Post 2072 av 2512 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1998/99:109 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Vissa frågor inför den allmänna fastighetstaxeringen år 2000, m.m.
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 109
                
                
                
                Regeringens proposition 
1998/99:109
Vissa frågor inför den allmänna fastighetstaxeringen 
år 2000, m.m.
Prop. 
1998/99:109
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 22 april 1999
Göran Persson
	Bosse Ringholm
	(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fastighets-
taxering inför 2000 års allmänna fastighetstaxering av hyreshusenheter, 
industrienheter inklusive elproduktionsenheter samt specialenheter. 
Inför taxeringen av elproduktionsenheter föreslås vissa ändringar med 
hänsyn till att elmarknaden har avreglerats. När det gäller vattenkraftverk 
föreslås bl.a. att värderingen skall bygga på kraftverkets normalårspro-
duktion i kilowattimmar i stället för som tidigare på dess installerade 
effekt. Vidare föreslås att elproduktionsenheterna i lagtekniskt hänseende 
bryts ut från industrienheterna för att bilda en särskild typ av taxerings-
enhet. I konsekvens härmed föreslås att en ny byggnadstyp - kraftverks-
byggnad - införs. 
Inför taxeringen av hyreshusenheter och industrienheter föreslås att 
definitionen av den s.k. normbyggnaden ändras. 
För att förenkla och rationalisera beslutshanteringen vid fastighets-
taxeringen föreslås att de grundläggande besluten om allmän fastighets-
taxering skall fattas genom automatisk databehandling.
De nya bestämmelserna förelås träda i kraft den 1 juli 1999 och till-
lämpas första gången vid 2000 års fastighetstaxering. 
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	3
2	Lagtext	4
2.1	Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152)	4
2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
	statlig fastighetsskatt	22
2.3	Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370)	25
2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
	särskild löneskatt på pensionskostnader	31
2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om
	ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)	32
3	Ärendet och dess beredning	36
4	Den allmänna fastighetstaxeringen år 2000	37
4.1	Taxeringen av elproduktionsenheter	37
4.1.1	Bakgrund	37
4.1.2	Överväganden och förslag	39
4.2	Taxeringen av hyreshus- och industrienheter	44
4.3	Administrativa frågor m.m.	46
5	Ekonomiska effekter	47
6	Författningskommentar	48
6.1	Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152)	48
6.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
	statlig fastighetsskatt	53
6.3	Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370)	54
6.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om 
särskild löneskatt på pensionskostnader	54
6.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om 
ändring av fastighetstaxeringslagen (1979:1152)	54
Bilaga 1 Sammanfattningen i promemorian	55
Bilaga 2 Lagförslagen i promemorian	57
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser	78
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag	79
Bilaga 5 Lagrådets yttrande	105
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 april 1999	107
 
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 
4. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensions-
kostnader
5. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152).
2 Lagtext 
2.1 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap.  
7 §, 6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 9 kap. 2 §, 11 kap. 1 och 3 §§, 
12 kap. 1 §, 15 kap., 16 kap. 4 § och 20 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 kap. 14 § och 
20 kap. 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
7 § 
Allmän fastighetstaxering skall ske vartannat år enligt bestämmelserna 
i 2–15 kap. och i följande ordning.
År 1988 och därefter vart sjätte 
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter inklusive elproduk-
tionsenheter och specialenheter,
År 1988 och därefter vart sjätte 
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter, elproduktionsenheter 
och specialenheter,
år 1990 och därefter vart sjätte år småhusenheter samt
år 1992 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter.
Bestämmelser om förfarandet vid allmän fastighetstaxering finns i 17–
24 kap.
9 § 
Omräkning skall ske årligen för 
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter 
enligt bestämmelserna i 16 A kap.
Omräkning skall ske årligen för 
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter 
och elproduktionsenheter enligt 
bestämmelserna i 16 A kap.
Bestämmelser om förfarandet vid omräkning finns i 33–38 kap.
2 kap.
3 §
Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som 
byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till 
övervägande del används på.
Byggnad, som kan indelas både 
som småhus, hyreshus, industri-
byggnad eller övrig byggnad och 
som specialbyggnad, skall indelas 
som specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både 
som småhus, hyreshus, kraft-
verksbyggnad, industribyggnad 
eller övrig byggnad och som 
specialbyggnad, skall indelas som 
specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomi-
byggnad, skall indelas som ekonomibyggnad.
4 § 
Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är 
vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte 
påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) 
eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle 
uppgå till 50 000 kronor.
Tomtmark
Mark som upptas av 
småhus, hyreshus, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad samt 
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats, 
kommunikationsut-
rymme m.m., som 
ligger i anslutning till 
sådan byggnad.
Mark till fastighet, 
som är bebyggd med 
småhus, hyreshus, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad, skall i 
sin helhet utgöra 
tomtmark, om fastig-
heten ligger i ett 
ägoskifte och har en 
total areal som inte 
överstiger två hektar. 
Detta skall dock ej 
gälla om fastighetens 
mark till någon del 
skall taxeras tillsam-
mans med annan 
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.
Tomtmark
Mark som upptas av 
småhus,  hyreshus, 
kraftverksbyggnad, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad samt 
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats, 
kommunikationsut-
rymme m.m., som 
ligger i anslutning till 
sådan byggnad.
Mark till fastighet, 
som är bebyggd med 
småhus, hyreshus, 
kraftverksbyggnad, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad, skall i 
sin helhet utgöra 
tomtmark, om fastig-
heten ligger i ett 
ägoskifte och har en 
total areal som inte 
överstiger två hektar. 
Detta skall dock ej 
gälla om fastighetens 
mark till någon del 
skall taxeras tillsam-
mans med annan 
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.
Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till 
obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål 
under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre 
tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det 
är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall 
obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken 
enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande 
och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genom-
föras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller 
tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygg-
lagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i 
andra stycket.
Täktmark
Mark för vilken täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen 
(1964:822), vattenlagen (1983:291) eller miljöbalken 
gäller. Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. 
Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte 
att marken indelas som täktmark.
Åkermark
Mark som används eller lämpligen kan användas till 
växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.
Betesmark
Mark som används eller lämpligen kan användas till bete 
och som inte är lämplig att plöjas.
Skogsmark
Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i 
väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark 
där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt 
eller mot att fjällgränsen flyttas ned.
Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall 
dock inte anses som skogsmark, om den på grund av sär-
skilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduk-
tion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den 
enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i 
genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.
Skogsim-
pediment
Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro-
duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har 
förutsättningar att bära skog.
Övrig mark
Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda 
ägoslagen.
4 kap.
5 § 
Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av 
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, 
och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader, 
vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri 
(industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark 
(industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsim-
pediment (lantbruksenhet)
7. kraftverksbyggnad, tomtmark 
till kraftverksbyggnad och fallrätt 
(elproduktionsenhet). Som elpro-
duktionsenhet betecknas också en 
taxeringsenhet vars värde till 
övervägande del utgörs av rätt till 
andels- eller ersättningskraft. 
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med 
åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den 
lantbruksenhet som omfattar marken.
Saneringsbyggnad och övrig 
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1–6 i 
första stycket. Övrig mark skall i 
regel ingå i lantbruksenhet. I annat 
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller 
täktmark som ligger närmast. Har 
övrig mark stor omfattning och 
saknar den samband med annan 
mark, som har samma ägare, skall 
den dock bilda en taxeringsenhet. 
Taxeringsenhet, som består av 
endast övrig mark, betecknas 
industrienhet, om den ligger till 
övervägande del inom tätort och 
lantbruksenhet, om den ligger till 
övervägande del utanför sådan ort.
Saneringsbyggnad och övrig 
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1–7 i 
första stycket. Övrig mark skall i 
regel ingå i lantbruksenhet. I annat 
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller 
täktmark som ligger närmast. Har 
övrig mark stor omfattning och 
saknar den samband med annan 
mark, som har samma ägare, skall 
den dock bilda en taxeringsenhet. 
Taxeringsenhet, som består av 
endast övrig mark, betecknas indu-
strienhet, om den ligger till över-
vägande del inom tätort och 
lantbruksenhet, om den ligger till 
övervägande del utanför sådan ort. 
10 § 
Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxe-
ringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om 
fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som 
uteslutande är småhusfastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet, 
som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt 
värde.
I en elproduktionsenhet får inte 
kraftverksbyggnad, mark eller 
markanläggning ingå som tillhör 
mer än ett av följande slag av 
kraftverk: vattenkraftverk, kärn-
kraftverk, kraftvärmeverk, kon-
denskraftverk, gasturbin eller 
vindkraftverk.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vattenkrafts-
ändamål skall inte utgöra en 
taxeringsenhet utan beaktas vid 
taxeringen av de kraftverk som har 
nytta av anläggningen.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vatten-
kraftsändamål skall inte utgöra en 
taxeringsenhet utan beaktas vid 
taxeringen av de vattenkraftverk 
som har nytta av anläggningen.
5 kap.
7 § 
Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas.
För småhus-, hyreshus- och 
industrienhet:
För småhus-, hyreshus-, in-
dustri- och elproduktionsenhet:
1. Byggnadsvärde
Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenhet-
en.
2. Markvärde
2. Markvärde
Markvärde är värdet av taxer-
ingsenhetens tomtmark, täktmark 
och markanläggningar.
Markvärde är värdet av taxer-
ingsenhetens tomtmark, täktmark, 
fallrätt och markanläggningar.
För lantbruksenhet:
1. Bostadsbyggnadsvärde
Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxerings-
enheten.
2. Ekonomibyggnadsvärde
Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör 
till taxeringsenheten.
3. Tomtmarksvärde
Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.
4. Jordbruksvärde
Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark 
och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.
5. Skogsbruksvärde
Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med 
växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för 
skogsbruk.
6. Skogsimpedimentsvärde
Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till 
taxeringsenheten.
6 kap.
13 § 
Regler om värderingsenheter på 
elproduktionsenhet finns i 15 kap.
Ett vattenkraftverk skall utgöra 
en värderingsenhet. I en sådan 
värderingsenhet skall de andelar i 
regleringsanläggningar som hör 
till kraftverket ingå.
Mark som hör till ett vatten-
kraftverk skall utgöra en värde-
ringsenhet tillsammans med mark 
som tas upp av de markanlägg-
ningar som hör till kraftverket. I 
en sådan värderingsenhet skall 
därutöver fallrätt som hör till 
kraftverket ingå. I värderings-
enheten skall också ingå andelar i 
de regleringsanläggningar som 
hör till kraftverket till den del de 
avser markanläggning.
14 §
För kärnkraftverk, kraftvärme-
verk, kondenskraftverk, gasturbin 
och vindkraftverk (värmekraftverk) 
skall det för varje aggregat för 
produktion av elkraft bildas en 
värderingsenhet som avser bygg-
nad och en värderingsenhet som 
avser mark.
7 kap. 
3 §  
För byggnader och ägoslag som avses i 8–15 kap. skall basvärde 
bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall för varje vär-
deringsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i 
någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild 
betydelse för marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt 
i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde-
området.
Värdefaktorer, som särskilt skall 
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de 
under punkterna 1–4 angivna 
värdefaktorerna, indelas i klasser.
Värdefaktorer, som särskilt skall 
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de 
under punkterna 1–5 angivna 
värdefaktorerna, indelas i klasser.
1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad 
enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark 
och skogsimpediment.
2. Hyra för hyreshus.
3. Återanskaffningskostnad för 
industribyggnad och övrig bygg-
nad värderad enligt produktions-
kostnadsmetoden.
3. Återanskaffningskostnad för 
industribyggnad och övrig bygg-
nad på industrienhet värderad en-
ligt produktionskostnadsmetoden.
4. Årligt uttag av täktmark.
5. Normalårsproduktion, ut-
nyttjandetid, flerårsreglering och 
ålder för vattenkraftverk samt 
effekt för värmekraftverk.
De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje 
värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på 
karta, i tabell eller på annat sätt.
Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.
15 § 
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap. 
i stället för vad som sägs i 8–14 §§ 
samt i 11 och 12 kap.
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap. 
i stället för vad som sägs i 8–
11 §§.
16 § 
För egendom som anges under 
punkterna 1–4 skall inte bestäm-
mas något värde
För egendom som anges under 
punkterna 1–6 skall inte bestäm-
mas något värde
1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets 
sammanlagda basvärde ej skulle uppgå till 50 000 kronor
2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark
3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap.
4. egendom som avses i 2 kap. 
3 § jordabalken.
4. egendom som avses i 2 kap. 
3 § jordabalken
5. aggregat tillhörande kon-
denskraftverk som inte varit i drift 
under året före taxeringsåret eller 
som varaktigt tagits ur drift
 6. outbyggd fallrätt för vilken  
det inte finns tillstånd till ut-
byggnad.
9 kap.
2 § 
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus 
uppfört under andra året före 
taxeringsåret och med en hyra av 
100 000 kronor får endast anges 
värden i en fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus 
uppfört under det sjuttonde året 
före det år då allmän fastig-
hetstaxering sker och med en hyra 
av 100 000 kronor får endast anges 
värden i en fastställd värdeserie.
11 kap.
1 § 
Industribyggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden. Byggnader 
som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket 
de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, 
andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion 
samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock 
värderas enligt produktionskostnadsmetoden.
För värdering av industribygg-
nad på elproduktionsenhet gäller 
särskilda regler i 15 kap.
Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även övrig 
byggnad.
3 § 
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under andra året 
före taxeringsåret och som om-
fattar 1 000 kvadratmeter pro-
duktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en 
fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under det 
sjuttonde året före det år då all-
män fastighetstaxering sker och 
som omfattar 1 000 kvadratmeter 
produktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en 
fastställd värdeserie.
12 kap.
1 § 
Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt 
eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark.
Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig 
byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark.
Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus 
och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomt-
mark för industribyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med vär-
den i en fastställd värdeserie.
För värdering av tomtmark på 
en elproduktionsenhet gäller be-
stämmelserna i 15 kap.
15 kap. Värdering av elproduk-
tionsenhet
15 kap. Riktvärde för kraftverks-
byggnad och tillhörande mark 
Allmänt
 
1 §  
Elproduktionsenhet är
dels taxeringsenhet med vatten-
kraftverk och till detta hörande 
andelar i utbyggda regleringsan-
läggningar,
dels taxeringsenhet med out-
byggt vattenfall som enligt verk-
ställbart tillstånd får byggas ut,
dels taxeringsenhet vars huvud-
sakliga värde utgör värde av 
andels- eller ersättningskraft,
dels taxeringsenhet med värme-
kraftverk som inrättats för produk-
tion av elektrisk starkström för 
yrkesmässig distribution eller an-
nan anläggning för sådant ända-
mål.
Vid värderingen bestäms först 
det totala värdet i nybyggt skick av 
varje elproduktionsenhet. Total-
värdet för varje enhet uppdelas 
därefter i ett byggnadsvärde och 
ett markvärde. Byggnadsvärdet 
bestäms med beaktande av den 
värdeminskning som har skett efter 
nybyggnadsåret.
Till ett vattenkraftverk hänförs 
kraftverksbyggnad och mark för 
elproduktion med vattenkraft.
Till ett värmekraftverk hänförs 
kraftverksbyggnad och mark för 
elproduktion med kärnkraft, kraft-
värme, kondenskraft, gasturbin 
och  vindkraft.
Med mark avses i detta kapitel 
tomtmark, övrig mark, fallrätt och 
markanläggning som ingår i el-
produktionsenhet.
Värde av nybyggd elproduktions-
enhet
Vattenkraftverk 
2 §  
Värdet av nybyggt vattenkraft-
verk med tillhörande andelar i 
regleringsanläggningar bestäms 
som produkten av kraftverkets 
taxeringseffekt i kilowatt och ett 
riktvärde.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk skall utgöra värdet av en 
värderingsenhet som avser sådan 
egendom.
Riktvärdet för mark som hör till 
ett vattenkraftverk skall utgöra 
värdet av en värderingsenhet som 
avser sådan egendom.
Riktvärdet för kraftverksbygg-
nader som hör till ett vatten-
kraftverk utgörs av skillnaden 
mellan riktvärdena för vatten-
kraftverket och för mark som hör 
till  verket.
Riktvärden skall bestämmas 
utan beaktande av andels- och er-
sättningskraft.
3 § 
Taxeringseffekt är en effekt som 
är tillgänglig i Mellansverige 
under hela året. Den bestäms för 
ett vattenkraftverk med tillhörande 
andelar i regleringsanläggningar 
genom att den utbyggda effekten i 
kilowatt multipliceras med tre 
faktorer genom vilka beaktas skil-
da förhållanden beträffande ut-
nyttjandetid, regleringsmöjlighet 
och belägenhet.
I en riktvärdeangivelse enligt 
7 kap. 3 § skall värden per kilo-
wattimme anges för ett norm-
kraftverk och för mark till ett 
sådant verk. Med ett norm-
kraftverk avses ett kraftverk som 
har tagits i drift under år 1955, 
som har en normalårsproduktion 
på 500 miljoner kilowattimmar, 
som har en genomsnittlig utnytt-
jandetid på 5 000 timmar per år 
och som saknar möjlighet till fler-
årsreglering samt levererar sin 
elproduktion till stamnätet i inmat-
ningspunkt Forsse-Hjälta. Vär-
dena i en riktvärdeangivelse får 
endast bestämmas till belopp i en 
fastställd värdeserie.
Utnyttjande-
tid
Reglerings- 
möjlighet
Utnyttjandetiden är 
lika med kvoten mel-
lan normalårspro-
duktionen, uttryckt i 
kilowattimmar och 
den utbyggda effekten 
i kilowatt.
Regleringsmöjlighet-
en anger den utbygg-
da effektens relativa 
värde med hänsyn till 
möjligheterna till års-
reglering.
Belägenhet
Belägenheten anger 
den utbyggda effek-
tens värde vid kraft-
verket i förhållande 
till dess värde i 
Mellansverige.
4 § 
Riktvärdet för ett vattenkraftverk 
med tillhörande andelar i regle-
ringsanläggningar skall utgöra vär-
det per kilowatt taxeringseffekt och 
bestämmas för skilda förhållanden 
för värdefaktorn godhet. Genom 
denna beaktas olikheter i årskost-
naderna beroende på varierande 
anläggningskostnader per kilowatt 
taxeringseffekt för kraftverket.
Riktvärdet för ett vattenkraftverk 
bestäms för skilda förhållanden för 
en eller flera av följande värde-
faktorer.
Riktvärdet skall utgöra det ka-
pitaliserade värdet av 75 procent av 
årsnettot för en taxeringseffekt om 
en kilowatt under andra året före 
taxeringsåret. Årsnettot bestäms 
som skillnaden mellan bruttointäk-
ten, beräknad med ledning av den 
prissättning som tillämpas för det 
mellansvenska området, och års-
kostnad för respektive godhetsklass. 
I årskostnaden skall inräknas nor-
mala drift-, underhålls- och för-
nyelsekostnader. De på detta sätt 
framräknade riktvärdena skall jäm-
kas med hänsyn till lönsamheten för 
den totala elproduktionen i landet.
Normalårs- 
produktion
Utnyttjande-
tid
Med normalårspro-
duktion avses den i 
genomsnitt per år 
tillgängliga produk-
tionen vid kraftverket. 
Normalårsproduk-
tionen anges i kilo-
wattimmar.
Utnyttjandetiden ger 
uttryck för möjlighe-
ten att anpassa elpro-
duktionen till tidspe-
rioder med hög efter-
frågan. Utnyttjande-
tiden bestäms som 
kvoten mellan nor-
malårsproduktionen 
och den installerade 
effekten i kilowatt.
Flerårs- 
reglering
Med flerårsreglering 
avses möjligheten att 
genom reglering för-
dela produktionen 
mellan åren. Regle-
ringsmöjligheten be-
stäms av reglerings-
magasinens volym, 
tillrinningen till ma-
gasinen och medel-
vattenföringen vid 
kraftverken.
Belägenhet
Belägenheten ger ut-
tryck för kostnader 
för inmatning av pro-
duktionen på stam-
nätet.
Ålder
Åldern ger uttryck för 
kraftverkets sanno-
lika återstående livs-
längd. Åldern anges 
genom det år då 
kraftverket togs i 
drift.
5 § 
Värdet av nybyggt värmekraft-
verk bestäms som produkten av 
kraftverkets installerade effekt i 
kilowatt och ett riktvärde.
Riktvärdet för mark som hör till 
ett vattenkraftverk bestäms för 
skilda förhållanden för de värde-
faktorer som anges i 4 § med 
undantag för värdefaktorn ålder.
6 § 
Riktvärdet för värmekraftverk 
skall utgöra värdet per kilowatt 
installerad effekt och bestämmas 
för skilda typer av kraftverk.
För normkraftverket skall värdet 
per kilowattimme i en riktvärde-
angivelse bestämmas med ut-
gångspunkt i elproduktionens lön-
samhet och med beaktande av 
priserna vid köp av likartade 
vattenkraftverk eller delar därav.
Riktvärdena skall bestämmas 
med utgångspunkt i återanskaff-
ningskostnaden för olika typer av 
kraftverk och jämkas med hänsyn 
till lönsamheten för den totala 
elproduktionen i landet.
Värdet av marken till norm-
kraftverket i en riktvärdeangivelse 
skall bestämmas med hänsyn till 
hur stor del av det för norm-
kraftverket angivna värdet som 
med ledning främst av kostnad-
erna att uppföra ett nytt kraftverk 
kan anses belöpa på marken.
Byggnadsvärde och markvärde för 
vattenkraftverk med tillhörande 
andelar i regleringsanläggningar
7 § 
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar 
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till det tekniska nuvärdet 
av kraftverket. Värderingen skall 
ske enligt 11 kap. 7 och 8 §§. Vid 
denna beräkning får dock 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden 
inte överstiga det totala värde som 
har beräknats enligt 2–4 §§.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk beräknas som produkten av 
verkets normalårsproduktion i 
kilowattimmar och dess värde i 
kronor per kilowattimme. Det 
senare värdet bestäms genom att 
det i riktvärdeangivelsen för norm-
kraftverket angivna värdet per 
kilowattimme, om det behövs, 
korrigeras för den inverkan på 
värdet per kilowattimme som 
beror på att kraftverket avviker 
från normkraftverket beträffande 
normalårsproduktion, utnyttjande-
tid, flerårsreglering, belägenhet 
eller ålder.
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk under uppförande skall 
bestämmas enligt 7 kap. 12 §.
Riktvärdet för mark beräknas 
som produkten av kraftverkets 
normalårsproduktion i kilowattim-
mar och markens värde per kilo-
wattimme. Det senare värdet be-
stäms genom att det i riktvär-
deangivelsen för mark angivna 
värdet per kilowattimme, om det 
behövs, korrigeras för den inver-
kan på värdet per kilowatttimme 
som beror på att kraftverket 
avviker från normkraftverket be-
träffande normalårsproduktion, 
utnyttjandetid, flerårsreglering 
eller  belägenhet.
8 § 
Markvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar 
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till skillnaden mellan det 
enligt 2–4 §§ beräknade totala 
värdet och 75 procent av återan-
skaffningskostnaden för taxerings-
enhetens byggnader. Om 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden 
överstiger det totala värdet skall 
markvärdet vara noll.
Värdet av andelskraft, för vilken 
mottagaren helt eller i allt väsent-
ligt skall betala sin andel av 
uttagskostnaderna, skall bestäm-
mas till så stor del av det leverer-
ande kraftverkets mark- och bygg-
nadsvärden som motsvarar andel-
en.
Har vattenkraftverket inte tagits 
i bruk skall markvärde beräknat 
enligt första stycket minskas med 
en tredjedel.
För det kraftverk som belastas 
av andelskraft skall mark- och 
byggnadsvärdena minskas med ett  
belopp som är lika stort som det 
belopp som läggs till den mot-
tagande taxeringsenheten.
Värdet av ersättningskraft, för 
vilken mottagaren  helt eller i allt 
väsentligt skall betala uttags-
kostnaden, skall behandlas som 
andelskraft. Ersättningskraften 
skall anges i procent av det 
levererande kraftverkets basvärde.
Andels- och ersättningskraft
9 § 
Värdet av andelskraft skall be-
stämmas till så stor del av kraft-
verkets mark- och byggnadsvärde 
som motsvarar andelen. Rätt till 
andelskraft skall i regel utgöra 
särskild taxeringsenhet.
Värdet av kraftverk skall min-
skas med värdet av förekomman-
de andelskraft. 
Andels- och ersättningskraft, för 
vilka mottagaren inte eller endast 
till begränsad del betalar uttags-
kostnader, skall anges i det antal 
kilowattimmar som i genomsnitt 
tas ut per år.
För den taxeringsenhet som 
lämnar kraft skall värdet per kilo-
wattimme bestämmas efter det för 
kraftverket gällande värdet per 
kilowattimme förhöjt med 40 
procent.
För den mottagande taxerings-
enheten skall värdet per kilowatt-
timme bestämmas utifrån det 
värde andels- eller ersättnings-
kraften har för denna taxerings-
enhet.
Belastningen av andels- och 
ersättningskraft, för vilka mot-
tagaren inte betalar uttagskost-
nader, skall i första hand dras av 
från det levererande kraftverkets 
markvärde och i andra hand från 
dess byggnadsvärde. Förmånen av 
sådan kraft skall läggas till mark-
värdet av den taxeringsenhet till 
vilken förmånen hör.
Värmekraftverk 
10 §  
Ersättningskraft anges i kilo-
watt taxeringseffekt. Värdet per 
kilowatt taxeringseffekt skall för 
den fastighet som lämnar kraft be-
stämmas med beaktande av de 
bestämmelser som gäller för 
leveransens fullgörande. För den 
mottagande fastigheten skall vär-
det per kilowatt taxeringseffekt 
bestämmas utifrån det värde er-
sättningskraften har för den mot-
tagande fastigheten.
Riktvärdet för mark till ett 
värmekraftverk skall utgöra värdet 
av en värderingsenhet som avser 
sådan mark.
Belastningen av ersättningskraft 
skall dragas av från kraftverkets 
markvärde så långt möjligt, i 
annat fall från dess byggnads-
värde. Förmånen av ersättnings-
kraft skall läggas till markvärdet 
av den taxeringsenhet till vilken 
förmånen hör.
Riktvärdet för en kraftverks-
byggnad till ett värmekraftverk 
skall utgöra värdet av en vär-
deringsenhet som avser sådan 
byggnad.
Byggnadsvärde och markvärde för 
värmekraftverk
11 § 
Markvärdet för ett värmekraft-
verk skall bestämmas till 2 procent 
av kraftverkets värde i nybyggt 
skick enligt 5 §.
I en riktvärdeangivelse enligt 
7 kap. 3 § skall värden per kilo-
watt installerad effekt anges för 
var och en av de skilda klasserna 
av värdefaktorn typ av värmekraft-
verk som avses i 12 §.
Byggnadsvärdet för ett värme-
kraftverk erhålles genom att res-
terande 98 procent av kraftver-
kets värde i nybyggt skick mul-
tipliceras med en nedskrivnings-
faktor som beaktar den värde-
minskning som har uppkommit 
mellan det år då anläggningen 
kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) 
och andra året före taxeringsåret.
                                               
