Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:118 Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet Prop. 2025/26:118 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 3 februari 2026 Lotta Edholm Andreas Carlson (Klimat- och näringslivsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås lagändringar som krävs för att genomföra bestämmelserna om tillståndsförfaranden i EU:s direktiv om förnybar energi. Ändringarna görs i miljöbalken, plan- och bygglagen och ett antal sektorslagar, bl.a. ellagen. De föreslagna ändringarna i miljöbalken innebär bl.a. att den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd för förnybar energi bör ge länsstyrelsen en möjlighet att bedöma samrådsunderlaget innan samråd med övriga aktörer inleds. Vidare införs bestämmelser som syftar till att ge länsstyrelsens bedömning av vilken omfattning en miljökonsekvensbeskrivning behöver ha för att kunna ligga till grund för miljöbedömningen en ökad betydelse i en senare tillståndsprocess. Det föreslås också en bestämmelse som syftar till att förenkla bedömningen av om en verksamhet eller en åtgärd som påverkar ett Natura 2000-område kan tillåtas. Ändringarna i sektorslagarna innebär bl.a. att det inte ska behöva göras en ny specifik miljöbedömning vid en tillståndsprövning i enlighet med någon av dessa lagar, om ärendet avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det har gjorts en specifik miljöbedömning i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken som omfattar verksamheten eller åtgärden. Slutligen föreslås att det införs bestämmelser med tidsfrister för handläggningen av vissa ärenden enligt plan- och bygglagen som rör förnybar energi. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut5 2Lagtext6 2.1Förslag till lag om verksamheter och åtgärder för förnybar energi6 2.2Förslag till lag om ändring i miljöbalken8 2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln12 2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar14 2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon16 2.6Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)18 2.7Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)20 2.8Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)22 2.9Förslag till lag om upphävande av lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi24 3Ärendet och dess beredning25 4Gällande rätt och bestämmelserna om tillståndsförfaranden i förnybartdirektivet25 4.1Bestämmelserna om tillståndsförfaranden omfattar fler verksamheter än tidigare26 4.2Nya bestämmelser om miljöbedömning och förnybar energi som ett allt överskuggande allmänintresse27 4.3En kontaktpunkt ska tillhandahålla vägledning27 5Det ska införas en ny lag om verksamheter och åtgärder för förnybar energi28 6Tillståndsförfaranden som omfattas av förnybartdirektivet32 7Tidsfrister för vissa tillståndsförfaranden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi35 7.1Installation av solenergiutrustning på byggnader35 7.2Installation av värmepump39 8Verksamheter och åtgärder för förnybar energi ska antas ha ett väsentligt allmänintresse41 9Den specifika miljöbedömningen av verksamheter och åtgärder för förnybar energi47 9.1Den specifika miljöbedömningen ska utföras i ett enda förfarande och omfatta alla relevanta bedömningar47 9.2Länsstyrelsens bedömning av miljökonsekvensbeskrivningens omfattning53 9.3Länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning får inte överklagas57 9.4Länsstyrelsen ska bedöma underlag som tas fram inför avgränsningssamråd i ärenden som avser förnybar energi59 10Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser62 11Konsekvensanalys63 11.1Det aktuella problemet och vilken förändring som eftersträvas63 11.2Förslagen i korthet64 11.3Alternativ65 11.3.1Vilka konsekvenser som bedöms uppstå om ingen åtgärd vidtas65 11.3.2De olika alternativ som finns för att uppnå förändringen65 11.4Vilka som berörs av regleringen65 11.5Konsekvenser för miljön65 11.6Konsekvenser för staten66 11.7Konsekvenser för kommuner67 11.8Konsekvenser för regioner67 11.9Konsekvenser för företag67 11.10Konsekvenser för enskilda68 11.11Bedömningen av om förslagen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av anslutningen till EU68 12Författningskommentar68 12.1Förslaget till lag (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi68 12.2Förslaget till lag om ändring i miljöbalken72 12.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln76 12.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar78 12.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon80 12.6Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)82 12.7Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)84 12.8Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)86 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/65288 Sammanfattning av promemorian genomförande av bestämmelser i förnybartdirektivet om tillståndsförfaranden för förnybar energi165 Lagförslag i promemorian Genomförande av bestämmelser i förnybartdirektivet om tillståndsförfarande för förnybar energi166 Förteckning över remissinstanserna187 Lagrådsremissens lagförslag189 Lagrådets yttrande208 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 februari 2026210 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om verksamheter och åtgärder för förnybar energi, Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken, Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar, Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857), Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403), Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900), Riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om verksamheter och åtgärder för förnybar energi Härigenom föreskrivs följande. 1 §    I denna lag finns bestämmelser som delvis genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Bestämmelser som genomför direktivet finns också i miljöbalken, lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403) och plan- och bygglagen (2010:900). Ord och uttryck 2 §    Med förnybar energi avses i denna lag vindenergi, termisk solenergi, fotovoltaisk solenergi, geotermisk energi, osmotisk energi, omgivnings–energi, tidvattensenergi, vågenergi, annan havsenergi och vattenkraft samt energi från biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk och biogas. 3 §    Med uppgradering avses i denna lag helt eller delvis utbyte av en anläggning för produktion av förnybar el eller helt eller delvis utbyte av driftssystem eller driftsutrustning i en sådan anläggning i syfte att 1. bibehålla eller ändra anläggningens kapacitet, eller 2. öka anläggningens effektivitet. 4 §    Med samlokaliserad energilagringsanläggning avses i denna lag en energilagringsanläggning som är lokaliserad på samma plats som, drivs tillsammans med och är ansluten till samma nätanslutningspunkt som en anläggning för produktion av förnybar energi. 5 §    Med verksamhet eller åtgärd för förnybar energi avses i denna lag en verksamhet eller en åtgärd som 1. innebär uppförande eller drift av a) en anläggning för produktion av förnybar energi, eller b) en samlokaliserad energilagringsanläggning, 2. behövs för att en anläggning som avses i 1 ska kunna uppföras, drivas eller anslutas till ett nät, eller 3. innebär uppgradering av en anläggning för produktion av förnybar energi. Bemyndiganden 6 §    Regeringen får meddela föreskrifter om 1. tidsfrister för kommuners handläggning av ärenden om tillstånd, anmälan eller dispens som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi, och 2. kommuners arbete med att bistå den kontaktpunkt som inrättas för att genomföra artikel 16.3 i direktiv (EU) 2018/2001, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413, i uppgiften att vägleda sökande i ärenden om tillstånd, anmälan eller dispens som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. 7 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att årligen lämna statistikuppgifter över handläggningstider i ärenden som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken dels att 6 kap. 32 § och 19 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 6 kap. 32 a och 32 b §§, 7 kap. 29 c § och 22 kap. 2 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 32 § Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet, i dialog med den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd, verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för tillståndsprövningen. Länsstyrelsen ska skriftligen redovisa sin bedömning av vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Bedömningen ska lämnas till den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Bedömningen är inte bindande. Om ett avgränsningssamråd gäller en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, bör den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ge länsstyrelsen möjlighet att bedöma om samrådsunderlaget är tillräckligt innan samråd med övriga aktörer inleds. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 32 a § Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet skriftligen redovisa sin bedömning av vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Bedömningen ska lämnas till den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Bedömningen är inte bindande. 32 b § Om ett avgränsningssamråd avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi gäller följande i stället för 32 a §: 1. Länsstyrelsen ska i ett beslut ange vilken omfattning miljökonsekvensbeskrivningen behöver ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Beslutet får inte överklagas. 2. Länsstyrelsen ska skriftligen redovisa sin bedömning av vilken detaljeringsgrad miljökonsekvensbeskrivningen bör ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Bedömningen är inte bindande. 3. Beslutet och bedömningen ska lämnas till den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. 7 kap. 29 c § Vid tillämpningen av 29 § första stycket 2, ska en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi antas genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, om inte annat framkommer i ärendet. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder som gäller förnybar energi. 19 kap. 5 § I ett ärende som prövas av länsstyrelsen eller en kommunal nämnd ska länsstyrelsen eller nämnden tillämpa bestämmelserna 1. i 22 kap. 1 och 1 d–1 g §§ om ansökans form och innehåll, 2. i 22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den, 2. i 22 kap. 2 och 2 b §§ om en ansökans ingivande och brister i den, 3. i 22 kap. 2 a § om prövningar som avses i 24 kap. 3, 5, 8, 9 och 13 §§, 4. i 22 kap. 3 och 3 a §§ om kungörelses innehåll, 5. i 22 kap. 6 § om talerätt, 6. i 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet, 7. i 22 kap. 12 och 13 §§ om sakkunniga och om att inhämta yttrande, 8. i 3 kap. 4 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar om undersökning på platsen, 9. i 22 kap. 25 § första stycket 1–3 och 5–11, andra stycket sista meningen och tredje stycket samt 25 a–25 c och 25 f–25 h §§ om en tillståndsdoms innehåll, 10. i 22 kap. 26 § om särskild dom, 11. i 22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra meningen samt tredje stycket första meningen om uppskjutna frågor och provisoriska föreskrifter, 12. i 22 kap. 28 § första stycket första meningen om verkställighetsförordnande, och 13. i 23 kap. 3 § när det gäller särskilt överklagande i frågor om sakkunniga som avses i 22 kap. 12 §. 22 kap. 2 b § En ansökan om tillstånd till en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi som innehåller en miljökonsekvensbeskrivning vars omfattning är förenlig med länsstyrelsens beslut enligt 6 kap. 32 b § får endast avvisas på grund av brister i miljökonsekvensbeskrivningens omfattning om 1. uppgifterna i målet eller ärendet om tillstånd inte stämmer överens med de uppgifter som länsstyrelsen har lagt till grund för sin bedömning, eller 2. bristerna är sådana att det skulle strida mot Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet att lägga miljökonsekvensbeskrivningen till grund för ansökan. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. 2. Bestämmelserna i 7 kap. 29 c § tillämpas även i mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet. 3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:314) om kontinentalsockeln dels att nuvarande 3 b–3 d §§ ska betecknas 3 c–3 e §§ och att nuvarande 4 a–c §§ ska betecknas 4 b–d §§, dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 b och 4 a §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 b § Trots 3 a § tredje stycket 3 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om tillstånd avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som den verksamhet eller åtgärd som omfattas av tillståndsansökan kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning enligt 6 kap. 43 § miljöbalken av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 4 a § Det som sägs i 3 b § hindrar inte att ett beslut om tillstånd förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:160) om vissa rörledningar dels att nuvarande 6 a § ska betecknas 6 b §, dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 a och 6 a §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a § Trots 4 § fjärde stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om koncession enligt 1 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning av ledningens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 6 a § Det som sägs i 4 a § hindrar inte att en koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ska införas två nya paragrafer, 6 b och 6 c §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 b § Trots 6 § andra stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om tillstånd enligt 5 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som verksamheten eller åtgärden som omfattas av tillståndsansökan kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 6 c § Det som sägs i 6 b § hindrar inte att ett tillstånd förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857) dels att nuvarande 2 kap. 17 a § ska betecknas 2 kap. 17 b §, dels att rubriken närmast före 2 kap. 17 a § ska sättas närmast före 2 kap. 17 b §, dels att 2 kap. 17 och 18 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 17 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 17 § Vid en prövning av frågor om beviljande av nätkoncession för linje ska 2–4 kap. och 5 kap. 3–5 och 18 §§ miljöbalken tillämpas. För en starkströmsledning som ska prövas för en nätkoncession för linje ska 1. frågan om huruvida byggandet eller användandet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan avgöras genom ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26–27 §§ miljöbalken efter det att en undersökning enligt 6 kap. 23–26 §§ har gjorts, om något annat inte följer av 6 kap. 23 § andra stycket, 2. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, och 3. ett förenklat underlag tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas. Trots första och andra styckena behöver frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken inte prövas på nytt i ärendet om nätkoncession. Om det i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, behöver det inte finnas någon särskild miljökonsekvensbeskrivning i koncessionsärendet. 17 a § Trots 17 § ska följande gälla. 1. Frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken behöver inte prövas på nytt i ärendet om nätkoncession. 2. Det krävs inte en specifik miljöbedömning om det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken a) finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, och b) har gjorts en slutlig och samlad bedömning av ledningens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. 18 § En nätkoncession ska förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller för att i övrigt skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter och främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och andra resurser eller som av annat skäl behövs från allmän synpunkt. Det som sägs i 17 a § hindrar inte att en nätkoncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa eller miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Härigenom föreskrivs att det i naturgaslagen (2005:403) ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 8 b § och 2 kap. 7 a och 9 a §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 8 b § Med verksamhet eller åtgärd för förnybar energi avses i denna lag detsamma som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 2 kap. 7 a § Trots 7 § andra stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om koncession enligt 1 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som naturgasledningen och de åtgärder som vidtas för att bereda plats för den kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning enligt 6 kap. 43 § miljöbalken av miljöeffekterna av naturgasledningen och av de åtgärder som vidtas för att bereda plats för den. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. 9 a § Det som sägs i 7 a § hindrar inte att en koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa eller miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (2010:900) dels att 9 kap. 18, 99 och 101 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 9 kap. 17 a och 99 a §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 17 a § Trots 15 § 3 krävs det inte bygglov för en fasadändring som innebär att en solenergianläggning sätts upp eller väsentligen ändras, om anläggningen har en effekt om högst elva kilowatt. 18 § Även om bygglov inte krävs enligt 15–17 §§ kan bygglov krävas enligt någon av 34–37 eller 54 §. Även om bygglov inte krävs enligt 15–17 a §§ kan bygglov krävas enligt någon av 34–37 eller 54 §. 99 § Byggnadsnämnden ska handlägga ärenden om lov och förhandsbesked skyndsamt och besluta i ärendet inom tio veckor från 1. den dag ansökan kom in till nämnden (ansökningsdagen), 2. den dag efter ansökningsdagen då ytterligare underlag eller en ändring av ansökan kom in till nämnden från sökanden på sökandens initiativ, 3. den dag efter ansökningsdagen då besked enligt 80 § kom in från Försvarsmakten eller Myndigheten för civilt försvar, eller 4. den dag då sökanden avhjälpt en brist i ansökan, om nämnden inom tre veckor från den dag som anges i 1 eller 2 har förelagt sökanden enligt 91 § första stycket att avhjälpa bristen. Om det är nödvändigt på grund av handläggningen eller utredningen i ärendet, får tioveckorsfristen i första stycket förlängas en gång med högst tio veckor. Om det är nödvändigt på grund av handläggningen eller utredningen i ärendet, får tioveckorsfristen i första stycket förlängas en gång med högst tio veckor. Om ärendet gäller lov eller förhandsbesked enligt 15 § 3 för installation av en solenergianläggning, får tioveckorsfristen bara förlängas med högst två veckor. 99 a § Trots 99 § första stycket ska byggnadsnämnden besluta i ett ärende inom fyra veckor om ärendet avser lov eller förhandsbesked enligt 15 § 3 för installation av en värmepump, med en installerad effekt som understiger 50 megawatt. Tidsfristen får inte förlängas. 101 § Om ett ärende har återförvisats till byggnadsnämnden för förnyad handläggning, ska bestämmelserna om tidsfrister och information i 99 och 100 §§ tillämpas. Det som sägs där om ansökningsdagen ska då i stället gälla den dag ärendet kom tillbaka till nämnden. Om ett ärende har återförvisats till byggnadsnämnden för förnyad handläggning, ska bestämmelserna om tidsfrister och information i 99–100 §§ tillämpas. Det som sägs där om ansökningsdagen ska då i stället gälla den dag beslutet om återförvisning fick laga kraft. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om upphävande av lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi Härigenom förskrivs att lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2026. Ärendet och dess beredning I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor finns bestämmelser om åtgärder för att stödja förnybar energi. Den 18 oktober 2023 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652. Ändringsdirektivet bifogas som bilaga 1. Inom Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet) har det tagits fram en promemoria med förslag som syftar till att genomföra ändringsdirektivets bestämmelser om tillståndsförfaranden för verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Promemorian innehåller även förslag som syftar till att förbättra det underlag som tas fram inför ett avgränsningssamråd. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag i relevanta delar finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2025/00895). I denna proposition behandlas promemorians lagförslag som syftar till att genomföra direktivet. Lagrådet Regeringen beslutade den 11 december 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitt 8. Regeringen följer Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissens förslag ändras tidpunkten för ikraftträdande från den 1 juni 2026 till den 1 juli 2026. Vidare kompletteras upplysningsbestämmelsen i 9 kap. 18 § plan- och bygglagen (2010:900) med en hänvisning till den nya 9 kap. 17 a § plan- och bygglagen. Ändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över ändringarna. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs även vissa språkliga och redaktionella ändringar. Gällande rätt och bestämmelserna om tillståndsförfaranden i förnybartdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, här benämnt 2018 års förnybartdirektiv, började gälla den 30 juni 2021. Genom direktivet upprättades en ram för främjande av energi från förnybara energikällor. Bestämmelserna i direktivet innebär bl.a. en skyldighet för medlemsstaterna att införa tidsfrister för tillståndsförfaranden för anläggningar som producerar förnybar el och att skapa minst en kontaktpunkt som ska vägleda exploatörer genom tillståndsförfarandena. Enligt direktivet är målet att andelen energi från förnybara energikällor i EU:s slutliga energianvändning ska vara minst 32 procent år 2030. Bestämmelser som genomför 2018 års förnybartdirektiv finns bl.a. i lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi och föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av lagen. Den 18 oktober 2023 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652. Direktivet benämns här ändringsdirektivet. Genom detta ändrades 2018 års förnybartdirektiv bl.a. på så sätt att målet för hur stor andel av EU:s slutliga energianvändning som ska komma från förnybara energikällor höjdes från 32 procent till 42,5 procent. För att uppnå målet infördes nya bestämmelser som syftar till att ytterligare effektivisera tillståndsförfaranden för projekt för förnybar energi. Ändringsdirektivet innebär även att ett antal bestämmelser i den fram till den 30 juni 2025 gällande s.k. nödförordningen, Rådets förordning (EU) 2022/2577 av den 22 december 2022 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi, fördes in i direktivet. I det följande avses med förnybartdirektivet den lydelse direktivet har enligt ändringsdirektivet. Bestämmelserna om tillståndsförfaranden omfattar fler verksamheter än tidigare De nya bestämmelserna om tillståndsförfaranden i förnybartdirektivet omfattar alla relevanta administrativa tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av verk för förnybar energi. Till skillnad från i 2018 års förnybartdirektiv sägs uttryckligen att tillståndsförfarandet inkluderar anläggningar som kombinerar olika förnybara energikällor, värmepumpar och anläggningar för energilagring som är samlokaliserade med anläggningar för produktion av förnybar energi. Vidare framgår av direktivet att tillståndsförfarandet omfattar administrativa tillstånd för nätanslutning och miljöbedömningar. Tidsfristerna i förnybartdirektivet gäller för handläggning av ansökningar om tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av alla typer av anläggningar som producerar förnybar energi. Det innebär en utvidgning i förhållande till 2018 års förnybartdirektiv som endast föreskriver tidsfrister för ärenden som gäller anläggningar som producerar förnybar el, det vill säga kraftverk. Till skillnad från vad som gäller enligt 2018 års förnybartdirektiv gäller bestämmelserna om tidsfrister därmed även tillståndsansökningar som avser t.ex. anläggningar som producerar biogas eller förnybart framställd vätgas. Huvudregeln är, i likhet med vad som gäller enligt 2018 års förnybartdirektiv, att tiden för att få en tillståndsansökan prövad i första instans inte ska överskrida två år. Ändringsdirektivet innehåller dock fler tidsfrister än 2018 års förnybartdirektiv. Tidsfristerna varierar beroende på vilken typ av anläggning det är fråga om och vilken installerad effekt anläggningen har. Den kortaste tidsfristen i direktivet är endast en månad och avser ansökningar om tillstånd för installation av luftvärmepumpar och vissa solenergianläggningar. Den längsta tidsfristen är tre år och avser ansökningar om tillstånd för uppförande av havsbaserade anläggningar för produktion av förnybar energi med en installerad effekt om minst 150 kilowatt. Nya bestämmelser om miljöbedömning och förnybar energi som ett allt överskuggande allmänintresse Förnybartdirektivet innehåller nya bestämmelser om miljöbedömningar och bestämmelser om den intresseavvägning som ska göras i enlighet med vissa EU-direktiv. Om det krävs en miljöbedömning för ett projekt för förnybar energi ska den, enligt förnybartdirektivet, utföras i ett enda förfarande som omfattar alla relevanta bedömningar för projektet. Hittillsvarande reglering i Sverige innehåller ingen sådan begränsning. I dag krävs det att det görs en specifik miljöbedömning i tillståndsärenden enligt vissa sektorslagar även i de fall miljöeffekterna av verksamheterna eller åtgärderna omfattas av en specifik miljöbedömning som har gjorts i ett miljöbalksärende. Vidare innebär direktivet att en myndighet i ärenden som gäller förnybar energi i ett tidigt skede av miljöbedömningsprocessen ska fatta ett beslut om vad en miljökonsekvensbeskrivning ska omfatta. Enligt direktivet får miljökonsekvensbeskrivningens omfattning inte utökas därefter. Detta är en skillnad i förhållande till den hittillsvarande svenska regleringen som innebär att länsstyrelsens bedömning av miljökonsekvensbeskrivningens omfattning inte är bindande. Ytterligare en nyhet i direktivet är en bestämmelse som har hämtats från den tidigare gällande nödförordningen och som innebär att förnybar energi ska presumeras genomföras av tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse vid intresseavvägningar som ska göras i enlighet med vissa EU-direktiv på miljöområdet. Presumtionen kan förenkla bedömningen av om en planerad verksamhet eller åtgärd för förnybar energi som kan påverka ett Natura 2000-område kan tillåtas (se vidare avsnitt 8). Svensk rätt innehåller i dag inte någon liknande presumtion. En kontaktpunkt ska tillhandahålla vägledning I 2018 års förnybartdirektivet finns bestämmelser om att medlemsstaterna ska inrätta en eller flera kontaktpunkter som ska tillhandahålla vägledning och underlätta för sökanden under hela det administrativa ansöknings- och tillståndsförfarandet. I samband med genomförandet av direktivet utsågs Statens energimyndighet (Energimyndigheten) till ansvarig myndighet för att inrätta och ansvara för en kontaktpunkt i ärenden som gäller förnybar el. Kontaktpunkten har fått ett utökat ansvar i förnybartdirektivet. Det utökade ansvaret handlar om att kontaktpunkten även ska vägleda sökanden i de delar av ansöknings- och tillståndsförfarandet som rör miljöskydd. Vidare anges i förnybartdirektivet att kontaktpunkten ska säkerställa att prövningsmyndigheterna håller tidsfristerna. Det ska införas en ny lag om verksamheter och åtgärder för förnybar energi Regeringens förslag Det ska införas en ny lag om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Regeringen ska få meddela föreskrifter om tidsfrister för kommuners handläggning av ärenden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi samt föreskrifter om kommuners medverkan i ärenden med en kontaktpunkt. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska vidare få meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner som prövar ärenden som gäller förnybar energi att årligen rapportera uppgifter om handläggningstider. Innebörden av vissa ord och uttryck som används i den nya lagen ska förklaras. Orden och uttrycken bör ges samma innebörd som i förnybartdirektivet. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Uttrycket uppgradering har en snävare innebörd i promemorians förslag. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Flera remissinstanser, bl.a. Statens energimyndighet och Vattenfall AB framför att uttrycket uppgradering ges en för snäv innebörd. Energimyndigheten påpekar att uppgradering, även kallat generationsväxling eller repowering, många gånger innefattar ett helt utbyte av en anläggning. Länsstyrelsen i Dalarnas län påpekar att bemyndigandet att meddela föreskrifter om rapporteringsskyldighet bör utformas så att det inte avser statistik för varje enskilt ärende. Skälen för regeringens förslag I lagen med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi ges regeringen rätt att meddela föreskrifter om dels kommunernas medverkan i arbetet med kontaktpunkten för de verksamheter och förfaranden som omfattas av direktivets krav, dels om tidsfrister för kommunala myndigheters prövning av ärenden som gäller förnybar energi. Ändringsdirektivet innebär ingen ändring i de krav som bemyndigandena syftar till att genomföra. Bemyndigandena bedöms därför alltjämt nödvändiga för att genomföra förnybartdirektivet. Bemyndigandet som avser kommunernas medverkan i arbetet med kontaktpunkten bör dock kompletteras med en hänvisning till den artikel i direktivet som skyldigheten avser att genomföra, dvs. artikel 16.3 i förnybartdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet, en s.k. statisk hänvisning. Detta i syfte att tydliggöra omfattningen av de skyldigheter som bemyndigandet kan medföra. En sådan lösning innebär att det vid en eventuell framtida ändring av artikeln behöver göras en ny bedömning av om kommunens skyldigheter i detta avseende regleras på ett ändamålsenligt sätt. Till skillnad från 2018-års förnybartdirektiv innehåller direktivet nu en skyldighet för kontaktpunkten att säkerställa att tidsfristerna i direktivet respekteras (artikel 16.3). En förutsättning för att kunna säkerställa detta är att kontaktpunkten har tillgång till relevant information om de för skyldigheten relevanta prövningarna. Naturvårdsverket sammanställer i dag statistik över handläggningstider i fråga om ansökningar om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken. De uppgifter som ligger till grund för statistiken är begränsade till mål och ärenden där en mark- och miljödomstol eller en miljöprövningsdelegation vid en länsstyrelse är första instans och omfattar inte ärenden som en kommun handlägger. Det finns i dag inte någon skyldighet för en kommun att lämna uppgifter om ärenden som rör verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. Som ett led i genomförandet av direktivets krav på säkerställande av att tidsfristerna hålls bör krav på lämnande av statistikuppgifter över handläggningstider även kunna riktas mot en kommun. Vilka uppgifter som skyldigheten ska omfatta regleras lämpligen på förordnings- eller föreskriftsnivå. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör därför ges en rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner som handlägger ärenden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi att årligen rapportera uppgifter om handläggningstider i sådana ärenden. Som Länsstyrelsen i Dalarnas län påpekar är det viktigt att rapporteringsskyldigheten inte blir för detaljerad, något som riskerar leda till en ökad administrativ börda för kommunerna. Enligt regeringens mening behöver därför de krav som slutligen ställs på lämnande av statistikuppgifter noga vägas mot den administrativa börda som rapporteringsskyldigheten medför, något som lämpligen hanteras när föreskrifterna tas fram. I förhållande till den nuvarande lagen behöver det också införas förklaringar av ord och uttryck som används i de föreslagna bemyndigandena (se vidare nedan). Med dessa ändringar framstår lag om verksamheter och åtgärder för förnybar energi som ett bättre namn på lagen. Sammantaget föreslås så omfattande förändringar att den nu gällande bemyndigandelagen bör upphävas och de föreslagna bestämmelserna föras in i en ny lag. Förnybar energi Uttrycket förnybar energi innebär enligt förnybartdirektivet energi från förnybara, icke-fossila energikällor, det vill säga vindenergi, solenergi (både termisk solenergi och fotovoltaisk solenergi), geotermisk energi, osmotisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi samt vågenergi och annan havsenergi (artikel 2.1). Uttrycket omfattar vidare vattenkraft och energi från biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk och biogas. Uppräkningen i direktivet är uttömmande. Förklaringen av uttrycket förnybar energi bör överensstämma med den som ges i direktivet. Uppgradering Förnybartdirektivet kräver särskilt korta tidsfrister för handläggning av ärenden som avser uppgradering av kraftverk. Uttrycket uppgradering avser enligt direktivet uppgradering av kraftverk som producerar förnybar energi, inklusive helt eller devis utbyte av anläggningar eller driftssystem och driftsutrustning i syfte att ersätta kapacitet eller att öka anläggningens effektivitet eller kapacitet (artikel 2.10). Med kraftverk avses en anläggning för produktion av el. Uppgradering har inte fått en ny innebörd genom ändringsdirektivet. Uppgradering förklaras i dag i förordningen (2021:757) om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi som ”helt eller delvist utbyte av utrustning i syfte att i anläggningar för produktion av förnybar el, ersätta eller öka kapaciteten eller öka anläggningens effektivitet”. I promemorian föreslås att uttrycket uppgradering ska förklaras på samma sätt som i den nu gällande förordningen. Vidare anges att en uppgradering ska syfta till att säkerställa fortsatt drift av en anläggning och att rivning och uppförande av en helt ny anläggning därmed inte är att anse som en uppgradering. Flera remissinstanser, bl.a. Statens energimyndighet, påpekar att förslaget i promemorian innebär att uppgradering inte omfattar s.k. generationsväxling, där t.ex. äldre vindkraftverk byts ut mot större och mer effektiva vindkraftverk. Regeringen konstaterar att ordet uppgradering i den nu gällande förordningen avser utbyte av utrustning medan det i direktivet sägs att ordet avser utbyte av anläggningar (eng. replacement of installations). Vad som avses med en anläggning förklaras inte i direktivet, men det sätt som ordet används på i direktivet förefaller överensstämma med den betydelse ordet har i normalt språkbruk, dvs en byggnadskonstruktion. Ordet anläggning torde således ha en vidare innebörd än ordet utrustning och kunna avse ett kraftverk i sig. Regeringen anser mot den bakgrunden att förklaringen av uttrycket uppgradering som föreslås i promemorian är för snäv och att det finns skäl att ge uppgradering en innebörd som är mer direktivnära. Uppgradering bör därför avse helt eller delvis utbyte av anläggningar i syfte att ersätta eller öka kapaciteten eller öka anläggningens effektivitet. Det bör även framgå att utbyte av driftssystem och driftsutrustning i detta syfte är att anse som uppgradering. Av direktivet framgår inte var gränsen mellan uppgradering och uppförande av en ny anläggning går. Viss vägledning kan dock hämtas i skälen till ändringsdirektivet (se skäl 38 till ändringsdirektivet). Där sägs att uppgradering ska säkerställa fortsatt användning av kraftverk samtidigt som behovet av att utse nya platser för projekt för förnybar energi minskar. Vidare sägs att uppgradering ger ytterligare fördelar som t.ex. en befintlig nätanslutning, en sannolikt högre acceptans bland allmänheten för anläggningen och kännedom om miljöpåverkan. Enligt regeringens uppfattning innebär detta att det, för att det ska vara fråga om en uppgradering, torde krävas att den nya anläggningen ska vara lokaliserad på samma plats som den äldre anläggningen, att det ska vara fråga om samma typ av anläggning, att den ska använda samma nätanslutning samt att den nya anläggningen ska ha samma miljöpåverkan som den äldre anläggningen eller en lägre miljöpåverkan. Uttrycket uppgradering bör således, för att överensstämma med direktivet, omfatta verksamheter som består i att en äldre anläggning ersätts av en ny anläggning av samma typ, på samma plats och med samma eller lägre påverkan på omgivningen i området. Det innebär att s.k. generationsväxling av kraftverk bör anses som uppgradering. Att ersätta äldre anläggningar med en låg elproduktion med nya effektivare anläggningar är ändamålsenligt för att öka elproduktionen. Samlokaliserad energilagring Med samlokaliserad energilagring avses enligt förnybartdirektivet en energilagringsanläggning som är kombinerad med en anläggning som producerar förnybar energi och som är ansluten till samma nätanslutningspunkt som produktionsanläggningen (artikel 2.44d). Redan av uttrycket samlokaliserad följer att det ska finnas ett geografiskt samband mellan produktionsanläggningen och energilagringsanläggningen. Den ska alltså vara lokaliserad på samma plats som produktionsanläggningen. Att anläggningen ska vara kombinerad bör innebära att energilagringsanläggningen ska ha ett tekniskt samband med och drivas tillsammans med produktionsanläggningen. Innebörden av samlokaliserad energilagringsanläggning bör därför vara en energilagringsanläggning som är lokaliserad på samma plats som en anläggning för produktion av förnybar energi och som drivs tillsammans med och är ansluten till samma nätanslutningspunkt som den anläggningen. Innebörden av ordet anslutningspunkt förklaras varken i förnybartdirektivet eller i svensk rätt. Med anslutningspunkt avses dock normalt den punkt på ett el- eller rörnät där den som producerar energin enligt avtal med nätägaren matar in energi på nätet. En samlokaliserad energilagringsanläggning enligt direktivets innebörd kan till exempel vara ett värmelager vid ett fjärrvärmeverk eller ett batterilager vid en elproduktionsanläggning. Energilagringsanläggningar som inte är lokaliserade på samma plats som en anläggning för produktion av förnybar energi är inte att anse som samlokaliserade energilagringsanläggningar i förnybartdirektivets mening, t.ex. ett upplag av biomassa som inte är lokaliserat vid produktionsanläggningen utan vid ett centrallager. Verksamheter och åtgärder för förnybar energi Enligt förnybartdirektivet ska bestämmelserna om tillståndsförfaranden gälla för alla relevanta administrativa tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av verk för förnybar energi (artikel 16.1). Med verk för förnybar energi avses enligt direktivet anläggningar för produktion av såväl el som värme. Även anläggningar som kombinerar olika förnybara energikällor, värmepumpar och anläggningar för energilagring som är lokaliserade i anslutning till en anläggning för förnybar energi ska anses som verk för förnybar energi. Bestämmelserna om tillståndsförfarandet ska även gälla för ärenden som avser anslutning av verk för förnybar energi till nätet och för att integrera förnybar energi i värme- och kylnät. Enligt direktivet ska bestämmelserna om tillståndsförfaranden gälla också vid handläggning av ärenden som avser nätanslutning och vid miljöbedömningar. En sammanfattande benämning på de aktiviteter som omfattas av bestämmelserna om tillståndsförfaranden i förnybartdirektivet bör införas i den nya lagen och användas för att avgränsa tillämpningsområdet för bemyndigandena. I miljöbalken, plan- och bygglagen (2010:900) och flera av de sektorslagar som berörs av bestämmelserna om tillståndsförfaranden i direktivet är orden verksamhet eller åtgärd centrala. Det är lämpligt att systematiken i dessa författningar respekteras och att de ord och uttryck som används i dessa också används vid genomförandet av direktivet. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi bör därför användas som en sammanfattande benämning på de aktiviteter som omfattas av bestämmelserna om tillståndsförfaranden i förnybartdirektivet och uttrycket bör förklaras i den nya lagen. Bestämmelserna om tillståndsförfaranden i förnybartdirektivet har ett brett tillämpningsområde. Det omfattar alla relevanta administrativa tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av verk och andra anläggningar för produktion av förnybar energi. Med detta torde avses inte bara tillstånd för uppförande, uppgradering, drift och anslutning till ett nät av anläggningarna som sådana, utan även tillstånd för de åtgärder som behövs för att sådana anläggningar ska kunna uppföras, uppgraderas, drivas eller anslutas till ett nät. Det kan t.ex. handla om tillstånd för att vidta åtgärder som krävs för att möjliggöra uppförande eller drift av en anläggning för produktion av förnybar energi på en viss plats, såsom anslutning av en enskild väg från en anläggning för förnybar energi till en allmän väg. Uttrycket verksamhet och åtgärd för förnybar energi bör därför ges en vid innebörd. Det bör omfatta verksamheter eller åtgärder som innebär uppförande, uppgradering eller drift av en anläggning för produktion av förnybar energi eller en samlokaliserad energilagringsanläggning eller som behövs för att en sådan anläggning ska kunna uppföras, uppgraderas, drivas eller anslutas till ett nät. Tillståndsförfaranden som omfattas av förnybartdirektivet Regeringens bedömning Bestämmelserna om tillståndsförfaranden i förnybartdirektivet bör gälla för alla administrativa förfaranden som innebär att en myndighet tar ställning till om en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi får bedrivas eller vidtas. Förfarandet för att ansluta en anläggning till ett el-, värme- eller rörnät och förfarandet för att få ett start- och slutbesked enligt plan- och bygglagen är inte administrativa tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av verk för förnybar energi i den mening som avses i förnybartdirektivet och omfattas därmed inte av direktivets bestämmelser om tillståndsförfaranden. Promemorians bedömning Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Naturvårdsverket och Svensk Solenergi anser att start- och slutbesked enligt plan- och bygglagen är administrativa tillstånd som omfattas av förnybartdirektivet. Övriga remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning Administrativa tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av verk för förnybar energi Bestämmelserna om tillståndsförfarandets huvudprinciper och organisation i förnybartdirektivet gäller för alla relevanta administrativa tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av verk för förnybar energi, inbegripet tillstånd för nätanslutning och miljöbedömning (artikel 16.1). Innebörden av uttrycket administrativa tillstånd (eng. administrative permits) förklaras inte i direktivet. Normalt avses med administrativa tillstånd beslut om tillåtlighet eller godkännande som meddelas av en myndighet. Det saknas skäl att anta att uttrycket skulle ha en annan innebörd i detta sammanhang. Med administrativt tillstånd bör därför förstås alla förfaranden som innebär att en myndighet tar ställning till om en verksamhet eller åtgärd får utföras. Överenskommelser med privata aktörer, t.ex. överenskommelser om markåtkomst för att få uppföra en vindkraftpark, är därmed inte att anse som administrativa tillstånd och omfattas inte av direktivets bestämmelser om tillståndsförfaranden. Tillståndsförfaranden som omfattas av förnybartdirektivet Med tillstånd i direktivets mening avses inte bara förfaranden som benämns tillstånd i svensk rätt utan även sådana förfaranden som benämns koncession, anmälan och dispens. Mot bakgrund av att målet med förnybartdirektivet är att påskynda utbyggnaden av projekt för förnybar energi och tillhörande infrastruktur genom regler som förenklar och förkortar tillståndsförfarandena (skäl 20 till ändringsdirektivet) bör uttrycket alla relevanta administrativa tillstånd ges en vid innebörd. Uttrycket bör inte bara omfatta sådana tillstånd som avser rätt att uppföra, driva eller uppgradera en anläggning för förnybar energi utan även tillstånd som avser åtgärder som behövs för att möjliggöra uppförandet, uppgraderingen eller driften på den aktuella platsen, t.ex. tillstånd för att ansluta en enskild väg som leder till en anläggning för produktion av förnybar energi till en allmän väg. Tillstånd för nätanslutning är inte ett administrativt tillstånd enligt förnybartdirektivet I Sverige hanteras frågor om anslutning av en elektrisk anläggning till elnätet av elnätsföretagen. Även om det finns bestämmelser som reglerar förfarandet och förutsättningarna för att genomföra anslutningen i 4 kap. ellagen (1997:857) hanteras frågan om anslutning till nätet i ett avtal mellan en enskild och ett elnätsföretag och inte genom ett tillstånd som meddelas av en myndighet. Motsvarande gäller för anslutning till värme- eller gasnät. Godkännande av anslutning till nätet bedöms därför inte vara ett administrativt tillstånd och omfattas därmed inte av bestämmelserna om tillståndsförfaranden i förnybartdirektivet. Start- och slutbesked enligt plan- och bygglagen är inte administrativa tillstånd för uppförande, uppgradering och drift av verk för förnybar energi Efter att ett bygglov, rivningslov eller marklov har lämnats av byggnadsnämnden enligt plan- och bygglagen inleds byggprocessen som styrs av byggherren. Byggprocessen innehåller att antal tillsynsmoment som syftar till att säkerställa att de åtgärder som byggherren vidtar är förenliga med tillståndet (lovet) och gällande regler. Tillsynen under byggprocessen innehåller två kontrollstationer – en i början och en i slutet – som resulterar i startbesked respektive slutbesked. En åtgärd som kräver lov eller omfattas av anmälningsplikt får inte påbörjas förrän byggnadsnämnden har gett ett startbesked (10 kap. 3 § plan- och bygglagen). Slutbeskedet innebär en kontroll av att byggherren har följt de krav som gäller för åtgärderna enligt lovet, kontrollplanen, startbeskedet eller beslut om kompletterande villkor (10 kap. 34 § plan- och bygglagen). Byggnadsnämndens prövning av en ansökan om startbesked avser frågan om byggprojektet kan antas komma att uppfylla kraven i det administrativa tillståndet och gällande regelverk. I startbeskedet ska byggnadsnämnden bl.a. fastställa den kontrollplan som ska gälla för åtgärderna och villkor för att påbörja åtgärderna. Med slutbeskedet godkänner byggnadsnämnden att åtgärderna är slutförda och att byggnadsverket får tas i bruk. Naturvårdsverket och Svensk Solenergi anser att start- och slutbesked är att anse som administrativa tillstånd som omfattas av förnybartdirektivets bestämmelser om tillståndsförfaranden. Regeringen bedömer att det visserligen handlar om administrativa tillstånd men att det inte är tillstånd för uppförande, uppgradering eller drift av anläggningar för produktion av förnybar energi enligt direktivet. Ett start- eller slutbesked ges nämligen efter det att beslutet om lov har meddelats och innefattar inte någon prövning av projektets tillåtlighet utan rör enbart byggherrens utförande av ett sedan tidigare tillåtet projekt. Det är därmed inte ett tillståndsbeslut i direktivets mening och omfattas därmed inte av förnybartdirektivets bestämmelser om tillståndsförfaranden. Tidsfrister för vissa tillståndsförfaranden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi Installation av solenergiutrustning på byggnader Regeringens förslag Bygglov för fasadändring ska inte krävas om ändringen består i installation av solenergiutrustning med en installerad effekt om högst elva kilowatt. Om solenergiutrustningens installerade effekt är högre än elva kilowatt, ska handläggningstiden för bygglovsärendet inte överstiga tre månader. Tidsfristen ska inte kunna förlängas. Regeringens bedömning Den korta tidsfristen för handläggning av ansökningar om bygglov för solenergiutrustning bör inte gälla i ärenden som avser installation av sådan utrustning på en särskilt värdefull byggnad, i ett särskilt värdefullt område eller i ett område som är av riksintresse på grund av att det behövs för totalförsvarets anläggningar. Det behöver inte införas bestämmelser om detta i plan- och bygglagen. Plan- och bygglagen uppfyller kraven i direktivet om att sökanden inom 45 dagar från det att en ansökan kom in till myndigheten ska informera sökanden om att ansökan är fullständig eller begära de kompletteringar som krävs för att ansökan ska kunna prövas i sak. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer inte överens med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås en bestämmelse om att en ansökan om bygglov för att installera en solenergiutrustning med en effekt om högst elva kilowatt ska anses beviljad om den kommunala nämnden inte har meddelat ett beslut inom en månad från det att en fullständig ansökan har getts in till nämnden (s.k. tyst godkännande). I promemorian föreslås vidare att byggnadsnämnden inom 45 dagar från det att en ansökan tas emot ska informera sökanden om att ansökan är fullständig eller begära de kompletteringar som krävs för att ansökan ska prövas i sak. Promemorians förslag har även en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna Flera remissinstanser, bland annat Boverket, Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Trelleborgs kommun, avstyrker förslaget om tyst godkännande av bygglovsansökningar som avser installation av solenergiutrustning med en installerad effekt om högst elva kilowatt. Boverket framför att en ordning med tyst godkännande är ett främmande inslag i plan- och bygglagstiftningen och att det är svårt att se hur bestämmelserna ska tillämpas i praktiken. Trelleborgs kommun ifrågasätter hur kommunen kan säkerställa att installationen uppfyller lagkrav och tekniska standarder om beslutet inte fattas aktivt. Även Huddinge kommun är kritisk till förslaget och föreslår i stället att installation av solenergiutrustning med en installerad effekt om högst elva kilowatt helt undantas från lovplikt. Svensk Solenergi anser att handläggningstiden för en ansökan om bygglov för installation av en solenergiutrustning med en effekt om högst 100 kilowatt ska vara högst fyra veckor. Boverket påpekar att de föreslagna bestämmelserna innebär att ett bygglovsärende kan rymma två handläggningstider, nämligen en handläggningstid för den byggnad som ska uppföras och en kortare handläggningstid för installation av solenergiutrustning på byggnaden, och att detta kan leda till tillämpningsproblem. Boverket framför vidare att det är svårt att pröva och bevilja ett bygglov för installation av en solenergianläggning på en byggnad som ännu inte har fått något bygglov. Helsingborgs kommun anser att det är onödigt extra arbete att meddela sökanden att handläggningen av bygglovsärendet har påbörjats. Skälen för regeringens förslag och bedömning Korta tidsfrister för prövning av ärenden om installation av solenergiutrustning i förnybartdirektivet Med solenergiutrustning avses i förnybartdirektivet utrustning som omvandlar solenergi till värmeenergi eller elektrisk energi, särskilt solvärme- och solcellsutrustning (artikel 2.9b). I direktivet föreskrivs särskilt korta tidsfrister för handläggning av ärenden som gäller tillstånd för att installera en solenergiutrustning på en befintlig eller framtida konstgjord konstruktion, förutsatt att det primära syftet med konstruktionen inte är solenergiproduktion eller energilagring (artikel 16d.1). Enligt direktivet ska sådana ansökningar avgöras inom en respektive tre månader. Tidsfristens längd beror på solenergiutrustningens installerade effekt. Om effekten är högst 100 kilowatt ska en ansökan om tillstånd avgöras inom en månad och ett uteblivet svar från tillståndsmyndigheten inom den tiden ska innebära att ansökan anses beviljad (artikel 16d.2). Medlemsstaterna får dock tillämpa ett lägre tröskelvärde för att den kortare tidsfristen ska gälla så länge tröskelvärdet är högre än 10,8 kilowatt. Medlemsstaterna får undanta vissa områden eller konstruktioner från tillämpningen av tremånadersfristen i syfte att skydda det kulturella eller historiska arvet eller nationella försvarsintressen, eller av säkerhetsskäl (artikel 16d.1 andra stycket). Den behöriga myndigheten ska inom 45 dagar från det att ansökan har tagits emot antingen bekräfta ansökans fullständighet eller begära att sökanden lämnar in en fullständig ansökan utan onödigt dröjsmål (artikel 16.2). Installation av solenergiutrustning med en effekt om högst elva kilowatt undantas från bygglov Enligt gällande ordning krävs inga andra tillstånd än bygglov, i de fall ett lov krävs, för att installera solenergiutrustning på ett byggnadsverk. Installation av solenergiutrustning kan vara att anse som en fasadändring och är i sådana fall bygglovspliktig om den görs i ett område som omfattas av en detaljplan, om den görs på en byggnad som inte är ett en- eller tvåbostadshus, en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus och om ändringen sker på en fasad eller på ett tak som vetter mot en allmän plats (9 kap. 15 § plan- och bygglagen). Installation av solenergiutrustning kan även vara bygglovspliktig om den utgör en fasadändring och utrustningen monteras på eller integreras i ett särskilt värdefullt byggnadsverk eller inom ett särskilt värdefullt område (9 kap. 37 § plan- och bygglagen). Vidare gäller lovplikt för solenergiutrustning som utgör en fasadändring om byggnaden är belägen i ett område som omfattas av en detaljplan inom eller i anslutning till ett område som är av riksintresse till skydd för totalförsvarets behov (9 kap. 36 § plan- och bygglagen). I promemorian föreslås att en ansökan om bygglov för installation av en solenergiutrustning med en effekt om högst elva kilowatt ska anses beviljad om byggnadsnämnden inte har meddelat ett beslut inom en månad. Flera remissinstanser avstyrker förslaget. Regeringen konstaterar att förslaget i promemorian väl speglar kraven i direktivet och instämmer i den bedömning som görs i promemorian att det är lämpligt att begränsa tillämpningen av den berörda bestämmelsen i direktivet till solenergiutrustning som har en högsta installerad effekt om elva kilowatt. Eftersom direktivet är ett minimidirektiv bör det dock, enligt regeringens mening, inte hindra medlemsstaterna från att i stället för en ordning med tyst godkännande införa ett anmälningsförfarande för installationer av solcellsutrustning på tak eller helt undanta sådana installationer från tillståndsplikt. Enligt de nya bestämmelserna i plan- och bygglagen som det redogörs för ovan är en installation av en solenergianläggning på ett en- eller tvåfamiljshus inte lovpliktig enligt bestämmelserna om bygglov för fasadändring (9 kap. 15 § plan- och bygglagen). Installation av solenergiutrustning på en- eller tvåfamiljshus är endast lovpliktig om byggnaden är belägen i ett område som ligger inom eller i anslutning till ett område som är av riksintresse till skydd för totalförsvarets behov eller om byggnaden är ett särskilt värdefull eller är belägen i ett särskilt värdefullt område. Solenergiutrustning som monteras på ett en- eller tvåfamiljshus har vanligen en effekt som understiger elva kilowatt. Omvänt gäller att solenergiutrustning som installeras på kommersiella fastigheter eller flerfamiljshus normalt har en högre effekt än elva kilowatt. Om direktivet skulle genomföras på så sätt att solenergiutrustning som har en effekt om högst elva kilowatt helt undantas från tillämpningsområdet för 9 kap. 15 § plan- och bygglagen skulle det innebära att ett fåtal installationer på kommersiella fastigheter eller flerfamiljshus som i dag är lovpliktiga befrias från krav på bygglov enligt den paragrafen. Detta är enligt regeringen en konsekvens som kan accepteras. I likhet med Huddinge kommun anser regeringen därför att installation av solenergiutrustning med en installerad effekt om högst elva kilowatt bör undantas från tillämpningsområdet för 9 kap. 15 § plan- och bygglagen. Undantag från tidsfristerna för att skydda det kulturella eller historiska arvet eller försvarsintressen Förnybartdirektivet ger medlemsstaterna en möjlighet att undanta vissa områden eller konstruktioner från tillämpningen av de särskilt korta tidsfristerna i syfte att skydda det kulturella eller historiska arvet, nationella försvarsintressen eller säkerhetsskäl (artikel 16d.1 andra stycket). Som framgår finns det i 9 kap. 36 och 37 §§ plan- och bygglagen bestämmelser som innebär att det krävs bygglov för installation av en solenergiutrustning på en särskilt värdefull byggnad, i ett särskilt värdefullt område eller i ett område som är av riksintresse på grund av att det behövs för totalförsvarets anläggningar. Enligt regeringens bedömning bör det inte göras något undantag från dessa paragrafer för installation av solenergiutrustning med en installerad effekt om högst elva kilowatt. Det innebär att det i de situationer som regleras i paragraferna kommer att krävas bygglov för installation av solenergiutrustning oavsett anläggningens installerade effekt. De ordinarie fristerna för handläggning av ärenden om bygglov enligt plan- och bygglagen kommer därmed att gälla. Denna bedömning innebär att Sverige använder sig av den möjlighet till undantag som finns i artikel 16d.1 andra stycket. Tidsfrist för att handlägga ansökan om bygglov för installation av solenergiutrustning Av förnybartdirektivet följer att en ansökan om bygglov som avser installation av solenergiutrustning med en installerad effekt som överstiger elva kilowatt ska avgöras inom tre månader (artikel 16e). Gällande bestämmelser i plan- och bygglagen innebär att en ansökan om bygglov ska avgöras inom tio veckor från ansökningsdagen med möjlighet till tio veckors förlängning. Om såväl den ursprungliga tiden som möjligheten till förlängning utnyttjas maximalt överskrids alltså den längsta tillåtna tidsfristen enligt direktivet. För att genomföra direktivet bör det därför införas en bestämmelse om att handläggningstiden för ansökningar om bygglov enligt 9 kap. 15 § plan- och bygglagen för installation av solenergiutrustning på byggnader endast får förlängas en gång och med högst två veckor, dvs. en längsta sammanlagd handläggningstid om tolv veckor. Tidsfristen bör endast gälla ansökningar om lov eller förhandsbesked för installation av solenergiutrustningen på en befintlig byggnad, dvs. ärenden som avses i 9 kap. 15 § plan- och bygglagen. Som Boverket har påpekat är det svårt att pröva och bevilja ett bygglov för en åtgärd som innebär installation av en solenergianläggning på en byggnad som ännu inte har beviljats bygglov. Ärenden som avser bygglov för uppförande av en ny byggnad och samtidig installation av solenergiutrustning på byggnadens fasad eller tak bör därför i sin helhet handläggas inom de ordinarie frister som gäller enligt plan- och bygglagen. PBL uppfyller kravet att ansökans fullständighet ska bekräftas inom 45 dagar Bestämmelserna i förnybartdirektivet innebär att den behöriga myndigheten inom 45 dagar från det att en ansökan har tagits emot, ska informera sökanden om att ansökan är fullständig eller begära in de kompletterande uppgifter som behövs (artikel 16.2). För att genomföra kravet i direktivet föreslås i promemorian att nämnden ska informera sökanden om att ansökan är fullständig inom tre veckor från det att ansökan kom in eller efter det att bristerna i den har avhjälpts. Flera remissinstanser, bl.a. Helsingborgs kommun, riktar kritik mot förslaget. Remissinstanserna påpekar att handläggningen redan är effektiv och att det är onödigt extra arbete att meddela sökanden att handläggningen av bygglovsärendet har påbörjats. Regeringen konstaterar att förnybartdirektivet är ett minimidirektiv och att den nu aktuella regleringen i direktivet syftar till att snabba på den inledande handläggningen av ärendet och att bestämma en startpunkt för handläggningsfristen. Bestämmelser i plan- och bygglagen innebär att ansökningsdagen utgör startpunkt för handläggningsfristen om inte sökanden får ett föreläggande från plan- och bygglagen att komplettera ärendet inom tre veckor från det att nämnden tog emot ansökan (9 kap. 99 § plan- och bygglagen). Regleringen innebär dels att startpunkten för handläggningsfristen infaller vid en tidigare tidpunkt än vad som följer av bestämmelserna i förnybartdirektivet, dels att en begäran om komplettering ska göras inom en snävare tidsfrist. Regeringen bedömer därför att gällande regler i plan- och bygglagen är strängare och redan uppfyller kraven i direktivet. Bestämmelsen i direktivet om att ansökans fullständighet ska bekräftas inom 45 dagar innebär en mindre skyndsam hantering och bör därför inte genomföras i svensk rätt. Installation av värmepump Regeringens förslag En ansökan om bygglov för installation av en värmepump med en installerad effekt som understiger 50 megawatt ska avgöras av byggnadsnämnden inom en månad. Tidsfristen ska inte kunna förlängas. Regeringens bedömning Den korta tidsfristen för handläggning av ansökningar om bygglov för installation av en värmepump bör inte gälla i ärenden som avser installation på en särskilt värdefull byggnad eller i ett särskilt värdefullt område. Det behöver inte införas bestämmelser om detta i plan- och bygglagen. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian föreslås att bygglov för installation av jord- och bergvärmepumpar ska handläggas inom tre månader. Promemorians förslag har även en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna Majoriteten av de remissinstanser som uttalar sig om förslaget tillstyrker eller har inga invändningar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framför att det är tveksamt om det är möjligt för en byggnadsnämnd att införa arbetsrutiner som gör det möjligt att avgöra ett ärende inom en månad. Boverket påpekar att det inte finns någon uttalad lovplikt för jord- och bergvärmepumpar och att det inte bedöms vara särskilt vanligt förekommande att sådana installationer påverkar byggnadens yttre utseende. Enligt Boverket är det obehövligt att införa handläggningsfrister för bygglov som avser sådana värmepumpar. Skälen för regeringens förslag Korta tidsfrister för prövning av ärenden om installation av värmepump i förnybartdirektivet Förnybartdirektivet innehåller bestämmelser om särskilt korta tidsfrister för handläggning av ansökningar om tillstånd för installation av värmepumpar med en installerad effekt som understiger 50 megawatt (artikel 16e). Tidsfristen är tre månader för ansökningar om tillstånd för jord- och bergvärmepumpar och en månad för ansökningar om tillstånd för övriga värmepumpar (artikel 16e.2). Tidsfristerna gäller från det att ansökan är fullständig och kan inte förlängas. Medlemsstaterna får utesluta vissa områden eller konstruktioner från bestämmelsernas tillämpningsområde i syfte att skydda kulturellt eller historiskt arv eller på grund av nationella försvarsintressen eller av andra säkerhetsskäl (artikel 16e.3). Bygglov för installation av en värmepump med en installerad effekt under 50 megawatt ska avgöras inom en månad Installation av en luftvärmepump kan vara att anse som en fasadändring och är i sådana fall bygglovspliktig om den görs i ett område som omfattas av en detaljplan, om den görs på en byggnad som inte är ett en- eller tvåbostadshus, en komplementbyggnad eller ett komplementbostadshus och om ändringen sker på en fasad eller på ett tak som vetter mot en allmän plats (9 kap. 15 § plan- och bygglagen). I praktiken är det sällan som byggnadens yttre utseende påverkas avsevärt av en luftvärmepump och bygglovsplikten aktualiseras. Installation av en luftvärmepump kräver inga övriga tillstånd eller anmälningar än lov enligt plan- och bygglagen. Installation av jord- och bergvärmepumpar är normalt inte lovpliktigt men en kommun kan ha bestämt i en detaljplan att bergvärme ska omfattas av bygglov. Sedan den 1 december 2025 gäller dock att kommuner inte längre ska kunna bestämma omfattningen av kraven på bygg-, rivnings- och marklov i detaljplan eller områdesbestämmelser (se prop. 2024/25:169 s. 80). Regeringen bedömer därför i likhet med Boverket att det inte behöver införas tidsfrister för handläggning av ansökningar om bygglov för jord- och bergvärmepumpar. För att genomföra förnybartdirektivet bör det införas en bestämmelse i plan- och bygglagen om att en ansökan om bygglov för fasadändring ska avgöras av byggnadsnämnden inom en månad om ansökan avser installation av en värmepump som har en installerad effekt som understiger 50 megawatt. Tidsfristen ska inte kunna förlängas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län befarar att det blir svårt för en byggnadsnämnd att avgöra ett ärende inom en månad. Regeringen har förståelse för att en handläggningstid om en månad innebär en utmaning för byggnadsnämnderna, särskilt med beaktande av att handläggningen av plan- och byggärenden redan är effektiv. Sverige är dock skyldig att uppfylla direktivets krav. Mot bakgrund av att det bedöms vara få ärenden som omfattas av den korta tidsfristen och då de normalt bör vara av enklare beskaffenhet bedömer regeringen att det bör vara möjligt att inrätta arbetsrutiner som möjliggör en handläggningstid om en månad. Mot bakgrund av att installation av jord- eller bergvärmepumpar inte är lovpliktigt behöver sådana värmepumpar inte undantas i lagtexten, utan det är tillräckligt att det framgår att tidsfristen gäller för ärenden som avser installation av värmepump. Undantag från tidsfristerna för att skydda det kulturella eller historiska arvet eller försvarsintressen I likhet med vad som gäller för installation av solenergianläggningar ger förnybartdirektivet medlemsstaterna möjlighet att undanta vissa områden eller konstruktioner från tillämpningen av enmånadsfristen avseende värmepumpar i syfte att skydda det kulturella eller historiska arvet, nationella försvarsintressen eller av säkerhetsskäl (artikel 16e.3). Installation av en luftvärmepump är bara bygglovspliktigt om det är fråga om en fasadändring som omfattas av 9 kap. 15 eller 37 § plan- och bygglagen. Det finns ingen lovplikt för installation av en luftvärmepump i ett område som är av riksintresse på grund av att det behövs för totalförsvarets anläggningar (jfr 9 kap. 36 § plan- och bygglagen). Regeringen har i avsnitt 7.1 bedömt att tidsfristerna i direktivet inte bör gälla vid handläggning av ansökningar om bygglov för installation av solenergianläggningar enligt 9 kap. 37 § plan- och bygglagen. Regeringen gör samma bedömning avseende installation av värmepumpar. I ärenden som avser installation av en värmepump på en särskilt värdefull byggnad eller i ett särskilt värdefullt område kommer därmed de vanliga fristerna för handläggning av ärenden om bygglov enligt plan- och bygglagen att gälla. Bedömningen innebär att Sverige använder sig av den möjlighet till undantag som finns i artikel 16e.3. Verksamheter och åtgärder för förnybar energi ska antas ha ett väsentligt allmänintresse Regeringens förslag Vid en prövning av om en verksamhet eller åtgärd kan tillåtas trots risk för påverkan på ett Natura 2000-område ska en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi antas genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, om inte annat framkommer i ärendet. Regeringens bedömning Någon ändring i bestämmelserna i 7 kap. 29 § miljöbalken om att tillstånd kan meddelas under vissa förutsättningar, trots att en verksamhet eller en åtgärd kan leda till sådana skador och störningar på t.ex. det livsområde eller den art som ska skyddas, bör inte göras. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer delvis överens med regeringens förslag. I promemorian förslås en ändring i 7 kap. 29 § miljöbalken som innebär att orden ”väsentligt allmänintresse” ersätts av orden ”ett allt överskuggande allmänintresse”. I promemorians förslag omfattar presumtionen inte kravet att en verksamhet eller åtgärd ska antas genomföras av tvingande orsaker. I promemorians förslag anges vidare att presumtionen ska gälla utom i de fall det kan antas att verksamheten eller åtgärden har en betydande negativ miljöpåverkan på det berörda området. Remissinstanserna En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Flera remissinstanser har dock synpunkter på hur presumtionen i direktivet ska komma till uttryck i författningstexten. Flera remissinstanser, bl.a. Trelleborgs kommun, framhåller att uttrycket ”betydande negativ miljöpåverkan” är otydligt och att det väcker frågor om hur uttrycket betydande miljöpåverkan ska tolkas i miljöbalken i övrigt. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att bestämmelsen bör utformas så att det tydligt framgår att graden av miljöpåverkan ska vara större än den miljöpåverkan som aktualiserar tillståndsplikten. Även Green Power Sweden är kritisk till att uttrycket ”betydande negativ miljöpåverkan” används i bestämmelsen och föreslår att ledet ”utom i de fall det kan antas att verksamheten eller åtgärder har en betydande negativ miljöpåverkan på det berörda området” stryks i sin helhet. Affärsverket svenska kraftnät anser att bestämmelsen bör omfatta fler verksamheter än sådana som är att anse som verksamheter eller åtgärder för förnybar energi och att det bör tydliggöras vilken typ av nät som omfattas av skrivningen ”det tillhörande nätet i sig”. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att den föreslagna bestämmelsen kan tolkas som att övriga villkor för att tillåta en verksamhet eller åtgärd enligt 7 kap 29 § miljöbalken inte gäller och menar att det inte är förenligt med art- och habitatdirektivet. Flera länsstyrelser, bl.a. Länsstyrelsen i Värmlands län, invänder mot att mindre projekt för förnybar energi ska anses ha ett allt överskuggande allmänintresse. Länsstyrelserna anser att det vore lämpligt att bestämma en gräns för hur litet ett projekt kan vara för att kunna utgöra ett allt överskuggande allmänintresse. Implementeringsrådet efterlyser resonemang kring det förhållandet att den breda definitionen av verksamhet eller åtgärd för förnybar energi kommer att medföra att en bred krets av verksamheter presumeras utgöra ett allt överskuggande allmänintresse. Några remissinstanser, bl.a. Sametinget, avstyrker förslaget och menar att det finns en risk för att miljöprövningarna blir så förenklade att skada på den naturliga miljön eller kulturmiljön förbises. Sametinget påpekar vidare att förnybar energi inte får ges en större tyngd än renskötselrätten som är en civil rättighet med grundlagsskydd. Även Åre kommun ser en risk för att en korrekt intresseavvägning inte görs i mål där rennäringen behövs. Skälen för regeringens förslag och bedömning Enligt förnybartdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att, inom ramen för tillståndsförfarandet, planering, uppförande och drift av verk för förnybar energi, anslutning av sådana verk till nätet, det tillhörande nätet i sig och lagringstillgångar presumeras vara av ett allt överskuggande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet vid tillämpning av vissa artiklar i direktiv på miljöområdet (artikel 16 f). Presumtionen ska bl.a. gälla vid tillämpningen av artikel 6.4 i Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarandet av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet) och artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (ramdirektivet för vatten). Bestämmelsen i förnybartdirektivet syftar till att förenkla den tillåtlighetsprövning som behöver göras enligt de två sistnämnda direktiven när en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi kan skada skyddade intressen, t.ex. skyddade djur- och växtarter och deras livsmiljöer, på ett otillåtet sätt. För att en verksamhet eller åtgärd ska få tillåtas i en sådan situation krävs enligt art- och habitatdirektivet och ramdirektivet för vatten att verksamheten ska genomföras av tvingande orsaker som har väsentligt allmänintresse eller utgör ett allmänintresse av större vikt. Presumtionen i förnybartdirektivet innebär att dessa krav som utgångspunkt ska anses vara uppfyllda (se nedan). För att genomföra förnybartdirektivets krav på presumtion för att verksamheter och åtgärder för förnybar energi normalt ska anses genomföras av tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse bör det införas en ny bestämmelse i miljöbalken. Den nya bestämmelsen kan lämpligen placeras i anslutning till 7 kap. 29 § miljöbalken som är den paragraf som genomför artikel 6.4 i art- och habitatdirektivet. Bör uttrycket allt överskuggande allmänintresse eller uttrycket väsentligt allmänintresse användas vid genomförande av EU-rättens krav? Som framgår ovan tar presumtionen sikte på när en verksamhet har ett sådant allmänintresse att förutsättningarna för avsteg från den generella kravnivån enligt art- och habitatdirektivet och ramdirektivet för vatten förutsätts vara uppfyllda. För att säkerställa ett enhetligt och tydligt genomförande av EU-rättens krav bör den nya bestämmelsen utformas på ett sätt som språkligt överensstämmer med genomförandet av motsvarande krav i de två sistnämnda direktiven. I promemorian och lagrådsremissen föreslås att det uttryck som bör användas i den nya bestämmelsen är ”allt överskuggande allmänintresse”. Som en följd av detta och för att uppnå ett enhetligt genomförande föreslås att samma uttryck används även i 7 kap. 29 § miljöbalken. Det uttalas att ändringen är språklig och att någon ändring i sak inte är avsedd. Lagrådet invänder mot den föreslagna ändringen i 7 kap. 29 § och användandet av uttrycket ”allt överskuggande allmänintresse”. Lagrådet förordar, med beaktande av art- och habitatdirektivets olika språkversioner och att artikel 6.4 i direktivet ska tolkas EU-konformt, att uttrycket ”väsentligt allmänintresse” behålls och används även i den nya paragraf som genomför presumtionsbestämmelsen i förnybartdirektivet. Regeringen har samma uppfattning. För att undvika en oavsiktligt ändrad innebörd av hittillsvarande reglering och för att säkerställa ett enhetligt genomförande av de EU-rättsliga kraven föreslår regeringen att lagtexten får den utformning som Lagrådet förordar. Presumtionens omfattning När det gäller presumtionens omfattning kan inledningsvis noteras att den, som nämnts, bl.a. avser kravet att en verksamhet eller åtgärd ska anses ha ett allt överskuggande allmänintresse. Bestämmelsen i denna del syftar bl.a. på artikel 6.4 i art- och habitatdirektivet men upprepar inte art- och habitatdirektivets krav på att verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker av sådant allmänintresse. I promemorian görs en strikt tolkning av artikel 16f i förnybartdirektivet som utmynnar i bedömningen att presumtionen inte omfattar kravet att verksamheten eller åtgärden ska genomföras av tvingande orsaker. Det kan argumenteras för att ett genomförande av direktivets krav i denna del inte bör gå utöver artikels ordalydelse. Samtidigt riskerar en sådan reglering att leda till tillämpningsproblem. Det allmännas intresse av att en viss verksamhet eller åtgärd får komma till stånd är nämligen ofta nära kopplat till att verksamhetens eller åtgärdens nytta inte kan uppnås på annat sätt och därmed får anses behöva genomföras av tvingande orsaker. Även om förnybartdirektivet endast uttryckligen nämner ”allt överskuggande allmänintresse” bör ett genomförande av direktivets krav i denna del lämpligen utformas så att presumtionen omfattar det relevanta kravet i artikel 6.4 i art- och habitatdirektivet i sin helhet, dvs. att en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi ska presumeras genomföras av tvingande orsaker som har ett allmänintresse. Som framgår ovan ska det vara fråga om ett väsentligt allmänintresse. Presumtionen i artikel 16f i förnybartdirektivet ska tillämpas vid intresseavvägningar som ska göras ”inom ramen för tillståndsförfarandet”. De verksamheter som omfattas av tillståndsförfarandet i direktivets mening anges i artikel 16.1 i förnybartdirektivet. I avsnitt 5 förslås att den sammanfattande benämningen på de aktiviteter som omfattas av direktivets bestämmelser om tillståndsförfarandet ska vara verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Affärsverket svenska kraftnät menar att presumtionen i artikel 16f i förnybartdirektivet till viss del träffar andra verksamheter än de som anges i artikel 16.1 i direktivet, bl.a. transmissionsnätet, och att det behöver komma till uttryck i den föreslagna bestämmelsen. Regeringen konstaterar dock att presumtionen ska tillämpas inom ramen för tillståndsförfarandet och att artikel 16f därmed inte torde ha ett vidare tillämpningsområde än artikel 16. Enligt regeringens mening bör därför presumtionen gälla vid tillståndsförfaranden som avser verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Några remissinstanser, däribland Sametinget, ser en risk för att ett införande av en presumtion medför att prövningen blir så förenklad att skada på den naturliga miljön eller kulturmiljön förbises. Regeringen konstaterar att den aktuella bestämmelsen är tvingande och måste genomföras i svensk rätt. Regeringen bedömer vidare att den föreslagna presumtionen inte bör medföra att risker förbises. En tillämpning av 7 kap. 29 § miljöbalken måste föregås av en prövning enligt 7 kap. 28 a och 28 b §§ miljöbalken. Vid den prövningen ska den betydande miljöpåverkan på området identifieras och analyseras. Däremot är avsikten med bestämmelsen att verksamheter och åtgärder för förnybar energi som utgångspunkt ska ges en hög prioritet vid den intresseavvägning som ska göras enligt paragrafen, vilket kan leda till att negativa effekter på skyddade arter och livsmiljöer kan komma att accepteras i större utsträckning än vad som är fallet i dag. Regeringen vill dock understryka att presumtionen bara gäller kravet att verksamheten ska anses genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, dvs. det krav som framgår av den andra punkten i 29 §. Presumtionen innebär ingen lättnad i fråga om övriga krav som anges i den paragrafen. Fortfarande gäller således att en verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas om det saknas alternativa lösningar och om åtgärder vidtas för att kompensera för förlorade miljövärden så att syftet med att skydda det berörda området ändå kan tillgodoses. För att förtydliga detta är det lämpligt att i den föreslagna bestämmelsen ange att presumtionen avser den andra punkten i 29 §. Härigenom åtgärdas den brist på tydlighet som Länsstyrelsen i Västra Götalands län påtalar. Det bör understrykas att den föreslagna presumtionen bara gäller de bedömningar som ska göras i fråga om verksamheter och åtgärder som kan påverka ett Natura 2000-område. Presumtionen är således inte tillämplig vid den intresseavvägning som ska göras i de fall ett område är utpekat som riksintresse för flera oförenliga ändamål enligt 3 kap miljöbalken. När bryts presumtionen? Den vanliga betydelsen av ordet presumtion är att det är ett antagande som gäller till dess något annat bevisas. Att presumtionen kan motbevisas framgår också av skälen till den berörda bestämmelsen i direktivet, där det anges att medlemsstaterna ska ”presumera att dessa verk för förnybar energi och deras tillhörande infrastruktur är av ett allt överskuggande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet, utom när det finns tydliga bevis för att dessa projekt har en betydande negativ miljöpåverkan som inte kan begränsas eller kompenseras” (se skäl 44 till ändringsdirektivet). Det är inte tydligt vad EU-lagstiftaren har avsett med skrivningen i skälen till ändringsdirektivet att presumtionen kan motbevisas när det finns tydliga bevis för att dessa projekt har en betydande negativ miljöpåverkan som inte kan begränsas eller kompenseras för. Skrivningen framstår som något oklar, i synnerhet mot bakgrund av regleringen i art- och habitatdirektivet. Vid genomförandet i svensk rätt bör direktivet tolkas på det sätt som kan antas ha varit EU-lagstiftarnas avsikt. Den närmare innebörden av presumtionen kommer dock ytterst att få avgöras av EU-domstolen. I promemorian föreslås att bestämmelsen utformas på ett sätt som nära anknyter till skrivningen i skälen till ändringsdirektivet och att presumtionen således ska kunna brytas om åtgärden medför betydande negativa effekter på miljön. Flera remissinstanser, bl.a., Trelleborgs kommun, menar dock att uttrycket betydande negativa effekter är otydligt och riskerar att sammanblandas med andra uttryck som används i miljöbalken. Även Green Power Sweden är kritisk till användningen av det uttrycket och anser att det inte behöver anges i bestämmelsen när presumtionen inte gäller. Regeringens bedömning är att bestämmelsen, för att vara förenlig med såväl förnybartdirektivet som art- och habitatdirektivet, behöver utformas på så sätt att det framgår att presumtionen kan brytas. Det är dock inte lämpligt att, som föreslås i promemorian, ange att presumtionen bryts vid en viss nivå på skadan på det berörda området. Enligt regeringen bör bestämmelsen i förnybartdirektivet förstås som en bevisbörderegel. Bestämmelsen får anses uttrycka att det ska vara tillräckligt för sökanden att visa att verksamheten eller åtgärden är en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi för att verksamheten eller åtgärden som utgångpunkt ska anses genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse. Prövningsmyndigheten ska dock pröva de relevanta omständigheter som tillförs ärendet och om det under handläggningen framkommer att verksamheten eller åtgärden inte ger någon samhällsnytta ska verksamheten eller åtgärden inte anses genomföras av orsaker som har ett väsentligt allmänintresse. Det kan vara fallet om anläggningen endast i liten utsträckning bidrar till elförsörjningen och att den inte heller ger någon annan nytta för energisystemet, t.ex. genom att möjliggöra en lokal elproduktion som kan försörja viktiga samhällsfunktioner med el under långvariga strömavbrott (ödrift). Detta bör komma till uttryck i författningstexten på så sätt att det anges att verksamheter och åtgärder för förnybar energi ska antas genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse om inte annat framkommer i ärendet. Presumtionen gäller alla verksamheter eller åtgärder för förnybar energi Flera remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Värmlands län, anser att det är lämpligt att införa en gräns för hur litet ett projekt kan vara som ska presumeras genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse. Enligt regeringens mening ger direktivet inte någon möjlighet att undanta mindre projekt för förnybar energi. Regeringen anser vidare att även småskalig elproduktion kan spela en viktig roll för elförsörjningen. Decentraliserad elproduktion, såsom småskalig vattenkraft, kan ge energisystemnyttor i ett lokalt eller regionalt perspektiv och kan minska sårbarheten vad gäller elförsörjningen (prop. 2017/18:243 s. 64). Som Implementeringsrådet påpekar innebär den vida definitionen av verksamheter och åtgärder för förnybar energi att en bred krets av verksamheter kommer omfattas av presumtionen om ett väsentligt allmänintresse. Detta får anses vara EU-lagstiftarens avsikt. För att utbyggnaden av förnybar energi ska snabbas på behöver presumtionen gälla för alla verksamheter och åtgärder som krävs för att möjliggöra uppförande eller drift av en anläggning för produktion av förnybar energi på en viss plats. Den specifika miljöbedömningen av verksamheter och åtgärder för förnybar energi Den specifika miljöbedömningen ska utföras i ett enda förfarande och omfatta alla relevanta bedömningar Regeringens förslag Om det har gjorts en specifik miljöbedömning för en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi i ett mål eller ärende om tillstånd till miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet, krävs det inte att det görs en ny specifik miljöbedömning för samma verksamhet eller åtgärd i ett tillståndsärende enligt sektorslagstiftning. Detta ska gälla om det i målet eller ärendet enligt miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som verksamheten eller åtgärden kan medföra och det har gjorts en slutlig och samlad bedömning av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter. För att en specifik miljöbedömning som har gjorts i ett mål eller ärende enligt miljöbalken ska gälla vid en tillståndsprövning enligt sektorslagstiftningen ska den slutliga och samlade bedömningen av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan om tillstånd ges in. Även om en specifik miljöbedömning har gjorts i ett mål eller ärende enligt miljöbalken ska prövningsmyndigheten vid en prövning enligt sektorslagstiftningen få besluta om särskilda villkor för att skydda människors hälsa och miljön. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. I promemorians förslag anges inte att bedömningen ska ha gjorts i ett mål eller ärende om tillstånd till miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet och att den specifika miljöbedömningen ska vara aktuell. Remissinstanserna En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig över förslagen tillstyrker eller har inga invändningar mot dem. Flera remissinstanser anser dock att det finns svårigheter att i praktiken göra en samlad miljöbedömning som omfattar alla följdverksamheter. Vattenfall AB avstyrker förslagen och menar dels att svensk rätt redan uppfyller kraven i direktivet, dels att det saknas praktiska möjligheter att invänta ett tillstånd enligt miljöbalken innan övriga tillstånd söks för samma verksamhet. Några länsstyrelser, bl.a. Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att en konsekvens av förslaget är att miljökonsekvensbeskrivningen i det första tillståndsärendet behöver vara betydligt mer omfattande och att det kan innebära att miljöbalksprövningen blir mer tidskrävande. Andra remissinstanser t.ex. Statens energimyndighet understryker vikten av att omfattningen av den miljöbedömning som görs i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken hålls på en rimlig nivå. Några remissinstanser, bl.a. Havs- och vattenmyndigheten, påpekar att en specifik miljöbedömning som har gjorts inom ramen för en prövning enligt miljöbalken inte nödvändigtvis behöver innehålla de beskrivningar av miljökonsekvenser som kan vara aktuella för en ansökan om tillstånd enligt sektorslagen. Myndigheten befarar också att möjligheten att besluta om ytterligare villkor inte är tillräcklig om miljökonsekvensbeskrivningen saknar den detaljeringsgrad som krävs för prövningen. Även Riksantikvarieämbetet ser problem med bristfälliga miljökonsekvensbeskrivningar och påpekar att regleringen kan medföra att tillståndsprövningen kan komma att fokusera på vad som ingått i den miljökonsekvensbeskrivning som åberopas som prövad. Uppsala universitet ifrågasätter om det är möjligt att genomföra en samlad miljöbedömning i praktiken i den svenska kontexten. Universitet understryker att en förutsättning för att en miljökonsekvensbeskrivning ska kunna återanvändas i olika processer är att den motiverade slutsatsen tydliggörs i tillståndsbeslutet enligt miljöbalken, vilket inte sker i dag. Helsingborgs stad och Åre kommun anser att viktiga miljöaspekter kan förbises om miljöbedömningar slås samman till ett enda förfarande, särskilt om tidigare bedömningar är föråldrade eller ofullständiga. Enligt Åre kommun kan förslaget att en miljöbedömning kan återanvändas i upp till tre år medföra att möjligheten att uppmärksamma ny eller förändrad miljöpåverkan begränsas samt att kommunens möjligheter att genom planprocesser eller yttranden föra in ny lokal kunskap eller göra en aktuell intresseavvägning minskar. Andra instanser, som Svenskt Näringsliv, är kritiska till förslaget att en miljöbedömning inte får vara äldre än tre år för att kunna läggas till grund för en senare tillståndsprocess och anser att det inte är i linje med direktivets syfte att sätta en godtycklig tidsgräns för den specifika miljöbedömningens giltighet. När det gäller skrivningen ”ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken” påpekar Havs- och vattenmyndigheten att Natura 2000-tillstånd kan omfattas och att den miljökonsekvensbeskrivning som tas fram i ett sådant ärende har en begränsad omfattning. Skälen för regeringens förslag Förnybartdirektivet innebär att miljöbedömningen ska göras i ett enda förfarande Förnybartdirektivet kräver att miljöbedömningen av ett projekt för förnybar energi ska utföras i ett enda förfarande som omfattar alla relevanta bedömningar för ett visst projekt för förnybar energi (artikel 16b.2). Det som i förnybartdirektivet benämns miljöbedömning bedöms motsvara det som i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömningen av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (MKB-direktivet) kallas miljökonsekvensbedömning. Enligt MKB-direktivet omfattar detta förfarande exploatörens utarbetande av en miljökonsekvensbeskrivning, genomförande av samråd, den ansvariga myndighetens granskning av informationen i miljökonsekvensbeskrivningen och eventuell kompletterande information, den ansvariga myndighetens motiverade slutsats om projektets betydande miljöpåverkan samt integreringen av den ansvariga myndighetens motiverade slutsats i beslutet om att bevilja eller avslå ansökan om tillstånd (se artikel 1.2 g i MKB-direktivet). I svensk rätt används uttrycket specifik miljöbedömning för att beteckna detta förfarande. Det är inte ett separat förfarande i svensk rätt utan förfarandet är integrerat med tillståndsprövningen. Den specifika miljöbedömningen avslutas genom att den som prövar tillståndsfrågan identifierar, beskriver och gör en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna, varvid hänsyn ska tas till innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen (6 kap. 43 § miljöbalken). Bestämmelsen i förnybartdirektivet, om att miljökonsekvensbedömningen ska utföras i ett enda förfarande som omfattar alla relevanta bedömningar för ett visst projekt för förnybar energi, innebär att samtliga steg som ingår i den specifika miljöbedömningen, om det är möjligt, bara ska behöva göras en gång för ett projekt för förnybar energi. I vissa sektorslagar finns bestämmelser som medger undantag från ett eller flera steg i den specifika miljöbedömningen. I ellagen finns t.ex. en bestämmelse som innebär att frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken inte behöver prövas på nytt i ett ärende om nätkoncession. Dessutom behöver det inte finnas en särskild miljökonsekvensbeskrivning i nätkoncessionsärendet om miljökonsekvensbeskrivningen i målet eller ärendet enligt miljöbalken beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra. Huvudregeln är dock att i de fall lagstiftningen kräver en specifik miljöbedömning ska det göras en ny sådan bedömning i varje tillståndsärende. Till skillnad från Vattenfall AB anser regeringen därför inte att svensk rätt uppfyller kraven i direktivet. För att genomföra direktivets krav bör det införas bestämmelser i relevanta sektorslagar som innebär att det, i ett ärende som avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, inte behöver göras en specifik miljöbedömning, om det har gjorts en sådan i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken och om miljöbedömningen omfattar de verksamheter eller åtgärder som är aktuella för tillståndsprövning enligt berörd sektorslag. Det innebär för det första att miljökonsekvensbeskrivningen som har legat till grund för prövningen enligt miljöbalken ska beskriva de direkta och indirekta effekterna av den verksamhet eller åtgärd som tillståndsprövas enligt sektorslagen. För det andra ska tillståndsbeslutet enligt miljöbalken innehålla resonemang kring de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden innebär och de villkor som har bedömts behövliga. Den slutliga och samlade bedömningen enligt 6 kap. 43 § miljöbalken i ärendet enligt miljöbalken ska således omfatta miljöeffekterna av den verksamhet eller åtgärd som