Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2023/24:1 Budgetpropositionen för 2024 Regeringen överlämnar härmed enligt 9 kap. 2 § regeringsformen budgetpropositionen för 2024. Stockholm den 15 september 2023 Ulf Kristersson Elisabeth Svantesson (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Budgetpropositionen innehåller regeringens förslag till statens budget för 2024 samt de övriga förslag och bedömningar som följer av riksdagsordningen och budgetlagen (2011:203). Översikt av innehåll i volym 1 Volym 1a 1 Finansplan 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Den makroekonomiska utvecklingen 4 De budgetpolitiska målen 5 Inkomster 6 Utgifter 7 Statens budgetsaldo och statsskulden 8 Den offentliga sektorns finanser 9 Statens investeringar och finansiella befogenheter 10 Granskning och ekonomisk styrning Bilagor 1-3 Volym 1b 11 Lagförslag, skattefrågor 12 Skattefrågor Bilagor 4-9 Innehållsförteckning Sammanställning av förslag till statens budget för 2024 7 1 Finansplan 9 1.1 En plan för att ta Sverige genom det besvärliga ekonomiska läget 9 1.2 Den ekonomiska utvecklingen 17 1.3 Uppföljning av de finanspolitiska målen 21 1.4 Reformer för att bygga Sverige starkt 22 1.5 Effekter av regeringens politik 35 2 Förslag till riksdagsbeslut 43 3 Den makroekonomiska utvecklingen 45 3.1 Utsikterna i omvärlden 2023 och 2024 46 3.2 Utsikterna i Sverige 2023 och 2024 47 3.3 Osäkerhet i prognosen 54 3.4 Utvecklingen 2025 och 2026 56 3.5 Alternativa scenarier 56 3.6 Prognosrevideringar 58 3.7 Utvecklingen enligt andra bedömare 59 3.8 Produktivitetens roll och förklaringsfaktorer 61 3.9 Utmaningar på arbetsmarknaden 64 4 De budgetpolitiska målen 83 4.1 Uppföljning av målet för det finansiella sparandet 83 4.2 Utgiftstaket - uppföljning, tekniska justeringar och förslag 85 4.2.1 Uppföljning av utgiftstaket 85 4.2.2 Tekniska justeringar av utgiftstakets nivåer för 2024 och 2025 86 4.2.3 Förslag till nivå på utgiftstaket 2026 87 4.3 Uppföljning av det kommunala balanskravet 89 4.4 Finanspolitikens långsiktiga hållbarhet 90 5 Inkomster 93 5.1 Inledning 93 5.2 Offentliga sektorns skatteintäkter 94 5.3 Statens inkomster 105 5.4 Jämförelse med 2023 års ekonomiska vårproposition och uppföljning av inkomsterna i statens budget för 2022 och 2023 107 6 Utgifter 113 6.1 Inledning 113 6.2 Utgiftsramar för 2024 114 6.3 Preliminära utgiftsramar för 2025 och 2026 116 6.4 Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna över tid 118 6.5 Förändring av utgiftsramar och takbegränsade utgifter sedan 2023 års ekonomiska vårproposition 131 6.6 Uppföljning av utgifterna 2023 139 6.7 Redovisning av regeringens åtgärder med anledning av vissa tillkännagivanden 142 7 Statens budgetsaldo och statsskulden 145 7.1 Inledning 145 7.2 Statens budgetsaldo 146 7.3 Statsskulden 150 7.4 Uppföljning av statens budgetsaldo 2023 151 8 Den offentliga sektorns finanser 153 8.1 Inledning 153 8.2 Den offentliga sektorns finanser 154 8.3 Statens finanser 160 8.4 Ålderspensionssystemets finanser 163 8.5 Kommunsektorns finanser 164 8.6 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet 168 8.7 Finansiellt sparande enligt olika bedömare 170 8.8 Uppföljning av den offentliga sektorns finanser 172 9 Statens investeringar och finansiella befogenheter 175 9.1 En samlad investeringsplan för staten 175 9.2 Finansiering av anläggningstillgångar och rörelsekapital i statens verksamhet 179 9.2.1 Låneram för 2024 179 9.2.2 Räntekontokreditram för 2024 180 9.3 Låneramar för samhällsinvesteringar och övriga kontokrediter 181 9.4 Statlig utlåning 182 9.5 Statliga garantier 183 9.6 Beställningsbemyndiganden 183 9.7 Bemyndigande att överskrida anslag 185 10 Granskning och ekonomisk styrning 187 10.1 Den europeiska terminen och EU:s rekommendationer till Sverige 187 10.2 Finanspolitiska rådets slutsatser 189 10.3 Granskning av årsredovisningen för staten 2022 192 10.4 Utvecklingen av den ekonomiska styrningen 192 11 Lagförslag, skattefrågor 195 11.1 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 195 11.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift 198 11.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus 199 11.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall 200 11.5 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 201 11.6 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 204 11.7 Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) 206 11.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet 207 11.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) 208 11.10 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 209 11.11 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 210 11.12 Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253) 213 11.13 Förslag till lag om upphävande av lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar 214 12 Skattefrågor 215 SKATT PÅ ARBETSINKOMSTER - FÖRVÄRVSINKOMSTBESKATTNING 216 12.1 Sänkt skatt på arbetsinkomster och pension 216 12.2 Jobbskatteavdraget för äldre indexeras och åldersgränsen höjs 216 12.3 Pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt 2024 217 12.4 Tillfälligt höjt tak för rotavdraget 218 12.5 Utvidgad tidsgräns för expertskatt - från fem till sju år 218 12.6 Kompensation m.m. till personer födda 1957 och 1959 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag 219 12.7 Höjd jämförelseränta vid ränteförmån 220 12.7.1 Ärendet och dess beredning 220 12.7.2 Bakgrund och gällande rätt 220 12.7.3 Höjd jämförelseränta 221 12.7.4 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 222 12.7.5 Konsekvensanalys 223 SKATT PÅ ARBETSINKOMSTER - SOCIALAVGIFTER M.M. 226 12.8 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar 226 12.8.1 Ärendet och dess beredning 226 12.8.2 Bakgrund och gällande rätt 226 12.8.3 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar 229 12.8.4 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 231 12.8.5 Konsekvensanalys 231 12.9 Teknisk översyn av vissa nedsättningar av socialavgifterna 236 SKATT PÅ KAPITALÄGANDE - KAPITAL- OCH EGENDOMSSKATTER 237 12.10 Förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster 237 12.10.1 Ärendet och dess beredning 237 12.10.2 Marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen 238 12.10.3 Allframtidsupplåtelser 239 12.10.4 Samfälligheter 240 12.10.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 241 12.10.6 Konsekvensanalys 241 12.11 Ändrad beskattning av inlösenaktier i vissa fall 244 12.11.1 Ärendet och dess beredning 244 12.11.2 Inkomstbeskattning av inlösenaktier 244 12.11.3 Kupongskatt på värdet av inlösenaktier 256 12.11.4 Skyldighet att lämna kontrolluppgift 261 12.11.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 262 12.11.6 Konsekvensanalys 262 SKATT PÅ KAPITALANVÄNDNING - FÖRETAGSSKATTER 273 12.12 Tilläggsskatt för företag i stora koncerner 273 SKATT PÅ KONSUMTION M.M. - ENERGI OCH MILJÖSKATTER 273 12.13 Sänkt skatt på bensin och diesel 273 12.14 Sänkt skatt på diesel inom jord-, skogs- och vattenbruk samt kvartalsvis återbetalning 274 12.14.1 Fortsatt sänkt skatt på jordbruksdiesel och kvartalsvis återbetalning 274 12.15 Justerad skatt på naturgrus och avfall 275 12.15.1 Ärendet och dess beredning 275 12.15.2 Bakgrund och gällande rätt 276 12.15.3 Höjd skatt på naturgrus och avfall samt slopad BNP-indexering 276 12.15.4 Konsekvensanalys 278 12.16 Avskaffad skatt på plastbärkassar 280 12.16.1 Ärendet och dess beredning 280 12.16.2 Bakgrund och gällande rätt 280 12.16.3 Skatten på plastbärkassar avskaffas 281 12.16.4 Följdändringar 283 12.16.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 284 12.16.6 Konsekvensanalys 284 12.17 Befrielse från energiskatt på el för infångning av koldioxid (s.k. CCS) 287 12.18 Ändrade vägavgifter inom eurovinjettsamarbetet 288 SKATT PÅ KONSUMTION M.M. - ÖVRIGA PUNKTSKATTER 289 12.19 Justerad skatt på tobak och nikotin 289 12.20 Höjd spelskatt 289 SKATT PÅ KONSUMTION - MERVÄRDESSKATT 290 12.21 Höjd omsättningsgräns för mervärdesskatt 290 12.22 Nya mervärdesskatteregler för små företag 290 12.23 Ändrade mervärdesskatteregler för vissa tjänster och för konstverk 291 12.24 Offentligfinansiella effekter - en sammanfattning 292 12.25 Skatteutgifter 294 12.26 Författningskommentar 295 12.26.1 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 295 12.26.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift 297 12.26.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus 297 12.26.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall 297 12.26.5 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 298 12.26.6 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 300 12.26.7 Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) 302 12.26.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet 302 12.26.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) 302 12.26.10 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 303 12.26.11 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 303 12.26.12 Förslaget till lag om ändring i tullagen (2016:253) 304 12.26.13 Förslaget till lag om upphävande av lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar 304 Bilaga 1 Specifikation av budgetens utgifter och inkomster 2024 Bilaga 2 Tabellsamling makroekonomisk utveckling och offentliga finanser Bilaga 3 Ekonomisk jämställdhet Bilaga 4 Förslag om höjd jämförelseränta vid ränteförmån Bilaga 5 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar Bilaga 6 Förslag om höjt schablonavdrag vid uthyrning av bostäder och förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster Bilaga 7 Ändrad beskattning av inlösenaktier i vissa fall Bilaga 8 Justerad skatt på naturgrus och avfall Bilaga 9 Avskaffad skatt på plastbärkassar Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 september 2023 Sammanställning av förslag till statens budget för 2024 Utgifter Tusental kronor Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 19 070 363 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 20 881 058 Utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution 16 854 357 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 76 028 013 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan 2 273 924 Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap 126 059 689 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd 48 630 129 Utgiftsområde 8 Migration 13 808 274 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 110 258 264 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 116 907 208 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 60 310 483 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 106 070 732 Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet 4 018 388 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 92 059 399 Utgiftsområde 15 Studiestöd 30 545 170 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 99 461 047 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16 646 285 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 6 081 906 Utgiftsområde 19 Regional utveckling 3 922 201 Utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur 19 307 359 Utgiftsområde 21 Energi 5 604 320 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 82 874 980 Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 23 973 181 Utgiftsområde 24 Näringsliv 9 552 305 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 174 280 270 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. 20 455 200 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen 40 759 809 Summa utgiftsområden 1 346 694 314 Minskning av anslagsbehållningar -10 891 050 Summa utgifter 1 335 803 264 Riksgäldskontorets nettoutlåning -5 044 681 Kassamässig korrigering 370 837 Summa 1 331 129 420 Inkomster Tusental kronor Inkomsttyp 1000 Statens skatteinkomster 1 344 972 905 Inkomsttyp 2000 Inkomster av statens verksamhet 47 889 978 Inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld egendom 5 000 000 Inkomsttyp 4000 Återbetalning av lån 614 717 Inkomsttyp 5000 Kalkylmässiga inkomster 22 164 000 Inkomsttyp 6000 Bidrag m.m. från EU 48 674 728 Inkomsttyp 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet -145 052 823 Inkomsttyp 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto 0 Summa inkomster 1 324 263 505 Beräknat lånebehov 6 865 915 Summa 1 331 129 420 1 Finansplan 1.1 En plan för att ta Sverige genom det besvärliga ekonomiska läget Sverige befinner sig i en ekonomisk vinter. Inflationen har inte varit på en så hög nivå på 30 år och Sverige bedöms vara i en lågkonjunktur. Den höga inflationen skadar Sveriges ekonomi och är löntagarnas värsta fiende, eftersom den leder till att reallönerna sjunker och att värdet på sparande minskar. En hög skuldsättning och en hög andel rörliga bostadslån gör att svenska hushåll och företag är känsliga för de högre räntorna som följer av inflationen. Samtidigt drabbar kostnadsökningar även välfärden. Tillväxten fortsätter att utvecklas i svag takt och Sverige går in i lågkonjunkturen med en hög arbetslöshet i jämförelse med andra europeiska länder. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och andra omvärldsfaktorer skapar därtill fortsatt osäkerhet om hur ekonomin kommer att utvecklas framöver. Det ekonomiska läget är utmanande, men Sverige har alla förutsättningar att ännu en gång hantera en svår ekonomisk tid. Statsfinanserna är stabila, arbetsmarknaden robust och dess parter ansvarstagande, för att nämna några exempel. Det viktigaste för Sveriges ekonomi just nu är att inflationen bekämpas. Den är till stor del roten till det besvärliga ekonomiska läget som Sverige befinner sig i och en effektiv inflationsbekämpning är ett nödvändigt steg för att stärka svensk ekonomi. Utöver det svåra ekonomiska läget finns det stora samhällsproblem att ta tag i. En allt för stor invandring under lång tid har i kombination med en kravlös integrationspolitik lett till stora problem och utbrett utanförskap i delar av samhället. Den grova organiserade brottsligheten fortsätter att släcka liv samtidigt som den sprider sig från storstäderna till mindre orter. Dessutom har den senaste tidens koranbränningar och desinformationskampanjer försämrat säkerhetsläget i Sverige och för svenskar utomlands. Klimatfrågan fortsätter att vara en av vår tids stora utmaningar. En ambitiös och effektiv klimatpolitik är nödvändig för att Sverige ska nå hela vägen till nettonollutsläpp till 2045. Budgetpropositionen för 2024 syftar till att bekämpa inflationen och hantera dess effekter för bl.a. hushållen och välfärden, samt att stärka rättsväsendet och försvaret. Givet det besvärliga ekonomiska läget behöver regeringen i första hand fokusera på att hantera Sveriges mest akuta problem. Regeringen arbetar efter en långsiktig plan i tre delar för att ta Sverige genom det besvärliga ekonomiska läget: 1. Bekämpa inflationen samt stötta hushållen och välfärden 2. Återupprätta arbetslinjen 3. Genomföra strukturreformer för en högre tillväxt Det finanspolitiska ramverket behöver värnas för att säkra stabilitet och förutsebarhet i den ekonomiska politiken. Under alltför många år har överskottsmålets nivå inte uppnåtts. Den ordnade budgetprocessen bidrar till den trovärdighet som behövs för den ekonomiska politiken, men också till stabilitet och motståndskraft i svensk ekonomi. De senaste åren har visat att det finanspolitiska ramverket är förenligt med en mycket aktiv finanspolitik i en lågkonjunktur. Den möjligheten bör inte missbrukas och det är viktigt att skyndsamt återgå till en ordnad budgetprocess. Det är genom att bedriva en ansvarsfull politik det byggs upp en motståndskraft mot kommande kriser. Regeringen tar nu ansvar i ett pressat ekonomiskt läge och gör tuffa prioriteringar för att inte riskera att elda på inflationen. Samtidigt är det uppenbart att utsatta hushåll och välfärden kommer att behöva stöd genom den här svåra tiden. Det behövs en uthållighet i inflationsbekämpningen för att vända utvecklingen i svensk ekonomi. Denna proposition bygger på en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Reformer om sammanlagt 39 miljarder kronor presenteras och redovisas i tabell 1.1. Bekämpa inflationen samt stötta hushållen och välfärden Med tanke på den svåra ekonomiska situation som Sverige befinner sig i behöver regeringens högsta prioritet vara att bekämpa inflationen. Inflationen behöver återgå till en låg och stabil nivå. Det är en förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och för framtida reallöneökningar. Det vilar ett tungt ansvar på flera aktörer för att förhindra att den höga inflationen blir mer bestående. Riksbankens roll är att verka för att upprätthålla en låg och stabil inflation, medan arbetsmarknadens parter ansvarar för att avtalsrörelsen inte driver på inflationen. Penningpolitiken och finanspolitiken behöver samspela. En väl avvägd finanspolitik underlättar för att få ner inflationen och bidrar till att