12 §
Totalvärdet i nybyggt skick för 
ett värmekraftverk  bestäms för 
skilda förhållanden för följande 
värdefaktorer.
Effekt
Med effekt avses agg-
regatets installerade 
effekt i kilowatt.
Typ av
värme-
kraftverk
Med typ av värme-
kraftverk avses om 
elproduktionen sker 
med kärnkraft, kraft-
värme, kondenskraft, 
gasturbin eller vind-
kraft.
13 §
För ett nybyggt värmekraftverk 
skall värdet per kilowatt instal-
lerad effekt i en riktvärdeangivelse 
bestämmas med utgångspunkt i 
återanskaffningskostnaden för 
kraftverk som hör till de olika 
klasserna av värdefaktorn typ av 
värmekraftverk och efter jämkning 
med hänsyn till lönsamheten för 
den totala elproduktionen i landet.
                                                
14 §
Totalvärdet av ett nybyggt vär-
mekraftverk bestäms som pro-
dukten av kraftverkets installerade 
effekt i kilowatt och ett värde per 
kilowatt installerad effekt.
                                                
15 §
Riktvärdet för en värderings-
enhet avseende mark till ett 
värmekraftverk skall beräknas till 
1,5 procent av kraftverkets värde i 
nybyggt skick.
Riktvärdet för en värderings-
enhet som avser kraftverksbygg-
nad till ett värmekraftverk be-
räknas genom att 73,5 procent av 
kraftverkets värde i nybyggt skick 
multipliceras med en nedskriv-
ningsfaktor som beaktar den 
värdeminskning som har upp-
kommit mellan det år då anlägg-
ningen kunde tas i bruk (nybygg-
nadsåret) och andra året före det 
år då allmän fastighetstaxering 
sker.
16 kap.
4 § 
Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxerings-
period taxeringsenhetens värde ökat eller minskat
1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om-
rådesbestämmelser
2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i 
rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten
3. genom att avgift till allmän 
va-anläggning eller allmän fjärr-
värmeanläggning (anslutningsav-
gift) eller ersättning för gatukost-
nader erlagts för enheten.
3. genom att avgift till allmän 
va-anläggning eller allmän fjärr-
värmeanläggning (anslutningsav-
gift) eller ersättning för gatukost-
nader erlagts för enheten
4. genom att driftsförhållandena 
ändrats för ett  kondenskraftverk.
Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens basvärde på grund 
av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 
kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av basvärdet 
med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter 
framställning av taxeringsenhetens ägare.
20 kap.
                                               
2 a §
Grundläggande beslut om 
taxering av en fastighet får fattas 
genom automatisk databehandling 
i det fall skälen för beslutet enligt 
20 § första stycket 1 förvaltnings-
lagen (1986:223) får utelämnas.
4 § 
I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt värde 
av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8–15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
5. storleken av riktvärde samt
6. utbyggd effekt, taxerings-
effekt, utnyttjandetid, reglerings-
möjlighet och belägenhet enligt 15 
kap. 7 § samt
7. storlekskorrektion enligt 
7 kap. 4 a §, säreget förhållande 
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring 
av riktvärde.
6. storlekskorrektion enligt 
7 kap. 4 a §, säreget förhållande 
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring 
av riktvärde.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. 
Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt 
tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler 
som behövs.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid  
fastighetstaxering år 2000.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om 
statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen (1984:1052) om statlig 
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §1 
Till fastighetsskatt skattepliktiga 
fastigheter är sådana som vid fas-
tighetstaxeringen betecknats som 
småhusenhet, hyreshusenhet, in-
dustrienhet inklusive elproduk-
tionsenhet eller lantbruksenhet om 
på lantbruksenheten finns vad som 
vid fastighetstaxeringen betecknas 
som småhus eller tomtmark för 
småhus. Från skatteplikt undantas 
fastighet som året före taxerings-
året inte varit skattepliktig enligt  
fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152).
Till fastighetsskatt skattepliktiga 
fastigheter är sådana som vid fas-
tighetstaxeringen betecknats som 
småhusenhet, hyreshusenhet, in-
dustrienhet, elproduktionsenhet el-
ler lantbruksenhet om på lant-
bruksenheten finns vad som vid 
fastighetstaxeringen betecknas 
som  småhus eller tomtmark för 
småhus. Från skatteplikt undantas 
fastighet som året före taxerings-
året inte varit skattepliktig enligt  
fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152).
Utöver vad som sägs i första stycket är sådan privatbostad, som  avses 
i 5 § kommunalskattelagen (1928:370) och som är belägen i  utlandet, 
skattepliktig till fastighetsskatt.
3 §2 
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenhet,
det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarks-
värdet avseende småhus på lantbruksenhet,
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser vär-
deringsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppför-
ande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder 
samt annan värderingsenhet avseende  tomtmark som är obebyggd,
c) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värder-
ingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under  uppförande och 
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till  dessa lokaler,
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende indus-
trienhet inklusive elproduktionsen-
het.
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende indus-
trienhet och elproduktionsenhet.
Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige,  
bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det 
fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen 
fastighetsskatt på bostadsdelen för det  fastighetstaxeringsåret och de fyra 
följande kalenderåren och  halv fastighetsskatt för de därpå följande fem 
kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Det-
samma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken  
värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts 
ett värdeår motsvarande året före det  fastighetstaxeringsår som föregått 
inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.
För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370),  skall 
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 
41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om sam-
fälligheten utgör en  särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på  grund 
av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat  utnyttjas under 
viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte 
kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den om-
fattning,  vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit  
fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon ned-
sättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för  skilda delar 
av fastigheten skall underlaget för beräkningen av  fastighetsskatten för 
dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fas-
tighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra 
stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxerings-
värdet som  belöper på värderingsenhet som avser småhuset med till-
hörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som 
småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande 
tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen 
på den del av taxeringsvärdet som  belöper på värderingsenhet som avser 
bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken 
ingår i samma  taxeringsenhet som hyreshuset.
4 §3 
Bestämmelserna i denna lag om 
fastighet som är småhusenhet,  
hyreshusenhet, industrienhet eller 
lantbruksenhet gäller också beträf-
fande del av fastighet, flera fas-
tigheter eller delar av fastigheter 
som utgör sådan enhet.  
Bestämmelserna i denna lag om 
fastighet som är småhusenhet,  
hyreshusenhet, industrienhet, el-
produktionsenhet eller lantbruks-
enhet gäller också  beträffande del 
av fastighet, flera fastigheter eller 
delar av fastigheter som utgör 
sådan enhet.
                                    
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 
2001 års taxering. Äldre bestämmelser gäller för den del av beskattnings-
året som infaller före utgången av år 1999.
 
2.3 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 6 av anvisningarna till 46 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 46 §
6.1 Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om för-
säkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen 
förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äkten-
skapsskillnad pågått.
Avdraget får, tillsammans med 
avdrag för sådan inbetalning på 
pensionssparkonto som avses i 
punkt 7, inte överstiga summan av
Avdraget får, tillsammans med 
avdrag för sådan inbetalning på 
pensionssparkonto som avses i 
punkt 7, inte överstiga summan av
1. den skattskyldiges inkomst av 
näringsverksamhet som utgör 
aktiv näringsverksamhet enligt 
2 kap. 6 § lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension 
före avdrag enligt punkt 21 av 
anvisningarna till 23 §, före avdrag 
för särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av 
anvisningarna till 23 § på sådan 
pensionsförsäkring som avses i 
denna anvisningspunkt och på 
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och 
före avdrag för avsättning för 
egenavgifter enligt lagen 
(1981:691) om socialavgifter och
1. den skattskyldiges inkomst av 
näringsverksamhet som utgör 
aktiv näringsverksamhet enligt 
2 kap. 6 § lagen (1998:674) om 
inkomstgrundad ålderspension 
före avdrag enligt punkt 21 av 
anvisningarna till 23 §, före avdrag 
för särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av 
anvisningarna till 23 § på sådan 
pensionsförsäkring som avses i 
denna anvisningspunkt och på 
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och 
före avdrag för avsättning för 
egenavgifter enligt lagen 
(1981:691) om socialavgifter och
2. inkomst av tjänst, med bort-
seende från sådan intäkt som avses 
i 32 § 1 mom. första stycket h och 
i.
2. inkomst av tjänst, med 
bortseende från sådan intäkt som 
avses i 32 § 1 mom. första stycket 
h och i.  -  Avdraget beräknas med 
hänsyn till storleken av sådan 
inkomst som avses i 1 och 2 och 
får uppgå till högst ett belopp som 
motsvarar hälften av det pris-
basbelopp som enligt lagen 
(1962:381) om allmän försäkring 
bestämts för året närmast före 
taxeringsåret och dessutom i fråga 
om
a. inkomst av aktiv närings-
verksamhet till sammanlagt högst 
35 procent av inkomsten före 
avdrag enligt punkt 21 av anvis-
ningarna till 23 §, före avdrag för 
särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av 
anvisningarna till 23 § på sådan 
pensionsförsäkring som avses i 
denna anvisningspunkt och på 
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och 
före avdrag för avsättning för 
egenavgifter enligt lagen om 
socialavgifter, dock högst tio 
gånger nämnda prisbasbelopp,
b. inkomst av anställning om 
den skattskyldige helt saknar pen-
sionsrätt i anställning till sam-
manlagt högst 35 procent av 
inkomsten, dock högst tio gånger 
nämnda prisbasbelopp eller
Avdraget beräknas med hänsyn 
till storleken av sådan inkomst 
som avses i 1 och 2 och får uppgå 
till högst ett belopp som motsvarar 
hälften av det prisbasbelopp som 
enligt lagen (1962:381) om allmän 
försäkring bestämts för året när-
mast före taxeringsåret och dess-
utom i fråga om
a. inkomst av aktiv närings-
verksamhet till sammanlagt högst 
35procent av inkomsten före av-
drag enligt punkt 21 av anvis-
ningarna till 23 §, före avdrag för 
särskild löneskatt på pensions-
kostnader enligt punkt 23 av 
anvisningarna till 23 § på sådan 
pensionsförsäkring som avses i 
denna anvisningspunkt och på 
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och 
före avdrag för avsättning för 
egenavgifter enligt lagen om 
socialavgifter, dock högst tio 
gånger nämnda prisbasbelopp,
b. inkomst av anställning om 
den skattskyldige helt saknar pen-
sionsrätt i anställning till sam-
manlagt högst 35 procent av 
inkomsten, dock högst tio gånger 
nämnda prisbasbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med 
bortseende från sådan intäkt som 
avses i 32 § 1 mom. första stycket 
h och i, till högst 5 procent av den 
del av inkomsten som överstiger 
tio men inte tjugo gånger samma 
prisbasbelopp.
Avdrag enligt andra stycket be-
räknas i sin helhet antingen på 
inkomst som skall tas upp till 
beskattning under beskattningsåret 
eller på inkomst året närmast dess-
förinnan. Om den skattskyldige 
har inkomst av aktiv näringsverk-
samhet från mer än en förvärvs-
källa får avdrag beräknat enligt 
andra stycket inte överstiga det 
avdrag som kunnat göras om in-
komsten varit hänförlig till en och 
samma förvärvskälla. Har den 
skattskyldige inkomster som kan 
grunda rätt till avdrag enligt andra 
stycket både i inkomstslaget när-
ingsverksamhet och som allmänt 
avdrag får den skattskyldige fritt 
fördela den del av avdraget som 
beräknas på ett halvt prisbasbelopp 
mellan allmänt avdrag och avdrag 
i näringsverksamheten.
c. annan inkomst av tjänst, med 
bortseende från sådan intäkt som 
avses i 32 § 1 mom. första stycket 
h och i, till högst 5 procent av den 
del av inkomsten som överstiger 
tio men inte tjugo gånger samma 
prisbasbelopp. - Avdrag enligt 
detta stycke beräknas i sin helhet 
antingen på inkomst som skall tas 
upp till beskattning under beskatt-
ningsåret eller på inkomst året 
närmast dessförinnan. Om den 
skattskyldige har inkomst av aktiv 
näringsverksamhet från mer än en 
förvärvskälla får avdrag beräknat 
enligt detta stycke inte överstiga 
det avdrag som kunnat göras om 
inkomsten varit hänförlig till en 
och samma förvärvskälla. Har den 
skattskyldige inkomster som kan 
grunda rätt till avdrag enligt detta 
stycke både i inkomstslaget när-
ingsverksamhet och som allmänt 
avdrag får den skattskyldige fritt 
fördela den del av avdraget som 
beräknas på ett halvt prisbasbelopp 
mellan allmänt avdrag och avdrag 
i näringsverksamheten.
Om särskilda skäl föreligger får 
skattemyndigheten efter ansökan 
besluta att avdrag för avgift för 
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto får 
medges med högre belopp än som 
följer av bestämmelserna i före-
gående stycke. Därvid skall dock 
följande gälla. För skattskyldig, 
som redovisar inkomst som är att 
anse som inkomst endast av tjänst 
med bortseende från sådan intäkt 
som avses i 32 § 1 mom. första 
stycket h och i men som i huvud-
sak saknar pensionsrätt i anställ-
ning, får avdrag medges högst med 
belopp, beräknat som för skatt-
skyldig som avses i andra stycket 
b. Har sådan skattskyldig erhållit 
särskild ersättning i samband med 
att anställning upphört och har han 
ej skaffat sig ett betryggande pen-
sionsskydd, får dock avdrag med-
ges med högre belopp. Har skatt-
skyldig, som - själv eller genom 
förmedling av juridisk person - 
bedrivit näringsverksamhet, upp-
hört med driften i förvärvskällan 
och har han under verksamhets-
tiden ej skaffat sig ett betryggande 
pensionsskydd, får avdrag beräk-
nas även på inkomst av kapital 
som är hänförlig till försäljning av 
förvärvskällan före avdraget, på 
inkomst av passiv näringsverk-
samhet enligt lagen (1990:659) om 
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster före avdraget samt 
på sådan intäkt av tjänst som avses 
i 32 § 1 mom. första stycket h. 
Avdraget får i detta fall beräknas 
med beaktande av det antal år den 
skattskyldige drivit näringsverk-
samheten, dock högst för tio år. 
Hänsyn skall vid bedömningen av 
avdragets storlek tas till den skatt-
skyldiges övriga pensionsskydd 
och andra möjligheter till avdrag 
för avgift och inbetalning som av-
ses i 46 § 2 mom. första stycket 6 
och 7. Avdraget får dock inte 
överstiga ett belopp som för varje 
år som driften pågått motsvarar tio 
gånger det prisbasbelopp som en-
ligt lagen om allmän försäkring 
bestämts för det år driften i för-
värvskällan upphört och ej heller 
summan av de belopp som under 
beskattningsåret redovisats som 
inkomst av förvärvskällan i före-
kommande fall före avdraget, före 
avdrag för särskild löneskatt på 
pensionskostnader enligt punkt 23 
av anvisningarna till 23 § på sådan 
pensionsförsäkring som avses i 
denna anvisningspunkt och på 
sådan inbetalning på pensions-
sparkonto som avses i punkt 7 och 
före avdrag för avsättning för 
egenavgifter enligt lagen om 
socialavgifter och sådan inkomst 
av kapital som är att hänföra till 
vinst med anledning av överlåtelse 
av förvärvskällan. Har skattemyn-
digheten enligt punkt 1 tredje 
stycket av anvisningarna till 31 § 
medgivit att dödsbo tar pensions-
försäkring, anger skattemyndig-
heten det högsta belopp varmed 
avdrag för avgift för försäkringen 
får medges. Härvid iakttas i till-
lämpliga delar bestämmelserna i 
detta stycke om avdrag för skatt-
skyldig som upphört med driften i 
en förvärvskälla. Skattemyndig-
hetens beslut i fråga som avses i 
detta stycke får överklagas hos 
Riksskatteverket. Riksskattever-
kets beslut får inte överklagas.
Om särskilda skäl föreligger får 
skattemyndigheten efter ansökan 
besluta att avdrag för avgift för 
pensionsförsäkring respektive in-
betalning på pensionssparkonto får 
medges med högre belopp än som 
följer av bestämmelserna i andra 
stycket. Därvid skall dock följande 
gälla. För skattskyldig, som redo-
visar inkomst som är att anse som 
inkomst endast av tjänst med bort-
seende från sådan intäkt som avses 
i 32 § 1 mom. första stycket h och 
i men som i huvudsak saknar pen-
sionsrätt i anställning, får avdrag 
medges högst med belopp, beräk-
nat som för skattskyldig som avses 
i andra stycket b. Har sådan skatt-
skyldig erhållit särskild ersättning 
i samband med att anställning upp-
hört och har han ej skaffat sig ett 
betryggande pensionsskydd, får 
dock avdrag medges med högre 
belopp. Har skattskyldig, som - 
själv eller genom förmedling av 
juridisk person - bedrivit närings-
verksamhet, upphört med driften i 
förvärvskällan och har han under 
verksamhetstiden ej skaffat sig ett 
betryggande pensionsskydd, får 
avdrag beräknas även på inkomst 
av kapital som är hänförlig till 
försäljning av förvärvskällan före 
avdraget, på inkomst av passiv 
näringsverksamhet enligt lagen 
(1990:659) om särskild löneskatt 
på vissa förvärvsinkomster före 
avdraget samt på sådan intäkt av 
tjänst som avses i 32 § 1 mom. 
första stycket h. Avdraget får i 
detta fall beräknas med beaktande 
av det antal år den skattskyldige 
drivit näringsverksamheten, dock 
högst för tio år. Hänsyn skall vid 
bedömningen av avdragets storlek 
tas till den skattskyldiges övriga 
pensionsskydd och andra möjlig-
heter till avdrag för avgift och in-
betalning som avses i 46 § 2 mom. 
första stycket 6 och 7. Avdraget 
får dock inte överstiga ett belopp 
som för varje år som driften pågått 
motsvarar tio gånger det prisbas-
belopp som enligt lagen om allmän 
försäkring bestämts för det år 
driften i förvärvskällan upphört 
och ej heller summan av de belopp 
som under beskattningsåret redo-
visats som inkomst av förvärvs-
källan i förekommande fall före 
avdraget, före avdrag för särskild 
löneskatt på pensionskostnader 
enligt punkt 23 av anvisningarna 
till 23 § på sådan pensionsför-
säkring som avses i denna anvis-
ningspunkt och på sådan inbetal-
ning på pensionssparkonto som 
avses i punkt 7 och före avdrag för 
avsättning för egenavgifter enligt 
lagen om socialavgifter och sådan 
inkomst av kapital som är att hän-
föra till vinst med anledning av 
överlåtelse av förvärvskällan. Har 
skattemyndigheten enligt punkt 1 
tredje stycket av anvisningarna till 
31 § medgivit att dödsbo tar 
pensionsförsäkring, anger skatte-
myndigheten det högsta belopp 
varmed avdrag för avgift för för-
säkringen får medges. Härvid 
iakttas i tillämpliga delar bestäm-
melserna i detta stycke om avdrag 
för skattskyldig som upphört med 
driften i en förvärvskälla. Skatte-
myndighetens beslut i fråga som 
avses i detta stycke får överklagas 
hos Riksskatteverket. Riksskatte-
verkets beslut får inte överklagas.
Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 
2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetal-
ningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i 
andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det 
påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp 
som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år 
överstiger vad som anges i andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för 
avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 
inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av 
inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Av-
drag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen 
för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, 
får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter 
betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad 
som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.
Om avdrag medges enligt fjärde stycket femte meningen på grund av 
att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första 
hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp mot-
svarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp 
som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del 
avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i 
inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) 
om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i 
fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget 
kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 
2000 års taxering. I fråga om beskattningsår som har påbörjats före 
ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser på yrkande av den skatt-
skyldige.	
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om 
särskild löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på 
pensionskostnader skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §1 
En enskild person eller ett dödsbo som medges avdrag för avgift för 
pensionsförsäkring enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall för det beskattningsåret till staten betala sär-
skild löneskatt med 24,26 procent på avgiften.
Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetal-
ning på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt.
Särskild löneskatt skall dock 
inte betalas till den del avdraget 
måste göras från sådan ersättning 
som utgjort underlag för uttag av 
arbetsgivaravgifter enligt 1 kap. 
2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter eller särskild löneskatt 
enligt 1 § första stycket 1 lagen 
(1990:659) om särskild löneskatt 
på vissa förvärvsinkomster.
Särskild löneskatt skall dock 
inte betalas till den del avdraget 
måste göras från sådan ersättning 
som utgjort underlag för uttag av 
arbetsgivaravgifter enligt 1 kap. 
2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter eller, vad avser arbets-
tagare som vid årets ingång är 65 
år eller äldre, särskild löneskatt 
enligt 1 § första stycket lagen 
(1990:659) om särskild löneskatt 
på vissa förvärvsinkomster.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 
2000 års taxering.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om 
ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152) i paragrafens lydelse enligt lagen (1999:000) om ändring i 
nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1999:000) skall 
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §1 
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.
Småhus
Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. 
Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom 
garage, förråd och annan mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst 
tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om 
byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark, 
skogsmark eller skogsimpediment.
Hyreshus
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer 
eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. 
Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till 
hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra 
hyreshus.
Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är 
inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om 
den ingår i lantbruksenhet.
Ekonomi- 
byggnad
Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och 
som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, 
loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.
Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk 
eller skogsbruk.
Kraftverks-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för kommer-
siell produktion av 
elektrisk starkström. 
Även byggnad för 
vattenreglering, för 
lagring av bränsle 
och annan byggnad 
för produktionen ut-
gör kraftverksbygg-
nad.
Industri-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell 
verksamhet.
Industri- 
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell 
verksamhet och som 
inte utgör kraftverks-
byggnad.
Special-
byggnad
Med specialbyggnad avses
Försvars-
byggnad
Byggnad som används för försvars-
ändamål eller ekonomisk försvars-
beredskap, om byggnaden inte är en 
fristående industriell anläggning. Även 
mässbyggnad skall utgöra försvars-
byggnad.
Kommunika-
tionsbyggnad
Garage, hangar, lokstall, terminal, sta-
tionsbyggnad, expeditionsbyggnad, 
vänthall, godsmagasin, reparations-
verkstad och liknande, om byggnaden 
används för allmänna kommunikations-
ändamål.
Byggnad som används i Statens järn-
vägars, Luftfartsverkets, Banverkets, 
Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveri-
ges Radio Aktiebolags, Sveriges Tele-
vision Aktiebolags och Sveriges Ut-
bildningsradio Aktiebolags verksamhet.
Distributions- 
byggnad
Byggnad som ingår i överförings- eller 
distributionsnätet för gas, värme, elek-
tricitet eller vatten.
Värme-
central
Byggnad för produktion och distri-
bution av varmvatten för uppvärmning, 
dock ej sådan anläggning som även är 
inrättad för produktion av elektrisk 
starkström för yrkesmässig distribution.
Renings-
anläggning
Vattenverk, avloppsreningsverk, an-
läggning för förvaring av radioaktivt 
avfall, sopstation och liknande samt 
pumpstation som hör till sådan an-
läggning.
Vård-
byggnad
Byggnad som används för sjukvård, 
nykterhetsvård, narkomanvård, barna-
vård, kriminalvård, arbetsvård, åld-
ringsvård eller omsorg om psykiskt 
utvecklingsstörda. Annan byggnad än 
som nu har nämnts skall utgöra vård-
byggnad, om den används som hem åt 
personer som behöver institutionell 
vård eller tillsyn.
Bad-, sport- 
och idrotts-
anläggning
Byggnad som används för bad, sport, 
idrott och liknande, om allmänheten har 
tillträde till anläggningen.
Skol-
byggnad
Byggnad som används för under-
visning eller forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med statsbidrag 
och
skola vars undervisning står under 
statlig tillsyn.
Byggnad som används som elevhem 
eller skolhem för elever vid sådana 
skolor.
Kultur-
byggnad
Byggnad som används för kulturellt 
ändamål såsom teater, biograf, museum 
och liknande.
Ecklesiastik-
byggnad
Kyrka eller annan byggnad som an-
vänds för religiös verksamhet.
Bårhus, krematorium och byggnad som 
används för skötsel av begravnings-
plats.
Allmän 
byggnad
Byggnad som tillhör staten, kommun 
eller annan menighet och som används 
för allmän styrelse, förvaltning, rätts-
vård, ordning eller säkerhet samt 
fritidsgård och byggnad med likartad 
användning. Som allmän byggnad skall 
inte anses byggnad som används för 
statens affärsdrivande verksamhet.
Övrig
byggnad
Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare 
nämnda byggnadstyperna.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 
januari 2000 och tillämpas första 
gången vid fastighetstaxering år 
2000. 
Denna lag träder i kraft den 1 
juli 1999 och tillämpas första 
gången vid fastighetstaxering år 
2000.
3 Ärendet och dess beredning
Inför 2000 års allmänna fastighetstaxering av hyreshusenheter, industri-
enheter inklusive elproduktionsenheter och specialenheter har Riks-
skatteverket (RSV) föreslagit vissa ändringar i fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152). De ändringsförslag som avser taxeringen av elproduk-
tionsenheter har tagits fram under medverkan av Riksskatteverkets 
expertgrupp för elproduktion. I denna har Kraftverksföreningen ingått. 
RSV:s förslag har sammanställts i en promemoria som finns tillgänglig i 
ärendet (dnr Fi 1999/153). Promemorian har upprättats i samarbete med 
Lantmäteriverket. En sammanfattning av promemorians förslag finns i 
bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2. RSV:s promemoria har remiss-
behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i Bilaga 3. En 
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftnings-
ärendet, (dnr Fi 1999/153).
I det följande lägger regeringen fram förslag till ändringar i fastighets-
taxeringsreglerna inför 2000 års allmänna fastighetstaxering. Regering-
ens förslag grundar sig i huvudsak på RSV:s promemoria. Som en bak-
grund till regeringens förslag ges inledningsvis i avsnitt 4.1.1 en sam-
manfattande beskrivning av reglerna för taxering av elproduktionsenheter 
och elmarknaden m.m. RSV:s promemoria har legat till grund för texten i 
detta avsnitt.
Våren 1997 tillkallades en särskild utredare för att utvärdera och se 
över regelsystemet för fastighetstaxering (Fastighetstaxeringsutredningen 
Fi 1997:06, dir. 1997:36). I uppdraget ingår att undersöka om de nuvar-
ande reglerna på ett tillfredsställande sätt leder fram till att taxerings-
värdena för enskilda fastigheter återspeglar marknadsvärdena. Utred-
ningsuppdraget skall vara avslutat vid utgången av juni 1999. De förslag 
utredningen kan komma att lägga fram hinner inte genomföras till den 
allmänna fastighetstaxeringen år 2000.
        
