny numrering. Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution 5 kap. Informationskrav och prövning av kundens krav och behov 14 §    All information, inklusive marknadsföringsmaterial, som en försäkringsdistributör lämnar till kunder ska vara rättvisande och får inte vara vilseledande. Marknadsföringsmaterial ska alltid klart och tydligt kunna identifieras som sådant. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486). Paragrafen innehåller bestämmelser om information till kund. Paragrafen genomför artikel 16a.10 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Upplysningen i andra stycket om att det i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler finns bestämmelser om vilken information som ska lämnas till kunder tas bort. Ändringen görs med anledning av nya 3 kap. 7 § distansavtalslagen som föreskriver att informationskrav i den lagen inte ska gälla när förhandsinformation ska ges enligt bland annat försäkringsdistributionslagen om inte annat föreskrivs där. 16 §    Vid sådan telefonförsäljning av en försäkring som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § samma lag i stället för 1–9, 11, 13 och 15 §§. Försäkringsdistributören ska dock alltid upplysa kunden om vilken typ av information som finns tillgänglig enligt detta kapitel innan ett avtal ingås på sådant sätt. Kunden har alltid rätt att på begäran få den informationen muntligen innan ett avtal ingås. Snarast efter det att ett försäkringsavtal har ingåtts per telefon ska försäkringsdistributören lämna kunden den information som avses i 1–9, 11 och 12 §§ på det sätt som anges i 15 § och ett produktfaktablad enligt 13 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur försäkringsdistributörer ska lämna information till kunder när avtal ingås per telefon. Paragrafen genomför artikel 16a.10 i konsumenträttighetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Första stycket omformuleras på så sätt att den reglering som ska tillämpas i stället för lagen anges uttryckligen. Ändringarna är redaktionella. Europaparlamentets och rådets direktiv Sammanfattning av betänkandet Ett modernare konsumentskydd vid distansavtal (SOU 2025:34) Bakgrund Under de senaste åren har digitaliseringen lett till betydande förändringar av marknaden för finansiella tjänster. Distansförsäljning sker i allt högre grad över internet, där också många av marknadens nya produkter erbjuds. Samtidigt har EU antagit flertalet sektorspecifika rättsakter för finansiella tjänster, vilket lett till betydande överlappning mellan den sektorspecifika lagstiftningen och det direktiv för finansiella tjänster som Europaparlamentet och rådet antog år 20021 (2002 års distansfinansdirektiv). På grund av utvecklingen har Europaparlamentet och rådet antagit ett nytt direktiv för distansavtal om finansiella tjänster2 (det nya distansfinansdirektivet). Det nya distansfinansdirektivet ersätter 2002 års distansfinansdirektiv. Det nya distansfinansdirektivet Det nya distansfinansdirektivet är ett ändringsdirektiv till konsumenträttighetsdirektivet3 och innebär att regleringen för distansavtal om finansiella tjänster förs in i konsumenträttighetsdirektivet. Ändringarna innebär att det införs ett nytt kapitel som endast är tillämpligt för distansavtal om finansiella tjänster. I kapitlet finns bestämmelser om förhandsinformation och ångerrätt, som i förhållande till motsvarande regler i 2002 års distansfinansdirektiv har genomgått förändringar. Kapitlet innehåller även bestämmelser som inte har någon motsvarighet i 2002 års distansfinansdirektiv, en artikel om tillräckliga förklaringar och en artikel om tilläggsskydd avseende onlinegränssnitt. Kapitlet innehåller också bestämmelser som föreskriver att sektorspecifika unionsregler om förhandsinformation, ångerrätt och tillräckliga förklaringar som utgångspunkt ska tillämpas i stället för reglerna i konsumenträttighetsdirektivet. Genom ändringsdirektivet blir dessutom viss befintlig reglering i konsumenträttighetsdirektivet tillämplig för distansavtal om finansiella tjänster. Detta gäller regleringen om informationskrav för avtal som ingås på marknadsplatser online, möjligheten att införa skriftlighetskrav vid telefonförsäljning samt några artiklar som innebär att vissa avtalsvillkor ska förbjudas eller inte ha den verkan som anges i villkoret. En nyhet som införs genom direktivet är att näringsidkare som ingår distansavtal genom ett onlinegränssnitt ska vara skyldiga att tillhandahålla en ångerfunktion, i de fall det finns en ångerrätt för konsumenten. Skyldigheten har en bred tillämplighet och gäller för alla distansavtal som omfattas av konsumenträttighetsdirektivet. Det nya distansfinansdirektivet innehåller därtill artiklar som syftar till att säkerställa efterlevnaden av regleringen. Utredningens uppdrag Utredningens uppdrag har varit att analysera ändringarna i konsumenträttighetsdirektivet och dess tillämpning samt hur svensk rätt förhåller sig till detta. Vidare har uppdraget omfattat att bedöma vilka författningsförslag och andra åtgärder som behövs för att genomföra ändringarna. Dessutom ska nödvändiga författningsförslag lämnas. I uppdraget har även ingått att analysera, jämföra och ta ställning till de valmöjligheter som direktivet erbjuder. Utgångspunkten för uppdraget har varit att fokusera på de delar av direktivet där det krävs att de svenska reglerna ändras. Utredningens förslag Det ska införas ett nytt 3 kap. i distansavtalslagen Utredningen föreslår att de bestämmelser som endast ska tillämpas på distansavtal om finansiella tjänster genomförs i 3 kap. i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen). Eftersom flertalet nya bestämmelser behöver införas och vissa bestämmelser struktureras om föreslås att det nuvarande 3 kap. ersätts med ett nytt kapitel. Kapitlets tillämpningsområde ska i stort vara detsamma. Näringsidkarens skyldighet att ge konsumenten förhandsinformation anpassas till de utökade krav som uppställs genom ändringarna i konsumenträttighetsdirektivet. Det ska i vissa delar preciseras hur förhandsinformationen ska lämnas och informationen ska omfatta fler uppgifter. Näringsidkare som ger informationen i elektronisk form ska ha rätt att presentera informationen i olika datalager. Det ska därutöver införas en bestämmelse som innebär att om en annan lag eller en förordning innehåller bestämmelser om den information som näringsidkaren ska ge konsumenten innan ett avtal ingås, ska som utgångspunkt de bestämmelserna tillämpas i stället för distansavtalslagens regler om förhandsinformation, om de har sin grund i unionsrätten. Det ska införas en skyldighet för näringsidkaren att ge de förklaringar som konsumenten behöver. Konsumenten ska vidare ha rätt att få förklaringarna lämnade under medverkan av en person och på det språk som angetts i förhandsinformationen. Det ska förtydligas att den information och de förklaringar som näringsidkaren ska lämna enligt lagen ska ges utan kostnad för konsumenten. Även när det gäller förklaringsskyldigheten ska det införas en bestämmelse som innebär att en annan lag eller en förordning som innehåller bestämmelser om näringsidkarens förklaringsskyldighet ska tillämpas i stället, om bestämmelserna har sin grund i unionsrätten. Det ska vidare införas en bestämmelse som innebär begränsningar för hur näringsidkaren får utforma sitt onlinegränssnitt. Näringsidkaren får därvid inte utforma, organisera eller driva sitt onlinegränssnitt på ett sätt som väsentligen snedvrider eller försämrar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Detta ska särskilt avse näringsidkare som genom onlinegränssnittet upprepade gånger begär att konsumenten ska göra ett visst val när det valet redan har gjorts, ger större synlighet åt ett visst val eller gör det svårare att avsluta en tjänst än att ansluta sig till den. Ett handlande i strid mot bestämmelsen ska vid tillämpningen av marknadsföringslagen (2008:486) anses otillbörligt mot konsumenten. Det nya kapitlets regler om ångerrätt anpassas till ändringarna i konsumenträttighetsdirektivet. Det föreslås införas en yttre gräns för ångerfristen. Ångerfristen ska som utgångpunkt aldrig börja löpa senare än ett år efter avtalets ingående. Det införs vidare en bestämmelse som föreskriver att en annan lag som innehåller bestämmelser om ångerrätt eller en annan rätt för konsumenten att under en viss tid överväga konsekvenserna av det ingångna avtalet ska tillämpas i stället för distansavtalslagens regler om ångerrätt, om bestämmelserna har sin grund i unionsrätten. Vissa bestämmelser i nuvarande 3 kap. föreslås inte överföras till det nya 3 kap., kapitlet ska t.ex. inte längre reglera lagval. Näringsidkaren ska i vissa fall vara skyldig att tillhandahålla en ångerfunktion Det föreslås att näringsidkaren vid distansavtal som ingås genom ett onlinegränssnitt ska vara skyldig att tillhandahålla en ångerfunktion. Bestämmelsen ska ha en bred tillämplighet och gälla för alla sådana avtal som omfattas av distansavtalslagens tillämpningsområde. En förutsättning för att näringsidkaren ska vara skyldig att tillhandahålla en ångerfunktion är dock att konsumenten har en rätt att ångra det ingångna avtalet, antingen genom reglerna i distansavtalslagen eller genom