bördorna för att bekämpa den höga inflationen fördelas jämnare. Regeringen tar ansvar i detta läge genom att bedriva en återhållsam finanspolitik. Skulle finanspolitiken vara för expansiv riskerar det att skapa ett sämre ekonomiskt läge för Sverige, med ännu högre räntor under längre tid och ytterligare försämring av hushållens köpkraft. Prioriteringar behöver därför göras och reformer behöver i stor utsträckning finansieras (se även fördjupning 1). Genom att lägga fram en återhållsam budget bidrar regeringen till att bekämpa inflationen. Samtidigt behöver insatser genomföras för att motverka omotiverade prishöjningar samt för att stötta hushållen och välfärden. För att motverka att priser höjs mer än nödvändigt föreslår regeringen flera åtgärder. Som regeringen tidigare har aviserat sänks reduktionsplikten vid årsskiftet så att det blir billigare att tanka. Därutöver kommer regeringen att föreslå sänkt skatt på bensin och diesel. För bensin säkerställs att indexeringen inte får genomslag 2024. Därutöver sänks skatten ytterligare både 2024 och 2025. För diesel sänks skatten ned till EU:s minimiskattenivå 2024. Förslaget bidrar till att dämpa höga kostnader för många som är beroende av bil i vardagen, inte minst på landsbygden. Höga kostnader för bensin och diesel sprider sig vidare i hela ekonomin och påverkar t.ex. priserna på transporter och produktionskostnaderna för livsmedel. De höga livsmedelspriserna leder också till att konsumenter väljer bort dyrare alternativ. För att förbättra konkurrenskraften inom svensk livsmedelsproduktion kommer regeringen att föreslå en förlängning av den tillfälligt utökade nedsättningen av skatt på s.k. jordbruksdiesel och att ett krisstöd för jordbruket införs. Finanspolitiken bidrar också till att dämpa effekten av kostnadsökningarna för många hushåll, inte minst de med små marginaler. Därför föreslår regeringen även åtgärder för att stötta dem som drabbas särskilt hårt av prisökningarna. Ett exempel på en sådan åtgärd är en förlängning av det förhöjda bostadsbidraget för barnfamiljer med svag ekonomi. För att stötta vård, skola och omsorg föreslår regeringen bl.a. att de generella statsbidragen till kommuner och regioner förstärks med 10 miljarder kronor och ytterligare förstärkningar på prestationsbundna och riktade bidrag, vilket innebär att statsbidragen till kommunsektorn förstärks med sammantaget närmare 16 miljarder kronor i budgeten. Återupprätta arbetslinjen Den andra delen i regeringens plan för att hantera det svåra ekonomiska läget handlar om att möta lågkonjunkturen med en återupprättad arbetslinje. För att fler ska lämna bidragsberoende och försörja sig själva krävs bättre drivkrafter - det ska alltid löna sig att arbeta. Regeringen har tillsatt en utredning om bidragstak som ska säkerställa att det alltid ska vara mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag. I syfte att motverka utanförskap, öka graden av självförsörjning och påverka incitamentsstrukturer avser regeringen att se över flerbarnstillägget. Integrationspolitiken behöver också bli mer kravbaserad. Regeringen avser därför att införa ett aktivitetskrav på heltid för den som har arbetsförmåga och lever på försörjningsstöd, samt att höja kraven för kvalificering till den svenska välfärden. Regeringen föreslår även åtgärder för att stärka undervisningen i svenska för invandrare (sfi) och avser att få etableringsjobben på plats för att bl.a. förbättra nyanländas möjligheter på arbetsmarknaden. I takt med att etableringsjobben införs ska andra arbetsmarknadspolitiska insatser fasas ut. För att skapa fler vägar till jobb föreslår regeringen fler utbildningsplatser och en effektivare arbetsmarknadspolitik. I denna proposition föreslås en minskning av introduktionsjobben. För att kunna bedriva en ändamålsenlig arbetsmarknadspolitik är det viktigt att det finns statistiska underlag som ger en tillfredsställande beskrivning såväl av sysselsättningen som av individers möjligheter att försörja sig. Regeringen avser därför att ta fram ett självförsörjningsmått som visar andelen självförsörjande i befolkningen och som kan komplettera det nuvarande sysselsättningsmåttet (se vidare fördjupning 3). Regeringen föreslår även att medel avsätts för det fortsatta arbetet med geografiskt indelad statistik för att göra det lättare att identifiera områden i behov av särskilda insatser. Många som får bidrag och transfereringar har helt eller delvis fått kompensation för den höga inflationen, medan löntagarna har fått en kraftig reallönesänkning. Löntagarna med de lägsta månadslönerna har fått den största reala minskningen av sin disponibla inkomst. Det är därför angeläget att sänka skatten på arbete. Regeringen kommer att föreslå att skatten på arbete sänks från årsskiftet, främst för låg- och medelinkomsttagare. Regeringen kommer även att föreslå sänkt skatt för pensionärer. Dessutom kommer regeringen att föreslå att jobbskatteavdraget för äldre ska indexeras. Under förutsättning att det finns finansiellt utrymme avser regeringen under mandatperioden att lägga fram ytterligare förslag för att sänka skatten på arbete för att öka drivkrafterna till arbete och utbildning. Detsamma gäller skattejusteringar som ökar drivkrafter för sparande. Genomföra strukturreformer för en högre tillväxt Finanspolitiken behöver även inkludera åtgärder som förbättrar den långsiktiga tillväxten. Det är avgörande för svenskt välstånd att både tillväxt och produktivitet ökar. För att skapa bättre möjligheter för svenska företag att växa behövs lättnader från byråkrati och administration. Tillståndsprocesser behöver kortas, bli effektivare och mer förutsebara. Regeringen har därför inlett ett arbete för att minska regelbördan och de administrativa kostnaderna för företag, bl.a. föreslår regeringen medel för ett förenklingsråd. Dessutom vidtar regeringen åtgärder för att myndigheternas handläggning ska bli effektivare och få kortare handläggningstider. För att förbättra villkoren för de minsta företagen, och andra aktörer med liten verksamhet, kommer regeringen att föreslå en höjd omsättningsgräns för mervärdesskatt. Regeringen har också tillsatt en produktivitetskommission som ska identifiera hinder för produktivitet och föreslå åtgärder för att öka produktiviteten i både privat och offentlig sektor. En trygg och stabil elförsörjning är central för inte minst näringslivet. Därför föreslår regeringen flera åtgärder för en förbättrad elförsörjning, bl.a. kreditgarantier för mer kärnkraft. För att öka tillväxten behöver tillgången till rätt kompetens och konkurrenskraft säkras. Det handlar om allt från att stärka grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna till att utbilda fler ingenjörer. Skattereglerna behöver utformas för att stärka Sveriges möjligheter att konkurrera om internationell nyckelkompetens och för att främja forskning och utveckling. Som ett led i detta kommer regeringen föreslå att tidsgränsen för skattelättnaden enligt expertskattereglerna utvidgas från 5 till 7 år. Regeringen har också tillsatt en utredning som ska se över det s.k. FoU-avdraget och expertskattereglerna. För att stärka samhällets och näringslivets kompetensförsörjning föreslår regeringen en särskild ingenjörssatsning. Dessutom föreslår regeringen särskilda forskningssatsningar på sjätte generationens trådlösa system (6G). Regeringen avser även att genomföra åtgärder för att förenkla reglerna på bostadsmarknaden så att byggandet kan öka och mer byggbar mark ska kunna tillgängliggöras. Det bidrar till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt, vilket är viktigt för att svensk tillväxt ska öka. Stora samhällsproblem att lösa Även om det krävs återhållsamhet i finanspolitiken finns det goda möjligheter att genomföra reformer för en regering som klarar av att prioritera. Utöver regeringens plan för att ta Sverige genom det besvärliga ekonomiska läget och hantera dess effekter lämnar regeringen förslag på reformer för att bygga Sverige starkt. Regeringen föreslår därför förstärkningar av rättsväsendet, försvaret och välfärden. Sverige ska bli ett tryggare land att bo och leva i - på landsbygden, i förorten och i storstaden. Det senaste året har präglats av ett hänsynslöst våld på nivåer som inte har setts tidigare och på platser som tidigare har varit fredade. För att vända utvecklingen genomför regeringen den största offensiven i svensk historia mot organiserad brottslighet. Det innebär fleråriga omfattande förstärkningar av rättsväsendet, bl.a. genom stora satsningar på polisen och utbyggnad av Kriminalvården. Kriminalvården byggs ut för att kunna möta det expansionsbehov som reformerna i Tidöavtalet medför. Preliminära bedömningar indikerar att det innebär åtminstone en fördubbling av antalet platser på häkten och anstalter. Regeringen avser därför att återkomma med en preciserad analys och plan. Regeringen genomför också en översyn av straffrätten. Arbetet innebär ett perspektivskifte i synen på straff där fokus flyttas från förövare till brottsoffer och samhällsskydd. Regeringen arbetar även med att förhindra att fler unga dras in i kriminalitet och förstärker därför det förebyggande arbetet, bl.a. genom att påbörja arbetet med en ny socialtjänstlag. Invandringen till Sverige har varit ohållbar under en lång tid. I kombination med en kravlös integrationspolitik har det lett till att integrationen har försvårats. Detta har i sin tur lett till ett utbrett utanförskap och kriminalitet i delar av samhället (se även fördjupning 2). För att komma till rätta med problemen sker nu ett paradigmskifte i svensk migrationspolitik. Genom ett reformarbete ska Sveriges lagstiftning för asylmottagande anpassas för att inte vara mer generös än vad som är en skyldighet för en medlemsstat enligt EU-rätten. Utöver det ska arbetet för ett ökat återvändande intensifieras, bl.a. förstärks återvändandearbetet genom att inrätta återvändandecenter och fler förvarsplatser. Regeringen lägger nu om integrationspolitiken så att den bli mer kravbaserad och att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete. Det säkerhetspolitiska läget i omvärlden kräver att Sverige har ett försvar som är redo att skydda svenskt territorium. Med ett kommande svenskt Natomedlemskap inskärps behovet av ett starkt gemensamt försvar. Regeringen har gjort stora förstärkningar av försvarsanslagen och redan 2024 beräknas målsättningen om att försvarsutgifterna ska uppgå till 2 procent av BNP vara uppfyllda. Sveriges motståndskraft behöver dock fortsätta att öka. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina uppvisar ett gränslöst förakt för folkrätten, den europeiska säkerhetsordningen och för FN-stadgans mest grundläggande regler. Sveriges stöd till Ukraina har varit omfattande och Sverige kommer att fortsätta stödja Ukraina politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt. Regeringen bedriver samtidigt ett intensivt arbete för att stärka motståndskraften mot de desinformationskampanjer som Sverige utsätts för. Till följd av det försämrade säkerhetsläget och den höjda terrorhotnivån föreslår regeringen också en förstärkning av Säkerhetspolisen. Välfärden ska gå att lita på. Regeringen fortsätter arbetet med att inrätta en nationell vårdförmedling för att korta vårdköerna. Utöver en förstärkning av de generella statsbidragen föreslår regeringen ett nytt sektorsbidrag för hälso- och sjukvården. Regeringen föreslår även riktade och prestationsbaserade stöd till bl.a. cancervården och kvinnors hälsa, samt förstärker det pågående arbetet för att främja psykisk hälsa och korta vårdköerna. Regeringen avser att tillsätta en utredning som ska lämna förslag på att stärka tandvårdens högkostnadsskydd för att mer efterlikna det som finns i övrig vård. För att skapa resurser och kapacitet för en sådan reform, där äldre personer med sämst munhälsa ska prioriteras, föreslår regeringen justeringar i utformningen av det statliga tandvårdsstödet och åldersgränsen för avgiftsfri tandvård. Få saker är så viktiga för Sveriges framtid som skolan. Kunskapsresultaten ska höjas och alla elever ska ha förutsättningar att nå sin fulla potential. Skolan ska tillbaka till grunderna: Alla barn och elever ska möta en verksamhet som är trygg samtidigt som grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna ska prioriteras tidigt. Regeringen föreslår därför breda satsningar på skolområdet i syfte att stärka fokus på kunskapsutveckling, motverka glädjebetygen och minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister. Sverige ska föra en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Regeringen tar ytterligare steg för att minska utsläppen genom att snabba på omställningen i industrin och elektrifieringen av transportsektorn. Att Sverige elektrifieras är avgörande för att minska utsläppen och därför krävs mer fossilfri el. Från och med 2024 tillåts fler kärnkraftsreaktorer samt reaktorer på fler platser i Sverige. Dessutom föreslår regeringen att utbyggnaden av laddinfrastrukturen snabbas på så att fler ska välja att köra elbil. Svenska folket ska få bättre valuta för sina skattepengar. Därför skärper regeringen arbetet med att komma till rätta med felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Regeringen ser också över utgifterna för den statliga förvaltningen och föreslår bl.a. en generell besparing i statsförvaltningen. Arbetet med att minska antalet myndigheter inleds. Regeringen tar ansvar för ekonomin i en svår tid Det besvärliga ekonomiska läget testar politikens uthållighet och förmåga att ta ansvar för svensk ekonomi. Regeringens förslag till budget visar att det går att kombinera en återhållsam finanspolitik för att bekämpa inflationen med reformer som stärker hushållens ekonomi och bygger Sverige starkt genom förstärkningar av rättsväsendet, försvaret och välfärden. Det är så Sverige tar sig igenom den ekonomiska vintern och grunden läggs för att Sverige ska bli ett tryggare och ännu bättre land att leva i. Tabell 1.1 Reformtabell Miljarder kronor 2024 2025 2026 Bekämpa inflationen samt stötta hushållen och välfärden Förstärkning av de generella statsbidragen till kommunsektorn 10,00 10,00 10,00 Förlängning av det förhöjda bostadsbidraget för barnfamiljer 0,83 0,00 0,00 Stöd till civilsamhället för arbetet med socialt utsatta situationer 0,10 0,10 0,10 Sänkt skatt på bensin och diesel (exkl. jordbruk) 5,64 7,77 8,05 Kompensation för utebliven skattesänkning samt senareläggning av höjd åldersgräns för det förhöjda grundavdraget 3,20 0,00 3,40 Förlängd skattenedsättning samt sänkt skatt på diesel för jord- och skogsbruk 0,84 0,00 0,00 Möt lågkonjunkturen med en återupprättad arbetslinje Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare 11,04 11,04 11,04 Sänkt skatt för pensionärer 2,18 2,18 2,18 Indexering av jobbskatteavdraget för äldre 0,00 0,09 0,13 Pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt -12,31 -12,31 -12,31 Ta bort nedsättningen av arbetsgivaravgifter för 15-18 åringar -1,00 -1,00 -1,00 Introduktionsjobben och antalet matchningstjänster minskas -2,13 -2,17 -2,17 Höjd merkostnadsersättning till Samhall AB 1,01 1,01 1,01 Ökade medel till Arbetsförmedlingen 0,20 0,00 0,00 En reformerad arbetslöshetsförsäkring 0,00 0,14 -0,10 Fler platser till yrkesinriktad vuxenutbildning 1,77 0,41 0,90 Ökade medel till CSN för handläggning av omställningsstudiestödet 0,05 0,05 0,00 Stöd till folkhögskolornas utbildningsutbud 0,10 0,10 0,10 Tillfälligt höjt tak för rotavdrag 0,96 0,00 0,00 Sveriges tillväxt ska öka genom strukturreformer Åtgärder för bättre konkurrens och minskad regelbörda 0,05 0,26 0,24 Ingenjörssatsning 0,33 0,50 0,64 Forskningssatsning för utveckling av 6G 0,07 0,16 0,17 Stimulans till planering av småhus och omvandling av lokaler 0,08 0,10 0,10 Förstärkt arbete med underhåll av vägar 0,40 0,40 0,00 Förstärkning av det exportfrämjande arbetet 0,22 0,22 0,22 Exportkreditgarantier för export till Ukraina 0,33 0,33 0,33 Driftstöd till icke-statliga flygplatser 0,11 0,11 0,11 Underhåll av statliga fastigheter med betydelse för kulturarv 0,10 0,18 0,25 Ökad trygghet för alla människor i Sverige Fortsatt tillväxt av Polismyndigheten 0,00 1,82 4,07 Utöka Kriminalvårdens kapacitet 1,48 1,20 2,85 Förstärkning Säkerhetspolisen 0,18 0,25 0,27 Ökade medel till myndigheter för att motverka brottslighet 0,27 0,50 0,49 Skärpta straff för bl.a. vapenbrott och flerfaldig brottslighet 0,02 0,31 1,05 Inrätta särskilda ungdomsfängelser samt utökat säkerhetsarbete 0,15 0,17 0,25 Ny socialtjänstlag och bemanningssatsning socialtjänsten 0,27 1,33 2,40 Placeringsneutralt stöd för LVU till kommunerna 0,00 0,48 0,48 Ett starkare försvar Förstärkt försvarsförmåga 0,09 0,49 6,36 Medlemsavgift till Nato 0,75 0,86 1,15 Uppbyggnad av det civila försvaret 0,31 0,38 0,39 En välfärd att lita på Korta vårdköerna 2,00 3,50 0,00 Utbyggd primärvård samt satsningar på cancervård och kvinnors hälsa 0,74 1,24 0,89 En nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården 0,08 0,12 0,14 Nytt sektorsbidrag för hälso- och sjukvården 3,00 0,00 0,00 Förstärkt arbete med att främja psykisk hälsa 0,10 1,60 1,57 Förlängning av äldreomsorgslyftet 1,25 1,25 1,25 Höjt schablonbelopp för assistansersättningen 0,26 0,27 0,27 Läsa, skriva, räkna-satsning 0,18 0,50 0,50 Stärkta skolbibliotek och en bevarad kulturskola 0,10 0,32 0,53 Förstärkning av kunskapsbidraget 0,85 0,80 0,82 Bättre villkor för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar 0,17 0,17 0,17 Åtgärder för att komma till rätta med kvalitetsbrister i skolan 0,21 0,17 0,14 Fortsatt omläggning av migrationspolitiken Statliga boenden för asylsökande 0,02 0,22 0,28 Ytterligare steg mot 1 000 förvarsplatser 0,00 0,03 0,10 Inrätta återvändandecenter m.m. 0,33 0,29 0,39 Ökade medel till Migrationsverket 0,26 0,88 0,03 En effektivare integrationspolitik Högre krav på språkkunskaper och självförsörjning 0,14 0,07 0,06 Särskilda insatser för områden med stort utanförskap 0,08 0,15 0,15 Hedersrelaterat våld ska motarbetas 0,05 0,05 0,05 Sveriges klimatpolitik ska vara effektiv och ambitiös Stöd till energiplanering 0,25 0,29 0,29 Förstärkning av Klimatklivet och Industriklivet 0,90 2,10 2,50 Förlängt stöd till produktion av gödselbaserad biogas 0,20 0,20 0,20 Förlängd och utökad satsning på laddinfrastruktur 0,00 0,45 0,62 Tillfällig skrotningspremie 0,25 0,25 0,00 Utveckling och förstärkning av klimatpremierna 1,44 2,04 2,68 Ta bort skatten på plastbärkassar 0,11 0,65 0,65 Åtgärder för en bättre havs- och vattenmiljö 0,16 0,21 0,21 Förstärkt arbete för att återställa våtmarker 0,16 0,24 0,38 Ökat skydd av värdefull natur 0,50 0,50 0,50 Effektivare miljöprövning med kortare handläggningstider 0,12 0,12 0,12 Statens resurser ska användas mer effektivt Generell besparing i statsförvaltningen -1,12 -1,12 -1,12 Justering av tandvårdsbidraget och sänkt ålder för kostnadsfri tandvård 0,00 -0,55 -0,55 Ändrade regler för föräldrapenning och studiestöd -0,15 -0,66 -0,70 Minskning av vissa statsbidrag till kommunsektorn och studieförbunden -4,62 -4,36 -2,63 Ta bort ersättningen för höga sjuklönekostnader 0,00 -1,23 -2,64 Åtgärder för att minska felaktiga utbetalningar 0,22 0,23 0,16 Justerade skatter för spel och tobak -0,26 -0,51 -0,52 Övriga reformer och oundvikligheter 3,01 -0,51 1,00 Effekt offentliga finanser 38,66 37,42 51,61 Källa: Egna beräkningar. Fördjupning 1 Regeringen bedriver en återhållsam finanspolitik Finanspolitiken har flera olika uppdrag. Den behöver vara väl avvägd för att inte spä på inflationen och samtidigt bidra till att förbättra förutsättningarna för svensk ekonomi och lösa Sveriges samhällsproblem. Regeringen väljer därför att bedriva en återhållsam finanspolitik som varken driver upp eller ner efterfrågan i ekonomin. Skulle finanspolitiken vara expansiv riskerar den att hålla uppe inflationen och leda till att en mer åtstramande penningpolitik blir nödvändig. En sådan politik riskerar att leda till betydande kostnader för hushållen och samhället i stort. Det skulle också medföra risker för den finansiella stabiliteten och en sämre utveckling av sysselsättningen. En åtstramande finanspolitik skulle istället riskera att leda till nedskärningar i offentlig verksamhet och att viktiga strukturreformer fördröjs. Finanspolitiken behöver vara återhållsam för att minska inflationen Inflationen har fallit tillbaka under året, men den är fortfarande på en hög nivå. Kärninflationen, dvs. inflationen mätt med konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) exkl. energi, har däremot visat sig vara trögrörlig. Prognoserna pekar på att inflationen fortsätter att falla under 2024, men att det dröjer fram till 2025 innan inflationsmålet om 2 procent nås. Prognoser är dock alltid behäftade med osäkerhet, t.ex. var det få som förutsåg att den höga inflationen skulle bli så varaktig som den blivit (se diagram 1.1). Om inflationstrycket visar sig högre än väntat skulle en expansiv finanspolitik riskera att leda till att den höga inflationen blir än mer varaktig, med negativa konsekvenser för hela samhället. Finanspolitiken behöver därför vara återhållsam, till dess att utfall tydligt visar att inflationen närmar sig inflationsmålet. Diagram 1.1 Prognoser och utfall för konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) enligt olika bedömare Procentuell årlig förändring Anm. Konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) är Riksbankens målvariabel för penningpolitiken. Inflationsmålet är preciserat som att den årliga förändringen i KPIF ska vara 2 procent. Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet (KI), Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Risken med en mer varaktigt hög inflation är att hushåll och företag börjar förvänta sig att inflationen stannar kvar på en hög nivå och därför anpassar sitt beteende efter det. En sådan utveckling riskerar att bli kostsam för hela samhället, eftersom den kommer att skapa ett behov av en åtstramande ekonomisk politik under lång tid för att få ner efterfrågan i ekonomin och i förlängningen inflationen. Erfarenheter från 1970-talet visar att om politiken är expansiv och driver på inflationen kan det bli mycket kostsamt att få ner inflationen, med en svag tillväxt och sysselsättning under längre tid som följd. Strukturella reformer kan öka tillväxten på sikt Det främsta verktyget för att få ner inflationen är penningpolitiken, men finanspolitiken samspelar med penningpolitiken. Finanspolitiken behöver även säkerställa att offentliga verksamheter kan upprätthållas och möjliggöra åtgärder som förbättrar den långsiktiga tillväxten. Finanspolitiken bör därför i detta läge inriktas på strukturella åtgärder som ökar sysselsättningen och den långsiktiga tillväxten i ekonomin. Till skillnad från penningpolitiken har finanspolitiken möjlighet att dämpa de negativa konsekvenserna av inflationen och stötta de svenska hushållen. En väl avvägd finanspolitik bidrar till att bördorna för att bekämpa inflationen fördelas jämnare. En sammantaget återhållsam finanspolitik kan förbättra den ekonomiska utvecklingen och samtidigt underlätta att få ner inflationen. Prioriteringar behöver göras och reformer behöver i stor utsträckning finansieras. Finanspolitiken bidrar till att hantera den höga inflationen Det är svårt att bedöma hur enskilda åtgärder påverkar inflationen. Regeringen utgår därför i sin bedömning från hur den samlade finanspolitiken påverkar efterfrågan i ekonomin. Som mått på detta används den årliga förändringen i det strukturella sparandet. Det strukturella sparandet är en beräkning av hur stort det finansiella sparandet i offentlig sektor skulle vara om konjunkturläget var balanserat. Om det strukturella sparandet förstärks jämfört med året före indikerar det att finanspolitikens inriktning är åtstramande. Ett minskat strukturellt sparande indikerar istället en expansiv finanspolitik. Den föreslagna budgeten leder till ett i stort sett oförändrat strukturellt sparande 2024. Även nivån på det strukturella sparandet är i linje med överskottsmålet. Det indikerar att finanspolitikens effekt på efterfrågan är neutral jämfört med ett genomsnittligt år. Regeringen bedömer därför att finanspolitiken har en neutral påverkan på efterfrågan i ekonomin. Finanspolitiken bedöms därmed inte motverka penningpolitiken, utan bidrar istället till att den höga inflationen kan bekämpas. 1.2 Den ekonomiska utvecklingen Inflationen i omvärlden sjunker men är fortfarande hög Hög inflation och högre räntor väntas medföra att den ekonomiska utvecklingen i omvärlden blir relativt svag under 2023 och 2024 (se tabell 1.2, BNP i världen KIX-vägd). Trots att inflationen i omvärlden har fallit tillbaka de senaste månaderna så har den fortsatt att ligga kvar på höga nivåer. Att inflationen fallit tillbaka förklaras till viss del av lägre energipriser. I USA har även kärninflationen fallit under en tid medan den håller sig kvar på en hög nivå i euroområdet. Det beror bl.a. på att tjänstepriserna har fortsatt att stiga i många europeiska länder. På grund av den höga inflationen har centralbankerna höjt styrräntorna i en historiskt snabb takt. Styrräntorna i euroområdet och USA väntas ligga kvar på en högre nivå en bit in i 2024. De högre styrräntorna väntas minska efterfrågan i ekonomin ytterligare och därmed väntas också inflationstakten att minska framöver. Medan BNP-tillväxten i USA har utvecklats bättre än väntat, har den ekonomiska utvecklingen i euroområdet nästintill stagnerat under 2023. Indikatorer talar för en fortsatt svag ekonomisk aktivitet i euroområdet i närtid. Inköpschefsindex visar bl.a. på att utvecklingen inom tillverkningsindustrin har försämrats, särskilt i Tyskland. Även i USA har inköpschefsindex försvagats under sommaren, men pekar på en fortsatt tillväxt framöver. I euroområdet och USA har hushållens förväntningar på den framtida ekonomin förbättrats även om det är från låga nivåer. I slutet av 2022 avskaffade Kina sin nolltoleransstrategi mot covid-19 vilket bidrog till en tydlig förbättring av landets ekonomiska utveckling under inledningen av 2023. Återhämtningen blev dock kortlivad. Den kinesiska ekonomin har därefter utvecklats sämre på grund av en svag efterfrågan från omvärlden och fortsatta inhemska problem i fastighetssektorn. Tillväxten i Kina väntas därför bli måttlig framöver. Till skillnad från många andra länder är inflationen i Kina mycket låg. I juli 2023 blev inflationstakten t.o.m. negativ för att sedan bli svagt positiv i augusti. Om Kina skulle uppvisa deflation skulle det kunna försvaga landets ekonomi ytterligare. Fortsatt hög kärninflation i Sverige Precis som i omvärlden har inflationen fallit i Sverige under 2023. Den lägre inflationstakten beror framför allt på lägre energipriser, men också på grund av att livsmedelspriserna har ökat långsammare än tidigare. Även kärninflationen har fallit sedan en tid tillbaka, men har fortsatt att ligga över inflationsmålet på 2 procent. Den höga kärninflationen beror delvis på att tjänstepriserna har fortsatt att stiga, vilket kan avspegla att efterfrågan i delar av svenska ekonomin fortfarande är hög. Även den svaga kronan har bidragit till att hålla inflationen uppe. I likhet med många andra länder har penningpolitiken i Sverige blivit mer åtstramande. I syfte att minska efterfrågan i ekonomin, och i förlängningen inflationen, har Riksbanken höjt styrräntan flera gånger under 2022 och 2023. En ytterligare höjning av styrräntan med 0,25 procentenheter väntas 2023. Den stramare penningpolitiken och lägre energipriser väntas bidra till att inflationen fortsätter att falla under 2023 och 2024. Enligt konjunkturbarometern har företagens prisförväntningar sjunkit sedan slutet av 2022, även om de fortsatt ligger på förhöjda nivåer. Marknadens långsiktiga inflationsförväntningar fortsätter att ligga nära Riksbankens inflationsmål om 2 procent. Sverige bedöms vara i lågkonjunktur 2023 och 2024 Den ekonomiska aktiviteten i Sverige har utvecklats svagt 2022 och tillväxten minskade andra kvartalet 2023. Flera indikatorer talar för en fortsatt svag tillväxt även under det närmaste kvartalet och BNP bedöms falla 2023 (se tabell 1.2). Den svaga utvecklingen leder till att svensk ekonomi bedöms vara i en lågkonjunktur 2023 och 2024. Hög inflation och stigande räntekostnader väntas ha en negativ påverkan på framför allt hushållens konsumtion och företagens investeringar. Under 2022 och inledningen av 2023 har bostadspriserna sjunkit och produktions- och finansieringskostnaderna ökat. Utvecklingen väntas bidra till att minska bostadsinvesteringarna 2023 och 2024. Likaså väntas exporten utvecklas svagt 2023 och 2024 på grund av bl.a. en dämpad efterfrågan från omvärlden. Arbetslösheten bedöms öka 2023 och 2024 Arbetsmarknaden har utvecklats oväntat starkt det första halvåret 2023. Både arbetskraften och sysselsättningen har fortsatt att öka, medan arbetslösheten har varit relativt oförändrad sedan 2022 (se tabell 1.2). Efterfrågan på arbetskraft steg efter pandemin, vilket ledde till att många företag fick svårt att hitta personal med rätt kompetens. Det kan ha bidragit till att företag nu har valt att behålla arbetskraft trots minskad efterfrågan i ekonomin. Flera indikatorer tyder på ett försämrat läge på arbetsmarknaden framöver. Exempelvis har företagens anställningsplaner enligt konjunkturbarometern minskat till nivåer som tyder på att sysselsättningen kommer att utvecklas svagt i närtid. Framöver väntas den svaga utvecklingen i ekonomin minska efterfrågan på arbetskraft och därmed väntas arbetslösheten öka under 2023 och 2024 (se tabell 1.2). Tabell 1.2 Makroekonomiska nyckeltal Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 BNP1 2,8 -0,8 1,0 2,9 3,1 BNP, kalenderkorrigerad1 2,8 -0,6 1,0 3,1 2,9 BNP-gap2 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 Produktivitet3, 4 0,5 -2,4 0,9 2,5 1,5 Arbetade timmar4 2,3 1,8 0,1 0,5 1,4 Sysselsättning, 15-74 år 2,7 1,5 -0,3 0,7 1,4 Sysselsättningsgrad, 15-74 år5 69,0 69,6 69,0 69,1 69,8 Arbetslöshet, 15-74 år6 7,5 7,6 8,2 8,3 7,4 Timlön enligt KL7 2,7 4,0 3,9 3,9 3,9 KPI8 8,4 8,7 4,0 1,7 1,9 KPIF9 7,7 6,0 2,7 2,0 2,0 Styrränta10 0,75 3,46 3,77 2,73 2,31 BNP i världen, KIX-vägd11 2,8 1,4 1,6 2,0 2,0 Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-07. 1 Fasta priser. 2 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Potentiell BNP är en bedömning. 3 Förädlingsvärde i hela ekonomin till baspris per arbetad timme. 4 Enligt nationalräkenskaperna, kalenderkorrigerad. 5 Procent av befolkningen. 6 Procent av arbetskraften. 7 Nominell löneutveckling enligt konjunkturlönestatistiken (KL). År 2022 avser prognos. 8 Konsumentprisindex. 9 Konsumentprisindex med fast ränta. 10 Procent, årsgenomsnitt. 11 BNP sammanviktad med KIX-vikter, ett mått på respektive lands betydelse för svensk utrikeshandel. Källor: Statistiska centralbyrån, Macrobond, Medlingsinstitutet och egna beräkningar. Offentliga sektorns finanser försvagas Den svagare ekonomiska utvecklingen 2023 innebär att den offentliga sektorns finanser väntas utvecklas svagare än 2022. Bland annat bedöms det finansiella sparandet gå med underskott t.o.m. 2025 (se tabell 1.3). Det strukturella sparandet bedöms vara i linje med överskottsmålet 2023 och 2024. Regeringens prognos-principer innebär att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas. Mot denna bakgrund bedöms det strukturella sparandet successivt stärkas t.o.m. 2026. Under 2023 väntas bruttoskulden minska till drygt 30 procent av BNP. Minskningen beror till stor del på Riksbankens beslut att egenfinansiera valutalån och det leder i sin tur till att Riksgäldskontorets årliga lånebehov minskar. Det förväntade underskottet i det finansiella sparandet medför att bruttoskulden 2024 i stort sett ökar i proportion med BNP. I avsaknad av nya åtgärder väntas de offentliga finanserna förstärkas i slutet av prognosperioden. Bruttoskulden väntas då understiga 30 procent av BNP. Tabell 1.3 Offentliga sektorns finanser Procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Finansiellt sparande 45 -12 -44 -29 40 Procent av BNP 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Stat 0,0 0,0 -0,5 -0,4 0,4 ÅP 0,3 0,3 0,4 0,4 0,5 Kommunsektor 0,4 -0,5 -0,6 -0,5 -0,4 Strukturellt sparande, procent av BNP 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9 Konsoliderad bruttoskuld 1 960 1 881 1 940 2 006 2 023 Procent av BNP 32,9 30,3 30,2 29,8 28,6 Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Den ekonomiska utvecklingen är osäker Det finns flera faktorer som gör att konjunkturutvecklingen är osäker och som kan leda till att den ekonomiska utvecklingen blir antingen starkare eller svagare än väntat. Den höga inflationen kan hålla i sig längre än väntat Flera faktorer kan leda till att den höga inflationen blir mer varaktig än väntat. Till exempel kan högre energi- och livsmedelspriser innebära att inflationen kvarstår på en hög nivå en längre tid. Högre råvarupriser kan i sin tur leda till att priserna ökar på andra områden. Andra faktorer som kan bidra till att inflationen förblir hög är om den svenska kronan förblir svag under en längre tid, eller om kronan försvagas ytterligare. Å andra sidan kan en svagare efterfrågan än väntat leda till att inflationen faller tillbaka snabbare. Om den höga inflationen blir mer bestående kan det innebära att centralbankerna behöver strama åt penningpolitiken ytterligare. Den ekonomiska utvecklingen kan då bli svagare än väntat. Det är samtidigt osäkert i vilken utsträckning räntorna behöver höjas för att hålla nere inflationen och hur länge räntorna behöver ligga kvar på högre nivåer. Svenska hushåll och företag är räntekänsliga Det ansträngda ekonomiska läget kan komma att belysa nya sårbarheter i det globala finansiella systemet, vilket i sin tur kan få omfattande och svårförutsägbara effekter på världsekonomin. Bankoron i Europa och USA under våren 2023 är en påminnelse om detta. I Sverige utgör de högt belånade fastighetsbolagen en osäkerhet. Regeringen följer utvecklingen på de finansiella marknaderna noga och är beredd att vidta nödvändiga åtgärder. Även många svenska hushåll är högt belånade och har bostadslån med korta räntebindningstider. Hur styrräntan utvecklas framöver har därför stor påverkan på hushållens konsumtionsutrymme. Det finns därför en risk att hushållens efterfrågan kan komma att minska mer än väntat. Räntehöjningarna har ännu inte fått fullt genomslag och det är därför osäkert vilka effekter de kommer få på ekonomin. Under pandemiåren byggde många hushåll som helhet upp ett sparande som har kunnat användas till att hålla uppe konsumtionen trots stigande priser. Det är dock svårbedömt hur hushållen kommer att anpassa sitt sparande framöver. Samtidigt har den svenska arbetsmarknaden utvecklats starkare än väntat. En starkare utveckling på arbetsmarknaden än väntat kan innebära att hushållens efterfrågan blir högre än nuvarande bedömning. Sveriges ekonomi är känslig för utvecklingen i omvärlden Eftersom Sverige är en liten öppen ekonomi har utvecklingen i världsekonomin stor betydelse för hur den svenska ekonomin kommer att utvecklas. En starkare utveckling av världsekonomin kan leda till en högre efterfrågan på svenska varor och tjänster, medan det motsatta kan inträffa om bedömningen av efterfrågan från omvärlden visar sig vara för optimistisk. Till exempel kan omvärldsefterfrågan påverkas negativt om den ekonomiska aktiviteten i Kina försämras mer än väntat. Likaså kan en bättre utveckling än väntat i t.ex. den amerikanska ekonomin medföra att efterfrågan i omvärlden blir starkare. De pågående geopolitiska spänningarna i omvärlden innebär risker för bl.a. cyberattacker och sabotage. Sådana attacker riskerar att drabba både enskilda företag och samhället i stort, vilket kan medföra negativa konsekvenser för hela ekonomin. Klimatförändringar och extrema väderhändelser är två andra osäkerheter som kan medföra stora kostnader för såväl privatpersoner och företag som hela samhället. 