Lagrådet
Regeringen beslutade den 25 mars 1999 att inhämta Lagrådets yttrande 
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 
5. Lagrådet har i sitt yttrande lämnat synpunkter av redaktionell art. 
Dessa synpunkter har beaktats vid utformningen av aktuella paragrafer. 
Övriga lagförslag är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande 
skulle sakna betydelse. Något yttrande har därför inte inhämtats.
Regeringen har i propositionen gjort vissa redaktionella ändringar i 
förhållande till lagrådsremissen.
4 Den allmänna fastighetstaxeringen år 2000
4.1 Taxeringen av elproduktionsenheter
4.1.1 Bakgrund
Allmänt om taxeringen av elproduktionsenheter
De värderingsmetoder som används vid fastighetstaxeringen för att be-
räkna fastigheternas marknadsvärden är enligt 5 kap. 5 § fastighets-
taxeringslagen (1979:1152), FTL, i första hand ortsprismetoden, i andra 
hand avkastningsmetoden och i sista hand produktionskostnadsmetoden. 
Ortsprismetoden grundas på undersökningar av priser på jämförbara 
fastigheter. Som bas för undersökningen läggs de jämförelseparametrar 
som bedöms lämpliga, t.ex. areal, våningsyta, exploateringsgrad, hyres-
intäkter o.d. Avkastningsmetoden innebär i princip att det görs en 
kapitalisering till nutid av framtida intäkter och kostnader. Metoden 
kräver en bestämning i tiden av kommande intäkter och kostnader vid 
fastighetens användning. Produktionskostnadsmetoden innebär att värdet 
av en byggnad beräknas med utgångspunkt i vad det skulle kosta att 
producera en likartad byggnad. Vid beräkningen beaktas även den värde-
minskning som byggnaden har undergått genom ålder och bruk.
Efter förslag av fastighetstaxeringskommittén i SOU 1979:32 ändrades 
reglerna för värderingen vid vattenfallstaxering till 1981 års allmänna 
fastighetstaxering från en i huvudsak tillämpad produktionskostnads-
metod till en avkastningsmetod. Denna bygger i princip på en kapital-
isering av den framtida produktionens nettovärde. Den innebär i huvud-
sak att totalvärdet av en nybyggd vattenkraftsanläggning beräknas med 
ledning av avkastningen.
Beräkningen sker enligt reglerna i FTL genom att kraftverksanlägg-
ningens på föreskrivet sätt beräknade effekt i kilowatt, s.k. taxerings-
effekt, multipliceras med ett som riktvärde betecknat värde per kilowatt 
taxeringseffekt som bestäms med hänsyn till kraftanläggningens lönsam-
het. Byggnadsvärdet beräknas enligt produktionskostnadsmetoden till 
återanskaffningskostnaden, nedskriven med hänsyn bl.a. till ålder. Vär-
deringen av vattenkraftsstationer och regleringsdammar inom ett avrin-
ningsområde har samordnats. Markvärdet bestäms som skillnaden mellan 
totalvärdet och återanskaffningskostnaden.
Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1981 utgjorde reglerings-
anläggningarna särskilda taxeringsenheter. Även dessa värderades utifrån 
en taxeringseffekt. Denna beräknades på så sätt att varje kraftverk fick 
avstå en viss del av sin primärt beräknade taxeringseffekt till uppströms 
belägna regleringsanläggningar. Fr.o.m. 1988 års allmänna fastighets-
taxering utgör inte regleringsanläggningarna särskilda taxeringsenheter. 
Till taxeringsenhet som omfattar ett vattenkraftverk hör således nu även 
dess andelar i uppströms belägna regleringsanläggningar.
Värmekraftverken värderades fram till 1988 års allmänna fastighets-
taxering som industrienheter. Regler om taxering av värmekraftverk togs 
då in i 15 kap. FTL efter förslag av fastighetstaxeringskommittén i SOU 
1984:37. För värmekraftverken tillämpas en produktionskostnadsmetod, 
dvs. värderingen görs med ledning av anläggningskostnaderna (åter-
anskaffningskostnaderna) varvid hänsyn tas till värdeminskning. Liksom 
i fråga om vattenkraftverken utgår värderingen av värmekraftverken från 
anläggningens värde i nybyggt skick. Detta erhålls som produkten av den 
totala installerade effekten och ett värde per installerad effekt i kilowatt. 
Av det totala värdet skall 2 % belöpa på markvärdet. Återstoden, 98 % av 
totalvärdet, utgör byggnadsvärdet sedan totalvärdet räknats ned på grund 
av ålder m.m.
För såväl vattenkraftverk som värmekraftverk föreskrivs en möjlighet 
att jämka riktvärdena med hänsyn till lönsamheten för den totala elpro-
duktionen i landet. 
Särskilda regler finns vidare i FTL om andels- och ersättningskraft. 
Värdet av kraften, beräknad med utgångspunkt från produktionen, dras 
enligt huvudregeln av från den givande enheten och påförs den mot-
tagande enheten.
Kapitel 15 i FTL om värdering av elproduktionsenhet är i huvudsak 
disponerat enligt följande.
I den inledande bestämmelsen definieras vad som är en elproduktions-
enhet. Vidare anges vad som är utgångspunkten vid värderingen av en 
elproduktionsenhet, nämligen det totala värdet i nybyggt skick av en 
sådan enhet. Därefter regleras riktvärdebestämningen utifrån värdet av en 
nybyggd enhet för ett vattenkraftverk (2-4 §§) och för ett värmekraftverk 
(5 och 6 §§). I dessa bestämmelser anges främst vilka värdefaktorer som 
skall ligga till grund för värderingen. I 7 och 8 §§ anges hur riktvärdet för 
ett vattenkraftverk skall fördelas mellan delvärdena byggnadsvärde och 
markvärde. Motsvarande regler i fråga om värmekraftverken finns i 11 §. 
I 9 och 10 §§ regleras värderingen av andels- och ersättningskraft. Några 
särskilda indelnings- och klassifikationsregler avseende egendom på 
elproduktionsenheter finns inte i 2, 4 och 6 kap. om byggnadstyper och 
ägoslag, värderingsenheter samt – utom för regleringsanläggningar – 
taxeringsenheter.
Elmarknaden och elproduktionen
Det finns i dag ca 300 statligt, kommunalt och privatägda elproduktions-
företag. För drygt 90 % av elproduktionen svarar åtta större kraftföretag. 
Vattenfall AB äger ca 50 % av elproduktionskapaciteten.
Överföringen av el från kraftverken till förbrukarna sker på stamnätet 
(spänningsnivåerna 200–400 kV) över hela landet och till utlandet. Det 
regionala nätet (70–130 kV), som huvudsakligen ägs av kraftföretagen, 
kopplar samman stamnätet med större mottagare av kraft. Det lokala 
nätet ägs av drygt 270 till övervägande del kommunalt ägda distri-
butionsföretag som distribuerar lågspänningsström (< 20 kV) till ca 5,2 
miljoner kunder.
Elproduktionen i riket uppgår till ca 140 TWh under ett normalår. 
Vattenkraften och kärnkraften utgör närmare 95 % av produktionen. Av 
denna svarar vattenkraften och kärnkraften för ungefär hälften var. 
Resten produceras i allt väsentligt i kraftvärmeverk och inom industrin.
Den 1 januari 1996 infördes en ny ellagstiftning som innebär att kon-
kurrens införs i handel med och produktion av el, vilket ökar valfriheten 
för elkonsumenterna och skapar förutsättningar för en ökad pris och kost-
nadspress i elförsörjningen. Förbrukare och återförsäljare av el skall 
kunna välja mellan konkurrerande leverantörer. Producenter och andra 
leverantörer är på samma sätt med vissa undantag fria att välja sina 
kunder.
Huvudprincipen i reformen är att skapa en klar skillnad mellan å ena 
sidan produktion och försäljning av el, å andra sidan överföring av el 
(nätverksamhet). Produktionen och försäljningen av el skall ske i kon-
kurrens, medan nätverksamheten, som i praktiken är ett naturligt mono-
pol, också i fortsättningen måste regleras. Affärsverket Svenska Kraftnät 
har till uppgift att förvalta och driva det svenska stamnätet.
4.1.2 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: Värderingsmodellen för vattenkraftverk ändras. 
Värderingen utgår från kraftverkets normalårsproduktion i kilowatt-
timmar i stället för som tidigare från dess installerade effekt. Vidare 
utgår värderingsmodellen inte som hittills från ett nybyggt vatten-
kraftverk utan från ett s.k. normkraftverk.
Reglerna för värdering av andels- och ersättningskraft justeras. 
Den lagtekniska systematiken ändras genom att elproduktionsen-
heterna bryts ut från industrienheterna för att bilda en särskild typ av 
taxeringsenhet och en ny byggnadstyp - kraftverksbyggnad - införs.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens 
men är mer omfattande i det hänseendet att RSV föreslår att vissa privat-
rättsliga avtal skall beaktas vid fastighetstaxeringen.  
Remissinstanserna: Kraftverksföreningen stöder i stort vad RSV före-
slagit och gör den bedömningen att värderingsmodellen bör leda till 
taxeringsvärden som bättre motsvarar verkliga förhållanden. Fastighets-
taxeringsutredningen anser att förslaget om att vissa privaträttsliga avtal 
skall beaktas inte bör tas upp i det nu aktuella sammanhanget. Detta 
motiveras med att frågan har varit föremål för en tämligen ingående 
diskussion i utredningen. Vidare ifrågasätts om utformningen av den 
föreslagna lagtexten vad gäller sådana avtal är lämplig. Övriga remissin-
stanser har inte lämnat några erinringar.
Skälen för regeringens förslag 
Värderingsmodell för kraftverken 
För både vattenkraftverken och för värmekraftverken grundas värdering-
en på den effekt som verken producerar. Taxeringen av vattenkraftverk 
inleds med att det totala värdet i nybyggt skick bestäms. För ett nybyggt 
vattenkraftverk bestäms värdet med utgångspunkt från utbyggd effekt. 
Denna betecknas taxeringseffekt och bestäms efter skilda förhållanden 
beträffande utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet. Taxer-
ingseffekten i kilowatt multipliceras med ett riktvärde som i sin tur 
bestäms genom en kapitalisering av de årsnetton som kan beräknas med 
ledning av gällande tariffer. Hänsyn tas därvid till att årskostnaderna 
varierar med anläggningskostnaderna.
Efter det att taxeringsenhetens totalvärde har erhållits uppdelas detta i 
ett byggnadsvärde och ett markvärde. För ett vattenkraftverk bestäms 
byggnadsvärdet till det tekniska nuvärdet enligt vissa närmare föreskrif-
ter. Härvid får dock inte 75 % av återanskaffningskostnaden överstiga 
enhetens totala värde. Vidare beaktas den värdeminskning som har skett 
efter nybyggnadsåret.
Markvärdet å andra sidan bestäms till skillnaden mellan enhetens totala 
värde och 75 % av återanskaffningskostnaden för enhetens byggnader. 
Skulle 75 % av återanskaffningskostnaden överstiga det totala värdet 
skall markvärdet bestämmas till 0 kr.
Hänsyn tas också till skillnaderna i lönsamhet mellan olika vattenkraft-
anläggningar. Förekommande olikheter i årskostnaderna blir nämligen 
beaktade genom de varierande anläggningskostnaderna. 
RSV anser att med den prissättning på elleveranser som gäller efter 
elmarknadens avreglering är det enklare att beakta skillnader i vatten-
kraftverkens värde om man utgår från kraftverkens normalårsproduktion 
i kilowattimmar i stället för från kraftverkens effekt. Värdet per kilowatt-
timme enligt riktvärdeangivelsen bör beräknas med hänsyn till normal-
årsproduktionens storlek samt verkets utnyttjandetid, möjlighet till 
flerårsreglering, belägenhet och ålder för att bättre återspegla produk-
tionens värde. Vidare anser RSV att de återanskaffningskostnader som 
hittills har bestämts genom uppräkning av de historiska byggnadskost-
naderna är föga realistiska och knappast har återspeglat de kostnader som 
skulle uppkomma vid ett återuppförande av kraftverket. Ett ytterligare 
skäl att se över gällande metod för värderingen av vattenkraften är enligt 
RSV att den uppfattas som svårbegriplig.
Mot denna bakgrund föreslår RSV därför följande reviderade metod.
Vattenkraftverkets totalvärde och dess värde av mark skall bestämmas 
först. Värdet av kraftverkets byggnader skall beräknas som skillnaden 
mellan dessa värden. Det totala värdet bestäms med utgångspunkt från 
värdet av normalårsproduktionen för ett s.k. normkraftverk som de-
finierats på visst sätt när det gäller ålder, normalårsproduktion, utnytt-
jandetid, möjlighet till flerårsreglering och belägenhet. 
I det följande redovisas närmare den teknik som föreslås av RSV för 
bestämningen av riktvärde dels för vattenkraftverket i dess helhet, dels 
för marken till ett sådant verk. Med mark avses tomtmark, övrig mark, 
fallrätt och markanläggning som hör till verket.
I en riktvärdeangivelse för vattenkraftverk skall värdet per kilowatt-
timme anges för ett kraftverk som har de produktionsförutsättningar som 
så nära som möjligt anknyter till vad som i genomsnitt gäller för el-
produktionen i landet. Ett sådant kraftverk kallas för normkraftverk.
Ett normkraftverk definieras närmare som ett kraftverk som 
- tagits i drift under år 1955,
- har en normalårsproduktion på 500 miljoner kilowattimmar,
- har en genomsnittlig utnyttjandetid på 5 000 timmar per år,
- saknar möjlighet till flerårsreglering och
- levererar sin produktion till stamnätet i inmatningspunkt Forsse-Hjälta.
Om ett kraftverk avviker från normkraftverket beträffande någon av de 
fem föreslagna värdefaktorerna, dvs. utnyttjandetid, flerårsreglering, be-
lägenhet, normalårsproduktion och ålder, kan det i riktvärdeangivelsen 
angivna värdet per kilowattimme behöva korrigeras innan det multip-
liceras med normalårsproduktionen.
I en riktvärdeangivelse skall värdet per kilowattimme anges för mark 
tillhörande ett normkraftverk. Värdet skall bestämmas med hänsyn till 
hur stor del av det för normkraftverket angivna värdet, som med ledning 
främst av kostnaderna att uppföra ett helt nytt kraftverk, kan anses belöpa 
på marken.
Riktvärdet för mark föreslås bli beräknat som produkten av kraftver-
kets normalårsproduktion i kilowattimmar och markens värde per kilo-
wattimme. Det senare värdet bestäms genom att det i riktvärdeangivelsen 
angivna värdet i kr/kWh korrigeras i de hänseenden som kraftverket av-
viker från normkraftverket. Samtliga de värdefaktorer som kan påverka 
det totala vattenkraftverkets värde i kr/kWh utom värdefaktorn ålder kan 
komma ifråga.
RSV anser att det finns skäl att också i fråga om värmekraftverken 
överväga att införa en ortsprisrelaterad avkastningsvärdering grundad på 
normalårsproduktionens värde av i princip motsvarande innehåll som nu 
föreslås för vattenkraftstaxeringen. Något förslag vad gäller värmekraft-
verken lämnas dock inte till denna taxering.
Regeringen delar RSV:s uppfattning att värderingsmodellen för vatten-
kraftverk bör ändras på sätt som föreslås i promemorian. Vad gäller 
värmekraftverken, som i dag värderas enligt en produktionskostnads-
metod, har RSV inte föreslagit någon ändring motsvarande den för 
vattenkraftverken. Svenska Fjärrvärmeföreningen anser att det finns an-
ledning att göra justeringar i den aktuella värderingsmodellen för värme-
kraftverk. Regeringen bedömer att ett införande av en helt ny värderings-
metod för värmekraftverk kräver ytterligare överväganden. Detta gäller 
även ändringar i den befintliga värderingsmodellen. Vidare omfattas 
frågan av Fastighetstaxeringsutredningens uppdrag och enligt regeringen 
bör utredningens förslag avvaktas innan lagstiftningsåtgärder vidtas på 
detta område. Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 2000 kommer 
värderingen av värmekraftverk därför i huvudsak att ske enligt samma 
principer som tidigare. 
Eftersom värmekraften bestäms utifrån en produktionskostnad finns 
regler om att jämkning kan ske både av värdena för vattenkraften och för 
värmekraften med hänsyn till lönsamheten för den totala elproduktionen i 
landet. Då den reviderade avkastningsmetoden kommer att återge den 
sammanlagda lönsamheten för den elproduktion som sker vid vatten-
kraftverken bör en sådan jämkning, på sätt RSV föreslagit, begränsas till 
värmekraftverken.
I de av RSV föreslagna reglerna för värderingen av kraftverken finns  
en bestämmelse om att aggregat tillhörande kondenskraftverk som har 
tagits ur drift inte skall åsättas något värde. RSV har motiverat detta 
ändringsförslag med att de kraftverk som inte varit i bruk under de 
senaste åren före taxeringsåret inte har åsatts något taxeringsvärde vid 
taxeringen. Detta har främst gällt kondenskraftverk. Värderingstekniskt 
har det åstadkommits genom att det beräknade riktvärdet justerats ned till 
noll. Som säreget förhållande har angetts att kraftverket varit avställt. 
RSV:s förslag innebär således att detta förfarande får lagstöd. Regeringen 
bedömer att denna ändring kan genomföras. Kraftverksföreningen har 
framfört synpunkten att den föreslagna regleringen bör omfatta alla slag 
av kraftproduktion. Regeringen anser att en sådan generell bestämmelse 
inte bör införas utan en närmare utredning av hur förhållandena vid drift-
stopp ser ut för olika typer av kraftverk. Regeringen är därför inte beredd 
att till den nu aktuella fastighetstaxeringen år 2000 utvidga den före-
slagna regleringen till att omfatta andra kraftverk än kondenskraftverk. 
Även när det gäller denna fråga bör Fastighetstaxeringsutredningens 
fortsatta arbete avvaktas.
Andels- och ersättningskraft
I 15 kap. 9 och 10 §§ FTL finns regler om värdering av andelskraft 
respektive ersättningskraft. Vid uppskattning av ett vattenkraftverks rikt-
värde bortses från andels- och ersättningskraften. En justering görs sedan 
av värdet på kraftverket som en form av justering för säregna för-
hållanden. Värdeminskning av kraftverk som lämnar andelskraft bestäms 
till så stor del av kraftverkets totala värde som svarar mot andelskraftens 
andel av den totala produktionen. Värdetillskottet för den fastighet som 
tar emot andelskraften tas upp med motsvarande belopp. Belastningen av 
skyldighet att leverera ersättningskraft dras i första hand av från det 
levererande kraftverkets markvärde och läggs till den mottagande fastig-
hetens markvärde. Värdet av leveransen beräknas i värde per kilowatt 
taxeringseffekt. Hänsyn tas vid beräkningen till leveransavtalets innehåll 
och till värdet av ersättningskraften för den mottagande fastigheten.
Reglerna om andels- och ersättningskraft föreslås av RSV ändrade i 
främst två avseenden. Dels förelås att mottagarens skyldighet att betala 
uttagskostnader blir avgörande för om reglerna för andelskraft eller 
ersättningskraft skall tillämpas, dels föreslås en möjlighet att beakta avtal 
om kraftleveranser även om de inte är av servitutsnatur.
Den första föreslagna ändringen medför att elleveranser för vilka mot-
tagaren skall betala uttagskostnader behandlas som andelskraft medan 
avtal som inte innebär att mottagaren betalar uttagskostnader behandlas 
som ersättningskraft. I samtliga fall där mottagarens taxeringsenhet ägs 
av företag som ägnar sig åt yrkesmässig distribution av elektrisk stark-
ström torde värdeavdraget respektive värdetillägget vara lika stora. 
Motivet är att erhålla en bättre överensstämmelse med det verkliga värdet 
av elleveranserna. 
Den ökade uppgiftsskyldighet som kan följa för kraftverksägarna synes 
vara begränsad. RSV utgår ifrån att kraftföretagen skall komma överens 
om de justeringar av andelskraft i procent och av ersättningskraft i kWh 
som ändringen kan medföra. Sådana överenskommelser anser RSV bör 
kunna godtas i normalfallet utan närmare utredning eftersom avdragen 
för levererande kraftverk överensstämmer med tillägget för mottagande 
kraftverk. Ändringen har således inte någon betydelse för storleken av 
det totalt åsatta taxeringsvärdet.
Den andra föreslagna ändringen föranleds av att det i viss utsträckning 
förkommer avtal om olika former av vattenreglering och elleveranser 
mellan ägare av kraftverk utan att avtalen kan ses som ett servitut, i vart 
fall inte i sin helhet. Enligt en grundläggande princip vid fastighets-
taxeringen får inte andra privaträttsliga förpliktelser beaktas än sådana 
som ingår i servitut eller liknande. Denna regel finns i 5 kap. 3 § FTL. I 
praktiken har sådana avtal dock beaktats i viss utsträckning. Enligt RSV 
får avtal av detta slag anses ha en sådan betydelse vid kraftverks-
taxeringen att de bör beaktas. RSV:s förslag har också utformats utifrån 
detta ställningstagande. 
Regeringen godtar den föreslagna justeringen av reglerna för värdering 
av andels- och ersättningskraft utom i ett avseende. Vad gäller möjlig-
heten att vid fastighetstaxeringen ta hänsyn till vissa privaträttsliga avtal 
anser regeringen att detta är en fråga av stor principiell vikt. Frågan om 
hur privaträttsliga avtal skall behandlas vid taxeringen är inte av betydel-
se enbart för elproduktionsenheterna utan också när när det gäller andra 
fastighetsslag, inte minst småhus. Enligt nuvarande bestämmelser är det 
som huvudregel inte möjligt att vid taxeringen beakta privaträttsliga 
förpliktelser. Detta ställningstagande kan sägas utgöra en väl etablerad 
fastighetstaxeringsrättslig princip. Å andra sidan har detta ställnings-
tagande ifrågasatts och det har i skilda sammanhang gjorts gällande att 
att reglerna bör ändras. Vad nu RSV föreslagit är i linje med detta.
Regeringen gör bedömningen att frågan om hur man skall ställa sig till 
de privaträttsliga avtalen vid taxeringen av fastigheter bör avgöras i ett 
annat och större sammanhang än som nu är fallet. RSV:s förslag tar 
visserligen sikte på ett begränsat område men ett genomförande skulle 
likväl innebära ett principiellt ställningstagande som enligt regeringens 
mening bör anstå. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att den 
aktuella frågeställningen behandlas av Fastighetstaxeringsutredningen 
anser regeringen att utredningens slutsatser bör avvaktas. Någon utvid-
gad möjlighet att beakta privaträttsliga avtal föreslås därför inte till den 
allmänna fastighetstaxeringen år 2000.
Systematiken i FTL
Reglerna i FTL bygger på en för all fast egendom likartad systematik. 
Den fasta egendomen indelas i taxeringsenheter som åsätts ett värde. För 
de olika delarna inom en taxeringsenhet som skall värderas för sig, s.k. 
värderingsenheter, skall för olika slag av egendom bestämmas riktvärden 
enligt reglerna i 8–15 kap. FTL om värderingsmodeller. De sammanlag-
da och i särskilt angivna fall justerade eller korrigerade värdena för en 
taxeringsenhet utgör dess basvärde. 
Värderingen av elproduktionsenheter regleras i 15 kap. FTL. Detta 
kapitel har en annorlunda systematik än den som har lagfästs i 8–14 kap. 
för andra slag av byggnader och mark. Skälet till detta kan enligt RSV 
vara att dessa regler tillkommit vid andra tidpunkter och efter annat lag-
stiftningsförarbete än övriga värderingsregler samt att problematiken vid 
värderingen av kraftverken har bedömts vara särskilt komplex. 
Enligt RSV:s mening finns det i dag inte anledning att behålla dessa 
skillnader i regelsystemet för värderingen mellan kraftverken och egen-
dom ingående i andra typer av taxeringsenheter. De grundläggande 
frågorna om byggnadstyper, taxeringsenheter och värderingsenheter samt 
värderingsgrund, värderingsmetoder, allmänna värderingsregler med rikt-
värden m.m. samt vissa speciella värderingsfrågor (t.ex. byggnad under 
uppförande) bör liksom för andra slag av egendom som skall fastighets-
taxeras i princip uttömmande regleras i 2–7 kap. FTL även för kraft-
verken. RSV föreslår därför en ny lagteknisk systematik för elproduk-
tionsenheterna som bl.a. innebär att dessa bryts ut från industrienheterna 
för att bilda en särskild typ av taxeringsenhet. En ny byggnadstyp - 
kraftverksbyggnad - föreslås införd.
Regeringen anser att FTL får en enklare och mer konsekvent uppbygg-
nad genom den föreslagna systematiska förändringen. Vad RSV före-
slagit i dessa hänseenden bör därför genomföras. Ändringarna medför att 
kapitel 15 i FTL får en ny utformning. Vidare föranleder förslagen änd-
ringar i 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 2–4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 7 §, 
6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 11 kap. 1 §, 12 kap. 1 §, 16 kap. 4 §, 
20 kap. 4 § samt en ny paragraf, 6 kap. 14 § FTL. Förslagen föranleder 
även vissa redaktionella följdändringar i 1, 3 och 4 §§ lagen (1984:1052) 
om statlig fastighetsskatt.
4.2 Taxeringen av hyreshus- och industrienheter
Regeringens förslag: Vid taxeringen av hyreshus och industribygg-
nader ändras definitionen av den s.k. normbyggnaden.
Promemorians förslag: RSV föreslår att vid taxering av hyreshus 
och industribyggnader skall den s.k. normbyggnaden vara uppförd det 
sjuttonde året före en allmän fastighetstaxering i stället för som nu två 
år före en sådan taxering. RSV:s förslag är i två hänseenden mer om-
fattande än regeringens. För det första föreslås att de industribygg-
nader som skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden av-
gränsas på ett nytt sätt. Förslaget innebär att bensinstationsbyggnader 
inte längre alltid skall värderas enligt denna metod. För det andra 
föreslås en bestämmelse om det ortsprismaterial som skall få använ-
das vid nivåläggningen för hyreshus och industribyggnader inom ett 
värdeområde om antalet köp inom området inte är tillräckligt. Vad 
som föreslagits är att ledning kan hämtas från sådana köp inom andra 
värdeområden där likartade förutsättningar för prisbildningen kan 
antas föreligga, t.ex. vad gäller hyresnivåer och direktavkastnings-
krav.
Remissinstanserna: Den föreslagna ändringen av den tidpunkt då  
normbyggnaden skall vara uppförd har tillstyrkts eller lämnats utan 
erinran av remissinstanserna. Sveriges Industriförbund, Fastighets-
taxeringsutredningen och Näringslivets nämnd för regelgranskning 
(NNR) anser att en ny avgränsning av de industribyggnader som skall 
värderas enligt produktionskostnadsmetoden bör utredas ytterligare av 
Fastighetstaxeringsutredningen. NNR saknar en problem- och konsek-
vensanalys samt anser att de särskilda krav och restriktioner som om-
gärdar bensinhanteringen talar för att bensinstationsbyggnader även i 
fortsättningen skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden. Fas-
tighetstaxeringsutredningen anser att förslaget kräver ytterligare över-
väganden och att en ändring inte bör göras förrän utredningen har 
gjort en mer samlad bedömning av när avkastnings- respektive pro-
duktionskostnadsmetoden skall användas. Sveriges Fastighetsägare-
förbund, Sveriges Industriförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Riks-
byggen,  Fastighetstaxeringsutredningen och HSB Riksförbund anser 
att en bestämmelse om vilket ortsprismaterial som skall få användas 
vid nivåläggningen för hyreshus och industribyggander bör hanteras 
inom ramen för Fastighetstaxeringsutredningens arbete. Fastighets-
taxeringsutredningen påpekar bl.a. att lagändringar såväl vad gäller 
möjligheten att utnyttja ortsprismaterial från andra värdeområden som 
hur de olika värderingsmetoderna skall definieras diskuteras inom ut-
redningen. Hyresgästernas Riksförbund ifrågasätter hyresnivån och 
direktavkastningskrav som parametrar för att hitta värdeområden med 
jämförbara förutsättningar. SBC kan acceptera förslaget under förut-
sättning att det kombineras med en särskild möjlighet till rättelse. 
Lantmäteriverket är positivt till de föreslagna ändringarna. Svenska 
Kommunförbundet tillstyrker förslagen. 
Skälen för regeringens förslag: En av utgångspunkterna för värder-
ingen är den s.k. normbyggnaden. Denna anges för hyreshus i 9 kap. 2 § 
och för industribyggnader som värderas enligt avkastningsmetoden i 
11 kap. 3 § FTL, såvitt nu är av intresse,  som en byggnad uppförd under 
andra året före taxeringsåret. Enligt RSV bör normbyggnaden i ålders-
hänseende anknyta bättre till byggnadsbeståndets genomsnittliga ålder. 
Det föreslås därför att normbyggnaden skall ha uppförts under det 
sjuttonde året före det år då allmän fastighetstaxering sker. Motsvarande 
ändring har redan skett beträffande småhusen inför denna allmänna 
fastighetstaxeringen av småhus år 1996 och en likartad ändring föreslås i 
avsnitt 4.1.2 beträffande vattenkraftverken genom de s.k. normkraft-
verken. Remissinstanserna har inte invänt mot förslaget. Mot denna bak-
grund instämmer regeringen i RSV:s förslag.
Industribyggnad och övrig byggnad skall enligt huvudprincipen i 
11 kap. 1 § FTL värderas enligt avkastningsmetoden. I vissa fall skall 
värderingen i stället göras enligt produktionskostnadsmetoden. Detta 
gäller byggnader som har endast begränsad användbarhet för annat ända-
mål än för det som de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensin-
stationsbyggnader, andra byggnader med olämplig utformning för normal 
industriproduktion samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av 
hus. Enligt RSV har utvecklingen medfört att delar av främst kommer-
siella och produktionsinriktade byggnader inrättas och används för olika 
ändamål. Detta gäller i hög grad bensinstationer som numera ofta är in-
rättade och används för annat ändamål än bensinförsäljning, t.ex. res-
taurang, livsmedelsförsäljning, försäljning av biltillbehör, m.m. RSV 
anser därför att bensinstationer inte bör ingå i uppräkningen i 11 kap. 1 § 
av byggnader som skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden.
Under förberedelsearbete, provvärdering och taxering vid flera allmän-
na fastighetstaxeringar har enligt RSV i åtskilliga fall framkommit behov 
av att utnyttja ortsprismaterial och nivåläggning för visst slag av egen-
dom inom likartade värdeområden. RSV föreslår därför inför taxeringen 
av hyreshus- och industrienheter en bestämmelse där det föreskrivs att i 
de fall köp av hyreshus och industribyggnader saknas eller är för fåtaliga 
för att värdenivån inom värdeområdet med säkerhet skall kunna bestäm-
mas, skall ledning kunna hämtas från sådana köp inom andra värde-
områden. Det skall dock kunna antas att likartade förutsättningar för 
prisbildningen föreligger i dessa områden, t.ex. vad gäller hyresnivåer 
och direktavkastningskrav.
Enligt regeringens mening berör såväl förslaget om en ny avgränsning 
av de industribyggnader som skall värderas enligt produktionskostnads-
metoden som förslaget om vilket ortsprismaterial som skall få användas 
vid nivåläggningen för hyreshus och industribyggnader grundläggande  
frågeställningar inom fastighetstaxeringen. Regeringen anser att dessa 
frågor bör behandlas vid en mer övergripande genomgång av fastighets-
taxeringsreglerna än vad som nu är aktuellt. Fastighetstaxeringsutred-
ningens arbete i dessa delar bör avvaktas. Regeringen lämnar således inte 
några förslag till den allmänna fastighetstaxeringen år 2000.
Förslaget om den tidpunkt då den s.k. normbyggnaden skall vara  upp-
förd föranleder ändringar i 9 kap. 2 § och 11 kap. 3 § FTL.
4.3 Administrativa frågor m.m.
Regeringens förslag: De grundläggande besluten om allmän fastig-
hetstaxering skall i fortsättningen fattas genom automatisk databe-
handling. 
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna Svenska Kommunförbundet tillstyrker förslaget. 
Fastighetstaxeringsutredningen anser att förslaget kräver ytterligare 
överväganden. Övriga instanser, däribland Datainspektionen, har lämnat 
förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Vid den allmänna fastighetstaxering-
en tillställs fastighetsägaren enligt 18 kap. 1 och 4 §§ FTL ett förslag till 
fastighetstaxering grundat på av skattemyndigheten kända uppgifter om 
sådana förhållanden som behövs för taxeringen. Det innehåller förslag till 
basvärde, delvärden m.m. Härefter kan en skriftväxling följa mellan fas-
tighetsägaren och skattemyndigheten, särskilt i de fall fastighetsägaren 
vill ändra de uppgifter som myndigheten tagit in i sitt förslag.
Den 15 juni under taxeringsåret skall skattemyndigheten enligt 20 kap. 
2 § FTL senast meddela grundläggande beslut för fastigheterna i länet. 
Enligt RSV:s bedömning bestäms taxeringarna enligt de ursprungliga 
förslagen i den helt övervägande majoriteten av besluten eller, då på-
pekanden lämnats, i enlighet med dessa.
För den årliga inkomsttaxeringens del gäller enligt 4 kap. 2 a § taxer-
ingslagen (1990:324) fr.o.m. 1995 års taxering att skattemyndigheten får 
fatta grundläggande beslut om årlig taxering genom automatisk data-
behandling under förutsättning att skälen för besluten får utelämnas 
enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223). Den sist-
nämnda bestämmelsen omfattar de fall då beslutet inte går part emot eller 
om det av annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om 
skälen.
Med hänsyn till den masshantering som den allmänna fastighets-
taxeringen utgör finns det enligt RSV utifrån rationalitets-, förenklings- 
och tidbesparingsaspekter starka skäl att införa samma bestämmelser för 
de grundläggande besluten vid den allmänna fastighetstaxeringen som för 
den årliga inkomsttaxeringens del.
 Regeringen delar RSV:s bedömning att användandet av automatisk 
databehandling bör medföra avsevärda fördelar. Metoden tillämpas redan 
vid inkomsttaxeringen. Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan 
erinran. Enligt regeringen talar därmed övervägande skäl för att införa en 
bestämmelse för de grundläggande besluten vid den allmänna fastighets-
taxeringen som finns i 4 kap. 2 a § taxeringslagen (1990:324) för den 
årliga inkomsttaxeringens del. Bestämmelsen för fastighetstaxeringen 
kan tas in i en ny paragraf 2 a § i 20 kap. FTL. Dataregistreringen utgör 
då beslutsdokumentation för grundbesluten utom då särskilt besluts-
dokument upprättats.
Med anledning av den nya pensionslagstiftningen som infördes år 1998 
förelås en justering i 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pen-
sionskostnader. En justering föreslås även i punkt 6 av anvisningarna till 
46 § kommunalskattelagen (1928:370). Dessa ändringar motiveras i 
författningskommentaren.
5 Ekonomiska effekter 
Enligt RSV innebär förslaget att det totala taxeringsvärdet för elpro-
duktionsenheter inte kommer att påverkas utöver den normala nivå-
justering som sker i samband med en allmän fastighetstaxering. Med 
denna utgångspunkt bedöms förslaget inte ha några budgetekonomiska 
konsekvenser.
6 Författningskommentar
6.1 Förslaget till lag om ändring i 
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
1 kap.
7 och 9 §§ 
Ändringarna i paragraferna är följdändringar med anledning av den 
nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter, se 4 kap. 
5 §. 
2 kap.
3 och 4 §§
Ändringarna i paragraferna är följdändringar med anledning av den 
nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter, se 2 kap. 
2 § i förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i 
fastighetstaxeringslagen (1979:1152). 
4 kap.
5 §
För att åstadkomma samstämmighet med övrig indelning av egendom i 
taxeringsenhetstyper görs elproduktionsenheterna till en särskild typ av 
taxeringsenhet. Detta regleras i en ny punkt 7 i första stycket av denna 
paragraf. Den nya taxeringsenheten omfattar kraftverksbyggnad, tomt-
mark till kraftverksbyggnad och fallrätt. Även taxeringsenheter vilkas 
värde till övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft 
skall utgöra elproduktionsenheter. 
10 §
För närvarande finns regler i 4 kap. 10 § om taxeringsenhetsindelning-
en av regleringsanläggningar. Ytterligare en indelningsregel införs i ett 
nytt andra stycke.  Den innebär att inom en och samma elproduktionsen-
het får ingå kraftverksbyggnad, mark eller markanläggning av endast ett 
av följande slag av kraftverk: vattenkraftverk, kärnkraftverk, kraftvärme-
verk, kondenskraftverk, gasturbin eller vindkraftverk. 
Ändringen i sista stycket är ett förtydligande.
5 kap.
7 §
Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya 
lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter, se 4 kap. 5 §. 
Fallrätter ingår i vattenkraftverk och hänförs till marken på sådant verk. 
Värde av fallrätt redovisas i delvärdet markvärde.
6 kap.
13 §
Paragrafen reglerar indelningen i värderingsenheter för vattenkraft-
verk. Hänvisningen i paragrafen till 15 kap. är därmed obehövlig och tas 
bort. 
I första stycket anges att på en elproduktionsenhet som utgörs av ett 
vattenkraftverk, dvs. en kraftverksanläggning för elproduktion med 
vattenkraft, skall vattenkraftverket i sin helhet – vilket inkluderar samt-
liga byggnader och markanläggningar samt marken för ett sådant verk – 
utgöra en värderingsenhet. I en sådan värderingsenhet skall också ingå 
till vattenkraftverket hörande andelar i regleringsanläggningar.
I andra stycket anges att tomtmarken till ett vattenkraftverk skall 
utgöra en värderingsenhet tillsammans med övrig mark och markanlägg-
ningar. Vidare skall fallrätt ingå i värderingsenheten liksom andelar i 
regleringsanläggningar till den del de avser markanläggning.
14 §
Paragrafen reglerar indelningen i värderingsenheter för värmekraft-
verk.
 
