Post 2219 av 2512 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1997/98:1 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Budgetpropositionen för 1998
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 1/9
                
                
                
                
Hälsovård, sjukvård och 
social omsorg
9
 
.
Förslag till statsbudget för 1998
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	5
2	Lagtext	7
2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring	7
3	Inledning	9
3.1	Omfattning/ändamål	9
4	A. 	Hälsovård och sjukvård	13
4.1	Omfattning/ändamål	13
4.2	Resultatbedömning och slutsatser	14
4.2.1	Folkhälsa	14
4.2.2	Hälso- och sjukvårdens resurser	15
4.2.3	Vårdens struktur	16
4.2.4	Patientens ställning och vårdens tillgänglighet	17
4.2.5	Verksamhetsutveckling inom vården	18
4.2.6	Psykiatri	19
4.2.7	Läkemedel	19
4.2.8	Tandvården	20
4.2.9	Vissa etiska frågor	20
4.2.10	Vissa myndighetsfrågor	21
4.3	Anslag	21
A 1.	Sjukvårdsförmåner m.m.	21
A 2.	Bidrag för läkemedelsförmåner	24
A 3.	Bidrag till hälso- och sjukvård	25
A 4.	Insatser mot aids	26
A 5.	Ersättning till Spri	27
A 6.	Bidrag till WHO	28
A 7.	Bidrag till WHO-enheten för rapportering
av läkemedelsbiverkningar	29
A 8.	Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 	29
A 9.	Folkhälsoinstitutet	30
A 10.	Smittskyddsinstitutet	31
A 11.	Statens institut för psykosocial miljömedicin	33
A 12.	Statens beredning för utvärdering av 
medicinsk metodik	34
A 13.	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd	35
4.4	Avgiftsfinansierad verksamhet	36
4.4.1	Läkemedelsverket	36
4.5	Övrig statlig verksamhet	38
4.5.1	Apoteksbolaget	38
5	B.	Omsorg om äldre och personer med 
		funktionshinder	39
5.1	Omfattning/ändamål	39
5.2	Resultatbedömning och slutsatser	40
5.2.1	Äldreomsorg	40
5.2.2	Omsorg om personer med funktionshinder	42
5.3	Anslag	48
B 1.	Vissa statsbidrag inom äldre- och handikapp-
	området	48
B 2.	Statsbidrag till vårdartjänst m.m.	48
B 3.	Bidrag till viss verksamhet för personer med 
funktionshinder	50
B 4.	Bidrag till handikapp- och pensionärs-
	organisationer	51
B 5.	Ersättning för texttelefoner	51
B 6.	Bilstöd till handikappade 	52
B 7.	Kostnader för statlig assistansersättning	53
B 8.	Statens institutet för särskilt utbildningsstöd	53
B 9.	Handikappombudsmannen	54
6	C.	Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete
	samt alkohol- och narkotikapolitik	57
6.1	Omfattning/ändamål	57
6.2	Resultatbedömning och slutsatser	58
6.2.1	Socialtjänstens individ- och familjeomsorg	58
6.2.2	Allmänna barnfrågor	61
6.2.3	Alkoholpolitik	62
6.2.4	Narkotikapolitik	63
6.3	Anslag	65
C 1.	Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård 
samt alkohol- och narkotikaförebyggande arbete	65
C 2.	Bidrag till organisationer på det sociala området	65
C 3.	Barnombudsmannen	67
C 4.	Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor	67
C 5.	Statens institutionsstyrelse	68
C 6.	Alkoholinspektionen	70
C 7.	Alkoholsortimentsnämnden	70
C 8.	Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder	71
6.4	Övrig statlig verksamhet	71
6.4.1	Systembolaget	71
7	D.	Socialstyrelsen	73
7.1	Omfattning/ändamål	73
7.2	Resultatbedömning och slutsatser	74
D 1.	Socialstyrelsen	74
8	E.	Stöd till forskning	77
8.1	Omfattning/ändamål	77
8.2	Resultatbedömning och slutsatser	78
8.3	Anslag	78
E 1.	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning	78
E 2.	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning	78
9		Övrig verksamhet	81
9.1	Allmänna arvsfonden	81
1  Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1.	godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet 
med vad regeringen förordar under avsnitt 3.1.
2.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1962:381) om allmän försäkring.
3.	bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget 
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forsknings-
medel, under 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser 
så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna 
förpliktelser i fråga om detta ramanslag, uppgår till 
högst 90 miljoner kronor under 1999, högst 60 
miljoner kronor år 2000 och högst 80 miljoner 
kronor under år 2001 och senare.
4.	bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget 
Statens institutionsstyrelse under 1998 åta sig 
ekonomiska förpliktelser så att dessa, tillsammans 
med tidigare åtagna förpliktelser i fråga om detta 
ramanslag, uppgår till högst 20 miljoner kronor 
under 1999, högst 20 miljoner kronor år 2000 och 
högst 20 miljoner kronor under år 2001 och senare.
5.	för budgetåret 1998 anvisar anslagen under 
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social 
omsorg enligt följande uppställning
ANSLAG
ANSLAGSTYP
ANSLAGSBELOPP
(TUSENTAL 
KRONOR)
A 1	Sjukvårdsförmåner m.m.
ramanslag
1 550 000
A 2.	Bidrag för läkemedelsförmånen
ramanslag
13 491 000
A 3.	Bidrag till hälso- och sjukvården
ramanslag
939 424
A 4.	Insatser mot aids
ramanslag
65 622
A 5.	Ersättning till Spri
anslag
29 700
A 6.	Bidrag till WHO
ramanslag
33 697
A 7.	Bidrag till WHO-enheten för rapportering av 
läkemedels
	biverkningar
anslag
2 591
A 8.	Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 
ramanslag
16 800
A 9.	Folkhälsoinstitutet
ramanslag
110 178
A 10.	Smittskyddsinstitutet
ramanslag
98 923
A 11.	Statens Institutet för psykosocial 
miljömedicin
ramanslag
10 853
A 12.	Statens beredning för utvärdering av 
medicinsk metodik
ramanslag
15 517
A 13.	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
ramanslag
22 879
B 1.	Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet
reservationsanslag
275 000
B 2.	Statsbidrag till vårdartjänst
ramanslag
189 000
B 3	Bidrag till viss verksamhet för personer med 
funktionshinder
anslag
75 394
B 4.	Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer
anslag
132 194
B 5.	Ersättning för texttelefoner
ramanslag
16 077
ANSLAG
ANSLAGSTYP
ANSLAGSBELOPP
(TUSENTAL 
KRONOR)
B 6.	Bilstöd till handikappade
ramanslag
203 978
B 7.	Kostnader för statlig assistansersättning
ramanslag
4 053 000
B 8.	Statens institut för särskilt utbildningsstöd
ramanslag
8 561
B 9.	Handikappombudsmannen
ramanslag
7 746
C 1.	Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt 
alkohol- och 
	drogförebyggande arbete
anslag
52 000
C 2.	Bidrag till organisationer på det sociala området
anslag
64 341
C 3.	Barnombudsmannen
ramanslag
7 550
C 4.	Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
ramanslag
6 468
C 5.	Statens institutionsstyrelse
ramanslag
503 986 
C 6.	Alkoholinspektionen
ramanslag
14 548
C 7.	Alkoholsortimentsnämnden
ramanslag
674
C 8	Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder
ramanslag
30 000
D 1.	Socialstyrelsen
ramanslag
369 636
E 1.	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning
ramanslag
94 610
E 2.	Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning
ramanslag
7 569
Summa för utgiftomsrådet
22 499 516
2  Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1	Förslag till lag om 
ändring i lagen (1962:381) 
om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1
dels att 2 kap. 12, 12 a och 12 c §§ samt 20 kap. 8 a § skall upphöra att 
gälla,
dels att 2 kap. 10 § och 20 kap. 10 § skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
2 kap. 
10 §2
Frågor om ersättning enligt detta kapitel prövas i andra fall än som avses i 
andra stycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är 
inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 
kap. 4 §. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan 
försäkringskassa att pröva sådana frågor.
Frågor om ersättning enligt 2, 3 och 6 §§ samt ersättning enligt 4 och 5 
§§ som inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas av den försäkringskassa 
inom vars verksamhetsområde vårdgivaren eller annan som får ersättning 
bedriver sin verksamhet. Detsamma gäller ersättning i övrigt i de fall där 
den försäkrade eller vårdtagaren inte är och inte heller under den 
förutsättning som sagts i första stycket skulle ha varit inskriven hos allmän 
försäkringskassa. Frågor om ersättning enligt 5 § får efter bemyndigande av 
regeringen även prövas av Riksförsäkringsverket.
Frågor om avgift enligt 12 och 
12 a § § prövas av den 
försäkringskassa hos vilken den 
försäkrade är inskriven.
20 kap.
10 §3
Beslut av en allmän 
försäkringskassa som har fattats av 
tjänsteman i ärenden om försäkring 
enligt denna lag skall omprövas av 
kassan, om det begärs av en enskild 
som beslutet angår och beslutet inte 
har meddelats med stöd av 10 a §. 
Omprövningen skall göras av 
socialförsäkringsnämnden om 
beslutet gäller fråga som avses i 2 
kap. 12 a eller 12 b §, 3 kap. 7–9 
eller 17 §, 20 kap. 3 § eller 22 kap. 
7–10 eller 16 §. Omprövningen 
skall också göras av 
socialförsäkringsnämnden om 
beslutet gäller 
återbetalningsskyldighet enligt 
20 kap. 4 § och det belopp som har 
utbetalats för mycket överstiger 10 
procent av basbeloppet.
Beslut av en allmän 
försäkringskassa som har fattats av 
tjänsteman i ärenden om försäkring 
enligt denna lag skall omprövas av 
kassan, om det begärs av en enskild 
som beslutet angår och beslutet inte 
har meddelats med stöd av 10 a §. 
Omprövningen skall göras av 
socialförsäkringsnämnden om 
beslutet gäller fråga som avses i 
3 kap. 7–9 eller 17 §, 20 kap. 3 § 
eller 22 kap. 7–10 eller 16 §. 
Omprövningen skall också göras av 
socialförsäkringsnämnden om 
beslutet gäller 
återbetalningsskyldighet enligt 
20 kap. 4 § och det belopp som har 
utbetalats för mycket överstiger 10 
procent av basbeloppet.
Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.
Om omprövning begärs av ett beslut och Riksförsäkringsverket 
överklagar samma beslut, skall försäkringskassa inte ompröva beslutet. 
Begäran om omprövning skall anses som ett överklagande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. De upphävda 
bestämmelserna skall dock fortfarande tillämpas på avgift för sjukhusvård 
som avser tid före ikraftträdandet.
3  Inledning
Välfärdspolitikens mål är att ge alla människor 
förutsättningar att leva ett gott liv. Att gemensamt ta 
hand om barn, gamla och sjuka är ett grundläggande 
inslag i ett solidariskt samhälle. Barnbidrag, ett allmänt 
pensionssystem och  sjukförsäkringar är andra medel 
som utjämnar orättvisor och ger ekonomisk trygghet i 
olika skeden av livet.
Vård och omsorg skall kännetecknas av trygghet, 
kvalitet och delaktighet. Alla skall veta att vården finns 
tillgänglig när den behövs. Den skall vara gemensamt 
finansierad och demokratiskt styrd. Behovet av vård är 
avgörande. Personlig ekonomi eller social status får 
aldrig påverka vårdens kvalitet eller fördelning.
Den svenska sjukvården är av hög kvalitet och i 
många avseenden i världsklass. Äldreomsorgen har en 
enastående omfattning. Men det räcker inte. 
Omvårdnad och bemötande kan förbättras. Kvaliteten i 
vård och omsorg kan förbättras. Det medicinska 
kunnandet kan ökas och nya rön spridas – en nödvändig 
utveckling för att möta befolkningens behov och 
önskemål. Fortsatta förbättringar stärker också 
motivationen hos personalen.
Socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet i vårt 
trygghetssystem. Den ska medverka till att barn och 
ungdomar kan växa upp under goda förhållanden, att 
människor med sociala eller andra handikapp kan delta i 
samhällslivet, att de som missbrukar alkohol eller andra 
beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt 
missbruk och att de som saknar medel till sitt uppehälle 
får möjlighet att klara sin försörjning.
Människor måste kunna påverka sin vardag. Detta 
gäller inte minst patienter i sjukvården, äldre och 
personer med funktionshinder i kommunernas omsorg. 
Delaktighet för brukare och personal kan bidra till 
snabba förbättringar av välfärdens viktiga verksamheter.
3. 1	Omfattning/ändamål
Utgiftsområdet Hälsovård, sjukvård och social omsorg 
omfattar fem verksamhetsområden:
A	Hälsovård och sjukvård
B	Omsorg om äldre och personer med funktionshinder
C	Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt 
alkohol- och narkotikapolitik
D	Socialstyrelsen
E	Stöd till forskning
I utgiftsområdet ingår 15 myndigheter som har till 
uppgift att svara för genomförande, uppföljning och 
tillsyn inom de olika verksamhetsområdena. 
Socialstyrelsen utgör ett eget verksamhetsområde till 
följd av att myndighetens ansvar för uppföljning och 
tillsyn sträcker sig över verksamhetsområdena A – C. 
Verksamheter inom dessa tre områden är huvudsakligen 
riktade mot kommuner och landsting vilka står för 
huvudmannaskapet avseende hälso- och sjukvård, 
socialtjänst m.m.
Resultatbedömning och slutsatser redovisas under 
respektive verksamhetsområde (A-E).
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
36 543
24 
449
23 
986
22 
499
24 
360
25 
602
Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall 
och ekonomiskt utfall
–	Folkhälsan har fortsatt att förbättras.
–	Barnens situation har fått ökad uppmärksamhet
–	Handikappreformen har haft positiva effekter trots 
ett samhällsekonomiskt svårt läge.
–	Omfattande besparings- och förnyelsearbete pågår 
inom vård och omsorg till följd av det svåra 
ekonomiska läget i kommuner och landsting.
–	Genomförandet av psykiatrireformen är kraftigt 
försenad.
–	Utgifterna för den statliga assistansersättningen har 
ökat kraftigt mot bakgrund av att personkretsen 
fortsätter att öka liksom det genomsnittliga antalet 
beviljade timmar per person.
–	Antalet socialbidragstagare har ökat.
–	Behov av och krav på omställning inom 
alkoholområdet har uppkommit med anledning av 
internationaliseringen och det svenska EU-
medlemsskapet.
–	Efterfrågan på institutionsvård för missbrukare vid 
LVM-hem har minskat vilket bl.a. lett till 
underskott i Statens institutionsstyrelses verksamhet 
och behov av omfattande omstruktureringsåtgärder.
Större förändringar
–	En reviderad socialtjänstlag träder i kraft den 1 
januari 1998
	Barnets ställning stärks genom att det som är bäst 
för barnet alltid skall sättas i första rummet
	Även de som har stora vård och omsorgsbehov skall 
ha rätt att flytta 
	Närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och 
personer med funktionshinder skall få stöd och 
avlösning
	En riksnorm för socialbidrag införs
–	En ny vårdgaranti med generell tillgänglighet till 
vård har införts
–	Den statliga tillsynen över hälso- och sjukvården har 
stärkts genom en ny lag om verksamhetstillsyn
–	Ett nytt förmånssystem för läkemedel har införts 
med dämpad kostnadsutveckling som följd
–	Kostnaden för läkemedelsförmånen förs över till 
landstingen den 1 januari 1998
–	Förändringar sker i regelsystemet för den statliga 
assistansersättningen
En schabloniserad timersättning har införts
Ett förslag om att kostnadsansvaret för de första 20 
timmarna per vecka skall föras över till 
kommunerna har lagts fram  för riksdagen
Mål för utgiftsområdet
–	Att trygga en god hälsa och att åstadkomma en 
hälso- och sjukvård av god kvalitet med effektiv 
resursanvändning som tillgodoser den enskilde 
individens behov.
–	Att aktivt bidra till att trygga den enskildes hälsa och 
ekonomi i samband med behov av kostnadskrävande 
läkemedelsbehandling och/eller 
tandvårdsbehandling.
–	Att stimulera och bidra till att en god tandhälsan 
bland vuxna upprätthålls. Därutöver ett särskilt stöd 
för utsatta grupper förbättras. 
–	Att erbjuda en äldre- och handikappomsorg som ger 
goda levnadsvillkor för äldre och personer med 
funktionshinder med olika behov av service, 
omvårdnad och vård och som bygger på den 
enskilda människans delaktighet och 
självbestämmande.
–	Att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet 
med effektiv resursanvändning som tillgodoser den 
enskilde individens behov av stöd och bistånd i 
samband med sociala eller andra handikapp, 
missbruksproblem och försörjningssvårigheter samt 
som tillgodoser att barn och ungdomar växer upp 
under trygga och goda förhållanden.
–	Att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att 
minska den totala alkoholkonsumtionen.
–	Att verka för ett narkotikafritt samhälle genom 
insatser för att minska tillgången och efterfrågan på 
narkotika.
–	Att öka kunskapen om tillstånd, processer och 
effekter rörande hälsa och social välfärd.
Prioriteringar för 1998
–	Kvalitets- och kompetensutveckling skall ges hög 
prioritet i syfte att långsiktigt trygga en vård, 
omsorg och social service av god kvalitet och en 
kompetent och motiverad personal.
–	Tillsyn, uppföljning och utvärdering av 
verksamheterna skall utvecklas och förstärkas.
–	Ett genderperspektiv skall ingå i all verksamhet. 
Förslag och verksamheter skall analyseras utifrån 
båda könens behov och förutsättningar i syfte att 
höja kvaliteten och effektiviteten.
–	Hänsyn till barnets bästa skall tas i alla sammanhang 
där barn berörs. Intentionerna i FN:s Konvention 
om barnets rättigheter skall genomsyra 
verksamheter som rör barn.
–	Arbetet med att integrera handikappaspekterna i all 
verksamhet skall fortsätta och intensifieras.
–	Ytterligare åtgärder för att stärka patientens ställning 
skall vidtas.
–	Väntetiderna i hälso- och sjukvården skall kortas.
–	Psykiatrireformen skall påskyndas. Ett målmedvetet 
arbete skall bedrivas i syfte att öka kunskapen om 
psykisk ohälsa i befolkningen.
–	Uppföljning och analys av assistansreformen skall 
fördjupas.
–	Opinionsinsatser och förebyggande åtgärder bland 
ungdomar skall intensifieras för att påverka attityder 
och beteenden inom alkohol- och narkotikaområdet.
UTGIFTSUTVECKLING FÖR DE I UTGIFTSOMRÅDE 9 INGÅENDE VERKSAMHETSOMRÅDENA
MILJONER KRONOR
UTGIFT
1995/96
DÄRAV
1996
UTGIFTS-
PROGNOS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNAT
1999
BERÄKNAT
2000
Hälsovård och sjukvård
25 612
17 136
16 464
16 387
17 519
17 800
Omsorg om äldre och personer med 
funktionshinder
8 028
5 394
5 694
4 961
5 659
6 587
Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete 
samt alkohol- och narkotikapolitik 
1 080
717
767
680
698
716
Socialstyrelsen
554
393
420
370
380
390
Stöd till forskning
144
97
99
102
105
108
Äldre anslag
1 125
712
542
–
–
–
Totalt för utgiftsområde 9
36 543
24 449
23 986
22 499
24 360
25 602
.
4  A Hälsovård och sjukvård
4.1	Omfattning/ändamål
Verksamhetsområdet omfattar hälso- och sjukvård som 
i huvudsak är ett kommunalt ansvar och regleras bl.a. i 
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Statens stöd till 
den kommunala sektorn utgår främst från utgiftsområde 
25. Allmänna bidrag till kommuner. Under 
utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg 
redovisas vissa ersättningar som utges till 
sjukvårdshuvudmännen till följd av de s.k. Dagmar- 
överenskommelserna. Det särskilda stimulansbidraget 
till psykiatriområdet upphör under 1997.
De dominerande posterna anslagsmässigt inom 
verksamhetsområdet utgörs av läkemedelsfömånen och 
tandvårdsförsäkringen. Till följd av att kostnadsansvaret 
för läkemedelsförmånen överförs till landstingen 
fr.o.m. den 1 januari 1998 lämnas fr.o.m. samma 
tidpunkt ett särskilt statsbidrag för detta ändamål och ett 
nytt anslag avseende läkemedelsförmånen förs därmed 
upp i budgeten.
Vidare ingår i verksamhetsområdet de statliga 
myndigheterna med anknytning till hälso- och sjukvård, 
förutom Socialstyrelsen som redovisas under ett separat 
verksamhetsområde, samt bidrag till 
Världshälsoorganisationen (WHO) och Nordiska 
hälsovårdshögskolan. Under verksamhetsområdet 
redovisas även Apoteksbolaget AB.
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILONER KRONOR
UTGIFT
1995/96
UTGIFT
1996
UTGIFTS-
PROGNOS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNAT
1999
BERÄKNAT
2000
A1. Sjukvårdsförmåner
23 422
15 686
15 031
1 550
1 578
1 607
A2. Bidrag för läkemedelsförmånen
–
–
–
13 491
14 557
14 792
A3. Bidrag till hälso- och sjukvård1
1 396
910
906
939
968
975
A4. Insatser mot aids1
267
187
148
66
67
69
A5. Ersättning till Spri
43
30
30
30
30
30
A6. Bidrag till WHO
67
34
39
34
34
35
A7. Bidrag till WHO-enheten för 
rapportering av 
läkemedelsbiverkningar
4
3
3
3
3
3
A8. Bidrag Nordiska hälsovårdshögskolan
26
17
17
17
17
18
A9. Folkhälsoinstitutet
190
134
136
110
113
116
A10. Smittskyddsinstitutet
128
90
100
99
102
105
A11. Statens institut för psykosocial 
miljömedicin
15
10
11
11
11
12
A12. Statens beredning för utvärdering av 
medicinsk metodik
26
18
24
16
16
16
A13. Hälso- och sjukvårdens 
ansvarsnämnd
27
19
21
23
24
24
Äldre anslag2
551
424
421
–
–
–
Totalt för verksamhetsområdet
26 163
17 561 
16 885
16 387
17 519
17 800
1. Utgift 1995/96 och 1996 avser utfall på tidigare reservationsanslag
2. Varav merparten avser anslaget 1997 A 8 Bidrag till psykiatriområdet
Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall 
och ekonomiskt utfall
– 	Folkhälsan har fortsatt att förbättras. Förväntad 
livslängd var 1996 för kvinnor 81,5 år och för män 
76,5 år.
– 	Det svåra ekonomiska läget i kommuner och 
landsting har lett till ett omfattande besparings- och 
förändringsarbete. Kvaliteten i den medicinska 
behandlingen har troligen inte påverkats negativt 
medan brister i omvårdnaden kan skönjas.
– 	Genomförandet av psykiatrireformen är kraftigt 
försenad.
– 	Kostnadsutvecklingen för läkemedel och 
förbrukningsartiklar under budgetåret 1995/96 var 
inte tillfredsställande. En omfattande hamstring av 
främst läkemedel inträffade under slutet av året.
Större förändringar 
– 	Vårdgarantin förändrades under 1997 till att omfatta 
en generell tillgänglighet till vård oberoende av 
diagnos.
– 	En ny lag om verksamhetstillsyn i hälso- och 
sjukvården trädde i kraft den 1 januari 1997.
–	Ett nytt förmånssystem för läkemedel infördes den 1 
januari 1997 med dämpad kostnadsökning som 
följd.
–	Kostnadsansvaret för läkemedel överförs fr.o.m. 
1998 från sjukförsäkringen till landstingen. 
Samtidigt överförs kostnadsansvaret för 
förbrukningsartiklar vid inkontinens till landsting 
och kommuner.
– 	En reviderad och förenklad tandvårdstaxa infördes 
den 15 oktober 1996. 
Prioriteringar för 1998 
– 	Ytterligare åtgärder skall vidtas för att stärka 
patientens ställning.
– 	Väntetiderna i hälso- och sjukvården skall kortas.
– 	Psykiatrireformen skall påskyndas. Ett målmedvetet 
arbete skall bedrivas i syfte att öka kunskapen om 
psykisk ohälsa i befolkningen.
– 	Kvalitets- och kompetensutveckling skall ges hög 
prioritet i syfte att långsiktigt trygga en hälso- och 
sjukvård av god kvalitet liksom en kompetent och 
motiverad personal.
– 	Den stabilisering av kostnaderna för 
läkemedelsförmånen som nu kan skönjas skall 
vidmakthållas 1998 när kostnadsansvaret för 
läkemedelsförmånen överförs till landstingen.
4.2	Resultatbedömning och 
slutsatser
4.2.1	Folkhälsa
Hälsoutvecklingen
Av Socialstyrelsens Folkhälsorapport 1997 (SoS-rapport 
1997:18) framgår att svenska folkets hälsa – vare sig 
den mäts som dödlighet, sjuklighet eller 
självrapporterad hälsa – har förbättrats. Detta gäller inte 
minst medellivslängden som har ökat  med 5,3 år för 
män och 6,6 år för kvinnor sedan 1960. En nyfödd 
flicka har år 1996 en förväntad livslängd på 81,5 år och 
en nyfödd pojke 76,5 år. Sedan mitten av 1980-talet har 
svenska mäns livslängd ökat snabbare än kvinnornas, 
vilket är ett trendbrott jämfört med de närmast 
föregående årtiondena.
Trots att kvinnor i genomsnitt lever fem år längre än 
män uppvisar de en högre sjuklighet och besöker 
sjukvården oftare än män. Kvinnors sjukdomsmönster 
präglas dock i högre grad av sådana sjukdomar som inte 
behöver leda till döden. Skillnader i levnadsvanor som 
alkoholbruk, rökning och våld har stor betydelse för 
dödlighet och är en del av förklaringen till mäns högre 
dödlighet.
Den främsta förklaringen till ökningen av 
medellivslängden är att dödligheten i hjärtkärlsjukdomar 
har minskat. Minskad dödlighet i alkoholrelaterade 
sjukdomar och skador har också, om än i mindre 
utsträckning, bidragit till den ökande medellivslängden. 
En marginell minskning i cancerdödligheten kan också 
skönjas. Självmordsfrekvensen har sjunkit sedan 1970-
talet i alla åldersgrupper. Denna minskning har 
emellertid avstannat och en tendens till ökning kan ses 
år 1995 jämfört med året innan. 
Enligt Folkhälsorapporten tycks den tid vi lever med 
svår ohälsa minskat, men att detta gäller också den tid 
vi lever med full hälsa. De år som lagts till livet är 
således inte helt friska år, utan år med lätt eller måttligt 
svår ohälsa. Omkring tre fjärdedelar av befolkningen 
betraktar dock sitt allmänna hälsotillstånd som gott.
De sociala skillnaderna i ohälsa är emellertid 
fortfarande påtagliga vare sig man mäter dödlighet eller 
sjuklighet. Arbetare, både män och kvinnor, har oftare 
sämre hälsa, någon långvarig sjukdom eller nedsatt 
arbetsförmåga, än tjänstemän. De sociala skillnaderna 
är generellt större i storstäder än i mindre tätbebyggda 
områden. Det finns enligt Folkhälsorapporten inget 
entydigt svar på frågan om skillnaderna i ohälsa ökar.
I rapporten konstateras också att det finns tecken på 
ökande hälsoproblem. Bland annat finns en oroande 
tendens att den positiva utvecklingen när det gäller 
barns och ungdomars hälsa kan komma att brytas. 
Andelen skolungdomar som använder alkohol och har 
prövat narkotika ökar liksom de barn och ungdomar 
som känner oro, ängslan eller ångest. Barns och 
ungdomars dagliga fysiska aktivitet minskar. Psykiska 
och psykosociala besvär tenderar att öka även bland 
vuxna, särskilt bland arbetare och arbetslösa. Övervikt  
och allergier är andra hälsoproblem som ökar i 
omfattning liksom sjukdomar i rörelseorganen hos 
arbetarkvinnor.
De hiv-preventiva insatserna har varit framgångsrika 
och Sverige har förblivit ett land med låg förekomst av 
hiv-infektion.
Pågående arbete
Åtgärder för att förbättra folkhälsan har enligt 
regeringens bedömning fortsatt hög prioritet. Det gäller 
inte minst insatser riktade mot barn och ungdom och 
mot de grupper som är utsatta för de största 
hälsoriskerna.
Den parlamentariska kommitté (S 1995:14) som 
regeringen har tillkallat med uppgift att utarbeta förslag 
till nationella mål för hälsoutvecklingen har påbörjat sitt 
arbete. Kommittén skall arbeta sektorsövergripande och 
målen vara vägledande för samhällets insatser för att 
främja folkhälsan, förebygga ohälsa, minska hälsorisker 
samt förhindra förtida och undvikbar död. Kommittén 
skall enligt direktiven (1995:158) särskilt analysera och 
lämna förslag vad avser att minska hälsoskillnader 
mellan olika grupper i befolkningen.
En parlamentarisk kommitté (In 1996:03) skall 
utvärdera det statliga stödet till idrotten. I uppdraget 
ingår att föreslå nya och tydligare mål för stödet. Enligt 
direktiven skall arbetet utgå från att statens stöd i 
huvudsak bör utformas så att det bland medborgarna 
bidrar till att skapa ett bestående intresse för fysisk 
aktivitet i syfte att uppnå en god folkhälsa.
Miljöhälsoutredningen överlämnade under hösten 
1996 betänkandet (SOU 1996:124) Miljö för en hållbar 
hälsoutveckling – Förslag till ett nationellt 
handlingsprogram. Betänkandet har remissbehandlats 
och avsikten är att regeringen under våren skall 
underställa riksdagen förslag till ett nationellt 
handlingsprogram.
Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens 
finansiering och organisation (HSU 2000)  kommer 
inom kort att överlämna ett delbetänkande om hälso- 
och sjukvårdens roll i folkhälsoarbetet. Betänkandet 
kommer att remissbehandlas.
Olika insatser vad gäller barn och ungdom samt 
regeringens alkohol- och narkotikapolitik redovisas 
under verksamhetsområde C. Åtgärder för barn, socialt 
behandlingsarbete samt alkohol och narkotikapolitik.
En särskild utredare har haft i uppdrag att utreda 
frågan om möjligheterna att införa förbud mot indirekt 
tobaksreklam och utforma förslag till lagreglering. 
Betänkandet (SOU 1995:114) Indirekt tobaksreklam har 
remissbehandlats. Ett direktivförslag vad avser 
tobaksreklam bereds för närvarande inom EU. I denna 
beredning arbetar Sverige mycket aktivt för att 
åstadkomma gemensamma regler mot tobaksreklam 
inom Unionen. Regeringen har för avsikt att redovisa 
sina ställningstaganden vad avser dessa frågor för 
riksdagen under hösten 1997. 
Inom EU pågår folkhälsoprogram vad avser cancer, 
aids och vissa andra smittsamma sjukdomar, narkotika 
samt hälsofrämjande aktiviteter. Ett gemensamt 
ställningstagande vad avser ett program för 
hälsoövervakning är antaget medan program vad avser 
sällsynta sjukdomar, förebyggande av personskador 
respektive miljörelaterade sjukdomar är under 
beredning.  
Inom WHO pågår ett arbete med att revidera  
”Hälsa för alla”-strategin. Ambitionen är att beslut om 
nya strategier skall kunna fattas såväl på global nivå 
som för Europaregionen under 1998.
4.2.2	Hälso- och sjukvårdens resurser
I november 1996 överlämnade den parlamentariska 
kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens 
framtida organisation och finansiering (HSU 2000) sitt 
delbetänkande (SOU 1996:163) Behov och resurser i 
vården – en analys. HSU 2000:s bedömning var att 
vård- och omsorgsbehoven framöver kommer att vara 
större än tillgängliga resurser. Enligt kommitténs 
mening var det inte realistiskt att förlita sig på att 
resursproblemen skulle kunna lösas enbart genom 
organisatoriska förändringar och 
verksamhetsutveckling.
Mot bl.a. denna bakgrund föreslog regeringen  i 
1997 års ekonomiska vårproposition (1996/97:150) att 
kommuner och landsting skulle tillföras ytterligare 
medel genom höjning av de allmänna statsbidragen. För 
1997 föreslogs en nivåhöjning om 4 miljarder kronor 
och för 1998 ytterligare en nivåhöjning med 4 miljarder 
kronor, dvs. totalt 8 miljarder kronor. De ökade 
statsbidrag som föreslagits bör leda till att antalet 
sysselsatta inom den kommunala sektorn ökar och att 
resurstillskottet tillförs vården, omsorgen och skolan. 
Regeringen anser att inriktningen bör vara att 
resurstillskottet leder till att kommuner och landsting 
vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir 
kortare, kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de 
psykiskt störda ges en bättre vård och omsorgen och 
vården i livets slutskede förbättras.
Regeringen har begärt en redovisning av samtliga 
kommuner och landsting bl.a. av vilka 
sysselsättningseffekter det ökade statsbidraget beräknas 
leda till. En sammanfattning av resultaten finns under 
utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner. 
Enligt regeringens mening är det också angeläget med 
en uppföljning utifrån ett vård- och omsorgsperpektiv.
Denna bör ses i ljuset av att det enligt regeringens 
bedömning finns ett generellt behov av att förbättra 
uppföljningen och redovisningen av vissa centrala frågor 
inom hälso- och sjukvården. Härmed avses bl.a. 
tillgängligheten i form av väntetider, kvaliteten i form 
av behandlingsresultat och patienternas upplevelse av 
vården. Det pågående arbetet med denna inriktning bör 
intensifieras.
Under utgiftsområde 25 aviserar regeringen ett 
ytterligare tillskott till kommuner och landsting om 4 
miljarder kronor för år 1999 och ytterligare 4 miljarder 
kronor år 2000 i syfte att öka sysselsättningen och 
förbättra kvaliteten i vården, omsorgen och skolan. 
Regeringen har för avsikt att återkomma i 
vårpropositionen 1998 om hur medlen skall tillföras 
sektorn. 
4.2.3	Vårdens struktur
Historiskt sett har Sverige i en internationell 
jämförelse haft en sjukhusdominerad vårdsstruktur. 
Primärvården har på flera håll inte varit tillräckligt 
utbyggd bl.a. i avsaknad av allmänläkare. De senaste 
årens huvudmannaskaps- och strukturförändringar, 
exempelvis kommunernas ökade ansvar för äldrevård 
och vård av psykiskt långtidssjuka, satsningarna på 
primärvård och utbyggnaden av hemsjukvård,  innebär 
dock en klar förskjutning mot en ökad andel öppen 
vård.
Det synsätt som har präglat stat, landsting och 
kommuner i de senaste årens förändringsarbete är att 
den hälso- och sjukvård – inte minst för de äldre – som 
kräver en långsiktig kontakt mellan patient och 
behandlare skall erbjudas på nära håll så att 
tillgänglighet, kontinuitet och helhetssyn underlättas. 
Den lokalt baserade hälso- och sjukvården skall också 
vara patientens vägvisare till den högspecialiserade 
vården, när dess insatser behövs. Vad gäller den 
högspecialiserade vården har inriktningen varit  kon-
centration till ett färre antal enheter så att kompetensen 
kan hållas och utvecklas på högsta nivå.
I landstingens strukturplaner återspeglas detta synsätt 
på så sätt att även sjukhus som får minskat ansvar för 
generell akutvård och specialiserad verksamhet 
bibehålls som närsjukhus med mottagningsverksamhet, 
geriatriska vårdplatser och akutservice för kända 
patienter. Koncentrationen av den mera 
högspecialiserade verksamheten kommer till uttryck 
bl.a. i samverkan mellan sjukhus, gemensamma 
chefsområden mellan flera sjukhus och olika 
samverkansprojekt som underlättar det professionella 
utbytet. Centrumbildningar inom sjukhusen överbrygger 
traditionella specialitetsgränser och tele- och 
informationsteknologi används alltmer för kunskaps- 
och informationsutbyte.
I Sverige liksom i många andra europeiska länder 
förs en intensiv diskussion om för- respektive nackdelar 
med att koncentrera akutsjukvården till ett färre antal 
sjukhus. Motiven kan vara såväl ekonomiska, 
organisatoriska som kvalitetsmässiga. Mot detta står 
ofta värdet av det lilla sjukhusets närhet och goda 
interna samarbete. Argument kring lokal arbetsmarknad 
och infrastruktur spelar också en viktig roll i 
diskussionen. 
Samspelet mellan den lokalt baserade vården och den 
högspecialiserade vården handlar dock inte bara om 
vården vid svåra och ovanliga sjukdomstillstånd utan 
också om att utveckla ny kunskap och nya metoder för 
vård av de vanligt förekommande sjukdomarna. 
Gränserna mellan den högspecialiserade vården och den 
övriga hälso- och sjukvården måste ständigt justeras så 
att nya metoder och verksamhetsformer successivt 
sprids varefter som det nya kunnandet prövats och 
värderats.
Med hänsyn till det omfattande förändringsarbete 
som pågår och planeras i de flesta landsting och 
kommuner måste utvecklingen noga följas och värderas 
inte minst vad avser vårdkvaliteten. Regeringen anser 
att detta är en av de uppgifter som Socialstyrelsen skall 
ge särskild prioritet under 1998.
Hälso- och sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i 
offentlig regi. Regeringen har dock vid ett flertal 
tillfällen framhållit att det, inom ramen för ett integrerat 
system, kan finnas ett värde såväl ur patienternas som 
ur personalens synpunkt, i ett varierat vårdutbud i olika 
driftsformer. Enligt regeringens mening bör det vara 
verksamhetens inriktning, tillgänglighet, kvalitet och 
kostnadseffektivitet som styr valet av vårdgivare. I syfte 
att underlätta samverkan mellan offentlig och privat 
hälso- och sjukvård har regeringen inrättat en särskild 
delegation (S 1995:10) den s.k. 
Samverkansdelegationen. Delegationen som skall avge 
sitt slutbetänkande vid utgången av detta år skall bl.a. 
söka former för att underlätta samverkan mellan privat 
och offentligt bedriven vård och söka undanröja 
eventuella hinder för en sådan samverkan.
Samhällets stöd, vård, omsorg och rehabilitering 
måste ses och organiseras ur den enskildes perspektiv. 
Huvudmannagränser eller olika finansiella styrsystem 
får inte leda till ineffektivitet, dubbelarbete eller att den 
enskilde inte får det samhällsstöd han/hon är i behov av 
eller har rätt till.
I syfte att stimulera och förbättra samverkan har 
utökade möjligheter till samverkan – också finansiellt – 
öppnats upp liksom möjligheter till försöksverksamheter 
och lokalt anpassade lösningar.
Regeringen framhöll i sin proposition 1996/97:63 
Samverkan, socialförsäkringens nivåer och 
administration, m.m. att det finns ett stort behov av att 
mer effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för att 
bättre kunna tillgodose enskilda människors behov av 
olika stödåtgärder. I propositionen anförde regeringen 
vidare att det nu var dags att införa en möjlighet till 
frivillig samverkan för berörda myndigheter och att 
arbetet borde inriktas på generella lösningar.
Under utgiftsområde 10 föreslår regeringen 
lagförslag såvitt avser att undanröja begränsningar i 
nuvarande lagstiftning för försäkringskassan, 
socialtjänsten och hälso- och sjukvården att delta i 
gemensamma samverkansprojekt. Regeringen föreslår 
också att Arbetsmarknadsstyrelsen, 
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen skall ha som 
gemensamt mål att genom att främja samverkan inom 
rehabiliteringsområdet för att uppnå en effektivare 
användning av tillgängliga resurser i syfte att underlätta 
för den enskilde att försörja sig genom eget arbete.
Inom hittills fem områden – Finspång, Gotland, 
Grästorp, Hisingen i Göteborg och Stenungsund –  
pågår lokal försöksverksamhet med finansiell 
samordning mellan socialförsäkring, hälso- och 
sjukvård och socialtjänst (SOCSAM), 
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har ett 
gemensamt uppföljnings- och utvärderingsansvar. En 
första delrapport – SOCSAM; Tre huvudmän i samma 
båt – en lägesrapport – överlämnades i mars 1997. 
Försöksverksamheten skall slutrapporteras år 2001. 
I tre kommuner – Helsingborg, Katrineholm och 
Sigtuna – bedrivs försöksverksamhet med 
primärkommunal primärvård. Socialstyrelsen har 
löpande följt upp och utvärderat verksamheterna och 
slutrapporten beräknas överlämnas under senhösten 
1997.
4.2.4	Patientens ställning och vårdens 
tillgänglighet
Riksdagen antog i april 1997 (rskr. 1996/97:186) de av 
regeringen i  propositionen 1996/97:60 föreslagna 
riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och 
sjukvården. I enlighet med förslaget i propositionen har 
riksdagen beslutat att en särskild delegation med 
parlamentarisk förankring skall inrättas med uppgift att 
bl.a. följa tillämpningen av de etiska riktlinjerna. En av 
delegationens uppgifter blir att sprida information och 
kunskap om riktlinjerna för prioriteringarna och de 
etiska värderingar som ligger till grund för dessa. 
Delegationen är för närvarande under inrättande.