1.3 Uppföljning av de finanspolitiska målen Det finanspolitiska ramverket är ett viktigt verktyg för att utforma en långsiktigt hållbar finanspolitik. Ramverket ger samtidigt handlingsfrihet att bedriva en aktiv finanspolitik i ett stabiliseringspolitiskt syfte vid allvarliga ekonomiska nedgångar. De budgetpolitiska målen i ramverket består av ett överskottsmål och ett skuldankare för den offentliga sektorn, ett utgiftstak för staten samt det kommunala balanskravet. Finanspolitiken är i linje med överskottsmålet Överskottsmålet är ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande. Det finansiella sparandet ska enligt målet i genomsnitt uppgå till en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. Målet följs främst upp med det strukturella sparandet. En avvikelse från överskottsmålet anses föreligga om det strukturella sparandet tydligt avviker från målnivån det innevarande eller det närmast följande året, dvs. budgetåret. Under de senaste årens kriser har den ekonomiska politiken präglats av extra ändringsbudgetar. I många fall har det varit motiverat eftersom det har funnits ett behov av skyndsamma åtgärder, men det är viktigt att den ordnade budgetprocessen vidhålls. Det har dock funnits en oro att den samlade budgetprocessen håller på att urholkas. Över tid har stabila förutsättningar för den svenska ekonomiska politiken tjänat Sverige väl och det har därför varit viktigt för regeringen att återgå till en ordnad budgetprocess. Att säkra ett brett stöd för den ekonomiska politiken skapar förutsägbarhet och stabilitet. Ordning och reda i de offentliga finanserna är en grundförutsättning för en långsiktigt hållbar ekonomisk politik. För 2023 och 2024 bedöms det strukturella sparandet vara i linje med överskottsmålets nivå. Regeringen bedömer därför att överskottsmålet uppnås. Den aktuella prognosen bygger på beslutade och aviserade reformer och visar på ett förstärkt strukturellt sparande även längre fram i prognosperioden (se tabell 1.3). Finanspolitiken bidrar till att få ner inflationen Genom att styra finanspolitiken mot överskottsmålet möjliggör regeringen för penningpolitiken att verka så att inflationen inte stannar kvar på en hög nivå. Finanspolitiken och penningpolitiken behöver samspela. Det är viktigt att finanspolitiken bedrivs ansvarsfullt och inte motverkar penningpolitiken. Regeringen väljer i detta läge att bedriva en återhållsam finanspolitik med en neutral effekt på efterfrågan. Det strukturella sparandet bedöms vara i linje med överskottsmålet. Förändringen av det strukturella sparandet mellan 2023 och 2024 visar på en i stort sett neutral inriktning på finanspolitiken även om det strukturella sparandet stärks något mellan dessa år. Under 2023 genomfördes ett antal tillfälliga stödåtgärder för att kompensera företag och hushåll som annars skulle drabbats än hårdare av prisökningarna på el. En stor del av dessa stödåtgärder finansierades av flaskhalsintäkter, dvs. intäkter som uppstår vid prisskillnader mellan elområden. Den expansiva effekt på efterfrågan som dessa stöd hade 2023 upphör att verka 2024, vilket kan ge en viss åtstramande effekt på efterfrågan 2024. Det finns dock flera osäkerheter kring huruvida de upphörda stöden skulle kunna bidra till sådan påverkan, bl.a. eftersom energipriserna har gått ner, dvs. den situation som stöden har sitt ursprung från och som i sig stramade åt efterfrågan har förändrats. Sammantaget bedömer regeringen att finanspolitiken har en neutral påverkan på efterfrågan i ekonomin under 2024. Förslag till utgiftstak för 2026 I enlighet med budgetlagen (2011:203) föreslår regeringen en nivå på utgiftstaket för det tredje tillkommande året (se tabell 1.4). Regeringens förslag till nivå för utgiftstaket för 2026 motsvarar regeringens tidigare bedömning av nivån i 2023 års ekonomiska vårproposition, efter vissa tekniska justeringar. Regeringen föreslår att utgiftstaket ska uppgå till 1 866 miljarder kronor 2026. Tabell 1.4 Utgiftstakets nivåer Miljarder kronor om inte annat anges 2023 2024 2025 2026 Utgiftstakets nivåer1 1 665 1 747 1 827 1 866 Utgiftstak, procent av potentiell BNP 26,9 26,9 26,9 26,3 Utgiftstak, procent av BNP 26,8 27,2 27,2 26,4 Takbegränsade utgifter 1 588 1 688 1 742 1 766 Budgeteringsmarginal 77 59 85 100 1 Regeringens förslag till nivå på utgiftstak för 2026 i denna proposition. Källa: Egna beräkningar. 1.4 Reformer för att bygga Sverige starkt Inflationen ska bekämpas Regeringen tar ansvar i den svåra ekonomiska situationen som Sverige befinner sig i genom att bedriva en fortsatt återhållsam finanspolitik för att få ner inflationen. Staten varken kan eller bör kompensera för samtliga prisökningar, men särskilda åtgärder bör genomföras för att stötta hushållen och välfärden. En väl avvägd finanspolitik bidrar till att bördorna för att bekämpa inflationen fördelas jämnare. Det är en förutsättning för att Sverige ska kunna ta sig igenom den svåra situation som landet befinner sig i. Statsbidragen till kommuner och regioner förstärks ytterligare Den höga inflationen innebär att de kommunala utgifterna ökar, samtidigt som de kommunala skatteintäkterna inte har ökat i samma takt. De stora överskott som kommunsektorn har haft de senaste åren bidrar till ett gott utgångsläge för att hantera tillfälliga kostnadsökningar. Regeringen vill dock undvika att den kortsiktiga prisutvecklingen leder till neddragningar inom vård, skola och omsorg som kan leda till att sysselsättningen minskar. För att stötta kommunsektorn ytterligare föreslår regeringen att de generella statsbidragen till kommuner och regioner förstärks med ytterligare 10 miljarder kronor och att ytterligare 6 miljarder kronor tillförs genom riktade bidrag, vilket gör att statsbidragen till kommuner och regioner ökar med sammanlagt närmare 16 miljarder kronor. Fortsatt stöd till hushåll Inflationen har drivit upp levnadskostnaderna i samhället och det slår hårdast mot redan utsatta hushåll. Regeringen föreslår därför en förlängning av det tillfälligt höjda bostadsbidraget för barnfamiljer med svag ekonomi och ett stöd till civilsamhället för arbete med människor i socialt utsatta situationer. För att värna legitimiteten i dagens pensionssystem kommer regeringen också att föreslå en kompensation till personer födda 1957 på grund av justerad åldersgräns för rätt att ta del av förhöjt grundavdrag. För att undvika samma situation för personer födda 1959 kommer regeringen även att föreslå att ikraftträdandet av en höjd åldersgräns till 67 år för rätt till det förhöjda grundavdraget senareläggs med ett år, till den 1 januari 2027. Sänkt skatt på bensin och diesel Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har i kombination med den svaga svenska kronan och en allt för långtgående reduktionsplikt fått oönskade effekter på bensin- och dieselpriserna. Vid årsskiftet blir det billigare att tanka eftersom reduktionsplikten föreslås sänkas. Framför allt förväntas priserna bli lägre på diesel. Som en ytterligare åtgärd kommer regeringen att föreslå sänkt skatt på bensin och diesel. För bensin säkerställs att indexeringen inte får genomslag 2024 och därutöver sänks skatten ytterligare med 75 öre (inkl. mervärdesskatt). För 2025 minskas skatten med 75 öre (inkl. mervärdesskatt). För att begränsa indexeringen för diesel sänks skatten ned till EU:s minimiskattenivå 2024. Nivån på drivmedelsskatterna ska fortsatt beakta världsmarknadspriset samt effekterna av den kommande neddragningen av reduktionsplikten. Nivån kan därför komma att justeras upp om prisläget motiverar det. I dagsläget är världsmarknadspriset fortsatt högt. I samband med klimathandlingsplanen, som regeringen avser att ta fram i enlighet med klimatlagen (2017:720), ska styrmedlen för att minska utsläppen från transportsektorn utredas. Samtidigt ska politiken fortsätta att främja elektrifiering samt utveckling och produktion av nya fossilfria bränslen. Åtgärder vidtas för att motverka prisökningar Väl fungerande marknader är en förutsättning för att motverka prisökningar. Av den anledningen vill regeringen skärpa bevakningen av prisbildningen i den svenska ekonomin, särskilt i branscher med bristande konkurrens. Regeringen föreslår därför att medel tillförs Konkurrensverket för ökad tillsyn. Regeringen avser också att utreda möjligheten till utökade verktyg för Konkurrensverket för att säkra en effektiv konkurrenstillsyn. Stöd för att stötta svensk livsmedelsproduktion och jordbruk Den höga inflationen och de höga livsmedelspriserna gör att konsumenter väljer bort dyrare alternativ. Priset på flera viktiga insatsvaror inom de areella näringarna har samtidigt ökat kraftigt. Utvecklingen riskerar att försämra konkurrenssituationen för svensk livsmedelsproduktion eftersom den i huvudsak konkurrerar med hög kvalitet och god djurhållning. Regeringen kommer därför föreslå att den tillfälligt utökade nedsättningen av skatten på s.k. jordbruksdiesel förlängs till utgången av 2024. Vidare kommer regeringen att verka för att den förstärkta skattenedsättningen också ska gälla 2025. Vårens och sommarens väderförhållanden med torka följt av riklig nederbörd har inneburit svåra utmaningar för jordbruket. Sverige har till följd av detta tilldelats medel från EU:s jordbruksreserv som används i krissituationer. För att stötta jordbruksföretag i en särskilt svår situation föreslår regeringen i propositionen Höständringsbudget för 2023 att nationella medel upp till det tillåtna maxbeloppet skjuts till utöver dessa EU-medel. Totalt innebär detta närmare 200 miljoner kronor i stöd. Lågkonjunkturen ska mötas med en återupprättad arbetslinje Parallellt med att hantera akuta problem i ekonomin avser regeringen att genomföra en rad reformer för att förbättra den svenska arbetsmarknaden. Inte minst behöver drivkrafterna till arbete förbättras så att fler övergår till att försörja sig själva. Medan många som får bidrag och transfereringar helt eller delvis fått kompensation för den höga inflationen har löntagarna fått rejäla reallönesänkningar. Därför är det angeläget att sänka skatten på arbete. Utöver det behöver arbetsmarknadspolitiken bli mer effektiv för att skapa fler vägar till arbete. Skatten på arbete ska sänkas En viktig del i att återupprätta arbetslinjen är att skapa starkare drivkrafter till arbete. För att flit och ansträngning ska löna sig mer kommer regeringen att föreslå sänkta skatter på arbete, främst för personer med låg- och medelinkomster. En sådan skattesänkning ökar drivkrafterna till arbete och leder till fler arbetade timmar i ekonomin. Regeringen kommer även att föreslå sänkt skatt för pensionärer. Regeringen kommer också att föreslå att jobbskatteavdraget för äldre ska indexeras. Beräkningen av jobbskatteavdragets storlek för äldre kommer därmed att utgå från arbetsinkomsterna och prisbasbeloppet. För att finansiera sänkt skatt på arbete och pension kommer regeringen bl.a. att föreslå en pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt 2024. Den uppräkning som gjordes av skiktgränsen för beskattningsåret 2023 var historiskt hög. Att pausa uppräkningen för beskattningsåret 2024 innebär fortfarande att färre kommer att betala statlig inkomstskatt än när regeringen tillträdde. Arbetsmarknadspolitiken ska bli effektivare Alla som kan arbeta ska arbeta. Det är en förutsättning för det svenska välfärdssamhället. Arbetsmarknadspolitiken behöver därför utformas så att fler kommer i arbete och att den blir mer kostnadseffektiv. Regeringen ser därför bl.a. till att etableringsjobben kommer på plats. Etableringsjobben förväntas bidra till att öka nyanländas och långtidsarbetslösas möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Samtidigt som etableringsjobben införs föreslår regeringen att medlen för arbetsmarknadspolitiska program och insatser minskas, bl.a. genom färre introduktionsjobb. Regeringen bedömer att de minskade medlen också innebär färre deltagare i främst matchningstjänster. Därutöver föreslår regeringen en höjd ersättning till Samhall AB. Regeringen föreslår även medel till Arbetsförmedlingen för att få bättre förutsättningar att hantera en ökad arbetslöshet. Regeringen avser också att genomföra en reformering av arbetslöshetsförsäkringen bl.a. genom att försäkringen ska grundas på inkomster av förvärvsarbete och vissa förändringar av aktivitetsstödet. Förändringarna ska genomföras med utgångspunkt i de förslag och bedömningar som lämnats i betänkandet Ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen (SOU 2020:37). För att temporärt främja sysselsättningen i byggsektorn under lågkonjunkturen i svensk ekonomi kommer regeringen föreslå att taket för rotavdraget tillfälligt höjs under 2024. Fler platser till yrkesinriktad vuxenutbildning En väl fungerande matchning på arbetsmarknaden minskar risken för att arbetslösheten stiger och stannar kvar på en hög nivå. Många branscher har svårt att hitta arbetskraft med rätt utbildning och kompetens. Möjligheten till omställning och utbildning behöver därför stärkas. Av den anledningen prioriterar regeringen medel till fler platser både inom yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen så att tillgången förbättras och fler snabbt kan komma i arbete. Regeringen föreslår också att ytterligare resurser tillförs för handläggningen av det nya omställningsstudiestödet och till folkhögskolornas utbildningsutbud. Sveriges tillväxt ska öka genom strukturreformer I Sverige ska det vara enkelt att starta och utveckla företag. För att fler människor ska komma i arbete behöver fler företag starta och växa i Sverige. Det ska vara attraktivt att investera i svenska företag och för utländska företag att etablera sig i Sverige. Utbildning och forskning av hög kvalitet är helt avgörande för Sveriges välstånd. För att kunna tillgodose framtidens behov av utbildad arbetskraft behövs en skola med fokus på kunskap, goda förutsättningar för kompetensutveckling och möjligheter till omställning. Under mandatperioden avser regeringen att genomföra flera reformer för att förbättra företagares villkor. Dessa syftar till att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett konkurrenskraftigt och innovativt näringsliv. Fler företag ska starta och växa i Sverige För att skapa tillväxt och arbete behöver företag och entreprenörer kunna fokusera på sin kärnverksamhet. Tillståndsprocesser behöver kortas, bli mer förutsebara och flexibla. Regeringen arbetar därför med att minska regelbördan och de administrativa kostnaderna för företag. Regeringen föreslår att särskilda medel avsätts för bl.a. ett förenklingsråd samt förenklingsuppdrag till flera myndigheter. Dessutom behöver villkoren för enskilda näringsidkare förbättras. För att underlätta för de minsta företagen, och andra aktörer med liten verksamhet, kommer