Post 2142 av 2512 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1997/98:150 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    1998 års ekonomiska vårproposition
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 150/12
                
                
                
                Bilaga 4
Nationell handlingsplan för 
sysselsättning
 
.
Innehållsförteckning
1	Svensk sysselsättningspolitik: Inriktning och prioriteringar	4
1.1	Svensk ekonomi och arbetsmarknad	4
1.2	Amsterdamfördraget stärker sysselsättnings-
	samarbetet	5
1.3	Regeringens politik för ökad sysselsättning	5
1.3.1	Politikens inriktning	5
1.3.2	Nya initiativ	7
1.4	1998 års sysselsättningsriktlinjer och Sveriges
	prioriteringar	9
2	Riktlinjer för sysselsättningen för år 1998	11
I	Att förbättra anställbarheten	11
2.1	Att angripa ungdomsarbetslösheten och förebygga
	långtidsarbetslöshet	11
2.2	Från passiva till aktiva åtgärder	12
2.3	Att uppmuntra utvecklingen av en metod för 
	partnerskap	13
2.4	Underlätta övergången från skola till arbete	14
II	Att utveckla företagarandan	15
2.5	Att göra det lättare att starta och driva företag	15
2.6	Att utnyttja möjligheterna att skapa nya
	 arbetstillfällen	16
2.7	Skatter och sysselsättning	17
III	Att uppmuntra företagens och de anställdas
	anpassningsförmåga	18
2.8	Att modernisera arbetsorganisationen	18
2.9	Att stödja företagens anpassningsförmåga	19
IV	Att stärka jämställdhetspolitiken	19
2.10	Att angripa diskriminering mellan män och
	kvinnor	19
2.11	Att förena yrkesliv och familjeliv	20
2.12	Att underlätta återinträde i yrkeslivet	21
2.13	Att främja funktionshindrade personers inträde i
	yrkeslivet	21
Nationell handlingsplan för sysselsättning
1	Svensk sysselsättningspolitik: 
Inriktning och prioriteringar
1.1	Svensk ekonomi och arbetsmarknad
Svensk ekonomi befinner sig i en stabil uppgångsfas. 
BNP-tillväxten har under perioden 1994-97 i 
genomsnitt uppgått till 2,6 procent per år. Tillväxten 
väntas bli 3,0 procent i år och 3,1 respektive 3,4 
procent åren 1999 och 2000. Det finns tydliga tecken 
på ett förbättrat läge på arbetsmarknaden. 
Arbetslösheten har sjunkit kontinuerligt sedan 
sommaren 1997. Den öppna arbetslösheten har på ett 
år minskat med drygt två procentenheter och uppgick 
i februari 1998 till 6,7 procent. I regeringens prognos 
förutses att sysselsättningen ökar med 1,0 procent i år 
och med sammanlagt ytterligare 3,5 procent åren 1999 
och 2000. Den öppna arbetslösheten beräknas minska 
till 5,7 procent 1999. Med de åtgärder regeringen 
föreslår bedöms målet 4 procents öppen arbetslöshet 
kunna nås mot slutet av år 2000. De löneavtal som 
hittills slutits under 1998 inger också förhoppningar 
om att lönebildningen inte skall utgöra ett hinder för 
en fortsatt ökning av sysselsättningen och en 
minskning av arbetslösheten. 
TABELL 1.1 
NYCKELTAL 1997 - 2001
1997
1998
1999
2000
2001
Öppen 
arbetslöshet
8,0
6,7
5,7
4,4
4,0
Åtgärder
4,3
4,2
4,0
3,9
3,5
Antal sysselsatta
-1,0
1,0
1,5
2,0
1,1
Kontantlön per 
timme
4,5
3,1
3,0
3,0
3,0
KPI, årsgenomsnitt
0,9
0,9
1,2
2,0
2,0
BNP
1,8
3,0
3,1
3,4
2,6
Finansiellt 
sparande, 
offentlig sektor
-1,1
1,6
0,8
2,3
3,5
Anm.: Den öppna arbetslösheten och personer i åtgärder redovisas i 
procent av arbetskraften. Årlig procentuell förändring redovisas för 
antal sysselsatta, löner, KPI och BNP. Finansiellt sparande 
redovisas som andel av BNP.
Källa: Finansdepartementet
Den politik som lades fast 1994 fullföljs. Den 
ekonomiska politiken är inriktad på att främja hög 
tillväxt, ökad sysselsättning och minskad 
arbetslöshet. Grunden är att vidmakthålla 
makroekonomisk stabilitet genom sunda offentliga 
finanser och stabila priser. Detta är en nödvändig 
förutsättning för en långsiktigt hållbar tillväxt och 
därmed en hög sysselsättning. Den stabilitetsinriktade 
politiken kompletteras med strukturella insatser. Dit 
hör en aktiv arbetsmarknadspolitik som motverkar 
passivisering, upprätthåller de arbetslösas 
anställbarhet och främjar en väl fungerande 
arbetsmarknad. Ett andra väsentligt element är 
förstärkta insatser på alla nivåer i utbildningssystemet 
för att möta de krav på högre kompetens och 
kvalificerade yrkeskunskaper som den moderna 
arbetsmarknaden ställer. Ett tredje inslag är insatser 
för att främja företagande, inte minst i små och 
medelstora företag, och för att skapa ett gott 
näringslivsklimat.
Den förda politiken har i många avseenden varit 
framgångsrik. De offentliga finanserna har förbättrats 
markant, från ett underskott motsvarande 10,3 procent 
av BNP 1994 till ett överskott i år. 
Inflationsförväntningarna har brutits och inflationen 
har stabiliserats på en låg nivå i linje med 
inflationsmålet på 2 procent. Räntorna har sjunkit. 
Bytesbalansen visar överskott. BNP-tillväxten tar nu 
fart från en god genomsnittlig nivå de senaste åren. 
Arbetsmarknadsläget förbättras. Men fortfarande 
återstår stora utmaningar för sysselsättningspolitiken.
Arbetslösheten är fortfarande oacceptabelt hög. 
Sysselsättningsgraden, som tidigare var en av de 
högsta i världen, har fallit från drygt 80 procent i slutet 
av 1980-talet till  cirka 70 procent idag. 
Sysselsättningsgraden bland funktionshindrade är 
betydligt lägre än för befolkningen i övrigt.
 
Arbetslösheten har slagit hårt mot nytillträdande och 
yngre arbetskraft. Invandrarnas 
arbetsmarknadssituation har försämrats dramatiskt 
under 1990-talet. Flera grupper har betydande problem 
att få en fast förankring på arbetsmarknaden. De 
riskerar att stå utanför den reguljära arbetsmarknaden 
under långa perioder. Bland dessa grupper återfinns 
många invandrare, funktionshindrade, ungdomar och 
personer med låg utbildning. 
Arbetslösheten är markant högre bland personer 
med låg utbildning än bland högutbildade. Det finns 
en tydlig tendens till ökade kompetenskrav i 
efterfrågan på arbetskraft.
Ökningen av antalet arbetslösa under 1990-talet har 
åtföljts av längre arbetslöshetstider. Den aktiva 
arbetsmarknadspolitiken är en förklaring till att den 
svenska långtidsarbetslösheten trots allt är låg vid en 
internationell jämförelse.
I likhet med den Europeiska unionens övriga 
medlemsstater står Sverige således inför en betydande 
utmaning: att öka sysselsättningen och att komma 
tillrätta med den alltför höga arbetslösheten.
1.2 	Amsterdamfördraget stärker
sysselsättningssamarbetet
Genom Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 
1997 har kampen mot arbetslösheten mer än någonsin 
tidigare förts upp som högsta prioritet i EU-
samarbetet. Införandet av en särskild avdelning om 
sysselsättning i Amsterdamfördraget var ett viktigt 
svenskt förhandlingsmål i regeringskonferensen. 
Medlemsstaternas samarbete på 
sysselsättningsområdet ges en fastare grund genom 
att främjandet av en hög sysselsättningsnivå blir ett 
uttryckligt mål för EU. Kampen mot arbetslösheten 
garanteras fortsatt prioritet också i ett långsiktigt 
perspektiv. 
Europeiska rådets möte i Luxemburg i november 
1997 antog riktlinjer för sysselsättningen för 1998, 
vilka fastställdes av rådet i december 1997. 
Medlemsstaterna uppmanades att under 1998 lägga 
fram en första nationell handlingsplan för 
sysselsättning. En första avstämning av 
medlemsstaternas handlingsplaner kommer att göras 
vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998. 
Sysselsättningsriktlinjerna skall skapa bättre 
förutsättningar för ett mer samlat och samordnat 
agerande inom EU för att uppnå målet om en hög 
sysselsättningsnivå. Huvudansvaret för 
genomförandet av sysselsättningspolitiken och dess 
konkreta utformning ligger dock fortfarande på 
medlemsstaterna. Gemenskapen skall uppmuntra 
samarbete mellan medlemsstaterna samtidigt som de 
enskilda medlemsstaternas befogenheter skall 
respekteras.
Sysselsättningsriktlinjerna skall stämma överens 
med de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och 
gemenskapens ekonomiska politik under artikel 103.2 i 
EG-fördraget. Sysselsättningsriktlinjerna måste därför 
vara förenliga med en fortsatt ansvarsfull finanspolitik 
och återhållsamhet i de offentliga utgifterna. För 
svensk del innebär detta att ökade offentliga utgifter 
som kan föranledas av genomförandet av 
sysselsättningsriktlinjerna skall finansieras genom 
omprioriteringar inom befintliga ramar.
Medlemsstaterna skall i handlingsplaner redovisa 
hur riktlinjerna omsätts i nationella åtgärder. I 
handlingsplanerna skall medlemsstaterna ta ställning 
till samtliga riktlinjer. I resolutionen om 
sysselsättningsriktlinjerna betonas att 
medlemsstaternas olika förutsättningar när det gäller 
de problem som tas upp i riktlinjerna kommer att ta sig 
uttryck i olika lösningar och prioriteringar anpassade 
till förhållandena i varje medlemsstat. För Sverige, vars 
sysselsättningspolitik ligger väl i linje med riktlinjerna, 
handlar det om att redovisa hur den 
sysselsättningspolitik som bedrivs omsätter 
riktlinjerna i nationella åtgärder. Behovet av nya 
initiativ och åtgärder bör bedömas i ljuset av 
sysselsättningsriktlinjerna, utvecklingen på 
arbetsmarknaden och målet om en halverad 
arbetslöshet. 
1.3 	Regeringens politik för ökad
sysselsättning
1.3.1 	Politikens inriktning
Det övergripande målet för regeringens 
sysselsättningspolitik är att minska arbetslösheten 
genom en varaktigt högre sysselsättning. Den öppna 
arbetslösheten skall halveras till 4 procent år 2000. På 
lång sikt är målet full sysselsättning.
Regeringens sysselsättningspolitik bygger på fem 
grundstenar:
–	Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen 
genom att fler människor får arbete eller utbildning 
som ger ökade möjligheter till arbete. 
–	Huvuddelen av sysselsättningsökningen de 
kommande åren bör ske i den privata sektorn.
–	I den offentliga sektorn skall verksamheter 
prioriteras framför transfereringar. Skolan, vården 
och omsorgen utgör kärnan i välfärden.
–	Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att 
arbetslösheten skall kunna halveras.
–	De offentliga finanserna skall vara sunda och 
priserna stabila.