7 kap.
3 §
Som en följd av regleringen av värdefaktorerna vid kraftverksvärder-
ingen i 15 kap. anges i 7 kap. 3 § tredje stycket i en ny punkt 5 bland de 
värdefaktorer som inte skall indelas i klasser även normalårsproduktion, 
utnyttjandetid, flerårsreglering och ålder för vattenkraftverk samt effekt 
för värmekraftverk. Vidare görs en redaktionell ändring av punkt 3 som 
uttryckligen skall avse industrienhet.
15 §
Ändringen i paragrafen är en följdändring med anledning av den nya 
lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter. 
16 §
Två nya punkter införs i paragrafen. I punkt 5 anges att för aggregat 
tillhörande kondenskraftverk som inte varit i drift under året före 
taxeringsåret skall inte bestämmas något värde. Detsamma skall gälla om 
sådant aggregat varaktigt tagits ur drift. Ändringen har motiverats i av-
snitt 4.1.2. I punkt 6 anges att inte heller outbyggda fallrätter skall åsättas 
något värde om tillstånd till utbyggnad saknas.
9 kap.
2 §
Ändringen har motiverats i avsnitt 4.2.
11 kap.
1 §
Andra stycket är obehövligt med den nya lagtekniska systematiken i 
fråga om elproduktionsenheter, se 2 kap. 2 § i förslaget till lag om 
ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152).
3 §
Ändringen har motiverats i avsnitt 4.2.
12 kap.
1 §
En erinran om att regler om värdering av tomtmark på elproduktions-
enhet i fortsättningen finns i 15 kap. tas in i denna paragraf. 
15 kap.
Reglerna i 1-10 §§ om vatten- och värmekraftverken får en ändrad 
systematik. Kapitlets rubrik ändras med anledning av den nya lagtekniska 
systematiken i fråga om elproduktionsenheter. De nuvarande underrub-
rikerna i kapitlet utom rubriken Allmänt närmast före 1 § utgår. Under 
rubriken Allmänt regleras vad som ingår i vattenkraftverk respektive 
värmekraftverk liksom vad som i kapitlet avses med mark. Efter en 
underrubrik betecknad Vattenkraftverk regleras värderingen av dessa 
kraftverk i 2–7 §§. För värmekraftverken finns motsvarande värderings-
regler i 10–15 §§ efter en underrubrik, betecknad Värmekraftverk. Regler 
om andels- och ersättningskraft tas in i 8 och 9 §§ utan särskild under-
rubrik i det avsnitt i kapitlet som gäller värderingen av vattenkraftverk.
1 §
I första och andra styckena preciseras de huvudgrupper som i dag 
värderas enligt regler i 15 kap. nämligen vattenkraftverk och värmekraft-
verk.
I  tredje stycket anges vad som avses med mark i 15 kap. 
2 §
I paragrafen slås fast att riktvärdet för det totala vattenkraftverket, 
vilket således bestäms först, skall utgöra värdet av en värderingsenhet 
avseende sådan egendom. Därefter anges att riktvärdet för mark till ett 
vattenkraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet sådan egendom 
och att riktvärdet för kraftverksbyggnader tillhörande vattenkraftverk 
utgör skillnaden mellan riktvärdena för vattenkraftverket och för mark 
tillhörande verket.
Av fjärde stycket framgår att riktvärde för egendom tillhörande vatten-
kraftverk skall bestämmas utan att andels- och ersättningskraft beaktas.
3 §
Värdet av normenheten utgör utgångspunkten för värderelationerna i 
skilda värdetabeller o.d. Normenheten för vattenkraftverk betecknas 
normkraftverk och beskrivs i denna paragraf. Normkraftverket skall vara 
ett kraftverk som har tagits i drift under 1955 och som har en normal-
årsproduktion på 500 miljoner kilowatttimmar. I en riktvärdeangivelse 
skall värde per kilowatttimme anges såväl för vattenkraftverket som för 
marken. Vidare föreskrivs att normkraftverket skall ha en utnyttjandetid 
på 5 000 timmar per år, sakna möjlighet till flerårsreglering och leverera 
sin produktion i inmatningspunkt Forsse-Hjälta.
Värdena i en riktvärdeangivelse för vattenkraftverk och mark bör – lik-
som gäller för andra byggnadstyper och ägoslag – få anges endast med 
värden i värdeserie som fastställs i FTF eller av RSV (jfr. 7 kap. 7 §).
4 §
I denna pragraf regleras de riktvärdegrundande värdefaktorerna för att 
bestämma riktvärdet för ett vattenkraftverk. För vattenkraftverken är 
värdefaktorerna normalårsproduktion, utnyttjandetid, flerårsreglering, 
belägenhet och ålder. 
5 §
Av denna paragraf framgår att för marken till ett vattenkraftverk skall 
samma värdefaktorer som för kraftverket gälla med undantag för ålder. 
6 §
Utgångspunkten för värderingen av vattenkraftverken skall vara det 
värde per kilowattimme som anges i riktvärdeangivelsen för normkraft-
verket. Detta värde skall bestämmas utifrån kraftverkets lönsamhet. 
Priser vid köp av likartade vattenkraftverk eller delar därav skall beaktas 
vid värderingen. Detta framgår av första stycket.
För marken tillhörande ett vattenkraftverk skall enligt andra stycket 
utgångspunkten för värderingen vara hur stor del av det för normkraft-
verket angivna värdet som med ledning av främst kostnaderna för att 
uppföra ett helt nytt kraftverk kan anses belöpa på marken.
7 §
Regler om beräkningsgången för riktvärdet för ett vattenkraftverk och 
marken till ett sådant verk finns i denna paragraf.
För ett vattenkraftverk utgör enligt första stycket riktvärdet produkten 
av verkets normalproduktion i kilowattimmar och det i riktvärdeangivel-
sen angivna värdet per kilowattimme korrigerat med hänsyn till avvikelse 
från normkraftverket.
För marken föreskrivs i andra stycket  att riktvärdet utgör produkten av 
kraftverkets normalproduktion i kilowattimmar och det i riktvärdean-
givelsen för mark angivna värdet per kilowattimme korrigerat i enlighet 
med vad som anges för vattenkraftverket i dess helhet, utom såvitt gäller 
värdefaktorn ålder.
8 §
I denna paragraf behandlas värdet av andels- och ersättningskraft för 
vilka mottagaren helt eller i allt väsentligt skall betala sin andel av uttags-
kostnaderna. 
9 §
I paragrafen regleras värdet av andels- och ersättningskraft för vilka 
mottagaren inte eller endast till begränsad omfattning betalar uttagskost-
nader.
10 §
Utgångspunkt för bestämningen av riktvärdena för värmekraftverken 
skall liksom hittills vara dels värdet av ett nybyggt sådant verk, dels de 
värdefaktorer som skall beaktas vid riktvärdebestämningen. Med hänsyn 
till de skilda värderingsmetoderna som skall gälla för vattenkraftverken 
och för värmekraftverken skall inte något riktvärde beräknas för det 
totala värmekraftverket. I stället föreskrivs i denna paragraf att riktvärdet 
för marken till ett värmekraftverk skall utgöra värdet av en värderings-
enhet sådan mark och att riktvärdet för en kraftverksbyggnad till ett 
sådant kraftverk skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende 
sådan byggnad.
11 §
I paragrafen anges vad som skall ingå i riktvärdeangivelsen för värme-
kraftverken. Detta är värden per kilowatt installerad effekt för de olika 
slagen av värmekraftverk. 
12 §
Vad gäller de värdefaktorer som  tillämpas vid bestämning av riktvärde 
för värmekraftverk skall enligt nuvarande regler i 15 kap. riktvärdet 
bestämmas för skilda typer av kraftverk. I 1 kap. 26 § FTF anges i fråga 
om värmekraftverken att skillnad skall göras vid värderingen av 
kärnkraftverk, kondenskraftverk, kraftvärmeverk, gasturbiner och vind-
kraftverk. I denna paragraf föreskrivs att olika kraftverkstyper skall ut-
göra klasser av värdefaktorn typ av värmekraftverk. De klasser som 
uppkommer är således kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk, 
gasturbiner och vindkraftverk.
Avgörande för värderingen är vidare kraftverkets effekt. Effekten 
föreslås därför vara en av de riktvärdegrundande värdefaktorerna. Med 
effekt avses aggregatets installerade effekt i kilowatt.
13 §
Riktvärdeangivelsen kan innehålla skilda värden per kilowatt instal-
lerad effekt för de olika slagen av värmekraftverk dvs. de olika klasserna 
av värdefaktorn typ av värmekraftverk. De värden per kilowatt instal-
lerad effekt som skall tas in i riktvärdeangivelsen och som skall avse ett 
nybyggt värmekraftverk skall  bestämmas med utgångspunkt i de återan-
skaffningskostnader som gäller för de olika slagen av värmekraftverk. 
Vidare skall dessa värden jämkas med hänsyn till lönsamheten för den 
totala elproduktionen i landet. Detta regleras i denna paragraf. 
14 §
Värdet av ett nybyggt värmekraftverk bestäms enligt nuvarande regler 
i 15 kap. 5 och 6 §§ som produkten av kraftverkets installerade effekt och 
värdet av installerad effekt för skilda typer av kraftverk. Motsvarande 
regler förs in i denna paragraf. 
15 §
Då det gäller beräkningen av värdena på mark och byggnader finns i 
nuvarande 15 kap. 11 § en regel om fördelning av det beräknade totala 
värdet av kraftverket på mark och byggnader. Enligt denna bestämmelse 
skall det totala värdet av kraftverket i nybyggt skick fördelas med 2 % på 
marken och 98 % på byggnaderna. Det värde som belöper på bygg-
naderna minskas därefter genom tillämpning av en nedskrivningsfaktor.
Motsvarande bestämmelse förs in i denna paragraf vari anges beräk-
ningen av riktvärde för dels mark, dels kraftverksbyggnad på värmekraft-
verk. Till skillnad mot gällande regler fördelas kraftverkets värde i ny-
byggt skick på marken med 1,5 % och på kraftverksbyggnaderna med 
73,5 %. För kraftverksbyggnaderna skall i riktvärdet liksom hittills 
värdeminskning beaktas genom tillämpning av en nedskrivningsfaktor. 
16 kap.
4 §
Ändringen i paragrafen innebär att ytterligare en ny grund för ny-
taxering införs. Ny taxering skall ske om en taxeringsenhets värde ökat 
eller minskat på sätt föreskrivs i paragrafen genom att driftsförhållandena 
ändrats för kondenskraftverk (jfr. 7 kap. 16 §).
20 kap.
2 a §
Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 4.3.
4 § 
Det nuvarande innehållet i punkt 6 kan utgå med hänsyn till den nya 
värderingsmodellen för kraftverken. Utnyttjandetid, regleringsmöjlighet 
och belägenhet utgör sådana värderingsfaktorer som omfattas av punkt 4 
i paragrafen. Nuvarande punkt 7 betecknas punkt 6.
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om 
statlig fastighetsskatt
1, 3 och 4 §§
Ändringarna i paragraferna är följdändringar med anledning av den 
nya lagtekniska systematiken i fråga om elproduktionsenheter.
6.3 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 
(1928:370)
Anvisning till 46 §
Punkt 6
Ändringen i anvisningspunkten är en justering av styckeindelningen.   
6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om 
särskild löneskatt på pensionskostnader
3 §
Ändringen i paragrafen är en justering av en felaktigt utformad hänvis-
ning.
6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:000) om 
ändring av fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 
2 kap.
 2 §
En ny byggnadstyp införs, kraftverksbyggnad. Byggnad ingående i 
kraftverk har tidigare räknats till byggnadstypen industribyggnad och om 
så inte har varit fallet till övrig byggnad. Den nya byggnadstypen bryts 
således ut från begreppet industribyggnad. Därmed måste ett undantag 
göras i definitionen av industribyggnad. Självfallet anses inte en bostads-
byggnad som byggnad för produktionen av elektrisk starkström.
Sammanfattningen i promemorian Ändringar i 
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) inför den 
allmänna fastighetstaxeringen år 2000 
Allmän fastighetstaxering (AFT) av hyreshus och industrienheter samt 
specialenheter skall ske år 2000 (AFT00). Senast sådan taxering ägde 
rum var 1994. I denna PM föreslår RSV ändringar i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152, FTL) avseende främst reglerna i 15 kap. om vär-
deringen av elproduktionsenheter.
Värdering av industrier, hyreshus och specialenheter
Resultatet av 1994 års AFT av industrier och hyreshus har bedömts i allt 
väsentligt vara godtagbart. RSV föreslår därför endast några smärre 
ändringar avseende den egentliga industrivärderingen. Dessa avser av-
gränsningen i fråga om de industribyggnader som enligt 11 kap. skall 
värderas enligt produktionskostnadsmetoden. I fråga om taxeringen av 
hyreshus liksom för industribyggnader föreslås att normbyggnaden med 
hänsyn till tillämpningen av ortsprismaterialet skall vara uppfört 
sjuttonde året före en allmän fastighetstaxering i stället för som nu två år 
före en sådan taxering. Vidare föreslås en klarläggande regel om det 
ortsprismaterial som skall få användas vid nivåläggningen för hyreshus 
och industribyggnader inom ett värdeområde då antalet köp inom om-
rådet inte är tillräckligt. Motsvarande regel finns idag beträffande tomt-
marken. För specialenheter föreslås inte några lagändringar.
Värdering av elproduktionsenheter
Efter 1994 års AFT har elmarknaden avreglerats och en ny ellagstiftning 
trätt i kraft den 1 januari 1996 (SFS 1994:617, 1995:1138 m.fl.). 
Därigenom har ändrade förutsättningar för värderingen av elproduktions-
enheterna uppkommit. De huvudsakliga slag av elproduktionsenheter 
som förekommer är dels vattenkraftverk med regleringsdammar, dels 
värmekraftverk m.m. Till det sistnämnda slaget av kraftverk räknas vid 
taxeringen kärnkraftverk, kraftvärmeverk, kondenskraftverk, gasturbiner 
och vindkraftverk.
För såväl vattenkraftverk som värmekraftverk utgör i dag installerad 
effekt den grundläggande värdefaktorn. För vattenkraftverken korrigeras 
den installerade effekten, i FTL betecknad utbyggd effekt, med hänsyn 
till utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet och benämns där-
efter taxerad effekt. Den för vattenkraftverken tillämpade metoden kan 
betecknas som en ortsprisrelaterad avkastningsmetod och den för värme-
kraftverken tillämpade metoden är en renodlad produktionskostnads-
metod. RSV och verkets expertgrupp för elproduktionsenheter är ense 
om att man efter avregleringen av elmarknaden för vattenkraften bör 
ändra den ortsprisrelaterade avkastningsmetoden så att den utgår från 
kraftverkets normalårsproduktion och beaktar utnyttjandetiden, fler-
årsreglering, belägenhet och ålder. Vidare bör uppdelningen av kraft-
verkens totalvärden på byggnadsvärden och markvärden ses över och 
inte göras direkt beroende av verkens återanskaffningskostnader, bedöm-
da med utgångspunkt i historiska byggnadskostnader.
 De grundläggande reglerna för en sådan värdering av vattenkraftverken 
med andels och ersättningskraft m.m., anpassade till systematiken i öv-
riga delar av FTL, föreslås bli intagna i 15 kap. FTL. Liksom för andra 
byggnadstyper och ägoslag föreslås att den närmare utformningen av vär-
deringsreglerna för kraftverken, sedan förberedelsearbetet för taxeringen 
framskridit ytterligare, regleras i fastighetstaxeringsförordningen 
(1993:1199, FTL).
Då det gäller att införa motsvarande ändringar av värderingsreglerna för 
värmekraftverken, vilket enligt RSV:s mening varit lämpligt i vart fall 
vad gäller kärnkraften, har representanter för kraftverksintressenterna i 
RSV:s expertgrupp emellertid främst med hänsyn till tidsaspekten för 
dels förberedelserna och provvärderingen av den nya värderingsmodell-
en, dels lagstiftningsarbetet ansett att ytterligare utredningar bör göras.
RSV framlägger mot bakgrund av bland annat kraftverksintressenternas 
önskemål inte för närvarande något förslag om en avkastningsbaserad 
värderingsmetod för värmekraftverken. Ändringar föreslås dock även av 
reglerna för dessa kraftverk i fråga om en anpassning till systematiken i 
FTL och en förenkling av regleringen.
I samband med de ändringar som föreslås av värderingen av kraftverken 
bör enligt RSV:s mening elproduktionsenheterna brytas ut från industri-
enheterna och utgöra en särskild taxeringsenhetstyp. Det sker enklast om 
också en ny byggnadstyp införs, betecknad kraftverksbyggnad, och 
omfattningen regleras av vad som skall ingå i taxeringsenhet och 
värderingsenhet med egendom som tillhör kraftverk.
Administrativa frågor
Beslutshanteringen vid fastighetstaxeringen är omfattande. För att 
förenkla och rationalisera denna verksamhet föreslås att de grundläg-
gande besluten om allmän fastighetstaxering skall – såsom gäller för 
texeringen i övrigt – fr.o.m. AFT00 fattas genom automatisk data-
behandling och att särskild beslutshandling behöver upprättas endast vid 
avvikelse, som skall motiveras särskilt.
Lagförslagen i promemorian Ändringar i 
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) inför den 
allmänna fastighetstaxeringen år 2000
Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 7 och 9 §§ skall upphöra att 
gälla,
dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 2–4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 3, 7 
och 8 §§, 6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 9 kap. 2 §, 11 kap. 1 och 
3 §§, 12 kap. 1 §, 15 kap. 1–11 §§, 16 kap. 4 §, 20 kap. 4 § samt rubrik-
erna närmast före 15 kap. och 15 kap. 2 och 11 §§ skall ha följande lydel-
se,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 kap. 14 §, 15 kap. 
12–16 §§ och 20 kap. 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
7 §
Allmän fastighetstaxering skall ske vartannat år enligt bestämmelserna 
i 2–5 kap. och i följande ordning.
År 1988 och därefter vart sjätte 
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter inklusive elproduk-
tionsenheter och specialenheter.
År 1988 och därefter vart sjätte 
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter, elproduktionsenheter 
och specialenheter.
År 1990 och därefter vart sjätte år småhusenheter samt
år 1992 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter.
Bestämmelserna om förfarandet vid allmän fastighetstaxering finns i 
17–24 kap.
9 §
Omräkning skall ske årligen för 
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter 
enligt bestämmelserna i 16A kap.
Omräkning skall ske årligen för 
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter 
och elproduktionsenheter enligt 
bestämmelserna i 16A kap.
Bestämmelser om förfarandet vid omräkning finns i 33–38 kap.
2 kap.
2 §
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.
Småhus
Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två 
familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus 
såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst 
tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om 
byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark, 
skogsmark eller skogsimpediment.
Hyreshus
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer 
eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. 
Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till 
hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra 
hyreshus.
Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är 
inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om 
den ingår i lantbruksenhet.
Ekonomi- 
byggnad
Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och 
som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, 
loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.
Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk 
eller skogsbruk.
Kraftverks-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för kommer-
siell produktion av 
elektrisk starkström. 
Även byggnad för 
vattenreglering, för 
lagring av bränsle 
och annan byggnad 
för produktionen ut-
gör kraftverksbygg-
nad, dock ej bostads-
byggnad.
Industri-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell 
verksamhet.
Industri- 
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell 
verksamhet och som 
inte utgör kraftverks-
byggnad.
Special-
byggnad
Med specialbyggnad avses
Försvars-
byggnad
Byggnad som används för försvars-
ändamål eller ekonomisk försvars-
beredskap, om byggnaden inte är en 
fristående industriell anläggning. Även 
mässbyggnad skall utgöra försvars-
byggnad.
Kommunika-
tionsbyggnad
Garage, hangar, lokstall, terminal, sta-
tionsbyggnad, expeditionsbyggnad, 
vänthall, godsmagasin, reparations-
verkstad och liknande, om byggnaden 
används för allmänna kommunikations-
ändamål.
Byggnad som används i Statens järn-
vägars, Luftfartsverkets, Banverkets, 
Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveri-
ges Radio Aktiebolags, Sveriges Tele-
vision Aktiebolags och Sveriges Ut-
bildningsradio Aktiebolags verksamhet.
Distributions- 
byggnad
Byggnad som ingår i överförings- eller 
distributionsnätet för gas, värme, elek-
tricitet eller vatten.
Värmecentral
Byggnad för produktion och distri-
bution av varmvatten för uppvärmning, 
dock ej sådan anläggning som även är 
inrättad för produktion av elektrisk 
starkström för yrkesmässig distribution.
Renings-
anläggning
Vattenverk, avloppsreningsverk, an-
läggning för förvaring av radioaktivt 
avfall, sopstation och liknande samt 
pumpstation som hör till sådan an-
läggning.
Vårdbyggnad
Byggnad som används för sjukvård, 
nykterhetsvård, narkomanvård, barna-
vård, kriminalvård, arbetsvård, åld-
ringsvård eller omsorg om psykiskt 
utvecklingsstörda. Annan byggnad än 
som nu har nämnts skall utgöra vård-
byggnad, om den används som hem åt 
personer som behöver institutionell 
vård eller tillsyn.
Bad-, sport- 
och idrotts-
anläggning
Byggnad som används för bad, sport, 
idrott och liknande, om allmänheten har 
tillträde till anläggningen.
Skolbyggnad
Byggnad som används för under-
visning eller forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med statsbidrag 
och
skola vars undervisning står under 
statlig tillsyn.
Byggnad som används som elevhem 
eller skolhem för elever vid sådana 
skolor.
Kulturbyggnad
Byggnad som används för kulturellt 
ändamål såsom teater, biograf, museum 
och liknande.
Ecklesiastik-
byggnad
Kyrka eller annan byggnad som an-
vänds för religiös verksamhet.
Prästgård som avses i 41 kap. kyrko-
lagen (1992:300).
Bårhus, krematorium och byggnad som 
används för skötsel av begravnings-
plats.
Allmän 
byggnad
Byggnad som tillhör staten, kommun 
eller annan menighet och som används 
för allmän styrelse, förvaltning, rätts-
vård, ordning eller säkerhet samt 
fritidsgård och byggnad med likartad 
användning. Som allmän byggnad skall 
inte anses byggnad som används för 
statens affärsdrivande verksamhet.
Övrig byggnad
Byggnad som inte skall utgöra någon 
av de tidigare nämnda byggnadstyper-
na.
3 §
Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som 
byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till 
övervägande del används på.
Byggnad, som kan indelas både 
som småhus, hyreshus, industri-
byggnad eller övrig byggnad och 
som specialbyggnad, skall indelas 
som specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både 
som småhus, hyreshus, kraft-
verksbyggnad, industribyggnad 
eller övrig byggnad och som 
specialbyggnad, skall indelas som 
specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomi-
byggnad, skall indelas som ekonomibyggnad.
4 §
Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är 
vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte 
påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) 
eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle 
uppgå till 50 000 kronor.
Tomtmark
Mark som upptas av 
småhus, hyreshus, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad samt 
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats, 
kommunikations-
utrymme m.m., som 
ligger i anslutning till 
sådan byggnad.
Mark till fastighet, 
som är bebyggd med 
småhus, hyreshus, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad, skall i 
sin helhet utgöra 
tomtmark, om fastig-
heten ligger i ett 
ägoskifte och har en 