prövas enligt sektorslagen. De lagar som berörs är de lagar som innehåller hänvisningar till 6 kap. miljöbalken och som innebär att en specifik miljöbedömning ska göras i tillståndsärendet, nämligen lagen om kontinentalsockeln (1966:314), lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, ellagen och naturgaslagen (2005:403). Dessutom bör den befintliga bestämmelsen i ellagen ges en innebörd som överensstämmer med de bestämmelser som införs i nämnda lagar. Regeringen anser i likhet med Havs- och vattenmyndigheten att det inte är rimligt att en specifik miljöbedömning som har gjorts i t.ex. ett ärende om Natura 2000-tillstånd ska kunna ligga till grund för en tillståndsansökan enligt sektorslagstiftningen. Det bör därför framgå av bestämmelserna i sektorslagstiftningen att det ska vara fråga om en ansökan om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken. Uppsala universitet framför att en förutsättning för att en specifik miljöbedömning ska kunna gälla i olika tillståndsprocesser är att den motiverade slutsatsen tydliggörs i tillståndsbeslutet enligt miljöbalken, vilket inte sker i dag. Regeringen delar bedömningen att ett tydliggörande av den motiverade slutsatsen i tillståndsbeslutet skulle underlätta tillämpningen av den nu föreslagna bestämmelsen. Det saknas dock förutsättningar att inom ramen för det här lagstiftningsärendet överväga en sådan ändring. Vattenfall AB framför att förslaget inte reflekterar dagens prövningsprocess där prövningar ofta görs parallellt. Enligt bolaget är prövningen enligt miljöbalken inte alltid avslutad när en ansökan om tillstånd ges in i enlighet med sektorslagstiftningen. Regeringen konstaterar att de föreslagna bestämmelserna inte kommer att kunna tillämpas i de fall prövningen sker parallellt. En tillämpning av bestämmelsen förutsätter att det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken har gjorts en samlad och slutlig bedömning av miljöeffekterna av den verksamhet eller åtgärd som ska tillståndsprövas enligt sektorslagen. I de fall det ännu inte har gjorts en sådan bedömning när ett tillståndsärende enligt sektorslagstiftningen inleds saknas det förutsättningar att tillämpa de nu föreslagna bestämmelserna. De relevanta bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken måste då tillämpas i prövningen enligt sektorslagen. Närmare om förutsättningarna för undantag från kravet på en specifik miljöbedömning Som nämnts ovan bör två förutsättningar vara uppfyllda för att en specifik miljöbedömning inte ska behöva göras vid en prövning enligt sektorslagstiftningen. För det första bör den miljökonsekvensbeskrivning som har gjorts i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken identifiera och beskriva miljöeffekterna av den verksamhet som tillståndsprövas enligt sektorslagstiftningen. Miljökonsekvensbeskrivningen i miljöbalksärendet bör således uppfylla kraven i 6 kap. miljöbalken för den prövning som ska göras enligt sektorslagstiftningen. För det andra bör prövningsmyndigheten i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken ha resonerat kring de förväntade miljöeffekterna av de verksamheter eller åtgärder som prövas enligt sektorslagstiftningen och gett tillstånd med de villkor som bedömts erforderliga. Den slutliga och samlande bedömningen av verksamhetens miljöeffekter som har gjorts i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken ska alltså vara tillräcklig för den prövning som krävs enligt sektorslagstiftningen. Flera remissinstanser, bl.a. Havs- och vattenmyndigheten, framför att det vid tidpunkten för miljöbalksprövningen i många fall inte står klart vilka följdverksamheter som kan uppkomma till följd av huvudverksamheten och att miljöbalksprövningen därför normalt inte innefattar en prövning av miljökonsekvenserna av följdverksamheterna. Regeringen konstaterar att bestämmelserna om miljöbedömning i miljöbalken redan i dag innebär att effekter på människors hälsa och miljön av s.k. följdföretag, dvs. verksamheter eller anläggningar som har ett omedelbart samband med den tillståndsprövade verksamheten, ska beskrivas och bedömas i tillståndsärendet enligt miljöbalken (se 6 kap. 2 § och 16 kap. 7 § miljöbalken samt NJA 2004 s. 421 och MÖD 2005:52). Kravet i förnybartdirektivet att det bara ska göras en specifik miljöbedömning i ett projekt för förnybar energi understryker betydelsen av de befintliga bestämmelserna i miljöbalken. Länsstyrelsen i Västerbottens län påpekar att förslaget riskerar att leda till att miljöbalksprövningen blir mer tidskrävande i mål och ärenden som gäller förnybar energi. Det är dock enligt regeringens mening rimligt att anta att prövningen enligt sektorslagstiftningen tar mindre tid om prövningsmyndigheten inte behöver göra en specifik miljöbedömning i tillståndsärendet enligt sektorslagstiftningen. Den sammantagna effekten av förslaget bör därför vara att tillståndsprocessen i sin helhet blir mer effektiv, vilket är det grundläggande syftet med bestämmelserna i direktivet. Riksantikvarieämbetet menar att förslaget medför en risk för att det uppkommer frågor om vilka miljöeffekter som omfattas av den miljöbedömning som har gjorts i miljöbalksärendet och att värdefull tid därmed läggs på formaliafrågor i tillståndsprövningen. Det är enligt regeringens mening ofrånkomligt att sådana frågor kan uppkomma i de efterföljande tillståndsprocesserna enligt sektorslagstiftningen. I de fall miljöeffekterna av en verksamhet eller åtgärd inte är tydligt beskrivna i miljökonsekvensbeskrivningen och inte tydligt behandlas i domen eller beslutet om tillstånd enligt miljöbalken, kan det för sökanden vara mer tidseffektivt att genomföra ett nytt avgränsningssamråd och därefter komplettera miljökonsekvensbeskrivningen. Om så sker behöver prövningsmyndigheten vid prövningen enligt sektorslagstiftningen göra en samlad och slutlig bedömning av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter. Det sagda understryker vikten av att den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden tydligt beskriver miljöeffekterna av följdföretagen i miljöbalksprövningen och lämnar uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa de negativa miljöeffekterna av dessa verksamheter. Miljöbedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år I promemorian föreslås att den samlade och slutliga bedömningen som har gjorts enligt 6 kap. 43 § miljöbalken endast bör kunna läggas till grund för ett tillståndsbeslut enligt andra lagstiftningar om bedömningen inte är äldre än tre år. Förslaget motiveras i promemorian med att en tidsram om tre år är rimlig vid en avvägning mellan intressena av att, å ena sidan, förenkla tillståndsförfarandet och snabba på tillståndsprocesserna och, å andra sidan, bibehålla en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön. Svenskt Näringsliv anser att det strider mot förnybartdirektivet att tidsbegränsa den samlade och slutliga miljöbedömningens giltighet. Andra remissinstanser, t.ex. Åre kommun, pekar på att förslaget att en miljökonsekvensbeskrivning kan återanvändas i upp till tre år medför att möjligheten att uppmärksamma ny eller förändrad miljöpåverkan begränsas. Regeringen konstaterar att syftet med bestämmelserna om tillståndsförfaranden i direktivet är att snabba på tillståndsprocesserna för verksamheter och åtgärder för förnybar energi för att öka utbyggnadstakten av sådana verksamheter. Detta ska dock ske på ett sätt som fortsatt säkerställer en hög miljöskyddsnivå och inte äventyrar allmänhetens breda acceptans för projekt för förnybar energi (se bl.a. skäl 51 till 2018 års förnybartdirektiv och skäl 20 till ändringsdirektivet). Vidare kan konstateras att bestämmelserna i förnybartdirektivet behöver genomföras på ett sätt som är förenligt med MKB-direktivet. Av MKB-direktivet följer att den som prövar en tillståndsfråga ska försäkra sig om att den motiverade slutsatsen är aktuell när frågan om tillstånd beviljas eller inte (artikel 8a.6 MKB-direktivet). Enligt MKB-direktivet får medlemsstaterna fastställa tidsramar för hur länge den motiverade slutsatsen ska vara giltig. Mot bakgrund av det ovan sagda anser regeringen att förslaget att begränsa giltigheten av den samlade och slutliga bedömningen till tre år är ändamålsenlig och förenlig med direktivet. Tiden bör räknas från dagen för beslut eller dom om tillstånd enligt miljöbalken. Även om den slutliga och samlade bedömning som har gjorts i ett miljöbalksärende är yngre än tre år bör prövningsmyndigheten alltid försäkra sig om att bedömningen är aktuell när frågan om tillstånd prövas. Detta framgår dock inte uttryckligen av den föreslagna bestämmelsen. Regeringen bedömer att det är lämpligt att förslaget justeras på så sätt att det görs ett tillägg innebärande att den specifika miljöbedömningen ska vara aktuell. Prövningsmyndigheten ska kunna besluta om särskilda villkor Som framgår ovan behöver miljökonsekvensbeskrivningen i miljöbalksärendet uppfylla kraven i 6 kap. miljöbalken för den prövning som ska göras enligt sektorslagstiftningen. Om miljökonsekvensbeskrivningen i miljöbaksärendet inte har den detaljeringsgrad som krävs för en prövning enligt sektorslagen måste det göras en specifik miljöbedömning i tillståndsärendet enligt den lagen. Även i de fall miljökonsekvensbeskrivningen innehåller en beskrivning av miljöeffekterna av följdföretagen är det dock rimligt att anta att det vid prövningen enligt sektorslagstiftningen kan komma fram mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas. I en sådan situation bör det enligt regeringen finnas ett visst utrymme för prövningsmyndigheten att besluta om villkor som kompletterar de villkor som föreskrivs i miljöbalkstillståndet utan att det görs en ny specifik miljöbedömning. Det bör därför införas en möjlighet att förena ett beslut om tillstånd enligt sektorslagarna med de ytterligare villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Det bör dock handla om tillkommande uppgifter av mindre betydelse. Det får avgöras från fall till fall om de nya uppgifterna är av en sådan mindre betydelse att de kan hanteras genom kompletterande villkor eller om det krävs att det görs en ny specifik miljöbedömning. Länsstyrelsens bedömning av miljökonsekvensbeskrivningens omfattning Regeringens förslag När ett avgränsningssamråd avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi ska länsstyrelsen besluta om vilken omfattning en miljökonsekvensbeskrivning ska ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Om en ansökan om tillstånd för en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi innehåller en miljökonsekvensbeskrivning som har en omfattning som stämmer överens med eller går utöver länsstyrelsens beslut, får prövningsmyndigheten som huvudregel inte avvisa ansökan på grund av att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning är bristfällig. Prövningsmyndigheten får i en sådan situation avvisa ansökan endast om uppgifterna i målet eller ärendet om tillstånd inte stämmer överens med de uppgifter som länsstyrelsen har lagt till grund för sin bedömning eller om bristerna är sådana att det skulle strida mot Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet att lägga miljökonsekvensbeskrivningen till grund för en prövning av ansökan. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens i sak med regeringens men har en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna En majoritet av de remissinstanser som har uttalat sig om förslaget tillstyrker förslaget. Vattenfall AB avstyrker förslaget och menar att det inte är effektivt att införa en särreglering endast för förnybar energi. Några remissinstanser, t.ex. Green Power Sweden, anser att förslaget kan innebära betydande tidsvinster i tillståndsprocessen men påpekar att det förutsätter att länsstyrelserna är tydliga och specifika i sin kravställning under samrådet. Några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Stockholms län och Svensk Solenergi pekar på en oklar gränsdragningen mellan omfattning och detaljeringsgrad och anser att det kan skapa osäkerhet för både länsstyrelser och verksamhetsutövare. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att det kan bli svårt för länsstyrelsen att säkerställa att omfattningen av miljökonsekvensbeskrivningen är anpassad på lämpligt sätt eftersom det vid den tidpunkten inte alltid står klart vilka följdverksamheter och prövningar som kan bli aktuella. Länsstyrelsen i Västra Götalands län menar att förslaget kan leda till att länsstyrelsen ställer högre krav på miljökonsekvensbeskrivningens omfattning än vad situationen kräver eftersom det inte är möjligt att återkomma med ytterligare krav i ett senare skede. Länsstyrelsen i Skåne län framför att det bör förtydligas i författningstexten att länsstyrelsen har rätt att begära kompletteringar av det underlag som ges in för en bedömning av miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad. Några remissinstanser, bl.a. Green Power Sweden, är kritiska till att yttrandets bindande verkan är begränsad medan länsstyrelserna i Dalarnas län och Gävleborgs län välkomnar att det finns möjligheter för prövningsmyndigheten att kräva kompletteringar. Skälen för regeringens förslag Länsstyrelsen ska fatta ett beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning Enligt förnybartdirektivet ska den ansvariga myndigheten lämna ett yttrande om omfattningen av och detaljnivån (eng. scope and level of detail) för den information som projektexploatören ska lämna i en miljökonsekvensbeskrivning som gäller projekt för förnybar energi (artikel 16b.2 andra stycket). Efter att yttrandet har lämnats får miljökonsekvensbeskrivningens omfattning inte utökas. Förnybartdirektivet förklarar inte hur ordet omfattning ska förstås. Den berörda bestämmelsen i förnybartdirektivet anknyter till en bestämmelse i MKB-direktivet som innebär att den ansvariga myndigheten på exploatörens begäran ska avge ett yttrande om hur omfattande och detaljerad den information ska vara som ska lämnas i miljökonsekvensbeskrivningen (artikel 5.2). Regleringen i förnybartdirektivet innebär alltså, i tillägg till MKB-direktivet, att den ansvariga myndigheten alltid ska lämna ett sådant yttrande och att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning inte får utökas efter det att den ansvariga myndigheten har lämnat yttrandet. Sedan den 1 januari 2025 gäller att länsstyrelsen i alla avgränsningssamråd ska redovisa en bedömning av vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen (6 kap. 32 § miljöbalken). Bedömningen är inte bindande. Det kan konstateras att denna bestämmelse uppfyller kravet i förnybartdirektivet att den ansvariga myndigheten ska lämna ett yttrande om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad. Det som saknas i svensk rätt är bestämmelser som genomför direktivets krav att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning inte får utökas därefter. I förnybartdirektivet förklaras inte närmare vad som avses med kravet att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning inte får utökas. Av skälen till 2018 års förnybartdirektiv framgår dock att bestämmelserna i direktivet om tillståndsförfarandets varaktighet och organisation inte ska påverka unionsrätten i övrigt, t.ex. bestämmelser till skydd för miljön och människors hälsa (se skäl 51 till det direktivet). Det finns inget som tyder på att EU-lagstiftarens avsikt har varit en annan när ändringsdirektivet beslutades. Regleringen bör därmed inte kunna ges annan tolkning än att den berörda bestämmelsen i förnybartdirektivet endast kompletterar den ovan nämnda artikel 5.2 i MKB-direktivet och inte inskränker de skyldigheter som följer av MKB-direktivet i övrigt. Följaktligen gäller fortfarande den bestämmelse i MKB-direktivet som innebär att en behörig myndighet är skyldig att vid behov be en exploatör om sådan kompletterande information som är av direkt relevans för att nå en motiverad slutsats om projektets betydande miljöpåverkan (artikel 5.3 i MKB-direktivet). Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att en förvaltningsmyndighets skyldighet att se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver, inte påverkas av regleringen i förnybartdirektivet (jfr 23 § förvaltningslagen). Detsamma bör gälla en mark- och miljödomstols skyldighet att se till att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som krävs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning samt väsentliga miljöeffekter (jfr 22 kap. 11 § miljöbalken). Kravet i förnybartdirektivet, att miljökonsekvensbeskrivningen inte får utökas, får därför förstås så att en ansökan om tillstånd som innehåller en miljökonsekvensbeskrivning som har den omfattning som krävs enligt länsstyrelsens beslut som utgångspunkt ska anses ha den omfattning som behövs för den fortsatta miljöprövningen. Det innebär att prövningsmyndigheten inte får avvisa tillståndsansökan på den grunden att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning är bristfällig. Under handläggningen av ärendet eller målet bör dock prövningsmyndigheten kunna begära in de kompletterande uppgifter som krävs för att myndigheten ska göra en slutlig och samlad bedömning av verksamhetens miljöeffekter. Lämnar sökanden inte in den informationen kan följden bli att prövningsmyndigheten avslår ansökan på den grunden att konsekvenserna för miljön är oklara. När det gäller underlaget för länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning pekar några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Skåne län, på behovet av att kunna förelägga om komplettering av underlaget och att det uttryckligen bör framgå av den föreslagna bestämmelsen att det är möjligt. Regeringen konstaterar att det finns bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) om hur länsstyrelsen kan agera om myndigheten anser att det finns behov av kompletteringar. Det saknas därför skäl att göra den justering som länsstyrelsen föreslår. Länsstyrelsens bedömning av miljökonsekvensbeskrivningens detaljeringsgrad är inte bindande för prövningsmyndigheten Av förnybartdirektivet framgår att det bara är miljökonsekvensbeskrivningens omfattning som inte får utökas efter den behöriga myndighetens beslut. Direktivet hindrar således inte en mark- och miljödomstol eller en miljöprövningsdelegation vid en länsstyrelse att begära att miljökonsekvensbeskrivningens detaljeringsgrad kompletteras. Om en sådan begäran inte följs kan prövningsmyndigheten avvisa ansökan. Hur uttrycken omfattning och detaljeringsgrad förhåller sig till varandra klargörs inte i förnybartdirektivet. Både i MKB-direktivet och i det svenska genomförandet av direktivet används detaljeringsgrad tillsammans med omfattning och det har varken i EU-rätten eller i nationell rätt funnits skäl att närmare förklara vad som avses med de olika uttrycken. Innebörden av omfattning berörs visserligen i förarbetena till 6 kap. 32 § miljöbalken men utan att det närmare förklaras hur uttrycket förhåller sig till detaljeringsgrad (se prop. 2016/17:200, s. 204). Det kan noteras att kommissionens vägledning till avgränsningsprocessen i MKB-direktivet innehåller råd om vad den behöriga myndighetens yttrande inför framtagandet av miljökonsekvensbeskrivningen bör innehålla men att det i vägledningen inte görs någon åtskillnad mellan omfattning och detaljeringsgrad (Environmental impact assessment of projects – Guidance on Scoping (Directive 2011/92/EU as amended by 2014/52/EU), Publications Office, 2017). Det är bara EU-domstolen som har behörighet att tolka EU-rätten med avgörande verkan. Det får därför överlämnas till rättstillämpningen och ytterst till EU-domstolen att närmare avgöra vad som avses med miljökonsekvensbeskrivningens omfattning respektive dess detaljeringsgrad. Intill dess att det finns vägledande avgöranden faller det dock på länsstyrelserna och mark- och miljödomstolarna att utveckla principer för hur gränsdragningen mellan omfattning och detaljeringsgrad ska göras. Vid den gränsdragningen bör det kunna hämtas viss ledning från avgränsningsprocessen i MKB-direktivet. I kommissionens vägledning till avgränsningsprocessen i MKB-direktivet understryks det att avgränsningen av miljökonsekvensbeskrivningen är en process som bör pågå under hela miljökonsekvensbedömningen och att miljökonsekvensbeskrivningens innehåll bör ändras i ljuset av ny information (Environmental impact assessment of projects – Guidance on Scoping s. 25). Den process som MKB-direktivet anvisar för att utarbeta en miljökonsekvensbeskrivning innebär således att exploatören under processens gång beaktar den information som kommer fram och anpassar miljökonsekvensbeskrivningen till den. Länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning bör enligt regeringen inte vara utformat så att det hindrar den process som MKB-direktivet anvisar. Gränsdragningen mellan de uppgifter som hör till kategorin omfattning och de som hör till kategorin detaljeringsgrad bör göras utifrån utgångspunkten att nya frågor kan uppkomma under processens gång och att en beskrivning av dessa kan behöva göras i miljökonsekvensbeskrivningen (Environmental impact assessment of projects – Guidance on Scoping s 25). Det innebär att de delar av miljökonsekvensbeskrivningen som kan påverkas av t.ex. inventeringar, modelleringar och platsspecifika undersökningar inte bör anses som miljökonsekvensbeskrivningens omfattning utan som dess detaljeringsgrad. Med detta synsätt kan t.ex. uppgifter på en övergripande nivå om de relevanta störningar och olägenheter som verksamheten ger upphov till i sin omgivning utgöra en miljökonsekvensbeskrivnings omfattning. Betydelsen av sådana förändringar i miljön, t.ex. vilka enskilda arter som påverkas av ett projekt, torde därmed vara att anse som miljökonsekvensbeskrivningens detaljeringsgrad. Prövningsmyndigheten kan begära komplettering om uppgifterna ändras Avgränsningssamrådet sker i ett så tidigt skede av miljöbedömningen att även mer grundläggande förändringar av verksamheten eller åtgärden ska vara praktiskt möjliga. Syftet med avgränsningssamrådet är att ge den berörda allmänheten och myndigheter möjlighet att i ett tidigt skede kunna delta i processen och påverka såväl projektets utformning som beslutsunderlag. För att kunna tjäna detta syfte måste samrådet genomföras innan den som avser att bedriva verksamheten har låst fast verksamheten vid en viss lokalisering och utformning. Det är därför inte ovanligt att den som avser att bedriva verksamheten, under eller efter avgränsningssamrådet, ändrar verksamhetens utformning eller lokalisering på ett sätt som kan påverka bedömningen av miljökonsekvensbeskrivningens omfattning. Det förhållandet att det finns ett beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning innebär inte att den som avser att bedriva verksamheten fråntas ansvaret för miljökonsekvensbeskrivningens innehåll. Om det kommer fram nya uppgifter efter att beslutet har fattats som innebär att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning behöver utökas, är den som avser att bedriva verksamheten skyldig att redovisa och beskriva detta i miljökonsekvensbeskrivningen. Om så inte sker bör prövningsmyndigheten kunna begära kompletteringar även om det innebär att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning utökas och avvisa tillståndsansökan om föreläggandet om komplettering inte följs. I vilken utsträckning brister i miljökonsekvensbeskrivningen kan läkas under handläggningen av målet eller ärendet om tillstånd eller om bristerna är så väsentliga att de ses som ett processhinder får avgöras från fall till fall. Komplettering kan krävas om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning strider mot EU:s miljölagstiftning Det går inte att utesluta situationer där länsstyrelsen har förbisett information när den har lämnat sin bedömning och att den miljökonsekvensbeskrivning som ges in till prövningsmyndigheten därför brister i omfattning även om den överensstämmer med länsstyrelsens bedömning. Bristerna kan vara så väsentliga att det skulle strida mot EU:s miljölagstiftning att lägga miljökonsekvensbeskrivningen till grund för den fortsatta prövningen. Ett exempel på en väsentlig brist är om miljökonsekvensbeskrivningen endast beskriver en del av ett planerat projekt men inte de kumulativa effekterna av ett projekt i dess helhet (se t.ex. kommissionen mot Spanien, mål C-560/08, EU:C:2011:835, punkterna 98–99). Eftersom bestämmelserna i förnybartdirektivet måste genomföras på ett sätt som är förenligt med andra tillämpliga EU-direktiv går det inte att bortse från den rättspraxis som har utvecklats av EU-domstolen i fråga om tillämpningen av MKB-direktivet. Om det skulle strida mot EU:s miljölagstiftning att lägga en miljökonsekvensbeskrivning till grund för ett tillståndsbeslut och bristerna inte kan läkas under handläggningen, bör därför prövningsmyndigheten kunna avvisa tillståndsansökan trots att miljökonsekvensbeskrivningen överensstämmer med länsstyrelsens bedömning. Länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning får inte överklagas Regeringens förslag Länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning ska inte kunna överklagas. Promemorians förslag Regeringens förslag stämmer överens med promemorians. Remissinstanserna En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller yttrar sig inte över förslaget. Endast Svenska byggnadsvårdsföreningen är negativ till förslaget och ser en risk för att viktiga omständigheter negligeras eller förbigås om länsstyrelsens beslut inte kan överklagas. Skälen för regeringens förslag Som framgår av föregående avsnitt föreslås att länsstyrelsens bedömning i fråga om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning ska redovisas i ett beslut. Länsstyrelsens beslut påverkar verksamhetsutövaren på så sätt att det har betydelse för de uppgifter som verksamhetsutövaren behöver inhämta och beskriva i miljökonsekvensbeskrivningen. Beslutet påverkar även prövningsmyndigheten på så sätt att den inte kan avvisa en ansökan på den grunden att miljökonsekvensbeskrivningen har en omfattning som är bristfällig, om omfattningen överensstämmer med eller går utöver länsstyrelsens beslut. Eftersom beslutet är avsett att påverka prövningsmyndighetens och verksamhetsutövarens handlade är det, till skillnad från det yttrande som länsstyrelsen ska lämna enligt 6 kap. 32 § första stycket miljöbalken, handlingsdirigerande och därmed som utgångspunkt överklagbart. Flera omständigheter talar dock för att länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning inte bör kunna överklagas. För det första är detta i linje med det som gäller för andra beslut som ska fattas under miljöbedömningen i enlighet med 6 kap. miljöbalken, t.ex. beslut om huruvida en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan (se 6 kap. 27 § miljöbalken). För det andra är det förenligt med det övergripande syftet med förnybartdirektivet, som är att snabba på utbyggnaden av verk för förnybar energi genom att korta och effektivisera tillståndsförfaranden. En rätt att överklaga länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning skulle allvarligt underminera detta syfte. Slutligen kan prövningsmyndigheten begära in kompletterande uppgifter om det är nödvändigt för att göra en samlad och slutlig bedömning i fråga om verksamhetens miljöeffekter. Dessa uppgifter är på samma sätt som miljökonsekvensbeskrivningen en del av prövningsmyndighetens underlag för beslut i tillståndsfrågan. Det bedöms därför lämpligt att frågan om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning får prövas tillsammans med prövningsmyndighetens beslut i tillståndsfrågan. Beslutet påverkar inte tillgång till egendom eller rätten att utöva viss verksamhet. Beslutet gäller inte heller någon annan civil rättighet eller skyldighet. Länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning bedöms därför inte omfattas av artikel 6.1 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Enligt Svenska byggnadsvårdsföreningen finns det en risk för att viktiga omständigheter inte kommer att bedömas under tillståndsprövningen om länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning inte kan överklagas. Regeringen delar inte den uppfattningen. Som redogörs för i avsnitt 9.2 påverkar länsstyrelsens beslut inte prövningsmyndighetens utredningsansvar. Prövningsmyndigheten är således fortfarande skyldig att utreda ett ärende såsom dess beskaffenhet kräver, kan begära in kompletterande information om myndigheten anser att det krävs och ska beakta allt som har kommit fram under handläggningen av målet eller ärendet när den slutför miljöbedömningen. Länsstyrelsen ska bedöma underlag som tas fram inför avgränsningssamråd i ärenden som avser förnybar energi Regeringens förslag Om ett avgränsningssamråd avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, ska den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ge länsstyrelsen möjlighet att bedöma om samrådsunderlaget är tillräckligt innan samråd med övriga aktörer inleds. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian är förslaget inte begränsat till verksamheter och åtgärder för förnybar energi. I promemorians förslag anges också att länsstyrelsens bedömning av underlaget ska göras i dialog med sökanden och att bedömningen ska göras innan ett annat land informeras enligt 6 kap. 33 § miljöbalken. Promemorians förslag har även en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna Majoriteten av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan tillstyrker förslaget men ett antal remissinstanser är kritiska. Statens Energimyndighet och de flesta länsstyrelser tillstyrker förslaget och framför att det kan främja en enhetlig kvalitet på samrådsunderlagen och bidra till en effektivare miljöbedömningsprocess. Länsstyrelsen i Gävleborgs län bedömer att förslagen motsvarar det sätt som länsstyrelsen arbetar på i dag och anser att en författningsreglering skapar en ökad tydlighet. Några länsstyrelser, bl.a. Länsstyrelsen i Dalarnas län, anser att det bör förtydligas om länsstyrelsen kan förelägga om komplettering av samrådsunderlaget. Affärsverket svenska kraftnät avstyrker förslaget och menar att nyttan med förslaget inte står i proportion till de negativa konsekvenser som uppstår. Verket påpekar vidare att det inte framgår av förslaget vilken länsstyrelse som ska bedöma samrådsunderlaget om en ledning som ska byggas sträcker sig över flera län. Även några länsstyrelser, bl.a. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, är kritiska till förslaget och bedömer att kan försvåra och försena miljöbedömningsprocessen. Trafikverket invänder mot att förslaget ges en generell räckvidd och anser att kvaliteten på samrådsunderlag inte förefaller vara ett problem i dag. Trafikverket framför vidare att det är oklart om en verksamhetsutövare kan genomföra samrådet om länsstyrelsen bedömer att underlaget är otillräckligt. Några remissinstanser, bl.a. Advokatsamfundet och Svenskt Näringsliv, anser att föreslagna ändringar är olämpliga mot bakgrund av förslaget i Miljötillståndsutredningens bestänkande att slopa den nuvarande ordningen med undersökningssamråd och avgränsningssamråd (En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprocess SOU 2024:98). Skälen för regeringens förslag Länsstyrelsen ska ges möjlighet att bedöma samrådsunderlag som avser förnybar energi Länsstyrelsen har en aktiv roll under hela avgränsningssamrådet och ska under samrådet verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för tillståndsprövningen. I slutet av samrådet ska länsstyrelsen redovisa sin bedömning av vilken omfattning och detaljeringsgrad miljökonsekvensbeskrivningen ska ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. En förutsättning för att länsstyrelsen ska kunna bedöma miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad är att samrådsunderlaget håller en tillräckligt hög kvalitet. I dag gäller att den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd kan kontakta länsstyrelsen för att få vägledning om vad samrådsunderlaget ska innehålla. För att ge länsstyrelsen en ökad möjlighet att kontrollera samrådsunderlagets kvalitet föreslås i promemorian att verksamhetsutövaren ska ge in underlaget till länsstyrelsen innan samråd inleds med övriga aktörer och innan ett annat land informeras. Vidare föreslås att länsstyrelsen efter dialog med sökanden ska bedöma om underlaget är tillräckligt. Förslagen i promemorian är inte begränsade till att avse avgränsningssamråd som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi utan gäller vid alla avgränsningssamråd. Några remissinstanser, t.ex. Trafikverket, har invänt mot att förslagen i promemorian har en generell räckvidd och har ifrågasatt om det finns ett behov av att förbättra samrådsunderlagens kvalitet generellt. Därutöver har antal remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv, ställt sig kritiska till den föreslagna regleringen med hänvisning till förslagen i Miljötillståndsutredningens betänkande En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprocess (SOU 2024:98 s. 780). I betänkandet föreslås bl.a. nya former för miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning under avgränsningssamrådet. Miljötillståndsutredningens betänkande behandlas inte inom ramen för detta lagstiftningsärende. Regeringen konstaterar dock att bestämmelserna i förnybartdirektivet, till skillnad från förslagen i betänkandet, innebär att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning inte får utökas efter att en behörig myndighet har bedömt vilket innehåll miljökonsekvensbeskrivningen behöver ha och att detta ställer särskilda krav på avgränsningssamrådets form. Miljötillståndsutredningens förslag är inte utformade med beaktande av detta krav i förnybartdirektivet. Som flera remissinstanser påtalar, bl.a. länsstyrelserna i Dalarnas och Skånes län, är det inte ovanligt att samrådsunderlagen har brister. Att många samrådsunderlag inte håller måttet framgår även av länsstyrelsernas rapport Utveckla samråd – Uppdrag att utveckla metoder och samverkansformer för samråd om projekt som syftar till minskad miljö- och klimatpåverkan (Slutrapport N2021/02286 [2023], s. 12–14). Regeringen instämmer därför i bedömningen i promemorian, om att det finns ett behov av att förbättra samrådsunderlagen under avgränsningssamrådet och att bättre underlag kan främja en effektivare miljöprövningsprocess. Frågan om det ska införas ett generellt krav på att länsstyrelsen ska bedöma samrådsunderlaget bör dock, enligt regeringens bedömning, lämpligen behandlas inom ramen för den pågående översynen av miljöbedömnings- och tillståndsprocessen. Bedömningen är en annan när det gäller avgränsningssamråd som avser verksamheter och åtgärder för förnybar energi. I sådana ärenden är det av särskilt stor vikt att samrådsunderlagen håller en hög kvalitet eftersom länsstyrelsen, som framgår av avsnitt 9.2, utifrån informationen i underlaget ska fatta ett beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning som sedan binder prövningsmyndigheten i tillståndsprocessen. Genomförande av detta krav i förnybartdirektivet förutsätter, enligt regeringens mening, att länsstyrelsen ges en större kontroll över den process som föregår beslutet. Promemorians förslag bör därför genomföras i huvudsak. Några justeringar bör dock göras. För det första bör förslaget justeras på så sätt att det endast gäller vid avgränsningssamråd som avser verksamheter och åtgärder för förnybar energi. För det andra behöver det inte anges i lagen att länsstyrelsens bedömning ska ske i dialog med sökanden, så som föreslås i promemorian Det följer redan av befintliga bestämmelser i miljöbalken att länsstyrelsen under samrådet ska verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får det innehåll som behövs för den fortsatta miljöprövningen och att det ska ske i dialog med verksamhetsutövaren (6 kap. 32 § miljöbalken). För det tredje behöver det inte framgå av författningstexten att länsstyrelsen ska ges en möjlighet att bedöma underlaget innan samråd med ett annat land inleds. Regeringen kan med stöd av ett befintligt bemyndigande i miljöbalken meddela föreskrifter om att information till ett annat land inte ska få lämnas innan länsstyrelsen getts en möjlighet att bedöma om underlaget är tillräckligt (6 kap. 34 § miljöbalken). Länsstyrelsens yttrande över samrådsunderlaget Länsstyrelsens yttrande bör avse om samrådsunderlaget är tillräckligt för att inleda samråd med övriga i samrådskretsen. Bedömningen bör göras utifrån bestämmelserna i miljöbedömningsförordningen om vad ett underlag ska innehålla. Om länsstyrelsen bedömer att underlaget inte är tillräckligt bör länsstyrelsen informera den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden om hur underlaget bör kompletteras. Några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Dalarnas län, anser att det är oklart om länsstyrelsen kan förelägga den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden att komplettera underlaget för att bedömningen ska kunna slutföras. Regeringen konstaterar att den föreslagna regleringen innebär att länsstyrelsen ska ges en möjlighet att bedöma om underlaget är tillräckligt för att inleda samråd med övriga aktörer i samrådskretsen. Länsstyrelsen kan bedöma att underlaget är tillräckligt för att inleda samråd eller att det behöver kompletteras. Oavsett om underlaget är tillräckligt för att inleda samråd eller ej kan länsstyrelsen slutföra sin bedömning. Det torde därför inte vara aktuellt att begära kompletteringar i detta skede av avgränsningssamrådet. Länsstyrelsen bör dock kunna förelägga den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden att komplettera samrådsunderlaget om länsstyrelsen vid en tillämpning av 6 kap. 32 b § miljöbalken bedömer att bristerna i underlaget är så stora att det inte går att ta ställning till vilken omfattning miljökonsekvensbeskrivningen behöver ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Det kan innebära att samråd med vissa aktörer behöver göras om. Det ovan sagda innebär att en verksamhetsutövare är oförhindrad att inleda ett avgränsningssamråd även om länsstyrelsen har bedömt att samrådsunderlaget är otillräckligt eller inte har bedömt det alls. En verksamhetsutövare som inleder ett samråd i en sådan situation tar dock risken att samrådet senare behöver kompletteras. Även om länsstyrelsen med den föreslagna regleringen tar en mer aktiv roll under avgränsningssamrådet ligger ansvaret för att ta fram underlaget och genomföra samrådet fortsatt på den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Vid länsöverskridande verksamhet bör de länsstyrelser som berörs av verksamheten samordna sin bedömning av om avgränsningsunderlaget är tillräckligt på samma sätt som görs när flera länsstyrelser behöver komma överens om en bedömning i enlighet med 6 kap. 32 § första stycket miljöbalken. Det bör lämnas till länsstyrelserna att komma överens om vilken länsstyrelse som ska fatta beslutet och formerna för att bestämma beslutets innehåll Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2026. Bestämmelsen om att verksamheter och åtgärder för förnybar energi ska presumeras genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse ska även tillämpas i mål och ärenden som pågår vid ikraftträdandet. I övrigt ska äldre föreskrifter gälla i mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian föreslås ett tidigare ikraftträdande. I promemorian föreslås inte att 7 kap. 29 c §§ miljöbalken ska tillämpas i mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Remissinstanserna En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Affärsverket svenska kraftnät anser att de föreslagna bestämmelserna endast bör gälla i mål och ärenden där samrådsförfarandet har inletts efter ikraftträdandet. Green Power Sweden föreslår att den föreslagna 7 kap. 29 c § miljöbalken ska gälla för ärenden som pågår vid ikraftträdandet. Skälen för regeringens förslag Eftersom förslagen syftar till att åstadkomma snabbare och enklare prövningsprocesser för mål och ärenden som gäller förnybar energi bör förslagen träda i kraft så snart som möjligt. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 juli 2026. Som Green Power Sweden föreslår är det lämpligt att bestämmelsen om att verksamheter och åtgärder för förnybar energi ska presumeras genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse (7 kap. 29 c § miljöbalken) ska tillämpas i mål och ärenden som pågår vid ikraftträdandet. En liknande presumtionsbestämmelse fanns i den s.k. nödförordningen (Rådets förordning av den 22 december 2022 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi) och gällde till den 1 juli 2024, då förnybartdirektivet skulle ha varit genomfört i svensk rätt. Genom att bestämmelsen blir tillämplig i pågående mål hålls den tid under vilken presumtionen inte har gällt i svensk rätt så kort som möjligt. I övrigt bör äldre föreskrifter fortfarande gälla i mål och ärenden som har inletts hos en länsstyrelse eller en prövningsmyndighet före ikraftträdandet. Affärsverket svenska kraftnät anser att bestämmelserna bör tillämpas första gången i mål och ärenden om tillstånd där samrådsförfarandet har inletts efter ikraftträdandet. Även om en miljökonsekvensbeskrivning har tagits fram före ikraftträdandet kan den dock ha ett sådant innehåll som förutsätts i förnybartdirektivet och den samlade och slutliga miljöbedömningen i en dom eller ett beslut om tillstånd enligt miljöbalken kan omfatta miljöeffekterna av följdföretag. I sådana situationer kan det finnas förutsättningar att tillämpa de nya bestämmelserna i sektorslagarna, om att den specifika miljöbedömningen inte behöver göras om, även om avgränsningssamrådet utfördes före ikraftträdandet. Det är därför rimligt att bestämmelserna gäller vid en tillståndsprövning som har inletts efter ikraftträdandet även om avgränsningssamrådet utfördes innan bestämmelserna började gälla. Det bör därför inte införas en sådan reglering som Affärsverket svenska kraftnät föreslår. Konsekvensanalys Det aktuella problemet och vilken förändring som eftersträvas Förslagen syftar till att genomföra de delar av ändringsdirektivet som gäller tillståndsförfaranden som avser projekt för förnybar energiproduktion. Förslagen syftar också till att förbättra kvaliteten på samrådsunderlagen i syfte att effektivisera miljöprövningen för sådana projekt. Förslagen i korthet Den som avser att bedriva en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan kan ge in det underlag som ska ligga till grund för avgränsningssamrådet till länsstyrelsen innan samråd med övriga aktörer inleds. Bestämmelsen berör länsstyrelsen som genom förslaget ges möjlighet att bedöma underlaget innan samråd inleds med övriga aktörer som ingår i samrådskretsen. Om ett avgränsningssamråd avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, ska länsstyrelsen fatta ett beslut om vilken omfattning en miljökonsekvensbeskrivning ska ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Förslaget påverkar länsstyrelserna men även prövningsmyndigheterna eftersom länsstyrelsens beslut till viss del binder dessa. Prövningsmyndigheterna ska som huvudregel inte kunna avvisa en ansökan på grund av brister i miljökonsekvensbeskrivningens omfattning om omfattningen är förenlig med länsstyrelsens beslut. Prövningsmyndigheten kan dock avvisa en sådan ansökan om uppgifterna i målet eller ärendet om tillstånd inte stämmer överens med de uppgifter som länsstyrelsen har lagt till grund för sin bedömning eller om bristerna är så allvarliga att det skulle strida mot Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet att lägga miljökonsekvensbeskrivningen till grund för ansökan. Det ska inte behöva göras en ny specifik miljöbedömning av en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi vid en tillståndsprövning i enlighet med sektorslagar som hänvisar till 6 kap. miljöbalken om det har gjorts en specifik miljöbedömning i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken som omfattar verksamheten eller åtgärden. Detta förutsätter att miljökonsekvensbeskrivningen och den specifika miljöbedömningen i miljöbalksärendet beskriver och behandlar miljöeffekterna av den verksamhet eller åtgärd som prövas i enlighet med sektorslagarna. Förslaget kan leda till kortare tillståndsprocesser enligt sektorslagarna men kan samtidigt medföra att tillståndsprocesserna enligt miljöbalken blir mer omfattande. Förslagen har på så sätt både positiva och negativa effekter för verksamhetsutövarna och prövningsmyndigheterna. Vid en prövning enligt 7 kap. 29 § miljöbalken ska en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi antas genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, om inte annat framkommer i ärendet. Detta förslag ger positiva effekter för verksamhetsutövarna eftersom utgångspunkten är att dessa inte ska behöva visa att verksamheten genomförs av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse. Ändringarna i plan- och bygglagen innebär att installation av solenergiutrustning helt undantas från bygglov för fasadändring om den installerade effekten är högst elva kilowatt. Om solenergiutrustningens effekt överstiger elva kilowatt, ska ett ärende om bygglov för fasadändring enligt 9 kap 15 § plan- och bygglagen avgöras inom tio veckor och tidsfristen får inte förlängas. Vidare innebär ändringarna att ett ärende som avser bygglov för fasadändring enligt 9 kap. 15 § plan- och bygglagen ska avgöras inom en månad om ärendet gäller installation av en värmepump. Installation av solenergiutrustning och värmepumpar kräver sällan bygglov och förslagen bedöms därför ha någon större påverkan, varken på byggnadsnämndens arbete eller den som vill installera solenergiutrustning eller värmepumpar. Alternativ Vilka konsekvenser som bedöms uppstå om ingen åtgärd vidtas Om ingen åtgärd vidtas kommer Sverige att brista i sitt genomförande av förnybartdirektivet. Europeiska kommissionen har väckt talan mot Sverige vid EU-domstolen avseende sent genomförande av direktivet. De olika alternativ som finns för att uppnå förändringen De nya och ändrade bestämmelserna i förnybartdirektivet måste genomföras. Eftersom syftet med förslagen är att genomföra ändringarna saknas egentliga alternativa sätt att uppfylla syftet. Regeringen har lagt de förslag som i största möjliga mån ryms inom befintliga nationella strukturer, vilket regeringen bedömer begränsar kostnaderna jämfört med att införa helt nya strukturer. Vilka som berörs av regleringen De som berörs av förslagen är aktörerna i prövningar som sker utifrån berörda bestämmelser i miljöbalken, plan- och bygglagen och sektorslagstiftning som hänvisar till miljöbalken. Främst berörs länsstyrelserna eftersom förslagen innebär att länsstyrelserna i ärenden som rör förnybar energi ska fatta ett beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning i samband med avgränsningssamrådet och eftersom den specifika miljöbedömningen i miljöbalksärendet ska kunna ligga till grund för tillståndsärenden enligt berörda sektorslagar, t.ex. lagen om kontinentalsockeln. Även den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd påverkas eftersom det beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning som länsstyrelserna ska fatta binder verksamhetsutövaren. Förslagen väntas leda till effektivare prövningsprocesser vilket gagnar verksamhetsutövare. Konsekvenser för miljön Det är inte självklart i vilken riktning förslagen verkar på miljön. Syftet med ändringen av förnybartdirektivet, som ligger till grund för dessa förslag, är att påskynda utbyggnaden av förnybar energiproduktion och distribution av sådan energi. I den mån förslagen leder till en snabbare utbyggnad av förnybar energiproduktion i Sverige så kan det vara positivt för miljön såtillvida att utsläppen av klimatpåverkande gaser minskar i en högre takt eller en högre utsträckning än annars. Det är särskilt fallet om fossila bränslen kan ersättas med förnybara motsvarigheter, exempelvis att ersätta fossilgas med biogas. Förslagen innebär att uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi ges en vid innebörd. Det innebär att presumtionen om väsentligt allmänintresse kommer gälla för ett stort antal verksamheter och åtgärder. Förslagen innebär en sänkt ambitionsnivå för artskyddet och för vattenkvaliteten när det ställs mot utbyggnad av förnybar energiproduktion. Effekterna av de ändrade reglerna för hur prövningen ska gå till är dock svåra att bedöma på förhand. Konsekvenser för staten De nya bestämmelserna om att länsstyrelserna ska bedöma avgränsningsunderlag och fatta ett beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning innebär en viss ökad arbetsbörda för länsstyrelserna, särskilt för de länsstyrelser som har ett stort inflöde av ärenden som avser förnybar energiproduktion. Samtidigt förväntas det arbete länsstyrelsen gör innan samråd med övriga aktörer inleds förbättra samrådsunderlagets kvalitet vilket kan leda till ett mer effektivt samråd. Länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning kan även förbättra kvaliteten på miljökonsekvensbeskrivningar. Sammantaget kan förslagen leda till att den efterföljande prövningsprocessen blir mer effektiv bl.a. på så sätt att kompletteringsbehovet minskar. Regeringen bedömer att de nya arbetsuppgifterna kan innebära vissa ökade kostnader för länsstyrelserna men att dessa uppgifter kan utföras inom ramen för tidigare tilldelade medel för miljöprövning. En viss ökad arbetsbörda hos länsstyrelserna med miljöprövningsdelegationer och mark- och miljödomstolarna kan väntas till följd av bestämmelsen om att länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning påverkar prövningsmyndighetens handläggning av tillståndsärenden. Om prövningsmyndigheten ser brister med miljökonsekvensbeskrivningen, behöver den göra en bedömning av om den komplettering som behövs avser miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och om det i så fall finns förutsättningar att begära en komplettering. Regeringskansliet kan komma att behöva handlägga fler ärenden än i dag, beroende på att verksamheter och åtgärder för förnybar energiproduktion ska anses genomföras av orsaker som har ett väsentligt allmänintresse vid tillämpning av bestämmelser om artskydd som genomför fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. Beslut om tillstånd till en verksamhet eller åtgärd med hänvisning till dess väsentliga allmänintresse får bara fattas efter tillåtelse av regeringen. Ändringarna i lagen om kontinentalsockeln, rörledningslagen, naturgaslagen, ellagen och lagen om Sveriges ekonomiska zon om att det inte krävs en specifik miljöbedömning när en sådan har gjorts för verksamheten inom ramen för tillståndsprövningen enligt miljöbalken kommer ha en viss resursbesparande effekt för regeringen och de övriga myndigheter som är tillståndsprövande myndigheter enligt dessa lagar. Antalet ärenden om koncession enligt naturgaslagen är dock mycket litet och koncessioner enligt rörledningslagen förekommer i stort sett inte alls. Den senare ärendetypen kan dock komma att öka om vätgasnät byggs ut i Sverige. Konsekvenser för kommuner Förslagen kommer att innebära att kommuner behöver prioritera ärenden som avser förnybar energiproduktion. Det gäller i synnerhet ärenden som gäller värmepumpar, eftersom en snäv tidsfrist förs in för sådana ärenden. Installation av en värmepump på en fastighet är dock endast bygglovspliktig i mycket få fall. För solcellsanläggningar bör konsekvenserna för kommunernas bygglovshantering bli ännu mer begränsad. Förslagen innebär att ärenden enligt 9 kap. 15 § plan- och bygglagen som avser installation av solenergiutrustning med en effekt som överstiger elva kilowatt ska handläggas inom en sammanlagd handläggningstid om 12 veckor. Det innebär i praktiken att den tidsfrist som gäller enligt plan- och bygglagen endast kan förlängas två veckor i sådana ärenden. Liksom är fallet med värmepumpar är det dock få ärenden som avser installation av solenergiutrustning som är bygglovspliktiga. Dessutom omfattas inte ärenden som avser installationen av solenergiutrustning i ett särskilt värdefullt område eller på en särskilt värdefull byggnad eller i ett område som är av riksintresse på grund av att området behövs för totalförsvarets anläggningar av bestämmelsen om kortare tidsfrist. I dessa ärenden gäller således de ordinarie tidsfrister och möjligheten att förlänga dessa som anges i plan- och bygglagen. Förslagen innebär vidare att vissa åtgärder som i dag kräver bygglov undantas från krav på bygglov. Det gäller installation av solenergiutrustning på en byggnad om utrustningens installerade effekt är högst elva kilowatt. Detta undantag från kravet på bygglov medför lägre kostnader för kommunerna. Sammantaget bedöms förslagen inte innebära ökade kostnader för kommunerna. Konsekvenser för regioner Regioner bör inte påverkas av förslagen i någon betydande omfattning. Regionerna ansvarar inte för tillståndsgivning eller tillsyn av sådana verksamheter och åtgärder som omfattas av förslagen. Konsekvenser för företag För aktörer, privatpersoner såväl som företag, som vill anlägga eller uppgradera ett verk för förnybar energi eller tillhörande nät eller lagringsanläggning kommer förslagen att medföra vissa fördelar. Eftersom förnybar energiproduktion föreslås ha ett väsentligt allmänintresse i relation till artskyddet kan den som vill anlägga ett verk för förnybar energiproduktion gynnas av förslagen. Fler platser bör bli tillgängliga för sådana anläggningar än i dag, även om kraven för dispens fortsatt är högt ställda. Det bör ofta finnas bättre alternativa lokaliseringar eller utföranden, vilket innebär att dispens inte kan ges. Även om de flesta ärenden i dag handläggs inom de tidsfrister som anges i direktivet kan de skarpa tidsfristerna i enstaka fall innebära avslag och avvisning på grund av att det inte finns tid för den tillståndsprövande myndigheten att tillse att ärendet utreds såsom dess beskaffenhet kräver inom tidsfristen. Det finns samtidigt en risk för att verksamhetsutövare inom andra sektorer än förnybar energiproduktion drabbas negativt eftersom ärenden som gäller deras verksamheter behöver prioriteras ned vid de tillståndsprövande myndigheterna. För den som avser att bedriva en verksamhet som kan medföra en betydande miljöpåverkan kan förslagen innebära att förberedelserna inför avgränsningssamrådet kräver mer resurser. De resurser som läggs ned i detta tidiga skede av den specifika miljöbedömningen förväntas dock leda till en mer effektiv avgränsning av miljökonsekvensbeskrivningens omfattning, vilket förväntas spara resurser senare i miljöbedömningsprocessen. Kravet på att länsstyrelsen ska ange vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla kan ge en större tydlighet för i synnerhet mindre aktörer, vilket bör underlätta deras arbete och spara resurser. Konsekvenser för enskilda Enskilda bör inte påverkas av förslagen i någon betydande omfattning. Bedömningen av om förslagen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av anslutningen till EU Förslagen bedöms vara förenliga med de skyldigheter som följer av Sveriges medlemskap i EU. Författningskommentar Förslaget till lag (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi 1 §    I denna lag finns bestämmelser som delvis genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Bestämmelser som genomför direktivet finns också i miljöbalken, lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403) och plan- och bygglagen (2010:900). Paragrafen innehåller upplysningsbestämmelser. I första stycket informeras om att lagen innehåller bestämmelser som genomför förnybartdirektivet. I andra stycket lämnas upplysningen att det finns bestämmelser som genomför direktivet även i andra lagar. 2 §    Med förnybar energi avses i denna lag vindenergi, termisk solenergi, fotovoltaisk solenergi, geotermisk energi, osmotisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi, annan havsenergi och vattenkraft samt energi från biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk och biogas. I paragrafen förklaras uttrycket förnybar energi. Den motsvarar artikel 2.1 i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5. Med förnybar energi avses energi från de förnybara, icke fossila energikällor som anges i paragrafen. Uppräkningen är uttömmande. I förnybartdirektivet finns förklaringar av ord och uttryck i paragrafen, t.ex. omgivningsenergi och osmotisk energi. 3 §    Med uppgradering avses i denna lag helt eller delvis utbyte av en anläggning för produktion av förnybar el eller helt eller delvis utbyte av driftssystem eller driftsutrustning i en sådan anläggning i syfte att 1. bibehålla eller ändra anläggningens kapacitet, eller 2. öka anläggningens effektivitet. I paragrafen förklaras uttrycket uppgradering. Paragrafen motsvarar artikel 2.10 i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5. Ordet uppgradering avser helt eller delvis utbyte av en anläggning för produktion av förnybar el om utbytet sker i syfte att bibehålla eller ändra anläggningens kapacitet, dvs. dess installerade effekt, eller öka anläggningens effektivitet. Även helt eller delvis utbyte av driftssystem eller driftsutrustning i en anläggning för produktion av förnybar el är att anse som uppgradering. Om en anläggning byts ut i sin helhet behöver den nya anläggningen, för att det ska vara fråga om en uppgradering, vara av samma typ som den äldre anläggningen och ha samma eller en lägre påverkan på omgivningen som denna. Den nya anläggningen behöver också vara placerad på samma plats som den äldre anläggningen. Generationsväxling, s.k. repowering, av en vindkraftpark är ett exempel på en uppgradering i direktivets mening. 4 §    Med samlokaliserad energilagringsanläggning avses i denna lag en energilagringsanläggning som är lokaliserad på samma plats som, drivs tillsammans med och är ansluten till samma nätanslutningspunkt som en anläggning för produktion av förnybar energi. I paragrafen förklaras uttrycket samlokaliserad energilagringsanläggning. Paragrafen motsvarar artikel 2.44d i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5. Med energilagringsanläggning avses en anläggning för lagring av energi. Det kan t.ex. handla om batterier eller värmelager. För att vara samlokaliserad ska energilagringsanläggningen vara sammankopplad med en anläggning för produktion av förnybar energi. Detta innebär att det måste finnas ett tekniskt samband mellan anläggningarna. De ska dessutom vara anslutna till samma anslutningspunkt i ett nät. Med ordet anslutningspunkt avses den punkt på ett el- eller rörnät där den som producerar energin enligt avtal med nätägaren matar in energi till nätet. Kraven på sammankoppling och anslutning till samma anslutningspunkt får till följd att energilagringsanläggningen och produktionsanläggningen i praktiken behöver finnas i någorlunda närhet till varandra. 5 §    Med verksamhet eller åtgärd för förnybar energi avses i denna lag en verksamhet eller en åtgärd som 1. innebär uppförande eller drift av a) en anläggning för produktion av förnybar energi, eller b) en samlokaliserad energilagringsanläggning, 2. behövs för att en anläggning som avses i 1 ska kunna uppföras, drivas eller anslutas till ett nät, eller 3. innebär uppgradering av en anläggning för produktion av förnybar energi. I paragrafen förklaras uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Paragrafen genomför artikel 16.1 i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har en vid innebörd. Enligt punkt 1 omfattar uttrycket en verksamhet eller åtgärd som innebär att en anläggning för produktion av förnybar energi eller en samlokaliserad energilagringsanläggning uppförs eller drivs. Innebörden av uttrycket förnybar energi förklaras i 2 §. En anläggning för produktion av förnybar energi kan t.ex. vara ett vindkraftverk, en värmepump, ett kraftvärmeverk eller en anläggning som kombinerar olika förnybara energikällor. Innebörden av uttrycket samlokaliserad energilagringsanläggning förklaras i 4 §. Punkt 2 innebär att även en verksamhet eller åtgärd som behövs för att en anläggning för produktion av förnybar energi eller en samlokaliserad energilagringsanläggning ska kunna uppföras, drivas eller anslutas till ett nät utgör en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Det handlar om verksamheter och åtgärder som krävs för att möjliggöra uppförandet eller driften av anläggningen på den aktuella platsen eller som krävs för att ansluta anläggningen till ett nät. Ett exempel på en åtgärd som behövs för att uppföra en anläggning för produktion av förnybar energi är avverkning av skog på den plats där anläggningen ska uppföras. Andra exempel på sådana åtgärder är anslutning av en enskild väg från en anläggning för produktion av förnybar energi till en allmän väg eller undersökningar av havsbotten inför anläggande av havsbaserad vindkraft. Enligt punkt 3 är även en uppgradering av en anläggning för produktion av förnybar energi en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Innebörden av uppgradering förklaras i 3 §. 