Jämställdhet mellan könen är ett av de övergripande 
målen för regeringens sysselsättningspolitik. Sverige 
har en jämförelsevis hög sysselsättningsgrad för både 
kvinnor och män. Det är resultatet av en medveten 
politik för att främja kvinnors och mäns lika rätt till 
arbete. Särskilt viktiga faktorer för att uppnå den höga 
sysselsättningen är de insatser som görs för en 
lättillgänglig barn- och äldreomsorg, betald 
föräldraledighet och ett inkomstskattesystem som har 
individer som minsta enhet liksom jämnare fördelning 
av politisk makt mellan kvinnor och män. Insatser görs 
också för att skapa lika möjligheter på 
arbetsmarknaden för alla oavsett etnisk och kulturell 
bakgrund.
Den svenska sysselsättningspolitiken är en 
integrerad del av den ekonomiska politiken. Politikens 
inriktning på makroekonomisk stabilitet – sunda 
offentliga finanser och stabila priser – skapar 
förutsättningar för en långsiktigt hög tillväxt och en 
varaktig sysselsättningsökning. Arbetet med att 
sanera de offentliga finanserna har resulterat i en 
omfattande och snabb konsolidering, som skapat 
utrymme för låga räntor och stärkt förtroendet för den 
ekonomiska politiken. Båda dessa faktorer har en stor 
betydelse för företagens vilja att investera och 
hushållens beslut om konsumtion, arbete och 
utbildning. Genom saneringen av de offentliga 
finanserna har utrymme skapats som gjort det möjligt 
för regeringen att tillföra kommunerna extra resurser 
för att upprätthålla kvaliteten inom skola, vård och 
omsorg. Därmed kommer också den offentliga 
sysselsättningen att stabiliseras under de kommande 
åren.
Den tekniska utvecklingen och den ökade 
internationella integrationen ökar efterfrågan på 
välutbildad arbetskraft samtidigt som 
sysselsättningsmöjligheterna för lågutbildad och 
lågkvalificerad arbetskraft minskar. Nya och 
kvalificerade arbetsuppgifter som förutsätter 
högskoleutbildning tillkommer. En av grundstenarna i 
regeringens sysselsättningspolitik är därför en 
konsekvent satsning på utbildning och 
kompetensutveckling på alla nivåer, vilket ger goda 
förutsättningar för att långsiktigt öka 
sysselsättningen. Kontinuerlig kompetensutveckling, 
både genom det dagliga arbetet och i form av 
utbildningsinsatser, i kombination med en flexibel 
arbetsorganisation, är viktiga förutsättningar för 
framgångsrika företag. Regeringens mycket 
omfattande satsningar på reguljär utbildning, 
arbetsmarknadsutbildning och kompetensutveckling i 
arbetslivet har bland annat som syfte att motverka att 
den arbetslöses kunskaper och yrkesfärdigheter 
förloras under tiden i arbetslöshet. Utbyggnaden av 
högskolan med 60 000 permanenta platser de 
kommande åren skapar möjlighet för fler, såväl 
arbetslösa som andra, att skaffa sig en utbildning för 
att möta arbetsmarknadens behov av välutbildade.
Arbetsmarknadspolitiken är en annan viktig 
komponent i regeringens sysselsättningspolitik. Den 
bygger vidare på en svensk tradition av åtgärder som 
främjar aktivitet och motverkar passivt 
bidragsberoende. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken 
har en central uppgift när det gäller att förhindra 
utslagning och verka för goda drivkrafter att söka 
arbete eller ägna sig åt utbildning. Arbetet med att 
förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och 
bibehålla de arbetslösas anställbarhet skall 
intensifieras och effektiviseras. 
Arbetsmarknadspolitiken  bygger på följande 
principer:
–	Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att se 
till att lediga platser tillsätts snabbt och effektivt.
–	Aktiva åtgärder prioriteras framför passivt 
kontantstöd.
– 	De arbetslösa skall stå till arbetsmarknadens 
förfogande samt ha de förutsättningar och 
kunskaper som krävs för att ta de jobb som 
erbjuds. 
–	Arbetsmarknadspolitiken skall bidra till 
yrkesmässig och geografisk rörlighet. Genom 
ökade satsningar på utbildning och 
kompetensutveckling skall den arbetslöse ges 
möjligheter att få jobb i nya sektorer eller i sektorer 
där efterfrågan på arbetskraft ökar.
–	Personer som har särskilt svårt att få arbete och 
som därmed riskerar att bli långtidsinskrivna skall 
prioriteras. Bland dessa finns många 
funktionshindrade, invandrare och ungdomar.
–	En hög subventionsgrad i de 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan vara 
berättigad under förutsättning att ordinarie 
arbetstillfällen inte trängs undan.
–	Arbetsmarknadspolitiken skall genomsyras av ett 
jämställdhetsperspektiv. Åtgärderna skall bidra till 
att könsuppdelningen på arbetsmarknaden bryts.
–	Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en 
omställningsförsäkring och inte en permanent 
försörjning.
Det är av stor vikt, i den konjunkturuppgång som 
Sverige för närvarande befinner sig i, att söka 
motverka uppkomsten av inflationsdrivande 
flaskhalsar. Åtgärderna skall de kommande åren i 
högre grad inriktas på områden där bristsituationer 
kan uppkomma. Genom att individuella 
handlingsplaner upprättas för varje enskild arbetslös 
skall åtgärderna i största möjliga utsträckning 
anpassas till individens önskemål om framtida 
arbetsuppgifter och till arbetsmarknadens efterfrågan 
på yrkeskunskap.
Merparten av sysselsättningsökningen de 
kommande åren bör ske i den privata sektorn. En 
expansion av det privata näringslivet innebär en 
förstärkning av de offentliga finanserna och bidrar 
därmed till att stärka hela ekonomin. För att 
åstadkomma en sysselsättningsökning i den privata 
sektorn krävs goda förutsättningar för företag och 
företagande. Sverige har ett gott företagsklimat. Icke 
desto mindre är det en angelägen uppgift att 
identifiera och lösa problem som kan begränsa en 
ytterligare tillväxt av framför allt mindre företag. Detta 
arbete kommer att breddas och intensifieras. En viktig 
komponent i detta arbete är att underlätta för företag 
att ta till sig, använda och utveckla ny teknik. Det är 
också viktigt att fortsätta främja öppna och 
fungerande marknader med ett högt konkurrenstryck. 
Att förverkliga den inre marknaden är betydelsefullt i 
detta sammanhang. Genom att driva på 
genomförandet av gemenskapslagstiftning och 
tillämpningen av densamma skapas förutsättningar för 
en bättre fungerande gemensam marknad och ökad 
sysselsättning i Europa.
En viktig förutsättning för att en ökad 
aktivitetsnivå i ekonomin skall leda till en ökad 
sysselsättning och en minskad arbetslöshet är dock 
att lönebildningen fungerar väl. Med löneökningar 
som är i linje med produktivitetsutvecklingen och 
inflationsmålet kan arbetslösheten pressas tillbaka. I 
annat fall riskerar den höga arbetslösheten att bli 
permanent. 
Regeringens mål om en halverad öppen 
arbetslöshet år 2000 följs upp två gånger per år. Detta 
sker för att understryka regeringens bestämda 
ambition att nå det uppställda målet. I uppföljningen 
redovisas utvecklingen på arbetsmarknaden för 
centrala variabler såsom sysselsättning, 
långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och 
företagande, liksom de åtgärder som regeringen 
vidtagit och tänker vidta för att bekämpa 
arbetslösheten.
Att återställa en hög sysselsättningsgrad är en 
central uppgift för sysselsättningspolitiken. Endast 
med en hög andel av den arbetsföra befolkningen i 
reguljär sysselsättning får välfärdssamhället ett stabilt 
och uthålligt fundament. 
En bärande tanke i arbetet med 
sysselsättningsriktlinjerna har varit värdet av att 
målinrikta politiken genom att sätta upp konkreta mål. 
Medlemsstaterna uppmanas också att sätta nationella 
mål där de finner det möjligt och lämpligt.
I Sverige har vi goda erfarenheter av att sätta upp 
konkreta mål för politiken. Utöver målet om en 
halverad öppen arbetslöshet finns mål för inflationen 
samt budgetpolitiska mål. Dessa mål har starkt bidragit 
till en stabil utveckling för den svenska ekonomin.
1.3.2	 Nya initiativ
I den ekonomiska vårpropositionen redovisar 
regeringen hur sysselsättnings- och tillväxtpolitiken 
vidareutvecklas genom insatser inom sex områden av 
central betydelse för framtiden och för den 
ekonomiska och kulturella välfärden. Det handlar om 
ytterligare utbildningsinsatser, om att sprida och öka 
användandet av informationsteknologi, att främja 
ekologisk hållbarhet, att främja företagande, att stärka 
Europasamarbetet samt att arbeta för ett Sverige för 
alla.
Kunskap och kompetens
Nyckeln till en framtid med ökad välfärd ligger i en 
kvalificerad arbetskraft med god utbildning. Politiken 
går därför ut på att stärka hela utbildningssystemet, 
från förskolan till kvalificerad vidareutbildning för dem 
som redan har jobb. Varje ung människa som lämnar 
grund- och gymnasieskolan utan tillräckliga 
kunskaper utgör ett misslyckande. En bättre skola 
kräver resurser och en hög pedagogisk kompetens för 
att stärka kvalitetsutvecklingen. 
Regeringen avser att genomföra ett 
tiopunktsprogram för kvalitet och likvärdighet i 
skolan. Bland annat skall kvalitetskontrollen skärpas 
på såväl central som lokal nivå. En nationell 
inspektionsnämnd skall inrättas inom Skolverket för 
att granska skolan. En ny skolledarutbildning skall 
inrättas för att svara mot dagens krav på pedagogiskt 
ledarskap. De nationella kursproven i gymnasieskolan 
blir obligatoriska. Skolan bör ytterligare öppnas mot 
arbetslivet och ett nytt gymnasialt teknikprogram 
utvecklas. Undervisningen i naturvetenskap, teknik 
och miljö skall stimuleras. En frivillig gymnasieexamen 
bör införas. Kulturen har en viktig roll i skolan och 
samarbetet bör stärkas med musik- och kulturskolan. 
Ett IT-program för skolan skall presenteras.
Inom vuxenutbildningen tillkommer enligt tidigare 
beslut 140 000 platser under perioden 1997 - 2000. Ett 
särskilt utbildningsbidrag i nivå med 
arbetslöshetsersättningen infördes hösten 1997 för 
det första studieåret. För att möjliggöra ett fortsatt 
brett deltagande ges under läsåret 1998/99 en 
möjlighet att studera på det särskilda 
utbildningsbidraget ett andra år. En 
försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning 
inleddes 1996. Försöksverksamheten förlängs nu till 
och med år 2001 och antalet platser utökas med drygt 
30 procent. Fördelningen av platser koncentreras till 
bristyrkesområden.
Utbyggnaden av universitet och högskolor 
fortsätter. Hittills har för perioden 1997-2000 beslutats 
om 60 000 nya permanenta platser med tyngdpunkt på 
naturvetenskap och teknik.
Dessa nya initiativ bidrar till att förbättra 
anställbarheten, bland annat genom att förbättra 
möjligheterna att erbjuda arbetslösa utbildning och 
genom att underlätta övergången från skola till arbete.
Delaktighet i informationssamhället
I den nya informationstekniken ligger stora 
möjligheter till förändring. Här finns både 
tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter 
att nå ökad effektivitet, en bekvämare vardag och ett 
bättre liv.
Regeringen har satsat cirka 1,3 miljarder kronor 
under perioden 1997 - 1999 på ett nationellt program 
för IT-utbildning. Programmet är ett resultat av en 
överenskommelse mellan regeringen, 
Industriförbundet och företrädare för IT-företagen.
Regeringen föreslår att ytterligare 1,8 miljarder 
kronor avsätts under perioden 1999 – 2001 för 
särskilda åtgärder varvid tyngdpunkten läggs på 
skolan.