total areal som inte 
överstiger två hektar. 
Detta skall dock ej 
gälla om fastighetens 
mark till någon del 
skall taxeras tillsam-
mans med annan 
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.
Tomtmark
Mark som upptas av 
småhus, hyreshus, 
kraftverksbyggnad, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad samt 
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats, 
kommunikationsut-
rymme m.m., som 
ligger i anslutning till 
sådan byggnad.
Mark till fastighet, 
som är bebyggd med 
småhus, hyreshus, 
kraftverksbyggnad, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad, skall i 
sin helhet utgöra 
tomtmark, om fas-
tigheten ligger i ett 
ägoskifte och har en 
total areal som inte 
överstiger två hektar. 
Detta skall dock ej 
gälla om fastighetens 
mark till någon del 
skall taxeras tillsam-
mans med annan 
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.
Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till 
obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål 
under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre 
tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det 
är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall 
obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken 
enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande 
och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genom-
föras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller 
tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygg-
lagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i 
andra stycket.
Täktmark
Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 18 § natur-
vårdslagen (1964:822) eller vattenlagen (1983:291). Med 
täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. Byggnad på 
täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken 
indelas som täktmark.
Åkermark
Mark som används eller lämpligen kan användas till 
växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.
Betesmark
Mark som används eller lämpligen kan användas till bete 
men inte lämplig att plöjas.
Skogsmark
Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i 
väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark 
där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt 
eller mot att fjällgränsen flyttas ned. Mark som ligger helt 
eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som 
skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte 
bör tas i anspråk för virkesproduktion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den 
enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i 
genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.
Skogsim-
pediment
Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro-
duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har 
förutsättningar att bära skog.
Övrig mark
Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda 
ägoslagen.
4 kap.
5 §
Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av 
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, 
och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader, 
vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri 
(industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark 
(industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogs-
impediment (lantbruksenhet)
7. kraftverksbyggnad, tomtmark 
till kraftverksbyggnad och fallrätt 
samt taxeringsenhet vars värde till 
övervägande del utgörs av rätt till 
andels- eller ersättningskraft (el-
produktionsenhet).
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med 
åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den 
lantbruksenhet som omfattar marken.
Saneringsbyggnad och övrig 
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1–6 i 
första stycket. Övrig mark skall i 
regel ingå i lantbruksenhet. I annat 
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller 
täktmark som ligger närmast. Har 
övrig mark stor omfattning och 
saknar den samband med annan 
mark, som har samma ägare, skall 
den dock bilda en taxeringsenhet. 
Taxeringsenhet, som består av 
endast övrig mark, betecknas 
industrienhet, om den ligger till 
övervägande del inom tätort och 
lantbruksenhet, om den ligger till 
övervägande del utanför sådan ort.
Saneringsbyggnad och övrig 
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1–7 i 
första stycket. Övrig mark skall i 
regel ingå i lantbruksenhet. I annat 
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller 
täktmark som ligger närmast. Har 
övrig mark stor omfattning och 
saknar den samband med annan 
mark, som har samma ägare, skall 
den dock bilda en taxeringsenhet. 
Taxeringsenhet, som består av 
endast övrig mark, betecknas indu-
strienhet, om den ligger till över-
vägande del inom tätort och 
lantbruksenhet, om den ligger till 
övervägande del utanför sådan ort.
10 §
Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxe-
ringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om 
fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som 
uteslutande är småhusfastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet, 
som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt 
värde.
I en elproduktionsenhet får inte 
ingå kraftverksbyggnad, mark 
eller markanläggning tillhörande 
mer än ett av följande slag av 
kraftverk: vattenkraftverk, kärn-
kraftverk, kraftvärmeverk, kon-
denskraftverk, gasturbin och vind-
kraftverk.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vattenkrafts-
ändamål skall inte utgöra en 
taxeringsenhet utan beaktas vid 
taxeringen av de kraftverk som har 
nytta av anläggningen.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vatten-
kraftsändamål skall inte utgöra en 
taxeringsenhet utan beaktas vid 
taxeringen av de vattenkraftverk 
som har nytta av anläggningen.
5 kap.
3 §
Med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris som den 
sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden.
Vid värderingen skall inte 
beaktas andra privaträttsliga för-
pliktelser än sådana som gäller 
enligt servitut och liknande eller 
som enligt tomträttskontrakt gäller 
om markens utnyttjande.
Vid värderingen skall inte be-
aktas andra privaträttsliga för-
pliktelser än sådana som gäller 
enligt servitut och liknande eller 
som enligt tomträttskontrakt gäller 
om markens utnyttjande. Ett avtal 
mellan ägare av vattenkraftverk 
om leverans av elkraft från ett 
kraftverk till ett annat för att 
kompensera ett faktiskt utnyttjande 
av fallrätt och vattenflöden skall 
beaktas även om avtalet inte är av 
servitutskaraktär under för-
utsättning och i den utsträckning 
som avtalet efterlevs.
Värderingen skall grundas på de belåningsförhållanden som normalt 
gäller för likartade fastigheter.
Om två eller flera fastigheter i olika kommuner skulle ha utgjort en 
taxeringsenhet om de hade legat i samma kommun, skall deras 
marknadsvärde bestämmas, som om detta hade varit förhållandet.
7 §
Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas.
För småhus-, hyreshus- och 
industrienhet:
För småhus-, hyreshus-, in-
dustri- och elproduktionsenhet:
1. Byggnadsvärde
Byggnadsvärde är värdet av de 
byggnader som hör till taxerings-
enheten.
2. Markvärde
2. Markvärde
Markvärde är värdet av taxe-
ringsenhetens tomtmark, täktmark 
och markanläggningar.
Markvärde är värdet av taxe-
ringsenhetens tomtmark, täkt-
mark, fallrätt och markanlägg-
ningar.
För lantbruksenhet:
1. Bostadsbyggnadsvärde
Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxerings-
enheten.
2. Ekonomibyggnadsvärde
Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör 
till taxeringsenheten.
3. Tomtmarksvärde
Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.
4. Jordbruksvärde
Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark 
och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.
5. Skogsbruksvärde
Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med 
växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för 
skogsbruk.
6. Skogsimpedimentsvärde
Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till 
taxeringsenheten.
8 §
Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2–5 §§ 
angivna grunder.
Vid bestämmande av delvärde för lantbruksenhet får dock avvikelse 
ske från 2 § vid storlekskorrektion enligt 7 kap. 4 a §.
Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens basvärde.
Vid bestämmande av delvärde för tomtmark i sådana fall då försälj-
ningar av obebyggd tomtmark inom värdeområdet inte ger den ledning 
som behövs skall vidare iakttas att delvärdet bestäms med ledning av den 
marknadsvärdenivå för obebyggd tomtmark som normalt förekommer 
inom värdeområden där marknadsvärdenivån för bebyggda fastigheter är 
densamma som för värdeområdet i fråga.
Vid bestämmande av delvärdet 
byggnadsvärde för hyreshusenhet 
och industrienhet i sådana fall då 
köp av hyreshus och industri-
byggnader saknas eller är för få-
taliga inom ett värdeområde för 
att värdenivån inom området för 
sådan egendom med säkerhet skall 
kunna bestämmas, skall ledning 
hämtas från sådana köp inom 
andra värdeområden, där lik-
artade förutsättningar för pris-
bildningen kan antas föreligga.
6 kap.
13 §
Regler om värderingsenheter på 
elproduktionsenhet finns i 15 kap.
Ett vattenkraftverk skall utgöra 
en värderingsenhet. I en sådan 
värderingsenhet skall ingå till 
kraftverket hörande andelar i 
regleringsanläggningar.
Mark tillhörande ett vatten-
kraftverk skall utgöra en värde-
ringsenhet tillsammans med mark 
som upptas av till kraftverket 
hörande markanläggningar. I en 
sådan värderingsenhet skall där-
utöver ingå till kraftverket 
hörande fallrätt och andelar i 
regleringsanläggningar till den 
del de avser markanläggning.
14 §
För kärnkraftverk, kraftvärme-
verk, kondenskraftverk, gasturbin 
och vindkraft (värmekraftverk 
m.m.) skall för varje aggregat för 
produktion av elkraft bildas en 
värderingsenhet avseende bygg-
nad och en värderingsenhet av-
seende mark.
7 kap. 
3 § 
För byggnader och ägoslag som avses i 8–15 kap. skall basvärde 
bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall för varje 
värderingsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i 
någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild 
betydelse för marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt 
i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde-
området.
Värdefaktorer, som särskilt skall 
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de 
under punkterna 1–4 angivna 
värdefaktorerna, indelas i klasser.
Värdefaktorer, som särskilt skall 
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de 
under punkterna 1–5 angivna 
värdefaktorerna, indelas i klasser.
1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad 
enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark 
och skogsimpediment.
2. Hyra för hyreshus.
3. Återanskaffningskostnad för 
industribyggnad och övrig bygg-
nad värderad enligt produktions-
kostnadsmetoden.
3. Återanskaffningskostnad för 
industribyggnad och övrig bygg-
nad på industrienhet värderad en-
ligt produktionskostnadsmetoden.
4. Årligt uttag av täktmark.
5. Normalårsproduktion, utnytt-
jandetid, flerårsreglering, beläg-
enhet och ålder för vattenkraftverk 
samt effekt för värmekraftverk.
De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje 
värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på 
karta, i tabell eller på annat sätt.
15 §
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap. 
i stället för vad som sägs i 8–14 §§ 
samt i 11 och 12 kap.
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap. 
i stället för vad som sägs i 8–
11 §§.
16 §
För egendom som anges under 
punkterna 1–4 skall inte bestäm-
mas något värde
För egendom som anges under 
punkterna 1–6 skall inte bestäm-
mas något värde
1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets 
sammanlagda basvärde ej skulle uppgå till 50 000 kronor
2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark
3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap.
4. egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken
5. aggregat tillhörande kon-
denskraftverk som inte varit i drift 
under året före taxeringsåret eller 
som varaktigt tagits ur drift
 6. outbyggd fallrätt för vilken 
tillstånd till utbyggnad inte före-
ligger.
9 kap.
2 §
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus 
uppfört under andra året före 
taxeringsåret och med en hyra av 
100 000 kronor får endast anges 
värden i en fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus 
uppfört under det sjuttonde året 
före det år då allmän fastig-
hetstaxering sker och med en hyra 
av 100 000 kronor får endast anges 
värden i en fastställd värdeserie.
11 kap.
1 §
Industribyggnad skall värderas 
enligt avkastningsmetoden. Bygg-
nader som har endast begränsad 
användbarhet för annat ändamål än 
för vilket de utnyttjas och liknande 
speciella byggnader, bensinsta-
tionsbyggnader, andra byggnader 
med olämplig utformning för 
normal industriproduktion samt 
byggnadskonstruktioner som inte 
har karaktär av hus skall dock 
värderas enligt produktionsbygg-
nadsmetoden.
Industribyggnader skall värderas 
enligt avkastningsmetoden. Följ-
ande industribyggnader skall dock 
värderas enligt produktionskost-
nadsmetoden.
1. Byggnader som har endast 
begränsad användbarhet för annat 
ändamål än för vilket de uppförts, 
så kallade skräddarsydda byggna-
der.
2. Byggnader med olämplig 
utformning för normal industripro-
duktion främst i fråga om plan-
lösningen.
3. Byggnadskonstruktioner som 
inte har karaktär av hus.
För värdering av industribygg-
nad på elproduktionsenhet gäller 
särskilda regler i 15 kap.
Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även övrig 
byggnad.
3 §
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under andra året 
före taxeringsåret och som om-
fattar 1 000 kvadratmeter pro-
duktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en 
fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under det 
sjuttonde året före det år då all-
män fastighetstaxering sker och 
som omfattar 1 000 kvadratmeter 
produktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en 
fastställd värdeserie.
12 kap.
1 §
Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt 
eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark.
Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig 
byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark.
Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus 
och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende 
tomtmark för industribyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med 
värden i en fastställd värdeserie.
För värdering av tomtmark på 
elproduktionsenhet gäller särskil-
da regler i 15 kap.
15 kap. Värdering av elproduk-
tionsenheter
15 kap. Riktvärde för kraft-
verksbyggnad och tillhörande 
mark
Allmänt
1 § 
Elproduktionsenhet är
dels taxeringsenhet med vatten-
kraftverk och till detta hörande 
andelar i utbyggda reglerings-
anläggningar,
dels taxeringsenhet med out-
byggt vattenfall som enligt 
verkställbart tillstånd får byggas 
ut,
dels taxeringsenhet vars huvud-
sakliga värde utgör värde av 
andels- eller ersättningskraft,
dels taxeringsenhet med värme-
kraftverk som inrättats för produk-
tion av elektrisk starkström för 
yrkesmässig distribution eller 
annan anläggning för sådant 
ändamål.
Kraftverksbyggnad, tomtmark, 
övrig mark, fallrätt och mark-
anläggning för elproduktion med 
vattenkraft hänförs till vattenkraft-
verk. Till värmekraftverk m.m. 
hänförs kraftverksbyggnad, tomt-
mark och övrig mark för elproduk-
tion med kärnkraft, kraftvärme, 
kondenskraft, gasturbin och vind-
kraft.
Vid värderingen bestäms först 
det totala värdet i nybyggt skick av 
varje elproduktionsenhet. Total-
värdet för varje enhet uppdelas 
därefter i ett byggnadsvärde och 
ett markvärde. Byggnadsvärdet 
bestäms med beaktande av den 
värdeminskning som har skett efter 
nybyggnadsåret.
Med mark avses i detta kapitel 
tomtmark, övrig mark, fallrätt och 
markanläggning ingående i el-
produktionsenhet.
Värde av nybyggd elproduk-
tionsenhet
Vattenkraftverk
2§ 
Värdet av nybyggt vattenkraft-
verk med tillhörande andelar i 
regleringsanläggningar bestäms 
som produkten av kraftverkets 
taxeringseffekt i kilowatt och ett 
riktvärde.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk skall utgöra värdet av en 
värderingsenhet avseende sådan 
egendom.
Riktvärdet för mark tillhörande 
ett vattenkraftverk skall utgöra 
värdet av en värderingsenhet 
avseende sådan egendom.
Riktvärdet för kraftverksbygg-
nader tillhörande ett vatten-
kraftverk utgör skillnaden mellan 
riktvärdena för vattenkraftverket 
och för mark tillhörande verket
3 §
Taxeringseffekt är en effekt som 
är tillgänglig i Mellansverige 
under hela året. Den bestäms för 
ett vattenkraftverk med tillhörande 
andelar i regleringsanläggningar 
genom att den utbyggda effekten i 
kilowatt multipliceras med tre 
faktorer genom vilka beaktas 
skilda förhållanden beträffande 
utnyttjandetid, regleringsmöjlighet 
och belägenhet.
I riktvärdeangivelse enligt 7 
kap. 3 § skall värden per kilo-
wattimme anges för ett norm-
kraftverk och för mark till sådant 
verk. Med ett normkraftverk avses 
ett kraftverk, som tagits i drift 
under år 1955, har en normalårs-
produktion av 500 miljoner kilo-
wattimmar, har en genomsnittlig 
utnyttjandetid av 5 000 timmar per 
år och saknar möjlighet till 
flerårsreglering samt levererar sin 
elproduktion till stamnätet i inmat-
ningspunkt Forsse-Hjälta. Vär-
dena i riktvärdeangivelse får en-
dast bestämmas till belopp i en 
fastställd värdeserie.
Utnyttjande-
tid
Utnyttjandetiden är 
lika med kvoten mel-
lan normalårspro-
duktionen, uttryckt i 
kilowattimmar och 
den utbyggda effekten 
i kilowatt.
Reglerings- 
möjlighet
Regleringsmöjlighet-
erna anger den ut-
byggda effektens re-
lativa värde med 
hänsyn till årsreg-
lering.
Belägenhet
Belägenheten anger 
den utbyggda effek-
tens värde vid kraft-
verket i förhållande 
till dess värde i 
Mellansverige.
4 §
Riktvärdet för ett vattenkraftverk 
med tillhörande andelar i regle-
ringsanläggningar skall utgöra vär-
det per kilowatt taxeringseffekt och 
bestämmas för skilda förhållanden 
för värdefaktorn godhet. Genom 
denna beaktas olikheter i årskost-
naderna beroende på varierande 
anläggningskostnader per kilowatt 
taxeringseffekt för kraftverket.
Riktvärdet för vattenkraftverk 
bestäms för skilda förhållanden för 
en eller flera av följande värde-
faktorer.
Riktvärdet skall utgöra det ka-
pitaliserade värdet av 75 procent av 
årsnettot för en taxeringseffekt om 
en kilowatt under andra året före 
taxeringsåret. Årsnettot bestäms 
som skillnaden mellan bruttointäk-
ten, beräknad med ledning av den 
prissättning som tillämpas för det 
mellansvenska området, och års-
kostnad för respektive godhetsklass. 
I årskostnaden skall inräknas nor-
mala drift-, underhålls- och för-
nyelsekostnader. De på detta sätt 
framräknade riktvärdena skall jäm-
kas med hänsyn till lönsamheten för 
den totala elproduktionen i landet.
Normalårs- 
produktion
Med normalårspro-
duktion avses den vid 
kraftverket i genom-
snitt per år tillgäng-
liga produktionen. 
Normalårsproduk-
tionen anges i kilo-
wattimmar.
Utnyttjande-
tid
Utnyttjandetiden ger 
uttryck för möjlighe-
ten att anpassa elpro-
duktionen till tidspe-
rioder med hög efter-
frågan. Utnyttjande-
tiden bestäms som 
kvoten mellan nor-
malårsproduktionen 
och den installerade 
effekten i kilowatt.
Flerårs- 
reglering
Med flerårsreglering 
avses möjligheten att 
genom reglering för-
dela produktionen 
mellan åren. Regle-
ringsmöjligheten be-
stäms av reglerings-
magasinens volym, 
tillrinningen till ma-
gasinen och medel-
vattenföringen vid 
kraftverken.
Belägenhet
Belägenheten ger ut-
tryck för kostnader 
för inmatning av pro-
duktionen på stam-
nätet.
Ålder
Åldern ger uttryck för 
kraftverkets sanno-
lika återstående livs-
längd. Åldern anges 
genom det år då kraf-
tverket togs i drift.
5 §
Värdet av nybyggt värmekraft-
verk bestäms som produkten av 
kraftverkets installerade effekt i 
kilowatt och ett riktvärde.
Riktvärdet för mark tillhörande 
ett vattenkraftverk bestäms för 
skilda förhållanden av de värde-
faktorer som anges i 4 § med 
undantag för värdefaktorn ålder.
6 §
Riktvärdet för värmekraftverk 
skall utgöra värdet per kilowatt 
installerad effekt och bestämmas 
för skilda typer av kraftverk.
För normkraftverket skall värdet 
per kilowattimme i en riktvärde-
angivelse bestämmas med ut-
gångspunkt i elproduktionens 
lönsamhet och med beaktande av 
de priser som erlagts vid köp av 
likartade vattenkraftverk eller 
delar därav.
Riktvärdena skall bestämmas 
med utgångspunkt i återanskaff-
ningskostnaden för olika typer av 
kraftverk och jämkas med hänsyn 
till lönsamheten för den totala 
elproduktionen i landet.
Värdet av marken till norm-
kraftverk i en riktvärdeangivelse 
skall bestämmas med hänsyn till 
hur stor del av det för norm-
kraftverket angivna värdet som 
med ledning främst av kost-
naderna att uppföra ett helt nytt 
kraftverk kan anses belöpa på 
marken.
Riktvärden skall bestämmas 
utan beaktande av andels- och er-
sättningskraft samt sådant kom-
pensationsavtal som sägs i 5 kap. 
3 § andra stycket.
Byggnadsvärde och markvärde 
för vattenkraftverk med tillhöran-
de andelar i regleringsanlägg-
ningar
7 §
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar 
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till det tekniska nuvärdet 
av kraftverket. Värderingen skall 
ske enligt 11 kap. 7 och 8 §§. Vid 
denna beräkning får dock 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden 
inte överstiga det totala värde som 
har beräknats enligt 2–4 §§.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk beräknas som produkten av 
verkets normalårsproduktion i 
kilowattimmar och dess värde i 
kronor per kilowattimme. Det 
senare värdet bestäms genom att 
det i riktvärdeangivelsen för norm-
kraftverket angivna värdet per 
kilowattimme, om så erfordras, 
korrigeras för den inverkan på 
värdet per kilowattimme som 
beror på att kraftverket avviker 
från normkraftverket beträffande 
normalårsproduktion, utnyttjande-
tid, flerårsreglering, belägenhet 
och ålder.
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk under uppförande skall 
bestämmas enligt 7 kap. 12 §.
Riktvärdet för mark beräknas 
som produkten av kraftverkets 
normalårsproduktion i kilowattim-
mar och markens värde per kilo-
wattimme. Det senare värdet be-
stäms genom att det i riktvär-
deangivelsen för mark angivna 
värdet per kilowattimme, om så 
erfordras, korrigeras för den 
inverkan på värdet per kilo-
wattimme som beror på att 
kraftverket avviker från norm-
kraftverket beträffande normal-
årsproduktion, utnyttjandetid, fler-
årsreglering och belägenhet.
8 §
Markvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar 
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till skillnaden mellan det 
enligt 2–4 §§ beräknade totala 
värdet och 75 procent av återan-
skaffningskostnaden för taxerings-
enhetens byggnader. Om 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden 
överstiger det totala värdet skall 
markvärdet vara noll.
Värdet av andelskraft, för vilken 
mottagaren helt eller i allt väsent-