En grundläggande utgångspunkt för utvecklings- och 
förnyelsearbetet inom svensk hälso- och sjukvård är att 
patientens ställning skall stärkas. Detta är också en av 
utgångspunkterna för den s.k. Dagmar-överenskom-
melsen för år 1997 som slutits mellan företrädare för 
staten och sjukvårdshuvudmännen och som tidigare 
redovisats till riksdagen i en särskild skrivelse 
(1996/97:66).
I den nya vårdgaranti som utgör en del av 
överenskommelsen är målsättningen att öka 
tillgängligheten för alla patienter. Det är primärvården 
som är ansvarig för de första kontakterna och skall 
erbjuda hjälp samma dag, antingen på telefon eller 
genom besök. Läkarbesök skall erbjudas inom åtta 
dagar. När så erfordras skall primärvården biträda med 
hänvisning till specialistvård för patientbesök inom tre 
månader. För patienter med oklar diagnos skall besöket 
hos specialist ske inom en månad. Utifrån de 
bedömningar som gjorts i primärvården eller av 
specialistläkare skall behandlingen påbörjas utan 
dröjsmål enligt vägledande principer för urval och 
prioriteringar. Om inte den egna sjukvårds-
huvudmannen kan erbjuda vården inom ovan nämnda 
tidsramar har patienten rätt att söka vård hos annan 
sjukvårdshuvudman.
En uppföljning av väntetiderna har genomförts vid 
ett 25-tal sjukhus i hela landet under en vecka i april. 
Denna visar att drygt hälften av patienterna med oklar 
diagnos får träffa en specialist inom en månad, medan 
cirka 90 % av patienterna med en fastställd diagnos får 
träffa en specialist inom vårdgarantins tre månader. 
Väntetiderna varierar dock stort mellan och inom 
sjukhus. En ny uppföljning genomförs av 
Landstingsförbundet i oktober 1997.
Under den senaste tiden har det framkommit 
uppgifter om att barnfamiljer i vissa fall avstår från att 
söka vård av ekonomiska skäl. Regeringen ser allvarligt 
på dessa uppgifter då framför allt yngre barn är 
infektionskänsliga och kan ha ett stort behov av hälso- 
och sjukvård. Utebliven vård kan också bidra till att 
smitta sprids inom familjen eller till andra som kommer 
i kontakt med barnet. För att inte barnfamiljer skall 
avstå från vård på grund av att de inte anser sig har råd 
med patientavgifterna har flera landsting tidigare 
beslutat att reducera eller helt avskaffa patientavgifterna 
för barn.
I syfte att alla barn i hela landet, utan hänsyn till 
familjens privata ekonomi, skall kunna erbjudas en god 
vård kommer patientavgifterna att avskaffas för 
samtliga barn och ungdomar upp t.o.m. 19 år fr.o.m. 1 
januari 1998. Regeringen delar landstingens bedömning 
av värdet av denna reform.
I propositionen (1996/97:123) om privata vårdgivare 
föreslog regeringen att det inte skulle vara möjligt att 
kräva remiss för att ersättning enligt lagen om 
läkarvårdsersättning skulle utgå till privatpraktiserande 
gynekologer, psykiatriker och barnläkare. Avsikten är 
att öka valmöjligheten och skydda integriteten. 
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.
I Spris finansieringsavtal anges att utgångspunkten 
för allt projektarbete skall vara att stärka patientens 
ställning. Flera initiativ har tagits som syftar till att 
förbättra kommunikationen mellan patient och 
vårdpersonal. Målet är bättre behandlingsresultat och 
därmed högre kvalitet i vården. 
Bemötandeutredningens (S 1994:08) betänkande 
Jämställd Vård – olika vård på lika villkor har 
remissbehandlats. Mot bakgrund av utredningens 
förslag framhöll regeringen i propositionen 1996/97:5 
om forskning att kvinnor bör inkluderas i medicinska 
studier i större omfattning än tidigare. Utredningen har 
fått en vid spridning och bildat underlag för 
konferenser, utbildningar m.m.
Landstingsförbundets styrelse beslutade i maj 1997 
om en särskild rekommendation om landstingens och 
medlemskommunernas arbete med att stärka patientens 
ställning. I denna behandlas bl.a. frågor om vårdens 
tillgänglighet, om valfrihet, om bemötande och om 
patientens inflytande och delaktighet i det medicinska 
beslutsfattandet. Regeringen välkomnar detta initiativ.
Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens 
finansiering och organisation (HSU 2000) kommer 
under hösten att avlämna ett delbetänkande avseende 
åtgärder för att stärka patientens ställning i vården. 
Betänkandet kommer efter remissbehandling att bilda 
underlag för en proposition till riksdagen.
4.2.5	Verksamhetsutveckling inom vården
Den svenska sjukvården och omsorgen är i ett 
internationellt perspektiv av hög kvalitet. Detta visar  
t.ex. olika jämförelser vad avser den s.k. åtgärdbara 
dödligheten dvs. död på grund av orsaker som hälso- 
och sjukvården anses kunna påverka. Denna dödlighet 
är ofta cirka 30 – 50 % lägre i Sverige än i andra 
europeiska länder. Den åtgärdbara dödligheten har 
dessutom stadigt minskat från år 1970 till år 1990. 
Den höga kvaliteten i vården har också 
uppmärksammats nationellt där exempelvis 
Lungmedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i 
Linköping fick utmärkelsen Svensk kvalitet år 1996. 
Kvinnokliniken i Motala erhöll Landstingsförbundets 
motsvarande utmärkelse våren 1997.
Utbildningsnivån (mätt som andelen 
högskoleutbildade) är mycket hög i landstingens 
sjukvård. Ungefär 35 % hade år 1993 
högskoleutbildning, vilket är lika stor andel som i den 
privata bransch som har högst utbildningsnivå 
(kunskapsintensiva tjänster).
Under 1990-talet har antalet läkare ökat medan 
antalet sjuksköterskor varit i stort sett konstant. Antalet 
undersköterskor och sjukvårdsbiträden har minskat 
kraftigt i den landstingskommunala vården och 
arbetslösheten är på vissa håll i landet betydande. Vad 
gäller läkare och sjuksköterskor råder i stort sett balans 
mellan tillgång och efterfrågan och arbetslösheten för 
dessa grupper är relativt låg. Farhågor finns att 
tillgången på vissa specialister kommer att vara 
otillräcklig i början av 2000-talet. En bättre 
framförhållning och planering måste eftersträvas. 
Regeringen kommer idag att fatta beslut om att 
förelägga riksdagen en särskild proposition om läkarnas 
vidareutbildning. Regeringens syn på vårdhögskolornas 
utveckling redovisas under Utgiftsområde 16.
Det finns dock kvarstående brister och 
otillfredsställda behov inom hälso- och sjukvården. 
Dessa har i vissa fall förstärkts under de senaste åren till 
följd av den kärva ekonomiska situationen, de 
demografiska förändringarna samt snabba och 
omfattande organisatoriska förändringar. Medicinens 
landvinningar öppnar också nya möjligheter att lindra 
och bota sjukdomar högt upp i åldrarna.
Kvaliteten i det medicinska omhändertagandet i 
hemsjukvården och i särskilt boende är i vissa fall 
otillfredsställande. Väntetider och köer är på vissa håll 
oacceptabelt långa. Det finns uppgifter om att 
förtroendenämnderna får allt fler anmälningar om 
brister i bemötandet. Delar av personalen känner sig 
otillräckliga, oroar sig inför framtiden och har s.k. 
utbrändhetssymptom.
De ökade resurser som har och kommer att tillföras 
den kommunala sektorn kommer att förbättra 
möjligheterna att avhjälpa de här problemen och 
bristerna.
Hälso- och sjukvårdens kvalitet och personalens 
arbetstillfredställelse är dock inte bara beroende på 
resurssituationen utan också på hur arbetet leds, 
organiseras och vilka möjligheter till fortlöpande 
kompetensutveckling som ges.
I syfte att stödja den kunskapsutvecklande 
arbetsplatsen avsattes särskilda medel både på nationell 
och regional nivå i den s.k. Dagmar-överenskommelsen 
för år 1997. En långsiktig och systematisk satsning på 
att höja kvaliteten i vården främst genom 
kompetenshöjande åtgärder måste ges fortsatt hög 
prioritet de kommande åren. De möjligheter de 
arbetsmarknadspolitiska instrumenten ger bör här tas 
tillvara.
Behörighetskommittén (S 1994:01) hade i uppdrag 
att göra en samlad översyn av principerna för 
legitimation och behörighet och mot bakgrund av 
översynen lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation 
och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom 
hälso- och sjukvården och näraliggande områden. 
Kommitténs betänkande (SOU 1996:138)  Ny 
behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område 
m.m. har remissbehandlats och kommer att ligga till 
grund för en proposition till riksdagen under våren 
1998.
En viktig förutsättning för att uppnå en hälso- och 
sjukvård som i ännu högre grad än idag är 
patientorienterad och kunskapsbaserad är att 
informationsförsörjningen utvecklas och att ny 
informationsteknologi utnyttjas i så stor utsträckning 
som möjligt. Särskilda medel för att stödja denna 
utveckling har avsatts för år 1997 inom ramen för 
Dagmar-förhandlingarna. I samband med vårdens 
datorisering syftar Spris utvecklingsarbete till att öka 
kommunikationen mellan olika datasystem. Det 
kommer i sin tur underlätta uppgiftsinsamling av t.ex. 
kvalitetsinformation. 
Arbetet med kliniska riktlinjer och kunskapsunderlag 
måste fortsätta liksom arbetet med uppföljning av 
verksamheten med kvalitetsregister. 
4.2.6	Psykiatri
Socialstyrelsen överlämnade i maj sin årsrapport för 
psykiatrireformen 1997 – Är vi på rätt väg? 
(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:6). 
Socialstsyrelsen konstaterar att det i samtliga landsting 
och kommuner pågår ett intensivt arbete för att 
genomföra reformen, men att det tar avsevärt längre tid 
än vad som förutsetts. De psykiskt funktionshindrades 
behov är endast delvis kartlagda i många kommuner. 
Enligt regeringens mening är detta inte acceptabelt och  
systematiska behovsinventeringar måste därför snarast 
ske i samtliga kommuner. 
Många kommuner har gjort stora insatser för att 
skapa ett tillfredställande boende för psykiskt störda. I 
vissa fall går dock utbyggnaden av ett gott boende för 
de som befinner sig på sjukhem eller liknande 
institutioner alltför långsamt.  Socialstyrelsen 
konstaterar i rapporten att de traditionella medlen för att 
ordna daglig sysselsättning och stimulans/aktivering är 
dåligt anpassade till de psykiskt stördas behov.  
Ytterligare uppslag behövs således på sysselsättning som 
är anpassad till dessa personers situation.
Trots de problem som uppmärksammats finner 
Socialstyrelsen att reformarbetet har goda 
förutsättningar att lyckas om beslutsfattare, professioner 
och företrädare för brukarna fortsätter att hålla 
uppmärksamheten på en hög nivå. Det är också viktigt 
att ett långsiktigt perspektiv läggs på finansieringen av 
olika insatser när de särskilda stimulansmedlen 
försvinner. En fortsatt uppföljningen måste också ske av 
hur situationen för de psykiskt störda utvecklas så att 
åtgärder kan vidtas om inte syftet med reformen 
uppnås.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk 
metodik (SBU) har under våren 1997 publicerat en 
rapport om behandling med läkemedel av typ 
neuroleptika. Rapporten visar att det sker en 
överförskrivning och att kostnaderna för denna beräknas 
uppgå till cirka 60 miljoner kronor per år.
Socialstyrelsens uppdrag vad gäller att granska 
psykiatrins innehåll kommer att redovisas under hösten 
1997 liksom slutbetänkandena från kommittén 
(S 1995:06) om vård och stöd till barn och ungdomar 
med psykiska problem och kommittén (S 1995:11) med 
uppgift att utvärdera lagen (1991:1128) om psykiatrisk 
tvångsvård (LTP) och lagen (1991:1129) om 
rättspsykiatrisk vård (LRV).
4.2.7	Läkemedel
Läkemedel är en viktig behandlingsform i hälso- och 
sjukvården. De allt effektivare läkemedlen har lett till 
stora välfärdsvinster för många människor. Hittills har 
dock läkemedelsförmånen behandlats åtskild från övrig 
hälso- och sjukvård och finansierats via 
sjukförsäkringen.
Under 1990-talet har olika åtgärder vidtagits för att 
dämpa och begränsa de ständigt ökande utgifterna för 
läkemedelsförmånen. Bakgrunden till att kostnaderna 
för läkemedelsförmånen har ökat är bl.a. den 
demografiska utvecklingen med en ökande andel äldre 
människor samt att en allt större andel av läkemedlen 
skrivs ut i öppenvård till följd av vårdens 
strukturförändringar. Tillkomsten av nya och dyrare 
läkemedel har också i hög grad bidragit till 
kostnadsutvecklingen, medan prisutvecklingen i övrigt 
varit måttlig. 
De vidtagna åtgärderna för att begränsa 
kostnadsutvecklingen har dock haft begränsad effekt till 
följd av förmånssystemets konstruktion och av att 
läkemedel har behandlats separat från andra delar av 
hälso- och sjukvården.
Från och med år 1997 har det tidigare gemensamma 
högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och läkemedel 
delats upp på två separata högkostnadsskydd samtidigt 
som subventionerna för läkemedel inklusive 
förbrukningsartiklar och vissa speciallivsmedel i 
grunden förändrats. Avsikten med denna förändring var 
att få till stånd en rationellare läkemedelsanvändning 
och en besparing i läkemedelskostnaderna för år 1997. 
De hittillsvarande effekterna av denna förändring talar 
för att ett trendbrott har skett i kostnadsutvecklingen, då 
kostnaderna för de första 8 månaderna i år är närmare 
20 procent lägre jämfört med samma period föregående 
år. Mycket talar för att den beräknade besparingen 
kommer att överträffas och att de totala kostnaderna för 
läkemedelsförmånen under år 1997 betydligt kommer 
att underskrida 1996 års kostnader. Detta kan till del 
bero på den kraftiga hamstringen av läkemedel under 
slutet av år 1996 men framför allt på effekterna av det 
nya förmånssystemet för läkemedel.
Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen övergår 
den 1 januari 1998 till landstingen och medel avseende 
läkemedelsförmånen kommer övergångsvis att lämnas 
via ett särskilt statsbidrag. Enligt en överenskommelse 
med Landstingsförbundet den 12 september 1996 skall 
parterna senare överenskomma om en ny modell för 
statens ersättning till landstingen för 
läkemedelsförmånen.
Socialstyrelsen har givits ett särskilt ansvar att 
utvärdera förändringarna på läkemedelsområdet, bland 
annat ur ett patientperspektiv. Ytterligare medel föreslås 
anvisas Socialstyrelsen för denna uppgift.
Utredningarna (S 1996:09) Översyn av 
prisregleringen av läkemedel och (S 1996:08) Översyn 
av den framtida läkemedelsdistributionen kommer att 
överlämna sina betänkanden under hösten 1997.
Mot bakgrund av att EU:s ministerråd i november 
1996 antog en resolution om säkerhet vid 
blodtransfusioner och självförsörjning av blod tillsatte 
regeringen i februari 1997 en arbetsgrupp med uppdrag 
att utarbeta en långsiktig strategi för hur Sverige skall 
kunna uppfylla resolutionens krav. Arbetsgruppen skall 
redovisa sitt uppdrag i början av år 1998.
4.2.8	Tandvården
Tandhälsoutvecklingen
Tandhälsan hos barn och ungdomar förbättras stadigt. 
Andelen barn som är kariesfria har ökat bland tre- och 
sexåringar mellan åren 1985 och 1996. Andelen 
kariesfria tolvåringar har ökat kraftigt under samma 
tidsperiod. Även nittonåringar har bättre tandhälsa. År 
1996 var närmare 60 % av ungdomarna i denna 
åldersgrupp kariesfria på tändernas sidoytor.  Det är 
kariesskador på dessa ytor som framförallt ger upphov 
till framtida vårdbehov.
Sverige har redan uppnått det av WHO fastställda 
målet för barnens och ungdomarnas tandhälsa år 2000. 
En jämförande EU-studie visar att de svenska 
femåringarna hade bäst tandhälsa bland de europeiska 
barnen.  En orsak till detta kan vara att de får genomgå 
regelbundna hälsokontroller och att den organiserade 
barntandvården erbjuder förebyggande vård utan att 
föräldrarna behöver ta initiativet. För tolvåringarna var 
resultatet inte lika bra, men skillnaderna mellan olika 
länder var små vad avser denna åldersgrupp.
Även för vuxna förbättras tandhälsan kontinuerligt. 
Det finns dock vissa grupper, bl.a. vissa 
funktionshindrade och  långvarigt sjuka, som har sämre 
tandhälsa och sämre förutsättningar än andra grupper att 
vidmakthålla en god tandhälsa. 
En majoritet av patienterna har låga 
tandvårdskostnader. Ett fåtal patienter, dock olika 
patienter varje år, svarar för en stor andel av 
behandlingskostnaderna. Kostnaderna skulle kunna vara 
lägre om de mest effektiva diagnos- och 
behandlingsmetoderna användes och om 
tandhygienisternas kompetens bättre togs tillvara. 
Nuvarande ersättningssystem ger inte heller incitament 
att bedriva en så resurssnål vård som möjligt. 
Pågående arbete
Regeringen har tidigare låtit utreda hur vuxna som till 
följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda 
tandvårdsbehov skulle kunna få ett bättre ekonomiskt 
stöd. Förslagen har presenterats i rapporten 
Tandvårdsförsäkring i omvandling (Ds 1997:16). 
Rapporten har remissbehandlats. Remissinstanserna är 
övervägande positiva till förslagen i rapporten.
Regeringen har, för att ge även övriga vuxna ett 
ekonomiskt stöd, nyligen tillkallat en särskild utredare 
(dir. 1997:86). Ersättningssystemet skall enligt 
utredningsdirektiven ges en tandhälsoinriktad 
utformning. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast 
den 31 december 1997.
Socialstyrelsen har den 1 september 1997 till 
Socialdepartementet inkommit med utredningsrapporten 
Tandhygienisternas framtida uppgifter och kompetens. 
Utredningen föreslår att det på sikt endast skall finnas 
två personalkategorier legitimerade tandläkare och 
legitimerade tandhygienister som behandlar patienter. 
Utredningen föreslår en viss utvidgning av 
arbetsuppgifterna för tandhygienister i förhållande till 
nuvarande kompetensområde, bl.a. en satsning på 
folkhälsoarbete, omvårdnadsaspekter och uppföljning 
och utvärdering av tandvårdsverksamheten. 
Utredningen anser att tandhygienistutbildningen i 
framtiden bör vara treårig. Regeringen avser att senare 
återkomma till riksdagen med de förslag som 
Socialstyrelsens rapport kan föranleda.
4.2.9	Vissa etiska frågor
Konventionen om bioetik
Europarådets konvention om bioetik syftar till att ge 
skydd för den enskilde i samband med forskning och 
medicinsk behandling. Konventionen öppnades för 
undertecknande i april 1997. Sverige tillhör det 20-tal 
länder som undertecknade konventionen. Avsikten är att 
senare ratificera konventionen.
Konventionen innehåller bl.a. bestämmelser om 
informerat samtycke vid forskning och medicinsk 
behandling samt särskilda bestämmelser för individer 
som inte kan lämna eget samtycke. I konventionen finns 
också ett förbud mot diskriminering på grundval av 
arvsanlag samt bestämmelser om att predikativa 
genetiska tester bara får utnyttjas för hälso- och 
sjukvårdsändamål och hithörande forskning.
Enligt konventionen skall nationell lagstiftning som 
tillåter forskning på befruktade ägg innehålla skydd av 
det befruktade ägget. Framställning av befruktade ägg 
enbart för forskningsändamål är förbjuden.
Genetisk integritet
I departementspromemorian (Ds 1996:13) Genetisk 
integritet föreslås att det vid ansökan om försäkring, i 
samband med anställning etc. skall vara förbjudet att 
efterfråga eller använda genetisk information eller 
resultatet av genetisk undersökning som hänför sig till 
en enskild person.
Rapporten har remissbehandlats och en proposition 
planeras att lämnas till riksdagen hösten 1997.
Steriliseringar
Regeringen beslutade i september 1997 att en särskild 
utredare skall tillkallas för att allsidigt belysa 
bakgrunden till och tillämpningen av den 
steriliseringslagstiftning som gällde fram till dess att den 
nuvarande steriliseringslagen trädde i kraft år 1976.
Av direktiven framgår att det är angeläget att de som 
steriliserades mot sin vilja eller på någon annans initiativ 
får en gottgörelse av samhället. Denna fråga skall 
behandlas med förtur medan uppdraget i sin helhet skall 
vara slutfört senast den 1 juli 1999.
4.2.10	Vissa myndighetsfrågor
Regeringens bedömning är att samtliga myndigheter på 
ett tillfredsställande sätt har uppfyllt de mål som satts 
upp för verksamheterna. Arbetsbelastningen har varit 
hög inte minst till följd av det omfattande 
förändringsarbete som bedrivs i kommuner och 
landsting samtidigt som resurssituationen varit ansträngd 
för myndigheterna. Flera myndigheter – främst 
Läkemedelsverket, Smittskyddsinstitutet och 
Folkhälsoinstitutet – har fått utökade uppgifter till följd 
av EU-medlemsskapet. De möjligheter som IT ger 
utnyttjas i allt högre utsträckning för att sprida 
information och kunskapssammanställningar. 
4.3	Anslag
A 1.	Sjukvårdsförmåner m.m.
1995/96
Utgift
23 422 
742
1
Därav 
1996
15 685 
541
1997
Anslag
15 512 
000
Utgifts
-
progno
s
15 031 
000
1998
Förslag
1 550 
000
1999
Beräkna
t
1 578 
000
2000
Beräkna
t
1 607 
000
1. Beloppen anges i tusental kr
Området sjukvårdsförmåner omfattar t.o.m. år 1997 till 
övervägande delen sjukförsäkringens kostnader för 
läkemedelsförmånen, inkl. förbrukningsartiklar vid 
inkontinens samt vuxentandvård (tandvårdsförsäkring-
en). Vidare omfattas finansieringen av 
Handikappinstitutet, kostnaderna för sjukvårdsförmåner 
i vissa internationella förhållanden samt kostnaderna för 
viss sjukhusvård. Dessutom har anslaget tillförts de 
avgifter som tas ut av pensionärer vid sjukhusvård i 
form av avdrag på utbetalda allmänna pensioner. 
Under anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. beräknar 
regeringen fr.o.m. 1998 utgifter för två ändamål 
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m., samt 
tandvårdsförsäkringen. De faktiska och beräknade 
utgifterna i miljoner kronor för dessa ändamål åren 
1996 – 2000 framgår av ovanstående tabell.
Utgifterna för år 1996 under anslaget visar i 
förhållande till budgeterat belopp på ett betydande 
överskridande som en följd av att utgifterna för 
läkemedelsförmånen blev betydligt högre än beräknat. 
De utgiftsstyrande faktorerna för den förmånen är som 
tidigare nämnts en viss prisutveckling, en ökad 
läkemedelsvolym samt en fortsatt utveckling mot allt 
dyrare läkemedel. Den ökande volymen läkemedel 
beror på den demografiska utvecklingen och att en allt 
större del av läkemedelsförskrivningen sker i 
öppenvård. En ökning av antalet frikort har också skett 
vilket lett till ett större antal avgiftsbefriade 
läkemedelsinköp under året. 
Den 1 januari 1997 infördes ett nytt förmånssystem 
för läkemedel vilket synes ha haft avsedd effekt i fråga 
om att begränsa kostnadsutvecklingen för 
läkemedelsförmånen. Sedan den 1 augusti 1997 
omfattas inte längre receptfria läkemedel – med vissa 
undantag – av läkemedelsförmånen. Åtgärderna 
förväntas leda till ett underskridande för år 1997. 
Med anledning av riksdagens tidigare beslut om 
överförande av kostnadsansvaret för 
läkemedelsförmånen och förbrukningsartiklar vid 
inkontinens till landstingen och vad gäller 
inkontinensartiklar även kommunerna har företrädare 
för staten med Landstingsförbundet och Svenska 
Kommunförbundet den 10 september 1997 träffat  
överenskommelser om de närmare ekonomiska 
villkoren för överförandet. 
Regeringen kommer senare idag att godkänna 
överenskommelserna.
Som en följd av överenskommelsen med 
Landstingsförbundet skall 75 miljoner kronor frånräknas 
anslagsposten för läkemedelsförmånen för år 1997 och 
beloppet i stället tillföras anslaget Bidrag till hälso- och 
sjukvård under detta utgiftsområde genom 
tilläggsbudget. Orsaken härtill är att landstingen under 
år 1997 – trots  att  förmånen med  kostnadsfria 
UTGIFTSUTVECKLINGEN FÖR ANSLAGET
MILJONER KRONOR
ÄNDAMÅL
1996
1997
1998
1999
2000
Ersättning till 
sjukvårdshuvudmännen
– 328
– 292
150
150
150
Läkemedelsförmåner
13 517
13 500
–
–
–
Tandvårdsförsäkring
2 497
1 823
1 400
1 428
1 457
Totalt
15 686
15 031
1 550
1 578
1 607
läkemedel är avskaffad – fortsatt att tillhandahålla vissa 
patienter som saknar sjukdomsinsikt läkemedel 
kostnadsfritt. Denna åtgärd har vidtagits med anledning 
av att bristande medicinering för denna kategori 
patienter kan innebära fara för deras eller andras liv och 
hälsa.
Den 15 oktober 1996 trädde en reviderad och 
förenklad tandvårdstaxa i kraft samtidigt som 
utgiftsramen för tandvårdsförsäkringen sänktes med 350 
miljoner till 1 901 miljoner kronor räknat på helår. 
Detta ledde under slutet av år 1996 till en tillfälligt ökad 
efterfrågan på tandvård vilket också i någon mån 
påverkade utgifterna. För år 1997 bedöms för 
närvarande de förväntade utgifterna i stort sett motsvara 
vad som budgeterats för tandvårdsförsäkringen.   
För ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. 
beräknas däremot ett överskridande uppkomma för år 
1997. Orsaken härtill är lägre avgiftsintäkter än vad 
som tidigare beräknats vid sjukhusvård för pensionärer 
samt obalans i betalningsströmmarna vad gäller 
kostnaderna för vissa sjukvårdsförmåner i 
internationella förhållanden, dvs. i princip kostnaderna 
för dessa förmåner till följd av EES-avtalet och EU-
medlemsskapet.
För åren 1996 och 1997 uppkommer ett överskott 
beroende på att avgiftsintäkterna för pensionärernas 
sjukhusvård i form av avdrag på deras allmänna 
pensioner tillförts anslaget. Fr.o.m. år 1998 kommer 
emellertid sjukvårdshuvudmännen – under förutsättning 
av riksdagens beslut – att överta administrationen av 
dessa avgifter från socialförsäkringsadministrationen. 
Omläggningen innebär att huvudmännen själva debiterar 
och uppbär dessa avgifter och att några pensionsavdrag 
inte längre tillförs anslaget. Genom denna förändring 
minskas det generella statsbidraget till landstingen med 
400 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Enligt gällande ordning regleras inte bara 
sjukförsäkringens utgifter, utan även dess intäkter för 
sjukvårdsförmåner, i internationella förhållanden  -– 
föranledda av i huvudsak EES-avtalet och EU-
medlemsskapet – gentemot annat land slutgiltigt först 
flera år efter det att de uppkommit. Det har därför 
hittills varit svårt att beräkna den årliga storleken av 
dessa. Det har numera framkommit sådana uppgifter 
från Riksförsäkringsverket som gör det nödvändigt att 
öka utgifterna för dessa internationella vårdförmåner 
med ca 50 miljoner till 100 miljoner kronor för år 1998 
för att möta de krav på ersättning som kan förväntas 
under året.  Det kommer dock även i framtiden att vara 
förenat med stora svårigheter att förutse hur stora 
kraven är från landstingen och från medlemsländerna 
samt när kraven inkommer och regleras. Det är också 
svårt att beräkna storleken av Sveriges fordringar på 
dessa länder och när dessa kommer att regleras 
eftersom eftersläpningarna i båda riktningarna är 
betydande. För åren 1999 och 2000 bedöms utgifterna 
vara på samma nivå som för år 1998.
Frågan om Handikappinstitutets 
verksamhetsinriktning, organisation och finansiering är 
alltjämt föremål för översyn och någon ändring i 
nuvarande förhållanden beräknas inte ske fr.o.m. år 
1998 som tidigare planerats. Till följd härav beräknas 
Handikappinstitutet även under år 1998 finansieras 
genom medel från sjukförsäkringen och storleken på 
dessa – som fastställs vid de s.k. 
Dagmaröverläggningarna senare i höst – har vid 
anslagsberäkningen antagits bli oförändrad, dvs. ca 50 
miljoner kronor för år 1998. 
Läkemedelsförmånen
Resultatinformationen vad avser läkemedelsförmånen 
redovisas under anslaget A 2. Bidrag för 
läkemedelsförmånen.
Tandvårdsförsäkringen  
I regeringens vårpropositionen för år 1997 aviserades 
att den tidigare planerade besparingen inom 
tandvårdsförsäkringen på 900 miljoner fr.o.m. år 1998 
inte skulle fullföljas och att en utgiftsram på 1 400 
miljoner kronor skall gälla för tandvårdsförsäkringen. 
Regeringen redovisade dessutom sina planer på att 
senare förelägga riksdagen förslag om en förändrad 
tandvårdsförsäkring som kan träda i kraft den 1 januari 
1999. Tandvårdsförsäkringen avses härigenom få en 
ändrad inriktning. Det gäller dels att med utgångspunkt 
i rapporten Tandvårdsförsäkring i omvandling (Ds 
1997:16) införa ett bättre ekonomiskt stöd till personer 
som till följd av sjukdom eller funktionshinder har 
särskilda tandvårdsbehov, dels ge övriga vuxna patienter 
ett ekonomiskt stöd med en mer tandhälsoinriktad 
utformning än det nuvarande. Regeringen har mot den 
bakgrunden beslutat om direktiv (Dir. 1997:86) och 
tillkallat en särskild utredare med uppgift att före 
utgången av året lämna förslag om en ny inriktning på 
tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år 1999. Avsikten är att 
därefter förelägga riksdagen en proposition  som kan 
behandlas under våren 1998.
Ovanstående innebär att det nuvarande 
ersättningssystemet för vuxentandvård kommer att gälla 
även under år 1998. För att åstadkomma detta med en 
lägre utgiftsram än tidigare har i 1997 års 
vårproposition aviserats att subventionerna måste 
reduceras något och regeringen har nyligen – i enlighet 
med vad som angavs i propositionen – beslutat om en 
höjning av självrisken från 700 till 1 300 kronor fr.o.m. 
den 1 oktober 1997. 
Slutsatser 
Genom att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen 
och förbrukningsartiklarna vid inkontinens fr.o.m. år 
1998 överförs från staten genom den allmänna 
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen och vad 
gäller inkontinensartiklarna också till kommunerna  och 
ett särskilt bidrag införs för läkemedelsförmånen 
reduceras anslaget Sjukvårdsförmåner  m.m. i 
motsvarande mån.
Anslaget påverkas också av ett genomförande av 
regeringens förslag att till sjukvårdshuvudmännen 
fr.o.m. år 1998 föra över administrationen av 
avgiftssystemet vid sjukhusvård för pensionärer. 
Härigenom bortfaller de avgiftsintäker i form av avdrag 
på utbetalda pensioner som varje år tillförts anslaget. 
Genom att huvudmännen nu föreslås få debitera och 
uppbära dessa avgifter, som för år beräknats till 
sammanlagt 400 miljoner kronor inklusive ersättning för 
administrativa kostnader, bortfaller den kompensation 
som lämnats till huvudmännen genom att det generella 
statsbidraget till landstingen reducerats med samma 
belopp. I sin tur innebär detta att anslaget 
Sjukvårdsförmåner m.m. tillförs detta belopp fr.o.m. år 
1998 i stället för de uteblivna avgiftsintäkterna. 
Systemändringen förutsätter ändringar i lagen 
(1962:381) om allmän försäkring.
Anslagsposten för tandvårdsförsäkringen behöver i 
enlighet med regeringens ändrade ställningstagande till 
den tidigare planerade besparingen ökas till 1 400 
miljoner kronor för år 1998. För åren 1999 och 2000 
har beloppet räknats upp enbart med hänsyn till den 
förväntade allmänna kostnadsutvecklingen.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
1 550 000 000 kronor anvisas under anslaget 
Sjukvårdsförmåner m.m. för år 1998. För åren 1999 
och 2000 beräknas anslaget till 1 578 000 000 
respektive 1 607 000 000 kronor. 
Förslag till vissa regeländringar
Administrationen av pensionärernas avgifter vid 
sjukhusvård
Regeringens förslag:
Administrationen av systemet med avgifter för 
pensionärer vid sjukhusvård skall överföras från 
försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket till 
sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1998. 
Skälen för regeringens förslag: Frågan om ett 
överförande av administrationen av sjukhusvårdsavgifter 
för pensionärer från socialförsäkringsadministrationen 
till sjukvårdshuvudmännen har varit föremål för 
överväganden sedan år 1992, då huvudmännen på 
motsvarande sätt övertog debitering och uppbörd av 
avgifter i sluten vård för patienter som inte uppbär hel 
ålders- eller förtidspension, dvs. i princip 
förvärvsarbetande.
Företrädare för Socialdepartementet och 
Landstingsförbundet träffade i mars 1997 en 
överenskommelse om ett överförande av 
administrationen av avgifter för pensionärer vid 
sjukhusvård fr.o.m. år 1998. Överenskommelsen har 
godkänts av regeringen och Landstingsförbundets 
styrelse. Genom  den nu träffade överenskommelsen 
avses samtliga patienter i ett landsting fr.o.m. år 1998 
bli omfattade av ett och samma avgiftssystem för sluten 
vård. 
Den gällande ordningen med två olika avgiftssystem 
har i enskilda fall lett till mindre skillnader i avgifter 
mellan pensionärer och förvärvsarbetande vid 
jämförbara inkomster. Enligt regeringens uppfattning 
finns det inte några bärande motiv för att pensionärer 
och förvärvsarbetande skall ha separata avgiftssystem 
vid sjukhusvård. En övergång till ett avgiftssystem 
administrerat av sjukvårdshuvudmännen har därför 
ansetts angelägen från regeringens sida. 
Den träffade överenskommelsen innebär att varje 
sjukvårdshuvudman beslutar om principerna i fråga om 
underlag för avgiftsdebiteringen och fastställer 
avgiftsnivåer i olika inkomstintervall samt om vilka 
regler för nedsättning av avgift som skall tillämpas. För 
pensionärer yngre än fyrtio år skall även fortsättningsvis 
– enligt överenskommelsen – halv avgift tas ut under de 
30 första dagarna av varje vårdtillfälle. Vidare gäller att 
högsta avgiftsbelopp som får tas ut under år 1998 är 80 
kronor per vårddag. Detta belopp gäller tills vidare så 
länge parterna inte kommit överens om annat. 
Omläggningen innebär att nuvarande avgiftsregler 
för pensionärer skall gälla för sjukhusvård lämnad 
t.o.m. december månad 1997 med åtföljande avdrag på 
utgående allmänna pensioner under de två första 
månaderna år 1998. För sjukhusvård som lämnas 
pensionärer fr.o.m. den 1 januari 1998 debiterar och 
uppbär således sjukvårdshuvudmännen dessa avgifter 
enligt den nya ordningen. Det innebär att pensionärer 
som vårdas på sjukhus i november och december 1997 
kommer att få avdrag för sjukhusvård på sina pensioner 
i januari respektive februari. Vårdas de dessutom på 
sjukhus under januari och februari 1998 kan 
sjukvårdshuvudmannen samtidigt komma att debitera 
dem för vården dessa månader. Förändringen 
förutsätter ändringar i lagen (1962:381) om allmän 
försäkring.  
A 2.	Bidrag för läkemedelsförmånen 
1998
Förslag
13 491 
000
1
NYTT ANSLAG
1999
Beräkna
t
14 557 
000
2000
Beräkna
t
14 792 
000
1. Beloppen anges i tusental kr
Från detta nya anslag utbetalas statsbidrag till 
sjukvårdshuvudmännen till följd av att de övertar 
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från den 
allmänna sjukförsäkringen fr.o.m. år 1998. Under år 
1998 belastar även utbetalningar avseende kostnaderna 
för läkemedelsförmånen och inkontinensartiklar under 
november och december 1997 detta anslag. Dessa 
utbetalningar skall göras av Riksförsäkringsverket till 
Apoteksbolaget AB, medan ersättningen för 
läkemedelsförmånen därefter skall utbetalas av 
Socialstyrelsen till landstingen månadsvis. När det 
gäller ersättningen för förbrukningsartiklar vid 
inkontinens lämnas denna fr.o.m. år 1998 via de 
generella bidragen till landsting och kommuner under 
utgiftsområde 25.
Regeringens överväganden
Kostnaderna för läkemedelsförmånen  har under de 
första åtta månaderna år 1997 sjunkit med närmare 
20 % jämfört med föregående år. De viktigaste 
orsakerna härtill är effekterna av det nya 
subventionssystemet för läkemedelsförmånen och den 
hamstring av läkemedel som skedde i slutet av år 1996. 
Mycket talar dock för att det är de nya 
subventionsreglerna som i första hand bidragit till denna 
för kostnaderna gynnsamma utveckling. Förutom en 
minskad volym sålda läkemedel kan hittills också en 
övergång till något billigare läkemedel märkas. Detta 
innebär att för utgiftsåret 1997 beräknas, trots de höga 
utgifterna i början av budgetåret till följd av 
eftersläpande betalningar avseende november och 
december 1996, ett underskridande för ändamålet 
läkemedel under anslaget A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. 
på ca 600 miljoner kronor budgetåret 1997.
Vid beräkningen av anslaget för år 1998 har 
utgifterna för läkemedelsförmånen år 1996 varit 
utgångspunkten. Hänsyn har tagits till den hamstring  av 
läkemedel som inträffade i slutet av det året inför 
införandet av det nya förmånssystemet den 1 januari  
1997 och den beräknade besparingseffekten av 
införandet av detta. Vidare har förväntad pris- och 
volymutveckling beaktats samt tillkomsten av nya och 
dyrare läkemedel t.o.m. år 1998. De mest osäkra 
faktorerna i denna bedömning är den stora hamstringen 
och effekterna av det nya förmånssystemet. Den 
hittillsvarande kostnadsutvecklingen för år 1997 visar 
emellertid på en gynnsammare kostnadsutveckling än 
vad som tidigare beräknats.
De närmare ekonomiska villkoren för detta har som 
tidigare nämnts redovisats reglerats i en 
överenskommelse som staten och Landstingsförbundet 
träffade den 10 september 1997. 
Överenskommelsen innebär att staten via detta anslag 
lämnar ersättning till sjukvårdshuvudmännen för 
läkemedelsförmånen med ett fast månatligt belopp som 
utbetalas första gången i början av mars 1998. För att 
tydliggöra omfattningen på de samlade utgifterna för 
läkemedelsförmånen under år 1998 kommer även 
kostnaderna för läkemedelsförmånen avseende de två 
sista månaderna år 1997 – vilka utgiftsmässigt regleras 
under de två första månaderna år 1998 – att täckas av 
anslaget för år 1998. Dessutom har en separat 
överenskommelse träffats med Landstingsförbundet och 
Svenska Kommunförbundet om den ekonomiska 
regleringen av överförandet av kostnadsansvaret för 
förbrukningsartiklar vid inkontinens. Enligt sistnämnda 
överenskommelse ingår kostnaderna för dessa i de 
generella statsbidragen till landsting respektive 
kommuner fr.o.m. år 1998. Under detta nya anslag 
beräknas därför endast de kostnader som uppkommit 
under november och december 1997 och för vilka 
betalning sker under år 1998.
Ett underskridande av de beräknade kostnaderna för 
läkemedel år 1997 kommer även att få betydelse för 
utgifterna för år 1998 vad avser detta anslag av följande 
skäl. 
Den nu träffade överenskommelsen bygger på den 
principöverenskommelse som staten och 
Landstingsförbundet träffade hösten 1996 om 
finansieringsprincipens tillämpning m.m. i samband 
med landstingens övertagande av kostnadsansvaret för 
läkemedelsförmånen den 1 januari 1998. Enligt denna 
skall ett system för vinst- och förlustdelning finnas för 
år 1997 vad gäller avvikelsen mellan de beräknade och 
faktiska kostnaderna för läkemedelsförmånen, exklusive 
förbrukningsartiklar vid inkontinens och 
speciallivsmedel. Detta system innebär att det belopp 
varmed de faktiska kostnaderna underskrider de 
beräknade kostnaderna för läkemedelsförmånen för år 
1997 delas mellan staten och landstingen i 
proportionerna 60 procent till staten och 40 procent till 
landstingen. På motvarande delas ett eventuellt 
kostnadsöverskridande så att staten svarar för 90 % och 
landstingen för 10 % av överskridandet. Landstingens 
ekonomiska åtaganden begränsas dock till att omfatta 
högst 50 miljoner kronor. Regleringen av vinst eller 
förlust skall genomföras senast den 30 juni 1998. Med 
hänsyn till den för år 1997 hittills gynnsamma 
kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånen bedöms 
ett betydande underskridande uppkomma vad gäller 
kostnaderna för år 1997. Det innebär att det belopp som 
till följd härav kommer att tillfalla landstingen skall 
utbetalas från detta anslag senast vid utgången av juni 
1998 och därvid fördelas mellan huvudmännen efter 
antalet  invånare.