IT-anpassningen av myndigheternas 
informationssystem skall fortsätta och påskyndas. En 
särskild kompetensutveckling inom IT för anställda 
inom offentlig sektor ser regeringen som en viktig 
uppgift under de kommande åren.
Dessa nya initiativ bidrar till att förbättra 
anställbarheten samt till att uppmuntra företagens och 
de anställdas anpassningsförmåga.
Hållbara Sverige 
Sverige skall vara ett föregångsland och en 
pådrivande kraft för en ekologiskt hållbar utveckling. 
Den globala marknaden för miljöteknik, 
miljöanpassade och resurssnåla produkter växer. 
Därför är den ekologiska omställningen också en del 
av politiken för att stärka det svenska näringslivet och 
öka sysselsättningen.
Under de kommande åren stimuleras teknisk 
utveckling och tillkomsten av nya arbeten genom att 
12,5 miljarder kronor satsas på energiinvesteringar, 
infrastruktur och lokala investeringsprojekt i landets 
kommuner. En miljard kronor har avsatts till ett 
femårigt program för ekologiskt hållbar 
samhällsutveckling. Programmet avser i första hand 
kretsloppsanpassning av befintlig bebyggelse och 
infrastruktur.
Hittills har regeringen avsatt 5,4 miljarder för de 
lokala investeringsprogrammen för att främja 
ekologiskt hållbar utveckling. Gensvaret från landets 
kommuner har varit stort. Regeringen föreslår därför 
att stödet förlängs med ett år. Därmed utökas stödet 
med 2 miljarder kronor för år 2001.
Dessa initiativ bidrar till att utveckla 
företagarandan och skapar möjligheter för nya 
arbetstillfällen.
Företagande
Under de senaste åren har ett antal åtgärder av 
särskild betydelse för mindre företag genomförts, 
bland annat på skatteområdet och vad gäller 
tillgången på riskkapital.
Störst betydelse för företagandet har dock det 
faktum att de offentliga finanserna nu är i balans. 
Detta har lett till halverade räntor vilket i sin tur 
bidragit till att investeringarna har ökat kraftigt. Den 
gynnsamma utvecklingen av de offentliga finanserna 
möjliggör nu ytterligare – finansierade – 
skattesänkningar och åtgärder för ökad tillgång på 
riskkapital. Sammanlagt föreslår regeringen att cirka  
cirka 2 miljarder kronor per år avsätts för dessa 
ändamål under perioden 1999 - 2001. Det handlar 
företrädesvis om lättnader och förenklingar inom 
företagsbeskattningen.
En väl fungerande konkurrens är viktig för svensk 
ekonomi och svenskt näringsliv. Regeringen avser att 
återkomma till riksdagen med en redogörelse för 
konkurrenspolitikens framtida inriktning. I regeringens 
arbete ingår bland annat åtgärder för omprövning av 
regelverk och begränsningar av krångel och byråkrati. 
Det skall bli lättare att registrera företag. Målet är att 
endast en blankett och en myndighetskontakt skall 
behövas. Myndigheternas handläggningstider skall 
förkortas med 25 procent i särskilt utvalda ärenden. 
Uppgiftsbördan för företagen skall minskas. 
Företagens hantering av tullfrågor skall förenklas 
ytterligare. Detta har stor betydelse särskilt för de 
mindre företagens konkurrensförmåga och vilja till 
etablering och tillväxt.
Dessa nya initiativ bidrar till att utveckla 
företagarandan, bland annat genom att göra det lättare 
att starta och driva företag och genom att göra 
skattesystemet gynnsammare för sysselsättningen.
Europeiskt samarbete
Sverige har varit medlem i EU i drygt tre år. Under 
denna tid har EU:s samarbete fördjupats, inte minst 
genom de gemensamma ansträngningarna för att öka 
sysselsättningen. En väsentlig del av EU:s arbete är 
nu inriktat på att inlemma nya medlemmar i 
gemenskapen.
Regeringen föreslår nu ett nytt treårigt program för 
utvecklingssamarbete. Programmet skall bidra till ett 
gott grannskap i Östersjöregionen och ett dynamiskt 
och demokratiskt integrerat Europa. Samarbetet 
inriktas på att stödja Estlands, Lettlands, Litauens och 
Polens medlemskap i EU samt att ytterligare integrera 
Ryssland och Ukraina i europeiska 
samarbetsstrukturer.
För att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för 
tillväxt och sysselsättning, inte minst i Sverige, har 
tidigare sammanlagt en miljard kronor avsatts. Medlen 
används inom områdena energi, miljö, infrastruktur, 
kunskapsöverföring och svensk exportindustri. 
Regeringen föreslår nu att verksamheten förlängs 
genom att medel anslås för de kommande tre åren. 
Regeringen strävar bland annat efter att uppnå ökat 
deltagande i Östersjöhandeln av de små och 
medelstora företagen.
Svenska företag ges stöd till att utnyttja marknads- 
och handelsmöjligheterna i det nya framväxande 
Europa bland annat genom insatser för småföretagen, 
förstärkt exportfrämjarorganisation i Sverige och 
åtgärder för att ta tillvara invandrares speciella land- 
och språkkunskaper.
Ett Sverige för alla
På några decennier har Sverige genom invandring 
blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald. 
I denna mångfald ligger en utvecklingspotential. I en 
internationaliserad värld har ett land med en 
mångkulturell befolkning ett försprång. Att ta tillvara 
denna fördel kommer att kräva både förändrade 
attityder och politiska insatser.
Invandrare och svenskar med invandrarbakgrund 
har i dag inte samma möjligheter på arbetsmarknaden 
som andra har. För att vända utvecklingen, minska 
segregationen och att uppnå de integrationspolitiska 
målen, föreslår regeringen ett resurstillskott för dessa 
ändamål under de kommande tre åren. Av central 
betydelse är åtgärder för att förbättra kunskaperna i 
det svenska språket, skapa lika villkor på 
arbetsmarknaden och att få till stånd en varaktig 
förbättring av situationen i utsatta bostadsområden 
där en stor andel av invånarna har invandrarbakgrund.
Regeringen kommer under våren dessutom att 
lämna förslag till en skärpning av lagen mot etnisk 
diskriminering.
Dessa initiativ bidrar till att förbättra 
anställbarheten samt till att stärka 
jämställdhetspolitiken.
1.4 	1998 års sysselsättningsriktlinjer 
och Sveriges prioriteringar
Regeringens sysselsättningspolitik ligger väl i linje 
med riktlinjernas rekommendationer. Det handlar bland 
annat om att ta tillvara de betydande resurser som kan 
mobiliseras i ett samhälle där ingen ställs utanför 
arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörighet, ålder, 
sexuell läggning eller funktionshinder.
Att förbättra anställbarheten
I riktlinjerna lyfts fram att arbetskraftens anställbarhet 
skall främjas genom att aktiva åtgärder, med betoning 
på utbildning och kompetensutveckling, prioriteras 
framför passivt kontantstöd. Regeringen delar till fullo 
detta synsätt. Regeringens politik ligger i detta 
avseende helt i linje med riktlinjernas 
rekommendationer. Regeringen värdesätter också att 
riktlinjerna lyfter fram utbildning och 
kompetensutveckling som ett viktigt medel för att 
skapa en flexibel europeisk arbetsmarknad. Bästa 
sättet att bekämpa långtidsarbetslöshet och 
ungdomsarbetslöshet är en politik inriktad på att 
stärka individernas kunskaper och kompetens och 
därmed öka deras anställbarhet.
Regeringen delar också synen att 
arbetsmarknadens parter har ett betydande ansvar för 
sysselsättningspolitiken. Det svenska 
handlingsprogrammet har varit föremål för 
diskussioner med arbetsmarknadens parter. Det är 
viktigt att regeringen och arbetsmarknadens parter 
tillsammans kan skapa de förutsättningar som främjar 
anställbarhet och möjligheter till livslångt lärande. Det 
är också viktigt att man tillsammans verkar för en 
modern arbetsorganisation med väl utvecklade 
arbetsformer, där kvinnors och mäns kompetens tas 
tillvara. Regeringen har med det syftet inlett särskilda 
överläggningar med parterna för att se hur staten och 
parterna gemensamt ska kunna bidra till att främja 
kompetensutveckling i arbetslivet.
Att utveckla företagarandan
Regeringen delar uppfattningen att det är viktigt att 
göra det lättare för människor att starta och att driva 
företag och därigenom främja en ökad sysselsättning i 
den privata sektorn. Regeringen har också 
intensifierat arbetet med att undanröja hinder för 
särskilt de mindre företagens expansion. Det är också 
nödvändigt att stärka förutsättningarna för 
kunskapsutbyte i ekonomin. Det är också viktigt att ta 
tillvara den outnyttjade tillväxt- och 
sysselsättningspotential som finns på lokal nivå. En 
ökad betoning av samverkanslösningar mellan 
näringsliv, högskola och andra offentliga aktörer är 
central i detta avseende.
Regeringen delar uppfattningen att 
medlemsstaternas skatte- och bidragssystem bör 
utformas på ett sätt som är gynnsamt för 
sysselsättningen. Regeringen finner det emellertid inte 
meningsfullt att formulera kvantitativa mål för 
utvecklingen av det totala skatteuttaget eller för 
skattetrycket på arbete. Det totala uttaget av skatt är 
ingen bra mätare på skatternas samhällsekonomiska 
effekter. Dessa effekter beror på hur skatterna tas ut 
och för vilka ändamål de används. Strukturen på 
skatteuttaget bör därför vara den centrala frågan sett 
ur ett sysselsättningsperspektiv. Eventuella 
förändringar i skattesystemet får dock inte äventyra 
de offentliga finanserna.
Att uppmuntra företagens och de anställdas 
anpassningsförmåga
Företagens och de anställdas förmåga att anpassa sig 
till ändrade förhållanden i omvärlden har stor inverkan 
på sysselsättning och tillväxt. En politik som främjar 
anpassningsförmågan hos företag och anställda är 
därför betydelsefull. Arbetsmarknadernas parter har 
en viktig roll för att underlätta anpassningsförmågan. I 
Sverige finns en tradition av samverkan mellan 
ansvarstagande parter på arbetsmarknaden, som har 
bidragit starkt till utvecklingen mot mer flexibla och 
decentraliserade arbetsorganisationer. Möjligheterna 
att ta tillvara individens kompetens hänger nära 
samman med utformningen av arbetsorganisationen. 
För att individens kompetens skall underhållas och 
utvecklas är det av största vikt att hon får ta eget 
ansvar i största möjliga utsträckning samt har 
möjlighet att utveckla idéer.
Att stärka jämställdhetspolitiken
Regeringen uppskattar att jämställdhetspolitiken 
givits ett eget huvudområde. De företeelser som 
behandlas i övriga huvudområden, t.ex. 
långtidsarbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och aktiva 
åtgärder är emellertid också av grundläggande 
betydelse för kvinnors och mäns lika villkor på 
arbetsmarknaden. Ett jämställdhetsperspektiv bör 
därför genomsyra samtliga huvudområden så att 
riktlinjerna i sin helhet ger uttryck för 
medlemsstaternas strävan mot jämställdhet mellan 
kvinnor och män på arbetsmarknaden. På samma sätt 
är det viktigt att skapa lika rättigheter och möjligheter 
på arbetsmarknaden för alla oavsett etnisk eller 
kulturell bakgrund.
Regeringen ser även mycket positivt på att i form 
av en egen riktlinje lyfta fram funktionshindrades lika 
rätt till arbete och behovet av att särskilt 
uppmärksamma de svårigheter som funktionshindrade 
personer kan möta vid inträde i yrkeslivet. Regeringen 
anser att den övergripande ambitionen bör vara att 
generellt stärka de funktionshindrades anställbarhet 
genom att, utöver att främja deras inträde på 
arbetsmarknaden, också stödja deras utveckling i 
arbetslivet samt förhindra utslagning.