ligt har att betala sin andel i 
uttagskostnaderna, skall bestämm-
as till så stor del av det leverer-
ande kraftverkets mark- och 
byggnadsvärden som motsvarar 
andelen.
Har vattenkraftverket inte tagits 
i bruk skall markvärde beräknat 
enligt första stycket minskas med 
en tredjedel.
Mark- och byggnadsvärdena för 
det kraftverk, som belastas av 
andelskraft, skall minskas med 
samma belopp som tilläggs mot-
tagande taxeringsenhet.
Ersättningskraft, för vilken mot-
tagaren har att helt eller i allt 
väsentligt betala uttagskostnaden 
för ersättningskraften, skall vid 
fastighetstaxering behandlas som 
andelskraft. Ersättningskraften 
skall omräknas och anges i pro-
cent av det levererande kraftver-
kets basvärde.
Andels- och ersättningskraft
9 §
Värdet av andelskraft skall be-
stämmas till så stor del av kraft-
verkets mark- och byggnadsvärde 
som motsvarar andelen. Rätt till 
andelskraft skall i regel utgöra 
särskild taxeringsenhet.
Andels- och ersättningskraft, för 
vilken mottagaren inte eller endast 
till begränsad del betalar ut-
tagskostnader, anges i det antal 
kilowattimmar, som i genomsnitt 
uttas per år. Värdet per kilo-
wattimme skall för den taxe-
ringsenhet som lämnar kraft 
bestämmas efter det för kraft-
verket gällande värdet per kilo-
wattimme, förhöjt med 40 procent.
Värdet av kraftverk skall min-
skas med värdet av förekomman-
de andelskraft.
För den mottagande taxerings-
enheten skall värdet per kilo-
wattimme bestämmas utifrån det 
värde ersättningskraften har för 
denna taxeringsenhet.
Belastningen av ersättnings-
kraft, för vilken mottagaren inte 
betalar uttagskostnader, skall dra-
gas av från det levererande 
kraftverkets markvärde så långt 
möjligt, i annat fall från dess 
byggnadsvärde. Förmånen av så-
dan ersättningskraft skall läggas 
till markvärdet av den taxerings-
enhet till vilken förmånen hör.
10 § 
Ersättningskraft anges i kilo-
watt taxeringseffekt. Värdet per 
kilowatt taxeringseffekt skall för 
den fastighet som lämnar kraft be-
stämmas med beaktande av de 
bestämmelser som gäller för 
leveransens fullgörande. För den 
mottagande fastigheten skall vär-
det per kilowatt taxeringseffekt 
bestämmas utifrån det värde er-
sättningskraften har för den mot-
tagande fastigheten.
Avtal om leverans av elkraft som 
avses i 5 kap. 3 § tredje stycket 
skall, oavsett om mottagaren 
betalar uttagskostnader eller ej, 
medföra lika stora tillägg till den 
mottagande taxeringsenhetens 
mark- och byggnadsvärden som de 
avdrag som leveransskyldigheten 
medfört från det levererande 
vattenkraftverkets mark- och bygg-
nadsvärden.
Belastningen av ersättningskraft 
skall dragas av från kraftverkets 
markvärde så långt möjligt, i 
annat fall från dess byggnads-
värde. Förmånen av ersättnings-
kraft skall läggas till markvärdet 
av den taxeringsenhet till vilken 
förmånen hör.
Byggnadsvärde och markvärde 
för värmekraftverk
Värmekraftverk m.m.
11 §
Markvärdet för ett värmekraft-
verk skall bestämmas till 2 procent 
av kraftverkets värde i nybyggt 
skick enligt 5 §.
Riktvärdet för marken till ett 
värmekraftverk skall utgöra värdet 
av en värderingsenhet avseende 
sådan mark.
Byggnadsvärdet för ett värme-
kraftverk erhålles genom att res-
terande 98 procent av kraftver-
kets värde i nybyggt skick mul-
tipliceras med en nedskrivnings-
faktor som beaktar den värde-
minskning som har uppkommit 
mellan det år då anläggningen 
kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) 
och andra året före taxeringsåret.
Riktvärdet för en kraftverks-
byggnad till ett värmekraftverk 
skall utgöra värdet av en vär-
deringsenhet avseende sådan 
byggnad.
12 §
I en riktvärdeangivelse enligt 7 
kap. 3 § skall värden per in-
stallerad effekt anges för var och 
en av de skilda klasserna av 
värdefaktorn typ av värmekraft-
verk som föreskrivs i 13 §.
13 §
Totalvärdet i nybyggt skick för 
värmekraftverk m.m. bestäms för 
skilda förhållanden för följande 
värdefaktorer.
Effekt
Med effekt avses agg-
regatets installerade 
effekt i kilowatt.
Typ av
värme-
kraftverk
Med typ av kraft-
verk avses om elpro-
duktionen sker med 
kärnkraft, kraftvärme, 
kondenskraft, gastur-
bin eller vindkraft.
14 §
För ett nybyggt värmekraftverk 
skall värdet per kilowattimme i en 
riktvärdeangivelse bestämmas med 
utgångspunkt i återanskaffnings-
kostnaden för kraftverk tillhörande 
de olika klasserna av värdefaktorn 
typ av värmekraftverk och efter 
jämkning med hänsyn till lönsam-
heten för den totala elproduk-
tionen i landet.
15 §
Totalvärdet av nybyggt värme-
kraftverk bestäms som produkten 
av kraftverkets installerade effekt i 
kilowatt och ett värde per kilowatt 
installerad effekt.
16 §
Riktvärdet för en värderings-
enhet avseende mark till ett 
värmekraftverk skall beräknas till 
1,5 procent av kraftverkets värde i 
nybyggt skick.
Riktvärdet för en värderings-
enhet avseende kraftverksbyggnad 
till ett värmekraftverk beräknas 
genom att 73,5 procent av kraft-
verkets värde i nybyggt skick 
multipliceras med en nedskriv-
ningsfaktor som beaktar den 
värdeminskning som har upp-
kommit mellan det år då anlägg-
ningen kunde tas i bruk (nybygg-
nadsåret) och andra året före 
taxeringsåret.
16 kap.
4 §
Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxerings-
period taxeringsenhetens värde ökat eller minskat
1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om-
rådesbestämmelser
2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i 
rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten
3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärrvärme-
anläggning (anslutningsavgift) eller ersättning för gatukostnader erlagts 
för enheten
4. genom att driftsförhållandena 
ändrats för kondenskraftverk.
Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens basvärde på grund 
av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 
kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av basvärdet 
med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter 
framställning av taxeringsenhetens ägare.
20 kap.
2 a §
Grundläggande beslut om 
taxering av fastighet får fattas 
genom automatisk databehandling 
i det fall skälen för beslutet enligt 
20 § första stycket 1 förvalt-
ningslagen (1986:22) får ute-
lämnas.
 4 §
I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenhet,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållan-
den,
3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt värde 
av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8–15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
6. utbyggd effekt, taxerings-
effekt, utnyttjandetid, reglerings-
möjlighet och belägenhet enligt 15 
kap. 7 § samt
7. storlekskorrektion enligt 
7 kap. 4 a §, säreget förhållande 
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring 
av riktvärde.
6. storlekskorrektion enligt 
7 kap 4 a §, säreget förhållande 
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring 
i riktvärde.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. 
Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt 
tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler 
som behövs. 
Förteckning över remissinstanser
Efter remiss har yttrande över promemorian inkommit från Datainspek-
tionen, Lantmäteriverket, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kraft-
verksföreningen, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Industri-
förbund, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC), 
Hyresgästernas Riksförbund, Riksbyggen, Fastighetstaxeringsutredning-
en (Fi 1997:06), Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR), HSB 
Riksförbund
Yttrande har också inkommit från Svenska Fjärrvärmeföreningen.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)   
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 7, 9 och 11 §§ skall upphöra 
att gälla,
dels att 1 kap. 7 och 9 §§, 2 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap.  
7 §, 6 kap. 13 §, 7 kap. 3, 15 och 16 §§, 9 kap. 2 §, 11 kap. 1 och 3 §§, 
12 kap. 1 §, 15 kap. 1–11 §§, 16 kap. 4 §, 20 kap. 4 § samt rubriken till 
15 kap. och rubriken närmast före 15 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 kap. 14 §, 15 kap. 
12–15 §§ och 20 kap. 2 a §, samt en ny rubrik före 15 kap. 10 §, av 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
7 § 
Allmän fastighetstaxering skall ske vartannat år enligt bestämmelserna 
i 2–15 kap. och i följande ordning.
År 1988 och därefter vart sjätte 
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter inklusive elproduk-
tionsenheter och specialenheter,
År 1988 och därefter vart sjätte 
år taxeras hyreshusenheter, indu-
strienheter, elproduktionsenheter 
och specialenheter,
år 1990 och därefter vart sjätte år småhusenheter samt
år 1992 och därefter vart sjätte år lantbruksenheter.
Bestämmelser om förfarandet vid allmän fastighetstaxering finns i 17–
24 kap.
9 § 
Omräkning skall ske årligen för 
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter 
enligt bestämmelserna i 16 A kap.
Omräkning skall ske årligen för 
olika typer av skattepliktiga taxe-
ringsenheter utom industrienheter 
och elproduktionsenheter enligt 
bestämmelserna i 16 A kap.
Bestämmelser om förfarandet vid omräkning finns i 33–38 kap.
2 kap.
3 §
Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som 
byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till 
övervägande del används på.
Byggnad, som kan indelas både 
som småhus, hyreshus, industri-
byggnad eller övrig byggnad och 
som specialbyggnad, skall indelas 
som specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både 
som småhus, hyreshus, kraft-
verksbyggnad, industribyggnad 
eller övrig byggnad och som 
specialbyggnad, skall indelas som 
specialbyggnad.
Byggnad, som kan indelas både som specialbyggnad och ekonomi-
byggnad, skall indelas som ekonomibyggnad.
4 § 
Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är 
vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte 
påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad) 
eller av byggnad eller byggnader vars sammanlagda basvärde inte skulle 
uppgå till 50 000 kronor.
Tomtmark
Mark som upptas av 
småhus, hyreshus, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad samt 
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats, 
kommunikationsut-
rymme m.m., som 
ligger i anslutning till 
sådan byggnad.
Mark till fastighet, 
som är bebyggd med 
småhus, hyreshus, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad, skall i 
sin helhet utgöra 
tomtmark, om fastig-
heten ligger i ett 
ägoskifte och har en 
total areal som inte 
överstiger två hektar. 
Detta skall dock ej 
gälla om fastighetens 
mark till någon del 
skall taxeras tillsam-
mans med annan 
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.
Tomtmark
Mark som upptas av 
småhus,  hyreshus, 
kraftverksbyggnad, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad samt 
trädgård, parkerings-
plats, upplagsplats, 
kommunikationsut-
rymme m.m., som 
ligger i anslutning till 
sådan byggnad.
Mark till fastighet, 
som är bebyggd med 
småhus, hyreshus, 
kraftverksbyggnad, 
industribyggnad, 
specialbyggnad eller 
övrig byggnad, skall i 
sin helhet utgöra 
tomtmark, om fastig-
heten ligger i ett 
ägoskifte och har en 
total areal som inte 
överstiger två hektar. 
Detta skall dock ej 
gälla om fastighetens 
mark till någon del 
skall taxeras tillsam-
mans med annan 
egendom enligt reg-
lerna i 4 kap.
Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till 
obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål 
under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre 
tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det 
är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall 
obebyggd mark anses som tomtmark endast om marken 
enligt detaljplan utgör kvartersmark för enskilt bebyggande 
och det inte är uppenbart att bebyggelsen inte skall genom-
föras. Detsamma gäller om det finns giltigt bygglov eller 
tillstånd enligt ett förhandsbesked enligt plan- och bygg-
lagen (1987:10), avseende sådan byggnad som anges i 
andra stycket.
Täktmark
Mark för vilken täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen 
(1964:822), vattenlagen (1983:291) eller miljöbalken 
gäller. Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt. 
Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte 
att marken indelas som täktmark.
Åkermark
Mark som används eller lämpligen kan användas till 
växtodling eller bete och som är lämplig att plöjas.
Betesmark
Mark som används eller lämpligen kan användas till bete 
och som inte är lämplig att plöjas.
Skogsmark
Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i 
väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark 
där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt 
eller mot att fjällgränsen flyttas ned.
Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall 
dock inte anses som skogsmark, om den på grund av sär-
skilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduk-
tion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den 
enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i 
genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.
Skogsim-
pediment
Mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan pro-
duktionshöjande åtgärder men som bär skog eller har 
förutsättningar att bära skog.
Övrig mark
Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda 
ägoslagen.
4 kap.
5 § 
Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av 
följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, 
och ha en av följande beteckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (småhusenhet)
2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)
3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader, 
vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri 
(industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark 
(industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsim-
pediment (lantbruksenhet)
7. kraftverksbyggnad, tomtmark 
till kraftverksbyggnad och fallrätt 
samt taxeringsenhet vars värde till 
övervägande del utgörs av rätt till 
andels- eller ersättningskraft (el-
produktionsenhet). 
Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger på fastighet med 
åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment, skall ingå i den 
lantbruksenhet som omfattar marken.
Saneringsbyggnad och övrig 
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1–6 i 
första stycket. Övrig mark skall i 
regel ingå i lantbruksenhet. I annat 
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller 
täktmark som ligger närmast. Har 
övrig mark stor omfattning och 
saknar den samband med annan 
mark, som har samma ägare, skall 
den dock bilda en taxeringsenhet. 
Taxeringsenhet, som består av 
endast övrig mark, betecknas 
industrienhet, om den ligger till 
övervägande del inom tätort och 
lantbruksenhet, om den ligger till 
övervägande del utanför sådan ort.
Saneringsbyggnad och övrig 
mark kan ingå i samtliga taxe-
ringsenheter under punkterna 1–7 i 
första stycket. Övrig mark skall i 
regel ingå i lantbruksenhet. I annat 
fall skall övrig mark taxeras till-
sammans med den tomtmark eller 
täktmark som ligger närmast. Har 
övrig mark stor omfattning och 
saknar den samband med annan 
mark, som har samma ägare, skall 
den dock bilda en taxeringsenhet. 
Taxeringsenhet, som består av 
endast övrig mark, betecknas indu-
strienhet, om den ligger till över-
vägande del inom tätort och 
lantbruksenhet, om den ligger till 
övervägande del utanför sådan ort. 
10 § 
Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxe-
ringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om 
fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så gott som 
uteslutande är småhusfastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet, 
som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt 
värde.
I en elproduktionsenhet får inte 
kraftverksbyggnad, mark eller 
markanläggning ingå som tillhör 
mer än ett av följande slag av 
kraftverk: vattenkraftverk, kärn-
kraftverk, kraftvärmeverk, kon-
denskraftverk, gasturbin eller 
vindkraftverk.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vattenkrafts-
ändamål skall inte utgöra en 
taxeringsenhet utan beaktas vid 
taxeringen av de kraftverk som har 
nytta av anläggningen.
Regleringsanläggning huvud-
sakligen avsedd för vatten-
kraftsändamål skall inte utgöra en 
taxeringsenhet utan beaktas vid 
taxeringen av de vattenkraftverk 
som har nytta av anläggningen.
5 kap.
7 § 
Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas.
För småhus-, hyreshus- och 
industrienhet:
För småhus-, hyreshus-, in-
dustri- och elproduktionsenhet:
1. Byggnadsvärde
Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenhet-
en.
2. Markvärde
2. Markvärde
Markvärde är värdet av taxer-
ingsenhetens tomtmark, täktmark 
och markanläggningar.
Markvärde är värdet av taxer-
ingsenhetens tomtmark, täktmark, 
fallrätt och markanläggningar.
För lantbruksenhet:
1. Bostadsbyggnadsvärde
Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxerings-
enheten.
2. Ekonomibyggnadsvärde
Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör 
till taxeringsenheten.
3. Tomtmarksvärde
Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.
4. Jordbruksvärde
Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark 
och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.
5. Skogsbruksvärde
Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med 
växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för 
skogsbruk.
6. Skogsimpedimentsvärde
Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till 
taxeringsenheten.
6 kap.
13 § 
Regler om värderingsenheter på 
elproduktionsenhet finns i 15 kap.
Ett vattenkraftverk skall utgöra 
en värderingsenhet. I en sådan 
värderingsenhet skall de andelar i 
regleringsanläggningar som hör 
till kraftverket ingå.
Mark som hör till ett vatten-
kraftverk skall utgöra en värde-
ringsenhet tillsammans med mark 
som tas upp av de markanlägg-
ningar som hör till kraftverket. I 
en sådan värderingsenhet skall 
därutöver fallrätt som hör till 
kraftverket ingå. I värderings-
enheten skall också andelar i de 
regleringsanläggningar som hör 
till kraftverket till den del de avser 
markanläggning ingå.
14 §
För kärnkraftverk, kraftvärme-
verk, kondenskraftverk, gasturbin 
och vindkraftverk (värmekraftverk) 
skall det för varje aggregat för 
produktion av elkraft bildas en 
värderingsenhet som avser bygg-
nad och en värderingsenhet som 
avser mark.
7 kap. 
3 §  
För byggnader och ägoslag som avses i 8–15 kap. skall basvärde 
bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall för varje vär-
deringsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i 
någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild 
betydelse för marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt 
i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde-
området.
Värdefaktorer, som särskilt skall 
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de 
under punkterna 1–4 angivna 
värdefaktorerna, indelas i klasser.
Värdefaktorer, som särskilt skall 
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser de 
under punkterna 1–5 angivna 
värdefaktorerna, indelas i klasser.
1. Storlek för småhus, industribyggnad och övrig byggnad värderad 
enligt avkastningsmetoden, tomtmark, åkermark, betesmark, skogsmark 
och skogsimpediment.
2. Hyra för hyreshus.
3. Återanskaffningskostnad för 
industribyggnad och övrig bygg-
nad värderad enligt produktions-
kostnadsmetoden.
3. Återanskaffningskostnad för 
industribyggnad och övrig bygg-
nad på industrienhet värderad en-
ligt produktionskostnadsmetoden.
4. Årligt uttag av täktmark.
5. Normalårsproduktion, ut-
nyttjandetid, flerårsreglering och 
ålder för vattenkraftverk samt 
effekt för värmekraftverk.
De uppgifter om värdenivån m.m. (riktvärdeangivelse) som inom varje 
värdeområde erfordras för att bestämma riktvärdet skall redovisas på 
karta, i tabell eller på annat sätt.
Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata.
15 § 
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap. 
i stället för vad som sägs i 8–14 §§ 
samt i 11 och 12 kap.
I fråga om elproduktionsenhe-
ter gäller bestämmelserna i 15 kap. 
i stället för vad som sägs i 8–
11 §§.
16 § 
För egendom som anges under 
punkterna 1–4 skall inte bestäm-
mas något värde
För egendom som anges under 
punkterna 1–6 skall inte bestäm-
mas något värde
1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets 
sammanlagda basvärde ej skulle uppgå till 50 000 kronor
2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark
3. markanläggning som används för sådant ändamål som avses i 3 kap.
4. egendom som avses i 2 kap. 
3 § jordabalken.
4. egendom som avses i 2 kap. 
3 § jordabalken
5. aggregat tillhörande kon-
denskraftverk som inte varit i drift 
under året före taxeringsåret eller 
som varaktigt tagits ur drift
 6. outbyggd fallrätt för vilken  
det inte finns tillstånd till ut-
byggnad.
9 kap.
2 § 
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus 
uppfört under andra året före 
taxeringsåret och med en hyra av 
100 000 kronor får endast anges 
värden i en fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende ett hyreshus 
uppfört under det sjuttonde året 
före det år då allmän fastig-
hetstaxering sker och med en hyra 
av 100 000 kronor får endast anges 
värden i en fastställd värdeserie.
11 kap.
1 § 
Industribyggnad skall värderas enligt avkastningsmetoden. Byggnader 
som har endast begränsad användbarhet för annat ändamål än för vilket 
de utnyttjas och liknande speciella byggnader, bensinstationsbyggnader, 
andra byggnader med olämplig utformning för normal industriproduktion 
samt byggnadskonstruktioner som inte har karaktär av hus skall dock 
värderas enligt produktionskostnadsmetoden.
För värdering av industribygg-
nad på elproduktionsenhet gäller 
särskilda regler i 15 kap.
Vad som sägs i detta kapitel om industribyggnad gäller även övrig 
byggnad.
3 § 
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under andra året 
före taxeringsåret och som om-
fattar 1 000 kvadratmeter pro-
duktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en 
fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värde-
ringsenhet avseende en industri-
byggnad uppförd under det 
sjuttonde året före det år då all-
män fastighetstaxering sker och 
som omfattar 1 000 kvadratmeter 
produktionslokaler av normal stan-
dard får endast anges värden i en 
fastställd värdeserie.
12 kap.
1 § 
Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt 
eller, om särskilda skäl föreligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark.
Riktvärdet för tomtmark för hyreshus, industribyggnad eller övrig 
byggnad skall utgöra värdet av en värderingsenhet avseende tomtmark.
Värdet av en kvadratmeter byggrätt avseende tomtmark för hyreshus 
och värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt avseende tomt-
mark för industribyggnad eller övrig byggnad, får anges endast med vär-
den i en fastställd värdeserie.
För värdering av tomtmark på 
en elproduktionsenhet gäller be-
stämmelserna i 15 kap.
15 kap. Värdering av elproduk-
tionsenhet
15 kap. Riktvärde för kraftverks-
byggnad och tillhörande mark 
Allmänt
 
