Post 2059 av 2512 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1998/99:141 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Godkännande av 1998 års protokoll om långlivade organiska föroreningar och om tungmetaller under konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Miljödepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 141
                
                
                
                Regeringens proposition 
1998/99:141
Godkännande av 1998 års protokoll om långlivade 
organiska föroreningar och om tungmetaller under 
konventionen om långväga gränsöverskridande 
luftföroreningar
Prop. 
1998/99:141
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 20 maj 1999
Lena Hjelm-Wallén
	Kjell Larsson
	(Miljödepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner 1998 års protokoll om 
långlivade organiska föroreningar och om tungmetaller under 
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
Målet med protokollen är att kontrollera och minska utsläpp och 
läckage av långlivade organiska föroreningar och tungmetaller. 
Protokollet om långlivade organiska föroreningar omfattar 16 ämnen, 
varav elva är pesticider, två är industrikemikalier och tre är s.k. 
biprodukter, dvs. föroreningar som bildas vid förbränning och i 
industriella processer. Protokollet om tungmetaller omfattar bly, 
kadmium och kvicksilver.
Protokollens bestämmelser medför endast några smärre 
kompletteringar av det svenska regelverket. Däremot behövs ett förbud 
av tillverkning av ämnen som kontrolleras i protokollet om långlivade 
organiska föroreningar. De regeländringar som kan komma i fråga är av 
sådan art att de kan åtgärdas av regeringen med stöd av bemyndiganden i 
miljöbalken.
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	3
2	Ärendet och dess beredning	4
3	Bakgrund	4
4	Protokollen om långlivade organiska föroreningar och om 
tungmetaller	5
4.1	Allmänt om uppbyggnaden av protokollen	6
4.2	Protokollet om långlivade organiska föroreningar	7
4.2.1	Nödvändiga åtgärder i Sverige för att uppfylla 
protokollet om långlivade organiska 
föroreningar	8
4.3	Protokollet om tungmetaller	9
4.3.1	Nödvändiga åtgärder i Sverige för att uppfylla 
protokollet om tungmetaller	10
Bilaga 1, Protokoll om långlivade organiska föroreningar.......... ...........11
Bilaga 2, Protokoll om tungmetaller........................................................95
Bilaga 3, Remissinstanser......................................................................151
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1999.........152
 
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 
godkänner följande protokoll till 1979 års konvention om långväga 
gränsöverskridande luftföroreningar:
1. protokollet den 24 juni 1998 om långlivade organiska föroreningar,
2. protokollet den 24 juni 1998 om tungmetaller.
2 Ärendet och dess beredning
Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar under-
tecknades i Genève den 13 november 1979 och trädde i kraft den 16 mars 
1983. Konventionen har hittills tillträtts av 43 medlemsstater inom FN:s 
ekonomiska kommission för Europa som även innefattar USA, Kanada 
och Europeiska gemenskapen. Konventionen är av ramkaraktär. 
Överenskommelser om särskilda åtgärder träffas genom protokoll till 
konventionen. Sverige ratificerade konventionen den 12 februari 1981.
Fem protokoll till konventionen har tidigare förhandlats fram. Samtliga 
protokoll har ratificerats av Sverige.
År 1996 gav konventionens verkställande organ ett mandat till arbets-
gruppen för strategier (Working Group on Strategies, WGS) att förhandla 
fram två nya protokoll; ett om långlivade organiska föroreningar och ett 
om tungmetaller. Förhandlingsarbetet inleddes år 1997 under svenskt 
ordförandeskap.
Båda dessa protokoll undertecknades på det all-europeiska minister-
mötet i Århus den 24 juni 1998. För ikraftträdande krävs för vart och ett 
av protokollen att minst 16 parter ratificerar, godtar eller godkänner det. 
Protokollen har upprättats på engelska, franska och ryska. I bilaga 1 
finns den svenska översättningen och den engelska texten av protokollet 
om långlivade organiska föroreningar med bilagor. I bilaga 2 finns den 
svenska översättningen och engelska texten av protokollet om 
tungmetaller med bilagor.
Båda protokollen har remissbehandlats. En förteckning av 
remissinstanserna finns i bilaga 3.
3 Bakgrund
Det var bl.a. på svenskt initiativ som internationella förhandlingar om 
minskade utsläpp av luftföroreningar inleddes under 1970-talet. Till 
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar har 
genom åren en rad protokoll förhandlats fram.
Det första protokollet avser finansiering av det europeiska programmet 
för utvärdering och övervakning av långväga gränsöverskridande luftför-
oreningar (cooperative programme for the monitoring and evaluation of 
the long-range transmission of air pollutants in Europe, EMEP). Det 
trädde i kraft den 28 januari 1988. Parterna till konventionen förses 
genom EMEP med information och data om nedfallsmängder, 
utsläppshalter och gränsöverskridande flöden av utsläpp. Denna 
vetenskapliga bas har varit en förutsättning för de efterföljande 
protokollen.
Det andra protokollet avser åtgärder för att minska utsläppen av svavel. 
Det trädde i kraft den 2 september 1987. De tredje och fjärde protokollen 
avser åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider och flyktiga orga-
niska ämnen. Protokollen trädde i kraft den 14 februari 1991 respektive 
den 29 september 1997. Ett femte protokoll, om ytterligare åtgärder mot 
svavelutsläpp, undertecknades år 1994 och trädde i kraft den 5 augusti 
1998.
4 Protokollen om långlivade organiska 
föroreningar och om tungmetaller
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner protokollen av den 24 
juni 1998 om långlivade organiska föroreningar och om tungmetaller 
under konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. 
Remissinstanserna: Kemikalieinspektionen anser att Sverige som aktiv 
part till protokollet om långlivade organiska föroreningar bör genomföra 
nödvändiga ändringar i de svenska bestämmelserna. Det innebär att ett 
förbud mot tillverkning av hexabrombifenyl och tio aktiva beståndsdelar 
i bekämpningsmedel bör införas så snart som möjligt. Naturvårdsverket 
finner att de gränsvärden som inom en tioårsperiod skall vara uppfyllda 
enligt protokollet om tungmetaller redan i dag uppfylls med gällande vill-
kor. Detta gäller dock inte de villkor som ställts upp för pelletsverk. 
Inom en tioårsperiod kan villkoren för de tillstånd som pelletsverken har, 
omprövas enligt bestämmelserna i miljöbalken. Nya krav kan då före-
skrivas i enlighet med protokollet om tungmetaller. Karolinska Institutet 
anser att arbetet med att begränsa utsläppen av gränsöverskridande luft-
föroreningar är synnerligen viktigt och angeläget samt att de ämnesgrup-
per som omfattas av de två protokollen är prioriterade från miljö- och 
hälsosynpunkt. Svenska Petroleum Institutet (SPI) för fram sitt stöd för 
internationella överenskommelser för att lösa problem med gränsöver-
skridande föroreningar men anser att protokollen har brister vad gäller 
relevanta åtgärder för att minska utsläpp av polyaromatiska kolväten 
(PAH). SPI hänvisar till det svenska miljöklassningsystemet för 
dieselbränslen där bränslets PAH-halt begränsas kraftigt. Kemikontoret 
finner att protokollen inte kommer att innebära några betydande 
förändringar i den svenska regleringen men att en översyn av gällande 
bestämmelser bör göras så att ämnen som inte förekommer i Sverige 
också omfattas av förbud. Socialstyrelsen anser att en ratificering från 
svensk sida bör ske skyndsamt samt att man bör överväga ytterligare 
åtgärder för att minska utsläpp av tungmetaller och PAH. Svenska 
Renhållningsverksföreningen (RVF) pekar på att utsläppen av 
tungmetaller från förbränningsanläggningar är beroende av det tillförda 
bränslet och att krav därför måste ställas på det tillförda bränslet. RVF 
menar att det genom sorteringsåtgärder och effektiv rökgasrening går att 
förhindra att tungmetaller sprids till atmosfären vid förbränning. 
Skälen för regeringens förslag: Sverige har spelat en aktiv och pådri-
vande roll i det internationella samarbetet för att begränsa de 
gränsöverskridande luftföroreningarnas inverkan på miljön och männi-
skors hälsa. De protokoll som Sverige tidigare har ratificerat inom ramen 
för konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar har 
haft stor betydelse för att minska utsläppen av svavel- och 
kväveföreningar samt flyktiga organiska ämnen. Det är nu viktigt att 
begränsa spridningen av långlivade organiska föroreningar och 
tungmetaller. En stor del av depositionen i Sverige av dessa föroreningar 
är av utländskt ursprung. De två protokollen utgör en viktig fortsättning 
på arbetet med att begränsa gränsöverskridande luftföroreningar. 
Regeringen anser därför att Sverige snarast bör ratificera de båda 
protokollen.
Protokollens bestämmelser medför endast några smärre 
kompletteringar i det svenska regelverket. Det gäller sådana ämnen som 
inte används i Sverige, men som omfattas av protokollet om långlivade 
organiska föroreningar. Dessa bör också omfattas av ett svenskt 
tillverkningsförbud. De regeländringar som kan komma i fråga är av 
sådan art att de kan åtgärdas av regeringen med stöd av bemyndiganden i 
miljöbalken.
4.1 Allmänt om uppbyggnaden av protokollen
Protokollen är uppbyggda på ett sätt som överensstämmer med den 
struktur som gällt för de övriga protokollen till konventionen. Definitio-
ner anges i artikel 1. Målet med protokollen anges i artikel 2. I artikel 3 
anges de grundläggande skyldigheter som parterna kommit överens om. 
Enligt artikel 4 i protokollet om långlivade organiska föroreningar finns 
möjligheter till undantag från skyldigheterna i artikel 3.
Båda protokollen innehåller därefter (artiklarna 5 och 7–12 i protokol-
let om långlivade organiska föroreningar samt artiklarna 4–7 och 9–11 i 
protokollet om tungmetaller) överenskommelser om utbyte av informa-
tion och teknik, om strategier, riktlinjer, program och åtgärder, om forsk-
ning, utveckling och övervakning, om rapportering, om parternas 
granskning vid det verkställande organets möten, om efterlevnad samt 
om biläggande av tvister. Protokollet om långlivade organiska förore-
ningar innehåller dessutom en överenskommelse om information till all-
mänheten (artikel 6). Protokollet om tungmetaller innehåller också en 
överenskommelse om beräkningar inom det gemensamma programmet 
för övervakning och utvärdering av långväga spridning av 
luftföroreningar i Europa, EMEP (artikel 8).
I protokollen finns regler för hur ändringar i protokollen kan göras 
(artikel 14 i protokollet om långlivade organiska föroreningar och artikel 
13 i protokollet om tungmetaller). Reglerna ger bl.a. möjlighet till tillägg 
av ämnen eller tungmetaller.
Granskning av hur varje part fullgör sina skyldigheter enligt 
protokollen skall utföras regelbundet. Formerna för detta framgår av 
artikel 11 i protokollet om långlivade organiska föroreningar och i artikel 
9 i protokollet om tungmetaller.
Efterföljande artiklar behandlar procedurer för undertecknande, ratifi-
cering, ikraftträdande, anslutning och frånträdande m.m. För båda proto-
kollen gäller att de träder i kraft 90 dagar efter det att minst 16 parter har 
ratificerat, godtagit, godkänt eller anslutit sig till det. För enskild part 
träder respektive protokoll dock i kraft tidigast 90 dagar efter det att 
parten ratificerat, godtagit, godkänt eller anslutit sig till det.
4.2 Protokollet om långlivade organiska föroreningar
Långlivade organiska föroreningar sprids över nationella gränser och 
nedfall kan ske långt i från ursprungskällan. Dessa ämnen kan 
biomagnifieras i de övre trofiska nivåerna till koncentrationer som kan 
påverka hälsan för vilda djur, växter och människor. Temperatur-
skillnader mellan olika regioner har stor betydelse för 
spridningsmönstret. Forskning om spridningsmönstret visar att ämnena 
avgår från mark och vatten till luft i varmare regioner och transporteras 
till och deponeras i kallare regioner, t.ex. i tempererade och i arktiska 
områden. Det arktiska ekosystemet, och särskilt ursprungsbefolkning 
som livnär sig på fisk och däggdjur från Arktis, är speciellt i riskzonen.
Undersökningar av sediment från Östersjön uppvisar halter av 
långlivade organiska föroreningar. Dessa har transporterat via luften 
söderifrån och deponerat i Östersjön. Östersjön ligger ogynnsamt till i 
den globala omfördelningen av långlivade organiska föroreningar och det 
är därför angeläget att åtgärder för att begränsa utsläpp av dessa ämnen 
sker på regional och global nivå. 
Åtgärderna i protokollet är av betydelse för att begränsa spridningen av 
långlivade organiska föroreningar och därmed också begränsa de 
negativa effekterna av dessa ämne inom och utanför UN/ECE-regionen.
Målet med protokollet om långlivade organiska föroreningar är att 
kontrollera, minska och eliminera utsläpp och läckage av långlivade 
organiska föroreningar. Protokollet omfattar 16 ämnen, varav elva är 
pesticider, två är industrikemikalier och tre är s.k. biprodukter, dvs. 
föroreningar som bildas vid förbränning och i industriella processer.
Parterna till protokollet förbinder sig att omedelbart eliminera tillverk-
ning och användning av aldrin, klordan, klordekon, dieldrin, endrin, 
hexabromobifenyl, mirex och toxafen. Parterna förbinder sig också att 
förbjuda tillverkning och användning av diklordifenyltrikloretan (DDT), 
heptaklor, hexaklorbensen och polyklorerade bifenyler (PCB), men för 
dessa ämnen finns utrymme för att senarelägga utfasningen (se de 
närmare angivna villkoren i bilaga I till protokollet). Möjligheterna att 
använda DDT, PCB och HCH (inkl. lindan) skall vara mycket 
begränsade.
Parterna till protokollet skall vidta åtgärder så att, när de angivna äm-
nena blir avfall, ett slutligt omhändertagande sker på ett miljöanpassat 
sätt. Parterna skall sträva efter att det slutliga omhändertagandet sker 
inrikes. När det gäller gränsöverskridande förflyttning hänvisar 
protokollet till regionala och globala avtal om farligt avfall, främst 
Baselkonventionen. Det åligger också parterna att utveckla strategier för 
att identifiera varor och avfall som innehåller de angivna ämnena.
Protokollet innehåller krav på att parterna skall minska sina årliga 
utsläpp av polyaromatiska kolväten (PAH), dioxiner och furaner samt 
hexaklorbensen med utgångspunkt i utsläppsnivån för referensåret 1990 
eller något av åren mellan 1985 och 1995. Krav ställs också på specifika 
utsläppsgränser för dioxiner från anläggningar för förbränning av avfall. 
Enligt protokollet skall parterna tillämpa bästa tillgängliga teknik för 
att kontrollera utsläpp av långlivade organiska föroreningar från större 
stationära anläggningar. Protokollet innehåller riktlinjer för identifiering 
av bästa möjliga teknik (artikel 3 och bilaga V). Parterna skall vidare 
tillämpa effektiva åtgärder för att kontrollera utsläpp från mobila källor. 
För detta syfte rekommenderas vissa kontrollåtgärder (artikel 3 och 
bilaga VII). 
De krav som avser nya stationära anläggningar skall ha uppfyllts se-
nast två år efter protokollets ikraftträdande. För befintliga stationära an-
läggningar skall kraven uppfyllas inom åtta år från ikraftträdandet.
4.2.1 Nödvändiga åtgärder i Sverige för att uppfylla protokollet 
om långlivade organiska föroreningar
I fråga om att eliminera tillverkning och användning av de angivna äm-
nena gäller i Sverige att aldrin, dieldrin, DDT, endrin, HCH, hexa-
klorbensen, klordan, klordekon inte får ingå som verksamt ämne i be-
kämpningsmedel. För heptaklor gäller att ämnet inte får ingå som verk-
samt ämne i ett bekämpningsmedel som är ett växtskyddsmedel. För di-
eldrin, DDT, hexaklorbensen och toxafen gäller att om en kemisk pro-
dukt innehåller ämnet så måste detta framgå av anmälan till Kemika-
lieinspektionens produktregister. För PCB gäller förbud mot tillverkning, 
bearbetning, saluförande, återanvändning och överlåtelse för användning. 
De svenska reglerna behöver ses över så att det införs ett förbud mot 
tillverkning och användning av alla de nämnda ämnena. Alternativt kan 
tillståndsplikten behöva utökas. Detta är åtgärder som regeringen avser 
att vidta med stöd av bemyndiganden i 14 kap. miljöbalken.
I fråga om slutligt omhändertagande och strategier för att identifiera 
varor och avfall som innehåller de angivna ämnena har det svenska re-
gelverket redan anpassats till sådana internationella avtal som protokollet 
hänvisar till. Någon ytterligare lagstiftningsåtgärd bedöms inte behövas.
Utsläppen av polyaromatiska kolväten, dioxiner, furaner och 
hexaklorbensen har successivt minskat under de senaste årtiondena. 
Ytterligare reduktioner av polyaromatiska kolväten kan förutses genom 
åtgärder vid småskalig vedeldning och avseende vägtrafiken. Det 
föreligger inte några svårigheter att leva upp till protokollets 
bestämmelser om att minska utsläppen i förhållande till ett valt 
referensår. Några kända utsläpp av hexaklorbensen förekommer inte i 
Sverige. För utsläpp från avfallsförbränningsanläggningar gäller 
tillståndsvillkor som uppfyller protokollets krav. Om det visar sig 
nödvändigt har regeringen möjlighet att med stöd av bemyndigande i 
miljöbalken föreskriva om gränsvärden som måste iakttas när tillstånd till 
en miljöfarlig verksamhet skall beviljas eller omprövas.
4.3 Protokollet om tungmetaller
Utsläpp av tungmetaller kan spridas över nationella gränser och kan 
orsaka skador på ekosystem och människors hälsa långt i från 
utsläppskällan. Tungmetaller såsom kvicksilver, bly och kadmium kan 
lagras lång tid i levande vävnader och även ackumuleras i marken. 
De svenska metallutsläppen till luft har minskat betydligt under de 
senaste tjugo åren. Merparten av det nedfall som fortfarande pågår härrör 
från utsläpp utanför Sveriges gränser. I Sverige finns t.ex. många sjöar 
där halterna av kvicksilver är så höga att det finns risk för skadliga 
hälsoeffekter hos människor som äter mycket insjöfisk. 
Åtgärderna i protokollet för att begränsa spridningen av tungmetaller 
har en positiv effekt när det gäller att begränsa skadorna av dessa ämnen 
både inom och utanför UN/ECE-regionen samt i arktiska och i 
internationella vatten.
Protokollet om tungmetaller avser kvicksilver, kadmium och bly. 
Parterna till protokollet skall minska sina totala årliga utsläpp av dessa 
metaller med utgångspunkt i utsläppsnivån för referensåret 1990 eller 
något av åren mellan 1985 och 1995.
Med protokollet avses att minska utsläppen från industriella källor 
(järn- och stålindustri, annan metallindustri, cementindustri, glasindustri 
och klor-alkaliindustri), samt från anläggningar för förbränning av fossila 
bränslen eller avfall. Protokollet avser också minskade utsläpp från väg-
transporter.
För detta ändamål skall parterna tillämpa bästa tillgängliga teknik för 
alla stora stationära anläggningar. Protokollet innehåller riktlinjer för 
identifiering av bästa tillgängliga teknik. 
I protokollet anges obligatoriska gränsvärden för utsläpp från stora 
stationära anläggningar. Parterna skall uppnå gränsvärdena för nya 
anläggningar inom två år från det att protokollet har trätt i kraft och för 
befintliga anläggningar inom åtta år från det att protokollet har trätt i 
kraft (artikel 3, bilaga IV).
Parterna till protokollet skall enligt artikel 3 vidta åtgärder för 
produktkontroll. Krav ställs avseende blyinnehållet i bensin och 
kvicksilverinnehållet i batterier. I övrigt uppmanas parterna att vidta 
extra åtgärder för produkthantering i syfte att minska riskerna för 
skadliga effekter av tungmetaller. Vissa angivna åtgärder rekommenderas 
i bilaga VII.
Enligt protokollet skall parterna utarbeta och underhålla förteckningar 
över utsläppen av kadmium, bly och kvicksilver.
4.3.1 Nödvändiga åtgärder i Sverige för att uppfylla protokollet 
om tungmetaller
Det föreligger inte några svårigheter att leva upp till protokollets 
bestämmelser om att minska utsläppen i förhållande till ett valt 
referensår. Gränsvärdena för utsläpp från stora anläggningar är uppfyllda 
genom de tillståndsvillkor som gäller för de befintliga anläggningarna i 
Sverige. Detta gäller dock inte för pelletsverk. Innebörden av artikel 
3.2.d. i protokollet är dock att varje part skall tillämpa gränsvärdena för 
varje befintlig större stationär anläggning i den mån det är tekniskt och 
ekonomiskt möjligt. Enligt bestämmelserna i miljöbalken kan inom en 
tioårsperiod villkoren för pelletsverken omprövas, varvid kraven enligt 
protokollet kan föreskrivas med beaktande av de tekniska och 
ekonomiska förutsättningarna i varje enskilt fall. Om det visar sig 
nödvändigt har regeringen möjlighet att med stöd av bemyndigande i 
miljöbalken föreskriva om gränsvärden som måste iakttas när tillstånd till 
en miljöfarlig verksamhet skall beviljas eller omprövas.
Kraven på förteckning över utsläpp och information angående 
tillverkning och försäljning ryms inom ramen för Naturvårdsverkets och 
Kemikalieinspektionens ordinarie verksamheter.
Protokoll om långlivade organiska föroreningar
PROTOKOLL TILL 1979 ÅRS 
KONVENTION OM LÅNGVÄGA 
GRÄNSÖVERSKRIDANDE 
LUFTFÖRORENINGAR OM 
LÅNGLIVADE ORGANISKA 
FÖRORENINGAR
Parterna
har föresatt sig att förverkliga 
konventionen om långväga 
gränsöverskridande luftföroreningar,
inser att utsläpp av många långlivade 
organiska föroreningar sprids över 
internationella gränser och faller ned, långt 
från utgångspunkten, i Europa, 
Nordamerika och Arktis, och att 
atmosfären är det viktigaste mediet för 
spridningen,
är medvetna om att långlivade organiska 
föroreningar inte bryts ned under naturliga 
förhållanden och att de kan ha skadlig 
inverkan på människors hälsa och på 
miljön, och
är oroade över att långlivade organiska 
föroreningar kan biomagnifieras i de övre 
trofiska nivåerna till koncentrationer som 
kan påverka hälsan för vilda djur, växter 
och människor,
erkänner att det arktiska ekosystemet, och 
särskilt dess ursprungsbefolkning som 
livnär sig på fisk och däggdjur från Arktis, 
är speciellt i riskzonen på grund av 
biomagnifiering av långlivade organiska 
föroreningar,
inser att åtgärder för att begränsa utsläpp 
av långlivade organiska föroreningar även 
skulle bidra till att skydda miljö och 
människors hälsa utanför regionen för 
Förenta nationernas ekonomiska 
kommission för Europa, inbegripet arktiska 
och internationella vatten, och
är fast beslutna att vidta åtgärder för att 
föregripa, förhindra eller minimera utsläpp 
av långlivade organiska föroreningar, och 
beaktar tillämpandet av förebyggande 
åtgärder enligt princip 15 i 
Riodeklarationen om miljö och utveckling,
bekräftar på nytt att stater, i enlighet med 
Förenta nationernas stadga och 
grundsatserna i internationell lag, har 
suverän rätt att nyttja sina egna resurser i 
enlighet med sina egna riktlinjer för miljö 
och utveckling, och ansvarar för att 
aktiviteter inom den egna jurisdiktionen 
eller kontrollen inte skadar miljön i andra 
stater eller i områden utanför den nationella 
jurisdiktionens gränser,
konstaterar att det finns ett behov av 
globala åtgärder mot långlivade organiska 
föroreningar och erinrar om den roll man 
räknar med att regionala 
överenskommelser skall spela när det gäller 
att reducera gränsöverskridande 
luftföroreningar, vilket beskrivs i Agenda 
21, kapitel 9, och särskilt om uppgiften för 
Förenta nationernas ekonomiska 
kommission för Europa att dela sin 
regionala erfarenhet med andra regioner i 
världen,
inser att det finns regionala och globala 
avtal och internationella instrument som 
styr hantering, gränsöverskridande 
förflyttning och slutligt omhändertagande 
av farligt avfall, särskilt Baselkonventionen 
om kontroll av gränsöverskridande 
transporter och slutligt omhändertagande 
av farligt avfall,
anser att de dominerande källorna till 
luftföroreningar som bidrar till 
ackumulation av långlivade organiska 
föroreningar är användningen av vissa 
pesticider, framställning och användning av 
vissa kemikalier, oavsiktligt bildande av 
vissa substanser vid avfallsförbränning, 
förbränning, framställning av metall samt 
mobila källor,
är medvetna om att det finns tillgängliga 
metoder för att minska utsläpp av 
långlivade organiska föroreningar i luften,
är medvetna om behovet av 
kostnadseffektiva regionala metoder för 
bekämpning av luftföroreningar,
beaktar de betydelsefulla bidragen från 
privata och allmänna sektorer beträffande 
kunskap om de verkningar som kan 
kopplas till långlivade organiska 
föroreningar, tillgängliga alternativ och 
utsläppsbegränsande åtgärder, samt deras 
roll vid minskning av utsläpp av långlivade 
organiska föroreningar,
är uppmärksamma på att en åtgärd som 
vidtas för att minska långlivade organiska 
föroreningar inte bör vara ett sätt att 
godtyckligt eller otillbörligt diskriminera 
eller förtäckt begränsa internationell 
konkurrens och handel,
beaktar befintlig vetenskaplig och teknisk 
information om utsläpp, atmosfäriska 
processer, långlivade organiska 
föroreningars effekter på människors hälsa 
och på miljön, samt om 
minskningskostnader, och bekräftar 
behovet av fortlöpande vetenskapligt och 
tekniskt samarbete för att öka förståelsen i 
dessa frågor,
värdesätter de åtgärder mot långlivade 
organiska föroreningar som vissa parter 
redan vidtagit på nationell nivå och/eller 
under internationella konventioner,
och har kommit överens om följande. 
Artikel 1
DEFINITIONER
I detta protokoll avses med
1.konvention: konventionen om långväga 
gränsöverskridande luftföroreningar 
antagen i Genève den 13 november 1979,
2.EMEP: samarbetsprogrammet för 
övervakning och utvärdering av den 
långväga spridningen av luftföroreningar i 
Europa,
3. verkställande organ: konventionens 
verkställande organ, som inrättades enligt 
konventionens artikel 10, punkt 1,
4. kommission: Förenta nationernas 
ekonomiska kommission för Europa,
5. parter: om inte annat framgår av 
sammanhanget, parterna i detta protokoll,
6. EMEP:s geografiska räckvidd: det 
område som definieras i artikel 1, punkt 4 i 
protokollet till 1979 års konvention om 
långväga gränsöverskridande 
luftföroreningar angående den långsiktiga 
finansieringen av samarbetsprogrammet för 
övervakning och utvärdering av den 
långväga spridningen av luftföroreningar i 
Europa (EMEP) som antogs i Genève den 
28 september 1984,
7. långlivade organiska föroreningar: 
(POP) organiska substanser som (i) har 
giftiga egenskaper, (ii) är långlivade, (iii) 
bioackumuleras, (iv) tenderar till långväga 
gränsöverskridande spridning och nedfall, 
(v) sannolikt har signifikant skadlig 
inverkan på människors hälsa och miljö 
nära och fjärran från sina källor,
8. substans: en särskild kemikalietyp eller 
ett antal kemikalietyper som bildar en 
specifik grupp på grund av att de a) har 
liknande egenskaper och släpps ut i miljön 
tillsammans, b) bildar en blandning som 
normalt säljs som enskild vara,
9. utsläpp: utsläpp av en substans i 
atmosfären, från ett ställe eller från flera 
olika ställen,
10. stationär anläggning: en bestämd 
byggnad, struktur, anordning, installation 
eller utrustning som släpper ut, eller kan 
släppa ut, långlivade organiska 
föroreningar direkt eller indirekt i 
atmosfären, 
11. kategorin större stationär anläggning: 
alla kategorier stationära anläggningar som 
tas upp i bilaga VIII,
12. ny stationär anläggning: en stationär 
anläggning vars uppförande eller väsentliga 
modifiering påbörjats mer än två år efter 
ikraftträdandet av i) detta protokoll, eller ii) 
en ändring av bilaga III eller VIII, där den 
stationära anläggningen lyder under 
villkoren i detta protokoll endast som en 
följd av denna ändring. Den nationella 
sakkunniga myndigheten skall avgöra om 
en modifiering är väsentlig eller ej, med 
beaktande av faktorer som t.ex. 
miljöfördelarna till följd av modifieringen.
Artikel 2
MÅL
Målet med detta protokoll är att 
kontrollera, minska och eliminera utsläpp 
och läckage av långlivade organiska 
föroreningar.
Artikel 3
GRUNDLÄGGANDE SKYLDIGHETER
1. Förutom i speciella undantag enligt 
artikel 4 ska varje part vidta effektiva 
åtgärder för att
a) eliminera tillverkning och användning 
av de substanser som anges i bilaga I, i 
enlighet med utförandekraven som 
specificeras i bilagan,
b i) garantera att när de substanser som 
anges i bilaga I slutligt omhändertas utförs 
detta på ett miljövänligt sätt, med 
beaktande av tillämpliga regionala och 
globala avtal som styr hantering och 
slutligt omhändertagande av farligt avfall, 
särskilt Baselkonventionen om kontroll av 
gränsöverskridande transporter och slutligt 
omhändertagande av farligt avfall,
ii) sträva efter att garantera att det slutliga 
omhändertagandet av de substanser som 
anges i bilaga I sker inrikes och med 
relevant miljöhänsyn,
iii) garantera att gränsöverskridande 
förflyttning av de substanser som anges i 
bilaga I utförs på ett miljövänligt sätt, med 
beaktande av tillämpbara regionala och 
globala avtal som styr hantering och 
slutligt omhändertagande av farligt avfall, 
särskilt Baselkonventionen om kontroll av 
gränsöverskridande transporter och slutligt 
omhändertagande av farligt avfall,
c) begränsa användningen av de substanser 
som anges i bilaga II till de angivna 
användningsområdena, i enlighet med 
utförandekraven som specificeras i bilagan,
2. kraven som anges i punkt 1 b) ovan skall 
träda i kraft för varje enskild substans det 
datum då tillverkning eller användning av 
substansen upphört, beroende av vilket som 
sker sist,
3. varje part skall för substanser som anges 
i bilaga I, II och III utveckla lämpliga 
strategier för att identifiera varor som 
fortfarande används, och avfall som 
innehåller dylika substanser, och skall vidta 
lämpliga åtgärder för att säkerställa ett 
miljövänligt slutligt omhändertagande av 
sådant avfall, och av sådana artiklar när de 
blir avfall,
4. i punkterna 1 till 3 ovan skall termerna 
"avfall", "slutligt omhändertagande" och 
"miljövänlig hantering" tolkas i 
överensstämmelse med hur dessa termer 
används i Baselkonventionen om kontroll 
av gränsöverskridande transporter och 
slutligt omhändertagande av farligt avfall,
5. varje part skall
a) minska sitt totala årliga utsläpp av varje 
substans som anges i bilaga III, med 
utgångspunkt i utsläppsnivån för det 
referensår som anges i enlighet med denna 
bilaga, genom att vidta effektiva åtgärder 
lämpade för partens speciella 
omständigheter,
b) tillämpa följande, senast enligt 
tidsplanerna i bilaga VI 
i) bästa tillgängliga teknik för varje ny 
stationär anläggning inom kategorin större 
stationära anläggningar för vilken bästa 
tillgängliga teknik identifieras i bilaga V,
ii) gränsvärden, som är minst lika stränga 
som de som anges i bilaga IV, för varje ny 
stationär anläggning inom en kategori som 
anges i bilagan, med beaktande av bilaga 
V. En part kan även tillämpa andra 
utsläppsbegränsande strategier som totalt 
sett ger likvärdiga utsläppsnivåer,
iii) bästa tillgängliga teknik, med 
beaktande av bilaga V, för varje befintlig 
stationär anläggning inom kategorin större 
stationära anläggningar för vilken bilaga V 
anger bästa tillgängliga teknik, i den mån 
det är tekniskt och ekonomiskt 
genomförbart. En part kan även tillämpa 
andra utsläppsbegränsande strategier som 
totalt sett ger likvärdiga utsläppsnivåer,
iv) gränsvärden, som är minst lika stränga 
som de som anges i bilaga IV, för varje 
befintlig stationär anläggning inom en 
kategori som anges i bilagan, i den mån det 
är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, 
med beaktande av bilaga V. En part kan 
även tillämpa andra utsläppsbegränsande 
strategier som totalt sett ger likvärdiga 
utsläppsnivåer,
v) effektiva åtgärder för att kontrollera 
utsläpp från mobila källor, med beaktande 
av bilaga VII,
6. vad gäller förbränningsanläggningar för 
hushåll avser de skyldigheter som anges i 
punkt 5 i) och iii) samtliga stationära 
anläggningar inom den kategorin,
7. om en part efter att ha tillämpat punkt 5 
b) ovan inte kan uppfylla kraven i punkt 5 
a) ovan för en substans som anges i bilaga 
III, skall parten befrias från skyldigheterna 
i punkt 5 a) ovan för den substansen,
8. varje part skall utarbeta och underhålla 
förteckningar över utsläpp av de substanser 
som anges i bilaga III och samla tillgänglig 
information angående tillverkning och 
försäljning av de substanser som anges i 
bilaga I och II. Ett minimikrav är att 
parterna inom EMEP:s geografiska 
räckvidd skall använda de metoder och den 
tidsmässiga och geografiska fördelning 
som anges av EMEP:s styrande organ. 
Parterna utanför EMEP:s geografiska 
räckvidd skall som riktlinje använda de 
metoder som utvecklats genom 
verkställande organets arbetsplan. Parten 
skall rapportera om denna information 
enligt rapporteringskraven som anges i 
artikel 9 nedan.
Artikel 4
UNDANTAG
1. Artikel 3, punkt 1, gäller inte kvantiteter 
av en substans som skall användas för 
laboratorieforskning eller som 
referensstandard,
2. en part kan bevilja undantag från artikel 
3, punkterna 1 a) och c), med avseende på 
en speciell substans under förutsättning att 
undantaget inte beviljas eller används på ett 
sätt som undergräver målen med detta 
protokoll, och endast med de syften och 
under de villkor som följer
a) för annan forskning än den som nämns i 
punkt 1 ovan om följande villkor uppfylls 
i) ingen betydande mängd av substansen 
förväntas komma ut i miljön under den 
tänkta användningen och det slutliga 
omhändertagandet,
ii) mål och parametrar för sådan forskning 
skall bedömas och godkännas av parten,
iii) undantaget skall omedelbart upphöra 
vid ett betydande utsläpp i miljön av en 
substans, lämpliga åtgärder skall vidtas för 
att minska utsläppet och en bedömning av 
skyddsåtgärderna skall utföras innan 
forskningen får fortsätta,
b) för att kunna hantera en nödsituation vid 
allmän hälsorisk om följande villkor 
uppfylls
i) ingen annan lämplig åtgärd kan vidtas av 
parten för att hantera situationen,
ii) vidtagna åtgärder skall stå i proportion 
till omfattningen och allvaret i 
nödsituationen,
iii) lämpliga försiktighetsmått skall ha 
vidtagits för att skydda miljö och 
människors hälsa och för att garantera att 
substansen inte används utanför det 
geografiska område där nödsituationen 
uppstått,
iv) undantaget skall beviljas för en 
tidsperiod som inte överstiger 
nödsituationens varaktighet,
v) alla återstående lager av substansen skall 
underställas villkoren i artikel 3, punkt 1 b) 
vid nödsituationens upphörande, 
c) för användning i mindre utsträckning, 
om parten bedömer det som viktigt, om 
följande villkor uppfylls
i) undantaget beviljas för högst fem år,
ii) undantaget har inte tidigare beviljats 
enligt denna artikel,
iii) det får inte finnas några lämpliga 
alternativ till den avsedda användningen,
iv) parten har uppskattat omfattningen av 
de utsläpp av substansen som orsakas av 
undantaget, och hur detta bidrar till 
parternas samlade utsläpp av substansen,
v) tillräckliga försiktighetsåtgärder vidtas 
som garanti för att miljöutsläpp minimeras,
vi) alla återstående lager av substansen 
skall underställas villkoren i artikel 3, 
punkt 1 b) vid nödsituationens upphörande,
3. varje part skall senast nittio dagar efter 
beviljandet av ett undantag enligt punkt 2 
ovan förse sekretariatet med åtminstone 
följande information
a) det kemiska namnet på substansen som 
är föremål för undantaget,
b) syftet med att undantaget beviljades,
c) villkoren som undantaget beviljades 
under,
d) tidsperioden för det beviljade 
undantaget,
e) vem, eller vilken organisation 
undantaget gäller, 
f) för undantag som beviljats enligt punkt 2 
a) och c) ovan, den uppskattade 
omfattningen av det utsläpp av substansen 
som orsakas av undantaget, och hur detta 
bidrar till parternas samlade utsläpp av 
substansen,
4. sekretariatet skall se till att 
informationen enligt punkt 3 ovan är 
tillgänglig för alla parter.
Artikel 5
UTBYTE AV INFORMATION OCH 
TEKNIK
Parterna skall, i överensstämmelse med 
lagar, bestämmelser och praxis i respektive 
länder, skapa gynnsamma förutsättningar 
för att underlätta utbyte av information och 
teknik som utformats för att minska 
alstrande och utsläpp av långlivade 
organiska föroreningar, och för att utveckla 
kostnadseffektiva alternativ genom att 
stödja, bland annat följande
a) kontakter och samarbete mellan 
organisationer och individer inom de 
privata och allmänna sektorer som kan 
tillhandahålla teknik, konstruktionstjänster, 
utrustning eller finansiering, 
b) utbyte av och tillgång till information 
om utveckling och användning av 
alternativ till långlivade organiska 
föroreningar, liksom om utvärdering av 
riskerna som dylika alternativ utgör för 
miljö och människors hälsa, samt 
information om de ekonomiska och sociala 
kostnaderna för sådana alternativ,
c) sammanställning och regelbunden 
uppdatering av listor över parternas 
myndigheter vilka är engagerade i liknande 
aktiviteter inom andra internationella 
forum,
d) utbyte av information om aktiviteter i 
andra internationella forum.
Artikel 6
ALLMÄN KÄNNEDOM
Parterna ska, i överensstämmelse med 
lagar, bestämmelser och praxis i respektive 
länder, främja tillhandahållandet av 
information till allmänheten, inbegripet 
privatpersoner som är direktanvändare av 
långlivade organiska föroreningar. Denna 
information kan innefatta, bland annat 
följande
a) information, inklusive märkning, om 
riskbedömning och risker,
b) information om riskreducering,
c) information för att uppmuntra 
eliminering eller minskad användning av 
långlivade organiska föroreningar, 
inklusive information om samordnad 
hantering av skadeinsekter, samordnad 
hantering av grödor och de ekonomiska 
och sociala effekterna av denna eliminering 
eller minskning,
d) information om alternativ till långlivade 
organiska föroreningar, liksom en 
utvärdering av riskerna som dylika 
alternativ utgör för miljö och människors 
hälsa, samt information om de ekonomiska 
och sociala effekterna av sådana alternativ.
Artikel 7
STRATEGIER, RIKTLINJER, 
PROGRAM, ÅTGÄRDER OCH 
INFORMATION
1. Varje part ska, senast sex månader efter 
datumet för detta protokolls ikraftträdande 
för parten, utarbeta strategier, riktlinjer och 
program för att uppfylla sin skyldighet 
enligt detta protokoll,
2. varje part skall
a) uppmuntra användningen av ekonomiskt 
genomförbara miljövänliga tekniska 
lösningar och bästa miljöpraxis med 
avseende på alla aspekter av användning, 
tillverkning, utsläpp, bearbetning, 
distribution, hantering, transport och 
upparbetning av substanser som omfattas 
av detta protokoll, samt tillverkade varor, 
blandningar eller lösningar som innehåller 
dylika substanser,
b) uppmuntra införande av andra 
hanteringsprogram för att minska utsläpp 
av långlivade organiska föroreningar, 
inklusive frivilliga program samt 
användningen av ekonomiska instrument,
c) överväga införandet av ytterligare 
riktlinjer och åtgärder som är lämpliga för 
partens särskilda omständigheter, vilket 
kan inkludera icke lagstiftade 
tillvägagångssätt,
d) målmedvetet utföra ekonomiskt 
genomförbara aktiviteter för att minska 
nivåerna av substanser som omfattas av 
detta protokoll, och som ingår som 
föroreningar i andra substanser, kemiska 
produkter eller tillverkade varor, så snart 
källans relevans fastslagits, 
e) i sina program för utvärdering av 
substanser beakta de egenskaper som anges 
i punkt 1 i verkställande organets beslut nr 
1998/2 om information som skall lämnas 
in, och om rutiner för tillägg av substanser i 
bilagorna I, II och III, inbegripet alla 
ändringar i dessa,
3. parterna får vidta strängare åtgärder än 
de som krävs i detta protokoll. 
Artikel 8
FORSKNING, UTVECKLING OCH 
ÖVERVAKNING
Parterna skall uppmuntra forskning, 
utveckling, övervakning och samarbete 
med avseende på, men ej begränsat till, 
följande 
a) utsläpp, långväga spridning och 
nedfallsnivåer samt modellberäkning av 
dessa, befintliga nivåer i den biotiska och 
abiotiska miljön, noggrann utformning av 
procedurer för harmonisering av relevanta 
metoder, 
b) föroreningars spridningsvägar och 
förekomst i representativa ekosystem,
c) relevanta effekter på miljö och 
människors hälsa och kvantifiering av 
dessa effekter,
d) bästa tillgängliga teknik och metoder, 
inbegripet metoder som används i 
jordbruket, och teknik och metoder för 
utsläppskontroll som för närvarande 
används av parterna eller som är under 
utveckling,
e) metoder som tillåter att socio-
ekonomiska faktorer beaktas vid 
utvärdering av alternativa 
kontrollstrategier,
f) ett resultatbaserat förhållningssätt som 
integrerar lämplig information, inklusive 
informationen i delpunkterna a) till e) 
ovan, med uppmätta eller modellberäknade 
miljönivåer, spridningsvägar och effekter 
på miljö och människors hälsa, i syfte att 
utforma framtida strategier för kontroll, 
vilka även beaktar ekonomiska och 
tekniska faktorer,
g) metoder för utvärdering av nationella 
utsläpp och beräkning av framtida utsläpp 
av enskilda långlivade organiska 
föroreningar, samt för utvärdering av hur 
sådana uppskattningar och beräkningar kan 
användas för att utforma framtida 
skyldigheter,
h) nivåer för de substanser som omfattas av 
detta protokoll och som ingår som 
föroreningar i andra substanser, kemiska 
produkter eller tillverkade varor, och 
betydelsen av dessa nivåer för långväga 
spridning, liksom tekniska lösningar för att 
reducera nivåerna dels för dessa 
föroreningar, dels för långlivade organiska 
föroreningar som genereras under 
livscykeln för timmer som behandlas med 
pentaklorfenol.
Forskning om substanser vilka anses mest 
sannolika att omfattas av rutinerna som 
beskrivs i artikel 14, punkt 6, skall 
prioriteras.
Artikel 9
RAPPORTERING
1. I enlighet med respektive länders lagar 
om sekretess avseende kommersiell 
information gäller följande
a) varje part skall genom kommissionens 
sekretariatschef, på regelbunden basis och 
enligt vad som bestäms av parterna som 
träffas inom verkställande organet, 
rapportera till verkställande organet om 
åtgärder som parten vidtagit för att 
förverkliga detta protokoll,
b) varje part inom EMEP:s geografiska 
räckvidd skall genom kommissionens 
sekretariatschef, på regelbunden basis 
enligt vad som bestäms av EMEP:s 
styrande organ och godkänns av parterna 
vid ett möte i verkställande organet, 
rapportera till EMEP om utsläppsnivåerna 
för långlivade organiska föroreningar med 
hjälp av åtminstone de metoder och den 
tidsmässiga och geografiska fördelningen 
som specificeras av EMEP:s styrande 
organ. Parter utanför EMEP:s geografiska 
räckvidd skall tillhandahålla liknande 
information om verkställande organet 
kräver det. Varje part skall också 
tillhandahålla information om 
utsläppsnivåerna för de substanser som 
anges i bilaga III för det referensår som 
anges i bilagan,
2. den information som skall rapporteras 
enligt punkt 1 a) ovan skall överensstämma 
med ett beslut beträffande format och 
innehåll, vilket skall godkännas av parterna 
vid ett möte i verkställande organet. 
Villkoren i detta beslut skall granskas vid 
behov för att identifiera ytterligare element 
beträffande format och innehåll för 
informationen som skall inkluderas i 
rapporten,
3. EMEP skall i god tid inför verkställande 
organets årliga möte tillhandahålla 
information om långväga spridning och 
nedfall av långlivade organiska 
föroreningar.
Artikel 10
PARTERNAS GRANSKNING VID 
VERKSTÄLLANDE ORGANETS 
MÖTEN
1. Vid verkställande organets möten skall 
parterna, i enlighet med artikel 10, punkt 2 
a) i konventionen, granska dels de 
uppgifter som parterna, EMEP och andra 
underordnade organ lämnat, dels 
rapporterna från den 
genomförandekommitté som omnämns i 
artikel 11 i detta protokoll,
2. vid verkställande organets möten skall 
parterna granska de framsteg som gjorts för 
att uppfylla de skyldigheter som detta 
protokoll föreskriver,
3. vid verkställande organets möten skall 
parterna undersöka huruvida de 
skyldigheter som detta protokoll 
föreskriver är tillräckliga och effektiva. Vid 
dessa granskningar beaktas bästa 
tillgängliga vetenskapliga information om 
nedfall av långlivade organiska 
föroreningar, bedömningar av teknisk 
utveckling, ändrade ekonomiska 
förhållanden och fullgörandet av 
skyldigheterna vad gäller utsläppsnivåer. 
Procedurerna, metoderna och valet av 
tidpunkt för sådana granskningar skall 
specificeras av parterna vid ett möte i 
verkställande organet. Den första 
granskningen av detta slag skall vara 
slutförd senast tre år efter att detta 
protokoll träder i kraft.
Artikel 11
EFTERLEVNAD
Granskning av hur varje part efterlever sina 
skyldigheter enligt detta protokoll skall 
utföras regelbundet. Den 
genomförandekommitté som bildades 
genom verkställande organets beslut nr 
1997/2 vid dess femtonde möte skall utföra 
sådana granskningar och rapportera till 
parternas möte inom verkställande organet, 
i enlighet med villkoren i bilagan till detta 
beslut, inbegripet eventuella ändringar av 
dessa.
Artikel 12
BILÄGGANDE AV TVISTER
1. Om en tvist uppstår mellan två eller flera 
parter rörande tolkningen eller 
tillämpningen av detta protokoll, skall de 
berörda parterna söka bilägga tvisten 
genom förhandlingar eller på annat fredligt 
sätt efter eget gottfinnande. Parterna i 
tvisten skall underrätta verkställande 
organet om tvisten,
2. när en part som inte är en organisation 
för regional, ekonomisk integration 
ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter 
sig till detta protokoll, eller vid vilken 
tidpunkt som helst därefter, kan denna part 
förklara i ett skriftligt dokument som 
överlämnas till depositarien att, vad gäller 
alla tvister rörande tolkningen eller 
tillämpningen av protokollet, parten ifråga 
erkänner en eller bägge av följande 
metoder för biläggande av tvist, i 
förhållande till en part som godtar samma 
förpliktelse, som i praktiken obligatorisk 
och utan särskild överenskommelse
a) att tvisten hänskjuts till internationella 
domstolen,
b) skiljedomsförfarande enligt förfaranden 
som skall antas av parterna vid ett möte i 
verkställande organet, så snart som detta är 
görligt, i en bilaga om skiljedom.
En part som är en organisation för regional 
ekonomisk integration kan avge en 
förklaring med liknande verkan i samband 
med skiljedom enligt de förfaranden som 
anges i b) ovan,
3. en förklaring som avges enligt punkt 2 
ovan skall förbli i kraft tills den upphör 
enligt sina villkor eller tills tre månader 
förflutit efter det att skriftligt meddelande 
om dess återkallande har deponerats hos 
depositarien,
4. en ny förklaring, ett meddelande om 
återkallande eller en förklarings 
upphörande skall inte på något sätt påverka 
pågående förhandlingar vid internationella 
domstolen eller skiljedomstolen, såvida 
inte parterna i tvisten kommit överens om 
något annat,
5. utom i det fall där parterna i en tvist har 
godtagit samma metod för tvistens 
biläggande enligt punkt 2, skall tvisten på 
endera partens begäran överlämnas till 
förlikning om tolv månader förflutit sedan 
en part underrättat den andra parten om att 
en tvist föreligger mellan dem, och de 
berörda parterna inte har kunnat bilägga 
tvisten med de metoder som omnämns i 
punkt 1 ovan,
6. vad avser punkt 5 skall en 
förlikningskommission upprättas. 
Kommissionen skall bestå av medlemmar 
utsedda av parterna med lika många 
vardera eller, när parterna i en förlikning 
delar samma intresse, av den grupp som 
delar detta intresse, samt en ordförande 
som väljs gemensamt av de medlemmar 
som utsetts på detta sätt. Kommissionen 
skall avge ett utslag av rekommenderande 
karaktär, som parterna skall överväga i god 
tro.
Artikel 13
BILAGOR
Bilagorna till detta protokoll skall ingå som 
en integrerad del av protokollet. Bilagorna 
V och VII är av rekommenderande 
karaktär.
Artikel 14
ÄNDRINGAR
1. Varje part får föreslå ändringar i detta 
protokoll,
2. förslag till ändringar skall skriftligen 
tillställas kommissionens sekretariatschef, 
som skall vidarebefordra dem till alla 
parter. Parterna som möts i verkställande 
organet skall diskutera de föreslagna 
ändringarna vid sitt nästa möte, förutsatt att 
förslagen har skickats ut av 
sekretariatschefen till parterna minst 90 
dagar före mötet,
3. ändringar i detta protokoll och dess 
bilagor I till IV, VI och VIII skall antas 
enhälligt av de parter som är närvarande 
vid ett möte i verkställande organet och 
skall träda i kraft för de parter som har 
godtagit dem den nittionde dagen efter den 
dag då två tredjedelar av parterna har 
deponerat sina godkännandeinstrument hos 
depositarien. Ändringar skall träda i kraft 
för varje annan part den nittionde dagen 
efter den dag då parten deponerade sitt 
godkännandeinstrument avseende dessa 
ändringar,
4. ändringar i bilagorna V och VII skall 
antas enhälligt av de parter som är 
närvarande vid ett möte i verkställande 
organet. Nittio dagar från den dag då 
kommissionens sekretariatschef delgav alla 
parter ändringen skall en sådan ändring 
träda i kraft för de parter som inte har 
lämnat ett meddelande till depositarien i 
enlighet med bestämmelserna i punkt 5 
nedan, förutsatt att minst sexton parter inte 
har lämnat ett sådant meddelande, 
5. en part som inte kan godkänna en 
ändring i bilaga V eller VII skall meddela 
depositarien skriftligt senast nittio dagar 
efter meddelandet om att ändringen 
godtagits. Depositarien skall utan dröjsmål 
underrätta samtliga parter om mottagandet 
av varje sådant meddelande. En part kan 
när som helst ersätta sitt tidigare 
meddelande med ett godkännande, och när 
ett godkännandeinstrument har deponerats 
hos depositarien, skall ändringar i en sådan 
bilaga träda i kraft för parten,
6. vid förslag om ändring av bilaga I, II 
eller III genom tillägg av en substans till 
detta protokoll, skall
a) förslagsställaren förse verkställande 
organet med den information som 
specificeras i verkställande organets beslut 
nr 1998/2, samt i ändringar av detta,
b) parterna utvärdera förslaget i enlighet 
med de förfaranden som läggs fram i 
verkställande organets beslut nr 1998/2, 
samt i ändringar av detta,
7. alla beslut om ändring av verkställande 
organets beslut 1998/2 skall antas enhälligt 
av de parter som är närvarande vid ett möte 
i verkställande organet och skall träda i 
kraft sextio dagar efter dagen för 
antagandet.
Artikel 15
UNDERTECKNANDE
1. Detta protokoll skall vara öppet för 
undertecknande i Århus (Danmark) från 
den 24 till 25 juni 1998, och därefter i 
Förenta nationernas högkvarter i New York 
till och med den 21 december 1998 för 
stater som är medlemmar av kommissionen 
liksom för stater med konsultativ status i 
kommissionen enligt punkt 8 i ekonomiska 
och sociala rådets resolution 36 (IV) den 28 
mars 1947 och för organisationer för 
regional ekonomisk integration, upprättade 
av suveräna stater som är medlemmar av 
kommissionen, som är behöriga att 
förhandla, ingå och tillämpa internationella 
avtal i frågor som omfattas av protokollet, 
förutsatt att de berörda staterna och 
organisationerna är parter i konventionen,
2. i frågor inom deras behörighet skall 
sådana organisationer för regional 
ekonomisk integration självständigt utöva 
de rättigheter och uppfylla de skyldigheter 
som detta protokoll tillskriver deras 
medlemsstater. I sådana fall skall dessa 
organisationers medlemsstater inte ha rätt 
att utöva sådana rättigheter var och en för 
sig.
Artikel 16
RATIFIKATION, GODTAGANDE, 
GODKÄNNANDE OCH ANSLUTNING
1. Detta protokoll skall ratificeras, godtas 
eller godkännas av signatärerna, 
2. detta protokoll skall vara öppet för 
anslutning från den 21 december 1998 av 
de stater och organisationer som uppfyller 
kraven i artikel 15, punkt 1.
Artikel 17
DEPOSITARIE
Ratifikations-, antagande-, godkännande-, 
eller anslutningsinstrument skall deponeras 
hos Förenta nationernas generalsekreterare, 
som skall fungera som depositarie.
Artikel 18
IKRAFTTRÄDANDE
1. Detta protokoll träder i kraft den 
nittionde dagen efter den dag då det 
sextonde ratifikations-, godtagande-, 
godkännande- eller anslutningsinstrumentet 
deponerades hos depositarien,
2. för varje stat eller organisation som 
avses i artikel 15, punkt 1, som ratificerar, 
godtar eller godkänner detta protokoll eller 
ansluter sig till det efter deponering av det 
sextonde ratifikations-, godtagande-, 
godkännande- eller 
anslutningsinstrumentet, träder protokollet 
i kraft den nittionde dagen efter den dag då 
denna part deponerade sitt ratifikations-, 
godtagande-, godkännande- eller 
anslutningsinstrument.
Artikel 19
FRÅNTRÄDE
När som helst fem år efter den dag då detta 
protokoll har trätt i kraft för en part får den 
parten frånträda protokollet genom skriftlig 
notifikation till depositarien. Varje sådant 
frånträde skall träda i kraft den nittionde 
dagen efter den dag då depositarien mottog 
notifikationen om frånträde, eller på senare 
dag som kan anges i notifikationen.
Artikel 20
ORIGINALTEXTER
Originalet till detta protokoll, vars 
engelska, franska och ryska texter är lika 
giltiga, skall deponeras hos Förenta 
nationernas generalsekreterare.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har 
undertecknande, därtill vederbörligen 
bemyndigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Århus (Danmark) den 24 juni 
1998.
PROTOCOL TO THE 1979 
CONVENTION ON LONG-RANGE 
TRANSBOUNDARY AIR POLLUTION 
ON PERSISTANT ORGANIC 
POLLUTANTS
The Parties, 
  