2	Riktlinjer för syssel-
sättningen för år 1998
I 	Att förbättra anställbarheten
2.1 	Att angripa ungdomsarbetslösheten 
och förebygga långtidsarbetslöshet 
Riktlinje
Medlemsstaterna skall se till att alla ungdomar, innan 
de varit arbetslösa sex månader, erbjuds en ny start i 
form av utbildning, omskolning, arbetslivserfarenhet, 
anställning eller andra åtgärder som främjar deras 
anställbarhet.
Situationen i Sverige
Det kraftigt försämrade arbetsmarknadsläget i Sverige 
under 1990-talet har slagit hårt mot ungdomar. 
Arbetslösheten har varit särskilt hög bland ungdomar 
över 20 år, den ålder då de flesta gör sitt inträde på 
arbetsmarknaden. Merparten av alla ungdomar i 
åldrarna 16-19 år befinner sig fortfarande i utbildning. 
Sedan hösten 1997 har arbetsmarknadsläget i Sverige 
ljusnat något och arbetslösheten bland ungdomar har 
fallit. Den öppna arbetslösheten för ungdomar uppgår 
till strax under 13 procent av arbetskraften och är 
relativt jämnt fördelad mellan unga män och unga 
kvinnor. Av de ungdomar under 25 år som i februari i 
år var registrerade vid någon arbetsförmedling hade  
cirka 20 procent varit arbetslösa i mer än 100 dagar.
Sveriges politik
Målet är att ingen under 25 år skall behöva vara öppet 
arbetslös i mer än 100 dagar. För att på ett varaktigt 
sätt vända ungdomsarbetslöshetens utveckling, har 
regeringen utarbetat förebyggande strategier. Dessa 
är inriktade på att förhindra långa perioder av 
arbetslöshet och passivitet och förbättrar därigenom 
ungdomarnas möjligheter till arbete. Detta sker genom 
att
–	Ungdomar under 18 år ges en grundläggande 
utbildning av god kvalitet. Praktiskt taget alla 
ungdomar (98 procent) går vidare från den 9-åriga 
grundskolan till den 3-åriga gymnasieskolan. 
Kommunerna har ansvar för skolan och är skyldiga 
att erbjuda alla ungdomar en gymnasieplats fram 
till och med det år den unge fyller 20 år. 
–	Arbetslösa ungdomar bistås med 
arbetsförmedlingsinsatser. Om detta inte leder till 
att ungdomarna finner arbete, skall möjligheterna 
till arbete stärkas genom vägledning, utbildning, 
yrkespraktik, arbetslivserfarenhet eller andra aktiva 
åtgärder.
 –	Ungdomar mellan 18 och 20 år ges förbättrade 
möjligheter på den lokala arbetsmarknaden. 
Detta görs möjligt genom att kommunerna på 
frivillig basis sluter avtal med 
länsarbetsnämnderna. Avtalet innebär att 
kommunerna, mot ersättning från staten, får 
möjlighet att lokalt utveckla en 
arbetsmarknadspolitik som väl motsvarar kraven 
på den lokala arbetsmarknaden. Verksamheten, 
som bygger på ett samarbete mellan kommunerna 
och det lokala näringslivet, syftar till att förbereda 
ungdomarna för inträde på den reguljära 
arbetsmarknaden eller för plats i reguljär 
utbildning. Samtliga kommuner har tecknat sådana 
avtal och nått mycket goda resultat.
–	Ungdomar mellan 20 och 24 år ges en 
aktiverande och utvecklande insats på heltid. 
Ungdomarna skall i första hand aktivt söka arbete. 
Arbetsförmedlingen skall pröva om någon av de 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan vara 
relevanta eller om en reguljär utbildning kan vara 
ett alternativ för den unge. Senast inom 90 dagar 
skall den unge, tillsammans med 
arbetsförmedlingen och i samråd med kommunen, 
ha arbetat fram en individuell handlingsplan. Om 
den unge inte funnit någon meningsfull 
sysselsättning inom 90 dagar, så övergår ansvaret 
till kommunen, som skall erbjuda en lämplig insats. 
Insatserna skall regelbundet följas upp och de 
unga skall med jämna mellanrum delta i 
jobbsökaraktiviteter som anordnas av 
arbetsförmedlingen. De ungdomar som vägrar att 
delta i utvecklingsinsats eller som avbryter en 
aktivitet förlorar rätten till utvecklingsersättning 
eller, i förekommande fall, ersättning från 
arbetslöshetskassa.
Riktlinje
Medlemsstaterna skall se till att arbetslösa vuxna, 
innan de varit arbetslösa i tolv månader, också får 
erbjudande om en ny start genom någon av de ovan 
nämnda [se ungdomsarbetslöshet] åtgärderna eller, 
mer allmänt, genom individuell yrkesvägledning.
Situationen i Sverige
I Sverige definieras en person som långtidsarbetslös 
efter en period av arbetslöshet på minst sex månader. I 
de allra flesta fall sätts åtgärder in innan den 
arbetslöse varit arbetslös i tolv månader, vanligen sker 
det inom sex månader. Sverige uppfyller därmed 
riktlinjens mål.
De senaste årens höga arbetslöshet har resulterat i 
en ökad långtidsarbetslöshet, både för kvinnor och 
män, men dess omfattning har kunnat begränsas 
genom aktiva åtgärder.  Obalanserna på 
arbetsmarknaden har även lett till att antalet 
långtidsinskrivna – arbetslösa personer som varit 
inskrivna vid landets arbetsförmedlingar utan arbete i 
minst två år – ökat. Under 1997 hade i genomsnitt 
strax under 120 000 varit långtidsinskrivna. Av dessa 
var cirka 70 000 män och 50 000 kvinnor. Dessa 
personer utgjorde 23 procent av den totala 
arbetslösheten. Bland kvinnorna var de 
långtidsinskrivnas andel 21 procent och bland 
männen 25 procent. 
Sveriges politik
Ett av de övergripande målen för den svenska 
arbetsmarknadspolitiken är att förebygga långa 
perioder utan arbete. Detta sker genom att:
–	Aktiva förmedlingsinsatser sätts in. Vid behov 
skall även aktiva åtgärder sättas in i ett tidigt 
skede. Detta gäller främst utbildningsinsatser.
–	Individuella handlingsplaner upprättas för dem 
som riskerar långtidsarbetslöshet. De individuella 
handlingsplanerna syftar till att effektivisera 
arbetet vid arbetsförmedlingarna samt bryta den 
kösuppdelade arbetsmarknaden. För att kunna ge 
den arbetslöse professionell vägledning har 
regeringen tillfört extra medel till 
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och 
arbetsmarknadsinstitut.
- Nya medel i kampen mot långtidsarbetslöshet 
sätts in. Till dessa hör offentliga tillfälliga arbeten 
för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbete – två 
åtgärder som syftar till att ge långtidsarbetslösa 
sysselsättning och samtidigt åstadkomma 
kvalitetshöjande insatser i offentlig verksamhet. 
Långtidsarbetslösa har även getts möjlighet till 
reguljär anställning under den tid en anställd deltar 
i studier inom ramen för Kunskapslyftet (se vidare 
Riktlinje 2.2).
Europeiska socialfondens bidrag till att bekämpa 
långtidsarbetslöshet
De svenska mål 3-insatserna är inriktade på 
kompetensutveckling, s.k. Datortek samt skapande av 
sysselsättning via vägledning/rådgivning och hjälp 
till egen företagarverksamhet. Avsikten är att 
erfarenheterna av mål 3-projekten skall omsättas i 
reguljär arbetsmarknadspolitik. Ett arbete pågår därför 
för att identifiera och sprida information om 
framgångsrika och överförbara projekt.
Uppföljning
Resultatet för Arbetsmarknadsverkets (AMV) 
verksamhet följs regelbundet upp av regeringen inom 
ramen för mål- och resultatstyrning. Detta sker bland 
annat genom resultatuppföljning, indikatorer, 
kvartalsvisa redovisningar från AMV till regeringen 
samt genom en kontinuerlig dialog mellan 
Arbersmarknadsdepartementet och AMV.
2.2	Från passiva till aktiva åtgärder
Riktlinje
Varje medlemsstat kommer att anstränga sig för att 
avsevärt öka antalet personer som är föremål för 
aktiva åtgärder som kan underlätta deras 
anställbarhet. För att öka andelen arbetslösa som 
erbjuds utbildning eller varje annan jämförbar åtgärd 
kommer varje medlemsstat att utifrån sina 
förutsättningar lägga fast en målsättning om att 
gradvis närma sig genomsnittet för de tre 
medlemsstater som har nått de bästa resultaten och 
minst 20 procent.
Situationen i Sverige
Sverige uppfyller riktlinjens mål avseende andelen 
arbetslösa i aktiva åtgärder. Under 1997 deltog drygt 
40 procent av de arbetslösa i en aktiv 
arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller i Kunskapslyftet. 
Bland deltagarna fanns nästan lika många män som 
kvinnor.
Sveriges politik
Sverige har en lång tradition av arbete med en aktiv 
arbetsmarknadspolitik där de arbetslösas aktivitet 
premieras framför passivitet. Denna strategi kallas i 
Sverige för ”arbets- och kompetenslinjen” och är 
utgångspunkten i allt arbete med de arbetslösa. 
Följande principer är bärande:
a.	I första hand skall de arbetslösa erbjudas ett 
arbete. Om inget sådant kan erbjudas skall en 
utbildningsinsats eller en praktikplats sättas in när 
så befinns lämpligt. 
b.	Arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till trygghet 
vid omställning från ett arbete till ett annat. En 
viktig komponent är att den arbetslöse måste 
uppfylla ett arbetsvillkor för att han eller hon skall 
erhålla ersättning. Under ersättningsperioden 
måste den arbetslöse aktivt söka arbete och får 
inte tacka nej till erbjudanden om jobb som befinns 
lämpliga med hänsyn till den arbetslöses 
arbetsvana och kvalifikationer. 
c.	Kvinnors och mäns möjligheter att återinträda på 
den reguljära arbetsmarknaden skall öka genom 
aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Aktivitet får emellertid inte bli ett självändamål utan de 
aktiva åtgärderna skall vara en del av en 
handlingsplan och inriktas på att öka de arbetslösas 
anställbarhet och anpassas efter arbetsmarknadens 
behov. Därför 
–	Ges ökade resurser till mer kostsamma åtgärder i 
form av yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. 
Denna satsning innebär att andelen arbetslösa i 
arbetsmarknadsutbildning ökar under 1998 - 1999. 
–	Har en bred satsning på reguljär vuxenutbildning 
genom det s.k. Kunskapslyftet inletts. Satsningen 
kommer att pågå fram till år 2002 och kommer fullt 
utbyggd att omfatta 140 000 årsstudieplatser, 
vilket motsvarar 3,5 procent av den totala 
arbetskraften eller en fördubbling av antalet 
personer i vuxenutbildning. Kunskapslyftet 
erbjuder en möjlighet till kompletterande studier 
upp till treårig gymnasiekompetens. Målgruppen 
är i första hand arbetslösa, men omfattar även 
anställda som riskerar arbetslöshet på grund av 
bristande utbildning. Utbildningen sker inom 
ramen för reguljär vuxenutbildning, men präglas av 
stor flexibilitet vad gäller uppläggningen av 
studierna, vilka skräddarsys efter den enskildes 
färdigheter, kunskaper och behov. Den kan även 
kombineras med andra arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder, t.ex. praktik på arbetsplatser. Studiernas 
uppläggning skall också ta hänsyn till de lokala 
förhållandena och arbetsmarknadens behov. 