regler i sektorspecifik lagstiftning. Skyldigheten innebär att konsumenten ska ha möjlighet att genom en funktion på onlinegränssnittet skicka ett meddelande med vissa uppgifter som behövs för utövandet av ångerrätten. Näringsidkaren ska vidare vara skyldig att på visst sätt bekräfta mottagandet av konsumentens meddelande. Om en näringsidkare underlåter att tillhandahålla en ångerfunktion ska näringsidkaren enligt en särskild bestämmelse i marknadsföringslagen kunna åläggas att tillhandahålla en sådan. Vissa övriga förslag Bestämmelserna i 2 kap. distansavtalslagen, som reglerar näringsidkarens informationsskyldighet innan ett avtal ingås på en marknadsplats online, ska även gälla för distansavtal om finansiella tjänster och finansiella instrument. Bestämmelsen ska sanktioneras genom att informationen ska anses vara väsentlig vid tillämpningen av 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. Till följd av de nya bestämmelserna som föreslås införas i 3 kap. distansavtalslagen, om att sektorspecifik lagstiftning ska ha företräde, ska det göras vissa förtydliganden i informationsbestämmelserna i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, konsumentkreditlagen (2010:1846) och lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. Av samma anledning ska det införas en bestämmelse i lagen (2010:751) om betaltjänster som innebär att förhandsinformationen vid avtal om betaltjänster alltid ska innehålla vissa uppgifter som anges i distansavtalslagen. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 19 juni 2026. Distansavtalslagens nya bestämmelser ska vara tillämpliga enbart på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet. I fråga om avtal som ingåtts före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser gälla. Förslagens konsekvenser De förslag som lämnas i betänkandet syftar till att stärka konsumentskyddet. Det medför att kraven som ställs på företag som erbjuder finansiella tjänster och finansiella instrument på distans och utanför affärslokaler blir högre. Flertalet näringsidkare som omfattas av 3 kap. i distansavtalslagen kommer dock inte vara skyldiga att tillämpa lagens bestämmelser om förhandsinformation, ångerrätt och tillräckliga förklaringar, eftersom deras produkter omfattas av sektorspecifika regler med grund i unionsrätten som ska gälla i stället för distansavtalslagens motsvarande bestämmelser. För många av dessa företag innebär förslagen främst att anpassningar behöver göras i förhållande till skyldigheten att i vissa fall tillhandahålla en ångerfunktion. Begränsningarna för hur näringsidkare får utforma sitt onlinegränssnitt bedöms främst vara handlingsdirigerande. Även företag som erbjuder varor och icke finansiella tjänster på distans enligt 2 kap. distansavtalslagen berörs av skyldigheten att i vissa fall tillhandahålla en ångerfunktion. Skyldigheten förväntas medföra begränsade kostnader för såväl företag som omfattas av 2 kap. som av 3 kap. i distansavtalslagen. Kostnaderna för det allmänna bedöms begränsade och bör kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag. Eftersom utredningens förslag i huvudsak är en följd av ett EU-direktiv, finns det ingen möjlighet att avstå från att genomföra en reglering som når upp till de krav som direktivet uppställer. Betänkandets lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler dels att 3 kap. ska upphöra att gälla, dels att 2 kap. 2, 6 och 10 §§ ska ha följande lydelse, och dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 6 § och 2 kap. 10 a §, samt ett nytt kapitel, 3 kap., av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. Kostnadsfri information 6 § Den information och de förklaringar som näringsidkaren ska lämna enligt denna lag ska ges utan kostnad för konsumenten. 2 kap. 2 §2 Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten information om 1. sitt namn, organisationsnummer, telefonnummer, adress, e-postadress och andra medel för kommunikation via internet som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form, och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 2. varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är lämplig med hänsyn till varan eller tjänsten och till hur informationen ges, 3. varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter, eller, om priset inte kan anges i förväg, hur priset beräknas; om avtalet löper på obegränsad tid eller avser en prenumeration, ska även kostnaderna per faktureringsperiod och per månad anges, 4. personanpassning av priset på grund av automatiserat beslutsfattande, 5. kostnader för leverans eller porto och andra tillkommande kostnader, 6. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa, 7. villkoren för betalning samt för leverans eller fullgörande på något annat sätt och tidpunkt för leverans eller fullgörande; om avtalet ska ingås på näringsidkarens webbplats, ska det i början av beställningsprocessen anges vilka betalningssätt som godtas och om det finns några begränsningar för leveransen, 8. handpenning eller andra ekonomiska garantier som konsumenten ska lämna och de villkor som gäller för detta, 9. den rätt som konsumenten har att reklamera enligt lag, hur reklamation kan göras och gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan vända sig för att framställa klagomål, 10. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas samt att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätten, 10. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas, att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätten samt var den ångerfunktion som avses i 10 a § finns tillgänglig, 11. den skyldighet konsumenten vid utövande av ångerrätten kan ha att på egen bekostnad återsända varan samt, vid distansavtal, kostnaden för att återsända varan om den är sådan att den inte kan återsändas med post, 12. huruvida konsumenten är skyldig att ersätta näringsidkaren enligt 15 § 3 eller 4, 13. åtaganden från näringsidkaren eller tillverkaren om att, utöver vad som följer av lag, betala tillbaka det som betalats för varan, byta ut eller reparera den eller utföra någon form av service på den, ifall varan inte överensstämmer med uppgifter som lämnats i utfästelser eller marknadsföring eller om det finns andra avvikelser från uppgifter som lämnats på ett sådant sätt, 14. den assistans och service som gäller efter försäljningen, 15. uppförandekoder som gäller för näringsidkaren och hur konsumenten kan ta del av dem, 16. avtalets löptid, 17. kortaste giltighetstid för konsumentens skyldigheter enligt avtalet, 18. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills vidare eller förnyas automatiskt, 19. funktionen hos en vara med digitala delar, digitalt innehåll eller en digital tjänst, inbegripet tekniska skyddsåtgärder, 20. kompatibilitet och driftskompatibilitet mellan varor med digitala delar, digitalt innehåll och digitala tjänster, i den utsträckning näringsidkaren känner till eller borde känna till det, och 21. vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol. Vid en auktion får informationen enligt första stycket 1 ersättas med motsvarande uppgifter om auktionsförrättaren, om det är möjligt att delta i auktionen även på ett annat sätt än genom att använda ett medel för distanskommunikation. Under samma förutsättning får information enligt första stycket 9 om gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål avse auktionsförrättarens verksamhetsställe. 6 §3 Om näringsidkaren inte ger information i enlighet med 2–5 §§, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. Den information som ska lämnas enligt 2–5 §§, ska anses vara väsentlig vid tillämpningen av 10 § tredje stycket marknadsföringslagen (2008:486). 10 §4 Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett tydligt meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 12 § (ångerfrist). Konsumenten kan för detta ändamål använda det standardformulär för utövande av ångerrätten som avses i 2 a §. Om konsumenten lämnar meddelandet på näringsidkarens webbplats, ska näringsidkaren utan dröjsmål bekräfta mottagandet av meddelandet i en läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett tydligt meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 12 § (ångerfrist). Konsumenten kan för detta ändamål använda det standardformulär för utövande av ångerrätten som avses i 2 a §. Om konsumenten lämnar meddelandet på näringsidkarens webbplats, ska näringsidkaren utan dröjsmål bekräfta mottagandet av meddelandet i en läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. I 10 a § finns särskilda bestämmelser om konsumentens möjlighet att vid avtal som ingås genom ett onlinegränssnitt utöva ångerrätten genom en ångerfunktion. Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram. 10 a § Om ett distansavtal ingås genom ett onlinegränssnitt ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion för utövandet av ångerrätten (ånger- funktion). Ångerfunktionen ska vara märkt på ett tydligt och lättläst sätt samt under hela ångerfristen finnas lättillgänglig på onlinegränssnittet. I ångerfunktionen ska det vara möjligt för konsumenten att – i ett meddelande ange sitt namn, uppgifter om det avtal som frånträds samt i vilken elektronisk form näringsidkaren ska bekräfta mottagandet av meddelandet, och – sända meddelandet genom en bekräftelsefunktion som är märkt på ett tydligt och lättläst sätt. Näringsidkaren ska utan dröjsmål, i en läsbar och varaktig form och på det sätt som angetts enligt andra stycket bekräfta tidpunkten för mottagandet av meddelandet samt meddelandets innehåll. Bestämmelser om att en näringsidkare kan åläggas att tillhandahålla en ångerfunktion finns i 25 § andra stycket marknadsföringslagen (2008:486). 