regeringen att föreslå en höjd omsättningsgräns för mervärdesskatt. Regeringen anser också att reglerna om underskott vid ägarförändring inom bolagsbeskattningen behöver förenklas. Vidare avser regeringen att återkomma med förslag om förändringar i reglerna om det skatterättsliga företrädaransvaret. Tillgång till spetskompetens är en nyckel för näringslivets förutsättningar att konkurrera internationellt. Regeringen kommer därför föreslå att tidsgränsen för skattelättnaden enligt expertskattereglerna utvidgas från 5 till 7 år. Regeringen har också tillsatt en utredning som ska se över det s.k. FoU-avdraget och expertskattereglerna. Syftet med utredningen är att ge företag incitament till ökade investeringar i forskning och utveckling samt att skapa bättre förutsättningar för företag att attrahera och behålla internationell nyckelkompetens. Regeringen lämnar även förslag på en ingenjörssatsning som bl.a. innehåller fler utbildningsplatser, höjt ersättningsbelopp för naturvetenskap och teknik samt medel för att få fler kvalificerade forskare att undervisa. Regeringen föreslår även en särskild forskningssatsning för att bidra till utvecklingen av sjätte generationens trådlösa system (6G). Det exportfrämjande arbetet ska stärkas Goda möjligheter till export för svenska företag är en förutsättning för ökad tillväxt. I ljuset av en förändrad omvärld krävs också att de exportfrämjande insatserna anpassas. Regeringen har därför påbörjat arbetet med att ta fram en ny exportstrategi och föreslår en förstärkning av det exportfrämjande arbetet. Regeringen föreslår också särskilda exportkreditgarantier för export som kan klassas som bistånd till Ukraina. Svenska företag ges därmed tryggare möjligheter att exportera samhällsviktiga varor till Ukraina, vilket kan bidra till ekonomisk utveckling och uppbyggnad i landet. En välfungerande infrastruktur i hela landet Sverige är beroende av en väl fungerade infrastruktur med ett tillförlitligt transportsystem. Behovet av underhåll av transportinfrastrukturen är stort. För att minska det eftersatta vägunderhållet föreslår regeringen extra resurser för underhåll av statliga såväl som enskilda vägar. För att långsiktigt säkerställa att viktig infrastruktur och samhällsviktig verksamhet fungerar föreslår regeringen att det statliga bidraget för driftstödet till regionala icke-statliga flygplatserna ska förstärkas. Regeringen föreslår också underhållsåtgärder för statliga fastigheter som har betydelse för Sveriges kulturarv och besöksnäring. Regeringen har nyligen påbörjat arbetet med en ny nationell plan för transportinfrastrukturen för planperioden 2026-2037. Under 2024 avser regeringen att lämna en infrastrukturproposition med ekonomiska ramar för planperioden. Bostadsmarknadens funktionssätt ska förbättras Villkoren för att bo, verka och leva i hela Sverige ska förbättras. Krångliga regelverk och bristande tillgång till byggbar mark hämmar bostadsmarknaden. Regeringen avser därför att genomföra omfattande regelförenklingar och tillgängliggöra mer byggbar mark, särskilt i attraktiva områden. Planprocesserna ska förkortas och reglerna i bl.a. plan- och bygglagen (2010:900) samt miljöbalken (1998:808) ska förenklas betydligt. Dessutom ska ett analysarbete när det gäller strandskyddet påbörjas. För att öka bostadsbyggandet föreslår regeringen ett stöd till kommunerna för att planlägga mer byggbar mark, särskilt för småhus. Regeringen föreslår även ett stöd för omvandlingar från t.ex. kontor till bostäder. Det är viktigt att fler ska få möjlighet att äga sitt boende. Regeringen har tillsatt en utredning som ska föreslå en utvidgning av systemet med ägarlägenheter och en ny modell för hyrköp av bostäder. Ökad trygghet för alla människor i Sverige Den organiserade brottsligheten utgör ett allvarligt hot mot det öppna samhället, den enskilda människans frihet och grunderna för vår rättsstat. Ambitionsnivån i kampen mot brottslighet måste fortsätta att vara mycket hög. Regeringen föreslår omfattande åtgärder för att stärka brottsbekämpande myndigheters förmåga och effektivitet genom mer resurser, nya verktyg och skärpta straff. Därutöver föreslår regeringen en förstärkning av Säkerhetspolisen till följd av det försämrade säkerhetsläget. Den organiserade brottsligheten ska bekämpas Polismyndighetens förmåga att förebygga och bekämpa brott behöver fortsätta att stärkas, inte minst arbetet med att bekämpa den organiserade brottsligheten. Regeringen föreslår att medel tillförs för att öka antalet polisanställda och effektivisera Polismyndighetens verksamhet. Medel föreslås även avsättas för att öka Kriminalvårdens kapacitet och antalet häktes- och anstaltsplatser. I samband med att Kriminalvårdens verksamhet expanderar ska kostnadseffektiviseringar prioriteras inom myndigheten, t.ex. genom en lägre dygnskostnad. Även Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar föreslås få förstärkning. Det går inte att bekämpa den organiserade brottsligheten utan att knäcka gängens ekonomi. För att ytterligare öka ambitionen i det brottsbekämpande och brottsförebyggande arbetet föreslår regeringen förstärkningar till Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten. Regeringen har tillsammans med Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten tagit fram en gemensam målbild för att intensifiera myndigheternas arbete mot den kriminella ekonomin. Brottslig verksamhet i det finansiella systemet inbegriper ofta aktörer i flera länder. Det är angeläget att säkra goda förutsättningar för ett internationellt samarbete som syftar till att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. Straffen för flerfaldig brottslighet ska skärpas Brottsligheten skadar förtroendet för och tilliten till det svenska samhället. Regeringen genomför en översyn av straffrätten. Arbetet innebär ett perspektivskifte i synen på straff, där fokus flyttas från förövare till brottsoffer och samhällsskydd. Regeringen avser därför att föreslå att straffen för flerfaldig brottslighet skärps så att varje tillkommande brott ska få betydelse för påföljdsbestämningen. Straffen för vapenbrott och brott mot tillståndsplikten för explosiva varor behöver också skärpas. Särskilda ungdomsfängelser ska inrättas Brottsligheten har förändrats sedan sluten ungdomsvård infördes för över 20 år sedan och det nuvarande systemet är inte anpassat för att ta hand om de grövsta brottslingarna. Kriminalvården har stor erfarenhet av grova brottslingar och är den myndighet som är bäst rustad att hantera den målgruppen. Regeringen kommer därför att föreslå att särskilda ungdomsfängelser inrättas. Barn och unga som döms för allvarliga brott ska dömas till fängelse istället för sluten ungdomsvård. Regeringen föreslår även en riktad satsning på Statens institutionsstyrelse för att garantera att säkerheten och vården på de särskilda hemmen håller god kvalitet under tiden ungdomsfängelserna inrättas. Barn och unga ska inte dras in i kriminalitet De brottsförebyggande insatserna måste göras lika systematiskt som de brottsbekämpande insatserna. Inte minst handlar det om att förebygga att fler unga dras in i kriminalitet. Regeringen har redan initierat en rad insatser för att påbörja det brottsförebyggande arbetet, bl.a. genom att inrätta en delegation för brottsförebyggande åtgärder inom socialtjänstens arbete. Regeringen avser också att föreslå en ny socialtjänstlag för att påbörja omställningen till en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst. I samband med omställningen föreslår regeringen en särskild bemanningssatsning i socialtjänsten. Barn och unga som behöver placering enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska också få det. För att de barn och unga som redan hamnat snett ska få en lämplig placering utanför hemmet avser regeringen att införa ett nytt placeringsneutralt stöd till kommunerna. Ett starkare försvar Med ett kommande svenskt Natomedlemskap inskärps behovet av ett starkt gemensamt försvar. Sveriges motståndskraft behöver öka. Det militära försvaret behöver stärkas för att bättre försvara vårt land, våra blivande allierade och svenska intressen. Av samma skäl är det viktigt att det civila försvaret står starkt. Försvaret förbereds för Nato Det säkerhetspolitiska läget i världen kräver att Sverige har ett försvar som är redo att skydda svenskt territorium. Regeringen fortsätter arbetet med att anpassa det svenska försvaret för ett kommande medlemskap i Nato. Försvarsmakten har fått i uppdrag att planera för en fortsatt tillväxt som innebär att försvarsanslagen ska nå 2 procent av BNP 2028. Tack vare tidigare förstärkningar av försvarsanslagen bedömer regeringen att Sverige redan 2024 kommer att uppfylla målsättningen om att försvarsutgifterna ska uppgå till 2 procent av BNP enligt Nato:s definition. Regeringen avser att lämna en försvarspolitisk proposition till riksdagen under hösten 2024. Ökad takt i uppbyggnaden av det civila försvaret Det kraftigt försämrade säkerhetsläget har tydliggjort att takten i förstärkningen av det civila försvaret måste öka och därför avser regeringen att vidta ytterligare åtgärder under 2024. För att stärka det civila försvarets personalförsörjning föreslår regeringen medel för en aktivering av civilplikten inom den kommunala räddningstjänsten för de med relevant utbildning. Regeringen föreslår också att medel avsätts till kommuners och regioners arbete med krisberedskap och civilt försvar. Dessutom bör en ekonomisk planeringsram införas för det civila försvaret. En sådan planeringsram skulle bidra till att skapa långsiktighet och förbättra förutsättningarna för en förstärkning av det civila försvarets förmåga. En välfärd att lita på Sverige ska vara ett land med en välfärd att lita på. Kommunsektorns ekonomiska situation förväntas vara utmanande de närmaste åren. Regeringen vill undvika att den kortsiktiga prisutvecklingen leder till neddragningar inom vård, skola och omsorg. Utöver arbetet med att hantera den svåra ekonomiska situationen fortsätter regeringen reformarbetet med att förbättra och förstärka välfärden. Vårdköerna ska kortas och den svenska skolan ska återigen ha fokus på sitt kunskapsuppdrag. Sammantaget förstärker regeringen statsbidragen till kommuner och regioner med närmare 16 miljarder kronor (se även tabell 1.5). Tabell 1.5 Tillskott till kommunsektorn Miljarder kronor 2024 2025 2026 Förstärkning av de generella statsbidragen 10,00 10,00 10,00 Skola och utbildning 2,12 1,49 1,49 Hälso- och sjukvård 6,27 6,02 2,15 varav sektorsbidrag till hälso- och sjukvård 3,00 Äldreomsorg 1,25 1,25 1,25 Socialtjänst 0,25 1,80 2,86 Övriga statsbidrag till kommunsektorn 0,55 0,50 0,40 Minskade statsbidrag till kommunsektorn inkl. omfördelning1 -5,16 -5,05 -3,30 Nettotillskott till kommunsektorn 15,83 16,54 15,42 1 Raden summerar minskade statsbidrag till kommunsektorn samt omfördelningar till och finansieringar av nya satsningar till kommunsektorn. Vård och omsorg ska stärkas i hela landet Regeringens ambition är att vårdköerna ska kortas och tillgängligheten till hälso- och sjukvården ska öka. Att säkra att fler får vård i tid är en av regeringens viktigaste uppgifter inom välfärdspolitikens område. Regeringen föreslår därför flera förstärkningar inom hälso- och sjukvården, bl.a. införs ett nytt sektorsbidrag för hälso- och sjukvården. Samtidigt fortsätter regeringen arbetet med att inrätta en nationell vårdförmedling för att korta vårdköerna. Genom den nya vårdförmedlingen ska fler väntande patienter snabbare kunna erbjudas vård hos en annan vårdgivare med kortare väntetider, oavsett var i landet denna vårdgivare finns. För att en god och jämlik vård ska kunna erbjudas i hela landet föreslår regeringen ytterligare åtgärder för en utbyggd primärvård och fler vårdplatser. Regeringen vill också stärka arbetet med att bygga en nationell gemensam digital infrastruktur som gör hälsodata tillgänglig i hela vårdkedjan och föreslår därför att ytterligare medel avsätts för detta ändamål. Regeringen föreslår också särskilda medel till bl.a. cancervården och kvinnors hälsa. Regeringen föreslår även förstärkningar av pågående satsningar för att främja psykisk hälsa och att satsningen äldreomsorgslyftet förlängs. Dessutom föreslår regeringen ett höjt schablonbelopp för assistansersättningen. Regeringen ser samtidigt över vilka åtgärder som bör vidtas för att förhindra oskälig kostnadsutveckling, brottslighet och felaktiga utbetalningar inom assistansersättningen. Den svenska skolan ska hålla hög kvalitet Få saker är så viktiga för Sveriges framtid som skolan. Alla elever ska ges förutsättningar att nå målen i skolan. Att elever har goda färdigheter att läsa, skriva och räkna är centralt för hur väl de lyckas med att nå utbildningens mål och sina fortsatta studier. Det har i sin tur en avgörande betydelse för möjligheten till sysselsättning och att vara en aktiv samhällsmedborgare. Regeringen föreslår därför insatser för att stärka elevers läs- och skrivutveckling samt matematiska färdigheter. Regeringen föreslår också att medel avsätts för förberedande insatser för införande av en tioårig grundskola. Dessutom föreslår regeringen att medel tillförs för stärkta och bemannade skolbibliotek samt för att bevara kulturskolans utbud i hela landet. Att förmedla kunskap är skolans viktigaste uppdrag. För att tydliggöra att skolans fokus ska vara på stärkt kunskapsutveckling avser regeringen att byta namn på det s.k. likvärdighetsbidraget till kunskapsbidraget. Regeringen föreslår även att kunskapsbidraget förstärks. Regeringen avser även se över hur bidraget fördelas för att säkerställa att medlen används på ett så effektivt sätt som möjligt. Det är viktigt för att skolor ska få bättre förutsättningar. I områden med socioekonomiska utmaningar spelar skolan en avgörande roll för att förebygga kriminalitet och ge barn och ungdomar möjlighet att växa. Regeringen föreslår därför att medel avsätts för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar. Regeringen vill värna rätten att välja skola och kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister. Som ett led i detta behövs bättre insyn i både kommunala och fristående skolor. Regeringen föreslår därför förbättringar i statistikinsamlingen på skolområdet. För att ytterligare komma till rätta med kvalitetsbrister föreslår regeringen också en förstärkning av Statens skolinspektion arbete med tillsyn och kvalitetsgranskning. Som ett led i att motverka betygsinflation föreslår regeringen att påskynda arbetet med att införa digitala nationella prov som rättas centralt. Fortsatt omläggning av migrationspolitiken Invandringen till Sverige har varit ohållbar. Resultatet har blivit ett farligt utanförskap bland många utrikesfödda, men också bland barn och ungdomar födda i Sverige. Integrationsproblemen påverkar numera hela samhället i form av bostadssegregation och trångboddhet, arbetslöshet och bidragsberoende, hälsoproblem och dåliga skolresultat, brottslighet och utsatthet för brottslighet, hedersförtryck, otrygghet och kränkningar av ungdomars rättigheter. Regeringen har därför tagit fram en konkret reformagenda inom migrationspolitikens och integrationspolitikens områden. Mottagandet ska bli mer ordnat och effektivt Det arbete regeringen har inlett på migrationsområdet fortsätter och regeringen föreslår att medel avsätts till Migrationsverket för att fortsätta hantera genomförandet av reformer. Regeringen föreslår dessutom åtgärder för ett mer ordnat och effektivt mottagande för asylsökande, bl.a. genom att ställa krav på att asylsökande ska bo i statliga boenden och delta i samhällsintroduktion under asylprocessen. Regeringen föreslår även medel för att Migrationsverket ska utöka antalet förvarsplatser. Regeringen avser att utöka antalet förvarsplatser till 1 000 platser så snart som möjligt. Regeringen avser därför att ge Migrationsverket i uppdrag att redovisa en analys och en plan för hur en sådan utbyggnad kan genomföras så skyndsamt, ändamålsenligt och kostnadseffektivt som möjligt. Migrationsverket ska intensifiera arbetet med återvändandet Ett välfungerande återvändande är en förutsättning för att upprätthålla förtroendet för den reglerade invandringen och för att förhindra utbredningen av ett skuggsamhälle. Regeringen föreslår därför att medel avsätts för att Migrationsverket ska intensifiera arbetet med återvändandet och inrätta återvändandecenter. Åtgärder behövs för att minimera asylrelaterad invandring och förmå fler att återvända eller återvandra Många av de behov som regeringen nu prioriterar genom bl.a. satsningar på skola, arbetsmarknad, integration och rättsväsende har förstärkts av den asylrelaterade migrationen (se vidare fördjupning 2). För att undvika att problemen förvärras har ett omfattande reformarbete påbörjats för att skärpa regelverk och för att minska tilldragningsfaktorerna till Sverige. För att vända utvecklingen och skapa förutsättningar för integration