Determined to implement the Convention 
on Long-range Transboundary Air 
Pollution, 
Recognizing that emissions of many 
persistent organic pollutants are transported 
across international boundaries and are 
deposited in Europe, North America and 
the Arctic, far from their site of origin, and 
that the atmosphere is the dominant 
medium of transport, 
Aware that persistent organic pollutants 
resist degradation under natural conditions 
and have been associated with adverse 
effects on human health and the 
environment, 
Concerned that persistent organic 
pollutants can biomagnify in upper trophic 
levels to concentrations which might affect 
the health of exposed wildlife and humans, 
Acknowledging that the Arctic ecosystems 
and especially its indigenous people, who 
subsist on Arctic fish and mammals, are 
particularly at risk because of the 
biomagnification of persistent organic 
pollutants, 
Mindful that measures to control emissions 
of persistent organic pollutants would also 
contribute to the protection of the 
environment and human health in areas 
outside the United Nations Economic 
Commission for Europe's region, including 
the Arctic and international waters, 
Resolved to take measures to anticipate, 
prevent or minimize emissions of persistent 
organic pollutants, taking into account the 
application of the precautionary approach, 
as set forth in principle 15 of the Rio 
Declaration on Environment and 
Development,
Reaffirming that States have, in accordance 
with the Charter of the United Nations and 
the principles of international law, the 
sovereign right to exploit their own 
resources pursuant to their own 
environmental and development policies, 
and the responsibility to ensure that 
activities within their jurisdiction or control 
do not cause damage to the environment of 
other States or of areas beyond the limits of 
national jurisdiction, 
Noting the need for global action on 
persistent organic pollutants and recalling 
the role envisaged in chapter 9 of Agenda 
21 for regional agreements to reduce global 
transboundary air pollution and, in 
particular, for the United Nations 
Economic Commission for Europe to share 
its regional experience with other regions 
of the world, 
Recognizing that there are subregional, 
regional and global regimes in place, 
including international instruments 
governing the management of hazardous 
wastes, their transboundary movement and 
disposal, in particular the Basel Convention 
on the Control of Transboundary 
Movements of Hazardous Wastes and their 
Disposal, 
Considering that the predominant sources 
of air pollution contributing to the 
accumulation of persistent organic 
pollutants are the use of certain pesticides, 
the manufacture and use of certain 
chemicals, and the unintentional formation 
of certain substances in waste incineration, 
combustion, metal production and mobile 
sources, 
Aware that techniques and management 
practices are available to reduce emissions 
of persistent organic pollutants into the air, 
Conscious of the need for a cost-effective 
regional approach to combating air 
pollution, 
Noting the important contribution of the 
private and non-governmental sectors to 
knowledge of the effects associated with 
persistent organic pollutants, available 
alternatives and abatement techniques, and 
their role in assisting in the reduction of 
emissions of persistent organic pollutants, 
Bearing in mind that measures taken to 
reduce persistent organic pollutant 
emissions should not constitute a means of 
arbitrary or unjustifiable discrimination or 
a disguised restriction on international 
competition and trade, 
Taking into consideration existing scientific 
and technical data on emissions, 
atmospheric processes and effects on 
human health and the environment of 
persistent organic pollutants, as well as on 
abatement costs, and acknowledging the 
need to continue scientific and technical 
cooperation to further the understanding of 
these issues, 
Recognizing the measures on persistent 
organic pollutants already taken by some of 
the Parties on a national level and/or under 
other international conventions, 
Have agreed as follows: 
Article 1
DEFINITIONS
  
For the purposes of the present Protocol, 
1. ”Convention” means the Convention on 
Long-range Transboundary Air Pollution, 
adopted in Geneva on 13 November
1979; 
2. "EMEP" means the Cooperative 
Programme for Monitoring and Evaluation 
of the Long-range Transmission of Air 
Pollutants in Europe; 
3. "Executive Body" means the Executive 
Body for the Convention constituted under 
article 10, paragraph 1, of the Convention; 
4. "Commission" means the United Nations 
Economic Commission for Europe; 
5. "Parties" means, unless the context 
otherwise requires, the Parties to the 
present Protocol; 
6. "Geographical scope of EMEP" means 
the area defined in article 1, paragraph 4, of 
the Protocol to the 1979 Convention on 
Long-range Transboundary Air Pollution 
on Long-term Financing of the Cooperative 
Programme for Monitoring and Evaluation 
of the Long-range Transmission of Air 
Pollutants in Europe (EMEP), adopted in 
Geneva on 28 September 1984; 
7. "Persistent organic pollutants" (POPs) 
are organic substances that: (i) possess 
toxic characteristics; (ii) are persistent; (iii) 
bioaccumulate; (iv) are prone to long-range 
transboundary atmospheric transport and 
deposition; and (v) are likely to cause 
significant adverse human health or 
environmental effects near to and distant 
from their sources; 
8. "Substance" means a single chemical 
species, or a number of chemical species 
which form a specific group by virtue of 
(a) having similar properties and being 
emitted together into the environment; or 
(b) forming a mixture normally marketed 
as a single article; 
9. "Emission" means the release of a 
substance from a point or diffuse source 
into the atmosphere; 
10. "Stationary source" means any fixed 
building, structure, facility, installation, or 
equipment that emits or may emit any 
persistent organic pollutant directly or 
indirectly into the atmosphere; 
11. "Major stationary source category" 
means any stationary source category listed 
in annex VIII; 
12. "New stationary source" means any 
stationary source of which the construction 
or substantial modification is commenced 
after the expiry of two years from the date 
of entry into force of: (i) this Protocol; or 
(ii) an amendment to annex III or VIII, 
where the stationary source becomes 
subject to the provisions of this Protocol 
only by virtue of that amendment.  It shall 
be a matter for the competent national 
authorities to decide whether a 
modification is substantial or not, taking 
into account such factors as the 
environmental benefits of the modification.
 
Article 2
OBJECTIVE
  
The objective of the present Protocol is to 
control, reduce or eliminate discharges, 
emissions and losses of persistent organic 
pollutants. 
Article 3
BASIC OBLIGATIONS
1. Except where specifically exempted in 
accordance with article 4, each Party shall 
take effective measures: 
(a) To eliminate the production and use of 
the substances listed in annex I in 
accordance with the implementation 
requirements specified therein; 
(b) (i) To ensure that, when the substances 
listed in annex I are destroyed or disposed 
of, such destruction or disposal is 
undertaken in an environmentally sound 
manner, taking into account relevant 
subregional, regional and global regimes 
governing the management of hazardous 
wastes and their disposal, in particular the 
Basel Convention on the Control of 
Transboundary Movements of Hazardous 
Wastes and their Disposal; 
(ii) To endeavour to ensure that the 
disposal of substances listed in annex I is 
carried out domestically, taking into 
account pertinent environmental 
considerations; 
(iii) To ensure that the transboundary 
movement of the substances listed in annex 
I is conducted in an environmentally sound 
manner, taking into consideration 
applicable subregional, regional, and global 
regimes governing the transboundary 
movement of hazardous wastes, in 
particular the Basel Convention on the 
Control of Transboundary Movements of 
Hazardous Wastes and their Disposal; 
(c) To restrict the substances listed in 
annex II to the uses described, in 
accordance with the implementation 
requirements specified therein. 
2. The requirements specified in paragraph 
1 (b) above shall become effective for each 
substance upon the date that production or 
use of that substance is eliminated, 
whichever is later. 
3. For substances listed in annex I, II, or 
III, each Party should develop appropriate 
strategies for identifying articles still in use 
and wastes containing such substances, and 
shall take appropriate measures to ensure 
that such wastes and such articles, upon 
becoming wastes, are destroyed or 
disposed of in an environmentally sound 
manner. 
4. For the purposes of paragraphs 1 to 3 
above, the terms waste, disposal, and 
environmentally sound shall be interpreted 
in a manner consistent with the use of those 
terms under the Basel Convention on the 
Control of Transboundary Movements of 
Hazardous Wastes and their Disposal. 
5. Each Party shall: 
(a) Reduce its total annual emissions of 
each of the substances listed in annex III 
from the level of the emission in a 
reference year set in accordance with that 
annex by taking effective measures, 
appropriate in its particular circumstances; 
(b) No later than the timescales specified in 
annex VI, apply: 
(i) The best available techniques, taking 
into consideration annex V, to each new 
stationary source within a major stationary 
source category for which annex V 
identifies best available techniques; 
(ii) Limit values at least as stringent as 
those specified in annex IV to each new 
stationary source within a category 
mentioned in that annex, taking into 
consideration annex V. A Party may, as an 
alternative, apply different emission 
reduction strategies that achieve equivalent 
overall emission levels; 
(iii) The best available techniques, taking 
into consideration annex V, to each 
existing stationary source within a major 
stationary source category for which annex 
V identifies best available techniques, 
insofar as this is technically and 
economically feasible.  A Party may, as an 
alternative, apply different emission 
reduction strategies that achieve equivalent 
overall emission reductions; 
(iv) Limit values at least as stringent as 
those specified in annex IV to each existing 
stationary source within a category 
mentioned in that annex, insofar as this is 
technically and economically feasible, 
taking into consideration annex V.  A Party 
may, as an alternative, apply different 
emission reduction strategies that achieve 
equivalent overall emission reductions; 
(v) Effective measures to control emissions 
from mobile sources, taking into 
consideration annex VII. 
6. In the case of residential combustion 
sources, the obligations set out in 
paragraph 5 (b) (i) and (iii) above shall 
refer to all stationary sources in that 
category taken together. 
7. Where a Party, after the application of 
paragraph 5 (b) above, cannot achieve the 
requirements of paragraph 5 (a) above for a 
substance specified in annex III, it shall be 
exempted from its obligations in paragraph 
5 (a) above for that substance. 
8. Each Party shall develop and maintain 
emission inventories for the substances 
listed in annex III, and shall collect 
available
information relating to the production and 
sales of the substances listed in annexes I 
and II, for those Parties within the 
geographical scope of EMEP, using, as a 
minimum, the methodologies and the 
spatial and temporal resolution specified by 
the Steering Body of EMEP, and, for those 
Parties outside the geographical scope of 
EMEP, using as guidance the 
methodologies developed through the work 
plan of the Executive Body.  It shall report 
this information in accordance with the 
reporting requirements set out in article 9 
below. 
Article 4
EXEMPTIONS
1. Article 3, paragraph 1, shall not apply to 
quantities of a substance to be used for 
laboratory-scale research or as a reference 
standard. 
2. A Party may grant an exemption from 
article 3, paragraphs 1 (a) and (c), in 
respect of a particular substance, provided 
that the exemption is not granted or used in 
a manner that would undermine the 
objectives of the present Protocol, and only 
for the following purposes and under the 
following conditions: 
(a) For research other than that referred to 
in paragraph 1 above, if: 
(i) No significant quantity of the substance 
is expected to reach the environment 
during the proposed use and subsequent 
disposal; 
(ii) The objectives and parameters of such 
research are subject to assessment and 
authorization by the Party; and 
(iii) In the event of a significant release of a 
substance into the environment, the 
exemption will terminate immediately, 
measures will be taken to mitigate the 
release as appropriate, and an assessment 
of the containment measures will be 
conducted before research may resume; 
(b) To manage as necessary a public health 
emergency, if: 
(i) No suitable alternative measures are 
available to the Party to address the 
situation; 
(ii) The measures taken are proportional to 
the magnitude and severity of the 
emergency; 
(iii) Appropriate precautions are taken to 
protect human health and the environment 
and to ensure that the substance is not used 
outside the geographical area subject to the 
emergency;
(iv) The exemption is granted for a period 
of time that does not exceed the duration of 
the emergency; and 
(v) Upon termination of the emergency, 
any remaining stocks of the substance are 
subject to the provisions of article 3, 
paragraph 1 (b); 
(c) For a minor application judged to be 
essential by the Party, if: 
(i) The exemption is granted for a 
maximum of five years; 
(ii) The exemption has not previously been 
granted by it under this article; 
(iii) No suitable alternatives exist for the 
proposed use; 
(iv) The Party has estimated the emissions 
of the substance resulting from the 
exemption and their contribution to the
total emissions of the substance from the 
Parties; 
(v) Adequate precautions are taken to 
ensure that the emissions to the 
environment are minimized; and 
(vi) Upon termination of the exemption, 
any remaining stocks of the substance are 
subject to the provisions of article 3,
paragraph 1 (b). 
3. Each Party shall, no later than ninety 
days after granting an exemption under 
paragraph 2 above, provide the secretariat 
with, as a minimum, the following 
information: 
(a) The chemical name of the substance 
subject to the exemption; 
(b) The purpose for which the exemption 
has been granted; 
(c) The conditions under which the 
exemption has been granted; 
(d) The length of time for which the 
exemption has been granted; 
(e) Those to whom, or the organization to 
which, the exemption applies; and 
(f) For an exemption granted under 
paragraphs 2 (a) and (c) above, the 
estimated emissions of the substance as a 
result of the exemption and an assessment 
of their contribution to the total emissions 
of the substance from the Parties. 
4. The secretariat shall make available to 
all Parties the information received under 
paragraph 3 above. 
Article 5
EXCHANGE OF INFORMATION AND 
TECHNOLOGY
 The Parties shall, in a manner consistent 
with their laws, regulations and practices, 
create favourable conditions to facilitate 
the exchange of information and 
technology designed to reduce the 
generation and emission of persistent 
organic pollutants and to develop cost-
effective alternatives, by promoting, inter 
alia: 
(a) Contacts and cooperation among 
appropriate organizations and individuals 
in the private and public sectors that are 
capable of providing technology, design 
and engineering services, equipment or 
finance; 
(b) The exchange of and access to 
information on the development and use of 
alternatives to persistent organic pollutants 
as well as on the evaluation of the risks that 
such alternatives pose to human health and 
the environment, and information on the 
economic and social costs of such 
alternatives; 
(c) The compilation and regular updating 
of lists of their designated  authorities 
engaged in similar activities in other 
international forums; 
(d) The exchange of information on 
activities conducted in other international 
forums. 
Article 6
PUBLIC AWARENESS
The Parties shall, consistent with their 
laws, regulations and practices, promote 
the provision of information to the general 
public, including individuals who are direct 
users of persistent organic pollutants.  This 
information may include, inter alia: 
(a) Information, including labelling, on risk 
assessment and hazard; 
(b) Information on risk reduction; 
(c) Information to encourage the 
elimination of persistent organic pollutants 
or a reduction in their use, including, where 
appropriate, information on integrated pest 
management, integrated crop management 
and the economic and social impacts of this 
elimination or reduction; and 
(d) Information on alternatives to persistent 
organic pollutants, as well as an evaluation 
of the risks that such alternatives
pose to human health and the environment, 
and information on the economic and 
social impacts of such alternatives. 
Article 7
STRATEGIES, POLICIES, 
PROGRAMMES, MEASURES AND 
INFORMATION
1. Each Party shall, no later than six 
months after the date on which this 
Protocol enters into force for it, develop 
strategies, policies and programmes in 
order to discharge its obligations under the 
present Protocol. 
2. Each Party shall: 
(a) Encourage the use of economically 
feasible, environmentally sound 
management techniques, including best 
environmental practices, with respect to all 
aspects of the use, production, release, 
processing, distribution, handling, transport 
and reprocessing of substances subject to 
the present Protocol and manufactured 
articles, mixtures or solutions containing 
such substances; 
(b) Encourage the implementation of other 
management programmes to reduce 
emissions of persistent organic pollutants, 
including voluntary programmes and the 
use of economic instruments; 
(c) Consider the adoption of additional 
policies and measures as appropriate in its 
particular circumstances, which may 
include non-regulatory approaches; 
(d) Make determined efforts that are 
economically feasible to reduce levels of 
substances subject to the present Protocol 
that are contained as contaminants in other 
substances, chemical products or 
manufactured articles, as soon as the 
relevance of the source has been 
established; 
(e) Take into consideration in its 
programmes for evaluating substances, the 
characteristics specified in paragraph 1 of 
Executive Body decision 1998/2 on 
information to be submitted and procedures 
for adding substances to annex I, II or III, 
including any amendments thereto. 
3. The Parties may take more stringent 
measures than those required by the present 
Protocol. 
Article 8
RESEARCH, DEVELOPMENT AND 
MONITORING
The Parties shall encourage research, 
development, monitoring and cooperation 
related, but not limited, to: 
(a) Emissions, long-range transport and 
deposition levels and their modelling, 
existing levels in the biotic and abiotic 
environment, the elaboration of procedures 
for harmonizing relevant methodologies; 
(b)  Pollutant pathways and inventories in 
representative ecosystems; 
(c)  Relevant effects on human health and 
the environment, including quantification 
of those effects; 
(d) Best available techniques and practices, 
including agricultural practices, and 
emission control techniques and practices 
currently employed by the Parties or under 
development; 
(e)  Methodologies permitting 
consideration of socio-economic factors in 
the evaluation of alternative control 
strategies; 
(f) An effects-based approach which 
integrates appropriate information, 
including information obtained under 
subparagraphs (a) to (e) above, on 
measured or modelled environmental 
levels, pathways, and effects on human 
health and the environment, for the purpose 
of formulating future control strategies 
which also take into account economic and 
technological factors; 
(g)  Methods for estimating national 
emissions and projecting future emissions 
of individual persistent organic pollutants 
and for evaluating how such estimates and 
projections can be used to structure future 
obligations; 
(h)  Levels of substances subject to the 
present Protocol that are contained as 
contaminants in other substances, chemical 
products or manufactured articles and the 
significance of these levels for long-range 
transport, as well as techniques to reduce 
levels of these contaminants, and, in 
addition, levels of persistent organic 
pollutants generated during the life cycle of 
timber treated with pentachlorophenol. 
Priority should be given to research on 
substances considered to be the most likely 
to be submitted under the procedures 
specified in article 14, paragraph 6. 
Article 9
REPORTING
1. Subject to its laws governing the 
confidentiality of commercial information: 
(a) Each Party shall report, through the 
Executive Secretary of the Commission, to 
the Executive Body, on a periodic basis as 
determined by the Parties meeting within 
the Executive Body, information on the 
measures that it has taken to implement the 
present Protocol; 
(b) Each Party within the geographical 
scope of EMEP shall report, through the 
Executive Secretary of the Commission, to 
EMEP, on a periodic basis to be 
determined by the Steering Body of EMEP 
and approved by the Parties at a session of 
the Executive Body, information on the 
levels of emissions of persistent organic 
pollutants using, as a minimum, the 
methodologies and the temporal and spatial 
resolution specified by the Steering Body 
of EMEP.  Parties in areas outside the 
geographical scope of EMEP shall make 
available similar information to the 
Executive Body if requested to do so.  
Each Party shall also provide information 
on the levels of emissions of the substances 
listed in annex III for the reference year 
specified in that annex. 
2. The information to be reported in 
accordance with paragraph 1 (a) above 
shall be in conformity with a decision 
regarding format and content to be adopted 
by the Parties at a session of the Executive 
Body.  The terms of this decision shall be 
reviewed as necessary to identify any 
additional elements regarding the format or 
the content of the information that is to be 
included in the reports. 
3. In good time before each annual session 
of the Executive Body, EMEP shall 
provide information on the long-range 
transport and deposition of persistent 
organic pollutants. 
Article 10
REVIEWS BY THE PARTIES AT 
SESSIONS OF THE EXECUTIVE BODY
1. The Parties shall, at sessions of the 
Executive Body, pursuant to article 10, 
paragraph 2 (a), of the Convention, review 
the information supplied by the Parties, 
EMEP and other subsidiary bodies, and the 
reports of the Implementation Committee 
referred to in article 11 of the present 
Protocol. 
2. The Parties shall, at sessions of the 
Executive Body, keep under review the 
progress made towards achieving the 
obligations set out in the present Protocol. 
3. The Parties shall, at sessions of the 
Executive Body, review the sufficiency and 
effectiveness of the obligations set out in 
the present Protocol.  Such reviews will 
take into account the best available 
scientific information on the effects of the 
deposition of persistent organic pollutants, 
assessments of technological 
developments, changing economic 
conditions and the fulfilment of the 
obligations on emission levels.  The 
procedures, methods and timing for such 
reviews shall be specified by the Parties at 
a session of the Executive Body.  The first 
such review shall be completed no later 
than three years after the present Protocol 
enters into force. 
Article 11
COMPLIANCE
Compliance by each Party with its 
obligations under the present Protocol shall 
be reviewed regularly.  The 
Implementation Committee established by 
decision 1997/2 of the Executive Body at 
its fifteenth session shall carry out such 
reviews and report to the Parties meeting 
within the Executive Body in accordance 
with the terms of the annex to that decision, 
including any amendments thereto. 
Article 12
SETTLEMENT OF DISPUTES
1. In the event of a dispute between any 
two or more Parties concerning the 
interpretation or application of the present 
Protocol, the Parties concerned shall seek a 
settlement of the dispute through 
negotiation or any other peaceful means of 
their own choice.  The parties to the dispute 
shall inform the Executive Body of their 
dispute. 
2. When ratifying, accepting, approving or 
acceding to the present Protocol, or at 
anytime thereafter, a Party which is not a 
regional economic integration organization 
may declare in a written instrument 
submitted to the Depositary that, in respect 
of any dispute concerning the interpretation 
or application of the Protocol, it recognizes 
one or both of the following means of 
dispute settlement as compulsory ipso facto 
and without special agreement, in relation 
to any Party accepting the same obligation: 
(a) Submission of the dispute to the 
International Court of Justice; 
(b) Arbitration in accordance with 
procedures to be adopted by the Parties at a 
session of the Executive Body, as soon as 
practicable, in an annex on arbitration. 
A Party which is a regional economic 
integration organization may make a 
declaration with like effect in relation to 
arbitration in accordance with the 
procedures referred to in subparagraph (b) 
above. 
3. A declaration made under paragraph 2 
above shall remain in force until it expires 
in accordance with its terms or until three 
months after written notice of its 
revocation has been deposited with the 
Depositary. 
4. A new declaration, a notice of revocation 
or the expiry of a declaration shall not in 
any way affect proceedings pending before 
the International Court of Justice or the 
arbitral tribunal, unless the parties to the 
dispute agree otherwise. 
5. Except in a case where the parties to a 
dispute have accepted the same means of 
dispute settlement under paragraph 2, if 
after twelve months following notification 
by one Party to another that a dispute exists 
between them, the Parties concerned have 
not been able to settle their dispute through 
the means mentioned in paragraph 1 above, 
the dispute shall be submitted, at the 
request of any of the parties to the dispute, 
to conciliation. 
6. For the purpose of paragraph 5, a 
conciliation commission shall be created.  
The commission shall be composed of 
equal numbers of members appointed by 
each Party concerned or, where the Parties 
in conciliation share the same interest, by 
the group sharing that interest, and a 
chairperson chosen jointly by the members 
so appointed.  The commission shall render 
a recommendatory award, which the 
Parties shall consider in good faith. 
Article 13
ANNEXES
The annexes to the present Protocol shall 
form an integral part of the Protocol. 
Annexes V and VII  are recommendatory 
in character. 
Article 14
AMENDMENTS
1. Any Party may propose amendments to 
the present Protocol. 
2. Proposed amendments shall be 
submitted in writing to the Executive 
Secretary of the Commission, who shall 
communicate them to all Parties.  The 
Parties meeting within the Executive Body 
shall discuss the proposed amendments at 
its next session, provided that the proposals 
have been circulated by the Executive 
Secretary to the Parties at least ninety days 
in advance. 
3. Amendments to the present Protocol and 
to annexes I to IV, VI and VIII shall be 
adopted by consensus of the Parties present 
at a session of the Executive Body, and 
shall enter into force for the Parties which 
have accepted them on the ninetieth day 
after the date on which two thirds of the 
Parties have deposited with the Depositary 
their instruments of acceptance thereof.  
Amendments shall enter into force for any 
other Party on the ninetieth day after the 
date on which that Party has
deposited its instrument of acceptance 
thereof. 
4. Amendments to annexes V and VII shall 
be adopted by consensus of the Parties 
present at a session of the Executive Body.  
On the expiry of ninety days from the date 
of its communication to all Parties by the 
Executive Secretary of the Commission, an 
amendment to any such annex shall 
become effective for those Parties which 
have not submitted to the Depositary a 
notification in accordance with the 
provisions of paragraph 5 below, provided 
that at least sixteen Parties have not 
submitted such a notification. 
5. Any Party that is unable to approve an 
amendment to annex V or VII shall so 
notify the Depositary in writing within 
ninety days from the date of the 
communication of its adoption.  The 
Depositary shall without delay notify all 
Parties of any such notification received.  
A Party may at any time substitute an 
acceptance for its previous notification and, 
upon deposit of an instrument of 
acceptance with the Depositary, the 
amendment to such an annex shall become 
effective for that Party. 
6. In the case of a proposal to amend annex 
I, II, or III by adding a substance to the 
present Protocol: 
(a) The proposer shall provide the 
Executive Body with the information 
specified in Executive Body decision 
1998/2, including any amendments thereto; 
and 
(b) The Parties shall evaluate the proposal 
in accordance with the procedures set forth 
in Executive Body decision 1998/2, 
including any amendments thereto. 
7. Any decision to amend Executive Body 
decision 1998/2 shall be taken by 
consensus of the Parties meeting within the 
Executive Body and shall take effect sixty 
days after the date of adoption. 
Article 15
SIGNATURE
1. The present Protocol shall be open for 
signature at Aarhus (Denmark) from 24 to 
25 June 1998, then at United Nations 
Headquarters in New York until 21 
December 1998, by States members of the 
Commission as well as States having 
consultative status with the Commission 
pursuant to paragraph 8 of Economic and 
Social Council resolution 36 (IV) of 28 
March 1947, and by regional economic 
integration organizations, constituted by 
sovereign States members of the 
Commission, which have competence in 
respect of the negotiation, conclusion and 
application of international agreements in 
matters covered by the Protocol, provided 
that the States and organizations concerned 
are Parties to the Convention. 
2. In matters within their competence, such 
regional economic integration 
organizations shall, on their own behalf, 
exercise the rights and fulfil the 
responsibilities which the present Protocol 
attributes to their member States.  In such 
cases, the member States of these 
organizations shall not be entitled to 
exercise such rights individually. 
Article 16
RATIFICATION, ACCEPTANCE, 
APPROVAL AND ACCESSION
1. The present Protocol shall be subject to 
ratification, acceptance or approval by 
Signatories. 
2. The present Protocol shall be open for 
accession as from 21 December 1998  by 
the States and organizations that meet the 
requirements of article 15, paragraph 1. 
Article 17
DEPOSITARY
The instruments of ratification, acceptance, 
approval or accession shall be deposited 
with the Secretary-General of the United 
Nations, who will perform the functions of 
Depositary. 
Article 18
ENTRY INTO FORCE
1. The present Protocol shall enter into 
force on the ninetieth day following the 
date on which the sixteenth instrument of 
ratification, acceptance, approval or 
accession has been deposited with the 
Depositary. 
2. For each State and organization referred 
to in article 15, paragraph 1, which ratifies, 
accepts or approves the present Protocol or 
accedes thereto after the deposit of the 
sixteenth instrument of ratification, 
acceptance, approval or accession, the 
Protocol shall enter into force on the 
ninetieth day following the date of deposit 
by such Party of its instrument of 
ratification, acceptance, approval or 
accession. 
Article 19
WITHDRAWAL
At any time after five years from the date 
on which the present Protocol has come 
into force with respect to a Party, that Party 
may withdraw from it by giving written 
notification to the Depositary.  Any such 
withdrawal shall take effect on the ninetieth 
day following the date of its receipt by the 
Depositary, or on such later date as may be 
specified in the notification of the 
withdrawal. 
Article 20
AUTHENTIC TEXTS
The original of the present Protocol, of 
which the English, French and Russian 
texts are equally authentic, shall be 
deposited with the Secretary-General of the 
United Nations. 
IN WITNESS WHEREOF the 
undersigned, being duly authorized thereto, 
have signed the present Protocol. 
Done at Aarhus (Denmark), this twenty-
fourth day of June, one thousand nine 
hundred and ninety-eight.
Bilaga I
SUBSTANSER SOM REGISTRERATS FÖR 
ELIMINERING
Om inget annat anges i detta protokoll skall denna bilaga inte gälla de substanser som 
anges nedan, när de förekommer: (i) som föroreningar i produkter, eller (ii) i varor som 
tillverkats eller som är i bruk vid datumet för genomförandet, eller (iii) som 
platsbegränsade kemiska intermediärer vid tillverkning av en eller flera olika substanser 
och sålunda är kemiskt transformerade. Om inget annat anges träder alla skyldigheter som 
anges nedan i kraft samma dag detta protokoll träder i kraft.
Substans
Genomförandekrav
Eliminering 
av
Villkor
Aldrin
CAS: 309-00-2
Tillverkning
Inga
Användning
Inga
Klordan
CAS: 57-74-9
Tillverkning
Inga
Användning
Inga
Klordekon
CAS: 143-50-0
Tillverkning
Inga
Användning
Inga
DDT
CAS: 50-29-3
Tillverkning
1.  Eliminera tillverkning inom ett år efter att 
enighet råder mellan parterna om att lämpliga 
alternativ till DDT finns tillgängliga för att 
skydda folkhälsan från sjukdomar som malaria 
och hjärninflammation.
2.  Parterna ska, i avsikt att snarast eliminera 
tillverkning av DDT, senast ett år efter att detta 
protokoll träder i kraft, och därefter regelbundet 
vid behov och i samråd med 
Världshälsoorganisationen, Förenta nationernas 
fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor 
och Förenta nationernas miljöprogram, granska 
alternativens tillgänglighet och genomförbarhet, 
och på lämpligt sätt främja kommersialisering av 
säkrare och ekonomiskt genomförbara alternativ 
till DDT.
Användning
Inga, utom som fastställs i bilaga II.
Dieldrin
CAS: 60-57-1
Tillverkning
Inga
Användning
Inga
Endrin
CAS: 72-20-8
Tillverkning
Inga
Användning
Inga
Heptaklor
CAS: 76-44-8
Tillverkning
Inga
Användning
Inga, utom för användning av auktoriserad 
personal vid kontroll av eldsmyror i elektriska 
kopplingslådor inom industrin.
Sådan användning skall omvärderas enligt detta 
protokoll senast två år efter att protokollet träder 
i kraft.
Hexabromobifenyl
CAS: 36355-01-8
Tillverkning
Inga
Användning
Inga
Hexaklorobenzen 
CAS: 118-74-1
Tillverkning
Inga, utom för tillverkning för ett avgränsat syfte 
enligt specifikation i en förklaring som 
deponerats av ett land med övergångsekonomi 
(economy in transition) vid undertecknande eller 
anslutning.
Användning
Inga, utom för tillverkning för ett avgränsat syfte 
enligt specifikation i en förklaring som 
deponerats av ett land med övergångsekonomi 
(economy in transition) vid undertecknande eller 
anslutning.
Mirex
CAS: 2385-85-5
Tillverkning
Inga
Användning
Inga
PCB a/
Tillverkning
Inga, utom för länder med övergångsekonomi 
(economies in transition) som skall eliminera 
tillverkning snarast och senast 31 december 
2005, och som i en förklaring vilken skall 
deponeras tillsammans med ratifikations-, 
godtagande-, godkännande- eller 
anslutningsinstrumentet uttrycker sina avsikter 
att göra detta.
Användning
Inga, utom som fastställs i bilaga II.
Toxafen
CAS: 8001-35-2
Tillverkning
Inga
Användning
Inga
a/  Parterna är överens om att enligt protokollet ompröva tillverkningen och användningen 
av polyklorerade terfenyler och "ugilec" innan den 31 december 2004.
ANNEX I
SUBSTANCES SCHEDULED FOR ELIMINATION
Unless otherwise specified in the present Protocol, this annex shall not apply to the 
substances listed below when they occur: (i) as contaminants in products; or (ii) in articles 
manufactured or in use by the implementation date; or (iii) as site-limited chemical 
intermediates in the manufacture of one or more different substances and are thus 
chemically transformed. Unless otherwise specified, each obligation below is effective 
upon the date of entry into force of the Protocol. 
Substance
Implementation requirements
Elimination of
Conditions
Aldrin 
CAS: 309-00-2
Production
None
Use
None
Chlordane 
CAS: 57-74-9
Production
None
Use
None
Chlordecone 
CAS: 143-50-0
Production
None
Use
None
DDT 
CAS: 50-29-3
Production
1. Elimination production within one year of 
consensus by the Parties that suitable alternatives 
to DDT are available for public healt protection 
from diseases such as malaria and encephalitis. 
2. With a view to eliminationg the production of 
DDT at the earliest opportunity, the Parties shall, 
no later than one year after the data of entry into 
force of the present Protocol and periodically 
thereafter as necessary, and in consultation with 
the World Health Organization, the Food and 
Agriculture Orgnization of the United Nations 
and the United Nations Environment 
Programme, review the availability and 
feasibility of alternatives and, as appropriate, 
promote the commercialization of safer and 
economically viable aternatives to DDT.
Use
None, except as identified in annex II.
Dieldrin 
CAS: 60-51-1
Production
None
Use
None
Endrin 
CAS: 72-20-8
Production
None
Use
None
Heptachlor 
CAS: 76-44-8
Production
None
Use
None, except for use by certified personnel for 
the control of fire ants in closed industrial 
electrical junction boxes. Such use shall be re-
evaluated under this Protocol no later than two 
years after the date of entry into force.
Hexabromobi-
phenyl 
CAS: 36355-01-8
Production
None
Use
None
Hexachloro-
benzene 
CAS: 118-74-1
Production
None, except for production for a limited 
purpose as specified in a statement deposited by 
a country with an economy in transition upon 
signature or accession.
Use
None, except for a limited use as specified in a 
statement deposited by a country with an 
economy in transition upon signature or 
accession.
Mirex 
CAS: 2385-85-5
Production
None
Use
None
PCB a/
Production
None, except for countries with economies in 
transition which shall eliminate production as 
soon as possible and no later than 31 December 
2005 and which state in a declaration to be 
deposited together with their instrument of 
ratification, acceptance, approval or accession, 
their intention to do so.
Use
None, except as identified in annex II.
Toxaphene 
CAS: 8001-35-2
Production
None
Use
None
a/ The Parties agree to reassess under the Protocol by 31 December 2004 the production 
and use of polychlorinated terphenyls and "ugilec"
Bilaga II
SUBSTANSER SOM REGISTRERATS FÖR 
BEGRÄNSAD ANVÄNDNING
Om inget annat anges i detta protokoll skall denna bilaga inte gälla de substanser som 
anges nedan, när de förekommer: (i) som föroreningar i produkter, eller (ii) i varor som 
tillverkats eller som är i bruk vid datumet för genomförandet, eller (iii) som 
platsbegränsade kemiska intermediärer vid tillverkning av en eller flera olika substanser 
och sålunda är kemiskt transformerade. Om inget annat anges träder alla skyldigheter som 
anges nedan i kraft samma dag detta protokoll träder i kraft.
Substans
Genomförandekrav
Begränsad användning
Villkor
DDT
CAS: 50-29-
3
1.  För att skydda folkhälsan mot 
sjukdomar som malaria och 
hjärninflammation.
1.  Får endast användas som 
komponent vid samordnad 
hantering av skadeinsekter och 
endast i den utsträckning nöden 
kräver, under högst ett år efter 
att tillverkning av produkten 
upphört i enlighet med bilaga I.
2.  Som kemisk intermediär vid 
tillverkning av Dikofol.
2.  Sådan användning skall 
omprövas senast två år efter att 
detta protokoll träder i kraft.
HCH
CAS:608-73-
1
Teknisk hexaklorcyklohexan (HCH) 
(dvs. HCH-blandade isomerer) får 
endast användas som intermediär vid 
kemisk tillverkning.
Produkter i vilka åtminstone 99 % 
HCH-isomerer är i gammaform (dvs. 
lindan, CAS: 58-89-9) får endast 
användas på följande sätt:
1. Fröbehandling.
2. På jord, direkt följt av uppblandning 
i ytskiktet.
3. Professionell förebyggande 
behandling och industriell behandling 
av virke och timmer.
4. Den allmänna hälsan och topiska 
insekticider för veterinärt bruk).
5. Icke-luftburen tillämpning på 
trädplantor, småskalig användning för 
gräsmattor och inom- och 
utomhusanvändning
för plantskole- och prydnadsväxter.
6. Användning inomhus i industri och 
hushåll.
All begränsad användning av 
lindan skall omprövas enligt 
detta protokoll senast två år 
efter att protokollet träder i 
kraft.
PCB a/
PCB:er som används på dagen för 
protokollets ikraftträdande eller är 
tillverkat fram till den 31 december 
2005 i enlighet med villkoren i bilaga I.
Parterna skall målmedvetet 
försöka åstadkomma följande:
(a)  Eliminera användningen av 
identifierbara PBC:er i 
utrustning (d v s 
transformatorer, kondensatorer 
eller andra behållare som 
innehåller överblivna vätskor) 
som innehåller PCB:er i större 
volymer än 5 dm3 och har 
högre koncentration PCB:er än 
0,05 %, snarast möjligt och 
senast den 31 december 2015 
för länder med 
övergångsekonomi (economies 
in transition).
(b)  På ett miljövänligt sätt 
förstöra eller sanera alla 
vätskeformiga PCB:er som 
anges i punkt (a), och andra 
vätskeformiga PCB:er som ej 
innesluts i utrustning och 
innehåller mer än 0,005 % 
PCB:er, snarast möjligt och 
senast den 31 december 2015 
för länder med 
övergångsekonomi (economies 
in transition).
(c)  Sanering och slutligt 
omhändertagande av utrustning 
som anges i punkt (a) på ett 
miljövänligt sätt.
a/  Parterna är överens om att ompröva tillverkningen och användningen av polyklorerade 
terfenyler och "ugilec" i enlighet med detta protokoll, senast 31 december 2004.
ANNEX II
SUBSTANCES SCHEDULED FOR 
RESTRICTIONS ON USE
Unless otherwise specified in the present Protocol, this annex shall not apply to the 
substances listed below when they occur: (i) as contaminants in products; or (ii) in articles 
manufactured or in use by the implementation date; or (iii) as site-limited chemical 
intermediates in the manufacture of one or more different substances and are thus 
chemically transformed. Unless otherwise specified, each obligation below is effective 
upon the date of entry into force of the Protocol. 
Substance
Implementation requirements
Restricted to uses
Conditions
DDT 
CAS: 50-
29-3
1. For public health protection from 
diseases such as malaria 
encephalitis. 
2. As a chemical intermediate to 
produce Dicofol. 
1. Use allowed only as a 
component of an integrated pest 
management strategy and only to 
the extent necessary and only until 
one year after the date of the 
elimination of production in 
accordance with annex I. 
2. Such use shall be reassessed no 
later than two years after the date 
of entry into force of the present 
Protocol 
HCH 
CAS: 608-
73-1 
Technical HCH (i.e. HCH mixed 
isomers) is restricted to use as an 
intermediate in chemical 
manufacturing. 
Products in which at least 99% of 
the HCH isomer is in the gamma 
form (i.e. lindane, CAS: 58-89-9) 
are restricted to the following uses: 
1. Seed treatment. 
2. Soil applications directly 
followed by incorporation into the 
topsoil surface layer 
3. Professional remedial and 
industrial treatment of lumber, timer 
and logs 
4. Public health and veterinary 
topical insecticide. 
5. Non-aerial application to tree 
seedlings, small-scale lawn use, and 
indoor and outdoor use for nursery 
stock and ornamentals. 
6. Indoor industrial and residential 
applications 
All restricted uses of lindane shall 
be reassessed under the Protocol no 
later than two years after the date 
of entry into force 
PCB a/ 
PCBs in use as of the date of entry 
into force or produced up to 31 
December 2005 in accordance with 
the provisions annex I.
Parties shall make determined 
efforts designed to lead to: 
(a) The elimination of the use of 
identifiable PCBs in equipment 
(i.e. transformers, capacitors or 
other receptacles containing 
residual liquid stocks) containing 
PCBs in volumes greater than 5 
dm3 and having a concentration of 
0.05% PCBs or greater, as soon as 
possible, but no later than 31 
December 2010, or 31 December 
2015 for countries with; 
(b) The destruction or 
decontamination in an 
environmentally sound manner of 
all liquid PCBs referred to in 
subparagraph (a) and other liquid 
PCBs containing more than 
0.005% PCBs not in equipment, as 
soon as possible, but no later than 
31 December 2015, or 31 
December 2020 for countries with 
economies in transition; and 
(c) The decontamination or 
disposal of equipment referred in 
subparagraph (a) in an 
environmentally sound manner . 
a/ The Parties agree to reassess under the Protocol by 31 December 2004 the production 
and use of polychlorinated terphenyls and "ugilec".
Bilaga III
SUBSTANSER SOM HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 
3, PUNKT 5 (a) OCH REFERENSÅRET FÖR 
SKYLDIGHETEN
Substans
Referensår
PAH a/
1990, eller något av åren 1985 till 1995 enligt specifikation av en 
part vid ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning.
Dioxiner/furaner b/
1990, eller något av åren 1985 till 1995 enligt specifikation av en 
part vid ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning.
Hexaklorobenzen
1990, eller något av åren 1985 till 1995 enligt specifikation av en 
part vid ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning.
a/ Polycykliska aromater (PAH):  I syfte att göra utsläppsinventeringar skall följande fyra 
indikatorföreningar användas: benzo(a)pyren, benzo(b)fluoranten, benzo(k)fluoranten, och 
indeno(1,2,3-cd)pyren.
b/ Dioxiner och furaner (PCDD/F): Polyklorerade dibenzo-p-dioxiner (PCDD) och 
polyklorerade dibenzofuraner (PCDF) är tricykliska aromatiska föreningar som utgörs av 
två benzenringar som är sammankopplade genom två syreatomer i PCDD och av en 
syreatom i PCDF och av väteatomerna, vilka kan ersättas med upp till åtta kloratomer.
ANNEX III
SUBSTANCES REFERRED TO IN ARTICLE 3, 
PARAGRAPH 5 (a), AND THE REFERENCE 
YEAR FOR THE OBLIGATION
Substance
Reference year
PAHs a/
1990; or an alternative year from 1985 to 1995 inclusive, specified 
by a Party upon ratification, acceptance, approval or accession
Dioxins/furans b/
1990; or an alternative year from 1985 to 1995 inclusive, specified 
by a Party upon ratification, acceptance, approval or accession.
Hexachlorobenzene
1990; or an alternative year from 1985 to 1995 inclusive, specified 
by a Party upon ratification, acceptance, approval or accession.
a/ Polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs): For the purposes of emission inventories, the 
following four indicator compounds shall be used: benzo(a)pyrene, benzo(b)fluoranthene, 
benzo(k)fluoranthene, and indeno(1,2,3-cd)pyrene. 
b/ Dioxins and furans (PCDD/F): Polychlorinated dibenzo-p-dioxins (PCDD) and 
polychlorinated dibenzofurans (PCDF) are tricyclic, aromatic compounds formed by two 
benzene rings which are connected by two oxygen atoms in PCDD and by one oxygen 
atom in PCDF and the hydrogen atoms of which may be replaced by up to eight chlorine 
atoms. 
Bilaga IV
GRÄNSVÄRDEN FÖR PCDD/F FÖR STÖRRE 
STATIONÄRA ANLÄGGNINGAR 
I. INLEDNING
1. Dioxiner och furaner (PCDD/F) definieras i bilaga III i detta protokoll.
2. Gränsvärdena uttrycks med ng/m3 och mg/m3 under normala omständigheter (273,15 K, 
101,3 kPa och torr gas).
3. Gränsvärdena gäller vid normala driftsförhållanden, inklusive start- och 
avstängningsprocedurer om inte särskilda gränsvärden har definierats för dessa.
4. Provtagning och analys av alla typer av föroreningar skall utföras enligt de standarder 
som utfärdats av Comité européen de normalisation (CEN), International Organization for 
Standardization (ISO) eller motsvarande amerikanska eller kanadensiska referensmetoder. I 
väntan på att CEN- eller ISO-standarder utarbetas skall nationella standarder användas.
5. Vid kontroll måste även mätmetodens noggrannhet i förhållande till gränsvärdet beaktas 
när mätresultatet tolkas. Om mätresultatet inte överstiger gränsvärdet, efter att tolerans för 
mätmetodens noggrannhet dragits av, skall gränsvärdet anses uppfyllt.
6. Utsläpp av olika till PCDD/F besläktade ämnen anges i giftighetsekvivalenter (toxicity 
equivalents - TE) i jämförelse med 2,3,7,8-TCDD, varvid det av NATO-kommittén för det 
moderna samhällets utmaningar (NATO Committee on the Challenges of Modern Society - 
NATO-CCMS) 1988 föreslagna systemet används. 
II. GRÄNSVÄRDEN FÖR STÖRRE STATIONÄRA ANLÄGGNINGAR
7. Följande gränsvärden, som avser en koncentration på 11 % O2 i rökgaser, gäller följande 
typer av förbränningsugnar: 
Kommunalt fast avfall (som förbränner mer än 3 ton per timme)
0,1 ng TE/m3
Medicinskt fast avfall (som förbränner mer än 1 ton per timme)
0,5 ng TE/m3
Farligt avfall (som förbränner mer än 1 ton per timme)
0,2 ng TE/m3
ANNEX IV
LIMIT VALUES FOR PCDD/F FROM MAJOR 
STATIONARY SOURCES
I. INTRODUCTION 
1. A definition of dioxins and furans (PCDD/F) is provided in annex III to the present 
Protocol. 
2. Limit values are expressed as ng/m3 or mg/m3 under standard conditions (273.15 K, 
101.3 kPa, and dry gas). 
3. Limit values relate to the normal operating situation, including start-up and shutdown 
procedures, unless specific limit values have been defined for those situations. 
4. Sampling and analysis of all pollutants shall be carried out according to the standards 
laid down by the Comité européen de normalisation (CEN), the International Organization 
for Standardization (ISO), or the corresponding United States or Canadian reference 
methods. While awaiting the development of CEN or ISO standards, national standards 
shall apply. 
5. For verification purposes, the interpretation of measurement results in relation to the 
limit value must also take into account the inaccuracy of the measurement method. A limit 
value is considered to be met if the result of the measurement, from which the inaccuracy 
of the measurement method is subtracted, does not exceed it. 
6. Emissions of different congeners of PCDD/F are given in toxicity equivalents (TE) in 
comparison to 2,3,7,8-TCDD using the system proposed by the NATO Committee on the 
Challenges of Modern Society (NATO-CCMS) in 1988. 
II. LIMIT VALUES FOR MAJOR STATIONARY SOURCES 
7. The following limit values, which refer to 11% O2 concentration in flue gas, apply to the 
following incinerator types: 
Municipal solid waste (burning more than 3 tonnes per hour) 
0.1 ng TE/m3 
Medical solid waste (burning more than 1 tonne per hour)
0.5 ng TE/m3 
Hazardous waste (burning more than 1 tonne per hour) 
0.2 ng TE/m3
Bilaga V
BÄSTA TILLGÄNGLIGA TEKNIK FÖR ATT 
KONTROLLERA UTSLÄPP AV LÅNGLIVADE 
ORGANISKA FÖRORENINGAR FRÅN STÖRRE 
STATIONÄRA ANLÄGGNINGAR
I. INLEDNING
1. Syftet med denna bilaga är att förse parterna i konventionen med riktlinjer för 
identifiering av bästa tillgängliga teknik, för att parterna skall kunna uppfylla sina 
skyldigheter enligt artikel 3, punkt 5 i detta protokoll. 
2. Med "bästa tillgängliga teknik" (Best available technique - BAT) menas de effektivaste 
och mest avancerade utvecklingsnivåerna vad gäller aktiviteter och motsvarande 
driftsmetoder som representerar praktiskt lämplig teknik som kan ligga till grund för 
utsläppsgränsvärden som fastställts för att förebygga och, när detta inte är möjligt, allmänt 
minska utsläppen och deras påverkan på miljön som helhet:
- 	Begreppet ”teknik” inkluderar både den teknologi som används och det sätt på vilket 
anläggningen är konstruerad och byggd samt hur den underhålls, drivs och tas ur 
bruk.
- 	Med ”tillgänglig” teknik avses teknik som utarbetats så att den kan användas inom 
den aktuella branschen, under ekonomiskt och tekniskt genomförbara förhållanden, 
med beaktande av kostnader och fördelar, oavsett om denna teknik används eller har 
tagits fram inom den aktuella partens territorium eller ej, så länge den är tillgänglig 
för operatören i rimlig utsträckning.
- 	”Bästa” avser mest effektiv för att uppnå en allmänt hög nivå på skyddet av miljön 
som helhet.
Vid fastställande av bästa tillgängliga teknik bör nedanstående faktorer särskilt beaktas, 
allmänt och i specialfall, liksom sannolika kostnader och fördelar till följd av en åtgärd 
samt principerna avseende försiktighetsmått och förebyggande åtgärder:
- 	Användning av lågavfallsteknologi.
- 	Användning av mindre farliga substanser.
- 	Främjande av återvinning och återanvändning av substanser som genereras och 
används i processen, och av avfall.
- 	Jämförbara processer, hjälpmedel eller driftsmetoder som med framgång provats 
industriellt.
- 	Tekniska framgångar och nya vetenskapliga insikter och förståelse.
- 	De berörda utsläppens beskaffenhet, effekter och omfattning.
- 	Datum för igångkörning av nya eller befintliga anläggningar.
- 	Tiden som behövs för att införa bästa tillgängliga teknik. 
- 	Förbrukning av och beskaffenhet hos råmaterial (inklusive vatten) som används i 
processen, och dess energiutbyte.
- 	Behovet av att förebygga eller minimera utsläppens påverkan som helhet på miljön 
samt riskerna för miljön.
- 	Behovet av att förebygga olyckor och av att minimera olyckors konsekvenser för 
miljön.
Syftet med begreppet bästa tillgängliga teknik är inte att föreskriva någon särskild teknik 
eller teknologi, men att beakta den berörda anläggningens egenskaper, dess geografiska 
placering och de lokala miljöförhållandena.
3. Information beträffande kostnader för kontrollåtgärder och deras effektivitet baseras på 
dokument som mottagits och granskats av arbetsgruppen och förberedelsegruppen. Om 
inget annat anges skall de angivna tekniska lösningarna betraktas som väl etablerade på 
basis av operativ erfarenhet.
Erfarenheterna från nya anläggningar som har lågutsläppsteknik, liksom från anpassning av 
befintliga anläggningar, ökar stadigt. Därför måste denna bilaga regelbundet omarbetas och 
ändras. Bästa tillgängliga tekniska lösningar som identifieras för nya anläggningar kan 
vanligtvis användas för befintliga anläggningar förutsatt att det finns en lämplig 
övergångsperiod och att tekniken anpassas.
5. I bilagan anges ett antal kontrollåtgärder som omfattar ett urval av kostnader och 
verkningsgrader. Valet av åtgärder i varje specifikt fall beror på ett antal faktorer, inklusive 
ekonomiska förhållanden, teknisk infrastruktur och kapacitet, och befintliga 
kontrollåtgärder för luftföroreningar.
6. De viktigaste POP-utsläppen från stationära anläggningar är:
	
	(a) Polyklorerade dibenzo-p-dioxiner/furaner (PCDD/F).
	(b) Hexaklorobenzen (HCB).
	(c) Polycykliska aromater (PAH).
Relevanta definitioner ges i bilaga III i detta protokoll.
II. STÖRRE STATIONÄRA KÄLLOR TILL POP-UTSLÄPP
7. PCDD/F släpps ut vid termiska processer som innefattar organiskt material och klor, som 
resultat av ofullständig förbränning eller kemiska reaktioner. Följande kan vara större 
stationära källor till PCDD/F:
	(a) Avfallsförbränning och samförbränning.
	(b) Termiska metallurgiska processer, t.ex. framställning av aluminium och andra 
icke järnhaltiga metaller, järn och stål.
	(c) Förbränningsanläggningar som levererar energi.
	(d) Förbränning i hushåll.
	(e) Speciella kemiska tillverkningsprocesser där intermediärer och biprodukter 
frigörs.
8. Följande kan vara större stationära källor till PAH-utsläpp:
	(a) Bostadsuppvärmning med trä och kol.
	(b) Öppna eldar såsom sopförbränning, skogsbränder och avbränning efter skörd.
	(c) Koks- och anodtillverkning.
	(d) Aluminiumtillverkning med Söderberg-processen.
	(e) Anläggningar för träimpregnering, utom för parter för vilka denna kategori inte 
bidrar signifikant till partens utsläpp av PAH (enligt definitionen i bilaga III).
9. HCB-utsläpp kommer från samma typ av termiska och kemiska processer som de som 
släpper ut PCDD/F, och HCB bildas genom en liknande mekanism. Följande kan vara 
större källor till HCB:
	(a) Anläggningar för avfallsförbränning och samförbränning.
	(b) Värmekällor i metallindustrin.
	(c) Användning av klorerade bränslen i ugnar.
III.	ALLMÄNT FÖREKOMMANDE METODER FÖR KONTROLL AV POP-
UTSLÄPP
10. Det finns många metoder för kontroll och förebyggande av POP-utsläpp från stationära 
anläggningar, t.ex. att byta tillfört material, processmodifieringar (inklusive underhåll och 
driftskontroll) och anpassning av befintliga anläggningar. Nedanstående lista ger en allmän 
uppfattning om tillgängliga åtgärder som kan genomföras separat eller i kombination:
	(a) Utbyte av tillfört material som är POP, eller där det finns en direkt länk mellan 
materialen och POP-utsläpp från anläggningen.
	(b) De bästa miljömetoderna såsom god hushållning, förebyggande 
underhållsprogram eller processförändringar som t.ex. slutna system (t.ex. i 
koksverk eller användning av inerta elektroder för elektrolys).
	(c) Modifiering av processutformningen för att garantera fullständig förbränning 
vilket förebygger bildandet av POP, genom kontroll av parametrar som t.ex. 
förbränningstemperatur och uppehållstid.
	(d) Metoder för rening av rökgaser som t.ex. termisk eller katalytisk förbränning 
eller oxidation, stoftavskiljning, adsorption.
	(e) Behandling av rester, avfall och avloppsslam genom t.ex. värmebehandling eller 
göra dem inerta.
11. Utsläppsnivåerna som anges för olika åtgärder i tabellerna 1, 2, 4, 5, 6, 8, och 9 är för 
det mesta fallspecifika. Talen och intervallen anger utsläppsnivåerna i procent av 
utsläppsgränsvärdena varvid vedertagna tekniska lösningar används.
12. Kostnadseffektivitet kan grundas på totalkostnaderna per år per reduceringsenhet 
(inklusive kapital- och driftskostnader). Kostnaderna för minskning av POP-utsläpp bör 
också beaktas inom ramen för ekonomin för hela processen, t.ex. effekten av 
kontrollåtgärder och produktionskostnader, förutsatt att de många inverkande faktorerna, 
investerings- och driftskostnaderna är i hög grad fallspecifika.
IV. TEKNIK FÖR KONTROLL AV REDUCERING AV PCDD/F-UTSLÄPP
A. Avfallsförbränning
13. Avfallsförbränning inkluderar förbränning av kommunalt avfall, farligt avfall, 
medicinskt avfall och avloppsslam.
14. De huvudsakliga kontrollåtgärderna för PCDD/F-utsläpp från anläggningar för 
avfallsförbränning är:
	(a) Primäråtgärder vad gäller förbränt avfall.
	(b) Primäråtgärder vad gäller processteknik.
	(c) Åtgärder för att kontrollera fysiska parametrar i förbränningsprocessen och 
avfallsgaser (t.ex. temperaturnivåer, avkylningshastighet, O2-innehåll, etc.).
	(d) Rening av rökgaser.
	(e) Behandling av rester från reningsprocessen.
Primäråtgärder vad gäller förbränt avfall, innefattande hanteringen av tillfört material 
genom att minska mängden halogenerade substanser och ersätta dem med icke-
halogenerade alternativ, lämpar sig inte för förbränning av kommunalt och farligt avfall. 
Det är mer effektivt att modifiera förbränningsprocessen och installera sekundäråtgärder 
för rening av rökgaser. Hanteringen av tillfört material är en användbar primäråtgärd för 
avfallsreducering som dessutom kan ha ytterligare en fördel, nämligen återvinning. Detta 
kan resultera i en indirekt minskning av PCDD/F genom att minska mängden avfall som 
skall brännas. 
16. Modifiering av processteknik för att optimera förbränningsförhållanden är en viktig och 
effektiv åtgärd för att minska PCDD/F-utsläpp (vanligtvis 850  C eller högre, bedömning 
av syretillförsel beroende på avfallets värmevärde och homogenitet, tillräcklig uppehållstid 
- 850  C i ca 2 sek. – och gasens turbulens, frånvaro av områden med kall gas i 
förbränningsugnen etc.). Virvelbäddsugnar håller en lägre temperatur än 850  C med goda 
utsläppsresultat. För befintliga förbränningsugnar skulle detta normalt innebära 
omkonstruktion och/eller byte av en anläggning – ett alternativ som inte är ekonomiskt 
genomförbart i alla länder. Kolinnehållet i askan bör minimeras. 
17. Åtgärder för rökgaser. Följande åtgärder ger möjlighet att förhållandevis effektivt 
minska PCDD/F-innehållet i rökgaserna. De novo-syntesen sker vid ca 250 till 450  C. 
Följande åtgärder är en förutsättning för ytterligare reducering för att uppnå de önskade 
nivåerna vid end-of-pipe:
	(a) Kyla rökgaser (mycket effektivt och förhållandevis billigt).
	(b) Tillsätta inhibitorer som t.ex. trietanolamin och trietylamin (kan även minska 
kväveoxider), men sidoreaktioner måste tas hänsyn till av säkerhetsskäl.
	(c) Använda system för stoftavskiljning vid temperaturer mellan 800 och 1000 C, 
t.ex. keramiska filter och cyklonseparatorer.
	(d) Använda system med elektrisk urladdning (elektrostatisk stoftavskiljning) vid 
låga temperaturer.
	(e) Undvika avsättning av flygaska i utblåsningssystemet för rökgaser.
18. Metoder för rökgasrening:
	(a) Konventionella stoftavskiljare för minskning av partikelbundna PCDD/F.
	(b) Selektiv katalytisk reduktion (SCR) eller selektiv icke-katalytisk reduktion 
(SNCR).
	(c) Adsorption med aktivt kol eller koks i system med fast bädd eller flytbädd.
	(d) Olika typer av adsorptionsmetoder och optimerade skrubbersystem med 
blandningar av aktivt kol, martinugnskol, kalk och kalkstenslösningar i reaktorer 
med fast bädd, rörlig bädd eller flytbädd. Avskiljningsgraden för gasformig 
PCDD/F kan förbättras om ett lämpligt förbestruket lager av aktivt koks används på 
ytan av ett slangfilter.
	(e) H2O2-oxidation.
	(f) Metoder för katalytisk förbränning med hjälp av olika typer av katalysatorer 
(t.ex. Pt/Al2O3 eller koppar-kromit-katalysatorer med olika promotorer för att 
stabilisera ytområdet och för att minska katalysatorns åldrande).
19. Metoderna som nämns ovan har kapacitet att uppnå utsläppsnivåer på 0,1 ng TE/m3 
PCDD/F i rökgaserna. I system som använder aktivt kol eller koks-adsorberare/filter måste 
man emellertid vara noga med att kontrollera att flyktigt kolstoft inte ökar PCDD/F-
utsläppen nedströms. Det bör även noteras att adsorberare och dammfilter, till skillnad från 
katalysatorer (SCR-teknik), ger PCDD/F-belastade rester vilka behöver upparbetas eller 
kräver slutligt omhändertagande.
20. Det är mycket komplicerat att göra en jämförelse mellan olika åtgärder för minskning 
av PCDD/F i rökgaser. Resultatet från en sådan jämförelse inkluderar ett brett spektra av 
industrianläggningar med olika kapacitet och konfiguration. Kostnadsparametrarna 
inkluderar även åtgärder för att minimera andra föroreningar, t.ex. tungmetaller 
(partikelbundna eller icke partikelbundna). Därför går det i de flesta fall inte att isolera ett 
direkt förhållande för minskning av PCDD/F-utsläpp allena. I tabell 1 sammanfattas 
tillgängliga data för de olika kontrollåtgärderna.
Tabell 1: Jämförelse av olika åtgärder för rökgasrening och processändringar i 
sopförbränningsanläggningar i syfte att minska PCDD/F-utsläpp
Tekniska 
hanteringsalternativ
Utsläppsnivå 
(%)a/
Uppskat-
tad 
kostnad
Hanteringsrisker
Primäråtgärder genom 
modifiering av tillfört 
material:
- Eliminera prekursorer och 
klorhaltiga tillförda 
material.
- Hantera avfallsflöden.
Resulterande 
utsläppsnivå 
inte 
kvantifierad. 
Förefaller inte 
vara linjär med 
mängden tillfört 
material.
Försortering av tillfört 
material är inte effektiv; 
endast hela objekt kan sorteras 
bort. Annat klorhaltigt 
material, t.ex. hushållssalt, 
papper etc, kan inte undvikas. 
Detta är inte önskvärt vid 
hantering av farligt kemiskt 
avfall.
Användbar primäråtgärd som 
är lämplig i speciella fall (t.ex. 
avfall bestående av oljor, 
elektroniska komponenter etc) 
med den möjliga extra 
fördelen att produkterna kan 
återanvändas.
Ändringar av 
processteknologin: 
- Optimera förbrännings-
förhållanden.
Anpassning av hela processen 
nödvändig.
- Undvika temperaturer 
under 850  C och kalla 
områden i rökgaserna.
- Tillräcklig syretillförsel: 
Styrning av syretillförsel 
beroende av värmekapacitet 
och homogenitet för det 
tillförda materialet.
- Tillräcklig uppehållstid 
och turbulens.
Åtgärder för rökgaser:
Undvik partikelbeläggning 
genom:
Sotrengörare, mekanisk 
sotning, ljud- eller 
ångsotningsapparat.
Ångsotning kan öka 
hastigheten för bildning av 
PCDD/F.
Avlägsna damm. Vanligtvis 
i sopförbränningsstationer:
< 10
Medium
Borttagning av PCDD/F som 
adsorberats på partiklar. 
Metoder för borttagning av 
partiklar i heta rökgaser har 
använts endast i pilot-
anläggningar.
Textilfilter.
1 - 0,1
Hög
Använd vid temperaturer < 
150  C.
Keramiska filter.
Låg effektivitet
Använd vid temperaturer 
mellan 800 och 1000  C.
Cyklonseparator.
Låg effektivitet
Medium
Elektrostatisk avskiljning.
Medelhög 
effektivitet
Använd vid temperaturen 450  
C: kan befrämja de novo-
syntes av PCDD/F, högre 
utsläpp av NOx, minskad 
värmeåtervinning.
Katalytisk oxidering.
Använd vid temperaturer 
mellan 800 och 1000 C. Lokal 
minskning av gasfasen 
nödvändig.
Kyla gasen.
Högeffektiv 
adsorptionsenhet med 
aktiva kolpartiklar 
(elektrodynamisk venturi).
Selektiv katalytisk 
reduktion (SCR). 
Hög 
investering
skostnad, 
låg drifts-
kostnad
Minskning av NOx om NH3 
tillsätts: utrymmeskrävande. 
Förbrukade katalysatorer, 
rester av aktivt kol (AC) eller 
brunkol (ALC) kan 
omhändertas slutgiltigt. 
Katalysatorer kan 
återanvändas av de flesta 
tillverkare. AC och ALC kan 
förbrännas under noggrant 
kontrollerade förhållanden.
Olika typer av våta och 
torra adsorptionsmetoder 
med blandningar av aktivt 
träkol, martinugnskol, kalk- 
och kalkstenslösningar i 
reaktorer, med fast bädd, 
rörlig bädd eller flytbädd:
Fastbäddsreaktorer. 
Adsorption med aktivt 
träkol eller martinugnskol.
< 2
(0,1 ng TE/m3)
Hög 
investering
skostnad, 
medelhög 
driftskost-
nad
Borttagning av restprodukter: 
utrymmeskrävande.
Suspensionsreaktor eller 
cirkulerande fluidiserad 
bädd med tillsats av aktivt 
koks/kalk- eller 
kalkstenslösningar efterföljt 
av ett textilt spärrfilter.
< 10
(0,1 ng TE/m3)
Låg 
investering
skostnad, 
medelhög 
driftskost-
nad
Borttagning av restprodukter.
Tillsats av H2O2.
2 - 5
(0,1 ng TE/m3)
Låg 
investering
skostnad, 
låg 
driftskost-
nad
a/  Resterande utsläpp jämfört med före reducering.
21. Förbränningsugnar för medicinskt avfall kan utgöra en stor källa till PCDD/F-utsläpp i 
många länder. Vissa medicinska avfallsprodukter, t.ex. mänskliga anatomiska delar, 
infekterat avfall, nålar, blod, plasma och cytostatika behandlas som en speciell form av 
farligt avfall, medan övrigt medicinskt avfall ofta samlas ihop och förbränns satsvis på 
platsen. Förbränningsugnar som arbetar med satssystem kan uppfylla samma krav på 
PCDD/F-reducering som andra avfallsförbränningsugnar.
22. Parterna kan behöva överväga att införa en politik som uppmuntrar förbränning av 
hushållsavfall och medicinskt avfall i stora regionala anläggningar i stället för i små lokala. 
Ett sådant tillvägagångssätt kan göra tillämpning av bästa tillgängliga teknik mer 
kostnadseffektiv. 
23. Hantering av restprodukter från rökgasreningsprocessen. Till skillnad från 
förbränningsaska innehåller dessa restprodukter relativt höga koncentrationer av 
tungmetaller, organiska föroreningar (inkluderande PCDD/F), klorider och sulfider. 
Metoden för slutgiltigt omhändertagande för dessa måste därför kontrolleras noggrant. 
Våtskrubbersystem producerar speciellt stora kvantiteter sur, förorenad avfallsvätska. 
Speciella hanteringsmetoder för detta finns. Exempel på sådana metoder:
	(a) Katalytisk behandling av damm från textilt spärrfilter vid låg temperatur utan 
syre.
	(b) Fysisk skrubber för borttagning av damm i textilt spärrfilter enligt 3-R-processen 
(extrahering av tungmetaller med syror, samt förbränning som bryter ned organiskt 
material).
	(c) Förglasning av damm i textilt spärrfilter.
	(d) Andra bindningsmetoder.
	(e) Tillämpning av plasma-teknologi.
B. Termiska processer inom metallindustrin
24. Vissa processer inom metallindustrin kan vara viktiga kvarvarande källor till PCDD/F-
utsläpp. Dessa är:
	(a) Primärhantering inom järn- och stålindustrin (t.ex. masugnar, sinterverk och 
kulsintring av järn).
	(b) Sekundärhantering inom järn- och stålindustrin.
	(c) Primär- och sekundärhantering inom övrig metallindustri (t.ex. tillverkning av 
koppar).
Åtgärder för kontroll av PCDD/F-utsläpp inom metallindustrin sammanfattas i tabell 2.
25. I anläggningar för tillverkning och behandling av metaller som orsakar PCDD/F-
utsläpp kan man med kontrollåtgärder uppnå maximumvärden för utsläppskoncentrationen 
på 0,1 ng TE/m3 (om flödet av rökgasvolymen > 5000 m3/h).
Tabell 2: Minskning av PCDD/F-utsläpp inom metallindustri
Hanteringsalternativ
Utsläpps-
nivå (%)a/
Uppskat-
tad 
kostnad
Hanteringsrisker
Sinteranläggningar
Primäråtgärder:
- Optimera/inkapsla transportband för 
sinter.
Låg
Ej 100 % utförbar
- Recirkulera rökgaserna, t.ex. genom 
utsläppsoptimerad sintring (EOS), kan 
minska rökgasfödet med ca 35 % (vilket 
innebär minskade kostnader för 
ytterligare sekundäråtgärder). Kapacitet 1 
miljon Nm3/h.
40
Låg
Sekundäråtgärder:
- Elektrostatisk utfällning + molekylsikt.
Medelhög 
effektivitet
Medium
- Tillägg av blandningar av 
kalksten/aktivt kol.
Hög 
effektivitet
(0,1 ng 
TE/m3)
Medium
- Högeffektiv skrubberutrustning - 
befintlig installation: AIRFINE (Voest 
Alpine Stahl Linz) sedan 1993 med en 
kapacitet på 600.000 Nm3/h. En andra 
installation är planerad i Nederländerna 
(Hoogoven) 1998.
Hög 
effektivitet 
på 
minskning 
av utsläpps-
nivå
till 0,2-0,4 
ng TE/m3
Medium
0,1 ng TE/m3 kan 
uppnås med hög 
energitillförsel. 
Ingen befintlig 
installation.
Övrig metallindustri (t.ex. koppar)
Primäråtgärder:
- Försortera skrot, undvika plast och 
PVC-förorenat material i tillfört material, 
avlägsna beläggningar och använda 
klorfria isolationsmaterial.
Låg
Sekundäråtgärder:
- Kyla de heta avfallsgaserna.
Hög 
effektivitet
Låg
- Använda syre eller syreberikad luft vid 
bränning, syretillförsel i schaktugnar 
(som ger fullständig förbränning och 
minimering av avfallsgasvolymen).
5 - 7
(1,5-2 
TE/m3)
Hög
- Fastbäddsreaktor eller fluidiserad 
jetstrålereaktor och adsorption med aktivt 
kol eller martinugnskol.
(0,1 ng 
TE/m3)
Hög
- Katalytisk oxidering.
(0,1 ng 
TE/m3)
Hög
- Minska uppehållstiden för rökgaserna i 
det kritiska temperaturområdet i 
rökgassystemet.
Järn- och ståltillverkning
Primäråtgärder:
- Rensa bort skrot i oljan innan den fylls 
på i produktionsbehållare.
Låg
Rengörande 
lösningsmedel 
måste användas
- Ta bort organiska spårelement, t.ex. 
oljor, emulsioner, fetter, färger och 
plaster från tillfört material.
Låg
- Minska speciellt höga rökgasvolymer.
Medium
- Separat insamling och hantering av 
utsläpp vid påfyllning och tömning.
Låg
Sekundäråtgärder:
- Separat insamling och hantering av 
utsläpp vid påfyllning och tömning.
Låg
- Textila spärrfilter i kombination med 
koksinsprutning.
< 1
Medium
.
Sekundär aluminiumtillverkning
Primäråtgärder:
- Undvika halogenhaltigt material 
(hexakloretan).
Låg
- Undvika klorhaltiga smörjmedel (t.ex. 
klorerade paraffiner).
Låg
- Städa och sortera skrotcharger, genom 
borttagning av slipdamm och torkning, 
sjunk-flytseparering och 
cyklonavskiljning.
Sekundäråtgärder:
- Enkla eller flerstegs textila spärrfilter 
med tillsats av kalksten, eller aktivt kol 
framför filtret.
< 1
(0,1 ng 
TE/m3)
Medium/
hög
- Minimera, separatavskilja och rena 
olika förorenade rökgasflöden.
Medium/
hög
- Undvika partikelbeläggning av 
rökgaserna samt vidta åtgärder för 
förkortad uppehållstid i det kritiska 
temperaturområdet.
Medium/
hög
- Förbättra förbehandling i 
fragmenteringsanläggning för 
aluminiumskrot genom att använda 
sjunk-flytsepareringsteknik och 
storleksseparation i cyklonströmning.
Medium/
hög
a/  Resterande utsläpp jämfört med före reducering.
Sinterverk
26. Mätningar vid sinterverk inom järn- och stålindustrin har normalt visat PCDD/F-
utsläpp i storleksordningen 0,4 till 4 ng TE/m3. En enstaka mätning vid en anläggning (inga 
kontrollmätningar utfördes) visade en utsläppskoncentration på 43 ng TE/m3.
27. Halogenerade föreningar kan resultera i bildandet av PCDD/F om dessa tillförs 
sinterverk via tillfört material (finkornig koks eller salthaltig malm) och i återanvänt 
material som tillförs (t.ex. glödskal, stoft i toppgasen från masugnar, filterdamm och slam 
från behandling av avfallsvatten). Liksom för förbränningsavfall finns dock ingen tydlig 
koppling mellan det klorhaltiga innehållet i tillfört material och PCDD/F-utsläpp. En 
lämplig åtgärd kan vara att undvika förorenade restprodukter samt oljeavskiljning eller 
avfettning av glödskal innan det tillförs sinterverket.
28. Den effektivaste reduceringen av PCDD/F-utsläpp kan åstadkommas genom en 
kombination av olika sekundäråtgärder enligt nedan: 
	(a) Recirkulering av rökgaserna minskar PCDD/F-utsläppen signifikant. Dessutom 
minskas rökgasflödet signifikant, vilket innebär att kostnader för installation av ett 
extra end-of-pipe-system kan undvikas.
	(b) Installera textila spärrfilter (i kombination med elektrostatiska avskiljare i vissa 
fall) eller elektrostatiska avskiljare med tillsats av en blandning av aktivt kol, 
martinugnskol och kalksten i rökgaserna.
	(c) Skrubbermetoder som inkluderar förkylning av rökgaser, urlakning genom 
högeffektiv skrubber och separation genom dropputfällning har utvecklats. 
Utsläppsnivåer på 0,2 till 0,4 ng TE/m3 kan uppnås. Genom att lägga till lämpliga 
adsorptionsagenter såsom brunkolskoks eller stenkolsstubb kan en 
utsläppskoncentration på 0,1 ng TE/m3 uppnås.
Primär- och sekundärtillverkning av koppar
29. I befintliga anläggningar för primär- och sekundärtillverkning av koppar kan man 
uppnå PCDD/F-utsläppsnivåer från några få picogram till 2 ng TE/m3 efter rökgasrening. 
En enda kopparschaktugn släppte ut upp till 29 ng TE/m3 PCDD/F före optimering av 
aggregaten. I allmänhet uppvisar PCDD/F-utsläppen från denna typ av anläggningar stora 
skillnader beroende på skillnader i de råmaterial som används i olika aggregat och 
processer.
30. Generellt är följande åtgärder lämpliga för reducering av PCDD/F-utsläpp:
	(a) Försortera skrot.
	(b) Förbehandla skrot, t.ex. borttagning av plast- och PVC-beläggningar, 
förbehandling av kabelskrot med endast kalla/mekaniska metoder.
	(c) Kyla heta rökgaser (vilket möjliggör återvinning av överskottsvärmen) för att 
minska uppehållstiden i det kritiska temperaturområdet i rökgassystemet.
	(d) Använda syre eller syreberikad luft vid bränning, eller syretillförsel i 
schaktugnen (vilket ger fullständig förbränning och minimering av rökgasvolymen).
	(e) Adsorption i en fastbäddsreaktor eller fluidiserad jetstrålereaktor med aktivt kol 
eller martinugnskol.
	(f) Katalytisk oxidering.
Ståltillverkning
31. PCDD/F-utsläpp från bessemerstålverk vid stålframställning och från 
varmluftskupolugnar, elektriska ugnar och elektriska bågugnar för smältning av gjutjärn är 
signifikant lägre än 0,1 ng TE/m3. Kalluftsugnar och roterugnar (för smältning av gjutjärn) 
har högre PCDD/F-utsläpp.
32. Elektriska bågugnar som används i sekundär ståltillverkning kan uppnå en 
utsläppskoncentration på 0,1 ng TE/m3 med följande åtgärder:
	(a) Separat uppsamling av utsläpp från påfyllning och tömning.
	(b) Använda textila spärrfilter eller elektrostatisk avskiljning i kombination med 
koksinsprutning.
33. Material som tillförs elektriska bågugnar innehåller ofta oljor, emulsioner eller fetter. 
Generella primäråtgärder för PCDD/F-reducering omfattar sortering, oljeavskiljning och 
avlägsnande av beläggningar som kan innehålla plaster, gummi, färg, pigment och 
vulkaniserade tillsatser.
Smältverk i sekundär aluminiumindustri
34. PCDD/F-utsläpp från smältverk i sekundär aluminiumindustri ligger inom området 0,1 
till 14 ng TE/m3. Nivån är beroende av vilken typ av smältaggregat och material som 
används samt vilken teknik som används för rökgasrening.
35. Sammanfattningsvis kan man med enkla eller flerstegs textila spärrfilter med tillägg av 
kalksten, aktivt kol eller martinugnskol framför filtret uppnå en utsläppskoncentration på 
0,1 ng TE/m3 med en reduceringsverkningsgrad på 99 %.
36. Följande åtgärder kan också övervägas:
	(a) Minimera och separat avskilja och rena olika förorenade rökgasflöden.
	(b) Undvika beläggning av rökgaspartiklar.
	(c) Snabbt passera det kritiska temperaturområdet.
	(d) Förbättra försortering av aluminiumskrot från fragmenteringsanläggning med 
hjälp av sjunk-flytseparering och storleksseparation i roterande strömning.
	(e) Förbättra förrengöring av aluminiumskrot genom blästring och torkning av 
slipdamm.
37. Alternativ (d) och (e) är viktiga eftersom det inte är troligt att modern tillsatsfri 
smältningsteknik (där man undviker halogena salttillsatser) kan hantera det skrot av låg 
kvalitet som används i roterugnar.
38. Diskussionerna inom konventionen för de marina miljöerna i nordöstra Atlanten 
fortsätter angående revisionen av en tidigare rekommendation att etappvis avveckla 
användningen av hexakloretan inom aluminiumindustrin. 
39. Smältan kan behandlas med moderna tekniska lösningar, t.ex. med nitrogen- och 
klorblandningar i förhållanden mellan 9:1 och 8:2, gasinsprutning för att få finare 
spridning, för- eller efterspolning med nitrogen samt vakuumavfettning. vid användning av 
nitrogen- och klorblandningar uppmättes en PCDD/F-utsläppskoncentration på 0,03 ng 
TE/m3 (att jämföras med värden på > 1 ng TE/m3 vid behandling med endast klor). Klor 
behövs för borttagande av magnesium och andra oönskade komponenter.
C. Förbränning av fossila bränslen i kommunala och industriella värmepannor
40. Vid förbränning av fossila bränslen i kommunala och industriella värmepannor 
(värmekapacitet > 50 MW), resulterar förbättrad energieffektivitet och energibesparing i 
minskade utsläpp av alla föroreningar, beroende på minskad bränsleåtgång. Detta resulterar 
också i en minskning av PCDD/F-utsläpp. Det skulle inte vara kostnadseffektivt att ta bort 
klor från kol eller olja, men trenden mot ökad användning av gaspannor leder i vilket fall 
som helst till minskning av PCDD/F-utsläpp från den här sektorn.
41. Det bör påpekas att PCDD/F-utsläpp kan öka signifikant om avfallsprodukter 
(kloakslam, avfallsolja, gummiskrot etc) används som bränsle. Förbränning av 
avfallsprodukter som energikälla bör ske endast i anläggningar som använder 
rökgasreningssystem med högeffektiv PCDD/F-reducering (som beskrivs i avsnitt A ovan).
42. Tillämpning av teknik för minskning av kväveoxider, svaveloxider och partiklar i 
rökgaserna kan också eliminera PCDD/F-utsläpp. Med dessa tekniska lösningar kommer 
effektiviteten i PCDD/F-elimineringen att variera i olika anläggningar. Forskning för 
utveckling av teknik för PCDD/F-eliminering pågår, men innan sådan teknik finns 
tillgänglig i industriell skala, kan vi inte identifiera någon befintlig teknik som varande den 
effektivaste specifikt för PCDD/F-eliminering.
D. Förbränning i hushåll
43. Förbränning i eldstäder i hushållen bidrar inte signifikant till det totala PCDD/F-
utsläppet om godkända bränslen används på rätt sätt. Dessutom kan stora regionala 
skillnader i utsläppen förekomma beroende på bränsletyp och -kvalitet, geografisk täthet 
för anläggningarna och hur frekvent de används.
44. Eldstäder i bostadshus förbränner kolväten i bränslen och rökgaser sämre än stora 
förbränningsanläggningar. Detta är fallet speciellt när fasta bränslen såsom ved och kol 
används, vilket resulterar i PCDD/F-utsläpp i storleksordningen 0,1 till 0,7 ng TE/m3.
45. Om förpackningsmaterial bränns tillsammans med fasta bränslen ökar PCDD/F-
utsläppen. Trots att det i vissa länder är förbjudet kan eldning av gummi- och 
förpackningsmaterial förekomma i privata hushåll. Beroende på ökande 
deponeringsavgifter måste vi räkna med att avfallsmaterial bränns i elstäderna i hemmen. 
Vedeldning med tillskott av förbrukat förpackningsmaterial kan leda till en ökning av 
PCDD/F-utsläppen från 0,06 ng TE/m3 (enbart ved) till 8 ng TE/m3 (vid 11 volymprocent 
O2). Dessa resultat har bekräftats vid undersökningar i flera länder varvid upp till 114 ng 
TE/m3 (vid 13 volymprocent syre) uppmättes i rökgaser från eldstäder i hushåll där 
avfallsmaterial brändes.
46. Utsläppen från eldstäder i hushållen kan minskas genom att begränsa bränslet till 
högkvalitativa bränslen och undvika eldning av avfall, halogenhaltiga plaster och andra 
material. Offentliga informationsprogram för köpare/användare av eldstäder i hushåll kan 
vara en effektiv metod att uppnå detta mål.
E. Förbränningsanläggningar för ved (kapacitet < 50 MW)
47. Mätresultat för vedförbränningsanläggningar indikerar att PCDD/F-utsläpp över 0,1 ng 
TE/m3 förekommer i rökgaserna speciellt under ogynnsamma förbränningsvillkor och när 
de brända substanserna innehåller en större andel klorföreningar än vanlig obehandlad ved. 
En indikation på dålig förbränning är den totala kolkoncentrationen i rökgaserna. Samband 
har visats mellan CO-utsläpp, förbränningsgrad och PCDD/F-utsläpp. I tabell 3 visas en 
sammanfattning av utsläppskoncentration och -faktorer för vedförbränningsanläggningar.
Tabell 3: Kvalitetsrelaterade utsläppskoncentrationer
och -faktorer för vedförbränningsanläggningar
Bränsle
Utsläppskoncentration
(ng TE/m3)
Utsläppsfaktor
(ng TE/kg)
Utsläppsfaktor
(ng/GJ)
Naturlig ved (björk)
Naturlig träflis från 
skog
Spånplatta
Träavfall
Hushållsavfall
Kol
0,02 - 0,10
0,07 - 0,21
0,02 - 0,08
2,7 - 14,4
114
0,03
0,23 - 1,3
0,79 - 2,6
0,29 - 0,9
26 - 173
3230
12-70
43-140
16-50
1400-9400
48. Förbränning av träavfall (rivningsavfall) i rörliga rostanläggningar leder till relativt 
höga PCDD/F-utsläpp jämfört med förbränning av naturlig ved. En primäråtgärd för 
utsläppsbegränsninng är att undvika användning av behandlat träavfall i 
vedförbränningsanläggningar. Förbränning av behandlat trä bör ske endast i anläggningar 
med tillräcklig rökgasrening som minimerar PCDD/F-utsläppen.
V. TEKNIK FÖR KONTROLL AV REDUCERING AV PAH-UTSLÄPP
A. Kokstillverkning
49. Vid tillverkning av koks frigörs PAH-föreningar till omgivningsluften mestadels:
	(a) När ugnen fylls på genom påfyllningsöppningarna.
	(b) Genom läckage vid ugnsluckorna, stigrören och påfyllningsöppningarnas lock.
	(c) Vid utstötning och kylning av kokset.
50. Koncentrationen av Benzo(a)pyren (BaP) varierar mycket för olika platser i 
koksugnsbatteriet. De högsta BaP-koncentrationerna har påträffats överst i 
koksugnsbatteriet och i omedelbar närhet av luckorna.
51. PAH från kokstillverkning kan minskas genom tekniska förbättringar av de befintliga 
integrerade järn- och stålanläggningarna. Detta kan leda till att gamla koksverk måste 
stängas eller ersättas samt till en allmän minskning av kokstillverkning, t.ex. genom att 
högkvalitativ koks tillförs direkt vid ståltillverkningen.
52. Strategier för minskning av PAH i koksugnsbatteri bör omfatta följande åtgärder:
(a) Vid matning av koksugnar:
	- Reducera utsläpp av partikelformiga material när kolet matas in i ugnarna från 
upplaget till beskickningsvagnarna.
	- Använda slutna system för koltransport när förvärmning av kol används.
	- Extrahera gasen som finns mellan partiklarna med efterföljande behandling 
antingen genom att gasen direkt leds in i en närliggande ugn eller leds via en 
samlingsledning till en förbränningsugn och vidare genom dammfilter. I vissa fall 
kan den extraherade gasen brännas i beskickningsvagnarna, men ett sådant system 
är inte så tillfredsställande med hänsyn till miljö och säkerhet. Tillräcklig utsugning 
bör alstras med hjälp av ång- eller vatteninsprutning i stigrören.
(b) Utsläpp via inmatningsöppningarnas lock kan undvikas under koksningsprocessen 
genom att:
	- Använda lock med högeffektiva tätningar vid inmatningsöppningarna.
	- Täta inmatningsöppningarnas lock med lera (eller annat lika effektivt material) 
efter varje inmatning.
	- Rengöra inmatningsöppningarnas lock och kanter innan öppningarna stängs.
	- Hålla ugnstaken rena från koksrester.
(c) Stigrörslocken bör vara utrustade med vattenlås så att gas- och tjärutsläpp undviks. 
Vattenlåsen bör rengöras regelbundet så att de fungerar effektivt.
(d) Maskinell utrustning för hantering av koksugnsluckor bör förses med system för 
rengöring av tätningsytor på ugnsluckor och karm.
(e) Koksugnsluckor:
	- Högeffektiva tätningar bör användas (t.ex. fjäderbelastade membranluckor).
	- Tätningar på ugnsdörrar och karmar bör rengöras grundligt vid varje hantering.
	- Luckorna skall var konstruerade så att det går att installera system för avskiljning 
av partikelformigt material som ansluts till dammfilter (via en samlingsledning) 
under utstötningsoperationer.
(f) Kokstransportmaskinen skall vara övertäckt, vara försedd med en fast ledning och ett 
fast gasrengöringssystem (företrädesvis ett textilt spärrfilter).
(g) Den metod som genererar minst utsläpp bör användas för kokskylning, t.ex. torr 
kokskylning. Att ersätta våta kylningsprocesser med torra är att föredra såvida inte 
avfallsvatten kan undvikas genom att slutna cirkulationssystem används. Damm som 
genereras vid torra kylningsprocesser bör reduceras.
53. Den koksframställningsmetod som brukar kallas "non-recovery coke-making", d v s 
utan utvinning av biprodukter, ger betydligt mindre PAH-utsläpp än den mer 
konventionella metoden med utvinning av biprodukter. Detta beror på att ugnarna arbetar 
med undertryck, vilket innebär att läckage via ugnsluckorna till atmosfären undviks. Under 
koksning sugs den råa koksgasen ut från ugnarna genom naturligt drag, vilket upprätthåller 
undertrycket i ugnarna. Denna typ av ugn är inte konstruerad för utvinning av kemiska 
biprodukter från den råa koksgasen. Rökgaserna från koksningsprocessen (inklusive PAH) 
förbränns i stället effektivt vid hög temperatur och lång uppehållstid. Spillvärme från denna 
förbränningsprocess används som energi för koksningen och överskottsvärme kan 
användas för att generera ånga. För att den här koksningsmetoden skall bli lönsam kan det 
krävas att en utrustning som producerar elektricitet av överskottsångan installeras. För 
tillfället finns endast en fungerande koksningsanläggning av den här typen (utan utvinning 
av biprodukter) i USA och en i Australien. Processen består i grunden av en koksugn med 
horisontellt samlingsrör, utan värmeåtervinning ur koksgaserna och med en 
förbränningskammare som betjänar två intilliggande ugnar. Processen tillåter omväxlande 
inmatnings- och koksningsoperationer i de två intilliggande ugnarna. Det innebär att det 
alltid kommer koksgaser till förbränningskammaren från någon av ugnarna. Genom 
förbränningen av koksgaserna genereras den nödvändiga värmekällan. 
Förbränningskammaren är konstruerad för att ge optimal uppehållstid (ca 1 sekund) och 
temperatur (minimum 900  C).
54. Ett effektivt kontrollprogram för läckage från koksugnsluckorna, stigrören och 
inmatningsöppningarna bör upprätthållas. Detta innebär kontroll och registrering av 
läckage med omedelbara reparations- och underhållsåtgärder vid behov. På det sättet kan 
en betydande minskning av diffusa utsläpp uppnås.
55. Anpassning av befintliga koksugnsbatteri genom kondensering av rökgaserna från alla 
källor (med värmeåtervinning) resulterar i en PAH-minskning i luften på mellan 86 % och 
drygt 90 % (utan att hänsyn tagits till behandling av avfallsvatten). Investeringskostnaderna 
kan amorteras på fem år om man räknar med energiåtervinning, varmvatten, syntesgas samt 
besparing av kylvatten.
56. Genom att öka koksugnarnas volym kan antalet ugnar minskas. Därmed minskar antalet 
ugnsöppningar (antalet utstötta ugnar per dag), antalet tätningar i ett koksverk och därmed 
minskar även PAH-utsläppen. Produktiviteten ökar dessutom genom att drifts- och 
personalkostnader minskas.
57. Torrkylningssystem för koks kräver en högre investeringskostnad än 
vattenkylningssystem. De högre driftskostnaderna kan kompenseras av värmeåtervinning i 
processer där förvärmning av koksen tillämpas. Energieffektiviteten ökar från 38 % till 65 
% om kombinationen torrkylning och förvärmning används. Förvärmning ökar 
produktiviteten med 30 %. Detta värde kan ökas ytterligare till 40 % beroende på att 
koksningsprocessen blir homogenare.
58. Alla behållare och installationer för förvaring och behandling av koltjärprodukter måste 
vara utrustade med effektivt system för återvinning eller nedbrytning av ånga. 
Driftskostnaderna för ångnedbrytningssystem kan reduceras genom att efterbränningen är 
autoterm om koncentrationen av kolföreningar i rökgaserna är tillräckligt hög.
59. I tabell 4 visas en sammanfattning av reduceringsåtgärder för PAH-utsläpp vid 
koksframställning.
Tabell 4: Kontroll av PAH-utsläpp vid koksframställning
Hanteringsalternativ
Utsläpps-
nivå (%)a/
Uppskattad kostnad
Hanteringsrisker
Anpassa befintliga 
anläggningar genom 
kondensering av 
rökgaserna från alla 
källor. Omfattar följande 
åtgärder:
Totalt
< 10
(utan 
avfallsvatten)
Hög
Stora utsläpp i 
avfallsvatten vid 
vattenkylning. Denna 
metod bör tillämpas 
endast om vattnet 
återanvänds i ett slutet 
system).
- Evakuera och 
efterbränna gasen som 
finns mellan partiklarna 
under inmatning, eller 
leda gaserna in i den 
intilliggande ugnen i så 
stor utsträckning som 
möjligt.
5
(Amorteringstiden för 
investeringskostnader
na kan bli 5 år, om 
hänsyn tas till 
besparingar i form av 
energiåtervinning, 
varmvatten, syntesgas 
samt kylvatten)
-Utsläpp via inmatnings-
öppningarnas lock bör 
undvikas så mycket som 
möjligt, t.ex. med 
specialkonstruerade lock 
och högeffektiva 
tätningsmetoder. 
Koksugnsluckor med 
högeffektiva tätningar bör 
användas. Lock och 
karmar till 
inmatningsöppningarna 
bör rengöras innan 
öppningarna stängs.
< 5
-Rökgaser från 
utstötningsoperationer 
bör samlas upp och ledas 
via dammfilter.
< 5
- Våta 
kokskylningsmetoder bör 
användas endast om det 
kan göras utan att 
avfallsvatten genereras.
Använda 
kokskylningsmetoder 
som ger låga utsläpp, dvs 
torra metoder.
Inga utsläpp i 
vattnet
Högre investerings-
kostnader än för våta 
kylningsmetoder 
(men lägre kostnader 
om överskottsvärmen 
används till 
förvärmning av 
kolet).
Öka användning av ugnar 
med stor volym för att 
minska det totala antalet 
öppningar och den totala 
tätningsytan.
Betydande
Investeringskostna-
den är ungefär 10 % 
högre än för 
konventionella 
anläggningar.
I de flesta fall är det 
nödvändigt med total 
anpassning eller 
installation av nytt 
koksugnsbatteri. 
a/  Resterande utsläpp jämfört med före reducering.
B. Anodtillverkning
60. PAH-utsläpp från anodtillverkning måste behandlas på liknande sätt som 
kokstillverkning. 
61. Följande sekundäråtgärder för minskning av PAH-förorenade dammutsläpp används:
	(a) Elektrostatisk avskiljning av tjära. 
	(b) En kombination av konventionellt elektrostatiskt tjärfilter och ett vått 
elektrostatiskt filter som en effektivare teknisk åtgärd.
	(c) Termisk efterbränning av rökgaserna. 
	(d) Torrskrubber med kalksten/petroleumkoks eller aluminiumoxid (Al2O3).
62. Driftskostnaderna minskas om koncentrationen av kolföreningar i rökgaserna är 
tillräckligt hög så att efterbränningen är autoterm. I tabell 5 visas en sammanfattning av 
kontrollåtgärder för PAH-utsläpp vid anodframställning.
Tabell 5:  Kontroll av PAH-utsläpp vid anodframställning
Hanteringsalternativ
Utsläpps-
nivå (%)a/
Uppskattad 
kostnad
Hanteringsrisker
Modernisera gamla 
anläggningar genom att minska 
diffusa utsläpp med följande 
åtgärder:
3-10
Hög
- Minska läckage.
- Installera flexibla tätningar 
vid ugnsluckorna.
- Evakuera gasen som finns 
mellan partiklarna och 
efterföljande behandling av 
denna, antingen genom att leda 
gasen direkt in i närmaste ugn 
eller leda den via en 
samlingsledning till en 
förbränningsugn med 
dammfilter.
- Använda ett kylsystem för 
koksugnen.
- Evakuera och rena 
partikelformiga koksutsläpp. 
Etablerade teknologier för 
anodframställning i 
Nederländerna:
45-50
Metoden tillämpad i 
Nederländerna 1990. 
Skrubber-metoden med 
kalksten eller 
petroleumkoks är en 
effektiv åtgärd för 
minskning av PAH; 
effektiviteten när 
aluminium används är 
inte känd.
-Ny ugn med torrskrubber 
(med kalksten/petroleumkoks 
eller aluminium).
- Recirkulera avloppsvattnet i 
elektrodmassaenheten.
Bästa tillgängliga teknik:
- Elektrostatisk 
dammavskiljning.
2-5 
Regelbunden rening av 
tjära är nödvändig.
-Termisk efterbränning.
15
Lägre 
driftskost-
nader om 
efterbränning
en är 
autoterm.
Drift med autoterm 
efterbränning endast om 
koncentrationen av PAH i 
rökgaserna är hög.
a/  Resterande utsläpp i jämförelse med före reducering.
C. Aluminiumframställning
63. Aluminium framställs från aluminiumoxid (Al2O3) genom elektrolys i ugnar (celler) 
som är elektriskt seriekopplade. Ugnarna klassificeras som antingen Prebake- eller 
Söderberg-ugnar, beroende på vilken typ av anod som används.
64. I Prebake-ugnar är anoderna gjorda av kalcinerade (brända) kolblock som ersätts när de 
är delvis förbrukade. Söderberg-anoder bränns i ugnarna med en blandning av 
petroleumkoks och koltjärebeck som bindemedel.
65. Söderberg-processen resulterar i mycket stora PAH-utsläpp. Primära 
utsläppsbegränsande åtgärder omfattar modernisering av befintliga anläggningar och 
optimering av processen, vilket kan minska PAH-utsläppen med 70 - 90 %. En 
utsläppsnivå på 0,015 kg B(a)P/ton Al kan uppnås. Att ersätta de befintliga Söderberg-
ugnarna med Prebake-ugnar skulle innebära omfattande ombyggnation av den befintliga 
processen, men skulle nästan helt undanröja PAH-utsläppen. Kapitalkostnaden för en sådan 
ombyggnad är mycket hög.
66.  I tabell 6 visas en sammanfattning av kontrollåtgärder för PAH-utsläpp vid 
aluminiumframställning. 
Tabell 6: Kontroll av PAH-utsläpp vid aluminiumframställning enligt Söderberg-
processen
Hanteringsalternativ
Utsläpps-
nivå (%)a/
Uppskattad 
kostnad
Hanteringsrisker
Ersätta Söderberg-
elektroder med:
- Prebake-elektroder (och 
undvika behovet av 
beckbindningsmedel).
- Inerta anoder.
3-30
Höga kostnader för 
elektroder (ca 6 
miljarder SEK).
Söderberg-elektroder är 
billigare är Prebake-
elektroder eftersom det 
inte behövs någon anod-
bränningsanläggning. 
Forskning pågår, men 
förväntningarna är låga. 
Effektiv drift och 
bevakning av utsläpp är 
en viktig del av 
utsläppskontroll. Dåliga 
prestanda kan orsaka 
betydande diffusa 
utsläpp.
Slutna Prebake-system 
med punktmatning av 
aluminium, effektiv 
processtyrning och helt 
övertäckta behållare som 
möjliggör effektiv 
uppsamling av 
luftföroreningar.
1-5
Söderberg-ugnar med 
vertikala 
anslutningsbultar och 
system för uppsamling av 
rökgaser.
> 10
Anpassa 
Söderberg-
teknologin genom 
inkapsling, och 
ändra till 
punktmatning: 
SEK 75.000 - 
375.000 per ugn. 
Diffusa utsläpp uppstår 
vid matning, när ytan 
spricker och när 
kontaktbultarna lyfts till 
en högre position.
Sumitomo-teknologi 
(anod-briketter för VS-
process (Söderbergsanod 
med vertikal anodbult)).
Låg - medium
Gasrening:
- Elektrostatiska tjärfilter.
2-5
Låg
Hög frekvens av 
gnistbildning och 
elektrisk ljusbågbildning.
-En kombination av 
konventionella 
elektrostatiska tjärfilter 
och elektrostatisk våt 
gasrening.
> 1
Medium
Våt gasrening genererar 
avfallsvatten.
- Termisk efterbränning.
Använda beck med högre 
smältpunkt (HS-process 
(Söderbergsanod med 
horisontal anodbult) + 
VS-process).
Hög
Medium
Låg – medium
Använda torrskrubber i 
befintliga HS- + VS-
anläggningar.
Medium - hög
a/  Resterande utsläpp jämfört med före reducering.
D. Förbränning i hushåll
67. PAH-utsläpp från förbränning i hushållen förekommer från spisar och öppna spisar 
speciellt när ved eller kol används. Hushållen kan vara en signifikant källa för PAH-
utsläpp. Detta är resultatet av att hushållen använder öppna spisar och små eldstäder för 
fasta bränslen. I vissa länder är kol det vanligaste bränslet i spisar. Kolspisar släpper ut 
mindre PAH än vedspisar beroende på att högre förbränningstemperatur och en jämnare 
bränslekvalitet används i kolspisar.
68. I hushållsförbränningssystem kan PAH-utsläppen kontrolleras effektivt med optimerade 
driftsfunktioner (t.ex. förbränningshastighet). Optimerade förbränningsförhållanden 
inkluderar optimerad konstruktion av förbränningsutrymmet och optimerad lufttillförsel. 
Det finns flera tekniska lösningar för optimering av förbränningsförhållanden och 
reducering av utsläpp. Olika tekniska lösningar uppvisar stora skillnader i utsläpp. En 
modern vedeldad varmvattenspanna med ackumuleringstank, använd som bästa tillgängliga 
teknik, minskar utsläppen med mer än 90 % jämfört med en omodern panna utan 
ackumuleringstank. En modern panna har tre olika zoner: En eldstad för förgasning av 
veden, en gasförbränningszon i keramik eller annat material som tål temperaturer på några 
tusen grader Celsius, samt en konvektionszon. Konvektionsdelen där vattnet absorberar 
värmen skall vara tillräckligt lång och effektiv så att gastemperaturen minskar från 1000  C 
till 250  C eller lägre. Det finns också många tekniska lösningar för att komplettera gamla 
och omoderna pannor, t.ex. med vattenackumuleringstankar, keramiska insatser och pellet-
brännare. 
69. Optimerad förbränningshastighet resulterar i låga utsläpp av koloxid (CO), total-
kolväten (THC) och PAH. Att sätta gränser (regler för typgodkännande) för CO- och THC-
utsläpp påverkar också PAH-utsläppen. Låga CO- och THC-utsläpp resulterar i låga PAH-
utsläpp. Eftersom det är mycket dyrare att mäta PAH-utsläpp än CO-utsläpp, är det mer 
kostnadseffektivt att sätta ett gränsvärde för CO och THC. Arbete pågår med ett förslag till 
CEN-standard för kol- och vedeldade pannor på upp till 300 kW (se tabell 7).
Tabell 7: Utdrag ur CEN-standarder 1997
Klass
3
2
1
3
2
1
3
2
1
Effekt
(kW)
CO
THC
Partiklar
Manu
ella
< 50
5000
8000
25000
150
300
2000
150/
 125
180/
 150
200/
 180
  50-
  150
2500
5000
12500
100
200
1500
150/
 125
180/
 150
200/
 180
> 150
-300
1200
2000
12500
100
200
1500
150/
 125
180/
 150
200/
 180
Auto-
mati-
ska
< 50
3000
5000
15000
100
200
1750
150/
 125
180/
 150
200/
 180
  50-
  150
2500
4500
12500
80
150
1250
150/
 125
180/
 150
200/
 180
> 150
-300
1200
2000
12500
80
150
1250
150/
 125
180/
 150
200/
 180
Anm:  Utsläppsnivåer angivna i mg/m3 vid 10 % O2.
70. Utsläpp från vedförbränning i hushållen kan minskas:
	(a) För befintliga spisar: Informera allmänheten och höja medvetandet om korrekt 
förbränning, använda endast obehandlad ved som bränsle, korrekt förbehandling av 
bränsle och korrekt lagring av ved så att den innehåller lämplig fukthalt.
	(b) För nya spisar: Tillämpa produktstandarder enligt CEN-standarden i utdraget 
ovan (och motsvarande produktstandarder i USA och Kanada).
71. I de allmänna åtgärderna för minskning av PAH-utsläpp ingår åtgärder som innefattar 
utveckling av centrala system för hushåll samt energibesparing, t.ex. förbättrad 
värmeisolering, som minskar energiförbrukningen.
72. Informationen sammanfattas i tabell 8.
Tabell 8: Kontroll av PAH-utsläpp för förbränningsanläggningar i hushåll
Hanteringsalternativ
Utsläpps-
nivå (%)a/
Uppskattad 
kostnad
Hanteringsrisker
Använda torkat kol och ved 
(ved anses torr när den 
lagrats i åtminstone 18-24 
månader).
Hög 
effektivitet
Använda torkat kol.
Hög 
effektivitet
Konstruera värmesystem för 
fasta bränslen som ger 
optimerade totala 
förbränningsförhållanden:
-	Förgasningszon.
-	Förbränningszon i 
keramik.
-	Effektiv 
konvektionszon.
55
Medium
Det är nödvändigt att 
förhandla med 
spistillverkare om att 
införa ett system för 
godkännande av spisar.
Vattenackumuleringstank.
Tekniska instruktioner för 
effektiv drift.
30 - 40
Låg
Kan även åstadkommas 
med kraftfulla åtgärder 
för utbildning av 
allmänheten, i 
kombination med 
praktiska instruktioner 
och typreglering av 
spisar.
Program för att informera 
allmänheten om korrekt 
användning av vedeldade 
spisar.
a/  Resterande utsläpp jämfört med före reducering.
E. Träimpregneringsanläggningar
73. Träimpregnering med PAH-haltiga koltjäreprodukter kan vara en stor källa till PAH-
utsläpp i luften. Utsläpp kan ske under impregneringsprocessen och vid lagring, hantering 
och användning av impregnerat trä i fria luften.
74. Den mest använda PAH-haltiga koltjäreprodukten är karbolineum och kreosot. Båda är 
koltjäredestillat som innehåller PAH som skyddsmedel mot biologiska angrepp på timmer 
och trä.
75. PAH-utsläpp från träimpregneringsanläggningar och lager för impregnerat trä kan 
minskas med flera olika tekniska lösningar som kan tillämpas antingen separat eller i 
kombination, t.ex.:
	(a) Krav på förvaringsplatser som hindrar förorening av jord och ytvatten genom 
PAH-urlakning och förorenat regnvatten (t.ex. regnskyddade lagerplatser, 
skyddstak, recirkulering av förorenat vatten från impregneringsprocessen, 
kvalitetskrav för produkten).
	(b) Åtgärder som minskar atmosfäriska utsläpp vid impregneringsanläggningar 
(t.ex. att kyla det varma virket från 90  C till 30  C åtminstone före transport till 
lagerplatsen. Den alternativa metoden att impregnera trä med kreosot under 
högtrycksånga i vakuum är att rekommendera som bästa tillgängliga teknik).
	(c) Optimal mängd upptaget skyddsmedel i virket ger den behandlade produkten 
tillräcklig motståndskraft på användningsplatsen och kan därför betraktas som en 
bästa tillgängliga teknik, eftersom behovet av att ersätta materialet minskar. Detta 
bidrar indirekt till att minska utsläppen från impregneringsanläggningar.
	(d) Använda träimpregneringsprodukter som innehåller mindre av de PAH som är 
långlivade organiska föroreningar (POP):
	- Möjligen använda modifierad kreosot som är en destillationsfraktion som kokar 
mellan 270  C och 355  C, vilket minskar utsläppen av både flyktiga PAH och 
tyngre, giftigare PAH.
	- Avråda från att använda karbolineum, eftersom karbolineumanvändning ökar 
PAH-utsläppen.
	(e) Utvärdera, och därefter där så är lämpligt, använda alternativa produkter (t.ex. de 
som nämns i tabell 9) som minskar beroendet av PAH-baserade produkter.
76. Förbränning av impregnerat trä orsakar utsläpp av PAH och andra skadliga ämnen. 
Impregnerat trä bör brännas endast i anläggningar som har för ändamålet tillräcklig 
utsläppsbegränsande åtgärd.
Tabell 9: Möjliga alternativ till PAH-baserade produkter
Hanteringsalternativ
Hanteringsrisker
Använda alternativa material i 
konstruktioner:
Andra miljömässiga problem måste 
utvärderas, t.ex.:
- Hållbara hårda träslag (åkanter, staket, 
grindar).
- Tillgång på lämpligt producerat trä.
- Plast (trädgårdsartiklar).
- Utsläpp som orsakas av tillverkning och 
destruering av plaster, speciellt PVC-plaster.
- Betong (järnvägssliper).
- Ersätta artificiella konstruktioner med 
naturliga (t.ex. åkanter, staket etc).
- Använda obehandlat trä.
Flera alternativa 
träimpregneringsmetoder som inte 
innefattar impregnering med PAH-
baserade produkter är under utveckling.
ANNEX V
BEST AVAILABLE TECHNIQUES TO CONTROL 
EMISSIONS OF PERSISTENT ORGANIC 
POLLUTANTS FROM MAJOR STATIONAER 
SOURCES
I. INTRODUCTION 
1. The purpose of this annex is to provide the Parties to the Convention with guidance in 
identifying best available techniques to allow them to meet the obligations in article 3, 
paragraph 5, of the Protocol. 
2. "Best available techniques" (BAT) means the most effective and advanced stage in the 
development of activities and their methods of operation which indicate the practical 
suitability of particular techniques for providing in principle the basis for emission limit 
values designed to prevent and, where that is not practicable, generally to reduce emissions 
and their impact on the environment as a whole: 
- ‘Techniques' includes both the technology used and the way in which the installation is 
designed, built, maintained, operated and decommissioned; 
- ‘Available' techniques means those developed on a scale which allows implementation 
in the relevant industrial sector, under economically and technically viable conditions, 
taking into consideration the costs and advantages, whether or not the techniques are 
used or produced inside the territory of the Party in question, as long as they are 
reasonably accessible to the operator; 
- ‘Best' means most effective in achieving a high general level of protection of the 
environment as a whole. 
In determining the best available techniques, special consideration should be given, 
generally or in specific cases, to the factors below, bearing in mind the likely costs and 
benefits of a measure and the principles of precaution and prevention:
- The use of low-waste technology; 
- The use of less hazardous substances; 
- The furthering of recovery and recycling of substances generated and used in the 
process and of waste; 
- Comparable processes, facilities or methods of operation which have been tried with 
success on an industrial scale; 
- Technological advances and changes in scientific knowledge and understanding; 
- The nature, effects and volume of the emissions concerned; 
- The commissioning dates for new or existing installations; 
- The time needed to introduce the best available technique; 
- The consumption and nature of raw materials (including water) used in the process and 
its energy efficiency; 
- The need to prevent or reduce to a minimum the overall impact of the emissions on the 
environment and the risks to it; 
- The need to prevent accidents and to minimize their consequences for the 
environment. 
The concept of best available techniques is not aimed at the prescription of any specific 
technique or technology, but at taking into account the technical characteristics of the 
installation concerned, its geographical location and the local environmental conditions. 
3. Information regarding the effectiveness and costs of control measures is based on 
documents received and reviewed by the Task Force and the Preparatory Working Group 
on POPs. Unless otherwise indicated, the techniques listed are considered to be well 
established on the basis of operational experience. 
4. Experience with new plants incorporating low-emission techniques, as well as with 
retrofitting of existing plants, is continuously growing. The regular elaboration and 
amendment of the annex will therefore be necessary. Best available techniques (BAT) 
identified for new plants can usually be applied to existing plants provided there is an 
adequate transition period and they are adapted. 
5. The annex lists a number of control measures which span a range of costs and 
efficiencies. The choice of measures for any particular case will depend on a number of 
factors, including economic circumstances, technological infrastructure and capacity, and 
any existing air pollution control measures. 
6. The most important POPs emitted from stationary sources are: 
	(a) Polychlorinated dibenzo-p-dioxins/furans (PCDD/F); 
	(b) Hexachlorobenzene (HCB); 
	(c) Polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs). 
Relevant definitions are provided in annex III to the present Protocol. 
II. MAJOR STATIONARY SOURCES OF POP EMISSIONS 
7. PCDD/F are emitted from thermal processes involving organic matter and chlorine as a 
result of incomplete combustion or chemical reactions. Major stationary sources of 
PCDD/F may be as follows: 
	(a) Waste incineration, including co-incineration; 
	(b) Thermal metallurgical processes, e.g. production of aluminium and other non-
ferrous metals, iron and steel; 
	(c) Combustion plants providing energy; 
	(d) Residential combustion; and 
	(e) Specific chemical production processes releasing intermediates and by-products. 
8. Major stationary sources of PAH emissions may be as follows: 
	(a) Domestic wood and coal heating; 
	(b) Open fires such as refuse burning, forest fires and after-crop burning; 
	(c) Coke and anode production; 
	(d) Aluminium production (via Soederberg process); and 
	(e) Wood preservation installations, except for a Party for which this category does 
not make a significant contribution to its total emissions of PAH (as defined in 
annex III). 
9. Emissions of HCB result from the same type of thermal and chemical processes as those 
emitting PCDD/F, and HCB is formed by a similar mechanism. Major sources of HCB 
emissions may be as follows: 
	(a) Waste incineration plants, including co-incineration; 
	(b) Thermal sources of metallurgical industries; and 
	(c) Use of chlorinated fuels in furnace installations. 
III. GENERAL APPROACHES TO CONTROLLING EMISSIONS OF POPs 
10. There are several approaches to the control or prevention of POP emissions from 
stationary sources. These include the replacement of relevant feed materials, process 
modifications (including maintenance and operational control) and retrofitting existing 
plants. The following list provides a general indication of available measures, which may 
be implemented either separately or in combination: 
	(a) Replacement of feed materials which are POPs or where there is a direct link 
between the materials and POP emissions from the source; 
	(b) Best environmental practices such as good housekeeping, preventive 
maintenance programmes, or process changes such as closed systems (for instance 
in cokeries or use of inert electrodes for electrolysis); 
	(c) Modification of process design to ensure complete combustion, thus preventing 
the formation of persistent organic pollutants, through the control of parameters 
such as incineration temperature or residence time; 
	(d) Methods for flue-gas cleaning such as thermal or catalytic incineration or 
oxidation, dust precipitation, adsorption; 
	(e) Treatment of residuals, wastes and sewage sludge by, for example, thermal 
treatment or rendering them inert. 
11. The emission levels given for different measures in tables 1, 2, 4, 5, 6, 8, and 9 are 
generally case-specific. The figures or ranges give the emission levels as a percentage of 
the emission limit values using conventional techniques. 
12. Cost-efficient considerations may be based on total costs per year per unit of abatement 
(including capital and operational costs). POP emission reduction costs should also be 
considered within the framework of the overall process economics, e.g. the impact of 
control measures and costs of production. Given the many influencing factors, investment 
and operating cost figures are highly case-specific. 
IV. CONTROL TECHNIQUES FOR THE REDUCTION OF PCDD/F EMISSIONS 
A. Waste incineration 
13. Waste incineration includes municipal waste, hazardous waste, medical waste and 
sewage sludge incineration. 
14. The main control measures for PCDD/F emissions from waste incineration facilities 
are: 
	(a) Primary measures regarding incinerated wastes; 
	(b) Primary measures regarding process techniques; 
	(c) Measures to control physical parameters of the combustion process and waste 
gases (e.g. temperature stages, cooling rate, O2 content, etc.); 
	(d) Cleaning of the flue gas; and 
	(e) Treatment of residuals from the cleaning process. 
15. The primary measures regarding the incinerated wastes, involving the management of 
feed material by reducing halogenated substances and replacing them by non-halogenated 
alternatives, are not appropriate for municipal or hazardous waste incineration. It is more 
effective to modify the incineration process and install secondary measures for flue-gas 
cleaning. The management of feed material is a useful primary measure for waste reduction 
and has the possible added benefit of recycling. This may result in indirect PCDD/F 
reduction by decreasing the waste amounts to be incinerated. 
16. The modification of process techniques to optimize combustion conditions is an 
important and effective measure for the reduction of PCDD/F emissions (usually 850 C or 
higher, assessment of oxygen supply depending on the heating value and consistency of the 
wastes, sufficient residence time -- 850 C for ca. 2 sec -- and turbulence of the gas, 
avoidance of cold gas regions in the incinerator, etc.). Fluidized bed incinerators keep a 
lower temperature than 850 C with adequate emission results. For existing incinerators this 
would normally involve redesigning and/or replacing a plant -- an option which may not be 
economically viable in all countries. The carbon content in ashes should be minimized. 
17. Flue gas measures. The following measures are possibilities for lowering reasonably 
effectively the PCDD/F content in the flue gas. The de novo synthesis takes place at about 
250 to 450 C. These measures are a prerequisite for further reductions to achieve the 
desired levels at the end of the pipe: 
	(a) Quenching the flue gases (very effective and relatively inexpensive); 
	(b) Adding inhibitors such as triethanolamine or triethylamine (can reduce oxides of 
nitrogen as well), but side-reactions have to be considered for safety reasons; 
	(c) Using dust collection systems for temperatures between 800 and 1000 C, e.g. 
ceramic filters and cyclones; 
	(d) Using low-temperature electric discharge systems; and 
	(e) Avoiding fly ash deposition in the flue gas exhaust system. 
18. Methods for cleaning the flue gas are: 
	(a) Conventional dust precipitators for the reduction of particle-bound PCDD/F; 
	(b) Selective catalytic reduction (SCR) or selective non-catalytic reduction (SNCR); 
	(c) Adsorption with activated charcoal or coke in fixed or fluidized systems; 
	(d) Different types of adsorption methods and optimized scrubbing systems with 
mixtures of activated charcoal, open hearth coal, lime and limestone solutions in 
fixed bed, moving bed and fluidized bed reactors. The collection efficiency for 
gaseous PCDD/F can be improved with the use of a suitable pre-coat layer of 
activated coke on the surface of a bag filter; 
	(e) H2O2-oxidation; and 
	(f) Catalytic combustion methods using different types of catalysts (i.e. Pt/Al2O3 or 
copper-chromite catalysts with different promoters to stabilize the surface area and 
to reduce ageing of the catalysts). 
19. The methods mentioned above are capable of reaching emission levels of 0.1 ng TE/m3 
PCDD/F in the flue gas. However, in systems using activated charcoal or coke 
adsorbers/filters care must be taken to ensure that fugitive carbon dust does not increase 
PCDD/F emissions downstream. Also, it should be noted that adsorbers and dedusting 
installations prior to catalysts (SCR technique) yield PCDD/F-laden residues, which need 
to be reprocessed or require proper disposal. 
20. A comparison between the different measures to reduce PCDD/F in flue gas is very 
complex. The resulting matrix includes a wide range of industrial plants with different 
capacities and configuration. Cost parameters include the reduction measures for 
minimizing other pollutants as well, such as heavy metals (particle-bound or not particle-
bound). A direct relation for the reduction in PCDD/F emissions alone cannot, therefore, be 
isolated in most cases. A summary of the available data for the various control measures is 
given in table 1. 
Table 1: Comparison of different flue-gas cleaning measures and process 
modifications in waste incineration plants to reduce PCDD/F emissions
Management options
Emission
Level a/
Estimated
costs
Management risks
Primary measures by 
modification of feed 
aterials: 
- Elimination of 
precursors and chlorine-
containing feed materials; 
and 
- Management of waste 
streams.
Resulting 
emission level 
not quantified; 
seems not to be 
linearly 
dependent on 
the amount of 
the feed 
material.
Pre-sorting of feed material 
not effective; only parts 
could be collected; other 
chlorine-containing 
material, for instance 
kitchen salt, paper, etc., 
cannot be avoided. For 
hazardous chemical waste 
this is not desirable. 
Useful primary measure 
and feasible in special cases 
(for instance, waste oils, 
electrical components, etc.) 
with the possible added 
benefit of recycling of the 
materials.
Modification of process 
Technology: 
- Optimized combustion 
conditions; 
Retrofitting of the whole 
process needed. 
- Avoidance of 
temperatures below 
850 C and cold regions in 
flue gas; 
- Sufficient oxygen 
content; control of 
oxygen input depending 
on the heating value and 
consistency of feed 
material; and 
- Sufficient residence 
time and turbulence.
Flue gas measures: 
Avoiding particle 
deposition by:
Soot cleaners, mechanical 
rappers, sonic or steam 
soot blowers.
Steam soot blowing can 
increase PCDD/F formation 
rates.
Dust removal, generally 
in waste incinerators:
< 10
Medium
Removal of PCDD/F 
adsorbed onto particles. 
Removal methods of 
particles in hot flue gas 
streams used only in pilot 
plants.
Fabric filters;
1 - 0.1
Higher
Use at temperatures < 
150 C.
Ceramic filters;
Low efficiency
Use at temperatures 800-
1000 C.
Cyclones; and
Low efficiency
Medium
Electrostatic 
precipitation.
Medium 
efficiency
Use at a temperature of 
450 C; promotion of the de 
novo synthesis of PCDD/F 
possible, higher NOx 
emissions, reduction of heat 
recovery.
Catalytic oxidation.
Use at temperatures of 800-
1000 C. Separate gas phase 
abatement necessary.
Gas quenching.
High-performance 
adsorption unit with 
added activated charcoal 
particles (electrodynamic 
venturi).
Selective catalytic 
reduction (SCR). 
High 
investment 
and low 
operating 
costs
NOx reduction if NH3 is 
added; high space demand, 
spent catalysts and residues 
of activated carbon (AC) or 
lignite coke (ALC) may be 
disposed of, catalysts can 
be reprocessed by 
manufacturers in most 
cases, AC and ALC can be 
combusted under strictly 
controlled conditions.
Different types of wet and 
dry adsorption methods 
with mixtures of activated 
charcoal, open-hearth 
coke, lime and limestone 
solutions in fixed bed, 
moving bed and fluidized 
bed reactors:
Fixed bed reactor, 
adsorption with activated 
charcoal or open-hearth 
coke; and
< 2
(0.1 ng TE/m3)
High in-
vestment, 
medium 
operating 
costs
Removal of residuals, high 
demand of space.
Entrained flow or 
circulating fluidized bed 
reactor with added 
activated coke/lime or 
limestone solutions and 
subsequent fabric filter.
< 10
(0.1 ng TE/m3)
Low in-
vestment, 
medium 
operating 
costs
Removal of residuals.
Addition of H2O2.
< 2 - 5
(0.1 ng TE/m3)
Low in-
vestment, low 
operating 
costs
a/ Remaining emission compared to unreduced mode. 
21. Medical waste incinerators may be a major source of PCDD/F in many countries. 
Specific medical wastes such as human anatomical parts, infected waste, needles, blood, 
plasma and cytostatica are treated as a special form of hazardous waste, while other 
medical wastes are frequently incinerated on-site in a batch operation. Incinerators 
operating with batch systems can meet the same requirements for PCDD/F reduction as 
other waste incinerators. 
22. Parties may wish to consider adopting policies to encourage the incineration of 
municipal and medical waste in large regional facilities rather than in smaller ones. This 
approach may make the application of BAT more cost-effective. 
23. The treatment of residuals from the flue-gas cleaning process. Unlike incinerator ashes, 
these residuals contain relatively high concentrations of heavy metals, organic pollutants 
(including PCDD/F), chlorides and sulphides. Their method of disposal, therefore, has to 
be well controlled. Wet scrubber systems in particular produce large quantities of acidic, 
contaminated liquid waste. Some special treatment methods exist. They include: 
	(a) The catalytic treatment of fabric filter dusts under conditions of low temperatures 
and lack of oxygen; 
	(b) The scrubbing of fabric filter dusts by the 3-R process (extraction of heavy 
metals by acids and combustion for destruction of organic matter); 
	(c) The vitrification of fabric filter dusts; 
	(d) Further methods of immobilization; and 
	(e) The application of plasma technology. 
B. Thermal processes in the metallurgical industry 
24. Specific processes in the metallurgical industry may be important remaining sources of 
PCDD/F emissions. These are: 
	(a) Primary iron and steel industry (e.g. blast furnaces, sinter plants, iron 
pelletizing); 
	(b) Secondary iron and steel industry; and 
	(c) Primary and secondary non-ferrous metal industry (production of copper). 
PCDD/F emission control measures for the metallurgical industries are summarized in table 
2. 
25. Metal production and treatment plants with PCDD/F emissions can meet a maximum 
emission concentration of 0.1 ng TE/m3 (if waste gas volume flow > 5000 m3/h) using 
control measures. 
Table 2: Emission reduction of PCDD/F in the metallurgical industry 
Management options
Emission
level (%) a/
Estimated
costs
Management
risks
Sinter plants 
Primary measures:
- Optimization/encapsulation of 
sinter conveying belts;
Low
Not 100% 
achievable
- Waste gas recirculation e.g. 
emission optimized sintering 
(EOS) reducing waste gas flow by 
ca. 35% (reduced costs of further 
secondary measures by the 
reduced waste gas flow), cap. 1 
million Nm3/h;
40
Low
Secondary measures:
- Electrostatic precipitation + 
molecular sieve;
Medium 
efficiency
Medium
- Addition of limestone/activated 
carbon mixtures;
High efficiency
(0.1 ng TE/m3)
Medium
- High-performance scrubbers - 
existing installation: AIRFINE 
(Voest Alpine Stahl Linz) since 
1993 for 600 000 Nm3/h; second 
installation planned in the 
Netherlands (Hoogoven) for 1998.
High efficiency
emission 
reduction
to 0.2-0.4 ng 
TE/m3
Medium
0.1 ng TE/m3 
could be 
reached with 
higher energy 
demand; no 
existing 
installation
Non-ferrous production (e.g. 
copper) 
Primary measures:
- Pre-sorting of scrap, avoidance of 
feed material like plastics and 
PVC-contaminated scrap, stripping 
of coatings and use of chlorine-
free insulating materials;
Low
Secondary measures:
- Quenching the hot waste gases;
High efficiency
Low
- Use of oxygen or of oxygen-
enriched air in firing, oxygen 
injection in the shaft kiln 
(providing complete combustion 
and minimization of waste gas 
volume);
5 - 7
(1.5-2 TE/m3)
High
- Fixed bed reactor or fluidized jet 
stream reactor by adsorption with 
activated charcoal or open-hearth 
coal dust;
(0.1 ng TE/m3)
High
- Catalytic oxidation; and
(0.1 ng TE/m3)
High
- Reduction of residence time in 
the critical region of temperature 
in the waste gas system.
Iron and steel production 
Primary measures:
- Cleaning of the scrap from oil 
prior to charging of production 
vessels;
Low
Cleaning 
solvents have to 
be used.
- Elimination of organic tramp 
materials such as oils, emulsions, 
greases, paint and plastics from 
feedstock cleaning;
Low
- Lowering of the specific high 
waste gas volumes; 
Mdeium
- Separate collection and treatment 
of emissions from loading and 
discharging;.
Low
Secondary measures:
- Separate collection and treatment 
of emissions from loading and 
discharging; and
Low
- Fabric filter in combination with 
coke injection.
< 1
Medium
Secondary aluminium production 
Primary measures:
- Avoidance of halogenated 
material (hexachloroethane);
Low
- Avoidance of chlorine-containing 
lubricants (for instance chlorinated 
paraffins); and 
Low
- Clean-up and sorting of dirty 
scrap charges, e.g. by swarf 
decoating and drying, swim-sink 
separation techniques and whirling 
stream deposition;
Secondary measures: 
- Single- and multi-stage fabric 
filter with added activation of 
limestone/ activated carbon in 
front of the filter;
< 1
(0.1 ng TE/m3)
Medium/
high
- Minimization and separate 
removal and purification of 
differently contaminated waste gas 
flows;
Medium/
high
- Avoidance of particulate 
deposition from the waste gas and 
promotion of rapid passing of the 
critical temperature range; and
Medium/
high
- Improved pretreatment of 
aluminium scrap shredders by 
using swim-sink separation 
techniques and grading through 
whirling stream deposition.
Medium/
high
a/ Remaining emission compared to unreduced mode. 
Sinter plants 
26. Measurements at sinter plants in the iron and steel industry have generally shown 
PCDD/F emissions in the range of 0.4 to 4 ng TE/m3. A single measurement at one plant 
without any control measures showed an emission concentration of 43 ng TE/m3 . 
27. Halogenated compounds may result in the formation of PCDD/F if they enter sinter 
plants in the feed materials (coke breeze, salt content in the ore) and in added recycled 
material (e.g. millscale, blast furnace top gas dust, filter dusts and sludges from waste water 
treatment). However, similarly to waste incineration, there is no clear link between the 
chlorine content of the feed materials and emissions of PCDD/F. An appropriate measure 
may be the avoidance of contaminated residual material and de-oiling or degreasing of 
millscale prior to its introduction into the sinter plant. 
28. The most effective PCDD/F emission reduction can be achieved using a combination of 
different secondary measures, as follows: 
	(a) Recirculating waste gas significantly reduces PCDD/F emissions. Furthermore, 
the waste gas flow is reduced significantly, thereby reducing the cost of installing 
any additional end-of-pipe control systems; 
	(b) Installing fabric filters (in combination with electrostatic precipitators in some 
cases) or electrostatic precipitators with the injection of activated carbon/open-
hearth coal/limestone mixtures into the waste gas; 
	(c) Scrubbing methods have been developed which include pre-quenching of the 
waste gas, leaching by high-performance scrubbing and separation by drip 
deposition. Emissions of 0.2 to 0.4 ng TE/m3 can be achieved. By adding suitable 
adsorption agents like lignite coal cokes/coal slack, an emission concentration of 0.1 
ng TE/m3 can be reached. 
Primary and secondary production of copper 
29. Existing plants for the primary and secondary production of copper can achieve a 
PCDD/F emission level of a few picograms to 2 ng TE/m3 after flue-gas cleaning. A single 
copper shaft furnace emitted up to 29 ng TE/m3 PCDD/F before optimization of the 
aggregates. Generally, there is a wide range of PCDD/F emission values from these plants 
because of the large differences in raw materials used in differing aggregates and processes. 
30. Generally, the following measures are suitable for reducing PCDD/F emissions: 
	(a) Pre-sorting scrap; 
	(b) Pretreating scrap, for example stripping of plastic or PVC coatings, pretreating 
cable scrap using only cold/mechanical methods; 
	(c) Quenching hot waste gases (providing utilization of heat), to reduce residence 
time in the critical region of temperature in the waste gas system; 
	(d) Using oxygen or oxygen-enriched air in firing, or oxygen injection in the shaft 
kiln (providing complete combustion and minimization of waste gas volume); 
	(e) Adsorption in a fixed bed reactor or fluidized jet stream reactor with activated 
charcoal or open-hearth coal dust; and 
	(f) Catalytic oxidation. 
Production of steel 
31. PCDD/F emissions from converter steelworks for steel production and from hot blast 
cupola furnaces, electric furnaces and electric arc furnaces for the melting of cast iron are 
significantly lower than 0.1 ng TE/m3 . Cold-air furnaces and rotary tube furnaces (melting 
of cast iron) have higher PCDD/F emissions. 
32. Electric arc furnaces used in secondary steel production can achieve an emission 
concentration value of 0.1 ng TE/m3 if the following measures are used: 
	(a) Separate collection of emissions from loading and discharging; and 
	(b) Use of a fabric filter or an electrostatic precipitator in combination with coke 
injection. 
33. The feedstock to electric arc furnaces often contains oils, emulsions or greases. General 
primary measures for PCDD/F reduction can be sorting, de-oiling and de-coating of scraps, 
which may contain plastics, rubber, paints, pigments and vulcanizing additives. 
Smelting plants in the secondary aluminium industry 
34. PCDD/F emissions from smelting plants in the secondary aluminium industry are in the 
range of approximately 0.1 to 14 ng TE/m3 . These levels depend on the type of smelting 
aggregates, materials used and waste gas purification techniques employed. 
35. In summary, single- and multi-stage fabric filters with the addition of 
limestone/activated carbon/open-hearth coal in front of the filter meet the emission 
concentration of 0.1 ng TE/m3 , with reduction efficiencies of 99%. 
36. The following measures can also be considered: 
	(a) Minimizing and separately removing and purifying differently contaminated 
waste gas flows; 
	(b) Avoiding waste gas particle deposition; 
	(c) Rapidly passing the critical temperature range; 
	(d) Improving the pre-sorting of scrap aluminium from shredders by using swim-
sink separation techniques and grading through whirling stream deposition; and 
	(e) Improving the pre-cleaning of scrap aluminium by swarf decoating and swarf 
drying. 
37. Options (d) and (e) are important because it is unlikely that modern fluxless smelting 
techniques (which avoid halide salt fluxes) will be able to handle the low-grade scrap that 
can be used in rotary kilns. 
38. Discussions are continuing under the Convention for the Protection of the Marine 
Environment of the North-east Atlantic regarding the revision of an earlier 
recommendation to phase out the use of hexachloroethane in the aluminium industry. 
39. The melt can be treated using state-of-the-art technology, for example with 
nitrogen/chlorine mixtures in the ratio of between 9:1 and 8:2, gas injection equipment for 
fine dispersion and nitrogen pre- and post-flushing and vacuum degreasing. For 
nitrogen/chlorine mixtures, a PCDD/F emission concentration of about 0.03 ng TE/m3 was 
measured (as compared to values of > 1 ng TE/m3 for treatment with chlorine only). 
Chlorine is required for the removal of magnesium and other undesired components. 
C. Combustion of fossil fuels in utility and industrial boilers 
40. In the combustion of fossil fuels in utility and industrial boilers (>50 MW thermal 
capacity), improved energy efficiency and energy conservation will result in a decline in 
the emissions of all pollutants because of reduced fuel requirements. This will also result in 
a reduction in PCDD/F emissions. It would not be cost-effective to remove chlorine from 
coal or oil, but in any case the trend towards gas-fired stations will help to reduce PCDD/F 
emissions from this sector. 
41. It should be noted that PCDD/F emissions could increase significantly if waste material 
(sewage sludge, waste oil, rubber wastes, etc.) is added to the fuel. The combustion of 
wastes for energy supply should be undertaken only in installations using waste gas 
purification systems with highly efficient PCDD/F reduction (described in section A 
above). 
42. The application of techniques to reduce emissions of nitrogen oxides, sulphur dioxide 
and particulates from the flue gas can also remove PCDD/F emissions. When using these 
techniques, PCDD/F removal efficiencies will vary from plant to plant. Research is 
ongoing to develop PCDD/F removal techniques, but until such techniques are available on 
an industrial scale, no best available technique is identified for the specific purpose of 
PCDD/F removal. 
D. Residential combustion 
43. The contribution of residential combustion appliances to total emissions of PCDD/F is 
less significant when approved fuels are properly used. In addition, large regional 
differences in emissions can occur due to the type and quality of fuel, geographical 
appliance density and usage. 
44. Domestic fireplaces have a worse burn-out rate for hydrocarbons in fuels and waste 
gases than large combustion installations. This is especially true if they use solid fuels such 
as wood and coal, with PCDD/F emission concentrations in the range of 0.1 to 0.7 ng 
TE/m3. 
45. Burning packing material added to solid fuels increases PCDD/F emissions. Even 
though it is prohibited in some countries, the burning of rubbish and packing material may 
occur in private households. Due to increasing disposal charges, it must be recognized that 
household waste materials are being burned in domestic firing installations. The use of 
wood with the addition of waste packing material can lead to an increase in PCDD/F 
emissions from 0.06 ng TE/m3 (exclusively wood) to 8 ng TE/m3 (relative to 11% O2 by 
volume). These results have been confirmed by investigations in several countries in which 
up to 114 ng TE/m3 (with respect to 13% oxygen by volume) was measured in waste gases 
from residential combustion appliances burning waste materials. 
46. The emissions from residential combustion appliances can be reduced by restricting the 
input materials to good-quality fuel and avoiding the burning of waste, halogenated plastics 
and other materials. Public information programmes for the purchasers/operators of 
residential combustion appliances can be effective in achieving this goal. 
E. Firing installations for wood (<50 MW capacity) 
47. Measurement results for wood-firing installations indicate that PCDD/F emissions 
above 0.1 ng TE/m3 occur in waste gases especially during unfavourable burn-out 
conditions and/or when the substances burned have a higher content of chlorinated 
compounds than normal untreated wood. An indication of poor firing is the total carbon 
concentration in the waste gas. Correlations have been found between CO emissions, burn-
out quality and PCDD/F emissions. Table 3 summarizes some emission concentrations and 
factors for wood-firing installations. 
Table 3: Quantity-related emission concetrations and factors for wood-firing 
installations 
Fuel
Emission 
concentration
(ng TE/m3)
Emission factor
(ng TE/kg)
Emission factor 
(ng/GJ)
Natural wood (beech tree) 
0.02 - 0.10
0.23 - 1.3
12 - 70
Natural wood chips from 
forests 
0.07 - 0.21
0.79 - 2.6
43 - 140
Chipboard 
0.02 - 0.08
0.29 - 0.9
16 - 50
Urban waste wood 
2.7 - 14.4
26 - 173
1400 - 9400
Residential waste
114 
3230
Charcoal
0.03
48. The combustion of urban waste wood (demolition wood) in moving grates leads to 
relatively high PCDD/F emissions, compared to non-waste wood sources. A primary 
measure for emission reduction is to avoid the use of treated waste wood in wood-firing 
installations. Combustion of treated wood should be undertaken only in installations with 
the appropriate flue-gas cleaning to minimize PCDD/F emissions. 
V. CONTROL TECHNIQUES FOR THE REDUCTION OF PAH EMISSIONS 
A. Coke production 
49. During coke production, PAHs are released into the ambient air mainly: 
	(a) When the oven is charged through the charging holes; 
	(b) By leakages from the oven door, the ascension pipes and the charging hole lids; 
and 
	(c) During coke pushing and coke cooling. 
50. Benzo(a)pyrene (BaP) concentration varies substantially between the individual sources 
in a coke battery. The highest BaP concentrations are found on the top of the battery and in 
the immediate vicinity of the doors. 
51. PAH from coke production can be reduced by technically improving existing integrated 
iron and steel plants. This might entail the closure and replacement of old coke batteries 
and the general reduction in coke production, for instance by injecting high-value coal in 
steel production. 
52. A PAH reduction strategy for coke batteries should include the following technical 
measures: 
(a) Charging the coke ovens: 
	- Particulate matter emission reduction when charging the coal from the bunker into 
the charging cars; 
	- Closed systems for coal transfer when coal pre-heating is used; 
	- Extraction of filling gases and subsequent treatment, either by passing the gases 
into the adjacent oven or by passing via a collecting main to an incinerator and a 
subsequent dedusting device. In some cases the extracted filling gases may be 
burned on the charging cars, but the environmental performance and safety of these 
charging-car-based systems is less satisfactory. Sufficient suction should be 
generated by steam or water injection in the ascension pipes; 
(b) Emissions at charging hole lids during coking operation should be avoided by: 
	- Using charging hole lids with highly efficient sealing; 
	- Luting the charging hole lids with clay (or equally effective material) after each 
charging operation; 
	- Cleaning the charging hole lids and frames before closing the charging hole; 
	- Keeping oven ceilings free from coal residuals; 
(c) Ascension pipe lids should be equipped with water seals to avoid gas and tar emissions, 
and the proper operation of the seals should be maintained by regular cleaning; 
(d) Coke oven machinery for operating the coke oven doors should be equipped with 
systems for cleaning the seals' surfaces on the oven door frames and oven doors; 
(e) Coke oven doors: 
	- Highly effective seals should be used (e.g. spring-loaded membrane doors); 
	- Seals on the oven doors and door frames should be cleaned thoroughly at every 
handling operation; 
	- Doors should be designed in a manner that allows the installation of particulate 
matter extraction systems with connection to a dedusting device (via a collecting 
main) during pushing operations; 
(f) The coke transfer machine should be equipped with an integrated hood, stationary duct 
and stationary gas cleaning system (preferably a fabric filter); 
(g) Low-emission procedures should be applied for coke cooling, e.g. dry coke cooling. 
The replacement of a wet quenching process by dry coke cooling should be preferred, so 
long as the generation of waste water is avoided by using a closed circulation system. The 
dusts generated when dry quenched coke is handled should be reduced. 
53. A coke-making process referred to as "non-recovery coke-making" emits significantly 
less PAH than the more conventional by-product recovery process. This is because the 
ovens operate under negative pressure, thereby eliminating leaks to the atmosphere from 
the coke oven doors. During coking, the raw coke oven gas is removed from the ovens by a 
natural draught, which maintains a negative pressure in the ovens. These ovens are not 
designed to recover the chemical by-products from raw coke oven gas. Instead, the 
offgases from the coking process (including PAH) are burned efficiently at high 
temperatures and with long residence times. The waste heat from this incineration is used 
to provide the energy for coking, and excess heat may be used to generate steam. The 
economics of this type of coking operation may require a cogeneration unit to produce 
electricity from the excess steam. Currently there is only one non-recovery coke plant 
operating in the United States, and one is in operation in Australia. The process is basically 
a horizontal sole-flue non-recovery coke oven with an incineration chamber adjoining two 
ovens. The process provides for alternate charging and coking schedules between the two 
ovens. Thus, one oven is always providing the incineration chamber with coke gases. The 
coke gas combustion in the incineration chamber provides the necessary heat source. The 
incineration chamber design provides the necessary dwell time (approximately 1 second) 
and high temperatures (minimum of 900 C). 
54. An effective monitoring programme for leakages from coke oven door seals, ascension 
pipes and charging hole lids should be operated. This implies the monitoring and recording 
of leakages and immediate repair or maintenance. A significant reduction of diffuse 
emissions can thus be achieved. 
55. Retrofitting existing coke batteries to facilitate condensation of flue gases from all 
sources (with heat recovery) results in a PAH reduction of 86% to more than 90% in air 
(without regard to waste water treatment). Investment costs can be amortized in five years, 
taking into account recovered energy, heated water, gas for synthesis and saved cooling 
water. 
56. Increasing coke oven volumes results in a decrease in the total number of ovens, oven 
door openings (amount of pushed ovens per day), number of seals in a coke battery and 
consequently PAH emissions. Productivity increases in the same way by decreasing 
operating and personnel costs. 
57. Dry coke cooling systems require a higher investment cost than wet methods. Higher 
operating costs can be compensated for by heat recovery in a process of pre-heating the 
coke. The energy efficiency of a combined dry coke cooling/coal pre-heating system rises 
from 38 to 65%. Coal pre-heating boosts productivity by 30%. This can be raised to 40% 
because the coking process is more homogeneous. 
58. All tanks and installations for the storage and treatment of coal tar and coal tar products 
must be equipped with an efficient vapour recovery return and/or vapour destruction 
system. The operating costs of vapour destruction systems can be reduced in an 
autothermal after-burning mode if the concentration of the carbon compounds in the waste 
is high enough. 
59. Table 4 summarizes PAH emission reduction measures in coke production plants. 
Table 4: PAH emission control for coke production 
Management options
Emission
level (%) a/
Estimated costs
Management risks
Retrofitting of old plants 
with condensation of 
emitted flue gases from 
all sources includes the 
following measures:
Total < 10
(without
waste
water)
High
Emissions to waste 
water by wet 
quenching are very 
high. This method 
should be applied only 
if the waste is reused 
in a closed cycle.
- Evacuation and after-
burning of the filling 
gases during charging of 
ovens or passing the gases 
into the adjacent oven as 
far as possible;
5
(Amortization of 
investment costs, 
taking into account 
energy recovery, 
heated water, gas 
for synthesis and 
saved cooling 
water, may be 5 
years.)
- Emissions at charging 
hole lids should be 
avoided as far as possible, 
e.g. by special hole lid 
construction and highly 
effective sealing methods. 
Coke oven doors with 
highly effective sealings 
should be used. Cleaning 
of charging hole lids and 
frames before closing the 
charging hole;
< 5
- Waste gases from 
pushing operations should 
be collected and fed to a 
dedusting device;
< 5
Higher investment 
costs than for wet 
cooling (but lower 
costs by preheating 
of coke and use of 
waste heat.)
- Quenching during coke 
cooling by wet methods 
only if properly applied 
without waste water.
Low emission procedures 
for coke cooling, e.g. dry 
coke cooling.
No
emissions
into water
Higher investment 
costs than for wet 
cooling (but lower 
costs by preheating 
of coke and use of 
waste heat.)
Increasing the use of 
high-volume ovens to 
lower the humber of 
openings and the surface 
of sealing areas.
Considerable
Investment about 
10% higher than 
conventional 
plants
In most cases total 
retrofitting or the 
installation of a new 
cokery is needed.
	
a/ Remaining emission compared to unreduced mode.
B. Anode production 
60. PAH emissions from anode production have to be dealt with in a similar fashion as 
those from coke production. 
61. The following secondary measures for emission reduction of PAH-contaminated dust 
are used: 
	(a) Electrostatic tar precipitation; 
	(b) Combination of a conventional electrostatic tar filter with a wet electrostatic 
filter as a more efficient technical measure; 
	(c) Thermal after-burning of the waste gases; and 
	(d) Dry scrubbing with limestone/petroleum coke or aluminum oxide (Al2O3). 
62. The operating costs in thermal after-burning can be reduced in an autothermal after-
burning mode if the concentration of carbon compounds in the waste gas is high enough. 
Table 5 summarizes PAH emission control measures for anode production. 
Table 5: PAH emission control for anode production 
Management options
Emission
level (%) a/
Estimated
costs
Management risks
Modernization of old plants 
by reducing diffuse emissions 
with the following measures: 
3-10
High
- Reduction of leakages;
- Installation of flexible 
sealants at the oven doors;
- Evacuation of filling gases 
and subsequent treatment, 
either by passing the gases 
into the adjacent oven or by 
passing the gases via a 
collecting main to an 
incinerator and a subsequent 
dedusting device on the 
ground; 
- Operating and coke oven 
cooling systems; and 
- Evacuation and purification 
of particulate emissions from 
coke. 
Established technologies for 
anode production in the 
Netherlands:
45-50
Implemented in the 
Netherlands in 1990. 
Scrubbing with limestone 
or petroleum cokes is 
effective for reducing 
PAH; with aluminium not 
know.
- New kiln with dry scrubber 
(with limestone/petroleum 
cokes or with aluminium)
- Effluent recycling in paste 
unit.
BAT:
- Electrostatic dust 
precipitation; and
2-5
Regular cleaning of tar is 
needed.
- Thermal after-burning.
15
Lower 
operating 
costs in an 
autothermal 
mode.
Operating in autothermal 
mode only if the 
concentration of PAH in 
the waste gas is high.
a/ Remaining emission compared to unreduced mode. 
C. Aluminium industry 
63. Aluminium is produced from aluminium oxide (Al2O3) by electrolysis in pots (cells) 
electrically connected in series. Pots are classified as prebake or Soederberg pots, according 
to the type of the anode. 
64. Prebake pots have anodes consisting of calcined (baked) carbon blocks, which are 
replaced after partial consumption. Soederberg anodes are baked in the cell, with a mixture 
of petroleum coke and coal tar pitch acting as a binder. 
65. Very high PAH emissions are released from the Soederberg process. Primary abatement 
measures include modernization of existing plants and optimization of the processes, which 
could reduce PAH emissions by 70-90%. An emission level of 0.015 kg B(a)P/tonne of Al 
could be reached. Replacing the existing Soederberg cells by prebaked ones would require 
major reconstruction of the existing process, but would nearly eliminate the PAH 
emissions. The capital costs of such replacements are very high. 
66. Table 6 summarizes PAH emission control measures for aluminium production. 
Table 6: PAH emission control for aluminium production using the Soederberg 
process 
Management options
Emission
level (%) a/
Estimated costs
Management risks
Replacement of Soederberg 
electrodes by: 
- Prebaked electrodes 
(avoidance of pitch binders); 
- Inert anodes.
3-30
Higher costs for 
electrodes about 
US$ 800 million
Soederberg electrodes 
are cheaper than 
prebaked ones, because 
no anode baking plant is 
needed. Research is in 
progress, but 
expectations are low. 
Efficient operation and 
monitoring of emission 
are essential parts of 
emission control. Poor 
performance could 
cause significant diffuse 
emissions.
Closed prebake systems with 
point feeding of alumina and 
efficient process control, 
hoods covering the entire pot 
and allowing efficient 
collection of air pollutants.
1-5
Soederberg pot with vertical 
contact bolts and waste gas 
collection systems.
> 10
Retrofit of 
Soederberg 
technology by 
encapsulation and 
modified feeding 
point: US$ 50,000 
- 10,000 per 
furnace
Diffuse emissions occur 
during feeding, crust 
breaking and lifting of 
iron contact bolts to a 
higher position
Sumitomo technology 
(anode briquettes for VSS 
process).
Low - Medium
Gas cleaning:
- Electrostatic tar filters;
2-5
Low
High rate of sparking 
and electrical arcing;
- Combination of 
conventional electrostatic tar 
filters with electrostatic wet 
gas cleaning;
> 1
Medium
Wet gas-cleaning 
generates waste water.
- Thermal after-burning.
Pitch use with higher melting 
point (HSS + VSS)
High
Medium
Low - medium
Use of dry scrubbing in 
existing HSS + VSS plants.
Medium - high
	
a/ Remaining emission compared to unreduced mode. 
D. Residential combustion 
67. PAH emissions from residential combustion can be detected from stoves or open 
fireplaces especially when wood or coal is used. Households could be a significant source 
of PAH emissions. This is the result of the use of fireplaces and small firing installations 
burning solid fuels in households. In some countries the usual fuel for stoves is coal. Coal-
burning stoves emit less PAH than wood-burning ones, because of their higher combustion 
temperatures and more consistent fuel quality. 
68. Furthermore, combustion systems with optimized operation characteristics (e.g. burning 
rate) effectively control PAH emissions from residential combustion. Optimized 
combustion conditions include optimized combustion chamber design and optimized 
supply of air. There are several techniques which optimize combustion conditions and 
reduce emissions. There is a significant difference in emissions between different 
techniques. A modern wood-fired boiler with a water accumulation tank, representing 
BAT, reduces the emission by more than 90% compared to an outdated boiler without a 
water accumulation tank. A modern boiler has three different zones: a fireplace for the 
gasification of wood, a gas combustion zone with ceramics or other material which allow 
temperatures of some 1000 C, and a convection zone. The convection part where the water 
absorbs the heat should be sufficiently long and effective so that the gas temperature can be 
reduced from 1000 C to 250 C or less. There are also several techniques to supplement old 
and outdated boilers, for example with water accumulation tanks, ceramic inserts and pellet 
burners. 
69. Optimized burning rates are accompanied by low emissions of carbon monoxide (CO), 
total hydrocarbons (THC) and PAHs. Setting limits (type approval regulations) on the 
emission of CO and THCs also affects the emission of PAHs. Low emission of CO and 
THCs results in low emission of PAHs. Since measuring PAH is far more expensive than 
measuring CO, it is more cost-effective to set a limit value for CO and THCs. Work is 
continuing on a proposal for a CEN standard for coal- and wood-fired boilers up to 300 kW 
(see table 7). 
Table 7: Draft CEN standards in 1997
Class
3
2
1
3
2
1
3
2
1
Effect 
(kW)
CO
CO
CO
Manu
al
< 50
5000
8000
25000
150
300
2000
150/
 125
180/
 150
200/
 180
50-
150
2500
5000
12500
100
200
1500
150/
 125
180/
 150
200/
 180
>150-
300
1200
2000
12500
100
200
1500
150/
 125
180/
 150
200/
 180
Auto-
matic
< 50
3000
5000
15000
100
200
1750
150/
 125
180/
 150
200/
 180
50-
150
2500
4500
12500
80
150
1250
150/
 125
180/
 150
200/
 180
> 
150-
300
1200
2000
12500
80
150
1250
150/
 125
180/
 150
200/
 180
Note: Emission levels in mg/m3 at 10% O2. 
70. Emissions from residential wood combustion stoves can be reduced: 
	(a) For existing stoves, by public information and awareness programmes regarding 
proper stove operation, the use of untreated wood only, fuel preparation procedures 
and the correct seasoning of wood for moisture content; and 
	(b) For new stoves, by the application of product standards as described in the draft 
CEN standard (and equivalent product standards in the United States and Canada). 
71. More general measures for PAH emission reduction are those related to the 
development of centralized systems for households and energy conservation such as 
improved thermal insulation to reduce energy consumption. 
72. Information is summarized in table 8. 
Table 8: PAH emission control for residential combustions 
Management options
Emission
level (%)a/
Estimated
costs
Management risks
Use of dried coal and wood 
(dried wood is wood stored 
for at least 18-24 months).
High
effectiveness
Use of dried coal.
High
effectiveness
Design of heating systems 
for solid fuels to provide 
optimized complete burning 
conditions: 
- Gasification zone; 
- Combustion with 
ceramics; 
- Effective convection zone.
55
Medium
Negotiations have to 
be held with stove 
manufacturers to 
introduce an approval 
scheme for stoves.
Water accumulation tank.
Technical instructions for 
efficient operation.
30 - 40
Low
Might be achieved 
also by vigorous 
public education, 
combined with 
practical instructions 
and stove type 
regulation.
Public information 
programme concerning the 
use of wood-burning 
stoves.
a/ Remaining emission compared to unreduced mode. 
E. Wood preservation installations 
73. Wood preservation with PAH-containing coal-tar products may be a major source of 
PAH emissions to the air. Emissions may occur during the impregnation process itself as 
well as during storage, handling and use of the impregnated wood in the open air. 
74. The most widely used PAH-containing coal-tar products are carbolineum and creosote. 
Both are coal tar distillates containing PAHs for the protection of timber (wood) against 
biological attack. 
75. PAH emissions from wood preservation, installations and storage facilities may be 
reduced using several approaches, implemented either separately or in combination, such 
as: 
	(a) Requirements on storage conditions to prevent pollution of soil and surface 
water by leached PAH and contaminated rainwater (e.g. storage sites impermeable 
to rainwater, roof cover, reuse of contaminated water for the impregnation process, 
quality demands for the material produced); 
	(b) Measures to reduce atmospheric emissions at impregnation plants (e.g. the hot 
wood should be cooled down from 90 C to 30 C at least before transport to storage 
sites. However, an alternative method using pressure steam under vacuum 
conditions to impregnate the wood with creosote should be highlighted as BAT); 
	(c) The optimum loading of wood preservative, which gives adequate protection to 
the treated wood product in situ, can be regarded as a BAT as this will reduce the 
demand for replacements, thereby reducing emissions from the wood preservation 
installations; 
	(d) Using wood preservation products with a lower content of those PAHs that are 
POPs: 
- Possibly using modified creosote which is taken to be a distillation fraction 
boiling between 270 C and 355 C, which reduces both the emissions of the 
more volatile PAHs and the heavier, more toxic PAHs; 
- Discouraging the use of carbolineum would also reduce PAH emissions; 
	(e) Evaluating and then using, as appropriate, alternatives, such as those in table 9, 
that minimize reliance on PAH-based products. 
76. Burning of impregnated wood gives rise to PAH emissions and other harmful 
substances. If burning does take place, it should be done in installations with adequate 
abatement techniques. 
Table 9: Possible alternatives to wood preservation involving PAH-based products 
Management options
Management risks
Use of alternative materials for application 
in construction:
Other environmental problems have to be 
evaluated such as:
- Sustainably produced hardwood 
(riverbanks, fences, gates);
- Availability of suitably produced wood;
- Plastics (horticulture posts);
- Emissions caused by the production and 
disposal of plastics, especially PVC.
- Concrete (railway sleepers);
- Replacement of artificial constructions by 
natural 
ones (such as riverbanks, fences, etc.);
- Use of untreated wood.
There are several alterntive wood-
preserving techniques in development 
which do not inlcude impregnation with 
PAH-based products.
Bilaga VI
TIDSPLANER FÖR TILLÄMPNING AV 
GRÄNSVÄRDEN OCH BÄSTA TILLGÄNGLIGA 
EKNIK FÖR NYA OCH BEFINTLIGA 
STATIONÄRA ANLÄGGNINGAR
Tidsplanerna för tillämpning av gränsvärden och bästa tillgängliga teknik är följande:
	(a) För nya stationära anläggningar: två år efter det aktuella protokollets 
ikraftträdande.
	(b) För befintliga stationära anläggningar: åtta år efter det aktuella protokollets 
ikraftträdande. Om nödvändigt kan denna period förlängas för vissa befintliga 
anläggningar för att anpassas till en amorteringsperiod som godkänds enligt vissa 
nationella lagar.
ANNEX VI
TIMESCALES FOR THE APPLICATION OF 
LIMIT VALUES AND BEST AVAILABLE 
TECHNIQUES TO NEW AND EXISTING 
STATIONARY SOURCES
The timescales for the application of limit values and best available techniques are: 
	(a) For new stationary sources: two years after the date of entry into force of the 
present Protocol; 
	(b) For existing stationary sources: eight years after the date of entry into force of 
the present Protocol. If necessary, this period may be extended for specific existing 
stationary sources in accordance with the amortization period provided for by 
national legislation.
Annex VII
REKOMMENDERADE KONTROLLÅTGÄRDER 
FÖR MINSKNING AV UTSLÄPP AV 
LÅNGLIVADE ORGANISKA FÖRORENINGAR 
FRÅN MOBILA ANLÄGGNINGAR
1. Gällande definitioner finns i bilaga III i detta protokoll.
I. NÅBARA UTSLÄPPSNIVÅER FÖR NYA FORDON SAMT 
BRÄNSLEPARAMETRAR
A. Nåbara utsläppsnivåer för nya fordon
2. Dieseldrivna passagerarfordon
År
Referens-
mängd
Gränsvärden
Mängd kolväten och NOx
Mängd partiklar
2000-01-01
Alla
0,56 g/km
0,05 g/km
2005-01-01 (indikativt)
Alla
0,3 g/km
0,025 g/km
3. Tunga trafikfordon
År/testperiod
Gränsvärden
Mängd kolväten
Mängd partiklar
2000-01-01/ESC-period
0,66 g/kWh
0,1 g/kWh
2000-01-01/ETC-period
0,85 g/kWh
0,16 g/kWh
4. Terrängmaskiner
Steg 1 (referens: ECE föreskrift nr 96) */
Nettoeffekt (P) (kW)
Mängd kolväten
Mängd partiklar
P ³ 130
1,3 g/kWh
0,54 g/kWh
75 £ P < 130
1,3 g/kWh
0,70 g/kWh
37 £ P < 75
1,3 g/kWh
0,85 g/kWh
*/ "Enhetliga bestämmelser för godkännande av förbränningsmotorer som installeras i 
jordbruks- och skogsmaskiner, med avseende på utsläpp av föroreningar." Föreskriften 
trädde i kraft den 15 december 1995 och en korrigering i föreskriften trädde i kraft den 5 
mars 1997.
Steg 2 
Nettoeffekt (P) (kW)
Mängd kolväten
Mängd partiklar
0 £ P < 18
18 £ P < 37
1,5 g/kWh
0,8 g/kWh
37 £ P < 75
1,3 g/kWh
0,4 g/kWh
75 £ P < 130
1,0 g/kWh
0,3 g/kWh
130 £ P < 560
1,0 g/kWh
0,2 g/kWh
B. Bränsleparametrar
5.	Diesel
Parameter
Enhet
Gränser
Testmetod
Minimumvärde
(2000/2005)*/
Maximumvärde
(2000/2005)*/
Cetantal
Densitet vid 15  C
95 % förgasad
PAH 
Svavel
kg/m3
  C
massa %
ppm
51/E.S.
-
-
-
-
-
845/E.S.
360/E.S.
11/E.S.
350/50 **/
ISO 5165
ISO 3675
ISO 3405
prIP 391
ISO 14956
E.S.: Ej specificerad.
*/	1 januari det angivna året.
**/	Indikativt värde.
II. RESTRIKTIONER FÖR HALOGENHALTIGA RENGÖRINGSMEDEL, 
TILLSATSER I BRÄNSLEN OCH SMÖRJMEDEL
6. I vissa länder används 1,2-dibrommetan i kombination med 1,2-diklormetan som 
rengöringsmedel i blyhaltig bensin. Dessutom genereras PCDD/F under 
förbränningsprocessen i motorn. För bilmotorer med trevägskatalytiska avgasrenare krävs 
blyfri bensin. Tillsatser av rengöringsmedel och andra halogenhaltiga föreningar i bensin 
och andra bränslen och i smörjmedel bör undvikas så mycket som möjligt.
7. I tabell 1 visas en sammanfattning av åtgärder för PCDD/F-utsläpp i avgaserna från 
vägtransportfordon.
Tabell 1: Kontroll av PCDD/F-utsläpp från motordrivna vägtransportfordon
Hanteringsalternativ
Hanteringsrisker
Undvika tillsatser av halogenhaltiga 
föreningar i bränslen.
- 1,2-diklormetan
- 1,2-diklormetan och motsvarande 
bromföreningar som rengöringsmedel i 
blyhaltiga bränslen för motorer med 
gnisttändsystem.
  (Bromföreningar kan leda till bildandet av 
bromhaltiga dioxiner eller furaner.)
Undvika halogenhaltiga tillsatser i bränslen 
och smörjmedel.
Halogenhaltiga rengöringsmedel kommer 
att gradvis försvinna i takt med att 
marknaden för blyhaltig bensin minskar 
på grund av ökad användning av 
trevägskatalytiska avgasrenare i 
återkopplat system för motorer med 
gnisttändsystem.
III. KONTROLLÅTGÄRDER FÖR POP-UTSLÄPP FRÅN MOBILA 
ANLÄGGNINGAR
A. POP-utsläpp från motorfordon
8. POP-utsläpp från motorfordon uppträder som partikelbundna PAH som släpps ut från 
dieseldrivna fordon. PAH släpps även ut från bensindrivna fordon i mindre utsträckning.
9. Smörjoljor och bränslen kan innehålla halogenhaltiga föreningar som härrör antingen 
från tillsatser eller tillverkningsprocessen. Dessa föreningar kan transformeras till PCDD/F 
under förbränningen och sedan släppas ut med avgaserna.
B. Kontroll och underhåll
10. För dieseldrivna mobila anläggningar kan effektiviteten för kontroll av PAH-utsläpp 
säkerställas genom rutiner där de mobila anläggningarna testas regelbundet med avseende 
på partikelformigt utsläpp, opacitet under fri acceleration eller liknande metoder.
11. För bensindrivna mobila anläggningar kan effektiviteten för kontroll av PAH-utsläpp 
(utöver andra avgaskomponenter) säkerställas genom rutiner där bränslemätning och 
funktionalitet för den katalytiska avgasrenaren testas. 
C. Metoder för kontroll av PAH-utsläpp från diesel- och bensindrivna motorfordon 
1.  Allmänna aspekter på kontrollmetoder
12. Det är viktigt att säkerställa att fordon tillverkas för att kunna uppfylla standarderna för 
utsläpp under fordonets hela livstid. Detta kan göras genom att säkerställa enhetlighet i 
tillverkningen, hållbarhet under fordonets livstid, garantier för komponenter som påverkar 
utsläpp samt återkallande av defekta fordon. För fordon i bruk kan fortsatt godkänd 
utsläppskontroll säkerställas genom effektiva kontroll- och underhållsprogram.
2.  Tekniska åtgärder för utsläppskontroll
13. Följande åtgärder för kontroll av PAH-utsläpp är viktiga:
	(a) Specifikationer för bränslekvalitet och modifiering av motorerna för att 
kontrollera utsläpp innan de bildas (primäråtgärder).
	(b) Tilläggsutrustning för avgasbehandling, t.ex. oxideringskatalysator och 
partikelfällor (sekundäråtgärder).
(a) Dieselmotorer
14. Modifieringar av dieselbränsle kan medföra två fördelar: lägre svavelinnehåll minskar 
utsläpp av partiklar och ökar effektiviteten för oxideringskatalysatorer. Minskningen av di- 
och tri-aromatiska föreningar reducerar i sin tur bildandet av PAH och PAH-utsläpp.
15. En primäråtgärd för minskning av utsläpp är att modifiera motorn så att fullständigare 
förbränning åstadkoms. Många olika modifieringsalternativ används. Motoravgasernas 
sammansättning påverkas rent generellt av konstruktionsändringar av 
förbränningskammaren. För närvarande är de flesta dieselmotorer beroende av mekaniska 
styrsystem. I nyare motorer används i ökande grad datorstyrda elektroniska styrsystem som 
ger större möjligheter att kontrollera utsläppen. Turboladdning kombinerad med 
mellankylning är en annan teknik för kontroll av utsläpp. Detta är ett bra system både för 
minskning av NOx och förbättrad bränsleekonomi och effektuttag. För tunga och lätta 
fordon finns även möjligheten att använda justering av insugningsröret.
16. När det gäller minskning av partikelformigt material (PM) är kontroll av smörjoljan en 
viktig faktor, eftersom 10 till 50 % av det partikelformiga materialet bildas från motoroljan. 
Oljeförbrukningen kan minskas genom förbättrade specifikationer för motortillverkare och 
med bättre motortätningar.
17. Sekundäråtgärder för utsläppskontroll omfattar extra utrustning för avgasbehandling. 
För dieselmotorer har användning av oxideringskatalysator i kombination med 
partikelfällor generellt visat sig vara effektivt för minskning av PAH-utsläpp. En 
partikelfälla med oxiderande katalysator är under utvärdering. Utrustningen placeras i 
avgassystemet där det fångar upp partikelformigt material genom elektrisk uppvärmning av 
systemet eller någon annan metod för regenerering. Ett system med brännare eller tillsatser 
krävs för tillräcklig regenerering av passiva systemfilter under normal drift.
(b) Bensinmotorer
18. Metoder för minskning av PAH-utsläpp från bensindrivna motorer baserad främst på 
användandet av trevägskatalytiska avgasrenare i återkopplat systam, som minskar PAH-
utsläpp som en följd av minskade HC-utsläpp.
19. Förbättrat kallstartsbeteende minskar organiska utsläpp i allmänhet och PAH-utsläpp i 
synnerhet (t.ex. startkatalysator, förbättrad bränsleförgasning och finfördelning av bränslet 
samt förvärmd katalysator).
20. I tabell 2 visas en sammanfattning av åtgärder för PAH-utsläpp i avgaserna från 
vägtransportfordon.
Tabell 2: Kontroll av PAH-utsläpp från motordrivna vägtransportfordon
Hanteringsalternativ
Utsläpps-
nivå (%)
Hanteringsrisker
Motorer med gnisttändsystem:
- Trevägskatalytiska avgasrenare i 
återkopplat system
10-20
Tillgång på blyfri bensin.
- Katalysator som minskar utsläpp vid 
kallstart.
5-15
Kommersiellt tillgänglig i vissa 
länder.
Bränsle för motorer med 
gnisttändsystem:
Tillgång till raffinaderikapacitet.
- Minska aromatiska föreningar
- Minska svavelhalten
Dieselmotorer:
- Oxideringskatalysator
20-70
- Partikelfälla med oxiderande 
katalysator
Modifiera dieselbränsle:
Tillgång till raffinaderikapacitet
- Minska svavelhalten för att minska 
partikelformiga utsläpp.
Förbättra specifikationerna för 
dieselmotorer:
Befintliga teknologier
- Elektroniska styrsystem, Justering av 
insprutningshastighet och 
högtrycksinsprutning av bränsle.
- Turboladdning med mellankylning.
- Recirkulering av avgaserna.
ANNEX VII
RECOMMENDED CONTROL MEASURES FOR 
REDUCING EMISSIONS OF PERSISTENT 
ORGANIC POLLUTANTS FROM MOBILE 
SOURCES
1. Relevant definitions are provided in annex III to the present Protocol. 
I. ACHIEVABLE EMISSION LEVELS FOR NEW VEHICLES AND FUEL 
PARAMETERS 
A. Achievable emission levels for new vehicles 
2. Diesel-fuelled passenger cars 
Year
Reference mass
Limit values
Mass of hydrocarbons and 
NOx 
Mass of 
particulates
01.1.2000
All
0.56 g/km
0.05 g/km
01.1.2005 (indicative)
All
0.3 g/km
0.025 g/km
3. Heavy-duty vehicles 
Year/test cycle
Limit values
Mass of hydrocarbons
Mass of particulates
01.1.2000/ESC cycle
0.66 g/kWh
0.1 g/kWh
01.1.2000/ETC cycle
0.85 g/kWh
0.16 g/kWh
4. Off-road engines
Step 1 (reference: ECE regulation No. 96) */ 
Net power (P) (kW)
Mass of hydrocarbons
Mass of particulates
P > 130
1.3 g/kWh
0.54 g/kWh
75 < P < 130
1.3 g/kWh
0.70 g/kWh
37 < P < 75
1.3 g/kWh
0.85 g/kWh
*/ "uniform provisions concerning the approval of compression ignition (C.I.) engines to be 
installed in agricultural and forestry tractors with regard to the emissions of pollutants by 
the engine". The regulation came into force on 15 December 1995 and its amendments 
came into force on 5 March 1997. 
Step 2 
Net power (P) (kW)
Mass of hydrocarbons
Mass of particulates
0 < P < 18
18 < P < 37
1.5 g/kWh
0.8 g/kWh
37 < P < 75
1.3 g/kWh
0.4 g/kWh
75 < P < 130
1.0 g/KWh
0.3 g/kWh
130 < P < 560
1.0 g/kWh
0.2 g/kWh
II. RESTRICTION OF HALOGENATED SCAVENGERS, ADDITIVES IN FUELS 
AND LUBRICANTS 
6. In some countries, 1,2-dibromomethane in combination with 1,2-dichloromethane is 
used as a scavenger in leaded petrol. Moreover, PCDD/F are formed during the combustion 
process in the engine. The application of three-way catalytic converters for cars will require 
the use of unleaded fuel. The addition of scavengers and other halogenated compounds to 
petrol and other fuels and to lubricants should be avoided as far as possible. 
7. Table 1 summarizes measures for PCDD/F emission control from the exhaust from road 
transport motor vehicles. 
Table 1: PCDD/F emission control for the exhaust from road transport motor vehicles
Management options
Management risks
Avoiding adding halogenated compounds 
to fuels 
- 1,2-dichloromethane 
- 1,2-dichloromethane and corresponding 
bromo compounds as scavengers in 
leaded fuels for spark ignition engines 
(Bromo compounds may lead to the 
formation of brominated dioxins or 
furans.) 
Avoiding halogenated additives in fuels 
and lubricants.
Halogenated scavengers will be phased out 
as the market for leaded petrol shrinks 
because of the increasing use of closed-loop 
three-way catalytic converters with spark 
ignition engines
III. CONTROL MEASURES FOR EMISSIONS OF POPs FROM MOBILE 
SOURCES 
A. POP emissions from motor vehicles 
8. POP emissions from motor vehicles occur as particle-bound PAHs emitted from diesel-
fuelled vehicles. To a minor extent PAHs are also emitted by petrol-fuelled vehicles. 
9. Lubrication oil and fuels may contain halogenated compounds as a result of additives or 
the production process. These compounds may be transformed during combustion into 
PCDD/F and subsequently emitted with the exhaust gases. 
B. Inspection and maintenance 
10. For diesel-fuelled mobile sources, the effectiveness of the control of emissions of PAHs 
may be ensured through programmes to test the mobile sources periodically for particulate 
emissions, opacity during free acceleration, or equivalent methods. 
11. For petrol-fuelled mobile sources, the effectiveness of the control of emissions of PAHs 
(in addition to other exhaust components) may be ensured through programmes to test 
periodically the fuel metering and the efficiency of the catalytic converter. 
C. Techniques to control PAH emissions from diesel- and petrol-fuelled motor vehicles 
1. General aspects of control technologies 
12. It is important to ensure that vehicles are designed to meet emission standards while in 
service. This can be done by ensuring conformity of production, lifetime durability, 
warranty of emission-control components, and recall of defective vehicles. For vehicles in 
use, continued emission control performance can be ensured by an effective inspection and 
maintenance programme. 
2. Technical measures for emission control 
13. The following measures to control PAH emissions are important: 
	(a) Fuel-quality specifications and engine modifications to control emissions before 
they are formed (primary measures); and 
	(b) Addition of exhaust treatment systems, e.g. oxidizing catalysts or particle traps 
(secondary measures). 
(a) Diesel engines 
14. Diesel-fuel modification can yield two benefits: a lower sulphur content reduces 
emissions of particles and increases the conversion efficiency of oxidizing catalysts, and 
the reduction in di- and tri-aromatic compounds reduces the formation and emission of 
PAHs. 
15. A primary measure to reduce emissions is to modify the engine to achieve more 
complete combustion. Many different modifications are in use. In general, vehicle exhaust 
composition is influenced by changes in combustion chamber design and by higher fuel 
injection pressures. At present, most diesel engines rely on mechanical engine control 
systems. Newer engines increasingly use computerized electronic control systems with 
greater potential flexibility in controlling emissions. Another technology to control 
emissions is the combined technology of turbocharging and intercooling. This system is 
successful in reducing NOx as well as increasing fuel economy and power output. For 
heavy- and light-duty engines the use of intake manifold tuning is also a possibility. 
16. Controlling the lubricating oil is important to reduce particulate matter (PM), as 10 to 
50% of particulate matter is formed from engine oil. Oil consumption can be reduced by 
improved engine manufacturing specifications and improved engine seals. 
17. Secondary measures to control emissions are additions of exhaust treatment systems. In 
general, for diesel engines the use of an oxidizing catalyst in combination with a particulate 
filter has been shown to be effective in reducing PAH emissions. A particle trap oxidizer is 
being evaluated. It is located in the exhaust system to trap PM and can provide some 
regeneration of the filter by burning the collected PM, through electrical heating of the 
system or some other means of regeneration. For proper regeneration of passive system 
traps during normal operation, a burner-assisted regeneration system or the use of additives 
is required. 
(b) Petrol engines 
18. PAH-reduction measures for petrol-fuelled engines are primarily based on the use of a 
closed-loop three-way catalytic converter, which reduces PAHs as part of the HC emission 
reductions. 
19. Improved cold start behaviour reduces organic emissions in general and PAHs in 
particular (for instance start-up catalysts, improved fuel evaporation/atomization, heated 
catalysts). 
20. Table 2 summarizes measures for PAH emission control from the exhaust from road 
transport motor vehicles.
 
Table 2: PAH emission control for the exhaust from road transport motor vehicles
 
Management options
Emission 
level (%)
Management risks
Spark ignition engines:
- Closed-loop three-way catalytic 
converter,
10-20
Availability of unleaded 
petrol.
- Catalysts for reducing cold start 
emissions.
5-15
Commercially available in 
some countries.
Fuel for spark ignition engines:
Availability of refinery 
capacity.
- Reduction of armoatics,
- Reduction of sulphur.
Diesel engines:
- Oxidizing catalyst,
20-70
- Trap oxidizer/particulate filter.
Diesel fuel modification:
Availability of refinery 
capacity.
- Reduction of sulphut to reduce 
particulate emissions.
Improvement of diesel engine 
specifications:
Existing technologies.
- Electronic control system, injection rate 
adjustment and high-pressure fuel 
injection,
- Turbocharging and intercooling,
- Exhaust gas recirculation.
Bilaga VIII
STORA STATIONÄRA 
ANLÄGGNINGSKATEGORIER
I. INTRODUKTION
Anläggningar, eller delar av anläggningar för forskning, utveckling och testning av nya 
produkter ingår inte i listan nedan. En fullständigare beskrivning av kategorierna finns i 
bilaga V.
II. LISTA ÖVER KATEGORIER
Kategori
Beskrivning
1
Förbränning, inkluderande samförbränning av kommunalt, farligt och 
medicinskt avfall eller av kloakslam.
2
Sinterverk.
3
Primär- och sekundärtillverkning av koppar.
4
Stålframställning.
5
Smältanläggningar i sekundär aluminiumindustri.
6
Förbränning av fossila bränslen i samhälls- och industrivärmepannor med 
termisk kapacitet överstigande 50 MWth.
7
Förbränning i hushåll.
8
Eldningsanläggningar för ved med termisk kapacitet under 50 MWth.
9
Kokstillverkning.
10
Anodtillverkning.
11
Aluminiumtillverkning enligt Söderberg-processen.
12
Träimpregneringsanläggningar, med undantag för parter för vilken denna 
kategori inte ger ett betydande bidrag till de totala PAH-utsläppen (enligt 
definitionen i bilaga III).
ANNEX VIII
MAJOR STATIONARY SOURCE CATEGORIES
I. INTRODUCTION 
Installations or parts of installations for research, development and the testing of new 
products are not covered by this list. A more complete description of the categories may be 
found in annex V. 
II. LIST OF CATEGORIES
Category
Description of the category
1
Incineration, including co-incineration, of municipal, of municipal, 
hazardous or medical waster, or of sewage sludge.
2
Sinter plants.
3
Primary and secondary production of copper.
4
Production of steel.
5
Smelting plants in the secondary aluminium industry.
6
Combustion of fossil fuels in utility and industrial boilers with a thermal 
capacity above 50 MWth .
7
Residential combustion.
8
Firing installations for wood with a thermal capacity below 50 MWth . 
9
Coke production.
10
Anode production.
11
Aluminium production using the Soederberg process.
12
Wood preservation installations, except for a Party for which this category 
does not make a significant contribution to its total emissions of PAH (as 
defined in annex III)
Protokoll om tungmetaller
PROTOKOLL TILL 1979 ÅRS 
KONVENTION OM LÅNGVÄGA 
GRÄNSÖVERSKRIDANDE 
LUFTFÖRORENINGAR OM 
TUNGMETALLER
Parterna
har föresatt sig att förverkliga konventionen 
om långväga gränsöverskridande 
luftföroreningar,
är oroade över att utsläpp av vissa 
tungmetaller sprids över nationella gränser 
och kan orsaka skador på miljömässigt och 
ekonomiskt viktiga ekosystem och kan ha 
skadlig effekt på människors hälsa,
anser att förbränning och industriella 
processer är de dominerande antropogena 
källorna till utsläpp av tungmetaller i 
atmosfären,
erkänner att tungmetaller är naturliga 
beståndsdelar i jordskorpan och att många 
tungmetaller i vissa former och lämpliga 
koncentrationer är väsentliga för livet,
beaktar befintlig vetenskaplig och teknisk 
information om utsläpp, geokemiska 
processer, spridning i atmosfären, 
tungmetallers effekter på människors hälsa 
och på miljön, liksom minskningskostnader 
och minskningsmetoder,
är medvetna om att det finns tillgängliga 
metoder för att minska luftföroreningar som 
orsakas av utsläpp av tungmetaller,
inser att länderna som omfattas av FN:s 
ekonomiska kommission för Europa 
(UN/ECE) har olika ekonomiska 
förutsättningar och att vissa länder har 
övergångsekonomi,
är fast beslutna att vidta åtgärder för att 
föregripa, förhindra eller minimera utsläpp 
av vissa tungmetaller och deras föreningar, 
och beaktar tillämpandet av förebyggande 
åtgärder enligt princip 15 i Riodeklarationen 
om miljö och utveckling,
bekräftar på nytt att stater, i enlighet med 
Förenta nationernas stadga och 
grundsatserna i internationell lag, har 
suverän rätt att nyttja sina egna resurser i 
enlighet med sina egna riktlinjer för miljö 
och utveckling, och ansvarar för att 
aktiviteter inom den egna jurisdiktionen eller 
kontrollen inte skadar miljön i andra stater 
eller i områden utanför den nationella 
jurisdiktionens gränser,
inser att åtgärder för att begränsa utsläpp av 
tungmetaller även skulle bidra till att skydda 
miljö och människors hälsa utanför 
UN/ECE-regionen, samt arktiska och 
internationella vatten,
konstaterar att minskade utsläpp av 
specifika tungmetaller kan vara till 
ytterligare fördel för minskade utsläpp av 
andra föroreningar,
är medvetna om att ytterligare och mer 
effektiva åtgärder för att kontrollera och 
minska utsläpp av vissa tungmetaller kan 
behövas och att t.ex. resultatbaserade studier 
kan ge grund för ytterligare åtgärder,
beaktar de betydelsefulla bidragen från 
privata och allmänna sektorer beträffande 
kunskap om de verkningar som kan kopplas 
till tungmetaller, tillgängliga alternativ och 
utsläppsbegränsande åtgärder, samt deras 
roll vid minskning av utsläpp av 
tungmetaller,
är uppmärksamma på de aktiviteter som 
försiggår på nationell nivå och i 
internationella forum beträffande kontroll av 
tungmetaller,
och har kommit överens om följande. 
Artikel 1
DEFINITIONER
I detta protokoll används följande 
beteckningar med de betydelser som här 
anges
1. konvention: konventionen om långväga 
gränsöverskridande luftföroreningar antagen 
i Genève den 13 november 1979,
2. EMEP: det gemensamma programmet för 
övervakning och utvärdering av långväga 
spridning av luftföroreningar i Europa,
3. verkställande organ: konventionens 
verkställande organ, som inrättades enligt 
konventionens artikel 10, punkt 1,
4. kommission: Förenta nationernas 
ekonomiska kommission för Europa,
5. parter: om inte annat framgår av 
sammanhanget, parterna i detta protokoll,
6. EMEP:s geografiska räckvidd: det 
område som definieras i artikel 1, punkt 4 i 
protokollet till 1979 års konvention om 
långväga gränsöverskridande 
luftföroreningar angående den långsiktiga 
finansieringen av samarbetsprogrammet för 
övervakning och utvärdering av den 
långväga spridningen av luftföroreningar i 
Europa (EMEP) som antogs i Genève den 
28 september 1984,
7. tungmetaller: de metaller, eller i vissa fall 
stabila metalloider, som har en högre 
densitet än 4,5 g/cm3, och deras föreningar,
8. utsläpp: utsläpp av en substans i 
atmosfären, från ett ställe eller från en spridd 
källa,
9. stationär anläggning: en bestämd 
byggnad, struktur, anordning, anläggning 
eller utrustning som släpper ut, eller kan 
släppa ut någon av de tungmetaller som 
anges i bilaga I, direkt eller indirekt i 
atmosfären,
10. ny stationär anläggning: en stationär 
anläggning vars uppförande eller väsentliga 
modifiering påbörjats mer än två år efter 
ikraftträdandet av: i) detta protokoll, eller ii) 
en ändring av bilaga I eller II, där den 
stationära anläggningen lyder under 
villkoren i detta protokoll endast som en 
följd av denna ändring. Den nationella 
sakkunniga myndigheten skall avgöra om en 
modifiering är väsentlig eller ej, beaktande 
faktorer som t.ex. miljöfördelarna till följd 
av modifieringen,
11. kategorin större stationär anläggning: 
alla kategorier stationära anläggningar som 
tas upp i bilaga II och som bidrar till minst 
en procent av en parts totala utsläpp från 
stationära anläggningar av någon tungmetall 
som anges i bilaga I under det referensår 
som specificeras i enlighet med bilaga I.
Artikel 2
MÅL
Målet med detta protokoll är att kontrollera 
utsläpp av tungmetaller vilka orsakats av 
människans aktiviteter och sprids långväga i 
atmosfären samt sannolikt har påtagligt 
skadlig verkan på miljö eller människors 
hälsa, i enlighet med villkoren i 
nedanstående artiklar.
Artikel 3
GRUNDLÄGGANDE SKYLDIGHETER
1. Varje part skall minska sitt totala årliga 
utsläpp av de tungmetaller som anges i 
bilaga I, med utgångspunkt i utsläppsnivån 
för det referensår som anges i enlighet med 
denna bilaga, genom att vidta effektiva 
åtgärder lämpade för partens speciella 
omständigheter,
2. varje part skall tillämpa följande, senast 
enligt tidsplanerna i bilaga IV
a) bästa tillgängliga teknik, beaktande bilaga 
III, för varje ny stationär anläggning inom 
kategorin större stationära anläggningar för 
vilken bästa tillgängliga teknik identifieras i 
bilaga III,
b) de gränsvärden som anges i bilaga V, för 
varje ny stationär anläggning inom kategorin 
större stationära anläggningar. En part kan 
även tillämpa andra strategier för 
utsläppsbegränsning som totalt sett ger 
likvärdiga utsläppsnivåer,
c) bästa tillgängliga teknik, beaktande bilaga 
III, för varje befintlig stationär anläggning 
inom kategorin större stationära 
anläggningar för vilken bästa tillgängliga 
teknik identifieras i bilaga III. En part kan 
även tillämpa andra strategier för 
utsläppsbegränsning som totalt sett ger 
likvärdiga utsläppsnivåer,
d) de gränsvärden som anges i bilaga V, för 
varje befintlig stationär anläggning inom 
kategorin större stationära anläggningar, i 
den mån det är tekniskt och ekonomiskt 
genomförbart. En part kan även tillämpa 
andra strategier för utsläppsbegränsning som 
totalt sett ger likvärdiga utsläppsnivåer,
3. varje part skall vidta åtgärder för 
produktkontroll i enlighet med de villkor 
och tidsplaner som anges i bilaga VI.
4. Varje part bör överväga att vidta extra 
åtgärder för produkthantering, med 
beaktande av bilaga VII,
5. varje part skall utarbeta och underhålla 
utsläppsförteckningar för de tungmetaller 
som anges i bilaga I. Ett minimikrav är att 
parterna inom EMEP:s geografiska räckvidd 
skall använda de metoder och den 
tidsmässiga och geografiska fördelning som 
anges av EMEP:s styrande organ. Parterna 
utanför EMEP:s geografiska räckvidd skall 
som riktlinje använda de metoder som 
utvecklats genom verkställande organets 
arbetsplan,
6. om en part efter att ha tillämpat punkterna 
2 och 3 ovan inte kan uppfylla kraven i 
punkt 1 ovan för en tungmetall som anges i 
bilaga I, skall parten befrias från 
skyldigheterna i punkt 1 ovan för den 
tungmetallen,
7. alla parter vars totala landsyta är större än 
6 000 000 km2 skall undantas från sina 
skyldigheter enligt punkterna 2 b), c) och d) 
ovan om parten kan visa att den senast åtta 
år efter detta protokolls ikraftträdande 
kommer att ha minskat sina utsläpp av varje 
tungmetall som anges i bilaga I, från de 
kategorier anläggningar som anges i bilaga 
II, med minst 50 procent jämfört med 
utsläppsnivåerna inom samma kategorier för 
det referensår som angetts i enlighet med 
bilaga I. En part som avser att handla i 
enlighet med denna punkt skall ange detta 
vid undertecknande av, eller anslutning till 
detta protokoll.
Artikel 4
UTBYTE AV INFORMATION OCH 
TEKNIK
1. Parterna skall, i överensstämmelse med 
lagar, bestämmelser och praxis i respektive 
länder, främja utbyte av information och 
teknik som utformats för att minska utsläpp 
av tungmetaller, inklusive, men inte 
begränsat till, utbyte som uppmuntrar 
utveckling av produkthanteringsåtgärder och 
tillämpning av bästa tillgängliga teknik, 
särskilt genom att främja följande
a) kommersiellt utbyte av tillgänglig teknik,
b) direkta kontakter med industrin och 
industriellt samarbete, inklusive 
samriskföretag,
c) utbyte av information och erfarenheter, 
d) tillhandahållande av teknisk hjälp,
2. parterna skall vid främjande av de 
aktiviteter som anges i punkt 1 ovan skapa 
gynnsamma förutsättningar genom att 
främja kontakter och samarbete mellan 
organisationer och individer inom de privata 
och allmänna sektorer som kan 
tillhandahålla teknik, konstruktionstjänster, 
utrustning eller finansiering.
Artikel 5
STRATEGIER, RIKTLINJER, PROGRAM 
OCH ÅTGÄRDER
1. Varje part skall utan otillbörliga 
förseningar utarbeta strategier, riktlinjer och 
program för att uppfylla sin skyldighet enligt 
detta protokoll,
2. en part kan dessutom
a) använda ekonomiska instrument för att 
uppmuntra införande av kostnadseffektiva 
metoder för att minska utsläppen av 
tungmetall,
b) utveckla avtal mellan regering och 
industri samt frivilliga överenskommelser,
c) uppmuntra till en mer effektiv användning 
av resurser och råmaterial,
d) uppmuntra till användning av mer 
miljövänliga energikällor,
e) vidta åtgärder för att utveckla och införa 
mer miljövänliga transportsystem,
f) vidta åtgärder för att avveckla vissa 
processer som inbegriper utsläpp av 
tungmetaller om det finns tillgängliga 
ersättningsprocesser i industriell skala,
g) vidta åtgärder för att utveckla och 
använda reningsprocesser i syfte att 
förebygga och kontrollera föroreningar,
3. parterna får vidta strängare åtgärder än de 
som krävs i detta protokoll.
Artikel 6
FORSKNING, UTVECKLING OCH 
ÖVERVAKNING
Parterna skall uppmuntra forskning, 
utveckling, övervakning och samarbete 
främst med fokus på de tungmetaller som 
anges i bilaga I, med avseende på, men inte 
begränsat till, följande 
a) utsläpp, långväga spridning och 
nedfallsnivåer samt modellberäkning av 
dessa, befintliga nivåer i den biotiska och 
abiotiska miljön, utformning av procedurer 
för harmonisering av relevanta metoder, 
b) Föroreningars spridningsvägar och 
förekomst i representativa ekosystem,
c) relevanta effekter på miljö och 
människors hälsa och kvantifiering av dessa 
effekter,
d) bästa tillgängliga teknik och metoder, och 
teknik för utsläppskontroll som för 
närvarande används av parterna eller som är 
under utveckling,
e) uppsamling, återanvändning och om 
nödvändigt slutlig förvaring av produkter 
eller avfall som innehåller en eller fler 
tungmetaller,
f) metoder som tillåter att socio-ekonomiska 
faktorer beaktas vid utvärdering av 
alternativa kontrollstrategier,
g) ett resultatbaserat tillvägagångssätt som 
integrerar lämplig information, inklusive 
informationen i delpunkterna a) till e) ovan, 
med uppmätta eller modellberäknade 
miljönivåer, spridningsvägar och effekter på 
miljö och människors hälsa, i syfte att 
utforma framtida optimerade 
kontrollstrategier, vilka även beaktar 
ekonomiska och tekniska faktorer,
h) alternativ till användning av de 
tungmetaller som ingår i de produkter som 
anges i bilagorna VI och VII,
i) samla information om tungmetallnivåer i 
vissa produkter, om möjligheten att dessa 
metaller släpps ut under tillverkning, 
bearbetning, kommersiell distribution, 
användning eller slutförvaring av produkten, 
och om teknik som kan användas för att 
minska sådana utsläpp.
Artikel 7
RAPPORTERING
1. I enlighet med respektive lands lagar om 
sekretess avseende kommersiell information 
gäller följande
a) varje part skall genom kommissionens 
sekretariatschef, på regelbunden basis, enligt 
vad som bestäms av de parter som träffas 
inom ramen för verkställande organet, 
rapportera till verkställande organet om 
åtgärder som parten vidtagit för att 
förverkliga detta protokoll,
b) varje part inom EMEP:s geografiska 
räckvidd skall genom kommissionens 
sekretariatschef, på regelbunden basis enligt 
vad som bestäms av EMEP:s styrande organ 
och godkänns av parterna vid ett möte i 
verkställande organet, rapportera till EMEP 
om utsläppsnivåerna för de tungmetaller 
som anges i bilaga I med hjälp av 
åtminstone de metoder och den tidsmässiga 
och geografiska fördelning som specificeras 
av EMEP:s styrande organ. Parter utanför 
EMEP:s geografiska räckvidd skall 
tillhandahålla liknande information om 
verkställande organet kräver det. Varje part 
skall också, i förekommande fall, samla in 
och rapportera relevant information om 
utsläpp av andra tungmetaller, och då beakta 
riktlinjerna för de metoder och den 
tidsmässiga och geografiska fördelning som 
anges av EMEP:s styrande och verkställande 
organ,
2. den information som skall rapporteras 
enligt punkt 1 (a) ovan skall överensstämma 
med ett beslut beträffande format och 
innehåll, vilket skall godkännas av parterna 
vid ett möte i verkställande organet. 
Villkoren i detta beslut skall granskas vid 
behov för att identifiera ytterligare element 
beträffande format och innehåll för den 
information som skall inkluderas i 
rapporterna, 
3. EMEP skall i god tid inför verkställande 
organets årliga möte tillhandahålla 
information om långväga spridning och 
nedfall av tungmetaller.
Artikel 8
BERÄKNINGAR
EMEP skall, med hjälp av lämpliga modeller 
och mätningar och i god tid inför 
verkställande organets årliga möte, tillställa 
verkställande organet beräkningar 
beträffande gränsöverskridande flöden och 
nedfall av tungmetaller inom EMEP:s 
geografiska räckvidd. Parter i områden 
utanför EMEP:s geografiska räckvidd skall 
använda modeller som passar partens 
särskilda omständigheter.
Artikel 9
EFTERLEVNAD
Granskning av hur varje part fullgör sina 
skyldigheter enligt detta protokoll skall 
utföras regelbundet. Den 
genomförandekommitté som bildades 
genom verkställande organets beslut 1997/2 
vid dess femtonde möte skall utföra sådana 
granskningar och rapportera till parternas 
möte inom verkställande organet, i enlighet 
med villkoren i bilagan till detta beslut, 
inbegripet eventuella ändringar av dessa.
Artikel 10
PARTERNAS GRANSKNING VID 
VERKSTÄLLANDE ORGANETS MÖTEN
1. Vid verkställande organets möten skall 
parterna, i enlighet med artikel 10, punkt 2 
a) i konventionen, granska dels de uppgifter 
som parterna, EMEP och andra 
underordnade organ lämnat, dels rapporterna 
från den genomförandekommitté som 
omnämns i artikel 9 i detta protokoll,
2. vid verkställande organets möten skall 
parterna granska de framsteg som gjorts för 
att uppfylla de skyldigheter som detta 
protokoll föreskriver,
3. vid verkställande organets möten skall 
parterna undersöka huruvida de skyldigheter 
som detta protokoll föreskriver är tillräckliga 
och effektiva, 
a) vid dessa granskningar beaktas bästa 
tillgängliga vetenskapliga information om 
effekterna från nedfall av tungmetaller, 
bedömningar av teknisk utveckling samt 
ändrade ekonomiska förhållanden,
b) i ljuset av forskning, utveckling, 
övervakning och samarbete inom ramen för 
detta protokoll, skall sådana granskningar, 
i) utvärdera de framsteg som gjorts när det 
gäller att uppnå målet för detta protokoll, 
ii) utvärdera om ytterligare minskning av 
utsläpp utöver de nivåer som krävs enligt 
detta protokoll garanterar en ytterligare 
minskning av de skadliga verkningarna på 
miljö och människors hälsa, 
iii) överväga i vilken utsträckning det finns 
en tillfredsställande grund för användning av 
en resultatbaserad metod,
c) procedurerna, metoderna och valet av 
tidpunkt för sådana granskningar skall 
specificeras av parterna på ett möte i 
verkställande organet,
4. parterna ska, på basis av slutsatserna från 
de granskningar som nämns i punkt 3 ovan, 
och snarast görligt efter granskningens 
färdigställande, utarbeta en arbetsplan med 
ytterligare steg för att minska utsläpp i 
atmosfären av de tungmetaller som anges i 
bilaga I.
Artikel 11
BILÄGGANDE AV TVISTER
1. Om en tvist uppstår mellan två eller flera 
parter rörande tolkningen eller tillämpningen 
av detta protokoll, skall de berörda parterna 
söka bilägga tvisten genom förhandlingar 
eller på annat fredligt sätt efter eget 
gottfinnande. Parterna i tvisten skall 
underrätta verkställande organet om tvisten,
2. när en part som inte är en organisation för 
regional, ekonomisk integration ratificerar, 
godtar, godkänner eller ansluter sig till detta 
protokoll, eller vid vilken tidpunkt som helst 
därefter, kan denna part förklara i ett 
skriftligt dokument som överlämnas till 
depositarien att, vad gäller alla tvister 
rörande tolkningen eller tillämpningen av 
protokollet, parten ifråga erkänner en eller 
bägge av följande metoder för biläggande av 
tvist, i förhållande till en part som godtar 
samma förpliktelse, som i praktiken 
obligatorisk och utan särskild 
överenskommelse
a) att tvisten hänskjuts till internationella 
domstolen,
b) skiljedomsförfarande enligt förfaranden 
som skall antas av parterna vid ett möte i 
verkställande organet, så snart som detta är 
görligt, i en bilaga om skiljedom.
En part som är en organisation för regional 
ekonomisk integration kan avge en 
förklaring med liknande verkan i samband 
med skiljedom enligt de förfaranden som 
anges i b) ovan,
3. en förklaring som avges enligt punkt 2 
ovan skall förbli i kraft tills den upphör 
enligt sina villkor eller tills tre månader 
förflutit efter det att skriftligt meddelande 
om dess återkallande har deponerats hos 
depositarien,
4. en ny förklaring, ett meddelande om 
återkallande eller en förklarings upphörande 
skall inte på något sätt påverka pågående 
förhandlingar vid internationella domstolen 
eller skiljedomstolen, såvida inte parterna i 
tvisten kommit överens om något annat,
5. utom i det fall där parterna i en tvist har 
godtagit samma metod för tvistens 
biläggande enligt punkt 2, skall tvisten på 
endera partens begäran överlämnas till 
förlikning om tolv månader förflutit sedan 
en part underrättat den andra parten om att 
en tvist föreligger mellan dem, och de 
berörda parterna inte har kunnat bilägga 
tvisten med de metoder som omnämns i 
punkt 1 ovan,
6. vad avser punkt 5 skall en 
förlikningskommission upprättas. 
Kommissionen skall bestå av medlemmar 
som parterna utsett med lika många vardera 
eller, när parterna i en förlikning delar 
samma intresse, av den grupp som delar 
detta intresse, samt en ordförande som väljs 
gemensamt av de medlemmar som utsetts på 
detta sätt. Kommissionen skall avge ett 
utslag av rekommenderande karaktär, som 
parterna skall överväga i god tro.
Artikel 12
BILAGOR
Bilagorna till detta protokoll skall ingå som 
en integrerad del av protokollet. Bilagorna 
III och VII är av rekommenderande 
karaktär.
Artikel 13
ÄNDRINGAR I PROTOKOLLET
1. Varje part får föreslå ändringar i detta 
protokoll,
2. förslag till ändringar skall skriftligen 
tillställas kommissionens sekretariatschef, 
som skall vidarebefordra dem till alla parter. 
Parterna som möts i verkställande organet 
skall diskutera de föreslagna ändringarna vid 
sitt nästa möte, förutsatt att förslagen har 
skickats ut av sekretariatschefen till parterna 
minst 90 dagar före mötet,
3. ändringar i detta protokoll och dess 
bilagor I, II, IV, V och VI skall antas 
enhälligt av de parter som är närvarande vid 
ett möte i verkställande organet och skall 
träda i kraft för de parter som har godtagit 
dem den nittionde dagen efter den dag då två 
tredjedelar av parterna har deponerat sina 
godkännandeinstrument hos depositarien. 
Ändringar skall träda i kraft för varje annan 
part den nittionde dagen efter den dag då 
parten deponerade sitt 
godkännandeinstrument avseende dessa 
ändringar,
4. ändringar i bilagorna III och VII skall 
antagas enhälligt av de parter som är 
närvarande vid ett möte i verkställande 
organet. Nittio dagar från den dag då 
kommissionens sekretariatschef delgav alla 
parter ändringen skall ändringar i en sådan 
bilaga träda i kraft för de parter som inte har 
lämnat ett meddelande till depositarien i 
enlighet med bestämmelserna i punkt 5 
nedan, förutsatt att minst sexton parter inte 
har lämnat ett sådant meddelande,
5. en part som inte kan godkänna en ändring 
i bilaga III eller VII skall meddela 
depositarien skriftligt senast nittio dagar 
efter meddelandet om att ändringen 
godtagits. Depositarien skall utan dröjsmål 
underrätta samtliga parter om mottagandet 
av varje sådant meddelande. En part kan när 
som helst ersätta sitt tidigare meddelande 
med ett godkännande, och när ett 
godkännandeinstrument har deponerats hos 
depositarien, skall ändringar i en sådan 
bilaga träda i kraft för den parten,
6. vid förslag om ändring av bilaga I, VI 
eller VII genom tillägg av en tungmetall, en 
produktkontrollåtgärd, en produkt eller en 
produktgrupp till detta protokoll, skall
a) förslagsställaren förse verkställande 
organet med den information som 
specificeras i verkställande organets beslut 
nr 1998/1, samt i ändringar av detta,
b) parterna utvärdera förslaget i enlighet 
med de förfaranden som läggs fram i 
verkställande organets beslut nr 1998/1, 
samt i ändringar av detta,
7. alla beslut om ändring av verkställande 
organets beslut 1998/1 skall antas enhälligt 
av de parter som är närvarande vid ett möte i 
verkställande organet och skall träda i kraft 
sextio dagar efter dagen för antagandet.
Artikel 14
UNDERTECKNANDE
1. Detta protokoll skall vara öppet för 
undertecknande i Århus (Danmark) från den 
24 till 25 juni 1998, och därefter i Förenta 
nationernas högkvarter i New York till och 
med den 21 december 1998 för stater som är 
medlemmar av kommissionen liksom för 
stater med konsultativ status i kommissionen 
enligt punkt 8 i ekonomiska och sociala 
rådets resolution 36 (IV) den 28 mars 1947 
och för organisationer för regional 
ekonomisk integration, upprättade av 
suveräna stater som är medlemmar av 
kommissionen, som är behöriga att 
förhandla, ingå och tillämpa internationella 
avtal i frågor som omfattas av protokollet, 
förutsatt att de berörda staterna och 
organisationerna är parter i konventionen,
2. i frågor inom deras behörighet skall 
sådana organisationer för regional 
ekonomisk integration självständigt utöva de 
rättigheter och uppfylla de skyldigheter som 
detta protokoll tillskriver deras 
medlemsstater. I sådana fall skall dessa 
organisationers medlemsstater inte ha rätt att 
utöva sådana rättigheter var och en för sig. 
Artikel 15
RATIFIKATION, GODTAGANDE, 
GODKÄNNANDE OCH ANSLUTNING
1. Detta protokoll skall ratificeras, godtas 
eller godkännas av signatärerna,
2. detta protokoll skall vara öppet för 
anslutning från den 21 december 1998 av de 
stater och organisationer som uppfyller 
kraven i artikel 14, punkt 1.
Artikel 16
DEPOSITARIE
Ratifikations-, antagande-, godkännande-, 
eller anslutningsinstrument skall deponeras 
hos Förenta nationernas generalsekreterare, 
som skall fungera som depositarie.
Artikel 17
IKRAFTTRÄDANDE
1. Detta protokoll träder i kraft den nittionde 
dagen efter den dag då det sextonde 
ratifikations-, godtagande-, godkännande- 
eller anslutningsinstrumentet deponerades 
hos depositarien, 
2. för varje stat eller organisation som avses 
i artikel 14, punkt 1, som ratificerar, godtar 
eller godkänner detta protokoll eller ansluter 
sig till det efter deponering av det sextonde 
ratifikations-, godtagande-, godkännande- 
eller anslutningsinstrumentet, träder 
protokollet i kraft den nittionde dagen efter 
den dag då denna part deponerade sitt 
ratifikations-, godtagande-, godkännande- 
eller anslutningsinstrument.
Artikel 18
FRÅNTRÄDE
När som helst fem år efter den dag då detta 
protokoll har trätt i kraft för en part får den 
parten frånträda protokollet genom skriftlig 
notifikation till depositarien. Varje sådant 
frånträde skall träda i kraft den nittionde 
dagen efter den dag då depositarien mottog 
notifikationen om frånträde, eller på senare 
dag som kan anges i notifikationen.
Artikel 19
ORIGINALTEXTER
Originalet till detta protokoll, vars engelska, 
franska och ryska texter är lika giltiga, skall 
deponeras hos Förenta nationernas 
generalsekreterare.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har 
undertecknande, därtill vederbörligen 
bemyndigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Århus (Danmark) den 24 juni 
1998.
PROTOCOLL TO THE 1979 
CONVENTION ON LONG-RANGE 
TRANSBOUNDARY AIR POLLUTION 
ON HEAVY METALS
The Parties, 
Determined to implement the Convention on 
Long-range Transboundary Air Pollution, 
Concerned that emissions of certain heavy 
metals are transported across national 
boundaries and may cause damage to 
ecosystems of environmental and economic 
importance and may have harmful effects on 
human health, 
Considering that combustion and industrial 
processes are the predominant 
anthropogenic sources of emissions of heavy 
metals into the atmosphere, 
Acknowledging that heavy metals are natural 
constituents of the Earth's crust and that 
many heavy metals in certain forms and 
appropriate concentrations are essential to 
life, 
Taking into consideration existing scientific 
and technical data on the emissions, 
geochemical processes, atmospheric 
transport and effects on human health and 
the environment of heavy metals, as well as 
on abatement techniques and costs, 
Aware that techniques and management 
practices are available to reduce air pollution 
caused by the emissions of heavy metals, 
Recognizing that countries in the region of 
the United Nations Economic Commission 
for Europe (UN/ECE) have different 
economic conditions, and that in certain 
countries the economies are in transition, 
Resolved to take measures to anticipate, 
prevent or minimize emissions of certain 
heavy metals and their related compounds, 
taking into account the application of the 
precautionary approach, as set forth in 
principle 15 of the Rio Declaration on 
Environment and Development, 
Reaffirming that States have, in accordance 
with the Charter of the United Nations and 
the principles of international law, the 
sovereign right to exploit their own 
resources pursuant to their own 
environmental and development policies, 
and the responsibility to ensure that 
activities within their jurisdiction or control 
do not cause damage to the environment of 
other States or of areas beyond the limits of 
national jurisdiction, 
Mindful that measures to control emissions 
of heavy metals would also contribute to the 
protection of the environment and human 
health in areas outside the UN/ECE region, 
including the Arctic and international 
waters, 
Noting that abating the emissions of specific 
heavy metals may provide additional 
benefits for the abatement of emissions of 
other pollutants, 
Aware that further and more effective action 
to control and reduce emissions of certain 
heavy metals may be needed and that, for 
example, effects-based studies may provide 
a basis for further action, 
Noting the important contribution of the 
private and non-governmental sectors to 
knowledge of the effects associated with 
heavy metals, available alternatives and 
abatement techniques, and their role in 
assisting in the reduction of emissions of 
heavy metals, 
Bearing in mind the activities related to the 
control of heavy metals at the national level 
and in international forums, 
Have agreed as follows: 
 
Article 1
DEFINITIONS
For the purposes of the present Protocol, 
1. "Convention" means the Convention on 
Long-range Transboundary Air Pollution, 
adopted in Geneva on 13 November 1979; 
2. "EMEP" means the Cooperative 
Programme for Monitoring and Evaluation 
of Long-range Transmission of Air 
Pollutants in Europe; 
3. "Executive Body" means the Executive 
Body for the Convention constituted under 
article 10, paragraph 1, of the Convention; 
4. "Commission" means the United Nations 
Economic Commission for Europe; 
5. "Parties" means, unless the context 
otherwise requires, the Parties to the present 
Protocol; 
6. "Geographical scope of EMEP" means the 
area defined in article 1, paragraph 4, of the 
Protocol to the 1979 Convention on Long-
range Transboundary Air Pollution on Long-
term Financing of the Cooperative 
Programme for Monitoring and Evaluation 
of the Long-range Transmission of Air 
Pollutants in Europe (EMEP), adopted in 
Geneva on 28 September 1984; 
7. "Heavy metals" means those metals or, in 
some cases, metalloids which are stable and 
have a density greater than 4.5 g/cm3 and 
their compounds; 
8. "Emission" means a release from a point 
or diffuse source into the atmosphere; 
9. "Stationary source" means any fixed 
building, structure, facility, installation, or 
equipment that emits or may emit a heavy 
metal listed in annex I directly or indirectly 
into the atmosphere; 
10. "New stationary source" means any 
stationary source of which the construction 
or substantial modification is commenced 
after the expiry of two years from the date of 
entry into force of: (i) this Protocol; or (ii) 
an amendment to Annex I or II, where the 
stationary source becomes subject to the 
provisions of this Protocol only by virtue of 
that amendment. It shall be a matter for the 
competent national authorities to decide 
whether a modification is substantial or not, 
taking into account such factors as the 
environmental benefits of the modification; 
11. "Major stationary source category" 
means any stationary source category that is 
listed in Annex II and that contributes at 
least one per cent to a Party's total emissions 
from stationary sources of a heavy metal 
listed Annex I for the reference year 
specified in accordance Annex I. 
Article 2
OBJECTIVE
The objective of the present Protocol is to 
control emissions of heavy metals caused by 
anthropogenic activities that are subject to 
long-range transboundary atmospheric 
transport and are likely to have significant 
adverse effects on human health or the 
environment, in accordance with the 
provisions of the following articles. 
Article 3
BASIC OBLIGATIONS
1. Each Party shall reduce its total annual 
emissions into the atmosphere of each of the 
heavy metals listed in annex I from the level 
of the emission in the reference year set in 
accordance with that annex by taking 
effective measures, appropriate to its 
particular circumstances. 
2. Each Party shall, no later than the 
timescales specified Annex IV, apply: 
(a) The best available techniques, taking into 
consideration Annex III, to each new 
stationary source within a major stationary 
source category for which annex III 
identifies best available techniques; 
(b) The limit values specified in annex V to 
each new stationary source within a major 
stationary source category. A Party may, as 
an alternative, apply different emission 
reduction strategies that achieve equivalent 
overall emission levels; 
(c) The best available techniques, taking into 
consideration annexIII, to each existing 
stationary source within a major stationary 
source category for which annex III 
identifies best available techniques. A Party 
may, as an alternative, apply different 
emission reduction strategies that achieve 
equivalent overall emission reductions; 
(d) The limit values specified in annex V to 
each existing stationary source within a 
major stationary source category, insofar as 
this is technically and economically feasible. 
A Party may, as an alternative, apply 
different emission reduction strategies that 
achieve equivalent overall emission 
reductions. 
3. Each Party shall apply product control 
measures in accordance with the conditions 
and timescales specified in annex VI. 
4. Each Party should consider applying 
additional product management measures, 
taking into consideration annex VII. 
5. Each Party shall develop and maintain 
emission inventories for the heavy metals 
listed in annex I, for those Parties within the 
geographical scope of EMEP, using as a 
minimum the methodologies specified by 
the Steering Body of EMEP, and, for those 
Parties outside the geographical scope of 
EMEP, using as guidance the methodologies 
developed through the work plan of the 
Executive Body. 
6. A Party that, after applying paragraphs 2 
and 3 above, cannot achieve the 
requirements of paragraph 1 above for a 
heavy metal listed in annexI, shall be 
exempted from its obligations in paragraph 1 
above for that heavy metal. 
7. Any Party whose total land area is greater 
than 6,000,000 km2 shall be exempted from 
its obligations in paragraphs 2 (b), (c), and 
(d) above, if it can demonstrate that, no later 
than eight years after the date of entry into 
force of the present Protocol, it will have 
reduced its total annual emissions of each of 
the heavy metals listed in annex I from the 
source categories specified in annex II by at 
least 50 per cent from the level of emissions 
from these categories in the reference year 
specified in accordance with annex I. A 
Party that intends to act in accordance with 
this paragraph shall so specify upon 
signature of, or accession to, the present 
Protocol. 
Article 4
EXCHANGE OF INFORMATION AND 
TECHNOLOGY
1. The Parties shall, in a manner consistent 
with their laws, regulations and practices, 
facilitate the exchange of technologies and 
techniques designed to reduce emissions of 
heavy metals, including but not limited to 
exchanges that encourage the development 
of product management measures and the 
application of best available techniques, in 
particular by promoting: 
(a) The commercial exchange of available 
technology; 
(b) Direct industrial contacts and 
cooperation, including joint ventures; 
(c) The exchange of information and 
experience; and 
(d) The provision of technical assistance. 
2. In promoting the activities specified in 
paragraph 1 above, the Parties shall create 
favourable conditions by facilitating 
contacts and cooperation among appropriate 
organizations and individuals in the private 
and public sectors that are capable of 
providing technology, design and 
engineering services, equipment or finance. 
Article 5
STRATEGIES, POLICIES, 
PROGRAMMES AND MEASURES
1. Each Party shall develop, without undue 
delay, strategies, policies and programmes to 
discharge its obligations under the present 
Protocol. 
2. A Party may, in addition: 
(a) Apply economic instruments to 
encourage the adoption of cost-effective 
approaches to the reduction of heavy metal 
emissions; 
(b) Develop government/industry covenants 
and voluntary agreements; 
(c) Encourage the more efficient use of 
resources and raw materials; 
(d) Encourage the use of less polluting 
energy sources; 
(e) Take measures to develop and introduce 
less polluting transport systems; 
(f) Take measures to phase out certain heavy 
metal emitting processes where substitute 
processes are available on an industrial 
scale; 
(g) Take measures to develop and employ 
cleaner processes for the prevention and 
control of pollution. 
3. The Parties may take more stringent 
measures than those required by the present 
Protocol. 
Article 6
RESEARCH, DEVELOPMENT AND 
MONITORING
The Parties shall encourage research, 
development, monitoring and cooperation, 
primarily focusing on the heavy metals 
listed in annex I, related, but not limited, to: 
(a) Emissions, long-range transport and 
deposition levels and their modelling, 
existing levels in the biotic and abiotic 
environment, the formulation of procedures 
for harmonizing relevant methodologies; 
(b) Pollutant pathways and inventories in 
representative ecosystems; 
(c) Relevant effects on human health and the 
environment, including quantification of 
those effects; 
(d) Best available techniques and practices 
and emission control techniques currently 
employed by the Parties or under 
development; 
(e) Collection, recycling and, if necessary, 
disposal of products or wastes containing 
one or more heavy metals; 
(f) Methodologies permitting consideration 
of socio-economic factors in the evaluation 
of alternative control strategies; 
(g) An effects-based approach which 
integrates appropriate information, including 
information obtained under subparagraphs 
(a) to (f) above, on measured or modelled 
environmental levels, pathways, and effects 
on human health and the environment, for 
the purpose of formulating future optimized 
control strategies which also take into 
account economic and technological factors; 
(h) Alternatives to the use of heavy metals in 
products listed in annex VI and VII;
(i) Gathering information on levels of heavy 
metals in certain products, on the potential 
for emissions of those metals to occur during 
the manufacture, processing, distribution in 
commerce, use, and disposal of the product, 
and on techniques to reduce such emissions. 
Article 7
REPORTING
1. Subject to its laws governing the 
confidentiality of commercial information: 
(a) Each Party shall report, through the 
Executive Secretary of the Commission, to 
the Executive Body, on a periodic basis as 
determined by the Parties meeting within the 
Executive Body, information on the 
measures that it has taken to implement the 
present Protocol; 
(b) Each Party within the geographical scope 
of EMEP shall report, through the Executive 
Secretary of the Commission, to EMEP, on a 
periodic basis to be determined by the 
Steering Body of EMEP and approved by 
the Parties at a session of the Executive 
Body, information on the levels of emissions 
of the heavy metals listed in annex I, using 
as a minimum the methodologies and the 
temporal and spatial resolution specified by 
the Steering Body of EMEP. Parties in areas 
outside the geographical scope of EMEP 
shall make available similar information to 
the Executive Body if requested to do so. In 
addition, each Party shall, as appropriate, 
collect and report relevant information 
relating to its emissions of other heavy 
metals, taking into account the guidance on 
the methodologies and the temporal and 
spatial resolution of the Steering Body of 
EMEP and the Executive Body. 
2. The information to be reported in 
accordance with paragraph 1 (a) above shall 
be in conformity with a decision regarding 
format and content to be adopted by the 
Parties at a session of the Executive Body. 
The terms of this decision shall be reviewed 
as necessary to identify any additional 
elements regarding the format or the content 
of the information that is to be included in 
the reports. 
3. In good time before each annual session 
of the Executive Body, EMEP shall provide 
information on the long-range transport and 
deposition of heavy metals. 
Article 8
CALCULATIONS
EMEP shall, using appropriate models and 
measurements and in good time before each 
annual session of the Executive Body, 
provide to the Executive Body calculations 
of transboundary fluxes and depositions of 
heavy metals within the geographical scope 
of EMEP. In areas outside the geographical 
scope of EMEP, models appropriate to the 
particular circumstances of Parties to the 
Convention shall be used. 
 
Article 9
COMPLIANCE
Compliance by each Party with its 
obligations under the present Protocol shall 
be reviewed regularly. The Implementation 
Committee established by decision 1997/2 
of the Executive Body as its fifteenth session 
shall carry out such reviews and report to the 
Parties meeting within the Executive Body 
in accordance with the terms of the annex to 
that decision, including any amendments 
thereto. 
Article 10
REVIEWS BY THE PARTIES AT 
SESSIONS OF THE EXECUTIVE BODY
1. The Parties shall, at sessions of the 
Executive Body, pursuant to article 10, 
paragraph 2 (a), of the Convention, review 
the information supplied by the Parties, 
EMEP and other subsidiary bodies and the 
reports of the Implementation Committee 
referred to in article 9 of the present 
Protocol. 
2. The Parties shall, at sessions of the 
Executive Body, keep under review the 
progress made towards meeting the 
obligations set out in the present Protocol. 
3. The Parties shall, at sessions of the 
Executive Body, review the sufficiency and 
effectiveness of the obligations set out in the 
present Protocol. 
(a) Such reviews will take into account the 
best available scientific information on the 
effects of the deposition of heavy metals, 
assessments of technological developments, 
and changing economic conditions; 
(b) Such reviews will, in the light of the 
research, development, monitoring and 
cooperation undertaken under the present 
Protocol: 
(i) Evaluate progress towards meeting the 
objective of the present Protocol; 
(ii) Evaluate whether additional emission 
reductions beyond the levels required by this 
Protocol are warranted to reduce further the 
adverse effects on human health or the 
environment; and 
(iii) Take into account the extent to which a 
satisfactory basis exists for the application of 
an effects-based approach; 
(c) The procedures, methods and timing for 
such reviews shall be specified by the 
Parties at a session of the Executive Body. 
4. The Parties shall, based on the conclusion 
of the reviews referred to in paragraph 3 
above and as soon as practicable after 
completion of the review, develop a work 
plan on further steps to reduce emissions 
into the atmosphere of the heavy metals 
listed in annex I. 
Article 11
SETTLEMENT OF DISPUTES
1. In the event of a dispute between any two 
or more Parties concerning the interpretation 
or application of the present Protocol, the 
Parties concerned shall seek a settlement of 
the dispute through negotiation or any other 
peaceful means of their own choice. The 
parties to the dispute shall inform the 
Executive Body of their dispute. 
2. When ratifying, accepting, approving or 
acceding to the present Protocol, or at any 
time thereafter, a Party which is not a 
regional economic integration organization 
may declare in a written instrument 
submitted to the Depositary that, in respect 
of any dispute concerning the interpretation 
or application of the Protocol, it recognizes 
one or both of the following means of 
dispute settlement as compulsory ipso facto 
and without special agreement, in relation to 
any Party accepting the same obligation: 
(a) Submission of the dispute to the 
International Court of Justice; 
(b) Arbitration in accordance with 
procedures to be adopted by the Parties at a 
session of the Executive Body, as soon as 
practicable, in an annex on arbitration. 
A Party which is a regional economic 
integration organization may make a 
declaration with like effect in relation to 
arbitration in accordance with the 
procedures referred to in subparagraph (b) 
above. 
3. A declaration made under paragraph 2 
above shall remain in force until it expires in 
accordance with its terms or until three 
months after written notice of its revocation 
has been deposited with the Depositary. 
4. A new declaration, a notice of revocation 
or the expiry of a declaration shall not in any 
way affect proceedings pending before the 
International Court of Justice or the arbitral 
tribunal, unless the parties to the dispute 
agree otherwise. 
5. Except in a case where the parties to a 
dispute have accepted the same means of 
dispute settlement under paragraph 2, if after 
twelve months following notification by one 
Party to another that a dispute exists 
between them, the Parties concerned have 
not been able to settle their dispute through 
the means mentioned in paragraph 1 above, 
the dispute shall be submitted, at the request 
of any of the parties to the dispute, to 
conciliation. 
6. For the purpose of paragraph 5, a 
conciliation commission shall be created. 
The commission shall be composed of equal 
numbers of members appointed by each 
Party concerned or, where the Parties in 
conciliation share the same interest, by the 
group sharing that interest, and a chairman 
chosen jointly by the members so appointed. 
The commission shall render a 
recommendatory award, which the Parties 
shall consider in good faith. 
Article 12
ANNEXES
The annexes to the present Protocol shall 
form an integral part of the Protocol. annex 
III and VII are recommendatory in 
character. 
 
Article 13
AMENDMENTS TO THE PROTOCOL
1. Any Party may propose amendments to 
the present Protocol. 
2. Proposed amendments shall be submitted 
in writing to the Executive Secretary of the 
Commission, who shall communicate them 
to all Parties. The Parties meeting within the 
Executive Body shall discuss the proposed 
amendments at its next session, provided 
that the proposals have been circulated by 
the Executive Secretary to the Parties at least 
ninety days in advance. 
3. Amendments to the present Protocol and 
to annex I, II, IV, V and VI shall be adopted 
by consensus of the Parties present at a 
session of the Executive Body, and shall 
enter into force for the Parties which have 
accepted them on the ninetieth day after the 
date on which two thirds of the Parties have 
deposited with the Depositary their 
instruments of acceptance thereof. 
Amendments shall enter into force for any 
other Party on the ninetieth day after the 
date on which that Party has deposited its 
instrument of acceptance thereof. 
4. Amendments to annex III and VII shall be 
adopted by consensus of the Parties present 
at a session of the Executive Body. On the 
expiry of ninety days from the date of its 
communication to all Parties by the 
Executive Secretary of the Commission, an 
amendment to any such annex shall become 
effective for those Parties which have not 
submitted to the Depositary a notification in 
accordance with the provisions of paragraph 
5 below, provided that at least sixteen 
Parties have not submitted such a 
notification. 
5. Any Party that is unable to approve an 
amendment to annex III or VII shall so 
notify the Depositary in writing within 
ninety days from the date of the 
communication of its adoption. The 
Depositary shall without delay notify all 
Parties of any such notification received. A 
Party may at any time substitute an 
acceptance for its previous notification and, 
upon deposit of an instrument of acceptance 
with the Depositary, the amendment to such 
an annex shall become effective for that 
Party. 
6. In the case of a proposal to amend annex 
I, VI or VII by adding a heavy metal, a 
product control measure or a product or 
product group to the present Protocol: 
(a) The proposer shall provide the Executive 
Body with the information specified in 
Executive Body decision 1998/1, including 
any amendments thereto; and 
(b) The Parties shall evaluate the proposal in 
accordance with the procedures set forth in 
Executive Body decision 1998/1, including 
any amendments thereto. 
7. Any decision to amend Executive Body 
decision 1998/1, shall be taken by consensus 
of the Parties meeting within the Executive 
Body and shall take effect sixty days after 
the date of adoption. 
Article 14
SIGNATURE
1. The present Protocol shall be open for 
signature at Aarhus (Denmark) from 24 to 
25 June 1998, then at United Nations 
Headquarters in New York until 21 
December 1998 by States members of the 
Commission as well as States having 
consultative status with the Commission 
pursuant to paragraph 8 of Economic and 
Social Council resolution 36 (IV) of 28 
March 1947, and by regional economic 
integration organizations, constituted by 
sovereign States members of the 
Commission, which have competence in 
respect of the negotiation, conclusion and 
application of international agreements in 
matters covered by the Protocol, provided 
that the States and organizations concerned 
are Parties to the Convention. 
2. In matters within their competence, such 
regional economic integration organizations 
shall, on their own behalf, exercise the rights 
and fulfil the responsibilities which the 
present Protocol attributes to their member 
States. In such cases, the member States of 
these organizations shall not be entitled to 
exercise such rights individually. 
Article 15
RATIFICATION, ACCEPTANCE, 
APPROVAL AND ACCESSION
1. The present Protocol shall be subject to 
ratification, acceptance or approval by 
Signatories. 
2. The present Protocol shall be open for 
accession as from 21 December 1998 by the 
States and organizations that meet the 
requirements of article 14, paragraph 1. 
Article 16
DEPOSITARY
The instruments of ratification, acceptance, 
approval or accession shall be deposited 
with the Secretary-General of the United 
Nations, who will perform the functions of 
Depositary. 
Article 17
ENTRY INTO FORCE
1. The present Protocol shall enter into force 
on the ninetieth day following the date on 
which the sixteenth instrument of 
ratification, acceptance, approval or 
accession has been deposited with the 
Depositary. 
2. For each State and organization referred 
to in article 14, paragraph 1, which ratifies, 
accepts or approves the present Protocol or 
accedes thereto after the deposit of the 
sixteenth instrument of ratification, 
acceptance, approval or accession, the 
Protocol shall enter into force on the 
ninetieth day following the date of deposit 
by such Party of its instrument of 
ratification, acceptance, approval or 
accession. 
Article 18
WITHDRAWAL
At any time after five years from the date on 
which the present Protocol has come into 
force with respect to a Party, that Party may 
withdraw from it by giving written 
notification to the Depositary. Any such 
withdrawal shall take effect on the ninetieth 
day following the date of its receipt by the 
Depositary, or on such later date as may be 
specified in the notification of the 
withdrawal. 
Article 19
AUTHENTIC TEXTS
The original of the present Protocol, of 
which the English, French and Russian texts 
are equally authentic, shall be deposited with 
the Secretary-General of the United Nations.
 
IN WITNESS WHEREOF the undersigned, 
being duly authorized thereto, have signed 
the present Protocol. 
DONE at Aarhus (Denmark), this twenty-
fourth day of June, one thousand nine 
hundred and ninety-eight. 
Bilaga I
TUNGMETALLER SOM HÄNVISAS TILL I 
ARTIKEL 3, PUNKT 1, OCH REFERENSÅRET 
FÖR SKYLDIGHETEN
Tungmetall
Referensår
Kadmium (Cd)
1990, eller något av åren 1985 till 1995 enligt specifikation av en 
part vid ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning.
Bly (Pb)
1990, eller något av åren 1985 till 1995 enligt specifikation av en 
part vid ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning.
Kvicksilver(Hg)
1990, eller något av åren 1985 till 1995 enligt specifikation av en 
part vid ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning.
ANNEX I
HEAVY METALS REFERRED TO IN ARTICLE 3, 
PARAGRAPH 1, AND THE REFERENCE YEAR 
FOR THE OBLIGATION
Heavy metal
Reference year
Cadmium (Cd)
1990; or an alternative year from 1985 to 1995 inclusive, specified 
by a Party upon ratification, acceptance, approval or accession.
Lead (Pb)
1990; or an alternative year from 1985 to 1995 inclusive, specified 
by a Party upon ratification, acceptance, approval or accession.
Mercury (Hg)
1990; or an alternative year from 1985 to 1995 inclusive, specified 
by a Party upon ratification, acceptance, approval or accession.
Bilaga II
KATEGORIER FÖR STATIONÄRA 
ANLÄGGNINGAR
I. INLEDNING
1. Denna bilaga omfattar inte anläggningar eller delar av anläggningar för forskning, 
utveckling och provning av nya produkter och processer.
2. De tröskelvärden som anges nedan avser i regel produktionskapacitet eller produktion. 
Om en operatör utför flera aktiviteter som faller under samma underrubrik vid samma 
anläggning eller på samma plats, räknas kapaciteten för sådana aktiviteter samman.
II. LISTA ÖVER KATEGORIER
Kategori
Beskrivning av kategorier
1
Förbränningsanläggningar med nettoberäknad värmetillförsel som överstiger 
50 MW. 
2
Metallmalmanläggningar (inklusive metallsulfidmalm) eller anläggningar för 
sligrostning eller sintring med en kapacitet som överstiger 150 ton sinter per 
dag för järnmalm eller slig, och 30 ton sinter per dag för rostning av koppar, 
bly eller zink samt all behandling av guld- och kvicksilvermalm.
3
Anläggningar för tackjärns- eller ståltillverkning (primär- eller 
sekundärsmältning, inklusive elektriska ljusbågsugnar) inklusive 
stränggjutning, med en kapacitet som överstiger 2,5 ton per timme.
4
Järnmetallgjuterier med en produktionskapacitet som överstiger 20 ton per 
dag.
5
Anläggningar för tillverkning av koppar, bly och zink från malm, slig eller 
returråvara genom metallurgiska processer med en kapacitet som överstiger 
30 ton metall per dag för primäranläggningar och 15 ton metall per dag för 
sekundäranläggningar och för all primärproduktion av kvicksilver.
6
Anläggningar för smältning (rening, gjutning etc.) inklusive legering av 
koppar, bly, zink och återvunna produkter, med en smältkapacitet som 
överstiger 4 ton per dag för bly och 20 ton per dag för koppar och zink.
7
Anläggningar för tillverkning av cementklinker i roterugnar, med en 
produktionskapacitet som överstiger 500 ton per dag eller i andra ugnar med 
en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dag.
8
Anläggningar för tillverkning av glas där bly används i processen, med en 
smältkapacitet som överstiger 20 ton per dag.
9
Anläggningar för kloralkali-tillverkning genom elektrolys med hjälp av 
kvicksilvermetoden.
10
Förbränningsanläggningar för farligt eller medicinskt avfall, med en 
kapacitet som överstiger 1 ton per timme eller för samförbränning av farligt 
eller medicinskt avfall som specificerats i enlighet med nationell lagstiftning.
11
Förbränningsanläggningar för kommunalt avfall, med en kapacitet som 
överstiger 3 ton per timme eller för samförbränning av farligt eller 
kommunalt avfall som specificerats i enlighet med nationell lagstiftning.
ANNEX II
STATIONARY SOURCE CATEGORIES
I. INTRODUCTION
1. Installations or parts of installations for research, development and the testing of new 
products and processes are not covered by this annex. 
2. The threshold values given below generally refer to production capacities or output. 
Where one operator carries out several activities falling under the same subheading at the 
same installation or the same site, the capacities of such activities are added together. 
II. LIST OF CATEGORIES 
Category
Description of the category
1
Combustion installations with a net rated thermal input exceeding 50 MW
2
Metal ore (including sulphide ore) or concentrate roasting or sintering 
installations with a capacity exceeding 150 tonnes of sinter per day for 
ferrous ore or concentrate, and 30 tonnes of sinter per day for the roasting 
of copper, lead or zinc, or any gold and mercury ore treatment.
3
Metal ore (including sulphide ore) or concentrate roasting or sintering 
installations with a capacity exceeding 150 tonnes of sinter per day for 
ferrous ore or concentrate, and 30 tonnes of sinter per day for the roasting 
of copper, lead or zinc, or any gold and mercury ore treatment.
4
Ferrous metal foundries with a production capacity exceeding 20 tonnes per 
day.
5
Installations for the production of copper, lead and zinc from ore, 
concentrates or secondary raw materials by metallurgical processes with a 
capacity exceeding 30 tonnes of metal per day for primary installations and 
15 tonnes of metal per day for secondary installations, or for any primary 
production of mercury.
6
Installations for the smelting (refining, foundry casting, etc.), including the 
alloying, of copper, lead and zinc, including recovered products, with a 
melting capacity exceeding 4 tonnes per day for lead or 20 tonnes per day 
for copper and zinc.
7
Installations for the production of cement clinker in rotary kilns with a 
production capacity exceeding 500 tonnes per day or in other furnaces with 
a production capacity exceeding 50 tonnes per day.
8
Installations for the manufacture of glass using lead in the process with a 
melting capacity exceeding 20 tonnes per day.
9
Installations for chlor-alkali production by electrolysis using the mercury 
cell process.
10
Installations for the incineration of hazardous or medical waste with a 
capacity exceeding 1 tonne per hour, or for the co-incineration of 
hazardous or medical waste specified in accordance with national 
legislation.
11
Installations for the incineration of municipal waste with a capacity 
exceeding 3 tonnes per hour, or for the co-incineration of municipal waste 
specified in accordance with national legislation.
Bilaga III
BÄSTA TILLGÄNGLIGA TEKNIK FÖR 
KONTROLL AV UTSLÄPP AV 
TUNGMETALLER OCH DERAS FÖRENINGAR 
FRÅN DE KATEGORIER ANLÄGGNINGAR SOM 
ANGES I BILAGA II
I. INLEDNING
1. Syftet med denna bilaga är att förse parterna med riktlinjer för identifiering av bästa 
tillgängliga teknik för stationära anläggningar, för att parterna skall kunna uppfylla sina 
skyldigheter enligt detta protokoll.
2. Med "bästa tillgängliga teknik" (Best available technique - BAT) menas de effektivaste 
och mest avancerade utvecklingsnivåerna vad gäller aktiviteter och motsvarande 
driftsmetoder som representerar praktiskt lämplig teknik som kan ligga till grund för 
utsläppsgränsvärden som fastställts för att förebygga och, när detta inte är möjligt, allmänt 
minska utsläppen och deras påverkan på miljön som helhet:
- Begreppet ”teknik” inkluderar både den teknologi som används och det sätt på vilket 
anläggningen är konstruerad och byggd samt hur den underhålls, drivs och tas ur bruk.
- Med ”tillgänglig” teknik avses teknik som utarbetats så att den kan användas inom den 
aktuella branschen, under ekonomiskt och tekniskt genomförbara förhållanden, med 
beaktande av kostnader och fördelar, oavsett om denna teknik används eller har tagits fram 
inom den aktuella partens territorium eller ej, så länge den är tillgänglig för operatören i 
rimlig utsträckning.
- ”Bästa” avser mest effektiv för att uppnå en allmänt hög nivå på skyddet av miljön som 
helhet.
Vid fastställande av bästa tillgängliga teknik bör nedanstående faktorer särskilt beaktas, 
allmänt och i specialfall, liksom sannolika kostnader och fördelar till följd av en åtgärd 
samt principerna avseende försiktighetsmått och förebyggande åtgärder:
- Användning av lågavfallsteknologi.
- Användning av mindre farliga substanser.
- Främjande av återvinning och återanvändning av substanser som genereras och används i 
processen, och av avfall.
- Jämförbara processer, hjälpmedel eller driftsmetoder som med framgång provats 
industriellt.
- Tekniska framgångar och nya vetenskapliga insikter och förståelse.
- De berörda utsläppens beskaffenhet, effekter och omfattning.
- Datum för igångkörning av nya eller befintliga anläggningar.
- Tiden som behövs för att införa bästa tillgängliga teknik. 
- Förbrukning av och beskaffenhet hos råmaterial (inklusive vatten) som används i 
processen, och dess energiutbyte.
- Behovet av att förebygga eller minimera utsläppens påverkan som helhet på miljön samt 
riskerna för miljön.
- Behovet av att förebygga olyckor och av att minimera olyckors konsekvenser för miljön.
Syftet med begreppet bästa tillgängliga teknik är inte att föreskriva någon särskild teknik 
eller teknologi, men att beakta den berörda anläggningens egenskaper, dess geografiska 
placering och de lokala miljöförhållandena.
3. Information beträffande åtgärder för kontroll av utsläpp och kostnader baseras på 
officiella dokument från verkställande organet och dess underordnade organ, särskilt 
dokument som mottagits och granskats av arbetsgruppen för tungmetallutsläpp och 
förberedelsegruppen för tungmetaller. Dessutom har annan internationell information om 
bästa tillgängliga teknik tagits i beaktande (t.ex. Europeiska gemenskapens tekniska 
anteckningar om BAT, PARCOM:s rekommendationer om BAT samt information direkt 
från experter). 
4. Erfarenheterna från nya produkter och anläggningar som har processteknik för 
lågutsläpp, liksom från anpassning av befintliga anläggningar, ökar stadigt. Därför måste 
denna bilaga regelbundet omarbetas och ändras. 
5. I bilagan anges ett antal kontrollåtgärder som omfattar ett urval av kostnader och 
verkningsgrader. Valet av åtgärder i varje specifikt fall beror på, och kan begränsas av, ett 
antal faktorer som t.ex. ekonomiska förhållanden, teknisk infrastruktur, befintliga 
anordningar för utsläppskontroll, säkerhet, energiförbrukning och om det är en ny eller 
befintlig anläggning.
6. Denna bilaga omfattar utsläpp av kadmium, bly och kvicksilver och deras föreningar i 
fast (partikelbunden) form och/eller i gasform. Här tas vanligen inte bildandet av dessa 
föreningar i beaktande. Icke desto mindre har hänsyn tagits till effektiviteten hos 
anordningar för utsläppskontroll med avseende på tungmetallens fysiska egenskaper, 
särskilt för kvicksilver.
7. De utsläppsvärden som uttrycks med mg/m3 avser standardtillstånd (volym vid 
273,15 K, 101,3 kPa, torr gas) utan korrigering av syreinnehållet om inget annat anges, och 
beräknas i enlighet med utkast från CEN (Comité européen de normalisation) och i vissa 
fall nationell provtagnings- och övervakningsteknik.
II. ALLMÄNT FÖREKOMMANDE ALTERNATIV FÖR KONTROLL AV 
UTSLÄPP AV TUNGMETALLER OCH DERAS FÖRENINGAR
8. Det finns många metoder för kontroll och förebyggande av tungmetallutsläpp. Åtgärder 
för minskade utsläpp fokuseras på efteranpassningsteknik och processmodifieringar 
(inklusive underhåll och driftskontroll). Nedanstående åtgärder, vilka kan utföras beroende 
på de tekniska och ekonomiska omständigheterna, finns tillgängliga:
	(a) Tillämpning av processtekniker för lågutsläpp, särskilt i nya anläggningar.
	(b) Utsläppsrening (sekundäråtgärder för utsläppsbegränsning) med filter, skrubber, 
adsorberare etc.
	(c) Byte eller beredning av råmaterial, bränslen och/eller andra tillförda material 
(t.ex. använda råmaterial med låg halt av tungmetall).
	(d) De bästa hanteringsmetoderna såsom god hushållning, förebyggande 
underhållsprogram eller primäråtgärder som t.ex. inneslutning av stoftalstrande 
enheter.
	(e) Lämplig miljöhanteringsteknik för användning och slutförvaring av vissa 
produkter som innehåller Cd, Pb, och/eller Hg.
9. Det är nödvändigt att övervaka procedurer för utsläppsbegränsning för att garantera att 
kontrollåtgärder och metoder genomförs korrekt och ger en effektiv minskning av 
utsläppen. Övervakning av procedurer för utsläppsbegränsning skall omfatta följande: 
	(a) Utarbeta en förteckning över de utsläppsbegränsande åtgärder som anges ovan 
och som redan utförts.
	(b) Jämföra den faktiska minskningen av utsläpp av Cd, Pb och Hg med målen i 
detta protokoll.
	(c) Med hjälp av lämplig teknik karaktärisera kvantifierade utsläpp av Cd, Pb och 
Hg från relevanta källor.
	(d) Tillsynsmyndigheter som regelbundet granskar de utsläppsbegränsande 
åtgärderna för att garantera deras fortsatta effektivitet.
10. Utsläppsbegränsande åtgärder skall vara kostnadseffektiva. Kostnadseffektivitet kan 
grundas på totalkostnaderna per år per reduceringsenhet (inklusive kapital- och 
driftskostnader). Kostnaderna för minskade utsläpp bör även beaktas med hänsyn till hela 
processen.
III. KONTROLLTEKNIK
11. De största kategorierna när det gäller tillgängliga tekniska lösningar för kontroll av 
utsläppsbegränsning av Cd, Pb och Hg är primäråtgärder som t.ex. byte av råmaterial 
och/eller bränsle och processteknik för lågutsläpp, och sekundäråtgärder som t.ex. kontroll 
av flyktiga utsläpp och utsläppsrening. I kapitel IV specificeras sektorspecifika tekniska 
lösningar.
12. Data om effektivitet erhålls från driftserfarenhet och anses återspegla dugligheten för 
befintliga anläggningar. Den allmänna effektiviteten beträffande minskning av utsläpp av 
rökgaser och flyktiga ämnen beror i stor utsträckning på evakueringsprestanda för gas- och 
stoftavskiljare (t.ex. avsugningskåpor). En infångnings/avskiljningseffektivitet på över 99 
% har påvisats. Erfarenheten visar att kontrollåtgärder kan minska totalutsläppen med 90 % 
eller mer i särskilda fall.
13. I fallet med partikelbundna utsläpp av Cd, Pb och Hg kan metallerna infångas med 
anordningar för stoftavskiljning. I tabell 1 anges typiska stoftkoncentrationer efter 
gasrening med utvalda tekniska lösningar. De flesta av dessa åtgärder har tillämpats över 
flera sektorer. I tabell 2 finns en översikt över lägsta förväntade prestanda vad gäller 
utvalda tekniska lösningar för infångande av gasformigt kvicksilver. Tillämpningen av 
dessa åtgärder beror på de specifika processerna och är mest relevant om det är en hög 
koncentrationen av kvicksilver i rökgaserna.
Tabell 1: Prestanda för anordningar för stoftavskiljning uttryckt som genomsnittlig 
stoftkoncentration per timme.
Stoftkoncentrationer efter rening (mg/m3)
Textila spärrfilter
 < 10
Textila spärrfilter, membrantyp
< 1
Torra elektrofilter
 < 50
Våta elektrofilter
 < 50
Högeffektiva skrubbers
 < 50
Anm: Medium- och lågtrycksskrubbers och cyklonseparatorer är normalt mindre effektiva 
för stoftavskiljning.
Tabell 2: Lägsta förväntade prestanda för kvicksilverseparatorer uttryckt som 
genomsnittlig stoftkoncentration per timme.
Innehåll av kvicksilver efter rening 
(mg/m3)
Selenfilter
 < 0,01
Selenskrubber
< 0,2
Kolfilter
 < 0,01
Kolinsprutning + stoftavskiljare
 < 0,05
Odda Norzink-kloridprocessen
< 0,1
Blysulfidprocessen
 < 0,05
Bolkemprocessen (Tiosulfat)
< 0,1
14. Man bör vara noggrann med att säkerställa att dessa kontrolltekniker inte skapar andra 
miljöproblem. En särskild process bör inte väljas på grund av dess låga värden för utsläpp i 
luften om detta förvärrar den totala miljöpåverkan från utsläpp av tungmetaller, t.ex. 
beroende på ökad förorening av vatten genom vätskeformiga utsläpp. Även hanteringen av 
insamlat stoft vid förbättrad gasrening måste tas i beaktande. En negativ miljöpåverkan från 
hanteringen av sådant avfall reducerar vinsten från minskad stoftmängd och minskade 
utsläpp i luften från processen.
15. Utsläppsbegränsande åtgärder kan fokuseras på processtekniska lösningar likväl som på 
utsläppsrening. Dessa två är inte oberoende av varandra. Valet av en specifik process kan 
utesluta vissa metoder för gasrening.
16. Valet av kontrollteknik beror på parametrar som t.ex. koncentration av och/eller 
bildande av föroreningar i rågasen, gasens flödesmängd och temperatur etc. Följaktligen 
kan användningsområdena överlappa varandra. I så fall måste den lämpligaste tekniken 
väljas i enlighet med omständigheterna i det specifika fallet.
17. Nedan beskrivs lämpliga åtgärder för att minska rökgasutsläpp inom olika sektorer. 
Flyktiga utsläpp måste beaktas. Kontroll av stoftutsläpp i samband med tömning, hantering 
och lagring av råmaterial eller biprodukter, även om det inte är relevant för långväga 
spridning, kan vara viktigt för den lokala miljön. Utsläppen kan minskas genom att dessa 
aktiviteter flyttas till helt slutna byggnader som kan utrustas med ventilation och 
stoftavskiljare, våtavskiljare eller andra lämpliga kontrollanordningar. Vid materiallagring 
utomhus bör materialet skyddas mot väder och vind. Lagerområden och -körbanor bör 
hållas rena.
18. De siffror för investeringar och kostnader som visas i tabellerna kommer från olika 
källor och är mycket fallspecifika. De uttrycks i US-dollar enligt 1990 års värde (1 US-
dollar (1990) = 0,8 ECU (1990)). De beror på faktorer som t.ex. anläggningskapacitet, 
verkningsgraden hos reningen, rågaskoncentration, typ av teknik och val av nya 
anläggningar i motsats till anpassning av befintliga.
IV. SEKTORER
19. Detta kapitel innehåller en tabell per relevant sektor med de största utsläppskällorna, 
kontrollåtgärder baserade på bästa tillgängliga teknik och deras specifika 
reduceringsverkningsgrad samt tillhörande kostnader när de finns tillgängliga. 
Reduceringsverkningsgraden avser direkta utsläpp av rökgaser om inget annat anges i 
tabellerna.
Förbränning av fossila bränslen i allmännyttiga och industriella pannor (bilaga II, kategori 
1)
20. Förbränningen av kol i allmännyttiga och industriella pannor är en huvudkälla till 
antropogena kvicksilverutsläpp. Halten av tungmetaller är normalt flera gånger större i kol 
än i olja eller naturgas.
21. Förbättrad verkningsgrad för energiomvandling och energibesparingar kommer att 
resultera i minskade tungmetallutsläpp beroende på minskat behov av bränsle. Förbränning 
av naturgas eller alternativa bränslen med låga halter tungmetall i stället för kol resulterar 
också i en signifikant minskning av utsläpp av t.ex. kvicksilver. Gaskombikraftverkteknik 
är en ny teknik med resurser för lågutsläpp.
22. Förutom kvicksilver släpps tungmetaller ut i fast form tillsammans med partiklar av 
flygaska. Olika tekniker för kolförbränning uppvisar alstring av flygaska i varierande 
omfattning. Mängden flygaska är 20–40 % vid användning av rostförbränningspannor, 15 
% vid förbränning på fluidiserad bädd, 70-100 % vid användning av ångpanna (torr) 
(förbränning av pulvriserat kol). Man har konstaterat att tungmetallhalten är högre i små 
partiklar av flygaska.
23. Rening, t.ex. ”tvättning” eller ”bio-behandling” av kol minskar tungmetallinnehållet 
som är knutet till oorganiskt material i kolet. Graden av avlägsnade tungmetaller varierar 
emellertid kraftigt med denna teknik.
24. Mer än 99,5 % stoft kan avlägsnas med hjälp av elektrostatisk stoftavskiljning 
(Electrostatic precipitation ESP) eller textila spärrfilter (Fabric filter FF) vilka kan uppnå 
stoftkoncentrationer på ca 20 mg/m3 i många fall. Förutom vad gäller kvicksilver kan 
tungmetallutsläpp minskas med åtminstone 90-99 %. Den lägre siffran anger de mer 
lättflyktiga ämnena. Låg filtertemperatur bidrar till att reducera halten av gasformigt 
kvicksilver i utsläppsgaserna.
25. Även tillämpning av tekniska lösningar för att minska utsläpp av kväveoxider, 
svaveldioxid samt stoft från förbränningsgasen kan avlägsna tungmetaller. Potentiell 
överföring till andra media bör undvikas genom lämplig behandling av avloppsvattnet.
26. Med ovan nämnda tekniska lösningar varierar effektiviteten vid avlägsnande av 
kvicksilver kraftigt från anläggning till anläggning, vilket kan ses i tabell 3. Forskning 
pågår för att utveckla tekniska lösningar för avlägsnande av kvicksilver, men bästa 
tillgängliga teknik för detta specifika ändamål kommer att identifieras först när sådana 
tekniska lösningar blir industriellt tillgängliga.
Tabell 3: Kontrollåtgärder, reduceringsverkningsgrad och kostnader för utsläpp vid 
förbränning av fossila bränslen
Utsläppskälla
Kontrollåtgärd(er)
Reduceringsverk-
ningsgrad (%)
Kostnad för 
utsläppsbegränsande 
åtgärd
Förbränning av 
eldningsolja
Omställning från 
eldningsolja till gas
Cd och Pb: 100
Hg: 70–80
Mycket fallspecifika
Förbränning av kol
Omställning från kol till 
bränslen med lägre 
utsläpp av tungmetaller
Stoft: 70–100
Mycket fallspecifika
ESP (kalla sidan)
Cd och Pb: > 90
Hg: 10-40
Speciella investeringar 
 5-10 US$/m3 
utsläppsgas per timme
(> 200 000 m3/t)
Avsvavling av våt 
rökgas (FGD) a/ 
Cd och Pb: > 90
Hg: 10-90 b/
..
Textila filter (FF)
Cd: > 95
 Pb: > 99 
Hg: 10-60
Speciella investeringar 
 5-15 US$/m3 
utsläppsgas per timme
(> 200 000 m3/t)
a/ Effektiviteten vid avlägsnande av kvicksilver ökar i proportion till mängden joniskt 
kvicksilver. Anläggningar för selektiv katalytisk reduktion (SCR) främjar bildning av 
Hg(II).
b/ Detta avser huvudsakligen minskning av SO2. Minskningen av utsläpp av tungmetaller 
är en positiv bieffekt. (Speciell investering, 60-250 US$/kW.)
Primär järn- och stålindustri (bilaga II, kategori 2)
27. I detta avsnitt behandlas utsläpp från sinterverk, pelletanläggningar, masugnar och 
stålverk med LD-ugnar. Utsläpp av Cd, Pb och Hg sker i samband med partikulära utsläpp. 
Halten av dessa tungmetaller i stoftutsläppet beror på sammansättningen av råmaterialet 
och vilka typer av legeringsmetaller som tillsätts i ståltillverkningen. De viktigaste 
utsläppsbegränsande åtgärderna sammanfattas i tabell 4. Textila spärrfilter bör användas 
överallt där så är möjligt. Där detta inte är möjligt kan elektrostatiska stoftavskiljare 
och/eller högeffektiva skrubber-metoder användas.
28. När bästa tillgängliga teknik används inom primär järn- och stålindustri kan det totala 
stoftutsläppet som är direkt relaterat till processen minskas till följande nivåer:
Sinterverk		40-120 g/Mg
Pelletanläggningar	40 g/Mg
Masugnar		35-50 g/Mg
LD-ugnar		35-70 g/Mg.
29. Rökgasrening med textila spärrfilter minskar stoftinnehållet till mindre än 20 mg/m3, 
medan man med elektrostatiska avskiljare (elektrofilter) och skrubbrar kan minska 
stoftinnehållet till 50 mg/m3 (medelvärde beräknat per timme). I många tillämpningar med 
textila spärrfilter inom primär järn- och stålindustri kan man dock uppnå avsevärt lägre 
värden.
Tabell 4: Utsläppskällor, kontrollåtgärder, reduceringsverkningsgrad och 
åtgärdskostnader inom primär järn- och stålindustri
Utsläpps-
källa
Kontrollåtgärd(er)
Reducerings- 
verkningsgrad 
(%)
Kostnad för 
utsläppsbegränsande 
åtgärd (total kostnad 
i US $)
Sinterverk
Utsläppsoptimerad sintring
Skrubbrar och elektrofilter
Textila spärrfilter
ca 50
> 90
> 99
..
..
Pelletanlägg-
ningar
Elektrofilter + 
kalkstensreaktor + textila 
spärrfilter
Skrubbrar
> 99
> 95
..
..
Masugnar
Rening av 
masugnsgas
Textila spärrfilter / 
elektrofilter
Våtskrubbrar
Våta elektrofilter
> 99
> 99
> 99
Elektrofilter: 0,24-
1/Mg tackjärn
..
..
LD-ugnar
Primär stoftfiltrering: 
våtavskiljare / elektrofilter / 
textila spärrfilter
> 99
Torra elektrofilter: 
2,25/Mg stål
Sekundär stoftfiltrering: 
torra elektrofilter / textila 
spärrfilter
> 97
Textila spärrfilter: 
0,26/Mg stål
Flyktiga 
utsläpp
Övertäckta transportband, 
kåpor, vätning av lagrade 
råvaror, vägrengöring
80 - 99
..
30. Tekniska lösningar för direkt reducering och smältning är under utveckling och 
kommer att kunna minska behovet av sinterverk och masugnar i framtiden. Möjligheten att 
använda dessa tekniska lösningar är beroende av malmkvaliteten och kräver att 
slutprodukten bearbetas i en elektrisk bågugn, för vilken tillräckliga utsläppsbegränsande 
åtgärder måste vidtas.
Sekundär järn- och ståltillverkning (bilaga II, kategori 3)
31. Det är av största vikt att alla utsläpp uppsamlas effektivt. Detta kan åstadkommas med 
hjälp av kapsling eller flyttbara huvar, eller genom evakuering av hela byggnaden. De 
uppsamlade utsläppen måste renas. För alla stoftutsläppande processer inom den sekundära 
järn- och stålindustrin räknas stoftuppsamling i textila spärrfilter, som reducerar 
stoftinnehållet till mindre än 20 mg/m3, som bästa tillgängliga teknik. När bästa tillgängliga 
teknik används även för att begränsa flyktiga utsläpp kommer det specifika stoftutsläppet 
(inklusive flyktiga utsläpp som är direkt relaterade till processen) inte att överstiga 0,1 till 
0,35 kg/Mg stål. Det finns många exempel på stoftkoncentrationer under 10 mg/m3 i renad 
gas när textila spärrfilter används. Det specifika stoftutsläppet i sådana fall ligger normalt 
under 0,1 kg/Mg.
32. Två olika typer av ugnar används för smältning av skrot: martinugnar och elektriska 
bågugnar, varav martinugnar är på väg att avvecklas.
33. Halten av de aktuella tungmetallerna i stoftutsläppet beror på sammansättningen av det 
järn- och stålskrot som används samt på vilka typer av legeringsmetaller som tillsätts i 
ståltillverkningen. Mätningar av utsläpp från elektriska bågugnar har visat att 95 % av 
kvicksilverutsläppen och 25 % av kadmiumutsläppen sker i ångform. De viktigaste 
utsläppsbegränsande åtgärderna sammanfattas i tabell 5.
Tabell 5: Utsläppskällor, kontrollåtgärder, reduceringsverkningsgrad och 
åtgärdskostnader inom sekundär järn- och stålindustri
Utsläpps-
källa
Kontrollåtgärd(er)
Reducerings-
verkningsgrad 
(%)
Kostnad för 
utsläppsbegränsande åtgärd
(total kostnad i US $)
Elektrisk 
bågugn
Elektrofilter
Textila spärrfilter
> 99
  > 99,5
..
Textila spärrfilter: 24/Mg stål
Järngjuterier (bilaga II, kategori 4)
34. Det är av största vikt att alla utsläpp uppsamlas effektivt. Detta kan åstadkommas med 
hjälp av kapsling eller flyttbara huvar, eller genom evakuering av hela byggnaden. De 
uppsamlade utsläppen måste renas. I järngjuterier används kupolugnar och 
induktionsugnar. Direkta partikelutsläpp och gasformiga tungmetallutsläpp sker speciellt 
under smältningsprocessen, och ibland i mindre utsträckning under gjutningsprocessen. 
Flyktiga utsläpp sker vid råmaterialhantering, smältning, gjutning och rensning. De 
viktigaste utsläppsbegränsande åtgärderna sammanfattas i tabell 6, tillsammans med nåbara 
reduceringsverkningsgrader samt kostnader, när dessa uppgifter varit tillgängliga. Dessa 
åtgärder kan minska stoftkoncentrationen till 20 mg/m3 eller lägre. 
35. Inom järngjuteribranschen finns en stor mängd olika anläggningar. För befintliga 
mindre anläggningar kan det visa sig att åtgärderna i tabell 6 inte är ekonomiskt 
genomförbara, och att de sålunda inte motsvarar bästa tillgängliga teknik.
Tabell 6: Utsläppskällor, kontrollåtgärder, reduceringsverkningsgrad och 
åtgärdskostnader inom järngjuteribranschen.
Utsläpps-
källa
Kontrollåtgärd(er)
Reducerings-
verkningsgrad 
(%)
Kostnad för 
utsläppsbegränsande åtgärd
(total kostnad i US $)
Elektrisk 
bågugn
Elektrofilter
Textila spärrfilter
> 99
  > 99,5
..
Textila spärrfilter: 24/Mg järn
Induktions-
ugn
Textila spärrfilter/torr 
absorption + textila 
spärrfilter
> 99
..
Kallbläster-
kupolugn
Utsug under 
inmatningen: Textila 
spärrfilter
> 98
..
Utsug i kupoltoppen:
Textila spärrfilter + 
förfiltrering av stoft
Textila spärrfilter + 
kemisk adsorption
> 97
> 99
8-12/Mg järn
45/Mg järn
Varmbläster-
kupolugn
Textila spärrfilter + 
förfiltrering av stoft
Våtskrubber med 
roterande hjul /
venturi-skrubber
> 99
> 97
23/Mg järn
..
Primär- och sekundärindustri för andra metaller (bilaga II, kategori 5 och 6)
36. I detta avsnitt behandlas utsläpp och utsläppskontroll av Cd, Pb och Hg i primär- och 
sekundärtillverkning av andra metaller än järn, t.ex. bly, koppar, zink, tenn och nickel. 
Beroende på det stora antalet olika råmaterial och de olika processer som används, kan 
nästan alla typer av tungmetaller och tungmetallföreningar släppas ut från den här sektorn. 
Med tanke på de tungmetaller som behandlas i denna bilaga är tillverkning av koppar, bly 
och zink speciellt intressant.
37. Kvicksilvermalm och -koncentrat behandlas först genom krossning och ibland siktning. 
Malmutvinningsteknik används inte i någon större utsträckning, även om flotation har 
använts vid vissa anläggningar för utvinning av lågvärdig malm. Den krossade malmen 
hettas sedan upp antingen i retortrar vid små kvantiteter, eller i ugnar vid stora kvantiteter, 
till en temperatur vid vilken kvicksilversulfid sublimeras. Den utvunna kvicksilverångan 
kondenseras i ett kylsystem och samlas upp som kvicksilvermetall. Sot från kondensorerna 
och sedimenteringstankarna bör tas bort och behandlas med kalksten eller återföras till 
retorten eller ugnen.
38. Följande tekniska lösningar kan användas för effektiv återvinning av kvicksilver:
- Tillämpa åtgärder som minskar stoftbildning under brytning och materiallagring, 
inkluderande begränsning av storleken på materiallagren.
- Använda indirekt ugnsuppvärmning.
- Hålla malmen så torr som möjligt.
- Hålla gastemperaturen endast 10 till 20  C över daggpunkten när den förs in i 
kondensorn.
- Hålla utloppstemperaturen så låg som möjligt.
- Låta reaktionsgasen passera en efterkondenseringsskrubber och/eller ett selenfilter.
Stoftbildningen kan hållas låg genom indirekt uppvärmning, separat behandling av 
finkornig malm och kontroll av malmens vattenhalt. Stoftet bör separeras från de heta 
reaktionsgaserna med cyklonavskiljare och/eller elektrostatiska avskiljare innan de förs in i 
kondenseringsenheten.
39. Vid guldframställning med amalgamering kan man använda metoder som liknar dem 
som används för kvicksilver. Guld framställs också med andra metoder än amalgamering, 
vilka anses vara att föredra i nya anläggningar.
40. Andra metaller än järn framställs mest från sulfidhaltiga malmer. Av tekniska skäl och 
av kvalitetsskäl måste rökgaserna genomgå en grundlig stoftfiltrering (< 3 mg/m3) och kan 
också kräva att ytterligare kvicksilver avlägsnas innan de kan föras vidare till fabriker som 
använder kontaktmetoden för SO3-framställning, något som också minimerar utsläpp av 
tungmetaller.
41. Textila spärrfilter bör användas när detta är lämpligt. På detta sätt kan en 
stoftkoncentration som är lägre än 10 mg/m3 uppnås. Stoft från all smältmetallurgisk 
bearbetning bör samlas upp och återanvändas inom anläggningen eller i annan anläggning 
för att undvika yrkessjukdomar.
42. När det gäller primär blyframställning, visar primära erfarenheter att det finns nya 
intressanta tekniska lösningar för smältreduktion utan sintring av koncentraten. Dessa 
processer är exempel på en ny generation av autogen smältningsteknik för bly som 
förorenar mindre och förbrukar mindre energi.
43. Sekundärt bly framställs mest från begagnade bil- och lastbilsbatterier som demonteras 
innan de matas in i smältugnar. Bästa tillgängliga teknik bör inkludera en smältoperation i 
en kort roterugn eller schaktugn. Med oxy-fuel-brännare kan rökgasvolym och flygstoft 
reduceras med 60 %. Rökgasrening med textila spärrfilter möjliggör stoftkoncentrationer 
under 5 mg/m3.
44. Primär zinkframställning sker genom användandet av en hydrometallurgisk process (ett 
förfarande där man rostar, lakar och elektrolyserar). Trycklakning kan vara ett alternativ till 
rostning och kan anses som en bästa tillgängliga teknik för nya anläggningar beroende på 
koncentrationsvärdena. Utsläpp från smältmetallurgisk zinkframställning i Imperial 
Smelting-ugnar (IS-ugnar) kan minimeras genom att man använder dubbel klocka på 
masugnens uppsättningsmål, rengöring med högeffektiva skrubbrar, effektiv evakuering 
och rening av gaser från slagg och blygjutning, samt rening (< 10 mg/m3) av de CO-rika 
rökgaserna från ugnen.
45. Vid återvinning av zink från oxiderade restprodukter behandlas restprodukterna i en IS-
ugn. Mycket lågvärdiga restprodukter och rökgasstoft (t.ex. från stålindustrin) behandlas 
först i roterugnar (Waelz-ugnar) i vilka en högvärdig zinkoxid framställs. Metallmaterial 
återanvänds genom smältning antingen i induktionsugnar eller i ugnar som värms upp 
direkt eller indirekt med naturgas eller flytande bränslen, eller i New Jersey-retortrar i vilka 
en stor variation av metalloxid- och metallinnehållande sekundärmaterial kan återanvändas. 
Zink kan även utvinnas ur slagg från blyugnar genom en "slag fuming"-process.
Tabell 7 (a): Utsläppskällor, kontrollåtgärder, reduceringsverkningsgrad och 
åtgärdskostnader inom primärindustri för andra metaller än järn.
Utsläpps-
källa
Kontrollåtgärd(er)
Reducerings-
verkningsgrad 
(%)
Kostnad för 
utsläppsbegränsande 
åtgärd
(total kostnad i US $)
Flyktiga 
utsläpp
Utsugshuvar, kåpor, etc.
Rökgasrening med textila 
spärrfilter
> 99
..
Rostning / 
sintring
Dragsintring: elektrofilter + 
skrubber (före 
svavelsyrafabriker med 
dubbel kontaktmetod) + 
textila spärrfilter för 
restgaser
..
7-10/Mg H2SO4
Konventionell 
smältning 
(reduktion i 
masugn)
Schaktugn: sluten överdel/ 
effektiv evakuering vid 
tappningshål + textila 
spärrfilter, täckta 
tappningsrännor, dubbel 
klocka på masugnens 
uppsättningsmål
..
..
Imperial 
smelting
Högeffektiva skrubbrar
> 95
..
Venturi-skrubbrar
..
..
Dubbel klocka på 
masugnens uppsättningsmål
..
4/Mg producerad metall
Trycklakning
Tillämpning beror på 
koncentratets 
lakningsegenskaper
> 99
beror på anläggningen
Direkta 
smältreduk-
tionsprocesser
Direktsmältning, t.ex. 
Kivcet, Outokumpu- och 
Mitsubishi-processen
..
..
Smältbad, t.ex. roterande 
konverter med luft-
/syretillförsel uppifrån, 
Ausmelt-, Isasmelt-, QSL- 
och Noranda-processen
Ausmelt: Pb 77, 
Cd 97, QSL:
Pb 92, Cd 93
QSL: driftskost-nader 
60/Mg Pb
Tabell 7 (b): Utsläppskällor, kontrollåtgärder, reduceringsverkningsgrad och 
åtgärdskostnad inom sekundärindustri för andra metaller än järn.
Utsläpps-
källa
Kontrollåtgärd(er)
Reducerings-
verkningsgrad 
(%)
Kostnad för 
utsläppsbegränsande 
åtgärd
(total kostnad i US $)
Blyframställn
ing
Kort roterugn: utsugshuvar 
för avtappningshål + textila 
spärrfilter, 
rörvärmeväxlare, oxy-fuel-
brännare
99,9
45/Mg Pb
Zinkframställ
ning
Imperial smelting
> 95
14/Mg Zn
46. Generellt bör processer kombineras med effektiva stoftuppsamlingsanordningar för 
både primärgaser och flyktiga utsläpp. De viktigaste utsläppsbegränsande åtgärderna 
sammanfattas i tabell 7 (a) och (b). Med textila spärrfilter har i vissa fall 
stoftkoncentrationer under 5 mg/m3 uppnåtts.
Cementindustri (bilaga II, kategori 7)
47. I cementugnar kan sekundärbränslen såsom avfallsolja och begagnade bildäck 
användas. När avfall används, bör samma utsläppskrav som för avfallsförbränning 
tillämpas, och om farligt avfall används bör även utsläppskraven för förbränning av farligt 
avfall tillämpas, beroende på i vilka mängder det används. Detta avsnitt gäller dock ugnar 
som eldas med fossila bränslen.
48. Partikulärt material släpps ut i alla stadier av cementframställning, vilka omfattar 
materialhantering, råmaterialberedning (krossning, torkning), klinkertillverkning och 
cementberedning. Tungmetaller tillförs cementugnarna via råmaterialen, fossila bränslen 
och avfallsbränslen.
49. Följande ugnstyper används för klinkertillverkning: lång våt roterugn, lång torr 
roterugn, roterugnar med cyklonförvärmning, roterugnar med rostförvärmning och 
schaktugnar. Med avseende på energiåtgång och utsläppsbegränsning är roterugnar med 
cyklonförvärmning att föredra.
50. För att utnyttja värmeåtervinning leds rökgaserna från roterugnen genom 
förvärmningssystemet och vertikalkvarnarna (om sådana finns) innan de filtreras. Det 
uppsamlade stoftet återförs till råmaterialet.
51. Mindre än 0,5 % av det bly och kadmium som tillförs ugnen släpps ut i rökgaserna. Det 
höga alkali-innehållet och skrubberoperationen i ugnen bidrar till att metallerna hålls kvar i 
klinkern eller ugnsstoftet.
52. Tungmetallutsläpp i atmosfären kan minskas t.ex. genom att det uppsamlade stoftet leds 
bort och lagras i stället för att återföras till råmaterialmatningen. I varje enskilt fall bör man 
dock överväga konsekvenserna av att tungmetallerna släpps ut i upplaget. En annan 
möjlighet är att använda hetmjöls-bypass, där kalicinerat hetmjöl delvis tas bort direkt 
framför ugnsöppningen och matas in i cementberedningen. Alternativt kan stoftet tillsättas 
till klinkret. En annan viktig åtgärd är en välkontrollerad stabil ugnsdrift så att nödstopp av 
de elektrostatiska avskiljarna undviks. Sådana nödstopp kan orsakas av för höga CO-
koncentrationer. Det är viktigt att se till att nödstopp inte orsakar toppar av höga 
tungmetallutsläpp.
53. De viktigaste utsläppsbegränsande åtgärderna sammanfattas i tabell 8. För att minska 
direkt stoftutsläpp från krossar, kvarnar och torkar används vanligtvis textila spärrfilter, 
medan rökgaser från ugnar och klinkerkylning kontrolleras med elektrostatiska avskiljare. 
Med elektrostatiska avskiljare kan stoftkoncentrationen reduceras till under 50 mg/m3. Med 
textila spärrfilter kan stoftkoncentrationen i den renade gasen reduceras till 10 mg/m3.
Table 8: Utsläppskällor, kontrollåtgärder, reduceringsverkningsgrad och kostnader 
för cementindustrin
Utsläppskälla
Kontroll-
åtgärd(er)
Reduceringsverk-
ningsgrad (%)
Kostnad för 
utsläpps-
begränsning
Direkta utsläpp från 
krossar, kvarnar, 
torkar
Textila spärrfilter
Cd, Pb: > 95
..
Direkta utsläpp från 
roterugnar, 
klinkerkylare
Elektrofilter
Cd, Pb: > 95
..
Direkta utsläpp från 
roterugnar
Koladsorption
Hg: > 95
..
Glasindustrin (bilaga II, kategori 8)
54. Inom glasindustrin är blyutsläpp speciellt relevanta i olika typer av glas där bly används 
som råvara (t.ex. kristallglas, katodstrålerör). För sodaglas är blyutsläppen beroende av 
kvaliteten på det recirkulerade glaset som används i processen. Blyinnehållet i stoftet från 
kristallglassmältning ligger normalt på 20-60 %.
55. Stoftutsläpp härrör främst från mängblandningen, ugnar, diffusa läckage från 
ugnsöppningar samt slipning och blästring av glasprodukter. De beror i synnerhet på vilket 
bränsle som används, ugnstyp och typ av glas som produceras. Oxy-fuel-brännare kan 
reducera volymen av utsläppsgaser och produktionen av flygaska med 60 %. Blyutsläppen 
från elektrisk uppvärmning är mycket lägre än från eldning med olja eller gas.
56. Mängen smälts i kontinuerliga vannor, dagvannor eller deglar. Under smältcykeln i 
diskontinuerliga ugnar varierar stoftutsläppet mycket. Stoftutsläppet från kristallglasvannor 
(<5 kg/Mg smält glas) är högre än från andra vannor (<1 kg/Mg smält soda- och 
pottaskeglas).
57. Några åtgärder för att minska de direkta metallinnehållande stoftutsläppen är: 
pelletering av glasmängen, byte av uppvärmningssystem från olje- eller gaseldning till 
elektrisk uppvärmning, tillsats av större del återvunnnet glas i mängen och användning av 
bättre kvalitet på råvarorna (storleksfördelning) och återvunnet glas (genom att undvika 
blyinnehållande fraktioner). Gaserna kan renas med textila spärrfilter vilket minskar 
utsläppen till under 10 mg/m3. Med elektrofilter kan man uppnå 30 mg/m3. Motsvarande 
effektivitet för utsläppsreducering ges i tabell 9.
58. Utvecklingen av glas utan blyföreningar pågår.
Tabell 9: Utsläppskällor, kontrollåtgärder, reduceringsverkningsgrad och kostnader 
för glasindustrin
Utsläpps-
källa
Kontroll-
åtgärd(er)
Verkningsgrad för 
stoftreducering 
(%)
Kostnader för utsläpps-
begränsning (total kostnad)
Direkta 
utsläpp
Textila spärrfilter
> 98
..
Elektrofilter
> 90
..
Klor-alkaliindustrin (bilaga II, kategori 9)
59. I klor-alkaliindustrin produceras Cl2, alkalihydroxider och vätgas genom elektrolys av 
saltlösning. I existerande anläggningar används normalt kvicksilverprocessen eller 
diafragmaprocessen, vilka båda kräver införande av god praxis för att undvika 
miljöproblem. Membranprocessen resulterar inte i några direkta kvicksilverutsläpp. Den 
uppvisar också en lägre elektrolytisk energi men högre värmebehov för 
alkalihydroxidkoncentationer (den totala energibalansen resulterar i en svag fördel för 
membranmetoden i storleksordningen 10 till 15 %) samt en mer kompakt cellprocess. 
Därför anses detta alternativ vara att föredra vid nya anläggningar. Beslut 90/3 från den 14 
juni 1990 av PARCOM (the Commission for the Prevention of Marine Pollution from 
Land-based Sources) rekommenderar att existerande klor-alkalifabriker som använder 
kvicksilvermetoden skall avvecklas så fort som är praktiskt möjligt, och målet skall vara en 
fullständig avveckling till 2010.
60. Investeringarna för att ersätta kvicksilverprocessen med membranprocessen har 
rapporterats ligga i området US$ 700-1000/Mg Cl2-kapacitet. Fastän ytterligare kostnader 
kan uppkomma på grund av, bland annat, högre tillverkningsomkostnader och högre 
kostnader för att rena saltlösningen, kommer driftkostnaderna att sjunka i de flesta fall. 
Detta beror på att energikonsumtionen minskar och minskade kostnader för 
avloppsvattenrening och avfallshantering.
61. Källorna för kvicksilverutsläppen till omgivningen i kvicksilverprocessen är: 
cellsalsventilationen, processutsläpp, produkterna och då framförallt vätgasen samt 
avloppsvatten. Speciellt viktigt, när det gäller utsläpp till atmosfären, är det diffusa 
utsläppet av Hg från cellerna till cellsalen. Förebyggande åtgärder och kontroll är mycket 
viktigt och skall prioriteras med avseende på varje källas relativa betydelse i varje enskild 
anläggning. I vilket fall som helst krävs specifika kontrollåtgärder när kvicksilver återvinns 
ur slammet som kommer från processen.
62. Följande åtgärder kan vidtas för att minska utsläppet från befintliga 
kvicksilverprocessfabriker:
- Processkontroll och tekniska åtgärder för att optimera cellprocessen, underhåll och mer 
effektiva arbetsmetoder.
- Täckning, tätning och kontrollerad ventilation genom undertryck.
- Rengöring av cellsalarna och åtgärder som gör det lättare att hålla dem rena.
- Rening av begränsade gasströmmar (vissa kontaminerade luftströmmar och vätgas).
63. Dessa åtgärder kan minska kvicksilverutsläppen till värden långt under 2.0 g/Mg Cl2-
produktionskapacitet, uttryckt som ett medelvärde per år. Det finns exempel på fabriker 
som har lyckats hålla utsläppen långt under 1.0 g/Mg Cl2-produktionskapacitet. Som ett 
resultat av PARCOM-beslutet 90/3, var befintliga kvicksilverbaserade klor-alkalifabriker 
tvungna att möta kravet på 2 g Hg/Mg Cl2 till den 31 december 1996 när det gällde utsläpp 
som omfattades av konventionen för PARCOM (Convention for the Prevention of Marine 
Pollution from Land-based Sources). Eftersom utsläppen till stor del är beroende av GOP 
(Good Operating Practice), skall medelvärdet vara beroende av och innefatta 
underhållsperioder under ett år eller mindre.
Förbränning av kommunalt, medicinskt och farligt avfall (bilaga II, kategori 10 och 11)
64. Utsläpp av kadmium, bly och kvicksilver kommer från förbränning av kommunalt, 
medicinskt och farligt avfall. Kvicksilvret, en stor del av kadmiumet och en mindre del bly 
förångas i processen. Speciella åtgärder måste vidtas både före och efter förbränningen för 
att minska dessa utsläpp.
65. Den bästa tillgängliga tekniken för stoffavskiljning anses vara textila spärrfilter i 
kombination med torra eller våta metoder för att kontrollera flyktiga ämnen. Elektrofilter i 
kombination med våta system kan också konstrueras för att nå låga stoftutsläpp, men de 
erbjuder färre möjligheter än textila spärrfilter, speciellt sådan som är ytbehandlade för 
adsorption av flyktiga föroreningar.
66. När BAT (bästa tillgängliga teknik) används för att rena rökgaser kan 
stoftkoncentrationerna reduceras till 10–20 mg/m3 . I praktiken kan ännu lägre 
koncentrationer nås, och i vissa fall har koncentrationer under 1 mg/m3 rapporterats. 
Kvicksilverkoncentrationen kan reduceras till mellan 0,05 och 0,10 mg/m3 (normaliserad 
till 11 % O2).
67. De viktigaste utsläppsbegränsande åtgärderna för att minska de sekundära utsläppen 
sammanfattas i tabell 10. Det är svårt att ange några generellt gällande uppgifter eftersom 
de relativa kostnaderna i US$/ton beror av anläggningsspecifika variabler, som till exempel 
avfallets sammansättning.
68. Tungmetaller hittas i alla fraktioner av det kommunala avfallet (t.ex. produkter, papper, 
organiskt material). Därför kan man minska tungmetallsutsläppen genom att reducera 
mängden kommunalt avfall som går till förbränning. Detta kan uppnås genom olika 
strategier för avfallshantering, som även innefattar återvinningsprogram och kompostering 
av organiskt material. Förutom detta tillåter några av de länder som sorterar under FN:s 
ekonomiska kommission för Europa (UN/EEC)att kommunalt avfall deponeras. I en 
välskött deponeringsanläggning elimineras utsläppen av kadmium och bly och 
kvicksilverutsläppen kan bli lägre än vid förbränning. Forskning om utsläpp av kvicksilver 
från avfallsdeponering pågår i flera länder som sorterar under UN/EEC.
Tabell 10: Utsläppskällor, kontrollåtgärder, reduceringsverkningsgrad samt 
kostnader för förbränning av kommunalt, medicinskt och farligt avfall
Utsläpps-
källa
Kontrollåtgärd(er)
Reducerings-
verkningsgrad 
(%)
Kostnad för utsläppsbegräns-
ande åtgärd (total kostnad 
US$)
Rökgaser
Högeffektiva skrubbers
Pb, Cd: > 98;
Hg: ca 50
..
Elektrofilter (3 fält)
Pb, Cd; 80-90
10-20/Mg avfall
Våta elektrofilter (1 fält)
Pb, Cd: 95-99
..
Textila spärrfilter
Pb, Cd: 95-99
15-30/Mg avfall
Kolinsprutning + textila 
spärrfilter
Hg: > 85
driftkostnader: ca 2-3/Mg 
avfall
Kolbäddsfiltrering
Hg: > 99
driftkostnader ca 50/Mg avfall
ANNEX III
BEST AVAILABLE TECHNIQUES FOR 
CONTROLLING EMISSIONS OF HEAVY 
METALS AND THEIR COMPOUNDS FROM THE 
SOURCE CATEGORIES LISTED IN ANNEX II
I. INTRODUCTION 
1. This annex aims to provide Parties with guidance on identifying best available 
techniques for stationary sources to enable them to meet the obligations of the Protocol. 
2. "Best available techniques" (BAT) means the most effective and advanced stage in the 
development of activities and their methods of operation which indicate the practical 
suitability of particular techniques for providing in principle the basis for emission limit 
values designed to prevent and, where that is not practicable, generally to reduce emissions 
and their impact on the environment as a whole: 
- ‘Techniques' includes both the technology used and the way in which the installation is 
designed, built, maintained, operated and decommissioned; 
- ‘Available' techniques means those developed on a scale which allows implementation in 
the relevant industrial sector, under economically and technically viable conditions, taking 
into consideration the costs and advantages, whether or not the techniques are used or 
produced inside the territory of the Party in question, as long as they are reasonably 
accessible to the operator; 
- ‘Best' means most effective in achieving a high general level of protection of the 
environment as a whole. 
In determining the best available techniques, special consideration should be given, 
generally or in specific cases, to the factors below, bearing in mind the likely costs and 
benefits of a measure and the principles of precaution and prevention: 
- The use of low-waste technology; 
- The use of less hazardous substances; 
- The furthering of recovery and recycling of substances generated and used in the process 
and of waste; 
- Comparable processes, facilities or methods of operation which have been tried with 
success on an industrial scale; 
- Technological advances and changes in scientific knowledge and understanding; 
- The nature, effects and volume of the emissions concerned; 
- The commissioning dates for new or existing installations; 
- The time needed to introduce the best available technique; 
- The consumption and nature of raw materials (including water) used in the process and its 
energy efficiency; 
- The need to prevent or reduce to a minimum the overall impact of the emissions on the 
environment and the risks to it; 
- The need to prevent accidents and to minimize their consequences for the environment. 
The concept of best available techniques is not aimed at the prescription of any specific 
technique or technology, but at taking into account the technical characteristics of the 
installation concerned, its geographical location and the local environmental conditions. 
3. The information regarding emission control performance and costs is based on official 
documentation of the Executive Body and its subsidiary bodies, in particular documents 
received and reviewed by the Task Force on Heavy Metal Emissions and the Ad Hoc 
Preparatory Working Group on Heavy Metals. Furthermore, other international information 
on best available techniques for emission control has been taken into consideration (e.g. the 
European Community's technical notes on BAT, the PARCOM recommendations for BAT, 
and information provided directly by experts). 
4. Experience with new products and new plants incorporating low-emission techniques, as 
well as with the retrofitting of existing plants, is growing continuously; this annex may, 
therefore, need amending and updating. 
5. The annex lists a number of measures spanning a range of costs and efficiencies. The 
choice of measures for any particular case will depend on, and may be limited by, a number 
of factors, such as economic circumstances, technological infrastructure, any existing 
emission control device, safety, energy consumption and whether the source is a new or 
existing one. 
6. This annex takes into account the emissions of cadmium, lead and mercury and their 
compounds, in solid (particle-bound) and/or gaseous form. Speciation of these compounds 
is, in general, not considered here. Nevertheless, the efficiency of emission control devices 
with regard to the physical properties of the heavy metal, especially in the case of mercury, 
has been taken into account. 
7. Emission values expressed as mg/m3 refer to standard conditions (volume at 273.15 K, 
101.3 kPa, dry gas) not corrected for oxygen content unless otherwise specified, and are 
calculated in accordance with draft CEN (Comité européen de normalisation) and, in some 
cases, national sampling and monitoring techniques. 
II. GENERAL OPTIONS FOR REDUCING EMISSIONS OF HEAVY METALS 
AND THEIR COMPOUNDS 
8. There are several possibilities for controlling or preventing heavy metal emissions. 
Emission reduction measures focus on add-on technologies and process modifications 
(including maintenance and operating control). The following measures, which may be 
implemented depending on the wider technical and/or economic conditions, are available: 
	(a) Application of low-emission process technologies, in particular in new 
installations; 
	(b) Off-gas cleaning (secondary reduction measures) with filters, scrubbers, 
absorbers, etc.; 
	(c) Change or preparation of raw materials, fuels and/or other feed materials (e.g. 
use of raw materials with low heavy metal content); 
	(d) Best management practices such as good housekeeping, preventive maintenance 
programmes, or primary measures such as the enclosure of dust-creating units; 
	(e) Appropriate environmental management techniques for the use and disposal of 
certain products containing Cd, Pb, and/or Hg. 
9. It is necessary to monitor abatement procedures to ensure that appropriate control 
measures and practices are properly implemented and achieve an effective emission 
reduction. Monitoring abatement procedures will include: 
	(a) Developing an inventory of those reduction measures identified above that have 
already been implemented; 
	(b) Comparing actual reductions in Cd, Pb and Hg emissions with the objectives of 
the Protocol; 
	(c) Characterizing quantified emissions of Cd, Pb and Hg from relevant sources with 
appropriate techniques; 
	(d) Regulatory authorities periodically auditing abatement measures to ensure their 
continued efficient operation. 
10. Emission reduction measures should be cost-efficient. Cost-efficient strategy 
considerations should be based on total costs per year per unit abated (including capital and 
operating costs). Emission reduction costs should also be considered with respect to the 
overall process. 
III. CONTROL TECHNIQUES 
11. The major categories of available control techniques for Cd, Pb and Hg emission 
abatement are primary measures such as raw material and/or fuel substitution and low-
emission process technologies, and secondary measures such as fugitive emission control 
and off-gas cleaning. Sector-specific techniques are specified in chapter IV. 
12. The data on efficiency are derived from operating experience and are considered to 
reflect the capabilities of current installations. The overall efficiency of flue gas and 
fugitive emission reductions depends to a great extent on the evacuation performance of the 
gas and dust collectors (e.g. suction hoods). Capture/collection efficiencies of over 99% 
have been demonstrated. In particular cases experience has shown that control measures are 
able to reduce overall emissions by 90% or more. 
13. In the case of particle-bound emissions of Cd, Pb and Hg, the metals can be captured by 
dust-cleaning devices. Typical dust concentrations after gas cleaning with selected 
techniques are given in table 1. Most of these measures have generally been applied across 
sectors. The minimum expected performance of selected techniques for capturing gaseous 
mercury is outlined in table 2. The application of these measures depends on the specific 
processes and is most relevant if concentrations of mercury in the flue gas are high. 
Table 1: Performance of dust-cleaning devices expressed as hourly average dust 
concentrations 
Dust concentrations after cleaning 
(mg/m3)
Fabric filters 
Fabric filters, membrane type 
Dry electrostatic precipitators 
Wet electrostatic precipitators 
High-efficiency scrubbers
< 10
< 1
< 50
< 50
< 50
Note: Medium- and low-pressure scrubbers and cyclones generally show lower dust 
removal efficiencies. 
Table 2: Minimum expected performance of mercury separators expressed as hourly 
average mercury concentrations
Mercury content after cleaning (mg/m3)
Selenium filter 
Selenium scrubber 
Carbon filter 
Carbon injection + dust separator 
Odda Norzink chloride process 
Lead sulphide process 
Bolkem (Thiosulphate) process
< 0.01
< 0.2
< 0.01
< 0.05
< 0.1
< 0.05
< 0.1
 
14. Care should be taken to ensure that these control techniques do not create other 
environmental problems. The choice of a specific process because of its low emission into 
the air should be avoided if it worsens the total environmental impact of the heavy metals' 
discharge, e.g. due to more water pollution from liquid effluents. The fate of captured dust 
resulting from improved gas cleaning must also be taken into consideration. A negative 
environmental impact from the handling of such wastes will reduce the gain from lower 
process dust and fume emissions into the air. 
15. Emission reduction measures can focus on process techniques as well as on off-gas 
cleaning. The two are not independent of each other; the choice of a specific process might 
exclude some gas-cleaning methods. 
16. The choice of a control technique will depend on such parameters as the pollutant 
concentration and/or speciation in the raw gas, the gas volume flow, the gas temperature, 
and others. Therefore, the fields of application may overlap; in that case, the most 
appropriate technique must be selected according to case-specific conditions. 
17. Adequate measures to reduce stack gas emissions in various sectors are described 
below. Fugitive emissions have to be taken into account. Dust emission control associated 
with the discharging, handling, and stockpiling of raw materials or by-products, although 
not relevant to long-range transport, may be important for the local environment. The 
emissions can be reduced by moving these activities to completely enclosed buildings, 
which may be equipped with ventilation and dedusting facilities, spray systems or other 
suitable controls. When stockpiling in unroofed areas, the material surface should be 
otherwise protected against wind entrainment. Stockpiling areas and roads should be kept 
clean. 
18. The investment/cost figures listed in the tables have been collected from various 
sources and are highly case-specific. They are expressed in 1990 US$ (US$ 1 (1990) = 
ECU 0.8 (1990)). They depend on such factors as plant capacity, removal efficiency and 
raw gas concentration, type of technology, and the choice of new installations as opposed 
to retrofitting. 
IV. SECTORS 
19. This chapter contains a table per relevant sector with the main emission sources, control 
measures based on the best available techniques, their specific reduction efficiency and the 
related costs, where available. Unless stated otherwise, the reduction efficiencies in the 
tables refer to direct stack gas emissions. 
Combustion of fossil fuels in utility and industrial boilers (annex II, category 1) 
20. The combustion of coal in utility and industrial boilers is a major source of 
anthropogenic mercury emissions. The heavy metal content is normally several orders of 
magnitude higher in coal than in oil or natural gas. 
21. Improved energy conversion efficiency and energy conservation measures will result in 
a decline in the emissions of heavy metals because of reduced fuel requirements. 
Combusting natural gas or alternative fuels with a low heavy metal content instead of coal 
would also result in a significant reduction in heavy metal emissions such as mercury. 
Integrated gasification combined-cycle (IGCC) power plant technology is a new plant 
technology with a low-emission potential. 
22. With the exception of mercury, heavy metals are emitted in solid form in association 
with fly-ash particles. Different coal combustion technologies show different magnitudes of 
fly-ash generation: grate-firing boilers 20-40%; fluidized-bed combustion 15%; dry bottom 
boilers (pulverized coal combustion) 70-100% of total ash. The heavy metal content in the 
small particle size fraction of the fly-ash has been found to be higher. 
23. Beneficiation, e.g. "washing" or "bio-treatment", of coal reduces the heavy metal 
content associated with the inorganic matter in the coal. However, the degree of heavy 
metal removal with this technology varies widely. 
24. A total dust removal of more than 99.5% can be obtained with electrostatic 
precipitators (ESP) or fabric filters (FF), achieving dust concentrations of about 20 mg/m3 
in many cases. With the exception of mercury, heavy metal emissions can be reduced by at 
least 90-99%, the lower figure for the more easily volatilized elements. Low filter 
temperature helps to reduce the gaseous mercury off-gas content. 
25. The application of techniques to reduce emissions of nitrogen oxides, sulphur dioxide 
and particulates from the flue gas can also remove heavy metals. Possible cross media 
impact should be avoided by appropriate waste water treatment. 
26. Using the techniques mentioned above, mercury removal efficiencies vary extensively 
from plant to plant, as seen in table 3. Research is ongoing to develop mercury removal 
techniques, but until such techniques are available on an industrial scale, no best available 
technique is identified for the specific purpose of removing mercury. 
Table 3: Control measures, reduction efficiencies and costs for fossil-fuel combustion 
emissions
 
Emission 
source
Control measure(s)
Reduction 
efficiency (%)
Abatement costs
(total costs US$)
Combustion of 
fuel oil
Switch fuel oil to gas
Cd, Pd: 100; Hg: 70-
80
Highly case-
specific
Combustion of 
coal
Switch from coal to fuels with 
lower heavy metals emissions
Dust 70-100
Highly case-
specific
ESP (cold-side)
Cd, Pb: > 90; 
Hg: 10-40
Specific 
investment US$8-
15/m3 waste gas 
per hour 
(> 200,000 m3/h)
Wet fuel-gas desulphurization 
(FGD) a/ 
Cd, Pb: > 90; 
Hg: 10-90 b/ 
15-30/Mg waste
Fabric filters (FF)
Cd: >95; Pb: > 99; 
Hg: 10-60
Specific 
investment US$8-
15/m3 waste gas 
per hour 
(> 200,000 m3/h)
a/ Hg removal efficiencies increase with the proportion of ionic mercury. High-dust 
selective catalytic reduction (SCR) installations facilitate Hg(II) formation. 
b/ This is primarily for SO2 reduction. Reduction in heavy metal emissions is a side benefit. 
(Specific investment US$ 60-250/kWel.) 
Primary iron and steel industry (annex II, category 2) 
27. This section deals with emissions from sinter plants, pellet plants, blast furnaces, and 
steelworks with a basic oxygen furnace (BOF). Emissions of Cd, Pb and Hg occur in 
association with particulates. The content of the heavy metals of concern in the emitted 
dust depends on the composition of the raw materials and the types of alloying metals 
added in steel-making. The most relevant emission reduction measures are outlined in table 
4. Fabric filters should be used whenever possible; if conditions make this impossible, 
electrostatic precipitators and/or high-efficiency scrubbers may be used. 
28. When using BAT in the primary iron and steel industry, the total specific emission of 
dust directly related to the process can be reduced to the following levels: 
Sinter plants 	40 - 120 g/Mg 
Pellet plants	 40 g/Mg 
Blast furnace 	35 - 50 g/Mg 
BOF 	35 - 70 g/Mg. 
29. Purification of gases using fabric filters will reduce the dust content to less than 20 
mg/m3, whereas electrostatic precipitators and scrubbers will reduce the dust content to 50 
mg/m3 (as an hourly average). However, there are many applications of fabric filters in the 
primary iron and steel industry that can achieve much lower values. 
Table 4: Emission sources, control measures, dust reduction efficiencies and costs for 
the 
primary iron and steel industry
 
Emission 
source
Control measure(s)
Dust reduction 
efficiency (%)
Abatement costs
(total costs US$)
Sinter plants
Emission optimized sintering
ca. 50
..
Scrubbers and ESP
> 90
..
Fabric filters
> 99
..
Pellet plants
ESP + lime reactor + fabric 
filters
> 99
..
Scrubbers 
> 95
..
Blast furnaces 
Blast furnace 
gas cleaning
FF / ESP
> 99
ESP: 0.24-1/Mg pig-
iron
Wet scrubbers
> 99
..
Wet ESP
> 99
..
BOF
Primary dedusting: wet 
separator/ESP/FF
> 99
Dry ESP: 2.25/Mg 
steel
Secondary dedusting: dry 
ESP/FF
> 97
FF: 0.26/Mg steel
Fugitive 
emissions
Closed conveyor belts, 
enclosure, wetting stored 
feedstock, cleaning of reads
80 - 99
..
30. Direct reduction and direct smelting are under development and may reduce the need 
for sinter plants and blast furnaces in the future. The application of these technologies 
depends on the ore characteristics and requires the resulting product to be processed in an 
electric arc furnace, which should be equipped with appropriate controls. 
Secondary iron and steel industry (annex II, category 3) 
31. It is very important to capture all the emissions efficiently. That is possible by installing 
doghouses or movable hoods or by total building evacuation. The captured emissions must 
be cleaned. For all dust-emitting processes in the secondary iron and steel industry, 
dedusting in fabric filters, which reduces the dust content to less than 20 mg/m3, shall be 
considered as BAT. When BAT is used also for minimizing fugitive emissions, the specific 
dust emission (including fugitive emission directly related to the process) will not exceed 
the range of 0.1 to 0.35 kg/Mg steel. There are many examples of clean gas dust content 
below 10 mg/m3 when fabric filters are used. The specific dust emission in such cases is 
normally below 0.1 kg/Mg. 
32. For the melting of scrap, two different types of furnace are in use: open-hearth furnaces 
and electric arc furnaces (EAF) where open-hearth furnaces are about to be phased out. 
33. The content of the heavy metals of concern in the emitted dust depends on the 
composition of the iron and steel scrap and the types of alloying metals added in steel-
making. Measurements at EAF have shown that 95% of emitted mercury and 25% of 
cadmium emissions occur as vapour. The most relevant dust emission reduction measures 
are outlined in table 5. 
Table 5: Emission sources, control measures, dust reduction efficiencies and costs for 
the secondary iron and steel industry
 
Emission source
Control measure(s)
Dust reduction
efficiency (%)
Abatement costs
(total costs US$)
EAF
ESP 
FF
> 99
> 99.5
..
FF: 24/Mg steel
Iron foundaries (annex II, category 4) 
34. It is very important to capture all the emissions efficiently. That is possible by installing 
doghouses or movable hoods or by total building evacuation. The captured emissions must 
be cleaned. In iron foundries, cupola furnaces, electric arc furnaces and induction furnaces 
are operated. Direct particulate and gaseous heavy metal emissions are especially 
associated with melting and sometimes, to a small extent, with pouring. Fugitive emissions 
arise from raw material handling, melting, pouring and fettling. The most relevant emission 
reduction measures are outlined in table 6 with their achievable reduction efficiencies and 
costs, where available. These measures can reduce dust concentrations to 20 mg/m3, or less. 
35. The iron foundry industry comprises a very wide range of process sites. For existing 
smaller installations, the measures listed may not be BAT if they are not economically 
viable. 
Table 6: Emission sources, control measures, dust reduction efficiencies and costs 
for iron foundries 
Emission source
Control measure(s)
Dust reduction 
efficiency
(%)
Abatement costs
(total costs US$)
EAF
ESP
> 99
..
FF
> 99.5
FF: 24/Mg iron
Induction furnace
FF/dry absorption + 
FF
> 99
..
Cold blast cupola
Below-the-door take-
off: FF
> 98
..
Above-the-door take-
off: 
FF + pre-dedusting
> 97
8-12/Mg iron
FF + chemisorption
> 99
45/Mg iron
Hot blast cupola
FF + pre-dedusting
> 99
23/Mg iron
Disintegrator/venturi 
scrubber
> 97
..
Primary and secondary non-ferrous metal industry (annex II, categories 5 and 6) 
36. This section deals with emissions and emission control of Cd, Pb and Hg in the primary 
and secondary production of non-ferrous metals like lead, copper, zinc, tin and nickel. Due 
to the large number of different raw materials used and the various processes applied, 
nearly all kinds of heavy metals and heavy metal compounds might be emitted from this 
sector. Given the heavy metals of concern in this annex, the production of copper, lead and 
zinc are particularly relevant. 
37. Mercury ores and concentrates are initially processed by crushing, and sometimes 
screening. Ore beneficiation techniques are not used extensively, although flotation has 
been used at some facilities processing low-grade ore. The crushed ore is then heated in 
either retorts, at small operations, or furnaces, at large operations, to the temperatures at 
which mercuric sulphide sublimates. The resulting mercury vapour is condensed in a 
cooling system and collected as mercury metal. Soot from the condensers and settling tanks 
should be removed, treated with lime and returned to the retort or furnace. 
38. For efficient recovery of mercury the following techniques can be used: 
- Measures to reduce dust generation during mining and stockpiling, including minimizing 
the size of stockpiles; 
- Indirect heating of the furnace; 
- Keeping the ore as dry as possible; 
- Bringing the gas temperature entering the condenser to only 10 to 20 C above the dew 
point; 
- Keeping the outlet temperature as low as possible; and 
- Passing reaction gases through a post-condensation scrubber and/or a selenium filter. 
Dust formation can be kept down by indirect heating, separate processing of fine grain 
classes of ore, and control of ore water content. Dust should be removed from the hot 
reaction gas before it enters the mercury condensation unit with cyclones and/or 
electrostatic precipitators. 
39. For gold production by amalgamation, similar strategies as for mercury can be applied. 
Gold is also produced using techniques other than amalgamation, and these are considered 
to be the preferred option for new plants. 
40. Non-ferrous metals are mainly produced from sulphitic ores. For technical and product 
quality reasons, the off-gas must go through a thorough dedusting (< 3 mg/m3) and could 
also require additional mercury removal before being fed to an SO3 contact plant, thereby 
also minimizing heavy metal emissions. 
41. Fabric filters should be used when appropriate. A dust content of less than 10 mg/m3 
can be obtained. The dust of all pyrometallurgical production should be recycled in-plant or 
off-site, while protecting occupational health. 
42. For primary lead production, first experiences indicate that there are interesting new 
direct smelting reduction technologies without sintering of the concentrates. These 
processes are examples of a new generation of direct autogenous lead smelting 
technologies which pollute less and consume less energy. 
43. Secondary lead is mainly produced from used car and truck batteries, which are 
dismantled before being charged to the smelting furnace. This BAT should include one 
melting operation in a short rotary furnace or shaft furnace. Oxy-fuel burners can reduce 
waste gas volume and flue dust production by 60%. Cleaning the flue-gas with fabric filters 
makes it possible to achieve dust concentration levels of 5 mg/m3. 
44. Primary zinc production is carried out by means of roast-leach electrowin technology. 
Pressure leaching may be an alternative to roasting and may be considered as a BAT for 
new plants depending on the concentrate characteristics. Emissions from pyrometallurgical 
zinc production in Imperial Smelting (IS) furnaces can be minimized by using a double bell 
furnace top and cleaning with high-efficiency scrubbers, efficient evacuation and cleaning 
of gases from slag and lead casting, and thorough cleaning (< 10 mg/m3) of the CO-rich 
furnace off-gases. 
45. To recover zinc from oxidized residues these are processed in an IS furnace. Very low-
grade residues and flue dust (e.g. from the steel industry) are first treated in rotary furnaces 
(Waelz-furnaces) in which a high-content zinc oxide is manufactured. Metallic materials 
are recycled through melting in either induction furnaces or furnaces with direct or indirect 
heating by natural gas or liquid fuels or in vertical New Jersey retorts, in which a large 
variety of oxidic and metallic secondary material can be recycled. Zinc can also be 
recovered from lead furnace slags by a slag fuming process. 
Table 7 (a): Emission sources, control measures, dust reduction efficiencies and costs 
for the primary non-ferrous metal industry 
Emission source
Control measure(s)
Dust 
reduction 
efficiency 
(%)
Abatement 
costs (total 
costs US$)
Fugitive 
emissions
Suction hoods, enclosure, etc. 
off-gas cleaning by FF
> 99
..
Roasting/sintering
Updraught sintering: ESP + scrubbers 
(prior to double contact sulphuric acid 
plant) + FF for tail gases
..
7 - 10/Mg 
H2SO4 
Conventional 
smelting (blast 
furnace reduction)
Shaft furnace: closed top/efficient 
evacuation of tap holes + FF, covered 
launders, double bell furnace top
..
..
Imperial smelting
High-efficiency scrubbing
> 95
..
Venturi scrubbers
..
..
Double bell furnace top
..
4/Mg metal 
produced
Pressure leaching
Application depends on leaching 
characteristics of concentrates
> 99
site-specific
Direct smelting 
reduction 
processes
Flash smelting, e.g. kivcet, Outokumpu 
and Mitsubishi process
..
..
Bath smelting, e.g. top blown rotary 
converter, Ausmelt, Isasmelt, QSL and 
Noranda processes
Ausmelt: 
Pb 77, Cd 
97; QSL: 
Pb 92, Cd 
93
QSL: 
operating 
costs 60/Mg 
Pb
Table 7 (b): Emission sources, control measures, dust reduction efficiencies and costs 
for the secondary non-ferrous metal industry 
Emission source
Control measure(s)
Dust 
reduction
efficicency 
(%)
Abatement 
costs
(total costs, 
US$)
Lead production
Short rotary furnace: suction hoods for 
tap holes + FF; tube condenser, oxy-fuel 
burner
99.9
45/Mg Pb
Zinc production
Imperial smelting
> 95
14/Mg Zn
46. In general, processes should be combined with an effective dust collecting device for 
both primary gases and fugitive emissions. The most relevant emission reduction measures 
are outlined in tables 7 (a) and (b). Dust concentrations below 5 mg/m3 have been achieved 
in some cases using fabric filters. 
Cement industry (annex II, category 7) 
47. Cement kilns may use secondary fuels such as waste oil or waste tyres. Where waste is 
used, emission requirements for waste incineration processes may apply, and where 
hazardous waste is used, depending on the amount used in the plant, emission requirements 
for hazardous waste incineration processes may apply. However, this section refers to fossil 
fuel fired kilns. 
48. Particulates are emitted at all stages of the cement production process, consisting of 
material handling, raw material preparation (crushers, dryers), clinker production and 
cement preparation. Heavy metals are brought into the cement kiln with the raw materials, 
fossil and waste fuels. 
49. For clinker production the following kiln types are available: long wet rotary kiln, long 
dry rotary kiln, rotary kiln with cyclone preheater, rotary kiln with grate preheater, shaft 
furnace. In terms of energy demand and emission control opportunities, rotary kilns with 
cyclone preheaters are preferable. 
50. For heat recovery purposes, rotary kiln off-gases are conducted through the preheating 
system and the mill dryers (where installed) before being dedusted. The collected dust is 
returned to the feed material. 
51. Less than 0.5% of lead and cadmium entering the kiln is released in exhaust gases. The 
high alkali content and the scrubbing action in the kiln favour metal retention in the clinker 
or kiln dust. 
52. The emissions of heavy metals into the air can be reduced by, for instance, taking off a 
bleed stream and stockpiling the collected dust instead of returning it to the raw feed. 
However, in each case these considerations should be weighed against the consequences of 
releasing the heavy metals into the waste stockpile. Another possibility is the hot-meal 
bypass, where calcined hot-meal is in part discharged right in front of the kiln entrance and 
fed to the cement preparation plant. Alternatively, the dust can be added to the clinker. 
Another important measure is a very well controlled steady operation of the kiln in order to 
avoid emergency shut-offs of the electrostatic precipitators. These may be caused by 
excessive CO concentrations. It is important to avoid high peaks of heavy metal emissions 
in the event of such an emergency shut-off. 
53. The most relevant emission reduction measures are outlined in table 8. To reduce direct 
dust emissions from crushers, mills, and dryers, fabric filters are mainly used, whereas kiln 
and clinker cooler waste gases are controlled by electrostatic precipitators. With ESP, dust 
can be reduced to concentrations below 50 mg/m3. When FF are used, the clean gas dust 
content can be reduced to 10 mg/m3. 
Table 8: Emission sources, control measures, reduction efficiencies and costs for the 
cement industry 
Emission source
Control measure(s)
Reduction
efficiency (%)
Abatement 
costs
Direct emissions from crushers, 
mills, dryers
FF
Cd. Pb: > 95
..
Direct emissions from rotary 
kilns, clinker coolers
ESP
Cd. Pb: > 95
..
Direct emissions from rotary 
kilns
Carbon adsorption
Hg: > 95
..
Glass industry (annex II, category 8) 
54. In the glass industry, lead emissions are particularly relevant given the various types of 
glass in which lead is introduced as raw material (e.g. crystal glass, cathode ray tubes). In 
the case of soda-lime container glass, lead emissions depend on the quality of the recycled 
glass used in the process. The lead content in dusts from crystal glass melting is usually 
about 20-60%. 
55. Dust emissions stem mainly from batch mixing, furnaces, diffuse leakages from furnace 
openings, and finishing and blasting of glass products. They depend notably on the type of 
fuel used, the furnace type and the type of glass produced. Oxy-fuel burners can reduce 
waste gas volume and flue dust production by 60%. The lead emissions from electrical 
heating are considerably lower than from oil/gas-firing. 
56. The batch is melted in continuous tanks, day tanks or crucibles. During the melting 
cycle using discontinuous furnaces, the dust emission varies greatly. The dust emissions 
from crystal glass tanks (<5 kg/Mg melted glass) are higher than from other tanks (<1 
kg/Mg melted soda and potash glass). 
57. Some measures to reduce direct metal-containing dust emissions are: pelleting the glass 
batch, changing the heating system from oil/gas-firing to electrical heating, charging a 
larger share of glass returns in the batch, and applying a better selection of raw materials 
(size distribution) and recycled glass (avoiding lead-containing fractions). Exhaust gases 
can be cleaned in fabric filters, reducing the emissions below 10 mg/m3. With electrostatic 
precipitators 30 mg/m3 is achieved. The corresponding emission reduction efficiencies are 
given in table 9. 
58. The development of crystal glass without lead compounds is in progress. 
Table 9: Emission sources, control measures, dust reduction efficiencies and costs 
for the glass industry 
Emission source
Control 
measure(s)
Dust reduction
efficiency (%)
Abatement costs
(total costs)
Direct emissions
FF
> 98
..
ESP
> 90
..
Chlor-alkali industry (annex II, category 9) 
59. In the chlor-alkali industry, Cl2, alkali hydroxides and hydrogen are produced through 
electrolysis of a salt solution. Commonly used in existing plants are the mercury process 
and the diaphragm process, both of which need the introduction of good practices to avoid 
environmental problems. The membrane process results in no direct mercury emissions. 
Moreover, it shows a lower electrolytic energy and higher heat demand for alkali hydroxide 
concentration (the global energy balance resulting in a slight advantage for membrane cell 
technology in the range of 10 to 15%) and a more compact cell operation. It is, therefore, 
considered as the preferred option for new plants. Decision 90/3 of 14 June 1990 of the 
Commission for the Prevention of Marine Pollution from Land-based Sources (PARCOM) 
recommends that existing mercury cell chlor-alkali plants should be phased out as soon as 
practicable with the objective of phasing them out completely by 2010. 
60. The specific investment for replacing mercury cells by the membrane process is 
reported to be in the region of US$ 700-1000/Mg Cl2 capacity. Although additional costs 
may result from, inter alia, higher utility costs and brine purification cost, the operating cost 
will in most cases decrease. This is due to savings mainly from lower energy consumption, 
and lower waste-water treatment and waste-disposal costs. 
61. The sources of mercury emissions into the environment in the mercury process are: cell 
room ventilation; process exhausts; products, particularly hydrogen; and waste water. With 
regard to emissions into air, Hg diffusely emitted from the cells to the cell room are 
particularly relevant. Preventive measures and control are of great importance and should 
be prioritized according to the relative importance of each source at a particular 
installation. In any case specific control measures are required when mercury is recovered 
from sludges resulting from the process. 
62. The following measures can be taken to reduce emissions from existing mercury 
process plants: 
- Process control and technical measures to optimize cell operation, maintenance and more 
efficient working methods; 
- Coverings, sealings and controlled bleeding-off by suction; 
- Cleaning of cell rooms and measures that make it easier to keep them clean; and 
- Cleaning of limited gas streams (certain contaminated air streams and hydrogen gas). 
63. These measures can cut mercury emissions to values well below 2.0 g/Mg of Cl2 
production capacity, expressed as an annual average. There are examples of plants that 
achieve emissions well below 1.0 g/Mg of Cl2 production capacity. As a result of 
PARCOM decision 90/3, existing mercury-based chlor-alkali plants were required to meet 
the level of 2 g of Hg/Mg of Cl2 by 31 December 1996 for emissions covered by the 
Convention for the Prevention of Marine Pollution from Land-based Sources. Since 
emissions depend to a large extent on good operating practices, the average should depend 
on and include maintenance periods of one year or less. 
Municipal, medical and hazardous waste incineration (annex II, categories 10 and 11) 
64. Emissions of cadmium, lead and mercury result from the incineration of municipal, 
medical and hazardous waste. Mercury, a substantial part of cadmium and minor parts of 
lead are volatilized in the process. Particular actions should be taken both before and after 
incineration to reduce these emissions. 
65. The best available technology for dedusting is considered to be fabric filters in 
combination with dry or wet methods for controlling volatiles. Electrostatic precipitators in 
combination with wet systems can also be designed to reach low dust emissions, but they 
offer fewer opportunities than fabric filters especially with pre-coating for adsorption of 
volatile pollutants. 
66. When BAT is used for cleaning the flue gases, the concentration of dust will be reduced 
to a range of 10 to 20 mg/m3; in practice lower concentrations are reached, and in some 
cases concentrations of less than 1 mg/m3 have been reported. The concentration of 
mercury can be reduced to a range of 0.05 to 0.10 mg/m3 (normalized to 11% O2). 
67. The most relevant secondary emission reduction measures are outlined in table 10. It is 
difficult to provide generally valid data because the relative costs in US$/tonne depend on a 
particularly wide range of site-specific variables, such as waste composition. 
68. Heavy metals are found in all fractions of the municipal waste stream (e.g. products, 
paper, organic materials). Therefore, by reducing the quantity of municipal waste that is 
incinerated, heavy metal emissions can be reduced. This can be accomplished through 
various waste management strategies, including recycling programmes and the composting 
of organic materials. In addition, some UN/ECE countries allow municipal waste to be 
landfilled. In a properly managed landfill, emissions of cadmium and lead are eliminated 
and mercury emissions may be lower than with incineration. Research on emissions of 
mercury from landfills is taking place in several UN/ECE countries. 
Table 10: Emission sources, control measures, reduction efficiencies and costs for 
municipal, 
medical and hazardous waste incineration 
Emission 
source
Control 
measure(s)
Reduction 
efficiency
(%)
Abatement costs
(total costs US$)
Stack gases
High-efficiency 
scrubbers
Pd, Cd: > 98; Hg: 
ca. 50
..
ESP (3 fields)
Pb, Cd; 80-90
10-20/Mg waste
Wet ESP (1 field)
Pb, Cd: 95-99
..
Fabric filters
Pb, Cd: 95-99
15-30/Mg waste
Carbon injection + 
FF
Hg: > 85
operating costs; ca. 2-3/Mg 
waste
Carbon bed filtration
Hg: > 99
operating costs; ca. 50/Mg 
waste
Bilaga IV
TIDSPLANER FÖR TILLÄMPNING AV 
GRÄNSVÄRDEN OCH BÄSTA TILLGÄNGLIGA 
TEKNIK FÖR NYA OCH BEFINTLIGA 
STATIONÄRA ANLÄGGNINGAR
Tidsplanerna för tillämpning av gränsvärden och bästa tillgängliga teknik är:
	(a) För nya stationära anläggningar: två år efter detta protokolls ikraftträdande.
	(b) För befintliga stationära anläggningar: åtta år efter detta protokolls 
ikraftträdande. Om nödvändigt kan denna period förlängas för vissa befintliga 
stationära anläggningar för att anpassas till en amorteringsperiod som godkänds 
enligt vissa nationella lagar.
ANNEX IV
TIMESCALES FOR THE APPLICATION OF 
LIMIT VALUES AND BEST AVAILABLE 
TECHNIQUES TO NEW AND EXISTING 
STATIONARY SOURCES
The timescales for the application of limit values and best available techniques are:
 
	(a) For new stationary sources: two years after the date of entry into force of the 
present Protocol; 
	(b) For existing stationary sources: eight years after the date of entry into force of 
the present Protocol. If necessary, this period may be extended for specific existing 
stationary sources in accordance with the amortization period provided for by 
national legislation. 
Bilaga V
GRÄNSVÄRDEN FÖR KONTROLL AV UTSLÄPP 
FRÅN STÖRRE STATIONÄRA KÄLLOR 
I. INLEDNING
1. Det finns två typer av gränsvärden som är viktiga för utsläppskontrollen för 
tungmetaller:
- värden för specifika tungmetaller eller grupper av tungmetaller
- värden för utsläpp av partiklar i allmänhet.
2. Generellt kan gränsvärden för partiklar inte ersätta specifika gränsvärden för kadmium, 
bly och kvicksilver eftersom mängden metall som är förenad med partikelformigt utsläpp 
skiljer sig mellan olika processer. Emellertid bidrar uppfyllandet av dessa gränser till en 
betydande minskning av tungmetallutsläppet i allmänhet. Kontroll av partikelformiga 
utsläpp är normalt dessutom billigare än att kontrollera enstaka ämnen, och kontinuerlig 
mätning av enstaka tungmetaller är normalt inte möjligt. Därför har gränsvärdena för 
partiklar en stor praktisk betydelse och fastställs också i denna bilaga i de flesta fall för att 
komplettera eller ersätta specifika gränsvärden för kadmium, bly eller kvicksilver.
3. Gränsvärden, uttryckta i mg/m3, gäller för standardförhållanden (volym vid 273,15 K, 
101,3 kPa, torr gas) och är beräknade som ett medelvärde för mätningar gjorda under en 
timme, vilka täcker flera timmars drift, som regel 24 timmar. Perioder för uppstart och 
avstängning skall uteslutas. Den genomsnittliga tiden kan förlängas när så behövs för att 
uppnå tillräckligt exakta mätresultat. Värden givna för utvalda större stationära källor skall 
tillämpas, med hänsyn tagen till syreinnehållet i utsläppsgasen. Det är absolut förbjudet att 
göra utspädningar för att minska koncentrationerna av föroreningar i utsläppsgaserna. 
Gränsvärden för tungmetaller omfattar den fasta, gasformiga och förångade formen av 
metallen och dess föreningar uttryckt som metall. När gränsvärdena för totalt utsläpp är 
givna, uttryckta som g/produktionsenhet respektive g/kapacitetsenhet, hänför de sig till 
summan av utsläpp i form av rökgaser och flyktiga gaser, beräknat per år.
4. I fall då det inte går att utesluta att givna gränsvärden kommer att överskridas måste man 
övervaka antingen utsläppen eller en prestationsparameter, som visar om en 
kontrollutrustning hanteras och underhålls på ett riktigt sätt. Mätning av antingen utsläpp 
eller prestationsindikator skall ske kontinuerligt om massflödet av partikelutsläppet 
överstiger 10 kg/h. Om utsläpp övervakas, skall koncentrationen av luftföroreningar i 
kanaler som transporterar gas mätas på ett representativt sätt. Om partikelformigt material 
övervakas diskontinuerligt skall koncentrationerna kontrolleras med regelbundna intervall, 
med minst tre oberoende avläsningar per kontroll. Provtagning och analys av alla 
föroreningar liksom referensmätmetoden för kalibrering av automatiska mätsystem skall 
göras enligt standarder som fastställts av Comité européen de normalisation (CEN) eller the 
International Organization for Standardization (ISO). Under tiden som utveckling av CEN- 
eller ISO-standarder inväntas skall de nationella standarderna tillämpas. Nationella 
standarder kan också användas om de ger resultat som är likvärdiga dem som CEN- eller 
ISO-standarder ger.
5. Vid kontinuerlig övervakning, anses gränsvärdena efterlevas om inget av de beräknade 
medelvärdena för utsläppskoncentrationerna under 24 timmar överskrider gränsvärdet eller 
om medelvärdet över 24 timmar av parametern som övervakas inte överskrider det 
korrelerade värdet för parametern som fastställdes under en funktionstest då 
mätutrustningen hanterades och underhölls på ett riktigt sätt. Vid diskontinuerlig 
övervakning anses efterlevnad föreligga om medelvärdet per kontroll inte överstiger 
gränsvärdet. Efterlevnad anses föreligga för båda gränsvärdena, uttryckt som totalt utsläpp 
per produktionsenhet eller totalt årligt utsläpp, om det kontrollerade värdet inte överskrids, 
enligt beskrivning ovan.
II. SPECIFIKA GRÄNSVÄRDEN FÖR UTVALDA STÖRRE STATIONÄRA KÄLLOR
Förbränning av fossila bränslen (bilaga II, kategori 1):
6. Gränsvärdena avser 6 % O2 i rökgaser för fasta bränslen och 3 % O2 för flytande 
bränslen.
7. Gränsvärde för stoftutsläpp för fasta och flytande bränslen:
50 mg/m3.
Sinterverk (bilaga II, kategori 2):
8. Gränsvärde för stoftutsläpp: 50 mg/m3.
Pelletanläggningar (bilaga II, kategori 2):
9. Gränsvärde för stoftutsläpp:
(a) malning, torkning: 25 mg/m3 och
(b) pelletering: 25 mg/m3; eller
10. Gränsvärde för totalt stoftutsläpp: 40 g/Mg av producerade pellets.
Masugnar (bilaga II, kategori 3):
11. Gränsvärde för stoftutsläpp: 50 mg/m3.
Elektriska bågugnar (bilaga II, kategori 3):
12. Gränsvärde för stoftutsläpp: 20 mg/m3.
Framställning av koppar och zink, innefattande Imperial Smelting-ugnar (bilaga II, kategori 
5 och 6):
13. Gränsvärde för stoftutsläpp: 20 mg/m3.
Blyframställning (bilaga II, kategori 5 och 6):
14. Gränsvärde för stoftutsläpp: 10 mg/m3.
Cementindustrin (bilaga II, kategori 7):
15. Gränsvärde för stoftutsläpp: 50 mg/m3.
Glasindustrin (bilaga II, kategori 8):
16. Gränsvärdena avser olika O2-koncentrationer i rökgaserna beroende av ugnstyp: 
vannaugnar: 8 %, degelugnar och dagvannaugnar: 13 %. 
17. Gränsvärde för blyutsläpp: 5 mg/m3.
Klor-alkaliindustrin (bilaga II, kategori 9):
18. Gränsvärdena avser den totala mängden kvicksilver som släpps ut i atmosfären av en 
fabrik, oberoende av källan till utsläppet och uttryckt som årligt medelvärde.
19. Gränsvärdena för befintliga klor-alkalifabriker skall utvärderas vid parternas möte med 
det verkställande organet senast två år efter datumet för ikraftträdandet av detta protokoll.
20. Gränsvärde för nya klor-alkalifabriker: 0.01 g Hg/Mg Cl2-produktionskapacitet.
Förbränning av kommunalt, medicinskt och farligt avfall (bilaga II, kategori 10 och 11):
21. Gränsvärdena avser 11 % O2-koncentration i rökgas.
22. Gränsvärde för stoftutsläpp:
(a) 10 mg/m3 för förbränning av farligt och medicinskt avfall
(b) 25 mg/m3 för förbränning av kommunalt avfall
23. Gränsvärde för kvicksilverutsläpp:
(a) 0,05 mg/m3 för förbränning av farligt avfall
(b) 0,08 mg/m3 för förbränning av kommunalt avfall
(c) gränsvärde för kvicksilverinnehållande utsläpp från förbränning av medicinskt avfall 
skall utvärderas vid parternas möte med det verkställande organet senast två år efter 
datumet för ikraftträdandet av detta protokoll.
ANNEX V
LIMIT VALUES FOR CONTROLLING 
EMISSIONS FROM MAJOR STATIONARY 
SOURCES
I. INTRODUCTION 
1. Two types of limit value are important for heavy metal emission control: 
- Values for specific heavy metals or groups of heavy metals; and 
- Values for emissions of particulate matter in general. 
2. In principle, limit values for particulate matter cannot replace specific limit values for 
cadmium, lead and mercury, because the quantity of metals associated with particulate 
emissions differs from one process to another. However, compliance with these limits 
contributes significantly to reducing heavy metal emissions in general. Moreover, 
monitoring particulate emissions is generally less expensive than monitoring individual 
species and continuous monitoring of individual heavy metals is in general not feasible. 
Therefore, particulate limit values are of great practical importance and are also laid down 
in this annex in most cases to complement or replace specific limit values for cadmium or 
lead or mercury. 
3. Limit values, expressed as mg/m3, refer to standard conditions (volume at 273.15 K, 
101.3 kPa, dry gas) and are calculated as an average value of one-hour measurements, 
covering several hours of operation, as a rule 24 hours. Periods of start-up and shutdown 
should be excluded. The averaging time may be extended when required to achieve 
sufficiently precise monitoring results. With regard to the oxygen content of the waste gas, 
the values given for selected major stationary sources shall apply. Any dilution for the 
purpose of lowering concentrations of pollutants in waste gases is forbidden. Limit values 
for heavy metals include the solid, gaseous and vapour form of the metal and its 
compounds, expressed as the metal. Whenever limit values for total emissions are given, 
expressed as g/unit of production or capacity respectively, they refer to the sum of stack 
and fugitive emissions, calculated as an annual value. 
4. In cases in which an exceeding of given limit values cannot be excluded, either 
emissions or a performance parameter that indicates whether a control device is being 
properly operated and maintained shall be monitored. Monitoring of either emissions or 
performance indicators should take place continuously if the emitted mass flow of 
particulates is above 10 kg/h. If emissions are monitored, the concentrations of air 
pollutants in gas-carrying ducts have to be measured in a representative fashion. If 
particulate matter is monitored discontinuously, the concentrations should be measured at 
regular intervals, taking at least three independent readings per check. Sampling and 
analysis of all pollutants as well as reference measurement methods to calibrate automated 
measurement systems shall be carried out according to the standards laid down by the 
Comité européen de normalisation (CEN) or the International Organization for 
Standardization (ISO). While awaiting the development of the CEN or ISO standards, 
national standards shall apply. National standards can also be used if they provide 
equivalent results to CEN or ISO standards. 
5. In the case of continuous monitoring, compliance with the limit values is achieved if 
none of the calculated average 24-hour emission concentrations exceeds the limit value or 
if the 24-hour average of the monitored parameter does not exceed the correlated value of 
that parameter that was established during a performance test when the control device was 
being properly operated and maintained. In the case of discontinuous emission monitoring, 
compliance is achieved if the average reading per check does not exceed the value of the 
limit. Compliance with each of the limit values expressed as total emissions per unit of 
production or total annual emissions is achieved if the monitored value is not exceeded, as 
described above. 
II. SPECIFIC LIMIT VALUES FOR SELECTED MAJOR STATIONARY 
SOURCES 
Combustion of fossil fuels (annex II, category 1): 
6. Limit values refer to 6% O2 in flue gas for solid fuels and to 3% O2 for liquid fuels. 
7. Limit value for particulate emissions for solid and liquid fuels: 50 mg/m3. 
Sinter plants (annex II, category 2): 
8. Limit value for particulate emissions: 50 mg/m3. 
Pellet plants (annex II, category 2): 
9. Limit value for particulate emissions: 
(a) Grinding, drying: 25 mg/m3; and 
(b) Pelletizing: 25 mg/m3; or 
10. Limit value for total particulate emissions: 40 g/Mg of pellets produced. 
Blast furnaces (annex II, category 3): 
11. Limit value for particulate emissions: 50 mg/m3. 
Electric arc furnaces (annex II, category 3): 
12. Limit value for particulate emissions: 20 mg/m3. 
Production of copper and zinc, including Imperial Smelting furnaces (annex II, categories 5 
and 6): 
13. Limit value for particulate emissions: 20 mg/m3. 
Production of lead (annex II, categories 5 and 6): 
14. Limit value for particulate emissions: 10 mg/m3. 
Cement industry (annex II, category 7): 
15. Limit value for particulate emissions: 50 mg/m3. 
Glass industry (annex II, category 8): 
16. Limit values refer to different O2 concentrations in flue gas depending on furnace type: 
tank furnaces: 8%; pot furnaces and day tanks: 13%. 
17. Limit value for lead emissions: 5 mg/m3. 
Chlor-alkali industry (annex II, category 9): 
18. Limit values refer to the total quantity of mercury released by a plant into the air, 
regardless of the emission source and expressed as an annual mean value. 
19. Limit values for existing chlor-alkali plants shall be evaluated by the Parties meeting 
within the Executive Body no later than two years after the date of entry into force of the 
present Protocol. 
20. Limit value for new chlor-alkali plants: 0.01 g Hg/Mg Cl2 production capacity. 
Municipal, medical and hazardous waste incineration (annex II, categories 10 and 11): 
21. Limit values refer to 11% O2 concentration in flue gas. 
22. Limit value for particulate emissions: 
(a) 10 mg/m3 for hazardous and medical waste incineration; 
(b) 25 mg/m3 for municipal waste incineration. 
23. Limit value for mercury emissions: 
(a) 0.05 mg/m3 for hazardous waste incineration; 
(b) 0.08 mg/m3 for municipal waste incineration; 
(c) Limit values for mercury-containing emissions from medical waste incineration shall be 
evaluated by the Parties meeting within the Executive Body no later than two years after 
the date of entry into force of the present Protocol. 
Bilaga VI
PRODUKTKONTROLLÅTGÄRDER
1. Om inte annat anges i denna bilaga får blyinnehållet i saluförd bensin avsedd för fordon 
som skall köras på väg inte överstiga 0,013 g/l senast sex månader efter datumet för 
ikraftträdandet av detta protokoll. Parter som saluför oblyad bensin med ett blyinnehåll som 
är lägre än 0,013 g/l skall sträva efter att upprätthålla eller sänka denna gräns.
2. Varje part skall sträva efter att säkerställa att ett byte till bränsle med det blyinnehåll som 
anges i paragraf 1 ovan resulterar i en reduktion, totalt sett, av de skadliga effekterna på 
människors hälsa och miljön.
3. Om en stat fastställer att en begränsning av blyinnehållet i den saluförda bensinen i 
enlighet med punkt 1 ovan skulle resultera i svåra socioekonomiska eller tekniska problem, 
eller att den inte skulle leda till fördelar totalt sett för miljön eller människors hälsa på 
grund av, bland annat, klimatsituationen i landet, får den förlänga tidsrymden som anges 
punkt 1 med upp till 10 år, under vilken den får saluföra blyad bensin med ett blyinnehåll 
som inte överstiger 0,15 g/l. I detta fall skall staten ange i en deklaration – som skall 
deponeras tillsammans med sitt instrument för ratificering, godtagande, godkännande eller 
anslutning – att den avser att förlänga tidsrymden samt ge en skriftlig förklaring med 
information om anledningen till detta till det verkställande organet.
4. En part har tillåtelse att saluföra små kvantiteter blyad bensin, upp till 0,5 procent av 
dess totala bensinförsäljning, med ett blyinnehåll som inte överstiger 0,15 g/l för 
användning i äldre vägfordon.
5. Varje part skall senast 5 år efter datumet för ikraftträdandet av detta protokoll – eller tio 
år för länder med övergångsekonomi som förklarar sin avsikt att tillämpa en tioårsperiod i 
en deklaration som skall deponeras med sitt instrument för ratificering, godtagande, 
godkännande eller anslutning – uppnå koncentrationsnivåer som inte överstiger
(a) 0,05 viktprocent kvicksilver i alkaliska manganbatterier för förlängd användning under 
extrema förhållanden (t.ex. vid temperaturer under 0 C eller över 50 C, utsatta för stötar) 
och
(b) 0,025  viktprocent kvicksilver i alla andra alkaliska manganbatterier.
Ovan nämnda gränser får överskridas för en ny tillämpning inom batteriteknologin, eller 
för användning av ett batteri i en ny produkt, om lämpliga skyddsåtgärder vidtas för att 
säkerställa att det resulterande batteriet eller produkten, för vilken batteriet är svårt att 
avlägsna, kan omhändertas på ett miljövänligt sätt. Alkaliska manganknappceller och 
batterier som består av knappceller skall också undantas från denna förpliktelse.
ANNEX VI
PRODUCT CONTROL MEASURES
1. Except as otherwise provided in this annex, no later than six months after the date of 
entry into force of the present Protocol, the lead content of marketed petrol intended for on-
road vehicles shall not exceed 0.013 g/l. Parties marketing unleaded petrol with a lead 
content lower than 0.013 g/l shall endeavour to maintain or lower that level. 
2. Each Party shall endeavour to ensure that the change to fuels with a lead content as 
specified in paragraph 1 above results in an overall reduction in the harmful effects on 
human health and the environment. 
3. Where a State determines that limiting the lead content of marketed petrol in accordance 
with paragraph 1 above would result in severe socio-economic or technical problems for it 
or would not lead to overall environmental or health benefits because of, inter alia, its 
climate situation, it may extend the time period given in that paragraph to a period of up to 
10 years, during which it may market leaded petrol with a lead content not exceeding 0.15 
g/l. In such a case, the State shall specify, in a declaration to be deposited together with its 
instrument of ratification, acceptance, approval or accession, that it intends to extend the 
time period and present to the Executive Body in writing information on the reasons for 
this. 
4. A Party is permitted to market small quantities, up to 0.5 per cent of its total petrol sales, 
of leaded petrol with a lead content not exceeding 0.15 g/l to be used by old on-road 
vehicles. 
5. Each Party shall, no later than five years, or ten years for countries with economies in 
transition that state their intention to adopt a ten-year period in a declaration to be deposited 
with their instrument of ratification, acceptance, approval or accession, after the date of 
entry into force of this Protocol, achieve concentration levels which do not exceed: 
(a) 0.05 per cent of mercury by weight in alkaline manganese batteries for prolonged use in 
extreme conditions (e.g. temperature below 0  C or above 50  C, exposed to shocks); and 
(b) 0.025 per cent of mercury by weight in all other alkaline manganese batteries. 
The above limits may be exceeded for a new application of a battery technology, or use of 
a battery in a new product, if reasonable safeguards are taken to ensure that the resulting 
battery or product without an easily removable battery will be disposed of in an 
environmentally sound manner. Alkaline manganese button cells and batteries composed of 
button cells shall also be exempted from this obligation. 
Bilaga VII
PRODUKTHANTERINGSÅTGÄRDER
1. Denna bilaga syftar till att ge parterna vägledning i frågor som rör 
produkthanteringsåtgärder.
 
2. Parterna kan överväga lämpliga produkthanteringsåtgärder (som de som anges nedan) 
när det finns en potentiell risk för skadliga effekter på hälsan eller miljön på grund av 
utsläpp av en eller flera tungmetaller som anges i bilaga I, och då man tagit hänsyn till alla 
relevanta risker och fördelar med sådan åtgärder, i syfte att säkerställa att ett byte av 
produkter resulterar i en reduktion totalt sett av skadliga effekter på människors hälsa och 
på miljön:
(a) Ersättning av produkter som innehåller en eller flera av de tungmetaller som är angivna 
i bilaga I, vilken/vilka avsiktligt tillförts, om det existerar lämpliga alternativ.
(b) Minimering av eller ersättning i produkter av en eller flera av de tungmetaller som är 
angivna i bilaga I, vilken/vilka avsiktligt tillförts.
(c) Tillhandahållande av produktinformation, innefattande märkning, för att säkerställa att 
användarna är informerade om innehållet av en eller flera av de tungmetaller vilken/vilka 
avsiktligt tillförts, som finns angivna i bilaga I, samt om behovet av säker användning och 
avfallshantering.
(d) Användning av ekonomiska incitament och frivilliga överenskommelser för att minska 
eller eliminera tungmetallhalten i produkter (med avseende på de tungmetaller som anges i 
bilaga I).
(e) Utveckling och genomförande av program för miljövänlig insamling, återvinning eller 
bortskaffande av produkter som innehåller någon av de tungmetaller som anges i bilaga I.
3. Varje produkt eller produktgrupp nedan innehåller en eller flera av de tungmetaller som 
anges i bilaga I och är föremål för regleringar eller frivilliga åtgärder från åtminstone en av 
parterna i konventionen. Dessa åtgärder grundas till stor del på produktens bidrag till 
utsläpp av en eller flera av de tungmetaller som anges i bilaga I. Emellertid föreligger det 
än så länge inte tillräcklig information för att bekräfta att de är en betydande källa för alla 
parter, vilket berättigar medräknandet i bilaga VI. Varje part uppmuntras att ta tillgänglig 
information i beaktande och, där man anser att det finns ett behov av förebyggande 
åtgärder, vidta sådana produkthanteringsåtgärder som är angivna i punkt 2 ovan för en eller 
flera av de produkter som anges nedan:
(a) Kvicksilverinnehållande elektriska komponenter t.ex. apparater som innehåller en eller 
flera kontakter/givare för överföring av elektrisk ström som t.ex. reläer, termostater, 
nivåvakter, tryckvakter och andra brytare (vidtagna åtgärder omfattar förbud mot de flesta 
kvicksilverinnehållande elektriska komponenter, frivilliga program för utbytet av några 
kvicksilverinnehållande brytare mot elektroniska eller specialbrytare, frivilliga 
återvinningsprogram för brytare, och frivilliga återvinningsprogram för termostater).
(b) Kvicksilverinnehållande mätinstrument som t.ex. termometrar, manometrar, 
barometrar, tryckmätare, tryckvakter och tryckgivare (vidtagna åtgärder omfattar förbud 
mot kvicksilverinnehållande termometrar och förbud mot mätinstrument).
(c) Kvicksilverinnehållande lysrör (vidtagna åtgärder omfattar minskning av 
kvicksilverinnehållet per lampa genom både frivilliga program och regleringar samt 
frivilliga återvinningsprogram).
(d) Kvicksilverinnehållande dentalamalgam (vidtagna åtgärder omfattar frivilliga åtgärder 
och ett förbud med dispens för användning av dentalamalgam och frivilliga program för att 
främja insamling av dentalamalgam innan det släpps ut från tandläkarmottagningar till 
vattenreningsverken).
(e) Kvicksilverinnehållande pesticider inklusive betningsmedel (vidtagna åtgärder omfattar 
förbud mot alla kvicksilverpesticider inklusive betningsmedel och ett förbud mot 
kvicksilver som används som desinfektionsmedel).
(f) Kvicksilverinnehållande färg (vidtagna åtgärder omfattar förbud mot all sådan färg, 
förbud mot sådan färg för inomhusbruk och för användning på leksaker och förbud mot 
användning i skeppsbottenfärg).
(g) Kvicksilverinnehållande batterier andra än de som omfattas av bilaga VI (vidtagna 
åtgärder omfattar minskat kvicksilverinnehåll genom både frivilliga program och 
regleringar samt miljöavgifter och frivilliga återvinningsprogram).
ANNEX VII
PRODUCT MANAGEMENT MEASURES
1. This annex aims to provide guidance to Parties on product management measures. 
2. The Parties may consider appropriate product management measures such as those listed 
below, where warranted as a result of the potential risk of adverse effects on human health 
or the environment from emissions of one or more of the heavy metals listed in annex I, 
taking into account all relevant risks and benefits of such measures, with a view to ensuring 
that any changes to products result in an overall reduction of harmful effects on human 
health and the environment: 
(a) The substitution of products containing one or more intentionally added heavy metals 
listed in annex I, if a suitable alternative exists; 
(b) The minimization or substitution in products of one or more intentionally added heavy 
metals listed in annex I, 
(c) The provision of product information including labelling to ensure that users are 
informed of the content of one or more intentionally added heavy metals listed in annex I 
and of the need for safe use and waste handling; 
(d) The use of economic incentives or voluntary agreements to reduce or eliminate the 
content in products of the heavy metals listed in annex I; and 
(e) The development and implementation of programmes for the collection, recycling or 
disposal of products containing one of the heavy metals in annex I in an environmentally 
sound manner. 
3. Each product or product group listed below contains one or more of the heavy metals 
listed in annex I and is the subject of regulatory or voluntary action by at least one Party to 
the Convention based for a significant part on the contribution of that product to emissions 
of one or more of the heavy metals in annex I. However, sufficient information is not yet 
available to confirm that they are a significant source for all Parties, thereby warranting 
inclusion in annex VI. Each Party is encouraged to consider available information and, 
where satisfied of the need to take precautionary measures, to apply product management 
measures such as those listed in paragraph 2 above to one or more of the products listed 
below: 
(a) Mercury-containing electrical components, i.e. devices that contain one or several 
contacts/sensors for the transfer of electrical current such as relays, thermostats, level 
switches, pressure switches and other switches (actions taken include a ban on most 
mercury-containing electrical components; voluntary programmes to replace some mercury 
switches with electronic or special switches; voluntary recycling programmes for switches; 
and voluntary recycling programmes for thermostats); 
(b) Mercury-containing measuring devices such as thermometers, manometers, barometers, 
pressure gauges, pressure switches and pressure transmitters (actions taken include a ban 
on mercury-containing thermometers and ban on measuring instruments); 
(c) Mercury-containing fluorescent lamps (actions taken include reductions in mercury 
content per lamp through both voluntary and regulatory programmes and voluntary 
recycling programmes); 
(d) Mercury-containing dental amalgam (actions taken include voluntary measures and a 
ban with exemptions on the use of dental amalgams and voluntary programmes to promote 
capture of dental amalgam before release to water treatment plants from dental surgeries); 
(e) Mercury-containing pesticides including seed dressing (actions taken include bans on 
all mercury pesticides including seed treatments and a ban on mercury use as a 
disinfectant); 
(f) Mercury-containing paint (actions taken include bans on all such paints, bans on such 
paints for interior use and use on children's toys; and bans on use in antifouling paints); and 
(g) Mercury-containing batteries other than those covered in annex VI (actions taken 
include reductions in mercury content through both voluntary and regulatory programmes 
and environmental charges and voluntary recycling programmes).
Remissinstanser
Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Statskontoret, 
Riksrevisionsverket, Institutet för miljömedicin, Statens jordbruksverk, 
Statens livsmedelsverk, Sveriges Geologiska undersökning, 
Naturvårdsverket, Koncessionsnämnden för miljöskydd, 
Kemikalieinspektionen, Stiftelsen Institutet för vatten- och 
luftvårdsforskning, Svenska kommunförbundet, Jernkontoret, 
Naturskyddsföreningen, Föreningen skogsindustrierna, Svenska 
Petroleum Institutet, Industrin för växt- och träskyddsmedel, 
Kemikontoret, Miljöförbundet Jordens vänner, Svenska Gruvföreningen, 
Skogsindustrierna, Karolinska institutet, Svenska 
Renhållningsverksföreningen
Miljödepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 maj 1999
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden 
Freivalds, Åsbrink, Schori, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von 
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, 
Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén
Föredragande: statsrådet Larsson
Regeringen beslutar proposition 1998/99:141 Godkännande av 1998 års 
protokoll om långlivade organiska föroreningar och om tungmetaller 
under konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
Prop. 1998/99:141
10
1
Prop. 1998/99:141
bilaga 1
94
95
1
Prop. 1998/99:141
bilaga 2
150
Prop. 1998/99:141
bilaga 3
151
1
Prop. 1998/99:141
152
1
1
                