Enligt den nu träffade överenskommelsen skall 
systemet med vinst- och förlustdelning gälla även för 
åren 1998 och 1999. För år 1998 gäller samma regler 
som för 1997 med undantag för att ett 
kostnadsunderskridande delas lika mellan parterna.
Vid beräkningen av anslagsbeloppet för år 1999 har 
utgångspunkten varit 1998 års belopp, varefter hänsyn 
tagits till förväntad pris- och volymutveckling samt 
fortsatt tillkomst av nya och dyrare läkemedel. För år 
2000 har endast förväntad prisutveckling kunnat tas i 
beaktande.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 13 
491 000 000 kronor anvisas under anslaget Bidrag för 
läkemedelsförmånen för år 1998. För åren 1999 och 
2000 beräknas anslaget till 14 557 000 000 kronor 
respektive 14 792 000 000 kronor
A 3.	Bidrag till hälso- och sjukvård
1995/962
Utgift
1 396 
059
1
Därav 
1996
909 576
1997
Anslag
908 150
Utgifts-
progno
s
906 150
1998
Förslag
939 424
1999
Beräknat
967 606
2000
Beräknat
975 416
1.  Beloppen anges i tusental kr
2. Avser tidigare reservationsanslaget 1995/96/5/C9 Allmänt Bidrag till 
hälso- och sjukvård
Från anslaget utbetalas statsbidrag till 
sjukvårdshuvudmännen i enlighet med de årliga 
överenskommelser som träffas mellan staten och 
Landstingsförbundet om vissa ersättningar till 
sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden 
m.m. finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa 
statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård 
m.m. som nyligen har setts över. 
Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa 
kostnader och förluster som uppkommit på grund av 
myndighetsingripanden för att förhindra smittsam sjuk-
dom. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen 
betalas också från detta anslag, liksom även kostnader 
för patientförsäkring och vissa skadeersättningar. 
Vidare utgår medel för landstingens administration av 
ersättningar till privata vårdgivare.
En jämförelse mellan anslag och utfall för budgetåret 
1995/96 (18 mån) visar att utfallet översteg anslaget 
med cirka 49,9 miljoner kronor, vilket berodde på vissa 
fördröjningar vad gäller sjukvårdshuvudmännens 
ansökningar av de medel som anslagits för rehabilitering 
av äldre och funktionshindrade under budgetåret 
1994/95. Enligt regleringsbrevet för 1995/96 fick icke 
förbrukade medel,  75 miljoner kronor, från det tidigare 
budgetåret  användas under 1995/96.
Den 12 december 1996 godkände regeringen den 
överenskommelse avseende statsbidragen till 
sjukvårdshuvudmännen som tidigare hade träffats 
mellan företrädare för staten och 
sjukvårdshuvudmännen. Regeringen beslutade samma 
dag att överlämna en skrivelse (1996/97:66) med 
redogörelse för en överenskommelse om vissa 
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 
1997 till riksdagen.
Ramen för det totala belopp som omfattas av 
överenskommelsen uppgår för år 1997 till 1 169 
miljoner kronor varav 868 miljoner kronor utgår från 
detta anslag och 301 miljoner kronor från 
sjukförsäkringen. Till detta kommer under detta anslag 
32,8 miljoner kronor avseende den särskilda 
överenskommelsen om ersättning till 
sjukvårdshuvudmännen för administration av 
ersättningar till privata läkare och sjukgymnaster år 
1997.
På tilläggsbudget föreslås att 75 miljoner kronor 
överförs till detta anslag från anslaget A 1. 
Sjukvårdsförmåner m.m. för att kompensera 
landstingen för vissa ökade kostnader avseende 
läkemedel.
Regeringens övervägande
Resultatinformation
I regeringens skrivelse till riksdagen (1996/97:66) med 
redogörelse för en överenskommelse om vissa 
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 
1997 redovisas vissa erfarenheter av de tidigare 
överenskommelserna. Bl.a. konstateras att vårdgarantin 
i sin ursprungliga utformning – med fokusering på ett 
begränsat antal diagnoser – har spelat ut sin roll. 
I den nya vårdgaranti som utgör en del av 
överenskommelsen är målsättningen att öka 
tillgängligheten för alla patienter.
Överenskommelsen för 1997 innebär att medlen i än 
högre grad än tidigare skall användas för att stimulera 
ett utvecklings- och förnyelsearbete där patientens 
möjlighet till ökad delaktighet betonas. Inriktningen är 
att stödja en kunskapsbaserad sjukvård och särskilda 
medel för detta har avsatts såväl på nationell som på 
regional nivå. Andra prioriterade områden var 
verksamhetsutveckling och informationsförsörjning. 
Inom Kommittén (S 1992:04) om hälso- och 
sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) 
pågår för närvarande arbetet med kommitténs 
slutbetänkande vilket bland annat kommer att behandla 
statlig styrning. Enligt vad regeringen har erfarit har en 
särskild studie gjorts av de s.k. Dagmar-ersättningarna 
vilken bl.a. kommer att bilda bakgrund för kommitténs 
ställningstagande. 
Slutsatser
Regeringen finner att ökad vikt behöver läggas på 
uppföljningen av centrala parametrar – exempelvis 
väntetiderna, kvalitet och utfall – inom hälso- och 
sjukvården. Vidare behöver metoderna för att följa upp 
de överenskommelser som ligger till grund för 
utbetalningarna av ersättningarna förbättras. Ett arbete 
med denna inriktning kommer att inledas under hösten i 
samråd med Socialstyrelsen och Landstingsförbundet. 
Den under 1997 påbörjade förskjutning av medlens 
användning till att i första hand stimulera och stödja ett 
långsiktigt förnyelsearbete kommer att fortsätta. Insatser 
för att öka patienternas delaktighet i vården och att 
utveckla nya verksamhets- och arbetsformer kommer att 
ges  fortsatt hög prioritet.
Ersättningar har tidigare utgått från detta anslag vad 
avser vissa patientöverföringar mellan Sverige och 
Finland. Då antalet patienter är mycket få och i första 
hand är i behov av långvarig vård  samt då det inte 
tillkommer några nya fall till följd av att dessa 
överföringar nu regleras i den Nordiska konventionen 
om socialt bistånd och sociala tjänster som trädde i kraft 
den 1 oktober 1996 anser inte regeringen att dessa 
ersättningar bör bli föremål för överläggningar mellan 
staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. 
Medel för dessa ersättningar kommer därför 
fortsättningsvis att beräknas under Socialstyrelsens 
ramanslag.
Mot bakgrund av ovanstående förslår regeringen att 
939 424 000 kronor anvisas under anslaget A 3. Bidrag 
till hälso- och sjukvård för 1998. För åren 1999 och 
2000 beräknas anslaget till 967 606 000 kronor 
respektive 975 417 000 kronor.
A 4.	Insatser mot aids
1995/96
Utgift2
266 877
1
Utgåen-
de 
reserva
tion-
30 611
Därav 
1996
187 452
1997
Anslag
150 887
Utgifts-
progno
s
148 096
1998
Förslag
65 622
1999
Beräknat
66 940
2000
Beräknat
68 551
1. Beloppen anges i tusental kr
2. Avser tidigare reservationsanslaget 1995/96/5/C2 Insatser mot aids
Anslaget avser särskilda insatser för att förebygga 
spridningen av hiv/aids. Medlen skall användas till 
information och kunskapsspridning, stöd till 
psykosocialt arbete och  till utvecklingsarbete. Från 
anslaget har vidare ett extra bidrag till landsting och 
kommuner, främst i storstadsregionerna, utgått t.o.m. 
1997.
Bidrag till forskning lämnas, förutom från detta 
anslag, dels från anslaget 9 E 1. Socialvetenskapliga 
forskningsrådet: Forskningsmedel, dels från det under 
utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 
upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet. 
Forskning kring hiv/aids sker vidare bl.a. inom ramen 
för Smittskyddsinstitutet.
Enligt nu tillgängliga prognoser kommer i stort sett 
hela anslaget för 1997 att förbrukas under innevarande 
år.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
De hiv-preventiva insatserna har varit framgångsrika. 
Sverige har förblivit ett land med låg förekomst av hiv-
infektion trots ett omfattande resande och invandring 
från länder med hög förekomst av hiv/aids. Årligen 
upptäcks cirka 250 nya fall av hivsmitta. Alltfler 
människor lever i Sverige med hiv. Trots att antalet 
nyupptäckta fall har minskat något på senare år är 
smittspridningen bland män som har sex med män 
fortsatt hög. Det är också svårt att nå bl.a. vissa 
invandrargrupper med information och stöd. Detta ger 
anledning till fortsatt hög uppmärksamhet.
Rapporten Sex i Sverige – om sexuallivet i Sverige 
1996 har nyligen färdigställts. Detta vetenskapligt 
baserade material kommer att utgöra underlag bl.a. för 
att  ytterligare effektivisera det hiv-preventiva arbetet. 
Två undersökningar om sexuellt riskbeteende på 
utlandsresor har genomförts. Rapporterna ligger till 
grund för preventiva insatser riktade till 
utlandsresenärer. Under verksamhetsperioden gjordes 
en stor satsning på konferenser om sexualitet, 
homosexualitet och hiv. Sammanlagt genomfördes 18 
konferenser om homosexualitet riktade till bl.a. lärare, 
kuratorer, vårdpersonal och personal på 
ungdomsmottagningar. Intresset var mycket stort  och 
alla intresserade kunde inte beredas plats. 
Folkhälsoinstitutet har ett nära samarbete med olika 
frivilligorganisationer vad gäller hiv/aids-frågor. Det 
största ekonomiska stödet går till Noaks Ark-Röda 
Korset, RFSL och RFSU. En utvärdering av dessa 
organisationer visar att de har specifik och 
ändamålsenlig målgruppsinriktning. Organisationerna 
har framgångsrikt engagerat medlemmar och aktivister 
och skapat en social rörelse kring sexualupplysning och 
preventionsarbete.
Ekonomiskt stöd ges också direkt till de hiv-
smittades frivilligorganisationer på riksnivå. De riks-
täckande invandrarorganisationerna samarbetar direkt 
med Folkhälsoinstitutet och spelar en aktiv roll bl.a. i 
samband med vissa projekt. 
En utvärdering av det s.k. extra bidraget främst till 
storstäderna redovisades för riksdagen i 
budgetpropositionen för 1997. Sammantaget 
konstaterades att ett avancerat och mångfacetterat arbete 
bedrivs som bygger på genomarbetade 
handlingsprogram.
Under innevarande år  liksom under de närmast 
föregående åren har storstadsregionerna tilldelats cirka 
90 miljoner kronor från anslaget insatser mot aids. 
Medlen har utgått efter ansökan och prövning av 
Folkhälsoinstitutet. Som konstaterats i utvärderingen av 
det s.k. extra bidraget bedrivs inom dessa områden ett 
långsiktigt och kvalificerat arbete. Det hiv-preventiva 
arbetet har ett starkt politiskt stöd. Enligt regeringens 
bedömning är det därför nu lämpligt att gå ifrån det 
särskilda ansökningsförfarandet med de resurskrav detta 
ställer och med den detaljstyrning som det innebär. 
Under anslaget A 2. Bidrag till särskilda insatser i vissa 
kommuner och landsting under utgiftsområde 25 
föreslår regeringen för år 1998 att bidrag om 
sammanlagt 90 miljoner kronor  utges för förebyggande 
insatser till dessa regioner enligt en schabloniserad 
modell.
Slutsatser
Under detta anslag beräknas medel för stöd till de 
frivilliga riksorganisationerna, för stöd till projekt 
utanför storstadsregionerna och till Folkhälsoinstitutets 
egen verksamhet för att förebygga hiv/aids, dvs. 
nationell kunskapsuppbyggnad, samordning, 
kunskapsspridning samt uppföljning och utvärdering, 
medan bidrag till det hiv-preventiva arbetet i 
storstadsregionerna utgår från utgiftsområde 25.
Det hiv-preventiva arbetet har varit framgångsrikt 
och bör enligt regeringens mening ges fortsatt hög 
prioritet.  Den inriktning som angavs i förra årets 
budgetproposition ligger fast dvs.
– 	att insatserna bör genomföras inom ramen för 
sammanhållna handlingsprogram,
– 	att insatserna i ökad utsträckning bör riktas mot de 
grupper som löper störst risk att smittas med 
hiv/aids,
– 	att samarbetet mellan olika aktörer behöver 
fördjupas,
– 	att stödet till frivilligorganisationer bör prioriteras 
och att deras kompetens tas tillvara och utvecklas 
och
– 	att insatserna fortlöpande skall följas upp och 
utvärderas. 
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 65 
622 000 kronor anvisas under anslaget A 3. Insatser 
mot aids för 1998. Det sammantagna statliga stödet 
uppgår därmed till 155 622 000 kronor. För åren 1999 
och 2000 beräknas anslaget mot aids till 66 940 000 
kronor respektive 68 551 000 kronor.
A 5.	Ersättning till Spri
1995/96
Utgift
43 300
1
Därav 
1996
29 700
1997
Anslag
29 700
Utgifts
-
progno
s
29 700
1998
Förslag
29 700
1999
Beräkna
t
29 700
2000
Beräkna
t
29 700
1. Beloppen anges i tusental kr
Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut – Spri skall 
bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att 
bedriva ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete 
inriktat mot aktuella problemområden. Tyngdpunkten 
skall ligga inom områdena hälsoekonomi, 
kvalitetsutveckling, informationsteknik och 
informationsförsörjning.
Spri är en allmännyttig ideell förening som har 
bildats av staten och Landstingsförbundet. Nuvarande 
finansieringsavtal avser perioden 1996 – 1999 och anger 
att utgångspunkten för allt projektarbete skall vara;
– 	att  patientens ställning stärks,
– 	att projekt som bedöms ge de största effekterna när 
det gäller bättre hushållning med resurser skall 
prioriteras och
– 	att Spri inom sina verksamhetsområden i möjligaste 
mån skall delta i EU-projekt.
Enligt finansieringsavtalet tillskjuter parterna vardera 
29,7 miljoner kronor för vart och ett av åren 1996 – 
1999. Slutligt beslut om bidragsbelopp skall dock fattas 
för ett år i taget av respektive part.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Spri har i en särskild framställning till regeringen om 
ersättningar för åren 1998 – 2000 lämnat en 
resultatredovisning avseende år 1996. Av 
framställningen framgår att Spri har låtit göra en 
uppföljning av den utvärdering som genomfördes 1994. 
Syftet med uppföljningen var att ge den nya styrelsen en 
lägesrapport beträffande det förändringsarbete som den 
tidigare utvärderingen resulterade i. Utvärderingen 
skulle vidare bilda underlag för Spri:s inre 
kvalitetsarbete. Av utvärderingsrapporten framgår att 
bedömarna anser att Spri utvecklats positivt där 
kompetensen inom institutet har ökat. Utvärderarna 
konstaterar vidare att Spri har goda förutsättningar att 
bli det professionella utvecklingsinstitut som hälso- och 
sjukvården behöver.
Av de olika aktiviteterna under 1996 kan nämnas att 
Spri:s bibliotek ytterligare har ökat servicen med hjälp 
av IT. Spri:s förlagskatalog, vissa publikationer, 
nyhetsbrev och pressmeddelanden finns nu tillgängliga 
på internet. Spriline-databaserna har gjorts sökbara via 
Spri:s World Wide WEB-server och genom ett 
beställningsformulär har det  gjorts möjligt för 
användarna att direkt beställa lån och kopior eller 
kopplas till de dokument som finns i elektronisk form. 
Flera projekt vad avser kvalitetsutveckling inom 
psykiatri har avrapporterats under året. Spri har vidare 
utvecklat en metod för egenkontroll, s.k. 
organisationsgranskning, som ett tiotal akutsjukhus 
tillämpat under året. En rapport om användarnas krav 
på datorstödd vårddokumentation har tagits fram. 
Denna bedöms utgöra ett viktigt steg på vägen att 
etablera en gemensam syn inom vården på innehållet i 
patientjournalen.
På regeringens uppdrag redovisade Spri i december 
1996 ett IT-program inom hälso- och sjukvården. 
Programmet omfattar en ökad IT-satsning avseende 
bl.a. datorstödda patientjournaler, gemensam 
terminologi och  datasäkerhet till skydd för patientens 
integritet.
För att finansiera delar av det föreslagna IT-
programmet har medel sökts från det s.k. 150-
miljonersprogrammet som administreras av Kunskaps- 
och kompetensutvecklingsstiftelsen och 
Landstingsförbundet. Fördelning av medel har ännu inte 
skett.
Spri gjorde i april 1997 en hemställan om att få 
inrätta forskartjänster i enlighet med  bestämmelserna i 
förordning om tjänster vid forskningsråd. (SFS 
1986:364 senast ändrad 1993:865). Spri motiverar sin 
framställning med att peka på bristen på personer med 
forskningskompetens inom Spri:s kärnområden och 
Spri:s roll som brygga mellan forskningen och det 
praktiska förändringsarbetet i vården. Spri:s 
framställning bereds för närvarande inom 
regeringskansliet.
I framställningen redovisar Spri vidare förväntade 
resultat 1997 och en mål- och strategiplan för åren 1998 
– 2000. Utöver de medel som framgår av 
finansieringsöverenskommelsen hemställer Spri om 
ytterligare 5 miljoner kronor per år för insatser inom 
informationsteknologiområdet. Institutet hemställer 
vidare om att få förlänga sin planeringsperiod med ett år 
t.o.m. år 2000.
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser
Revisionsberättelsen för 1996 förelades 
föreningsstämman den 28 maj. Av berättelsen framgår 
att revisorerna tillstyrker fastställandet av resultat- och 
balansräkning samt  resultatdisposition. Mot denna 
bakgrund beviljades styrelsen ansvarsfrihet.  
Slutsatser
Det arbete som bedrivs inom Spri ligger enligt 
regeringens mening väl i linje med det gällande 
finansieringsavtalet och den inriktning  vad avser Spri:s 
verksamhet som har godkänts av riksdagen med 
anledning av proposition 1995/96:99 om Spri:s fortsatta 
verksamhet. Vad avser förlängningen av 
finansieringsavtalet är regeringen, med nuvarande 
underlag, inte beredd att ta ställning till detta. I sin 
långsiktiga planering bör dock Spri utgå från oförändrad 
ekonomisk ram.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att  
29 700 000 kronor anvisas till Spri för 1998. För åren 
1999 och 2000 beräknas anslaget till 29 700 000 kronor 
vardera året.
A 6.	 Bidrag till WHO
1995/96
Utgift
67 122
1
Därav 
1996
33 633
1997
Anslag
32 780
Utgifts-
progno
s
39 062
1998
Förslag
33 697
1999
Beräknat
34 371
2000
Beräknat
35 058
1. Beloppen anges i tusental kr
Utgiften som belastar anslaget är Sveriges 
medlemsavgift till Världshälsoorganisationens (WHO:s) 
reguljära verksamhet. Avgiftens storlek bestäms av den 
tvåårsbudget som WHO:s beslutande församling antar.
I maj 1997 antogs WHO:s budget för perioden 1998 
– 1999. Reglerna för betalning säger att senast den 
1 januari varje år skall bidraget för det kommande 
verksamhetsåret ha betalats in till WHO. Avgiften för 
verksamhetsåren 1998 och 1999 uppgår till 4 944 560 
USD per år. För att täcka det beräknade underskottet 
har i tilläggsbudget för 1997 föreslagits att ytterligare 
6 320 000 kronor anvisas.
Förhandlingar pågår om ändring av FN-skalan för 
medlemsbidragen. Denna skala tillämpas även för 
WHO. USA har i dessa förhandlingar krävt att deras 
andel skall minskas från 25 % till 20 % av den totala 
budgeten. Under Världshälsoförsamlingen 1997 begärde 
USA att den nya skalan skall tillämpas av WHO så 
snart den har antagits, d.v.s. under löpande 
budgetperiod. Majoriteten av medlemsländerna 
inklusive EU-länderna motsatte sig detta. En rapport 
skall dock lämnas till nästa års församling, där USA:s 
krav med stor sannolikhet kommer att upprepas. Om 
USA:s förslag om minskad andel går igenom i FN 
betyder det att övriga länders procentuella andel ökar 
med ca 6-7 %. 
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Samarbetet med WHO utgör en viktig del av den 
internationella verksamheten inom hälso- och 
sjukvården. Sverige verkar nu aktivt för reformer inom 
WHO, inklusive strategisk budgetering, och 
administrativa besparingar för omfördelning till 
prioriterade verksamheter samt att medlemsländerna 
skall iaktta betalningsdisciplin. Med hänsyn till 
fluktuationerna i dollarkursen och att en översyn pågår 
av justering av valutaberoende anslag har ingen 
uppjustering gjorts av anslaget för 1998.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
33 697 000 kronor anvisas under anslaget A 6. Bidrag 
till WHO för 1998. För åren 1999 och 2000 beräknas 
anslaget till 34 371 000 kronor respektive 35 058 000 
kronor.
A 7.	Bidrag till WHO-enheten för 
rapportering av läkemedels-
biverkningar 
1995/96
Utgift
3 888
1
Därav 
1996
2 592
1997
Anslag
2 592
Utgifts-
progno
s
2 591
1998
Förslag
2 591
1999
Beräknat
2 591
2000
Beräknat
2 591
1. Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för 
rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Bidrag lämnas till driften av de operativa delarna av 
verksamheten vid Världshälsoorganisationens (WHO) 
enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Drug 
Monitoring Centre), som genom ett avtal mellan WHO 
och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. 
Verksamheten, som är belägen i Uppsala, bedrivs av 
stiftelsen WHO Collaborating Centre for International 
Drug Monitoring.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsater
WHO-programmet har fortsatt att utvecklas och WHO-
centret har på ett förtjänstfullt sätt svarat upp mot den 
ökande efterfrågan av service. Ett oförändrat bidrag 
från staten är en förutsättning för att de avtalsbundna 
åtagandena gentemot WHO skall kunna garanteras. En 
fortsatt uppdragsverksamhet härutöver krävs också för 
att fortlöpande kunna erbjuda den kvalitet och 
kompetens som krävs för att upprätthålla en 
internationell koordineringsfunktion.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
2 591 000 kronor anvisas till WHO-enheten för 
rapporteringar av läkemedelsbiverkningar för 1998. För 
åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 2 591 000 
kronor vardera året.
A 8.	Bidrag till Nordiska hälso-
	vårdshögskolan 
1995/96
Utgift
25 877
1
Därav 
1996
Utgift
16 816
1997
Anslag
16 800
Utgifts-
progno
s
16 936
1998
Förslag
16 800
1999
Beräknat
17 169
2000
Beräknat
17 564
1. Beloppen anges i tusental kr
Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) utgör en del av 
Nordiska ministerrådets organisation. På högskolan 
bedrivs vidare- och efterutbildning av personal från de 
nordiska ländernas hälso- och sjukvård samt 
näraliggande områden. De utgifter som belastar anslaget 
är Sveriges andel av kostnaderna för NHV. Nordiska 
ministerrådet fastställer varje år dels en total ekonomisk 
ram för högskolans verksamhet, dels en garantinivå för 
finansieringen. Utgifter för verksamheten inom 
garantinivån fördelas mellan de nordiska länderna efter 
samma proportioner som gäller för den ordinarie 
nordiska budgeten. Efter verksamhetsårets slut görs en 
slutlig avräkning i förhållande till antalet utnyttjade 
studentplatser under året.
Faktorer som styr utgifterna är utvecklingen av 
Nordiska ministerrådets budget, Sveriges andel av 
budgeten, valutakursförändringar samt av Sverige 
utnyttjade studentplatser. Nordiska ministerrådets 
budget för år 1998 kommer att fastställas först i 
november 1997. För år 1998 beräknas ett totalt anslag 
till NHV om 36 409 000 kronor varav Sveriges andel 
beräknas uppgå till 16 800 000 kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Sverige disponerar ca 40 % av utbildningsplatserna vid 
NHV. Det finns ett stort behov av kvalificerad 
folkhälsovetenskaplig kompetens i de nordiska länderna. 
NHV spelar här en viktig roll. I Sverige är intresset för 
utbildningen vid NHV stort och av de svenska 
sökandena kan årligen endast ca 1/3 beredas plats.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
16 800 000 kronor anvisas under anslaget A 8. Bidrag 
till Nordiska hälsovårdshögskolan för 1998. För åren 
1999 och 2000 beräknas anslaget till 17 169 000 kronor 
respektive 17 564 000 kronor.
A 9.	Folkhälsoinstitutet
1995/96
Utgift
189 620
1
Anslags
-
sparand
e
31 650
Därav 
1996
134 120
1997
Anslag
113 460
Utgifts-
progno
s
135 700
1998
Förslag
110 178
1999
Beräknat
112 899
2000
Beräknat
115 692
1. Beloppen anges i tusental kr
Folkhälsoinstitutet (FHI) skall bidra till att uppfylla 
målen för utgiftsområdet genom att främja likvärdiga 
förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen. 
Institutet skall särskilt inrikta verksamheten mot de 
faktorer som påverkar hälsoutvecklingen hos de grupper 
som är mest utsatta för hälsorisker.
En jämförelse mellan anslag och utfall för budgetåret 
1995/96 (18 mån) visar att Folkhälsoinstitutet  ökade sitt 
anslagssparande med  5,6 miljoner kronor. 
Sammantaget ger detta ett ackumulerat anslagssparande 
på cirka 31,6 miljoner kronor vid budgetårets slut. 
Anslagssparandet minskade under 1994/95 för att 
ånyo öka under 1995/96. Anledning till ökningen var 
bl.a. att institutet förberedde en organisationsförändring 
och delvis ändrad  inriktning genom att  förstärka den 
nationella rollen vad avser strategi, analys och 
utredningsarbete. Besparingen på institutets anslag om 
25 miljoner kronor gjorde också att aktivitetsnivån 
minskade.
Enligt prognosen för 1997 kommer utgifterna att 
överstiga anslaget. Organisationsförändringen är nu 
genomförd och ytterligare personal med inriktning på 
övergripande strategiska frågor har rekryterats. De 
ökade utgifterna tillsammans med den minskning av 
innevarande års anslag som föreslås på tilläggsbudget 
gör att anslagssparandet kommer att ha minskat kraftigt 
vid årets slut.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Myndighetens verksamhet bedrivs enligt regeringens 
mening på ett sådant sätt att målen för verksamhetenhar 
uppnåtts. 
Institutets arbete med att minska skillnaderna i hälsa 
mellan olika grupper i befolkningen har förstärkts. Bl.a. 
har olika samarbetsavtal tecknats mellan FHI och 
svenska forskningsinstitutioner för att öka kunskapen 
om ohälsans sociala samband samt översätta resultaten 
till förslag på konkreta strategier/insatser för att 
förbättra hälsans villkor bland utsatta grupper. 
En rapport över Folkhälsoinstitutets stöd till 
forskning sedan institutets tillkomst är under 
utarbetande. Sedan tillkomsten har en stor mängd 
vetenskapliga publikationer tagits fram. Många av dessa 
har kvalitetsgranskats av utomstående experter före 
publicering i vetenskapliga tidskrifter m.m. 
Folkhälsoinstitutets tobaksarbete har utvärderats av en 
internationell grupp som har funnit att arbetet är 
handlingsinriktat och kännetecknas av hög produktivitet, 
kvalitet och kostnadseffektivitet. Regeringen välkomnar 
denna typ av externa utvärderingar och förutsätter att 
fler av institutets aktiviteter blir föremål för liknande 
utvärderingar. 
Arbetet med att utveckla 
hälsokonsekvensbeskrivningar inför politiska beslut har, 
från en blygsam nivå, intensifierats och bl.a. har en 
studie av  hälsokonsekvenserna av EU:s jordbrukspolitik 
genomförts.
Vad gäller stödet till att utveckla folkhälsoarbete på 
lokal och regional nivå har detta bl.a. bestått i att bidra 
till att öka folkhälsokompetensen hos strategiska aktörer 
och i att stötta utvecklingen av lokala folkhälsoprogram.
Det internationella engagemanget har ökat inte minst 
till följd av deltagandet i EU:s olika folkhälsoprogram. 
Institutet redovisade i juni 1997 ett särskilt 
regeringsuppdrag om tjänsteexport inom 
folkhälsoområdet. Från institutets sida redovisas 
faktorer – som under vissa förutsättningar – talar för ett 
begränsat eget engagemang i tjänsteexport. Samtidigt 
konstaterar institutet att det kvarstår oklarheter av 
författningsmässig, finansiell och administrativ karaktär. 
Frågan är föremål för vidare beredning inom 
regeringskansliet.
I budgetunderlaget framhålls de ökade krav på 
förstärkta preventiva insatser som krävs inom det 
alkoholpolitiska området och för att fullfölja och 
utveckla påbörjade insatser hemställer institutet om 
extra medelstilldelning från anslaget för bl.a. alkohol 
och drogförebyggande arbete med 40 miljoner kronor 
årligen under perioden 1998 – 2000. 
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att 
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Den 
ekonomiadministrativa värdering som RRV utfört av 
samtliga statliga myndigheter har beträffande FHI givit 
EA-värdet fullt tillfredsställande. I en särskild 
revisionspromemoria konstaterar RRV att FHI:s 
resultatredovisning mera har karaktären av en 
verksamhetsberättelse. Regeringen delar denna 
bedömning och att det pågående utvecklingsarbetet bör 
fortsätta med tonvikt på en fördjupad analys. Samtidigt 
kan regeringen konstatera att  FHI:s mål, arbetsmetoder 
och breda verksamhetsområde innebär särskilda 
problem och utmaningar.
Slutsatser
Regeringen kan konstatera att institutet arbetar efter de 
utvecklingslinjer som föreslogs i den fördjupade 
anslagsframställningen och som redovisades för 
riksdagen i budgetpropositionen för 1997. Regeringen 
anser dock att institutet ytterligare bör sträva efter att 
förstärka sin roll som kunskapscentrum och 
metodutvecklare. I linje med detta ligger att institutet 
skall stimulera och stötta andra aktörer att bedriva ett 
aktivt folkhälsoarbete. I detta arbete bör inte minst de 
frivilliga organisationernas kompetens och engagemang 
tas tillvara. Ekonomiskt stöd till de frivilliga 
organisationernas arbete bör ges fortsatt hög prioritet.
På alkoholforskningens område behöver 
konsumtionsforskningen utvecklas och stimuleras. 
Alkoholforskningsutredningen har föreslagit att tillskapa 
ett särskilt alkoholforskningsinstitut. Förberedelsearbetet 
som omfattar såväl alkoholforskning som 
narkotikaforskning pågår under ledning av 
Socialvetenskapliga forskningsrådet. Regeringen anser 
att Folkhälsoinstitutets verksamhet och kompetens inom 
forskningsområdet är betydelsefull i det fortsatta 
arbetet, varför FHI såväl kompetensmässigt som 
finansiellt bör stödja verksamheten vid 
forskningsinstitutet.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
110 178 000 kronor anvisas till Folkhälsoinstitutet för 
1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 112 
899 000 kronor respektive 115 692 000 kronor. Det 
generella sparkravet på tre procent har beaktats vid 
beräkningen av 1998 års anslag.
A 10.	Smittskyddsinstitutet
1995/96
Utgift
128 509
1
Anslags
-
sparand
e
29 503
Därav 
1996
90 366
1997
Anslag
97 460
Utgifts-
progno
s
99 960
1998
Förslag
98 923
1999
Beräknat
101 7602
2000
Beräknat
104 6822
1. Beloppen anges i tusental kr
2. Exkl. resurstillskott till följd av flyttning, nytt säkerhetslaboratorium samt 
nytt djurhus 
Smittskyddsinstitutet (SMI) skall bidra till att uppfylla 
målen för utgiftsområdet genom att medverka till att 
skyddet mot smittsamma sjukdomar upprätthålls och 
förstärks. 
En jämförelse mellan budget och utfall för 1995/96 
(18 mån) visar att SMI hade ett anslagssparande på 3,6 
miljoner kronor. Sammantaget ger detta ett ackumulerat 
anslagssparande på ca 29,5 miljoner kronor. 
Anslagssparandet är en följd av att SMI, som tillkom 
den 1 juli 1993, befunnit sig i en uppbyggnadsfas och 
därmed bl.a. haft många obesatta tjänster. Kalenderåret 
1996 visade dock ett underskott om ca 2 miljoner 
kronor. Enligt prognosen för 1997 beräknas den 
anslagsfinansierade verksamheten medföra ett 
underskott om ca 2,5 miljoner kronor, vilket täcks av 
anslagssparandet. Orsakerna är att kostnaderna för 
personal och material m.m. förväntas bli högre än 
budgeterat. Detta visar att myndigheten under 
innevarande budgetår uppnått den ursprungligt 
planerade nivån och att man nu snarare har svårt att 
rymma verksamheten inom befintliga ramar. 
Förhandlingar om byggkostnader och hyror pågår 
med Akademiska Hus AB inför SMI:s flyttning av 
verksamheten till Karolinska institutets område under 
hösten 1998. Säkerhetslaboratoriet beräknas stå klart ett 
drygt halvår senare och det nya djurhuset i slutet av 
1999. I dagsläget beräknas SMI:s bas behöva utökas 
med ca 30 miljoner kronor till följd av 
hyreskostnadsökningar i de nya lokalerna. SMI skall 
senast den 1 oktober innevarande år redovisa 
projekterade kostnader för flyttningen av verksamheten 
och byggandet av ett nytt säkerhetslaboratorium samt 
djurhus. I och med dessa förändringar kommer SMI 
också behöva göra betydande investeringar i utrustning. 
De ökade kapitalkostnaderna till följd av detta kan 
delvis täckas av det ackumulerade anslagssparandet.
SMI har föreslagit att det generella besparingskravet 
för 1998 inte tas ut på myndigheten, bl.a. med hänsyn 
till att flera prioriterade uppgifter har tillkommit under 
det senaste året, t.ex. de omfattande EU-
engagemangen. Behov av insatser i samband med 
satsningar inom resurshushållning och ekologisk 
kretsloppsanpassning innebär dessutom enligt SMI 
behov av ökad anslagstilldelning på ca 2 miljoner 
kronor. 
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Myndighetens verksamhet bedrivs enligt regeringens 
mening på ett sådant sätt att målen för verksamheten 
kan uppnås. Verksamheten är av god kvalitet, vilket 
bl.a. visar sig i att andelen externa uppdragsprojekt är 
hög samt att intresset för SMI:s insatser från andra 
myndigheter, kommuner och organisationer är stort. 
Inom SMI har särskilda satsningar gjorts på 
kvalitetssäkring, både externt och internt. SMI:s 
laboratorier är fr.o.m. den 30 juni 1997 ackrediterade 
av SWEDAC. 
Under 1995/96 har SMI medverkat till att det 
nationella och internationella samarbetet inom 
smittskyddsområdet utvecklats. En speciell 
smittskyddskommitté har bl.a. bildats mellan 
Socialstyrelsen och SMI, med årligt alternerande 
ordförandeskap, för att harmonisera arbetet mellan 
myndigheterna. SMI har även blivit aktivt engagerat i 
arbetet inom EU för att förebygga spridning av 
smittsamma sjukdomar.
Under 1995/96 har SMI också utvecklat ett 
datorbaserat nätverk (SmiNet) för att förbättra 
registrering och kommunikationsvägar för rapportering 
av smittsamma sjukdomar från smittskyddsläkare, 
infektionsläkare och mikrobiologiska laboratorier. 
Vidare har den under föregående år utvecklade 
elektronmikroskopin effektiviserat typningen och diag-
nostiken vid mag- och tarmepidemier.
Nyförvärvad motståndskraft hos bakterier är ett 
ökande medicinskt problem. Utvecklingen i Sverige har 
dock ännu inte nått allvarlig omfattning. Detta beror på 
medvetande om faran som inneburit aktiv övervakning 
och information om typ och förekomst av resistens 
bland sjukdomsframkallande bakterier, vilket i sin tur 
lett till utformning av goda behandlingsrutiner med 
adekvat och återhållsam antibiotikabehandling. SMI har 
spelat och spelar en viktig roll i detta arbete.
I den avgiftsfinansierade verksamheten minskar de 
totala intäkterna fr.o.m. 1997. Anledningarna till detta 
är dels att den speciella diagnostiken förmodas minska 
något, dels att det förutses bli en fortsatt minskning av 
efterfrågan på tjänsterna i djurhuset. 
Full kostnadstäckning har inte kunnat uppnås för 
uppdragsverksamheten inom den speciella diagnostiken 
och försöksdjursverksamheten under 1995/96. Under 
detta år har den speciella diagnostiken givit ett 
underskott med 500 000 kronor och 
försöksdjursverksamheten ett underskott med 900 000 
kronor. Det senare beror dels på låg beläggning till följd 
av höga priser och dåliga lokaler, dels höga underhålls- 
och driftskostnader. Även för år 1997 beräknas den 
speciella diagnostiken och försöksdjursverksamheten 
medföra underskott. Underskottet för den speciella 
diagnostiken beräknas dock reduceras till ca 350 000 
kronor för år 1997 eftersom ny prislista gäller fr.o.m. 
den 1 september 1997. De nya avgifterna väntas få fullt 
genomslag 1998. För 1998 är därför prognosen att den 
speciella diagnostiken bör kunna ha i stort sett full 
kostnadstäckning. När det gäller 
försöksdjursverksamheten beräknas denna medföra ett 
underskott på ca 1 100 000 kronor 1997. Regeringen 
anser att underskotten i djurhuset föranleder en närmare 
analys kring kravet på full kostnadstäckning och 
finansieringen av detta. Underskotten bör tillsvidare 
täckas av de medel ramanslaget räknades upp med i 
samband med övertagandet av driften av djurhuset från 
Avvecklingsmyndigheten för Statens bakteriologiska 
laboratorium (SBL-AV) våren 1995. Resurstillskottet 
var bl.a. tänkt att täcka vissa kostnader till följd av 
renoveringar av djurhuset. Sedan övertagandet har dock 
planerna kring djurhuset ändrats. De krav som nu ställs 
på djurhållningen medför att ett nytt djurhus måste 
byggas. Det nya djurhuset beräknas inte stå klart förrän 
i slutet av 1999.
SMI mottar även externa forskningsuppdrag och 
forskningsmedel. För 1998 beräknas de externa 
forskningsmedlen uppgå till ca 35 miljoner kronor. 
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att 
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Vidare 
framför RRV i en revisionspromemoria att 
resultatredovisningen har utvecklats sedan föregående år 
men att det fortfarande är svårt att följa upp 
verksamhetsmålen. Regeringen instämmer i stort i 
RRV:s påpekanden. Myndigheten bör i högre 
utsträckning analysera och kommentera uppnådda 
resultat i förhållande till uppsatta mål. Nuvarande 
rapportering har i allt för stor utsträckning karaktären 
av verksamhetsberättelse. 
Den ekonomiadministrativa värdering som RRV 
utfört av de flesta statliga myndigheter för 1995/96 har 
beträffande SMI givit EA-värdet fullt tillfredsställande.
Slutsatser
Kraven på neddragningar av den statliga 
administrationen har föranlett en noggrann prövning av 
bl.a. myndigheternas behov av resurser för att klara 
sina åtaganden. Regeringen har bedömt att SMI delvis 
bör undantas från sparkravet år 1998 mot bakgrund av 
att de betydande krav på insatser från SMI som finns. 
Regeringen har emellertid inte haft möjlighet att 
tillmötesgå myndighetens önskemål om ytterligare 
medel för att klara nya uppgifter när det gäller 
smittskyddet i samband med miljöfrågor.   
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
98 923 000 kronor anvisas till SMI för 1998. För åren 
1999 och 2000 beräknas anslaget till 101 760 000 
kronor respektive 104 682 000 kronor. 
BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET
UPPDRAGS- 
VERKSAMHET
INTÄKTER1
KOSTNADER2
RESULTAT
KOSTNADSTÄCKN
ING %
UPPDRAGSGIVAR
E STATEN %1
UPPDRAGSGIVAR
E ÖVRIGA %
Utfall 1995/96
25 508 (19 %)
26 967
– 1 459
94
33
67
Varav 1996
17 248 (23 %)
18 448
– 1 200
93
33
67
Prognos 1997
16 650 (25 %)
18 100
– 1 450
91
33
67
Budget 1998
16 000 (25 %)
17 000
– 1 000
94
35
65
Beräknat 1999
16 000 (25 %)
17 000
– 1 000
94
35
65
Beräknat 2000
16 000 (25 %)
17 000
– 1 000
94
35
65
1. SMI bedriver uppdragsverksamhet dels inom speciell diagnostik, dels inom djurhuset (försöksdjursverksamhet). Försöksdjursverksamheten har 
både externa och interna kunder. Inom  parentes anges den procentuella andelen av de totala intäkterna som kommer från SMI. 