är det också viktigt att öka återvändandet och återvandringen. Ökade krav för att ta del av välfärden och andra rättigheter kan både bidra till att öka drivkrafterna att arbeta och att göra Sverige mindre attraktivt att stanna i för den som inte tar eget ansvar för sin integration. Ekonomiska stimulanser för ökad återvandring behöver dessutom analyseras. Medel till Migrationsverket med anledning av kriget i Ukraina Regeringen föreslår också att ytterligare medel avsätts till Migrationsverket för att myndigheten ska kunna hantera migrationen med anledning av kriget i Ukraina. Det s.k. massflyktsdirektivet (2001/55/EG) gäller till inledningen av 2024 och det medför att många personer fortsätter att söka tillfälligt skydd i Sverige. Fördjupning 2 Effekter av den tidigare förda migrationspolitiken Migrationen till Sverige, särskilt den asylrelaterade, har under lång tid varit mycket hög vilket har försvårat integrationen. Det har resulterat i omfattande samhällsproblem och samhällsekonomiska kostnader, t.ex. genom arbetslöshet, bidragsberoende, bostadssegregation, kunskapsproblem i skolan och kriminalitet. En bristande integration har förstärkt problemen. Samhällsproblemen påverkar de offentliga finanserna. De senaste decenniernas stora invandring har enligt ett flertal svenska studier påverkat den offentliga sektorns finanser negativt. Den offentligfinansiella nettoeffekten är svår att beräkna exakt men studier som har gjorts tyder på att flyktinginvandring har lett till offentligfinansiella kostnader på åtminstone flera tiotals miljarder kronor. Utrikes födda är tydligt överrepresenterade bland arbetslösa Hur snabbt nyanlända etableras på arbetsmarknaden är avgörande för invandringens effekter på samhällsekonomin. Etableringsmönstret varierar mellan olika grupper och beroende på ursprungsland. Skillnader i formell utbildningsnivå skulle kunna vara en förklaring, men förklarar bara en viss del av skillnaderna i etableringsmönstret. Utöver ursprungsland tenderar etableringen att gå snabbare för nyanlända som var unga när de kom till Sverige och för dem som kom under en högkonjunktur. Det finns också skillnader i etableringstakt beroende på var i Sverige den nyanlände är bosatt. Sedan etableringsreformen 2010 infördes har nyanländas etableringstakt på arbetsmarknaden gradvis förbättrats. Sedan pandemin har sysselsättningsgraden bland utrikes födda mellan 20-64 år ökat relativt snabbt och är också tydligt högre än före pandemin (se även avsnitt 3.9). Det finns dock alltjämt en skillnad i sysselsättningsgraden mellan inrikes och utrikes födda, s.k. sysselsättningsgap. Utrikes födda utgör omkring hälften av de arbetslösa. Arbetslösheten för personer mellan 20-64 år var under 2022 i genomsnitt ca 3 procent för inrikes födda och ca 15 procent för utrikes födda. Det är vanligare med långvarigt ekonomiskt bistånd bland utrikes födda Det är fler utrikes födda i åldrarna 20-64 år som har långvarigt ekonomiskt bistånd än inrikes födda i samma åldersgrupp. Utrikes födda utgör drygt tre femtedelar av samtliga i gruppen som får långvarigt ekonomiskt bistånd för personer mellan 20-64 år. Andelen långvariga mottagare i gruppen utrikes födda var fyra gånger högre än i gruppen inrikes födda under 2021. Även bland hushåll med barn är ekonomiskt bistånd vanligare för utrikes födda än för inrikes födda. Av de hushåll med barn som fick ekonomiskt bistånd under minst 10 månader 2022 var knappt 80 procent utrikes födda. Skolans kompensatoriska uppdrag har blivit svårare än tidigare Elever som har invandrat i senare åldrar och från länder med mindre utvecklade utbildningssystem har relativt svåra förutsättningar i skolan. Det innebär att den svenska skolans kompensatoriska uppdrag har blivit svårare än tidigare. Av eleverna med utländsk bakgrund i årskurs 9 var det 26 procent som inte klarade kunskapskraven i svenska, matematik och engelska under läsåret 2021/22 jämfört med 10 procentför eleverna i årskurs 9 med svensk bakgrund. Detta är också en delförklaring till Sveriges sjunkande resultat i flera internationella kunskapsmätningar under delar av 2000-talet samt ökade skillnader mellan skolor. Utrikes födda är överrepresenterade bland brottsmisstänkta När det gäller brottslighet är det drygt dubbelt så vanligt att utrikes födda misstänks för brott jämfört med inrikes födda. Personer med utländsk bakgrund, både utrikes födda och barn till utrikes födda, är även överrepresenterade bland misstänkta för grövre brottslighet så som dödligt våld och rån. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) menar att faktorer som förknippas med brottslighet bl.a. är låg utbildningsnivå, inkomst och bostadssegregering. Dock förklaras inte hela överrepresentationen för gruppen med utländsk bakgrund av dessa faktorer. Integrationspolitiken ska bli effektivare Integrationsproblemen påverkar hela samhället och resultatet har blivit ett utbrett utanförskap bland många utrikes födda, men också bland barn och ungdomar födda i Sverige. Integrationen har försvårats av en alltför stor invandring till Sverige under lång tid. Integrationspolitiken behöver i högre grad bidra till att alla som kan ska stå till arbetsmarknadens förfogande och anstränga sig för att bli självförsörjande, lära sig svenska och bli en del av den svenska gemenskapen. Den som långvarigt befinner sig i Sverige ska ta ansvar för att bli en del av samhället. Det behövs fler krav på språkkunskaper och självförsörjning Alldeles för många utrikes födda står långt ifrån arbetsmarknaden. Integrationspolitiken behöver genomsyras av tydliga krav och förväntningar på att människor ska bli självförsörjande. Regeringen avser att införa etableringsjobb, som ska förbättra nyanländas möjligheter på arbetsmarknaden. Regeringen avser även att skärpa aktivitetskraven på arbetssökande och att höja kraven för kvalificering till den svenska välfärden. I många fall är bristande kunskaper i svenska en del av orsaken till arbetslöshet. Därför vill regeringen stärka undervisningen i svenska för invandrare (sfi) med inriktning mot högre krav och högre kvalitet. Regeringen avser bl.a. införa krav på en skyndsam bedömning av nyanländas kunskaper inom sfi och införa krav på dokumentation av kommunernas uppsökande insatser för deltagande i sfi. Regeringen föreslår även att stödet till kommuner som erbjuder sfi till skyddsbehövande från Ukraina förlängs. Särskilda insatser för områden med stort utanförskap Konsekvenserna av bristande integration påverkar hela samhället, men drabbar särskilt de människor som lever i områden som karakteriseras av utanförskap. Det handlar om områden där bl.a. arbetslösheten är hög, bidragsberoendet högt, skolresultaten dåliga, hälsoproblemen stora och trångboddheten utbredd. Regeringen föreslår att medel avsätts för det fortsatta arbetet med geografiskt indelad statistik för att göra det lättare att identifiera områden i behov av särskilda insatser. Utsatthet för kriminalitet skapar otrygghet. Regeringen föreslår därför att medel avsätts till kommuner med utsatta områden för att motarbeta nyrekrytering till kriminella gäng. Hedersrelaterat våld ska motarbetas Regeringen föreslår ytterligare medel till arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck samt könsrelaterat våld. För att kunna vidta ändamålsenliga åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck behövs mer kunskap. Regeringen ser därmed ett behov av att kartlägga förekomsten av bl.a. barnäktenskap och tvångsäktenskap. Sveriges klimatpolitik ska vara effektiv och ambitiös Klimatpolitiken ska vara ambitiös och effektiv, samt ta hänsyn till människors och företags möjligheter att leva och verka i hela landet. Elkonsumtionen förväntas öka kraftigt när Sverige elektrifierar större delar av industrin och transportsektorn. Klimat-omställningen kräver därför en förstärkning av elproduktionen. Sverige behöver därför planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 terawattimmar (TWh) år 2045. För att tillgodose Sveriges behov av fossilfri energi lägger regeringen om energi-politiken. Den klimatpolitiska handlingsplanen tas fram under hösten 2023 enligt klimatlagen och utvecklar regeringens samlade klimatpolitik under mandatperioden. I handlingsplanen kommer regeringen bl.a. presentera förslag på analyser av effektiva åtgärder och styrmedel. Hela Sverige ska få en trygg elförsörjning Regeringen vill att elsystemet ska byggas ut så att människor och företag i hela Sverige får en trygg elförsörjning med stabila och konkurrenskraftiga elpriser. En förankrad energiplanering såväl som kortare tillståndsprocesser behövs för att investeringar i elproduktion och eldistribution ska hålla jämna steg med elanvändningen. Regeringen föreslår därför att medel avsätts för stöd till energiplanering på nationell, regional och lokal nivå. Kärnkraften ska ha en avgörande roll både i att återupprätta en leveranssäker och trygg elförsörjning och i att åstadkomma en effektiv klimatomställning. Regeringen har därför lämnat förslag om att utvidga möjligheterna att uppföra och driva nya kärnkraftsreaktorer. Från och med 2024 tillåts fler reaktorer och reaktorer på fler platser. Det är viktigt att både ny och befintlig kärnkraft kan planeras långsiktigt och med stabila förutsättningar. För att förbättra förutsättningarna för ny kärnkraft föreslår regeringen bl.a. att medel avsätts till Strålsäkerhetsmyndigheten för att säkerställa kompetensförsörjning för ny kärnkraft. Regeringen föreslår också en ny kreditgarantiram för kärnkraft. Utsläppen ska minska genom elektrifiering och ny teknik För att uppnå kostnadseffektiva utsläppsminskningar och stimulera investeringar i grön teknik föreslår regeringen en förstärkning av det generella klimatinvesteringsstödet Klimatklivet. Regeringen tar också ytterligare steg för att minska utsläppen genom att snabba på omställningen av industrin genom en förstärkning av Industriklivet. Dessutom föreslår regeringen ett förlängt stöd för produktion av gödselbaserad biogas, vilket bedöms minska utsläppen från jordbruket. Utöver förstärkningen av Klimatklivet föreslår regeringen ytterligare åtgärder för att öka elektrifieringen av transportsektorn, bl.a. medel för utveckling av laddinfrastruktur. För att fasa ut äldre bensin- och dieseldrivna bilar föreslår regeringen att en tillfällig skrotningspremie införs för den som skrotar sin bil till förmån för en elbil. Regeringen avser även att genomföra en bred översyn av skattevillkoren för lågutsläppsbilar. Regeringen tar också ytterligare steg för att minska utsläppen genom att föreslå en förstärkning av de s.k. klimatpremierna. Klimatpremierna är ett marknadsintroduktionsstöd för eldrivna och andra typer av miljövänliga tunga fordon och arbetsmaskiner. Därtill kommer regeringen att se över de stödberättigade fordonstyperna till klimatpremierna. Regeringen föreslår också ett nytt tillfälligt stöd för att främja marknadsintroduktion av eldrivna lätta lastbilar. Som regeringen tidigare har aviserat kommer reduktionsplikten sänkas till 6 procent under 2024-2026. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen om reduktionsnivåer för 2027-2030. Vilka krav som bör ställas på drivmedelsleverantörer för att minska utsläppen av växthusgaser för 2027-2030 bör analyseras vidare. Klimatpåverkan kan minska genom att fånga in och lagra koldioxid En viktig pusselbit i klimatomställningen kommer att vara uppbyggnaden av kapacitet för koldioxidinfångning. Teknik för att fånga in och lagra koldioxid kommer att behövas för utsläpp som inte går att undvika, t.ex. inom cementtillverkningen. Dessutom behövs tekniken för att kompensera för annan klimatpåverkan som går att minska, men inte eliminera, t.ex. utsläpp av metan och lustgas från jordbruket eller flygets höghöjdseffekter. Under 2024 kommer regeringen att lämna förslag till riksdagen om nedsatt energiskatt för el som används för infångning av koldioxid för lagring. Miljöarbetet ska bli effektivare Att bekämpa och förhindra miljöförstöring mer effektivt är en central fråga för regeringen. Sverige ska ha en hög ambition i arbetet med naturvård, biologisk mångfald och ekosystemtjänster såväl nationellt som internationellt och inom EU. Det är också viktigt att miljöpolitiken inte i onödan försvårar människors vardag. Regeringen föreslår därför att skatten på plastbärkassar avskaffas. Regeringen föreslår också att medel avsätts till åtgärder för en bättre havs- och vattenmiljö, för att stärka arbetet med att återställa våtmarker och till ökat skydd av värdefull natur. För att Sverige ska kunna möta klimatomställningens utmaningar och säkra näringslivets konkurrenskraft krävs snabba och förutsebara tillståndsprocesser. Regeringen föreslår därför att medel tillförs en effektivare miljöprövning med kortare handläggningstider. Statens resurser ska användas mer effektivt Svenska folket ska få bättre valuta för sina skattepengar. För att det ska finnas resurser till statens kärnverksamheter behöver statens verksamhet vara effektiv. Regeringen skärper också arbetet med att komma till rätta med felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Antalet myndigheter bör minska För att öka effektiviteten i statsförvaltningen bedömer regeringen att antalet myndigheter bör minska. Regeringen kommer därför att pröva följande sammanslagningar: - Statskontoret inordnas i Ekonomistyrningsverket - Myndigheten för stöd till trossamfund inordnas i Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor - Konstnärsnämnden inordnas i Statens kulturråd - Fastighetsmäklarinspektionen inordnas i Konsumentverket - Myndigheten för arbetsmiljökunskap inordnas i Arbetsmiljöverket Regeringen avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att återkomma med förslag på hur sammanslagningarna kan genomföras. Som utgångspunkt bör den mindre myndigheten inordnas i den större, men andra alternativa utformningar kan också övervägas. Regeringen kommer även att genomföra en översyn av analys- och utvärderingsmyndigheterna i syfte att genomföra sammanslagningar. Regeringen vill också se över hur det statligt finansierade företagsfrämjandet kan bli så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Statens utgifter ska minska med en generell besparing Regeringen vidtar ett antal åtgärder för att minska statens utgifter, bl.a. föreslås en generell besparing i statsförvaltningen för att stimulera effektivisering och bidra till finansieringen av nya reformer. Besparingen motsvarar en neddragning om 1 procent på förvaltningsanslag och andra anslag av förvaltningskaraktär, och en neddragning om 0,5 procent på utbildnings- och forskningsanslag inom högskolesektorn. Ett antal särskilt prioriterade anslag har undantagits, t.ex. för försvar och rättsväsende. Besparingen på respektive anslag redovisas i utgiftsområdesavsnitten. Antalet riktade statsbidrag till kommunsektorn behöver minska Administrationen i kommuner och regioner har ökat till följd av utvecklingen av den statliga styrningen. Bland annat har att antalet riktade statsbidrag ökat över tid, vilket har lett till att kommunsektorn behöver lägga mer tid och resurser på administration istället för på verksamheten. För att tydliggöra och effektivisera statens styrning av kommunsektorn behöver antalet riktade statsbidrag ses över. Regeringen bedömer att alla riktade statsbidrag till specifika områden inte är effektiva och kommer därför att se över de riktade statsbidragen till kommunsektorn i syfte att minska dem till antalet. Regeringen bedömer däremot att det finns ett fortsatt behov av att rikta statsbidrag till specifika områden. Inom sjukvården ska utgångspunkten vara att statliga medel som huvudregel är prestationsbaserade med tydlig uppföljning. Ytterligare åtgärder för att effektivisera statens verksamhet Regeringen vidtar även andra åtgärder för att effektivisera statens verksamhet. Som en del av en större översyn av tandvården föreslår regeringen justeringar i utformningen av statliga tandvårdsstödet och åldersgränsen för avgiftsfri tandvård. Regeringen avser också att se över regelverket för rättsliga biträden i syfte att dämpa den samlade kostnadsutvecklingen, samtidigt som stödet till de mest utsatta brottsoffren ges ökat fokus. Regeringen föreslår även åtgärder för ett mer effektivt utnyttjande i bl.a. föräldraförsäkringen och studiestödet. Dessutom föreslår regeringen att minska vissa statsbidrag och ersättningar till kommunsektorn och studieförbunden, samt att avskaffa ersättningen för höga sjuklönekostnader. Ytterligare åtgärder vidtas för att minska felaktiga utbetalningar För att värna legitimiteten i och förtroendet för välfärdssystemen och andra offentliga stödsystem är det avgörande att utbetalningar enbart sker till personer och företag som är berättigade till stöd. Regeringen prioriterar därför att stärka myndigheternas arbete med att minska felaktiga utbetalningar från offentliga stödsystem och att motverka skattefusk. Regeringen avser även att lämna förslag som innebär att myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor som arbetar mot felaktiga utbetalningar ska få utökade möjligheter att dela information. Regeringen avser att flytta ansvaret att betala ut ersättning från lönegarantin till Skatteverket för att förbättra kontrollen och därigenom motverka missbruk av lönegarantin. Regeringen föreslår även att det under tiden genomförs en större översyn av lönegarantisystemet. Som ytterligare åtgärder i syfte att minska felaktiga utbetalningar och skuldsättning avser regeringen att föreslå att bostadsbidrag och underhållsstöd ska baseras på mer aktuella inkomstuppgifter samt att arbetslöshetsförsäkringen bör bli inkomstbaserad. Dessutom har regeringen som ambition att säkerställa att nya statliga stöd, t.ex. den nya skrotningspremien, utformas på ett sätt som minskar riskerna för brott och felaktiga utbetalningar. Den 1 januari 2024 inrättas Utbetalningsmyndigheten. Myndigheten ska arbeta med att motverka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott utifrån ett helhetsperspektiv och förväntas kunna motverka felaktiga utbetalningar som enskilda myndigheter i dag har svårt att upptäcka. För att säkerställa att det finns goda möjligheter till att dela information med och hantera underrättelser från Utbetalningsmyndigheten föreslår regeringen också att ytterligare medel tillförs vissa andra myndigheter. Skatterna på spel och tobak bör ändras Regeringen kommer föreslå att skatten på spel ska höjas. Regeringen kommer även att föreslå att skatten på de flesta tobaksvaror ska höjas, men att skatten på tobakssnus ska sänkas. 