Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition Nya regler om geografiska beteckningar och internationella varumärken Prop. 2024/25:177 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 22 maj 2025 Ulf Kristersson Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslår regeringen en ny lag som ska komplettera EU:s förordning om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. Propositionen innehåller förslag som innebär att en ansökan om registrering av en geografisk beteckning med ursprung i Sverige ska lämnas direkt till EU:s immaterialrättsmyndighet och att Patent- och registreringsverket ska kontrollera efterlevnaden av skyddet för denna typ av geografiska beteckningar. Varumärkeslagens regler om skadestånd och andra sanktioner ska kunna tillämpas i samband med intrång. I propositionen föreslås också att varumärkeslagens regler om sanktioner ska vara tillämpliga i samband med intrång i geografiska beteckningar som skyddas av EU:s handelsavtal med Nya Zeeland och Chile. Slutligen föreslås vissa ändringar i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar och varumärkeslagen i syfte att förenkla handläggningen av skydd för mellanstatliga organisationers beteckningar och internationella varumärkesärenden. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2025. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut4 2Lagtext5 2.1Förslag till lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter5 2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar7 2.3Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)8 2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar10 2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel11 3Ärendet och dess beredning14 4En ny EU-förordning om geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter14 4.1Ett utvidgat skydd för geografiska beteckningar14 4.2Närmare om den nya EU-förordningen15 5Behov av kompletterande regler till den nya EU-förordningen18 5.1En ny lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter18 5.2Svenska ansökningar ska ges in direkt till EU:s immaterialrättsmyndighet20 5.3Patent- och registreringsverket ska ansvara för kontrollerna24 5.4Befogenheter att utföra kontrollerna27 5.5Delegering av vissa kontrolluppgifter32 5.6Bemyndiganden för kontroller37 5.7Civilrättsliga sanktioner vid intrång37 5.8Avgifter för kontrollerna39 5.9Överklagande av beslut39 5.10Geografiska beteckningar och varumärken41 5.11Anmälan om skydd enligt Lissabonsystemet43 6Skydd för mellanstatliga organisationers beteckningar45 7Skydd för beteckningar som omfattas av EU:s handelsavtal med Nya Zeeland och Chile47 8En effektivare handläggning av internationella varumärkesregistreringar48 8.1Delning av en internationell registrering48 8.2Prövning av hinder mot registrering50 9Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser54 10Konsekvenser55 11Författningskommentar60 11.1Förslaget till lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter60 11.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar64 11.3Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)65 11.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar67 11.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel68 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/175371 Sammanfattning av departementspromemorian Nya regler om geografiska beteckningar och internationella varumärken (Ds 2024:18)128 Promemorians lagförslag129 Förteckning över remissinstanserna138 Lagrådsremissens lagförslag139 Lagrådets yttrande148 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 2025150 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter Härigenom föreskrivs följande. Lagens syfte 1 §    Denna lag kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/1753 (EU-förordningen), och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (anslutningsförordningen). Behörig myndighet för kontroller 2 §    Patent- och registreringsverket är behörig myndighet för kontroller av geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter enligt artikel 50 i EU-förordningen. Kontroller och ingripanden 3 §    För att utföra kontroller enligt EU-förordningen får Patent- och registreringsverket förelägga den som är föremål för kontroll att lämna de handlingar och uppgifter i övrigt som behövs för kontrollen. 4 §    Om en geografisk beteckning används i strid med EU-förordningen får Patent- och registreringsverket ingripa genom 1. ett föreläggande om rättelse, eller 2. ett förbud mot att fortsätta med ett visst agerande. 5 §    Ett föreläggande eller förbud enligt 3 eller 4 § får förenas med vite. Bemyndiganden 6 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur kontroller ska bedrivas, och 2. skyldighet för ett produktcertifieringsorgan eller en fysisk person som utför delegerade kontrolluppgifter att lämna information och handlingar till Patent- och registreringsverket. 7 §    Regeringen får meddela föreskrifter om betalningsskyldighet för sådana avgifter för internationell registrering av en geografisk beteckning som avses i artikel 13 i anslutningsförordningen. Behörig domstol 8 §    Patent- och registreringsverkets beslut enligt denna lag, enligt EU-förordningen och anslutningsförordningen eller enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och marknadsdomstolen av Patent- och registreringsverket. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar dels att 5 § ska upphöra att gälla, dels att 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Konungen kan, efter avtal med främmande stat eller mellanstatlig organisation, förordna att bestämmelse i 1 § om statsvapen eller annan där avsedd beteckning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om viss mellanstatlig organisations vapen, flagga, emblem eller benämning eller förkortning för sådan benämning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att 1 § om statsvapen eller annan beteckning ska tillämpas i fråga om en mellanstatlig organisations vapen, flagga, emblem, benämning, eller förkortning av benämning. Utan hinder av förordnande enligt första stycket skall dock den som vid tiden för sådant förordnande brukade viss beteckning få utan tillstånd bruka beteckningen under en tid av tre år, räknat från den dag då förordnandet trätt i kraft. Den som använder en beteckning när föreskrifter som meddelas med stöd av första stycket träder i kraft, får fortsätta använda beteckningen utan tillstånd i ytterligare tre år. 4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § eller mot förbud som gäller på grund av förordnande med stöd av 3 § dömes till böter. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § eller mot ett förbud som gäller på grund av en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 § döms till böter. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (2010:1877) dels att 5 kap. 9 och 10 §§ och rubriken närmast före 5 kap. 9 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 5 kap. 10 a §, och närmast före 5 kap. 10 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Beslut om att den internationella varumärkesregistreringen inte ska gälla i Sverige Hinder mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige 9 § Har Patent- och registreringsverket lämnat ett besked till Internationella byrån enligt 8 § tredje stycket, ska verket tidigast tre månader efter det att beskedet lämnades besluta att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§. Om sökanden yttrar sig över ett besked enligt 8 § tredje stycket, ska Patent- och registreringsverket besluta att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§. Om sökanden inte yttrar sig inom föreskriven tid, förfaller ansökan i den del som beskedet avser. En förfallen ansökan ska återupptas om sökanden inom två månader från det att ansökan förföll begär det och yttrar sig över beskedet. Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift. 10 § Finns det inte något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§, ska Patent- och registreringsverket föra in varumärket i varumärkesregistret och kungöra att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige. Om Patent- och registreringsverket har beslutat att den internationella varumärkesregistreringen delvis inte gäller i Sverige, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när beslutet har vunnit laga kraft. Om det delvis finns hinder mot att den internationella varumärkesregistreringen ska gälla i Sverige, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när ett beslut enligt 9 § första stycket har fått laga kraft eller när tiden för återupptagande enligt 9 § tredje stycket har löpt ut. Delning av en internationell varumärkesregistrering 10 a § Den som har ansökt om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige eller som har en sådan registrering som gäller i Sverige får ansöka om att registreringen ska delas i två eller flera registreringar. För en ansökan om delning som görs under den tid som frågan om registreringens giltighet är under prövning tillämpas 2 kap. 3 §. För en ansökan om delning som görs efter ett beslut om att registreringen ska gälla i Sverige tillämpas 2 kap. 32 §. Den som ansöker om delning ska betala föreskriven ansökningsavgift. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även på internationella varumärkesregistreringar som har beviljats skydd i Sverige före ikraftträdandet. 3. Ansökningsärenden som inletts före ikraftträdandet handläggs enligt äldre bestämmelser. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i 1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m., växtförädlarrättslagen (1997:306) och patentlagen (2024:945), 2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, varumärkeslagen (2010:1877), lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister, lagen (2018:1653) om företagsnamn och lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, 2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, varumärkeslagen (2010:1877), lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister, lagen (2018:1653) om företagsnamn, lagen (2018:1654) om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar och lagen (2025:000) om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter, 3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud, lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, konkurrensskadelagen (2016:964), lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, lagen (2020:514) med kompletterande bestämmelser till EU:s plattformsförordning och lagen (2023:730) om grupptalan till skydd för konsumenters kollektiva intressen, och 4. annan lag. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel samt 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel Lag om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar 1 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen (2010:1877) ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 av den 17 april 2019 om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008, i den ursprungliga lydelsen, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i den ursprungliga lydelsen, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen, eller 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen, 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, i den ursprungliga lydelsen. 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411, eller 6. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/1753, i den ursprungliga lydelsen. 2 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen (2010:1877) ska också tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av 1. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, av den 6 oktober 2010 (EUT L 127, 14.5.2011, s. 6), 2. handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia, Peru och Ecuador, å andra sidan, av den 26 juni 2012 (EUT L 354, 21.12.2012, s. 3 och EUT L 356, 24.12.2016, s. 3), 3. avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan, av den 29 juni 2012 (EUT L 346, 15.12.2012, s. 3), 4. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 161, 29.5.2014, s. 3), 5. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 260, 30.8.2014, s. 4), 6. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atom-energigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 261, 30.8.2014, s. 4), 7. det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan, av den 30 oktober 2016 (EUT L 11, 14.1.2017, s. 23), 8. avtalet mellan Europeiska unionen och Japan om ett ekonomiskt partnerskap, av den 17 juli 2018 (EUT L 330, 27.12.2018, s. 3), 9. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore, av den 19 oktober 2018 (EUT L 294, 14.11.2019, s. 3), eller 9. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore, av den 19 oktober 2018 (EUT L 294, 14.11.2019, s. 3), 10. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam, av den 30 juni 2019 (EUT L 186, 12.6.2020, s. 3). 10. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam, av den 30 juni 2019 (EUT L 186, 12.6.2020, s. 3), 11. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland, av den 9 juli 2023 (EUT L, 2024/866, 25.3.2024), eller 12. det avancerade ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan, av den 13 december 2023 (EUT L, 2024/1759, 30.7.2024). 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet. 3. De nya bestämmelserna som avser hänvisning till 8 kap. 4–6 och 8 §§ varumärkeslagen (2010:1877) tillämpas inte på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som skett före ikraftträdandet. Ärendet och dess beredning Den 9 oktober 2023 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/1753 (EU-förordningen). Den nya förordningen ska börja tillämpas den 1 december 2025. Förordningen finns i bilaga 1. Med anledning av den nya förordningen har promemorian Nya regler om geografiska beteckningar och internationella varumärken (Ds 2024:18) tagits fram inom Justitiedepartementet. I promemorian föreslås kompletterande regler till EU-förordningen. Utöver det föreslås sanktionsbestämmelser vid intrång i en beteckning som skyddas enligt EU:s handelsavtal med Nya Zeeland och Chile. Slutligen föreslås ändringar i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar när det gäller skydd för mellanstatliga organisationers beteckningar och i varumärkeslagen när det gäller Patent- och registreringsverkets handläggning av ärenden om internationella varumärkesregistreringar. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Lagförslagen i promemorian finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Promemorian och remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2024/01712). I propositionen behandlas förslagen i promemorian. Lagrådet Regeringen beslutade den 27 mars 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådets synpunkt behandlas i avsnitt 5.11. Regeringen följer Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissens förslag görs det också vissa språkliga och redaktionella ändringar. En ny EU-förordning om geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter Ett utvidgat skydd för geografiska beteckningar En geografisk beteckning är en beteckning – vanligtvis ett namn – som används på produkter som har ett visst geografiskt ursprung och där produktens kvalitet, anseende eller andra egenskaper har en särskild koppling till det ursprunget. Att en geografisk beteckning är skyddad medför att endast producenter som uppfyller vissa krav som gäller för beteckningen får använda sig av den vid märkning eller marknadsföring av en produkt. Dessa krav kan gälla tillverkningsmetoden eller på vilken plats tillverkningen sker. Skyddet innebär också att den som har rätt att använda en geografisk beteckning kan hindra andra från att använda beteckningen för produkter – bland annat olika typer av efterbildningar – som inte uppfyller de krav som uppställs för beteckningen. I dag finns inom EU ett skydd för geografiska beteckningar som omfattar vin, spritdrycker och andra jordbruksprodukter samt livsmedel. Skyddet regleras i ett antal EU-förordningar. Exempel på skyddade beteckningar är Kalix Löjrom, Champagne och Parmaskinka. Den nya EU-förordningen innebär att skyddet för geografiska beteckningar nu utvidgas till att omfatta även hantverks- och industriprodukter. Det handlar till exempel om produkter som glas, keramik, natursten, smycken och textil. Några exempel på beteckningar som skulle kunna få skydd enligt den nya regleringen är Muranoglas, Carraramarmor, Solingen bestick och Donegal tweed. Närmare om den nya EU-förordningen Förordningen är indelad i åtta avdelningar och innehåller sammanlagt 73 artiklar. Till detta kommer 80 skäl i förordningens ingress. Förordningens första avdelning innehåller allmänna bestämmelser. Här regleras förordningens innehåll (artikel 1), syfte (artikel 2), tillämpningsområde (artikel 3), definitioner (artikel 4) och vem som är att anse som personuppgiftsansvarig (artikel 5). Här anges också vilka krav som gäller för att ett namn på en hantverks- eller industriprodukt ska kunna få skydd (artikel 6). Det krävs att produkten har ett geografiskt ursprung, att dess särskilda kvalitet, anseende eller andra egenskaper i allt väsentligt beror på det ursprunget och att minst ett av produktionsleden utförs i det geografiska området. I den andra avdelningen finns bestämmelser om registrering av geografiska beteckningar. Avdelningen är indelad i tre kapitel. I det första kapitlet finns allmänna bestämmelser. Här anges att registreringsförfarandet ska bestå av två faser (en på nationell nivå och en på EU-nivå) men att det finns möjlighet att få ett undantag från kravet på ett nationellt förfarande (artikel 7). Här finns också bestämmelser om vem som kan ansöka om skydd (artikel 8) och vad en ansökan ska innehålla (artiklarna 9–11). Bland annat ska producenter som huvudregel ansöka om skydd gemensamt, men enskilda producenter får ansöka om det bara finns en producent i området som vill lämna in en ansökan. Det anges också att ansökan ska innehålla en produktspecifikation, en sammanfattning och viss annan dokumentation. Det är i produktspecifikationen som sökanden ska visa att kraven för skydd är uppfyllda. Vidare finns bestämmelser om den nationella fasen och skyldighet för medlemsstater att utse en behörig myndighet för att ta emot ansökningar (artikel 12). En ansökan ska lämnas in till en myndighet i den medlemsstat där produkten har sitt ursprung (artikel 13). Vidare finns bestämmelser om myndighetens granskning av ansökan (artikel 14) och om att myndigheten ska genomföra ett nationellt invändningsförfarande (artikel 15). Om kraven för skydd är uppfyllda ska myndigheten fatta ett beslut om att överlämna ansökan till EU:s immaterialrättsmyndighet, EUIPO (artikel 16). Det finns en allmän bestämmelse om att det nationella förfarandet ska vara effektivt (artikel 17). Vidare kan en medlemsstat bevilja ett tillfälligt nationellt skydd i samband med att ansökan överlämnas till EUIPO (artikel 18). Kapitlet innehåller också bestämmelser om att en medlemsstat kan ansöka om undantag från skyldigheten att handlägga ansökningar på nationell nivå (artikel 19) och om förfarandet för direktregistrering som i sådana fall ska tillämpas (artikel 20). I allt väsentligt gäller samma bestämmelser som vid det nationella förfarandet, men sökanden ger in sin ansökan till EUIPO i stället för en nationell myndighet. I det tredje kapitlet finns bestämmelser om förfarandet på unionsnivå. Förfaranden på unionsnivå kan gälla ansökningar som överlämnats från nationella myndigheter, som lämnats in enligt direktregistreringsförfarandet eller som lämnats in från ett tredje land (artikel 21). Bestämmelserna handlar om vad ansökan ska innehålla (artikel 22), granskningen av ansökan (artikel 23) och vad som händer om ett nationellt beslut överklagas under unionsfasen (artikel 24). Det finns bestämmelser om invändningsförfarandet (artiklarna 25 och 26) och möjlighet att lämna synpunkter på ansökan (artikel 27). Det finns också en möjlighet för EUIPO att bevilja fortsatt användning av ett produktnamn som strider mot skyddet av en beteckning under en övergångsperiod (artikel 28). EUIPO fattar det slutliga beslutet om registrering av en geografisk beteckning (artikel 29). I vissa fall kan dock kommissionen ta över ett ärende från myndigheten (artikel 30). Kommissionen har till exempel rätt att besluta i fråga om registreringar som skulle kunna äventyra unionens handel eller yttre förbindelser. Det finns också bestämmelser om förfarandet för att ändra i en produktspecifikation (artikel 31), om förutsättningarna för att avregistrera en geografisk beteckning (artikel 32) och om överklagande av beslut om registrering (artikel 33). I resterande delar av avdelningen finns bestämmelser om EUIPO:s organisation och uppgifter. Bland annat ska det inrättas en särskild avdelning för geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter (artikel 34) och en rådgivande nämnd som ska bestå av företrädare från medlemsstaterna och kommissionen (artikel 35). Det ska också finnas överklagandenämnder (artikel 36) och ett unionsregister över geografiska beteckningar som ska vara enkelt åtkomligt (artiklarna 37 och 38). EUIPO ska bistå kommissionen med granskning av tredje länders geografiska beteckningar som föreslås få skydd i EU enligt andra internationella avtal (artikel 39). Det rör sig om skydd enligt den så kallade Genèveakten och EU:s frihandelsavtal. Den tredje avdelningen innehåller bestämmelser om skyddet av geografiska beteckningar. Avdelningen inleds med en allmän bestämmelse om vad en geografisk beteckning skyddas mot (artikel 40). En registrering ger skydd mot bland annat all användning som innebär att den skyddade beteckningens anseende exploateras, försvagas, skadas eller liknande. Skyddet gäller mot varje form av missbruk, imitation eller anspelning på den skyddade beteckningen, även när uttryck som ”stil”, ”typ” eller ”imitation” används. Skyddet gäller även alla former av vilseledande av konsumenter. Det gäller också användning av domännamn och varor som endast ska skickas vidare till ett land utanför EU (så kallade transitvaror). Vidare innebär skyddet att geografiska beteckningar inte kan bli generiska, det vill säga bli en allmän benämning för en vara. Det kan dock vara tillåtet att använda en beteckning om produkten utgör en del eller komponent av en annan produkt (artikel 41). En generisk term får inte heller registreras som en geografisk beteckning (artikel 42). Det finns vidare bestämmelser om så kallade homonyma namn, vilket är namn som låter likadant men betyder olika saker (artikel 43) och om förhållandet till varumärken (artikel 44). Bland annat regleras att äldre varumärken i vissa fall får fortsätta att användas vid sidan av en geografisk beteckning och att ansökningar om registrering av ett varumärke ska avslås respektive hävas om dess användning skulle stå i strid med skyddet av en geografisk beteckning. En ansökan om registrering av en geografisk beteckning ska också avslås om registreringen, mot bakgrund av ett varumärkes anseende, skulle innebära att konsumenter vilseleds om produktens rätta ursprung. Vidare tillskrivs producentgrupper vissa uppgifter (artikel 45) och det anges att geografiska beteckningar ska erkännas som rättigheter i förfaranden för alternativ tvistlösning som rör domännamn (artikel 46). Rätten att använda en geografisk beteckning tillkommer var och en som tillverkar en produkt som följer kraven i produktspecifikationen och producenter som använder en geografisk beteckning är skyldiga att säkerställa att deras produkter följer kraven (artikel 47). Slutligen anges när unionssymbolen för geografiska beteckningar får användas (artikel 48). I den fjärde avdelningen finns bestämmelser om kontroller och säkerställande av skydd. Kontrollerna består dels av verifiering av att produkter stämmer överens med produktspecifikationen, dels av övervakning av användningen av geografiska beteckningar på marknaden (artikel 49). Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ansvarar för kontrollerna (artikel 50) och det anges övergripande hur verifieringen och övervakningen ska gå till (artiklarna 51–54). Vidare finns bestämmelser om att vissa kontrolluppgifter kan delegeras till produktcertifieringsorgan eller fysiska personer (artiklarna 55–57), om offentliggörande av kontaktuppgifter, och om ackreditering av organ (artiklarna 58 och 59). En bestämmelse kopplar samman skyddet av geografiska beteckningar med EU:s förordning om digitala tjänster (artikel 60). Vidare krävs att medlemsstaterna inför regler om sanktioner för överträdelse av förordningen (artikel 61). Medlemsstaterna är också skyldiga att bistå varandra och samarbeta när det gäller skyddet av geografiska beteckningar (artikel 62). I avdelning fem finns bestämmelser om ändringar i andra rättsakter som reglerar EUIPO:s nya uppgifter (artiklarna 63 och 64). Avdelning sex handlar om avgifter (artikel 65) och avdelning sju innehåller kompletterande bestämmelser om förfarandespråk (artikel 66), IT-system (artikel 67) och kommittéförfarande (artiklarna 68 och 69). I den sista avdelningen finns slutbestämmelser och övergångsbestämmelser. Under en övergångsperiod ska det finnas ett skydd för befintliga namn i medlemsstaterna (artikel 70). Medlemsstaterna ska senast i december 2026 anmäla vilka av dessa namn de önskar skydda enligt förordningen. Det gäller medlemsstater som i dag har nationella skydd för geografiska beteckningar och medlemsstater som inte har något sådant skydd men har inarbetade namn. Vidare framgår att medlemsstaterna har rapporteringsskyldighet (artikel 71) och att kommissionen ska göra en översyn av genomförandet av förordningen (artikel 72). Kommissionen ska också utvärdera möjligheten att inrätta ett informations- och varningssystem mot missbruk av geografiska beteckningar inom domännamnssystemet. Slutligen finns bestämmelser om ikraftträdande (artikel 73). Behov av kompletterande regler till den nya EU-förordningen En ny lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter Regeringens förslag: Det ska införas en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. FICPI Sweden ifrågasätter behovet av en ny lag och menar att befintlig lagstiftning på jordbruks- och livsmedelsområdet i stället kan kompletteras. FICPI Sweden efterfrågar också en hänvisning i den nya lagen till motsvarande regler på jordbruks- och livsmedelsområdet. Skälen för regeringens förslag: En EU-förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Till skillnad från ett direktiv får en förordning inte införlivas i eller omvandlas till nationell rätt. Det innebär att medlemsstaterna är förhindrade att utfärda bestämmelser i frågor som regleras i en EU-förordning. De enskilda medlemsstaterna ska endast införa kompletterande nationella bestämmelser i den mån en förordning överlämnar vissa frågor åt medlemsstaterna att reglera. Medlemsstaterna har också en skyldighet att se till att en EU-förordning kan tillämpas i praktiken och får ett effektivt genomslag i medlemsstaten. I många fall förutsätter en EU-förordning därför att medlemsstaterna inför nationella regler av verkställande karaktär. Den nu aktuella EU-förordningen överlämnar uttryckligen vissa frågor till medlemsstaterna att reglera. Det handlar främst om vilka myndigheter som ska vara behöriga myndigheter respektive kontaktpunkt för EU:s immaterialrättsmyndighet, viss komplettering avseende utförandet av kontroller av geografiska beteckningar och befogenhet för myndigheterna att ingripa vid intrång och införande av sanktioner som ska kunna tillämpas vid bristande efterlevnad av förordningen. Eftersom frågorna bland annat rör myndighetsutövning mot enskilda måste bestämmelserna införas i lag. I dag finns det regler i Sverige som kompletterar de EU-förordningar som skyddar beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Reglerna finns huvudsakligen i lagen (2009:1424) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och i förordningen (2009:1425) om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Regler om sanktioner vid överträdelser av rätten till en skyddad beteckning finns i lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Vissa regler om förhållandet mellan skyddade beteckningar och varumärken finns i varumärkeslagen (2010:1877). Som FICPI Sweden anför kan det finnas vissa fördelar med att samla de svenska bestämmelserna som rör geografiska beteckningar och alltså komplettera befintlig lagstiftning med de regler som behövs med anledning av den nya EU-förordningen om skydd för hantverks- och industriprodukter. Som påpekas i promemorian kommer dock såväl ansökningsprocessen som kontrollförfarandet att skilja sig åt när det gäller geografiska beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel respektive hantverks- och industriprodukter. När det gäller hantverks- och industriprodukter föreslås också i avsnitt 5.3 att Patent- och registreringsverket ska ansvara för att kontrollera efterlevnaden av EU-förordningen i Sverige. På jordbruks- och livsmedelsområdet är det i stället Livsmedelsverket som är ansvarig myndighet. Även på EU-nivå kommer det vara olika myndigheter som ansvarar för registrering av de geografiska beteckningarna. Övervägande skäl talar därför för att det är mest ändamålsenligt att de kompletterande reglerna till den nya EU-förordningen placeras i en egen ny lag. Enbart en komplettering av befintlig lagstiftning riskerar att göra regelverket svåröverskådligt och mindre tillgängligt för enskilda företagare och andra som ska tillämpa reglerna. En ny lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter bör därför införas. I vissa avseenden kan dock befintliga regler användas (se avsnitt 5.7 och 5.10). Den nya lagen ska läsas tillsammans med EU-förordningen. Det är därför nödvändigt att hänvisa till förordningen i lagen. FICPI Sweden efterfrågar en hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1143 av den 11 april 2024 om geografiska beteckningar för vin, spritdrycker och jordbruksprodukter samt garanterade traditionella specialiteter och frivilliga kvalitetsbegrepp för jordbruksprodukter (EU-förordningen om geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel). Även om förordningarna delvis innehåller liknande bestämmelser och det därför kan bli aktuellt att jämföra praxis på de olika områdena vid tillämpning av respektive förordning, är förordningen om jordbruksprodukter och livsmedel inte tillämplig på hantverks- och industriprodukter. Någon hänvisning i den nya lagen till den förordningen bör därför inte göras. Det finns två sätt att hänvisa till unionslagstiftning i nationell rätt, antingen genom statiska hänvisningar eller genom dynamiska hänvisningar. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En följd av denna hänvisningsteknik är att den nationella författningen normalt behöver ändras varje gång EU-bestämmelsen ändras. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. För att eventuella ändringar i förordningen ska få omedelbart genomslag i Sverige är det lämpligt att hänvisningar i den nya lagen är dynamiska. Svenska ansökningar ska ges in direkt till EU:s immaterialrättsmyndighet Regeringens förslag: En ansökan om registrering av en svensk geografisk beteckning på en hantverks- eller industriprodukt ska ges in till EU:s immaterialrättsmyndighet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) pekar på att systemet med ansökningar till EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO) för EU-varumärken och EU-formgivningar fungerar väl. SFIR framhåller också att möjlighet kvarstår att vid ett senare skede utse en nationell myndighet om intresset för geografiska beteckningar visar sig vara större än förväntat. Svenska Patentombudsföreningen (SEPAF), Nämnden för hemslöjdsfrågor, Svenskt Näringsliv och Svenska Patentbyråers Förening (SPOF) instämmer i promemorians bedömning att intresset för skydd av geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter troligtvis är lågt och att ansökningar därför bör kunna lämnas direkt till EUIPO. Internationella Handelskammaren (ICC Sverige), som inte ifrågasätter att det för närvarande endast finns ett begränsat intresse i Sverige för skydd av geografiska beteckningar, anser att en nationell fas ändå bör övervägas och att Patent- och registreringsverket (PRV) bör utses som nationell myndighet för hantering av svenska ansökningar eftersom det skulle underlätta för mindre svenska företag. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att promemorians analys är korrekt vad avser att intresset för att skydda livsmedel och jordbruksprodukter med geografiska beteckningar länge varit lågt jämfört med resten av EU. Stockholms universitet pekar dock på att det i EU:s nordiska region är Sverige som har flest registreringar och att denna potential bör utnyttjas. För att öka intresset för geografiska beteckningar och underlätta för svenska företag anser universitetet att det är viktigt att en svensk myndighet utses. PRV anser att det är svårt att få en uppfattning om vilket intresse som finns i Sverige för de aktuella beteckningarna och att det finns behov av mer djupgående analys av förhållandena på den svenska marknaden. Skälen för regeringens förslag Som huvudregel prövas en ansökan om registrering i två faser Som utgångspunkt består ansökningsförfarandet för skydd av geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter av en nationell fas och en EU-fas (artikel 7.1). Enligt detta tvåstegsförfarande ska varje medlemsstat utse en nationell myndighet med ansvar för att ta emot och granska ansökningar om registrering av en geografisk beteckning (artikel 12). En ansökan ska lämnas in till myndigheten i den medlemsstat där produkten har sitt ursprung (artikel 13) och den ansvariga myndigheten ska då pröva om ansökan uppfyller kraven för skydd och i övrigt är fullständig (artikel 14). Myndigheten ska också genomföra ett nationellt invändningsförfarande för personer bosatta eller etablerade i medlemsstaten (artikel 15). Om ansökan uppfyller kraven för skydd och det inte finns något annat hinder mot en registrering ska myndigheten besluta om att överlämna ansökan till EUIPO (artikel 16). I den andra fasen – som sker på EU-nivå – ska ansökan granskas av EUIPO (artikel 23). Inom EUIPO ska det finnas en särskild avdelning för geografiska beteckningar som ska fatta beslut om ansökningarna (artikel 34). Det ska också inrättas en rådgivande nämnd som ska bestå av experter från medlemsstaterna och representanter från kommissionen (artikel 35). Den rådgivande nämndens yttranden är inte bindande. EUIPO ska genomföra ett invändningsförfarande på unionsnivå (artikel 25). Invändningsgrunderna är desamma på nationell nivå och unionsnivå (artiklarna 15 och 26). Det är därutöver möjligt att lämna in synpunkter på en ansökan (artikel 27). Ett sådant meddelande betraktas inte som en invändning men kan till exempel peka på felaktigheter i en ansökan. EUIPO ska därefter fatta det slutliga beslutet om huruvida ansökan ska beviljas och i sådant fall föra in beteckningen i ett särskilt EU-register. När beteckningen har förts in i registret är det registrerade namnet skyddat. EUIPO kommer att ansvara för registret där det kommer finnas information om alla geografiska beteckningar som skyddas i EU. Enligt ett undantag kan i stället ansökningar ges in direkt till EU:s immaterialrättsmyndighet I stället för ett ansökningsförfarande i två faser kan medlemsstaterna bestämma att ansökningar ska lämnas in direkt till EUIPO (artikel 20.1). I sådant fall behöver medlemsstaten inte utse en nationell myndighet som tar emot och granskar ansökningarna. Däremot ska det finnas en kontaktpunkt i medlemsstaten som kan bistå EUIPO i frågor som rör ansökan (artikel 19.5). För ansökningar som ges in direkt till EUIPO gäller i huvudsak samma regler som för tvåstegsförfarandet (artikel 20.2). Skillnaden är att ansökningar om registrering, ändring av produktspecifikationen eller begäran om avregistrering ska ges in direkt till EUIPO och inte till en nationell myndighet. Vidare ska EUIPO genomföra ett invändningsförfarande där alla personer med ett legitimt intresse kan invända eller lämna synpunkter (artikel 20.3). Vid behov kan EUIPO be kontaktpunkten att granska delar av ansökan eller verifiera vissa uppgifter i den (artikel 20.5). För att ansökningar om registrering ska kunna ges in direkt till EUIPO krävs att medlemsstaten ansöker om ett sådant undantag och att kommissionen godkänner ansökan. I ansökan behöver medlemsstaten visa att den inte har något nationellt skydd för geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter och att intresset för att skydda dessa beteckningar är lågt (artikel 19.1). En ansökan om undantag kan återkallas av medlemsstaten och kommissionen kan återkalla ett beviljat undantag under vissa förhållanden (artikel 19.3 och 19.4). För att aktualisera undantaget måste en medlemsstat ha ansökt om det senast den 30 november 2024 (artikel 71.2). Sverige har ansökt om nämnda undantag. En svensk ansökan bör ges in direkt till EU:s immaterialrättsmyndighet Syftet med undantaget är att erbjuda medlemsstater som saknar en tradition av att använda geografiska beteckningar ett mer effektivt och mindre kostsamt sätt att hantera ansökningar om skydd för geografiska beteckningar (skäl 24). I Sverige bedöms efterfrågan på denna typ av skydd vara lågt. Enligt två olika studier från 2013 och 2020 som utförts på uppdrag av kommissionen ska det finnas cirka 300–800 hantverks- och industriprodukter i EU som skulle kunna kvalificera för skydd. Enligt en annan undersökning från 2019 som också utfördes på uppdrag av kommissionen identifierades fem svenska produkter som skulle kunna kvalificera för skydd. Som bland annat PRV anför är det möjligt att en fördjupad utredning skulle kunna ge en mer heltäckande bild av hur intresset för att skydda produkter med geografiska beteckningar ser ut i Sverige. Som konstateras i promemorian har det emellertid än så länge inte framkommit att det skulle finnas någon större efterfrågan i Sverige på denna typ av skydd. Den bilden stöds också av flertalet remissinstanser. Till det kommer att intresset för att skydda livsmedels- och jordbruksprodukter med geografiska beteckningar historiskt har varit lågt i Sverige. Detta jämfört med andra medlemsstater som har en längre tradition av att använda denna typ av skydd. I dag är drygt 20 svenska livsmedel och tre svenska spritdrycker med beteckningar registrerade. Även i våra nordiska grannländer finns endast ett fåtal registrerade beteckningar. Detta bör jämföras med andra europeiska länder, så som Frankrike, Spanien och Italien som har flera hundra skyddade beteckningar registrerade. Totalt finns ungefär 3 500 skyddade beteckningar i hela EU. De svenska förhållandena kan delvis förklaras med att Sverige är ett land med en stark varumärkestradition där företag konkurrerar på den inre marknaden och i tredje land främst med sina varumärken, snarare än med produkternas geografiska ursprung. Som ICC Sverige och Stockholms universitet anför finns det fördelar med att utse en svensk myndighet som tar emot och granskar svenska ansökningar. Det kan vara enklare att kommunicera direkt med en svensk myndighet och en svensk myndighet kan tänkas bidra till ökad kunskap om och användning av skyddet i Sverige. En ökad användning av skyddade beteckningar kan i förlängningen gynna svenska företag, eftersom beteckningar skulle kunna höja värdet på deras produkter, särskilt på en exportmarknad. Dessa fördelar måste dock vägas mot de kostnader inrättandet av en nationell organisation för hanteringen av ansökningar skulle medföra för Sverige. Utifrån erfarenheten från livsmedelsområdet är granskningen av enskilda ansökningar ofta mycket arbetskrävande för myndigheten. I ljuset av att antalet ansökningar om skyddade beteckningar i Sverige hittills har varit få och efterfrågan på skydd för hantverks- och industriprodukter bedöms vara begränsat framstår dessa kostnader inte som motiverade. En direkt ansökningsprocess till EUIPO skulle därför vara till fördel för Sverige. Svenska producenter kommer dessutom genom det direkta förfarandet att kunna ansöka om och få skydd på samma villkor som om Sverige hade utsett en nationell myndighet. Det kommer också att vara möjligt att ge in sin ansökan på svenska. Flera remissinstanser instämmer i denna bedömning. Som SFIR framhåller finns det också möjlighet att i framtiden, om intresset för denna typ av beteckningar visar sig vara mer omfattande än vad som förutsetts, på nytt överväga om Sverige bör utse en nationell myndighet för hantering av svenska ansökningar. Mot denna bakgrund anser regeringen att svenska ansökningar bör ges in direkt till EUIPO. Kontaktpunkt till EUIPO i frågor som rör ansökan En medlemsstat som inte behöver utse en myndighet för ansökningsförfarandet ska i stället utse en kontaktpunkt för EUIPO (artikel 19.5). Syftet med en kontaktpunkt är att EUIPO ska kunna få hjälp med granskningen av en ansökan i vissa tekniska frågor som kräver lokalkännedom (skäl 26). Kontaktpunkten kan till exempel tillfrågas om att verifiera vissa uppgifter som anges i ansökan. I avsnitt 5.3 föreslås det att PRV utses som behörig myndighet att utföra kontroller enligt EU-förordningen. PRV är också ansvarig myndighet för immaterialrätt i Sverige och verket har redan ett etablerat samarbete med EUIPO på varumärkes- och formskyddsområdet. PRV bistår dessutom Livsmedelsverket med att undersöka om det finns varumärken som skulle kunna utgöra hinder mot registrering av en geografisk beteckning på en livsmedels- eller jordbruksprodukt. Mot denna bakgrund framstår det som lämpligt att överväga PRV som kontaktpunkt. Livsmedelsverket har visserligen kunskap om ansökningar om skydd av geografiska beteckningar på livsmedelsområdet, men har inte något etablerat samarbete med EUIPO. Vilken myndighet som ska utses kan dock regleras i förordning. Den myndighet som utses som kontaktpunkt bör också representera Sverige i den rådgivande nämnd som ska inrättas inom EUIPO och som kan tillfrågas att lämna yttranden i frågor som rör en ansökan om registrering (se artikel 35 i EU-förordningen). Anmälan om skydd av befintliga namn Senast den 2 december 2026 ska intresserade medlemsstater meddela kommissionen och EUIPO vilka av deras skyddade namn eller, vad gäller medlemsstater som inte har ett särskilt nationellt skyddssystem, vilka av deras inarbetade namn som de önskar registrera och skydda i enlighet med den nya förordningen (artikel 70.2). De namn som anmäls och som uppfyller kraven för skydd ska registreras utan att någon kan invända mot registreringen (artikel 70.4). Ungefär hälften av EU:s medlemsstater har i dag nationella skydd för geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter. Dessa medlemsstater har alltså möjlighet att genom en anmälan få sina redan skyddade namn registrerade och skyddade i det nya systemet. Efter den 2 december 2026 upphör alla nationella skydd. Men även länder som Sverige, som inte har något särskilt nationellt skydd för geografiska beteckningar, kan alltså anmäla inarbetade namn som de önskar skydda enligt förordningen. För producenter som önskar registrera en geografisk beteckning finns fördelar med att anmäla namn genom detta förenklade förfarande. Bland annat genomförs inget invändningsförfarande, och det krävs inte heller någon ansökningsavgift. I propositionen föreslås att PRV på olika sätt ska få ansvar för det nya skyddssystemet i Sverige. Det framstår därför som lämpligt att PRV även får ansvar för att informera enskilda och företag om möjligheten för dem som har inarbetade namn att använda det förenklade förfarandet och i den mån enskilda eller företag uttrycker önskemål om detta också anmäla dessa till kommissionen och EUIPO. Bestämmelser om detta behöver dock inte tas in i lag. Patent- och registreringsverket ska ansvara för kontrollerna Regeringens förslag: Patent- och registreringsverket ska ansvara för att utföra kontroller av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag Det behövs ett nytt kontrollsystem för geografiska beteckningar Medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa att geografiska beteckningar kontrolleras och skyddas på deras territorium (artikel 49). Varje medlemsstat måste därför utse en eller flera myndigheter som ansvarar för att kontrollera att skyddet efterlevs (artikel 50). Kontrollsystemet består av huvudsakligen två delar. De producenter som använder geografiska beteckningar ska kontrolleras så att deras produkter följer ställda krav. Vidare ska marknaden övervakas i syfte att stoppa och förhindra missbruk av geografiska beteckningar. Kontrollen av producenterna ska baseras på ett system med egenförsäkran (artikel 51). Systemet innebär att en producent som vill använda en geografisk beteckning är skyldig att intyga att den aktuella produkten uppfyller kraven i produktspecifikationen, det vill säga att produkten är tillverkad på det sätt som krävs för att få använda den aktuella beteckningen. I försäkran ska producenten intyga att nödvändiga kontroller har vidtagits för att säkerställa att produkten följer dessa krav. En försäkran ska lämnas in till den behöriga myndigheten innan produkten sätts på marknaden och därefter vart tredje år. En uppdaterad försäkran ska ges in vid väsentliga ändringar i produktspecifikationen. Myndighetens uppgift är att göra en formell granskning av uppgifterna i egenförsäkran och därefter utfärda ett certifikat med tillstånd att använda den geografiska beteckningen. För produkter som omfattas av en egenförsäkran ska myndigheten vid behov utföra ytterligare kontroller (artikel 51.5). Behovet av uppföljande kontroller ska utföras baserat på en riskanalys – det vill säga risken för att produkterna inte tillverkas i enlighet med kraven i produktspecifikationen – eller efter anmälningar från enskilda. Om det visar sig finnas brister ska myndigheten vidta nödvändiga åtgärder för att rätta till dessa (artikel 51.6). Medlemsstaterna kan, i stället för att ha ett system med producenternas egenförsäkran, välja att utse myndigheter som självständigt ska granska att producenterna följer kraven för att få använda beteckningen (artikel 52). På samma sätt som beskrivs ovan ska myndigheten utfärda tillståndscertifikat och vid behov utföra ytterligare kontroller och ingripa om det upptäcks brister. Sverige bör dock ha ett system som baseras på producenternas egenförsäkran (se avsnitt 5.4). Utöver kontrollen av producenterna ska en eller flera myndigheter utses för att övervaka marknaden (artikel 54.1). Även utförandet av dessa kontroller ska baseras på en riskanalys eller på anmälningar från enskilda (artikel 54.2). Syftet är att förhindra otillåtet utnyttjande av geografiska beteckningar. Vid behov ska myndigheten ingripa mot överträdelser med administrativa och rättsliga åtgärder (artikel 54.2). Patent- och registreringsverket bör ansvara för kontrollerna Fråga är då vilken eller vilka myndigheter som bör utses för att utföra kontrollerna. En första utgångspunkt bör vara att endast en behörig myndighet ska utses, det vill säga samma myndighet bör ansvara för kontrollen av producenterna och övervakningen av marknaden. Ett samlat ansvar innebär effektivitetsvinster, inte minst mot bakgrund av att den myndighet som får uppgiften kommer att behöva bygga upp viss kunskap och kompetens. Det är därför också naturligt att uppgifterna anförtros en befintlig myndighet. En central myndighet med ett samlat uppdrag blir enkelt och tydligt för producenterna, konsumenterna och andra användare. Geografiska beteckningar har använts under lång tid inom EU och är numera erkända som immateriella rättigheter. Det nya skyddet för hantverks- och industriprodukter är alltså en del av EU:s immaterialrättssystem. EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO) har utsetts som ansvarig myndighet på EU-nivå. Med hänsyn till att Patent- och registreringsverket (PRV) är Sveriges myndighet för immaterialrätt är det också lämpligt att i första hand överväga om PRV bör ansvara för kontrollerna. PRV har en bred kompetens på immaterialrättsområdet och deltar redan i internationellt samarbete med utländska myndigheter, inte minst med EUIPO. Vidare kräver kontrolluppdraget kompetens när det gäller just rättsområdet geografiska beteckningar och bedömningen av beteckningarnas skyddsomfång. När det gäller bedömningar som tar hänsyn till skyddsomfånget för en immaterialrätt, måste PRV anses ha mycket god kompetens. Verket har också specifik kompetens när det gäller EU:s nuvarande regelverk för skyddade beteckningar och dess förhållande till varumärken. PRV har också sedan ett antal år tillbaka ett tillsynsuppdrag på området för kollektiv förvaltning av upphovsrätt (se 12 kap. i lagen [2016:977] om kollektiv förvaltning av upphovsrätt). PRV har därmed under ett antal år byggt upp en organisation och skaffat sig kompetens när det gäller tillsynsarbete. Det bör därför inte vara en särskilt omfattande uppgift för verket att nu utvidga sin tillsynsverksamhet till att även omfatta skyddet av geografiska beteckningar. Andra myndigheter med bredare erfarenhet och kompetens från tillsynsverksamhet och som skulle kunna utses att ansvara för kontrollerna är Livsmedelsverket, Konsumentverket eller Konkurrensverket. Kontrollerna på livsmedelsområdet sker emellertid helt integrerat i den ordinarie livsmedelskontrollen och det bedöms därmed inte lämpligt att utse Livsmedelsverket. Konsumentverkets tillsynsarbete sker enbart med hänsyn till konsumentskyddsintresset och Konkurrensverket arbetar för en effektiv konkurrens i hela näringslivet och bör därmed inte ha fokus på enbart en viss typ av produkter. Därmed framstår dessa myndigheter som mindre lämpliga för uppdraget än PRV. PRV är alltså den myndighet som har närmast anknytning till det nya systemet i dess helhet och får anses ha goda förutsättningar att svara för den kompetens och erfarenhet som krävs för uppdraget. PRV bör därför utses som behörig myndighet för kontroller enligt artikel 50 i EU-förordningen om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. Marknadsövervakning som utförs av Konsumentverket och Tullverket Konsumentverket har ansvar för att granska företags marknadsföring och reklam så att den inte är vilseledande eller på andra sätt otillbörlig. Det innebär att Konsumentverket med nuvarande regelverk kan ingripa mot användning av geografiska beteckningar som bedöms vara i strid med marknadsföringslagstiftningen och konsumentintresset. Skyddet av geografiska beteckningar kommer därmed att vara delvis överlappande med marknadsföringslagens (2008:486) regler om vilseledande och otillbörlig marknadsföring. Även om Konsumentverket inte ska vara ansvarig myndighet för det nya skyddet, bör Konsumentverkets verksamhet betraktas som ett komplement till det uppdrag som PRV nu föreslås få. Samma bedömning gäller Tullverket, vars verksamhet redan i dag bidrar till att säkerställa skyddet av geografiska beteckningar och andra immateriella rättigheter, se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003. Tullverket kan till exempel ingripa mot varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet, inbegripet en rättighet som avser en geografisk beteckning. Verket kan vidare göra undersökningar i transportmedel, containrar och andra utrymmen där varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet förvaras (3 kap. 10 § tullbefogenhetslagen [2024:710]). Genom de befogenheter som Tullverket redan har tillgodoses alltså till viss del EU-förordningens krav på kontroller av marknaden. Detta är särskilt relevant i fråga om varor som befinner sig i lager eller som transiteras och där det kan vara svårt för PRV att utföra kontroller. Även Tullverkets verksamhet utgör alltså ett komplement till det uppdrag som PRV föreslås få, utan att det anses nödvändigt att utpeka Tullverket som behörig myndighet. Rapporteringsskyldighet EU-förordningen ställer krav på medlemsstaterna att återkommande rapportera till kommissionen (artikel 71). En rapport ska lämnas senast den 2 december 2029 och därefter vart femte år. Rapporteringsskyldigheten berör främst strategin för och resultaten av de kontroller som utförts. Rapportering ska vidare göras avseende verifiering av överensstämmelse på grundval av egenförsäkran och övervakning av användningen av geografiska beteckningar. Med hänsyn till att PRV föreslås ansvara för kontrollerna ligger det nära till hands att verket också bör ansvara för rapporteringen. Inte heller detta behöver dock regleras i lag. Befogenheter att utföra kontrollerna Regeringens förslag: Patent- och registreringsverket (PRV) ska ha rätt att inhämta de handlingar och andra uppgifter som behövs för att utföra kontrollerna. Vid brister eller överträdelser ska PRV ha rätt att förelägga om rättelse och förbud. Ett föreläggande och förbud ska kunna förenas med vite. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås en delvis annan utformning av bestämmelserna om ingripanden och vite. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen. PRV anför att det bör förtydligas om ett förbud ska kunna förenas med vite. Några remissinstanser, däribland Svenskt Näringsliv och Internationella Handelskammaren (ICC Sverige) efterfrågar tydligare regler för när PRV är skyldigt att ingripa, särskilt mot piratkopiering. PRV och Svenskt Näringsliv anser också att PRV utöver möjligheten att ingripa genom förelägganden mot den som använder en geografisk beteckning i strid med EU-förordningen också bör ges befogenhet att väcka talan i domstol. PRV och Svenskt Näringsliv påpekar vidare att det är oklart hur bestämmelserna om egenförsäkran ska förstås. Skälen för regeringens förslag Det behövs kompletterande regler om kontroller och ingripanden Enligt EU-förordningen ska kontroller utföras i syfte att säkerställa att skyddet av geografiska beteckningar enligt förordningen efterlevs. Medlemsstaterna är också skyldiga att fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i förordningen (artikel 61). Hur kontrollerna ska utföras och vilka sanktioner som ska finnas på plats överlämnas till medlemsstaterna att bestämma. Det behövs därför kompletterande regler i dessa avseenden. Ett system som bygger på producenternas egenförsäkran ska tillämpas När det gäller kontrollen av att produktspecifikationerna följs är utgångspunkten i EU-förordningen att kontrollen ska göras genom producenternas egenförsäkran (artikel 51). Som framgår av avsnitt 5.3 innebär egenförsäkran att en producent som vill använda en geografisk beteckning är skyldig att intyga att den aktuella produkten uppfyller kraven i produktspecifikationen. Det är dock inte obligatoriskt för medlemsstaterna att använda systemet med egenförsäkran. Kontrollen kan utföras direkt av en myndighet (artikel 52). Systemet med egenförsäkran har emellertid flera fördelar. Det utgör ett enkelt och effektivt sätt att säkerställa efterlevnaden av skyddet av geografiska beteckningar och EU-förordningen. Det är också rimligt att ansvaret för säkerställandet av att en produkt stämmer överens med produktspecifikationen i första hand läggs på den som vill använda beteckningen. Det är producenten som har bäst kännedom om sin produkt och därmed bäst förutsättningar att säkerställa efterlevnaden. Om verifieringen i stället sker genom kontroller som utförs av PRV alternativt ett produktcertifieringsorgan eller en fysisk person som fått sådana kontrolluppgifter delegerade till sig, skulle det medföra att ett större ansvar för efterlevnaden läggs på PRV. Det framstår därför som mer ändamålsenligt att huvudansvaret läggs på producenterna själva, varvid PRV:s roll begränsas till att göra en formell granskning av egenförsäkran och därefter vid behov utföra kontroller som kan leda till ingripanden. Systemet med egenförsäkran hindrar dock inte producenterna från att också använda sig av tredjepartsverifiering. Sammantaget bör alltså ett system med egenförsäkran tillämpas. Någon särskild reglering i lag om att kontrollen av producenterna ska ske enligt huvudregeln i artikel 51 behövs dock inte. Artikel 51 är utformad så att den ska kunna tillämpas direkt av den behöriga myndigheten. PRV och Svenskt Näringsliv efterfrågar ett förtydligande när det gäller till vilket lands behöriga myndighet en egenförsäkran ska lämnas in. Systemet med egenförsäkran innebär att en producent av en produkt med en geografisk beteckning med ursprung i ett medlemsland ska lämna in en egenförsäkran till det landets behöriga myndighet. Om produkten blir föremål för kontroll i ett annat land kan producenten visa upp det tillståndscertifikat som den behöriga myndigheten i ursprungslandet ska utfärda efter att kontrollen av egenförsäkran har godkänts. Certifikatet utgör då ett bevis på att producenten har tillstånd att använda den geografiska beteckningen (jfr skäl 62). När det gäller produkter med ursprung i Sverige ska alltså PRV verifiera produktens överensstämmelse med produktspecifikationen. När det gäller produkter med ursprung i andra länder har PRV inget sådant ansvar. När det gäller marknadsövervakningen och kontrollen av användningen av geografiska beteckningar på marknaden omfattas emellertid alla produkter, oavsett geografiskt ursprung, så länge de skyddas enligt EU-förordningen (artikel 54). Patent- och registreringsverket ska ha rätt att begära in upplysningar och handlingar För att ha möjlighet att utreda misstänkta brister eller överträdelser och för att kontrollerna ska fungera i praktiken bör PRV ha rätt att begära in upplysningar, handlingar och annat material som behövs för kontrollen. För att kontrollen ska fungera effektivt bör ett sådant föreläggande kunna förenas med vite. Frågan är då om det behövs ytterligare utredningsbefogenheter. Inom annan tillsynsverksamhet är det inte ovanligt med andra former av befogenheter, såsom rätt att göra inköp av varuprover under dold identitet, få tillträde till lokaler eller andra affärsutrymmen eller genomföra platsundersökningar. Sådana befogenheter finns till exempel för kontrollerna av skyddade beteckningar på livsmedelsområdet. På det området finns emellertid förhållandevis utförliga regler om hur kontrollen ska utföras, till exempel i fråga om märkning av och information om livsmedel, inbegripet kontrollen av skyddade beteckningar, vilket delvis följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i livsmedelskedjan (EU:s kontrollförordning). Till exempel krävs att kontrollmyndigheter ska kunna omhänderta en vara och låta förstöra den på ägarens bekostnad. Det krävs vidare att myndigheten får tillträde till lokaler och andra utrymmen där varan finns. Att det finns särskilda regler på livsmedelsområdet är naturligt eftersom det handlar om konsumenters rätt att få korrekt information om produkter som är avsedda att förtäras. Det övergripande syftet med reglerna är att skydda människors hälsa. När det gäller skyddet för beteckningar på hantverks- och industriprodukter är syftet ett annat och samma typ av allmänintressen gör sig inte gällande. Det finns därför inte några tungt vägande skäl för att införa samma långtgående befogenheter som finns på livsmedelsområdet. Även inom andra närliggande tillsynsområden förekommer mer långtgående tillsynsbefogenheter. Vid tillsynen över marknadsföringslagstiftningen kan Konsumentombudsmannen (KO) till exempel besluta om inspektioner och köpa produkter under dold identitet (42–46 §§ marknadsföringslagen). När det gäller produktsäkerhet har Konsumentverket bland annat rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen (28–30 §§ produktsäkerhetslagen [2004:451]). Dessa regler har dock ett starkt konsumentskyddsintresse och skiljer sig delvis från skyddet för geografiska beteckningar, som i första hand syftar till att stärka vissa producenter genom att främja deras produkter. Det bör också beaktas att PRV inom sin nuvarande tillsynsverksamhet på upphovsrättsområdet inte har några mer långtgående befogenheter än att besluta om förelägganden. Kontroller som innefattar platsbesök, omhändertagande av varor eller inköp under dold identitet skulle därför innebära en betydande utvidgning av den typ av tillsynsverksamhet som PRV bedriver i dag. Behovet av sådana åtgärder för hantverks- och industriprodukter måste därför också ställas i relation till de kostnader det skulle innebära för myndigheten att utföra sådana utredningsåtgärder. Det kontrollsystem som nu införs bygger i stor utsträckning på att producenterna själva bidrar till skyddet av geografiska beteckningar. Även om PRV kan agera på eget initiativ förväntas producenterna stödja PRV i övervakningen av marknaden och underrätta verket vid brister eller eventuella intrång. Producenterna är också ansvariga för att kontrollera att deras produkter överensstämmer med produktspecifikationen (se artikel 47.2 och skäl 63 i EU-förordningen). Sammantaget bedöms förelägganden som kan förenas med vite vara ett tillräckligt effektivt medel för att utreda eventuella överträdelser och utföra de kontroller som krävs. Förelägganden om rättelse Om en produkt som omfattas av en producents egenförsäkran inte uppfyller kraven i produktspecifikationen måste PRV kunna vidta åtgärder för att rätta till situationen (artikel 51.6). Det framstår i detta avseende som lämpligt att PRV får möjlighet att förelägga producenten att vidta rättelse. Ett sådant föreläggande om rättelse bör också vara möjligt att använda då producenter och andra aktörer avviker från de krav EU-förordningen ställer upp (artikel 54.2). Även en rättelseanmaning bör kunna förenas med vite. Vitet utgör i sig ett sätt att säkerställa att Sverige har de sanktioner på plats som EU-förordningen kräver (artikel 61). Förelägganden om att upphöra med ett visst agerande (förbud) Om en geografisk beteckning används på ett otillåtet sätt på marknaden måste PRV kunna ingripa med rättsliga eller administrativa åtgärder (artikel 54.2). Ett ingripande ska syfta till att få den otillåtna användningen att upphöra. Det vanliga sättet att komma till rätta med immaterialrättsintrång är förbud vid vite. Oftast är det rättighetshavaren som har rätt att begära förbud vid vite vid domstol, se exempelvis 8 kap. 3 § varumärkeslagen. Även när det gäller marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter, kan KO meddela förbud vid vite, se 28 § marknadsföringslagen. Konsumentverket kan också besluta om förelägganden som omfattar förbud enligt 27 § produktsäkerhetslagen. Föreläggande som kan förenas med vite är också det sätt på vilket ett ingripande mot missbruk av skyddade beteckningar kan ske på livsmedelsområdet (se 13 och 14 §§ lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Om PRV ska ha tillgång till lämpliga och effektiva sanktioner för att förhindra och stoppa överträdelser på marknaden är det rimligt att myndigheten kan förbjuda den som på ett otillåtet sätt använder en geografisk beteckning att fortsätta med det. För att förmå mottagaren att följa ett sådant förbud, och för att säkerställa att sanktioner finns på plats om så inte sker, bör förbudet kunna förenas med vite. Svenskt Näringsliv och ICC Sverige efterfrågar ett förtydligande av reglerna för när PRV ska ingripa. Att PRV vid behov ska vidta lämpliga åtgärder mot intrång framgår direkt av EU-förordningen (artikel 54.2). Det kan dock uppkomma situationer när PRV inte bör ingripa, till exempel om det redan pågår ett ingripande mot samma aktör i ett annat land. Den nationella kompletterande regeln om ingripande bör därför ges en fakultativ utformning. Det innebär att PRV i varje enskilt fall kan göra en lämplighetsavvägning om ett föreläggande eller förbud ska meddelas. PRV och Svenskt Näringsliv anser att en möjlighet för PRV att väcka talan om förbud direkt i domstol skulle vara önskvärt, särskilt vid omfattande piratkopiering. Som alternativ till att PRV själv får meddela förbud vid vite kan man tänka sig att verket ska ansöka hos Patent- och marknadsdomstolen om ett sådant förbud. Befogenheten att besluta om förbud tillkommer då domstolen. Det förekommer till exempel inom marknadsföringsrätten, där KO kan väcka talan i domstol i syfte att förmå en näringsidkare att upphöra med en viss marknadsföring (47 § marknadsföringslagen). Nämnda möjlighet att väcka talan direkt i domstol hör samman med att KO:s befogenhet att meddela förelägganden med förbud eller ålägganden är begränsad till fall som inte är av större vikt (28 § marknadsföringslagen). KO kan därför väcka talan när rättsläget är oklart, frågan har principiellt intresse eller om en överträdelse kan föranleda marknadsstörningsavgift (se prop. 2015/16:168 s. 20). Rättsområdet för skyddade beteckningar har hittills utvecklats genom avgöranden från EU-domstolen och då på talan av berörda producentorganisationer. Med hänsyn till det relativt begränsade rättsområdet och de resurser som det skulle kräva för PRV att driva domstolsprocesser framstår det inte som motiverat att verket ska väcka talan i domstol. De befogenheter som PRV nu ges att förelägga om rättelse och förbud förenat med vite gäller emellertid oavsett ärendets karaktär och omfattning. Det innebär att verket ges ett enkelt och effektivt medel att komma åt felaktigheter och överträdelser. Regeringen anser därmed inte att det finns skäl att ge PRV ytterligare befogenheter utöver de som föreslås. Vid sidan av PRV:s befogenheter finns dessutom de civilrättsliga sanktionsreglerna som medför att en rättighetshavare har möjlighet att vända sig direkt till domstol för att få sin sak prövad rättsligt (se avsnitt 5.7). En möjlighet till något motsvarande en marknadsstörningsavgift eller annan sanktionsavgift bedöms inte heller vara motiverat vid överträdelser. Sammanfattningsvis bör alltså PRV kunna förbjuda den som gör intrång i en geografisk beteckning att fortsätta med det. En sådan åtgärd bedöms också vara en tillräckligt ingripande åtgärd för att komma till rätta med överträdelser som sker på den svenska marknaden. När det gäller den närmare utformningen av bestämmelsen om vite bör den, i likhet med vad PRV anför, förtydligas så att det tydligare framgår att även ett förbud kan förenas med vite. Risk för parallella förfaranden I tidigare lagstiftningsärende om skyddade beteckningar på livsmedelsområdet övervägdes det om det skulle kunna uppstå en situation där ett föreläggande om förbud vid vite meddelas en företagare enligt både det offentligrättsliga och civilrättsliga förfarandet (prop. 2009/10:22 s. 40). Det skulle då bli fråga om två förelägganden avseende samma överträdelse. Som konstaterades i det lagstiftningsärendet bör endast ett vitesföreläggande meddelas i sådana fall. Samtidigt bedömdes det att sannolikheten för att problem i form av dubbla förelägganden skulle uppstå var mycket liten. Det bedömdes därför inte krävas någon särskild reglering av frågan. Även i det nu aktuella ärendet föreslås regler som innebär att en myndighet – i detta fall PRV – ges befogenhet att besluta om förelägganden och förbud vid vite och ansöka om utdömande av vitet när föreläggandet fått laga kraft. Parallellt föreslås det också att reglerna i varumärkeslagen om möjlighet för en domstol att inom ramen för ett civilrättsligt förfarande vid vite förbjuda intrång i en skyddad beteckning ska gälla (se avsnitt 5.7). När det gäller livsmedelsområdet kan det nu, flera år efter införandet, konstateras att några problem med dubbla förelägganden inte har förekommit. Risken för att det på detta område skulle uppstå problem i form av dubbla förelägganden för samma överträdelse framstår också som mycket liten. Risken för dubbla förelägganden borde dessutom vara mindre i detta fall eftersom det föreslås ett mer sammanhållet system, där PRV är kontrollmyndighet och där Patent- och marknadsdomstolen föreslås vara exklusivt behörig att ta emot överklaganden av verkets beslut och hantera mål om utdömande av vite (se avsnitt 5.9). Patent- och marknadsdomstolarna prövar också förbud enligt det civilrättsliga förfarandet. Om en sådan situation ändå skulle uppstå anser regeringen att det är tillräckligt att PRV – genom regelns fakultativa utformning – kan avstå från ingripande (jfr prop. 2016/17:22 s. 228). Det är därför inte nödvändigt att särskilt reglera denna situation. Samarbete mellan myndigheter Medlemsstaterna är skyldiga att bistå varandra vid utförandet av kontrollerna och säkerställandet av skyddet enligt EU-förordningen (artikel 62). Det innebär bland annat att den myndighet som ansvarar för kontrollerna och övervakningen av marknaden på lämpligt sätt ska samarbeta och utbyta information med andra berörda myndigheter. När det gäller samarbete med andra svenska myndigheter gäller enligt 8 § förvaltningslagen (2017:900) att en myndighet inom sitt verksamhetsområde ska samverka med andra myndigheter. Samverkansskyldigheten preciseras också i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, på så sätt att en myndighet på begäran av en annan myndighet ska lämna uppgifter som finns hos myndigheten. Skyldigheten gäller dock inte sekretessbelagda uppgifter och inte heller om utlämnandet skulle hindra arbetets behöriga gång (6 kap. 5 §). Krav på samarbete mellan statliga myndigheter finns också i myndighetsförordningen (2007:515). Förvaltningsmyndigheter under regeringen ska verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda och för staten som helhet (6 §). En myndighet ska också tillhandahålla information om myndighetens verksamhet och följa sådana förhållanden utanför myndigheten som har betydelse för verksamheten. Dessa regler kring samordning gäller även i fråga om tillsyn. Det är därmed inte nödvändigt att särskilt reglera samverkan mellan PRV och andra myndigheter. När det gäller samarbete med andra behöriga myndigheter inom EU kan det finnas anledning att överväga regler om samarbete och informationsutbyte. Detta regleras dock lämpligen i förordning. Sekretess i Patent- och registreringsverkets verksamhet I OSL regleras visst skydd för bland annat myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn och för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. OSL kompletteras av bestämmelser i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), OSF. De föreslagna kontrollerna kommer att omfattas av bestämmelserna om sekretess till skydd för PRV:s kontroll (17 kap. 1 § OSL). När det gäller den information som producenter och andra näringsidkare kan komma att behöva lämna kan denna innehålla uppgifter om affärs- eller driftförhållanden. Enligt 30 kap. 23 § OSL gäller sekretess för sådana uppgifter endast om regeringen meddelar föreskrifter om det och i den utsträckning det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften lämnas ut. Det är naturligtvis angeläget att de aktörer som berörs av PRV:s kontrollverksamhet inte riskerar att lida skada till följd av att uppgifter som lämnas inom ramen för tillsynen röjs. Som konstateras i promemorian finns det alltså skäl att överväga en sådan komplettering i OSF. Delegering av vissa kontrolluppgifter Regeringens bedömning: Det bör inte i lag införas några särskilda bestämmelser med anledning av att vissa uppgifter som ingår i kontrollen kan delegeras till ett produktcertifieringsorgan eller en fysisk person. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, däribland AIPPI Sverige, Sveriges advokatsamfund och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) anser att det bör införas en bestämmelse om tystnadsplikt för den som i enskild verksamhet utför delegerade kontrolluppgifter. De framhåller också vikten av att det, för den enskilda aktören, på ett tydligt sätt framgår att det är ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter som begär information, att det är frivilligt att lämna information och hur informationen kommer att hanteras. Även Kulturrådet framhåller att det tydligt bör framgå att information inte måste lämnas till den som utför delegerade uppgifter. Skälen för regeringens bedömning Allmänt om delegering Enligt EU-förordningen får den behöriga myndigheten delegera vissa uppgifter som ingår i kontrollen till produktcertifieringsorgan eller fysiska personer (artikel 55). Det gäller framför allt de riskbaserade kontrollerna. Det är dock endast en myndighet som kan ingripa vid överträdelser, men organen eller personerna som utför kontroller är skyldiga att anmäla brister till myndigheten. Med produktcertifieringsorgan avses ett organ, oberoende av dess juridiska form, som anförtros uppgiften att intyga att produkter med en geografisk beteckning överensstämmer med produktspecifikationen (artikel 4.7). Bestämmelserna om delegering i förordningen är direkt tillämpliga. Om förutsättningarna för delegation är uppfyllda kommer Patent- och registreringsverket (PRV) alltså kunna överlåta uppgifter till ett organ eller en fysisk person direkt med stöd av förordningen. En liknande möjlighet att delegera vissa kontrolluppgifter till produktcertifieringsorgan eller fysiska personer finns i dag på området för skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. I lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel finns vissa bestämmelser som ska tillämpas om uppgifter delegeras (5, 5 a, 8, 10, 10 a, 11, 18, 20 och 20 a §§). Delegering till sådana organ eller fysiska personer förekommer även på andra områden, bland annat på livsmedelsområdet, djurhälsoområdet och miljöområdet. De flesta av dessa regler har införts till följd av EU:s kontrollförordning (se prop. 2019/20:137 och prop. 2020/21:43). Den möjlighet till delegering som finns i fråga om skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel – och som funnits sedan 1995 – har dock inte utnyttjats i Sverige. Viss delegation av uppgifter till enskilda har dock skett på området för ekologisk produktion och på djurhälsoområdet (se prop. 2020/21:43 s. 136). Intresset för att skydda hantverks- och industriprodukter i Sverige förväntas vara lågt. Även om det därför för närvarande är svårt att bedöma i vilken utsträckning skyddssystemet kommer att användas i Sverige, är det tydligt att det på kort sikt endast kommer att krävas mycket begränsade kontrollinsatser (jfr avsnitt 5.4). Mot den bakgrunden är det svårt att avgöra om det kommer finnas något behov av att överlåta kontrolluppgifter till enskilda utförare. Det är inte heller säkert att det kommer att finnas några organ eller personer som är lämpliga och villiga att utföra kontroller av aktuellt slag. Eftersom särskilda bestämmelser om kontroll efter delegation har införts på livsmedelsområdet bör det ändå övervägas om det bör införas några motsvarande bestämmelser i den föreslagna nya lagen. Förutsättningar för att delegera uppgifter I EU-förordningen anges vilka kontrolluppgifter som kan delegeras (artikel 55.1). Det gäller uppgiften att kontrollera att produkter med en geografisk beteckning uppfyller kraven i produktspecifikationen och uppgiften att övervaka marknaden. Det innebär att kontrollen av en producents egenförsäkran inte kan delegeras och därmed inte heller rätten att utfärda certifikat med tillstånd att använda den berörda produkten. Vidare är det endast den behöriga myndigheten som har rätt att ingripa vid brister eller missbruk av geografiska beteckningar. För delegeringen gäller ett antal krav (artikel 55.2 och 55.3). Organet eller den fysiska personen måste ha de befogenheter som krävs för att utföra uppgifterna. Delegeringen ska också innehålla en beskrivning av de uppgifter som ska utföras och villkoren för utförandet. Organet eller den fysiska personen ska vidare ha den sakkunskap, utrustning och infrastruktur som krävs för att utföra uppgiften. För ett organ gäller dessutom att det ska vara ackrediterat i enlighet med relevanta standarder (artikel 59). Det krävs också att det finns rutiner som säkerställer en effektiv och verkningsfull samordning mellan de delegerande behöriga myndigheterna och de organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter (artikel 56). Det krävs att organen och de fysiska personerna ska meddela resultaten av de uppgifter som utförts till den delegerande myndigheten. Om resultatet visar bristande efterlevnad ska myndigheten omedelbart underrättas. En delegering ska återkallas om det visar sig att organet eller den fysiska personen inte utför uppgifterna på ett korrekt sätt (artikel 57.1). En delegering får återkallas även av andra skäl. Myndigheten får vid behov genomföra revisioner eller inspektioner av organ eller fysiska personer (artikel 57.2 och 57.3). Behov av kompletterande regler när uppgifter delegeras EU-förordningen ställer inte upp några krav på medlemsstaterna att införa särskilda befogenheter för organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter. Som AIPPI Sverige framför skulle en befogenhet att inhämta upplysningar och ta del av handlingar visserligen kunna underlätta utförandet av kontrolluppgifterna som delegeras (jfr 10 a och 11 §§ lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Kontrollorganens huvuduppgift är emellertid att kontrollera att en vara, som säljs under en geografisk beteckning, stämmer överens med produktspecifikationen. Kontrollen består då i att till exempel kontrollera att produktens egenskaper, produktionsmetod och tillverkningsplats stämmer överens med produktspecifikationen. Det innebär att kontrollen huvudsakligen är av teknisk karaktär. Regeringen delar därför bedömningen i promemorian att det för dessa uppgifter inte är nödvändigt att införa några särskilda befogenheter för organ eller fysiska personer som utför delegerade kontrolluppgifter. Ett organ eller en fysisk person som fått uppgifter delegerade till sig kommer alltså inte ha rätt att kräva in upplysningar och handlingar. Ett organ eller en person som på begäran inte får tillgång till nödvändiga upplysningar och handlingar för att fullgöra sitt uppdrag, får i stället rapportera detta till PRV som då kan vidta lämpliga åtgärder. Mot bakgrund av de kontroller som ett organ eller en fysisk person kan utföra görs bedömningen att dessa inte kan utmynna i ett beslut som har verkan mot en enskild. Kontrollerna kan bara utmynna i att PRV underrättas om resultatet av kontrollen. Uppgifterna blir då en del av ett ärende hos PRV och utgör underlag för myndighetens beslut. Som konstateras i promemorian saknas det därför skäl att göra förvaltningslagens bestämmelser om handläggning och beredning av ärenden samt om beslut med mera tillämpliga när organ eller fysiska personer utför delegerade uppgifter (jfr 5 a § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Därmed krävs det inte heller några särskilda bestämmelser om överklagande av beslut (jfr 20 och 20 a §§ lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Eftersom delegation innebär att organen och de fysiska personerna ska utföra uppgifter som PRV annars hade utfört kommer organen och personerna ändå i viss utsträckning fullgöra förvaltningsuppgifter. Redan av 1 kap. 9 § regeringsformen framgår att domstolar och förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Med uttrycket ”andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter” omfattas också privaträttsliga subjekt när de fullgör förvaltningsuppgifter som har överlämnats till dem. Med beaktande av den här regleringen kommer organ och personer som utför förvaltningsuppgifter vara skyldiga att agera sakligt och opartiskt i verksamheten. Dessa grundläggande krav på god förvaltning kompletterar de bestämmelser i EU-förordningen som ställer krav på den verksamhet som organ eller fysiska personer bedriver på uppdrag av en myndighet. På samma sätt som det finns skäl att överväga sekretess för enskildas affärs- och driftförhållanden i PRV:s kontrollverksamhet, finns det också skäl att överväga sekretess om uppgifter delegeras till produktcertifieringsorgan eller fysiska personer. För personer och organ som inte räknas till det allmännas verksamhet gäller inte sekretess om den inte säkerställs genom antingen bestämmelser i en lag vid sidan av den allmänna sekretesslagstiftningen, sekretessavtal eller utlämnande av sekretessbelagda uppgifter med förbehåll (prop. 1979/80:2 Del A s. 128). På livsmedels- och miljöområdet finns regler om tystnadsplikt i enskild verksamhet för personer som utför eller har utfört offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet (se 8 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Innebörden är att dessa personer inte obehörigen får röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kännedom om medan uppgifterna utfördes. Regeln om tystnadsplikt har införts för att Sverige ska uppfylla kraven i EU:s kontrollförordning, där det finns krav på regler om tystnadsplikt för organ eller personer som delegerats kontrolluppgifter (se prop. 2020/21:43 s. 140 f.). Någon motsvarande bestämmelse om krav på tystnadsplikt finns inte i EU-förordningen om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. AIPPI Sverige, SFIR och Sveriges advokatsamfund efterfrågar en liknande regel om tystnadsplikt i den nya lagen. Remissinstanserna pekar på risken att enskilda lämnar uppgifter som utgör affärshemligheter, utan att dessa skyddas. De menar att enskilda kan få uppfattningen att uppgiftslämnandet inte är frivilligt och att uppgifter som lämnas kommer att hanteras och skyddas på samma sätt som om de hade lämnats direkt till den delegerande myndigheten. Som konstateras i promemorian utgör en författningsreglerad tystnadsplikt en inskränkning av yttrandefriheten, oavsett om den följer av OSL eller av bestämmelser om tystnadsplikt. En begränsning av yttrandefriheten får göras genom lag och endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har motiverat den. För yttrandefriheten gäller vidare att den får inskränkas bland annat om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömningen av vilka begränsningar som får göras ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter (2 kap. 20 § första stycket, 21 § och 23 § första och andra styckena regeringsformen). Kontrollen av geografiska beteckningar syftar huvudsakligen till att verifiera att aktuell produktspecifikation följs. Specifikationen lämnas in i samband med ansökan och finns efter registrering tillgänglig för var och en. Det innebär att uppgifter som lämnas inom ramen för en kontroll och som endast visar att den aktuella specifikationen följs typiskt sett inte bör innehålla några affärshemligheter. Det kan vidare antas att kontrollen av geografiska beteckningar främst kommer att gå ut på att verifiera påståenden om geografiskt ursprung. Sådan information bör inte heller anses vara en uppgift av sådan karaktär att den skulle omfattas av sekretess om den förekom i allmän verksamhet. I propositionen föreslås inte att organ eller fysiska personer som utför kontroller efter delegation ska ha rätt att besluta om förelägganden om inhämtande av uppgifter eller handlingar eller utföra inspektioner. Dessa ges alltså inte rätt att kräva in uppgifter från enskilda med hjälp av offentligrättsliga förelägganden. Någon skyldighet för företagen att till ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter lämna affärshemligheter eller andra uppgifter som skulle kunna leda till skada för företaget om de offentliggjordes finns alltså inte. Ett företag skulle därmed kunna välja att inte lämna de uppgifter som efterfrågas. I sådana fall får organet eller personen rapportera detta till PRV som kan vidta lämpliga åtgärder. Som Kulturrådet med flera påpekar är det dock viktigt med tydlighet mot enskilda aktörer om kontrolluppgifter utförs av produktcertifieringsorgan eller fysiska personer. Det kan i sammanhanget nämnas att PRV som villkor för en delegation kan ställa upp krav på att den som utför kontrollerna ska informera den enskilde om att uppgifter inte kommer att omfattas av tystnadsplikt. En annan lösning är att ett eventuellt behov av tystnadsplikt för anställda i enskild verksamhet tillgodoses genom avtal om tystnadsplikt (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 128). Sammantaget delar regeringen alltså promemorians bedömning att det inte finns tillräckliga skäl att införa en tystnadsplikt i fall då kontroller utförs i privat verksamhet. Några särskilda kompletterande regler i den föreslagna nya lagen, för den situationen att kontrolluppgifter delegeras till produktcertifieringsorgan eller fysiska personer bör alltså inte införas (se dock nedan avsnitt 5.6 angående förslag om bemyndigande om inhämtande av uppgifter från organ eller fysiska personer som utför delegerade uppgifter). Bemyndiganden för kontroller Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om utförandet av kontrollerna och om skyldighet för ett organ eller en fysisk person som utför delegerade uppgifter att lämna information och handlingar till Patent- och registreringsverket. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt om förslaget. FICPI Sweden anför att Patent- och registreringsverket (PRV) uttryckligen bör anges i bestämmelsen som den myndighet som utöver regeringen ska få meddela föreskrifter. Skälen för regeringens förslag: Enligt EU-förordningen om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter ska medlemsstaterna utföra kontroller för att säkerställa efterlevnaden av skyddet för geografiska beteckningar. I avsnitt 5.3 föreslås att PRV ska utföra dessa kontroller. Det finns dock behov av mer detaljerade föreskrifter om hur kontrollerna ska genomföras i praktiken. Ett bemyndigande som möjliggör att sådana föreskrifter meddelas bör därför tas in i den nya lagen. EU-förordningen kräver också att Sverige löpande ger in rapporter till kommissionen när det gäller den kontroll som utförs i Sverige (se avsnitt 5.3). I den utsträckning kontroller delegeras till produktcertifieringsorgan eller fysiska personer bör information från dessa kunna inhämtas för att rapporteringsskyldigheten ska kunna fullgöras (jfr organens och personernas skyldigheter enligt artikel 56). Ett bemyndigande som möjliggör detta bör därför tas in i lagen. När det gäller FICPI Swedens förslag att direkt i lag peka ut PRV som behörig att meddela föreskrifter bedömer regeringen att det i detta fall saknas skäl att i lagen styra till vilken myndighet en vidaredelegering av normgivningen får ske. Civilrättsliga sanktioner vid intrång Regeringens förslag: Varumärkeslagens regler om skadestånd och andra sanktioner ska tillämpas vid intrång i en geografisk beteckning som skyddas enligt EU-förordningen. En hänvisning till EU-förordningen ska därför föras in i lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ska byta namn till lagen om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslagen eller yttrar sig inte särskilt om dem. AIPPI Sverige, Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) och Sveriges advokatsamfund påpekar att det inte bör vara en förutsättning att ett intrång är pågående för att ett förbud ska kunna meddelas. Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 § lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel gäller redan att varumärkeslagens bestämmelser om skadestånd och andra civilrättsliga sanktioner tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av EU-förordningarna om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. De sanktioner som kan bli aktuella är bland annat vitesförbud, intrångsundersökning, skadestånd, informationsföreläggande och åtgärder som avser intrångsgörande varor, till exempel att varorna förstörs så kallade korrigeringsåtgärder. Den som har lidit skada till följd av en otillåten användning av en beteckning kan också få ersättning för skadan. Reglerna har införts med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (det civilrättsliga sanktionsdirektivet). Direktivet syftar till att underlätta för rättighetshavare att ingripa vid intrång och är tillämpligt på alla immateriella rättigheter – inräknat geografiska beteckningar. Det civilrättsliga sanktionsdirektivet är därmed också tillämpligt för geografiska beteckningar som skyddas med stöd av den nya EU-förordningen om skydd för hantverks- och industriprodukter. Varumärkeslagens regler om sanktioner bör därför göras tillämpliga även vid intrång i en geografisk beteckning som skyddas enligt den nya EU-förordningen. Som remissinstanserna anför är en förutsättning för ett förbud enligt varumärkeslagen att ett intrång har begåtts, men inte att intrånget är pågående (se NJA 2007 s. 431 och prop. 2008/09:67 s. 186). När det gäller förutsättningarna för när en domstol kan meddela ett vitesförbud som civilrättslig sanktion i ett mål om intrång i en geografisk beteckning, föreslås inga ändringar i propositionen. Förslaget innebär alltså endast att sanktionerna ska vara tillämpliga vid intrång i en beteckning som skyddas av EU-förordningen om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. I likhet med övriga EU-förordningar som omfattas av lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör hänvisningen till EU-förordningen om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter avse förordningen i dess ursprungliga lydelse, så kallad statisk hänvisning. Om förordningen skulle komma att ändras behöver det därmed övervägas om detta motiverar någon ändring i regleringen av sanktioner. Eftersom det görs vissa ändringar i anslutningsförordningen genom artikel 64 i EU-förordningen om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter behöver också hänvisningen till anslutningsförordningen ändras så att den avser den nya lydelsen. Med hänsyn till att lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel kommer att omfatta även hantverks- och industriprodukter bör namnet på lagen ändras. Lagen bör i stället heta lagen om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar. Avgifter för kontrollerna Regeringens bedömning: Patent- och registreringsverket bör inte få ta ut några avgifter för att utföra kontroller. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter på bedömningen eller yttrar sig inte särskilt om den. Skälen för regeringens bedömning: Medlemsstaterna har viss valfrihet att bestämma om kontrollerna av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter ska finansieras med avgifter eller offentliga medel (artikel 65). För uppgiften att utföra kontroller finns det alltså förutsättningar att låta PRV ta ut avgifter, om än i begränsad omfattning. Av skäl 71 till EU-förordningen framgår till exempel att avgifter inte bör tas ut för inlämnandet av producenternas egenförsäkran. Situationen för små och medelstora företag ska också beaktas vid beräkningen av avgifternas storlek. Omfattningen av kontrollen av hantverks- och industriprodukter kan förväntas bli begränsad. Det är inte rimligt att jämföra situationen med de avgifter som betalas på livsmedelsområdet. På livsmedelsområdet betalas ingen särskild avgift för kontrollen av skyddade beteckningar utan den kostnaden ingår som en del av avgiften för livsmedelskontrollen i stort. Sammantaget talar flera skäl därför för att de kostnader som uppstår för att utföra kontroller bör täckas av allmänna medel. Som konstateras i avsnitt 10 bedöms dessa kostnader rymmas inom PRV:s befintliga anslag. Överklagande av beslut Regeringens förslag: Patent- och registreringsverkets (PRV) beslut ska kunna överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. En talan om utdömande av vite ska föras vid Patent- och marknadsdomstolen av PRV. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås en delvis annan utformning av bestämmelsen om talan om utdömande av vite. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslagen eller yttrar sig inte särskilt om dem. Skälen för regeringens förslag: PRV:s beslut bör kunna överklagas till domstol. En fråga är då om PRV:s beslut ska handläggas i de allmänna förvaltningsdomstolarna eller i patent- och marknadsdomstolarna. Livsmedelsverkets beslut i frågor om geografiska beteckningar överklagas till allmän förvaltningsdomstol, och beslut av en kommunal nämnd överklagas till länsstyrelsen, vars beslut i sin tur kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se 19 och 20 §§ lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). I tidigare lagstiftningssammanhang har det framhållits att de allmänna förvaltningsdomstolarna är bäst lämpade att hantera överklaganden av beslut som har meddelats med stöd av lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. I förarbetena anfördes bland annat att lagen innehåller förvaltningsrättsliga bestämmelser om kontroll och kontrollförfarande. Det framhölls vidare att lagen utformats med bland annat livsmedelslagen som förebild och eftersom det i princip är samma typ av kontroll som ska utföras gjordes bedömningen att kontrollerna i så stor utsträckning som möjligt borde samlas, även när det gäller överklagande av beslut (prop. 2009/10:22 s. 58 f.). I viss utsträckning kommer den nya lagen och den befintliga lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel kunna leda till liknande beslut och liknande prövningar i fråga om skyddet av geografiska beteckningar. Systemet för registrering och kontroll kommer dock att skilja sig åt för jordbruks- och livsmedelsprodukter respektive hantverks- och industriprodukter. De skäl som motiverat att beslut på livsmedelsområdet ska prövas av allmän förvaltningsdomstol är inte på samma sätt relevanta när det gäller beslut som kommer fattas av PRV. Dessutom har antalet tillsynsärenden avseende skyddade beteckningar på livsmedelsområdet varit få och de som hittills prövats i domstol har främst rört utformningen av kraven i produktspecifikationen. Den typen av frågor kommer heller inte aktualiseras i svensk domstol såvitt gäller hantverks- och industriprodukter eftersom frågor om registrering och om ändring i produktspecifikationen kommer prövas direkt av EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO). Överklaganden av sådana beslut sker till EUIPO:s överklagandenämnder (artikel 33). När det gäller civilrättsliga tvister mellan enskilda i frågor om geografiska beteckningar prövas dessa av Patent- och marknadsdomstolen (se 3 § lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Det kan röra sig om till exempel mål om vitesförbud och skadestånd. Som föreslås i avsnitt 5.7 ska civilrättsliga tvister som grundar sig på den nya EU-förordningen också handläggas på detta sätt. Det kan i sammanhanget noteras att PRV:s tillsynsbeslut på upphovsrättsområdet överklagas till Patent- och marknadsdomstolen (se 12 kap. 7 § lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt). Även många andra av PRV:s beslut överklagas till den domstolen (se till exempel 10 kap. 13 § varumärkeslagen och 17 kap. 3 § patentlagen [2024:945]) Immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsrättsliga mål och ärenden prövas i Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt och Patent- och marknadsöverdomstolen vid Svea hovrätt. Det finns en tydlig koppling mellan dessa rättsområden och skyddet av geografiska beteckningar. Det kan antas att frågan som ska avgöras i domstol i de flesta fall kommer handla om huruvida det skett ett intrång i skyddet av en geografisk beteckning. Denna typ av frågor är vanligt förekommande i tvister på immaterialrättsområdet, även i sådana ärenden som inleds hos PRV. Ett exempel är varumärkesärenden om hinder mot registrering av ett varumärke på grund av förväxlingsrisk med ett annat varumärke. EU-förordningen har även nära beröring med marknadsföringsrätten och mål om renommésnyltning och vilseledande marknadsföring, där frågor om användningen av geografiska namn kan komma upp. Det kan visserligen hävdas att inte alla nu aktuella förelägganden har samma tydliga koppling till de berörda rättsområdena. Det gäller till exempel skyldigheten för producenter att vidta rättelse vid brister i produktens överensstämmelse med produktspecifikationen. Trots det kommer alla förelägganden ändå ha en viss koppling till skyddet av en geografisk beteckning och en misstanke om missbruk av beteckningen eller om att kraven för att få använda beteckningen inte följs. Det är i dagsläget osäkert hur många ärenden som kan komma att prövas av domstol. Som utgångspunkt kan en kontroll förväntas leda till rättelse och efterlevnad utan vitesföreläggande från myndighetens sida. I den utsträckning ärenden överklagas till domstol kan prövningen förväntas komma att handla om förelägganden som riktats mot marknadsaktörer som påstås göra intrång i skyddet av en geografisk beteckning, och frågan om deras agerande utgör intrång i den skyddade beteckningen. De ärenden som kan följa av den nu föreslagna lagen får därför anses huvudsakligen immaterialrättsliga i betydelsen att de rör frågor om rättigheters existens och omfattning. Även i övrigt är kopplingen till immaterialrätten så stark att övervägande skäl talar för att PRV:s beslut ska överklagas till Patent- och marknadsdomstolen och att därmed också talan om utdömande av vite ska föras i patent- och marknadsdomstolarna. Geografiska beteckningar och varumärken Regeringens bedömning: Det bör inte införas lagändringar som reglerar förhållandet mellan geografiska beteckningar och varumärken. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i promemorians bedömning eller yttrar sig inte särskilt om den. Svenska Patentombudsföreningen (SPOF) och FICPI Sweden anser dock att det behövs tydligare riktlinjer för regleringen av förhållandet mellan varumärken och geografiska beteckningar. Riksarkivet anser att EU-förordningen innehåller en oklarhet när det gäller förhållandet mellan geografiska beteckningar och skyddet för vissa officiella beteckningar. Skälen för regeringens bedömning: Enligt EU-förordningen om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter kan ett sedan tidigare skyddat varumärke fortsätta att användas trots att en geografisk beteckning får skydd enligt förordningen (artikel 44.4). Om ett varumärke är känt sedan tidigare kan det enligt förordningen utgöra hinder för registrering av en geografisk beteckning (artikel 44.2). En registrerad geografisk beteckning kan också ogiltigförklaras om registreringen har gjorts i strid med skyddet för kända varumärken (artikel 32.1). Å andra sidan kan geografiska beteckningar som skyddas enligt EU-förordningen utgöra hinder för registrering av ett varumärke och därmed också vara grund för ogiltigförklaring av en varumärkesregistrering (artikel 44.1 och 44.3). Detta följer också av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (varumärkesdirektivet). Varumärkesdirektivet har genomförts i svensk rätt genom ändringar i varumärkeslagen (prop. 2017/18:267). Enligt varumärkeslagen gäller redan att ett varumärke inte får registreras och att en registrering kan hävas om varumärket innehåller en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning, under förutsättning att beteckningen är skyddad enligt unionsrätten (se 2 kap. 7 § första stycket 5 och 3 kap. 1 § varumärkeslagen). Detta inbegriper beteckningar som skyddas med stöd av EU-förordningen. EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO) kommer föra ett register över vilka geografiska beteckningar som skyddas av EU-förordningen (artikel 37). Även tredjeländers geografiska beteckningar som skyddas genom de handelsavtal som EU sluter med länder utanför unionen kan föras in i registret om kommissionen beslutar det (artikel 37.3). Beteckningarna får då samma skydd som beteckningar som registrerats enligt bestämmelserna i EU-förordningen (artikel 40.1). Enligt den svenska varumärkeslagen gäller alltså redan att det skydd för beteckningar som följer av EU-förordningen kan beaktas som hinder vid registreringen av ett varumärke. Några ändringar i varumärkeslagen behövs därmed inte. När det gäller varumärken som hinder mot registrering av geografiska beteckningar regleras detta direkt i förordningen och det saknas därför skäl att införa uttryckliga bestämmelser om detta. Kriterier för avslag av varumärkesansökningar, ogiltighetsförklaring av varumärken och samexistens mellan varumärken och geografiska beteckningar regleras alltså direkt i EU-förordningen. Regleringen innebär i korthet att äldre skyddade varumärken kan hindra registrering av en geografisk beteckning om varumärket har ett anseende eller är känt och registreringen skulle kunna vilseleda konsumenten om produktens rätta identitet. I övrigt gäller för äldre varumärken som registrerats eller använts i god tro att de kan fortsätta att användas parallellt med en geografisk beteckning, även om dess användning strider mot skyddet av den geografiska beteckningen. Vad gäller FICPI Swedens och SPOF:s önskemål om ytterligare riktlinjer för bedömningen av konflikter mellan varumärken och geografiska beteckningar, kan sägas att det i förordningens ingress ges viss vägledning. Där anges bland annat att skyddet av geografiska beteckningar måste vägas mot skyddet av varumärken med ett renommé och välkända varumärken, särskilt mot bakgrund av den grundläggande rätten till egendom enligt artikel 17 i stadgan och de skyldigheter som följer av internationell rätt (skäl 42). Motsvarande bestämmelser finns i EU-förordningen om geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (artiklarna 30 och 31). Närmare riktlinjer för hur regleringen av förhållandet mellan varumärken och geografiska beteckningar ska förstås kan inte ges här. När det kommer till tolkningen av bestämmelserna i EU-förordningen om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter, blir det en fråga för rättstillämpningen, och ytterst EU-domstolen, att närmare precisera innebörden av bestämmelserna. Sammantaget delar regeringen alltså bedömningen i promemorian att det inte bör införas några kompletterande bestämmelser som reglerar förhållandet mellan geografiska beteckningar och varumärken. När det gäller Riksarkivets synpunkt om hur artikel 48.6 i EU-förordningen påverkar skyddet för statsvapen och andra officiella beteckningar enligt lagen (1970:498) om vapen och vissa andra officiella beteckningar kan sägas att EU-förordningen reglerar skyddet för geografiska beteckningar och dess skyddsomfång. I vissa avseenden finns uttryckliga regler om förhållandet till andra skydd, såsom varumärken. I övrigt regleras inte förhållandet mellan geografiska beteckningar och andra skyddsformer. Under vilka förutsättningar det krävs tillstånd för användning av officiella beteckningar eller under vilka villkor användningen kan förbjudas regleras alltså inte i EU-förordningen. När det gäller tolkningen av bestämmelsen i förordningen gäller som ovan nämnts att den är förbehållen de myndigheter och domstolar som tillämpar den och ytterst EU-domstolen. Anmälan om skydd enligt Lissabonsystemet Regeringens förslag: En hänvisning till EU-förordningen om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (anslutningsförordningen) ska tas in i den nya lagen. Regeringen ska få meddela föreskrifter om betalningsskyldighet för sådana avgifter för internationell registrering av en geografisk beteckning som avses i anslutningsförordningen. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. I promemorian föreslås en delvis annan utformning av bemyndigandet. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga synpunkter på dem. Skälen för regeringens förslag EU:s anslutning till Genèveakten Genom Lissabonöverenskommelsen har det inrättats ett särskilt system för skydd av ursprungsbeteckningar, det så kallade Lissabonsystemet. Skydd för en beteckning inom Lissabonsystemet uppkommer genom registrering i ett internationellt register som administreras av den internationella byrån vid FN-organet Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization, WIPO). De länder som ansluter sig till systemet åtar sig att skydda registrerade ursprungsbeteckningar från andra länder, men en deltagande stat kan under vissa förutsättningar förklara att en registrerad beteckning inte kommer att skyddas inom dess område. Genèveakten trädde i kraft den 26 februari 2020 och innebär ytterligare en revidering av Lissabonöverenskommelsen. Genom Genèveakten har Lissabonsystemet utvidgats till att utöver ursprungsbeteckningar – som kräver att alla led av produktionen sker i det geografiska området – omfatta skydd för alla typer av geografiska beteckningar. Enligt Genèveakten kan också mellanstatliga organisationer som EU ansluta sig till systemet, vilket inte var möjligt tidigare. Staten eller organisationen blir genom anslutningen medlem i den särskilda union som har inrättats genom Lissabonöverenskommelsen, det vill säga Lissabonsystemet. EU tillträdde Genèveakten den 26 november 2019. EU:s anslutning innebär att de beteckningar som skyddas inom EU också kan skyddas i de länder utanför EU som har anslutit sig till Lissabonsystemet. För att genomföra akten i EU har Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (anslutningsförordningen) antagits. Enligt förordningen ankommer det på kommissionen att ge in ansökningar om registrering av geografiska beteckningar som är skyddade och registrerade enligt unionsrätten och har sitt ursprung i unionen. En sådan ansökan görs på begäran av en medlemsstat hos den internationella byrån vid WIPO. Genom anslutningsförordningen inrättas även ett förfarande enligt vilket beteckningar från tredjeländer som har registrerats hos WIPO kan få skydd inom unionen. Ett sådant skydd ges efter beslut av kommissionen. Anslutningsförordningen, som innehåller bestämmelser som gör det möjligt för unionen att utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som fastställs i Genèveakten, är bindande för medlemsstaterna och direkt tillämplig. Förordningen ålägger inte medlemsstaterna några uttryckliga skyldigheter, varken vad gäller att utse en behörig myndighet eller vidta åtgärder för att hindra olaglig användning av skyddade beteckningar under Genèveakten. Den innebär dock en möjlighet för medlemsstaterna att agera i vissa frågor och medför indirekta krav på medlemsstaterna avseende viss handläggning i samband med att en begäran om registrering av en skyddad beteckning ska lämnas till kommissionen. Medlemsstaterna ska vidare betala en avgift för registrering av skyddade beteckningar enligt systemet, men har möjlighet att kräva att den som begärt registreringen i sin tur betalar avgiften (artikel 13 i anslutningsförordningen). Ansökningar om registrering enligt Genèveakten Genom den nya EU-förordningen om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter görs vissa ändringar i anslutningsförordningen (artikel 64). Ändringarna innebär att EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO) utpekas som behörig myndighet i unionen när det gäller geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter. En medlemsstat som önskar att en skyddad geografisk beteckning på en hantverks- eller industriprodukt ska registreras i det internationella registret ska alltså lämna in en begäran om detta till EUIPO som därefter ger in ansökan till den internationella byrån vid WIPO. En sådan begäran kan grundas på medlemsstatens eget initiativ, eller på en begäran av en fysisk eller juridisk person eller förmånstagare. En internationell registrering enligt Genèveakten kan bara komma i fråga för skyddade beteckningar som redan är registrerade och har fått skydd inom EU. De nya kompletterande reglerna avseende hantverks- och industriprodukter regleras i den nya lagen om kontroll av geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter. Det finns fördelar med att samla bestämmelserna som reglerar det nya skyddet för hantverks- och industriprodukter. Den nya lagen bör därför komplettera även anslutningsförordningen (jfr 1 § lagen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Hänvisningen till anslutningsförordningen bör göras dynamisk, det vill säga avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen (jfr avsnitt 5.1). Utöver en bestämmelse om bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter i ett visst fall (se nedan) bedöms det inte krävas några särskilda nationella bestämmelser i den nya lagen som kompletterar anslutningsförordningen. I dag har Livsmedelsverket ansvar att utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt anslutningsförordningen (se 2 a § förordningen om kontroll av skyddade beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Eftersom Patent- och registreringsverket (PRV) föreslås ansvara för kontroller av det nya skyddet för hantverks- och industriprodukter ligger det dock nära till hands att låta PRV få ansvar för denna uppgift avseende hantverks- och industriprodukter. Av 8 kap. 7 § regeringsformen framgår det att regeringen kan meddela föreskrifter om utpekande av myndighet och handläggning av ansökningar om skydd enligt anslutningsförordningen. Detta behöver alltså inte regleras i lag. Bemyndigande avseende avgifter Medlemsstaterna är skyldiga att betala sådana avgifter som framgår av artikel 13 i anslutningsförordningen för registrering av en skyddad beteckning. Medlemsstaten får enligt artikeln kräva att den person eller förmånstagare som ansöker om registreringen ska betala vissa eller samtliga avgifter. Det framstår som rimligt att den som vill få sin beteckning registrerad också betalar avgiften för registreringen. Ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om betalningsskyldighet för sådana avgifter bör därför tas in i lagen. Enligt Lagrådet framgår det inte tillräckligt tydligt att det är betalningen av de avgifter som annars skulle belasta staten som avses. Regeringen instämmer i att lagtexten kan förtydligas i detta avseende. Skydd för mellanstatliga organisationers beteckningar Regeringens förslag: Utöver regeringen ska den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om skydd för mellanstatliga organisationers beteckningar. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Promemorian föreslår en delvis annan utformning av bemyndigandet. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller yttrar sig inte särskilt om det. FICPI Sweden anför dock att Patent- och registreringsverket (PRV) uttryckligen bör anges i bestämmelsen som den myndighet som utöver regeringen ska få besluta föreskrifter. PRV ställer sig positiv till förslaget men efterfrågar ytterligare ändringar av bestämmelsen på så sätt att skyddet för mellanstatliga organisationers beteckningar begränsas. Skälen för regeringens förslag: Sverige är sedan den 1 juli 1885 anslutet till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten. Av konventionen följer att medlemmarna är skyldiga att ge visst skydd för användandet av varandras vapen, flaggor och andra statsemblem (artikel 6ter 1 a). Detsamma gäller för mellanstatliga organisationers emblem, flaggor, benämningar och förkortningar (artikel 6ter 1 b). I Sverige har konventionsåtagandet genomförts genom lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar och förordningen (2019:167) om vissa officiella beteckningar. Av lagen följer att det är förbjudet att, utan särskilt tillstånd, använda vissa statliga beteckningar i ett varumärke eller ett annat kännetecken för varor och tjänster i näringsverksamhet. De beteckningar som avses är statsvapen, statsflaggor och andra statsemblem samt statliga kontroll- eller garantibeteckningar (1 § första stycket). Förbudet gäller även för beteckningar som lätt kan förväxlas med sådana beteckningar (1 § tredje stycket). Av lagen följer vidare att regeringen, efter avtal med främmande stat eller mellanstatlig organisation, kan förordna att motsvarande skydd som gäller för statliga beteckningar även ska gälla för mellanstatliga organisationers vapen, flaggor, emblem, benämningar och förkortningar för sådana benämningar (3 §). Regeringen har i förordningen om vissa officiella beteckningar bestämt att mellanstatliga organisationers beteckningar ska skyddas på samma sätt som statliga beteckningar (1 §). De mellanstatliga organisationers beteckningar som omfattas av skydd anges i en bilaga till förordningen. FN-organet Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization, WIPO) publicerar två gånger per år en sammanställning av de beteckningar som stater och mellanstatliga organisationer har begärt skydd för under de föregående sex månaderna. Beteckningarna publiceras i en databas som WIPO administrerar. De statliga beteckningar som förs in i databasen är skyddade i Sverige utan att någon ytterligare åtgärd behöver vidtas. Mellanstatliga organisationers beckningar skyddas däremot endast om de förts in i bilagan till förordningen om vissa officiella beteckningar. När WIPO har publicerat sammanställningen gör Patent- och registreringsverket (PRV) en bedömning av om de beteckningar som är hänförliga till mellanstatliga organisationer bör skyddas i Sverige. Bedömningen består i att verket kontrollerar om organisationen uppfyller kraven för att söka skydd enligt Pariskonventionen och om beteckningen är förväxlingsbar med ett redan registrerat varumärke. PRV redogör för sin bedömning i ett yttrande till regeringen och regeringen beslutar därefter om eventuella ändringar av bilagan till förordningen. Den bedömning som görs inför beslut om skydd för mellanstatliga organisationers beteckningar är av en sådan karaktär att PRV är bäst lämpad att utföra den. PRV är expertmyndighet för patent, varumärken och formgivning och gör i denna egenskap bedömningar av bland annat varumärkens förväxlingsbarhet. PRV är även tillståndsmyndighet när det gäller användningen av statsvapen och andra officiella statsbeteckningar i näringsverksamhet. Mot den bakgrunden är det lämpligt att regeringen får möjlighet att delegera uppgiften att meddela föreskrifter om mellanstatliga organisationers beteckningar. Bemyndigandet i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar bör därför ändras för att möjliggöra detta. Möjligheten att meddela föreskrifter är i dag villkorad av att Sverige har ingått ett avtal med en främmande stat eller mellanstatlig organisation. Det framstår inte som nödvändigt att ha en sådan begränsning i lag utan det kan i stället regleras i förordning. När det gäller FICPI Swedens förslag att direkt i lag peka ut PRV som behörig att meddela föreskrifter bedömer regeringen att det i detta fall saknas skäl att i lagen styra till vilken myndighet en vidaredelegering av normgivningen får ske. PRV föreslår att skyddet för mellanstatliga organisationers beteckningar ska utformas närmare lydelsen i Pariskonventionen (artikel 6ter 1 c). Enligt PRV bör en mellanstatlig organisation nekas skydd endast då ett vilseledande av allmänheten gentemot ett befintligt varumärke kan konstateras, det bör alltså inte räcka med att beteckningen lätt kan förväxlas med ett varumärke. De ändringar som föreslås i promemorian syftar endast till att regeringen till en myndighet ska kunna vidaredelegera rätten att meddela föreskrifter om skydd för mellanstatliga organisationer. Regeringen bedömer därför att det inte finns underlag att inom ramen för propositionen göra en sådan ändring som PRV föreslår. Till skillnad från förslaget i promemorian bör däremot bemyndigandet enligt regeringen utformas närmare den nuvarande lydelsen. Bestämmelsen i 5 § lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar är en upplysningsbestämmelse om att regeringen kan meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen. Det följer dock redan av 8 kap. 7 § 1 regeringsformen att regeringen kan meddela föreskrifter om verkställighet av lag. Bestämmelsen bör därför tas bort. Skydd för beteckningar som omfattas av EU:s handelsavtal med Nya Zeeland och Chile Regeringens förslag: Bestämmelserna i varumärkeslagen om skadestånd och andra civilrättsliga sanktioner ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av EU:s handelsavtal med Nya Zeeland och Chile. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det. FICPI Sweden föreslår att det görs ett generellt tillägg i lagen som hänvisar till vid var tid gällande frihandelsavtal mellan EU och ett land eller en region utanför EU. Skälen för regeringens förslag: EU har ingått flera handelsavtal med länder utanför unionen, som bland annat innehåller kapitel om immateriella rättigheter och geografiska beteckningar. Avtalen innehåller regler om skydd och civilrättsliga sanktioner vid intrång i rättigheterna. Vid intrång är bestämmelserna i varumärkeslagen om skadestånd och andra civilrättsliga sanktioner tillämpliga. Detta framgår av lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, där de internationella avtalen räknas upp i 2 §. Under juli 2023 undertecknades ett nytt frihandelsavtal mellan EU och Nya Zeeland. Avtalet trädde i kraft den 1 maj 2024. EU har också uppdaterat det mer än tjugo år gamla handelsavtalet med Chile. Det nya ramavtalet undertecknades den 13 december 2023 och har godkänts av Chile, EU och Sverige (se prop. 2023/24:138). I handelsdelarna, där skydd för immateriella rättigheter ingår, tillämpas avtalet provisoriskt från den 1 februari 2025. I dessa delar är avtalet alltså bindande för Sverige redan nu, även om avtalet som helhet kommer träda i kraft först när samtliga EU:s medlemsstater har godkänt det. Avtalen med Nya Zeeland och Chile innehåller bestämmelser om skydd för geografiska beteckningar och om civilrättsliga sanktioner vid intrång i sådana beteckningar. Bestämmelserna i varumärkeslagen om sanktioner bör därför göras tillämpliga även vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av avtalen. Detta bör ske genom att avtalen läggs till i uppräkningen av internationella avtal i lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. FICPI Sweden har föreslagit att det görs ett generellt tillägg i lagen som hänvisar till vid var tid gällande frihandelsavtal mellan EU och ett land eller region utanför EU. Regeringen bedömer dock att det inom ramen för detta lagstiftningsärende saknas förutsättningar att införa ett sådant generellt tillägg som FICPI Sweden föreslår. En effektivare handläggning av internationella varumärkesregistreringar Delning av en internationell registrering Regeringens förslag: Det ska vara möjligt att ansöka om delning av en internationell varumärkesregistrering. Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian föreslår en delvis annan utformning av bestämmelsen om avgifter. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inte några invändningar mot dem. Skälen för regeringens förslag Allmänt om internationella varumärkesregistreringar Sverige är part till protokollet den 27 juni 1989 till Madridöverenskommelsen den 14 juni 1891 om den internationella registreringen av varumärken (Madridprotokollet). Protokollet har tagits fram inom ramen för FN-organet Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO). Skyddet genom registrering av ett varumärke i ett land förutsätter som regel att en nationell ansökan görs hos varumärkesmyndigheten i det landet. En varumärkesinnehavare som vill skydda sitt varumärke i flera länder måste därför ansöka om skydd i vart och ett av dessa länder. För att undvika detta kan innehavaren i stället ansöka om en internationell varumärkesregistrering enligt det så kallade Madridsystemet. Grundtanken i Madridsystemet är att man genom en enda ansökan till den internationella byrån vid WIPO ansöker om registrering av att ett varumärke ska få skydd i en eller flera av de länder som har anslutit sig till systemet. En internationell varumärkesregistrering utgör sedan den har beviljats giltighet i de designerade länderna ett knippe nationella varumärken. I varje sådant land får varumärket samma status som om det vore meddelat av den nationella varumärkesmyndigheten med rättsverkningar enligt den nationella lagstiftningen. Tillämpningsföreskrifterna till Madridprotokollet har ändrats Sedan ett antal år tillbaka pågår en översyn av Madridsystemet i syfte att förenkla och förbättra systemet. Därför antas regelbundet beslut om ändringar i tillämpningsföreskrifterna till Madridprotokollet. Den 1 februari 2019 trädde ändringar i kraft som innebär att det ska vara möjligt att ansöka om delning av en internationell varumärkesregistrering (regel 27bis i tillämpningsföreskrifterna). Det antogs även bestämmelser om att det ska vara möjligt att ansöka om sammanslagning av internationella registreringar (regel 27ter i tillämpningsföreskrifterna). Eftersom det i svensk rätt saknas bestämmelser om sammanslagning av nationella varumärkesregistreringar har Sverige lämnat en förklaring om att tills vidare avstå från att tillämpa bestämmelserna om sammanslagning av internationella varumärkesregistreringar. Däremot finns i varumärkeslagen bestämmelser om delning av nationella varumärkesansökningar och registreringar (se 2 kap. 3 och 32 §§ varumärkeslagen). På grund av att nationell rätt tillåter delning av nationella varumärkesansökningar och registreringar måste Sverige införa en möjlighet att begära delning av också internationella varumärkesregistreringar. Sverige har i enlighet med tillämpningsföreskrifterna lämnat en förklaring om försenad tillämpning av dessa regler. Även en internationell varumärkesregistrering ska kunna delas Enligt varumärkeslagen kan en ansökan om en nationell varumärkesregistrering som avser flera varor eller tjänster delas i två eller flera ansökningar (2 kap. 3 §). En motsvarande bestämmelse finns för delning av ett registrerat varumärke (2 kap. 32 §). Efter delningen ska ansökningen eller registreringen anses ha samma ingivningsdag och prioritet som den ursprungliga ansökningen eller registreringen. I 3 kap. 10 § varumärkesförordningen (2011:594) anges vad en ansökan om delning ska innehålla. Av 7 kap. 1 § i förordningen framgår att en avgift ska betalas för varje avdelad ansökan eller registrering. I 5 kap. varumärkeslagen finns regler om internationella varumärkesregistreringar: bland annat hur förfarandet hos Patent- och registreringsverket (PRV) går till och vilken rättsverkan en internationell registrering har. Det finns dock inte några bestämmelser om delning av internationella registreringar. Mot den bakgrunden och med hänsyn till de ändrade tillämpningsföreskrifterna till Madridprotokollet bör det införas en möjlighet att begära delning av en internationell varumärkesregistrering, när det gäller registreringar där giltighet sökts i Sverige. När det gäller PRV:s handläggning bör samma regler gälla som vid ansökningar om delning av nationella varumärken. Vidare bör – på samma sätt som gäller för nationella varumärken – den avdelade registreringen anses ha samma ingivningsdag och prioritet som den ursprungliga ansökan. I likhet med de nationella ärendena bör sökanden betala en avgift för prövningen av ansökan om delning. För den som ansökt om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige kan möjligheten att kunna dela registreringen vara viktig, till exempel om PRV ansett att det finns hinder endast för en del av de varor eller tjänster som registreringen avser. Mot denna bakgrund är det lämpligt att delningsmöjligheten kommer till uttryck direkt i lagen (jfr prop. 2009/10:225 s. 334). När det gäller vad som ska ingå i en ansökan om delning kan det regleras i förordning (jfr 3 kap. 10 § varumärkesförordningen). Prövning av hinder mot registrering Regeringens förslag: Om det finns hinder mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige och sökanden inte yttrar sig över ett besked om hinder ska ansökan helt eller delvis förfalla. Handläggningen av en förfallen ansökan ska återupptas om sökanden begär det, yttrar sig över det tidigare beskedet och betalar föreskriven återupptagningsavgift. Om det delvis finns hinder mot att registreringen ska gälla i Sverige och ansökan har förfallit i den delen, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när ansökan inte längre kan återupptas. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian föreslår en delvis annan utformning av bestämmelsen om när en ansökan förfaller. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inte några invändningar mot dem. Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) ställer sig positiv till förslagen men föreslår att bestämmelserna utformas på ett annat sätt. Skälen för regeringens förslag Handläggningen av en ansökan om att en internationell varumärkes-registrering ska gälla i Sverige Den som innehar en utländsk varumärkesregistrering eller som har ansökt om registrering av ett varumärke i ett land som är anslutet till Madridsystemet kan ansöka om att den internationella registreringen ska gälla i Sverige. Reglerna om internationella varumärkesregistreringar finns i 5 kap. varumärkeslagen. När någon har ansökt om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige får Patent- och registreringsverket (PRV) en underrättelse om detta från den internationella byrån vid FN-organet Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization, WIPO). Verket undersöker då om det finns något hinder mot att varumärkesregistreringen ska gälla i Sverige (5 kap. 8 § första stycket). Sådant hinder finns om det skulle ha funnits något hinder mot en nationell registrering av varumärket (5 kap. 8 § andra stycket). Om det inte finns hinder förs varumärket in i varumärkesregistret och beslutet om att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige kungörs (5 kap. 10 § första stycket). Om det däremot finns något hinder mot registreringen skickar PRV ett besked om att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte kan gälla i Sverige till den internationella byrån (5 kap. 8 § tredje stycket, jfr regel 17 i tillämpningsföreskrifterna). I meddelandet ska också skälen för beslutet att registreringen inte kan gälla i Sverige anges. Den internationella byrån ska genast vidarebefordra beskedet till sökanden, som därefter kan kommunicera direkt med PRV. I beskedet anger PRV en tidsfrist inom vilken sökanden kan bemöta de hinder som anges i beskedet. Tidigast tre månader efter det att beskedet lämnades ska PRV besluta att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte kan gälla i Sverige, om det då fortfarande finns hinder mot registreringen (5 kap. 9 §). Skyldigheten att fatta ett slutligt beslut gäller även om sökanden inte har svarat på beskedet om hinder. Om PRV har beslutat att den internationella registreringen till viss del inte kan gälla i Sverige, kan varumärket för återstående varor och tjänster föras in i varumärkesregistret och kungöras först när det slutliga beslutet har fått laga kraft (5 kap. 10 § andra stycket). När ärendet är slutligt avgjort ska PRV underrätta den internationella byrån om att en registrering inte kan gälla i Sverige, eller om att en registrering delvis kan gälla i Sverige (se regel 18ter i tillämpningsföreskrifterna). I dessa situationer måste PRV alltså alltid fatta ett avslagsbeslut som innebär ytterligare ett beslut där själva sakfrågan avgörs, även om sökanden väljer att inte bemöta hindret. Av det följer en motiveringsskyldighet och en inte obetydlig arbetsinsats som i sin tur är förknippad med kostnader för PRV. I motsvarande situation i nationella ärenden kan PRV skriva av ärendet och behöver då inte motivera sitt beslut (se 2 kap. 17 § andra stycket). Kravet på ytterligare ett beslut i sakfrågan innebär också att sökanden får vänta onödigt länge på att få sin ansökan avgjord. I Finland gäller i stället att den internationella registreringen inte blir gällande om sökanden inte svarar inom utsatt tid (se 9 kap. 92 § finska varumärkeslagen). I Finland krävs alltså inte ett separat beslut om avslag när sökanden inte yttrar sig inom fristen. Den finska regleringen motiveras bland annat med att Madridprotokollet inte kräver att det meddelas ett beslut i ärendet i dessa situationer. Om hindret endast avser vissa delar ska resterande delar kungöras. Vidare kan sökanden begära att ansökan återupptas på samma sätt som gäller för nationella varumärkesärenden. I Norge gäller på liknande sätt som i Finland att en ansökan om internationell registrering inte kräver något ytterligare beslut för att registreringen inte ska bli gällande, eller endast delvis gällande. Liksom i Finland kan sökanden begära att ansökan återupptas. Såväl den finska som den norska regleringen innebär alltså att det första beskedet om hinder, helt eller delvis, gäller som slutligt i de fall sökanden inte yttrar sig. Det har i tidigare lagstiftningsärenden övervägts om det bör göras en ändring av reglerna för prövningen av ansökningar om internationella varumärkesregistreringars giltighet i Sverige. I betänkandet Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen föreslogs att beskedet om hinder till den internationella byrån skulle utformas som ett slutligt beslut, i stället för ett preliminärt, vilket skulle ha den fördelen att PRV inte behöver fatta två beslut i de fall sökanden inte begär ny prövning (SOU 2001:26 s. 309 f.). Regeringen ansåg dock att det fanns flera skäl som talade emot en sådan reglering (prop. 2009/10:225 s. 263). Regeringen anförde bland annat att reglerna för nationell registrering och internationell registrering i sådant fall skulle skilja sig åt avsevärt, vilket inte var önskvärt. Det framhölls vidare att det för sökanden kan framstå som mer betungande att behöva begära förnyad prövning av ett beslut än att följa ett föreläggande att komplettera eller ändra sin ansökan. Regeringen menade också att det utifrån principiella utgångspunkter framstod som betänkligt att införa en ordning som innebär att PRV utan någon föregående kommunikation skulle fatta ett beslut som går sökanden emot. Förslaget genomfördes därför inte. I samma lagstiftningsärende övervägdes – efter förslag från PRV – även en möjlighet till avskrivning i dessa situationer. Regeringen var dock tveksam till en sådan ordning, eftersom kommunikation med innehavaren dessförinnan endast har skett via den internationella byrån och inte direkt mellan PRV och sökanden. Enligt regeringen framstod det som tveksamt att PRV i en sådan situation skulle kunna rikta ett föreläggande mot sökanden som innebär negativa konsekvenser för denne om det inte följs. Någon möjlighet till avskrivning infördes därmed inte heller (prop. 2009/10:225 s. 263). Med hänsyn till det merarbete det innebär för PRV att på nytt göra en sakprövning i de fall sökanden väljer att inte yttra sig över ett besked om hinder bör det emellertid nu på nytt övervägas att ändra reglerna om en internationell registrerings giltighet i Sverige. PRV har vid flera tillfällen till regeringen framfört önskemål om att göra en sådan översyn. PRV menar att handläggningsreglerna lett till ökade kostnader för användarna och sannolikt bidragit till att varumärkesinnehavare undviker att söka skydd i Sverige. PRV har även framhållit att det inte är samma personer som ansöker om nationella varumärken som utnyttjar det internationella systemet. Verket har upplyst om att omkring 80 procent (cirka 400 av 500) av alla besked om hinder inte besvaras. Handläggningsreglerna bör förenklas och effektiviseras Det internationella systemet för varumärkesregistreringar, där kommunikationen sker via den internationella byrån, får anses som ett rättssäkert system. Systemet har funnits under lång tid och det framstår som lika säkert att PRV:s kommunikation sker via den internationella byrån som att den sker direkt med sökanden. En användarvänlig handläggning som underlättar för utländska varumärkesinnehavare att söka skydd i Sverige bör eftersträvas. Ett enkelt och kostnadseffektivt förfarande utgör också själva syftet med Madridsystemet. Det framstår mot den bakgrunden som lämpligt att söka en lösning som ligger nära den reglering som finns i Finland och Norge. Både därför att Finland och Norge har infört enklare handläggningsregler än i Sverige och därför att det är en fördel med likartade regler inom Norden. Det ska inte längre krävas ett motiverat beslut i samtliga ärenden Om innehavaren yttrar sig över ett besked om hinder enligt 5 kap. 8 § tredje stycket varumärkeslagen måste PRV fatta ett beslut som går att överklaga. Det bör vara fallet även fortsättningsvis. Om sökanden väljer att inte yttra sig över ett besked om att det helt eller delvis finns hinder mot att registreringen ska gälla i Sverige, bör det emellertid inte vara nödvändigt att fatta några ytterligare beslut i frågan om det finns hinder. Det framstår därför som rimligt att ansökan i dessa fall, helt eller delvis, ska förfalla. En sådan ordning möjliggör för PRV att – i de fall hindret bara avser delar av ansökan – gå vidare med och registrera ansökan i övriga delar utan att beakta ansökan i de delar där det föreligger hinder. Genom den nu föreslagna ordningen får sökanden en snabbare och enklare hantering av sin ansökan, samtidigt som PRV:s handläggning underlättas. På samma sätt som gäller i Norge och Finland bör det dock vara möjligt för en sökande som inte har yttrat sig över beskedet om hinder, med följden att ansökan då har förfallit, att begära att ansökan återupptas. Återupptagandefristen bör lämpligen löpa från utgången av yttrandefristen i beskedet om hinder, på motsvarande sätt som gäller för nationella ansökningar i förhållande till den frist som angetts i ett kompletteringsföreläggande. PRV tillämpar i dag en yttrandefrist på tre månader från det att beskedet om hinder meddelats. Enligt tillämpningsföreskrifterna till Madridprotokollet ska yttrandefristen vara minst två månader (se regel 17(2)(vii) i tillämpningsföreskrifterna). Sökanden får på så sätt sammanlagt fem månader på sig att bemöta det eller de hinder som angetts i beskedet om hinder. Om varumärket delvis kan gälla i Sverige bör det i godkända delar föras in i varumärkesregistret och kungöras. Från denna tidpunkt löper sedan en invändningsfrist på tre månader (5 kap. 11 § varumärkeslagen). På samma sätt som hittills gällt bör varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras när ett beslut i frågan om hinder har fått laga kraft. Om sökanden inte har yttrat sig över beskedet om hinder och ansökan har förfallit i vissa delar, bör varumärket i återstående delar föras in i registret och kungöras när återupptagningsfristen har löpt ut. På det sättet säkerställs att invändningsfristen inleds först när frågan om hinder – avseende hela ansökan – är slutligt avgjord. När det gäller den närmare utformningen av bestämmelsen anser regeringen att 5 kap. 9 § andra stycket bör formuleras så att ansökan anses förfallen i den del som beskedet avser, och att den tidsfrist inom vilken sökanden ska yttra sig inte regleras direkt i lag. Om det skulle ske en ändring av tillämpningsföreskrifterna till Madridprotokollet kan den tidsfrist som Sverige tillämpar behöva ändras. Det är därför lämpligt att tidsfristen för yttrande regleras i förordning. Genom att ange att tidsfristen föreskrivs i en annan bestämmelse säkerställs förutsebarhet och att sökanden ges rimlig tid att svara på ett besked om hinder. Mot denna bakgrund bör också 5 kap. 9 § första stycket ändras så att den där angivna tidsfristen inom vilken PRV tidigast får fatta beslut tas bort. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den 1 december 2025. De nya bestämmelserna i lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ska tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet. Bestämmelserna om skadestånd och om spridning av information om dom i intrångsmål ska dock inte tillämpas på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som har skett före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i varumärkeslagen ska tillämpas även på internationella varumärkesregistreringar som beviljats skydd i Sverige före ikraftträdandet. Ansökningar som ännu inte har avgjorts ska inte omfattas av de nya bestämmelserna. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslagen. Skälen för regeringens förslag Ikraftträdande Huvuddelen av de förslag som lämnas i propositionen är föranledda av ny unionslagstiftning. Reglerna i EU-förordningen om skydd för hantverks- och industriprodukter – i den mån de är aktuella för Sverige – ska börja tillämpas från och med den 1 december 2025. Den nya lagen och lagändringarna föreslås därför träda i kraft samma datum. Övergångsbestämmelser till lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel Lagändringarna innebär att sanktionsbestämmelser införs vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av EU-förordningen om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter samt handelsavtalen med Chile och Nya Zeeland. Det är en allmän princip inom immaterialrätten att nya bestämmelser blir tillämpliga också på rättigheter som har uppkommit innan de nya bestämmelserna har trätt i kraft (se till exempel prop. 2020/21:125 s. 26 och prop. 2017/18:267 s. 214). Det innebär att de nu aktuella lagändringarna blir tillämpliga även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet. Detta gäller visserligen även utan särskilt förordnande, men för att göra det tydligt bör det införas en övergångsbestämmelse om detta. Även nya bestämmelser om säkerhets- och skyddsåtgärder brukar som princip bli tillämpliga direkt, det vill säga även med avseende på intrång som har skett eller påbörjats före ikraftträdandet. Detsamma gäller för nya bestämmelser om vitesförbud (jfr prop. 2017/18:267 s. 218). Bestämmelserna om så kallade korrigeringsåtgärder (till exempel förstörande av varor), informationsföreläggande och intrångsundersökning bör i enlighet med nämnda princip tillämpas vid intrång eller försök eller förberedelse till intrång som har begåtts före ikraftträdandet. Det är inte motiverat med någon avvikande lösning när det gäller vitesförbud, utan ett förbud bör vara möjligt att få till stånd även för åtgärder som har påbörjats före ikraftträdandet. Det bör – i linje med allmänna skadeståndsrättsliga principer – inte finnas någon rätt till ersättning i fråga om intrång som har skett före ikraftträdandet (jfr exempelvis prop. 2017/18:267 s. 218). I klargörande syfte bör detta komma till uttryck i en övergångsbestämmelse. Bestämmelsen om spridning av information om dom i intrångsmål ger innehavaren rätt att begära att den som har gjort eller medverkat till ett intrång också ska stå kostnaden för informationsspridningen. Kostnadsansvaret ligger nära en form av ersättning till rättighetshavaren. I likhet med rätten till skadestånd bör den bestämmelsen inte tillämpas om intrånget har skett före ikraftträdandet (jfr prop. 2017/18:267 s. 218). Även detta bör av klargörande skäl komma till uttryck i en övergångsbestämmelse. Övergångsbestämmelser till varumärkeslagen När det gäller ändringarna i varumärkeslagen bör det anges i övergångsbestämmelser att de nya bestämmelserna tillämpas även på internationella varumärkesregistreringar som beviljats skydd i Sverige före ikraftträdandet. Denna lösning – som valts i tidigare lagstiftningsärenden – medför att de sakliga förändringar som nu genomförs i fråga om delning i huvudsak slår igenom på en gång. På så sätt undviks parallella regelverk, vilket ökar tydligheten och förutsebarheten till fördel för användarna (se prop. 2009/10:225 s. 389 och prop. 2017/18:267 s. 215). Lagändringarna bör emellertid inte bli tillämpliga på sådana ansökningar där det ännu inte har beslutats om huruvida registreringen ska gälla i Sverige när ändringarna träder i kraft. Ansökningsärenden som pågår när lagändringarna träder i kraft ska alltså fortsätta att handläggas enligt det hittillsvarande regelverket. Konsekvenser Regeringens bedömning: Förslagen med kompletterande bestämmelser till den nya EU-förordningen om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter innebär nya uppgifter för Patent- och registreringsverket (PRV) och i någon mån ökade kostnader för verket. Kostnaderna bedöms dock rymmas inom befintliga ramar. Förslagen till ändringar i lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar bedöms inte medföra några ekonomiska konsekvenser. Förslagen till ändringar i varumärkeslagen innebär en kostnadsbesparing för PRV och bedöms få positiva effekter för enskilda som använder det internationella varumärkessystemet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Patent- och registreringsverket (PRV) anser att förslaget om nya arbetsuppgifter i fråga om skydd för geografiska beteckningar kräver ett ökat anslag för myndigheten. Verket påpekar att bedömningen att kostnaderna för dessa bedöms rymmas inom ram kan komma att få negativa konsekvenser för PRV:s befintliga ansvarsområden. PRV påpekar också att det i promemorian saknas en korrekt och tillfredsställande analys av förhållandena på den svenska marknaden och att omfattningen av de nya uppgifterna därför är omöjlig att bedöma. PRV föreslår i andra hand att myndigheten ges ett utredningsuppdrag där detta kan utredas. Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) och Internationella Handelskammaren (ICC Sverige) anser att regeringen bör säkerställa att PRV har nödvändiga resurser för att hantera myndighetens ökade arbetsbörda, utan att övrig verksamhet blir lidande. Svenska Föreningen mot Piratkopiering (SACG) och Svenskt Näringsliv efterfrågar en utförligare analys av konsekvenserna av införandet av ett helt nytt skydd för svenska företag och svenska förhållanden. Regelrådet efterfrågar förtydliganden av konsekvensanalysen när det gäller beskrivningen av berörda företag, dess kostnader och intäkter, påverkan på konkurrensförhållandena för berörda företag, om särskilda hänsyn ska tas till berörda företag samt hur och när konsekvenserna av förslaget kan utvärderas. Regelrådet anser även att beskrivningen av vilka effekter som uppstår till följd av EU-förordningen är bristfällig, samt om förslaget överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU. Flera remissinstanser, däribland FICPI Sweden, Svenska Patentombudsföreningen (SPOF), Svenskt Näringsliv, ICC Sverige, och Trä- och möbelföretagen (TMF) anser att det bör göras informationsinsatser och säkerställas att särskilt små och medelstora företag får det stöd som krävs för att efterleva det nya regelverket. Skälen för regeringens bedömning Kompletterande bestämmelser till EU-förordningen om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter Förslagen syftar till att tillgodose den nationella tillämpningen av EU-förordningen om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. Förordningen är bindande för Sverige och förändringar i nationell rätt föreslås för att uppnå en effektiv, enhetlig och ändamålsenlig tillämpning av förordningen. En alternativ lösning vore att inte ta fram förändringar i nationell lag. Detta kan leda till svårigheter för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter enligt EU-förordningen, och otydlighet för involverade aktörer som kan leda till ineffektivitet. Bristfällig efterlevnad av EU-rätten riskerar att ge upphov till överträdelseärenden och ekonomiska sanktioner för Sverige. Förslagen går inte utöver de krav som följer av EU-rätten. Förslagets effekter redovisas i den omfattning som bedöms lämpligt i det aktuella lagstiftningsärendet och med beaktande av förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. Konsekvenserna av det bakomliggande unionsrättsliga regelverket finns i kommissionens konsekvensutredning av EU-förordningen som helhet. Enligt regeringen bör därför analysen begränsas till konsekvenserna som följer av de lagförslag som nu lämnas i propositionen, trots det bland annat Regelrådet anför. Förslagen berör framför allt PRV. En ny lag införs för att det ska vara enkelt och lättöverskådligt att förstå det nya systemet så som det ska tillämpas i Sverige. Bestämmelserna utformas för att underlätta PRV:s handläggning och organisation. Lagen utformas i enlighet med EU-förordningen men anpassas i så stor utsträckning som möjligt till svenska förhållanden. PRV ges nya arbetsuppgifter, främst i fråga om kontroll av efterlevnaden av förordningen. PRV ifrågasätter promemorians analys av förhållandena på den svenska marknaden och menar att det utifrån den inte är möjligt att bedöma omfattningen av verkets nya uppgifter. Enligt PRV står det emellertid klart att de uppgifter som verket föreslås få kommer att medföra ökade kostnader och att ett ökat anslag för myndigheten därför är nödvändigt. Bland annat behöver myndigheten bygga upp ny kompetens, utveckla IT-system, arbeta med samordning och göra resor. I enlighet med det som föreslås i avsnitt 5.2 kommer PRV inte att handlägga ansökningar om registrering av geografiska beteckningar. Bedömningen av omfattningen av kontrollarbetet bygger på kommissionens studier och det förväntade intresset för geografiska beteckningar i Sverige. Det finns i nuläget inget som tyder på något större intresse hos företag av att kunna ansöka om skydd eller att förekomsten av förfalskningar och annan otillåten användning på den svenska marknaden kommer att bli särskilt omfattande. Uppfattningen att intresset av skyddet för geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter är lågt i Sverige stöds av remissinstanserna (jfr avsnitt 5.2). Endast ett fåtal produkter förväntas alltså få skydd i Sverige och omfattningen av kontrollen av dessa produkter beräknas därför bli ytterst begränsad. När det gäller marknadsövervakningen är det i nuläget svårare att beräkna kostnaden för dessa kontroller. I jämförelse kan sägas att kontrollen av skyddade beteckningar på livsmedelsområdet hittills har skett i mycket begränsad omfattning. Dessutom ställs det lägre krav vad gäller omfattningen av kontrollen av geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter än jordbruksprodukter och livsmedel. I EU-förordningen om hantverks- och industriprodukter finns till exempel inga krav på att myndigheten ska vidta kontroller med viss regelbundenhet eller frekvens. Därtill bygger kontrollsystemet på att det sker en samverkan mellan producenterna och den ansvariga myndigheten, där producenterna förväntas bidra till att upprätthålla skyddet av geografiska beteckningar och anmäla eventuella överträdelser på marknaden till myndigheten (skäl 63). Mot denna bakgrund bedömer regeringen att även kontroller på marknaden bör bli mycket begränsade. Det gäller även med beaktande av eventuella överträdelser av andra länders skyddade beteckningar. Sammanfattningsvis delar regeringen även i denna del promemorians bedömning om att de kostnader som kan antas uppstå som en följd av förslagen ryms inom ramen för befintliga anslag. Förslagen om överklagande av PRV:s beslut och att varumärkeslagens regler om skadestånd och andra sanktioner ska tillämpas vid intrång i en geografisk beteckning bedöms inte innebära några ökade kostnader för patent- och marknadsdomstolarna. Antalet mål som rör skyddade beteckningar är redan i dag mycket begränsat och förväntas inte öka nämnvärt med anledning av förslagen. Förslagen bedöms inte heller medföra några ökade kostnader för andra myndigheter. De eventuella kostnader som kan uppkomma för det allmänna med anledning av förslagen i propositionen är alltså så begränsade att de kan finansieras inom befintliga budgetramar. Förslagen bedöms ha positiva effekter för enskilda bland annat eftersom det blir lättare att ingripa mot företag som gör intrång och vilseleder konsumenter om varornas ursprung. De kostnader som kan uppstå för företagen kan uppstå antingen i samband med ansökningsförfarandet eller i samband med kontroll. Att ansöka om skydd eller att producera en produkt som omfattas av ett skydd är dock ett aktivt val som man kan avstå ifrån. Det är kommissionen som kommer att bestämma om avgiften för ansökningsförfarandet hos EUIPO. Avgiftens storlek bestäms i en genomförandeförordning, som antas av kommissionen efter samråd med medlemsstaterna. I den mån regeringen beslutar om avgifter för ansökningar som sker enligt Lissabonsystemet är detta frivilligt och påförs endast företag som söker internationellt skydd utanför EU. När det gäller kontroll av företag som sker i Sverige kommer denna vara avgiftsbefriad. I denna bedömning har hänsyn tagits till situationen för små och medelstora företag. Skyldigheten att lämna uppgifter berör producenter av hantverks- och industriprodukter och andra aktörer som omfattas av kontrollen enligt den nya lagen, till exempel aktörer som producerar eller tillhandahåller liknande produkter eller som använder sig av namn som på ett otillåtet sätt utnyttjar en registrerad geografisk beteckning. Det är svårt att säga vilka företag eller branscher som särskilt berörs av förslagen, eftersom skyddet kan inbegripa en bred mängd hantverks- och industriprodukter, till exempel natursten, trähantverk, smycken, textilier, spets, bestick, glas och porslin. Det kan dock antas att producenter av produkter med geografiska beteckningar oftast är små eller medelstora företag. Skyldigheten för producenter att säkerställa att deras produkter överensstämmer med den motsvarande produktspecifikationen, och lämna en egenförsäkran om överensstämmelse till den behöriga myndigheten, följer av artiklarna 47 och 51 i EU-förordningen. En skyldighet för andra aktörer att respektera skyddet för geografiska beteckningar följer av artikel 40 i EU-förordningen. Att en behörig myndighet ska utföra kontroller framgår av artikel 50, 51 och 54 i EU-förordningen. De nu föreslagna bestämmelserna preciserar och kompletterar EU-bestämmelserna och förväntas bara få marginella effekter för aktörerna. Därmed bedöms bestämmelserna inte heller innebära några nämnvärda administrativa kostnader eller andra kostnader för företagen. När det gäller särskilda informationsinsatser och stöd, som efterfrågas av en del remissinstanser, anser regeringen att information på PRV:s webbplats är ett bra och tillräckligt sätt att nå ut till berörda aktörer. Information om det nya skyddssystemet kommer också finnas tillgängligt på EUIPO:s webbplats och därutöver planerar kommissionen att marknadsföra det nya skyddssystemet. Regeringen bedömer alltså att det inte finnas något behov av några särskilda informationsinsatser eller riktade stöd med anledning av de nya reglerna. Skydd för mellanstatliga organisationers beteckningar Förslaget att en myndighet i stället för regeringen ska få meddela skydd för mellanstatliga organisationers beteckningar kommer att medföra en viss ökad arbetsbelastning för myndigheten. PRV gör dock redan i dag, inför sitt yttrande till regeringen, en bedömning av om aktuella beteckningar uppfyller förutsättningarna för skydd. Som framgår av avsnitt 6 framstår det därför som lämpligt utse PRV som den myndighet som ska meddela skydd för mellanstatliga organisationers beteckningar. Om regeringen bestämmer att utse PRV bedöms förslaget därmed i praktiken inte innebära några ökade kostnader för myndigheten. Konsekvenserna för det allmänna bedöms alltså bli mycket begränsade och ryms inom befintliga anslagsramar. Skydd för beteckningar som omfattas av EU:s handelsavtal I lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel finns redan bestämmelser som gör varumärkeslagens sanktioner tillämpliga på beteckningar som skyddas av EU-förordningar och internationella avtal. Förslagen innebär att dessa sanktioner görs tillämpliga på beteckningar från tredjeländer som har fått skydd enligt EU-förordningen eller avtalen med Chile och Nya Zeeland. Förslagen bedöms ha positiva effekter för enskilda eftersom det blir lättare att ingripa mot företag som gör intrång och därigenom vilseleder konsumenter om varornas ursprung. När det gäller påverkan på svenska företag avser de nu aktuella beteckningarna främst varor som är typiska för länder utanför EU. Förslagen bedöms därför inte nämnvärt påverka just svenska företag. Skydd för internationella varumärkesregistreringar Förslagen om ändringar i varumärkeslagen förväntas vara till fördel för de företag som använder det internationella varumärkessystemet. Förslagen bedöms medföra positiva effekter för företagen eftersom handläggningen hos PRV förenklas och effektiviseras genom de nya bestämmelserna. Även bestämmelserna om delning bedöms underlätta för användarna. Förslagen som gäller handläggningen hos PRV kan inledningsvis medföra att verket behöver göra vissa anpassningar, till exempel när det gäller IT-system. Det är dock fråga om en begränsad engångskostnad som får hanteras inom befintliga budgetramar. Samtidigt innebär förslagen en arbetsbesparing för verket. Det gäller särskilt förslaget om att en ansökan om en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige förfaller om sökanden inte yttrar sig över ett besked om hinder. Sammantaget bedömer regeringen att eventuella kostnadsökningar som kan uppkomma inte är större än att de ryms inom befintliga budgetramar. Författningskommentar Förslaget till lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter Lagens syfte 1 §    Denna lag kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/1753 (EU-förordningen), och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (anslutningsförordningen). Paragrafen anger lagens syfte. Övervägandena finns i avsnitt 5.1 och 5.11. Lagen kompletterar EU-förordningen om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och EU-förordningen om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar. Hänvisningarna i lagen till förordningarna är dynamiska och avser alltså förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Behörig myndighet för kontroller 2 §    Patent- och registreringsverket är behörig myndighet för kontroller av geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter enligt artikel 50 i EU-förordningen. Paragrafen innehåller en bestämmelse om behörig myndighet för kontroller enligt EU-förordningen om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. Patent- och registreringsverket pekas ut som behörig myndighet enligt artikel 50 i EU-förordningen med ansvar för att utföra kontroller av skyddade geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter. Med kontroller avses dels verifiering av att produkter med geografiska beteckningar stämmer överens med kraven i produktspecifikationen, dels övervakning av användningen av geografiska beteckningar på marknaden (artikel 49). Närmare bestämmelser om vad dessa kontroller innebär finns i EU-förordningen. Kontroller och ingripanden 3 §    För att utföra kontroller enligt EU-förordningen får Patent- och registreringsverket förelägga den som är föremål för kontroll att lämna de handlingar och uppgifter i övrigt som behövs för kontrollen. I paragrafen regleras Patent- och registreringsverkets (PRV) möjligheter att inhämta underlag för kontroller som ska utföras enligt EU-förordningen om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. PRV får förelägga den som är föremål för kontroll att lämna de handlingar och andra uppgifter som behövs för kontrollen. Skyldigheten att lämna uppgifter innebär att den som är föremål för kontroll även kan behöva besvara frågor från myndigheten och vid behov redovisa faktiska förhållanden. Ett föreläggande kan förenas med vite (se 5 §). Av EU-förordningen framgår att kontroller ska utföras efter en riskanalys eller efter anmälningar från enskilda. 4 §    Om en geografisk beteckning används i strid med EU-förordningen får Patent- och registreringsverket ingripa genom 1. ett föreläggande om rättelse, eller 2. ett förbud mot att fortsätta med ett visst agerande. Paragrafen innehåller befogenheter för Patent- och registreringsverket (PRV) att ingripa om en geografisk beteckning används i strid med EU-förordningen om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Enligt paragrafen får PRV ingripa om en geografisk beteckning används i strid med EU-förordningen. Alla förfaranden som innebär en överträdelse av EU-förordningen omfattas alltså. Det kan till exempel handla om producenter som inom ramarna för systemet med egenförsäkran inte fullt ut uppfyller de krav som EU-förordningen ställer upp, men också om producenter och andra aktörer som gör intrång i den skyddade beteckningen eller på annat sätt använder en beteckning utan avsikt att följa regelverket. Ingripandena ska kunna användas som ett led i det kontrollansvar som PRV får. Den kontroll som avser överensstämmelse med produktspecifikationen omfattar producenter av hantverks- och industriprodukter i Sverige som vill skydda namnet på sin produkt med en geografisk beteckning. När det gäller kontrollen av marknaden kommer den också att omfatta andra aktörer som saluför varor eller tjänster i Sverige och som använder skyddade beteckningar på ett sätt som inte är tillåtet. PRV får enligt paragrafen ingripa vid överträdelser av EU-förordningen men måste inte göra det i varje enskilt fall. Verket kan till exempel avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig eller om den som är föremål för kontroll frivilligt vidtar rättelse. Andra fall där det kan vara motiverat att avstå från ett ingripande är om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot producenten och dessa åtgärder bedöms tillräckliga. Det gäller till exempel om åtgärder har vidtagits enligt marknadsföringslagen (2008:486) eller om ett ingripande pågår mot producenten i ett annat land. Att en överträdelse är föremål för tvist i domstol, till exempel därför att en part har väckt talan om skadestånd eller vitesförbud på grund av överträdelsen kan också vara en anledning att avstå eller avvakta med ett ingripande. Bestämmelsen hindrar inte heller att verket i första hand försöker uppnå rättelse på frivillig väg. Enligt första punkten får PRV förelägga den som är föremål för ett ingripande att vidta rättelse. Ett sådant föreläggande ligger närmast till hands vid avvikelser från EU-förordningen av producenter som i övrigt agerar för att uppfylla förordningens krav. Det kan till exempel handla om att PRV vid en uppföljande kontroll av att en produktspecifikation följs, upptäcker brister i överensstämmelsen med denna (jfr artikel 51.6 i EU-förordningen). Ett rättelseföreläggande blir alltså typiskt sett aktuellt om en produkt inte stämmer överens med kraven i produktspecifikationen och det finns brister som kan rättas till genom att producenten vidtar en viss åtgärd. Ett föreläggande om rättelse kan också användas om en producent underlåter att ge in en egenförsäkran avseende en svensktillverkad produkt. Även i andra situationer där den som är föremål för ett ingripande kan förväntas följa en rättelseanmaning bör den formen av ingripande i första hand komma i fråga. Så kan till exempel vara fallet när en näringsidkare säljer produkter som tillverkats av någon annan, utan kunskap om de krav som gäller för att få använda beteckningen på produkten. Ett ingripande ska inte vara mer omfattande än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet. Om ett föreläggande om rättelse inte bedöms som tillräckligt eller meningsfullt kan PRV enligt andra punkten besluta om ett förbud mot att fortsätta med ett visst agerande. Ett sådant förbud motsvarar det som en rättighetshavare på civilrättslig grund kan utverka i domstol vid intrång i en immateriell rättighet. Ett förbudsföreläggande bör i första hand komma i fråga i klara fall och i förhållande till producenter och andra aktörer som agerar illojalt. Det kan till exempel handla om en producent som tidigare uppmanats att vidta en viss åtgärd men fortsätter att bryta mot EU-förordningen eller om producenter eller återförsäljare som saluför produkter under en geografisk beteckning utan någon ambition att uppfylla den aktuella produktspecifikationen. Det kan också handla om en näringsidkare som använder ett namn i sin verksamhet på ett sätt som utgör intrång i en skyddad geografisk beteckning. Avsikten med ett förbud är alltså att få en viss otillåten handling att upphöra. Det blir därför sällan aktuellt med ett förbud avseende handlingar som ligger långt tillbaka i tiden eller förbud som av någon annan anledning inte behövs. De förelägganden och förbud som PRV får meddela enligt paragrafen kan förenas med vite (se 5 §). I lagen anges inte hur dessa i övrigt ska utformas. När det gäller produkter med annat ursprung än Sverige bör PRV samarbeta med kontrollmyndigheterna i andra länder (se artikel 62 i EU-förordningen). Om producenten redan har ett tillståndscertifikat kan detta lämnas in som bevis för att produkten stämmer överens med kraven i produktspecifikationen (skäl 62 i EU-förordningen). 5 §    Ett föreläggande eller förbud enligt 3 eller 4 § får förenas med vite. Paragrafen innehåller en möjlighet att förena förelägganden och förbud med vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Enligt paragrafen får Patent- och registreringsverket förena ett föreläggande eller ett förbud med vite och så bör också ske. De förelägganden och förbud som kan aktualiseras är de som anges i 3 och 4 §§. Bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om viten. Av viteslagen följer bland annat att vitets storlek ska vara sådant att vitet kan förväntas få den förelagde att vidta den önskade åtgärden. Av den lagen följer vidare vissa krav på utformningen av ett vitesföreläggande. Ett vitesföreläggande måste utformas så att adressaten får klart för sig vad som krävs av honom eller henne för att undgå att betala vitesbeloppet. Ett vite måste knytas till en klart definierad prestation eller underlåtenhet. Det innebär att ett vitesföreläggande noga måste övervägas i förhållande till EU-förordningen om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukters bestämmelser. Bemyndiganden 6 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur kontroller ska bedrivas, och 2. skyldighet för ett produktcertifieringsorgan eller en fysisk person som utför delegerade kontrolluppgifter att lämna information och handlingar till Patent- och registreringsverket. Paragrafen innehåller bemyndiganden för kontroller. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. Enligt första punkten ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kunna meddela föreskrifter om hur kontrollerna enligt EU-förordningen om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter ska bedrivas. Det kan till exempel handla om hur de riskbaserade kontrollerna ska genomföras och hur klagomål från enskilda ska hanteras och följas upp. Bemyndigandet i andra punkten ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldighet för ett organ eller en fysisk person som fått i uppgift att utföra vissa kontrolluppgifter att lämna information och handlingar till Patent- och registreringsverket (artikel 55 i EU-förordningen). 7 §    Regeringen får meddela föreskrifter om betalningsskyldighet för sådana avgifter för internationell registrering av en geografisk beteckning som avses i artikel 13 i anslutningsförordningen. Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om betalningsskyldighet för avgifter enligt det så kallade Lissabonsystemet. Övervägandena finns i avsnitt 5.11. Genom bemyndigandet ges regeringen en möjlighet att meddela föreskrifter om att den som begär skydd av en geografisk beteckning i det internationella registret också ska betala en avgift för registreringen. Bemyndigandet omfattar sådana avgifter som avses i artikel 13 i anslutningsförordningen. Behörig domstol 8 §    Patent- och registreringsverkets beslut enligt denna lag, enligt EU-förordningen och anslutningsförordningen eller enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och marknadsdomstolen av Patent- och registreringsverket. Paragrafen innehåller bestämmelser om bland annat behörig domstol och överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 5.9. Av första stycket framgår att Patent- och registreringsverkets (PRV) beslut får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Det gäller samtliga beslut som meddelas med stöd av bestämmelserna i lagen, EU- förordningen och anslutningsförordningen eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Av andra stycket framgår att en talan om utdömande av vite förs vid Patent- och marknadsdomstolen. En sådan talan väcks av PRV. Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar 3 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att 1 § om statsvapen eller annan beteckning ska tillämpas i fråga om en mellanstatlig organisations vapen, flagga, emblem, benämning, eller förkortning av benämning. Den som använder en beteckning när föreskrifter som meddelas med stöd av första stycket träder i kraft, får fortsätta använda beteckningen utan tillstånd i ytterligare tre år. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skydd för mellanstatliga organisationers beteckningar och viss rätt till fortsatt användning. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringen i första stycket innebär för det första att även den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att meddela föreskrifter. För det andra innebär ändringen att bemyndigandet inte längre är villkorat av att Sverige har ingått ett avtal med en främmande stat eller en mellanstatlig organisation. Regeringen kan dock med stöd av bemyndigandet meddela föreskrifter med denna begränsning. Därutöver görs vissa språkliga ändringar i paragrafen. 4 §    Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § eller mot ett förbud som gäller på grund av en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 § döms till böter. Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar för den som bryter mot lagen eller mot förbud som gäller på grund av en föreskrift som meddelats med stöd av lagen. Ändringarna är endast språkliga. Som en följd av ändringen i 3 § kan även brott mot myndighetsföreskrifter föranleda straff (se författningskommentaren till den paragrafen). Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) 5 kap. Internationell varumärkesregistrering Hinder mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige 9 §    Om sökanden yttrar sig över ett besked enligt 8 § tredje stycket, ska Patent- och registreringsverket besluta att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§. Om sökanden inte yttrar sig inom föreskriven tid, förfaller ansökan i den del som beskedet avser. En förfallen ansökan ska återupptas om sökanden inom två månader från det att ansökan förföll begär det och yttrar sig över beskedet. Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift. Paragrafen innehåller bestämmelser som reglerar prövningen av en ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Ändringarna i första stycket innebär att skyldigheten att fatta ett beslut begränsas till fall där sökanden yttrar sig över ett besked som har lämnats enligt 8 § tredje stycket om att det finns hinder mot att den internationella varumärkesregistreringen ska gälla i Sverige. Tillämpliga hinder är oförändrade. Andra stycket är nytt och reglerar situationen att sökanden inte inom den föreskrivna tidsfristen yttrar sig över ett besked om att hinder föreligger. I sådana fall förfaller ansökan i de delar som omfattas av beskedet om hinder. Något särskilt beslut krävs alltså inte för att registreringen i dessa delar inte ska gälla i Sverige. Tidsfristen för yttrande avses regleras i förordning. Tredje stycket är också nytt och innebär att innehavaren av en internationell varumärkesregistrering kan begära att handläggningen av ansökan i förfallna delar återupptas. Sökanden har alltså möjlighet att få till en ny prövning av frågan om hinder om sökanden yttrar sig inom två månader från det att ansökan förföll. För att ansökan ska återupptas måste sökanden betala en avgift. Om en ansökan har förfallit på grund av att sökanden inte har yttrat sig kan ärendet avslutas genom att skrivas av. 10 §    Finns det inte något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§, ska Patent- och registreringsverket föra in varumärket i varumärkesregistret och kungöra att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige. Om det delvis finns hinder mot att den internationella varumärkesregistreringen ska gälla i Sverige, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när ett beslut enligt 9 § första stycket har fått laga kraft eller när tiden för återupptagande enligt 9 § tredje stycket har löpt ut. Paragrafen innehåller bestämmelser om anteckning av internationella varumärkesregistreringar i varumärkesregistret och kungörelse av att den internationella registreringen helt eller delvis gäller i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Andra stycket reglerar de situationer där det delvis finns hinder mot att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige. Varumärket ska då föras in i varumärkesregistret för återstående varor eller tjänster. Ändringarna i stycket innebär en anpassning till de ändringar som görs i 9 §. Liksom hittills ska införandet i varumärkesregistret och kungörandet ske när frågan om hinder mot registrering är slutligt avgjord. Denna tidpunkt inträffar när Patent- och registreringsverkets beslut inte längre går att överklaga eller, om sökanden inte har svarat på ett besked om hinder, när det inte längre går att återuppta en ansökan som har förfallit. Delning av en internationell varumärkesregistrering 10 a §    Den som har ansökt om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige eller som har en sådan registrering som gäller i Sverige får ansöka om att registreringen ska delas i två eller flera registreringar. För en ansökan om delning som görs under den tid som frågan om registreringens giltighet är under prövning tillämpas 2 kap. 3 §. För en ansökan om delning som görs efter ett beslut om att registreringen ska gälla i Sverige tillämpas 2 kap. 32 §. Den som ansöker om delning ska betala föreskriven ansökningsavgift. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om delning av internationella varumärkesregistreringar. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. Den som har ansökt om eller har en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige kan med stöd av den nya bestämmelsen ansöka om att dela registreringen i två eller flera registreringar (se regel 27bis i tillämpningsföreskrifterna till Madridprotokollet). Paragrafen omfattar både den situationen att ansökan om delning görs under handläggningen av en ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige och att ansökan görs efter att registreringen fått giltighet här. Hänvisningen till 2 kap. 3 och 32 §§ innebär att de bestämmelserna också ska gälla för handläggningen av ärenden om internationella varumärkesregistreringar. Om en ansökan om en internationell registrerings giltighet i Sverige är under prövning ska reglerna i 2 kap. 3 § gälla. Om Patent- och registreringsverket (PRV) ansett att den internationella registreringen ska ges giltighet i Sverige och fört in registreringen i varumärkesregistret när ansökan om delning görs, ska i stället reglerna i 2 kap. 32 § tillämpas. Hänvisningarna till 2 kap. 3 och 32 §§ innebär också att den avdelade registreringen kommer anses ha samma ingivningsdag och prioritet som den ursprungliga registreringen. För att PRV ska behandla ansökan krävs att sökanden betalar en ansökningsavgift. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även på internationella varumärkesregistreringar som har beviljats skydd i Sverige före ikraftträdandet. 3. Ansökningsärenden som inletts före ikraftträdandet handläggs enligt äldre bestämmelser. Överväganden finns i avsnitt 9. Enligt första punkten ska lagändringarna träda i kraft den 1 december 2025. Av andra punkten framgår huvudregeln att de nya bestämmelserna blir tillämpliga även på varumärkesregistreringar som har fått giltighet i Sverige före ikraftträdandet av lagändringarna. Det överensstämmer med den inom immaterialrätten allmänna principen om nya lagars tillämplighet på äldre rättigheter. Övergångsbestämmelsen medför till exempel att en varumärkesinnehavare kan ansöka om delning av en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige. Undantag från regeln finns i tredje punkten. I tredje punkten finns en bestämmelse som innebär att lagändringarna inte ska tillämpas på ansökningar om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige som har gjorts före ikraftträdandet. Det innebär att en redan ingiven ansökan om att en registrering ska gälla i Sverige ska handläggas enligt de äldre bestämmelserna. Att ändringarna inte ska tillämpas på handläggningen av ansökningar som getts in före ikraftträdandet innebär också att en varumärkesinnehavare inte kan ansöka om delning av en registrering vars giltighet i Sverige ännu inte slutligt avgjorts vid tiden för ikraftträdandet. Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar 1 kap. Inledande bestämmelser 4 §    Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i 1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m., växtförädlarrättslagen (1997:306) och patentlagen (2024:945), 2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, varumärkeslagen (2010:1877), lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister, lagen (2018:1653) om företagsnamn, lagen (2018:1654) om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar och lagen (2025:000) om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter, 3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud, lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, konkurrensskadelagen (2016:964), lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, lagen (2020:514) med kompletterande bestämmelser till EU:s plattformsförordning och lagen (2023:730) om grupptalan till skydd för konsumenters kollektiva intressen, och 4. annan lag. Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens verksamhetsområde. Övervägandena finns i avsnitt 5.9. Ändringen i andra punkten innebär att lagen om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter läggs till den uppräkning av lagar enligt vilka Patent- och marknadsdomstolen är behörig domstol. I andra punkten återspeglas också den föreslagna namnändringen av lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, se avsnitt 5.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel Bestämmelserna om skyddade beteckningar ska inte gälla endast för jordbruksprodukter och livsmedel. Namnet på lagen ändras därför till lagen om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar. På så sätt blir det tydligt att flera typer av produkter kan omfattas av lagen. Beteckningar som skyddas enligt EU-förordningar 1 §  Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen (2010:1877) ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 av den 17 april 2019 om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008, i den ursprungliga lydelsen, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i den ursprungliga lydelsen, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen, 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411, eller 6. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/1753, i den ursprungliga lydelsen. Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktioner vid intrång i vissa beteckningar som är skyddade inom EU enligt ett antal angivna förordningar. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. Ändringen i femte punkten innebär att förordningen ska tillämpas i den ändrade lydelse som följer av artikel 64 i förordning (EU) 2023/2411. Den ändrade lydelsen avser anpassningar som gjorts med hänsyn till den nya EU-förordningen om skydd för hantverks- och industriprodukter som anges i sjätte punkten. Dessa ändringar möjliggör ansökningar om internationell registrering av geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter. Den nya sjätte punkten innebär att geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter som skyddas inom EU har skydd enligt lagen. En producent kan göra gällande varumärkeslagens bestämmelser om skadestånd och andra sanktioner vid intrång i rätten till beteckningen. De bestämmelser i varumärkeslagen som blir tillämpliga avser vitesförbud (8 kap. 3 §), skadestånd (8 kap. 4–6 §§), vissa åtgärder med egendom och hjälpmedel (8 kap. 7 §), spridning av information om dom i aktuella mål (8 kap. 8 §), informationsföreläggande (9 kap. 1–4 §§), intrångsundersökning (9 kap. 5–13 §§) och behandling av personuppgifter (10 kap. 9 §). Hänvisningen till EU-förordningen avser förordningen i dess ursprungliga lydelse, så kallad statisk hänvisning. Beteckningar som skyddas enligt internationella avtal 2 §  Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen (2010:1877) ska också tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av 1. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, av den 6 oktober 2010 (EUT L 127, 14.5.2011, s. 6), 2. handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia, Peru och Ecuador, å andra sidan, av den 26 juni 2012 (EUT L 354, 21.12.2012, s. 3 och EUT L 356, 24.12.2016, s. 3), 3. avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan, av den 29 juni 2012 (EUT L 346, 15.12.2012, s. 3), 4. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 161, 29.5.2014, s. 3), 5. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 260, 30.8.2014, s. 4), 6. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 261, 30.8.2014, s. 4), 7. det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan, av den 30 oktober 2016 (EUT L 11, 14.1.2017, s. 23), 8. avtalet mellan Europeiska unionen och Japan om ett ekonomiskt partnerskap, av den 17 juli 2018 (EUT L 330, 27.12.2018, s. 3), 9. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore, av den 19 oktober 2018 (EUT L 294, 14.11.2019, s. 3), 10. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam, av den 30 juni 2019 (EUT L 186, 12.6.2020, s. 3), 11. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland, av den 9 juli 2023 (EUT L, 2024/866, 25.3.2024), eller 12. det avancerade ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan, av den 13 december 2023 (EUT L, 2024/1759, 30.7.2024). Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktioner med mera vid intrång i vissa beteckningar som är skyddade inom EU enligt ett antal angivna internationella avtal där EU är part. Övervägandena finns i avsnitt 7. Elfte och tolfte punkterna är nya och innebär att varumärkeslagens bestämmelser om vitesförbud (8 kap. 3 §), skadestånd (8 kap. 4–6 §§), åtgärder som avser intrångsgörande varor (8 kap. 7 §), spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång (8 kap. 8 §), informationsföreläggande (9 kap. 1–4 §§), intrångsundersökning (9 kap. 5–13 §§) och behandling av personuppgifter (10 kap. 9 §) tillämpas vid intrång i rätten till en beteckning som är skyddad enligt frihandelsavtalet mellan EU och Nya Zeeland och det avancerade ramavtalet mellan EU och Chile. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet. 3. De nya bestämmelserna som avser hänvisning till 8 kap. 4–6 och 8 §§ varumärkeslagen (2010:1877) tillämpas inte på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som skett före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 9. Enligt första punkten ska lagändringarna träda i kraft den 1 december 2025. Av andra punkten framgår att huvudregeln är att de nya bestämmelserna ska tillämpas även på beteckningar som fått skydd före ikraftträdandet. Detta överensstämmer med den inom immaterialrätten allmänna principen om att ny lagstiftning är tillämplig även på äldre rättigheter. Innehavaren av en beteckning som skyddas av handelsavtalen med Nya Zeeland och Chile har formellt sett en ensamrätt som gäller här i landet oberoende av lagändringarna; ensamrätten gäller direkt i enlighet med avtalen. Genom ändringarna i 2 § införs nya sanktionsbestämmelser vid intrång i rätten till sådana beteckningar. När det gäller beteckningar som skyddas enligt den nya EU-förordningen om skydd för geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter kan dessa inte ha något EU-rättsligt skydd innan förordningen ska börja tillämpas. Eftersom förordningen ska börja tillämpas samtidigt som lagändringarna i 1 § träder i kraft finns det inget skydd för dessa beteckningar före ikraftträdandet. Av tredje punkten följer att de bestämmelser i varumärkeslagen som rör skadestånd (8 kap. 4–6 §§) och spridning av information om dom i mål om intrång (8 kap. 8 §) inte tillämpas om intrånget, eller försöket eller förberedelsen, har skett före ikraftträdandet. Bestämmelserna i varumärkeslagen om åtgärder som avser intrångsgörande varor (8 kap. 7 §), informationsföreläggande (9 kap. 1–4 §§) och intrångsundersökning (9 kap. 5–13 §§) är däremot tillämpliga även om det är fråga om intrång som har skett före ikraftträdandet. Bestämmelsen om vitesförbud (8 kap. 3 §) är tillämplig vid intrång som har påbörjats före ikraftträdandet av lagen (jfr prop. 2017/18:267 s. 301 och 302 samt prop. 2020/21:125 s. 37). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/1753 Sammanfattning av departementspromemorian Nya regler om geografiska beteckningar och internationella varumärken (Ds 2024:18) I promemorian föreslås en ny lag som ska komplettera EU:s förordning om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. En ansökan om registrering av en geografisk beteckning med ursprung i Sverige ska lämnas direkt till EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO). Patent- och registreringsverket (PRV) ska vara kontaktpunkt för EUIPO när det gäller frågor som rör ansökan. Enligt den nya lagen ska PRV också ansvara för att kontrollera efterlevnaden av skyddet för denna typ av geografiska beteckningar. Varumärkeslagens regler om skadestånd och andra sanktioner ska kunna tillämpas i samband med intrång. I promemorian föreslås också att varumärkeslagens regler om sanktioner ska vara tillämpliga i samband med intrång i geografiska beteckningar som skyddas av EU:s frihandelsavtal med Nya Zeeland och Chile. Vidare föreslås att PRV ska ansvara för registret över mellanstatliga organisationer vars officiella beteckningar skyddas enligt lagen om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Slutligen föreslås vissa ändringar i varumärkeslagen i syfte att förenkla handläggningen av internationella varumärkesärenden. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2025. Promemorians lagförslag Förslag till lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter Härigenom föreskrivs följande. Lagens syfte 1 §  Denna lag kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/1753 (EU-förordningen), och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (anslutningsförordningen). Behörig myndighet för kontroller 2 §  Patent- och registreringsverket är behörig myndighet enligt artikel 50 i EU-förordningen och ansvarar för kontrollen av geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter. Kontroller och ingripanden 3 §  För utförandet av kontroller enligt EU-förordningen får Patent- och registreringsverket förelägga den som är föremål för kontroll att lämna de handlingar och uppgifter i övrigt som behövs för kontrollen. 4 §  Patent- och registreringsverket får ingripa om en geografisk beteckning används i strid med EU-förordningen. Ett ingripande får ske genom ett föreläggande att vidta rättelse inom en viss tid. Ett ingripande får även ske genom ett förbud mot att fortsätta använda en geografisk beteckning på ett visst sätt. 5 §  Om Patent- och registreringsverket meddelar ett föreläggande enligt denna lag, får myndigheten förena föreläggandet med vite. Bemyndiganden 6 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur kontroller ska bedrivas, och 2. skyldigheten för ett produktcertifieringsorgan eller en fysisk person som, i enlighet med artikel 55 i EU-förordningen, utför delegerade uppgifter att lämna information och ge in handlingar till Patent- och registreringsverket. Avgifter 7 §  Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för en ansökan om internationell registrering av en geografisk beteckning som görs enligt artikel 2 i anslutningsförordningen. Rätt domstol 8 §  Patent- och registreringsverkets beslut enligt denna lag, enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen eller enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. En talan om utdömande av vite enligt denna lag förs vid Patent- och marknadsdomstolen av Patent- och registreringsverket. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar dels att 5 § ska upphöra att gälla, dels att 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Konungen kan, efter avtal med främmande stat eller mellanstatlig organisation, förordna att bestämmelse i 1 § om statsvapen eller annan där avsedd beteckning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om viss mellanstatlig organisations vapen, flagga, emblem eller benämning eller förkortning för sådan benämning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att ett varumärke eller ett annat kännetecken för varor eller tjänster som används i näringsverksamhet inte utan särskilt tillstånd får innehålla en mellanstatlig organisations vapen, flagga, emblem, benämning, eller förkortning av benämning, eller en beteckning som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning. Utan hinder av förordnande enligt första stycket skall dock den som vid tiden för sådant förordnande brukade viss beteckning få utan tillstånd bruka beteckningen under en tid av tre år, räknat från den dag då förordnandet trätt i kraft Den som använder en viss beteckning när föreskrifter som avser den beteckningen meddelas med stöd av första stycket får fortsätta att använda beteckningen i tre år från den dag då föreskrifterna trädde i kraft. 4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § eller mot förbud som gäller på grund av förordnande med stöd av 3 § dömes till böter Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § eller mot ett förbud som gäller på grund av en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 § döms till böter. Denna lag träder i kraft 1 december 2025. Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (2010:1877) dels att 5 kap. 9 och 10 §§ och rubriken närmast före 5 kap. 9 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 5 kap. 10 a §, och närmast före 5 kap. 10 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Beslut om att den internationella varumärkesregistreringen inte ska gälla i Sverige Internationella varumärkesregistreringar som inte ska gälla i Sverige 9 § Har Patent- och registreringsverket lämnat ett besked till Internationella byrån enligt 8 § tredje stycket, ska verket tidigast tre månader efter det att beskedet lämnades besluta att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§. Om sökanden yttrar sig över ett besked enligt 8 § tredje stycket, ska Patent- och registreringsverket tidigast tre månader efter det att beskedet lämnades besluta att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§. Om sökanden inte yttrar sig över beskedet inom tre månader, ska ansökan anses förfallen i den utsträckning det finns hinder mot registrering. Patent- och registreringsverket ska i fall som avses i andra stycket återuppta ansökan i förfallna delar, om sökanden inom två månader efter det att ansökan har förfallit begär det och yttrar sig över det besked som lämnats enligt 8 § tredje stycket. Sökanden ska betala en återupptagningsavgift. 10 § Finns det inte något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§, ska Patent- och registreringsverket föra in varumärket i varumärkesregistret och kungöra att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige. Om Patent- och registreringsverket har beslutat att den internationella varumärkesregistreringen delvis inte gäller i Sverige, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när beslutet har vunnit laga kraft. Om det delvis finns hinder mot att den internationella varumärkesregistreringen ska gälla i Sverige, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när ett beslut enligt 9 § första stycket har fått laga kraft eller när tiden för återupptagande enligt 9 § tredje stycket har löpt ut. Delning av internationella varumärkesregistreringar 10 a § Den som har ansökt om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige eller som har en sådan registrering som gäller i Sverige kan ansöka om att registreringen ska delas i två eller flera registreringar. För en ansökan om delning som görs under den tid som frågan om registreringens giltighet är under prövning tillämpas 2 kap. 3 §. För en ansökan om delning som görs efter ett beslut om att registreringen ska gälla i Sverige tillämpas 2 kap. 32 §. Den som ansöker om delning ska betala en ansökningsavgift. 1.  Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även på internationella varumärkesregistreringar som har beviljats skydd i Sverige före ikraftträdandet. 3. Äldre bestämmelser tillämpas på handläggningen av ansökningsärenden, om ansökan har gjorts före ikraftträdandet. . Förslag till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop.2023/24:150 Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i 1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m., växtförädlarrättslagen (1997:306) och patentlagen (2024:000), 2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, varumärkeslagen (2010:1877), lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister, lagen (2018:1653) om företagsnamn och lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, 2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, varumärkeslagen (2010:1877), lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister, lagen (2018:1653) om företagsnamn, lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och lagen (2025:000) om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter 3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud, lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, konkurrensskadelagen (2016:964), lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, lagen (2020:514) med kompletterande bestämmelser till EU:s plattformsförordning och lagen (2023:730) om grupptalan till skydd för konsumenters kollektiva intressen, och 4. annan lag. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel samt 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel Lag om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar 1 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen (2010:1877) ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 av den 17 april 2019 om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008, i den ursprungliga lydelsen, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i den ursprungliga lydelsen, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen, eller 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen, 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, i den ursprungliga lydelsen. 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411, eller 6. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU)2019/1753, i den ursprungliga lydelsen. 2 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen (2010:1877) ska också tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av 1. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, av den 6 oktober 2010 (EUT L 127, 14.5.2011, s. 6), 2. handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia, Peru och Ecuador, å andra sidan, av den 26 juni 2012 (EUT L 354, 21.12.2012, s. 3 och EUT L 356, 24.12.2016, s. 3), 3. avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan, av den 29 juni 2012 (EUT L 346, 15.12.2012, s. 3), 4. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 161, 29.5.2014, s. 3), 5. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 260, 30.8.2014, s. 4), 6. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atom-energigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 261, 30.8.2014, s. 4), 7. det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan, av den 30 oktober 2016 (EUT L 11, 14.1.2017, s. 23), 8. avtalet mellan Europeiska unionen och Japan om ett ekonomiskt partnerskap, av den 17 juli 2018 (EUT L 330, 27.12.2018, s. 3), 9. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore, av den 19 oktober 2018 (EUT L 294, 14.11.2019, s. 3), eller 9. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore, av den 19 oktober 2018 (EUT L 294, 14.11.2019, s. 3), 10. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam, av den 30 juni 2019 (EUT L 186, 12.6.2020, s. 3). 10. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam, av den 30 juni 2019 (EUT L 186, 12.6.2020, s. 3), 11. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland, av den 9 juli 2023 (EUT L, 2024/866, 25.3.2024), eller 12. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Chile, av den XXX (EUT XXX). 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet. 3. De nya bestämmelserna som avser hänvisning till 8 kap. 4–6 och 8 §§ varumärkeslagen (2010:1877) tillämpas inte på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som skett före ikraftträdandet. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över departementspromemorian kommit in från AIPPI Sverige, Bolagsverket, Ekonomistyrningsverket, FICPI Sweden, Företagarna, Institutet för språk och folkminnen, Internationella Handelskammaren, Internetstiftelsen, Jordbruksverket, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kulturrådet, Livsmedelsverket, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Patent- och registreringsverket, Post- och telestyrelsen, Regelrådet, Riksarkivet, Riksdagens ombudsmän, Sametinget, Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Stockholms universitet, Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Svenska Föreningen för Immaterialrätt, Svenska Föreningen mot Piratkopiering, Svenska Industrins IP Förening, Svenska institutet, Svenska Patentbyråers Förening, Svenska Patentombudsföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Swedac, Tillväxtverket, Trä- och möbelföretagen, Tullverket, Uppsala universitet. Yttrande har också inkommit från Sveriges IP-ombuds Samfund. Remissinstanserna Business Sweden, Destination Glasriket AB, Hantverkarnas Riksorganisation, Jernkontoret, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, Näringslivets regelnämnd, Småföretagarnas riksförbund, Stiftelsen Konsthantverkscentrum, Svensk Form, Svensk Handel, Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, Svenska Samers Riksförbund, Sverige Kommuner och regioner, Sveriges Stenindustriförbund, Sveriges Guldsmedsmästares Riksförening, Sveriges Konsumenter har fått tillfälle att yttra sig, men har avstått från att göra det. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter Härigenom föreskrivs följande. Lagens syfte 1 §    Denna lag kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/1753 (EU-förordningen), och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (anslutningsförordningen). Behörig myndighet för kontroller 2 §    Patent- och registreringsverket är behörig myndighet för kontroller av geografiska beteckningar på hantverks- och industriprodukter enligt artikel 50 i EU-förordningen. Kontroller och ingripanden 3 §    För att utföra kontroller enligt EU-förordningen får Patent- och registreringsverket förelägga den som är föremål för kontroll att lämna de handlingar och uppgifter i övrigt som behövs för kontrollen. 4 §    Patent- och registreringsverket får ingripa om en geografisk beteckning används i strid med EU-förordningen. Ett ingripande får ske genom ett föreläggande om att vidta rättelse inom en viss tid. Ett ingripande får även ske genom ett förbud mot att fortsätta med ett visst agerande. 5 §    Ett föreläggande eller förbud enligt denna lag får förenas med vite. 6 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur kontroller ska bedrivas, och 2. skyldighet för ett produktcertifieringsorgan eller en fysisk person som utför delegerade kontrolluppgifter att lämna information och handlingar till Patent- och registreringsverket. Avgifter 7 §    Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för ansökningar om internationell registrering av en geografisk beteckning som görs enligt artikel 2 i anslutningsförordningen. Behörig domstol 8 §    Patent- och registreringsverkets beslut enligt denna lag, enligt EU-förordningen och anslutningsförordningen eller enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. En talan om utdömande av vite enligt denna lag förs vid Patent- och marknadsdomstolen av Patent- och registreringsverket. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar dels att 5 § ska upphöra att gälla, dels att 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Konungen kan, efter avtal med främmande stat eller mellanstatlig organisation, förordna att bestämmelse i 1 § om statsvapen eller annan där avsedd beteckning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om viss mellanstatlig organisations vapen, flagga, emblem eller benämning eller förkortning för sådan benämning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att 1 § om statsvapen eller annan beteckning ska tillämpas i fråga om en mellanstatlig organisations vapen, flagga, emblem, benämning, eller förkortning av benämning. Utan hinder av förordnande enligt första stycket skall dock den som vid tiden för sådant förordnande brukade viss beteckning få utan tillstånd bruka beteckningen under en tid av tre år, räknat från den dag då förordnandet trätt i kraft. Den som använder en beteckning när föreskrifter som meddelas med stöd av första stycket träder i kraft, får fortsätta använda beteckningen utan tillstånd i ytterligare tre år. 4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § eller mot förbud som gäller på grund av förordnande med stöd av 3 § dömes till böter. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § eller mot ett förbud som gäller på grund av en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 § döms till böter. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (2010:1877) dels att 5 kap. 9 och 10 §§ och rubriken närmast före 5 kap. 9 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 5 kap. 10 a §, och närmast före 5 kap. 10 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Beslut om att den internationella varumärkesregistreringen inte ska gälla i Sverige Hinder mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige 9 § Har Patent- och registreringsverket lämnat ett besked till Internationella byrån enligt 8 § tredje stycket, ska verket tidigast tre månader efter det att beskedet lämnades besluta att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§. Om sökanden yttrar sig över ett besked enligt 8 § tredje stycket, ska Patent- och registreringsverket besluta att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§. Om sökanden inte yttrar sig inom föreskriven tid, förfaller ansökan i den del som beskedet avser. En förfallen ansökan ska återupptas om sökanden inom två månader från det att ansökan förföll begär det och yttrar sig över beskedet. Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift. 10 § Finns det inte något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§, ska Patent- och registreringsverket föra in varumärket i varumärkesregistret och kungöra att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige. Om Patent- och registreringsverket har beslutat att den internationella varumärkesregistreringen delvis inte gäller i Sverige, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när beslutet har vunnit laga kraft. Om det delvis finns hinder mot att den internationella varumärkesregistreringen ska gälla i Sverige, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när ett beslut enligt 9 § första stycket har fått laga kraft eller när tiden för återupptagande enligt 9 § tredje stycket har löpt ut. Delning av en internationell varumärkesregistrering 10 a § Den som har ansökt om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige eller som har en sådan registrering som gäller i Sverige får ansöka om att registreringen ska delas i två eller flera registreringar. För en ansökan om delning som görs under den tid som frågan om registreringens giltighet är under prövning tillämpas 2 kap. 3 §. För en ansökan om delning som görs efter ett beslut om att registreringen ska gälla i Sverige tillämpas 2 kap. 32 §. Den som ansöker om delning ska betala föreskriven ansökningsavgift. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även på internationella varumärkesregistreringar som har beviljats skydd i Sverige före ikraftträdandet. 3. Ansökningsärenden som inletts före ikraftträdandet handläggs enligt äldre bestämmelser. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i 1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m., växtförädlarrättslagen (1997:306) och patentlagen (2024:945), 2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, varumärkeslagen (2010:1877), lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister, lagen (2018:1653) om företagsnamn och lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, 2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, varumärkeslagen (2010:1877), lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister, lagen (2018:1653) om företagsnamn, lagen (2018:1654) om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar och lagen (2025:000) om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter, 3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud, lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, konkurrensskadelagen (2016:964), lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, lagen (2020:514) med kompletterande bestämmelser till EU:s plattformsförordning och lagen (2023:730) om grupptalan till skydd för konsumenters kollektiva intressen, och 4. annan lag. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel samt 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel Lag om sanktioner vid intrång i rätten till vissa skyddade beteckningar 1 §1 Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen (2010:1877) ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 av den 17 april 2019 om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008, i den ursprungliga lydelsen, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i den ursprungliga lydelsen, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen, eller 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen, 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, i den ursprungliga lydelsen. 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411, eller 6. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2411 av den 18 oktober 2023 om skydd av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter och om ändring av förordningarna (EU) 2017/1001 och (EU) 2019/1753, i den ursprungliga lydelsen. 2 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen (2010:1877) ska också tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av 1. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, av den 6 oktober 2010 (EUT L 127, 14.5.2011, s. 6), 2. handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia, Peru och Ecuador, å andra sidan, av den 26 juni 2012 (EUT L 354, 21.12.2012, s. 3 och EUT L 356, 24.12.2016, s. 3), 3. avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan, av den 29 juni 2012 (EUT L 346, 15.12.2012, s. 3), 4. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 161, 29.5.2014, s. 3), 5. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 260, 30.8.2014, s. 4), 6. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atom-energigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 261, 30.8.2014, s. 4), 7. det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan, av den 30 oktober 2016 (EUT L 11, 14.1.2017, s. 23), 8. avtalet mellan Europeiska unionen och Japan om ett ekonomiskt partnerskap, av den 17 juli 2018 (EUT L 330, 27.12.2018, s. 3), 9. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore, av den 19 oktober 2018 (EUT L 294, 14.11.2019, s. 3), eller 9. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Singapore, av den 19 oktober 2018 (EUT L 294, 14.11.2019, s. 3), 10. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam, av den 30 juni 2019 (EUT L 186, 12.6.2020, s. 3). 10. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam, av den 30 juni 2019 (EUT L 186, 12.6.2020, s. 3), 11. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland, av den 9 juli 2023 (EUT L, 2024/866, 25.3.2024), eller 12. avancerade ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan, av den 13 december 2023 (EUT L, 2024/1759, 30.7.2024). 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet. 3. De nya bestämmelserna som avser hänvisning till 8 kap. 4–6 och 8 §§ varumärkeslagen (2010:1877) tillämpas inte på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som skett före ikraftträdandet. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2025-04-01 Närvarande: F.d. justitieråden Eskil Nord och Sten Andersson samt justitierådet Marie Jönsson Nya regler om geografiska beteckningar och internationella varumärken Enligt en lagrådsremiss den 27 mars 2025 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter, lag om ändring i i lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar, lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877), lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar, lag (2018:1654) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Mirjam Gordan, biträdd av rättssakkunnige Petter Söderbäck. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om kontroll av skyddade beteckningar på hantverks- och industriprodukter 7 § I paragrafen föreslås ett bemyndigande till regeringen att få meddela föreskrifter om avgifter för ansökningar om internationell registrering av geografisk beteckning som görs enligt artikel 2 i anslutningsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning [EU] 2019/1753 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar). Enligt artikel 2 i anslutningsförordningen är det kommissionen eller immaterialrättsmyndigheten som i respektive egenskap av behörig myndighet ger in ansökningar om internationell registrering av geografiska beteckningar som avser produkter som har sitt ursprung i unionen. När kommissionen eller immaterialrättsmyndigheten ansöker om en registrering av en skyddad beteckning enligt Genèveakten är de skyldiga att betala avgifter. Dessa avgifter ska enligt artikel 13 i anslutningsförordningen belasta den medlemsstat där den geografiska beteckningen har sitt ursprung. Medlemsstaten får enligt artikeln kräva att den person eller förmånstagare som ansöker om registreringen ska betala vissa eller samtliga avgifter. Enligt lagrådsremissen avser bemyndigandet betalningen av sådana avgifter. Enligt Lagrådets mening framgår det inte tillräckligt tydligt av den föreslagna lydelsen att det är betalningen av de avgifter som annars skulle belasta staten som avses. Lagrådet föreslår att bemyndigandet får följande lydelse. Regeringen får meddela föreskrifter om betalningsskyldighet för sådana avgifter för internationell registrering av en geografisk beteckning som avses i artikel 13 i anslutningsförordningen. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 2025 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Strömmer, Forssmed, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Pourmokhtari, Rosencrantz, Dousa, Larsson Föredragande: statsrådet Strömmer Regeringen beslutar proposition Nya regler om geografiska beteckningar och internationella varumärken