2. Beloppen anges i tusental kr
För åren 1999 och 2000 är emellertid inte 
kostnadsökningar till följd av den planerade flyttningen 
till KI-området och byggandet av ett nytt 
säkerhetslaboratorium samt ett nytt djurhus 
medräknade, vilka enligt nuvarande beräkningar 
uppskattas till ca 30 000 000 kronor. Hur stor den 
exakta kostnadsökningen blir till följd av detta är dock 
ännu oklart.
A 11.	Statens Institut för psykosocial 
miljömedicin
1995/96
Utgift
15 344
1
Anslags
-
sparand
e
176
Därav 
1996
10 238
1997
Anslag
10 606
Utgifts-
progno
s
10 734
1998
Förslag
10 853
1999
Beräknat
11 178
2000
Beräknat
11 514
1. Beloppen anges i tusental kr
Statens institut för psykosocial miljömedicin, IPM, skall 
bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att 
särskilt uppmärksamma och bidraga med kunskap som 
minskar de psykosociala risksituationerna i samhället 
En jämförelse mellan budget och utfall för 1995/96 
(18 mån) visar att IPM hade ett anslagssparande på 
176 000 kronor. En jämförelse mellan budget och 
prognos för 1997 visar ett beräknat underskott drygt 
100 000 kronor, som dock ryms inom anslagssparandet.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
En genomgång av IPM:s årsredovisning för 1995/96 
visar att målen för IPM:s verksamhet i allt väsentligt 
har kunnat infrias. Förutsättningarna att bedöma 
institutets verksamhet har avsevärt förbättrats i och med 
att IPM:s prestationer numera presenteras likartat över 
tiden. 
Samtliga enheter uppvisar en hög aktivitetetsnivå och 
ett omfattande samarbete med andra myndigheter, 
institutioner och organisationer. 
Institutets forskning har bl.a. inriktats på sambandet 
mellan arbetstider, säkerhet och hälsa samt sömnens roll 
för återhämtning från belastning. Resultatet av detta 
arbete har beaktats i olika utredningssammanhang vad 
avser bl.a. arbetstid och skiftarbete. Omfattande studier 
för att belysa sjukvårdens strukturella förändring har 
genomförts inom ramen för ett forskningsprogram om 
utbrändhetens psykologiska och fysiologiska samband. 
Forskningen har även fokuserats på de sociala 
relationerna under arbete och fritid. Studier har visat att 
brister i de sociala nätverken kan medföra ökad risk för 
ohälsa och för tidig död. Vidare bedrivs forskning vad 
gäller sambandet mellan arbetslöshet och 
självmordsbenägenhet. I institutets forskning om 
arbetslöshet har en regional förankring skett genom att 
en forskningsstation startats i Mösseberg. Forskningen 
bedrivs vidare för att studera ett regionalt programs 
hälsoeffekter på lång sikt. Institutet utvecklar också 
metoder för kartläggning av hälsoproblem hos 
nyanlända flyktingar. Utöver detta bedrivs klinisk 
forskning om omhändertagandet av invandrare med 
psykiska problem.
IPM:s verksamhet uppvisar en hög vetenskaplig 
kvalitet. Som en värdemätare på institutets 
forskningsmässiga kvalitet kan anges att forskarna vid 
institutet flitigt anlitas som granskare till artiklar i 
internationella tidskrifter, som föreläsare vid interna-
tionella och nationella samlingar, och som producenter 
och rådgivare i annan typ av kunskapsspridning.
En successiv ökning av den externt finansierade 
forskningen ligger i linje med målen för myndigheten. 
IPM har dock pekat på att de externa intäkterna kan 
komma att gå ned på grund av att anslagen till 
forskningsråden minskar. För 1998 beräknas de externa 
medlen för forskningsuppdrag uppgå till 6 200 000 
kronor.
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen i 
allt väsentligt är rättvisande. I en 
revisionspromemoria framför RRV att IPM:s 
verksamhet beskrivs på ett lättläst sätt i 
resultatredovisningen, kopplingen till den 
ekonomiska redovisningen är dock bristande. 
Regeringen instämmer i stort med RRV:s 
påpekanden. 
Den ekonomiadministrativa värdering som RRV 
utfört av samtliga myndigheter har beträffande IPM 
givit EA-värdet tillfredsställande. Arbetet med att 
förstärka IPM:s ekonomiadministration bör fortsätta.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 10 
853 000 kronor anvisas till IPM för 1998. För 1999 och 
2000 beräknas anslaget till 11 178 000 kronor 
respektive 11 514 000 kronor. Det generella sparkravet 
på tre procent har beaktats vid beräkning av 1998 års 
anslag.
A 12.	Statens beredning för utvärdering 
av medicinsk metodik
1995/96
Utgift
25 855
1
Anslags
-
sparand
e
4 003
Därav 
1996
17 571
1997
Anslag
23 631
Utgifts-
progno
s
23 478
1998
Förslag
15 517
1999
Beräknat
15 922
2000
Beräknat
16 338
1.  Beloppen anges i tusental kr
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 
(SBU) skall bidra till att uppfylla målen för 
utgiftsområdet genom att verka för ett rationellt 
utnyttjande av givna resurser genom att utvärdera 
befintlig och ny medicinsk metodik. Utvärderingarna 
skall vila på vetenskaplig grund och ske utifrån 
ekonomiska, sociala, etiska och medicinska 
utgångspunkter.
Enligt SBU bör anslagssparandet ses i ljuset av att 
myndigheten bedriver långsiktiga projekt som sträcker 
sig över flera år. I anslaget  för 1997 ingår 8 miljoner 
kronor för att utvärdera psykiatriska 
behandlingsmetoder utifrån ett socialpsykiatriskt 
perspektiv. Detta är sista året med särskilda medel vad 
avser psykiatri. Sammantaget pekar prognosen  för hela 
anslaget på ett anslagssparande om 4,2 miljoner kronor.
De tillfälliga medel som anvisats till SBU i samband 
med psykiatrireformen  kommer att tas i anspråk under 
1998. 
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Myndighetens verksamhet bedrivs enligt regeringens 
mening på ett sådant sätt att målen för verksamheten 
uppnås. Bland de projekt som avslutats kan nämnas;
– 	Sedan SBU granskat det vetenskapliga underlaget 
för massundersökning av prostatacancer och visat att 
allmän massundersökning, till en kostnad av mer än 
100 miljoner kronor per år, leder till mer skada än 
nytta har inget program startats och program 
avvecklats.
– 	En omfattande genomgång har gjorts av den 
vetenskapliga basen för strålbehandling vid cancer. 
Strålbehandlingen kostar cirka 300 miljoner kronor 
och berör cirka 12 000 personer per år. 
Utvärderingen visar att strålbehandling i huvudsak 
tillämpas i överensstämmelse med den vetenskapliga 
litteraturen.
– 	Östrogenbehandling av kvinnor har granskats av 
SBU. Slutsatsen är att östrogenbehandling har god 
effekt på klimakteriella besvär men att det inte finns 
vetenskapligt underlag för en allmän 
rekommendation om hormonbehandling i 
förebyggande syfte vare sig mot benskörhet eller 
hjärt-kärl-sjukdom. Information om detta har bland 
annat distribuerats till allmänheten via apoteken.
– 	Mätning av bentäthet är en ny teknologi för att 
bestämma graden av benskörhet. Under en relativt 
kort period har sjukvården investerat mellan 50 och 
100 miljoner kronor i denna metod. Sedan SBU 
utvärderat metoden och visat på dess begränsade 
nytta har investeringarna praktiskt taget upphört. 
Vid sidan av dessa projekt har SBU färdigställt flera 
skrifter och rapporter som publicerats i internationella 
tidskrifter. Under året har sju projekt avslutats och 
tretton tillkommit vilket innebar att SBU hade 23 
pågående projekt vid budgetårsskiftet. De nytillkomna 
projekten berör utvärdering av psykiatriska 
behandlingsmetoder och utvärdering av olika typer av 
läkemedelsbehandling.
För att SBU:s utvärderingar skall få genomslag i 
vården måste de spridas och resultaten översättas i 
praktisk tillämpning. Olika metoder använts i detta 
arbete bl.a. finns SBU:s rapporter i databaserna 
Swemed och Spriline samt sammanfattningar i den 
internationella databasen HEALTHSTAR. De rapporter 
som publicerats under budgetåret 1995/96 finns också 
på CD-ROM. SBU har vidare givit ut ett periodiskt 
nyhetsblad, påbörjat en verksamhet med s.k. SBU-
amassadörer, anordnat konferenser och deltagit vid 
mässor och på utställningar. Vidare har direktutskick 
med information om verksamheten och aktuella 
rapporter gjorts till sammanlagt 43 000 läkare, 
landstingspolitiker, vårdcentraler m.fl.
Statistiska centralbyrån genomför på uppdrag av 
SBU årliga enkätundersökningar för att undersöka 
kunskapen om och attityden till SBU. Den bästa 
kännedomen om SBU finns i gruppen adminstratörer, 
landstingsdirektörer, sjukhusdirektörer och sjukvårds-
direktörer där 98 % anger att de känner till 
myndigheten. Motsvarande siffra bland specialistläkare 
och politiker med sjukvårdsansvar är 76 %. Bland dem 
som känner till SBU anser så gott som 100 % att 
kvaliteten på SBU:s arbete är bra eller mycket bra. 
SBU har ett omfattande internationellt kontaktnät och 
sekretariatsfunktion för INATHA -– The International 
Network for Health Technology Assessment – är 
förlagd till SBU. Funktionen finansieras via 
medlemsavgifter.
I budgetunderlaget utgår SBU från oförändrade 
resurser och att de medel som avsätts i den s.k. 
Dagmar-överenskommelsen kvarstår på oförändrad 
nivå, dvs. 10,5 miljoner kronor.
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att 
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Den 
ekonomiadminstrativa värdering som RRV utfört av 
samtliga myndigheter har beträffande SBU givit EA-
värdet fullt tillfredsställande.
Slutsatser
Inriktning vad gäller SBU:s verksamhet bör ligga fast. 
Regeringen fäster särskild vikt vid de intensifierade 
ansträngningar som myndigheten har gjort för att sprida 
resultaten av utvärderingarna och anser att detta bör 
vara en prioriterad uppgift också för 1998.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
15 517 000 kronor anvisas till Statens beredning för 
utvärdering av medicinsk metodik (SBU) för 1998. För 
åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 15 922 000 
kronor respektive 16 338 000 kronor. Det generella 
sparkravet på tre procent har beaktats vid beräkningen 
av 1998 års anslag. 
Regeringen har för avsikt att i kommande 
överläggningar med sjukvårdshuvudmännen verka för 
att lägst oförändrade resurser avsätts för SBU:s 
verksamhet. 
A 13.	Hälso- och sjukvårdens 
ansvarsnämnd
1995/96
Utgift
26 863
1
Anslags
-
sparand
e
6 477
Därav 
1996
18 829
1997
Anslag
22 674
Utgifts-
progno
s
21 000
1998
Förslag
22 879
1999
Beräknat
23 580
2000
Beräknat
24 303
1. Beloppen anges i tusental kr
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds (HSAN) skall 
bidra till att uppfylla målen för utgiftsområdet genom att 
aktivt medverka till att stärka patientsäkerheten inom 
hälso- och sjukvården inklusive tandvården.
HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och 
sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom 
beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av 
legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är 
godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt 
tandvården.
Av HSAN:s årsredovisning framgår att det under 
budgetåret 1995/96 (18 mån) uppkommit ett 
anslagssparande om 4 700 000 kronor. Härtill kommer 
ett sparande från tidigare budgetår om sammanlagt 
1 800 000 kronor. Sammantaget ger detta ett 
ackumulerat anslagssparande om cirka 6 500 000 
kronor. Förklaringen till det stora sparandet är att den 
förväntade ökningen av inkommande ärenden har blivit 
betydligt mindre än vad som beräknats.
ÄRENDEUTVECKLING M.M. VID HSAN 1992/93 – JUNI 1997
1992/93
1993/94
1994/95
1995/1996
(18 MÅN)
 VARAV
1996
1997
(T.O.M. 
JUNI)
Antal inkomna ärenden
1 933
2 355
2 352
3 945
2 659
1 381
Antal avgjorda ärenden
1 962
2 027
2 306
4 100
3 031
1 442
Antal balanserade ärenden vid 
budget/kalenderårets utgång
1 338
1 670
1 716
1 559
1 559
1 501
Kostnad (kr) per ärende
7 863
7 448
7 154
6 912
6 612
7 229
Genomsnittlig handläggning i 
månader
7,75
8,1
9,1
9,1
8,6
7,1
Enligt prognosen för 1997 kommer det ackumelerade 
anslagssparandet vid budgetårets slut att uppgå till 
8 100 000 kronor. HSAN uppger dock i delårsrapporten 
att en ökning av personal- och övriga driftkostnader kan 
förväntas på grund av ärende av större omfattning. De 
ökade kostnaderna till följd av detta kan täckas av det 
ackumulerade anslagssparandet.
Om ärendeutvecklingen blir den förväntade och 
personalstyrkan därmed behöver utökas måste HSAN 
söka sig nya lokaler. Detta kommer att ge upphov till 
investeringskostnader under de närmast följande åren.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
HSAN:s årsredovisning visar att produktiviteten ökat 
genom att fler ärenden än tidigare år avgjorts. 
Kostnaden per avgjort ärende har minskat. Den 
genomsnittliga handläggningstiden har förkortats från 
9,1 månader för budgetåret 1994/95 till 8,6 månader för 
kalenderåret 1996. HSAN:s ärendebalans har sjunkit, 
men är fortfarande på en alltför hög nivå och måste 
avarbetas.
HSAN har utökat antalet nämndsammanträden från 
49 budgetåret 1994/95 till 58 kalenderåret 1996. Under 
budgetåret 1995/96 (18 månader) hölls 81 
sammanträden. Antalet sammanträden är enligt 
HSAN:s bedömning maximalt. 
Förslaget i betänkandet Förbättrad tillsyn över hälso- 
och sjukvårdspersonalen (SOU 1995:147) om en ny 
sanktionsform skulle öka HSAN:s arbetsbörda. 
Betänkandet bereds för närvarande inom 
regeringskansliet med inriktningen att ett förslag skall 
föreläggas riksdagen under våren 1998.
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att 
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Den 
ekonomiadministrativa värdering som RRV utfört av de 
flesta statliga myndigheter för 1995/96 har beträffande 
HSAN givit EA-värdet fullt tillfredsställande.
Slutsatser
Trots att HSAN har ökat sin produktivitet finns det 
fortfarande problem med handläggningstider och 
ärendebalansen. HSAN bör enligt regeringens 
bedömning vidta åtgärder för att effektivisera 
ärendehandläggningen ytterligare samt vidta särskilda 
insatser i syfte att avarbeta ärendebalansen. Den 
genomsnittliga handläggningstiden för ärenden bör 
nedbringas till en tid av högst sex månader under 
budgetåren 1997 – 1999. Anslagssparandet bör enligt 
regeringens uppfattning användas till ytterligare insatser 
för att avarbeta ärendebalans. 
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
22 879 000 kronor anvisas till HSAN för 1998. För 
åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 23 580 000 
kronor respektive 24 303 000 kronor. Det generella 
sparkravet på tre procent har beaktats vid beräkningen 
av 1998 års anslag. Hänsyn har däremot inte tagits till 
de kostnader som eventuellt kan komma att uppstå i 
samband med en flytt och utrustning av nya lokaler.
4.4	Avgiftsfinansierad verksamhet
4.4.1	Läkemedelsverket
Läkemedelsverket skall bidra till att uppfylla målen för 
utgiftsområdet genom att tillse att läkemedel är säkra, 
effektiva och av god kvalitet samt verka för att 
läkemedel används på ett ändamålsenligt och 
kostnadseffektivt sätt. Läkemedelsverket skall främja 
säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produkter.
I detta arbete skall Läkemedelsverket dels utgöra en 
kontrollerande myndighet, dels arbeta för rationell 
utveckling och användning av nya och äldre läkemedel.
Riksdagen har mot bakgrund av regeringens 
budgetproposition för år 1997 fastställt en 
planeringsram för Läkemedelsverket för perioden 1997 
– 1999 vilken uppgår till totalt 457 000 000 kronor. 
Läkemedelsverket har i sitt budgetunderlag  hemställt 
om en kostnadsbudget för ordinarie avgiftsfinansierad 
verksamhet på 497 855 000 kronor. Verket har i sitt 
budgetunderlag hemställt om en höjning av avgifterna 
med sammanlagt 5 % för år 1998.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Läkemedelsverkets verksamhet domineras av arbete 
inom ramen för EU:s nya system för godkännande och 
uppföljning av läkemedel. Verket har varit 
framgångsrikt i detta arbete såväl som i det nationella 
arbetet med läkemedelskontrollen.
I den centraliserade proceduren är Läkemedelsverket 
en av de tre mest efterfrågade myndigheterna för 
rapportörskap och verket ligger också bland de främsta 
för att erhålla uppdrag inom proceduren för ömsesidigt 
godkännande. Läkemedelsverket har vidare via sina 
representanter erhållit ordförandeposter i arbetsgrupper, 
ansvar för utarbetande av riktlinjer och råd till industrin 
inom flera ämnesområden samt deltagit som experter i 
EU-kommissionens arbete inklusive internationella 
avtalsförhandlingar. Samtidigt har antalet inneliggande 
nationella ansökningar för nya substanser kraftigt kunnat 
sänkas och efterkontrollarbetet kunnat genomföras som 
planerat.
Läkemedelsverket har i allt väsentligt uppnått målen 
för godkännandeverksamheten.
Läkemedelsverket har godkänt ett högt antal nya, 
säkra och effektiva läkemedel. En fjärdedel av 
ansökningarna har avslagits.
Läkemedelsverket har i årsredovisningens 
resultaträkning för budgetåret 1995/96 redovisat en total 
omsättning på 237,2 miljoner kronor och ett 
rörelseunderskott efter finansiella intäkter och kostnader 
på 41 000 kronor.
Regeringen avser att besluta om en höjning av 
Läkemedelsverkets avgifter för den statliga kontrollen 
av läkemedel med cirka 4 %. Hänsyn har härvid tagits 
till att det finns ett ackumulerat överskott om 35,5 
miljoner kronor vilket enligt tidigare regeringsbeslut 
skall användas i avgiftsreducerande syfte.
I samband med revideringen av avgifterna avser 
regeringen att sänka årsavgiften för centralt godkända 
läkemedel med 50 % jämfört med övriga läkemedel 
samt, för att stimulera parallellimport av läkemedel, 
sänka årsavgiften för parallellimporterade läkemedel.
Enligt budget för avgiftsfinansierad ordinarie 
verksamhet kommer det ackumulerade överskottet  att 
finansiera verksamhetsunderskottet under 1997 – 1998. 
Myndighetskapitalet, det ackumulerade överskottet, 
beräknas vara slut efter år 1998 trots beräknad höjning 
av avgifterna.
Inom ramen för särskild uppdragsverksamhet 
redovisas uppdrag från Landstingsförbundet som avser 
producentobunden läkemedelsinformation. Medel finns 
beviljade för 1997 med 6 miljoner kronor.
BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET
 (UPPDRAGSGIVARE ÄR GENOMGÅENDE ANNAN ÄN STATEN I NEDANSTÅENDE TABELL)
ORDINARIE UPPDRAGSVERKSAMHET
INTÄKTER
KOSTNADER
RESULTAT
KOSTNADSTÄCK
NING %
Utfall 1995/96
1. Godkännande av läkemedel
44 6141
– 121 801
– 77 187
37
2. Kontrollen efter och information om läkemedel 
m.m.
150 153
– 74 937
75 216
200
3. Kontrollen av läkemedelsnära produkter
25 502
– 23 478
2 024
109
Summa
220 269
– 220 216
53
100
Varav 1996
150 128
– 152 994
– 2 866
98
Prognos 1997
147 300
171 000
– 23 700
86
Budget 1998
153 840
167 430
– 13 590
92
Beräknat 1999
151 000
155 000
Beräknat 2000
151 000
1. Beloppen anges i tusental kr
INVESTERINGSPLAN
1997
1998
1991
2000
Summa 
investeringar
18 
0461
10 112
6 500
6 500
Finansierade lån
22 174
10 112
6 500
6 500
1. Beloppen anges i tusental kr
Regeringens bedömning med anledning av 
revisorernas iakttagelser (budgetåret 
1995/96)
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att årsredovisning i 
allt väsentligt är rättvisande.
Slutsatser
Regeringen anser att Läkemedelsverket genomfört sitt 
arbete så att de fastlagda målen i huvudsak har 
uppfyllts.
Den beräknade kostnadsbudgeten för år 1998 är 
större än enligt den av Riksdagen beslutade 
planeringsramen vilket beror på det ökade arbetet inom 
ramen för EU:s nya system, införande av ett nytt IT-
system för bättre processteknik, uppföljning och 
kommunikation med andra myndigheter och med 
läkemedelsindustrin samt satsningar på decentralisering 
av biverkningsrapporteringen.
4.5	Övrig statlig verksamhet
4.5.1	Apoteksbolaget AB
Apoteksbolaget AB ägs för närvarande till 2/3 av staten 
och till 1/3 av Apoteksbolagets pensionsstiftelse. 
Riksdagen bemyndigade i juni 1996 (prop.1995/96: 
141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302) 
regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att nå 
ett hundraprocentigt statligt ägande av bolaget. Avsikten 
med åtgärden är att styrningen av bolaget skall ske utan 
hänsyn till eventuella intressen som pensionsstiftelsen 
kan ha.
Apoteksbolagskoncernen omfattar Apoteksbolaget 
AB och tre dotterbolag, Apoteksbolagets Kemi- och 
Miljö AB, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi 
AB och Kårhuset Pharmen AB samt intressebolaget Oy 
Tamro AB.
Läkemedelsdistributionen inom den öppna vården 
sker genom ca 800 apotek. Den slutna vårdens behov av 
läkemedel tillgodoses av Apoteksbolaget via ettåriga 
entreprenadavtal med sjukvårdshuvudmännen genom ca 
100 särskilda sjukhusapotek, ofta kombinerade sjukhus- 
och expeditionsapotek med försäljning också till 
allmänheten. I Apoteksbolagets distributionsservice 
ingår förutom apoteken även ca 1 050 apoteksombud. 
Dessa är enskilda näringsidkare som mot provision 
förmedlar paket med receptbelagda läkemedel eller 
säljer vissa receptfria läkemedel från ett lager som ägs 
av Apoteksbolaget. Ombudens huvuduppgift är att 
tillgodose behovet distribution av läkemedel 
företrädesvis i glesbygd. Omsättningen 1996 uppgick till 
ca 23,4 miljarder kronor, vilket är en ökning med 13,8 
procent jämfört med föregående år och antalet anställda 
var ca 11 000 personer. Årets vinst uppgick till 794 
miljoner kronor.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare (Dir. 
1996:119) med uppdrag att förutsättningslöst analysera 
och lämna förslag till hur läkemedelsdistributionen 
framdeles bör organiseras och regleras för att målet om 
en rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och 
befolkningens behov av säkra och effektiva läkemedel 
till lägsta möjliga samhällskostnad skall kunna 
tillgodoses. Uppdraget omfattar distribution av 
läkemedel för såväl människor som djur. Den särskilde 
utredaren kommer att lämna sitt förslag under hösten 
1997. 
Ett nytt avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB 
om bolagets verksamhet har slutits för åren 1997 och 
1998.
Vid ordinarie bolagsstämma den 9 juni 1997 
framförde regeringen att Apoteksbolaget måste, mot 
bakgrund av Riksdagens beslut (prop. 1996/97:150, bet 
1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284), vidta åtgärder för 
att minska kostnaderna inom bolaget med minst 300 
miljoner kronor för verksamhetsåret 1998. 
Kostnadsminskningarna förutsätts genomföras inom 
ramen för gällande avtal mellan staten och bolaget.
5 B  Omsorg om äldre och personer med 
funktionshinder
5.1	Omfattning/ändamål
Verksamhetsområdet omfattar äldre- och 
handikappomsorgerna som i huvudsak är ett kommunalt 
ansvar. Verksamheterna regleras i flera olika lagar bl.a. 
socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjukvårdslagen 
(1982:763) och lagen (1993:387) om stöd och service 
till vissa funktionshindrade (LSS). Statens stöd lämnas i 
huvudsak från utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till 
kommuner. Under utgiftsområde 9, verksamhetsområde 
B redovisas bl.a. bidrag till vårdartjänst, bilstöd, 
texttelefoner, personlig assistans och bidrag till 
handikapp- och pensionärsorganisationer. Anslaget B 
1.Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet, 
som har sitt ursprung i den s.k. handikappreformen, 
upphör till stora delar under år 1997. Kvar finns 
statsbidrag till rådgivning och stöd och till tolktjänst.
Till verksamhetsområdet hör två statliga 
myndigheter; Statens institut för särskilt utbildningsstöd 
och Handikappombudsmannen. Den ur anslagssynpunkt 
helt dominerande posten inom verksamhetsområdet är 
kostnaderna för den statliga assistansersättningen, som 
regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning 
(LASS). 
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall 
och ekonomiskt utfall
–	Den ur anslagssynpunkt helt dominerande posten 
inom verksamhetsområdet är kostnaderna för den 
statliga  assistansersättningen,  som regleras i 
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR
UTGIFT
1995/96
DÄRAV
1996
UTGIFTSPRO
G-NOS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNAT
1999
BERÄKNAT
2000
B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och 
handikappområdet
872
556
566
275 
275
275
B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
198
143
191
189
194
200
B 3. Bidrag till viss verksamhet för 
personer med funktionshinder
118
64
80
75
75
75
B 4. Bidrag till handikapp- och 
pensionärsorganisationer
198
99
132
132
132
132
B 5. Ersättning för texttelefoner
165
79
16
16
16
17
B 6. Bilstöd till handikappade
337
255
214
204
 78
 93
B 7. Kostnader för statlig 
assistansersättning
6 121
4 184
4 476
4 053
4 871
5 778
B 8. Statens institut för särskilt 
utbildningsstöd
11
8
10
9
9
9
B 9. Handikappombudsmannen
8
6
9
8
8
8
Äldre anslag
505
221
101
–
–
–
Totalt för verksamhetssområdet
8 533
5 615
5 795
4 961
5 659
6 587
lagen (1993:389) om assistansersättning. Anslaget 
har ända sedan det infördes varit kraftigt 
underfinansierat i relation till de behov som 
uppenbarats. Finansieringen av underskottet har 
skett inom verksamhetsområdet, vilket gjort det 
svårare att utveckla andra insatser för 
funktionshindrade personer.
– 	Levnadsnivån för personer med funktionshinder är 
liksom tidigare lägre än för befolkningen i övrigt. 
Handikappreformen har påverkat förhållandena 
positivt inom de områden som berörs, men andra 
faktorer i samhället, såsom problem i 
samhällsekonomin och på arbetsmarknaden, har 
troligen påverkat i negativ riktning.
Större förändringar
–	Genom riksdagens beslut i juni 1997 om ändringar i 
socialtjänstlagen, vilka träder i kraft vid årsskiftet, 
förstärks människors möjligheter att flytta till en 
annan kommun även vid omfattande behov av vård 
och omsorg. Dessutom  träder en ny bestämmelse i 
kraft enligt vilken socialtjänsten genom stöd och 
avlösning bör underlätta för närstående som vårdar 
långvarigt sjuka, äldre och personer med 
funktionshinder.
–	Vissa förändringar har beslutats eller förelagts 
riksdagen vad gäller lagen om assistansersättning. 
Detta innebär dels att en schabloniserad 
timersättning har införts den 1 september 1997, dels 
ett förslag om att kommunerna alltid skall stå för 
kostnaderna för de första 20 assistanstimmarna per 
vecka vid behov av personlig assistans. 
Prioriteringar för 1998
–	Inom äldreområdet kommer uppföljningen av vård 
och omsorg i det egna hemmet, vård mot livets slut 
och samverkan mellan olika vårdgivare att ha 
fortsatt hög prioritet. Brister i bl.a. bemötande och 
det medicinska omhändertagandet understryker 
behovet av såväl förbättrad grundutbildning som 
fort- och vidareutbildning. Förberedelsearbetet för 
FN:s äldreår 1999 kommer att intensifieras.
–	Inom handikappområdet kommer tyngdpunkten i 
arbetet att gälla uppföljning och analys av den 
statliga assistansersättningen. Regeringen föreslår 
också att 900 miljoner kronor tillförs anslaget B 7. 
Kostnader för statlig assistansersättning. Stor vikt 
kommer vidare att läggas på arbetet med att 
handikappaspekter skall integreras och beaktas inom 
alla samhällsområden. Åtgärderna inom 
handikappområdet måste i större utsträckning 
inriktas på att åstadkomma bättre tillgänglighet i 
verksamheter och miljöer.
5.2	Resultatbedömning och 
slutsatser
5.2.1	Äldreomsorg
Måluppfyllelse
Ålderspensionärerna i Sverige – ca 1,6 miljoner 
människor – utgör i likhet med resten av befolkningen 
en tämligen heterogen grupp med avseende på hälsa, 
ekonomiska resurser och kulturell bakgrund. En 
generell beskrivning av äldregruppens livssituation visar 
en övervägande ljus bild. Det stora flertalet behåller 
hälsan högt upp i åren och är välintegrerade inom 
familjekretsen och i samhällslivet. Flertalet äldre klarar 
sig också utan särskilda insatser från samhällets sida. 
Men med stigande ålder tilltar ålderskrämporna och 
olika demenssjukdomar blir allt vanligare. Även om den 
allmänna bilden av de äldres livssituation är ljus, finns 
det inom äldregruppen de vars fysiska och psykiska 
hälsa samt livssituation i övrigt medför att de har behov 
av omfattande och kvalificerade omsorgs– och 
vårdinsatser.
År 1996 fick i genomsnitt 16,6 % av 
ålderspensionärerna, dvs. nästan 260 000 personer, 
omsorg och vård antingen i det egna hemmet  eller i 
särskilda boendeformer. Ca två tredjedelar av dem var 
kvinnor. I Socialstyrelsens novemberundersökning år 
1996 framkom att drygt 80 % av samtliga som fick 
hemtjänst var ensamboende. Samma undersökning 
visade att 37 % av ålderspensionärerna fick hemtjänst 
mellan en och nio timmar under november månad 
1996. Ca 5 % fick hjälp i 120 timmar eller mer, vilket 
är ungefär lika stor andel som vid början av 1990–talet. 
Socialstyrelsen bedömer att 60 % av de totala 
hemtjänstinsatserna går till en femtedel av hjälptagarna.  
Den andel av den äldre befolkningen som får del av 
hemtjänst skiftar avsevärt mellan kommunerna. I ett 
nationellt perspektiv varierar andelen hjälptagare över 
80 år som får hemtjänst mellan drygt 2 och 40 %. I 
hälften av kommunerna är dock variationen begränsad 
till mellan 17 och ca 24 %. Boende i särskilda 
boendeformer blir aktuellt först i hög ålder. Bara 3 % 
av samtliga personer i åldrarna 65–79 år bodde i 
särskilda boendeformer år 1996 medan detta var fallet 
för drygt var femte bland personer i befolkningen över 
80 år. Tre fjärdedelar av de boende i särskilda 
boendeformer var över 80 år och majoriteten – 69 % – 
var kvinnor. Också när det gäller andelen äldre som bor 
i särskilda boendeformer är skillnaderna mellan 
kommunerna avsevärda.
År 1994 arbetade ca 169 000 vårdbiträden, 
undersköterskor, sjukvårdsbiträden och skötare inom 
äldre- och handikappomsorgen. Totalt fanns detta år 5 
300 arbetsledare och handläggare inom äldreomsorgen. 
Antalet sjuksköterskor, sjukgymnaster, 
distriktssköterskor, psykologer och arbetsterapeuter 
uppgick samma år till 12 800 personer. 
De strukturella och finansiella förutsättningarna för 
vård och omsorg har förändrats dramatiskt under det 
senaste decenniet. Inom den kommunala äldreomsorgen 
har arbetsuppgifterna blivit alltmer kvalificerade. Det 
har skett en förskjutning från serviceuppgifter till 
personlig omvårdnad och ofta också avancerad 
sjukvård. 
Kvalitets- och kompetensbrister har under senare år 
uppmärksammats och påtalats bl.a. av riksdagen, 
Socialstyrelsen, länsstyrelserna, anhöriga och olika 
personalgrupper. Orsakerna kan sannolikt sökas både i 
brister i organisationen och i minskade 
personalresurser. Känslor av oro och uppgivenhet till 
följd av de stora förändringar som skett inom vård- och 
omsorgsområdet riskerar att försämra kvaliteten.
Utvecklingstendenser
Utvecklingen inom äldreomsorgen innebär att allt färre 
får hemtjänst och att insatserna koncentreras till de allra 
äldsta och mest vårdbehövande. Denna utveckling har 
pågått sedan mitten på 1980-talet dels till följd av ökat 
antal äldre i hög ålder, dels ökade svårigheter att 
finansiera den kommunala verksamheten. Under 1990-
talet har både antalet och andelen hjälptagare minskat, 
även i höga åldrar. Andelen personer 65 år och äldre 
som får hjälp i ordinärt boende eller i särskilt boende 
har minskat med ca 17 % under perioden 1980–1996 
samtidigt som det totala antalet personer i samma 
åldersgrupp har ökat med 14 %. Men det bör påpekas 
att de ekonomiska resurserna totalt sett inte minskat. 
Den sammanlagda bruttodriftskostnaden för 
äldreomsorgen uppskattas till 74,4 miljarder kronor för 
år 1995. Egenavgifterna täckte knappt tio procent av 
dessa kostnader.
I november 1988 hade hälften av personer över 80 år 
hemtjänst. I november 1996 hade denna andel minskat 
till ca 26 %. Andelen hjälptagare som får kontinuerlig 
hjälp dygnet runt i det egna hemmet har ökat till 26 % 
sedan början på 1980-talet, vilket då var mycket 
ovanligt.
Antalet anställda inom äldre- och 
handikappomsorgen ökade mellan åren 1986 och 1994 
med 84 % eller 105 000 årsarbetare. Hälften av denna 
ökning beror på genomförandet av Ädel-reformen år 
1992 då ca 55 000 anställda överfördes från landstingen 
till kommunerna. Mellan åren 1992 och 1994 ökade 
antalet anställda inom äldre– och handikappomsorgen 
med 17 000 personer. Till detta skall läggas ytterligare 
5 000 anställda i den privat drivna vården. Totalt 
bedöms att 4 % av all personal inom äldreomsorgen är 
anställd i enskild verksamhet.
Behovet av fortbildning, kompetensutveckling och 
för stora grupper en grundutbildning som bättre svarar 
mot dagens krav har blivit alltmer påtagligt. Att få 
uppmuntran, stimulans, nya kunskaper och känna att 
kompetensen överensstämmer med verksamhetens krav 
behöver många olika personalgrupper. Kvaliteten i den 
medicinska omvårdnaden behöver förbättras liksom 
rättssäkerhet, handläggning och behovsbedömning. 
Kunskaperna måste bli bättre om vissa gruppers behov 
av särskilda åtgärder, t.ex. för demenssjuka, personer 
med psykiska och fysiska funktionshinder m.fl.
Effekter av vidtagna regelförändringar
Riksdagen beslutade i juni 1997 om ändringar i 
socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124, bet. 
1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264). På äldreområdet 
innebär ändringarna att målet för socialtjänstens arbete 
med äldre delvis har omformulerats, att möjligheterna 
att flytta till en annan kommun även vid omfattande 
behov av vård och omsorg har stärkts och att en ny 
bestämmelse om stöd till anhöriga införts. 
Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1998.
Den omsorg som ges av anhöriga ges ofta ”i det 
tysta”. Många äldre och funktionshindrade personer 
vårdas av anhöriga, ofta kvinnor, som har ringa kontakt 
med hemtjänsten eller andra samhällsorgan. Den stora 
betydelsen av anhörigas hjälpinsatser framhålls ofta men 
också det bristande stöd i vårdarrollen som många av 
dem upplever. Den hjälp anhöriga ofta behöver och 
efterfrågar är att kunna få avlösning från vårdansvaret 
men också att få känna ett ömsesidigt ansvarstagande 
och stöd från socialtjänsten. Regeringen anser det 
viktigt att synliggöra behovet av och utveckla stödet till 
anhörigvårdarna. Den nya bestämmelsen innebär att 
socialtjänsten genom stöd och avlösning bör underlätta 
för närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och 
människor med funktionshinder. 
I detta sammanhang bör nämnas ett statligt initiativ 
på anhörigområdet. Riksdagen beslutade i enlighet med 
förslaget i budgetproposition för år 1997 att lämna ett 
tidsbegränsat stimulansbidrag för utveckling av stödet 
till anhöriga på 7,5 miljoner kronor. I regleringsbrevet 
för år 1997 anges att Socialstyrelsen skall administrera 
och fördela bidraget. Medlen har under våren 1997 
fördelats till ett 30–tal utvecklingsprojekt som också 
inrymmer studier av anhörigas situation. Medlens 
användning kommer att avrapporteras till regeringen 
den 1 maj 1998.
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering 
och organisation (HSU 2000) konstaterade i 
delbetänkandet Behov och resurser i vården - en analys 
(SOU 1996:163) att gapet mellan behov och resurser 
inom hälso– och sjukvård och äldreomsorg kommer att 
öka. I syfte att främja sysselsättningen och öka 
kvaliteten i vården, omsorgen och skolan föreslog 
regeringen i tilläggsbudgeten för år 1997 en ökning av 
det generella statsbidraget till kommunsektorn med 4 
000 miljoner kronor år 1997 och med ytterligare 4 000 
miljoner kronor från och med år 1998. När det gäller 
vård och omsorg bör inriktningen enligt regeringens 
mening vara att resurstillskottet bl.a. leder till att 
kommuner och landsting vidtar åtgärder så att kvaliteten 
i äldreomsorgen blir högre, de psykiskt sjuka ges en 
bättre vård och omsorg och att vården i livets slutskede 
förbättras. 
Hösten 1995 beslöt regeringen att tillkalla en särskild 
utredare (Dir. 1995:159) med uppgift att kartlägga och 
analysera frågan om hur äldre bemöts inom omsorg och 
vård och i annan offentlig verksamhet. I november 1996 
överlämnades delbetänkandet Rätt att flytta – en fråga 
om bemötande av äldre (SOU 1996:161), i vilket en 
rättslig reglering av äldre personers rätt att begära 
bistånd i en annan kommun föreslogs. I april 1997 
överlämnades kartläggningsbetänkandet Brister i 
omsorg – en fråga om bemötande av äldre (SOU 
1997:51) och en rapport med goda exempel  på 
utvecklingsarbete Omsorg med kunskap och inlevelse – 
en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:52). 
Utredningsarbetet skall vara avslutat den 30 november 
1997. 
Slutsatser
Enligt regeringens sammanfattande bedömning har 
Ädel–reformen bidragit till att lösa många av de 
problem som tidigare kännetecknat vården och 
omsorgen om äldre och funktionshindrade personer. 
Den har därmed också skapat nya och bättre 
förutsättningar för kommuner och landsting att i 
samverkan utveckla omsorg och vård för dessa grupper.
I samband med reformens genomförande har dock 
vissa organisatoriska problem  uppmärksammats liksom 
brister som rör innehåll och kvalitet i äldrevården. 
Regeringen uppdrog därför hösten 1996 åt 
Socialstyrelsen att under en treårsperiod följa 
utvecklingen inom äldreområdet. I en situation när 
vårdbehoven ökar  och det samhällsekonomiska 
utrymmet är begränsat finns det stort behov att följa hur 
minskade resurser och omstrukturering av vård- och 
omsorgssystemen påverkar prioriteringar, organisation 
och innehåll i omsorgen och vården  av äldre. 
Uppdraget kommer att avrapporteras den 1 december 
åren 1997, 1998 respektive 1999 med en slutlig 
redovisning den 1 maj år 2000. Detta arbete avses bl.a. 
ge underlag till arbetet med att utveckla tillsynen och 
kompetensutvecklingen inom äldreomsorgen.
Grundläggande för god kvalitet i vård och omsorg är 
att det finns en tydlig och kompetent arbetsledning, att 
handläggning av ärenden följer de krav på rättssäkerhet 
som finns i lagstiftningen och att äldreomsorgens 
administratörer på ett kompetent sätt kan svara för en 
genomtänkt verksamhetsutveckling. På dessa områden 
finns stora brister, vilket påtalats av bl.a. 
Socialstyrelsen. Närmare 20 % av 
arbetsledarna/handläggarna inom äldreomsorgen saknar 
högskoleutbildning och många har korta, yrkesinriktade 
grundutbildningar som ligger långt bak i tiden. Stora 
grupper av den kommunala vårdpersonalen saknar 
grundläggande vårdutbildning och fortbildningsbehoven 
är sannolikt mycket omfattande. 