Staten bekostar verksamheten, men den 
genomförs i kommunal regi. För att finansiera sina 
studier får arbetslösa ett särskilt 
utbildningsbidrag, motsvarande 
arbetslöshetsersättningen, under ett år. De som 
studerat med särskilt utbildningsbidrag under 
hösten 1997 och våren 1998 ges möjlighet till 
ytterligare ett års studier med denna finansiering. 
Även anställda erbjuds studera med det särskilda 
utbildningsbidraget under förutsättning att 
arbetsgivaren förbinder sig att anställa en 
långtidsarbetslös, som är registrerad vid 
arbetsförmedlingen, under den tid studierna varar. 
En majoritet av deltagarna i Kunskapslyftet är 
kvinnor.
–	Utökas arbetsmarknadsutbildningen med ett 
nationellt program för utbildning i modern 
informationsteknologi. Satsningen på utbildning 
inom IT-området har utarbetats i samarbete med 
Industriförbundet och kommer sammantaget att 
omfatta 10 000 personer fram till och med 1999 års 
utgång. Tre fjärdedelar av platserna är avsedda för 
arbetslösa och en fjärdedel avsätts för anställda 
med behov av kompetensutveckling. I genomsnitt 
kommer utbildningen att pågå i 25 veckor och efter 
avslutad utbildning erhåller deltagaren ett 
certifikat.
Uppföljning
Se Riktlinje 2.1.
2.3 	Att uppmuntra utvecklingen av en 
metod för partnerskap
Riktlinje
Följaktligen
– uppmanas arbetsmarknadens parter enträget att på 
sina olika ansvars- och verksamhetsnivåer, skyndsamt 
sluta avtal som ökar möjligheterna till utbildning, 
yrkeserfarenhet, praktik eller andra åtgärder som kan 
underlätta anställbarheten.
– kommer medlemsstaterna och arbetsmarknadens 
parter att anstränga sig att utveckla möjligheterna till 
livslångt lärande.
Sveriges politik
Sverige har en stark tradition av samverkan mellan 
regering och arbetsmarknadens parter. Parterna har 
lämnat viktiga bidrag på flera områden, bland annat 
genom
–	Avtal för ökad kompetensutveckling inom flera 
sektorer. I 1998 års avtalsrörelse är 
kompetensutveckling en av de viktigaste frågorna. 
Flertalet av de centrala avtalen innehåller 
ställningstaganden beträffande behovet av 
kontinuerlig kompetensutveckling, parternas 
gemensamma ansvar samt vikten av 
utvecklingsplaner för företaget/organisationen 
och individen. Sådana avtal finns inom såväl 
privat som offentlig sektor. Samråd, förhandlingar 
och kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter 
på lokal nivå formar den praktiska tillämpningen på 
arbetsplatsen. Ett större antal arbetstagar- och 
arbetsgivarorganisationer inom industrin har i ett 
gemensamt avtal lämnat förslag till hur 
kompetensutveckling på arbetsplatserna kan 
tillgodoses. Enligt förslaget bör avsättningar 
kunna ske i form av sänkta arbetsgivaravgifter eller 
avdragsgilla avsättningar. 
–	Skapandet av särskilda samarbetsorgan för 
trygghets- och omställningsfrågor. Dessa syftar 
till att bidra till utbildning och 
arbetsorganisationsprojekt för att minska risken 
för uppsägningar. 
–	Gemensamma organ för yrkesutbildningsfrågor 
(Arbetsmarknadens yrkesråd). Branschvis finns 
också ett flertal samarbetsorgan mellan parterna 
som följer utvecklingen inom branschen, 
analyserar kompetensbehovet och verkar för 
utbildning och kompetensutveckling.
–	Förlängs och utökas den Kvalificerade 
yrkesutbildningen (se vidare Riktlinje 2.4).
–	Samarbete kring IT-utbildning (se vidare Riktlinje 
2.2).
Vidare kommer
–	Regionala kompetensråd att inrättas som en 
mötesplats mellan parterna på arbetsmarknaden 
och utbildningsanordnarna i syfte att bättre 
anpassa arbetsmarknadsutbildningen och den 
reguljära utbildningen – både på gymnasie- och 
högskolenivå – till det lokala och regionala 
arbetslivets efterfrågan.
Europeiska socialfondens bidrag till
kompetensutveckling i arbetslivet
I det svenska mål 4-programmet kopplas åtgärder för 
att stimulera kompetensutveckling ihop med 
arbetsorganisatorisk utveckling och 
företagsutveckling, eftersom dessa faktorer är starkt 
beroende av varandra. Det svenska programmet är 
unikt såtillvida att det även omfattar verksamhet i 
kommuner och landsting. I varje region finns s.k. 
partnerskap bestående av arbetsmarknadens parter, 
näringsliv och myndigheter. Partnerskapen har lagt 
fast regionala program som beskriver och bedömer 
varje läns specifika struktur och kompetensbehov. Det 
regionala nätverket kring partnerskapet är mycket 
värdefullt för mål 4-programmet. 
2.4	Underlätta övergången från skola till 
arbete 
Riktlinje
Därför kommer medlemsstaterna att förbättra 
skolsystemets kvalitet för att avsevärt minska antalet 
ungdomar som lämnar skolan i förtid.
Situationen i Sverige
Antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid är i 
Sverige mycket lågt. Av alla 16-åringar går 98 procent 
vidare till gymnasieskolan, varav  cirka hälften 
genomgår en yrkesutbildning. De flesta som påbörjar 
en treårig gymnasieutbildning fullföljer den. Fyra av 
fem tjugoåringar har genomfört en fullständig 
gymnasieutbildning. Av dessa har  cirka 80 procent 
grundläggande behörighet för högskolestudier.
Sveriges politik
I Sverige har det sedan länge lagts stor vikt vid allas 
rätt till en god grundläggande utbildning. 
Skolsystemets utformning bygger på det faktum att 
varje ung kvinna och man i dag behöver en 
gymnasieutbildning som grund för sitt framtida liv och 
lärande. Regeringens politik för att förbättra 
skolsystemets kvalitet och ge de ungdomar som går 
igenom gymnasieskolan goda möjligheter att skaffa 
sig ett arbete eller studera vidare är inriktad på att 
–	Ge alla ungdomar en gymnasieutbildning, som 
förbereder för samhälls- och yrkesliv och högre 
studier. Därför har gymnasieskolan utformats som 
en treårig utbildningsform som omfattar en 
gemensam kärna av ämnen för alla 
utbildningsprogram, såväl teoretiska som 
yrkesinriktade. 
–	Ge arbetslivet en större roll i skolan bland annat 
genom de regionala kompetensråden som kommer 
att inrättas (se vidare Riktlinje 2.3).
–	Förbättra övergångsfrekvensen till 
gymnasieskolan och fullföljandet av ett nationellt 
program genom att förberedande studier erbjuds 
på ett s.k. individuellt program.
–	Att i tid observera och fånga upp elever vars 
kunskapsutveckling är otillfredsställande. De 
nya mål- och kunskapsrelaterade betygssystemen 
i grund- och gymnasieskolan tydliggör såväl 
elevens som skolans resultat på ett helt annat sätt 
än tidigare. Det är ett instrument bland flera för 
kontroll av utbildningens kvalitet och likvärdighet. 
–	Stärka kvaliteten inom skola, vård och omsorg 
genom att tillföra kommunerna ökade resurser (se 
vidare Riktlinje 2.11). Därmed skapas förutsätt-
ningar att prioritera en likvärdig skola av hög 
kvalitet för alla barn och ungdomar. Elever i behov 
av särskilt stöd samt satsningar på kompetens-
utveckling av lärare i miljö, naturvetenskap och 
teknik prioriteras. 
–	Utveckla och följa upp verksamheten inom ramen 
för ett tiopunktsprogram som regeringen avser 
genomföra. Skolverkets tillsynsfunktion kommer 
att stärkas och arbetet med att förbättra kvaliteten 
utvecklas bland annat genom nationella prov. En 
nationell inspektionsnämnd inrättas också för att 
granska skolan direkt på regeringens uppdrag. En 
ny statlig skolledarutbildning inrättas.
Uppföljning
Skolverket har bland annat till uppgift att utveckla, 
kontrollera och stödja kvalitetssäkringsarbetet i 
skolväsendet. Vidare skall Skolverket främja 
skolutveckling genom att utarbeta kommentarmaterial 
och allmänna råd som stöd till det lokala 
utvecklingsarbetet. Ett system med statliga 
utbildningsinspektörer för nationella 
kvalitetsgranskningar av skolan har införts. Varje 
skola och varje kommun har ålagts att årligen upprätta 
skriftliga kvalitetsredovisningar. Skolverket har 
utformat nationella prov för att analysera och på ett 
enhetligt sätt bedöma elevers kunskaper i olika ämnen. 
Berörd skolpersonal skall utarbeta ett åtgärdsprogram 
i de fall en elev har behov av särskilda stödåtgärder.
Riktlinje
Därför kommer medlemsstaterna att se till att alla 
ungdomar får bättre förutsättningar att anpassa sig till 
de tekniska och ekonomiska förändringarna samt de 
kvalifikationer som motsvarar arbetsmarknadens 
behov, då där är lämpligt genom att inrätta eller 
utveckla lärlingssystem.
Sveriges politik
Den nuvarande gymnasieskolan infördes fr.o.m. 
läsåret 1992/93 och omfattar 16 nationella program 
varav 14 innehåller yrkesämnen indelade i en eller flera 
kurser. Utformningen av program och kurser har skett 
efter samråd med arbetsmarknadens parter för att ge 
aktualitet och kvalitet i yrkesutbildningen. 
Utbildningen skall ge en god grund för livslångt 
lärande och därför ingår bland annat gemensamma 
kärnämnen i de nationella programmen i 
gymnasieskolan. För att förbättra ungdomarnas 
förutsättningar att förbereda sig för de förändrade 
behoven på arbetsmarknaden 
–	Införs ett nytt tekniskt program, och en ny 
modern lärlingsutbildning. Vidare införs en ny 
gymnasieexamen i syfte att ytterligare höja 
kvaliteten i utbildningen. 
- Samarbete kring kvalificerad yrkesutbildning 
(KY). Utbildningen bygger på genomgången 
gymnasieutbildning och vänder sig till såväl 
arbetslösa som anställda. Grundstenen i KY-
verksamheten är att utbildningarna utformas i nära 
samverkan med arbetslivet och att den innefattar 
en tredjedel arbetsplatsförlagd utbildning i form av 
lärande i arbetslivet. Arbetslivet ansvarar för den 
arbetsplatsförlagda delen av utbildningen. Genom 
den direkta kontakten med arbetslivet kan 
utbildningen anpassas till de kvalifikationer som 
efterfrågas från arbetslivet. KY-utbildningen 
bedrivs som en försöksverksamhet. Mot bakgrund 
av det gensvar utbildningen mött från arbetslivet, 
föreslår regeringen att utbildningen byggs ut och 
att försöksperidoden förlängs till och med år 2001.
För att öka rekryteringen av studerande till 
högskolans tekniska och naturvetenskapliga 
utbildningar har 
- En behörighetsgivande utbildning kallad 
”basår” införts. Basåret finns både inom 
kommunal vuxenutbildning och inom högskolan. 
Drygt hälften av basårsstudenterna är kvinnor.
Uppföljning
En utvärdering av den kvalificerade yrkesutbildningen 
genomförs och kommer att presenteras under 1999. 
Sverige deltar under 1998 i ett OECD-projekt som skall 
undersöka övergången från grundläggande utbildning 
till arbetsliv. Projektresultaten kommer att visa hur 
olika åtgärder och faktorer påverkar denna process.