1 §  
Elproduktionsenhet är
dels taxeringsenhet med vatten-
kraftverk och till detta hörande 
andelar i utbyggda regleringsan-
läggningar,
dels taxeringsenhet med out-
byggt vattenfall som enligt verk-
ställbart tillstånd får byggas ut,
dels taxeringsenhet vars huvud-
sakliga värde utgör värde av 
andels- eller ersättningskraft,
dels taxeringsenhet med värme-
kraftverk som inrättats för produk-
tion av elektrisk starkström för 
yrkesmässig distribution eller an-
nan anläggning för sådant ända-
mål.
Vid värderingen bestäms först 
det totala värdet i nybyggt skick av 
varje elproduktionsenhet. Total-
värdet för varje enhet uppdelas 
därefter i ett byggnadsvärde och 
ett markvärde. Byggnadsvärdet 
bestäms med beaktande av den 
värdeminskning som har skett efter 
nybyggnadsåret.
Till ett vattenkraftverk hänförs 
kraftverksbyggnad, tomtmark, 
övrig mark, fallrätt och mark-
anläggning för elproduktion med 
vattenkraft.
Till ett värmekraftverk hänförs 
kraftverksbyggnad, tomtmark och 
övrig mark för elproduktion med 
kärnkraft, kraftvärme, kondens-
kraft, gasturbin och  vindkraft.
Med mark avses i detta kapitel 
tomtmark, övrig mark, fallrätt och 
markanläggning som ingår i el-
produktionsenhet.
Värde av nybyggd elproduktions-
enhet
Vattenkraftverk 
2§  
Värdet av nybyggt vattenkraft-
verk med tillhörande andelar i 
regleringsanläggningar bestäms 
som produkten av kraftverkets 
taxeringseffekt i kilowatt och ett 
riktvärde.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk skall utgöra värdet av en 
värderingsenhet som avser sådan 
egendom.
Riktvärdet för mark som hör till 
ett vattenkraftverk skall utgöra 
värdet av en värderingsenhet 
avseende sådan egendom.
Riktvärdet för kraftverksbygg-
nader som hör till ett vatten-
kraftverk utgörs av skillnaden 
mellan riktvärdena för vatten-
kraftverket och för mark som hör 
till  verket.
Riktvärden skall bestämmas 
utan beaktande av andels- och er-
sättningskraft.
3 § 
Taxeringseffekt är en effekt som 
är tillgänglig i Mellansverige 
under hela året. Den bestäms för 
ett vattenkraftverk med tillhörande 
andelar i regleringsanläggningar 
genom att den utbyggda effekten i 
kilowatt multipliceras med tre 
faktorer genom vilka beaktas skil-
da förhållanden beträffande ut-
nyttjandetid, regleringsmöjlighet 
och belägenhet.
I en riktvärdeangivelse enligt 
7 kap. 3 § skall värden per kilo-
wattimme anges för ett norm-
kraftverk och för mark till ett 
sådant verk. Med ett norm-
kraftverk avses ett kraftverk som 
har tagits i drift under år 1955, 
som har en normalårsproduktion 
på 500 miljoner kilowattimmar, 
som har en genomsnittlig utnytt-
jandetid på 5 000 timmar per år 
och som saknar möjlighet till fler-
årsreglering samt levererar sin 
elproduktion till stamnätet i inmat-
ningspunkt Forsse-Hjälta. Vär-
dena i en riktvärdeangivelse får 
endast bestämmas till belopp i en 
fastställd värdeserie.
Utnyttjande-
tid
Reglerings- 
möjlighet
Utnyttjandetiden är 
lika med kvoten mel-
lan normalårspro-
duktionen, uttryckt i 
kilowattimmar och 
den utbyggda effekten 
i kilowatt.
Regleringsmöjlighet-
en anger den utbygg-
da effektens relativa 
värde med hänsyn till 
möjligheterna till års-
reglering.
Belägenhet
Belägenheten anger 
den utbyggda effek-
tens värde vid kraft-
verket i förhållande 
till dess värde i 
Mellansverige.
4 § 
Riktvärdet för ett vattenkraftverk 
med tillhörande andelar i regle-
ringsanläggningar skall utgöra vär-
det per kilowatt taxeringseffekt och 
bestämmas för skilda förhållanden 
för värdefaktorn godhet. Genom 
denna beaktas olikheter i årskost-
naderna beroende på varierande 
anläggningskostnader per kilowatt 
taxeringseffekt för kraftverket.
Riktvärdet för ett vattenkraftverk 
bestäms för skilda förhållanden för 
en eller flera av följande värde-
faktorer.
Riktvärdet skall utgöra det ka-
pitaliserade värdet av 75 procent av 
årsnettot för en taxeringseffekt om 
en kilowatt under andra året före 
taxeringsåret. Årsnettot bestäms 
som skillnaden mellan bruttointäk-
ten, beräknad med ledning av den 
prissättning som tillämpas för det 
mellansvenska området, och års-
kostnad för respektive godhetsklass. 
I årskostnaden skall inräknas nor-
mala drift-, underhålls- och för-
nyelsekostnader. De på detta sätt 
framräknade riktvärdena skall jäm-
kas med hänsyn till lönsamheten för 
den totala elproduktionen i landet.
Normalårs- 
produktion
Utnyttjande-
tid
Med normalårspro-
duktion avses den i 
genomsnitt per år 
tillgängliga produk-
tionen vid kraftverket. 
Normalårsproduk-
tionen anges i kilo-
wattimmar.
Utnyttjandetiden ger 
uttryck för möjlighe-
ten att anpassa elpro-
duktionen till tidspe-
rioder med hög efter-
frågan. Utnyttjande-
tiden bestäms som 
kvoten mellan nor-
malårsproduktionen 
och den installerade 
effekten i kilowatt.
Flerårs- 
reglering
Med flerårsreglering 
avses möjligheten att 
genom reglering för-
dela produktionen 
mellan åren. Regle-
ringsmöjligheten be-
stäms av reglerings-
magasinens volym, 
tillrinningen till ma-
gasinen och medel-
vattenföringen vid 
kraftverken.
Belägenhet
Belägenheten ger ut-
tryck för kostnader 
för inmatning av pro-
duktionen på stam-
nätet.
Ålder
Åldern ger uttryck för 
kraftverkets sanno-
lika återstående livs-
längd. Åldern anges 
genom det år då 
kraftverket togs i 
drift.
5 § 
Värdet av nybyggt värmekraft-
verk bestäms som produkten av 
kraftverkets installerade effekt i 
kilowatt och ett riktvärde.
Riktvärdet för mark som hör till 
ett vattenkraftverk bestäms för 
skilda förhållanden för de värde-
faktorer som anges i 4 § med 
undantag för värdefaktorn ålder.
6 § 
Riktvärdet för värmekraftverk 
skall utgöra värdet per kilowatt 
installerad effekt och bestämmas 
för skilda typer av kraftverk.
För normkraftverket skall värdet 
per kilowattimme i en riktvärde-
angivelse bestämmas med ut-
gångspunkt i elproduktionens lön-
samhet och med beaktande av 
priserna vid köp av likartade 
vattenkraftverk eller delar därav.
Riktvärdena skall bestämmas 
med utgångspunkt i återanskaff-
ningskostnaden för olika typer av 
kraftverk och jämkas med hänsyn 
till lönsamheten för den totala 
elproduktionen i landet.
Värdet av marken till norm-
kraftverket i en riktvärdeangivelse 
skall bestämmas med hänsyn till 
hur stor del av det för norm-
kraftverket angivna värdet som 
med ledning främst av kostnad-
erna att uppföra ett nytt kraftverk 
kan anses belöpa på marken.
7 § 
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar 
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till det tekniska nuvärdet 
av kraftverket. Värderingen skall 
ske enligt 11 kap. 7 och 8 §§. Vid 
denna beräkning får dock 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden 
inte överstiga det totala värde som 
har beräknats enligt 2–4 §§.
Riktvärdet för ett vattenkraft-
verk beräknas som produkten av 
verkets normalårsproduktion i 
kilowattimmar och dess värde i 
kronor per kilowattimme. Det 
senare värdet bestäms genom att 
det i riktvärdeangivelsen för norm-
kraftverket angivna värdet per 
kilowattimme, om det behövs, 
korrigeras för den inverkan på 
värdet per kilowattimme som 
beror på att kraftverket avviker 
från normkraftverket beträffande 
normalårsproduktion, utnyttjande-
tid, flerårsreglering, belägenhet 
eller ålder.
Byggnadsvärdet för ett vatten-
kraftverk under uppförande skall 
bestämmas enligt 7 kap. 12 §.
Riktvärdet för mark beräknas 
som produkten av kraftverkets 
normalårsproduktion i kilowattim-
mar och markens värde per kilo-
wattimme. Det senare värdet be-
stäms genom att det i riktvär-
deangivelsen för mark angivna 
värdet per kilowattimme, om det 
behövs, korrigeras för den inver-
kan på värdet per kilowatttimme 
som beror på att kraftverket 
avviker från normkraftverket be-
träffande normalårsproduktion, 
utnyttjandetid, flerårsreglering 
eller  belägenhet.
8 § 
Markvärdet för ett vatten-
kraftverk med tillhörande andelar 
i regleringsanläggningar skall be-
stämmas till skillnaden mellan det 
enligt 2–4 §§ beräknade totala 
värdet och 75 procent av återan-
skaffningskostnaden för taxerings-
enhetens byggnader. Om 75 pro-
cent av återanskaffningskostnaden 
överstiger det totala värdet skall 
markvärdet vara noll.
Värdet av andelskraft, för vilken 
mottagaren helt eller i allt väsent-
ligt skall betala sin andel av 
uttagskostnaderna, skall bestäm-
mas till så stor del av det leverer-
ande kraftverkets mark- och bygg-
nadsvärden som motsvarar andel-
en.
Har vattenkraftverket inte tagits 
i bruk skall markvärde beräknat 
enligt första stycket minskas med 
en tredjedel.
För det kraftverk som belastas 
av andelskraft skall mark- och 
byggnadsvärdena minskas med ett  
belopp som är lika stort som det 
belopp som läggs till den mot-
tagande taxeringsenheten.
Värdet av ersättningskraft, för 
vilken mottagaren  helt eller i allt 
väsentligt skall betala uttags-
kostnaden, skall behandlas som 
andelskraft. Ersättningskraften 
skall anges i procent av det 
levererande kraftverkets basvärde.
9 § 
Värdet av andelskraft skall be-
stämmas till så stor del av kraft-
verkets mark- och byggnadsvärde 
som motsvarar andelen. Rätt till 
andelskraft skall i regel utgöra 
särskild taxeringsenhet.
Andels- och ersättningskraft, för 
vilka mottagaren inte eller endast 
till begränsad del betalar uttags-
kostnader, skall anges i det antal 
kilowattimmar som i genomsnitt 
tas ut per år.
För den taxeringsenhet som 
lämnar kraft skall värdet per kilo-
wattimme bestämmas efter det för 
kraftverket gällande värdet per 
kilowattimme förhöjt med 40 
procent.
Värdet av kraftverk skall min-
skas med värdet av förekomman-
de andelskraft.
För den mottagande taxerings-
enheten skall värdet per kilowatt-
timme bestämmas utifrån det 
värde andels- eller ersättnings-
kraften har för denna taxerings-
enhet.
Belastningen av andels- och 
ersättningskraft, för vilka mot-
tagaren inte betalar uttagskost-
nader, skall i första hand dras av 
från det levererande kraftverkets 
markvärde och i andra hand från 
dess byggnadsvärde. Förmånen av 
sådan kraft skall läggas till mark-
värdet av den taxeringsenhet till 
vilken förmånen hör.
Värmekraftverk 
10 §  
Ersättningskraft anges i kilo-
watt taxeringseffekt. Värdet per 
kilowatt taxeringseffekt skall för 
den fastighet som lämnar kraft be-
stämmas med beaktande av de 
bestämmelser som gäller för 
leveransens fullgörande. För den 
mottagande fastigheten skall vär-
det per kilowatt taxeringseffekt 
bestämmas utifrån det värde er-
sättningskraften har för den mot-
tagande fastigheten.
Riktvärdet för mark till ett 
värmekraftverk skall utgöra värdet 
av en värderingsenhet som avser 
sådan mark.
Belastningen av ersättningskraft 
skall dragas av från kraftverkets 
markvärde så långt möjligt, i 
annat fall från dess byggnads-
värde. Förmånen av ersättnings-
kraft skall läggas till markvärdet 
av den taxeringsenhet till vilken 
förmånen hör.
Riktvärdet för en kraftverks-
byggnad till ett värmekraftverk 
skall utgöra värdet av en vär-
deringsenhet som avser sådan 
byggnad.
11 § 
Markvärdet för ett värmekraft-
verk skall bestämmas till 2 procent 
av kraftverkets värde i nybyggt 
skick enligt 5 §.
I en riktvärdeangivelse enligt 
7 kap. 3 § skall värden per kilo-
watt installerad effekt anges för 
var och en av de skilda klasserna 
av värdefaktorn typ av värmekraft-
verk som avses i 12 §.
Byggnadsvärdet för ett värme-
kraftverk erhålles genom att res-
terande 98 procent av kraftver-
kets värde i nybyggt skick mul-
tipliceras med en nedskrivnings-
faktor som beaktar den värde-
minskning som har uppkommit 
mellan det år då anläggningen 
kunde tas i bruk (nybyggnadsåret) 
och andra året före taxeringsåret.
                                               
