Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2025/26:288 Riksrevisionens rapport om statens styrning av kommunernas myndighetsutövning som avser LSS Skr. 2025/26:288 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 18 juni 2026 Ebba Busch Anna Tenje (Socialdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser och den rekommendation till regeringen som Riksrevisionen lämnar i rapporten LSS – ett kommunalt uppdrag under statens styrning och kontroll (RiR 2026:6). Riksrevisionen har granskat statens regelgivning, stöd och tillsyn i fråga om kommunernas myndighetsutövning enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, förkortad LSS. Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens arbete inte har varit effektivt. Riksrevisionen lämnar en rekommendation till regeringen att ta initiativ till justering och förtydligande av vissa bestämmelser i LSS, för att skapa förutsättningar för större likvärdighet och bättre kvalitet i kommunernas myndighetsutövning samt för att säkerställa ett ändamåls–enligt stöd. Riksrevisionen lämnar även en rekommendation till Socialstyrelsen att förbättra stödet till kommunernas myndighetsutövning. Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och instämmer delvis i Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser. Rapporten utgör ett viktigt bidrag i arbetet med att förbättra kommunernas myndighets–utövning i ärenden enligt LSS. Regeringen anser att Riksrevisionens iakttagelser om de olika bestämmelserna är något som bör beaktas i samband med framtida ändringar i LSS. Mot bakgrund av de åtgärder som regeringen har vidtagit och vidtar anser dock regeringen att det för närvarande inte finns skäl att vidta ytter–ligare åtgärder utifrån den rekommendation som Riksrevisionen lämnar. Med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1Ärendet och dess beredning4 2Riksrevisionens iakttagelser4 2.1Förarbetenas utformning skapar problem i tillämpningen5 2.2Vissa bestämmelser i LSS skapar särskilda svårigheter5 2.3Riksrevisionens rekommendation6 3Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser6 4Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser7 LSS – ett kommunalt uppdrag under statens styrning och kontroll (RiR 2026:6)9 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 2026116 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat statens regelgivning, stöd och tillsyn i fråga om kommunernas myndighetsutövning enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Resultatet av granskningen redovisas i rapporten LSS – ett kommunalt uppdrag under statens styrning och kontroll (RiR 2026:6), se bilagan. Riksrevisionens rapport överlämnades till regeringen den 12 mars 2026. I denna skrivelse behandlar regeringen de iakttagelser och den rekommendation till regeringen som Riksrevisionen redovisar i sin rapport. Riksrevisionens iakttagelser Riksrevisionen har granskat statens regelgivning, stöd och tillsyn i fråga om kommunernas myndighetsutövning enligt LSS. Granskningen har omfattat de delar av statens regelgivning, stöd och tillsyn som syftar till att säkerställa god rättslig kvalitet i kommunernas myndighetsutövning enligt LSS. Granskningen omfattar Socialstyrelsens och Inspektionen för vård och omsorgs (IVO:s) arbete i fråga om kommunernas myndighetsutövning enligt LSS. Regeringen ingår i granskningen eftersom Socialstyrelsen och IVO är myndigheter under regeringen och eftersom regeringen har det övergripande ansvaret för LSS. Eftersom det pågår ett arbete med att utreda förutsättningarna för staten att ta över huvudmannaskapet för insatsen personlig assistans har kommunernas tillämpning av insatsen inte omfattats av granskningen. Insatsen rådgivning och annat personligt stöd ligger under regionernas ansvar och har därför inte heller omfattats av granskningen. Inte heller LSS-utjämningen har omfattats. Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens regelgivning, stöd och tillsyn i fråga om kommunernas myndighetsutövning enligt LSS inte är effektiva. Socialstyrelsens kunskapsstöd när det gäller kommunernas myndighetsutövning enligt LSS behöver förbättras. Riksrevisionen bedömer att Socialstyrelsen kan göra mer för att möta kommunernas behov av stöd genom att sprida kunskap om hur handläggningen enligt LSS ska gå till och om gällande rätt enligt LSS. Riksrevisionen bedömer också att det finns en outnyttjad potential i IVO:s tillsyn på området. Riksrevisionen bedömer att ökad tillsyn från IVO skulle bidra till att brister i myndighets–utövningen upptäcks och åtgärdas samt till ökad kännedom om kommunernas skyldigheter enligt bl.a. LSS. Det finns också behov av att IVO i större utsträckning sprider information från genomförd tillsyn och från inkomna signaler till berörda aktörer, däribland Socialstyrelsen. Riksrevisionen konstaterar att det ligger ett stort ansvar på kommunerna att sörja för att myndighetsutövningen enligt LSS håller god kvalitet. Riksrevisionens granskning synliggör dock att det finns problem i kommunernas tillämpning av LSS som beror på hur lagen är utformad och hur rättspraxis har utvecklats. Dessa problem kan inte lösas enbart genom Socialstyrelsens och IVO:s arbete med regelgivning, stöd och tillsyn. Riksrevisionen bedömer därför att regeringen bör ta initiativ till justeringar och förtydliganden av vissa bestämmelser i LSS, i syfte att öka förutsättningarna för en mer enhetlig tillämpning i kommunerna. Förarbetenas utformning skapar problem i tillämpningen Riksrevisionens granskning visar att utmaningarna i kommunernas tolkning och tillämpning av LSS till viss del beror på hur lagens förarbeten är formulerade och att det delvis saknas beskrivningar av hur LSS-insatserna ska utformas och personkretsbedömningar ska göras. LSS personkrets består av en mycket heterogen grupp med skilda behov, och en alltför hög detaljnivå riskerar att leda till ett mindre ändamålsenligt stöd. Samtidigt lämnar förarbetenas skrivningar ett tolkningsutrymme för tillämparen, som har bidragit till att kommunerna i hög utsträckning söker vägledning från rättspraxis. Att vägledande rättspraxis är begränsad och att kammarrättspraxis ibland pekar i olika riktning, leder till skillnader i tillämpning mellan kommuner. Vissa bestämmelser i LSS skapar särskilda svårigheter Riksrevisionen konstaterar att granskningen inte ger en uttömmande bild av vilka delar av LSS som bör justeras eller förtydligas, men synliggör att vissa bestämmelser skapar särskilda svårigheter i tillämpningen. Här kan särskilt nämnas följande bestämmelser i LSS: Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna. Insatsen består av tre boendeformer, där servicebostad uppges vara särskilt svår att handlägga eftersom varken förarbetena eller rättspraxis tydliggör vem som kvalificeras för boendeformen. Biträde av kontaktperson. Olika kommuner gör skilda tolkningar av vem som är berättigad till insatsen. Rättspraxis och kommunernas tillämpning har utvecklats i en restriktiv riktning och andelen som får insatsen har minskat. Daglig verksamhet. Daglig verksamhet är inte tillgänglig för personkrets 3 (personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen), trots att många i den gruppen har behov av sysselsättning. Därtill kan insatsen innebära vissa inlåsningsrisker. Ledsagarservice. Det finns behov av att tydliggöra insatsen, dels eftersom bestämmelsen tillämpas olika i skilda kommuner, dels eftersom det finns indikationer på att personer med behov av ledsagning inte alltid får ett adekvat stöd i dag. Korttidstillsyn. Det finns oklarheter i kommunernas tillämpning av korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen och under lov. Åldersgränsen är inte heller anpassad till skollagens (2010:800) reglering av fritidshem. Personkretsbestämmelsen. Det förekommer att kommunerna ger avslag på personkretstillhörighet på felaktig grund. Riksrevisionens rekommendation Riksrevisionen rekommenderar att regeringen tar initiativ till en justering och förtydligande av vissa bestämmelser i LSS, för att skapa förutsättningar för större likvärdighet och bättre kvalitet i kommunernas myndighetsutövning samt för att säkerställa ett ändamålsenligt stöd. Riksrevisionen lämnar även en rekommendation till Socialstyrelsen. Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och anser att rapporten utgör ett viktigt bidrag i arbetet med att förbättra kommunernas myndighetsutövning i ärenden enligt LSS. Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser. Riksrevisionen anser att utmaningarna i kommunernas tolkning och tillämpning av LSS till viss del beror på hur lagens förarbeten är formulerade och att det delvis saknas beskrivningar av hur LSS-insatserna ska utformas och personkretsbedömningar ska göras. LSS är en rättighetslag som under de förutsättningar som anges i lagen ger en definierad personkrets rätt till vissa i lagen angivna insatser. Lagen är en ramlag som bl.a. anger mål och allmänna inriktningar och som ger en flexibilitet i hur insatserna ska genomföras. Regeringen konstaterar dock att ändring i förarbetenas utformning inte är möjlig annat än i samband med att lagen ändras. Regeringen instämmer i Riksrevisionens iakttagelser att LSS personkrets består av en mycket heterogen grupp med skilda behov och att en alltför hög detaljnivå skulle riskera att leda till att enskilda får ett mindre ändamålsenligt stöd. En lag som detaljerat anger hur insatser ska genomföras kan medföra att insatser som lämnas enligt lagen inte möter de individuella behov och de önskemål som mottagarna av insatser har, vilket regeringen inte ser som önskvärt. Riksrevisionen framför att vägledande rättspraxis är begränsad och att kammarrättspraxis ibland pekar i olika riktningar, vilket leder till skillnader i tillämpning mellan kommuner. Regeringen inser att detta kan medföra svårigheter för kommuner och enskilda att tolka gällande rätt. Det bör dock enligt regeringens mening beaktas att kommunernas prövning av rätten till insatser görs utifrån de individuella omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Regeringen bedömer att individuella prövningar kan försvåra utvecklingen av en enhetlig rättspraxis. Dessutom förutsätter det att överklaganden görs så att frågor kan prövas i högre instans och ytterst av Högsta förvaltningsdomstolen. Riksrevisionen bedömer att regeringen bör ta initiativ till justeringar och förtydliganden av vissa bestämmelser i LSS, i syfte att öka förutsättningarna för en mer enhetlig tillämpning i kommunerna. Regeringen anser att Riksrevisionens iakttagelser om de olika bestämmelserna är något som bör beaktas i samband med framtida ändringar i LSS. Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrätts–perspektivet ska beaktas. För att nå det nationella målet ska genomförandet av funktionshinderspolitiken inriktas mot fyra områden, varav ett är individuella stöd och lösningar. LSS utgör ett verktyg för denna inriktning. Verksamhet enligt LSS ska främja jämlikhet och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över de insatser som ges. Under den period som Riksrevisionens granskning har pågått har regeringen vidtagit flera åtgärder med bäring på funktions–hinderspolitiken. Riksrevisionen beskriver olika utmaningar som kommunerna har i myndighetsutövningen i ärenden enligt LSS. Regeringen avser att följa upp hur Socialstyrelsen omhändertar den rekommendation som har lämnats i granskningen till myndigheten. Även det som Riksrevisionen iakttagit om IVO:s verksamhet som rör LSS bedömer regeringen som intressant att ta hänsyn till i regeringens arbete inom detta politikområde, trots att Riksrevisionen inte lämnar någon rekommendation till IVO. I regleringsbrev för budgetåret 2026 som avser Socialstyrelsen (S2025/02147) har regeringen gett myndigheten i uppdrag att ta fram ett stödmaterial för handläggning av LSS, med särskilt fokus på ledsagar–service. Stödmaterialet ska omfatta utredning, bedömningar av personkrets och rätt till insatser enligt LSS, bl.a. utifrån LSS intentioner och internationella konventioner. Myndigheten ska senast den 9 december 2026 lämna en slutredovisning av uppdraget till Regeringskansliet (Socialdepartementet). Ett sådant stödmaterial syftar till att bidra till en ökad likvärdighet i kommunernas tillämpning av LSS. I juni 2025 beslutade regeringen om en ändring i 11 § förordningen (2015:284) med instruktion för Socialstyrelsen. Av paragrafen framgår att myndigheten ska samverka med relevanta aktörer inom sitt verksamhets–område för att uppnå målen med verksamheterna. I sitt arbete ska myndigheten vara pådrivande, stödjande och samlande. Arbetet ska, när det inte är olämpligt, bedrivas på ett verksamhetsnära sätt och anpassas efter berörda verksamheters olika behov. Regeringen