6 §    Regeringen får meddela föreskrifter om 1. tidsfrister för kommuners handläggning av ärenden om tillstånd, anmälan eller dispens som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi, och 2. kommuners arbete med att bistå den kontaktpunkt som inrättas för att genomföra artikel 16.3 i direktiv 2018/2001, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413, i uppgiften att vägleda sökande i ärenden om tillstånd, anmälan eller dispens som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. Paragrafen innehåller bemyndiganden till regeringen att meddela föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 5. I punkt 1 ges regeringen ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tidsfrister för kommuners handläggning av ärenden om tillstånd, anmälningar eller dispenser som gäller en verksamhet eller en åtgärd för förnybar energi. Innebörden av uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi förklaras i 5 §. Vissa ärenden som kommuner handlägger träffas av bestämmelserna om tidsfrister i förnybartdirektivet, t.ex. handläggning av ärenden som gäller förnybar energi enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Med stöd av bemyndigandet kan regeringen meddela föreskrifter om tidsfrister för kommunernas handläggning av dessa ärenden. Enligt punkt 2 får regeringen meddela föreskrifter om kommuners arbete med att bistå den kontaktpunkt som inrättas för att genomföra artikel 16.3 i förnybartdirektivet, i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Hänvisningen till direktivet är statisk, dvs. den avser den lydelse artikeln har enligt ändringsdirektivet. Den medverkan som kan komma i fråga för kommuner är framför allt att säkerställa att det på kommunens egen webbplats finns specifik och uppdaterad information och vägledning om de tillstånd, anmälningar eller dispenser som gäller en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och som kommunen handlägger och att handlingar i sådana ärenden kan lämnas in digitalt. 7 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att årligen lämna statistikuppgifter över handläggningstider i ärenden som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. Paragrafen innehåller ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Paragrafen genomför delvis artikel 16.3 i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5. Bemyndigandet avser föreskrifter om skyldighet för en kommun att rapportera statistik över handläggningstider i ärenden om verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. Innebörden av uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi förklaras i 5 §. Den statistik som ska rapporteras ska avse handläggningstider i tillstånds-, anmälnings- eller dispensärenden. Regeringen kan med stöd av bemyndigandet meddela föreskrifter om att kommunen ska lämna statistikrapporten till en ansvarig myndighet. Regeringen kan vidare föreskriva att den ansvariga myndigheten får meddela närmare föreskrifter om hur rapporteringsskyldigheten ska fullgöras. Förslaget till lag om ändring i miljöbalken 6 kap. 32 §    Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet, i dialog med den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd, verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för tillståndsprövningen. Om ett avgränsningssamråd gäller en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, bör den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ge länsstyrelsen möjlighet att bedöma om samrådsunderlaget är tillräckligt innan samråd med övriga aktörer inleds. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. I paragrafen regleras länsstyrelsens roll under avgränsningssamrådet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4. Ändringarna i paragrafen innebär att nuvarande andra stycket tas bort och flyttas till den nya 32 a § och att ett nytt andra och ett nytt tredje stycke införs. Det nya andra stycket innebär att den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd bör ge länsstyrelsen möjlighet att bedöma om ett samrådsunderlag som avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi är tillräckligt innan avgränsningssamråd med övriga som ska ingå i samrådskretsen inleds. Underlaget bör lämnas till länsstyrelsen i så god tid att länsstyrelsen har en faktisk möjlighet att bedöma om underlaget är tillräckligt för att inleda samråd med övriga som ska ingå i samrådskretsen. Om länsstyrelsen bedömer att underlaget inte är tillräckligt bör länsstyrelsen informera den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden om hur underlaget bör kompletteras. Även om länsstyrelsen har bedömt att underlaget var tillräckligt för att inleda samrådet kan information som kommer fram senare under avgränsningssamrådet innebära att länsstyrelsen bedömer att ytterligare komplettering av underlaget behövs. Innehållet i samrådsunderlaget regleras på förordningsnivå. Tredje stycket innehåller en förklaring av innebörden av uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Uttrycket förklaras i lagen om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Se kommentaren till 5 § i den lagen. 32 a §    Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet skriftligen redovisa sin bedömning av vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Bedömningen ska lämnas till den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Bedömningen är inte bindande. Paragrafen är ny och motsvarar hittillsvarande 32 § andra stycket. 32 b §    Om ett avgränsningssamråd avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi gäller följande i stället för 32 a §: 1. Länsstyrelsen ska i ett beslut ange vilken omfattning miljökonsekvensbeskrivningen behöver ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Beslutet får inte överklagas. 2. Länsstyrelsen ska skriftligen redovisa sin bedömning av vilken detaljeringsgrad miljökonsekvensbeskrivningen bör ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Bedömningen är inte bindande. 3. Beslutet och bedömningen ska lämnas till den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om länsstyrelsens bedömning av miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad i ärenden som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. Paragrafen genomför artikel 16b.2 andra meningen i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 9.2 och 9.3. Bestämmelserna i paragrafen ska tillämpas i stället för 32 a § vid avgränsningssamråd som avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Enligt punkt 1 ska länsstyrelsen under ett sådant samråd ange vilken omfattning miljökonsekvensbeskrivningen behöver ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Detta ska anges i ett beslut. Beslutet påverkar förutsättningarna för prövningsmyndigheten att avvisa en ansökan till följd av brister i miljökonsekvensbeskrivningens omfattning, se 22 kap. 2 b §. Ordet omfattning är överfört från artikel 16b.2 i förnybartdirektivet. Det får överlämnas till rättstillämpningen och ytterst till EU-domstolen att bestämma innebörden av ordet. Länsstyrelsens beslut om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning får inte överklagas. Enligt punkt 2 ska länsstyrelsen under avgränsningssamrådet skriftligen redovisa sin bedömning av vilken detaljeringsgrad miljökonsekvensbeskrivningen bör ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Bedömningen är inte bindande. Ordet detaljeringsgrad har samma innebörd som ordet detaljnivå i artikel 16b.2 i den svenska språkversionen av förnybartdirektivet. Punkt 3 innebär att bedömningen och beslutet ska överlämnas till den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. 7 kap. 29 c §    Vid tillämpningen av 29 § första stycket 2 ska en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi antas genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, om inte annat framkommer i ärendet. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Paragrafen, som är ny, utformas enligt Lagrådets förslag. Den innehåller bestämmelser om den bedömning som ska göras vid en prövning enligt 29 § 2 i fråga om verksamheter och åtgärder för förnybar energi som kan skada livsmiljöer eller störa skyddade arter i ett Natura 2000-område. Paragrafen genomför artikel 16f i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8. Första stycket innehåller en presumtion för att en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi uppfyller kravet i 29 § 2, dvs. att verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse. För att få bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område krävs tillstånd. Tillstånd får bara ges om prövningsmyndigheten har förvissat sig om att verksamheten eller åtgärden inte kan påverka livsmiljön för den art eller de arter som avses att skyddas i området och inte medför att arten eller arterna utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet av arten eller arterna i området (28 b §). Om tillstånd inte kan ges enligt 28 b § kan regeringen ändå tillåta verksamheten eller åtgärden enligt 29 § om det saknas alternativa lösningar, om verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och om kompensationsåtgärder vidtas. Presumtionen innebär att kriteriet, att verksamheten eller åtgärden genomförs av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, som utgångspunkt ska antas vara uppfyllt i de fall det är fråga om en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Om det under handläggningen av ärendet framkommer att verksamheten eller åtgärden inte medför en samhällsnytta faller presumtionen. Ett exempel på detta är om det av uppgifter i ärendet framgår att den berörda verksamheten eller åtgärden ger ett litet bidrag till den totala energiförsörjningen och inte heller ger någon annan nytta för energisystemet. Om sökanden i en sådan situation fortsatt gör gällande att verksamheten eller åtgärden behöver genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, ankommer det på denne att visa att kriteriet är uppfyllt. Presumtionen rör endast frågan om verksamheten genomförs av tvingande orsaker som har ett väsentligt samhällsintresse. Övriga förutsättningar som anges i 29 § påverkas inte av förevarande paragraf, bl.a. att kompensationsåtgärder måste vidtas. Andra stycket innehåller en förklaring av innebörden av uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Uttrycket förklaras i lagen om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Se kommentaren till 5 § i den lagen. 19 kap. 5 §    I ett ärende som prövas av länsstyrelsen eller en kommunal nämnd ska länsstyrelsen eller nämnden tillämpa bestämmelserna 1. i 22 kap. 1 och 1 d–1 g §§ om ansökans form och innehåll, 2. i 22 kap. 2 och 2 b §§ om en ansökans ingivande och brister i den, 3. i 22 kap. 2 a § om prövningar som avses i 24 kap. 3, 5, 8, 9 och 13 §§, 4. i 22 kap. 3 och 3 a §§ om kungörelses innehåll, 5. i 22 kap. 6 § om talerätt, 6. i 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet, 7. i 22 kap. 12 och 13 §§ om sakkunniga och om att inhämta yttrande, 8. i 3 kap. 4 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar om undersökning på platsen, 9. i 22 kap. 25 § första stycket 1–3 och 5–11, andra stycket sista meningen och tredje stycket samt 25 a–25 c och 25 f–25 h §§ om en tillståndsdoms innehåll, 10. i 22 kap. 26 § om särskild dom, 11. i 22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra meningen samt tredje stycket första meningen om uppskjutna frågor och provisoriska föreskrifter, 12. i 22 kap. 28 § första stycket första meningen om verkställighetsförordnande, och 13. i 23 kap. 3 § när det gäller särskilt överklagande i frågor om sakkunniga som avses i 22 kap. 12 §. Paragrafen reglerar vilka bestämmelser om förfarandet vid mark- och miljödomstol i ansökningsmål som ska tillämpas i ett ärende som prövas av en länsstyrelse eller en kommunal nämnd. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Tillägget i punkt 2 innebär att en länsstyrelse eller en kommunal nämnd även ska tillämpa bestämmelsen i 22 kap. 2 b § (se vidare kommentaren till den paragrafen). 22 kap. 2 b §    En ansökan om tillstånd till en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi som innehåller en miljökonsekvensbeskrivning vars omfattning är förenlig med länsstyrelsens beslut enligt 6 kap. 32 b § får endast avvisas på grund av brister i miljökonsekvensbeskrivningens omfattning om 1. uppgifterna i målet eller ärendet om tillstånd inte stämmer överens med de uppgifter som länsstyrelsen har lagt till grund för sin bedömning, eller 2. bristerna är sådana att det skulle strida mot Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet att lägga miljökonsekvensbeskrivningen till grund för ansökan. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om prövningsmyndighetens handläggning av mål som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Paragrafen genomför artikel 16b.2 andra meningen i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Första stycket avser mål om tillstånd för en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi där ansökan innehåller en miljökonsekvensbeskrivning som har en omfattning som stämmer överens med eller går längre än det som krävs enligt ett beslut som länsstyrelsen har fattat enligt 6 kap. 32 b § i fråga om verksamheten eller åtgärden. Om domstolen i en sådan situation anser att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning har väsentliga brister, får den avvisa ansökan på den grunden att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning är bristfällig endast om någon av förutsättningarna i första eller andra punkten är uppfyllda. Bestämmelsen hindrar inte prövningsmyndigheten från att avvisa en ansökan på den grunden att miljökonsekvensbeskrivningens detaljeringsgrad är bristfällig. Bestämmelsen hindrar inte heller prövningsmyndigheten från att under handläggningen av ärendet begära in de kompletterande uppgifter som krävs för att myndigheten ska kunna göra en slutlig och samlad bedömning av verksamhetens eller åtgärdens betydande miljöpåverkan. Punkt 1 avser situationer där uppgifterna i ärendet eller målet om tillstånd inte stämmer överens med de uppgifter som länsstyrelsen har lagt till grund för sin bedömning. Den bristande överensstämmelsen ska ha betydelse för bedömningen av miljökonsekvensbeskrivningens omfattning. Ett exempel är att uppgifterna om verksamhetens utformning och omfattning i tillståndsansökan skiljer sig från dem som har lämnats av verksamhetsutövaren under samrådet. Omvänt kan det vara fråga om uppgifter som har lämnats i samrådsunderlaget, och som har påverkat länsstyrelsens bedömning av miljökonsekvensbeskrivningens omfattning, men som saknas i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken. Det kan t.ex. finnas uppgifter i samrådsunderlaget om skyddsåtgärder som planeras för att undvika störningar eller olägenheter i miljön och som har legat till grund för länsstyrelsens bedömning att miljökonsekvensbeskrivningen kan avgränsas på ett visst sätt. Om prövningsmyndigheten i en sådan situation bedömer att miljökonsekvensbeskrivningens omfattning är ofullständig får den begära att sökanden kompletterar miljökonsekvensbeskrivningen med uppgifter som utökar omfattningen och får avvisa ansökan om sökanden inte följer föreläggandet. Punkt 2 avser situationer där en miljökonsekvensbeskrivnings omfattning är så bristfällig, trots att den stämmer överens med länsstyrelsens beslut, att det skulle strida mot EU-rätten att lägga den till grund för en tillståndsprövning. Ett exempel på en sådan väsentlig brist är att en miljökonsekvensbeskrivning bara avser en del av ett projekt och inte beskriver störningar som uppkommer till följd av projektet i sin helhet (jfr NJA 2008 s. 748 och EU-domstolens dom i mål C-392/96). På samma sätt som anges ovan bör prövningsmyndigheten i en sådan situation kunna avvisa en tillståndsansökan om sökanden inte följer ett kompletteringsföreläggande. Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln 3 b §    Trots 3 a § tredje stycket 3 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om tillstånd avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som den verksamhet eller åtgärd som omfattas av tillståndsansökan kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning enligt 6 kap. 43 § miljöbalken av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Paragrafen är ny och innebär att miljöbedömningen i ärenden som rör verksamheter eller åtgärder för förnybar energi under vissa förutsättningar ska utföras i ett enda förfarande. Paragrafen genomför artikel 16b.2 i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Första stycket innehåller en punktuppställning och innebär att det inte krävs en specifik miljöbedömning i ett tillståndsärende enligt 3 § om ärendet avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och förutsättningarna som anges i första och andra punkterna är uppfyllda. Med en specifik miljöbedömning avses de steg som beskrivs i 6 kap. 28 § miljöbalken. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi förklaras i tredje stycket. Enligt punkt 1 är en förutsättning att det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som den verksamhet eller åtgärd som tillståndsprövas enligt lagen om kontinentalsockeln kan medföra. Vidare är, enligt punkt 2, en ytterligare förutsättning att den slutliga och samlade bedömning som prövningsmyndigheten har gjort i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken inkluderar miljöeffekterna av den verksamhet eller åtgärd som tillståndsprövas enligt förevarande lag. Det innebär att prövningsmyndigheten i miljöbalksärendet ska ha resonerat kring miljöeffekterna av de verksamheter eller åtgärder som är aktuella i tillståndsärendet enligt lagen om kontinentalsockeln och gett tillstånd med de villkor som bedömts erforderliga. En tillämpning av bestämmelsen förutsätter därmed att sökanden inför miljöbalksprövningen har utformat sin ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen på ett sådant sätt att handlingarna täcker in även dessa miljöeffekter. Regeringen eller den myndighet som prövar tillståndsärendet enligt lagen om kontinentalsockeln behöver i varje enskilt fall kontrollera att de miljöeffekter som de tillståndspliktiga åtgärderna kan förväntas medföra omfattas av den miljökonsekvensbeskrivning som har tagits fram i miljöbalksärendet och att de behandlas i domen eller beslutet om tillstånd enligt miljöbalken. Om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda behöver sökanden inte ta fram en ny miljökonsekvensbeskrivning och regeringen eller den myndighet som prövar tillståndsärendet ska inte göra en samlad och slutlig bedömning av borrningens, sprängningen eller utforskandets miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Regeringen eller den myndighet som prövar tillståndsärendet ska utgå från den bedömning som har gjorts i miljöbalksärendet. Den som ansöker om ett tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln är dock oförhindrad att ta fram en ny miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken. Det kan t.ex. vara ändamålsenligt om det finns tveksamheter kring i vilken utsträckning åtgärderna har bedömts i miljöbalksärendet och det därför finns en risk för att regeringen eller prövningsmyndigheten bedömer att undantaget inte är tillämpligt. Enligt andra stycket ska den slutliga och samlade bedömningen av miljöeffekter som har gjorts i målet eller ärendet enligt miljöbalken vara aktuell för att undantaget i första stycket ska gälla. Att bedömningen ska vara aktuell innebär t.ex. att de rådande miljöförhållandena på den specifika platsen inte får ha ändrats på ett sätt som kan påverka miljöbedömningen. Den slutliga och samlade bedömningen som har gjorts i miljöbalksärendet får under inga förhållanden vara äldre än tre år när ansökan enligt förevarande lag ges in. Tiden räknas från dagen för domen eller beslutet i miljöbalksärendet. Om den slutliga och samlade bedömningen är äldre än så, krävs en ny specifik miljöbedömning i tillståndsärendet enligt förevarande lag. Tredje stycket innehåller en förklaring av innebörden av uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Uttrycket förklaras i lagen om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Se kommentaren till 5 § i den lagen. Ett exempel på en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi som kräver tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln är borrning eller sprängning på havsbotten inför utläggande av undervattenskablar till en vindkraftpark. 4 a §    Det som sägs i 3 b § hindrar inte att ett beslut om tillstånd förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att tillstånd får förenas med villkor. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Paragrafen klargör att 3 b § inte hindrar regeringen eller den myndighet som prövar ansökan att förena ett beslut om tillstånd enligt förevarande lag med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön från skador och olägenheter som kan uppkomma till följd av de åtgärder som tillståndsprövas enligt lagen. Ärendet om tillstånd kan innehålla mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas på havsbotten än ärendet om tillstånd enligt miljöbalken. Det kan t.ex. vara fråga om mer specifika uppgifter om sprängningar som ska göras i området. Sådana mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas behöver inte nödvändigtvis innebära att det måste göras en ny specifik miljöbedömning i ärendet. I de fall det handlar om tillkommande uppgifter av mindre betydelse kan regeringen eller den myndighet som prövar en tillståndsansökan i stället, om uppgifterna motiverar det, förena ett beslut om tillstånd med ytterligare villkor för att skydda människors hälsa och miljön, t.ex. särskilda försiktighetsmått. Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar 4 a §    Trots 4 § fjärde stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om koncession enligt 1 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning av ledningens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Paragrafen är ny och innebär att miljöbedömningen i ärenden som rör verksamheter eller åtgärder för förnybar energi under vissa förutsättningar ska utföras i ett enda förfarande. Paragrafen genomför artikel 16b.2 i förnybartdirektivet. Överväganden finns i avsnitt 9.1. Första stycket innehåller en punktuppställning och innebär att det inte krävs en specifik miljöbedömning i ett koncessionsärende enligt 1 § om ärendet avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och förutsättningarna som anges i första och andra punkterna är uppfyllda. Med en specifik miljöbedömning avses de steg som beskrivs i 6 kap. 28 § miljöbalken. Uttrycket verksamhet och åtgärd för förnybar energi förklaras i tredje stycket. Enligt punkt 1 är en förutsättning att det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som framdragandet och användningen av rörledningen kan medföra. Vidare är, enligt punkt 2, en ytterligare förutsättning att den slutliga och samlande bedömning som prövningsmyndigheten har gjort i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken inkluderar de miljöeffekter som framdragandet av rörledningen kan medföra. Det innebär att prövningsmyndigheten i miljöbalksärendet ska ha resonerat kring de miljöeffekter som rörledningen kan medföra och gett tillstånd med de villkor som bedömts erforderliga. En tillämpning av bestämmelsen förutsätter därmed att sökanden inför miljöbalksprövningen har upprättat sin ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen på ett sådant sätt att handlingarna täcker in även de miljöeffekter som är relevanta i koncessionsärendet enligt rörledningslagen. Regeringen behöver i varje enskilt fall kontrollera att de miljöeffekter som de koncessionspliktiga åtgärderna kan förväntas medföra omfattas av den miljökonsekvensbeskrivning som har tagits fram i miljöbalksärendet och att de behandlas i domen eller beslutet om tillstånd enligt miljöbalken. Om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda behöver sökanden inte ta fram en ny miljökonsekvensbeskrivning och regeringen ska inte göra en samlad och slutlig bedömning av miljöeffekterna av framdragandet och användningen av rörledningen enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Regeringen ska utgå från den bedömning som har gjorts i miljöbalksärendet. Den som ansöker om en koncession enligt förevarande lag är dock oförhindrad att ta fram en ny miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken. Det kan t.ex. vara ändamålsenligt om det finns tveksamheter kring i vilken utsträckning åtgärderna har bedömts i miljöbalksärendet och det därför finns en risk för att regeringen bedömer att undantaget inte är tillämpligt. Enligt andra stycket ska den slutliga och samlade bedömningen av miljöeffekterna som har gjorts i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken vara aktuell för att undantaget i första stycket ska gälla. Att bedömningen ska vara aktuell innebär t.ex. att de rådande miljöförhållandena på den specifika platsen inte får ha ändrats på ett sätt som kan påverka miljöbedömningen. Den slutliga och samlade bedömningen som har gjorts i miljöbalksärendet får under inga förhållanden vara äldre än tre år när ansökan enligt förevarande lag ges in. Tiden räknas från dagen för domen eller beslutet i miljöbalksärendet. Om den slutliga och samlade bedömningen är äldre än så, krävs en ny specifik miljöbedömning i koncessionsärendet enligt förevarande lag. Tredje stycket innehåller en förklaring av innebörden av uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Uttrycket förklaras i lagen om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Se kommentaren till 5 § i den lagen. Ett exempel på en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi som kräver tillstånd enligt lagen om vissa rörledningar är framdragande och användning av en rörledning för transport av vätgas från en anläggning för produktion av förnybar energi. 6 a §    Det som sägs i 4 a § hindrar inte att en koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att tillstånd får förenas med villkor. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Paragrafen klargör att prövningsmyndigheten får förena ett beslut om tillstånd enligt förevarande lag med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön från skador och olägenheter som åtgärden eller verksamheten kan medföra även i de fall undantaget i 4 a § gäller. Ärendet om tillstånd enligt lagen om vissa rörledningar kan innehålla mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas för att dra fram och använda rörledningen än miljöbalksärendet, t.ex. om den exakta lokaliseringen för rörledningen och markförhållandena på platsen. Sådana mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas behöver inte nödvändigtvis innebära att det måste göras en ny specifik miljöbedömning i ärendet. I de fall det handlar om tillkommande uppgifter av mindre betydelse kan den myndighet som prövar en tillståndsansökan i stället, om uppgifterna motiverar det, förena ett beslut om tillstånd med ytterligare villkor för att skydda människors hälsa och miljön. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon 6 b §    Trots 6 § andra stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om tillstånd enligt 5 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som verksamheten eller åtgärden som omfattas av tillståndsansökan kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Paragrafen är ny och innebär att miljöbedömningen i ärenden som rör verksamheter eller åtgärder för förnybar energi under vissa förutsättningar ska utföras i ett enda förfarande. Paragrafen genomför artikel 16b.2 i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Första stycket innehåller en punktuppställning och innebär att det inte krävs en specifik miljöbedömning i ett tillståndsärende enligt 5 § om ärendet avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och förutsättningarna som anges i första och andra punkterna är uppfyllda. Med en specifik miljöbedömning avses de steg som beskrivs i 6 kap. 28 § miljöbalken. Uttrycket verksamhet och åtgärd för förnybar energi förklaras i tredje stycket. Enligt punkt 1 är en förutsättning att det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som den verksamhet eller åtgärd som tillståndsprövas enligt lagen om ekonomisk zon kan medföra. Vidare är, enligt punkt 2, en ytterligare förutsättning att den slutliga och samlande bedömning som prövningsmyndigheten har gjort i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken inkluderar miljöeffekterna av den verksamhet eller åtgärd som tillståndsprövas enligt förevarande lag. Det innebär att prövningsmyndigheten i miljöbalksärendet ska ha resonerat kring miljöeffekterna av de verksamheter eller åtgärder som är aktuella i tillståndsärendet enligt lagen om Sveriges ekonomiska zon och gett tillstånd med de villkor som bedömts erforderliga. En tillämpning av bestämmelsen förutsätter därmed att sökanden inför miljöbalksprövningen har utformat sin ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen på ett sådant sätt att handlingarna täcker in även dessa miljöeffekter. Regeringen eller den myndighet som prövar tillståndsärendet enligt lagen om Sveriges ekonomiska zon behöver i varje enskilt fall kontrollera att de miljöeffekter som de tillståndspliktiga åtgärderna kan förväntas medföra omfattas av den miljökonsekvensbeskrivning som har tagits fram i miljöbalksärendet och att de behandlas i domen eller beslutet om tillstånd enligt miljöbalken. Om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda behöver sökanden inte ta fram en ny miljökonsekvensbeskrivning och regeringen eller den myndighet som prövar tillståndsärendet ska inte göra en samlad och slutlig bedömning enligt 6 kap. 43 § miljöbalken av miljöeffekterna av de verksamheter och åtgärder som omfattas av tillståndsansökan enligt lagen om Sveriges ekonomiska zon. Regeringen eller den myndighet som prövar tillståndsärendet ska utgå från den bedömning som har gjorts i miljöbalksärendet. Den som ansöker om ett tillstånd enligt förevarande lag är dock oförhindrad att ta fram en ny miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken. Det kan t.ex. vara ändamålsenligt om det finns tveksamheter kring i vilken utsträckning åtgärderna har bedömts i miljöbalksärendet och det därför finns en risk för att regeringen eller prövningsmyndigheten bedömer att undantaget inte är tillämpligt. Enligt andra stycket ska den slutliga och samlade bedömningen av miljöeffekter som har gjorts i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken vara aktuell för att undantaget i första stycket ska gälla. Att bedömningen ska vara aktuell innebär t.ex. att de rådande miljöförhållandena på den specifika platsen inte får ha ändrats på ett sätt som kan påverka miljöbedömningen. Den slutliga och samlade bedömningen som har gjorts i miljöbalksärendet får under inga förhållanden vara äldre än tre år när ansökan enligt förevarande lag ges in. Tiden räknas från dagen för domen eller beslutet i miljöbalksärendet. Om den slutliga och samlade bedömningen är äldre än så, krävs en ny specifik miljöbedömning i tillståndsärendet enligt förevarande lag. Tredje stycket innehåller en förklaring av innebörden av uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Uttrycket förklaras i lagen om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Se kommentaren till 5 § i den lagen. Ett exempel på en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi som kräver tillstånd enligt lagen om Sveriges ekonomiska zon är uppförande av en gruppstation för vindkraft och tillhörande transformatorstationer. 