Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:167 Kärnämneskontroll och bedömningar av överensstämmelse med säkerhets- och strålskyddskrav i verksamhet med strålning Prop. 2025/26:167 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 5 mars 2026 Ulf Kristersson Johan Britz (Klimat- och näringslivsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen (2018:396) som innebär att den befintliga skyldigheten att utföra bedömningar av överensstämmelse med säkerhets- och strålskyddskrav i kärnteknisk verksamhet eller annan verksamhet med joniserande eller icke-joniserande strålning regleras i lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om förfarandet för bedömning av överensstämmelse och vilka krav en person eller ett organ ska uppfylla för att få utföra bedömningar av överensstämmelse. Det föreslås också kompletterande bestämmelser till en ny kärnämneskontrollförordning som tagits fram inom Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Det ska vara möjligt att inrätta en s.k. nationell LOF – en anläggning enligt kärnämneskontrollförordningen som vissa innehavare av små mängder kärnämne kan ingå i – för att underlätta för sådana innehavare av små mängder kärnämne. Vidare ska den myndighet som regeringen bestämmer utöva tillsyn över att kraven i kärnämneskontrollförordningen följs. Slutligen föreslås att straffbestämmelsen i lagen om kärnteknisk verksamhet som handlar om överträdelser av den tidigare kärnämneskontrollförordningen upphävs, utan att någon ny straffbestämmelse införs för överträdelser av kärnämneskontrollförordningen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut4 2Lagtext5 2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet5 2.2Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396)12 3Ärendet och dess beredning14 4En tydligare reglering av bedömningar av överensstämmelse14 4.1Ett lagkrav på bedömningar av överensstämmelse införs14 4.2Återkallelse av tillstånd om bedömningar av överensstämmelse inte utförs17 4.3Krav på organ som utför bedömningar av överensstämmelse18 5Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen20 5.1Kärnämneskontroll20 5.2En ny kärnämneskontrollförordning20 5.3En upplysningsbestämmelse och förklaringar av vissa nya uttryck22 5.4Det ska vara möjligt att inrätta en nationell LOF24 5.5Rapporteringskrav för kärnämneskontrollskyldig verksamhet som ingår i en nationell LOF26 5.6Tillsyn över att kärnämneskontrollförordningen följs27 5.7Straffbestämmelsen för brott mot den tidigare kärnämneskontrollförordningen upphävs28 6Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser29 7Konsekvenser30 7.1Förslaget om en tydligare reglering av bedömningar av överensstämmelse30 7.1.1Konsekvenser för myndigheter30 7.1.2Konsekvenser för regioner och kommuner31 7.1.3Konsekvenser för företag31 7.2Förslaget till kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen31 7.2.1Vilka som berörs32 7.2.2SSM32 7.2.3Verksamheterna33 8Författningskommentar33 8.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet33 8.2Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396)40 Sammanfattning av promemorian En ny och tydligare reglering av bedömning av överensstämmelse med krav för verksamheter med joniserande strålning44 Promemorians lagförslag45 Förteckning över remissinstanserna49 Kommissionens förordning (Euratom) 2025/974 av den 26 maj 2025 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll50 Sammanfattning av promemorian Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen73 Promemorians lagförslag74 Förteckning över remissinstanserna79 Lagrådsremissens lagförslag80 Lagrådets yttrande89 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 202690 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396). Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet dels att 27 b § ska upphöra att gälla, dels att nuvarande 9 § ska betecknas 10 e §, dels att 1 och 2 §§, den nya 10 e § och 15, 16, 17 och 18 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 10 d, 15 b och 15 c §§, och närmast före 15 b § en ny rubrik av följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2025/26:168 Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller kärnteknisk verksamhet, m.m. Denna lag innehåller bestämmelser om kärnteknisk verksamhet och kärnämneskontroll och om anmälningsskyldighet för viss annan verksamhet som har anknytning till kärnteknisk verksamhet. Med sådan verksamhet avses 1. uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning, 2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämne eller kärnavfall, 3. införsel till riket av kärnämne eller kärnavfall, 4. utförsel ur riket av kärnavfall, och 5. utvinning av kärnämnen och bearbetning för koncentration av utvunna kärnämnen. 2 § I denna lag avses med 1. kärnteknisk verksamhet: a) uppförande, innehav eller drift av en kärnteknisk anläggning, b) förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämnen eller kärnavfall, c) införsel till riket av kärnämnen eller kärnavfall, d) utförsel ur riket av kärnavfall, och e) utvinning av kärnämnen och bearbetning för koncentration av utvunna kärnämnen, 1. kärnteknisk anläggning: 2. kärnteknisk anläggning: a) anläggning för utvinning av kärnenergi (kärnkraftsreaktor), b) annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske, såsom forskningsreaktor, c) anläggning för isotopanrikning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne, med undantag för en anläggning där det bedrivs sådan verksamhet som avses i 1 § andra stycket 5, och c) anläggning för isotopanrikning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämnen, med undantag för en anläggning där det bedrivs sådan verksamhet som avses i 1 e, och d) anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall, 2. kärnämne: a) uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller förening i vilken sådant ämne ingår, b) torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken sådant ämne ingår, och 3. kärnämne: a) uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller förening i vilken ett sådant ämne ingår, b) torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken ett sådant ämne ingår, och c) använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar, 3. kärnavfall: 4. kärnavfall: a) använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar, b) radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk anläggning och som inte har framställts eller tagits ur anläggningen för att användas i undervisnings- eller forskningssyfte eller för medicinska, jordbrukstekniska eller kommersiella ändamål, c) material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning och blivit radioaktivt förorenat samt inte längre ska användas i en sådan anläggning, och d) radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som avvecklas, 4. kärnteknisk utrustning: 5. kärnteknisk utrustning: a) utrustning eller material som särskilt har konstruerats eller ställts i ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne, och a) utrustning eller material som särskilt har konstruerats eller ställts i ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämnen, och b) utrustning eller material som kan användas för framställning av kärnladdningar, 5. radiologisk nödsituation: en plötsligt inträffad händelse som 6. radiologisk nödsituation: en plötsligt inträffad händelse som a) inbegriper en strålkälla, b) har medfört eller kan befaras medföra skada, och c) kräver omedelbara åtgärder, och c) kräver omedelbara åtgärder, 6. geologiskt slutförvar: en anläggning för slutförvaring som är placerad i berggrunden och som ska ge isolering från biosfären av kärnavfall, kärnämne som inte ska användas på nytt eller annat radioaktivt avfall. 7. geologiskt slutförvar: en anläggning för slutförvaring som är placerad i berggrunden och som ska ge isolering från biosfären av kärnavfall, kärnämnen som inte ska användas på nytt eller annat radioaktivt avfall, 8. Euratoms kärnämneskontrollförordning: kommissionens förordning (Euratom) 2025/974 av den 26 maj 2025 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll, 9. kärnämneskontrollskyldig: den som omfattas av Euratoms kärnämneskontrollförordning enligt artikel 1 i den förordningen, och 10. nationell LOF: en anläggning enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning som vissa innehavare av små mängder kärnämne kan ingå i och som uppfyller de förutsättningar som framgår av artiklarna 2.29 och 37 i Euratoms kärnämneskontrollförordning. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 d § Den som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet ska se till att det utförs bedömningar av om anläggningar och anordningar i verksamheten överensstämmer med de säkerhetskrav som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 9 § I fråga om anordningar för kärnteknisk verksamhet som är av betydelse från säkerhetssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om provning, kontroll eller besiktning. 10 e § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. sådana bedömningar av överensstämmelse som avses i 10 d §, och 2. vilka krav ett organ för bedömning av överensstämmelse ska uppfylla när det krävs ett sådant organ enligt föreskrifter som avses i 1. 15 § Ett tillstånd att bedriva kärn-teknisk verksamhet kan återkallas av den som har meddelat tillståndet om 1. villkor eller föreskrifter som uppställts med stöd av 8 eller 9 § i något väsentligt avseende inte iakttas, 2. vad som föreskrivs i 11 eller 12 § inte iakttas och det föreligger synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt, 3. det i annat fall föreligger synnerliga skäl från säkerhets-synpunkt, eller Ett tillstånd att bedriva kärn-teknisk verksamhet får återkallas av den som har meddelat tillståndet, om 1. villkor som har beslutats med stöd av 8 § inte uppfylls och avvikelsen är av väsentlig betydelse från säkerhetssynpunkt, 2. skyldigheter som anges i 11 och 12 §§ inte uppfylls och det finns synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt, 3. det i annat fall finns synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt, eller 4. de skyldigheter som avses i 13 § i väsentlig mån åsidosätts. 4. de skyldigheter som avses i 10 d eller 13 § inte uppfylls och avvikelsen är av väsentlig betydelse från säkerhetssynpunkt. Nationell LOF 15 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förutsättningarna för att inrätta en nationell LOF utöver de som följer av Euratoms kärnämneskontrollförordning. 15 c § Den som är kärnämneskontrollskyldig och som ingår i en nationell LOF ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter, handlingar och rapporter som enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning annars skulle ha lämnats till kommissionen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i första stycket att lämna uppgifter, handlingar och rapporter enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning. 16 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt övervakning och kontroll av slutförvar utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Den myndighet som regeringen bestämmer har tillsyn över att Euratoms kärnämneskontrollförordning, denna lag och villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs samt övervakar och kontrollerar slutförvar. 17 § Den som bedriver eller har tillstånd att bedriva en kärnteknisk verk-samhet, den som är anmälnings-skyldig enligt 7 a–7 c §§ och den som tar befattning med utrustning som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 7 c §, skall på begäran av tillsynsmyndigheten Den som bedriver eller har tillstånd att bedriva en kärnteknisk verk-samhet, den som är anmälnings-skyldig enligt 7 a–7 c §§, den som tar befattning med utrustning som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 7 c § och den som är kärnämneskontrollskyldig ska på begäran av tillsynsmyndigheten 1. lämna myndigheten de upp-lysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen, och 2. ge myndigheten tillträde till anläggning eller plats, där han bedriver verksamhet, för undersökningar och provtagningar, i den omfattning som behövs för tillsynen. 1. lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som myndigheten behöver för tillsynen, och 2. ge myndigheten tillträde till en anläggning eller plats där verk-samhet bedrivs för undersökningar och provtagningar, i den omfattning som behövs för tillsynen. En skyldighet enligt första stycket gäller i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även gentemot den som utsetts som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en skyldighet enligt första stycket även ska gälla gentemot den som utsetts som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Polismyndigheten ska på begäran av tillsynsmyndigheten lämna det biträde som behövs för tillsynen. 18 § Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt meddela tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen skall följas. Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden mot tillståndshavaren eller den som är kärnämneskontrollskyldig som behövs för att Euratoms kärnämneskontrollförordning, denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas. Tillsynsmyndigheten får även besluta om verkställandet av sanktioner enligt artikel 83.1 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndig-hetens föreläggande, får myndig-heten låta vidta åtgärden på hans bekostnad. Om någon inte vidtar en åtgärd som ska vidtas enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning, denna lag, föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller ett föreläggande av tillsynsmyndigheten, får myndigheten vidta åtgärden på den åtgärdsskyldiges bekostnad. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2026. Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396) Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (2018:396) dels att 8 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 10 a § och 7 kap. 1 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 10 a § Den som bedriver en verksamhet med joniserande strålning eller verksamhet i en omgivning med joniserande strålning, eller som sysselsätter någon för att utföra arbete i en sådan verksamhet, ska se till att det utförs bedömningar av om de tekniska anordningar och den utrustning för mätning eller strålskydd som används i verksamheten överensstämmer med de strålskyddskrav som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 7 kap. 1 a § Den som bedriver en verksamhet eller sysselsätter någon med att utföra arbete där det används en teknisk anordning som kan alstra icke-joniserande strålning ska se till att det utförs bedömningar av om de tekniska anordningar och den utrustning för mätning eller strålskydd som används i verksamheten överensstämmer med de strålskyddskrav som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 8 kap. 14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som har betydelse från strålskyddssynpunkt om 1. mät- och skyddsutrustningar, och 1. mät- och skyddsutrustningar, 2. provning, kontroll och besiktning. 