bedömer att Socialstyrelsen genom detta arbetssätt bättre kan stödja kommunerna och därigenom även deras arbete med frågor som rör LSS. Regeringen tillsatte i april 2025 utredningen om effektivare åtgärder mot välfärdsbrott och ökad förutsebarhet inom personlig assistans (dir. 2025:40). Utredningen har bl.a. i uppdrag att analysera och bedöma enskildas behov av utökade möjligheter till juridiskt stöd eller rådgivning i fråga om LSS och assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken, samt lämna förslag på hur en särskild inspektion ska kunna erbjuda sådant stöd. Regeringen beslutade den 28 maj 2026 kommittédirektiven Ett tydligare regelverk för långsiktiga och stabila förutsättningar för personlig assistans (dir. 2026:33). En särskild utredare ska lämna förslag på åtgärder som gör regelverket kring personlig assistans mer förutsägbart, transparent och lättare att tillämpa. Utredaren ska bl.a. föreslå en ny ordning för att bedöma rätten till personlig assistans. I uppdraget ingår även att göra en språklig och juridisk översyn av LSS. Den 1 juli 2026 träder lagändringen i propositionen Stärkta insatser för äldre och för de som vårdar eller stöder närstående (prop. 2025/26:60) i kraft. LSS ändras på så sätt att insatsen avlösarservice inte längre behöver utföras i hemmet. Ändringen syftar till att göra insatsen flexiblare. Myndigheten för delaktighet har på uppdrag av regeringen analyserat och redovisat de utmaningar som finns inom funktionshinderspolitiken samt lämnat förslag på åtgärder för att uppfylla det nationella målet för funktionshinderspolitiken. Uppdraget redovisades i rapporten När delaktighet blir verklighet – Förslag till nationell handlingsplan för funktionshinderspolitiken 2026–2031. I rapporten finns förslag på åtgärder som syftar till att öka kvaliteten och individfokuset i de individuella stöden. Ett förslag är att utreda förutsättningarna för att stärka regleringen av LSS inom ramen för Socialstyrelsens föreskrifter. I nuläget finns endast föreskrifter när det gäller två av tio insatser enligt LSS: bostad med särskild service för barn och unga, och bostad med särskild service för vuxna. Ett annat förslag är att genomföra informationssatsningar om funktionshindersfrågor till lokalpolitiker respektive gode män och förvaltare för att öka kunskapen om LSS (S2025/02040). Förslaget till nationell handlingsplan bereds för närvarande i Regeringskansliet. Vidare avser staten att ta över huvudmannaskapet för personlig assistans. Regeringen har för avsikt att skapa långsiktiga och stabila förutsättningar för insatsen personlig assistans. Regeringen avser därför att överväga åtgärder med målsättningen att överföra hela huvudmannaskapet för personlig assistans till staten. Ett statligt huvudmannaskap skapar förutsättningar för ökad likvärdighet och rättssäkerhet i bedömningar av rätten till personlig assistans, samtidigt som det innebär effektivare administration jämfört med dagens system med dubbla huvudmän. En förutsättning för att ett statligt huvudmannaskap ska kunna ge de stabila förutsättningar som avses är att regelverket för rätten till insatsen är tydliga. Innan huvudmannaskapet överförs till staten avser regeringen därför att se över förutsättningarna och regelverket för rätten till personlig assistans. Dessutom avser regeringen att göra en översyn av ersättningens struktur för att bl.a. stärka upp arbetet mot felaktiga utbetalningar på området (prop. 2025/26:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.5). Mot bakgrund av de åtgärder som regeringen har vidtagit och vidtar anser regeringen att det för närvarande inte finns skäl att vidta ytterligare åtgärder utifrån den rekommendation som Riksrevisionen lämnar. Genom denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. LSS – ett kommunalt uppdrag under statens styrning och kontroll (RiR 2026:6) Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 2026 Närvarande:vice statsminister Busch, ordförande, och statsråden, Edholm, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Rosencrantz, Dousa, Larsson, Britz, Lann Föredragande: statsrådet Tenje Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om statens styrning av kommunernas myndighetsutövning avseende LSS