12 §
Totalvärdet i nybyggt skick för 
ett värmekraftverk  bestäms för 
skilda förhållanden för följande 
värdefaktorer.
Effekt
Med effekt avses agg-
regatets installerade 
effekt i kilowatt.
Typ av
värme-
kraftverk
Med typ av kraft-
verk avses om elpro-
duktionen sker med 
kärnkraft, kraftvärme, 
kondenskraft, gastur-
bin eller vindkraft.
13 §
För ett nybyggt värmekraftverk 
skall värdet per kilowatt instal-
lerad effekt i en riktvärdeangivelse 
bestämmas med utgångspunkt i 
återanskaffningskostnaden för 
kraftverk som hör till de olika 
klasserna av värdefaktorn typ av 
värmekraftverk och efter jämkning 
med hänsyn till lönsamheten för 
den totala elproduktionen i landet.
                                                
14 §
Totalvärdet av ett nybyggt vär-
mekraftverk bestäms som pro-
dukten av kraftverkets installerade 
effekt i kilowatt och ett värde per 
kilowatt installerad effekt.
                                                
15 §
Riktvärdet för en värderings-
enhet avseende mark till ett 
värmekraftverk skall beräknas till 
1,5 procent av kraftverkets värde i 
nybyggt skick.
Riktvärdet för en värderings-
enhet som avser kraftverksbygg-
nad till ett värmekraftverk be-
räknas genom att 73,5 procent av 
kraftverkets värde i nybyggt skick 
multipliceras med en nedskriv-
ningsfaktor som beaktar den 
värdeminskning som har upp-
kommit mellan det år då anlägg-
ningen kunde tas i bruk (nybygg-
nadsåret) och andra året före det 
år då allmän fastighetstaxering 
sker.
16 kap.
4 § 
Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxerings-
period taxeringsenhetens värde ökat eller minskat
1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller om-
rådesbestämmelser
2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i 
rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten
3. genom att avgift till allmän 
va-anläggning eller allmän fjärr-
värmeanläggning (anslutningsav-
gift) eller ersättning för gatukost-
nader erlagts för enheten.
3. genom att avgift till allmän 
va-anläggning eller allmän fjärr-
värmeanläggning (anslutningsav-
gift) eller ersättning för gatukost-
nader erlagts för enheten
4. genom att driftsförhållandena 
ändrats för ett  kondenskraftverk.
Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens basvärde på grund 
av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 
kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av basvärdet 
med mindre än 100 000 kronor skall ny taxering ske endast efter 
framställning av taxeringsenhetens ägare.
20 kap.
                                               
2 a §
Grundläggande beslut om 
taxering av en fastighet får fattas 
genom automatisk databehandling 
i det fall skälen för beslutet enligt 
20 § första stycket 1 förvaltnings-
lagen (1986:223) får utelämnas.
4 § 
I skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering skall redovisas
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets basvärde och däri ingående delvärde samt värde 
av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8–15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
5. storleken av riktvärde samt
6. utbyggd effekt, taxerings-
effekt, utnyttjandetid, reglerings-
möjlighet och belägenhet enligt 15 
kap. 7 § samt
7. storlekskorrektion enligt 
7 kap. 4 a §, säreget förhållande 
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring 
av riktvärde.
6. storlekskorrektion enligt 
7 kap 4 a §, säreget förhållande 
enligt 7 kap. 5 § eller annat för-
hållande som har föranlett ändring 
i riktvärde.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. 
Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt 
tusental kronor, faller bort. Regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler 
som behövs.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid  
fastighetstaxering år 2000.
Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig 
fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen (1984:1052) om statlig 
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §1 
Till fastighetsskatt skattepliktiga 
fastigheter är sådana som vid fas-
tighetstaxeringen betecknats som 
småhusenhet, hyreshusenhet, in-
dustrienhet inklusive elproduk-
tionsenhet eller lantbruksenhet om 
på lantbruksenheten finns vad som 
vid fastighetstaxeringen betecknas 
som småhus eller tomtmark för 
småhus. Från skatteplikt undantas 
fastighet som året före taxerings-
året inte varit skattepliktig enligt  
fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152).
Till fastighetsskatt skattepliktiga 
fastigheter är sådana som vid fas-
tighetstaxeringen betecknats som 
småhusenhet, hyreshusenhet, in-
dustrienhet, elproduktionsenhet el-
ler lantbruksenhet om på lant-
bruksenheten finns vad som vid 
fastighetstaxeringen betecknas 
som  småhus eller tomtmark för 
småhus. Från skatteplikt undantas 
fastighet som året före taxerings-
året inte varit skattepliktig enligt  
fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152).
Utöver vad som sägs i första stycket är sådan privatbostad, som  avses 
i 5 § kommunalskattelagen (1928:370) och som är belägen i  utlandet, 
skattepliktig till fastighetsskatt.
3 §2 
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenhet,
det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarks-
värdet avseende småhus på lantbruksenhet,
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser vär-
deringsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppför-
ande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder 
samt annan värderingsenhet avseende  tomtmark som är obebyggd,
c) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värder-
ingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under  uppförande och 
värderingsenhet avseende tomtmark som hör till  dessa lokaler,
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende indus-
trienhet inklusive elproduktionsen-
het.
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende indus-
trienhet och elproduktionsenhet.
Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige,  
bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det 
fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen 
fastighetsskatt på bostadsdelen för det  fastighetstaxeringsåret och de fyra 
följande kalenderåren och  halv fastighetsskatt för de därpå följande fem 
kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Det-
samma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken  
värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts 
ett värdeår motsvarande året före det  fastighetstaxeringsår som föregått 
inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.
För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370),  skall 
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 
41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om sam-
fälligheten utgör en  särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på  grund 
av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat  utnyttjas under 
viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte 
kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den om-
fattning,  vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit  
fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon ned-
sättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för  skilda delar 
av fastigheten skall underlaget för beräkningen av  fastighetsskatten för 
dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fas-
tighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra 
stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxerings-
värdet som  belöper på värderingsenhet som avser småhuset med till-
hörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som 
småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande 
tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen 
på den del av taxeringsvärdet som  belöper på värderingsenhet som avser 
bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken 
ingår i samma  taxeringsenhet som hyreshuset.
4 §3 
Bestämmelserna i denna lag om 
fastighet som är småhusenhet,  
hyreshusenhet, industrienhet eller 
lantbruksenhet gäller också beträf-
fande del av fastighet, flera fas-
tigheter eller delar av fastigheter 
som utgör sådan enhet.  
Bestämmelserna i denna lag om 
fastighet som är småhusenhet,  
hyreshusenhet, industrienhet, el-
produktionsenhet eller lantbruks-
enhet gäller också  beträffande del 
av fastighet, flera fastigheter eller 
delar av fastigheter som utgör 
sådan enhet.
                                    
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 
2001 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastighetsskatt 
för den del av beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1999. 
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild 
löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på 
pensionskostnader skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§1 
En enskild person eller ett dödsbo som medges avdrag för avgift för 
pensionsförsäkring enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall för det beskattningsåret till staten betala sär-
skild löneskatt med 24,26 procent på avgiften.
Detsamma gäller för enskild person som medges avdrag för inbetal-
ning på pensionssparkonto enligt nämnda anvisningspunkt.
Särskild löneskatt skall dock 
inte betalas till den del avdraget 
måste göras från sådan ersättning 
som utgjort underlag för uttag av 
arbetsgivaravgifter enligt 1 kap. 
2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter eller särskild löneskatt 
enligt 1 § första stycket 1 lagen 
(1990:659) om särskild löneskatt 
på vissa förvärvsinkomster.
Särskild löneskatt skall dock 
inte betalas till den del avdraget 
måste göras från sådan ersättning 
som utgjort underlag för uttag av 
arbetsgivaravgifter enligt 1 kap. 
2 § lagen (1981:691) om social-
avgifter eller, vad avser arbets-
tagare som vid årets ingång är 65 
år eller äldre, särskild löneskatt 
enligt 1 § första stycket lagen 
(1990:659) om särskild löneskatt 
på vissa förvärvsinkomster.
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 
2000 års taxering.
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i 
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152) i paragrafens lydelse enligt lagen (1999:000) om ändring i 
nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1999:000) skall 
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §1 
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.
Småhus
Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. 
Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom 
garage, förråd och annan mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst 
tio familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om 
byggnaden ligger på fastighet med åkermark, betesmark, 
skogsmark eller skogsimpediment.
Hyreshus
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer 
eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. 
Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till 
hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra 
hyreshus.
Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är 
inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om 
den ingår i lantbruksenhet.
Ekonomi- 
byggnad
Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och 
som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, 
loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.
Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk 
eller skogsbruk.
Kraftverks-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för kommer-
siell produktion av 
elektrisk starkström. 
Även byggnad för 
vattenreglering, för 
lagring av bränsle 
och annan byggnad 
för produktionen ut-
gör kraftverksbygg-
nad.
Industri-
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell 
verksamhet.
Industri- 
byggnad
Byggnad som är in-
rättad för industriell 
verksamhet och som 
inte utgör kraftverks-
byggnad.
Special-
byggnad
Med specialbyggnad avses
Försvars-
byggnad
Byggnad som används för försvars-
ändamål eller ekonomisk försvars-
beredskap, om byggnaden inte är en 
fristående industriell anläggning. Även 
mässbyggnad skall utgöra försvars-
byggnad.
Kommunika-
tionsbyggnad
Garage, hangar, lokstall, terminal, sta-
tionsbyggnad, expeditionsbyggnad, 
vänthall, godsmagasin, reparations-
verkstad och liknande, om byggnaden 
används för allmänna kommunikations-
ändamål.
Byggnad som används i Statens järn-
vägars, Luftfartsverkets, Banverkets, 
Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveri-
ges Radio Aktiebolags, Sveriges Tele-
vision Aktiebolags och Sveriges Ut-
bildningsradio Aktiebolags verksamhet.
Distributions- 
byggnad
Byggnad som ingår i överförings- eller 
distributionsnätet för gas, värme, elek-
tricitet eller vatten.
Värmecentral
Byggnad för produktion och distri-
bution av varmvatten för uppvärmning, 
dock ej sådan anläggning som även är 
inrättad för produktion av elektrisk 
starkström för yrkesmässig distribution.
Renings-
anläggning
Vattenverk, avloppsreningsverk, an-
läggning för förvaring av radioaktivt 
avfall, sopstation och liknande samt 
pumpstation som hör till sådan an-
läggning.
Vårdbyggnad
Byggnad som används för sjukvård, 
nykterhetsvård, narkomanvård, barna-
vård, kriminalvård, arbetsvård, åld-
ringsvård eller omsorg om psykiskt 
utvecklingsstörda. Annan byggnad än 
som nu har nämnts skall utgöra vård-
byggnad, om den används som hem åt 
personer som behöver institutionell 
vård eller tillsyn.
Bad-, sport- 
och idrotts-
anläggning
Byggnad som används för bad, sport, 
idrott och liknande, om allmänheten har 
tillträde till anläggningen.
Skolbyggnad
Byggnad som används för under-
visning eller forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med statsbidrag 
och
skola vars undervisning står under 
statlig tillsyn.
Byggnad som används som elevhem 
eller skolhem för elever vid sådana 
skolor.
Kulturbyggnad
Byggnad som används för kulturellt 
ändamål såsom teater, biograf, museum 
och liknande.
Ecklesiastik-
byggnad
Kyrka eller annan byggnad som an-
vänds för religiös verksamhet.
Bårhus, krematorium och byggnad som 
används för skötsel av begravnings-
plats.
Allmän 
byggnad
Byggnad som tillhör staten, kommun 
eller annan menighet och som används 
för allmän styrelse, förvaltning, rätts-
vård, ordning eller säkerhet samt 
fritidsgård och byggnad med likartad 
användning. Som allmän byggnad skall 
inte anses byggnad som används för 
statens affärsdrivande verksamhet.
Övrig byggnad
Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare 
nämnda byggnadstyperna
                                     
Denna lag träder i kraft den 1 
januari 2000 och tillämpas första 
gången vid fastighetstaxering år 
2000. 
Denna lag träder i kraft den 1 
juli 1999 och tillämpas första 
gången vid fastighetstaxering år 
2000.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-03-30
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud 
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 25 mars 1999 (Finansdepartementet) har 
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetskatt,
3. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på 
pensionskostnader,
4. lag om ändring i lagen (1999:000) om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn 
Christina Otto.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
4 kap. 5 §
Av inledningen till första stycket framgår att taxeringsenhet skall omfatta 
byggnadstyper och ägoslag enligt en av de kombinationer som anges i 
punkterna 1-7, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, och ha en 
i nämnda punkter angiven beteckning för typ av taxeringsenhet. Av 
punkten 7 framgår att kraftverksbyggnad, tomtmark till kraftverks-
byggnad och fallrätt betecknas elproduktionsenhet. I punkten börjar 
emellertid på nytt talas om taxeringsenhet, nämligen en sådan vars värde 
utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft. Sistnämnda bestämmelse 
bryter alltså systematiken. Rätteligen borde den placeras i ett särskilt 
stycke, varvid reservationen i inledningen fick ändras. Därvid uppkom-
mer emellertid problem med hänvisningar i sista stycket. Lagrådet anser 
det godtagbart och bättre än föreslagen lydelse att en ny mening läggs till 
punkten 7, som då skulle få följande lydelse: ”7. kraftverksbyggnad, 
tomtmark till kraftverksbyggnad och fallrätt (elproduktionsenhet). Som 
elproduktionsenhet betecknas också en taxeringsenhet vars värde till 
övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft.”
15 kap. 1 §
Enligt sista stycket skall i detta kapitel med mark avses tomtmark, övrig 
mark, fallrätt och markanläggning som ingår i elproduktionsenhet. Hän-
visningen avser hela kapitlet och omfattar alltså också 1 §. När så är 
fallet behöver inte de olika ägoslagen eller markanläggningen räknas upp 
i första och andra styckena. På grund av det anförda föreslås att första 
och andra styckena ges följande lydelse:
”Till ett vattenkraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för 
elproduktion med vattenkraft.
Till ett värmekraftverk hänförs kraftverksbyggnad och mark för el-
produktion med kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft, gasturbin och vind-
kraft.”
Övriga lagförslag 
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den  22 april 1999
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Schori, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, 
Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Rosengren, Wärnersson, Lövdén, 
Ringholm
Föredragande: statsrådet Ringholm
Regeringen beslutar proposition 1998/99:109 Vissa frågor inför den 
allmänna fastighetstaxeringen år 2000, m.m. 
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1998:815.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1990:1382.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1997:451.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1992:1666.
  Senaste lydelse 1992:1666.
  Senaste lydelse 1992:1666.
  Senaste lydelse 1992:1666.
  Senaste lydelse 1986:258.  
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1992:1666.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1997:451.
1 Senaste lydelse 1995:918.
2 Senaste lydelse 1998:526.
3 Senaste lydelse 1995:918.
1 Senaste lydelse 1998:684.
1 Senaste lydelse 1998:1669.
1 Senaste lydelse bet. 1998/99:KU18.
  Senaste lydelse av
rubriken närmast före
15 kap. 7 § 1986:258
15 kap. 11 § 1986:258.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1998:815.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1990:1382.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1997:451.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1992:1666.
  Senaste lydelse 1992:1666.
  Senaste lydelse 1992:1666.
  Senaste lydelse 1992:1666.
  Senaste lydelse 1986:258.  
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1992:1666.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1986:258.
  Senaste lydelse 1994:1909.
  Senaste lydelse 1997:451.
1 Senaste lydelse 1995:918.
2 Senaste lydelse 1998:526.
3 Senaste lydelse 1995:918.
1 Senaste lydelse 1998:1669.
1 Senaste lydelse prop. 1998/99:38.
Prop. 1998/99:109
2
1
Prop. 1998/99:109
Bilaga 1
Prop. 1998/99:109
Bilaga 1
Prop. 1998/99:109
Bilaga 2
Prop. 1998/99:109
Bilaga 2
Prop. 1998/99:109
Bilaga 3
Prop. 1998/99:109
Bilaga 4
Prop. 1998/99:109
Bilaga 4
Prop. 1998/99:109
Bilaga 5
Prop. 1998/99:109
Bilaga 5
Prop. 1998/99:109
                