Det finns också ett stort behov av att erbjuda 
personal på alla nivåer inom vård- och omsorgsområdet 
olika former av kompetensutveckling för att därmed 
höja kvaliteten och säkerheten i vårdarbetet men också 
för att bryta känslan av uppgivenhet och öka tilltron och 
arbetsglädjen. 
Vård- och omsorgssektorn har i hög grad kommit att 
prioriteras under senare år och regeringen tillför sektorn 
stora finansiella tillskott fr.o.m. år 1997. Sektorn är 
betydelsefull inte bara som en del av välfärden utan 
också för sysselsättningen. För att bidra till en ökad 
sysselsättning, ökande krav på personalförstärkningar 
samt en angelägen kompetensutveckling bör flera av de 
åtgärder som finns inom ramen för arbetsmarknads-
politiken användas.
5.2.2	Omsorg om personer med 
funktionshinder
Måluppfyllelse
Utgångspunkten för handikappolitiken är principen om 
alla människors lika värde och lika rätt. Denna princip 
torde i dag vara accepterad av de flesta i landet. Men 
innebörden av den, dvs. att personer med 
funktionshinder skall beredas möjligheter att vara med i 
samhällsgemenskapen, delta i olika aktiviteter och 
uppnå full delaktighet och jämlikhet, förmår vi ännu 
inte helt leva upp till. Strävan är att personer med 
funktionshinder – precis som andra medborgare – skall 
ges möjligheter till god utbildning, förvärvsarbete, ett 
bra boende och möjligheter att delta i olika fritids– och 
kulturaktiviteter. Kommunerna och landstingen är 
tillsammans med staten ytterst ansvariga för att dessa 
handikappolitiska mål förverkligas. Genom den s.k. 
handikappreformen, som genomfördes den 1 januari 
1994, har också ett stort steg närmare måluppfyllelse 
tagits bl.a. genom insatsen personlig assistans.
Det är inte möjligt att få entydiga uppgifter om 
antalet personer i befolkningen som har 
funktionshinder, eftersom gruppen inte klart kan 
avgränsas. Statistiska centralbyrån (SCB) skattade i en 
studie om handikappades levnadsvillkor 1975–1985 
antalet personer som bedömdes ha höggradigt nedsatt 
arbetsförmåga till 825 000. Av en SCB–undersökning 
genomförd under våren 1997 framgår att drygt 19 % av 
befolkningen mellan 16 och 64 år upplever sig ha någon 
form av funktionsnedsättning.
Levnadsnivåundersökningar visar att vuxna personer 
med funktionshinder har sämre levnadsförhållanden än 
befolkningen i övrigt vad gäller t.ex. boende, fritid, 
arbete, utbildning, ekonomi, hälsa och sociala 
relationer. Detta gäller speciellt  personer med psykiska 
funktionshinder, men också många med medicinska 
funktionshinder.
En studie av rörelsehindrade personers 
levnadsförhållanden indikerar att situationen år 1996 på 
många sätt såg ut ungefär som situationen år 1989. 
Personer med funktionshinder hade år 1996 fortfarande 
sämre levnadsförhållanden än befolkningen i övrigt. 
Flera bland dem hade dock fler nära vänskapsrelationer 
och kontakt med grannar detta år jämfört med år 1989. 
Fler gick också på bio och restaurang. Personer med 
insatser enligt LSS tycks i större utsträckning ha ökat 
sina fritidsaktiviteter än dem som enbart har insatser 
enligt socialtjänstlagen. I en situation där många i vårt 
land är arbetslösa, är det värt att notera att en något 
högre andel personer med rörelsehinder hade arbete år 
1996 jämfört med år 1989, även om andelen 
förvärvsarbetande bland rörelsehindrade fortfarande var 
avsevärt lägre än bland den övriga befolkningen.
De handikappolitiska reformer som genomförts 
under senare år har i hög utsträckning varit inriktade på 
att förbättra det individuella stödet till personer med 
funktionshinder. Självfallet har sådana insatser stor 
betydelse men ibland har de fått kompensera brister i 
den generella utformningen och planeringen. För att 
målen för handikappolitiken skall kunna uppnås måste 
de individuella service- och stödinsatserna kombineras 
med åtgärder för att förbättra tillgängligheten i 
samhällsmiljön som helhet. Insatser för att stödja 
personer med funktionshinder kommer därför i större 
utsträckning att fokuseras på tillgängligheten i 
verksamheter och miljöer. Det gäller såväl den fysiska 
miljön såsom bostäder, utemiljöer, kollektivtrafik m.m. 
som tillgänglighet till teckenspråkstolk, 
samhällsinformation, media och kulturutbud, service 
och tjänster osv. Denna inriktning av handikappolitiken 
har regeringen i maj 1997 redovisat i en skrivelse till 
riksdagen (rskr. 1996/97:120) om handikappolitiken.
Utvecklingstendenser
Huvudmannaskapet för omsorgen om personer med 
utvecklingsstörning har successivt övergått från 
landstingen till kommunerna från år 1991. Sedan den 1 
januari 1996 är förändringen genomförd i hela landet. 
Socialstyrelsen har följt genomförandet och redogör för 
resultatet i sin rapport  om handikappreformen. Vissa 
kvalitetsmått har konstruerats för att studera 
förändringar mellan åren 1991 och 1995, men om de 
förändringar som skett är en följd av 
kommunaliseringen eller av allmänna ekonomiska 
åtstramningar kan man inte alltid avgöra. 
Generellt sett minskar inte stödinsatserna. Men på 
motsvarande sätt som för äldre personer med 
omvårdnadsbehov förefaller det som om resurserna i 
viss utsträckning koncentreras till personer med mer 
omfattande funktionshinder och stödbehov. Studien 
visar också att personer med utvecklingsstörning nu är 
mera självständiga när det gäller att utnyttja allmän 
samhällsservice. Särskilt tydligt kan man se detta hos 
dem som flyttat från vårdhem till andra former av 
boende. Den mest positiva förändringen är en allmän 
tendens att personer med utvecklingsstörning tycks ha 
ökat sitt inflytande över sina levnadsvillkor. Trots detta 
har de som grupp betraktat fortfarande ett begränsat 
inflytande över sitt vardagliga liv.
Regeringen överlämnade i maj 1997 prop. 
1996/97:156 Avveckling av specialsjukhus och 
vårdhem. I propositionen föreslås en särskild lag om 
avveckling av vårdhem och specialsjukhus. Den innebär 
att vårdhemmen för personer med utvecklingsstörning 
skall vara avvecklade senast den 31 december 1999 och 
det enda kvarvarande specialsjukhuset för personer med 
utvecklingsstörning senast den 31 december 1997. 
Socialstyrelsens utvärdering av 
handikappreformen
Socialstyrelsen har fortlöpande följt och utvärderat 
handikappreformen. En slutrapport lämnades under 
våren 1997. Styrelsen  framhåller att möjligheterna till 
jämförelser över tid är begränsade då statistiskt 
jämförelsematerial saknas. Den översyn av 
socialtjänststatistiken som för närvarande görs kommer 
att förbättra möjligheterna till framtida uppföljningar. 
Socialstyrelsens uppföljning och redovisning ger 
dock en god överblick över handikappreformens 
innehåll, kvalitet och kostnader. Styrelsen konstaterar 
bl.a. att handikappreformen behöver tid för att slå 
igenom. De samlade effekterna kommer att bli synliga 
först efter flera år. Svårigheten i bedömningen  har 
samband med att skillnader i levnadsförhållanden 
troligen beror på faktorer i samhället som inte påverkas 
av reformen, t.ex. kommuners ekonomiska problem, 
ändringar i socialförsäkringssystem och situationen på 
arbetsmarknaden.
Socialstyrelsens sammanfattande bedömning är att 
det inom vissa områden uppnåtts positiva resultat, att 
funktionshindrade personers levnadsförhållanden 
uppmärksammats och att kunskapsutvecklingen 
stimulerats. Inom vissa andra områden sker dock ingen 
utveckling. Personlig assistans är den insats som blivit 
mest uppmärksammad och den har haft positiva effekter 
för många. För kommuner och försäkringskassor har 
stödformen emellertid inneburit vissa 
tillämpningsproblem. Socialstyrelsen anser att personlig 
assistans i vissa kommuner fortfarande präglas av 
hemtjänstens värderingar och arbetsförutsättningar, att 
assistenternas arbetsvillkor och yrkesstatus måste 
uppmärksammas och att de flesta personer med 
personlig assistans som fyllt 65 år har fått andra 
kommunala insatser av mindre omfattning och med 
sämre kontinuitet.
Många personer med funktionshinder är nöjda med 
kvaliteten på bl.a. habilitering, rehabilitering och 
socialtjänstens insatser, men missnöjda med kvantiteten. 
Detta måste enligt Socialstyrelsen uppmärksammas mer 
och analyseras närmare. Även behoven hos äldre 
personer med funktionshinder behöver uppmärksammas 
i högre grad. Den enskildes möjligheter att få en 
individuell plan där insatser från olika instanser har 
samordnats är dåligt tillgodosedda. Enligt utvärderingen 
har reformen ännu inte fått till effekt att samverkan 
mellan berörda parter nämnvärt har förbättrats. 
Socialstyrelsen anser därför att konkreta former för 
samverkan och samarbete måste utvecklas och att den 
individuella planeringen både enligt HSL och LSS 
måste förstärkas genom en tydligare reglering. 
När beslut om LSS fattades var riktmärket att ca 100 
000 personer skulle omfattas av insatser enligt denna 
lag. Utvärderingen visar att ca 43 000 personer har 
beslut om insatser enligt LSS. Brister i information och 
uppsökande verksamhet kan vara en förklaring till det 
relativt låga antalet. Bara ca 1 300 personer med 
psykiska funktionshinder har fått beslut om någon LSS-
insats. Socialstyrelsen anser att  det finns brister i 
samverkan mellan psykiatri och socialtjänst, att 
kommunernas tjänstemän behöver bättre kunskaper om 
psykiska funktionshinder och att psykiskt 
funktionshindrade behöver kontaktman eller någon form 
av personligt ombud vid kontakten med myndigheter. 
Styrelsen framhåller också att det finns ett stort behov 
av daglig sysselsättning för personer med psykiskt 
funktionshinder.
Råd och stöd är den LSS-insats som flest personer 
har beviljats. Det stora flertalet av de ca 22 000 
personer som beviljats insatsen ingår i de grupper som 
även under tidigare lagstiftning hade rätt till den (dvs. 
persongrupperna 1 och 2 i LSS personkrets). För att 
kompensera landstingen för förväntade merkostnader 
inrättades ett statsbidrag för att täcka kostnader för den 
grupp som tillkom i och med LSS (dvs. den tredje 
persongruppen i LSS). Drygt 1 100 personer ingår i 
denna grupp, vilket är färre än förväntat. 
Socialstyrelsen anser att ytterligare uppsökande 
verksamhet behövs för att göra insatsen råd och stöd 
mer tillgänglig samt att en förändring av dess 
benämning skulle göra det lättare att informera om den.
Socialstyrelsen konstaterar stora variationer i 
bedömningar mellan olika handläggare liksom i 
kvaliteten vad gäller utredningar och dokumentation. 
Domstolarnas arbete har därför haft stor betydelse för 
den enskildes rättssäkerhet. Under LSS tre första år 
överklagades 2 000 avslagsärenden. Domstolstrots 
förekommer, dvs. huvudmännen dröjer med eller 
verkställer inte domar som gynnar den enskilde. 
Socialstyrelsen menar att detta är oacceptabelt och att 
bl.a. möjligheterna för den enskilde att få rättshjälp 
enligt den nya rättshjälpslagen bör följas av 
tillsynsmyndigheten. 
De samlade kostnaderna för insatser enligt LSS i 
landet som helhet är hittills väsentligt lägre än vad som 
beräknades när reformen antogs. Det beror på att 
knappt hälften så många personer som beräknats har fått 
LSS-insatser. Enligt utvärderingen finns dock stora 
kostnadsskillnader mellan olika kommuner. Dessa 
förklaras framför allt av att landstingens tidigare 
institutioner och specialverksamheter för personer med 
utvecklingsstörning koncentrerats till vissa kommuner 
som nu övertagit kostnadsansvaret enligt 
bestämmelserna i LSS. Statens kostnader för assi-
stansersättningen har blivit väsentligt högre än beräknat. 
Socialstyrelsen anser att kostnaderna på längre sikt är 
osäkra då personkretsens storlek ännu är oklar.
En arbetsgrupp har på regeringens uppdrag utrett 
frågan om ett nationellt kostnadsutjämningssystem för 
att utjämna kostnadsskillnader mellan kommuner för 
LSS-insatser. Arbetsgruppens rapport och studie har 
överlämnats till regeringen och bereds nu i 
regeringskansliet.
Handikappombudsmannens uppföljningar och 
iakttagelser
Handikappombudsmannen har i ett antal rapporter till 
regeringen lämnat uppgifter om funktionshindrade 
personers situation i samhället. 
Handikappombudsmannen har bl.a. följt upp hur FN:s 
standardregler för att tillförsäkra människor med 
funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet efterlevs 
av 192 statliga myndigheter. När det gäller 
tillgänglighet till byggnader och lokaler visade resultaten 
att alla myndigheter hade vidtagit anpassningsåtgärder 
för rörelsehindrade. Tillgängligheten för personer med 
synskador och hörselskador var sämre. Det var t.ex. 
bara 11 av myndigheterna som hade texttelefon. Av de 
undersökta myndigheterna kallades 25 till 
överläggningar hos Handikappombudsmannen. Ingen av 
dess myndigheter hade någon policy eller plan för 
rekrytering av personer med funktionshinder. 
Även tillgängligheten i kommunerna har under 
år 1996 kartlagts i en stor undersökning om hur FN:s 
standarregler efterlevs. Utöver tillgänglighet i den 
fysiska miljön omfattade undersökningen sådana 
områden som utbildning, arbete och samarbete med 
handikapporganisationerna. Resultatet visar på brister 
inom de flesta områden när det gäller tillgänglighet, 
såväl till byggnader som till information. Brister 
uppmärksammades även i kommunernas policy och 
planeringsarbete trots att kommunernas ansvar för 
frågor som rör personer med funktionshinder genom 
åren ökat. 
I en annan undersökning har tillämpningen av 
lagstiftning inom utbildningsområdet angående elever 
med dolda funktionsnedsättningar följts upp. Det 
framkom att en fjärdedel av Skolverkets tillsynsärenden 
rör elever med dolda funktionsnedsättningar. I skolan är 
man många gånger osäker på vilket stöd som krävs och 
hur man lever upp till sina skyldigheter. 
Skolhuvudmännen kritiseras ofta av Skolverket för att 
inte ha uppfyllt reglerna om åtgärdsprogram. I en 
undersökning av rektorernas syn på stöd till elever med 
dolda funktionsnedsättningar angavs att bristen på 
resurser är ett stort hinder för att kunna ge rätt stöd. En 
majoritet ansåg sig också ha behov av ytterligare 
kunskaper om dessa elever.
Handikappombudsmannen har även uppmärksammat 
samordningsbrister i servicen och stödet till föräldrar 
och barn med funktionshinder. Ett sätt att komma 
tillrätta med denna brist är att kommunen upprättar en 
individuell plan enligt LSS. Flera undersökningar har 
dock visat att individuella planer inte upprättas eller inte 
används.
Ett viktigt steg har tagits mot en heltäckande statistik 
inom arbetsmarknadsområdet genom en pilot-
undersökning som SCB genomfört i samarbete med 
Handikappombudsmannen. Personer med 
funktionshinder har alltid haft svårt att komma in på 
arbetsmarknaden. Resultatet av undersökningen visar att 
nästan varannan funktionshindrad person är utan arbete. 
För hela befolkningen är motsvarande andel ca 29 %. 
Variationen är emellertid stor mellan olika 
handikappgrupper. Endast var femte person med ett 
psykiskt funktionshinder har arbete. Bland 
rörelsehindrade personer är ungefär varannan sysselsatt. 
Döva personer ligger däremot  i nivå med, eller något 
högre, än den övriga befolkningen. Drygt 40 % av de 
personer med funktionshinder, som har arbete, får inga 
hjälpmedel eller arbetsplatsen anpassad, trots att de 
anser sig ha behov av detta. Undersökningen visar även 
att funktionshindrade har betydligt sämre 
utbildningsbakgrund än befolkningen i övrigt.
Effekter av statliga insatser och vidtagna 
regelförändringar
Socialstyrelsens utvärdering av handikappreformen 
visar att personlig assistans enligt LSS och den statliga 
assistansersättningen enligt LASS har inneburit ökad 
valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för 
många svårt funktionshindrade personer. Syftet med 
insatsen personlig assistans har alltså till stor del 
uppnåtts.
De sammanlagda kostnaderna för samtliga LSS-
insatser är hittills lägre än förväntat. Det beror på att 
bara ca 43 000 personer beviljats insatser jämfört med 
de ca 100 000 som beräknades. Däremot har 
kostnaderna för den statliga assistansersättningen blivit 
nästan dubbelt så höga som ursprungligen beräknades. 
Den faktor som mest bidragit till detta är antalet 
beviljade assistanstimmar per person och vecka. Dessa 
beräknades till 40 men är för närvarande 73,7 timmar 
per vecka och ökar successivt. Antalet personer med 
beslut om statlig assistansersättning är dessutom ca 300 
fler än de 7 000 som beräknades i propositionen om 
LSS. Det är ändå betydligt färre än de 8 000 personer 
som handikapputredningen beräknade skulle vara 
berättigade till assistansersättning initialt och som sedan 
successivt färväntades utökas med 3 000 – 4 000 
personer genom utflyttning från  olika institutioner. 
Barn var då inte inräknade. Enligt 
handikapputredningens förslag skulle barn inte omfattas 
av den statliga assistansersättningen. Idag  har ca 1 200 
barn sådan ersättning jämfört med de drygt 200 som 
man räknade med i propositionen om LSS.
Sedan den statliga assistansersättningen infördes har 
flera regeländringar genomförts. Från februari 1995 
gäller att assistansersättning inte lämnas om den 
funktionshindrade själv är arbetsgivare för personlig 
assistent som han lever i hushållsgemenskap med. 
Samtidigt anpassades arbetstiden för privatanställda 
personliga assistenter till lagen (1970:943) om arbetstid 
m.m. i husligt arbete. 
Våren 1995 gav regeringen en särskild utredare i 
uppdrag att redovisa alternativa åtgärder  för att 
begränsa statens assistanskostnader och förbättra 
kostnadskontrollen. Utgångspunkten var att minska den 
årliga kostnaden med ca 900 miljoner kronor. 
Utredaren lämnade sitt betänkande Kostnader för den 
statliga assistansersättningen (SOU 1995:126) i 
december 1995. 
Den 1 juli 1996 infördes vissa ändringar i LSS och 
LASS. De innebär sammanfattningsvis 
–	att en definition av personlig assistans som anger 
grundläggande behov och som kopplas till 20-
timmarsgränsen infördes,
–	att assistansersättning som huvudregel inte lämnas 
för tid i kommunala verksamheter, som t.ex. 
barnomsorg, skola eller daglig verksamhet, men att 
undantag kan göras vid särskilda skäl,
–	att assistansersättning inte lämnas för sjukvårdande 
insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen,
–	att det blev möjligt att få assistans vid kortare 
sjukhusvistelser och 
–	att den tidsperiod som man har möjlighet att spara 
assistanstimmar minskades från tolv till sex 
månader.
Den 1 september 1997 infördes en schablon för 
assistansersättningen. För år 1997 är timersättningen 
164 kronor. Om det finns särskilda skäl kan 
försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen 
får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna – 
dock högst med 12 procent. Denna ändring beräknas 
medföra att kostnaden för den statliga 
assistansersättningen minskas med 60 miljoner kronor 
för år 1997.
Regeringen har i propositionen (1996/97:146) Vissa 
frågor om personlig assistans föreslagit att kommunerna 
skall finansiera beviljad assistansersättning för de första 
20 timmarna per vecka. Förändringen  skall enligt 
regeringens förslag genomföras från den 1 november 
1997. En följd av vidtagna och föreslagna förändringar 
blir att anslaget för år 1998 minskas med 1,2 miljoner 
kronor.
Många olika faktorer påverkar utgiftsutvecklingen, 
vilket gör att den är svår att prognostisera. LSS skall 
vara ett komplement till andra lagar. Men om personer 
med funktionshinder väljer – eller tvingas att  välja 
p.g.a. att alternativ saknas – insatser enligt LSS beror 
delvis på vilken omsorg och service kommunen kan 
erbjuda enligt annan lagstiftning liksom vilka avgifter 
kommunen beslutar att ta ut för denna. Insatser enligt 
LSS är i princip avgiftsfria för den enskilde. 
Stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering och 
stimulansbidraget till kompetensutveckling inom 
hjälpmedelsförsörjningen som i huvudsak lämnats till 
projektverksamhet kommer att slutrapporteras av 
Socialstyrelsen under hösten 1998. Erfarenheterna 
hittills tyder på att medlen i stor utsträckning haft den 
stimulerande effekt som man velat uppnå.
Statsbidrag lämnas till insatsen råd och stöd. Bidraget 
skall kompensera landstingen för merkostnader i 
samband med handikappreformen. Insatsen har ännu 
inte funnit sina former. Tre fjärdedelar av alla som 
beviljats råd och stöd har insatser av kurator. Det är 
också betydligt färre personer än förväntat i 
persongrupp 3 i LSS som beviljats råd och stöd. Vad 
insatsen skall innehålla anses av många som oklart. 
Flertalet landsting redovisar att statsbidraget, som 
lämnas till landstingen som kompensation för förväntade 
merkostnader, används för att förstärka resurserna inom 
barn- och vuxenrehabilitering.
Socialstyrelsen och de båda kommunförbunden har 
inte till alla delar samma syn på insatsens innehåll. 
Styrelsen konstaterade redan i sina allmänna råd om 
LSS, 1994:1, att proposition och lagtext inte gav 
tillräcklig vägledning för att bestämt kunna avgöra var 
gränsen går mellan sjukvårdande behandling eller andra 
insatser som klart faller inom tillämpningsområdet för 
hälso- och sjukvården respektive den typ av social 
service som socialtjänsten skall erbjuda eller 
pedagogiska insatser som tillhör undervisningen. 
Insatsens tillgänglighet måste öka, bl.a. genom att 
benämningen ändras till ”särskilt expertstöd” som 
bättre motsvarar insatsens innehåll, menar 
Socialstyrelsen. Det behövs också ytterligare 
uppsökande verksamhet för att kartlägga hur och i 
vilken utsträckning som LSS personkrets faktiskt får 
sina behov av expertinsatser tillgodosedda. 
Vid rättslig prövning av insatsen råd och stöd har 
läns- och kammarrätterna i stort, men inte entydigt, följt 
den praxis som utvecklades under den tidigare 
omsorgslagen. Regeringsrätten har nyligen avgjort två 
ärenden som rör innehållet i insatsen råd och stöd.
Utbyggnaden av tolktjänsten för döva, dövblinda 
m.fl. har inte skett i den takt som avsågs i 
handikappreformen. Bristen på utbildade tolkar är den 
främsta orsaken till detta. Socialstyrelsen anser att 
utbyggnad skett i den takt som varit möjlig med tanke 
på de grundläggande förutsättningarna. Ytterligare 
några år krävs för att nå de uppsatta målen.
Socialstyrelsen konstaterar vidare att statsbidragen 
sedan år 1994 gett landstingen möjlighet att utveckla 
tolktjänsten på många olika sätt. Bl.a. har nya tolkar 
anställts och fler tolkuppdrag utförts av arvodestolkar. 
Många olika åtgärder har vidtagits för att rekrytera  
tolkar och sprida information om tolkyrket.
Regeringen tillsatte under hösten 1995 den s.k. LSS-
delegationen (S 1995:1) med uppgift att behandla vissa 
utestående frågor i anslutning till överförandet av 
omsorgsverksamheten från landstingen till 
kommunerna. Delegationen har i januari 1997 slutfört 
sitt uppdrag.
Anslaget B 3. Bidrag till viss verksamhet för 
personer med funktionshinder inrymmer verksamheter 
av flera och vitt skilda slag. Regeringen har för avsikt 
att under det kommande budgetåret se över detta  anslag 
för att pröva om tillgängliga medel kan nyttjas på ett 
mer överblickbart och effektivt sätt genom att delar av 
det förs samman med verksamheter av liknande 
karaktär och inriktning i andra departement. Detta är i 
enlighet med den ansvars- och finansieringsprincip som 
är grundläggande för regeringens handikappolitik och 
som redovisats till riksdagen i regeringens skrivelse 
(rskr. 1996/97:120) om handikappolitiken.
Att ha bil eller annat individuellt anpassat fordon är 
en stor tillgång för många personer med 
funktionshinder. Bilstödet gör det lättare att skaffa ett 
fordon. Sedan oktober 1988 och t.o.m. år 1996 har ca 
20 000 stöd beviljats. Antalet ansökningar varierar från 
år till år. Under de senaste tre–fyra åren har dock 
antalet beviljade nyansökningar varit ganska konstant, 
ca 1 200 per år. 
Bilstödet är ett av de individuellt inriktade stöden 
som mera påtagligt minskar behoven av insatser inom 
andra samhällsområden. Möjligheten att disponera ett 
fordon som den enskilde själv kan köra ger stor frihet 
och tillgänglighet för den som inte kan nyttja allmänna 
kommunikationer och är ett reellt alternativ till 
färdtjänst eller av försäkringskassan administrerade 
resor. I detta sammanhang bör också nämnas att 
regeringen i sin proposition (1996/97:115) om mer 
tillgänglig kollektivtrafik föreslår att en ny lag om 
färdtjänst skall ersätta socialtjänstlagens (1980:620) 
nuvarande bestämmelser om färdtjänst. Vidare har 
riksdagen i april 1997 uttalat att 1,5 miljarder kronor 
bör avsättas under perioden 1998-2002 för investeringar 
i kollektivtrafiken och den fysiska miljön för att 
underlätta funktionshindrades resor. Med anledning 
härav har regeringen beslutat om direktiv till 
trafikverken för att upprätta långsiktiga planer för 
infrastrukturen.
Syftet med ersättningen för texttelefoner är att ge 
personer som är döva, svårt hörselskadade, dövblinda 
eller talskadade möjlighet att kommunicera över 
telefonnätet. Det beräknas att 850 
texttelefonutrustningar samt 800 anhörigtelefoner 
kommer att ordineras år 1997. För år 1998 beräknas att 
ca 800 texttelefonutrustningar kommer att ordineras och 
500 anhörigtelefoner. Utvecklingen av 
multimediaterminaler som fungerar för 
teckenspråkskommunikation har kommit en bit på väg. 
En försöksverksamhet med videotelefonibaserad 
förmedlingstjänst har dessutom inletts av Post- och 
Telestyrelsen för förmedling mellan teckenspråk och 
tal. Videotelefoner planeras i framtiden kunna 
förskrivas som telefoner för döva och gravt 
hörselskadade personer som är teckenspråkiga.
Sedan den statliga assistansersättningen infördes har 
flera ändringar skett i LSS och LASS, i första hand för 
att dämpa kostnadsutvecklingen. Socialstyrelsen gjorde 
hösten 1996 en uppföljning av de lagändringar som 
trädde i kraft den 1 juli 1996. I studien, som var en 
urvalsstudie, redovisas att tre månader efter 
ikraftträdandet hade 43 personer fått sina beslut 
omprövade enligt de nya reglerna. Av dessa förlorade 
ca en tredjedel helt rätten till assistansersättning. En 
tredjedel förlorade assistanstimmar utan att helt förlora 
rätten till assistansersättning. Den resterande tredjedelen 
fick behålla tidigare beviljad assistansersättning med 
hänsyn till särskilda skäl. Personer som helt eller delvis 
förlorade rätten till assistansersättning hade ofta beviljats 
personlig assistans och elevassistans genom kommunen. 
De nya lagreglerna har främst berört barn och yngre 
personer. Fyra av fem personer som påverkats av 
regeländringarna tillhör de persongrupper som tidigare 
omfattades av omsorgslagen.
De nya reglerna fick begränsad tillämpning under de 
första månaderna. Socialstyrelsen uppskattar att 
lagändringen påverkar ca 1 600 assistansbeslut i landet. 
Ett antagande är att merparten av dessa omprövningar 
redan har skett under 1996 och början av 1997 och att 
lagändringen i så fall i fortsättningen endast kommer att 
påverka beslut i nya assistansärenden.
Trots de ändringar som gjorts har kostnaderna för 
den statliga assistansersättningen fortsatt att öka. Även 
om de vidtagna åtgärderna har haft viss effekt har denna 
dock inte på något sätt kunnat möta utgiftsutvecklingen. 
Det är viktigt att komma fram till en långsiktig och 
stabil lösning för en stödform som innebär så stor 
förbättring av livsvillkoren för många människor. 
Därför måste utformningen av lagen och genomförda 
regeländringar noga analyseras. Detta bör ske innan 
ytterligare förändringar övervägs.
Statsbidraget till vårdartjänst m.m. ger studerande 
med rörelsehinder ett sådant stöd att de kan vistas på 
studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, 
universitet och högskola. Bidraget gör det också möjligt 
för svårt rörelsehindrade ungdomar att få genomgå 
särskilt anpassad gymnasieutbildning, s.k. rh–anpassad 
gymnasieutbildning. Under 1990-talet har antalet elever 
i den rh-anpassade gymnasieutbildningen successivt 
ökat, medan kostnaderna inte ökat i motsvarande mån.
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har i sin årliga rapport till 
regeringen bl.a pekat på att de statliga kostnaderna för 
personlig assistans översteg de ursprungliga 
beräkningarna. Statlig assistansersättning är den 
ersättningsform som ökar mest av alla förmåner. RRV 
har också uppmärksammat frågan om risk för 
överkompensation i utnyttjandet av förmånen. Flera 
allmänna försäkringskassor har följt upp den statliga 
assistansersättningens och noterat en rad brister i 
systemets uppbyggnad och tillämpning.
Regeringens bedömning är att vissa av dessa brister 
redan har åtgärdats genom de lagändringar som 
genomförts under åren 1995 och 1996. Regeringen har 
dock för avsikt att under det närmaste året noga 
analysera vilka åtgärder som i ett längre perspektiv kan 
och bör vidtas för att åstadkomma en stabil och varaktig 
lösning för reformen. 
Slutsatser
Levnadsnivån för personer med funktionshinder är 
fortfarande lägre än för befolkningen i övrigt. 
Handikappreformen har påverkat förhållandena positivt 
inom de områden som berörs, men andra faktorer i 
samhället, såsom problem i samhällsekonomin och på 
arbetsmarknaden, har troligen påverkat i negativ 
riktning.
Personlig assistans har på ett betydande sätt förbättrat 
livsvillkoren för många av dem som fått del av 
stödformen. Att utgifterna för personlig assistans har 
överstigit vad som från början beräknades har bidragit 
till att flera förändringar gjorts i lagen sedan dess 
tillkomst. Det är  regeringens avsikt att komma fram till 
en långsiktig och stabil lösning för stödformen personlig 
assistans. Diskussioner med detta syfte förs bl.a. med 
handikapporganisationerna och assistansanordnare. 
Beslutade och genomförda regeländringar kommer 
också noga att analyseras.
5.3	Anslag
B 1. 	Vissa statsbidrag inom äldre- 
och handikappområdet
1995/96
Utgift
872 276
1
Reserv
a-tion
242 986
Därav 
1996
555 649
1997
Anslag
411 200
2
Utgifts
-
progno
s
565 859
1998
Förslag
275 000
1999
Beräkna
t
275 000
2000
Beräkna
t
275 000
1. Beloppen anges i tusental kr
2. Anslag efter indragning av anslagsmedel med 300 000 tkr enligt TB
Från anslaget för år 1998 lämnas statsbidrag till 
landstingen för vissa handikappinsatser som avser
–	statsbidrag till råd och stöd (200 miljoner kronor) 
samt
–	statsbidrag till tolktjänst (75 miljoner kronor).
Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i enlighet 
med finansieringsprincipen för de ökade åtaganden 
landstingen fått genom införandet av lagen (1993:387) 
om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). 
Statsbidraget till tolktjänst har byggts ut successivt och 
blir fullt utbyggt år 1998.Från anslaget har t.o.m. år 
1997 även utgått de stimulansmedel som i enlighet med 
statens åtaganden i samband med den s.k. 
handikappreformen lämnats till habilitering och 
rehabilitering, inkl. specifika utvecklingsinsatser inom 
detta område, samt till utvecklingsinsatser inom 
hjälpmedelsförsörjningen. Under år 1997 lämnas också 
ett ettårigt utvecklings- och stimulansbidrag för stöd till 
anhöriga. 
Enligt förslag i 1997 års ekonomiska vårproposition 
beslutade riksdagen att reducera stimulansbidraget till 
landstingen till habilitering och rehabilitering med 225 
miljoner kronor och stimulansbidraget  till specifika 
utvecklingsinsatser inom habiliterings- och 
rehabiliteringsområdet med 75 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Ca 22 000 personer har beslut om LSS–insatsen råd och 
stöd. De allra flesta är personer med 
utvecklingsstörning. Färre personer än förväntat i 
persongrupp 3 i LSS personkrets har beviljats råd och 
stöd. Vad insatsen skall innehålla anses dock av många 
som oklart. Flertalet landsting redovisar att bidraget 
används till anställningar för personal inom de 
yrkesgrupper som vanligen ger insatsen. Merparten av 
bidraget används enligt Socialstyrelsen för att förstärka 
och utveckla habilitering enligt hälso- och 
sjukvårdslagen. Det är inte möjligt att avgöra i vilken 
utsträckning bidraget faktiskt utnyttjas för personer i 
LSS personkrets.
Regeringen anser att det är angeläget att en samsyn 
uppnås om innehållet i LSS-insatsen råd och stöd. 
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
275 000 000 kronor anvisas under anslaget B1 Vissa 
statsbidrag inom äldre- och handikappområdet för 
budgetåret 1998. För åren 1999 och 2000 beräknas 
anslaget till vardera 275 000 000 kronor.
B 2.	Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
1995/96
Utgift
198 105
1
Därav 
1996
142 686
1997
Anslag2
197 440
Utgifts
-
progno
s
191 322
1998
Förslag
189 000
1999
Beräkna
t
194 291
2000
Beräkna
t
199 735
1. Beloppen anges i tusental kr
2. Anslag efter indragning av anslagsmedel med 10 400 tkr
Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är dels att 
ge studerande med rörelsehinder sådant stöd att de kan 
vistas på studieorten och genomföra studier vid 
folkhögskola, universitet och högskola, dels att göra det 
möjligt för ungdomar som tagits in i riksgymnasium för 
svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad 
gymnasieutbildning, att genomföra studierna.
De utgifter som belastar anslaget är kostnader för 
vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder vid 
folkhögskolor, universitet och högskolor samt för 
omvårdnadsinsatser, dvs. habilitering och boende med 
tillgång till personlig omvårdnad, i anslutning till rh-
anpassad gymnasieutbildning. De huvudsakliga faktorer 
som styr utgifterna på riksgymnasieområdet är dels 
antalet elever med rörelsehinder vid utbildningsställena, 
dels dessa elevers individuella behov av stödinsatser i 
anslutning till utbildningen.
Statens institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS) 
administrerar anslaget enligt bestämmelserna i 
förordningen (1996:1536) med instruktion för Statens 
institut för särskilt utbildningsstöd. Myndigheten har i 
sitt budgetunderlag för budgetåren 1998–2000 bedömt 
att kostnaderna för statsbidraget till vårdartjänst m.m. 
denna period kommer att ligga under den beräknade 
anslagsnivån. Under budgetåret 1995/96 uppgick 
anslagssparandet till 37,3 miljoner kronor. Under år 
1997 beräknas anslagssparandet att öka med ytterligare 
6,1 miljoner kronor.
Antalet personer med behov av vårdartjänst har 
under tidigare år successivt ökat. Dessutom kommer 
stödet till vårdartjänst inom folkhögskoleområdet att 
beröras av att antalet folkhögskolor ökat med elva 
stycken år 1997. Av dessa har två en särskild 
handikappinriktning. Trots detta anser SISUS att 
kostnaden för vårdartjänsten kommer att ligga något 
lägre för de kommande åren än vad som antogs i 
myndighetens fördjupade anslagsframställan (FAF) för 
åren 1997–1999. Läget bedöms inte förändras år 2000. 
För år 1998 beräknar SISUS anslagsbehovet för 
vårdartjänst inom folkhögskolor, universitet och 
högskolor till 86 miljoner kronor. 
Riksgymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade 
ungdomar finns idag på fyra orter i landet, Stockholm, 
Göteborg, Umeå och Kristianstad. Undervisningen ges 
inom den ordinarie kommunala gymnasieskolan. 
Omvårdnadsverksamheten i anslutning till 
undervisningen regleras genom avtal och årliga 
överenskommelser mellan staten och de olika 
huvudmännen i de fyra kommunerna. SISUS 
bedömning är att elevantalet inom 
riksgymnasieverksamheten kommer att öka till ca 200 
år 1999. De fyra befintliga riksgymnasieorterna kan till 
viss del expandera sin verksamhet men SISUS bedömer 
att en fortsatt utbyggnad av riksgymnasieverksamheten 
med ytterligare en ny riksgymnasieort kan komma att 
behövas. För stöd inom riksgymnasieverksamheten 
beräknar SISUS anslagsbehovet till 100 miljoner kronor 
för budgetåret 1998.
SISUS framhåller att osäkerheten är betydande kring 
de faktorer som styr kostnaderna för 
riksgymnasieverksamheten för svårt rörelsehindrade. 
Till viss del beror detta på utredningen (U 1995:14) om 
funktionshindrade elever i skolan (FUNKIS), som för 
närvarande utreder hur ansvaret för och finansieringen 
av utbildning och omvårdnad i anslutning till utbildning 
av funktionshindrade elever skall fördelas mellan stat, 
kommun och landsting. I  uppdraget ingår också att 
föreslå nödvändiga förändringar i systemet. 
Utredningen har i ett delbetänkande utvärderat 
gymnasieutbildningen för ungdomar med funk-
tionshinder. Först när utredningen lagt sitt 
slutbetänkande finns det enligt SISUS förutsättningar för 
att göra säkrare långsiktiga bedömningar för 
utvecklingen av riksgymnasieverksamheten.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
SISUS har till regeringen inkommit med årsredovisning 
för budgetåret 1995/96. I resultatredovisningen återfinns  
verksamhetsmålen samt prestationerna och resultaten av 
den verksamhet som finansieras inom ramen för 
statsbidraget till vårdartjänst m.m. 
Under läsåret 1995/96 erhöll 1 716 personer 
vårdartjänst för studier på folkhögskola. Antalet 
kursdeltagare har därmed ökat något mellan läsåren 
1994/95 och 1995/96. För läsåret 1996/97 ligger antalet 
studerande på 1 737. SISUS ser inga tecken på någon 
större förändring under kommande år vad gäller antalet 
kursdeltagare med vårdartjänst vid folkhögskola men 
den uppåtgående trenden beräknas fortsätta. Antalet 
studerande vid universitet/högskolor som erhöll 
vårdartjänst under läsåret 1995/96 var 33 stycken vid 11 
universitet/högskolor. Under läsåret 1996/97 var 
motsvarande antal 32.
Verksamheten stöd inom riksgymnasium för svårt 
rörelsehindrade ungdomar omfattade under läsåret 
1996/97 totalt 156 utbildnings-/habiliteringsplatser, 
varav 103 var elevhemsplatser. 
SISUS har bl.a. som mål för sin verksamhet att 
ansvara för att kvaliteten i den verksamhet som 
finansieras med hjälp av bidraget till vårdartjänst säkras 
och att resurserna används effektivt. Med anledning av 
detta har SISUS färdigställt och börjat använda ett 
instrument för kvalitetsuppföljning i form av en enkät 
riktad till kursdeltagarna på folkhögskolorna samt deras 
assistenter. Instrumentet är tänkt att användas som 
underlag för att tydliggöra de delar av assistansen som 
inte fungerar tillfredsställande. SISUS har även som 
mål att analysera hur vårdartjänsten och andra sociala 
stöd, t.ex. personlig assistans, förhåller sig till varandra. 
Detta arbete har påbörjats under budgetåret. 
Flera av SISUS myndighetsuppgifter handlar om att 
följa upp och utvärdera den verksamhet som finansieras 
med hjälp av vårdartjänstbidraget. Detta arbete bör 
dock vidareutvecklas för att SISUS bättre skall kunna 
bedöma vilka resultat som uppnåtts under det år som 
gått och därigenom förbättra regeringens möjligheter att 
göra egna resultatbedömningar.
Regeringen avser att med SISUS diskutera på vilket 
sätt resultatredovisningarna kan förbättras för att öka 
möjligheterna att analysera effekterna av statsbidraget 
till vårdartjänst m.m.