II 	Att utveckla företagarandan
2.5 	Att göra det lättare att starta och
driva företag 
Riktlinje
Medlemsstaterna kommer därför att
– lägga särskild vikt vid att väsentligt minska de 
allmänna omkostnaderna och den administrativa 
bördan för företagen, särskilt de små och medelstora 
företagen, bland annat vid anställning av ytterligare 
arbetskraft.
– uppmuntra initiativ till egenföretagande genom att 
undersöka – i syfte att minska – de hinder som, inom 
skattesystemen och de sociala trygghetssystemen, 
kan försvåra egenföretagande eller att bilda 
småföretag.
Situationen i Sverige
Under 1990-talet har antalet egenföretagare, exklusive 
jord- och skogsbruk, ökat med drygt 10 procent, trots 
en viss nedgång under 1996 och 1997. Kvinnor är 
underrepresenterade bland egenföretagarna och 
svarar för cirka en fjärdedel av antalet egenföretagare. 
De senaste åren har drygt 27 000 nya företag per år 
startats. Under 1996 sysselsatte de nystartade 
företagen sammanlagt cirka 50 000 personer, varav 60 
procent på heltid. Antalet konkurser har halverats 
sedan 1992 och uppgick 1997 till drygt 10 000 företag 
med sammantaget cirka 20 000 anställda. 
Sveriges politik
Regeringen har intensifierat arbetet med att identifiera 
och lösa sådana problem som särskilt de små 
företagen upplever. I detta arbete ingår att motverka 
kostnader och hinder för etablering och tillväxt som 
vållar allmänna effektivitetsproblem och 
konkurrensnackdelar. Arbetet har utmynnat i ett antal 
konkreta åtgärder för att 
–	Identifiera problem och föreslå åtgärder som kan 
undanröja onödiga hinder för etablering och 
tillväxt i små företag. Detta arbete sker i 
Småföretagsdelegationen och 
Förenklingsutredningen. 
Småföretagsdelegationens arbete baseras på en 
bred och åtgärdsinriktad dialog med företrädare för 
näringslivets organisationer, fackliga 
organisationer, statliga myndigheter och 
kommuner. Delegationen följer också Europeiska 
kommissionens projekt med liknande syfte samt 
övrigt internationellt arbete av denna karaktär. På 
basis av det samlade underlagsmaterialet kommer 
delegationen att utforma och aktualisera förslag till 
konkreta åtgärder för att reducera hinder för 
företagsetableringar och tillväxt. Delegationen 
skall avge sitt slutbetänkande senast den 1 juli 
1998. Förenklingsutredningen har till uppgift att 
utreda möjligheterna att förenkla befintliga 
skatteregler. Utredningen har nyligen fått 
tilläggsdirektiv som innebär att den med förtur 
skall undersöka förutsättningarna för att införa ett 
förenklat deklarations- och redovisningsförfarande 
för mindre tjänsteföretag som bedrivs som enskild 
näringsverksamhet.
–	Ge anställda möjlighet till tjänstledighet för att 
bedriva näringsverksamhet. Genom denna 
möjlighet behöver inte en person som startar ett 
nytt företag riskera att, utöver de pengar och 
resurser som satsas, förlora sin anställning för den 
händelse företagssatsningen inte slår väl ut. En 
förutsättning för tjänstledighet för att bedriva 
näringsverksamhet är att verksamheten inte 
konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet.
–	Öka kvinnornas andel av företagarna. För att 
minska den kvinnliga underrepresentationen bland 
egenföretagarna finns åtgärder särskilt riktade till 
kvinnliga företagare. För kvinnor finns möjlighet 
till en förlängning av det starta eget-bidrag som 
finns som en särskild arbetsmarknadspolitisk 
åtgärd. Vidare finns rådgivning och särskilda 
lånemöjligheter för kvinnor.
–	Främja invandrares företagande. Invandrare med 
utomnordiskt medborgarskap har givits möjlighet 
till förlängt starta eget-bidrag. Regeringen har 
tillsatt en särskild utredare för att kartlägga vilka 
särskilda svårigheter personer med utländsk 
bakgrund kan ha i samband med att de startar och 
utvecklar egna företag.
–	Främja unga företagare genom fördelaktiga lån.
–	Öka tillgången på riskkapital. Inom närings- och 
regionalpolitiken finns ett flertal former för 
riskkapitalförsörjning som alla har syftet att 
komplettera de privata marknaderna för lån, 
garantier och egenkapitalförsörjning. Genom EU:s 
strukturfondspolitik och Europeiska 
investeringsbankens särskilda handlingsprogram, 
har dessa möjligheter ytterligare förstärkts. I 
vårpropositionen föreslås att tillgången på 
riskkapital till unga teknikföretag, s.k. såddkapital, 
skall förbättras ytterligare.
–	Förbättra de skattemässiga villkoren för små och 
medelstora företag liksom för nyföretagande. 
Genom generella förändringar har enskilda 
näringsidkare fått liknande skattevillkor som de 
som gäller för aktiebolag. Möjligheter att kvitta 
förluster i företaget mot inkomst av tjänst har 
införts. Partiella lättnader i beskattningen av 
inkomster från små och medelstora bolag har 
inneburit förbättrade villkor. En sänkning av 
arbetsgivaravgiftsuttaget av särskild betydelse för 
mindre företag, gynnar expansion av 
sysselsättningen i dessa företag. Regeringen 
föreslår i vårpropositionen ytterligare lättnader i 
beskattningen av företag som dels förbättrar 
möjligheten till expansion med egna vinstmedel, 
dels underlättar tillförseln av externt riskkapital.
–	Göra det lättare att bedriva näringsverksamhet. 
Det har blivit lättare för den som startar 
verksamhet att få en s.k. F-skattsedel. En F-
skattsedel skall efter ansökan normalt utfärdas för 
den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att 
bedriva näringsverksamhet. 
–	Underlätta anställningar i mindre företag. 
Regeringen har infört en ny anställningsform för 
visstidsanställning, där reglerna är konstruerade 
så att de har störst betydelse för mindre och 
nystartade företag (se även Riktlinje 2.8).
2.6 	Att utnyttja möjligheterna att skapa 
nya arbetstillfällen 
Riktlinje
Därför kommer medlemsstaterna att granska sätten att 
fullständigt utnyttja de möjligheter som erbjuds 
genom att sysselsättning skapas på lokal nivå, i den 
sociala ekonomin och de nya verksamheter som är 
kopplade till de behov som marknaden ännu inte har 
tillfredsställt, genom att – i syfte att minska dem – 
undersöka eventuella hinder för dessa möjligheter.
Sveriges politik
Det finns en outnyttjad tillväxt- och 
sysselsättningspotential i landets alla delar. 
Regeringen avsätter inom ett flertal politikområden 
resurser i syfte att påverka de regionala 
utvecklingsförutsättningarna. Dessa resurser skall i 
ökad utsträckning samordnas. 
–	Inom ramen för den regionala näringspolitiken 
avser regeringen att initiera ett program för 
utarbetande av regionala tillväxtavtal. De 
regionala tillväxtavtalen syftar till att åstadkomma 
en bättre samverkan och helhetssyn mellan de 
organ som arbetar med tillväxt- och 
sysselsättningsfrämjande åtgärder på samtliga 
nivåer. Avtalen skall präglas av företagens 
efterfrågan och de regionala och lokala behoven 
av tillväxt- och sysselsättningsfrämjande insatser. 
–	Genom en långtgående organisatorisk 
decentralisering skapas förutsättningar för ökad 
anpassning av arbetsmarknadspolitiken till 
lokala och regionala förutsättningar. I syfte att 
ytterligare stärka det lokala inflytandet och 
effektivisera arbetsmarknadspolitiken har en 
försöksverksamhet bedrivits i 28 kommuner med 
lokal samverkan mellan kommun och 
arbetsmarknadsmyndigheten. Verksamheten 
innebär att anslaget för arbetsmarknadspolitiska 
medel får användas fritt utan restriktioner från 
gällande regelverk i gemensamma projekt mellan 
kommunen och arbetsförmedlingen. 
–	Regeringen ser positivt på möjligheterna att på 
den lokala nivån, skapa sysselsättning inom ramen 
för kooperativt företagande. En rad initiativ har 
tagits för att säkerställa att kooperativa företag ges 
samma utvecklingsmöjligheter som andra 
företagsformer. Regeringen har dessutom tillsatt 
en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga villkoren 
för den sociala ekonomin samt att belysa den 
sociala ekonomin i samhället.
–	Den svenska högskolan har en viktig 
regionalpolitisk funktion. Samverkan med det 
omgivande samhället är vid sidan av utbildning 
och forskning högskolans tredje uppgift. Varje 
lärosäte skall informera den egna regionen om 
möjligheten att vända sig till högskolan för 
information av olika slag. De mindre och 
medelstora företagen skall prioriteras i dessa 
kontakter. 
2.7	Skatter och sysselsättning 
Riktlinje
Varje medlemsstat
– kommer att, i mån av behov och med hänsyn till 
nuvarande nivå, fastställa ett mål för en gradvis 
minskning av den totala skattebördan och, där så är 
lämpligt, ett mål för en gradvis minskning av 
skattetrycket på arbete och av lönebikostnaderna – 
särskilt för okvalificerat och lågavlönat arbete – utan 
att ifrågasätta saneringen av de offentliga finanserna 
och den finansiella jämvikten i de sociala 
trygghetssystemen. De kommer att, om så är lämpligt, 
undersöka om det är ändamålsenligt att införa en 
energiskatt eller en skatt på förorenande utsläpp eller 
varje annan skattemässig åtgärd.
– kommer att utan förpliktelser undersöka 
lämpligheten av att minska nivån på momsen på 
arbetsintensiva tjänster som inte är utsatta för 
gränsöverskridande konkurrens.
Sveriges politik
Underskott i de offentliga finanserna innebär att 
skattehöjningar skjuts på framtiden. Genom det 
svenska saneringsprogrammet har de mycket stora 
budgetunderskotten i början av 1990-talet eliminerats 
genom en kombination av utgiftsminskningar och 
skattehöjningar. Detta har inneburit att den egentliga 
skattekvoten – summan av den formella skattekvoten 
och det offentliga budgetsaldot – har sjunkit de 
senaste åren, vilket också framgår av diagram 2.1 
nedan.
 
Det totala skatteuttaget bör av naturliga skäl inte vara 
så högt att det står i vägen för högre tillväxt eller ökad 
sysselsättning. Men utifrån denna princip går det inte 
på ett meningsfullt sätt att bestämma ett kvantitativt 
mål för skattetrycket. Det totala uttaget av skatt är 
ingen bra mätare på skatternas samhällsekonomiska 
effekter. Dessa effekter beror på hur skatterna tas ut 
och för vilka ändamål de används. I Sverige består det 
totala skatteuttaget även av skatter på transfereringar 
och avgifter till socialförsäkringssystemet. Därtill är 
det i Sverige vanligare att vissa samhälleliga mål 
främjas med bidrag eller subventioner, snarare än via 
skattereduktioner.
Sänkningar av det totala skattetrycket på arbete 
torde öka sysselsättningen varaktigt endast under 
förutsättning att de sänkta skatterna minskar 
arbetsgivarnas arbetskraftskostnader. På längre sikt är 
det dock sannolikt att lägre skatter via 
lönebildningseffekter får en begränsad effekt på 
arbetskraftskostnaderna. Således är det strukturen på 
skatterna på arbete som bör vara den centrala frågan 
sett ur ett sysselsättningsperspektiv. När det gäller 
skatter på arbetsintensiva tjänster konstaterar 
regeringen att en lättnad i beskattningen kan medföra 
effektivitets- och specialiseringsvinster. 