6 c §    Det som sägs i 6 b § hindrar inte att ett tillstånd förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att tillstånd får förenas med villkor. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Paragrafen klargör att 6 b § inte hindrar prövningsmyndigheten från att förena ett beslut om tillstånd enligt förevarande lag med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön från skador och olägenheter som kan uppkomma till följd av de åtgärder som tillståndsprövas enligt lagen. Ärendet om tillstånd kan innehålla mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas på havsbotten än ärendet om tillstånd enligt miljöbalken. Sådana mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas behöver inte nödvändigtvis innebära att det måste göras en ny specifik miljöbedömning i ärendet. I de fall det handlar om tillkommande uppgifter av mindre betydelse kan den myndighet som prövar en tillståndsansökan i stället, om uppgifterna motiverar det, förena ett beslut om tillstånd med ytterligare villkor för att skydda människors hälsa och miljön. Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) 2 kap. 17 §    Vid en prövning av frågor om beviljande av nätkoncession för linje ska 2–4 kap. och 5 kap. 3–5 och 18 §§ miljöbalken tillämpas. För en starkströmsledning som ska prövas för en nätkoncession för linje ska 1. frågan om huruvida byggandet eller användandet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan avgöras genom ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26–27 §§ miljöbalken efter det att en undersökning enligt 6 kap. 23–26 §§ har gjorts, om något annat inte följer av 6 kap. 23 § andra stycket, 2. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, och 3. ett förenklat underlag tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas. Paragrafen reglerar förhållandet mellan ellagen och bestämmelser om miljöbedömning i miljöbalken. Ändringarna i paragrafen innebär att nuvarande tredje stycket tas bort. Bestämmelserna flyttas till 17 a §. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. 17 a §    Trots 17 § ska följande gälla: 1. Frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken behöver inte prövas på nytt i ärendet om nätkoncession. 2. Det krävs inte en specifik miljöbedömning om det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken a) finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, och b) har gjorts en slutlig och samlad bedömning av ledningens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. I paragrafen, som är ny, anges vissa undantag från 17 § som innebär att miljöbedömningen under vissa förutsättningar ska utföras i ett enda förfarande. Paragrafen genomför artikel 16b.2 i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Första stycket innehåller en punktuppställning. Punkt 1 motsvarar hittillsvarande 17 § tredje stycket första meningen. Punkt 2, som delvis motsvarar hittillsvarande 17 § tredje stycket andra meningen, innebär att det inte krävs en specifik miljöbedömning i ärendet om nätkoncession, om det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken har gjorts en specifik miljöbedömning som omfattar miljöeffekterna av ledningsdragningen. Med en specifik miljöbedömning avses de steg som beskrivs i 6 kap. 28 § miljöbalken. För att undantaget ska gälla måste det enligt punkt 2 a finnas en miljökonsekvensbeskrivning i miljöbalksärendet som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra. Vidare är, enligt punkt 2 b, en ytterligare förutsättning att den slutliga och samlande bedömning som prövningsmyndigheten har gjort i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken inkluderar miljöeffekterna av de verksamheter och åtgärder som prövas för en nätkoncession. Det innebär att prövningsmyndigheten i miljöbalksärendet ska ha resonerat kring miljöeffekterna av dessa verksamheter eller åtgärder och gett tillstånd med de villkor som bedömts erforderliga. En tillämpning av bestämmelsen förutsätter därmed att sökanden inför miljöbalksprövningen har utformat sin ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen på ett sådant sätt att handlingarna täcker in även de miljöeffekter som är relevanta i ärendet om nätkoncession. Den myndighet som prövar en ansökan om nätkoncession behöver i varje enskilt fall kontrollera att de miljöeffekter som de koncessionspliktiga åtgärderna kan förväntas medföra omfattas av den miljökonsekvensbeskrivning som har tagits fram i miljöbalksärendet och att de behandlas i domen eller beslutet om tillstånd enligt miljöbalken. Om förutsättningarna i första stycket punkt 2 är uppfyllda behöver sökanden inte ta fram en ny miljökonsekvensbeskrivning och den myndighet som prövar koncessionsärendet ska inte göra en samlad och slutlig bedömning av åtgärdernas miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Prövningsmyndigheten ska utgå från den bedömning som har gjorts i miljöbalksärendet. Den som ansöker om nätkoncession är dock oförhindrad att ta fram en ny miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken. Det kan t.ex. vara ändamålsenligt om det finns tveksamheter kring i vilken utsträckning åtgärderna har bedömts i miljöbalksärendet och det därför finns en risk för att prövningsmyndigheten bedömer att undantaget inte är tillämpligt. Enligt andra stycket ska den slutliga och samlade bedömningen av miljöeffekter som har gjorts i målet eller ärendet enligt miljöbalken vara aktuell för att undantaget i första stycket ska gälla. Att bedömningen ska vara aktuell innebär t.ex. att de rådande miljöförhållandena på den specifika platsen inte får ha ändrats på ett sätt som kan påverka miljöbedömningen. Den slutliga och samlade bedömningen som har gjorts i miljöbalksärendet får under inga förhållanden vara äldre än tre år när ansökan enligt förevarande lag ges in. Tiden räknas från dagen för domen eller beslutet i miljöbalksärendet. Om den slutliga och samlade bedömningen är äldre än så, krävs det en ny specifik miljöbedömning i tillståndsförfarandet enligt förevarande lag. 18 §    En nätkoncession ska förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller för att i övrigt skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter och främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och andra resurser eller som av annat skäl behövs från allmän synpunkt. Det som sägs i 17 a § hindrar inte att en nätkoncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa eller miljön mot skador och olägenheter. Paragrafen innehåller bestämmelser om att tillstånd ska förenas med villkor. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Andra stycket är nytt. Det klargör att 17 a § andra stycket inte hindrar prövningsmyndigheten från att förena ett beslut om nätkoncession med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön från skador och olägenheter som åtgärden eller verksamheten kan medföra. Ärendet om nätkoncession kan innehålla mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas med anledning av ledningsdragningen än ärendet om tillstånd enligt miljöbalken. Sådana mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas behöver inte nödvändigtvis innebära att det måste göras en ny specifik miljöbedömning i ärendet. I de fall det handlar om tillkommande uppgifter av mindre betydelse kan den myndighet som prövar en ansökan om nätkoncession i stället, om uppgifterna motiverar det, förena ett beslut om tillstånd med ytterligare villkor för att skydda människors hälsa och miljön. Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) 1 kap. 8 b §    Med verksamhet eller åtgärd för förnybar energi avses i denna lag detsamma som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Paragrafen, som är ny, innehåller en förklaring av uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Överväganden finns i avsnitt 5. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Se kommentaren till 5 § i den lagen. 2 kap. 7 a §    Trots 7 § andra stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om koncession enligt 1 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som naturgasledningen och de åtgärder som vidtas för att bereda plats för den kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning enligt 6 kap. 43 § miljöbalken av miljöeffekterna av naturgasledningen och av de åtgärder som vidtas för att bereda plats för den. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Paragrafen är ny och innebär att miljöbedömningen i ärenden som rör verksamheter eller åtgärder för förnybar energi under vissa förutsättningar ska utföras i ett enda förfarande. Paragrafen genomför artikel 16b.2 i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Första stycket innehåller en punktuppställning och innebär att det inte krävs en specifik miljöbedömning i ett tillståndsärende enligt 1 § om ärendet avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och förutsättningarna som anges i första och andra punkterna är uppfyllda. Med en specifik miljöbedömning avses de steg som beskrivs i 6 kap. 28 § miljöbalken. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi förklaras i 1 kap. 8 b §. Ett exempel på en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi som kräver tillstånd enligt naturgaslagen är byggande av en rörledning för överföring av biogas. Enligt punkt 1 är en förutsättning att det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som kan uppkomma till följd av de åtgärder och verksamheter som prövas för en koncession enligt naturgaslagen. Vidare är, enligt punkt 2, en ytterligare förutsättning att den slutliga och samlade bedömningen som prövningsmyndigheten har gjort i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken inkluderar miljöeffekterna av den verksamhet eller åtgärd som omfattas av koncessionsärendet. Det innebär att prövningsmyndigheten i miljöbalksärendet ska ha resonerat kring miljöeffekterna av gasledningen och de åtgärder som vidtas för att bereda plats för den och gett tillstånd med de villkor som bedömts erforderliga. En tillämpning av bestämmelsen förutsätter därmed att sökanden inför miljöbalksprövningen har utformat sin ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen på ett sådant sätt att handlingarna täcker in även de miljöeffekter som är relevanta i koncessionsärendet enligt förevarande lag. Regeringen behöver i varje enskilt fall kontrollera att de miljöeffekter som de koncessionspliktiga åtgärderna kan förväntas medföra omfattas av den miljökonsekvensbeskrivning som har tagits fram i miljöbalksärendet och att de behandlas i domen eller beslutet om tillstånd enligt miljöbalken. Om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda behöver sökanden inte ta fram en ny miljökonsekvensbeskrivning och regeringen ska inte göra en samlad och slutlig bedömning av gasledningens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Regeringen ska utgå från den bedömning som har gjorts i miljöbalksärendet. Den som ansöker om ett tillstånd enligt denna lag är dock oförhindrad att ta fram en ny miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken. Det kan t.ex. vara ändamålsenligt om det finns tveksamheter kring i vilken utsträckning åtgärderna har bedömts i miljöbalksärendet och det därför finns en risk för att prövningsmyndigheten bedömer att undantaget inte är tillämpligt. Enligt andra stycket ska den slutliga och samlade bedömningen av miljöeffekter som har gjorts i målet eller ärendet enligt miljöbalken vara aktuell för att undantaget i första stycket ska gälla. Att bedömningen ska vara aktuell innebär t.ex. att de rådande miljöförhållandena på den specifika platsen inte får ha ändrats på ett sätt som kan påverka miljöbedömningen. Den slutliga och samlade bedömningen som har gjorts i miljöbalksärendet får under inga förhållanden vara äldre än tre år när ansökan enligt förevarande lag ges in. Tiden räknas från dagen för domen eller beslutet i miljöbalksärendet. Om den slutliga och samlade bedömningen är äldre än så, krävs en ny specifik miljöbedömning i koncessionsärendet enligt förevarande lag. 9 a §    Det som sägs i 7 a § hindrar inte att en koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa eller miljön mot skador och olägenheter. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om villkor för tillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Paragrafen klargör att 7 a § inte hindrar regeringen från att förena en koncession enligt naturgaslagen med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön från skador och olägenheter som åtgärden eller verksamheten kan medföra. Koncessionsärendet enligt naturgaslagen kan innehålla mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas än ärendet om tillstånd enligt miljöbalken. Sådana mer detaljerade uppgifter om de åtgärder som ska vidtas behöver inte nödvändigtvis innebära att det måste göras en ny specifik miljöbedömning i ärendet. I de fall det handlar om tillkommande uppgifter av mindre betydelse kan den myndighet som prövar en koncessionsansökan i stället, om uppgifterna motiverar det, förena ett beslut om tillstånd med ytterligare villkor för att skydda människors hälsa och miljön. Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) 9 kap. 17 a §    Trots 15 § 3 krävs det inte bygglov för en fasadändring som innebär att en solenergianläggning sätts upp eller väsentligen ändras, om anläggningen har en effekt om högst elva kilowatt. Paragrafen, som är ny, innehåller undantag från kravet på bygglov i 15 § 3 för fasadändring. Paragrafen genomför artikel 16d.2 i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. Installation av solenergianläggningar som har en effekt som uppgår till högst elva kilowatt undantas från krav på bygglov för en fasadändring enligt 15 § 3. Bygglov kan fortfarande krävas enligt andra bestämmelser i plan- och bygglagen. Solenergianläggning har samma innebörd som i 36 §. 18 §    Även om bygglov inte krävs enligt 15–17 a §§ kan bygglov krävas enligt någon av 34–37 eller 54 §. Paragrafen innehåller en upplysning om att bygglov kan krävas i vissa fall trots att en åtgärd är undantagen från krav på bygglov enligt bestämmelserna om bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. 99 §    Byggnadsnämnden ska handlägga ärenden om lov och förhandsbesked skyndsamt och besluta i ärendet inom tio veckor från 1. den dag ansökan kom in till nämnden (ansökningsdagen), 2. den dag efter ansökningsdagen då ytterligare underlag eller en ändring av ansökan kom in till nämnden från sökanden på sökandens initiativ, 3. den dag efter ansökningsdagen då besked enligt 80 § kom in från Försvarsmakten eller Myndigheten för civilt försvar, eller 4. den dag då sökanden avhjälpt en brist i ansökan, om nämnden inom tre veckor från den dag som anges i 1 eller 2 har förelagt sökanden enligt 91 § första stycket att avhjälpa bristen. Om det är nödvändigt på grund av handläggningen eller utredningen i ärendet, får tioveckorsfristen i första stycket förlängas en gång med högst tio veckor. Om ärendet gäller lov eller förhandsbesked enligt 15 § 3 för installation av en solenergianläggning, får tioveckorsfristen bara förlängas med högst två veckor. Paragrafen innehåller bestämmelser om tidsfrister för byggnadsnämndens handläggning. Paragrafen genomför artikel 16d.1 i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. Sista meningen i tredje stycket är ny och innebär ett undantag från vad som annars gäller för förlängning av tidsfrister för att handlägga och besluta i ärenden om lov eller förhandsbesked. Enligt undantaget får tidsfristen för att handlägga och besluta i ett ärende som avser lov eller förhandsbesked för en fasadändring som består i installation av en solenergianläggning bara förlängas en gång med högst två veckor. Bestämmelsen gäller bara ärenden som avser lov eller förhandsbesked enligt 15 §. Handläggningstiden i dessa ärenden får alltså inte överstiga tolv veckor. Om ett ärende om lov eller förhandsbesked avser nybyggnad och samtidig installation av en solenergianläggning gäller de ordinarie tidsfristerna i paragrafen. 99 a §    Trots 99 § första stycket ska byggnadsnämnden besluta i ett ärende inom fyra veckor om ärendet avser lov eller förhandsbesked enligt 15 § 3 för installation av en värmepump med en installerad effekt som understiger 50 megawatt. Tidsfristen får inte förlängas. Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om tidsfrist för byggnadsnämndens handläggning av ärenden som gäller installation av värmepumpar. Paragrafen genomför artikel 16e i förnybartdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. I 99 § finns generella tidsfrister för byggnadsnämndens handläggning och beslut i ärenden om lov eller förhandsbesked och nämndens beslut i sådana ärenden. I förevarande paragraf görs undantag från de generella tidsfristerna för handläggning av vissa ärenden om lov eller förhandsbesked för installation av värmepumpar. En ansökan om lov eller förhandsbesked enligt 15 § för en fasadändring som avser installation av en värmepump med en installerad effekt som understiger 50 megawatt ska avgöras av byggnadsnämnden inom en månad. Tidsfristen får inte förlängas. Startpunkten för tidsfristen följer av 99 §. Om ett ärende om lov eller förhandsbesked avser nybyggnad och samtidig installation av en värmepump gäller de vanliga tidsfristerna i 99 §. 101 §    Om ett ärende har återförvisats till byggnadsnämnden för förnyad handläggning, ska bestämmelserna om tidsfrister och information i 99 och 100 §§ tillämpas. Det som sägs där om ansökningsdagen ska då i stället gälla den dag beslutet om återförvisning fick laga kraft. Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka paragrafer som ska tillämpas vid återförvisning av ärenden till byggnadsnämnden. Ändringen innebär att orden ”ärendet kom tillbaka till nämnden” ersätts av orden ”beslutet om återförvisning fick laga kraft” för att säkerställa en enhetlig tolkning av den tidpunkt då ärendet ska anses vara återförvisat. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652 Sammanfattning av promemorian genomförande av bestämmelser i förnybartdirektivet om tillståndsförfaranden för förnybar energi I promemorian lämnas författningsförslag som genomför bestämmelserna om tillståndsförfaranden i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652. Promemorian innehåller även författningsförslag som syftar till att förenkla och förtydliga regelverket för miljöbedömning. Förslagen innebär bl.a. att det införs tidsfrister för handläggningen av ärenden som rör förnybar energi. Hur lång tid som handläggningen av ett ärende får pågå beror på vilken typ av anläggning för produktion av förnybar energi som avses i en tillståndsansökan och varierar mellan en månad och tre år. Vidare föreslås nya bestämmelser som innebär att en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi ska ges en större tyngd vid den bedömning som ska som ska göras enligt 7 kap. miljöbalken av om en verksamhet eller åtgärd genomförs av orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse. Det föreslås även nya bestämmelser i lagen om vissa rörledningar, lagen om Sveriges ekonomiska zon, lagen om kontinentalsockeln och naturgaslagen som innebär att en specifik miljöbedömning bara ska behöva göras en gång för en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi. Om en specifik miljöbedömning som avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har slutförts i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken ska den gälla även i tillståndsärenden enligt dessa lagar. Det föreslås därutöver bestämmelser som syftar till att förbättra det underlag som tas fram inför ett avgränsningssamråd. Bestämmelserna gäller för alla typer av verksamheter och inte bara för förnybar energi. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. Lagförslag i promemorian Genomförande av bestämmelser i förnybartdirektivet om tillståndsförfarande för förnybar energi Förslag till lag med bemyndiganden att meddela föreskrifter om ärenden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi Härigenom föreskrivs följande. 1 §    I denna lag finns bestämmelser som genomför rådets och Europaparlamentets direktiv 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Ord och uttryck 2 §    I lagen avses med förnybar energi: vindenergi, termisk solenergi, fotovoltaisk solenergi, geotermisk energi, osmotisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi och annan havsenergi, och vattenkraft samt energi från biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk och biogas. 3 §    I lagen avses med uppgradering: utbyte av utrustning i en anläggning för produktion av förnybar el i syfte att 1. bibehålla eller ändra anläggningens kapacitet, eller 2. öka anläggningens effektivitet. 4 §    I lagen avses med samlokaliserad energilagringsanläggning: en energilagringsanläggning som är lokaliserad på samma plats, drivs tillsammans med och är ansluten till samma nätanslutningspunkt, som en anläggning för produktion av förnybar energi. 5 §    I lagen avses med verksamhet eller åtgärd för förnybar energi: en verksamhet eller en åtgärd som 1. innebär uppförande eller drift av a) en anläggning för produktion av förnybar energi, eller b) en samlokaliserad energilagringsanläggning, 2. behövs för att en anläggning som avses i 1 ska kunna uppföras, drivas eller anslutas till ett nät, eller 3. innebär uppgradering av en anläggning för produktion av förnybar energi. Bemyndiganden 6 §    Regeringen får meddela föreskrifter om 1. tidsfrister för kommuners handläggning av ärenden om tillstånd, anmälan eller dispens som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi, och 2. kommuners arbete med att bistå en kontaktpunkt i uppgiften att vägleda sökande i ärenden om tillstånd, anmälan eller dispens som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. 7 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunala myndigheter att årligen lämna statistikuppgifter över handläggningstider i ärenden som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken dels att 6 kap. 29 § och 7 kap. 29 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 6 kap. 29 a, 32 a och 32 b §§ och 7 kap. 29 c §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 25 a § Regeringen får meddela föreskrifter om 1. att det, för vissa slags verksamheter och åtgärder, ska göras en bedömning av om de kan antas medföra betydande miljöpåverkan, och 2. hur en bedömning om betydande miljöpåverkan ska göras. 29 § Avgränsningssamrådet ska genomföras inför arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen och innebära att den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden samråder om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning och utformning, de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser samt om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning. Avgränsningssamrådet ska genomföras inför arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen. Samrådet ska innebära att den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden 1. ger in det underlag som ska ligga till grund för avgränsningssamrådet till länsstyrelsen innan samrådet inleds eller information till ett annat land lämnas enligt 33 §, och 2. samråder om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning och utformning, de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser samt om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning. Om samrådet avser en verksamhet eller åtgärd som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor ska samrådet även avse hur allvarliga kemikalieolyckor till följd av verksamheten eller åtgärden ska kunna förebyggas och begränsas. 29 a § Länsstyrelsen ska, efter dialog med den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden, bedöma om underlaget inför avgränsningssamrådet är tillräckligt för att inleda samrådet eller informera ett annat land enligt 33 §. Bedömningen ska göras innan avgränsningssamråd med övriga som ska ingå i samrådskretsen inleds och innan ett annat land informeras. 32 a § Om ett avgränsningssamråd rör en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi är länsstyrelsens bedömning enligt 32 § avseende miljökonsekvensbeskrivningens omfattning bindande för prövningsmyndigheten. Ett sådant beslut av länsstyrelsen som avses i första stycket får inte överklagas. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2025:xxx) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om ärenden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 32 b § Trots 32 a § första stycket får prövningsmyndigheten begära att den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ska komplettera miljökonsekvensbeskrivningens omfattning, om 1. uppgifterna i målet eller ärendet om tillstånd inte stämmer överens med de uppgifter som länsstyrelsen har lagt till grund för sin bedömning, eller 2. det är nödvändigt för att uppfylla Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet. 7 kap. 29 § Trots bestämmelserna i 28 b § får tillstånd enligt 28 a § lämnas, om 1. det saknas alternativa lösningar, 2. verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och 2. verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, och 3. de åtgärder vidtas som behövs för att kompensera för förlorade miljövärden så att syftet med att skydda det berörda området ändå kan tillgodoses. Ett beslut om tillstånd med stöd av första stycket får lämnas endast efter regeringens tillåtelse. 29 c § Vid tillämpningen av 29 § ska en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi anses genomföras av orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, utom i de fall det kan antas att verksamheten eller åtgärden har en betydande negativ miljöpåverkan på det berörda området. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2025:xxx) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om ärenden som gäller förnybar energi. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln Härigenom föreskrivs att det i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln ska införas två nya paragrafer, 3 e och 3 f §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 e § Trots 3 a § tredje stycket 3 och 4 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om tillstånd enligt 3 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, och om det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som den verksamhet eller åtgärd som omfattas av en tillståndsansökan enligt 3 § kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning enligt 6 kap. 43 § miljöbalken av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter. Den bedömning av miljöeffekter som avses i 2 får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2025:xxx) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om ärenden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 3 f § Det som sägs i 3 e § hindrar inte att ett beslut om tillstånd enligt 3 § förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. Äldre förskrifter gäller fortfarande för ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar Härigenom föreskrivs att det i lagen (1978:160) om vissa rörledningar ska införas två nya paragrafer, 4 a och 6 b§§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a § Trots 4 § fjärde stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om tillstånd enligt 1 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, och om det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som rörledningen kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning av rörledningens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den bedömning av miljöeffekter som avses i 2 får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2025:xxx) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om ärenden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 6 b § Det som sägs i 4 a § hindrar inte att en koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ska införas två ny paragraf, 6 b och 6 c §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 b § Trots 6 § andra stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om tillstånd enligt 5 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, och om det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som den verksamhet eller åtgärd som omfattas av en tillståndsansökan enligt 5 § kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter enligt 6 kap 43 § miljöbalken. Den bedömning av miljöeffekter som avses i 2 får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2025:xxx) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om ärenden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 6 c § Det som sägs i 6 b § hindrar inte att ett tillstånd förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter som åtgärden eller verksamheten kan medföra. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857), dels att nuvarande 2 kap. 17 a § ska betecknas 2 kap. 17 b §, dels att rubriken närmast före nuvarande 2 kap. 17 a § ska placeras närmast före den nya 2 kap. 17 b §, dels att 2 kap. 17 och 18 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf. 2 kap. 17 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 17 § Vid en prövning av frågor om beviljande av nätkoncession för linje ska 2–4 kap. och 5 kap. 3–5 och 18 §§ miljöbalken tillämpas. För en starkströmsledning som ska prövas för en nätkoncession för linje ska 1. frågan om huruvida byggandet eller användandet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan avgöras genom ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter det att en undersökning enligt 6 kap. 23–26 §§ har gjorts, om något annat inte följer av 6 kap. 23 § andra stycket, 2. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, och 3. ett förenklat underlag tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas. Trots första och andra styckena behöver frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken inte prövas på nytt i ärendet om nätkoncession. Om det i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, behöver det inte finnas någon särskild miljökonsekvensbeskrivning i koncessionsärendet. 17 a § Trots 17 § ska följande gälla: 1. Frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken behöver inte prövas på nytt i ärendet om nätkoncession. 