2. sådana bedömningar av överensstämmelse som avses i 3 kap. 10 a § och 7 kap. 1 a §, och 3. vilka krav en fysisk person eller ett organ för bedömning av överensstämmelse ska uppfylla när det krävs en sådan person eller ett sådant organ enligt föreskrifter som avses i 2. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2026. Ärendet och dess beredning Den 9 augusti 2023 slutredovisade Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) ett regeringsuppdrag om utveckling av regelverk och andra åtgärder för befintlig och framtida kärnkraft (KN2023/02492). Med anledning av SSM:s redovisning togs promemorian En ny och tydligare reglering av bedömning av överenstämmelse med krav för verksamheter med joniserande strålning (KN2025/00916) fram inom Regeringskansliet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2025/00916). Kommissionen antog den 26 maj 2025 förordning (Euratom) 2025/974 av den 26 maj 2025 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll (kärnämneskontrollförordningen). Förordningen utan dess bilagor finns i bilaga 4. Med anledning av förordningen togs promemorian Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen (KN2025/01499) fram inom Regeringskansliet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 5. Promemorians lagförslag finns i bilaga 6. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2025/01499). I propositionen behandlas lagförslagen i promemoriorna. Lagrådet Regeringen beslutade den 5 februari 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 8. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs vissa språkliga och redaktionella ändringar. En tydligare reglering av bedömningar av överensstämmelse Ett lagkrav på bedömningar av överensstämmelse införs Regeringens förslag Den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet ska se till att det utförs bedömningar av om anläggningar och anordningar i verksamheten överensstämmer med gällande säkerhetskrav. Även den som bedriver en verksamhet med joniserande eller icke-joniserande strålning eller i en omgivning med joniserande strålning ska se till att det utförs bedömningar av om tekniska anordningar och utrustning för mätning eller strålskydd överensstämmer med gällande strålskyddskrav. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om bedömningar av överensstämmelse. Förslaget i promemorian En ny och tydligare reglering av bedömning av överenstämmelse med krav för verksamheter med joniserande strålning Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorians förslag anges att bedömningar av överensstämmelse ska genomföras i den utsträckning som behövs. Promemorians förslag omfattar inte en verksamhet med icke-joniserande strålning. Remissinstanserna Majoriteten av remissinstanserna är positiva till förslaget eller har inga synpunkter på det. Flera remissinstanser, däribland Forsmarks Kraftgrupp AB, Ringhals AB och Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), framför att det behövs en tydligare reglering av bedömning av överensstämmelse för att upprätthålla strålskyddet och säkerheten i kärntekniska anläggningar men anser att det bör klargöras om avsikten med förslaget är att befästa nuvarande ordning eller att ändra eller utvidga kraven. Samtidigt anser SKB att det inte krävs någon ny skyldighet i lag och att regleringen bör begränsas till att förtydliga befintliga bemyndiganden. SSM påpekar att det kan övervägas om det bör införas en bestämmelse som hänvisar till definitionen av uttrycket bedömning av överenstämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, förutsatt att det är den definitionen som avses. Uniper Sverige AB, vars yttrande inkluderar synpunkter från dotterbolagen Sydkraft Nuclear Power AB, Barsebäck Kraft AB och OKG Aktiebolag, ser en risk för en utökad omfattning av kraven på kontroller och redovisning, om inte innebörden av bemyndigandet förtydligas, och menar att konsekvenserna av förslaget inte kan överblickas. Skälen för regeringens förslag Bedömningar av överensstämmelse För att en verksamhet med joniserande eller icke-joniserande strålning ska kunna bedrivas säkert och med tillräckligt skydd mot skadlig verkan av strålning är det viktigt att det görs en bedömning av om anläggningar, anordningar och mät- och skyddsutrustningar i sådan verksamhet uppfyller säkerhets- och strålskyddskrav i lag, förordning och myndighetsföreskrifter. På detta sätt kan fel upptäckas i tid och strålningsskador förhindras. I lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) och strålskyddslagen (2018:396) finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om provning, kontroll och besiktning. Krav på att provning, kontroll och besiktning ska utföras finns i förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet och strålskyddsförordningen (2018:506), liksom i SSM:s föreskrifter. Processen för att bedöma verksamhetens överensstämmelse med säkerhets- och strålskyddskrav görs i flera led, från tillverkningsprocessen av strukturer, system och komponenter, under uppförande, drift och avveckling av en anläggning och till dess att verksamheten har upphört. Sådana bedömningar kan göras av tillverkare, leverantörer, entreprenörer, tillståndshavare eller av ett företag som har ett formellt erkännande att utföra vissa specificerade uppgifter (s.k. ackrediterat organ). I processen för att visa att säkerhets- och strålskyddskraven uppfylls förekommer andra åtgärder än provning, kontroll och besiktning. Det kan exempelvis gälla kalibrering, driftklarhetsverifiering eller certifiering av ledningssystem eller personer. Processen benämns i dag med uttrycket ”provning, kontroll och besiktning”. Ett mer lämpligt uttryck för att beskriva processen är i stället ”bedömningar av överensstämmelse”. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och om upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 definieras bedömning av överensstämmelse som en process där det visas huruvida specificerade krav avseende en produkt, en process, en tjänst, ett system, en person eller ett organ har uppfyllts. Detta kan enligt förordningen bland annat ske genom kalibrering, provning, kontroll och certifiering. Krav på bedömningar av överensstämmelse bör finnas i lag I kärntekniklagen finns grundläggande krav på säkerhet i kärnteknisk verksamhet, bland annat hur kärntekniska anläggningar ska konstrueras och uppföras. I lagen regleras också tillståndshavarens ansvar för att upprätthålla säkerheten i den kärntekniska verksamheten. Däremot saknas reglering om vem som är ansvarig för att säkerställa att åtgärder för provning, kontroll och besiktning utförs. Dessa åtgärder är så centrala för säkerhetsarbetet i kärnteknisk verksamhet att skyldigheten att utföra dem bör regleras i lag. Om alla centrala bestämmelser om säkerhet samlas i kärntekniklagen, blir regleringen dessutom mer enhetlig. En lagreglering om att utföra bedömningar av överenstämmelse tydliggör att det är en åtgärd som ska samverka med annat säkerhetsarbete för att förebygga radiologiska nödsituationer eller andra händelser av betydelse för säkerheten i kärnteknisk verksamhet. Genom att ersätta ”provning, kontroll och besiktning” med ”bedömningar av överensstämmelse” förtydligas att processen för att uppfylla säkerhetskraven kan innehålla flera moment eller typer av åtgärder. Regeringen anser därför, till skillnad från SKB, att skyldigheten för tillståndshavaren att utföra bedömningar av överensstämmelse bör anges i lag. Skyldigheten bör även omfattas av kostnadsansvaret och skyldigheten att ha en organisation utformad och bemannad för att kunna fullgöra åtgärderna (13 § kärntekniklagen). Såväl strålskyddslagen som strålskyddsförordningen saknar reglering som anger vem som ansvarar för att genomföra provning, kontroll och besiktning. I likhet med vad som föreslås för kärnteknisk verksamhet bör skyldigheten att utföra bedömningar av överensstämmelse förtydligas i strålskyddslagen. Det bör därför införas en skyldighet för den som bedriver en verksamhet med joniserande strålning eller verksamhet i en omgivning med joniserande strålning att se till att det utförs bedömningar av överensstämmelse i fråga om tekniska anordningar och utrustning för mätning eller strålskydd som används i verksamheten. Skyldigheten bör gälla även den som sysselsätter någon för att utföra arbete i en sådan verksamhet. Med en teknisk anordning avses en anordning som kan alstra joniserande strålning eller som innehåller ett radioaktivt ämne. Nuvarande bemyndigande att ta fram föreskrifter om provning, kontroll och besiktning i strålskyddslagen, liksom SSM:s föreskrifter, omfattar även verksamhet där det används en teknisk anordning som kan alstra icke-joniserande strålning. Det bör därför, som SKB påpekar, ställas motsvarande krav på verksamheter med icke-joniserande strålning. Bedömning av överensstämmelse är ett vedertaget uttryck och det finns inget behov av att hänvisa till definitionen i förordning (EG) nr 765/2008. I lagbestämmelserna bör det dock framgå vad som avses, nämligen att det är fråga om bedömningar av om anläggningar, anordningar eller utrustning uppfyller gällande säkerhets- eller strålskyddskrav. Även om den grundläggande skyldigheten anges i lag, bör den i likhet med vad som gäller i dag få sitt innehåll i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. I promemorian föreslås att bedömningar av överensstämmelse ska göras ”i den utsträckning som behövs”. Uttrycket ger liten ledning när det gäller vad som krävs. Skyldigheten bör därför få sitt närmare innehåll i föreskrifter som beslutas på lägre normnivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör alltså få meddela föreskrifter om bedömningar av överensstämmelse. Flera remissinstanser, däribland Uniper Sverige AB, anser att innebörden av bemyndigandet behöver förtydligas för att det ska vara möjligt att överblicka konsekvenserna av den föreslagna regleringen. Bemyndigandet är avsett att på ett tydligare sätt motsvara de föreskrifter som redan finns. Förslag till eventuella ändrade föreskrifter får bedömas i beredningen av dem. Återkallelse av tillstånd om bedömningar av överensstämmelse inte utförs Regeringens förslag Ett tillstånd för kärnteknisk verksamhet ska kunna återkallas om tillståndshavaren inte följer kraven på att utföra bedömningar av överensstämmelse och avvikelsen är av väsentlig betydelse. Förslaget i promemorian En ny och tydligare reglering av bedömning av överenstämmelse med krav för verksamheter med joniserande strålning Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna är positiva till förslaget eller har inga synpunkter på det. SSM ifrågasätter om det kan anses vara en avvikelse av väsentlig betydelse för säkerheten att inte genomföra en bedömning av överensstämmelse. Skälen för regeringens förslag Ett tillstånd för kärnteknisk verksamhet kan återkallas om en tillståndshavare i något väsentligt avseende inte följer föreskrifter om provning, kontroll och besiktning som har meddelats med stöd av kärntekniklagen. En återkallelse av ett tillstånd bör aktualiseras enbart vid mera allvarliga brister från tillståndsinnehavarens sida (prop. 1983/84:60 s. 95). Av stor betydelse är också om bristen är väsentlig med hänsyn till säkerhet eller strålskydd. Detsamma bör gälla när det införs krav på bedömningar av överensstämmelse i kärnteknisk verksamhet. Som SSM påpekar bör det som regel krävas mer för återkallelse än att en tillståndshavare inte har utfört de bedömningar av överensstämmelse som krävs. Om en tillståndshavare inte uppfyller kraven på bedömningar av överensstämmelse kan det dock få allvarliga konsekvenser för säkerheten som kan leda till en radiologisk nödsituation. Brister som hade kunnat upptäckas om kraven på bedömningar av överensstämmelse hade följts skulle kunna innebära att överträdelserna sammantaget ses som en avvikelse av mer allvarlig art. Krav på organ som utför bedömningar av överensstämmelse Regeringens förslag Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka krav en person eller ett organ ska uppfylla för att få utföra bedömningar av överensstämmelse inom kärnteknik- och strålskyddsområdet. Förslaget i promemorian En ny och tydligare reglering av bedömning av överenstämmelse med krav för verksamheter med joniserande strålning Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås att det ska införas ett särskilt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka krav en persondosimetritjänst ska uppfylla för att få genomföra bedömningar av överensstämmelse. Det föreslås också att det ska förklaras vad som avses med persondosimetritjänst. Remissinstanserna Majoriteten av remissinstanserna, däribland SSM, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll och SQC Swedish Qualification Center AB, är positiva till förslaget eller har inga synpunkter på det. SSM framhåller att bemyndigandet är så brett att det finns risk för gränsdragningsfrågor mot sådant som regleras inom ackrediteringsregelverket. SKB menar att det saknas förklaring till varför det är nödvändigt med sektorsspecifika krav på ackrediterade organ inom strålskyddsområdet. Skälen för regeringens förslag Sektorsspecifika krav för ackreditering Det är Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) eller ett annat nationellt ackrediteringsorgan inom EU som beslutar om vilka företag som ska bli ackrediterade organ. Ackreditering definieras i förordningen (EG) nr 765/2008 som en förklaring från ett nationellt ackrediteringsorgan om att ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och eventuella ytterligare krav, bland annat de som fastställs i sektorsspecifika program, för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse. Swedac har under lång tid meddelat allmänna föreskrifter om ackreditering av olika typer av organ som utför bedömningar av överensstämmelse. Ansvaret för att ta fram sektorsspecifika krav ligger dock på berörda myndigheter. SSM är en sådan myndighet inom området för kärnteknik och strålskydd. Myndighetens bemyndigande att meddela föreskrifter om provning, kontroll och besiktning omfattar inte att ställa sektorsspecifika krav som ett företag ska uppfylla för att ackrediteras för uppgifter i en kärnteknisk verksamhet eller en annan verksamhet med joniserande strålning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka sektorsspecifika krav ett organ för bedömning av överensstämmelse ska uppfylla för att få utföra bedömningar av överensstämmelse inom kärnteknik- och strålskyddsområdet. Föreskrifterna bör också kunna avse krav på ett redan ackrediterat organ, exempelvis på rapportering och lämnandet av information. Det behöver kunna ställas sektorsspecifika krav som beaktar såväl kärntekniska aspekter som strålskyddsaspekter, eftersom det inte alltid går att särskilja dessa aspekter vid en bedömning av överensstämmelse. Regeringen bedömer, till skillnad från SSM, att bemyndigandet, som syftar till att säkerställa att organen har rätt kompetens för att bedöma överenstämmelse med krav på strukturer, system och komponenter som har betydelse för säkerheten eller strålskyddet, är tillräckligt avgränsat. Särskilda krav på persondosimetritjänster Av rådets direktiv 2013/59/Euratom av den 5 december 2013 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning (strålskyddsdirektivet) framgår att arbetstagare som riskerar att utsättas för en dos effektiv strålning som överskrider vissa gränsvärden systematiskt ska övervakas genom mätningar av en fysisk eller juridisk person som har kompetens att utföra s.k. dosimetritjänster. Det ska finnas ett förfarande i varje medlemsstat för godkännande av dosimetritjänster. SSM är behörig myndighet för ett sådant förfarande. I Sverige används uttrycket persondosimetritjänst för det som i direktivet kallas dosimetritjänst. Direktivets krav på dosimetritjänster är huvudsakligen genomförda genom SSM:s föreskrifter. Genom strålskyddslagen och strålskyddsförordningen ges myndigheten rätt att meddela föreskrifter som har betydelse från strålskyddssynpunkt om mät- och skyddsutrustningar, provning, kontroll och besiktning. Det innebär att myndigheten kan föreskriva krav på att vissa uppgifter ska utföras av en persondosimetritjänst. Däremot innebär bemyndigandet ingen rätt för myndigheten att ställa krav på vad en persondosimetritjänst ska uppfylla för att bli godkänd. I promemorian föreslås att det ska införas ett särskilt bemyndigande i strålskyddslagen som handlar om vilka krav en persondosimetritjänst ska uppfylla för att få genomföra bedömningar av överensstämmelse. Det föreslås också att det ska införas en förklaring av vad som ska avses med en persondosimetritjänst. En persondosimetritjänst är dock, på samma sätt som ett ackrediterat organ, ett organ för bedömning av överensstämmelse. Det finns inget behov av att särskilt reglera persondosimetritjänster i lag utan regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan med stöd av de föreslagna bemyndigandena förklara vad som avses med en persondosimetritjänst, att en persondosimetritjänst ska vara godkänd av behörig myndighet samt vilka krav en sådan tjänst ska uppfylla för att bli godkänd och för att få utföra bedömningar av överensstämmelse. Enligt strålskyddsdirektivet kan dosimetritjänster utföras av en fysisk eller juridisk person. Detta bör framgå av bemyndigandet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka krav en person eller ett organ ska uppfylla för att få genomföra bedömningar av överensstämmelse. Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen Kärnämneskontroll Kärnämneskontroll syftar till att förhindra att kärnämnen används för andra ändamål än vad som har redovisats. Ytterst bidrar detta till att minska spridningen av kärnvapen och att förhindra att kärntekniska anläggningar och kärnämnen missbrukas. Sverige har åtaganden när det gäller kärnämneskontroll bland annat enligt kapitel 7 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget). Enligt Euratomfördraget ska kommissionen se till att malmer, råmaterial och speciella klyvbara material inom medlemsstaternas territorier inte används för andra ändamål än som uppgetts. Därför har vissa aktörer i medlemsstaterna en skyldighet att vida åtgärder och tillhandahålla kommissionen information. Omfattningen av skyldigheterna anges i en förordning. En ny kärnämneskontrollförordning Kommissionen antog den 26 maj 2025 en ny kärnämneskontrollförordning: kommissionens förordning (Euratom) 2025/974 av den 26 maj 2025 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll (kärnämneskontrollförordningen). Kärnämneskontrollförordningen ersätter kommissionens förordning (Euratom) nr 302/2005 av den 8 februari 2005 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll (den tidigare kärnämneskontrollförordningen). Kärnämneskontrollförordningen publicerades den 16 juni 2025 i Europeiska unionens officiella tidning och har därmed trätt i kraft. Vissa av bilagorna börjar dock tillämpas vid senare datum (artikel 44). Den tidigare kärnämneskontrollförordningen har därmed upphört att gälla, men vissa av bilagorna till förordningen kommer att fortsätta tillämpas under en övergångsperiod (artikel 43 i kärnämneskontrollförordningen). Den nya kärnämneskontrollförordningens tillämpningsområde Kärnämneskontrollförordningen är tillämplig på varje person eller företag som uppför eller driver en anläggning för att framställa, separera, upparbeta, lagra, slutförvara eller på något annat sätt använda ett kärnämne, under förutsättning att något av de uppräknade undantagen inte är tillämpliga (artikel 1). Uttrycket anläggning definieras i artikel 2.27. Exempel på anläggningar som tillkommit i kärnämneskontrollförordningen är inkapslingsanläggningar, geologiska slutförvar, anläggningar för slutförvaring av visst avfall, ”lokaler på annan plats (LOF)”, ”nationella lokaler på annan plats” och platser där malmer utvinns, lagras eller bearbetas i syfte att erhålla råmaterial. Till skillnad från den tidigare kärnämneskontrollförordningen används uttrycket kärnämne i stället för råmaterial eller speciella klyvbara material. Uttrycket kärnämne förklaras i artikel 2.4 som malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material i enlighet med definitionen i artikel 197 i Euratomfördraget. Det noteras att det i den svenska översättningen av kärnämneskontrollförordningen i artikel 2.4 anges ”speciella klyvbara ämnen”, vilket rätteligen bör vara speciella klyvbara material. Ändringen innebär att även verksamheter med malmer omfattas av kärnämneskontrollförordningen om det finns ett syfte att utvinna råmaterial (artikel 2.27 c). Kärnämneskontroll behöver även genomföras tidigare – redan i planeringsstadiet. När planeringsstadiet börjar definieras inte men det finns vissa hållpunkter. För nya anläggningar som nämns i artikel 2.27 a ska en preliminär redovisning lämnas till kommissionen och den berörda medlemsstaten så snart de viktigaste utformningsalternativen har fastställts (artikel 3.1). All tillgänglig information om ägare, verksamhetsutövare, plats, ändamål, typ och kapacitet samt information före drift ska som utgångspunkt lämnas till kommissionen så snart informationen finns tillgänglig (artikel 4.2). LOF och nationell LOF Genom kärnämneskontrollförordningen introduceras två nya uttryck: lokaler på annan plats (LOF) och nationella lokaler på annan plats (nationell LOF). LOF förklaras i artikel 2.28 som lokaler som inte omfattas av definitionen i punkt 27 a (där olika anläggningar som reaktorer och geologiska slutförvar och anläggningar för isotopseparation räknas upp) där råmaterial eller speciella klyvbara material förvaras eller regelbundet används i mängder som motsvarar ett effektivt kilogram eller mindre. Nationell LOF förklaras i artiklarna 2.29 och 37. Det är fråga om en särskild LOF som omfattar innehavare av små mängder kärnämne i enlighet med kriterier som överenskommits mellan den medlemsstat där materialet förvaras och kommissionen. Det sammanlagda inventariet av råmaterial och speciellt klyvbart material får inte överstiga ett effektivt kilogram. Det är den ansvariga myndigheten i medlemsstaten som ska bedriva tillsyn och säkerställa genomförandet av vissa skyldigheter i förordningen. Bestämmelserna i kärnämneskontrollförordningen genomförs i praktiken inom ramen för en nationell LOF och det är den ansvariga myndigheten som bl.a. ska redovisa den grundläggande tekniska beskrivningen av en nationell LOF till kommissionen. Både LOF och nationell LOF räknas som anläggningar enligt kärnämneskontrollförordningen (artikel 2.27). I praktiken är dock en nationell LOF en rent administrativ konstruktion där olika innehavare med små mängder kärnämne kan ingå. En nationell LOF ändrar alltså inte var eller hur visst kärnämne hanteras eller förvaras utan det påverkar endast till vem en innehavare ska rapportera sina skyldigheter. Skyldigheterna för en innehavare som är en LOF eller som ingår i en nationell LOF är som utgångspunkt desamma. I en nationell LOF behöver skyldigheterna som innehavaren har enligt kärnämneskontrollförordningen redovisas till den ansvariga myndigheten, som i sin tur redovisar uppgifterna till kommissionen. En upplysningsbestämmelse och förklaringar av vissa nya uttryck Regeringens förslag Kompletterande bestämmelser till kommissionens förordning om kärnämneskontroll ska införas i kärntekniklagen. En upplysningsbestämmelse om lagens innehåll ska införas. Den som ska vara kärnämneskontrollskyldig är varje person eller företag som uppför eller driver en anläggning för att framställa, separera, upparbeta, lagra, slutförvara eller på annat sätt använda kärnämne, om inte några undantag i kärnämneskontrollförordningen är tillämpliga. Uttrycket nationell LOF ska avse en anläggning enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning som vissa innehavare av små mängder kärnämne kan ingå i och som uppfyller de förutsättningar som följer av kärnämneskontrollförordningen. Förslaget i promemorian Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen Promemorians förslag stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian föreslås att den som omfattas av kärnämneskontrollförordningen ska kallas anläggningsinnehavare. Remissinstanserna Majoriteten av remissinstanserna är positiva till förslaget eller har inga synpunkter på det. Vattenfall AB har synpunkter på den föreslagna upplysningsbestämmelsen och anser att det är mer ändamålsenligt att klargöra kärntekniklagens syfte än att specificera vilka bestämmelser lagen omfattar, alternativt att bestämmelsen kompletteras så att den inkluderar alla typer av regler som finns i lagen. SSM anser att uttrycket anläggningsinnehavare inte bör användas för att beskriva den som omfattas av skyldigheterna om kärnämneskontroll, eftersom det antyder en koppling till kärntekniska anläggningar. Flera remissinstanser, däribland Forsmark Kraftgrupp AB och OKG Aktiebolag, anser att de föreslagna redaktionella ändringarna kan innebära ändringar i sak. Skälen för regeringens förslag Kompletterande bestämmelser bör införas i kärntekniklagen Kärnämneskontrollförordningen är bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Vissa kompletterande bestämmelser bör dock införas. Till skillnad från den tidigare kärnämneskontrollförordningen är kärnämneskontrollförordningen tillämplig redan i planeringsstadiet, dvs. innan verksamheten är en kärnteknisk verksamhet enligt kärntekniklagen. Kopplingen till kärnteknisk verksamhet är dock tydlig, dels eftersom det redan i dag finns vissa bestämmelser om kärnämneskontroll som gäller för kärntekniska verksamheter (3 §), dels eftersom planeringsstadiet som utgångspunkt utgör ett inledande steg mot en kärnteknisk verksamhet. I kärntekniklagen finns dessutom redan bestämmelser om anmälningsskyldighet för viss verksamhet som har anknytning till kärnteknisk verksamhet utan att vara det (7 a–7 c §§). Det är därför lämpligt att kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen införs i kärntekniklagen. Kärntekniklagen inleds med en upplysning om att lagen gäller ”kärnteknisk verksamhet m.m.”. Till skillnad från Vattenfall AB anser regeringen att det finns skäl att förtydliga lagens innehåll genom att ersätta uttrycket ”m.m.” med en översiktlig upplysning om vilka bestämmelser lagen innehåller. Det bör framgå att lagen innehåller bestämmelser som kompletterar kärnämneskontrollförordningen. Lagen reglerar förutom kärnteknisk verksamhet viss angränsande verksamhet för vilken gäller anmälningsplikt, vilket också bör framgå. I promemorian föreslås vissa redaktionella ändringar. Regeringen instämmer inte i att det skulle bli en annan saklig innebörd av att byta ut ”kärnämne” mot ”kärnämnen”. Att använda pluralform för kärnämne innebär inte att något annat avses än tidigare. Pluralformen inkluderar även de situationer där bara ett kärnämne är aktuellt. De redaktionella ändringar som föreslås i promemorian bör därför införas. Förklaringar av nya uttryck I avsnitt 5.4–5.6 föreslås kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen om en nationell LOF och att kärnämneskontrollskyldig verksamhet ska omfattas av tillsyn. För att underlätta förståelsen av de nya bestämmelserna bör vissa uttryck förklaras i kärntekniklagen. Regeringen instämmer i SSM:s bedömning att promemorians föreslagna uttryck ”anläggningsinnehavare” ger en oavsiktlig koppling till uttrycket ”kärnteknisk anläggning”. I stället bör uttrycket ”kärnämneskontrollskyldig” införas. Uttrycket bör omfatta den som omfattas av artikel 1 i kärnämneskontrollförordningen, dvs. varje person eller företag som uppför eller driver en anläggning för att framställa, separera, upparbeta, lagra, slutförvara eller på något annat sätt använda ett kärnämne så länge inga angivna undantag är tillämpliga. En nationell LOF är en anläggning enligt kärnämneskontrollförordningen som upprättas efter begäran till kommissionen av den ansvariga myndigheten i en medlemsstat som innehavare av små mängder kärnämne kan ingå i, i enlighet med kriterier som överenskommits mellan medlemsstaten där materialet förvaras och kommissionen. Det sammanlagda inventariet av råmaterial eller speciellt klyvbart material får inte överstiga ett effektivt kilogram. Uttrycket nationell LOF bör enligt regeringens bedömning ha samma innebörd som i artiklarna 2.29 och 37 i kärnämneskontrollförordningen. Det ska vara möjligt att inrätta en nationell LOF Regeringens förslag Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om förutsättningarna för att inrätta en nationell LOF utöver de som följer av kärnämneskontrollförordningen. Förslaget i promemorian Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen Promemorians förslag stämmer i sak överens med regeringens förslag. Remissinstanserna Remissinstanserna är positiva till förslaget eller har inga synpunkter på det. Kungliga tekniska högskolan anser att det behöver förtydligas vad råmaterial och speciellt klyvbart material är. Skälen för regeringens förslag En möjlighet för Sverige att inrätta en nationell LOF Medlemsstaten kan enligt kärnämneskontrollförordningen inrätta en nationell LOF. En nationell LOF är en anläggning enligt kärnämneskontrollförordningen. Som framgår av avsnitt 5.2 är en nationell LOF i praktiken en administrativ konstruktion som olika innehavare med små mängder kärnämne kan ingå i, enligt kriterier som kommissionen och den medlemsstat där råmaterialet eller det speciella klyvbara materialet förvaras kommit överens om enligt artiklarna 2.29 och 37 i kärnämneskontrollförordningen. Skyldigheterna enligt kärnämneskontrollförordningen är som utgångspunkt desamma för verksamheter som ingår i en nationell LOF. För dessa verksamheter är det dock den ansvariga myndigheten som ska säkerställa genomförandet av bestämmelserna i kärnämneskontrollförordningen. Inrättandet av en nationell LOF i Sverige kan underlätta för kärnämneskontrollskyldiga som endast hanterar små mängder kärnämne. Det bör därför vara möjligt att inrätta en nationell LOF i Sverige. Regeringen kan i förordning peka ut vilken myndighet som ska ansvara för att inrätta en nationell LOF. Förutsättningarna för att inrätta en nationell LOF enligt kärnämneskontrollförordningen Den som är kärnämneskontrollskyldig och som förvarar eller regelbundet använder råmaterial eller speciellt klyvbart material som motsvarar ett effektivt kilogram eller mindre kan enligt kärnämneskontrollförordningen ingå i en nationell LOF, under förutsättning att det inte är en sådan verksamhet eller anläggning som räknas upp i artikel 2.27 a. Kungliga tekniska högskolan anser att uttrycken råmaterial eller speciellt klyvbara material bör förtydligas i lagen. Uttrycken råmaterial och speciellt klyvbart material förklaras i kärnämneskontrollförordningen genom en hänvisning till artikel 197 i Euratomfördraget, där uttrycken finns förklarade. Det är inte lämpligt att i Sverige införa någon närmare förklaring av dessa uttryck. Det bör vara möjligt att införa ytterligare förutsättningar Även om en kärnämneskontrollskyldig formellt sett uppfyller förutsättningarna att ingå i en nationell LOF enligt kärnämneskontrollförordningen kan det finnas skäl att göra ytterligare avgränsningar. Genom sådana avgränsningar kan det skapas en balans mellan intresset att värna en myndighets resurser och den kärnämneskontrollskyldiges behov av att ingå i en nationell LOF på grundval av den kärnämneskontrollskyldiges förutsättningar att uppfylla kraven på egen hand. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för att inrätta en nationell LOF. Rapporteringskrav för kärnämneskontrollskyldig verksamhet som ingår i en nationell LOF Regeringens förslag Den som är kärnämneskontrollskyldig som ingår i en nationell LOF ska lämna de uppgifter, handlingar och rapporter som enligt kärnämneskontrollförordningen annars skulle ha lämnats till kommissionen till den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från kravet att lämna uppgifter, handlingar och rapporter för den som är kärnämneskontrollskyldig och ingår i en nationell LOF. Förslaget i promemorian Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna är positiva till förslaget eller har inga synpunkter på det. Skälen för regeringens förslag Som framgår av avsnitt 5.4 är det i fråga om de som är kärnämneskontrollskyldiga och som ingår i en nationell LOF den ansvariga myndigheten som ska säkerställa att bestämmelserna i kärnämneskontrollförordningen genomförs. Den ansvariga myndigheten ska i sin tur redovisa uppgifter till kommissionen (artiklarna 2.29 och 37). Eftersom den ansvariga myndigheten inte kan fullgöra sin rapporteringsskyldighet gentemot kommissionen utan att först få den information som den kärnämneskontrollskyldiga verksamheten är skyldig att tillhandahålla, bör en motsvarande skyldighet att lämna sådan information införas för verksamheter som ingår i en nationell LOF. Medlemsstaten där råmaterialet eller det speciella klyvbara materialet förvaras och kommissionen ska komma överens om kriterier som ska gälla för en nationell LOF. Om kriterierna medger anpassning av vilka uppgifter, handlingar och rapporter en kärnämneskontrollskyldig verksamhet ska lämna, bör det även vara möjligt att anpassa vilka uppgifter, handlingar och rapporter som ska lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer. Syftet är att skapa en möjlighet att justera kraven för den kärnämneskontrollskyldiga verksamheten så att dessa inte blir onödigt betungande i förhållande till kommissionens faktiska behov. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att lämna uppgifter, handlingar och rapporter enligt kärnämneskontrollförordningen. Om det är lämpligt med hänsyn till hur en överenskommelse med kommissionen ser ut, kan regeringen i sådana föreskrifter bestämma att en myndighet också får besluta om undantag i det enskilda fallet. Tillsyn över att kärnämneskontrollförordningen följs Regeringens förslag Tillsyn över kärnämneskontrollförordningen ska utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Tillsynsmyndighetens befogenheter att besluta om förelägganden, inhämta upplysningar och handlingar och få tillträde till anläggningar ska även omfatta den som är kärnämneskontrollskyldig. Förslaget i promemorian Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Majoriteten av remissinstanserna är positiva till förslaget eller har inga synpunkter på det. SKB anför att det kan bli praktiska svårigheter om både kommissionen och en myndighet ansvarar för tillsynen över kärnämneskontrollförordningen, eftersom det kan leda till oförenliga beslut. Skälen för regeringens förslag Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att kärntekniklagen och villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs och över övervakning och kontroll av slutförvar. Tillsynsmyndigheten har befogenhet att meddela förelägganden mot, inhämta upplysningar och handlingar från, få tillträde till anläggning eller plats hos och vidta vissa åtgärder på bekostnad av den som omfattas av tillsynen (17 och 18 §§). Förelägganden får förenas med vite (22 §). För de kärnämneskontrollskyldiga som ingår i en nationell LOF ska skyldigheterna enligt kärnämneskontrollförordningen uppfyllas gentemot den myndighet som regeringen bestämmer enligt förslaget i avsnitt 5.5. Om den ansvariga myndigheten i dessa fall saknar möjlighet att utöva tillsyn med effektiva verktyg kan problem uppstå, särskilt om verksamhetsutövaren inte lämnar den information som behövs. För kärnämneskontrollskyldiga verksamheter som lämnar information direkt till kommissionen, dvs. som inte ingår i en nationell LOF, kan kommissionen, som SKB framhåller, besluta om sanktioner enligt artikel 83.1 i Euratomfördraget, om verksamheten åsidosätter sina skyldigheter enligt kärnämneskontrollförordningen. Även i dessa fall kan det dock finnas behov av att en myndighet utövar tillsyn om det behövs. Tillsynen ska alltid vara behovsbaserad (17 och 18 §§ kärntekniklagen). För kärnämneskontrollskyldiga som lämnar information direkt till kommissionen bör det som utgångspunkt saknas behov av att bedriva aktiv tillsyn. Om en behörig myndighet får vetskap om att t.ex. information inte lämnas till kommissionen, bör det finnas en möjlighet för tillsynsmyndigheten att ingripa för att säkerställa att kärnämneskontrollförordningen får effektivt genomslag. I motsats till SKB bedömer regeringen att det i praktiken inte bör finnas en risk för en oklar rollfördelning mellan kommissionen och den ansvariga myndigheten eller oförenliga beslut. Regeringen anser därför att tillsynsmyndighetens befogenheter att besluta om förelägganden, inhämta upplysningar och handlingar och få tillträde till anläggningar även ska omfatta den som är kärnämneskontrollskyldig. Straffbestämmelsen för brott mot den tidigare kärnämneskontrollförordningen upphävs Regeringens förslag Överträdelser av kärnämneskontrollförordningen ska inte vara straffbara. Förslaget i promemorian Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna är positiva till förslaget eller har inga synpunkter på det. Sveriges geologiska undersökning anser att det i lagen bör hänvisas till kommissionens möjligheter att besluta om sanktioner enligt Euratomfördraget. Skälen för regeringens förslag Enligt kärntekniklagen är det straffbart att med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryta mot den tidigare kärnämneskontrollförordningen (27 b §). Straffbestämmelsen, som endast har böter i straffskalan, har aldrig använts. Kommissionen har en möjlighet att besluta om sanktioner mot den som åsidosätter sina förpliktelser enligt kärnämneskontrollförordningen. I praktiken är det fråga om kännbara sanktioner: varning, indragning av särskilda förmåner som finansiellt och tekniskt bistånd, att ett företag under högst fyra månader blir ställt under förvaltning eller att råmaterial eller speciella klyvbara material återtas helt eller delvis (artikel 83.1 i Euratomfördraget). Sanktionerna kan verkställas i Sverige av tillsynsmyndigheten (18 § andra stycket kärntekniklagen). Eftersom kommissionen kan besluta om sanktioner, kan det ifrågasättas om det finns behov av nationella straffsanktioner. Det saknas även reglering om vilka befogenheter Sverige har att införa egna sanktioner på området. Om Sverige inför egna sanktioner, finns det även en risk att kommissionen förhindras att agera mot en överträdelse med hänsyn till dubbelprövningsförbudet i det sjunde tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Det finns därför flera skäl att upphäva straffbestämmelsen i stället för att anpassa den efter kärnämneskontrollförordningen. Kravet på EU-rättens effektiva genomslag kan garanteras genom att tillsynsmyndigheten vid behov vidtar åtgärder för att säkerställa att kraven enligt kärnämneskontrollförordningen följs. Detta, i kombination med kommissionens möjligheter att besluta om sanktioner, bör vara tillräckligt för att se till att kärnämneskontrollförordningen får praktiskt genomslag. Straffbestämmelsen bör därför upphävas. En upplysningsbestämmelse om de sanktioner som kommissionen kan besluta om enligt Euratomfördraget framstår inte som nödvändig. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag Lagändringarna ska träda i kraft den 1 augusti 2026. Regeringens bedömning Det behövs inga övergångsbestämmelser. Förslaget i promemorian En ny och tydligare reglering av bedömning av överenstämmelse med krav för verksamheter med joniserande strålning Promemorians förslag stämmer inte överens med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 april 2026. Promemorian behandlar inte frågan om övergångsbestämmelser. Remissinstanserna Majoriteten av remissinstanserna är positiva till förslaget eller har inga synpunkter på det. Några remissinstanser, däribland Forsmarks Kraftgrupp AB, SKB och SSM, befarar att det kan ta tid att få ett ackrediterat kvalificeringsorgan på plats, vilket skulle innebära att kravställda provningar under en period inte kan genomföras. Förslaget i promemorian Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen Promemorians förslag stämmer inte överens med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2026. Promemorian behandlar inte frågan om övergångsbestämmelser. Remissinstanserna Remissinstanserna har inga synpunkter när det gäller ikraftträdande. Skälen för regeringens förslag De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så fort som möjligt, vilket bedöms vara den 1 augusti 2026. Att det ges förutsättningar för ackreditering av nya organ kan beaktas när det meddelas föreskrifter med stöd av de bemyndiganden som föreslås. Om en lag som träder i kraft efter brottstillfället innebär att inget straff eller ett mildare straff ska utdömas, ska den nya lagen tillämpas i enlighet med 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken. Det bedöms därför inte finnas något behov av en övergångsbestämmelse när det gäller förslaget om att upphäva straffbestämmelsen. Inte heller i övrigt behövs det övergångsbestämmelser. Konsekvenser Förslaget om en tydligare reglering av bedömningar av överensstämmelse De föreslagna ändringarna syftar till att förtydliga processen för bedömning av överensstämmelse inom kärnteknisk verksamhet och andra verksamheter med joniserande och icke-joniserande strålning. Förslagen innebär att kraven på att utföra bedömning av överensstämmelse regleras i lag samtidigt som regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att ta fram föreskrifter för att fastställa innebörden av kraven. Det föreslås också nya och förtydligade bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter med sektorsspecifika krav på organ för bedömning av överensstämmelse. Utgångspunkten för lagstiftningsärendet i denna del är att så långt som möjligt förtydliga nuvarande regler och endast införa de ändringar som är nödvändiga för en ändamålsenlig reglering. Konsekvenser för myndigheter Förslagen bedöms medföra att SSM behöver ta fram vissa nya föreskrifter men bör i övrigt inte medföra några nya arbetsuppgifter för myndigheten. Den eventuella ökningen av kostnader som förslagen medför bedöms vara marginell och rymmas inom befintliga ekonomiska ramar. Om SSM väljer att meddela föreskrifter med sektorsspecifika krav på ackrediterade organ, bör det skapa tydlighet för såväl Swedac som andra nationella ackrediteringsorgan inom EU vid ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse. Konsekvenser för regioner och kommuner Regioner och kommuner berörs i viss utsträckning av de föreslagna ändringarna i strålskyddslagen genom att verksamhetsutövare ska se till att bedömning av överensstämmelse utförs i fråga om tekniska anordningar och utrustning för mätning eller strålskydd vid sjukhus och andra vårdinrättningar där strålkällor används för exponering. Sådana krav finns redan i dag i SSM:s föreskrifter. Detta gäller även kraven för de persondosimetritjänster som finns vid sjukhus. Förslagen bedöms leda till små eller inga administrativa eller organisatoriska förändringar eller effekter för personalen för de sjukhus som bedriver sådan verksamhet. Konsekvenserna av förslagen för verksamhetsutövare i regioner och kommuner bedöms därmed vara marginell. Konsekvenser för företag Förslagen bedöms medföra viss påverkan på dem som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet. SSM har med stöd av nuvarande bemyndiganden meddelat föreskrifter om provning, kontroll och besiktning som främst gäller för sådana strukturer, system och komponenter som en anläggning består av och som har betydelse för säkerheten och strålskyddet i kärntekniska anläggningar eller i andra kärntekniska verksamheter. Genom att uttrycket bedömning av överenstämmelse införs kan det bli vissa förändringar när det gäller åtgärdernas omfattning och inriktning jämfört med i dag. Dessa förändringar bedöms dock bli begränsade med hänsyn till omfattningen av de rutiner och program som nu tillämpas i kärnteknisk verksamhet för bedömning av överenstämmelse med ställda säkerhets- och strålskyddskrav. De närmare konsekvenserna får dock bedömas när det blir aktuellt för SSM att meddela nya föreskrifter. Om SSM väljer att meddela föreskrifter om sektorsspecifika krav för organ för bedömning av överensstämmelse, bedöms sådana föreskrifter underlätta för tillståndshavare när de upphandlar sådana organ genom att det blir tydligare vilka krav som ska vara uppfyllda för att få utföra uppgifterna i fråga. Detta gäller särskilt i de fall där det finns krav på att ackrediterade organ ska utföra bedömning av överensstämmelse vid tillverkning av komponenter och anordningar i andra EU-länder för användning i svenska verksamheter med strålning. För de persondosimetritjänster som finns vid kärntekniska anläggningar görs samma bedömning som har gjorts för bedömning av överensstämmelse vid sjukhus. Detsamma gäller för de tekniska anordningar som kan alstra joniserande strålning eller som innehåller ett radioaktivt ämne samt för utrustning för mätning eller strålskydd som används i kärnteknisk verksamhet. Förslaget till kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen De föreslagna ändringarna syftar i huvudsak till att införa de kompletterande bestämmelser som behövs med anledning av kärnämneskontrollförordningen. Genom ändringarna kan den myndighet som regeringen bestämmer utöva tillsyn över att kraven i kärnämneskontrollförordningen följs och inrätta och administrera en nationell LOF. Det föreslås även att den straffbestämmelse i kärntekniklagen som handlar om överträdelser av den tidigare kärnämneskontrollförordningen ska upphävas. Enligt promemorians