3 kap. Avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument Tillämpningsområde 1 §  Detta kapitel gäller för distansavtal mellan en näringsidkare och en konsument om kredit, försäkring, betalning eller andra finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument. Kapitlet gäller även för avtal utanför affärslokaler mellan en näringsidkare och en konsument om finansiella tjänster. Kapitlet gäller dock inte för ett sådant avtal, om det pris som konsumenten sammanlagt ska betala understiger 400 kronor. Bestämmelserna gäller inte för de enskilda tjänster eller överlåtelser som utförs inom ramen för ett avtal om fortlöpande tjänster eller återkommande överlåtelser. Om parterna inom ett år ingår ett nytt avtal om samma slag av finansiella tjänster eller finansiella instrument, behöver näringsidkaren inte på nytt lämna information enligt 4–6, 8 och 11 §§. Med finansiella instrument avses detsamma som i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Det som sägs i detta kapitel om finansiella instrument gäller också andra finansiella produkter. Otillåten utformning av onlinegränssnitt 2 §  Näringsidkaren får inte utforma, organisera eller driva sitt on-linegränssnitt på ett sätt som väsentligen snedvrider eller försämrar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Första stycket avser särskilt näringsidkare som genom onlinegränssnittet 1. upprepade gånger begär att konsumenten ska göra ett visst val när det valet redan har gjorts, 2. ger större synlighet åt ett visst val, eller 3. gör det svårare att avsluta en tjänst än att ansluta sig till den. 3 §  Om näringsidkaren handlar i strid mot 2 § ska detta vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen (2008:486) anses vara otillbörligt mot konsumenten. Näringsidkarens förklaringsskyldighet 4 §  Näringsidkaren ska ge de förklaringar som konsumenten behöver. Förklaringarna ska även omfatta andra tjänster som erbjuds tillsammans med den finansiella tjänsten eller det finansiella instrumentet. Konsumenten har rätt att få förklaringarna lämnade under medverkan av en person och på det språk som anges i enlighet med 5 § första stycket 15. Om en annan lag eller en förordning innehåller bestämmelser om näringsidkarens förklaringsskyldighet tillämpas de bestämmelserna i stället för första och andra styckena, om de har sin grund i unionsrätten. Information innan ett avtal ingås 5 §  I rimlig tid innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten information om 1. sitt namn, organisationsnummer, huvudsakliga verksamhet, adress, telefonnummer och e-postadress eller andra medel för kommunikation som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form, samt om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 2. ansvarig tillsynsmyndighet, om verksamheten kräver tillstånd, samt tillsynsmyndighetens adress, webbplats och andra kontaktuppgifter, 3. den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets huvudsakliga egenskaper, 4. den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets pris, inbegripet arvoden, skatter och avgifter, 5. att det med avtalet kan följa skatter, avgifter eller kostnader som varken betalas genom näringsidkaren eller påförs av denne, 6. de särskilda risker som följer med det finansiella instrument som avtalet avser, inklusive uppgift om att den tidigare värdeutvecklingen och avkastningen inte ger någon säker vägledning i fråga om den framtida utvecklingen och avkastningen, 7. sättet för betalning och för fullgörande, 8. vad som gäller om ångerrätt enligt denna lag, inklusive uppgift om vad konsumenten enligt 21 § kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, telefonnummer och e-postadress eller andra medel för kommunikation som kan användas för utövande av ångerrätten samt var den ångerfunktion som avses i 2 kap. 10 a § finns tillgänglig, 9. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa, 10. den tid under vilken erbjudandet gäller, 11. avtalets kortaste löptid, om avtalet avser en fortlöpande eller periodiskt återkommande finansiell tjänst, 12. vad som gäller om uppsägning av avtalet i förtid eller ensidigt, 13. påföljder vid dröjsmål med betalning, 14. avtalsvillkor om vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet och om vilken domstol som är behörig, 15. på vilket språk avtalsvillkoren och informationen tillhandahålls och på vilket språk näringsidkaren åtar sig att kommunicera under avtalstiden, 16. hur klagomål i fråga om avtalet behandlas, inklusive näringsidkarens kontaktuppgifter för hantering av reklamationer, och om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 17. vilka garantifonder eller liknande ersättningssystem som finns, 18. att priset helt grundar sig på en automatisk behandling av uppgifter, 19. sociala och miljömässiga mål när sådana faktorer är integrerade i den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets investeringsstrategi, och 20. vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol. I rimlig tid innan ett avtal ingås ska näringsidkaren också tillhandahålla samtliga avtalsvillkor. 6 §  Om informationen enligt 5 § ges mindre än en dag innan avtalet ingås ska näringsidkaren inom sju dagar ge konsumenten en påminnelse om dennes ångerrätt samt informera om villkoren för utövande av ångerrätten enligt 14–22 §§. Påminnelsen ska ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. 7 §  Bestämmelserna om information innan ett avtal ingås på en marknadsplats online i 2 kap. 2 b § gäller även för avtal som omfattas av detta kapitel. Hur information och avtalsvillkor ska ges innan ett avtal ingås 8 §  Informationen och avtalsvillkoren som avses i 5 § ska ges i en handling eller i någon annan läs-bar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Informationen ska ges klart och begripligt. Näringsidkaren ska ta särskild hänsyn till behovet av skydd för underåriga och andra särskilt utsatta personer samt på begäran anpassa informationen på lämpligt sätt för personer med funktionsnedsättning. Om informationen enligt 5 § ges i elektronisk form har näringsidkaren, med undantag för information enligt 5 § första stycket 1, 3–5 och 8, rätt att även presentera informationen i olika datalager. Informationen som avses i 7 § ska ges i enlighet med 2 kap. 3 § första stycket. Särskilda regler vid telefonförsäljning 9 §  Vid telefonsamtal som syftar till att ingå ett distansavtal ska konsumenten i början av samtalet informeras om näringsidkarens identitet, namnet på den person som är i kontakt med konsumenten och om samtalet kan komma att spelas in. Om näringsidkaren på eget initiativ kontaktar konsumenten ska konsumenten i början av samtalet dessutom informeras om närings-idkarens syfte med samtalet och relationen mellan näringsidkaren och den person som är i kontakt med konsumenten. 10 §  Om ett avtal ska ingås till följd av att näringsidkaren på eget initiativ kontaktar konsumenten per telefon i syfte att ingå ett distansavtal ska näringsidkaren bekräfta sitt anbud i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Ett avtal ingås genom att konsumenten efter samtalet skriftligen accepterar näringsidkarens anbud. Ett avtal som inte har ingåtts på detta sätt är ogiltigt och konsumenten är då inte skyldig att betala för några finansiella tjänster eller finansiella instrument. Konsumenten ska informeras om detta i näringsidkarens bekräftelse av anbudet. 11 §  I de fall ett avtal får ingås per telefon behöver näringsidkaren, om konsumenten uttryckligen samtycker till det, under samtalet endast ge information om näringsidkarens huvudsakliga verksamhet och om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den närings-idkaren samt information enligt 5 § första stycket 3–6, 8 och 15. Näringsidkaren ska dock upplysa konsumenten om att ytterligare information finns tillgänglig på begäran och ange vad denna information avser. Snarast efter det att avtalet har ingåtts ska näringsidkaren ge konsumenten all den information som avses i 5 § första stycket och samtliga avtalsvillkor i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Informationsbestämmelser i annan författning 12 §  Om en annan lag eller en förordning innehåller bestämmelser om den information som näringsidkaren ska ge konsumenten innan ett avtal om en finansiell tjänst eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument ingås, tillämpas de bestämmelserna i stället för 5, 6, 8, 9 och 11 §§, om de har sin grund i unionsrätten. Om de bestämmelser som enligt första stycket ska tillämpas inte föreskriver en skyldighet för näringsidkaren att ge information om ångerrätten ska dock information ges enligt 5 § första stycket 8. Påföljd vid utebliven information 13 §  Den information som ska lämnas enligt 5–9 eller 11 §, ska anses vara väsentlig vid tillämpningen av 10 § tredje stycket marknadsföringslagen (2008:486). Konsumentens ångerrätt 14 §  Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 18 § (ångerfrist). Vid avtal om privat individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) är ångerfristen dock 30 dagar. Bestämmelserna om en ångerfunktion i 2 kap. 10 a § gäller även för distansavtal som omfattas av detta kapitel. Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram. Undantag från ångerrätten 15 §  Bestämmelserna om ångerrätt i 14 och 18–22 §§ gäller inte avtal om 1. finansiell tjänst eller överlåtelse av finansiellt instrument, om priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan påverka och som kan inträffa under ångerfristen, 2. deltagande i emission eller annan likartad aktivitet, om priset för den rättighet som aktiviteten avser efter teckningstidens utgång kommer att bero på sådana svängningar på finansmarknaden som sägs i 1, eller 3. försäkring med en avtalad giltighetstid om en månad eller mindre. Bestämmelserna om ångerrätt gäller inte heller om båda parter på konsumentens begäran har fullgjort sina förpliktelser enligt avtalet. Ångerrätt m.m. i annan författning 16 §  Om en annan lag innehåller bestämmelser om ångerrätt eller en annan rätt för konsumenten att under en viss tid överväga konsekvenserna av det ingångna avtalet, tillämpas de bestämmelserna i stället för 14 § första och tredje styckena, 15 och 18–22 §§, om de har sin grund i unionsrätten. Särskilt om ångerrätt för kreditavtal 17 §  I fråga om kreditavtal enligt konsumentkreditlagen (2010:1846) tillämpas bestämmelserna om betänketid i 13 a § och om ångerrätt i 21–25 §§ den lagen i stället för 14 § första och tredje styckena, 15 och 18–22 §§. Ångerfristen 18 §  Ångerfristen börjar löpa den dag då avtalet ingås, dock tidigast den dag då information och avtalsvillkor enligt 8 § första stycket, 11 § andra stycket eller 12 § kommer konsumenten till handa. Ångerfristen börjar aldrig löpa senare än den dag som infaller ett år efter avtalets ingående. Detta gäller dock inte om konsumenten inte fått information om ångerrätten enligt 5 § första stycket 8. Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt 19 §  Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska konsumenten snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka de belopp som konsumenten har erhållit från näringsidkaren. Tiden ska räknas från den dag då konsumenten lämnade eller sände sitt meddelande om att avtalet från-träds. 20 §  Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska näringsidkaren snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad konsumenten har betalat till näringsidkaren, med avräkning för vad näringsidkaren får kräva enligt 21 §. Tiden ska räknas från den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att avtalet frånträds. 21 §  Näringsidkaren har rätt till ersättning för den tjänst som har tillhandahållits enligt avtalet innan ångerrätten utövades. Ersättningen får inte överstiga ett belopp som står i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt avtalet. Näringsidkaren får inte kräva betalning enligt första stycket, om näringsidkaren 1. har underlåtit att lämna information enligt 5 § första stycket 8 om vad konsumenten kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, eller 2. utan begäran från konsumenten har påbörjat fullgörandet av avtalet innan ångerfristen har löpt ut. Anknytande avtal 22 §  Om konsumenten utövar sin ångerrätt och det med anledning av avtalet har ingåtts ett anknytande avtal om tjänster som tillhandahålls av näringsidkaren eller av någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, ska det anknytande avtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon påföljd för detta. 1. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. 2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 3. I fråga om försäkringsavtal som har förnyats efter ikraftträdandet gäller de nya bestämmelserna. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden att 9 kap. 14 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 14 §2 Ett värdepappersinstitut ska förse sina kunder med lämplig och lättbegriplig information enligt 15–17 §§ i god tid innan institutet tillhandahåller en investeringstjänst eller sidotjänst. Informationen ska ge kunderna rimliga möjligheter att förstå arten av de investeringstjänster och finansiella instrument som institutet erbjuder och vilka risker som är förknippade med dem. Informationen får lämnas i standardiserad form. All information som ett värdepappersinstitut lämnar till sina kunder ska vara rättvisande och tydlig och får inte vara vilseledande. Marknadsföringsmaterial ska lätt kunna identifieras som sådant. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486) och lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Om information inte lämnas i enlighet med denna paragraf och 15–17 §§, ska marknadsföringslagen tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486). Om information inte lämnas i enlighet med denna paragraf och 15–17 §§, ska marknadsföringslagen tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486) Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (2008:486) att 25 § och rubriken närmast före 25 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Åläggande att tillhandahålla tekniska hjälpmedel Övriga ålägganden 25 § En tjänsteleverantör enligt lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster som i strid med 10 § i den lagen låter bli att tillhandahålla sådana tekniska hjälpmedel som avses där får åläggas att tillhandahålla hjälpmedlen. En näringsidkare som i strid med 2 kap. 10 a § lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler låter bli att tillhandahålla en sådan ångerfunktion som avses där får åläggas att tillhandahålla funktionen. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 20 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 20 b § Om avtalet är ett sådant som avses i 3 kap. lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska information som ges enligt 4–4 b eller 10 § även innehålla de uppgifter som avses i 3 kap. 5 § första stycket 5–10 och 17 den lagen. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846) Härigenom föreskrivs1 i fråga om konsumentkreditlagen (2010:1846) att 10 och 10 a §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §2 Vid sådan telefonförsäljning av en kredit som avses i 3 kap. 4 a § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket i stället för 8 § första stycket och 9 § första stycket. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt det stycket ska innehålla information om Vid sådan telefonförsäljning av en kredit som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § första stycket samma lag i stället för 8 § första stycket och 9 § första stycket. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt den lagen ska innehålla information om 1. kreditbeloppet och villkoren för utnyttjande av krediten, 2. kreditavtalets löptid, 3. varan eller tjänsten och dess kontantpris vid kreditköp, 4. krediträntan, villkoren för krediträntan med angivande av referensindex eller referensräntor samt tidpunkter, förfaranden och andra villkor för ändring av krediträntan, 5. den effektiva räntan, med angivande av ett representativt exempel, och det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten, och 6. avbetalningarnas storlek, antal och förfallotidpunkter samt den ordning enligt vilken betalningarna ska fördelas på krediter med olika krediträntor. Om det är fråga om en kredit som avses i 9 §, ska beskrivningen innehålla information om kreditbeloppet, krediträntan med villkor för den och angivande av referensindex eller referensräntor samt den effektiva räntan med angivande av ett representativt exempel. Om avtalet innebär att konsumenten kan uppmanas att betala tillbaka hela den utestående krediten, ska också det anges. 10 a §3 Vid sådan telefonförsäljning av en bostadskredit som avses i 3 kap. 4 a § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler gäller att den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt det stycket åtminstone ska innehålla de uppgifter som avses i det i 9 a § angivna standardiserade EU-faktabladets del A, avsnitten 3–6. Vid sådan telefonförsäljning av en bostadskredit som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § första stycket samma lag i stället för 9 a §. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt den lagen ska åtminstone innehålla de uppgifter som avses i det i 9 a § angivna standardiserade EU-faktabladets del A, avsnitten 3–6. Första stycket gäller dock inte för en bostadskredit där kreditfordran ska betalas först i samband med att den egendom som utgör säkerhet överlåts med anledning av att låntagaren uppnår en viss ålder eller på grund av låntagarens sviktande hälsa eller död. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution att 5 kap. 14 och 16 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 14 § All information, inklusive marknadsföringsmaterial, som en försäkringsdistributör lämnar till kunder ska vara rättvisande och får inte vara vilseledande. Marknadsföringsmaterial ska alltid klart och tydligt kunna identifieras som sådant. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486) och lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486). 16 § När ett försäkringsavtal ingås per telefon tillämpas inte 1–9, 11, 13 och 15 §§. Försäkringsdistributören ska dock alltid upplysa kunden om vilken typ av information som finns tillgänglig enligt detta kapitel innan ett avtal ingås på sådant sätt. Kunden har alltid rätt att på begäran få den informationen muntligen innan ett avtal ingås. Särskilda bestämmelser om information som ska lämnas till en konsument innan ett avtal ingås per telefon finns i 3 kap. lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Vid sådan telefonförsäljning av en försäkring som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § första stycket samma lag i stället för 1–9, 11, 13 och 15 §§. Försäkringsdistributören ska dock alltid upplysa kunden om vilken typ av information som finns tillgänglig enligt detta kapitel innan ett avtal ingås på sådant sätt. Kunden har alltid rätt att på begäran få den informationen muntligen innan ett avtal ingås. Snarast efter det att ett försäkringsavtal har ingåtts per telefon ska försäkringsdistributören lämna kunden den information som avses i 1–9, 11 och 12 §§ på det sätt som anges i 15 § och ett produktfaktablad enligt 13 §. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttrande över betänkandet lämnats av Allmänna reklamationsnämnden, Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Konsumentvägledarnas förening, Lunds universitet, Pensionsmyndigheten, Regelrådet, Sparbankernas Riksförbund, Stockholms tingsrätt, Stockholms universitet, Svea hovrätt, Svensk Försäkring, Svensk Handel, Svensk Värdepappersmarknad, Svenska Bankföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges riksbank, Swedish FinTech Association, Umeå tingsrätt och Umeå universitet. Aktiespararna, Konsumenternas bank- och finansbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå, Näringslivets regelnämnd, Småföretagarnas Riksförbund, Svenska Försäkringsföreningen, Svenska Försäkringsförmedlares förening, Svenskt Näringsliv och Sveriges Konsumenter har avstått från att yttra sig. Jämförelsetabell: Direktivet och svensk lag En sammanställning av bestämmelser i konsumenträttighetsdirektivet och motsvarande eller närmast motsvarande bestämmelser i föreslagen svensk lagstiftning. I det fall det inte anges någon motsvarighet har bedömningen gjorts att ingen genomförandeåtgärd i form av lagstiftning är nödvändig. Konsumenträttighets- direktivetDistansavtalslagen m.m. Artikel 1Ingen motsvarighet Artikel 2 1 kap. 2 § Artikel 3.1b3 kap. 1–3 §§ Artikel 3.2 Ingen motsvarighet Artikel 3.3d3 kap. 1 § Artikel 3.5Ingen motsvarighet Artikel 3.6Ingen motsvarighet Artikel 4Ingen motsvarighet Artikel 6.1h2 kap. 2 § första stycket 10 Artikel 6a3 kap. 6 § och 8 § tredje stycket Artikel 8.63 kap. 10 § Artikel 11a1-11a42 kap. 10 a § och 3 kap. 14 § Artikel 11a.52 kap. 10 § andra stycket och 3 kap. 13 § andra stycket Artikel 16a.1 3 kap. 4 §, 5 § första stycket och 8 § första stycket Artikel 16a.2Ingen motsvarighet Artikel 16a.33 kap. 9 § Artikel 16a.43 kap. 11 § Artikel 16a.53 kap. 5 § andra stycket Artikel 16a.63 kap. 8 § första och andra stycket Artikel 16a.73 kap. 8 § första stycket Artikel 16a.8Ingen motsvarighet Artikel 16a.93 kap. 8 och 11 §§ Artikel 16a.103 kap. 7 § Artikel 16b.13 kap. 13 § första stycket och 17 § första stycket Artikel 16b.23 kap. 15 § Artikel 16b.33 kap. 13 § andra stycket Artikel 16b.43 kap. 21 § Artikel 16b.5Ingen motsvarighet Artikel 16b.63 kap. 16 § Artikel 16b.73 kap. 16 § Artikel 16c.13 kap. 20 § första stycket Artikel 16c.2Ingen motsvarighet Artikel 16c.33 kap. 20 § andra stycket Artikel 16c.43 kap. 19 § Artikel 16c.53 kap. 18 § Artikel 16d1 kap. 6 § och 3 kap. 12 § Artikel 16e.13 kap. 22 § Artikel 16e.2Ingen motsvarighet Artikel 195 kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster Artikel 213 a § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden Artikel 22 13 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden Artikel 23, 24.1 och 24.6 2 kap. 10 b § och 3 kap. 23 och 24 §§ Artikel 251 kap. 4 § Artikel 26Ingen motsvarighet Artikel 27Lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område Lagrådsremissens lagförslag 1.1Förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler dels att 3 kap. ska upphöra att gälla, dels att 2 kap. 2 och 10 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 3 kap., tre nya paragrafer, 1 kap. 6 § och 2 kap. 10 a och 10 b §§, och närmast före 1 kap. 6 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. Kostnadsfri information 6 § Den information och de förklaringar som näringsidkaren ska lämna enligt denna lag ska vara kostnadsfria för konsumenten. 2 kap. 2 § Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten information om 1. sitt namn, organisationsnummer, telefonnummer, adress, e-postadress och andra medel för kommunikation via internet som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form, och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 2. varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är lämplig med hänsyn till varan eller tjänsten och till hur informationen ges, 3. varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter, eller, om priset inte kan anges i förväg, hur priset beräknas; om avtalet löper på obegränsad tid eller avser en prenumeration, ska även kostnaderna per faktureringsperiod och per månad anges, 4. personanpassning av priset på grund av automatiserat beslutsfattande, 5. kostnader för leverans eller porto och andra tillkommande kostnader, 6. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa, 7. villkoren för betalning samt för leverans eller fullgörande på något annat sätt och tidpunkt för leverans eller fullgörande; om avtalet ska ingås på näringsidkarens webbplats, ska det i början av beställningsprocessen anges vilka betalningssätt som godtas och om det finns några begränsningar för leveransen, 8. handpenning eller andra ekonomiska garantier som konsumenten ska lämna och de villkor som gäller för detta, 9. den rätt som konsumenten har att reklamera enligt lag, hur reklamation kan göras och gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan vända sig för att framställa klagomål, 10. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas samt att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätten, 10. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas, att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätten samt förekomst av den funktion som avses i 10 a § och var den finns tillgänglig, 11. den skyldighet konsumenten vid utövande av ångerrätten kan ha att på egen bekostnad återsända varan samt, vid distansavtal, kostnaden för att återsända varan om den är sådan att den inte kan återsändas med post, 12. huruvida konsumenten är skyldig att ersätta näringsidkaren enligt 15 § 3 eller 4, 13. åtaganden från näringsidkaren eller tillverkaren om att, utöver vad som följer av lag, betala tillbaka det som betalats för varan, byta ut eller reparera den eller utföra någon form av service på den, ifall varan inte överensstämmer med uppgifter som lämnats i utfästelser eller marknadsföring eller om det finns andra avvikelser från uppgifter som lämnats på ett sådant sätt, 14. den assistans och service som gäller efter försäljningen, 15. uppförandekoder som gäller för näringsidkaren och hur konsumenten kan ta del av dem, 16. avtalets löptid, 17. kortaste giltighetstid för konsumentens skyldigheter enligt avtalet, 18. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills vidare eller förnyas automatiskt, 19. funktionen hos en vara med digitala delar, digitalt innehåll eller en digital tjänst, inbegripet tekniska skyddsåtgärder, 20. kompatibilitet och driftskompatibilitet mellan varor med digitala delar, digitalt innehåll och digitala tjänster, i den utsträckning näringsidkaren känner till eller borde känna till det, och 21. vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol. Vid en auktion får informationen enligt första stycket 1 ersättas med motsvarande uppgifter om auktionsförrättaren, om det är möjligt att delta i auktionen även på ett annat sätt än genom att använda ett medel för distanskommunikation. Under samma förutsättning får information enligt första stycket 9 om gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål avse auktionsförrättarens verksamhetsställe. 