Slutsatser
SISUS anser att en utbyggnad av den rh-anpassade 
gymnasieutbildningen är nödvändig  eftersom antalet 
elever har ökat de senaste åren och år 1999 förväntas 
uppgå till ca 200. Det är dock svårt att prognosticera det 
exakta behovet av riksgymnasieplatser. Regeringen är 
inte beredd att ta ställning till en eventuell utbyggnad av 
verksamheten med en ny riksgymnasieort innan den s.k. 
FUNKIS-utredningen avlämnat sitt slutbetänkande.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
189 000 000 kronor anvisas under anslaget B 2. 
Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för år 1998. För åren 
1999 och 2000 beräknas anslaget till  194 291 000 
kronor respektive 199 735 000 kronor.
B 3.	Bidrag till viss verksamhet för 
personer med funktionshinder
1995/96
Utgift
118 183
1
Därav 
1996
Utgift
64 498
1997
Anslag
80 394
Utgifts
-
progno
s
80 394
1998
Förslag
75 394
1999
Beräkna
t
75 394
2000
Beräkna
t
75 394
1. Beloppen anges i tusental kr
Bidraget är avsett att öka organisationernas möjligheter 
att själva driva vissa verksamheter av betydelse för 
personer med funktionshinder.
Statsbidrag lämnas till följande organisationer och 
verksamheter:
–	Synskadades riksförbund (SRF) Hantverks 
depåverksamhet,
–	SRF:s åtagande vad avser inköp och tilldelning av 
ledarhundar m.m.,
–	SRF för viss övrig verksamhet, bl.a. utgivning av 
ersättningstidningar för synskadade, individinriktad 
verksamhet för synskadade med ytterligare 
funktionsnedsättning, stöd till synskadades 
sysselsättning, punktskriftsprojektet och 
skrivtjänsten,
–	Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) för 
tidningsutgivning för dövblinda,
–	Sveriges dövas riksförbund (SDR) för dess 
teckenspråksavdelning,
–	Stiftelsen rikstolktjänst för förtroendevalda i 
handikapporganisationerna
–	Palynologiska laboratoriet för rapportering av 
pollenhalten i luften,
–	Föreningen rekryteringsgruppen (RG) för dess 
tränings- och rehabiliteringsverksamhet med 
inriktning på nyskadade,
–	Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) för 
NHR-centers permanenta utställning av hjälpmedel 
för personer med funktionshinder,
–	Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar 
för personer med funktionshinder. Regler om 
bidraget finns i förordningen (1994:950) om 
statsbidrag till rekreationsanläggningar,
–	Riksverksamhet för små och mindre kända 
handikappgrupper.
Vid Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för barn 
bedrivs riksverksamhet för små och mindre kända 
handikappgrupper med svåra och komplicerade 
funktionshinder. Vid Mo Gård får dövblinda 
möjligheter att utveckla sina 
kommunikationsmöjligheter och sociala färdigheter. 
Arbetet är också inriktat på att ge service till landets 
kommuner, landsting och myndigheter. Syftet är att Mo 
Gård på sikt skall utvecklas till ett kunskapscenter inom 
dövblindområdet.
Till skillnad från andra barn- och 
familjeverksamheter bedriver Ågrenska hälsocentret, 
utöver den ordinarie habiliteringen, också en 
målinriktad uppsökande verksamhet för små och mindre 
kända handikappgrupper som har mycket litet eller inget 
stöd alls i samhället. Centret arbetar i nära kontakt med 
den habilitering och det sjukhus som familjen har 
kontakt med på hemorten.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Organisationerna har själva utvärderat sina 
verksamheter under budgetåret 1995/96. De menar att 
statsbidraget är en viktig förutsättning för att de skall 
kunna bedriva sina respektive verksamheter och betonar 
dess betydelse för de människor som de olika 
verksamheterna riktar sig till. 
De flesta organisationer har begärt ökade medel för 
att kunna bibehålla och i vissa fall utveckla 
verksamheterna. Inom ramen för anslaget har en miljon 
kronor tillförts verksamheten med ledarhundar. Vidare 
har fem miljoner kronor förts bort från anslaget och 
tillförts anslaget B 6. Bilstöd till handikappade.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
75 394 000 kronor anvisas under anslaget B 3. Bidrag 
till viss verksamhet för personer med funktionshinder 
för budgetåret 1998 och fördelas enligt tabell nedan. 
För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till vardera 
75 394 000 kronor.
ÄNDAMÅL
UTGIFTER
1997
FÖRSLAG
1998
1. SRF hantverk för depåverksamheten
9 290 000
9 290 000
2. SRF för ledarhundar
24 500 000
25 500 000
3. SRF för viss övrig verksamhet
10 634 000
10 634 000
4. FSDB för tidningsutgivning
6 120 000
6 120 000
5. SDR för teckenspråksavdelning
2 470 000
2 470 000
6. Rikstolktjänsten
5 515 000
5 515 000
7. Palynologiska laboratoriet
675 000
675 000
8. Föreningen rekryteringsgruppen
2 260 000
2 260 000
9. NHR för hjälpmedelsutställning
1 130 000
1 130 000
10. Riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper
2 800 000
2 800 000
11. Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
15 000 000
9 000 000
Summa
80 394 000
75 394 000
B 4.	Bidrag till handikapp- och 
pensionärsorganisationer
1995/96
Utgift
197 541
1
Därav 
1996
99 382
1997
Anslag
131 694
Utgifts
-
progno
s
131 694
1998
Förslag
132 194
1999
Beräkna
t
132 194
2000
Beräkna
t
132 194
1. Beloppen anges i tusental kr
Under budgetåret 1997 lämnas statsbidrag till 
handikapp- och pensionärsorganisationer. Villkoren för 
bidraget till pensionärsorganisationer regleras i 
förordningen (1994:316) om statsbidrag till pensionärs-
organisationerna. Bidraget till 
handikapporganisationerna regleras i förordningen 
(1994:951) om statsbidrag till handikapporganisationer. 
Anslaget administreras av Socialstyrelsen. Någon 
anslagsframställning görs inte av styrelsen och utan 
medelsbehovet beräknas av Socialdepartementet.
Regeringens överväganden
Resultatinformation och slutsatser
Handikapp- och pensionärsorganisationerna har en 
viktig opinionsbildande roll och fyller en central 
funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Statsbidraget 
utgör en inte oväsentlig del av organisationernas 
finansiering av sin verksamhet.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
132 194 000 kronor anvisas under anslaget B 4. Bidrag 
till handikapp- och pensionärsorganisationer för 
budgetåret 1998, och att den del som avser bidrag till 
pensionärsorganisationerna ökas med 500 000 kronor. 
För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 132 194 
000 kronor vardera året.
B 5.	Ersättning för texttelefoner
1995/96
Utgift
164 900
1
Därav 
1996
78 770
1997
Anslag
15 700
Utgifts
-
progno
s
15 700
1998
Förslag
16 077
1999
Beräkna
t
16 465
2000
Beräkna
t
16 872
1. Beloppen anges i tusental kr
Syftet med ersättningen för texttelefoner är att ge 
personer som är döva, gravt hörselskadade, dövblinda 
och talskadade möjlighet att kommunicera över 
telefonnätet. De utgifter som belastar anslaget är 
ersättning till landstingen för inköp av texttelefoner till 
dessa grupper samt för texttelefoner till anhöriga, s.k. 
anhörigtelefoner. Ersättningen utbetalas av 
Socialstyrelsen till landstingen kvartalsvis i efterskott. 
Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om 
statsbidrag till texttelefoner. Fr.o.m. den 1 januari 1997 
övertog Post- och Telestyrelsen ansvaret för 
förmedlingstjänsten. Därmed belastar inte längre dessa 
kostnader anslaget för texttelefoner. De huvudsakliga 
faktorer som styr utgifterna under anslaget är antalet 
personer som har behov av texttelefon, prisutvecklingen 
på texttelefoner samt den tekniska utveckling som sker 
inom området.
Antalet ordinerade texttelefoner varierar år från år, 
varför det är svårt att göra säkra prognoser. 
Socialstyrelsen har för år 1997 beräknat 850 
texttelefoner och 800 anhörigtelefoner. För år 1998 
beräknar Socialstyrelsen att ca 800 texttelefoner 
kommer att ordineras till en kostnad av 10,6 miljoner 
kronor. Antalet anhörigtelefoner beräknas till 500 till en 
kostnad av 2,6 miljoner kronor. Reparations- och 
utbildningskostnader beräknas till 1,3 miljoner kronor. 
Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1998 
beräknar därmed till 16,5 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Utvecklingen av multimediaterminaler som fungerar för 
teckenspråkskommunikation har kommit en bit på väg. 
Såväl kostnads- som prestandautvecklingen ser positiv 
ut. En försöksverksamhet med förmedling mellan 
teckenspråk och tal med stöd i videotelefonibaserad 
förmedlingstjänst har inletts av Post- och Telestyrelsen. 
Socialstyrelsen bedömer att ett successivt införande av 
videotelefoner bör påbörjas med ett begränsat antal 
terminaler under år 1998. För detta ändamål beräknar 
styrelsen ett medelsbehov om 2 000 000 kronor. På 
grund av införandet av videoterminaler beräknas 
kostnaderna under anslaget öka under åren 1999 och 
2000.
Socialstyrelsen föreslår att teckenspråkstolkarna i 
möjligaste mån bör frigöras från att förskriva 
texttelefoner och att landstingen bestämmer vem som 
bör sköta dessa uppgifter. Socialstyrelsen menar vidare 
att en förutsättning för att genomföra förändringar inom 
texttelefonområdet utan att riskera försämringar för 
brukarna är att tillsynen inom området skärps.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 16 
077 000 kronor anvisas under anslaget B 5. Ersättning 
för texttelefoner för budgetåret 1998. För åren 1999 och 
2000 beräknas anslaget till 16 465 000 kronor 
respektive 16 872 000 kronor.
B 6.	Bilstöd till handikappade 
1995/96
Utgift
337 486
1
Därav 
1996
255 417
1997
Anslag
213 944
2
Utgifts
-
progno
s
213 944
1998
Förslag
203 978
1999
Beräkna
t
78 078
2000
Beräkna
t
93 001
1. Beloppen anges i tusental kr
2. Anslag efter indragning av anslagsmedel med 130 000 tkr enligt TB 
Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om 
handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade 
och i förordningen (1988:890) om bilstöd till 
handikappade. Stöd lämnas i form av grundbidrag, 
inkomstprövat anskaffningsbidrag och 
anpassningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kan, under 
vissa förutsättningar,  bidrag också lämnas till 
körkortsutbildning till den som beviljats bilstöd. De 
huvudsakliga faktorer som styr utgifterna inom området 
är personkretsens omfattning, inkomstutvecklingen, bil-
prisernas utveckling och anpassningskostnadernas 
omfattning. Nytt bilstöd kan beviljas den som tidigare 
fått sådant om minst sju år förflutit sedan beslut senast 
fattades. 
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Sedan reformen infördes och t.o.m. budgetåret 1995/96 
har cirka 36 000 ansökningar om bilstöd prövats av 
vilka 60 % eller cirka 20 000 beviljats. Antalet 
beviljade ansökningar var som högst år 1989 då de 
uppgick till 5 700. Sedan började antalet sjunka och var 
som lägst, 1 500,  år 1994. 
Vid inledningen av den andra sjuårsperioden i 
oktober 1995 ökade åter antalet ansökningar liksom 
antalet beviljade ansökningar. Men de var betydligt 
färre än vid motsvarande tidpunkt under den första 
sjuårsperioden. Ansökningarna förväntas fördela sig 
något jämnare under denna andra period.  Regeringen 
avser också att genom en förordningsändring under 
hösten 1997 begränsa utbetalningarna för bilstöd så att 
de för respektive budgetår ryms inom ramen för de 
medel som anslås. Detta sker bl.a. i syfte att få en 
jämnare belastning på anslaget. En översyn skall göras 
av anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet 
då även framtida anslagsnivåer kommer att prövas.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
203 978 000 kronor anvisas under anslaget B 6. Bilstöd 
till handikappade för budgetåret 1998. För åren 1999 
och 2000 beräknas anslaget till 78 078 000 kronor 
respektive 93 001 000 kronor.
B 7.	Kostnader för statlig assistans-
ersättning
1995/96
Utgift
6 120 
606
1
Därav 
1996
4 184 
058
1997
Anslag
4 138 
000
2
Utgifts
-
progno
s
4 476 
000
1998
Förslag
4 053 
000
1999
Beräkna
t
4 871 
000
2000
Beräkna
t
5 778 
000
1. Beloppen anges i tusental kr
2. Ökning av anslagsnivå med 475 000 tkr enligt TB
Statlig assistansersättning lämnas till funktionshindrade 
personer som har behov av personlig assistans för sin 
dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar 
per vecka.
Anslaget disponeras  av Riksförsäkringsverket. De 
allmänna försäkringskassorna administrerar och beslutar 
om ersättningen. Frågor om assistansersättning regleras 
i lagen (1993:389) om assistansersättning och i 
förordningen (1993:1091) om assistansersättning. 
Rätten till assistansersättning gäller för svårt 
funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år och som 
bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller 
anhörig. Regeringen har årligen fastställt den assistans-
ersättning som högst kan lämna per timme – för år 1997 
högst 183 kronor.
Fr.o.m. den 1 september 1997 har en schablon  för 
assistansersättningen införts med en timersättning på 
164 kronor. Om det finns särskilda skäl kan 
försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen 
får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna – 
dock högst med 12 %. Regeringen har i prop. 
1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans 
föreslagit att kommunerna skall finansiera beviljad 
assistansersättning för de första 20 timmarna per vecka. 
Förändringen skall enligt regeringens förslag 
genomföras från den 1 november 1997. Till följd av 
vidtagna och föreslagna förändringar under år 1997 och 
i enlighet med finansieringsprincipen förutsätts anslaget 
minskas med 1,2 miljarder kronor för 1998. Samtidigt 
föreslås att 900 miljoner kronor tillförs anslaget för att 
möta prognositiserade utgifter.
De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på 
området är personkretsens omfattning, antalet beviljade 
assistanstimmar per vecka och beviljad 
assistansersättning per timme. Prognoserna för år 1997 
och framåt bygger på antaganden om att 
utgiftsutvecklingen ökar eftersom antalet personer som 
beviljas ersättning ökar varje månad liksom antalet 
beviljade timmar per vecka. 
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Personlig assistans enligt LSS och den statliga assi-
stansersättningen enligt LASS har inneburit ökad 
valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för 
många personer med stora funktionshinder. Detta har 
bl.a. framgått av i Socialstyrelsens utvärdering av 
handikappreformen. Syftet med insatsen personlig 
assistans har till stor del uppnåtts. 
Men utgifterna för insatsen är betydligt högre än 
förväntat, vilket till största delen kan förklaras med att 
antalet assistanstimmar per person och vecka numera i 
genomsnitt är 73,7 i stället för 40, vilket beräknades i 
propositionen om LSS. Antalet personer med statlig 
assistansersättning är också drygt 300 fler än de 7 000 
som tidigare beräknats, men lägre än det antal personer 
som handikapputredningen beräknade. 
Slutsatser
Syftet med stödformen personlig assistans och statlig 
assistansersättning har nåtts. Anslaget har dock ända 
sedan det infördes kraftigt överskridits. Detta har 
medfört att besparingar har skett inom 
verksamhetsområdet, som gjort det svårare att utveckla 
andra insatser för funktionshindrade.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
4 053 000 000 kronor anvisas under anslaget B 7. 
Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 
1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 4 
871 000 000 kronor respektive 5 778 000 000 kronor. 
B 8.	Statens institut för särskilt 
utbildningsstöd
1995/96
Utgift
11 357
1
Anslag
s-
sparan
de
2 820
Därav 
1996
7 757
1997
Anslag
8 640
Utgifts
-
progno
s
10 037
1998
Förslag
8 561
1999
Beräkna
t
8 809
2000
Beräkna
t
9 065
1. Beloppen anges i tusental kr
Statens institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS) skall 
bidra till att uppfylla målet för utgiftsområdet genom att 
förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för 
unga och vuxna personer med funktionshinder samt 
genom att administrera och utveckla olika stöd som 
behövs i och omkring studiesituationen.
Av årsredovisningen för budgetåret 1995/96 framgår 
att SISUS anslagssparande för myndighetens 
förvaltningsanslag vid utgången av budgetåret 1995/96 
uppgick till 2,8 miljoner kronor. SISUS avser utnyttja 
den möjlighet anslagssparandet medger och genomföra 
ett antal angelägna projekt med hjälp av 
konsultmedverkan under innevarande år och under år 
1998.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I sin årsredovisning för budgetåret 1995/96 redovisar 
SISUS sin verksamhet under verksamhetsgrenarna stöd 
inom folkhögskolor, stöd inom universitet och högskola 
samt stöd inom riksgymnasieverksamheten för svårt 
rörelsehindrade ungdomar.
Av årsredovisningen framgår att myndighetens 
verksamhet bedrivs på ett sådant sätt att målen för 
verksamheten har kunnat uppnås. 
SISUS har bl.a. som mål för sin verksamhet att 
ansvara för att kvaliteten i den verksamhet som 
finansieras med hjälp av bidraget till vårdartjänst säkras 
och att resurserna används effektivt. Med anledning av 
detta har SISUS under budgetåret 1995/96 färdigställt 
och börjat använda ett instrument för 
kvalitetsuppföljning. Dessutom har handläggningen av 
vårdartjänstärenden utvecklats i syfte att säkra kvalitetet 
och få en bättre kostnadskontroll.
SISUS har även som mål att analysera hur 
vårdartjänsten och andra sociala stöd, t ex personlig 
assistans, förhåller sig till varandra. Detta arbete har 
inletts och pågår. En studie har dessutom påbörjats som 
kommer att kunna ge kunskap som underlättar en 
effektiv resursanvändning vad gäller vårdartjänst vid 
utbildningsställena. 
Flera av SISUS myndighetsuppgifter handlar om att 
följa upp och utvärdera den verksamhet som finansieras 
med hjälp av statsbidraget till vårdartjänst. Detta arbete 
bör dock vidareutvecklas för att SISUS framdeles bättre 
skall kunna göra bedömningar om vilka resultat som 
uppnåtts och förbättra regeringens möjligheter att göra 
egna resultatbedömningar inom området.
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser (bå 95/96)
Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen i allt 
väsentligt är rättvisande. De brister som 
uppmärksammades i förra årets revisionsrapport har 
åtgärdats. SISUS har numera en klar uppdelning av sin 
verksamhet i tre olika verksamhetsgrenar liksom en 
beskrivning av dessa i sin årsredovisning.
Slutsatser
Regeringen anser att det finns behov av att ytterligare 
intensifiera resultatdialogen med myndigheten för att på 
så sätt kunna förbättra analyserna av uppnådda resultat 
efter årets slut. Regeringen avser att påbörja ett sådant 
utvecklingsarbete under hösten 1997.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
8 561 000 kronor anvisas till Statens institut för särskilt 
utbildningsstöd (SISUS) för år 1998. För åren 1999 och 
2000 beräknas anslaget till 8 809 000 kronor respektive 
9 065 000 kronor. Det generella sparkravet på tre 
procent har beaktats vid beräkningen av 1998 års 
anslag.
B 9.	Handikappombudsmannen
1995/96
Utgift
7 847
1
Anslag
s-
sparan
de
1 023
Därav 
1996
5 576
1997
Anslag
7 908
Utgifts
-
progno
s
8 884
1998
Förslag
7 746
1999
Beräkna
t
7 908
2000
Beräkna
t
7 978
1. Beloppen anges i tusental kr
Handikappombudsmannen skall bidra till att uppfylla 
målet för utgiftsområdet genom att bevaka frågor som 
angår funktionshindrade personers rättigheter och 
intressen samt att verka för att personer med 
funktionshinder uppnår full delaktighet i samhällslivet 
och jämlikhet i levnadsvillkoren. 
Av årsredovisningen för budgetåret 1995/96 framgår 
bl.a. att Handikappombudsmannens anslagssparande vid 
ingången av år 1997 uppgick till 5,1 miljoner kronor. 
Genom ett regeringsbeslut har 4,1 miljoner kronor av 
det ackumulerade sparandet dragits in. 
Regeringens överväganden
Resultatinformation
I årsredovisningen för budgetåret 1995/96 redovisar 
Handikappombudsmannen sin verksamhet under 
verksamhetsgrenarna ärendehandläggning, uppföljning 
och analys samt information och kunskapsöverföring. 
Myndighetens verksamhet bedrivs enligt regeringens 
mening på ett sådant sätt att målen för verksamheten har 
kunnat uppnås. Dock har årsredovisningen i alltför hög 
grad karaktären av verksamhetsberättelse i stället för 
resultatredovisning. 
Ärendevolymen hos Handikappombudsmannen har 
ökat. Handikappombudsmannen eftersträvar korta 
handläggningstider. För anmälningsärenden var den 
genomsnittliga handläggningstiden under budgetåret 
1995/96 89 dagar och för skriftlig juridisk rådgivning 
45 dagar. Myndigheten har dessutom anordnat 
konferenser och seminarier på en rad områden.
Ett av Handikappombudsmannens verksamhetsmål är 
att föra ut och förankra FN:s standardregler samt att 
utvärdera de åtgärder som vidtas för att förverkliga 
dessa regler. Detta har skett bl.a. genom ett antal 
undersökningar av hur statliga myndigheter efterlever 
standardreglerna. Som en uppföljning av 
undersökningarna har därefter myndigheterna kallats till 
överläggningar. Handikappombudsmannen har också 
arbetat med att föra ut och förankra standardreglerna till 
kommuner och landsting, bl.a. genom att anordna 
konferenser. 
Utöver detta har Handikappombudsmannen även 
arbetat med frågor om kvinnor med funktionshinder, 
skolområdet, tillgänglighet, arbetsmarknad, 
funktionshindrade föräldrars situation samt EU-frågor.
Handikappombudsmannen har i särskild ordning 
lämnat en rapport om sin verksamhet och utvecklingen 
inom handikappområdet till regeringen. Därutöver har 
Handikappombudsmannen lämnat tre olika delrapporter 
samt genomfört två undersökningar. Vissa 
undersökningar har gjorts i samarbete med SCB.
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser (bå 95/96)
Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen i allt 
väsentligt är rättvisande.
Slutsatser
Regeringen anser att det finns behov av att ytterligare 
intensifiera resultatdialogen med myndigheten för att 
förbättra analyserna av uppnådda resultat. Mått som 
beskriver t.ex. kvalitet och effekter av myndighetens 
åtgärder bör utvecklas. Regeringen avser att påbörja ett 
sådant utvecklingsarbete under hösten 1997.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
7 746 000 kronor anvisas till Handikappombudsmannen 
för år 1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget 
till 7 908 00 kronor respektive 7 978 000 kronor. Det 
generella sparkravet på tre procent har beaktats vid 
beräkningen av 1988 års anslag.
.  
6  C Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt 
alkohol- och narkotikapolitik
6.1	Omfattning/ändamål
Verksamhetsområdet omfattas av socialtjänstens 
individ- och familjeomsorg som är ett i huvudsak 
kommunalt ansvarsområde och regleras av bl.a. 
socialtjänstlagen (1980:620). De viktigaste 
verksamheterna är bistånd i form av socialbidrag, 
vård av barn och unga, vård av missbrukare samt 
åtgärder för utsatta kvinnor och andra svaga grupper 
i samhället. Den statliga tillsynen över socialtjänsten 
utövas av länsstyrelserna och Socialstyrelsen. 
Området innefattar även allmänna barnfrågor samt 
alkohol- och narkotikapolitik.
De medel som upptas i statsbudgeten och som direkt 
anknyter till verksamhetsområdet nedan avser stöd till 
kommunerna för att utveckla missbruks- och 
ungdomsvården samt bidrag till organisationer på det 
sociala området. Andra anslag inom 
verksamhetsområdet avser följande myndigheter: 
Barnombudsmannen, Statens nämnd för internationella 
adoptionsfrågor, Statens institutionsstyrelse, Alkohol-
inspektionen samt Alkoholsortimentsnämnden. 
UTGIFTSUTVECKLINGEN
Under verksamhetsområdet redovisas även 
Systembolaget AB. Dessutom finns medel som är av 
stor vikt för området inom andra myndigheters anslag, 
bl.a. Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och 
länsstyrelserna.
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
–	Antalet socialbidragstagare liksom kostnaderna för 
socialbidrag har fortsatt att öka under år 1997.
–	Tidiga insatser i form av kontaktperson från 
socialtjänsten för barn med behov av stöd har ökat.
(MILJONER KRONOR LÖPANDE PRISER)
UTGIFT
1995/96
DÄRAV
1996
UTGIFTSPROGN
OS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNAT
1999
BERÄKNA
T
2000
C 1. Bidrag till missbruk- och 
ungdomsvård samt alkohol- och 
narkotikaförebyggande arbete
75
38
52
52
52
52
C 2. Bidrag till organisationer på det 
sociala området
87
38
58
64
64
64
C 3. Barnombudsmannen
12
8
8
8
8
8
C 4. Statens nämnd för internationella 
adoptionsfrågor
9
6
6
6
7
7
C 5. Statens institutionsstyrelse
754
618
596
504
520
537
C 6. Alkoholinspektionen
21
9
16
15
15
15
C 7.Alkoholsortimentsnämnden
1
0
1
1
1
1
C 8. Alkohol- och narkotikapolitiska 
åtgärder
–
–
30
30
31
31
Äldre anslag
69
67
20
–
–
–
Totalt för utgiftsområde 
1 028
784
787
680
698
716
–	Efterfrågan av institutionsvård för missbrukare vid 
LVM-hem har fortsatt att minska. Det har medfört 
att Statens institutionsstyrelse får ett underskott i 
budgeten och måste genomföra en kraftig 
omstrukturering av sin verksamhet och avveckla ett 
antal LVM-hem. Samtidigt har efterfrågan på 
platser vid de särskilda ungdomshemmen ökat och 
en utbyggnad sker.
–	Olika undersökningar pekar på att det blivit 
vanligare att ungdomar prövar eller använder 
narkotika.
–	Internationaliseringen och vårt medlemskap i EU 
har ställt krav på omställningar inom 
alkoholområdet för att vi skall kunna upprätthålla 
målet för den svenska alkoholpolitiken. 
Större förändringar
Riksdagen har med anledning av regeringens 
proposition (1996/97:124) beslutat om vissa 
ändringar i socialtjänstlagen samt ny lag (1997:192) 
om internationell adoptionsförmedling.
Prioriteringar för 1998
–	Hänsyn till barnets bästa skall tas i alla sammanhang 
där barn berörs. Intentionerna i FN:s konvention om 
barnets rättigheter skall genomsyra verksamheten 
som rör barn.
–	Opinionsbildning och förebyggande åtgärder bland 
ungdomar skall intensifieras för att påverka attityder 
och beteenden inom alkohol- och narkotikaområdet.
6.2	Resultatbedömning och 
slutsatser
6.2.1	Socialtjänstens individ- och 
familjeomsorg
Socialtjänstens individ- och familjeomsorg omfattas 
av olika former av bistånd. De viktigaste 
verksamheterna är bistånd i form av socialbidrag, 
vård och stöd till barn och unga, vård av 
missbrukare samt åtgärder för utsatta kvinnor och 
andra svaga grupper i samhället. 
Socialtjänsten har uppgifter på såväl individ- som 
grupp- och samhällsnivå och skall arbeta både 
förebyggande och åtgärdande. Det individuella bistånd 
som ges genom socialtjänstens försorg skall utformas så 
att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett 
självständigt liv. Valet av bistånd får inte styras av 
mekaniskt tillämpade åtgärdsmodeller utan måste alltid 
utgå från vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda 
fallet.
Socialbidrag
Socialbidraget har fortsatt att öka under hela 1990-
talet. År 1996 erhöll 753 109 personer (403 204 
hushåll) socialbidrag eller introduktionsersättning för 
flyktingar. Även kostnaderna har fortsatt att öka. År 
1996 utbetalades närmare 12 miljarder kronor. 
Kostnadsökningen har fortsatt under första halvåret 
1997. Även bidragstidens längd fortsätter att öka och 
var år 1996 i genomsnitt 5,5 månader mot år 1990 i 
genomsnitt 4,1 månader.
Det är framförallt grupper som har svårt att hävda 
sig på arbetsmarknaden som blir bidragsberoende, bl.a. 
ungdomar och invandrare. Tre fjärdedelar av hushållen 
är svenska och en fjärdedel utländska. De hushåll som 
får socialbidrag är i stor utsträckning ensamstående, 
närmare bestämt cirka 80 procent varav drygt hälften är 
kvinnor. Cirka hälften av bidragstagarna är under 25 år.
Uppdelningen av individ- och familjeomsorgen i 
specialiserade enheter har gett upphov till vissa farhågor 
när det gäller frågor som rör ekonomiskt bistånd. 
Länsstyrelserna påpekar att handläggningen kan ske 
utifrån ett alltför snävt perspektiv där individens 
ekonomi blir den enda bedömningsgrunden vilket kan 
leda till att människor med mer komplexa problem inte 
får den hjälp de behöver. Stora variationer i 
socialbidragsbeslut har konstaterats.
Regeringens slutsats är att kommunerna gör stora 
ansträngningar för att genom olika projekt eller 
permanenta verksamheter bidra till att människor får 
arbete, sysselsättning eller andra aktiviteter i syfte att 
förkorta socialbidragsberoendet. Det är emellertid svårt 
att få en entydig bild av resultatet av dessa insatser. 
Det ansträngda ekonomiska läget i landet har under 
de senaste åren präglat arbetet inom socialtjänstens 
individ- och familjeomsorg. Arbetslösheten och 
förändringar i socialförsäkringssystemen har medfört att 
fler människor än tidigare har kommit att behöva 
socialtjänstens hjälp. Samtidigt är kommunernas 
resurser för att ge stöd och hjälp mer begränsade än 
tidigare. För att hålla kostnaderna nere har många 
kommuner frångått Socialstyrelsens rekommenderade 
socialbidragsnorm. Allmänt sker en restriktivare 
tolkning av 6 § Socialtjänstlagen. I den av riksdagen 
antagna propositionen  Ändring i socialtjänstlagen 
(prop. 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr. 
1996/97:264) har nivån på socialbidragsnormen 
preciserats i form av en s.k. riksnorm. Därmed skapas 
förutsättningar för att bedömningen av socialbidrag till 
försörjning skall bli likvärdig oberoende var i landet 
man bor.
Vård av barn och unga
Socialtjänstens barn- och ungdomsvård riktar sig till 
familjer med barn och ungdomar i åldrarna 0-20 år. 
Om barn och ungdomar riskerar att utvecklas 
ogynnsamt skall socialtjänsten i nära samarbete med 
hemmen se till att de får det skydd och stöd de 
behöver, och om det är motiverat med hänsyn till 
den unges bästa, vård och stöd utanför hemmet. 
Tvångsingripande i enlighet med lagen (1990:52) 
med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) 
kan beslutas i vissa särskilda situationer. 
Socialtjänsten ansvarar vidare för vissa 
familjerättsliga uppgifter samt familjerådgivning.
Under år 1995 berördes 28 700 barn och ungdomar 
någon gång under året av insatser från socialtjänstens 
sida, såsom kontaktperson eller placering utanför 
hemmet. Detta är 2 700 barn fler jämfört med år 1990 
och 500 barn fler än 1994. Ungefär en fjärdedel av 
barnen var nytillkomna i betydelsen att de inte hade 
varit föremål för insatser under de senaste fem åren före 
år 1995. Insatsen kontaktperson har ökat stadigt under 
hela 1990-talet och är för 60 % av de nytillkomna 
barnen den första insatsen som erbjuds. De omedelbara 
omhändertagandena enligt LVU ökade kraftigt mellan 
åren 1990 och 1994 denna trend bröts år 1995. 
Socialtjänsten har i stor utsträckning under 1990-talet 
utvecklat insatser i öppenvård som alternativ till 
placeringar. Nationell statistik saknas över omfattningen 
av dessa insatser. 
Socialtjänstens arbete med utsatta barn och 
ungdomar och deras familjer har på regeringens initiativ 
varit föremål för omfattande utvecklingsinsatser, bl.a. 
inom ramen för utvecklingsmedel som Socialstyrelsen 
disponerar.
Regeringens slutsats är att kommunernas insatser för 
barn och ungdom generellt ges en hög prioritet. En bred 
samverkan mellan kommuner och andra aktörer 
utvecklas på många håll i syfte att ge effektivare 
hjälpinsatser. Utvecklingen av adekvata stöd- och 
behandlingsinsatser för förebyggande och tidiga 
åtgärder i öppenvård fortsätter. 
Samtidigt kan konstateras att familjehemsvården är i 
behov av kvalitetsutveckling. Länsstyrelserna 
konstaterar i olika rapporter att det fortfarande ofta 
saknas ett tillräckligt barnperspektiv i utredningarna, 
dvs. att barnets situation inte blir tillräckligt belyst.
Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att 
redovisa en uppföljning av rapporten Barns villkor i 
förändringstider vilket kommer att avrapporteras 1 mars 
1998. 
Ungdomars förändrade attityder till narkotika, den 
ökande alkoholkonsumtionen men även frågor som är 
kopplade till våld, invandrarproblematik och 
arbetslöshet kräver fortsatt stora insatser från 
socialtjänsten med fokus på förebyggande verksamhet.
Vård av missbrukare
Kommunerna har skyldighet att tillhandahålla vård 
för missbrukare. I den mån vården inte kan komma 
till stånd på frivillig väg finns genom lagen 
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall 
(LVM) möjligheter att använda tvångsvård. Staten 
har, genom Statens institutionsstyrelse (SiS), 
ansvaret för tvångsvården av missbrukare. 
Socialtjänsten skall arbeta för att förebygga och 
motverka missbruk av alkohol och andra 
beroendeframkallande medel och därvid ägna 
särskild uppmärksamhet åt insatser för barn och 
ungdom. Den enskilde missbrukaren skall av 
socialtjänsten aktivt erbjudas den hjälp och den vård 
som han eller hon behöver för att komma ifrån sitt 
missbruk.
Det har under hela 1990-talet funnits en ambition 
inom socialtjänsten att utveckla öppenvårdsinsatser och 
minska institutionsvården. 
Merparten av missbrukarvården ges i frivilliga 
former. Det totala antalet personer som på grund av 
missbruk vistats i HVB- eller LVM-hem den 
31 december varje år minskade under 1990-talets första 
år från 4 500 till knappt 3 600 personer men ökade till 
drygt 3 700 under år 1995. Den ökning som redovisas 
skedde inom frivilligvården. Drygt en femtedel av 
samtliga intagna under 1995 var kvinnor. Ca 64 % av 
dem som skrevs ut från LVM-vård under år 1995 
fortsatte i någon form av frivilligvård efter LVM-
vårdens slut.
Av länsstyrelsernas årsrapporter framgår att 
behandlingsresurserna för missbrukare med psykiska 
störningar är otillräckliga samt att variationerna mellan 
kommunerna är stora.
Regeringen kan konstatera att det inom 
missbrukarvården sker en fortsatt utveckling av 
öppenvård, skyddat boende och s.k. mellanvård, jämte 
en kraftig minskning av utnyttjandet av tvångsvården. 
Det finns flera aktörer på området, såväl offentliga som 
privata, som erbjuder olika typer av vård. 
Konkurrensen har ökat liksom variationerna i 
kostnaderna. Konsekvenserna för missbrukarvården av 
denna omstrukturering är svårbedömd. Socialstyrelsens 
uppföljning visar emellertid att kommunernas totala 
kostnader för missbrukarvården varit i stort sett 
oförändrade under 1990-talet Det finns dock ingen 
entydig bild av utvecklingen som kan ligga till grund för 
en noggrann resultatbedömning. Regeringen har därför 
uppdragit åt Socialstyrelsen att göra en uppföljning av 
rapporten ”Kursändring inom missbrukarvården” med 
fokus på en analys och bedömning av om tillgången till 
öppna vård- och stödformer är väl avvägd i förhållande 
till olika former av institutionsvård. Uppdraget skall 
redovisas i januari 1998.
Våld mot kvinnor samt prostitution
Under senare år har ett flertal åtgärder vidtagits för 
att motverka våld mot kvinnor och för att stödja, 
hjälpa och skydda utsatta kvinnor. Bland åtgärderna 
kan nämnas ny lagstiftning och ändringar i befintlig 
lagstiftning, t.ex. höjda straffskalor för ett antal 
vålds- och sexualbrott. Satsningar har också gjorts 
på förebyggande åtgärder, t.ex. genom fortbildning 
av personal som kommer i kontakt med utsatta 
kvinnor och på förbättringar av skyddet för de 
kvinnor som utsatts för våld eller riskerar att utsättas 
för våld, t. ex genom larm och annan utrustning. 
Därtill kommer att kvinnojourerna under senare år 
fått utökat statligt stöd. Kvinnovåldskommissionens 
slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60) behandlar 
frågor om hur myndigheter inom bl.a. socialtjänst 
och hälso- och sjukvård skall handlägga ärenden med 
anknytning till våld mot kvinnor och hur kunskap 
och kompetens skall höjas bland dem som arbetar 
med sådana ärenden. Betänkandet innehåller förslag 
som griper in på flera olika samhällsområden. Det 
finns alltjämt ett stort behov av insatser.
Prostitutionen i Sverige är av förhållandevis liten 
omfattning men den tilltagande internationaliseringen 
påverkar mönstren för prostitutionen. Den 
internationella handeln med kvinnor över gränserna, 
s.k. trafficking, har ökat oroväckande. Spridningen av 
hiv och aids är ett allvarligt problem som fått 
prostitutionen att framstå i ett nytt perspektiv. 
Regeringen anser att könshandeln skadar samhället i 
stort. Att sexualitet betraktas som en vara, något som 
kan köpas och säljas är inte förenligt med synsättet i ett 
demokratiskt samhälle. Härtill kommer kostnaden för 
de sjukdomar och skador som prostitutionen orsakar och 
den kriminalitet som följer i könshandelns spår. 
Prostitutionsutredningens betänkande (SOU 1995:15) 
innehåller förslag som syftar till att begränsa 
könshandeln.
Under hösten 1997 kommer åtgärder att föreslås med 
anledning av Kvinnovåldskommissionens och 
Prostitutionsutredningens förslag.
Tillsynen
Den statliga tillsynen omfattar såväl kommunernas 
socialtjänst och olika institutioner inom socialtjänsten 
som enskilda vårdhem och bedrivs på både nationell 
och regional nivå. Socialstyrelsen har bl.a. till 
uppgift att följa upp och utvärdera socialtjänsten 
samt återföra kunskap och erfarenhet till regeringen 
och till kommunerna. Länsstyrelsernas tillsyn och 
uppföljning avser såväl hanteringen av enskilda 
ärenden som uppföljning av verksamheter. 
Länsstyrelserna skall i sin nya roll inrikta 
tillsynsarbetet särskilt på att beakta effekterna av 
förändringar som sker inom alkoholområdet. På det 
regionala planet ansvarar länsstyrelserna för att 
politiken får genomslag i länet. I länsstyrelsernas 
nya roll på alkoholområdet ingår att följa 
utvecklingen och svara för samordningen mellan 
berörda myndigheter när det gäller alkoholpolitiska 
insatser och tillsynen av restaurangbranschen.
Länsstyrelserna skall som ett led i sitt tillsynsarbete 
på såväl socialtjänstens som alkoholpolitikens område 
lämna enhetliga underlag till den nationella 
uppföljningen rörande tillsynens inriktning, innehåll och 
resultat. Detta möjliggör en samlad bedömning och 
jämförelse på nationell nivå av de problem som 
länsstyrelserna möter i sin tillsynsverksamhet. Den 
samlade redovisningen tjänar också som underlag för 
länsstyrelsernas dialog med kommunerna i syfte att 
utveckla verksamheterna.
Av länsstyrelsernas årsredovisningar framgår att 
handläggningen av individuella ärenden är ett betydande 
inslag i arbetet även om det finns en strävan att 
förskjuta tyngdpunkten mot en mer övergripande tillsyn.
Med anledning av vad som framkommit av 
länsstyrelsernas tillsynsrapporter kan regeringen 
konstatera att övervägande delen av de ärenden som 
handläggs inom individ- och familjeomsorgen motsvarar 
lagstiftningens krav och intentioner. Det finns dock 
brister vad gäller information, uppsökande verksamhet, 
handläggning och dokumentation. Länsstyrelserna har 
utifrån sin tillsyn och sina informella kontakter med 
enskilda påtalat brister i bemötande som ett allt mer 
framträdande problem. Totalt sett är antalet 
tillsynsärenden relativt få. På nationell nivå saknas 
tillräckligt underlag för att kunna bedöma 
verksamhetens måluppfyllelse och resultatkvalitet, 
varför tillsyn, uppföljning och utvärdering av den 
sociala verksamheten behöver vidareutvecklas.
Ändring i socialtjänstlagen
Riksdagen har på regeringens förslag (prop. 
1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr. 
1996/97:264) fattat beslut om ändringar i 
socialtjänstlagen (1980:620). Ändringarna innebär 
inga avsteg från de grundläggande principer som 
formuleras i nu gällande lag. 