1.5 Effekter av regeringens politik Effekter på arbetsmarknaden Regeringens föreslagna och aviserade åtgärder bedöms sammantaget minska arbetslösheten och öka sysselsättningen i ekonomin som helhet. Däremot bedöms förslagen innebära att antalet arbetade timmar utvecklas långsammare. Sysselsättningen bedöms främst öka till följd av det kommande förslaget om förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare, eftersom förslaget leder till att det lönar sig bättre att arbeta. Jobbskatteavdraget bedöms leda till att fler kommer att delta på arbetsmarknaden och det medför en ökad sysselsättning på sikt. Förslaget om etableringsjobb förväntas leda till att kostnaderna för att anställa nyanlända och långtidsarbetslösa sänks, vilket förväntas leda till en ökad efterfrågan att anställa dem som omfattas av reformerna. Förslaget bedöms därför i viss mån leda till högre sysselsättning på lång sikt. Samtidigt minskar sysselsättningen något till följd av förslaget om att minska introduktionsjobb. Den slopade nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar innebär att arbetsgivarens kostnader för att anställa ungdomar i denna åldersgrupp ökar, vilket bedöms innebära en minskning av sysselsättningen i gruppen. Det kommande förslaget om förstärkt jobbskatteavdrag bedöms också öka antalet arbetade timmar, medan den pausade uppräkningen av skiktgränsen för statlig skatt bedöms leda till en minskning av antalet arbetade timmar. Förslaget om fler utbildningsplatser inom yrkeshögskolan bedöms också påverka antalet arbetade timmar eftersom det kan innebära minskad sysselsättning då individen lämnar arbetskraften under studietiden. Satsningen på fler utbildningsplatser inom yrkeshögskolan bedöms däremot förbättra matchningen på arbetsmarknaden och bidra till högre produktivitet på lång sikt. Förslagen om tillfälligt ökade medel till Arbetsförmedlingen och fler platser på den yrkesinriktade vuxenutbildningen väntas kunna bidra till lägre arbetslöshet på lång sikt, eftersom förslagen bidrar till att den kortsiktiga arbetslösheten hålls nere. Ökade medel till Arbetsförmedlingen bedöms också bidra till att upprätthålla de arbetslösas sökaktivitet och genom fler platser inom den yrkesinriktade vuxenutbildningen förbättras de arbetslösas yrkeskunskaper. Fördjupning 3 Det behövs ett mått som mäter självförsörjning Den svenska välfärdsmodellen bygger på att alla som kan arbeta ska arbeta. De allra flesta i arbetsför ålder i Sverige arbetar och kan försörja sig på sin inkomst. Samtidigt är det många som inte arbetar, utan är beroende av de ersättningar som de offentliga trygghetssystemen erbjuder. Det medför stora samhällskostnader i form av bl.a. uteblivna skatteintäkter och höga utgifter för bidrag och transfereringar. Kostnaderna minskar i sin tur utrymmet för att förbättra kvaliteten i de offentliga välfärdstjänsterna som exempelvis skola, vård och omsorg. Att vara självförsörjande har också en vidare betydelse då det leder till ekonomisk självständighet, ett minskat utanförskap och kan bidra till att den enskilde blir en del av samhällsgemenskapen. Det innebär ökad frihet och ökade möjligheter för enskilda och familjer att bestämma över den egna vardagen. Ett långvarigt bidragsberoende riskerar att leda till utanförskap De offentliga trygghetssystemen har utformats för att ge ekonomisk trygghet under perioder i livet då försörjning från egen inkomst inte är möjlig, så som vid sjukdom och arbetslöshet. Trygghetssystemen kan dessutom bidra till att öka enskildas möjligheter att bli självförsörjande. Exempelvis har föräldraförsäkringen underlättat för många att kombinera arbete och familjeliv. Ett långvarigt bidragsberoende innebär dock stora risker för den enskilda att hamna långt från arbetsmarknaden och för att fastna i utanförskap. Vissa grupper bedöms dessutom ha svårare än andra grupper att bli självförsörjande. En grupp som har särskilt svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, och därmed bli självförsörjande, är utrikes födda och särskilt utrikes födda kvinnor. Arbetslinjen behöver kunna följas upp För att kunna föra en ändamålsenlig politik är det viktigt att det finns statistiska underlag som ger en tillfredsställande beskrivning av såväl sysselsättningen som av individers möjligheter att försörja sig. Det officiella måttet på sysselsättningen i Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) mäter om individer är sysselsatta minst en timme under en referensvecka, utan hänsyn till inkomstnivå. Sysselsättningen ger därmed ingen bild av hur många som arbetar i sådan omfattning att de kan leva på sin lön. Trots en hög sysselsättningsgrad i Sverige är det fortfarande många som saknar tillräcklig inkomst för sin egen försörjning. Det saknas dock ett statistiskt mått som mäter hur många det rör sig om. Regeringen avser därför att ta fram ett självförsörjningsmått som visar andelen självförsörjande i befolkningen och som kan komplettera sysselsättningsmåttet. Ett mått på självförsörjning blir särskilt relevant för analyser av grupper som står långt från arbetsmarknaden. Måttet ska även kunna användas som underlag vid utformningen av reformer för att fler ska komma i arbete eller för att redan sysselsatta ska öka sitt arbetsutbud för att bli självförsörjande, vilket är en förutsättning för en fortsatt generös och gemensamt finansierad välfärd. Att ta fram ett mått för självförsörjningsgrad är komplext Att mäta graden av självförsörjning i den arbetsföra befolkningen är komplext, och ett flertal avvägningar behöver göras. Att försörja sig själv är inte nödvändigtvis samma sak som att vara etablerad på arbetsmarknaden. Till exempel kan en person vara etablerad på arbetsmarknaden utan att ha tillräcklig försörjning. Omvänt kan en person ha tillräcklig försörjning utan att arbeta. Ett mått på självförsörjning behöver därför ta hänsyn till att fler inkomster än inkomst från arbete kan bidra till den egna försörjningen, t.ex. kapitalinkomst och pension, men även vissa arbetsrelaterade ersättningar, främst sjukförsäkringen och den inkomstrelaterade delen av föräldraförsäkringen. Vidare behöver en lägsta inkomstnivå definieras för när en individ kan antas vara självförsörjande. Regeringen avser att återkomma med ett förslag på hur självförsörjning ska mätas och följas upp. Många är inte självförsörjande Exempel på hur ett självförsörjningsmått kan utformas utifrån olika inkomstgränser och olika inkomstslag redovisas i avsnitt 3.9. Vid t.ex. en inkomstgräns på 140 000 kronor var 75 procent av befolkningen mellan 20-64 år självförsörjande genom arbete 2021. Andelen självförsörjande ökar till 78 procent om kapitalinkomster, pension och vissa arbetsrelaterade ersättningar inkluderas utöver arbetsinkomsten. Självförsörjningsgraden beräknas därmed vara lägre än sysselsättningsgraden, som enligt AKU var 81 procent 2021. Andelen personer som inte når upp till en självförsörjande inkomstgräns på 140 000 kronor beräknas till ca 17 procent, vilket motsvarar knappt 985 000 personer 2021. Resterande ca 5 procent är heltidsstuderande som exkluderas från måttet. Effekter på inkomstfördelningen Regeringen föreslår flera åtgärder som påverkar hushållens ekonomiska standard. Hushållens ekonomiska standard väntas öka med 5,4 miljarder kronor, eller i genom-snitt 0,2 procent, till följd av de beräkningsbara åtgärder som regeringen föreslår. Exempel på en sådan åtgärd är det kommande förslaget om jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare. Dessutom föreslår regeringen flera förändringar av indirekta skatter, t.ex. de kommande förslagen om sänkt skatt på bensin och diesel. Förslagen om förändrade indirekta skatter påverkar inte hushållens disponibla inkomster, men medför att hushållens konsumtionsmöjligheter beräknas öka med 3,6 miljarder kronor. I diagram 1.2 redovisas åtgärdernas effekter på hushållens ekonomi i olika delar av inkomstfördelningen. Regeringens föreslagna reformer har olika fördelningsprofil, men sammantaget har de förslag som påverkar den ekonomiska standarden en tydlig utjämnande fördelningsprofil. Den ekonomiska standarden ökar procentuellt sett mest i den nedre delen av inkomstfördelningen och allra mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard. I de båda översta inkomstgrupperna minskar den ekonomiska standarden till följd av regeringens förslag. Det är främst förslagen om den pausade uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt och det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag som påverkar fördelningsprofilen. Som framgår av diagram 1.2 har även den föreslagna sänkningen av skatten på bensin och diesel, som är indirekta skatter, störst betydelse i den nedre delen av inkomstfördelningen. Diagram 1.2 Effekter på hushållens ekonomi till följd av förslag och aviseringar i denna proposition Procent Anm.: Ekonomisk standard definieras som hushållens sammanlagda inkomster från arbete, kapital och transfereringar minus direkta skatter, justerat för försörjningsbörda. Hela befolkningen har delats in i tio olika inkomstgrupper efter ekonomisk standard. Beräkningarna inkluderar effekter 2024 av beräkningsbara åtgärder i denna proposition. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Individers levnadsvillkor påverkas också av regeringens förslag om förstärkta resurser till individuella välfärdstjänster så som vård, skola och omsorg. För att få en mer fullständig bild av politikens effekter kan ett utökat inkomstbegrepp användas. Ett sådant utökat begrepp inkluderar såväl ekonomisk standard som de resurser som läggs på offentligt finansierade välfärdstjänster. Samtidigt är den utjämning av livschanser som sker genom välfärdstjänster, inte minst utbildning, svår att mäta. Välfärdstjänsterna har en vidare betydelse för både individer och samhället i stort än vad som framgår av de beräkningar som görs i denna proposition. Sammantaget har de förslag som påverkar det utökade inkomstbegreppet en tydligt utjämnande fördelningsprofil. Den utökade inkomsten ökar mest i den nedre delen av fördelningen och allra mest för den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard. Effekterna av de förslag som påverkar den utökade inkomsten redovisas i diagram 1.3. Regeringens förslag innebär att resurserna för individuella välfärdstjänster ökar med totalt 17 miljarder kronor. Tillsammans med förslagen som påverkar ekonomisk standard bedöms de sammantaget leda till att den utökade inkomsten i genomsnitt ökar med 0,4 procent. Diagram 1.3 Effekter på utökad inkomst i olika inkomstgrupper till följd av förslag och aviseringar i denna proposition Procent Anm.: Hela befolkningen har delats in i tio olika inkomstgrupper efter ekonomisk standard. Beräkningarna inkluderar effekter 2024 av beräkningsbara åtgärder i denna proposition. Effekterna beräknas i förhållande till gällande regler (för disponibel inkomst) och senast beslutade anslagsnivå (för välfärdstjänster). Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Effekter på ekonomisk jämställdhet Regeringens föreslagna och aviserade åtgärder bedöms sammantaget öka kvinnors individuella disponibla inkomst mer än mäns. Förslagen bedöms därför bidra till att öka den ekonomiska jämställdheten. Det är främst det förstärkta jobbskatteavdraget för låg- och medelinkomsttagare och den pausade uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt som bidrar till detta resultat (se diagram 1.4). Diagram 1.4 Effekt på individuell disponibel inkomst för kvinnor och män till följd av förslag och aviseringar i denna proposition Procent Anm.: Beräkningarna inkluderar effekter 2024 av beräkningsbara åtgärder i denna proposition. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Regeringens förslag om ökade resurser till välfärdstjänster bedöms tillfalla kvinnor i högre utsträckning än män. Detta beror främst på regeringens förslag om förstärkta generella statsbidrag till kommuner och regioner samt ytterligare medel till utbildning och hälso- och sjukvård. Tillsammans med förslagen som påverkar den disponibla inkomsten bedöms de sammantaget leda till att kvinnors individuella utökade inkomst i genomsnitt ökar med 0,7 procent, medan mäns individuells utökade inkomst i genomsnitt ökar med 0,4 procent (se diagram 1.5). Diagram 1.5 Effekt på individuell utökad inkomst för kvinnor och män till följd av förslag och aviseringar i denna proposition Procent Anm.: Beräkningarna inkluderar effekter 2024 av beräkningsbara åtgärder i denna proposition. Effekterna beräknas i förhållande till gällande regler (för disponibel inkomst) och senast beslutade anslagsnivå (för välfärdstjänster). Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Effekter på klimatet Vissa av regeringens föreslagna och aviserade åtgärder bedöms öka utsläppen, t.ex. sänkningen av skatten på bensin och diesel och en förlängning av den tillfälligt utökade skattenedsättningen på jordbruksdiesel. Regeringen bedömer dock att de kommande förslagen är nödvändiga i det nuvarande ekonomiska läget för att säkerställa att de höga bränslepriserna inte urholkar hushållens ekonomi och för att stödja näringslivet. Det senare eftersom priset på flera viktiga insatsvaror inom de areella näringarna ökat kraftigt, inte minst på grund av kriget i Ukraina. Regeringen föreslår samtidigt en rad åtgärder som bedöms bidra till en positiv klimatpåverkan och därmed till att nå Sveriges klimatmål om nettonollutsläpp 2045. Regeringens förslag om att förlänga och förstärka det generella klimatinvesteringsstödet Klimatklivet bedöms bidra till kostnadseffektiva utsläppsminskningar. Förslagen om förstärkta och nya marknadsintroduktionsstöd, s.k. klimatpremier, bedöms bidra till att minska utsläppen från transportsektorn respektive utsläppen från arbetsmaskiner. Även förslaget om införandet av en tillfällig skrotningspremie bedöms minska utsläppen från transportsektorn. Den föreslagna förlängningen av stödet till produktion av gödselbaserad biogas bedöms minska utsläppen från jordbruket. Den föreslagna förstärkningen av Industriklivet bedöms bidra till industrins klimatomställning och därmed minska industrins klimatpåverkan på sikt. De medel som föreslås tillföras för utveckling och samordning av laddinfrastruktur bedöms effektivisera och stimulera den fortsatta utbyggnaden av infrastrukturen, vilket är en viktig förutsättning för att öka elektrifieringen av transportsektorn. De åtgärder som regeringen föreslår i energisektorn bedöms bidra till produktion av fossilfri el, vilket är en viktig förutsättning för klimatomställningen. Regeringens förslag att avsätta medel för en effektivare miljöprövning bedöms bidra till mer effektiva tillståndsprocesser och kortare handläggningstider, vilket är en annan viktig förutsättning för att klimatomställningen ska gå att genomföra. För att bidra till riksdagens klimatmål om nettonollutsläpp senast 2045, och negativa utsläpp därefter, krävs åtgärder som bidrar till att upptaget av växthusgaser är större än utsläppen. Regeringens föreslag om att stärka arbetet med att återställa våtmarker och skydda värdefull natur bedöms bidra till detta. År 2030 bedöms den direkta utsläppsminskningen vara ca 0,6-1 miljon ton koldioxidekvivalenter. En bredare redovisning av de bedömda effekterna på utsläppen av vissa reformer i denna proposition finns i bilagan Klimatredovisning till utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur. 2 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riktlinjer för den ekonomiska politiken och förslag till statens budget för 2024 1. Riksdagen godkänner riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (avsnitt 1). 