10 § Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett tydligt meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 12 § (ångerfrist). Konsumenten kan för detta ändamål använda det standardformulär för utövande av ångerrätten som avses i 2 a §. Om konsumenten lämnar meddelandet på näringsidkarens webbplats, ska näringsidkaren utan dröjsmål bekräfta mottagandet av meddelandet i en läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett tydligt meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 12 § (ångerfrist). Konsumenten kan för detta ändamål använda det standardformulär för utövande av ångerrätten som avses i 2 a § eller den funktion som avses i 10 a §. Om konsumenten i annat fall än enligt 10 a § lämnar meddelandet på näringsidkarens webbplats, ska näringsidkaren utan dröjsmål bekräfta mottagandet av meddelandet i en läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram. 10 a § När ett avtal ingås genom ett onlinegränssnitt ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten. Funktionen ska finnas lättillgänglig i onlinegränssnittet under hela ångerfristen och vara märkt på ett tydligt och lättläst sätt. I funktionen ska det vara möjligt för konsumenten att – i ett meddelande ange eller bekräfta sitt namn, uppgifter om det avtal som konsumenten vill frånträda samt i vilken elektronisk läsbar och varaktig form näringsidkaren ska bekräfta meddelandet (mottagningsbevis), och – sända meddelandet genom att uttryckligen bekräfta frånträdet. Näringsidkaren ska utan dröjsmål och på det sätt som konsumenten angett eller bekräftat enligt andra stycket sända ett mottagningsbevis till konsumenten med bekräftelse av tidpunkten för mottagandet. 10 b § Om näringsidkaren handlar i strid mot 10 a § ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen ska handlandet anses vara otillbörligt. 3 kap. Avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument Tillämpningsområde 1 §    Detta kapitel gäller för avtal mellan en näringsidkare och en konsument om kredit, försäkring, betalning eller andra finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument. Med finansiella instrument avses detsamma som i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Det som sägs i detta kapitel om finansiella instrument gäller också andra finansiella produkter. 2 §    Kapitlet gäller inte för avtal utanför affärslokaler om det pris som konsumenten sammanlagt ska betala understiger 400 kronor. Kapitlet gäller inte heller för de enskilda tjänster eller överlåtelser som utförs inom ramen för ett avtal om fortlöpande tjänster eller återkommande överlåtelser. 3 §     Om parterna inom ett år ingår ett nytt avtal om samma slag av finansiella tjänster eller finansiella instrument, behöver näringsidkaren inte på nytt lämna förklaringar eller information enligt 4–6, 9, 11 och 12 §§. Information innan ett avtal ingås 4 §    Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten information om 1. sitt namn, organisationsnummer, huvudsakliga verksamhet, telefonnummer, adress, e-postadress eller andra medel för kommunikation som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 2. ansvarig tillsynsmyndighet, om verksamheten kräver tillstånd, samt tillsynsmyndighetens adress, webbplats och andra kontaktuppgifter, 3. den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets huvudsakliga egenskaper, 4. den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets pris, inbegripet arvoden, skatter och avgifter, 5. att det med avtalet kan följa skatter, avgifter eller kostnader som varken betalas genom näringsidkaren eller påförs av denne, 6. de särskilda risker som följer med det finansiella instrument som avtalet avser, inklusive uppgift om att den tidigare värdeutvecklingen och avkastningen inte ger någon säker vägledning i fråga om den framtida utvecklingen och avkastningen, 7. sättet för betalning och för fullgörande, 8. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas, uppgift om vad konsumenten enligt 20 § kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, telefonnummer och e-postadress eller andra medel för kommunikation som kan användas för utövande av ångerrätten samt förekomst av den funktion som avses i 14 § och var den finns tillgänglig, 9. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa, 10. den tid under vilken erbjudandet gäller, 11. avtalets kortaste löptid, om avtalet avser en fortlöpande eller periodiskt återkommande finansiell tjänst, 12. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills vidare eller förnyas automatiskt, 13. påföljder vid dröjsmål med betalning, 14. avtalsvillkor om vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet och om vilken domstol som är behörig, 15. på vilket språk avtalsvillkoren och informationen tillhandahålls och på vilket språk näringsidkaren åtar sig att kommunicera under avtalstiden, 16. hur klagomål i fråga om avtalet behandlas, inklusive näringsidkarens kontaktuppgifter för hantering av reklamationer och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren, 17. vilka garantifonder eller liknande ersättningssystem som finns, 18. personanpassning av priset på grund av automatiserat beslutsfattande, 19. sociala och miljömässiga mål när sådana faktorer är integrerade i den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets investeringsstrategi, och 20. vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol. Näringsidkaren ska också tillhandahålla samtliga avtalsvillkor. 5 §    Informationen och avtalsvillkoren som avses i 4 § ska ges i rimlig tid innan ett avtal ingås. Om information ges senare än en dag innan avtalet ingås ska näringsidkaren inom sju dagar efter avtalets ingående på nytt ge konsumenten information om dennes ångerrätt enligt 4 § första stycket 8. 6 §    Innan ett avtal ingås på en marknadsplats online ska den näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatsen ge konsumenten information om 1. de kriterier som främst bestämmer rankningen av erbjudanden som presenteras vid en sökning och deras betydelse jämfört med andra kriterier, 2. huruvida den som erbjuder en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument är näringsidkare eller inte, baserat på den uppgift om det som denne lämnat, 3. ifall den som erbjuder en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument inte är näringsidkare, att bestämmelserna i denna lag och andra konsumentskyddande lagar inte gäller, och 4. i de fall förpliktelserna enligt avtalet är uppdelade mellan den som erbjuder en finansiell tjänst eller ett finansiellt instrument och den som tillhandahåller marknadsplatsen, hur förpliktelserna är uppdelade. 7 §    Bestämmelserna i 4, 5, 8, 9 och 11 §§ gäller inte om förhandsinformation ska ges enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2010:751) om betaltjänster, konsumentkreditlagen (2010:1846), lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller en EU-förordning, om inte annat föreskrivs där. Information ska trots första stycket lämnas enligt 4 § första stycket 8 om 13 § i detta kapitel är tillämplig. Hur information och avtalsvillkor ska ges innan ett avtal ingås 8 §    Informationen och avtalsvillkoren som avses i 4–6 §§ ska ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Informationen ska ges klart och begripligt och på ett sätt som är anpassat till det medel för distanskommunikation som används. Om informationen ges i elektronisk form ska information enligt 4 § första stycket 1, 3–5 och 8 vara omedelbart synlig för konsumenten. Näringsidkaren ska ta särskild hänsyn till behoven hos underåriga och andra särskilt utsatta personer samt på begäran anpassa informationen på lämpligt sätt för personer med funktionsnedsättning. Informationen som avses i 6 § 1 ska ges i ett särskilt avsnitt i onlinegränssnittet och vara direkt och lätt tillgänglig från den plats där sökresultaten presenteras. Särskilda regler vid telefonförsäljning 9 §    Vid telefonförsäljning ska konsumenten i början av samtalet informeras om näringsidkarens identitet, syftet med samtalet och om samtalet kan komma att spelas in. 10 §    Om ett avtal ska ingås till följd av att näringsidkaren på eget initiativ kontaktar konsumenten per telefon i syfte att ingå ett distansavtal ska näringsidkaren bekräfta sitt anbud i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Ett avtal ingås genom att konsumenten efter samtalet skriftligen accepterar näringsidkarens anbud. Ett avtal som inte har ingåtts på detta sätt är ogiltigt och konsumenten är då inte skyldig att betala för några finansiella tjänster eller finansiella instrument. Konsumenten ska informeras om detta i näringsidkarens bekräftelse av anbudet. 11 §    I de fall ett avtal får ingås per telefon behöver näringsidkaren, om konsumenten uttryckligen samtycker till det, under samtalet endast ge information om näringsidkarens huvudsakliga verksamhet och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren samt information enligt 4 § första stycket 3–6, 8 och 15. Näringsidkaren ska dock upplysa konsumenten om att ytterligare information finns tillgänglig på begäran och ange vad denna information avser. Snarast efter det att avtalet har ingåtts ska näringsidkaren ge konsumenten all den information och samtliga avtalsvillkor som avses i 4 § i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Näringsidkarens förklaringsskyldighet 12 §    Näringsidkaren ska på konsumentens begäran ge de förklaringar som konsumenten behöver för att avgöra om avtalet och kompletterande tjänster som erbjuds är anpassade till hans eller hennes behov och ekonomiska situation. Förklaringarna ska omfatta förhandsinformation enligt 4 §, avtalets viktigaste egenskaper och de verkningar som avtalet kan medföra. Konsumenten har rätt att på begäran få förklaringarna genom mänsklig medverkan och på det språk som anges i 4 § första stycket 15. Första och andra styckena gäller inte om förklaringar ska ges enligt en annan lag eller en EU-förordning. Konsumentens ångerrätt 13 §    Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 17 § (ångerfrist). Om avtalet ingåtts genom ett onlinegränssnitt kan konsumenten för detta ändamål använda en sådan funktion som avses i 14 §. Vid avtal om privat individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) är ångerfristen 30 dagar. Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram. 14 §    När ett avtal ingås genom ett onlinegränssnitt ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten. Funktionen ska finnas lättillgänglig i onlinegränssnittet under hela ångerfristen och vara märkt på ett tydligt och lättläst sätt. I funktionen ska det vara möjligt för konsumenten att – i ett meddelande ange eller bekräfta sitt namn, uppgifter om det avtal som konsumenten vill frånträda samt i vilken elektronisk läsbar och varaktig form näringsidkaren ska bekräfta meddelandet (mottagningsbevis), och – sända meddelandet genom att uttryckligen bekräfta frånträdet. Näringsidkaren ska utan dröjsmål och på det sätt som konsumenten angett eller bekräftat enligt andra stycket sända ett mottagningsbevis till konsumenten med bekräftelse av tidpunkten för mottagandet. Undantag från ångerrätten 15 §    Bestämmelserna om ångerrätt i 13, 14 och 17–21 §§ gäller inte avtal om 1. finansiell tjänst eller överlåtelse av finansiellt instrument, om priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan påverka och som kan inträffa under ångerfristen, 2. deltagande i emission eller annan likartad aktivitet, om priset för den rättighet som aktiviteten avser efter teckningstidens utgång kommer att bero på sådana svängningar på finansmarknaden som sägs i 1, eller 3. försäkring med en avtalad giltighetstid om en månad eller mindre. Bestämmelserna om ångerrätt gäller inte heller om båda parter på konsumentens begäran har fullgjort sina förpliktelser enligt avtalet. 16 §    Bestämmelserna i 13, 15 och 17–21 §§ gäller inte om konsumenten enligt en annan lag eller en EU-förordning har rätt att ångra avtalet eller under viss tid överväga konsekvenserna av avtalet. Ångerfristen 17 §    Ångerfristen börjar löpa den dag då avtalet ingås. Ångerfristen börjar dock löpa tidigast den dag då information och avtalsvillkor enligt 4 §, 7 § eller 11 § andra stycket kommer konsumenten till handa. Har information enligt 4 § första stycket 8 lämnats börjar ångerfristen trots första stycket aldrig löpa senare än den dag som infaller ett år efter avtalets ingående. Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt 18 §    Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska konsumenten snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad näringsidkaren betalat till konsumenten. Tiden ska räknas från den dag då konsumenten lämnade eller sände sitt meddelande om att avtalet frånträds. 19 §    Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska näringsidkaren snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad konsumenten har betalat till näringsidkaren, med avräkning för vad näringsidkaren får kräva enligt 20 §. Tiden ska räknas från den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att avtalet frånträds. 20 §    Näringsidkaren har rätt till ersättning för den tjänst som har tillhandahållits enligt avtalet innan ångerrätten utövades. Ersättningen får inte överstiga ett belopp som står i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt avtalet. Näringsidkaren får inte kräva betalning enligt första stycket, om näringsidkaren 1. har underlåtit att lämna information enligt 4 § första stycket 8 om vad konsumenten kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, eller 2. utan begäran från konsumenten har påbörjat fullgörandet av avtalet innan ångerfristen har löpt ut. Anknytande avtal 21 §    Om konsumenten utövar sin ångerrätt och det med anledning av avtalet har ingåtts ett anknytande avtal om tjänster som tillhandahålls av näringsidkaren eller av någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, ska det anknytande avtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon påföljd för detta. Otillåten utformning av onlinegränssnitt 22 §    Näringsidkaren får inte utforma, organisera eller driva sitt onlinegränssnitt på ett sätt som väsentligen snedvrider eller försämrar konsumentens förmåga att fatta välgrundade beslut. Vid bedömningen enligt första stycket ska det särskilt beaktas om näringsidkaren 1. upprepade gånger begär att konsumenten ska göra ett visst val när det valet redan har gjorts, 2. ger större synlighet åt ett visst val, eller 3. gör det svårare att avsluta en tjänst än att ansluta sig till den. Påföljder 23 §    Om näringsidkaren inte ger information i enlighet med 4–6, 8, 9 eller 11 §, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. 24 §    Om näringsidkaren handlar i strid mot 12, 14 eller 22 § ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen ska handlandet anses vara otillbörligt. 1. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. 2. För avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 1.2Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs1 att 9 kap. 14 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 14 §2 Ett värdepappersinstitut ska förse sina kunder med lämplig och lättbegriplig information enligt 15–17 §§ i god tid innan institutet tillhandahåller en investeringstjänst eller sidotjänst. Informationen ska ge kunderna rimliga möjligheter att förstå arten av de investeringstjänster och finansiella instrument som institutet erbjuder och vilka risker som är förknippade med dem. Informationen får lämnas i standardiserad form. All information som ett värdepappersinstitut lämnar till sina kunder ska vara rättvisande och tydlig och får inte vara vilseledande. Marknadsföringsmaterial ska lätt kunna identifieras som sådant. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486) och lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Om information inte lämnas i enlighet med denna paragraf och 15–17 §§, ska marknadsföringslagen tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486). Om information inte lämnas i enlighet med denna paragraf och 15–17 §§, ska marknadsföringslagen tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. 1.3Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster Härigenom föreskrivs1 att det i lagen (2010:751) om betaltjänster ska införas en ny paragraf, 4 kap. 20 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 20 b § Om avtalet är ett sådant avtal som avses i 3 kap. lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska information som ges enligt 4–4 b eller 10 § även innehålla de uppgifter som avses i 3 kap. 4 § första stycket 5–10 och 17 den lagen. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. 1.4Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846) Härigenom föreskrivs1 att 10 och 10 a §§ konsumentkreditlagen (2010:1846) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §2 Vid sådan telefonförsäljning av en kredit som avses i 3 kap. 4 a § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket i stället för 8 § första stycket och 9 § första stycket. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt det stycket ska innehålla information om Vid sådan telefonförsäljning av en kredit som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § samma lag i stället för 8 § första stycket och 9 § första stycket. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt den lagen ska innehålla information om 1. kreditbeloppet och villkoren för utnyttjande av krediten, 2. kreditavtalets löptid, 3. varan eller tjänsten och dess kontantpris vid kreditköp, 4. krediträntan, villkoren för krediträntan med angivande av referensindex eller referensräntor samt tidpunkter, förfaranden och andra villkor för ändring av krediträntan, 5. den effektiva räntan, med angivande av ett representativt exempel, och det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten, och 6. avbetalningarnas storlek, antal och förfallotidpunkter samt den ordning enligt vilken betalningarna ska fördelas på krediter med olika krediträntor. Om det är fråga om en kredit som avses i 9 §, ska beskrivningen innehålla information om kreditbeloppet, krediträntan med villkor för den och angivande av referensindex eller referensräntor samt den effektiva räntan med angivande av ett representativt exempel. Om avtalet innebär att konsumenten kan uppmanas att betala tillbaka hela den utestående krediten, ska också det anges. 10 a §3 Vid sådan telefonförsäljning av en bostadskredit som avses i 3 kap. 4 a § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler gäller att den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt det stycket åtminstone ska innehålla de uppgifter som avses i det i 9 a § angivna standardiserade EU-faktabladets del A, avsnitten 3–6. Vid sådan telefonförsäljning av en bostadskredit som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § samma lag i stället för 9 a §. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt den lagen ska åtminstone innehålla de uppgifter som avses i det i 9 a § angivna standardiserade EU-faktabladets del A, avsnitten 3–6. Första stycket gäller dock inte för en bostadskredit där kreditfordran ska betalas först i samband med att den egendom som utgör säkerhet överlåts med anledning av att låntagaren uppnår en viss ålder eller på grund av låntagarens sviktande hälsa eller död. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. 1.5Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution Härigenom föreskrivs1 att 5 kap. 14 och 16 §§ lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 14 § All information, inklusive marknadsföringsmaterial, som en försäkringsdistributör lämnar till kunder ska vara rättvisande och får inte vara vilseledande. Marknadsföringsmaterial ska alltid klart och tydligt kunna identifieras som sådant. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486) och lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486). 16 § När ett försäkringsavtal ingås per telefon tillämpas inte 1–9, 11, 13 och 15 §§. Försäkringsdistributören ska dock alltid upplysa kunden om vilken typ av information som finns tillgänglig enligt detta kapitel innan ett avtal ingås på sådant sätt. Kunden har alltid rätt att på begäran få den informationen muntligen innan ett avtal ingås. Särskilda bestämmelser om information som ska lämnas till en konsument innan ett avtal ingås per telefon finns i 3 kap. lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Vid sådan telefonförsäljning av en försäkring som avses i 3 kap. 11 § första stycket lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler tillämpas det stycket och 3 kap. 9 § samma lag i stället för 1–9, 11, 13 och 15 §§. Försäkringsdistributören ska dock alltid upplysa kunden om vilken typ av information som finns tillgänglig enligt detta kapitel innan ett avtal ingås på sådant sätt. Kunden har alltid rätt att på begäran få den informationen muntligen innan ett avtal ingås. Snarast efter det att ett försäkringsavtal har ingåtts per telefon ska försäkringsdistributören lämna kunden den information som avses i 1–9, 11 och 12 §§ på det sätt som anges i 15 § och ett produktfaktablad enligt 13 §. Denna lag träder i kraft den 19 juni 2026. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2025-11-19 Närvarande: F.d. justitieråden Gudmund Toijer och Mats Anderson samt justitierådet Marie Jönsson Ett stärkt konsumentskydd vid distansavtal Enligt en lagrådsremiss den 30 oktober 2025 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler, lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster, lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846), lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Jonas Mathsson. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om ändring i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler 2 kap. 10 § Paragrafen innehåller bestämmelser om konsumentens ångerrätt och hur ångerrätten utövas. I första stycket tredje meningen förtydligas att bestämmelsen om näringsidkarens bekräftelse gäller när konsumenten lämnar ett meddelande på dennes webbplats i andra fall än när konsumenten använder sig av funktionen i 10 a §. Av författningskommentaren framgår att om en sådan funktion används ska bekräftelse i stället lämnas enligt 10 a §. Lagtextens formulering ger dock intryck av att näringsidkaren inte behöver lämna någon bekräftelse när den funktionen används. Lagrådet föreslår därför att lagtexten förtydligas på så sätt att ” i annat fall än 10 a §” ersätts med en ny mening sist i stycket ”Om ångerrätten utövas genom den funktion som avses i 10 a § ska bekräftelsen lämnas på det sätt som anges där.”. 2 kap. 10 a § I paragrafen finns bestämmelser om när en näringsidkare är skyldig att tillhandahålla en särskild funktion för att konsumenten ska kunna utöva sin ångerrätt. En förutsättning för näringsidkarens skyldighet är att konsumenten har en rätt att ångra det avtal som har ingåtts, antingen enligt lagen eller någon annan författning. I paragrafens första stycke första meningen anges att när ett avtal ingås ”genom” ett onlinegränssnitt ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten. Paragrafen genomför artikel 11 a i konsumenträttighetsdirektivet och i direktivets svenska version används ordet ”genom”. Uttrycket genom är inte helt lyckat i sammanhanget eftersom det vanligen tar sikte på hur ett avtal kommer till stånd, såsom i uttrycket att ”avtalet har ingåtts genom konkludent handlande”. Paragrafen tar dock inte sin utgångspunkt i hur avtalet har ingåtts utan har som utgångspunkt den situation i vilken avtalet har ingåtts, nämligen i ett onlinegränssnitt, exempelvis en applikation i en mobiltelefon eller en webbplats. Lagrådet förordar att paragrafens första stycke första meningen i stället får följande lydelse. När ett avtal ingås i ett onlinegränssnitt ska näringsidkaren tillhandahålla en funktion för utövande av ångerrätten. 3 kap. Tredje kapitlet reglerar avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument. Lagrådet vill i det här sammanhanget påpeka att kapitlet måste ses i samband med den s.k. sektorspecifika lagstiftning som finns på området, inte minst inom unionsrätten. Av det skälet är det angeläget att lagstiftaren underlättar för tillämparen att få en överblick över det samlade regelverket. Lagrådet efterlyser därför en beskrivning i lagrådsremissen av hur reglerna samverkar när gällande rätt ska fastställas. När det gäller kapitlets struktur består det av ett antal regler som är försedda med undantag. I flera fall finns undantagen under samma rubrik som och i anslutning till en huvudregel men undantagsreglerna tar sikte också på paragrafer i andra avsnitt (se 7, 15 och 16 §§). Det gör dispositionen av kapitlet svår att tillägna sig, och bestämmelsernas inbördes samband blir inte helt enkelt att överblicka. Det hade därför kunnat övervägas att placera regler som påverkar flera paragrafer i ett särskilt avsnitt i kapitlet, exempelvis i slutet. Lagrådet har dock förståelse för den föreslagna ordningen där undantagen får funktionen att avgränsa den regel som de närmast har samband med, även om den valda ordningen också för med sig att undantagsreglerna kommer att syfta på såväl föregående som efterföljande paragrafer i kapitlet. Två undantagsparagrafer, 2 och 3 §§, har dock placerats i lagens inledning under rubriken Tillämpningsområde. I 2 § finns generella undantag från kapitlet vid avtal utanför affärslokaler – när avtalen avser mindre värden – och vid avtal om fortlöpande tjänster eller återkommande överlåtelser. Däremot innebär 3 § att bara vissa paragrafer undantas vid återkommande tjänster. En alternativ placering skulle vara att lägga tredje paragrafens bestämmelser i anslutning till 7 § som, i likhet med 3 §, handlar om undantag från kraven på förhandsinformation men också från andra delar av kapitlet. Om 3 § alltjämt ska finnas i inledningen, så som är fallet i den nu gällande lydelsen av kapitlet, bör den dock förses med en egen rubrik. 3 kap. 1 § I andra stycket definieras finansiella instrument genom en hänvisning till lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. I den lagen finns emellertid bara en hänvisning vidare till 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Hänvisningen via 1991 års lag ter sig därför som en omväg. I stället bör hänvisningen i andra stycket ske direkt till lagen om värdepappersmarknaden. 3 kap. 4 § Paragrafen handlar om förhandsinformation till konsumenten. Enligt första stycket punkten 8 ska informationen bland annat avse ångerrätten. Enligt Lagrådet bör det för tydlighets skull – i 4 § liksom i andra bestämmelser i kapitlet – anges att fråga är om ”ångerrätt enligt 13 §”, eftersom konsumenten i vissa fall kan ha ångerrätt enligt annan lagstiftning. 3 kap. 5 § I andra stycket anges följderna av att information till konsumenten lämnas senare än en dag innan avtalet ingås. Den språkliga utformningen av stycket är dock något otydlig. Lagrådet föreslår i stället följande lydelse. Om information ges senare än en dag innan avtalet ingås, ska näringsidkaren inom sju dagar efter avtalets ingående på nytt ge en konsument som har ångerrätt enligt 13 § information enligt 4 § första stycket 8. 3 kap. 7 § Paragrafens första stycke anger undantag från kapitlets bestämmelser om förhandsinformation till konsumenten. Av andra stycket framgår dock att förhandsinformation, trots undantagen i första stycket, ska lämnas om ångerrätt finns enligt kapitlet. Andra stycket bör formuleras på följande sätt. Trots första stycket ska information enligt 4 § första stycket 8 lämnas till en konsument som har ångerrätt enligt 13 §. 3 kap. 8 § I 8 § regleras hur näringsidkaren ska ge information och avtalsvillkor i förväg till konsumenten. Enligt första stycket tredje meningen ska viss information, om den ges i elektronisk form, vara ”omedelbart synlig” för konsumenten. Uttrycket lämnar i viss mån öppet för skilda tolkningar i de olika praktiska situationer som kan uppkomma, och det bör i möjligaste mån ytterligare preciseras och exemplifieras i författningskommentaren. 3 kap. 14 § Av de skäl som har angetts i anslutning till 2 kap. 10 a § bör ”genom” onlinegränssnitt ersättas med ”i”. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 december 2025 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Edholm, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Dousa, Larsson, Britz, Mohamsson, Lann Föredragande: statsrådet Gunnar Strömmer Regeringen beslutar proposition Ett stärkt konsumentskydd vid distansavtal