förslag ska SSM utöva tillsyn över att kraven i den nya kärnämneskontrollförordningen följs och inrätta och administrera en nationell LOF. Utgångspunkten nedan är att det är SSM som är den ansvariga myndigheten för de nya uppgifter som föreslås. Vilka som berörs De som i olika utsträckning berörs av förslagen är SSM, tillståndshavare till kärntekniska verksamheter, aktörer som planerar att bedriva en kärnteknisk verksamhet, sjukhus, högskolor, forskningsinstitut, universitet samt vissa andra myndigheter och verksamheter som hanterar kärnämne enligt kärnämneskontrollförordningen (även om de inte är tillståndspliktiga enligt kärntekniklagen). Även framtida verksamheter för uranutvinning kommer att beröras, eftersom malm som utvinns i syfte att framställa råmaterial till kärnbränsle klassas som kärnämne enligt kärnämneskontrollförordningen. SSM Genom att tillsynen enligt kärntekniklagen utvidgas till att även omfatta kärnämneskontrollförordningen utökas SSM:s uppgifter och ansvar något genom att verksamheter omfattas av kärnämneskontrollförordningen redan i planeringsstadiet samt för uranutvinning. Denna nya tillsynsuppgift bedöms vara ytterst begränsad eftersom tillsyn ska göras efter behov, och bedöms därför rymmas inom befintliga ekonomiska ramar. Eftersom det inte finns några urangruvor i nuläget påverkas inte myndigheten i denna del. Förslaget om att en ansvarig myndighet ska inrätta och administrera en nationell LOF kan initialt innebära ett tidsbegränsat administrativt arbete och behov av översyn av befintliga föreskrifter om kärnämneskontroll. Den eventuella ökningen av kostnader som förslagen medför bedöms vara marginell och rymmas inom befintliga ekonomiska ramar. Att straffbestämmelsen upphävs bedöms inte påverka SSM. Kommissionens sanktionsmöjligheter och SSM:s tillsynsverktyg är tillräckliga för att säkerställa att den nya kärnämneskontrollförordningen kommer att följas. Totalt sett bedöms SSM kunna hantera eventuella ökade kostnader till följd av förslagen inom befintliga ramar. SSM har möjlighet att ta ut vissa avgifter för kostnader relaterade till kärnämneskontroll enligt 13 och 14 §§ förordningen (2008:463) om vissa avgifter till SSM. Myndigheten disponerar inte avgifterna. Det kan framöver finnas behov av att se över förordningen mot bakgrund av t.ex. att förbudet mot utvinning av uran togs bort i januari 2026. Verksamheterna De som planerar att bedriva verksamhet som omfattas av den nya kärnämneskontrollförordningen berörs i huvudsak genom att den ansvariga myndighetens tillsyn kan medföra viss administration och tidsåtgång hos verksamheten. De verksamheter som berörs är i huvudsak presumtiva tillståndshavare. Dessa konsekvenser bedöms dock vara mycket begränsade. Redan i dag står tillståndshavare enligt kärntekniklagen och verksamheter och företag som endast hanterar små mängder kärnämne under tillsyn av SSM, och betalar avgift för den kontroll som SSM har utfört. Avgiften disponeras inte av myndigheten. Verksamheter som hanterar små mängder kärnämne kan vara aktuella för att ingå i en nationell LOF. För verksamheter som kan ingå i en nationell LOF kan det inledningsvis uppstå begränsade administrativa kostnader med t.ex. ansökan om att ingå i en nationell LOF. Förslaget bedöms dock som övervägande positivt för dessa verksamheter, eftersom det medför lättnader i rapporteringsansvar och administration av skyldigheter enligt den nya kärnämneskontrollförordningen. De verksamheter som kan beröras är vissa aktörer med små mängder kärnämne, t.ex. företag, sjukhus, högskolor, forskningsinstitut och universitet. Att straffbestämmelsen upphävs bedöms inte påverka dem som är kärnämneskontrollsskyldiga. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet Inledande bestämmelser 1 §    Denna lag innehåller bestämmelser om kärnteknisk verksamhet och kärnämneskontroll och om anmälningsskyldighet för viss annan verksamhet som har anknytning till kärnteknisk verksamhet. Paragrafen innehåller en övergripande beskrivning av lagens innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. I paragrafen tas förkortningen ”m.m.” bort. I stället införs en upplysning om att lagen, utöver kärnteknisk verksamhet, även innehåller bestämmelser om kärnämneskontroll och om anmälningsskyldighet för viss annan verksamhet som har anknytning till kärnteknisk verksamhet. Anmälningsskyldighet för viss verksamhet regleras i 7 a–7 c §§. Hittillsvarande andra stycket flyttas till 2 §. 2 §    I denna lag avses med 1. kärnteknisk verksamhet: a) uppförande, innehav eller drift av en kärnteknisk anläggning, b) förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämnen eller kärnavfall, c) införsel till riket av kärnämnen eller kärnavfall, d) utförsel ur riket av kärnavfall, och e) utvinning av kärnämnen och bearbetning för koncentration av utvunna kärnämnen, 2. kärnteknisk anläggning: a) anläggning för utvinning av kärnenergi (kärnkraftsreaktor), b) annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske, såsom forskningsreaktor, c) anläggning för isotopanrikning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämnen, med undantag för en anläggning där det bedrivs sådan verksamhet som avses i 1 e, och d) anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall, 3. kärnämne: a) uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller förening i vilken ett sådant ämne ingår, b) torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken ett sådant ämne ingår, och c) använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar, 4. kärnavfall: a) använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar, b) radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk anläggning och som inte har framställts eller tagits ur anläggningen för att användas i undervisnings- eller forskningssyfte eller för medicinska, jordbrukstekniska eller kommersiella ändamål, c) material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning och blivit radioaktivt förorenat samt inte längre ska användas i en sådan anläggning, och d) radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som avvecklas, 5. kärnteknisk utrustning: a) utrustning eller material som särskilt har konstruerats eller ställts i ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämnen, och b) utrustning eller material som kan användas för framställning av kärnladdningar, 6. radiologisk nödsituation: en plötsligt inträffad händelse som a) inbegriper en strålkälla, b) har medfört eller kan befaras medföra skada, och c) kräver omedelbara åtgärder, 7. geologiskt slutförvar: en anläggning för slutförvaring som är placerad i berggrunden och som ska ge isolering från biosfären av kärnavfall, kärnämnen som inte ska användas på nytt eller annat radioaktivt avfall, 8. Euratoms kärnämneskontrollförordning: kommissionens förordning (Euratom) 2025/974 av den 26 maj 2025 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll, 9. kärnämneskontrollskyldig: den som omfattas av Euratoms kärnämnes-kontrollförordning enligt artikel 1 i den förordningen, och 10. nationell LOF: en anläggning enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning som vissa innehavare av små mängder kärnämne kan ingå i och som uppfyller de förutsättningar som framgår av artiklarna 2.29 och 37 i Euratoms kärnämneskontrollförordning. I paragrafen förklaras innebörden av ord och uttryck som förekommer i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. I första punkten, som är ny och i sak motsvarar hittillsvarande 1 § andra stycket, förklaras vad som avses med kärnteknisk verksamhet. I andra–sjunde punkterna, görs följdändringar avseende numreringen på grund av att en ny punkt 1 införs. I åttonde punkten, som är ny, införs en kortform för kommissionens förordning (Euratom) 2025/974 av den 26 maj 2025 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll. Kortformen används i 15 b–15 c, 16 och 18 §§. I nionde punkten, som är ny, förklaras vad som avses med kärnämneskontrollskyldig. Uttrycket förklaras genom en hänvisning till artikel 1 i kärnämneskontrollförordningen. Av artikel 1 framgår att förordningen tillämpas på varje person eller företag som uppför eller driver en anläggning för att framställa, separera, upparbeta, lagra, slutförvara eller på annat sätt använda ett kärnämne under förutsättning av att något undantag i förordningen inte är tillämpligt. I artikel 2.4 förklaras vad som avses med kärnämnen – malmer, råmaterial och speciella klyvbara material – genom en hänvisning till artikel 197 i Euratomfördraget och i artikel 2.27 förklaras vad som avses med en anläggning. I tionde punkten, som är ny, förklaras vad som avses med en nationell LOF. En nationell LOF är en anläggning som vissa innehavare av små mängder kärnämne kan ingå i. Av hänvisningen till artiklarna 2.29 och 37 följer att vissa kärnämneskontrollskyldiga med små mängder av ett visst kärnämne – råmaterial och speciella klyvbara material – kan ingå i en nationell LOF. En nationell LOF inrättas av en ansvarig myndighet i enlighet med kriterier som bestäms av kommissionen och medlemsstaten där materialet förvaras, och det sammanlagda inventariet av råmaterial och speciella klyvbara material får inte överstiga ett effektivt kilogram. Innebörden av uttrycken råmaterial och speciella klyvbara material förklaras i artikel 2.4 i kärnämneskontrollförordningen genom en hänvisning till artikel 197 i Euratomfördraget. Innebörden av uttrycket effektivt kilogram förklaras i artikel 2.16 i kärnämneskontrollförordningen. En nationell LOF räknas alltså enligt kärnämneskontrollförordningen som en anläggning, men i praktiken är en nationell LOF en administrativ konstruktion som olika innehavare med små mängder kärnämne kan ingå i. En nationell LOF ändrar alltså inte var eller hur kärnämne hanteras eller förvaras. Inrättandet av en nationell LOF påverkar endast till vem en kärnämneskontrollskyldig behöver redovisa skyldigheterna enligt kärnämneskontrollförordningen, se 15 c §. Enligt 15 b § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter som avgränsar vilka kärnämneskontrollskyldiga som kan ingå i en nationell LOF i Sverige. Övriga ändringar i paragrafen är endast redaktionella och innebär inga ändringar i sak. Allmänna skyldigheter för tillståndshavare 10 d §    Den som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet ska se till att det utförs bedömningar av om anläggningar och anordningar i verksamheten överensstämmer med de säkerhetskrav som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. I paragrafen, som är ny, anges tillståndshavarens skyldighet att se till att det utförs bedömningar av överensstämmelse i fråga om anläggningar och anordningar i en kärnteknisk verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1. Paragrafen uppställer ett grundläggande krav på att bedömningar av överensstämmelse ska utföras. Det är den som bedriver kärnteknisk verksamhet, dvs. tillståndshavaren, som ska se till att dessa åtgärder utförs. Detta innebär att åtgärderna kan vidtas i en tillståndshavares egen regi eller att tillståndshavaren ger uppdrag åt en tillverkare, leverantör, entreprenör eller ett ackrediterat organ att vidta åtgärderna. Det slutliga ansvaret för att nödvändiga åtgärder vidtas och att de utförs på ett riktigt sätt ligger dock alltid på tillståndshavaren. Med bedömning av överenstämmelse avses den process där det visas om specificerade krav på anläggningar och anordningar som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen uppfylls. Åtgärder som kan bli aktuella i processen är, enskilt eller i kombination, analys, besiktning, certifiering, provning, kontroll, kvalificering och verifiering. Certifiering kan t.ex. avse ett ledningssystem eller personer med sådana uppgifter som omfattas av särskilda krav. Kvalificering kan handla om att en viss tillverknings- eller provningsprocess uppfyller ställda krav. Vilka krav på bedömning av överensstämmelse som är aktuella framgår av föreskrifter som meddelas med stöd av 10 e § 1. Krav på bedömning av överensstämmelse ställs på strukturer, system och komponenter som en anläggning eller anordning består av eller som finns i en kärnteknisk verksamhet. Strukturer avser exempelvis byggnadsdelar eller delar som stödjer eller skyddar byggnadsdelar i en anläggning. System avser en sammansättning av flera fysiska delar, dvs. strukturer eller komponenter, i syfte att utföra en specifik funktion. Komponenter avser enskilda fysiska eller tekniska delar. Exempel på sådant som kan betraktas som komponenter är pumpar, ventiler, turbiner, rör, cisterner och behållare. Bedömning av överensstämmelse ska göras under en kärnteknisk verksamhets alla faser – från tillverkningsprocessen av strukturer och komponenter, under uppförande, drift och avveckling av en anläggning och till dess att verksamheten har upphört. 10 e §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. sådana bedömningar av överensstämmelse som avses i 10 d §, och 2. vilka krav ett organ för bedömning av överensstämmelse ska uppfylla när det krävs ett sådant organ enligt föreskrifter som avses i 1. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bedömning av överenstämmelse. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 9 §. Övervägandena finns i avsnitt 4.1 och 4.3. Första punkten förtydligas i förhållande till hittillsvarande 9 § genom att ”provning, kontroll eller besiktning” ersätts med ”bedömning av överensstämmelse”. I författningskommentaren till 10 d § förklaras vad som avses med bedömning av överensstämmelse. Föreskrifter enligt första punkten kan exempelvis avse sådana provnings- och kontrollåtgärder som behövs under tillverkning eller installation av strukturer, system och komponenter för att säkerställa att de håller den kvalitet som behövs med hänsyn till säkerheten. Det kan även gälla provningsåtgärder som behövs under driften av en kärnteknisk anläggning för att i tid upptäcka skador eller andra åldersrelaterade försämringar. Föreskrifterna kan också avse att viss bedömning av överensstämmelse ska utföras av ett ackrediterat organ. Bemyndigandet i andra punkten är nytt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sektorsspecifika krav som ska gälla för organ för bedömning av överensstämmelse, t.ex. att organen ska vara ackrediterade och vilka krav som ska gälla för ackreditering. Dessa föreskrifter kan innehålla såväl kompletterande som helt nya krav i förhållande till de allmänna föreskrifter som meddelas av Swedac eller av andra nationella ackrediteringsorgan inom EU. De allmänna föreskrifter som nationella ackrediteringsorgan meddelar bygger på harmoniserade standarder. Sektorsspecifika krav kan avse krav på oberoende ställning, kompetens och resurser som ett organ måste uppfylla för att vara ackrediterat. Krav på oberoende ställning hos ackrediterade organ kan avse förhållandet till berörd tillståndshavare och de leverantörer, tillverkare, entreprenörer och underentreprenörer samt andra uppdragstagare som tillståndshavaren anlitar. Krav på kompetens kan avse den specifika kunskap som behövs för att utföra en viss uppgift. Föreskrifterna kan också avse de krav på ekonomiska, administrativa och tekniska resurser och krav på personal som det ackrediterade organet behöver för uppgifterna i fråga. Dessutom kan föreskrifter meddelas om krav på ett redan ackrediterat organ, exempelvis på rapportering och på att lämna information. Återkallelse av tillstånd 15 §    Ett tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet får återkallas av den som har meddelat tillståndet, om 1. villkor som har beslutats med stöd av 8 § inte uppfylls och avvikelsen är av väsentlig betydelse från säkerhetssynpunkt, 2. skyldigheter som anges i 11 och 12 §§ inte uppfylls och det finns synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt, 3. det i annat fall finns synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt, eller 4. de skyldigheter som avses i 10 d eller 13 § inte uppfylls och avvikelsen är av väsentlig betydelse från säkerhetsynpunkt. I paragrafen anges när ett tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet får återkallas. Övervägandena finns i avsnitt 4.2. I första punkten utgår hänvisningen till 9 §. Den ersätts med en hänvisning till 10 d § i fjärde punkten. Förtydligandena i första och fjärde punkterna att en avvikelse ska vara av väsentlig betydelse från säkerhetssynpunkt innebär inte någon ändring i sak. En avvikelse av väsentlig betydelse i förhållande till skyldigheten att se till att det utförs bedömningar av överensstämmelse (10 d §) kan vara att ett system av stor betydelse för säkerheten i en kärnteknisk anläggning inte har kontrollerats i tillräcklig omfattning, vilket fått till följd att brister inte har upptäckts i tid och en radiologisk nödsituation med utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivningen har uppkommit. I övrigt görs språkliga och redaktionella ändringar. Nationell LOF 15 b §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förutsättningarna för att inrätta en nationell LOF utöver de som följer av Euratoms kärnämneskontrollförordning. I paragrafen, som är ny, ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om inrättandet av en nationell LOF. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Genom bemyndigandet kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer avgränsa vilka kärnämneskontrollskyldiga som kan ingå i en nationell LOF, utöver vad som följer av kärnämneskontrollförordningen. Enligt kärnämneskontrollförordningen får det sammanlagda inventariet av råmaterial eller speciella klyvbara material inte överstiga ett effektivt kilogram, och det får heller inte vara en sådan anläggning som räknas upp i artikel 2.27 a. Det innebär alltså att vissa anläggningar inte kan ingå i en nationell LOF. Det gäller t.ex. en reaktor, en kritisk anläggning, en konverteringsanläggning, en framställningsanläggning, en upparbetningsanläggning, en anläggning för isotopseparation, en särskild anläggning för lagring, en inkapslingsanläggning, ett geologiskt slutförvar, en anläggning för behandling, lagring eller slutförvaring av avfall och varje annan plats där råmaterial och speciella klyvbara material förvaras eller regelbundet används i mängder som överstiger ett effektivt kilogram. Bemyndigandet innebär alltså i praktiken att fler kriterier än vad som följer av kärnämneskontrollförordningen kan behöva vara uppfyllda för att den som är kärnämneskontrollskyldig ska kunna ingå i en nationell LOF. Vad som avses med en nationell LOF framgår av 2 §. 15 c §    Den som är kärnämneskontrollskyldig och som ingår i en nationell LOF ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter, handlingar och rapporter som enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning annars skulle ha lämnats till kommissionen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i första stycket att lämna uppgifter, handlingar och rapporter enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning. I paragrafen, som är ny, ges den som är kärnämneskontrollskyldig och som ingår i en nationell LOF en skyldighet att ge in uppgifter, handlingar och rapporter enligt kärnämneskontrollförordningen som annars skulle ha lämnats till kommissionen till den myndighet som regeringen bestämmer, och en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från det kravet. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. I första stycket införs en skyldighet för en kärnämneskontrollskyldig att till den ansvariga myndigheten lämna de uppgifter, handlingar och rapporter som skulle ha lämnats till kommissionen om den kärnämneskontrollskyldiga inte hade ingått i en nationell LOF. Paragrafen innebär att den som är kärnämneskontrollskyldig som utgångspunkt bland annat ska redovisa sin grundläggande tekniska beskrivning av anläggningen (artikel 3), betydande ändringar av den tekniska beskrivningen (artikel 5), ramprogram och förändringar av ramprogrammet och verksamhetsprogram (artikel 7), bokföringsrapporter (artiklarna 9 och 12) och inventarieförändringar (artikel 14) till den ansvariga myndigheten i stället för till kommissionen. I andra stycket ges en möjlighet att anpassa skyldigheten enligt första stycket. Huvudregeln är att den som är kärnämneskontrollskyldig och som ingår i en nationell LOF ska lämna de uppgifter, handlingar och rapporter som krävs enligt kärnämneskontrollförordningen till den ansvariga myndigheten. En medlemsstat där materialet förvaras och kommissionen kan enligt artikel 2.29 komma överens om kriterier för en nationell LOF. Om kriterierna medger anpassning av vilka uppgifter, handlingar och rapporter som behöver redovisas, ska det vara möjligt att anpassa redovisningsskyldigheten. Bemyndigandet ger alltså en möjlighet att anpassa de redovisningskrav som den kärnämneskontrollskyldiga har gentemot myndigheten genom föreskrifter. Sådana föreskrifter kan innehålla undantag eller innebära att beslut om undantag får fattas i det enskilda fallet. Tillsyn 16 §    Den myndighet som regeringen bestämmer har tillsyn över att Euratoms kärnämneskontrollförordning, denna lag och villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs samt övervakar och kontrollerar slutförvar. I paragrafen framgår vad tillsynen omfattar och att det är regeringen som bestämmer vilken myndighet som ska utöva tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. Det görs ett tillägg om att tillsynen även ska omfatta att kärnämneskontrollförordningen följs. Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella. 17 §    Den som bedriver eller har tillstånd att bedriva en kärnteknisk verksamhet, den som är anmälningsskyldig enligt 7 a–7 c §§, den som tar befattning med utrustning som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 7 c § och den som är kärnämneskontrollskyldig ska på begäran av tillsynsmyndigheten 1. lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som myndigheten behöver för tillsynen, och 2. ge myndigheten tillträde till en anläggning eller plats där verksamhet bedrivs för undersökningar och provtagningar, i den omfattning som behövs för tillsynen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en skyldighet enligt första stycket även ska gälla gentemot den som utsetts som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Polismyndigheten ska på begäran av tillsynsmyndigheten lämna det biträde som behövs för tillsynen. I paragrafen regleras vilka skyldigheter den som omfattas av lagen har gentemot tillsynsmyndigheten. Överväganden finns i avsnitt 5.6. I första stycket läggs det till att den som är kärnämneskontrollskyldig ska lämna tillsynsmyndigheten de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen och att myndigheten ska få tillträde till anläggning eller plats där verksamheten bedrivs för undersökningar och provtagningar i den omfattning som behövs för tillsynen. Av 2 § 10 framgår vad som avses med kärnämneskontrollskyldig. Tillägget innebär att tillsynsmyndighetens befogenheter utvidgas till verksamhetsutövare som har skyldigheter enligt kärnämneskontrollförordningen utan att vara tillståndshavare enligt lagen. I tredje stycket förtydligas att Polismyndighetens biträde ska lämnas efter begäran av tillsynsmyndigheten. Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella. 18 §    Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden mot tillståndshavaren eller den som är kärnämneskontrollskyldig som behövs för att Euratoms kärnämneskontrollförordning, denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas. Tillsynsmyndigheten får även besluta om verkställandet av sanktioner enligt artikel 83.1 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. Om någon inte vidtar en åtgärd som ska vidtas enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning, denna lag, föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller ett föreläggande av tillsynsmyndigheten, får myndigheten vidta åtgärden på den åtgärdsskyldiges bekostnad. I paragrafen framgår vilka åtgärder som en tillsynsmyndighet kan vidta inom ramen för tillsynen. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. I första och tredje styckena läggs det till att tillsynsmyndighetens befogenhet att vidta åtgärder enligt paragrafen även gäller mot den som är kärnämneskontrollskyldig och som inte uppfyller sina skyldigheter enligt kärnämneskontrollförordningen. Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella. Att den uttryckliga möjligheten att meddela förbud tas bort, innebär ingen ändring i sak, eftersom ett föreläggande även kan omfatta ett förbud mot att vidta en viss åtgärd. Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396) 3 kap. Grundläggande bestämmelser om skydd mot joniserande strålning Försiktighet och kompetens 10 a §    Den som bedriver en verksamhet med joniserande strålning eller verksamhet i en omgivning med joniserande strålning, eller som sysselsätter någon för att utföra arbete i en sådan verksamhet, ska se till att det utförs bedömningar av om de tekniska anordningar och den utrustning för mätning eller strålskydd som används i verksamheten överensstämmer med de strålskyddskrav som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. I paragrafen, som är ny, anges verksamhetsutövarens ansvar att se till att det utförs bedömningar av överensstämmelse av tekniska anordningar och utrustning för mätning eller strålskydd. Övervägandena finns i avsnitt 4.1. Åtgärderna kan vidtas i verksamhetsutövarens egen regi eller genom att verksamhetsutövaren anlitar någon annan att vidta åtgärderna. Det slutliga ansvaret för att nödvändiga åtgärder vidtas ligger dock alltid på verksamhetsutövaren. Med en teknisk anordning avses i detta sammanhang en anordning som kan alstra joniserande strålning eller som innehåller ett radioaktivt ämne. Med bedömning av överenstämmelse avses den process där det visas om specificerade krav på tekniska anordningar och utrustning för mätning eller strålskydd som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen uppfylls. Vilka krav på bedömning av överensstämmelse som är aktuella framgår av föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 14 § 2. Åtgärder som kan bli aktuella i processen är, enskilt eller i kombination, analys, kalibrering, besiktning, certifiering, provning, kontroll och verifiering. Det kan till exempel gälla leveranskontroll av en ny strålkälla eller en teknisk anordning i vilken ingrepp har gjorts innan den börjar användas i verksamheten. Det kan även gälla sådana funktions- och prestandakontroller av tekniska anordningar eller mät- eller övervakningsutrustningar som behöver utföras i den omfattning och med de tidsintervall som krävs för att säkerställa funktion och strålskydd. 7 kap. Tekniska anordningar som kan alstra icke-joniserande strålning Försiktighet och kompetens 1 a §    Den som bedriver en verksamhet eller sysselsätter någon med att utföra arbete där det används en teknisk anordning som kan alstra icke-joniserande strålning ska se till att det utförs bedömningar av om de tekniska anordningar och den utrustning för mätning eller strålskydd som används i verksamheten överensstämmer med de strålskyddskrav som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. I paragrafen, som är ny, anges verksamhetsutövarens ansvar att se till att det utförs bedömningar av överensstämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 4.1. Åtgärderna kan vidtas i verksamhetsutövarens egen regi eller genom att verksamhetsutövaren anlitar någon annan att vidta åtgärderna. Det slutliga ansvaret för att nödvändiga åtgärder vidtas ligger dock alltid på verksamhetsutövaren. Med en teknisk anordning avses i detta sammanhang en anordning som kan alstra icke-joniserande strålning. Med bedömning av överenstämmelse avses den process där det visas om specificerade krav på tekniska anordningar och utrustning för mätning eller strålskydd som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen uppfylls. Vilka krav på bedömning av överensstämmelse som är aktuella framgår av föreskrifter som meddelas med stöd av 8 kap. 14 § 2. Åtgärder som kan bli aktuella i processen är, enskilt eller i kombination, analys, kalibrering, besiktning, certifiering, provning, kontroll och verifiering. Det kan till exempel gälla leveranskontroll av en ny teknisk anordning eller en teknisk anordning i vilken ingrepp har gjorts innan den börjar användas i verksamheten. Det kan även gälla sådana funktions- och prestandakontroller av tekniska anordningar eller mät- eller övervakningsutrustningar som behöver utföras i den omfattning och med de tidsintervall som krävs för att säkerställa funktion och strålskydd. 8 kap. Tillsyn Föreskrifter 14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som har betydelse från strålskyddssynpunkt om 1. mät- och skyddsutrustningar, 2. sådana bedömningar av överensstämmelse som avses i 3 kap. 10 a § och 7 kap. 1 a §, och 3. vilka krav en fysisk person eller ett organ för bedömning av överensstämmelse ska uppfylla när det krävs en sådan person eller ett sådant organ enligt föreskrifter som avses i 2. Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om mät- och skyddsutrustningar och åtgärder för bedömning av överenstämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 4.1 och 4.3. Bemyndigandet i andra punkten ändras så att föreskrifter får meddelas om skyldigheten att utföra bedömning av överensstämmelse. I författningskommentaren till 3 kap. 10 a § och 7 kap. 1 a § förklaras vad som avses med bedömning av överensstämmelse. Punkten kan även avse föreskrifter om sådana åtgärder för bedömning av överensstämmelse som krävs för individuell dosövervakning och som ska utföras av en godkänd persondosimetritjänst. Enligt den nya tredje punkten får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om de specifika krav som organ för bedömning av överensstämmelse måste uppfylla för att få genomföra bedömning av överensstämmelse i verksamheter med strålning. Detta kan vara såväl kompletterande som helt nya krav i förhållande till de allmänna föreskrifter som meddelas av Swedac eller av andra nationella ackrediteringsorgan inom EU. De allmänna föreskrifter som nationella ackrediteringsorgan meddelar bygger på harmoniserade standarder. De sektorsspecifika föreskrifterna kan avse krav på oberoende ställning, kompetens och resurser som ett organ måste uppfylla för att vara ackrediterat. Krav på oberoende ställning hos ackrediterade organ kan avse förhållandet till den berörda verksamhetsutövaren och till de leverantörer, tillverkare och andra uppdragstagare som denne anlitar. Krav på kompetens kan avse den specifika kunskap som behövs för att utföra en viss uppgift. Föreskrifterna kan också avse de krav på ekonomiska, administrativa och tekniska resurser och krav på personal som det ackrediterade organet behöver för uppgifterna i fråga. Tredje punkten omfattar även föreskrifter om de krav en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller persondosimetritjänster måste uppfylla för att få genomföra bedömningar av överensstämmelse i en verksamhet med joniserande strålning. Föreskrifterna kan t.ex. handla om krav på att en persondosimetritjänst ska vara godkänd av behörig myndighet. Sådana föreskrifter kan också, på liknande sätt som för ackrediterade organ, avse krav på administrativa och tekniska resurser och krav på personal som en persondosimetritjänst måste uppfylla för att bli godkänd. Sammanfattning av promemorian En ny och tydligare reglering av bedömning av överensstämmelse med krav för verksamheter med joniserande strålning I denna promemoria lämnas förslag i syfte att skapa en ny och tydligare reglering av provning, kalibrering, kontroll, certifiering, kvalificering, besiktning och verifiering (bedömning av överensstämmelse) för verksamheter med joniserande strålning. Förslagen innebär ändringar i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet, strålskyddslagen (2018:396) och strålskyddsförordningen (2018:506). Det föreslås att grundläggande krav på bedömning av överensstämmelse ska förtydligas. Det föreslås också att Strålsäkerhetsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om krav som ackrediterade organ ska uppfylla för att få utföra bedömning av överensstämmelse. Dessutom föreslås att persondosimetritjänster ska godkännas av Strålsäkerhetsmyndigheten samt ett förtydligat mandat för regeringen och Strålsäkerhetsmyndigheten att meddela föreskrifter om sådana tjänster. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet dels att nuvarande 9 § ska betecknas 10 e §, dels att den nya 10 e § och 15 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 10 d §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 d § Den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet ska se till att anläggningar och anordningar för kärnteknisk verksamhet genomgår bedömning av överensstämmelse med de säkerhetskrav som följer av denna lag, i den utsträckning som behövs. 9 § I fråga om anordningar för kärnteknisk verksamhet som är av betydelse från säkerhetssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om provning, kontroll eller besiktning. 10 e § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. bedömning av överensstämmelse av anläggningar och anordningar för kärnteknisk verksamhet, och 2. vilka krav ett ackrediterat organ ska uppfylla för att få genomföra bedömning av överensstämmelse. 15 § Ett tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet kan återkallas av den som har meddelat tillståndet om Ett tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet får återkallas av den som har meddelat tillståndet, om 1. villkor eller föreskrifter som uppställts med stöd av 8 eller 9 § i något väsentligt avseende inte iakttas, 1. villkor som har beslutats med stöd av 8 § inte uppfylls och avvikelsen är av väsentlig betydelse från säkerhetssynpunkt, 2. vad som föreskrivs i 11 eller 12 § inte iakttas och det föreligger synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt, 2. skyldigheter som anges i 11 och 12 §§ inte uppfylls och det finns synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt, 3. det i annat fall finns synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt, eller 4. de skyldigheter som avses i 13 § i väsentlig mån åsidosätts. 4. de skyldigheter som avses i 10 d eller 13 § inte uppfylls och avvikelsen är av väsentlig betydelse från säkerhetssynpunkt. Denna lag träder i kraft den 1 april 2026. Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396) Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (2018:396) dels att 8 kap. 14 § ska upphöra att gälla, dels att 3 kap. 10 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 12 § och 3 kap. 18 §, av följande lydelse, Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 12 § Med persondosimetritjänst avses i denna lag en fysisk eller juridisk person som kalibrerar, avläser eller tolkar anordningar för individuell dosövervakning, bedömer stråldoser eller mäter radioaktivitet i människokroppen eller i biologiska prover. 3 kap. 10 § Den som bedriver en verksamhet med joniserande strålning eller verksamhet i en omgivning med joniserande strålning eller som sysselsätter någon för att utföra arbete i en sådan verksamhet ska i den utsträckning som behövs från strålskyddssynpunkt och med hänsyn till verksamhetens eller arbetets art och andra förhållanden 1. kontrollera och upprätthålla strålskyddet på de platser där strålning kan förekomma, 2. underhålla de tekniska anordningar och den utrustning för mätning eller strålskydd som används i verksamheten, 3. vidta de åtgärder och försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människors hälsa eller miljön, och 3. vidta de åtgärder och försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människors hälsa eller miljön, 4. se till att alla som arbetar i verksamheten och kan komma att exponeras för joniserande strålning har a) god kännedom om de förhållanden, villkor och föreskrifter som verksamheten bedrivs under, b) kunskap om de risker som kan vara förenade med verksamheten, och c) den kompetens som behövs för att strålskyddet ska fungera tillfredsställande. c) den kompetens som behövs för att strålskyddet ska fungera tillfredsställande, och 5. se till att de anläggningar, tekniska anordningar och den utrustning för mätning eller strålskydd som används i verksamheten genomgår bedömning av överensstämmelse. 18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som har betydelse från strålskyddssynpunkt om 1. mät- och skyddsutrustningar, 2. bedömning av överensstämmelse, och 3. vilka krav ett ackrediterat organ eller en persondosimetritjänst ska uppfylla för att få genomföra bedömning av överenstämmelse. Denna lag träder i kraft den 1 april 2026. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från Forsmarks Kraftgrupp AB, Kungliga tekniska högskolan, Lokala säkerhetsnämnden vid Oskarshamns kärnkraftverk, Lokala säkerhetsnämnden vid Ringhals kärnkraftverk, Ringhals AB, Statens energimyndighet, Strålsäkerhetsmyndigheten, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedish Qualification Centre, Uniper Sverige AB och Vattenfall AB. Yttrandet från Uniper Sverige AB omfattar även synpunkter från Sydkraft Nuclear Power AB, Barsebäck Kraft AB, OKG Aktiebolag och Westinghouse Electric Sweden AB. Därutöver har ett yttrande inkommit från AB SVAFO. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Blykalla AB, Chalmers tekniska högskola, Cyclife Sweden, E.ON Sverige AB, Energiforsk, Energiföretagen Sverige – Swedenergy – AB, Fortum Sverige AB, GE Hitachi Nuclear Energy, Kärnfull Next AB, Lokala säkerhetsnämnden vid Forsmark kärnkraftverk, Nationell samordnare för utbyggnad av kärnkraft (KN 2024:01), Nordic Nuclear Energy AB, Riksrevisionen Rolls-Royce SMR, Studsvik Nuclear AB, Svensk Näringsliv och Westinghouse Electric Sweden AB. Kommissionens förordning (Euratom) 2025/974 av den 26 maj 2025 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll Sammanfattning av promemorian Kompletterande bestämmelser till kärnämneskontrollförordningen Promemorian innehåller förslag som behövs för att komplettera en ny förordning under Euratom om kärnämneskontroll. I promemorian föreslås ändringar i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet och förordningen (2008:452) med instruktion för Strålsäkerhetsmyndigheten. Förslagen innebär i huvudsak: Strålsäkerhetsmyndigheten ska få inrätta och administrera ett särskilt materialbalansområde för kärnämneskontroll som kallas nationell LOF. Verksamhetsutövare som ingår i en nationell LOF ska redovisa uppgifter, handlingar och rapporter till Strålsäkerhetsmyndigheten i stället för till kommissionen. Strålsäkerhetsmyndigheten ska utöva tillsyn över att kärnämneskontrollförordningen följs. Strålsäkerhetsmyndigheten ska utföra de uppgifter som medlemsstaten har enligt kärnämneskontrollförordningen och även i fortsättningen vara områdesföreträdare med uppgiften att lämna en allmän beskrivning med relevant information till kommissionen. Överträdelser av kärnämneskontrollförordningen ska inte vara straffbara. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet Regeringen föreskriver i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet dels att 27 b § ska upphöra att gälla, dels att 1, 2, 16, 17 och 18 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 15 b–15 d §§, och närmast före 15 b § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller kärnteknisk verksamhet m.m. Denna lag gäller kärnteknisk verksamhet och innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet för viss verksamhet och bestämmelser som kompletterar kärnämneskontrollförordningen. Med sådan verksamhet avses Med kärnteknisk verksamhet avses 1. uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning, 1. uppförande, innehav eller drift av en kärnteknisk anläggning. 2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämne eller kärnavfall, 2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämnen eller kärnavfall, och 3. införsel till riket av kärnämne eller kärnavfall, och 3. införsel till riket av kärnämnen eller kärnavfall, och 4. utförsel ur riket av kärnavfall. 2 § I denna lag avses med 1. kärnteknisk anläggning: a) anläggning för utvinning av kärnenergi (kärnkraftsreaktor), b) annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske, såsom forskningsreaktor, c) anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne, och c) anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämnen, och c) anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne, och d) anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall, 2. kärnämne: a) uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller förening i vilken sådant ämne ingår, a) uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller förening i vilken ett sådant ämne ingår, b) torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken sådant ämne ingår, och b) torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken ett sådant ämne ingår, och c) använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar, 3. kärnavfall: a) använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar, b) radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk anläggning och som inte har framställts eller tagits ur anläggningen för att användas i undervisnings- eller forskningssyfte eller för medicinska, jordbrukstekniska eller kommersiella ändamål, c) material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning och blivit radioaktivt förorenat samt inte längre ska användas i en sådan anläggning, och d) radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som avvecklas, 4. permanent avstängd kärnkraftsreaktor: en kärnkraftsreaktor där verksamheten med elproduktion har upphört och inte kommer att återupptas eller en reaktor som inte har levererat el till elnätet de senaste fem åren, 5. kärnteknisk utrustning: a) utrustning eller material som särskilt har konstruerats eller ställts i ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne, och b) utrustning eller material som kan användas för framställning av kärnladdningar, 6. radiologisk nödsituation: en plötsligt inträffad händelse som a) inbegriper en strålkälla, b) har medfört eller kan befaras medföra skada, och c) kräver omedelbara åtgärder, och c) kräver omedelbara åtgärder, 7. geologiskt slutförvar: en anläggning för slutförvaring som är placerad i en geologisk formation under jordytan och som ska ge isolering från biosfären av a) kärnavfall, b) kärnämne som inte ska användas på nytt, eller b) kärnämnen som inte ska användas på nytt, eller c) annat radioaktivt avfall. c) annat radioaktivt avfall, 8. kärnämneskontrollförordningen: kommissionens förordning (Euratom) 2025/974 av den 26 maj 2025 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll 9. anläggningsinnehavare: den som omfattas av kärnämnes-kontrollförordningen enligt artikel 1 i samma förordning och 10. nationell lokal på annan plats (nationell LOF): detsamma som i artikel 2.29 och artikel 37 i kärnämneskontrollförordningen. Nationell LOF 15 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för att inrätta en nationell LOF enligt artikel 2.29 och artikel 37 i kärnämneskontrollförordningen. 15 c § En anläggningsinnehavare vars anläggning ingår i en nationell LOF ska lämna uppgifter, handlingar och rapporter enligt kärnämneskontrollförordningen till den myndighet som regeringen bestämmer i stället för till kommissionen. 15 d § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet att lämna in uppgifter, handlingar och rapporter enligt kärnämneskontrollförordningen för anläggningsinnehavare som omfattas av 15 c §, 16 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt övervakning och kontroll av slutförvar utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Den myndighet som regeringen bestämmer övervakar och kontrollerar slutförvar samt har tillsyn över att kärnämneskontrollförordningen, denna lag och villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs. 17 § Den som bedriver eller har tillstånd att bedriva en kärnteknisk verksamhet, den som är anmälningsskyldig enligt 7 a–7 c §§ och den som tar befattning med utrustning som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 7 c § skall på begäran av tillsynsmyndigheten Den som bedriver eller har tillstånd att bedriva en kärnteknisk verksamhet, den som är anmälningsskyldig enligt 7 a–7 c §§, den som tar befattning med utrustning som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 7 c § och den som är anläggningsinnehavare ska på begäran av tillsynsmyndigheten 1. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingarna som behövs för tillsynen, och 1. lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som myndigheten behöver för tillsynen, och 2. ge myndigheten tillträde till anläggning eller plats där han bedriver verksamhet för undersökningar och provtagningar, i den omfattning som behövs för tillsynen. 2. ge myndigheten tillträde till en anläggning eller plats, där verksamhet bedrivs, för undersökningar och provtagningar, i den omfattnings som behövs för tillsynen. En skyldighet enligt första stycket gäller i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även gentemot den som utsetts som övervakare av de förpliktelser som uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en skyldighet enligt första stycket även gäller gentemot den som utsetts som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Polismyndigheten ska på begäran av tillsynsmyndigheten lämna det biträde som behövs för tillsynen. 