2. Det krävs inte en specifik miljöbedömning om det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken a) finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, och b) har gjorts en slutlig och samlad bedömning av ledningens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den bedömning av miljöeffekter som avses i 2 b får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. 18 § En nätkoncession ska förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller för att i övrigt skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter och främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och andra resurser eller som av annat skäl behövs från allmän synpunkt. Det som sägs i 17 a § hindrar inte att en nätkoncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa eller miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Härigenom föreskrivs att det i naturgaslagen (2005:403) ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 8 b § och 2 kap. 7 a och 9 a §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 8 b § Med verksamhet eller åtgärd för förnybar energi avses detsamma som i lagen (2025:xxx) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om ärenden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 2 kap. 7 a § Trots 7 § andra stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om tillstånd enligt 1 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, och om det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som gasledningen, och de åtgärder som vidtas för att bereda plats för den, kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning enligt 6 kap. 43 § miljöbalken av miljöeffekterna av naturgasledningen och av de åtgärder som vidtas för att bereda plats för den. Den bedömning av miljöeffekter som avses i 2 får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. 9 a § Det som sägs i 7 a § hindrar inte att en koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa eller miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (2010:900) dels att nuvarande 9 kap. 27 b § ska betecknas 9 kap. 27 h §, dels att, 9 kap. 22, 27 a och 46 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sju nya paragrafer, 1 kap. 4 a §, 9 kap. 27 b–27 g §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 a § Med åtgärd för förnybar energi avses i denna lag en åtgärd som 1. kräver bygglov, marklov eller anmälan enligt denna lag, och 2. som omfattas av 5 § lagen (2025:xxx) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om ärenden som gäller verksamheter och åtgärder för förnybar energi, 9 kap. 22 § Om ansökningen är ofullständig, får byggnadsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att ansökan kan komma att avvisas eller att ärendet kan komma att avgöras i befintligt skick om föreläggandet inte följs. Om ansökningen avser en åtgärd för förnybar energi, ska föreläggandet beslutas inom tre veckor från den dag då ansökan kom in till nämnden. Om föreläggandet inte följs, får byggnadsnämnden avvisa ansökan eller avgöra ärendet i befintligt skick. 27 a § När en ansökan om lov eller förhandsbesked har kommit in till byggnadsnämnden, ska nämnden skriftligen informera sökanden om 1. vilka tidsfrister som gäller för beslut om ansökan, 1. vilka tidsfrister som gäller för beslut med anledning av ansökan, 2. att den avgift som nämnden får ta ut reduceras om tidsfristen för beslut överskrids, och 3. möjligheterna att överklaga nämndens beslut. Om tidsfristen för beslut börjar löpa vid en annan tidpunkt än när ansökan kom in till nämnden, ska skriftlig information lämnas om ändringen. Om tidsfristen förlängs enligt 27 § tredje stycket, ska skriftlig information om förlängningen och skälen för den lämnas innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut. Om en ansökan gäller en sådan solenergianläggning som avses i 27 e § första stycket 1 ska nämnden, när information lämnas enligt första stycket, skriftligen informera om att åtgärden ska anses ha fått lov om ärendet inte har avgjorts inom fyra veckor från det att ansökan är fullständig. 27 b § Byggnadsnämnden ska skriftligen informera sökanden om att ansökan är fullständig inom tre veckor från det att 1. ansökan kom in, om den då var fullständig, eller 2. ansökan blev fullständig efter att bristerna i den har avhjälpts. 27 c § Om tidsfristen för beslut om lov eller förhandsbesked börjar löpa vid en annan tidpunkt än när ansökan kom in till nämnden, ska byggnadsnämnden skriftligen in-formera sökanden om när tidsfristen börjat löpa. 27 d § Om tidsfristen förlängs enligt 27 § tredje stycket, ska byggnadsnämnden skriftligen informera sökanden om förlängningen och skälen för den. Information ska lämnas innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut. 27 e § Den tidsfrist som anges i 27 § första stycket ska i stället vara fyra veckor, räknas från den dag byggnadsnämnden informerar sökanden om att ansökan är fullständig, och får inte förlängas om ansökan avser en åtgärd för förnybar energi som innebär installation av 1. en solenergianläggning med en installerad effekt på högst elva kilowatt i eller på ett byggnadsverk som inte är avsett att främst användas för att producera solenergi, eller 2. en värmepump med en installerad effekt som understiger 50 megawatt som inte är en jord- eller bergvärmepump. Första stycket gäller inte åtgärder som rör historiskt eller kulturhistoriskt värdefulla byggnadsverk eller områden, eller åtgärder som rör totalförsvarets intressen. 27 f § Om en ansökan om en åtgärd för förnybar energi avser en sådan solenergianläggning som anges i 27 e § första stycket 1 och ärendet inte är avgjort inom fyra veckor, ska åtgärden anses ha fått lov. Byggnadsnämnden ska i så fall utfärda ett beslut med den innebörden. Första stycket gäller inte åtgärder som avser historiskt eller kulturhistoriskt värdefulla byggnadsverk eller områden, eller åtgärder som rör totalförsvarets intressen. 27 g § Den tidsfrist som anges i 27 § första stycket får förlängas en gång och med högst två veckor, om ansökan avser en åtgärd för förnybar energi som innebär installation av en solenergianläggning som inte omfattas av 27 f i eller på ett byggnadsverk som inte är avsett att främst användas för att producera solenergi. Första stycket gäller inte åtgärder som rör historiskt eller kulturhistoriskt värdefulla byggnadsverk eller områden, eller åtgärder som rör totalförsvarets intressen. 27 b § 27 h § Om ett ärende har återförvisats till byggnadsnämnden för förnyad handläggning, tillämpas bestäm-melserna i 27 och 27 a §§. Om ett ärende har återförvisats till byggnadsnämnden för förnyad handläggning, ska 27–27 g §§ tillämpas. Vid tillämpningen ska det som sägs om den dag ansökan kom in avse den dag beslutet om återförvisning fick laga kraft. 46 § Vid handläggningen av en anmälan tillämpas bestämmelserna om ansökans innehåll i 21 §, föreläggande i 22 §, information om tidsfrister i 27 a § och återförvisning för förnyad handläggning i 27 b §. Vid tillämpningen av 27 a § tredje stycket ska hänvisningen till 27 § tredje stycket avse 45 § tredje stycket. Vid handläggningen av en anmälan ska byggnadsnämnden tillämpa bestämmelserna om – ansökans innehåll i 21 §, – föreläggande i 22 §, och – information om tidsfrister i 27 a–d §§ och 27 h §. Vid tillämpningen ska det som sägs om ansökan avse anmälan och det som sägs om sökanden ska avse anmälaren. Vid tillämpningen av 27 d § ska hänvisningen till 27 § tredje stycket i stället avse 45 § tredje stycket. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om upphävande av lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi Härigenom förskrivs att lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi ska upphöra att gälla vid utgången av december 2025. Förteckning över remissinstanserna Följande remissinstanser har lämnat remissvar över promemorian. Advokatsamfundet, Affärsverket Svenska kraftnät, Boverket, Drivkraft Sverige, Energiföretagen Sverige, Energigas Sverige, Energimarknadsinspektionen, Enköpings kommun, Folkhälsomyndigheten, Fortifikationsverket, Försvarsmakten, Gislaveds kommun, Havs- och vattenmyndigheten, Helsingborgs stad, Huddinge kommun, Implementeringsrådet, Kalmar kommun, Lantbrukarnas riksförbund, Lysekils kommun, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västernorrland, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Malmö stad, Naturvårdsverket, Regelrådet, Riksantikvarieämbetet, Riksförbundet Enskilda Vägar, Sametinget, Skogsstyrelsen, SR Energy, Statens energimyndighet, Statens fastighetsverk, Svea hovrätt (mark- och miljööverdomstolen), Svensk Solenergi, Svensk Vindenergi (Green Power Sweden), Svenska byggnadsvårdsföreningen, Svensk bioenergi (Svebio), Svenska Kyl- och värmepumpföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Tillväxtverket, Trafikverket, Trelleborgs kommun, Uppsala universitet, Vänserborgs kommun, Vänersborgs tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Åre kommun. Remissvar har också inkommit från Borrföretagen och Svenskt geoenergicentrum, E.ON Energidistribution AE, OX2, Sveriges Energiföreningars riksorganisation (SERO) och Vattenfall AB. Följande remissinstanser har avstått från att lämna synpunkter eller har inte inkommit med något yttrande: Avfall Sverige, Bodens kommun, Branschföreningen Svensk Torv, Branschrådet för Lantbrukets Rådgivningsföretag, Chalmers tekniska högskola, Domstolsverket, Formas, Föreningen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige (SveMin), Försvarets materielverk, Gjuteriföreningen, Gävle kommun, Göteborgs kommun, Göteborgs universitet juridiska institutionen, Hela Sverige ska leva, Hushållningssällskapens förbund, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige IKEM, Jernkontoret, Jokkmokk kommun, Kalix kommun, Kammarkollegiet, Karlstad kommun, Karolinska Institutet, Konkurrensverket, Kustbevakningen, Köpings kommun, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Mariestad kommun, Mora kommun, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Nordion Energi AB, Norrtälje kommun, Olofströms kommun, Piteå kommun, Riksdagens Ombudsmän, Simrishamns kommun, Sjöfartsverket, Skara kommun, Skogforsk, Skogsindustrierna, Sollentuna kommun, Stockholms universitet Juridiska fakulteten, Statens geotekniska institut, Statskontoret, Strålsäkerhetsmyndigheten, Svensk Vattenkraftförening, Svenska Botaniska Föreningen, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska samernas riksförbund, Sveriges lantbruksuniversitet, Söderhamns kommun, Tomelilla kommun, Totalförsvarets forskningsinstitut, Täby kommun, Umeå kommun, Umeå tingsrätt, Umeå universitet, Uppsala kommun, Vingåkers kommun, Vännäs kommun, Världsnaturfonden i Sverige, Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Övertorneå kommun. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om verksamheter och åtgärder för förnybar energi Härigenom föreskrivs följande. 1 §    I denna lag finns bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Ord och uttryck 2 §    Med förnybar energi avses vindenergi, termisk solenergi, fotovoltaisk solenergi, geotermisk energi, osmotisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi, annan havsenergi och vattenkraft samt energi från biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk och biogas. 3 §    Med uppgradering avses helt eller delvis utbyte av en anläggning för produktion av förnybar el eller helt eller delvis utbyte av driftssystem eller driftsutrustning i en sådan anläggning i syfte att 1. bibehålla eller ändra anläggningens kapacitet, eller 2. öka anläggningens effektivitet. 4 §    Med samlokaliserad energilagringsanläggning avses en energilagringsanläggning som är lokaliserad på samma plats som, drivs tillsammans med och är ansluten till samma nätanslutningspunkt som en anläggning för produktion av förnybar energi. 5 §    Med verksamhet eller åtgärd för förnybar energi avses en verksamhet eller en åtgärd som 1. innebär uppförande eller drift av a) en anläggning för produktion av förnybar energi, eller b) en samlokaliserad energilagringsanläggning, 2. behövs för att en anläggning som avses i 1 ska kunna uppföras, drivas eller anslutas till ett nät, eller 3. innebär uppgradering av en anläggning för produktion av förnybar energi. Bemyndiganden 6 §    Regeringen får meddela föreskrifter om 1. tidsfrister för kommuners handläggning av ärenden om tillstånd, anmälan eller dispens som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi, och 2. kommuners arbete med att bistå den kontaktpunkt som inrättas för att genomföra artikel 16.3 i direktiv (EU) 2018/2001, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413, i uppgiften att vägleda sökande i ärenden om tillstånd, anmälan eller dispens som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. 7 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner att årligen lämna statistikuppgifter över handläggningstider i ärenden som gäller verksamheter eller åtgärder för förnybar energi. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026. Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken dels att 6 kap. 32 §, 7 kap. 29 § och 19 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 6 kap. 32 a och 32 b §§, 7 kap. 29 c § och 22 kap. 2 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 32 § Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet, i dialog med den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd, verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för tillståndsprövningen. Länsstyrelsen ska skriftligen redovisa sin bedömning av vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Bedömningen ska lämnas till den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Bedömningen är inte bindande. Om ett avgränsningssamråd gäller en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, bör den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ge länsstyrelsen möjlighet att bedöma om samrådsunderlaget är tillräckligt innan samråd med övriga aktörer inleds. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 32 a § Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet skriftligen redovisa sin bedömning av vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. Bedömningen ska lämnas till den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Bedömningen är inte bindande. 32 b § Om ett avgränsningssamråd gäller en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi gäller följande i stället för 32 a §. Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet skriftligen redovisa sin bedömning av vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen. I fråga om vilken omfattning miljökonsekvensbeskrivningen behöver ha för att kunna ligga till grund för den fortsatta miljöbedömningen ska länsstyrelsen redovisa sin bedömning i ett beslut. Bedömningen och beslutet ska lämnas till den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Bedömningen är inte bindande. Beslutet får inte överklagas. 7 kap. 29 § Trots bestämmelserna i 28 b § får tillstånd enligt 28 a § lämnas, om 1. det saknas alternativa lösningar, 2. verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och 2. verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, och 3. de åtgärder vidtas som behövs för att kompensera för förlorade miljövärden så att syftet med att skydda det berörda området ändå kan tillgodoses. Ett beslut om tillstånd med stöd av första stycket får lämnas endast efter regeringens tillåtelse. 29 c § Vid tillämpningen av 29 § första stycket 2, ska en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi antas genomföras av tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, om inte annat framkommer i ärendet. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder som gäller förnybar energi. 19 kap. 5 § I ett ärende som prövas av länsstyrelsen eller en kommunal nämnd ska länsstyrelsen eller nämnden tillämpa bestämmelserna 1. i 22 kap. 1 och 1 d–1 g §§ om ansökans form och innehåll, 2. i 22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den, 2. i 22 kap. 2 och 2 b §§ om en ansökans ingivande och brister i den, 3. i 22 kap. 2 a § om prövningar som avses i 24 kap. 3, 5, 8, 9 och 13 §§, 4. i 22 kap. 3 och 3 a §§ om kungörelses innehåll, 5. i 22 kap. 6 § om talerätt, 6. i 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet, 7. i 22 kap. 12 och 13 §§ om sakkunniga och om att inhämta yttrande, 8. i 3 kap. 4 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar om undersökning på platsen, 9. i 22 kap. 25 § första stycket 1–3 och 5–11, andra stycket sista meningen och tredje stycket samt 25 a–25 c och 25 f–25 h §§ om en tillståndsdoms innehåll, 10. i 22 kap. 26 § om särskild dom, 11. i 22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra meningen samt tredje stycket första meningen om uppskjutna frågor och provisoriska föreskrifter, 12. i 22 kap. 28 § första stycket första meningen om verkställighetsförordnande, och 13. i 23 kap. 3 § när det gäller särskilt överklagande i frågor om sakkunniga som avses i 22 kap. 12 §. 22 kap. 2 b § En ansökan om tillstånd till en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi som innehåller en miljökonsekvensbeskrivning vars omfattning är förenlig med länsstyrelsens beslut enligt 6 kap. 32 b § får endast avvisas på grund av brister i miljökonsekvensbeskrivningens omfattning om 1. uppgifterna i målet eller ärendet om tillstånd inte stämmer överens med de uppgifter som länsstyrelsen har lagt till grund för sin bedömning, eller 2. bristerna är sådana att det skulle strida mot Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet att lägga miljökonsekvensbeskrivningen till grund för ansökan. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026. 2. Bestämmelserna i 7 kap. 29 c § tillämpas även i mål och ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet. 3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:314) om kontinentalsockeln dels att 3 b–3 d §§ ska betecknas 3 c–3 e §§ och att 4 a–c §§ ska betecknas 4 b–d §§, dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 b och 4 a §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 b § Trots 3 a § tredje stycket 3 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om tillstånd avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som den verksamhet eller åtgärd som omfattas av tillståndsansökan kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning enligt 6 kap. 43 § miljöbalken av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter. Den slutliga och samlade bedömningen av miljöeffekter ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 4 a § Det som sägs i 3 b § hindrar inte att ett beslut om tillstånd förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:160) om vissa rörledningar dels att 6 a § ska betecknas 6 b §, dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 a och 6 a §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a § Trots 4 § fjärde stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om koncession enligt 1 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning av ledningens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den slutliga och samlade bedömningen av miljöeffekter ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 6 a § Det som sägs i 4 a § hindrar inte att en koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ska införas två nya paragrafer, 6 b och 6 c §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 b § Trots 6 § andra stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om tillstånd enligt 5 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som verksamheten eller åtgärden som omfattas av tillståndsansökan kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning av verksamhetens eller åtgärdens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den slutliga och samlade bedömningen av miljöeffekter ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. Uttrycket verksamhet eller åtgärd för förnybar energi har samma innebörd som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 6 c § Det som sägs i 6 b § hindrar inte att ett tillstånd förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857) dels att nuvarande 2 kap. 17 a § ska betecknas 2 kap. 17 b §, dels att rubriken närmast före nuvarande 2 kap. 17 a § ska placeras närmast före den nya 2 kap. 17 b §, dels att 2 kap. 17 och 18 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 17 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 17 § Vid en prövning av frågor om beviljande av nätkoncession för linje ska 2–4 kap. och 5 kap. 3–5 och 18 §§ miljöbalken tillämpas. För en starkströmsledning som ska prövas för en nätkoncession för linje ska 1. frågan om huruvida byggandet eller användandet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan avgöras genom ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26–27 §§ miljöbalken efter det att en undersökning enligt 6 kap. 23–26 §§ har gjorts, om något annat inte följer av 6 kap. 23 § andra stycket, 2. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpåverkan kan antas, och 3. ett förenklat underlag tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas. Trots första och andra styckena behöver frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken inte prövas på nytt i ärendet om nätkoncession. Om det i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, behöver det inte finnas någon särskild miljökonsekvensbeskrivning i koncessionsärendet. 17 a § Trots 17 § ska följande gälla: 1. Frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken behöver inte prövas på nytt i ärendet om nätkoncession. 2. Det krävs inte en specifik miljöbedömning om det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken a) finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som ledningen kan medföra, och b) har gjorts en slutlig och samlad bedömning av ledningens miljöeffekter enligt 6 kap. 43 § miljöbalken. Den slutliga och samlade bedömningen ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. 18 § En nätkoncession ska förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller för att i övrigt skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter och främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och andra resurser eller som av annat skäl behövs från allmän synpunkt. Det som sägs i 17 a § hindrar inte att en nätkoncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa eller miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Härigenom föreskrivs att det i naturgaslagen (2005:403) ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 8 b § och 2 kap. 7 a och 9 a §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 8 b § Med verksamhet eller åtgärd för förnybar energi avses detsamma som i lagen (2026:000) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. 2 kap. 7 a § Trots 7 § andra stycket 2 krävs det inte en specifik miljöbedömning om en ansökan om koncession enligt 1 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det i ett mål eller ärende om tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken 1. finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som naturgasledningen och de åtgärder som vidtas för att bereda plats för den kan medföra, och 2. har gjorts en slutlig och samlad bedömning enligt 6 kap. 43 § miljöbalken av miljöeffekterna av naturgasledningen och av de åtgärder som vidtas för att bereda plats för den. Den slutliga och samlade bedömningen av miljöeffekter ska vara aktuell och får inte vara äldre än tre år när ansökan enligt denna lag ges in. 9 a § Det som sägs i 7 a § hindrar inte att en koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda människors hälsa eller miljön mot skador och olägenheter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (2010:900) dels att 9 kap. 99 och 101 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 9 kap. 17 a och 99 a §§, av följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2024/25:169 Föreslagen lydelse 9 kap. 17 a § Trots 15 § 3 krävs det inte bygglov för en fasadändring som innebär att en solenergianläggning sätts upp eller väsentligen ändras, om anläggningen har en effekt om högst elva kilowatt. 99 § Byggnadsnämnden ska handlägga ärenden om lov och förhandsbesked skyndsamt och besluta i ärendet inom tio veckor från 1. den dag ansökan kom in till nämnden (ansökningsdagen), 2. den dag efter ansökningsdagen då ytterligare underlag eller en ändring av ansökan kom in till nämnden från sökanden på sökandens initiativ, 3. den dag efter ansökningsdagen då besked enligt 80 § kom in från Försvarsmakten eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, eller 4. den dag då sökanden avhjälpt en brist i ansökan, om nämnden inom tre veckor från den dag som anges i 1 eller 2 har förelagt sökanden enligt 91 § första stycket att avhjälpa bristen. Om det är nödvändigt på grund av handläggningen eller utredningen i ärendet, får tioveckorsfristen i första stycket förlängas en gång med högst tio veckor. Om det är nödvändigt på grund av handläggningen eller utredningen i ärendet, får tioveckorsfristen i första stycket förlängas en gång med högst tio veckor. Om ärendet gäller lov eller förhandsbesked enligt 15 § 3 för installation av en solenergianläggning får tioveckorsfristen bara förlängas med högst två veckor. 99 a § Trots 99 § första stycket ska byggnadsnämnden besluta i ett ärende inom fyra veckor om ärendet avser lov eller förhandsbesked enligt 15 § 3 för installation av en värmepump, med en installerad effekt som understiger 50 megawatt. Tidsfristen får inte förlängas. 101 § Om ett ärende har återförvisats till byggnadsnämnden för förnyad handläggning, ska bestämmelserna om tidsfrister och information i 99 och 100 §§ tillämpas. Det som sägs där om ansökningsdagen ska då i stället gälla den dag ärendet kom tillbaka till nämnden. Om ett ärende har återförvisats till byggnadsnämnden för förnyad handläggning, ska bestämmelserna om tidsfrister och information i 99 och 100 §§ tillämpas. Det som sägs där om ansökningsdagen ska då i stället gälla den dag beslutet om återförvisning fick laga kraft. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2026. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden om har inletts före ikraftträdandet. Förslag till lag om upphävande av lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi Härigenom förskrivs att lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi ska upphöra att gälla vid utgången av maj 2026. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-01-21 Närvarande: F.d. justitieråden Sten Andersson och Kristina Svahn Starrsjö samt justitierådet Jonas Malmberg Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet Enligt en lagrådsremiss den 11 december 2025 har regeringen (Klimat- och näringslivsdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om verksamheter och åtgärder för förnybar energi, 2. lag om ändring i miljöbalken, 3. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln 4. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar, 5. lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, 6. lag om ändring i ellagen (1997:857), 7. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403), 8. lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900), 9. lag om upphävande av lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar energi. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Susanne Classon. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om ändring i miljöbalken 7 kap. 29 § Enligt 7 kap. 27 § miljöbalken ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föra en förteckning över naturområden som bör skyddas eller är skyddade enligt bl.a. EU:s art- och habitatdirektiv (direktiv 92/43/EEG) och fågeldirektiv (direktiv 2009/147/EEG). Det krävs tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett naturområde som förtecknats som skyddade enligt de två EU-direktiven (se 28 a §). Tillstånd får inte lämnas om verksamheten eller åtgärden kan leda till skador och störningar på t.ex. det livsområde eller den art som ska skyddas (se 28 b §). I 29 § anges att tillstånd kan meddelas under vissa förutsättningar, trots att en verksamhet eller en åtgärd kan leda till sådana skador och störningar som avses i 28 b §. Bestämmelsen genomför artikel 6.4 i art- och habitatdirektivet. I första stycket 2 anges för närvarande som en förutsättning för att en verksamhet eller en åtgärd ska tillåtas att den måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse. I lagrådsremissen föreslås att uttrycket väsentligt allmänintresse ersätts av uttrycket allt överskuggande allmänintresse. Ändringen föreslås för att lagtexten bättre ska stämma överens med artikel 6.4 i art- och habitatdirektivet. Någon ändring i sak är inte avsedd. I artikel 6.4. beskrivs på två ställen vilka intressen som kan motivera att ingrepp tillåts trots att de medför negativa konsekvenser för de naturvärden som ska skyddas. I den svenska språkversionen används – till skillnad mot i andra språkversioner – två olika formuleringar på dessa ställen. Det talas om orsaker som har ett väsentligt allmänintresse respektive ett allt överskuggande allmänintresse. Av flera språkversioner kan man utläsa att det allmänintresse som kan motivera att ingrepp tillåts trots att de får negativa konsekvenser ska väga tyngre än de skäl som motiverar det aktuella naturskyddet. Det ska vara fråga om ”overriding public interest”, ”überwiegende öffentliche Interesse”, ”d'intérêt public majeur” och ”rilevante interesse pubblico”. Enligt Lagrådets mening ger uttrycket ”allt överskuggande allmänintresse” intryck av att möjligheten till undantag är avsevärt mera begränsad än vad som följer av någon av de språkversioner som Lagrådet haft möjlighet att bedöma. Lagrådet förordar därför att uttrycket ”väsentligt allmänintresse” behålls. Uttrycket används i första ledet av bestämmelsen i den svenska språkversionen och i båda leden i den danska språkversionen. Eftersom bestämmelsen ska tolkas EU-konformt och med beaktande av direktivets olika språkversioner kan uttrycket godtas, trots att det inte riktigt fångar att allmänintresset ska väga tyngre än det aktuella naturskyddsintresset. 7 kap. 29 c § Av skäl som angivits ovan bör uttrycket ”orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse” inte användas. I stället bör uttrycket ”orsaker som har ett väsentligt allmänintresse” användas. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Klimat- och näringslivsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 februari 2026 Närvarande: statsrådet Edholm, ordförande, och statsråden Tenje, Malmer Stenergard, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Britz, Mohamsson Föredragande: statsrådet Carlson Regeringen beslutar proposition Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet