Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2026/27:15 Riksrevisionens rapport om statens hantering av insolvensförfaranden för företag Skr. 2026/27:15 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 29 oktober 2026 Ulf Kristersson Johan Forssell (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen lämnar i rapporten Konkurs eller rekonstruktion – statens hantering av insolvensförfaranden för företag (RiR 2026:9). Riksrevisionen rekommenderar regeringen att initiera ett arbete för att reglera statens hantering av förvaltarkretsen, utreda hur Kronofogdemyndighetens möjligheter att påskynda avslutet av konkurser kan stärkas, initiera ett arbete för att ge Kronofogdemyndigheten utökade befogenheter att ta del av underlag i tillsynen över rekonstruktioner och stärka den löpande uppföljningen av utdelningen i konkurser genom att ge en lämplig myndighet i uppdrag att följa upp detta. Regeringen välkomnar Riksrevisionens rapport, som utgör ett värdefullt underlag för arbetet med en effektiv insolvensrättslig lagstiftning. Regeringen instämmer i flera av Riksrevisionens iakttagelser och bedömningar. På insolvensrättens område genomförs för närvarande några av de största förändringarna på många år. Regeringen avser att följa hur förändringarna påverkar hanteringen av konkurser och rekonstruktioner framöver, vilket kan inkludera frågan om utdelning till borgenärer i konkurs. Inom Regeringskansliet analyseras även bl.a. behovet av eventuella åtgärder i fråga om hanteringen av förvaltarkretsen. Regeringen avser även i övrigt att följa de frågor som Riksrevisionen lyfter i sin rapport för att vid behov kunna överväga att vidta åtgärder. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1Ärendet och dess beredning3 2Riksrevisionens iakttagelser, slutsatser och rekommendationer3 2.1Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser3 2.2Riksrevisionens rekommendationer till regeringen5 3Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser5 4Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser8 BilagaRiksrevisionens rapport Konkurs eller rekonstruktion – statens hantering av insolvensförfaranden för företag (RiR 2026:9)9 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 202691 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat statens hantering av insolvensförfaranden för företag. Resultatet av granskningen redovisas i rapporten Konkurs eller rekonstruktion – statens hantering av insolvensförfaranden för företag (RiR 2026:9). Granskningsrapporten finns i bilagan. Riksdagen överlämnade rapporten till regeringen den 12 maj 2026. Rapporten innehåller iakttagelser, slutsatser och rekommendationer som avser regeringen, Domstolsverket och Kronofogdemyndigheten. I denna skrivelse behandlar regeringen Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer i de delar de riktar sig till regeringen. Riksrevisionens iakttagelser, slutsatser och rekommendationer Riksrevisionens iakttagelser och slutsatser Riksrevisionen har granskat statens hantering av insolvensförfaranden för företag: konkurser och företagsrekonstruktioner. Granskningen avser statens insatser vid inledandet av, efter beslutet om och vid avslutandet av ett insolvensförfarande. Granskningen omfattar regeringen, Bolagsverket, Domstolsverket, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket och tingsrätterna. Motivet till granskningen anges bl.a. vara att effektiva insolvensförfaranden är avgörande i en marknadsekonomi eftersom de säkerställer att resurser snabbt omfördelas från olönsamma till livskraftiga verksamheter, vilket minskar de samhällsekonomiska kostnaderna och stärker förtroendet för kreditmarknaden. Detta anges vara nära kopplat till näringspolitikens mål att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag. Genom att olönsamma företag hanteras på ett effektivt sätt främjas entreprenörskap, investeringar och sysselsättning, samtidigt som riskerna för långvariga störningar i ekonomin begränsas. Riksrevisionen konstaterar att statens kostnader för hanteringen av konkurser och rekonstruktioner 2024 uppgick till 413 miljoner kronor och att borgenärernas förluster när företag går i konkurs uppgår till stora belopp. Staten, som är en av de största borgenärerna, förlorade 2024 drygt 10 miljarder kronor på grund av obetalda fordringar vid konkurser och rekonstruktioner. Riksrevisionens övergripande slutsats är att statens hantering av insolvensförfarandena i huvudsak är effektiv, men att det också finns brister. De förändringar av konkursförfarandet som började gälla under 2026 kommer enligt Riksrevisionen inte automatiskt att lösa de brister som finns. Riksrevisionen anser att tingsrätternas och Kronofogdemyndighetens hantering av den krets av personer som utses till förvaltare innebär en form av informell auktorisering utan reglering i lag, eftersom en förvaltare i praktiken måste ingå i förvaltarkretsen och vara upptagen på någon av tingsrätternas förvaltarlistor för att kunna få uppdrag. Enligt Riksrevisionen visar granskningen att bristen på lagreglering leder till skillnader i tingsrätternas hantering samt ett visst mått av dubbelarbete eftersom både tingsrätter och Kronofogdemyndigheten kontrollerar förvaltarnas lämplighet när de ska godkännas. Riksrevisionen påtalar också att det saknas möjlighet att överklaga när Kronofogdemyndigheten, genom ett s.k. tillsvidareavstyrkande, utesluter en förvaltare från förvaltarkretsen. Det innebär enligt Riksrevisionen att hanteringen riskerar att bli rättsosäker och bidra till att verktygen blir kraftfullare än vad de skulle ha varit om det gick att få till stånd en rättslig prövning. Riksrevisionen bedömer att en reglering av hur förvaltarkretsen hanteras är angelägen. Regleringen bör enligt Riksrevisionen tydliggöra ansvarsfördelningen och skapa en mer rättssäker hantering genom att förtydliga krav för inträde samt trösklar för tillfällig och permanent uteslutning ur förvaltarkretsen. Riksrevisionen bedömer vidare att Kronofogdemyndighetens tillsyn bedrivs i huvudsak effektivt men att myndigheten saknar vissa befogenheter. Granskningen visar enligt Riksrevisionen att Kronofogdemyndigheten arbetar aktivt för att skynda på konkursförvaltningen, exempelvis genom att bevaka och påminna om obligatoriska handlingar samt bedöma konkursförvaltarens skyndsamhet i samband med granskningen av förvaltarens arvode. Enligt Riksrevisionen är dock myndighetens möjligheter att reellt skynda på konkursförvaltningen begränsade och det saknas möjligheter att genomdriva avslut av konkurser. Riksrevisionen bedömer att regeringen bör överväga om det är möjligt att stärka Kronofogdemyndighetens möjligheter att påskynda avslutet av konkurser, utan att alltför mycket inkräkta på konkursförvaltarens självständiga ställning. Det gäller enligt Riksrevisionen särskilt i de fall då staten kommer att bekosta konkursförvaltarens arvode. Riksrevisionen lyfter att Kronofogdemyndigheten i samband med granskningen har nämnt hur en sådan förstärkning skulle kunna se ut, där sena avslut skulle behöva motiveras av konkursförvaltaren för att denne ska få rätt till ersättning från statliga medel. När det gäller tillsynen i företagsrekonstruktion finner Riksrevisionen att Kronofogdemyndighetens möjligheter att bedriva en effektiv tillsyn försämras av att myndigheten saknar en lagreglerad rätt att få ta del av rekonstruktörens handlingar. Även om Kronofogdemyndigheten ska ges möjlighet att yttra sig i flera frågor har myndigheten enligt Riksrevisionen ofta en alltför begränsad insyn i rekonstruktionen för att kunna göra det. Det inverkar även på Kronofogdemyndighetens möjligheter att invända mot rekonstruktörens ersättningsanspråk. Riksrevisionen bedömer att en förutsättning för en effektiv tillsyn är att tillsynsmyndigheten har tillgång till tillräckliga underlag och att det finns skäl att överväga ett förtydligande av det i lagstiftningen. Slutligen visar granskningen enligt Riksrevisionen att staten i förhållandevis låg grad har beaktat insolvensförfarandenas syfte att ge bästa möjliga utfall för borgenärerna. Riksrevisionen påpekar att ingen myndighet följer upp hur stora utdelningarna är i konkurser eller vilket utfall borgenärer får i rekonstruktioner. De förändringar av konkursförfarandet som trädde i kraft den 1 juli 2026 innebär bl.a. att fler uppgifter överförs till konkursförvaltarna. Enligt Riksrevisionen bedöms dessa förändringar öka konkursförvaltarnas arbetsbörda, vilket kan förmodas leda till ökade arvoden och minskad utdelning. Riksrevisionen anser att det är en brist att det inte går att följa hur stora de effekterna blir för borgenärerna och att det är angeläget att dessa effekter följs upp framöver. Riksrevisionens rekommendationer till regeringen Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till regeringen: Initiera ett arbete för att reglera statens hantering av förvaltarkretsen. Regleringen bör inbegripa formerna för hur förvaltare blir en del av förvaltarkretsen och på vilka grunder förvaltare tillfälligt eller tills vidare kan uteslutas ur den. Utred hur Kronofogdemyndighetens möjligheter att påskynda avslutet av konkurser kan stärkas. Det gäller särskilt de konkurser som skrivs av på grund av att konkursboets tillgångar inte räcker till betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig. Initiera ett arbete för att ge Kronofogdemyndigheten utökade befogenheter att ta del av underlag i tillsynen över rekonstruktioner. Stärk den löpande uppföljningen av utdelningen i konkurser genom att ge lämplig myndighet i uppdrag att följa upp detta. Följ särskilt upp hur utdelningarna påverkas av de lagändringar som träder i kraft 2026. Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och instämmer i flera av Riksrevisionens iakttagelser och bedömningar. Som Riksrevisionen påpekar är det angeläget att förfarandena för både konkurs och företagsrekonstruktion är effektiva. Regeringen delar uppfattningen att statens hantering av insolvensförfarandena på det stora hela är effektiv, men att det även finns utrymme för förbättringar. Insolvensrätten är ett område där reformtakten i både Sverige och EU har varit hög de senaste åren. År 2022 började den nya lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion, som bygger på ett EU-direktiv, att gälla. Genomgripande förändringar i syfte att modernisera och förenkla konkursförfarandet har genomförts efter regeringens förslag i propositionerna En effektivare konkurshantering (prop. 2020/21:148) och Ett nytt konkursförfarande (prop. 2024/25:135). Ändringarna innebär bl.a. att delar av förfarandet har förenklats, att tingsrättens roll har renodlats och att flera uppgifter har flyttats från tingsrätterna till konkursförvaltarna och tillsynsmyndigheten i konkurser, dvs. Kronofogdemyndigheten. Regeringen har dessutom beslutat om en koncentration av hanteringen av konkurser och rekonstruktioner till färre tingsrätter. Under det innevarande året har även ett nytt EU-direktiv antagits på området, vilket ska genomföras i Sverige senast i januari 2029 (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2026/799 av den 30 mars 2026 om harmonisering av vissa delar av insolvensrätten). I juli 2026 remitterades vidare promemorian Gäldenärens avtal i konkurs (Ds 2026:15). Utöver förslag om en enhetlig reglering för hanteringen av gäldenärens avtal i en konkurs föreslås i promemorian att sammanträdet för att pröva en konkursansökan inte ska hållas förrän ansökningsavgiften har betalats. Regeringen anser likt Riksrevisionen att det är viktigt att hanteringen av kretsen av personer som utses till konkursförvaltare och rekonstruktörer sker på ett sätt som är enhetligt och rättssäkert. Med anledning av att förvaltare används som ett samlingsbegrepp för konkursförvaltare och rekonstruktörer i Riksrevisionens rapport finns det inledningsvis anledning att påpeka att det finns skillnader i såväl kraven som processen för att tilldelas de olika uppdragen. Som Riksrevisionen lyfter i rapporten är tillsynsmyndighetens och domstolarnas hantering i vissa avseenden inte reglerad i lag. Kraven på vem som får utses finns dock i konkurslagen (1987:672) respektive lagen om företagsrekonstruktion. Där framgår också att det är tingsrätten som ska pröva om den som är aktuell att utses uppfyller de krav som följer av den enskilda konkursen eller företagsrekonstruktionen och att tillsynsmyndigheten ska höras innan tingsrätten fattar sitt beslut. Även någon som inte är upptagen på en domstols administrativa lista kan bli aktuell för ett uppdrag. Sedan den 1 juli 2026 är hanteringen av konkurser koncentrerad till tolv tingsrätter. Företagsrekonstruktioner hanteras av fyra tingsrätter. Koncentrationen är en del av den större konkursreform som nyligen genomförts och Domstolsverket har bedrivit ett förberedande arbete inför reformens ikraftträdande. Inom ramen för det arbetet har Domstolsverket tagit fram rekommendationer till tingsrätterna i fråga om förordnandelistor för konkursförvaltare. Rekommendationerna, som inte är bindande, behandlar bl.a. antalet konkursförvaltarlistor per konkursdomstols upptagningsområde, vilka krav som bör ställas för att en konkursförvaltare ska tas upp på en viss lista och tillsynsmyndighetens hörande. Regeringen konstaterar att Domstolsverkets arbete till viss del berör de frågor som Riksrevisionen behandlar i sin rapport när det gäller hanteringen av förvaltarkretsen. Inom Kronofogdemyndigheten finns det också flera interna styrdokument som rör bl.a. kvalifikationskraven på konkursförvaltare och rekonstruktörer. Behovet av eventuella ytterligare åtgärder analyseras i Regeringskansliet. När det gäller avvecklingen av konkursbon är det, som Riksrevisionen påpekar, viktigt att avslut av konkurser inte fördröjs i onödan. Konkurslagstiftningen är uppbyggd så att det är konkursförvaltaren som ansvarar för hanteringen av konkursen efter konkursbeslutet och, med vissa undantag, självständigt fattar beslut. Konkursförvaltaren har ett ansvar att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet. Om konkursförvaltaren brister i något sådant avseende kan det påverka hans eller hennes arvode. I tillsynsmyndighetens uppdrag ingår att särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte tar längre tid än nödvändigt. Även om tillsynsmyndigheten, som Riksrevisionen påpekar, inte kan genomdriva ett avslut av en konkurs mot konkursförvaltarens vilja, har myndigheten möjligheter att vidta åtgärder för att påskynda avvecklingen av ett konkursbo. Dessa åtgärder består framför allt i att föra dialog med konkursförvaltaren och att i allvarligare fall föra fram till tingsrätten att konkursförvaltaren inte bör tilldelas nya konkurser så länge vissa pågående konkurser inte har avslutats. Kronofogdemyndigheten har i kontakter med Regeringskansliet informerat om ytterligare påbörjade och planerade åtgärder inom ramen för nuvarande regelverk i syfte att förkorta handläggningstider i framför allt mindre konkurser. Samtidigt som det är viktigt att konkurser inte fördröjs i onödan måste eventuella åtgärder vara verkningsfulla och stå i överensstämmelse med hur konkursförfarandet är uppbyggt. Det bör även beaktas att det kan finnas godtagbara skäl till att en konkurs inte kan avslutas inom en viss tid. Flera av de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2026 är sådana att de kan påverka hur snabbt konkurser kan komma att avslutas. Som nämnts arbetar Kronofogdemyndigheten aktivt med att få konkursförvaltarna att avsluta sina konkurser så snart det finns förutsättningar för det. Regeringen avser att följa utvecklingen för att vid behov kunna överväga att vidta åtgärder. I fråga om utökade befogenheter för tillsynsmyndigheten att ta del av underlag i tillsynen över rekonstruktörer instämmer regeringen i att det är viktigt att det finns förutsättningar att bedriva en effektiv tillsyn inom ramen för tillsynsmyndighetens uppdrag. Tillsynen inom företagsrekonstruktionsförfarandet skiljer sig åt från tillsynen i konkurser. Tillsynsmyndighetens uppdrag avser inte rekonstruktionen som sådan, utan myndigheten utövar sin tillsyn över rekonstruktörerna. Syftet med en företagsrekonstruktion är att gäldenärsföretaget ska överleva. Ökade kostnader för rekonstruktören belastar gäldenären och bl.a. mot den bakgrunden finns det skäl för att tillsynsmyndighetens befogenheter är annorlunda jämfört med i en konkurs. Det är därför viktigt att utvidgade möjligheter att ta del av underlag från rekonstruktören inte blir för omfattande och att sådana möjligheter svarar mot ett behov av uppgifter som tillsynsmyndigheten faktiskt har. Regeringen avser även beträffande denna fråga att följa utvecklingen för att vid behov kunna överväga att vidta åtgärder. När det slutligen gäller den löpande uppföljningen av utdelningen i konkurser delar regeringen inte Riksrevisionens uppfattning att staten i förhållandevis låg grad har beaktat insolvensförfarandenas syfte att ge bästa möjliga utfall för borgenärerna. Det finns flera parametrar att ta hänsyn till vid bedömningen av om ett förfarande är effektivt. Utfallet för borgenärerna är, som Riksrevisionen påpekar, en väsentlig sådan. Även statens kostnader för förfarandena, liksom vissa andra allmänna hänsyn, är viktiga parametrar som måste beaktas. Regeringen avser att följa hur de ändringar som nyligen har genomförts och de som är planerade påverkar konkurshanteringen i stort. Hur utfallet för borgenärerna påverkas är något som regeringen då kan beakta. Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Insolvensförfarandena fyller en viktig funktion i samhället och arbetet med att förbättra och effektivisera den insolvensrättsliga lagstiftningen sker kontinuerligt. Företagsrekonstruktionsförfarandet och konkursförfarandet har på senare tid genomgått större förändringar som både på kortare och längre sikt har potential att effektivisera förfarandena. Flera av dessa större förändringar har trätt i kraft nyligen, efter Riksrevisionens rapport, och har ännu inte fått genomslag. Det finns därför anledning att framöver följa de ändringar som har genomförts och vilken effekt de får för de frågor som Riksrevisionen lyfter i sin rapport. Regeringen har också nyligen remitterat promemorian Gäldenärens avtal i konkurs där det lämnas förslag som rör olika konkursrättsliga frågor. Det har dessutom antagits ett EU-direktiv på insolvensrättens område som relativt snart ska genomföras i svensk rätt. Regeringen har inte för avsikt att nu ge ett uppdrag till en myndighet för att löpande följa upp utdelningen i konkurser. Regeringen avser dock att följa hur de senaste lagändringarna påverkar konkurshanteringen framöver och frågan om effekten på utdelningar till borgenärer kan då beaktas. Inom Regeringskansliet analyseras även bl.a. behovet av åtgärder i fråga om hanteringen av förvaltarkretsen. Regeringen avser även i övrigt att följa de frågor som Riksrevisionen lyfter i sin rapport för att vid behov kunna överväga att vidta åtgärder. Riksrevisionens rapport utgör ett värdefullt underlag för arbetet med en effektiv insolvensrättslig lagstiftning. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Riksrevisionens rapport Konkurs eller rekonstruktion – statens hantering av insolvensförfaranden för företag (RiR 2026:9) Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 2026 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Svantesson, Edholm, Forssell, Wykman, Bohlin, Rosencrantz, Dousa, Britz Föredragande: statsrådet Forssell Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om statens hantering av insolvensförfaranden för företag