Skattesänkningar som riktas mot grupper och sektorer 
med mindre flexibla löner kan dessutom förväntas 
påverka sysselsättningen positivt.
En sänkning av skatterna för vissa branscher eller 
för viss typ av arbetskraft är emellertid inte 
oproblematisk. För det första är skattesänkningar 
riktade mot en viss bransch förenade med icke 
obetydliga avgränsningsproblem. För det andra 
innebär en sänkning av arbetsskatterna för en viss typ 
av arbetskraft att kopplingen mellan inbetalningar och 
ersättningar från de sociala trygghetssystemen bryts. 
Merparten av arbetsgivaravgifterna utgörs av avgifter 
till pensionssystemet och sjukförsäkringen. Vidare 
skall varje skattesänkning finansieras.
I samband med skattereformen 1989/90 sänktes 
marginalskatterna på arbetsinkomsterna kraftigt. 
Marginalskattesänkningarna finansierades delvis 
genom ett ökat skatteuttag från energiområdet. I ett 
europeiskt perspektiv är de svenska energi- och 
koldioxidskatterna höga och möjligheterna att på kort 
sikt utnyttja dessa skattebaser i syfte att minska 
uttaget av skatter på arbete är begränsat. Regeringen 
anser dessutom att konsekvenserna på tillväxt, 
regional utveckling och inkomstfördelning måste 
utredas mer för att de totala effekterna av en 
skatteväxling skall kunna bedömas. 
III	Att uppmuntra företagens och 
de anställdas anpassnings-
förmåga
2.8 	Att modernisera arbetsorganisationen 
Riktlinje
För att främja modernisering av arbetsorganisationen 
och arbetsformerna
– uppmanas arbetsmarknadens parter, att på lämplig 
nivå, särskilt på branschnivå och företagsnivå, 
förhandla fram avtal som syftar till att modernisera 
arbetsorganisationen, däribland flexibla arbetsformer, 
för att göra företagen produktiva och 
konkurrenskraftiga och för att uppnå en nödvändig 
jämvikt mellan flexibilitet och trygghet. Dessa avtal 
kan till exempel handla om arbetstid på årsbasis, 
minskning av arbetstiden, minskning av övertiden, 
utveckling av deltidsarbete, ”livslångt lärande” och 
avbrott i yrkeslivet.
– kommer varje medlemsstat å sin sida att undersöka 
lämpligheten i att i sin lagstiftning införa typer av 
kontrakt som är mer anpassningsbara, för att ta 
hänsyn till att sysselsättningen antar allt mer skilda 
former. Personer som har arbetskontrakt av detta slag 
bör samtidigt komma i åtnjutande av tillräcklig 
trygghet och bättre anställningsvillkor, som är förenlig 
med företagens behov.
Sveriges politik
Utvecklingen av en modern och flexibel 
arbetsorganisation är av grundläggande betydelse för 
arbetslivets villkor, för den enskildes arbetssituation 
samt en viktig förutsättning för framgångsrika företag. 
Att modernisera arbetsorganisationen och införa 
flexibla arbetsformer främjar därför sysselsättning och 
tillväxt.
Arbetsmarknadens parter har varit starkt 
pådrivande i utvecklingen av arbetsorganisation och 
arbetsformer. Parternas ambitioner på dessa områden 
visar sig bland annat i ett
–	Samarbetsavtal mellan arbetsmarknadens parter 
på flera avtalsområden, där det anges att 
arbetsorganisation, lönesättning och arbetsvillkor 
skall utformas till stöd för goda arbetsresultat, 
utvecklande arbeten och bättre kompetens.
På arbetstidsområdet har arbetsmarknadens parter, 
inom ramen för den i huvudsak dispositiva 
lagstiftningen, ett stort inflytande över regleringen av 
arbetstiden. Arbetsmarknadens parter kan genom 
kollektivavtal göra närmare avvägningar när det gäller 
arbetstidens längd och förläggning, inom ramen för de 
krav på hälsa och säkerhet som finns. Avgörande för 
en eventuell arbetstidsförkortning är dels de 
anställdas val mellan kortare arbetstid och reala 
löneökningar, dels kravet på goda förutsättningar för 
produktionen. Det är emellertid regeringens 
uppfattning att det under den närmaste tiden kommer 
att skapas utrymme för arbetstidsförkortning och att 
kortare arbetstid kan leda till ökad jämställdhet och 
ökad livskvalitet. En generell arbetstidsförkortning 
kan dock inte bli en lösning på 
arbetslöshetsproblemet.
Mot bakgrund av de förändringar som skett på den 
svenska arbetsmarknaden i riktning mot ökad 
mångfald vad gäller olika former för att anlita 
arbetskraft, t.ex. tidsbegränsade anställningar, 
inhyrning av arbetskraft, konsulttjänster, 
distansarbete m.m. har
–	En ny anställningsform införts. Denna 
anställningsform, överenskommen 
visstidsanställning, innebär en möjlighet för 
arbetsgivare att anställa upp till fem personer på 
viss tid utan särskild motivering. För att särskilt 
främja anställningar i små företag, har företag utan 
anställda rätt att visstidsanställa personal i upp till 
18 månader mot normalt 12.
–	Huvuddelen av den lagstiftning som reglerar 
verksamhet som bedrivs av uthyrningsföretagen 
avskaffats. För att öka tryggheten för de personer 
som hyrs ut har ett särskilt arbetsmiljöansvar 
införts för den som hyr in arbetskraft. Regeringen 
överväger för närvarande behovet av ändringar i 
lagstiftningen.
–	En utredning som skall se över regleringen av 
distansarbete tillsatts.
2.9 	Att stödja företagens anpassnings-
förmåga
Riktlinje
För att höja kompetensnivån inom företagen kommer 
medlemsstaterna att åter granska de hinder, särskilt 
skattemässiga, som kan stå i vägen för en investering i 
mänskliga resurser och de kommer i förekommande fall 
att planera skattemässiga eller andra incitament för 
ökad utbildning inom företagen. De skall även granska 
alla nya bestämmelser för att kontrollera att de bidrar 
till att reducera de hinder som finns för 
sysselsättningen samt till att öka arbetsmarknadens 
förmåga att anpassa sig till strukturella förändringar i 
ekonomin.
Sveriges politik
Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att höja 
de anställdas kompetensnivå och skapa 
förutsättningar för att såväl företag som anställda 
skall kunna anpassa sig till strukturella förändringar. 
En höjd kompetensnivå i företagen stimuleras genom 
–	Att anställda ges möjlighet att komplettera 
brister i sin grundutbildning och uppgradera 
kompetensen inom ramen för Kunskapslyftet (se 
även Riktlinje 2.2)
–	Ett särskilt bidrag till utbildning i företag. 
Utbildningen kan till exempel underlätta och 
möjliggöra en anpassning till förändrade tekniska 
förhållanden eller nya flexibla arbetsformer 
samtidigt som en fortsatt produktion främjas. En 
arbetsgivare kan även beviljas ett vikariatsstöd för 
utbildning av arbetstagare under en begränsad tid 
om arbetsgivaren anställer en arbetslös person 
istället.
–	Att nya företagare får mentorer och kvalificerad 
konsulthjälp. ALMI Företagspartner och 
Företagarnas Riksorganisation har påbörjat ett 
särskilt projekt för att utveckla och genomföra 
kvalificerad utbildning samt att stimulera 
småföretag till att använda mentorer och 
professionella styrelser. 
–	Att en särskild arbetsgrupp tillsatts med uppdrag 
att vidare diskutera hur system för 
kompetensutveckling i arbetslivet skall kunna 
utvecklas, samt i vilken mån sådana system är 
beroende av statliga insatser. I arbetsgruppen 
ingår företrädare för både regering och 
arbetsmarknadens parter. Gruppen skall ha slutfört 
och avrapporterat sitt arbete i juni 1998 (se även 
Riktlinje 2.3).
–	Att en ny form av anställningskontrakt som skall 
stimulera till nyanställningar införts (se vidare 
Riktlinje 2.8).
IV	Att stärka jämställdhets-
politiken
2.10 	Att angripa diskriminering mellan 
män och kvinnor
Riktlinje
Medlemsstaterna kommer att sträva efter att minska 
skillnaden mellan kvinnors och mäns 
arbetslöshetsnivåer genom att aktivt stödja en ökning 
av sysselsättningen för kvinnor och de kommer att 
motverka kvinnors underrepresentation i vissa 
verksamhetssektorer och i vissa yrken och 
överrepresentation i andra.
Situationen i Sverige
Trots 1990-talets problematiska utveckling på 
arbetsmarknaden, har Sverige uppvisat en 
jämförelsevis hög sysselsättningsnivå för båda könen 
sedan 1970-talet. År 1997 var sysselsättningsgraden 
69 procent för kvinnor och 72 procent för män medan 
arbetslösheten var 7,5 procent för kvinnor och 
8,5 procent för män. Under lågkonjunkturens 
inledning drabbades främst männen av stigande 
arbetslöshet då sysselsättningen i industrin minskade 
kraftigt. Under senare delen av 1990-talet har i första 
hand kvinnor drabbats av arbetslöshet till följd av 
neddragningar inom offentlig sektor. 
Trots en hög sysselsättningsnivå för båda könen 
är den svenska arbetsmarknaden fortfarande 
könsuppdelad. Av kvinnorna arbetar omkring 55 
procent i offentlig sektor och resten i privat sektor. 
För männen är motsvarande siffror 20 procent i 
offentlig sektor och 80 procent i privat sektor. Även 
yrken och utbildningsval är könsbundna, men 
framförallt kvinnor gör i ökad utsträckning 
otraditionella val inom den högre utbildningen. I fråga 
om yrken och utbildningar under högskolenivå, är 
uppdelningen fortfarande betydligt mer traditionell. 
I en rapport till regeringen konstaterar 
Riksrevisionsverket att de arbetsmarknadspolitiska 
åtgärderna inte nämnvärt bidrar till att bryta 
könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Åtgärderna 
fördelas jämnt mellan kvinnor och män i förhållande till 
deras andel bland de arbetslösa. Männens åtgärder 
kostar dock mer än kvinnornas, vilket i sin tur oftast 
beror på att män och kvinnor anvisas till för sitt kön 
traditionella utbildnings- och praktikplatser.
Sveriges politik
En hörnsten i regeringens politik för en jämnare 
fördelning av tillväxt och välfärd är kvinnors och mäns 
lika möjligheter till ekonomiskt oberoende och 
försörjning genom eget arbete. Utvecklingen på 
arbetsmarknaden liksom i ekonomin som helhet har 
därvidlag stor betydelse för jämställdheten.
En hög sysselsättning för både män och kvinnor är 
en förutsättning för en jämnare fördelning av 
löneinkomster. En hög sysselsättning även bland 
kvinnor främjas genom att villkoren för deltagande i 
arbetslivet är gynnsamma. Regeringens politik går 
därför ut på att främja kvinnors sysselsättning genom 
fortsatt goda möjligheter att förena yrkesliv och 
familjeliv (se vidare Riktlinje 2.11 och 2.12). 
Regeringen arbetar för att stärka kvinnornas 
ställning på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Av 
stor vikt i detta sammanhang är att könsuppdelningen 
av arbetsmarknaden bryts. Inte minst är detta arbete 
viktigt för att ta tillvara den kunskap och den 
erfarenhet som kvinnor och män har. Problemet med 
den könsuppdelade arbetsmarknaden angrips bland 
annat genom
–	En jämställdhetslag som syftar till att eliminera 
diskriminering mellan kvinnor och män på 
arbetsmarknaden. Lagen kräver att arbetsgivaren 
vidtar aktiva åtgärder i fråga om bland annat 
arbetsförhållanden, lön och rekrytering för att 
främja jämställdhet på arbetsplatsen. En 
Jämställdhetsombudsman har till uppgift att 
övervaka att lagen följs.