Bakgrunden till regeringens förslag till ändring i 
gällande lagstiftning är de senaste årens 
samhällsförändringar i form av arbetslöshet, minskade 
kommunala resurser och förändringar i 
socialförsäkringssystemen. 
Ändringarna i socialtjänstlagen innebär en 
precisering av den enskildes rätt till bistånd i form av 
försörjningsstöd och annat bistånd. Socialtjänstens 
skyldigheter att bistå med aktiva åtgärder förtydligas. 
Vidare innebär förändringarna en markering av den 
enskildes ansvar att göra vad han eller hon kan för att 
bli självförsörjande. 
Det är angeläget att socialtjänsten mer än tidigare 
inriktas på att verka med barnets bästa för ögonen. I 
syfte att stärka barnperspektivet föreslås ett antal nya 
bestämmelser. Bland annat införs i socialtjänstlagens 
första paragraf ett stycke om att det särskilt skall 
beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver när 
åtgärder rör barn. Barnets rätt att komma till tals i 
frågor som rör barnet kommer till uttryck i 9 § 
socialtjänstlagen.
I lagen införs en bestämmelse om att socialtjänstens 
insatser skall vara av god kvalitet. För att utföra 
socialtjänstens uppgifter skall det finnas personal med 
lämplig utbildning och erfarenhet.
Analysen av de sociala förändringar som inträffat 
och de förändringar som kan förutses framledes enligt 
regeringens bedömning motiverar ett fortsatt 
utredningsarbete på en rad, för socialtjänsten, viktiga 
områden. En särskild utredare skall därför tillkallas med 
uppgift att göra en översyn av vissa frågor rörande 
socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter. 
Utredaren skall ges i uppdrag att analysera och lämna 
förslag som bl.a. berör lagens konstruktion och 
struktur, socialtjänstens finansiering, socialtjänstens 
uppgifter och kompetensområden samt organisationen 
och former för tillsynen över socialtjänsten.
6.2.2	Allmänna barnfrågor 
FN:s konvention om barnets rättigheter 
(barnkonventionen) är en av grundpelarna för 
regeringens arbete med barnfrågor. Sverige har utan 
förbehåll ratificerat barnkonventionen vilket bl.a. 
betyder att Sverige har åtagit sig att barnets bästa 
skall sättas i centrum vid alla åtgärder som vidtas av 
offentliga organ, dvs. domstolar, 
förvaltningsmyndigheter och lagstiftande organ.
Barnombudsmannen (BO) har regeringens uppdrag 
att informera om barnkonventionen och att granska om 
lagar och andra författningar och deras tillämpning 
stämmer överens med åtagandena i konventionen. BO 
har också en opinionsskapande funktion och skall verka 
för att öka samhällets kunskap om barns och ungas 
villkor.
Den av regeringen tillsatta Barnkommittén 
(S 1996:01) med uppdrag att bl.a. göra en bred översyn 
av hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till 
barnkonventionens bestämmelser har nyligen 
överlämnat sitt slutbetänkande till regeringen. 
Betänkandet kommer att remissbehandlas under hösten 
1997. 
Stora delar av det samhälleliga ansvaret för barnen 
ligger på kommunerna och varje kommun har stor 
frihet att själv organisera sin verksamhet så att den blir 
bra för de barn som vistas där. Kommunerna har dock 
kommit olika långt i arbetet med att införliva 
barnkonventionen i det vardagliga arbetet med barn.
Regeringen har den 19 december 1996 beslutat att 
avsätta 10 miljoner kronor per år under en tvåårsperiod, 
dvs. totalt 20 miljoner kronor, ur Allmänna arvsfonden 
till en särskild satsning på barnkonventionen. Dessa 
medel skall i första hand täcka frivilligorganisationernas 
kostnader för projekt som ökar kunskaperna om 
barnkonventionen i kommuner och landsting. 
Barnombudsmannen samordnar projektet. Arbetet sker i 
samarbete med Svenska Kommunförbundet och 
Landstingsförbundet. Regeringens avsikt med denna 
satsning är att ta ytterligare ett steg i införlivandet av 
barnkonventionen i det vardagliga arbetet med barn.
Föräldrautbildning bedrivs framför allt i samband 
med graviditet och under barnets spädbarnstid. På 
mödra- och barnavårdscentraler erbjuds föräldrar att 
delta i gruppverksamhet som syftar till att öka 
kunskaperna om graviditet och barnets nedkomst samt 
om spädbarnets behov. Också via barnomsorgen och 
skolan har familjen möjlighet att delta i olika sorters 
föräldraverksamhet. Även den öppna förskolan spelar 
här en viktig roll. Föräldrautbildning anordnas också av 
frivilliga organisationer, föräldraföreningar och 
studieförbund. Regeringen har under våren 1997 tillsatt 
en utredning med uppgift att se över 
föräldrautbildningen. Avsikten är både att stärka den 
befintliga föräldrautbildningen och att vidareutveckla 
modeller för föräldrautbildning och annat stöd i 
föräldraskapet för föräldrar till tonårsbarn.
Projektet, Barn idag, som har pågått inom 
Socialdepartementet under åren 1996 och 1997, har haft 
som utgångspunkt att bl.a. söka svar på följande frågor: 
Hur mår barn i Sverige idag? Hur påverkas de av olika 
besparingar som tunnar ut nätverken i barnmiljöer och 
av föräldrars arbetslöshet? Vad säger forskningen om 
gynnsamma faktorer för barns utveckling? Projektet har 
gett ut två rapporter Barn idag (Ds 1996:57) och 
Barnens bästa - vår framtid (Gothia 1997). 
Socialtjänstens insatser riktade till barn och 
ungdomar behandlas i avsnittet Socialtjänstens individ- 
och familjeomsorg.
Regeringens slutsats är att samhället alltmer ser till 
barnets bästa. Samtidigt som vissa barn aldrig har haft 
det så bra som idag, blir skillnaderna mellan olika 
grupper av barn allt tydligare. God kvalitet inom 
barnomsorg, skola och fritidsverksamhet är till gagn för 
alla barn, men betyder särskilt mycket för barn med 
olika svårigheter. Ett gott vuxenstöd i närmiljön kan 
kompensera för svårigheter och påfrestningar i hemmet. 
Det är viktigt att uppmärksamma de effekter som 
eventuella besparingar kan få för barnen.
Efter världskongressen mot kommersiell sexuell 
exploatering av barn har ett uppföljningsarbete 
påbörjats. Det nationella uppföljningsarbetet inbegriper 
utarbetandet av regeringens program för åtgärder mot 
kommersiell sexuell exploatering av barn. Som ett led i 
det internationella regionala uppföljningsarbetet har ett 
samarbete initierats inom Östersjö-rådets ram. Resurser 
avsätts för att i första hand föra ut kunskap om sexuell 
exploatering av barn och initiera projekt på området. 
6.2.3	Alkoholpolitik
Syftet med den svenska alkoholpolitiken är att 
minska alkoholens medicinska och sociala 
skadeverkningar genom att minska 
totalkonsumtionen. I en nationell handlingsplan för 
alkohol- och narkotikaförebyggande arbete finns 
olika delmål preciserade. Insatser skall genomföras 
som vidmakthåller eller förstärker en effektiv tillsyn 
över handeln med alkoholdrycker samt en förstärkt 
insats mot illegal alkoholhantering. Stora insatser 
skall göras för att vidmakthålla en opinion till 
förmån för återhållsamma alkoholvanor i 
befolkningen och för nykterhet när det gäller vissa 
grupper och i vissa situationer. Detta innebär att 
ungdomar skall avstå från alkoholkonsumtion under 
uppväxtåren, att trafiken, graviditeten och 
arbetsplatserna skall vara alkoholfria. I det 
förebyggande arbetet skall uppmärksamhet riktas 
mot de grupper som förenar en omfattande 
alkoholkonsumtion med en socialt utsatt situation.
Det finns idag oroande tendenser som visar att det 
sker en ökning av alkoholkonsumtionen bland allt yngre 
ungdomar. Flera undersökningar under det senaste året 
visar att andelen ungdomar som ofta berusar sig ökar 
och andelen som aldrig berusar sig minskar.
Det är framför allt dryckerna folköl, starköl, 
alkoläsk och illegala alkoholdrycker som står för 
ökningen. För vissa grupper närmar sig ölkonsumtionen 
1970-talets nivå. Särskilt oroande i detta sammanhang 
är uppgifter om ökat berusningsdrickande bland flickor. 
Åtgärder för att påverka attityder och beteenden bland 
dessa har därför fortsatt hög prioritet.
Förutsättningarna att i fortsättningen bedriva en 
traditionell svensk alkoholpolitik har ändrats i och med 
det svenska EU-inträdet. Den relativt höga 
beskattningen av alkoholdrycker i Sverige kan komma 
att bli svårare att upprätthålla i framtiden. Ändrade 
regler för införsel av alkohol, avskaffandet av 
monopolen för tillverkning, import och partihandel av 
alkoholdrycker, ifrågasättandet av 
detaljhandelsmonopolet samt den ökade smugglingen av 
alkohol kräver förstärkt tillsyn och reser krav på en 
förnyelse av alkoholpolitiken.
Regeringen har därför beslutat att det inom 
Socialdepartementet skall finnas en nationell 
ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande 
insatser. Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp ett 
långsiktigt förebyggande arbete som kan möta de 
förändrade förutsättningarna som internationaliseringen 
och vårt EU-medlemskap medfört för den traditionella 
svenska alkoholpolitiken. Det handlar vidare om 
insatser som indirekt kan påverka människors 
förhållningssätt och vanor och som också ökar det 
individuella ansvarstagandet. Det handlar om att i ökad 
utsträckning utveckla hållbara lokala strategier som 
också innebär ett ökat lokalt ansvarstagande. Detta är en 
omställningsprocess som kräver insatser under lång tid 
framöver.
Regeringen har också tagit ett initiativ till fördjupat 
samarbete mellan olika aktörer genom att tillsätta en 
kommitté (S 1997:02) som skall utveckla samarbetet 
mellan berörda myndigheter, försäkringsbolag och olika 
branschorganisationer på alkoholområdet. Uppgiften är 
att uppmuntra olika aktörer, t.ex. företag, 
branschorganisationer, försäkringsbolag, berörda 
myndigheter och andra att engagera sig i arbetet mot 
missbruk. Ett prioriterat område där samtliga 
inblandade har gemensamma intressen är insatser som 
motverkar den illegala alkoholhanteringen, dvs. illegalt 
tillverkad eller insmugglad alkohol och langning till 
ungdomar.
En departementspromemoria, Svartsprit och 
ungdomar (Ds 1997:8), har nyligen remissbehandlats 
och bereds för närvarande inom Regeringskansliet och 
kommer att ligga till grund för olika insatser för att 
motverka den ökande olovliga alkoholhanteringen.
Alkoholreklamutredningen (S 1996:03) som har till 
uppgift att se över nuvarande marknadsföringsregler 
överlämnar inom kort sitt slutbetänkande. Därefter skall 
förslaget remissbehandlas och eventuellt bli föremål för 
en proposition till riksdagen under våren 1998.
Sverige har tillsammans med Finland gjort en 
ansökan till EU-kommissionen om medel för att 
genomföra en länderjämförande undersökning om 
alkoholproblemens omfattning och hur alkoholpolitiken 
ser ut i samtliga EU-länder. Sammantaget har ett bidrag 
om 6 miljoner kronor sökts från kommissionen för 
undersökningen som skall vara klar under år 2000. 
Tanken är att denna undersökning skall tjäna som 
underlag för diskussioner om behovet av en 
alkoholpolitik inom EU. Sverige kommer att verka för 
att en diskussion om alkoholpolitik kommer upp på EU-
dagordningen.
Regeringen har genom Allmänna arvsfonden gett 
Folkhälsoinstitutet 15 miljoner kronor för stöd till olika 
ideella organisationers barn- och ungdomsprojekt som 
ligger i linje med den nationella handlingsplanen för 
alkohol- och narkotikaförebyggande insatser.
Internationaliseringen och Sveriges inträde i EU har 
förändrat förutsättningarna för den svenska 
alkoholpolitiken. Målet om att begränsa alkoholens 
skadeverkningar genom att minska den totala 
konsumtionen av alkohol ligger fast och ambitionsnivån 
är oförändrat hög. För att upprätthålla detta mål är det 
dock nödvändigt att söka nya metoder för det 
förebyggande arbetet. 
Regeringen anser att situationen på alkoholpolitikens 
område kräver en hög grad av samordning, effektivitet 
och en ledningsorganisation med hög beredskap för 
olika insatser. Tillkomsten av Nationella 
ledningsgruppen för alkohol- och 
narkotikaförebyggande insatser är ett led i en sådan 
samordning. En översyn för att ytterligare samordna 
och effektivisera de olika åtgärderna inom 
verksamhetsområdet bör genomföras. 
Medel med syfte att understödja ett långsiktigt 
alkohol- och narkotikaförebyggande arbete behövs. 
Regeringen föreslår därför att riksdagen även 
fortsättningsvis anvisar ett anslag på 30 miljoner kronor 
under anslagsposten C 8. Alkohol- och 
narkotikapolitiska åtgärder.
På alkoholforskningens område behöver 
konsumtionsforskningen utvecklas och stimuleras. 
Alkoholforskningsutredningen har föreslagit att ett 
särskilt alkoholforskningsinstitut tillskapas. 
Förberedelsearbetet som omfattar såväl 
alkoholforskning som narkotikaforskning pågår under 
ledning av Socialvetenskapliga forskningsrådet. 
Regeringen anser att Folkhälsoinstitutets verksamhet 
och kompetens inom forskningsområdet är betydelsefull 
i det fortsatta arbetet varför Folkhälsoinstitutet såväl 
kompetensmässigt som finansiellt bör stödja 
verksamheten vid forskningsinstitutet.
6.2.4	Narkotikapolitik
Det yttersta målet för den svenska narkotikapolitiken 
är ett narkotikafritt samhälle. Sveriges 
ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket 
skall även fortsättningsvis bygga på en kombination 
av målinriktade förebyggande insatser, ett varierat 
utbud av behandlingsformer och fortlöpande 
kontrollinsatser. Denna politik måste förverkligas på 
såväl lokal som nationell nivå. Avsikten är att 
motverka droganvändning bland ungdomar och att 
erbjuda adekvata vård- och rehabiliteringsinsatser till 
alla som utvecklat ett missbruk.
Det är på lokal nivå som politikens trovärdighet 
prövas. Narkotikapolitiska insatser bör därför 
samordnas kommunalt och regionalt, med särskild 
betoning på förebyggande insatser riktade till unga 
människor. 
Den svenska narkotikapolitiken ligger till grund för 
Sveriges internationella engagemang. Målet är att på ett 
globalt plan utveckla insatserna för att möta 
narkotikahotet. Sverige motverkar aktivt alla försök till 
nedrustning av narkotikakontrollen.
Insatser inom narkotikapolitikens område skall 
baseras på kunskap om faktiska förhållanden och på 
utvärderingar av effekterna av olika åtgärder.
Folkhälsoinstitutet följer konsumtions- och 
skadeutvecklingen inom alkohol- och narkotikaområdet 
samt fördelar vissa medel till alkohol- och 
narkotikaforskning inom särskilt angelägna områden 
och genomför utvärderingar av det förebyggande 
arbetets effekter. Socialstyrelsen svarar för tillsyn samt 
uppföljning och utvärdering av förebyggande insatser 
och vård och behandling inom socialtjänsten. 
Socialstyrelsen stöder också utvecklingen inom 
området, bl.a. inom ramen för regeringsuppdraget 
Offensiv narkomanvård. 
Från flera länder i Europa kommer rapporter om en 
positivare inställning till narkotika bland ungdomar och 
en ökning av missbruket. I de regelbundna 
undersökningar om drogvanorna hos elever i årskurs 9 i 
grundskolan pekar på att erfarenheten av narkotika ökar 
också i Sverige. Ökningen sker dock från en i 
jämförelse med 1970-talet låg nivå. Andelen ungdomar 
som någon gång prövat narkotika var under större delen 
av 1980-talet cirka 4 procent för att under 1990-talets 
första hälft successivt öka till omkring 8 procent bland 
pojkar respektive 7 procent bland flickor år 1997. 
Undersökningarna visar också att skolelever och 
värnpliktiga har en något mer liberal inställning till 
narkotika idag än tidigare. Också från personal och 
organisationer som verkar bland ungdomar kommer 
rapporter om förändrade attityder och en ny öppenhet 
att experimentera. En stor majoritet av ungdomarna 
anser emellertid att narkotikan är ett problem och ger 
bara ett mycket begränsat stöd till påståenden i 
drogliberal riktning. 
År 1992 genomfördes en undersökning av det tunga 
narkotikamissbrukets omfattning. I denna uppskattades 
antalet tunga missbrukare till mellan 14 000 och 19 000. 
År 1979, när en motsvarande kartläggning genomfördes 
fann man 10 000–14 000 tunga missbrukare. 
Kvinnornas andel utgör ca en tredjedel.
Enligt Centralförbundet för alkohol- och 
narkotikaupplysning, CAN, som genomfört 
undersökningarna inträffade nyrekryteringen till 
gruppen tunga missbrukare huvudsakligen i slutet av 
1970-talet och i början av 1980- talet. Andelen unga 
med ett tungt missbruk minskade påtagligt mellan de 
båda undersökningarna. År 1992 var 43 procent av de 
tunga missbrukarna över 35 år och närmare hälften 
hade missbrukat i tio år eller mer. 
Sedan mitten av 1980-talet har Socialstyrelsen på 
regeringens uppdrag fördelat medel för att bygga upp en 
offensiv narkomanvård, bl.a. i syfte att motverka 
smittspridningen av hiv bland narkotikamissbrukare. 
Sverige har idag en internationellt sett mycket låg andel 
nysmitta av hiv bland injektionsmissbrukare. Det rör sig 
om ett par fall årligen. Socialstyrelsen kommer under 
hösten 1997 att avrapportera uppdraget och göra en 
bedömning av vilken inriktning det fortsatta 
utvecklingsarbetet inom narkotikaområdet bör ha.
Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. 
Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som 
den illegala handeln med narkotika blir alltmer 
välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska 
och ekonomiska förändringarna i Öst- och 
Centraleuropa har ökat riskerna för att narkotika skall 
spridas såväl inom regionen som till andra länder. 
Skillnaden mellan  renodlade producent- eller 
konsumentländer har jämnats ut; där det finns 
narkotika, där växer också missbruket. 
I flera europeiska länder förs en intensiv 
narkotikapolitisk debatt, där vissa grupper förespråkar 
en avkriminalisering av användningen av i första hand 
cannabis. Det förekommer också  förslag om att 
legalisera användningen av alla typer av narkotika. 
Enligt olika opinionsundersökningar saknar dock sådana 
krav stöd bland befolkningarna i allmänhet. Ingen 
regering har heller uttalat sig för en sådan politik. I en 
del länder har ett kraftfullt avvisande av varje tanke på 
legalisering lett till att legaliseringsförespråkarna 
förlorat mark och debatten i stället inriktats på hur de 
förebyggande insatserna skall kunna stärkas. I en del 
länder i Europa förekommer försök med legal 
förskrivning av heroin till heroinmissbrukare.
Sverige deltar mycket aktivt i det internationella 
samarbetet mot narkotika inom FN och den särskilda 
samarbetsgruppen för narkotikafrågor inom 
Europarådet, den s.k. Pompidougruppen.
Sverige har bl.a. deltagit i det utbildnings- och 
träningsprogram för personal verksam inom 
förebyggande arbete och vård och behandling i Central- 
och Östeuropa som Pompidougruppen har genomfört. 
Genom medlemskapet i EU har Sverige fått tillgång 
till ett utökat europeiskt samarbete kring 
narkotikafrågorna. Unionsfördraget öppnar nya 
möjligheter för en samordnad narkotikastrategi inriktad 
på minskad efterfrågan, bekämpning av 
narkotikahandeln och påverkan på tredje land genom ett 
samordnat internationellt agerande. En global 
handlingsplan som omfattar samtliga dessa delar har 
antagits liksom ett särskilt narkotikapreventivt program.
I Lissabon finns sedan några år tillbaka EU:s 
narkotikaobservatorium, med uppgift att samla och 
bearbeta information om droger och drogberoende i 
medlemsstaterna. Syftet är att ta fram tillförlitliga och 
jämförbara data om narkotikaproblemen. Sverige deltar 
i observatoriets verksamhet. 
Sverige deltar också i ett västeuropeiskt 
forskningssamarbete inom vars ram nationella 
forskningsprojekt rörande utvärdering av insatser mot 
drogmissbruk samordnas. Universitetet i Stockholm har 
i uppdrag att svara för den svenska samordningen. Inom 
ramen för regeringens samordningsorgan för 
narkotikafrågor (SAMNARK) sker en samordning av 
regeringens narkotikapolitik. 
Regeringen drar följande slutsatser. Trots rapporter 
om ett ökat experimenterande med droger i 
ungdomsgrupper och rapporter om ändrade attityder till 
narkotika är narkotikamissbrukets omfattning i Sverige 
relativt begränsat, både i jämförelse med 1970-talet och 
i ett internationellt perspektiv. Det finns dock anledning 
att ta situationen på stort allvar. Genomgripande 
politiska, tekniska, ekonomiska och sociala förändringar 
har starkt påverkat eller förändrat tillvaron för stora 
grupper människor samtidigt som toleransen mot 
narkotika har ökat på många håll i världen. Risken att 
ett relativt oskyldigt och nyfiket experimenterande med 
droger skall leda till ett mer permanent bruk som leder 
till ett beroende kan inte negligeras. Särskilt 
uppmärksamhet bör i det sammanhanget riktas mot de 
ungdomskulturer som byggs upp runt s.k. partydroger, 
t.ex. ecstasy och LSD, i vissa ungdomsgrupper som 
tidigare inte definierats som riskgrupper vad gäller 
narkotika. Drogerna, som görs relativt lätt tillgängliga 
via marknads- och saluföring på internet betraktas inte 
som narkotika av ungdomarna, varför de också har 
svårt att inse att konsumtionen är att definiera som 
missbruk. 
Narkotikapolitikens huvudinriktning måste enligt 
regeringens bedömning även fortsättningsvis vara att 
motverka en ökad narkotikaanvändning bland 
ungdomar. Kommunerna bör därför målmedvetet stärka 
det förebyggande arbetet riktat till ungdomar. Nationella 
ledningsgruppen för alkohol- och 
narkotikaförebyggande insatser har frågan om trender 
och missbruk bland ungdomar som en av sina främsta 
prioriteringar.
Som ett led i strävanden att stärka narkotikapolitiken 
kommer regeringen under hösten 1997 att utveckla en 
narkotikapolitisk strategi.
Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande 
roll i det internationella samarbetet. Detta samarbete är 
utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgrund 
av den pågående europeiska integrationen och de 
genomgripande förändringarna i Central- och 
Östeuropa. 
För närvarande pågår förberedelserna inför ett 
särskilt narkotikamöte i FN:s Generalförsamling i juni 
1998. Syftet med mötet är att enas om strategier för det 
globala narkotikaarbetet. Sverige, som är en av 
huvudbidragsgivarna till FN:s 
narkotikakontrollprogram, UNDCP, deltar aktivt i 
mötesförberedelserna.
6.3	Anslag
C 1.	Bidrag till ungdomsvård och 
missbrukarvård samt alkohol- 
och narkotikaförebyggande 
arbete
1995/96
Utgift
75 526
1
Därav 
1996
37 509
1997
Anslag
52 000
Utgifts-
prognos         
52 000
1998
Förslag
52 000
1999
Beräkna
t
52 000
2000
Beräkna
t
52 000
1. Beloppen anges i tusental kr
Statsbidraget till missbrukarvård ingår sedan år 1996 i 
det generella statsbidraget till kommunerna. Genom den 
verksamhet som drivs av Statens institutionsstyrelse 
(SiS) har staten ett direkt ansvar för ungdomsvård och 
missbrukarvård. Staten har ett starkt intresse av att det 
råder balans mellan å ena sidan den tunga 
institutionsvården och å andra sidan den vård som 
bedrivs av kommunerna och består av förebyggande 
och olika slags öppenvårdsinsatser. Under de senaste 
budgetåren har därför ur anslaget avsatts särskilda 
utvecklingsmedel, 50 miljoner kronor, för att stimulera 
kommunerna att utveckla förebyggande och 
öppenvårdsinsatser. Länsstyrelserna har i uppdrag att 
årligen fördela dessa medel. 
Under anslaget disponerar Socialdepartementet 
2 miljoner kronor avseende spelberoende och dess 
sociala konsekvenser.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Under senare år har kommunerna i stor utsträckning 
utvecklat förebyggande insatser och vård i öppna 
former för ungdomar och missbrukare, dock ännu 
inte i så stor omfattning att den minskade 
användningen av institutionsvård kan anses vara helt 
kompenserad. 
Socialstyrelsens utvärdering visar att projektbidragen 
har använts på det sätt som regeringen avsett. Så långt 
det går att bedöma har medlen haft positiv effekt för 
ungdoms- och missbrukarvården. Socialstyrelsen 
konstaterar att det inför fördelningen av medel år 1998 
finns anledning att särskilt ta hänsyn till de mindre 
kommunernas speciella behov.
Länsstyrelserna har genom sin tillsynsverksamhet 
god kännedom om lokala förhållanden i länets 
kommuner och kunskap om eventuella brister och 
behov av särskilda utvecklingsmedel. Medel har också 
blivit ett värdefullt instrument i länsstyrelsens 
tillsynsarbete. Länsstyrelserna bör därför även 
fortsättningsvis fördela de utvecklingsmedel som är 
avsatta för att stimulera och utveckla förebyggande och 
öppenvårdsinsatser för ungdomar och missbrukare. 
Slutsatser
Särskilda utvecklingsmedel bör även fortsättningsvis 
avsättas till att stimulera kommunerna att utveckla 
insatser i öppen vård för ungdomar och missbrukare. 
Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis fördela 
dessa utvecklingsmedel. Då många myndigheter idag 
har i uppdrag att stimulera en sådan utveckling är 
samordning av utvecklingsinsatserna önskvärd. 
I propositionen Ändring i socialtjänstlagen 
(1996/97:124) betonas betydelsen av tidig upptäckt och 
tidiga insatser för att förebygga och motverka ett mer 
omfattande behov av vård. Utvecklingsmedlen skall mot 
denna bakgrund också kunna användas för att utveckla 
metoder för tidig upptäckt, tidiga och förebyggande 
insatser för ungdomar och missbrukare. 
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
52 miljoner kronor anvisas under anslaget Bidrag till 
ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och 
narkotikaförebyggande arbete för år 1998. För åren 
1999 och 2000 beräknas anslaget till 52 miljoner kronor 
respektive 52 miljoner kronor.
C 2.	Bidrag till organisationer på det 
sociala området
1995/96
Utgift
86 7611
Därav 
1996
38 374
1997
Anslag
57 841
Utgifts
prognos              
57 841
1998
Förslag
64 341
1999
Beräkna
t
64 341
2000
Beräkna
t
64 341
1. Beloppen anges i tusental kr
Anslaget avser bidrag till olika frivilliga 
organisationer inom det sociala området. Det gäller 
såväl länkorganisationer och andra organisationer 
som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. 
missbrukare och andra socialt utsatta grupper, 
däribland organisationer som arbetar med att hjälpa 
barn och deras familjer som organisationer som 
motverkar våld mot kvinnor. 
Nykterhetsorganisationer och Centralförbundet för 
alkohol- och narkotikaupplysning erhåller också 
statsbidrag från detta anslag. 
Anslaget delas upp i tre anslagsposter:
– Bidrag till organisationer,
– Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och 
narkotikaupplysning,
– Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. 
 
ANSLAGETS UTVECKLING1
ANSLAGSPOS
T
1995/96
1997
1998
1999
2000
Bidrag till 
organisatio
ner
47 455
31 
630
38 
130
38 
130
38 
130
Bidrag till 
CAN
11 946
7 964
7 964
7 964
7 964
Bidrag till 
vissa 
nykterhetso
rganisa-
tioner
27 370
18 
247
18 
247
18 
247
18 
247
Summa
86 761
57 841
64 341
64 341
64 341
1. Beloppen anges i tusental kr
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Bidrag till organisationer 
Frivilliga organisationer gör på olika sätt viktiga 
insatser på det sociala området som komplement till 
samhällets insatser. Det kan vara förebyggande 
arbete, kamratstöd, behandlingsarbete eller 
opinionsbildande insatser.
Resurser har hittills avsatts för att stödja 
länkorganisationer och andra organisationer som arbetar 
med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare. Bidrag kan 
utgå till såväl klientorganisationer inom alkohol- och 
narkotikaområdet som till organisationer med kyrklig 
anknytning vilka bedriver verksamheter inriktade på 
socialt utsatta grupper.
En del av bidragsgivningen har varit riktad till 
organisationer som bedriver arbete för utsatta barn och 
deras familjer, respektive organisationer som motverkar 
våld mot kvinnor.
Socialstyrelsen som disponerar anslaget och beslutar 
om fördelning av medel till de olika organisationerna 
genomför årligen en utvärdering av effekten av vissa 
organisationer som erhåller bidrag.
Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och 
narkotikaupplysning
Centralförbundet för alkohol- och 
narkotikaupplysning(CAN) är ett 
folkrörelseförankrat informationsorgan som har till 
uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om 
verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk, 
liksom om vägar och medel att förekomma och 
bekämpa alkoholskador samt motverka icke-
medicinskt bruk av narkotika.
CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger 
till organisationer, myndigheter, massmedia m.fl. En 
annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett 
serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras 
arbete med droginformation. 
Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.
Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer 
får sedan lång tid tillbaka organisationsstöd för sin 
centrala verksamhet.
Anslaget administreras av Samarbetsnämnden för 
fördelning av statsbidrag till vissa 
nykterhetsorganisationer m.fl. som fördelar anslaget till 
berörda organisationer. Bidragen har karaktären av 
centralt organisationsstöd. 
Grunden för bidragsgivningen finns i förordningen 
(1977:486) om statsbidrag till organisationer som 
bedriver nykterhetsarbete. Samarbetsnämndens 
verksamhet regleras i samma förordning. 
Inom Inrikesdepartementet har frågan om formerna 
för statens stöd till föreningar behandlats av en 
arbetsgrupp som avrapporterat arbetet i rapporten 
Resultatstyrning av Föreningsbidrag (Ds 1997:36) I 
rapporten redovisas modeller för styrning och 
utvärdering av statsbidragen inom området. Modellerna 
har karaktär av rambeskrivningar som måste utvecklas 
inom varje sakområde.
Mot bakgrund av detta och av behovet att utveckla 
samarbetet mellan samhälle och frivilligorganisationer 
inom det sociala området har inom Socialdepartementet 
tillsatts en utredning för att se över formerna för 
bidragsgivningen till frivilligorganisationerna. Arbetet 
avses att vara klart vid utgången av år 1997.
Slutsatser
Inriktningen av bidragsgivningen till organisationer bör i 
avvaktan på ovan nämnda utredningsrapport i huvudsak 
ligga fast för år 1998. Syftet är att stödja den 
verksamheten som frivilligorganisationerna bedriver på 
det sociala området. Dessutom bör anslagsposten 
tillföras 500 000 kronor för kunskaps- och 
informationssatsningar rörande sexuell exploatering av 
barn samt 6 miljoner kronor för vissa insatser för 
särskilt svaga kvinnogrupper.
Centralförbundet för alkohol- och 
narkotikaupplysning har en viktig roll som resurs för 
olika berörda myndigheter och organisationer när det 
gäller att beskriva alkohol- och narkotikautvecklingen, 
liksom uppgiften att förmedla kunskap om alkohol- och 
narkotikaförebyggande arbete.
Med hänsyn till internationaliseringen och det 
svenska EU-medlemskapet så har förutsättningarna 
förändrats när det gäller att bedriva en traditionell 
svensk alkohol- och narkotikapolitik. 
Informationsverksamhet och opinionsbildning har blivit 
allt viktigare som instrument för en aktiv alkohol- och 
narkotikapolitik.
Folkrörelsernas alkohol- och narkotikaförebyggande 
insatser utgör viktiga stöd och är ett komplement till det 
arbete som myndigheterna bedriver. 
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
64 341 000 kronor anvisas under anslaget C 2. Bidrag 
till organisationer på det sociala området för 1998. För 
åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 64 341 000 
kronor respektive 64 341 000 kronor. 
Fördelningen på anslagsposter år 1998 bedömer 
regeringen bör vara 38 130 000 kronor till Bidrag till 
vissa organisationer på det sociala området, 7 964 000 
kronor till Bidrag till CAN samt 18 247 000 kronor till 
Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.m.
C 3.	Barnombudsmannen
1995/96
Utgift
11 604
1
Anslag
s-
sparan
de
1 074
Därav 
1996
7 515
1997
Anslag
7 639
Utgifts
-
progno
s
8 720
1998
Förslag
7 550
1999
Beräkna
t
7 771
2000
Beräkna
t
7 927
1. Beloppen anges i tusental kr
Barnombudsmannens (BO) skall bidra till att 
uppfylla målet för utgiftsområdet genom att bevaka 
frågor som angår barns och ungdomars rättigheter 
och intressen. Ombudsmannen skall särskilt 
uppmärksamma att lagar och andra författningar 
samt deras tillämpning stämmer överens med 
Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om 
barnets rättigheter (barnkonventionen). 
BO har en opinionsbildande och attitydpåverkande 
roll och skall  informera om barnkonventionen. 
Myndigheten skall verka för att öka samhällets kunskap 
om barns och ungas villkor och tydliggöra samhällets 
ansvar för barn och ungdomar som befinner sig i utsatta 
situationer. BO skall företräda barn och unga i den 
allmänna debatten och därvid särskilt verka för att barns 
och ungdomars åsikter och inflytande tas tillvara och 
intressen tillgodoses. 
BO skall verka för att kommunerna använder 
barnkonventionen som ett praktiskt redskap i såväl det 
individuella som det generella arbetet med barn. BO 
skall även verka för att höja nivån på 
olycksfallsförebyggande arbete och för att öka 
riskmedvetandet hos barn och ungdomar. I dialog med 
berörda myndigheter skall BO hålla samman 
sektorsövergripande uppföljningsstudier om villkoren 
för barn och unga upp till 18 år.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Verksamhetsmålen för BO har koncentrerats till ett 
antal större och tydligt utformade 
verksamhetsområden såsom åtgärder mot mobbning, 
barns och ungas säkerhet, barnkonventionen, barns 
och ungas uppväxtvillkor samt barn och ungdomar 
som utsätts för misshandel och övergrepp. Arbetet 
har bl.a. bedrivits i form av kampanjer, konferenser, 
bildande av nätverk, utarbetande av olika skrifter, 
föredrag, samordningsinsatser och enkätstudier.
BO har under det gångna verksamhetsåret aktivt 
arbetat med att delta i samhällsdebatten och väcka 
opinion. måluppfyllelse kan bl.a. mätas i myndighetens 
inverkan på de lagändringar som kommit till stånd till 
följd av BO:s arbete under perioden. Ett väsentligt ökat 
antal pressklipp under verksamhetsåret jämfört med 
tidigare år är ett annat mått på god måluppfyllelse. BO 
har utarbetat statistikboken "Upp till 18" och den årliga 
rapporten om barns och ungdomars situation och 
uppväxtvillkor, vilken lämnats till regeringen den 1 april 
1996. 
Regeringens bedömning avseende 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket bedömer att årsredovisningen i allt 
väsentligt är rättvisande.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
7 550 000 kronor anvisas till BO för 1998. För åren 
1999 och 2000 beräknas anslaget till 7 771 000 
kronor respektive 7 927 000 kronor.
C 4.	Statens nämnd för 
internationella adoptionsfrågor
1995/96
Utgift
8 961
1
Anslag
s-
sparan
de
90
Därav 
1996
5 919
1997
Anslag
5 916
Utgifts
-
progno
s
6 016
1998
Förslag
6 468
1999
Beräkna
t
6 645
2000
Beräkna
t
6 828
1. Beloppen anges i tusental kr
Statens nämnds för internationella adoptionsfrågor 
(NIA) skall bidra till att uppfylla målet för 
utgiftsområdet genom att ansvara för tillsyn, kontroll 
och information i frågor rörande internationella 
adoptioner.
NIA skall underlätta adoption i Sverige av utländska 
barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptionen sker 
utifrån barnets bästa och i enlighet med gällande 
lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige.
Nämnden ansvarar för frågor enligt förordningen 
(1976:834) om prövning av utländska beslut om 
adoption, samt frågor om auktorisation av 
sammanslutningar enligt lagen (1997:192) om 
internationell adoptionsförmedling. NIA beslutar också 
om fördelning av statsbidrag till sådana 
sammanslutningar.
När det är fråga om adoption av ett utländskt barn 
utan medverkan av auktoriserad sammanslutning skall 
NIA enligt lagen om internationell adoptionsförmedling 
pröva om förfarandet är godtagbart.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Riksdagen har med anledning av regeringens 
proposition (prop. 1996/97:91, bet. 1996/97:15, rskr. 
1996/97:192) Internationella adoptionsfrågor beslutat 
om vissa förändringar som berör NIA:s verksamhet. 
Beslutet gav underlag för att Sverige skulle kunna 
ratificera 1993 års Haagkonvention om skydd av barn 
och samarbete vid internationella adoptioner. 
Ratificeringen har ägt rum i maj år 1997. I övrigt 
innebär riksdagens beslut ett antal lagändringar, bl.a. 
stärks den enskildes rättssäkerhet i samband med 
adoption och utrymmet för enskilda adoptioner 
begränsas.
NIA får genom de fattade besluten ett vidgat 
ansvarsområde och fler arbetsuppgifter.
Regeringens bedömning avseende revisionens 
iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att 
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Slutsatser
Regeringens bedömning är att myndigheten fungerat väl 
och att de anslagna resurserna nyttjas på ett 
tillfredsställande sätt. 
Den ovan redovisade nya lagstiftningen på området 
påverkar NIA:s arbete både på kort och lång sikt. På 
kort sikt är det NIA:s uppgift att följa upp den nya 
lagstiftningen. Den innebär också långsiktigt att NIA 
tillförs mer arbete och att det därför finns skäl att 
tillföra NIA 180 000 kronor för att klara de 
tillkommande uppgifterna.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
6 468 000 kronor anvisas till NIA för år 1998. För åren 
1999 och 2000 beräknas anslaget till 6 645 000 kronor 
respektive 6 828 000 kronor. 
C 5.	Statens institutionsstyrelse
1995/96
Utgift
754 218
1
Därav 
1996
618 498
1997
Anslag
507 720
Utgifts
-
progno
s
595 720
1998
Förslag
503 986
1999
Beräkna
t
520 415
2000
Beräkna
t
537 386
1. Beloppen anges i tusental kr
Statens institutionsstyrelse (SiS) skall bidra till att 
uppfylla målen för utgiftsområdet genom planering, 
ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och 
av institutionerna för vård enligt lagen (1988:870) om 
vård av missbrukare i vissa fall (LVM). SiS är 
huvudman för 35 särskilda ungdomshem och 19 LVM-
hem. Institutionerna är i huvudsak avsedda för 
tvångsvård som kan ske vid såväl slutna avdelningar 
som vid mer öppna. Vården skall enligt lagen 
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) 
och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om 
vård som kan ges av unga (LVU) så snart som möjligt 
övergå till frivillig vård inom SiS egna institutioner, vid 
andra kommunalt eller privat drivna institutioner, eller i 
öppna former, t.ex. familjehem.
Den vård som ges skall såväl på de särskilda 
ungdomshemmen som LVM-hemmen vara av god 
kvalitet samt differentierad utifrån individuella 
vårdbehov. Det innebär att t.ex. psykiskt störda 
ungdomar eller missbrukare, kvinnliga missbrukare, 
narkotika- eller blandmissbrukare, starkt utagerande 
ungdomar m.fl. grupper bör kunna ges speciellt 
anpassad vård vid särskilda enheter eller institutioner. 
SiS skall även stödja forskning och utveckling inom 
missbrukarvård och ungdomsvård.
Verksamheten finansieras dels genom de anslag som 
SiS förfogar över, dels genom vårdavgifter som tas ut 
av kommunerna. I den proposition (1992/93:61) som 
låg till grund för riksdagens beslut om statligt 
övertagande av huvudmannaskapet för LVM-hemmen 
och de särskilda ungdomshemmen beräknades att 
statens andel av kostnaderna skulle utgöra cirka hälften 
för ungdomshemmen och cirka en tredjedel för LVM-
hemmen. Senaste budgetåret svarade anslaget till SiS 
för 46 % av kostnaderna för ungdomshemmen och för 
cirka 32 % av kostnaderna för LVM-hemmen. 
Fördelningen mellan statens finansiering och 
vårdavgifterna uppvisar det senaste budgetåret bättre 
överenstämmelse med vad propositionen avsåg än 
tidigare.