18 § Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt meddela tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen skall följas. Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden mot tillståndshavaren eller anläggningsinnehavaren som behövs för att kärnämneskontrollförordningen, denna lag, föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas. Tillsynsmyndigheten får även besluta om verkställandet av sanktioner enligt artikel 83.1 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten låta vidta åtgärden på hans bekostnad. Om någon inte vidtar en åtgärd som denne är skyldig att vidta enligt kärnämneskontrollförordningen, denna lag, föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller ett föreläggande av tillsynsmyndigheten, får myndigheten vidta åtgärden på dennes bekostnad. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från Blykalla, Forsmarks kraftgrupp AB, Kungl. Tekniska högskolan, Inspektionen för strategiska produkter, Karolinska Institutet, Lunds universitet, Läkemedelselsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, OKG Aktiebolag, Polismyndigheten, Ringhals AB, Strålsäkerhetsmyndigheten, Svensk kärnbränslehantering AB, Sveriges geologiska undersökning, Totalförsvarets forskningsinstitut, Tullverket, Vattenfall AB, Westinghouse Electric Sweden och Åklagarmyndigheten. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: AB Svafo, Chalmers tekniska högskola, Cyclife Sweden AB, Fortum AB, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige, Karolinska Universitetssjukhuset, Naturskyddsföreningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Statens skolverk, Stockholm International Peace Research Institute, Stockholms universitet, Studsvik Nuclear AB, Svemin, Svenskt näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner, Umeå universitet, Uppsala universitet och Uniper. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet dels att 27 b § ska upphöra att gälla, dels att nuvarande 9 § ska betecknas 10 e §, dels att 1 och 2 §§, den nya 10 e § och 15, 16, 17 och 18 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 10 d och 15 b–15 d §§, och närmast före 15 b § en ny rubrik av följande lydelse. Lydelse enligt lagrådsremissen Ändamålsenliga säkerhets- och strålskyddskrav för utvinning och bearbetning av kärnämnen Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller kärnteknisk verksamhet, m.m. Denna lag innehåller bestämmelser om kärnteknisk verksamhet och kärnämneskontroll och om anmälningsskyldighet för viss annan verksamhet som har anknytning till kärnteknisk verksamhet. Med sådan verksamhet avses 1. uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning, 2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämne eller kärnavfall, 3. införsel till riket av kärnämne eller kärnavfall, och 4. utförsel ur riket av kärnavfall, och 5. utvinning av kärnämnen och bearbetning för koncentration av utvunna kärnämnen. 2 § I denna lag avses med 1. kärnteknisk verksamhet: a) uppförande, innehav eller drift av en kärnteknisk anläggning, b) förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämnen eller kärnavfall, c) införsel till riket av kärnämnen eller kärnavfall, d) utförsel ur riket av kärnavfall, och e) utvinning av kärnämnen och bearbetning för koncentration av utvunna kärnämnen, 1. kärnteknisk anläggning: 2. kärnteknisk anläggning: a) anläggning för utvinning av kärnenergi (kärnkraftsreaktor), b) annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske, såsom forskningsreaktor, c) anläggning för isotopanrikning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne, med undantag för en anläggning som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § 5, och c) anläggning för isotopanrikning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämnen, med undantag för en anläggning som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 e, och d) anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall, 2. kärnämne: a) uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller förening i vilken sådant ämne ingår, b) torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken sådant ämne ingår, och 3. kärnämne: a) uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller förening i vilken ett sådant ämne ingår, b) torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken ett sådant ämne ingår, och c) använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar, 3. kärnavfall: 4. kärnavfall: a) använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar, b) radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk anläggning och som inte har framställts eller tagits ur anläggningen för att användas i undervisnings- eller forskningssyfte eller för medicinska, jordbrukstekniska eller kommersiella ändamål, c) material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning och blivit radioaktivt förorenat samt inte längre ska användas i en sådan anläggning, och d) radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som avvecklas, 4. permanent avstängd kärnkraftsreaktor: en kärnkraftsreaktor där verksamheten med elproduktion har upphört och inte kommer att återupptas eller en reaktor som inte har levererat el till elnätet de senaste fem åren, 5. permanent avstängd kärnkraftsreaktor: en kärnkraftsreaktor där verksamheten med elproduktion har upphört och inte kommer att återupptas eller en reaktor som inte har levererat el till elnätet de senaste fem åren, 5. kärnteknisk utrustning: 6. kärnteknisk utrustning: a) utrustning eller material som särskilt har konstruerats eller ställts i ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne, och a) utrustning eller material som särskilt har konstruerats eller ställts i ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämnen, och b) utrustning eller material som kan användas för framställning av kärnladdningar, 6. radiologisk nödsituation: en plötsligt inträffad händelse som 7. radiologisk nödsituation: en plötsligt inträffad händelse som a) inbegriper en strålkälla, b) har medfört eller kan befaras medföra skada, och c) kräver omedelbara åtgärder, och c) kräver omedelbara åtgärder, 7. geologiskt slutförvar: en anläggning för slutförvaring som är placerad i en geologisk formation under jordytan och som ska ge isolering från biosfären av 8. geologiskt slutförvar: en anläggning för slutförvaring som är placerad i en geologisk formation under jordytan och som ska ge isolering från biosfären av a) kärnavfall, b) kärnämne som inte ska användas på nytt, eller b) kärnämnen som inte ska användas på nytt, eller c) annat radioaktivt avfall. c) annat radioaktivt avfall, 9. Euratoms kärnämneskontrollförordning: kommissionens förordning (Euratom) 2025/974 av den 26 maj 2025 om genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll, 10. kärnämneskontrollskyldig: den som omfattas av Euratoms kärnämneskontrollförordning enligt artikel 1 i den förordningen, och 11. nationell LOF: en anläggning enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning som vissa innehavare av små mängder kärnämne kan ingå i och som uppfyller de förutsättningar som framgår av artiklarna 2.29 och 37 i Euratoms kärnämneskontrollförordning. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 d § Den som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet ska se till att det utförs bedömningar av om anläggningar och anordningar i verksamheten överensstämmer med de säkerhetskrav som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 9 § I fråga om anordningar för kärnteknisk verksamhet som är av betydelse från säkerhetssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om provning, kontroll eller besiktning. 10 e § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. sådana bedömningar av överensstämmelse som avses i 10 d §, och 2. vilka krav ett organ för bedömning av överensstämmelse ska uppfylla när det krävs ett sådant organ enligt föreskrifter som avses i 1. 15 § Ett tillstånd att bedriva kärn-teknisk verksamhet kan återkallas av den som har meddelat tillståndet om 1. villkor eller föreskrifter som uppställts med stöd av 8 eller 9 § i något väsentligt avseende inte iakttas, 2. vad som föreskrivs i 11 eller 12 § inte iakttas och det föreligger synnerliga skäl från säkerhets-synpunkt, 3. det i annat fall föreligger synnerliga skäl från säkerhets-synpunkt, eller Ett tillstånd att bedriva kärn-teknisk verksamhet får återkallas av den som har meddelat tillståndet, om 1. villkor som har beslutats med stöd av 8 § inte uppfylls och avvikelsen är av väsentlig betydelse från säkerhetssynpunkt, 2. skyldigheter som anges i 11 och 12 §§ inte uppfylls och det finns synnerliga skäl från säkerhets-synpunkt, 3. det i annat fall finns synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt, eller 4. de skyldigheter som avses i 13 § i väsentlig mån åsidosätts. 4. de skyldigheter som avses i 10 d eller 13 § inte uppfylls och avvikelsen är av väsentlig betydelse från säkerhetssynpunkt. Nationell LOF 15 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förutsättningarna för att inrätta en nationell LOF utöver de som följer av Euratoms kärnämneskontrollförordning. 15 c § Den som är kärnämneskontrollskyldig och som ingår i en nationell LOF ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter, handlingar och rapporter som enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning annars skulle ha lämnats till kommissionen. 15 d § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 15 c § att lämna in uppgifter, handlingar och rapporter enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning. 16 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt övervakning och kontroll av slutförvar utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Den myndighet som regeringen bestämmer har tillsyn över att Euratoms kärnämneskontrollförordning, denna lag och villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs samt övervakar och kontrollerar slutförvar. 17 § Den som bedriver eller har tillstånd att bedriva en kärnteknisk verk-samhet, den som är anmälnings-skyldig enligt 7 a–7 c §§ och den som tar befattning med utrustning som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 7 c §, skall på begäran av tillsynsmyndigheten Den som bedriver eller har tillstånd att bedriva en kärnteknisk verk-samhet, den som är anmälnings-skyldig enligt 7 a–7 c §§, den som tar befattning med utrustning som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 7 c § och den som är kärnämneskontrollskyldig ska på begäran av tillsynsmyndigheten 1. lämna myndigheten de upp-lysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen, och 2. ge myndigheten tillträde till anläggning eller plats, där han bedriver verksamhet, för undersökningar och provtagningar, i den omfattning som behövs för tillsynen. 1. lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som myndigheten behöver för tillsynen, och 2. ge myndigheten tillträde till en anläggning eller plats, där verk-samhet bedrivs, för undersökningar och provtagningar, i den omfattning som behövs för tillsynen. En skyldighet enligt första stycket gäller i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även gentemot den som utsetts som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en skyldighet enligt första stycket även ska gälla gentemot den som utsetts som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Polismyndigheten ska på begäran av tillsynsmyndigheten lämna det biträde som behövs för tillsynen. 18 § Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt meddela tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen skall följas. Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden mot tillståndshavaren eller den som är kärnämneskontrollskyldig som behövs för att Euratoms kärnämneskontrollförordning, denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas. Tillsynsmyndigheten får även besluta om verkställandet av sanktioner enligt artikel 83.1 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndig-hetens föreläggande, får myndig-heten låta vidta åtgärden på hans bekostnad. Om någon inte vidtar en åtgärd som ska vidtas enligt Euratoms kärnämneskontrollförordning, denna lag, föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller ett föreläggande av tillsynsmyndigheten, får myndigheten vidta åtgärden på den åtgärdsskyldiges bekostnad. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2026. Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396) Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (2018:396) dels att 8 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 10 a § och 7 kap. 1 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 10 a § Den som bedriver en verksamhet med joniserande strålning eller verksamhet i en omgivning med joniserande strålning, eller som sysselsätter någon för att utföra arbete i en sådan verksamhet, ska se till att det utförs bedömningar av om de tekniska anordningar och den utrustning för mätning eller strålskydd som används i verksamheten överensstämmer med de strålskyddskrav som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 7 kap. 1 a § Den som bedriver en verksamhet eller sysselsätter någon med att utföra arbete där det används en teknisk anordning som kan alstra icke-joniserande strålning ska se till att det utförs bedömningar av om de tekniska anordningar och den utrustning för mätning eller strålskydd som används i verksamheten överensstämmer med de strålskyddskrav som följer av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 8 kap. 14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som har betydelse från strålskyddssynpunkt om 1. mät- och skyddsutrustningar, och 1. mät- och skyddsutrustningar, 2. provning, kontroll och besiktning. 2. sådana bedömningar av överensstämmelse som avses i 3 kap. 10 a § och 7 kap. 1 a §, och 3. vilka krav en fysisk person eller ett organ för bedömning av överensstämmelse ska uppfylla när det krävs en sådan person eller ett sådant organ enligt föreskrifter som avses i 2. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2026. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-02-10 Närvarande: F.d. justitieråden Eskil Nord och Stefan Lindskog samt justitierådet Magnus Medin Kärnämneskontroll och bedömningar av överensstämmelse med säkerhets- och strålskyddskrav i verksamhet med strålning Enligt en lagrådsremiss den 5 februari 2026 har regeringen (Klimat- och näringslivsdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, 2. lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Ida Ehrencrona och departementssekreteraren Joanna Olsson, biträdda av ämnessakkunnige Lars Skånberg. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Klimat- och näringslivsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 2026 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Rosencrantz, Dousa, Larsson, Britz, Mohamsson, Lann Föredragande: statsrådet Britz Regeringen beslutar proposition Kärnämneskontroll och bedömningar av överensstämmelse med säkerhets- och strålskyddskrav i verksamhet med strålning