–	Att kvinnor och män uppmuntras att söka för sitt 
kön otraditionella yrkes- och utbildningsval. 
Arbetsmarknadsverket (AMV) har som ett av sina 
verksamhetsmål att jämställdheten på 
arbetsmarknaden skall öka och att 
könsuppdelningen skall minska. För att uppnå 
detta skall AMV i första hand använda sig av 
ordinarie åtgärdsmedel och förmedlingsarbete. Att 
öka insatserna för deltidsarbetslösa är en viktig 
uppgift för AMV i ett jämställdhetsperspektiv, då 
kvinnor är överrepresenterade bland de 
deltidsarbetslösa. 
–	Att öka antalet kvinnliga egenföretagare (se 
vidare Riktlinje 2.5).
–	Att den sneda könsfördelningen för vissa 
utbildningsinriktningar, till exempel inom 
yrkesutbildningen, uppmärksammas inom ramen 
för gymnasieskolan. Bland annat introduceras ett 
nytt teknikprogram där kursinnehållet valts ut 
med syfte att i större utsträckning attrahera både 
flickor och pojkar. 
–	Att högskolan uppmanas att öka 
ansträngningarna för att få en jämnare 
rekrytering av kvinnliga och manliga studenter 
till högskolans grundutbildning. 
–	Att öka andelen kvinnor inom forskningsvärlden 
och främja jämställdhetsforskning. En rad insatser 
har gjorts för att främja och stödja rekryteringen av 
fler kvinnliga doktorander och professorer. För 
varje lärosäte har regeringen också satt upp mål 
för könsfördelningen bland nyrekryterade 
professorer. För övriga lärarkategorier skall 
lärosätena sätta upp mål för könsfördelningen i 
nyrekryteringen. Genusforskningen har tilldelats 
nya medel. Forskning med inriktning på 
arbetsmarknad och kön bedrivs i stor utsträckning 
och insatserna intensifieras nu ytterligare.
Uppföljning
Jämställdhetspolitiken följs regelbundet upp av 
regering och riksdag. Relevanta myndigheter skall 
redovisa till regeringen i sina årsredovisningar hur de 
införlivar ett jämställdhetsperspektiv i sina verk-
samheter. Regeringen redovisar regelbundet 
jämställdhetspolitiken för riksdagen. Ett viktigt led i 
uppföljningen av jämställdhetsarbetet är 
könsuppdelad statistik.
2.11 	Att förena yrkesliv och familjeliv
Riktlinje
Medlemsstaterna kommer att anstränga sig för att öka 
tillgången till tjänster för omsorg och vård, där det 
finns behov som inte är täckta.
Situationen i Sverige
Viktiga faktorer bakom den höga 
sysselsättningsgraden bland kvinnor är en väl 
utbyggd barnomsorg och äldreomsorg samt 
ekonomisk trygghet vid föräldraledighet. Under 1990-
talet har en omfattande utbyggnad av barnomsorgen 
skett. Kommunerna är skyldiga att tillhandahålla 
barnomsorg till alla barn mellan ett och tolv år vars 
föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, eller om barnet 
har ett eget behov. Äldreomsorgen har i kommunal 
regi byggts ut kraftigt sedan 1970-talet. Mycket få 
äldre bor numera hos sina barn. Behovstäckningen 
inom såväl barnomsorgen som äldreomsorgen är idag 
så gott som fullständig.
Sveriges politik
Skola, vård och omsorg utgör kärnan i 
välfärdspolitiken. Regeringen ser också en väl 
utbyggd barn- och äldreomsorg som en garant för att 
män och kvinnor skall kunna delta i arbetslivet på lika 
villkor. Kommunernas ekonomi har drabbats hårt av 
den ekonomiska krisen, vilket har resulterat i 
svårigheter att upprätthålla den höga ambitionsnivån i 
välfärden. Därför
–	Har riksdagen beslutat om extra resurser till 
kommuner och landsting på totalt 16 miljarder 
kronor. Det ökade tillskottet bör ge kommuner och 
landsting goda förutsättningar att förstärka 
kvaliteten i vård, omsorg och skola. I 
vårpropositionen föreslår regeringen att 
ytterligare 4 miljarder kronor tillförs 
kommunerna.
–	Presenterar regeringen en proposition om 
äldrepolitiken. I propositionen aviserar 
regeringen bland annat en arbetsgrupp som skall 
se över möjligheterna att ta tillvara de arbetslösas 
kompetens och effektivt utnyttja de 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i syfte att höja 
kompetensen hos personalen inom äldrevården.
Uppföljning
Se Riktlinje 2.10.
2.12 	Att underlätta återinträde i yrkeslivet
Riktlinje
Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmärksamma 
kvinnor och män som önskar att återgå till yrkeslivet 
efter ett uppehåll och kommer därför att undersöka 
möjligheterna att gradvis avlägsna hindren för detta 
återinträde.
Situationen i Sverige
I Sverige har arbetstagarna en lagfäst rättighet att 
efter viss typ av ledighet återgå till sitt tidigare arbete. 
Denna rättighet gäller bland annat i samband med 
föräldraledighet och studier. Rätten till 
föräldraledighet kompletteras av en föräldraförsäkring 
som är konstruerad med tanke på kvinnors och mäns 
möjligheter att behålla fotfäste på arbetsmarknaden 
och för att föräldrar inte skall behöva välja mellan 
förvärvsarbete och barn. Majoriteten av barn i 
förskoleålder har två föräldrar som förvärvsarbetar. 
När det gäller ledighet i samband med studier ges 
långtgående möjligheter till anpassning genom 
kollektivavtal. Ledighet i samband med sjukdom är 
inte någon lagfäst rättighet men räknas som giltig 
grund för frånvaro från arbetet.
Sveriges politik
Kvinnors och mäns återinträde i yrkeslivet underlättas 
genom 
–	Rätten till föräldraledighet under barnets första 
18 månader, varav 12 månader med en ersättning 
motsvarande 80 procent av lönen samt rätt till 
kortare arbetstid för småbarnsföräldrar.
–	Rätt till tjänstledighet för studier.
–	Att individen, inte familjen, är den minsta enheten 
i socialförsäkrings- och skattesystemen.
–	Att förvärvsarbete kvalificerar för rättigheter i 
försäkringssystemen. Systemen är i huvudsak 
relaterade till inkomstbortfall. I såväl 
arbetslöshetsförsäkringen som 
föräldraförsäkringen finns ett arbetsvillkor inbyggt 
som uppmuntrar kvinnor och män att träda in i 
yrkeslivet efter ett uppehåll.
–	Att försäkringssystemen utformas så att 
rehabilitering och aktivitet betonas i syfte att 
uppnå en snabb återgång till arbetslivet. Rätten 
till ersättning skall regelbundet prövas mot 
arbetsmarknadens krav som vid 
arbetslöshetsersättning eller mot individens 
arbetsförmåga som vid förtidspension.
Uppföljning
Se Riktlinje 2.10.
2.13 	Att främja funktionshindrade 
personers inträde i yrkeslivet
Riktlinje
Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmärksamma 
de svårigheter som funktionshindrade personer kan 
möta vid inträde i arbetslivet.
Situationen i Sverige
Personer med funktionshinder har generellt sett svårt 
att konkurrera på den öppna arbetsmarknaden. I takt 
med det försämrade arbetsmarknadsläget under 1990-
talet har också situationen för personer med 
funktionshinder blivit svårare. Skattningar av 
sysselsättningsgraden bland funktionshindrade 
personer visar att många av dem står utanför den 
reguljära arbetsmarknaden. En betydligt mindre andel 
har förvärvsarbete (cirka 50 procent) jämfört med 
andelen av hela befolkningen i yrkesverksam ålder 
(72 procent). 
Sveriges politik
Sverige har ambitionen att, utöver att främja 
funktionshindrades inträde på arbetsmarknaden, 
också stödja deras utveckling i arbetslivet samt 
förhindra utslagning. Avsikten är att genom olika 
åtgärder, inte minst lagstiftningsvägen, medverka till 
att den som är funktionshindrad skall kunna behålla 
sin anställning. Det sker exempelvis genom 
lagstiftningen om anställningsskydd och 
bestämmelser om rehabilitering och arbetsanpassning 
i arbetsmiljölagen.
Grundläggande i den svenska politiken är att frågor 
som rör människor med funktionshinder inte skall 
behandlas isolerat, utan inom ramen för de system 
som gäller generellt för samhällsmedborgarna. Utöver 
detta finns specialbestämmelser inom olika 
sakområden som handlar om stöd och insatser för att 
kompensera för ett funktionshinder och för att 
underlätta för dessa personer att leva som andra. 
Sverige tillämpar således inte kvotering eller andra 
tvingande regleringar för att skapa sysselsättning åt 
personer med funktionshinder. Regeringens strategi är 
att inom ramen för arbetsmarknadspolitiken underlätta 
funktionshindrades inträde i arbetslivet och strategin 
bygger på att
–	Öka anställbarheten genom yrkesinriktad 
rehabilitering och utbildning. Funktionshindrade 
personer har generellt sett lägre utbildning än 
befolkningen i dess helhet. Många har bristfällig 
grundutbildning. För att öka möjligheterna till 
anställning kan dessa personer komplettera sin 
grundutbildning och även genomgå 
högskoleutbildning som 
arbetsmarknadsutbildning. Genom att erbjuda 
yrkesinriktad rehabilitering vid 
arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser och 
kunskaper om olika funktionshinder, underlättas 
och vidgas valet av arbete och utbildning. 
Särskilda insatser görs också för att underlätta 
övergången från skola till arbetsliv för unga 
funktionshindrade.
–	Genom bidrag och stöd kompensera 
funktionshindrade i arbetslivet. Vissa åtgärder är 
speciellt riktade till funktionshindrade för att öka 
deras möjligheter att få en anställning på den 
reguljära arbetsmarknaden. Exempel på sådana 
åtgärder är arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och 
bidrag för anskaffning av arbetsmaskin eller 
verktyg. Bidrag kan också lämnas till 
funktionshindrade som vill starta eget företag. För 
funktionshindrade finns bidrag till arbetsgivare för 
nyanställningar, s.k. lönebidrag, och offentligt 
skyddat arbete. Den statliga koncernen 
SAMHALL har till uppgift att erbjuda meningsfullt 
arbete åt personer med arbetshandikapp. 
–	Ge mycket gravt funktionshindrade individuellt 
stöd av en person i att finna och behålla en 
anställning, s.k. Supported employment. I 
stödpersonens uppgifter ingår att kartlägga den 
arbetssökandes förutsättningar och önskemål och 
sedan finna lämpliga förslag på arbetsplatser samt 
även medverka i introduktion och träning på 
arbetsplatsen. Åtgärden riktas främst till personer 
med psykiskt och intellektuellt handikapp.
Vidare kommer regeringen att
–	Lägga fram ett lagförslag till förbud mot 
diskriminering i arbetslivet av personer med 
funktionshinder. Avsikten är att 
diskrimineringsförbudet skall skydda såväl 
arbetssökande som anställda. 
Handikappombudsmannen bör utöva tillsyn av 
den nya lagens efterlevnad. Ombudsmannen bör 
ges rätt att i Arbetsdomstolen föra talan i mål 
enligt den nya lagen på en arbetstagares eller en 
arbetssökandes vägnar.
  På grund av felaktigheter i Arbetskraftsundersökningarnas (AKU) 
redovisning av långtidsarbetslösa, saknas tillförlitlig statistik för 1997.
PROP. 1997/98:150 BILAGA 4
	PROP. 1997/98:150 BILAGA 4
	4
	5