SiS har under den tid som verksamheten bedrivits 
med statligt huvudmannaskap haft en kraftig obalans i 
ekonomin. På grund av en kontinuerligt minskad 
efterfrågan av LVM-platser har ett kraftigt underskott 
uppstått. Anpassningen av verksamheten till efterfrågan 
är förenad med höga avvecklingskostnader, samtidigt 
som intäkter i form av avgifter uteblir. Under bå 
1995/96 tillsköts 88,3 miljoner kronor i tilläggsbudgeten 
för att klara de uppkomna avvecklingskostnaderna. På 
grund av en fortsatt nedgång i efterfrågan av LVM-vård 
uppkommer ett underskott i budgeten även under år 
1997.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Innan det statliga övertagandet fanns drygt 1 300 platser 
vid LVM-hem. Vid övertagandet den 1 april 1994 fanns 
knappt 1 000 LVM-platser mot cirka 480 vid 
halvårsskiftet 1997. SiS har genomfört olika åtgärder 
för att få verksamheten i ekonomisk balans, bl.a. har 
man minskat antalet platser inom missbrukarvården 
genom att avveckla institutioner samt reducerat antalet 
platser vid flertalet institutioner. Eftersom efterfrågan 
fortsatt att sjunka har SiS fortsatt neddragningen av 
vårdkapaciteten på LVM-sidan. Nuvarande prognos 
pekar på ett platsbehov på cirka 300 platser. I samband 
med nedläggning av institutioner uppstår kvardröjande 
kostnader under mer än 12 månader samtidigt som 
intäkter i form av avgifter i stort sett helt försvinner. 
Inom ungdomsvården har utvecklingen varit den 
motsatta. För att kunna tillgodose kommunernas 
efterfrågan har SiS byggt ut vårdresurserna framförallt 
vad det gäller akut- och utredningsplatser för grupper av 
ungdomar som ligger barn- och ungdomspsykiatrin 
nära, missbrukande ungdomar och starkt utagerande 
ungdomar.
För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem, 
innebärande större differentiering framförallt på 
ungdomssidan , införts. 
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag 
genomfört en utvärdering av SiS verksamhet syftande 
till att hitta förutsättningar för balans mellan tillgång och 
efterfrågan. RRV:s granskning har fokuserats på 
organisatoriska och administrativa åtgärder. RRV 
föreslår att SiS vidtar en rad åtgärder för att förbättra 
kostnadseffektiviteten. 
SiS har påbörjat en genomförandeplan med 
anledning av vad RRV framför i sin rapport. Arbetet 
inriktas på fem huvudområden:
– Utarbetande av en strukturplan för LVM- och LVU-
arbetet.
– Huvudkontorets organisation.
– Samordning av administrativa resurser.
– Samverkansformer mellan arbetsgivare och 
arbetstagarorganisationer.
– Analys av kompetens och kompetensutveckling.
Beställningsbemyndiganden
Beställningsbemyndigande för beviljande av forsknings- 
och utvecklingsmedel och beräknad anslagspåverkan 
under perioden 1998-2001 och senare.
1999
2000
2001 OCH 
SENARE
SUMMA 
1999
(TKR)
Begärt 
bemyndiga
nde för 
1998
20 
000
20 
000
20 000
60 000
Regeringens bedömning avseende 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att 
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Slutsatser
Regeringens bedömning är att de åtgärder som 
genomförs för att effektivisera och omstrukturera 
vården vid institutionerna är nödvändiga. Myndigheten 
skall lägga största vikt vid att uppnå balans mellan den 
vård som efterfrågas och de resurser som kan erbjudas, 
utan att vårdens kvalitet eftersätts.
Trots att myndigheten genomfört kraftiga åtgärder 
för att få verksamheten i ekonomisk balans har 
efterfrågan av LVM-vård fortsatt att minska varför ett 
underskott beräknas även för år 1997. Underskottet 
tillsammans med ytterligare avvecklingskostnader 
beräknas bli cirka 85 miljoner kronor. Delar av 
kostnaderna klarar myndigheten genom interna 
besparingar. Regeringen har i tilläggsbudgeten för år 
1997 föreslagit att 65 miljoner kronor tillförs SiS för 
den fortsatta omstruktureringen av missbrukarvården.
Regeringen avser inom kort att utse en särskild 
utredare med uppgift att göra en fortsatt översyn av SiS 
organisation, verksamhet och framtida platsbehov.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
503 986 000 kronor anvisas till SiS för år 1998. Därvid 
har hänsyn tagits till att 115 000 kronor överförs till 
Riksarkivet för reglering av en personal- fråga. För 
åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 520 415 000 
kronor respektive 537 386 000 kronor.
C 6.	Alkoholinspektionen
1995/96
Utgift
24 233
1
Anslag
s-
sparan
de
1 950
Därav 
1996
9 307
1997
Anslag
14 527
Utgifts
-
progno
s
16 477
1998
Förslag
14 548
1999
Beräkna
t
14 974
2000
Beräkna
t
15 413
1. Beloppen anges i tusental kr
Alkoholinspektionens skall bidra till att uppfylla målet 
för utgiftsområdet genom att övervaka efterlevnaden av 
alkohollagen, dvs. tillse att lagar och bestämmelser 
avseende hanteringen av alkoholdrycker efterlevs och 
bidrar till att samhällets alkoholpolitiska mål uppfylls.
Alkoholinspektionen startade sin verksamhet den 
1 januari 1995 med anledning av bl.a. EU-medlem-
skapet och att riksdagen beslutat att avskaffa de tidigare 
import-, export-, tillverknings- och 
partihandelsmonopolen när det gäller alkoholdrycker. 
Dessa har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt motiverat 
tillstånds- och tillsynssystem som hanteras av Alkohol-
inspektionen.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Alkoholinspektionens årsredovisning visar att de på ett 
tillfredsställande sätt uppnått sina verksamhetsmål. 
Den första tiden har präglats dels av uppbyggnad av 
verksamheten och dels av att hantera ett stort antal 
ansökningar om tillstånd. Verksamheten har nu 
stabiliserats och man har inlett arbetet med att bygga 
upp och utveckla tillsynsarbetet tillsammans med 
länsstyrelserna liksom ett centralt tillstånds- och 
tillsynsregister för såväl partihandeln som kommunernas 
serveringstillstånd. Inspektionen har också i uppgift att 
utvärdera kommunaliseringen av serveringstillstånden. 
Antalet tillståndsavgöranden har vida överstigit vad som 
antogs vid lagens tillkomst.
De växande problemen med illegal alkoholhantering, 
det ökande ungdomsfylleriet och de nya 
alkoholdryckerna (alkoläsk m.m.) avspeglas i 
Alkoholinspektionens arbete.
Enligt Alkoholinspektionens prognos för år 1998 
kommer de totala avgifterna för ansökningar och tillsyn 
att inbringa 31 miljoner kronor som tillförs statens 
inkomsttitel. Dessa avgifter är beräknade att täcka såväl 
Alkoholinspektionens kostnader som länsstyrelsens 
tillsyn.
EU-kommissionen har i olika överläggningar med 
regeringen haft synpunkter på de, enligt deras mening 
alltför höga ansöknings- och tillsynsavgifterna för 
tillverknings- och partihandelstillstånd. 
Regeringens bedömning avseende 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att 
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
14 548 000 kronor anvisas till Alkoholinspektionen för 
1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 
14 974 000 kronor respektive 15 413 000 kronor.
C 7.	Alkoholsortimentsnämnden
1995/96
Utgift
173
1
Därav 
1996
138
1997
Anslag
674
Utgifts
-
progno
s
501
1998
Förslag
674
1999
Beräkna
t
697
2000
Beräkna
t
721
1. Beloppen anges i tusental kr
Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari 
1995 i enlighet med ett av de krav som Europeiska 
kommissionen uppställt inför Sveriges inträde i 
Europeiska unionen för att Sverige skulle få behålla 
detaljhandelsmonopolet på alkohol. Samtidigt 
avskaffades övriga monopol inom alkoholområdet.
Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-diskrimi-
nerande i enlighet med de principer som fastlagts i 
avtalet mellan staten och Systembolaget. För att 
säkerställa ickediskrimineringen inrättades 
Alkoholsortimentsnämnden som en oberoende nämnd 
med uppgift att pröva besvär över Systembolagets beslut 
att avvisa eller avföra viss alkoholhaltig dryck från 
sortimentet.
Nämnden består av en lagfaren domare som 
ordförande samt fyra andra ledamöter. Den utses av 
regeringen för tre år.
För beredning av ärenden hos nämnden utses en 
sekreterare som skall vara lagfaren.
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Nämndens verksamhet styrs helt av hur många 
leverantörer som överklagar Systembolagets 
inköpsbeslut. De första tillverknings- och 
partihandelstillstånden utfärdades i princip inte av 
Alkoholinspektionen förrän i maj 1995 varför det dröjde 
innan det första klagomålet inlämnades. Hittills har ett 
femtontal ärenden avgjorts. 
Slutsatser
Regeringen bedömer att ärendemängden för 
Alkoholsortimentsnämnden har stabiliserats på 
nuvarande nivå.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
674 000 kronor anvisas till Alkoholsortimentsnämnden 
för 1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 
697 000 kronor respektive 721 000 kronor.
C 8.	Alkohol- och narkotikapolitiska 
åtgärder 
1997
Anslag2
30 000
1
Utgifts
-
progno
s
30 000
1998
Förslag
30 000
1999
Beräkna
t
30 000
2000
Beräkna
t
30 000
1. Beloppen anges i tusental kr
2. Nytt anslag enligt tilläggsbudget 1
Internationaliseringen och det svenska EU-inträdet har 
ändrat förutsättningarna att bedriva en traditionell 
svensk alkoholpolitik. Exempel på sådana förändringar 
är ändrade regler för införsel av alkohol och 
avskaffandet av monopolen för tillverkning, import och 
partihandel av alkoholdrycker. Den illegala 
alkoholhanteringen ökar.
Ungdomar är idag mer intresserade av, och positiva 
till, olika typer av narkotika. Narkotikan är alltmer 
lättillgänglig. Handeln via Internet med syntetiska 
droger är ett exempel på detta. 
Regeringens överväganden
Resultatinformation
Det förebyggande insatserna blir av avgörande betydelse 
när det gäller att motverka alkohol- och 
narkotikamissbrukets utbredning. Information, 
opinionsbildning och andra alkohol- och narkotikaföre-
byggande insatser, framför allt på lokal och regional 
nivå, får därför en ökad betydelse i ansträngningarna att 
påverka attityder och beteenden.
Riksdagen har i tilläggsbudgeten för budgetår 1997 
beslutat att förstärka det alkohol- och narkotika-
förebyggande arbetet med 30 miljoner kronor.
Slutsatser
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
30 000 000 kronor anvisas under anslaget C 8. Alkohol- 
och narkotikapolitiska åtgärder för 1998. För åren 1999 
och 2000 beräknas anslaget till 30 000 000 kronor 
respektive 30 000 000 kronor.
6.4	Övrig statlig verksamhet
6.4.1	Systembolaget AB
Systembolaget är ett av staten helägt företag. I 
koncernen ingår förutom moderbolaget Systembolaget 
AB också ett helägt dotterbolag, Lagena Distribution 
AB. Verksamheten omfattar detaljhandel och 
partihandel med alkoholdrycker. Omsättningen år 1996 
uppgick till 19 794 mkr och antalet årsarbetare till 2 746 
(hela koncernen). Avkastningen/vinsten uppgick till 
99,8 mkr.
Efter de stora förändringarna under år 1995 
stabiliserades Systembolagets verksamhet under år 1996 
och det kan konstateras att bolaget klarade de stora 
omställningar som krävdes i samband med det svenska 
EU-medlemskapet. Systembolaget hade således i slutet 
av år 1996 nära 200 leverantörer av vin och sprit 
jämfört med en leverantör två år tidigare. Vid årsskiftet 
1996/97 hade Systembolaget totalt 2 609 märken till 
försäljning. 
Försäljningsvolymen minskade under år 1996 med 
3,4 %. Att försäljningen sjönk hade framför allt sin 
grund i ökad resandeinförsel, ökad införsel av illegal 
sprit samt minskad försäljning till restauranger.
Lagena Distribution AB, som bildades i december 
1994, åtar sig hemtagning, lagring, 
ordersammanställning och distribution av sprit, vin och 
starköl för ett stort antal av Systembolagets 
leverantörer. Vid årsskiftet 1996/97 uppgick siffran till 
98 stycken. En påtaglig förbättring av Lagenas 
ekonomiska resultat har skett under år 1996, som var 
det andra verksamhetsåret. Under år 1997 är målet att 
Lagena skall förränta insatt kapital.
Under hösten 1997 väntas EG-domstolens 
förhandsbesked i det s.k. Franzénmålet, vilket kan 
avgöra om Systembolagets detaljhandelsmonopol strider 
mot EG-rätten. 
7  D Socialstyrelsen
7.1	Omfattning/ändamål
Verksamhetsområdet omfattar Socialstyrelsen (SoS) och 
dess ramanslag. 
Ramanslaget uppgår under budgetåret 1997 till drygt 
370 miljoner kronor. Socialstyrelsen disponerar 
härutöver en stor mängd anslag inom det socialpolitiska 
området. Dessa redovisas främst under 
verksamhetsområde A Hälso- och sjukvård, 
verksamhetsområde B Omsorg om äldre och personer 
med funktionshinder samt verksamhetsområde C 
Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt 
alkohol- och narkotikapolitik.
Socialstyrelsen skall bidrag till att uppfylla målen för 
utgiftsområdet genom att trygga en god hälsa och social 
välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika 
villkor för hela befolkningen. 
Socialstyrelsen är central expert- och 
tillsynsmyndighet inom socialtjänst, hälso- och 
sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och 
service till vissa funktionshindrade samt frågor som rör 
alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte 
är en uppgift för någon annan statlig myndighet att 
handlägga sådana ärenden. I Socialstyrelsens uppgifter 
ingår tillsyn, uppföljning, utvärdering och 
kunskapsförmedling. Styrelsen svarar också för 
marknadskontroll och tillsyn av medicinska produkter.
Socialstyrelsen skall bidra till att uppfylla målen för 
utgiftsområde 6 Totalförsvar genom att inom funktionen 
Hälso- och sjukvård m.m. inom det civila försvaret 
prioritera områden inom hälso- och sjukvård, 
socialtjänst, miljö- och hälsoskydd samt smittskydd där 
kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga inte är 
godtagbar eller har brister.
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall 
och ekonomiskt utfall
–	Socialstyrelsen uppfyller sammantaget de uppställda 
målen. De uppnådda resultaten försvarar nedlagda 
kostnader. 
–	Utgifterna under budgetåret 1995/96  översteg 
anvisade medel med knappt 9 miljoner kronor vilket 
innebar en minskning av anslagsparandet i 
motsvarande mån. Nuvarande prognoser pekar på 
att anslagsparandet från tidigare år helt kommer att 
förbrukas under 1997.
Större förändringar
–	Socialstyrelsen har under budgetåret avslutat en 
omfattande förändringsprocess i syfte att 
koncentrera verksamheten mot och höja kvalitet i 
tillsyn, uppföljning och utvärdering.
Prioriteringar för 1998 
–	Hög prioritet skall ges åt att vidareutveckla 
verksamhetstillsynen inom hälso- och sjukvården, åt 
att följa upp förändringarna inom 
läkemedelsområdet, och åt olika insatser med 
anledning av förändringarna i socialtjänstlagen.
–	Socialstyrelsen skall noga följa, analysera och vid 
behov föreslå åtgärder med anledning av 
strukturförändringar och neddragningar i hälso- och 
sjukvården.
7.2	Resultatbedömning och 
slutsatser
För att koncentrera verksamheten till de uppgifter som 
lades fast  i propositionen om Socialstyrelsens framtida 
roll, uppgifter och inriktning (1988/89:130) och som 
också lyftes fram i budgetpropositionen för 1997 där en 
fördjupad prövning av styrelsen  gjordes har såväl 
resursstyrning som organisatoriska förändringar 
inriktats mot en skärpt statlig tillsyn, mot uppföljning 
och utvärdering och mot stöd till huvudmännen i deras 
uppdrag att utveckla verksamheten. Vidare har åtgärder 
vidtagits för att få en bättre spridning av resultaten av 
Socialstyrelsens verksamhet.
En jämförelse mellan anslag och utfall för budgetåret 
1995/96 (18 mån) visar att utfallet översteg anslaget 
med knappt 9 miljoner kronor. Det ackumulerade 
anslagssparandet vid årets slut uppgick till 34,6 miljoner 
kronor. Socialstyrelsen har i delårsrapporten avseende 
den 1 januari 1997 till den 30 juni 1997 redovisat  ett 
utfall om 188,2 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för 
budgetåret 1997 uppgår till 419,6 miljoner kronor vilket 
skulle medföra att hela anslagssparandet förbrukas 
under innevarande år. 
Under 1996 tillsattes inom regeringskansliet en 
arbetsgrupp för att i samråd med Socialstyrelsen  bl.a. 
ta fram uppföljningsbara mål för Socialstyrelsen. 
Arbetsgruppens resultat har utgjort underlag för 
Socialstyrelsens regleringsbrev avseende 1997. Då 
utvecklingsarbetet nått olika långt  avseende 
Socialstyrelsens olika verksamhetsområden är det, 
enligt regeringens mening, viktigt att  arbetet drivs 
vidare så att resultatdialogen mellan styrelsen och 
regeringen ytterligare kan fördjupas.
För budgetåret 1998 ligger de mål och den inriktning 
som tidigare beslutats avseende Socialstyrelsen fast. 
Hög prioritet skall ges åt att vidareutveckla 
verksamhetstillsynen inom hälso- och sjukvården, åt att 
följa upp och utvärdera de pågående förändringarna 
inom läkemedelsområdet, åt strukturförändringar och 
besparingseffekter inom hälso- och sjukvården och åt 
olika insatser med anledning av de nyligen beslutade 
förändringarna inom socialtjänstlagen.
D 1.	Socialstyrelsen
1995/96
Utgift
553 513
1
Anslag
s-
sparan
de
34 645
Därav 
1996
392 579
1997
Anslag
372 994
Utgifts
-
progno
s
419 639
1998
Förslag
369 636
1999
Beräkna
t
379 680
2000
Beräkna
t
389 758
1. Beloppen anges i tusental kr
Regeringens bedömning
Resultatinformation
Målet för Socialstyrelsens tillsyn är att bidra till hög 
säkerhet, god kvalitet och rättsenlighet inom de 
resursmässiga och andra ramar för verksamheterna som 
ges genom politiska beslut.
Av årsredovisningen framgår att den medicinska 
tillsynen har vidareutvecklats under perioden. Arbetet 
har bedrivits i  nära samarbete med och med stöd av 
vårdens professionella organisationer och huvudmännen 
där inte minst det stora intresset för kvalitetsutveckling 
har bidragit till den positiva utvecklingen. En mycket 
viktig del av verksamheten är kunskapsåterföring till 
huvudmännen och de praktiskt verksamma i vården. 
Under året har kunskapsåterföringen från tillsynen ökat 
väsentligt och nya metoder använts, bl.a. har informa-
tionsbladet RiskRonden lagts ut på Internet.
Socialstyrelsen har i en skrivelse till 
Socialdepartementet bl.a. redogjort för sitt arbete med 
att skapa en enhetlig policy för primär medicinsk tillsyn. 
Styrelsen har också redovisat sin syn på frågor som rör 
disciplinära åtgärder i tillsynsarbetet. Socialstyrelsens 
tillsynsstab har bl.a. till uppgift att arbeta med 
samordnings- och metodutvecklingsfrågor. För 
närvarande pågår ett arbete med framtagande av 
riktlinjer som skall utgöra utgångspunkten för arbetet 
vid de regionala tillsynsenheterna.
Arbetet med att tydligare formulera mål för den 
medicinska tillsynen var en prioriterad uppgift för den 
grupp som  hade till uppgift att ta fram uppföljningsbara 
mål för Socialstyrelsen, vilket också återspeglas i 
regleringsbrevet för 1997. Avsikten är att såväl insatser 
som effekter tydligare skall kunna följas i framtiden.
På det sociala tillsynsområdet ligger huvudansvaret 
för det direkta tillsynsarbetet hos länsstyrelserna. 
Socialstyrelsen har bl.a. genom rapporter och 
konferenser bidragit till kunskapsförmedling och 
metodutveckling. Enligt Socialstyrelsens bedömning 
innebär dock de begränsade resurserna såväl inom den 
egna myndigheten som inom länsstyrelserna att de 
statliga tillsynsinsatserna är otillräckliga sett ur ett 
klientperspektiv. 
Syftet med den s.k. aktiva uppföljningen är att 
länsvis granska ändamålsenligheten i de åtgärder som 
kommuner och landsting vidtar för att tillgodose 
befolkningens behov av hälso- och sjukvård och 
socialtjänst. Socialstyrelsen skall identifiera aktuella 
problem och frågeställningar och genom en analys av 
dessa föreslå vilka åtgärder huvudmännen bör vidta. 
Under budgetåret 1995/96 granskades fem län. Samtliga 
län kommer att ha granskats under 1998 varefter en 
utvärdering av arbetsmetodiken kommer att ske bl.a. i 
syfte att lägga större tyngdpunkt vid de verksamheter 
som har primärkommunalt huvudmannaskap.
Målet för Socialstyrelsens nationella uppföljning och 
utvärdering är att till regeringskansliet samt till 
kommuner och landsting ta fram underlag av hög 
kvalitet vad avser tillförlitlighet, relevans och aktualitet 
om välfärdsförhållandena i vid bemärkelse. Underlaget 
skall ge mottagarna goda möjligheter att värdera, 
ompröva och utveckla verksamheterna. 
Under budgetåret producerade Socialstyrelsen bl.a. 
två årgångar av Jämförelsetal för socialtjänsten och en 
andra Årsbok för socialtjänsten utkom hösten 1996. 
Sjukvården i Sverige 1995 kompletterades med en 
Hälso- och sjukvårdsstatistisk årsbok såväl 1995 som 
1996. Socialstyrelsen bedrev under budgetåret 1995/96 
på regeringens uppdrag bl.a. uppföljningar av tre 
omfattande reformer – handikappreformen, 
ädelreformen och psykiatrireformen. Dessa 
uppföljningar har rapporterats till regeringen i särskild 
ordning.
Epidemiologiskt centrums (EpC:s) verksamhet 
utvecklas positivt. Data ur registren används i ökad 
utsträckning både i svensk och internationell forskning. 
Registerdata kan nu distribueras för lokalt bruk i 
kommuner, landsting och organisationer utan en 
omfattande resursinsats.
I budgetpropositionen för 1997 konstaterar 
regeringen att det informationssystem för kvalitets- och 
resultatuppföljning inom hälso- och sjukvården (MARS-
systemet) som håller på att utvecklas inom 
Socialstyrelsen positivt kan bidra till att vidareutveckla 
kvaliteten i vården. Samtidigt framhålls vikten av att 
finansierings- och huvudmannaskapsfrågorna för 
systemet klarläggs och säkerställs. Av Socialstyrelsens 
budgetunderlag avseende 1998 framgår att en 
utvärdering av MARS både vad avser den valda 
presentationsformen och värdet av de olika 
faktadatabaserna kommer att inledas under 1997 för att 
förslag beträffande bl.a. den långsiktiga finansieringen 
skall kunna lämnas inför 1999.
Socialstyrelsens arbete med utbildnings- och 
utvecklingsfrågor skall aktivt bidra till förnyelsearbetet 
inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Styrelsen 
konstaterar i årsredovisningen att arbetet med 
utvärdering av socialt arbete (CUS) börjar att finna sin 
form och att resultaten börjar att få genomslag i den 
praktiska verksamheten. Samtidigt konstaterar SoS att 
arbetet med att finna ett systematisk utnyttjande av de 
statliga utvecklingsmedlen inte hunnit tillräckligt långt 
och därför kommer att ägnas särskild uppmärksamhet 
under 1997. Regeringen välkomnar detta initiativ.
Med anledning av ändringarna i socialtjänstlagen bör 
Socialstyrelsen, enligt regeringen, prioritera 
utvecklingen av kvalitet och kompetens inom 
socialtjänstens olika verksamheter. Ett viktig område är 
att stödja utvecklingen av dokumentationssystem. Som 
stöd till kommunerna bör Socialstyrelsen se över 
behovet av allmänna råd och informera om den nya 
lagstiftningen. Det är också angeläget att den nya 
lagstiftningen noga följs upp och utvärderas.
Insatserna inom beredskapsområdet har kunnat 
förstärkas kvalitativt samtidigt som resursåtgången har 
begränsats. Beredskapslagringen fungerar nu 
tillfredsställande.
I budgetunderlaget för 1998 konstaterar 
Socialstyrelsen att den nya lagen (1996:786) om tillsyn 
över hälso- och sjukvården som trädde i kraft den 
1 januari 1997 innebär att Socialstyrelsen har fått ett 
vidgat tillsynsområde samtidigt som tillsynsrollen har 
förändrats. Enligt Socialstyrelsen krävs ett ytterligare 
resurstillskott, utöver det som kunde frigöras genom 
omprioriteringar och vissa reformmedel under 1997, 
om 10 miljoner kronor under 1998 för att styrelsen skall 
ha möjlighet att bedriva verksamheten enligt lagens 
intentioner.
En aktiv och kompetent tillsynsorganisation har 
enligt regeringen hög prioritet och regeringen delar 
Socialstyrelsens bedömning att ytterligare medel bör 
tillföras för att vidareutveckla verksamhetstillsynen över 
hälso- och sjukvården.
I regeringens proposition 1996/97:27 om 
läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. 
föreslogs att Socialstyrelsen bl.a. skall inrätta och föra 
olika register vad avser förskrivare och 
läkemedelsanvändning. Socialstyrelsen föreslogs vidare 
få i uppgift att följa upp och utvärdera reformen. 
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. 
Uppföljningen beräknas pågå under fyra år och bl.a. 
avse om och i så fall hur läkemedelsanvändning 
förändras i och med det förändrade förmånssystemet 
och överföringen av kostnadsansvaret till landstingen. 
Enligt styrelsen ryms inte dessa uppgifter inom 
ramanslaget varför styrelsen hemställer om att få 
disponera den utgående reservationen från det tidigare 
anslaget Bidrag till husläkarsystem för dessa ändamål.
Enligt regeringens mening har uppbyggnad av säkra 
och tillförlitliga register och uppföljning och utvärdering 
av reformerna inom läkemedelsområdet hög prioritet. 
Detta gäller inte minst uppföljningar ur 
patientperspektiv där också eventuella köns- och 
regionala skillnader bör analyseras. I syfte att 
säkerställa ett omfattande och långsiktigt arbete på 
läkemedelsområdet bör Socialstyrelsens ramanslag till-
föras ytterligare resurser för dessa uppgifter.
I budgetunderlaget hemställer Socialstyrelsen vidare 
om att vissa medel avseende register för öppen vård och 
skador överförs från anslaget Bidrag till hälso- och 
sjukvård (Dagmar-ersättningarna) till Socialstyrelsens 
ramanslag. Regeringen har för avsikt att i kommande 
överläggningar med sjukvårdshuvudmännen aktualisera 
denna fråga.
Intäktsfinansierad verksamhet
Inom Socialstyrelsen bedrivs viss intäktsfinansierad 
verksamhet. Merparten avser försäljning av olika 
trycksaker. Vidare tas vissa utgifter ut vad avser 
material från EpC och för kontrollen av 
medicintekniska produkter. Avgifterna för utfärdande 
av legitimationer får inte disponeras av Socialstyrelsen 
utan inlevereras direkt till inkomsttitel. Dessa avgifter, 
som inte ingår i nedanstående sammanställning, 
beräknas uppgå till 6,1 miljoner kronor 1998.
I regleringsbrevet för 1997 gavs Socialstyrelsen i 
uppdrag att göra en översyn av den avgiftsfinansierade 
verksamheten och lämna förslag på hur den samlade 
styrningen av denna bör utformas. Uppdraget beräknas 
avrapporteras i september 1997.
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att 
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande. Den 
ekonomiadminstrativa värdering som RRV har utfört av 
samtliga statliga myndigheter har beträffande SoS givit 
EA-värdet fullt tillfredsställande. I en särskild 
revisionspromemoria konstaterar RRV att 
årsredovisningen är tillfredsställande med hänsyn till att 
Socialstyrelsen disponerar så många anslag och att 
verksamheten omfattar ett så vitt område. Samtidigt 
anför verket att inriktningen på enskilda insatser gör det 
svårt att göra jämförelser mellan åren. Regeringen delar 
denna bedömning samtidigt som man kan konstatera att 
ett målinriktat arbete med att utveckla 
resultatrapporteringen bedrivs inom styrelsen. 
Slutsatser
Vid beräkning av anslaget för 1998 har hänsyn tagits till 
den förändrade uppgiftsfördelningen mellan 
Socialstyrelsen och Statens skolverk till följd av 
riksdagens beslut med anledning av proposition 
1995/96:206 Vissa skolfrågor m.m. där regeringen 
föreslog att ansvaret för tillsyn, uppföljning, utvärdering 
och utveckling av förskoleverksamhet och 
skolbarnomsorg skulle övergå från Socialstyrelsen till 
Statens skolverk. Regeringen uppdrog åt de två myn-
digheterna att belysa och lämna förslag vad avsåg 
gränsdragningar, behov av ev. övergångsbestämmelser 
m.m. Inriktningen var att förändringen skulle 
genomföras den 1 januari 1998. I en gemensam 
skrivelse har myndigheterna föreslagit att 5,4 miljoner 
kronor, varav 3,5 miljoner kronor utvecklingsmedel, 
överförs från Socialstyrelsen till Statens skolverk. I 
anslagsberäkningen har således 5,4 miljoner kronor 
flyttats från Socialstyrelsens anslag till Statens skolverk. 
Ersättning av vad beträffar vissa patientöverföringar 
mellan Sverige och Finland har tidigare beräknats under 
anslaget Bidrag till hälso- och sjukvård. Medel för dessa 
ersättningar beräknas från och med budgetåret 1998 
under Socialstyrelsens ramanslag.
Anslagsberäkningen utgår vidare från att det 
generella besparingskravet om 3 % tillämpas på 
Socialstyrelsens anslag. Samtidigt tillförs styrelsen 8,3 
miljoner kronor avseende förstärkt verksamhetstillsyn 
inom hälso- och sjukvården och vissa insatser inom 
läkemedelsområdet.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 
369 636 000 kronor anvisas till Socialstyrelsen för 
1998. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 379 
680 000 kronor respektive 389 758 000 kronor.
BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET
INTÄKTER (SOM 
FÅR1 
DISPONERAS)
KOSTNADER2
RESULTAT
KOSTNADSTÄCKN
ING %
UPPDRAGSGIVAR
E STATEN %
UPPDRAGSGIVAR
E ÖVRIGA %
Utfall 
1995/96
17 635
16 958
 677
104
15
85
Varav 1996
13 141
11 305
1 836
116
15
85
Prognos 1997
13 000
16 000
– 3 000
81
15
85
Budget 1998
9 700
15 000
– 5 300
65
15
85
Beräknat 
1999
9 500
15 000
– 5 500
63
15
85
Beräknat 
2000
9 500
15 000
– 5 500
63
15
85
1.  Beloppens anges i tusentals kr
2. I kostnaderna ingår ej informationsenhetens lönekostnader för framtagande av försålda trycksaker, vilka utgör cirka 80% av intäkterna.
8  E Stöd till forskning
8.1	Omfattning/ändamål
Verksamhetsområdet omfattar väsentliga delar av stödet 
till forskning och utvecklingsarbete rörande insatser för 
individer och familjer, äldre och personer med 
funktionshinder, de ekonomiska välfärdssystemen, 
folkhälsa och hälso- och sjukvård. Detta motsvarar i 
stort Socialdepartementets ansvarsområde. Stödet 
lämnas genom Socialvetenskapliga forskningsrådet och 
dess anslag. Dessutom finns vissa medel av stor vikt för 
området inom andra myndigheters anslag, bl.a. 
Folkhälsoinstitutet (FHI) och Statens institutionsstyrelse 
(SiS) men även Socialstyrelsen (SoS), Statens beredning 
för utvärdering av medicinsk metodik (SBU), Statens 
institut för psykosocial miljömedicin (IPM), 
Smittskyddsinstitutet (SMI), Rättsmedicinalverket 
(RMV), Riksförsäkringsverket (RFV) och 
försäkringskassorna.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) omsluter 
under 1997 sammanlagt 100 miljoner kronor. 
Satsningar på forskning inom Socialdepartementets 
övriga myndigheter beräknas uppgå till ungefär 
motsvarande belopp. Dessutom bör noteras att den med 
löntagarfondsmedel inrättade Vårdalstiftelsen för vård- 
och allergiforskning under 1996 beviljade totalt 72 
miljoner kronor i forskningsstöd fördelade på 1-4 år. 
Effektmålet för stöd till forskning är att öka 
kunskapen om tillstånd, processer och effekter rörande 
hälsa och social välfärd.
Socialvetenskapliga forskningsrådet
Socialvetenskapliga forskningsrådets skall bidra till att 
uppfylla målet för verksamhetsområdet genom att 
främja och stödja betydelsefull grundforskning och 
tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik 
och folkhälsopolitik samt sprida information om 
kunskapsläge och aktuell forskning.
För fullgörande av sitt uppdrag disponerar 
Socialvetenskapliga forskningsrådet två ramanslag, ett 
för sin administration och ett för utbetalning av 
forskningsmedel.
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
144
97
99
102
105
108
Sammanfattande kommentarer till verksamhetsutfall 
och ekonomiskt utfall
Verksamheten har med gott resultat bedrivits i planerad 
omfattning inom givna ramar.
Större förändringar
För 1997 erhöll SFR ett mindre medelstillskott samt ett 
antal uppdrag i linje med vad som föreslogs i 
propositionen Forskning och samhälle (prop. 
1996/97:5). Samtliga dessa uppdrag pågår under 
innevarande år och fortsätter under 1998.
Prioriteringar för 1998
SFR skall fortsätta sitt arbete med att tillsammans med 
övriga berörda organ utforma forskningsprogram för 
forskning om ojämlikhet i hälsa samt för forskning som 
stärker samverkan mellan teknisk forskning och 
områden som rör användning av teknik. Stor vikt skall 
läggas vid att finna och utveckla bra former för 
samordning av alkoholforskning och övrig 
drogforskning.
SFR skall fortsätta att utveckla sitt samarbete med 
Socialdepartementets samtliga myndigheter när det 
gäller forskningsfrågor, inte minst information om 
forskning. 
8.2	Resultatbedömning och 
slutsatser
SFR har bedrivit sitt arbete i linje med planerad 
inriktning. Regeringen bedömer att måluppfyllelsen i 
huvudsak är god. Dock noteras att SFR har framfört att 
verksamhetsmålet om att stimulera ökad 
forskarrörlighet är svårt för SFR som enskild 
forskningsfinansierande myndighet att vidta 
verkningsfulla åtgärder för att uppnå eftersom man 
avser att det i första hand är genom utformningen av 
regelverket för högskolan som ett närmande till målet 
kan ske. En fortsatt analys bör ske av detta mål.
8.3	Anslag
E 1.	Socialvetenskapliga 
forskningsrådet: Forskning
1995/96
Utgift
135 010
1
Reserv
a-tion
131
Därav 
1996
90 490
1997
Anslag
92 828
Utgifts
-
progno
s
91 160
1998
Förslag
94 610
1999
Beräkna
t
97 382
2000
Beräkna
t
100 238
1. Beloppen anges i tusental kr
Under anslaget redovisas de medel som SFR disponerar 
för stöd till forskning. I regleringsbrevet för 
innevarande år har regeringen angivit att SFR av 
anslaget skall använda minst 5 mkr till uppbyggnad och 
vård av databaser för longitudinell forskning. 
Regeringen avser att ålägga SFR detta även för 1998. I 
övrigt skall SFR svara för avvägningen av hur mycket 
och i vilka former som satsning bör ske på de olika 
prioriterade forskningsområden som lyftes fram i 
propositionen Forskning och samhälle (prop. 
1996/97:5).
E 2.	Socialvetenskapliga 
forskningsrådet: Förvaltning
1995/96
Utgift
9 212
1
Anslag
s-
sparan
de
114
Därav 
1996
6 800
1997
Anslag
7 650
Utgifts
-
progno
s
7 764
1998
Förslag
7 569
1999
Beräkna
t
7  778
2000
Beräkna
t
7 991
1. Beloppen anges i tusental kr
Under detta anslag redovisas de medel som SFR 
disponerar för förvaltningsuppgifter.
Regeringens överväganden
Beställningsbemyndiganden
Beställningsbemyndigande för beviljande av 
forskningsmedel och beräknad anslagspåverkan under 
perioden 1998-2001 och senare.
1998
1999
2000
2001 
OCH 
SENARE
SUMMA 
1999-
(TKR)
Utnyttjat 
bemyn-
digande 
t.o.m. 
1995/96
62 
261
28 
739
–
–
28 
739
Anvisat 
bemyndiga
nde för 
1997
17 
739
31 
261
40 
000
40 
000
111 
261
Begärt 
bemyndiga
nde för 
1998
–
30 
000
20 
000
40 
000
90 
000
Summa
80 
000
90 
000
60 
000
80 
000
230 
000
Regeringens bedömning med anledning av 
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att 
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Regeringen har dock noterat att RRV i revisions-PM 
har påtalat att SFR i slutet av 1996 med mindre belopp 
överskred det beställningsbemyndigande för 1997 och 
1998 som man hade fått. Regeringen konstaterar att 
detta är klart otillfredställande men noterar att det 
gjordes i ett skede då SFR visste att riksdagen hade för 
avsikt att öka SFR:s anslag jämfört med 1996. I  
förevarande förslag ovan till beställningsbemyndigande 
har bättre hänsyn tagits till SFR:s tvåstegsförfarande vid 
beslut om forskningsstöd och, i och med övergång till 
kalenderårsbudget, förändrade beslutstidpunkter för 
forskningsstöd. Under löpande budgetår bereder SFR 
forskningsansökningar för de kommande åren och 
beslut fattas i november-december för en mycket stor 
del av forskningsprojekten så att de skall kunna starta 
direkt i januari och därmed passa in i universitetens 
årsrytm.
SFR har på grund av sin ringa storlek som 
myndighet inte omfattats av RRV:s 
ekonomiadministrativa bedömning men bedöms ändå ha 
en väl fungerande ekonomiadministration.
Enligt regeringens bedömning bör SFR ges ett något 
större beställningsbemyndigande för 1998 än vad som 
tidigare varit praxis. Därigenom får SFR bättre 
förutsättningar att göra nödvändiga långsiktiga 
forskningssatsningar.
Slutsatser
Mot bakgrund  av ovanstående föreslår regeringen att 
94 610 000 kronor anvisas under anslaget 
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel 
för 1998. För 1999 och 2000 beräknas anslaget till 
97 382 000 kronor respektive 100 238 000 kronor. 
Vidare föreslår regeringen att  7 569 000 kronor anvisas 
under anslaget Socialvetenskapliga forskningsrådet: 
Förvaltning för 1998. För 1999 och 2000 beräknas 
anslaget till 7 778 000 kronor respektive 7 991 000 
kronor. Vid beräkning av båda anslagen för 1998 har 
hänsyn tagits till det generella besparingskravet på 3 %.
SFR bör ges ett beställningsbemyndigande enligt 
tabell ovan.
 
9  Övrig verksamhet
9.1	Allmänna arvsfonden
Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja 
verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, 
ungdomar och personer med funktionshinder. Stöd ur 
fonden skall i första hand lämnas för förnyelse- och 
utvecklingsverksamhet till organisationer som bedriver 
ideell verksamhet. Stöd får inte lämnas till enskild 
person. Närmare bestämmelser om fonden finns i lagen 
(1994:243) om Allmänna arvsfonden.
Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en 
särskild fond. 
Den övergripande beslutanderätten i ärenden som rör 
Allmänna arvsfonden ligger hos regeringen. Den 1 juli 
1994 inrättades Arvsfondsdelegationen som 
organisatoriskt sorterar under Socialdepartementet. 
Arvsfondsdelegationen fördelar stöd ur fonden, följer 
upp projekt som beviljats stöd och informerar 
allmänheten om fondens ändamål och medlens an-
vändningsområde. Om stödet bedöms överstiga 300 000 
kronor eller om ärendet är av principiell betydelse eller 
annars av större vikt, överlämnas ärendet till regeringen 
för beslut.
Socialdepartementet ansvarar för handläggningen av 
arvsfondsärenden som rör barn under 12 år och för 
ärenden som rör personer med funktionshinder. 
Inrikesdepartementet ansvarar för handläggningen av 
ärenden som rör ungdomar i åldrarna 12 – 25 år.
Regeringen har i skrivelse Redovisning för 
fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under 
budgetåret 1995/1996 (1996/97:125) lämnat en fyllig 
redovisning  av de medel som fördelats under berört 
budgetår och också lämnat förslag till kommande 
inriktning av stödet.
För kalenderåret 1997 är det sammanlagda 
utdelningsbara beloppet ca 330 miljoner kronor.
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	6
	5
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	8
	7
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	12
	11
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	2
	13
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	38
	39
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	54
	55
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	58
	59
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	76
	75
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	78
	79
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
	80
	81