2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten, inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget, till följd av tekniska justeringar till 1 747 miljarder kronor för 2024 respektive 1 827 miljarder kronor för 2025 (avsnitt 4.2). 3. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget till 1 866 miljarder kronor för 2026 (avsnitt 4.2). 4. Riksdagen godkänner beräkningen av inkomster i statens budget för 2024 (avsnitt 5.2 och bilaga 1 avsnitt 2). 5. Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2025 och 2026 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 5.2 och tabell 5.1). 6. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2024 (avsnitt 6.2 och tabell 6.1). 7. Riksdagen godkänner beräkningen av förändringen av anslagsbehållningar för 2024 (avsnitt 6.2 och tabell 6.1). 8. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2024 (avsnitt 6.2 och tabell 6.1). 9. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2025 och 2026 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 6.3 och tabell 6.3). 10. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2024 ta upp lån enligt 5 kap. budgetlagen (2011:203) (avsnitt 7.2). 11. Riksdagen godkänner beräkningen av Riksgäldskontorets nettoutlåning för 2024 (avsnitt 7.2 och tabell 7.1). 12. Riksdagen godkänner beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för 2024 (avsnitt 7.2 och tabell 7.1). 13. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 60 550 000 000 kronor (avsnitt 9.2). 14. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 besluta om krediter för myndigheternas räntekonton i Riksgäldskontoret som inklusive tidigare utnyttjade krediter uppgår till högst 20 100 000 000 kronor (avsnitt 9.2). 15. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2024, med de begränsningar som följer av 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen (2011:203), besluta att ett anslag som inte avser förvaltningsändamål får överskridas om ett riksdagsbeslut om ändring av anslaget inte hinner inväntas och överskridandet ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten (avsnitt 9.7). Förslag som ligger till grund för beräkningen av statens inkomster 16. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) (avsnitt 11.1 och 12.11). 17. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift (avsnitt 11.2 och 12.8). 18. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus (avsnitt 11.3 och 12.15). 19. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall (avsnitt 11.4 och 12.15). 20. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) (avsnitt 11.5, 12.7 och 12.10). 21. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) (avsnitt 11.6 och 12.11). 22. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) (avsnitt 11.7 och 12.8). 23. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet (avsnitt 11.8 och 12.16). 24. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) (avsnitt 11.9 och 12.8). 25. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) (avsnitt 11.10 och 12.10). 26. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) (avsnitt 11.11 och 12.16). 27. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i tullagen (2016:253) (avsnitt 11.12 och 12.16). 28. Riksdagen antar förslaget till lag om upphävande av lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar (avsnitt 11.13 och 12.16). 3 Den makroekonomiska utvecklingen I detta avsnitt redovisas prognosen för den makroekonomiska utvecklingen i Sverige och i övriga världen 2023-2026. Tyngdpunkten i avsnittet ligger på utvecklingen 2023 och 2024. Prognosen är baserad på de anslagsnivåer och de regelverk för skatter och transfereringssystem som har beslutats av riksdagen, samt de som föreslås eller aviseras av regeringen i denna proposition eller i propositionen Höständringsbudget för 2023 (prop. 2023/24:2) eller har aviserats av regeringen i tidigare propositioner. Några framtida finanspolitiska regel- eller anslagsändringar därutöver antas inte. Information om omvärldshändelser och statistikutfall som fanns tillgängliga t.o.m. den 7 augusti 2023 har beaktats. Tabeller med prognosens innehåll i detalj redovisas i bilaga 2. Avsnittet innehåller även två fördjupade analyser av utvecklingen för produktivitetstillväxten och utmaningar på arbetsmarknaden. Sammanfattning - Inflationen har fallit i både Sverige och omvärlden, men är fortfarande hög. I Sverige och euroområdet har nedgången främst drivits av lägre energipriser, men även kärninflationen har dämpats. Kärninflationen är fortsatt hög i såväl Sverige och euroområdet som USA. - Inflationen väntas falla ytterligare i både Sverige och omvärlden främst till följd av en åtstramande penningpolitik, vilket i förlängningen väntas bidra till en minskad efterfrågan. - Det första halvåret 2023 har BNP-tillväxten dämpats i euroområdet medan den har varit relativ stark i USA. Högre räntor, fortsatt hög inflation och stor osäkerhet väntas dämpa aktiviteten ytterligare i de avancerade ekonomierna under de kommande kvartalen. - Den ekonomiska utvecklingen i Sverige har mattats av sedan slutet av 2021 och BNP-tillväxten minskade tydligt andra kvartalet 2023, bl.a. till följd av minskad varuexport och svagare lageruppbyggnad. En hög inflation och högre räntor väntas dämpa utvecklingen i svensk ekonomi, och BNP bedöms minska 2023. Det är främst hushållens konsumtion och företagens investeringar som bidrar negativt till utvecklingen. - Den minskade aktiviteten i svensk ekonomi väntas påverka arbetsmarknaden med viss fördröjning. Sysselsättningen väntas minska i slutet av 2023 och början av 2024, samtidigt som arbetslösheten bedöms öka. - Prognosen är behäftad med stor osäkerhet som främst är kopplad till inflationens utveckling samt den snabba och synkroniserade åtstramningen av penningpolitiken runt om i världen. Hög inflation, snabbt stigande räntor och svag ekonomisk utveckling kan blottlägga nya sårbarheter i det globala finansiella systemet med omfattande och svårbedömda konsekvenser för världsekonomin. - Produktiviteten har under en lång tid varit starkt bidragande till tillväxten i BNP i Sverige, men sedan finanskrisen har den utvecklats allt långsammare. - Många arbetsgivare i Sverige har svårt att hitta arbetskraft med efterfrågad kompetens, och arbetslösa med bristande kompetens har ofta svårt att få ett jobb. 3.1 Utsikterna i omvärlden 2023 och 2024 Den höga inflationen och centralbankernas snabba åtstramning av penningpolitiken har präglat de senaste årens ekonomiska utveckling i omvärlden. Sjunkande energipriser har bidragit till att inflationen har fallit sedan en tid tillbaka i både euroområdet och USA, men kärninflationen, dvs. inflationen exklusive priser som varierar mycket, är fortfarande på höga nivåer. Det beror bl.a. på att tjänstepriserna har fortsatt att stiga i en snabb takt i många länder, särskilt i euroområdet. Pristrycket påverkas av en stark löneutveckling och en stram arbetsmarknad på båda sidorna av Atlanten. Även om kärninflationen har börjat dämpas, särskilt i USA, är det mycket osäkert hur snabbt den kan återgå till nivåer som är förenliga med inflationsmålet. De högre styrräntorna väntas fortsätta bidra till att inflationen dämpas i både euroområdet och USA, och inflationsmålen bedöms nås i början av 2025 (se tabell 3.1). Efter en svag inledning av 2023 bekräftar BNP-utfallet för det andra kvartalet 2023 att den ekonomiska utvecklingen i euroområdet nästintill har stagnerat i år. Medan den ekonomiska aktiviteten i Frankrike och Spanien var relativt stark det andra kvartalet, har utvecklingen i den tyska ekonomin stagnerat samtidigt som den italienska ekonomin har krympt. I USA bidrog hushållens konsumtion och privata investeringar till en BNP-tillväxt som var högre än väntat det andra kvartalet 2023. De senaste månaderna har stämningsläget försämrats i euroområdet, och framåtblickande indikatorer tyder på att aktiviteten i ekonomin krymper framöver. Inköpschefsindexet (PMI) för euroområdet har försämrats de senaste månaderna. Försämringen drivs av en nedgång inom tillverkningsindustrin, särskilt i Tyskland. Den låga nivån för PMI i tillverkningsindustrin speglar bl.a. en svag global efterfrågan. Även i USA har det sammanvägda PMI försämrats under sommaren, men indikerar fortsatt ekonomisk tillväxt framöver (se diagram 3.1). Samtidigt har den fallande inflationen bidragit till att konsumentförtroendet har förbättrats i både euroområdet och USA, om än från låga nivåer. Styrräntorna i euroområdet och USA väntas ligga kvar kring nuvarande nivåer under inledningen av 2024 och dämpa aktiviteten i både euroområdet och USA de kommande kvartalen. Det gör att tillväxten i USA väntas bli lägre 2024 jämfört med 2023 och att tillväxten i euroområdet väntas fortsätta vara dämpad även nästa år. I Kina var BNP-tillväxten stark under inledningen av 2023, främst till följd av avskaffandet av nolltoleransstrategin mot covid-19. Återhämtningen blev dock kortlivad och BNP-tillväxten mattades av redan det andra kvartalet 2023. En svag efterfrågan från omvärlden och fortsatta problem i fastighetssektorn bedöms tynga den kinesiska ekonomin. Utvecklingen framöver väntas bli måttlig, men i linje med det kinesiska tillväxtmålet 2023 på omkring 5 procent. Till skillnad från många länder i omvärlden är Kinas inflation låg. I juli 2023 blev inflationstakten t.o.m. negativ för att sedan bli svagt positiv i augusti. Om Kina skulle uppvisa deflation skulle det kunna försvaga landets ekonomi ytterligare. Diagram 3.1 Inköpschefsindex (PMI) för Sverige, euroområdet, USA och Kina Säsongsrensade månadsvärden Anm.: Värdet 50 avser balans. Ett värde över respektive under 50 tyder på att läget är bättre respektive sämre än föregående månad. Källor: Markit, Silf, Swedbank och Macrobond. Sammantaget bedöms utvecklingen i omvärlden, mätt med handels- och konkurrensviktad BNP (KIX-BNP), utvecklas relativt svagt under både 2023 och 2024. Det råder dock fortsatt stor osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen framöver. Tabell 3.1 Nyckeltal internationella variabler Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 BNP, euroområdet 3,3 0,7 1,0 1,4 1,6 BNP, USA 2,1 1,9 1,0 1,8 2,0 BNP, Kina 3,0 5,1 4,5 4,5 4,4 BNP i världen, PPP-vägd1 3,4 2,8 2,9 3,0 3,1 BNP i världen, KIX-vägd2 2,8 1,4 1,6 2,0 2,0 Inflation, euroområdet3 8,4 5,6 3,0 2,0 2,0 Inflation, USA4 8,0 4,1 2,6 2,3 2,3 Dagslåneränta, euroområdet5 0,0 3,3 3,8 2,6 2,3 Styrränta, USA6 1,8 5,2 4,9 3,6 2,6 Råoljepris7 100,8 80,5 78,4 75,0 72,3 1 BNP sammanviktad med köpkraftsjusterade (PPP) BNP-vikter enligt Internationella valutafonden. 2 BNP sammanviktad med KIX-vikter, ett mått på respektive lands betydelse för svensk utrikeshandel. De senast beräknade vikterna används för 2023 och därefter skrivs de fram med trenden från de föregående fem åren. 3 Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP). 4 Konsumentprisindex (KPI). 5 Procent, årsgenomsnitt. Avser estr, dvs. den referensränta som ska återspegla kostnader mellan banker i euroområdet för osäkrade lån från en bankdag till nästa. 6 Procent, årsgenomsnitt. Federal funds ränta. 7 Brent, US-dollar per fat. Prognos avser 10-dagars genomsnitt för terminsprissättningen 2023-08-01. Källor: Macrobond och egna beräkningar. 3.2 Utsikterna i Sverige 2023 och 2024 Fortsatt hög kärninflation i Sverige Precis som i omvärlden har inflationen fallit i Sverige under 2023 och väntas falla ytterligare. Den lägre inflationstakten har framför allt berott på lägre energipriser och på att livsmedelspriserna har ökat långsammare än tidigare. Även kärninflationen, mätt med KPIF exklusive energi, har dämpats sedan en tid tillbaka. I juli uppgick den till 8,0 procent, en nedgång från 9,3 procent i februari (se diagram 3.2). Kärninflationen är dock fortsatt hög, vilket delvis beror på att tjänstepriserna har fortsatt att stiga i en snabb takt. Det kan avspegla att efterfrågan i delar av ekonomin fortfarande är hög. Därutöver kan företagen ha varit mer benägna att föra över kostnadsökningar till konsumenterna när inflationen varit hög. I en miljö med hög inflation och snabba kostnadsökningar kan det finnas en oro för att kostnaderna förblir höga under en längre tid. Även genomslaget på inflationen från en svag växelkurs och höga importkostnader skulle då kunna vara relativt sett större, jämfört med perioder då inflationen är låg. Under förra året steg inflationen snabbt samtidigt som kronan försvagades och importpriserna ökade, vilket kan ha inneburit att genomslaget från växelkursen ökade. Framåtblickande indikatorer, såsom företagens prisförväntningar enligt Konjunkturbarometern, har sjunkit sedan slutet på 2022 men är fortsatt på förhöjda nivåer. Samtidigt har de långsiktiga inflationsförväntningarna fortsatt att ligga nära Riksbankens inflationsmål om 2 procent. Inflationen väntas fortsätta falla framöver. Det beror bl.a. på en mindre påverkan från energipriser och på att övriga priser inte fortsätter att öka i lika snabb takt när efterfrågan i ekonomin sjunker till följd av en stramare penningpolitik (se tabell 3.2). Diagram 3.2 Inflation i Sverige Årlig procentuell förändring Anm.: KPIF avser KPI med fast bostadsränta. Källa: Statistiska centralbyrån. Penningpolitiken har blivit mer åtstramande i Sverige, liksom i många andra länder. För att dämpa efterfrågan, och därmed i förlängningen inflationen, har Riksbanken höjt styrräntan flera gånger under 2022 och 2023. Ytterligare en höjning med 0,25 procentenheter väntas under 2023. Förväntningar om högre styrränta har bidragit till stigande marknadsräntor. Marknadsräntorna i Sverige har dock inte stigit lika mycket som i andra länder, framför allt inte jämfört med USA. Detta, i kombination med en ökad osäkerhet på finansiella marknader, har troligen bidragit till att den svenska kronan under 2022 och första halvåret 2023 har försvagats mot Sveriges viktigaste handelspartner. En ytterligare förklaring till den svaga utvecklingen för kronan skulle kunna vara internationella investerares oro för räntekänsligheten i den svenska ekonomin, kopplad till fastighetssektorn och de högt skuldsatta hushållen. Olika marknadsmått, så som riskpremier för finansiella instrument, indikerar dock inte att förtroendet över lag för Sverige eller för det svenska banksystemet har minskat. Dessutom har Sverige mycket starka statsfinanser, vilket också minskar riskerna i ekonomin som helhet. Kronan bedöms gradvis stärkas 2024 och 2025, vilket väntas bidra till att importerade varor och tjänster blir billigare och att inflationstrycket därmed minskar. Tabell 3.2 Nyckeltal priser och finansiella variabler Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 KPI1 8,4 8,7 4,0 1,7 1,9 KPIF2 7,7 6,0 2,7 2,0 2,0 KPIF2 exkl. energi 5,9 7,5 3,0 2,0 2,0 Styrränta3 0,75 3,46 3,77 2,73 2,31 Statsobligationsränta 10 år3 1,5 2,4 2,5 2,4 2,5 Statsobligationsränta 5 år3 1,6 2,6 2,5 2,4 2,4 Växelkurs, kronindex KIX4 121,1 127,5 126,7 124,1 121,9 Växelkurs SEK per EUR 10,6 11,5 11,4 11,1 10,9 Anm.: Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Konsumentprisindex. 2 KPI med fast ränta. 3 Procent, årsgenomsnitt. 4 18 november 1992 = 100. Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken, Macrobond och egna beräkningar. BNP bedöms minska 2023 Den ekonomiska aktiviteten i Sverige har utvecklats svagt sedan slutet av 2021, och BNP minskade med 0,8 procent det andra kvartalet 2023, bl.a. till följd av minskad varuexport och svagare lageruppbyggnad. Framåtblickande indikatorer pekar på en svag tillväxt även det närmaste kvartalet (se diagram 3.3). Hög inflation, stigande räntekostnader och stor osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen medför att hushållens konsumtion och företagens investeringar, inte minst bostadsinvesteringar, väntas tynga tillväxten 2023. I takt med att inflationen faller bedöms hushållens konsumtionstillväxt tillta något, medan bostadsinvesteringarna väntas fortsätta att hålla tillbaka tillväxten även 2024. Svenska hushåll är högt belånade och har en stor andel bostadslån med korta räntebindningstider. Det får till följd att svenska hushåll påverkas mer och snabbare av räntehöjningar än hushåll i många andra länder i Europa. Sammantaget väntas den ekonomiska aktiviteten minska 2023 till följd av en svag utveckling av den inhemska efterfrågan (se tabell 3.3). Diagram 3.3 Barometerindikatorn och hushållens konsumentförtroende Index, säsongsrensade och standardiserade värden Källa: Konjunkturinstitutet. Hushållen pressas av stigande räntor och hög inflation Till följd av den höga inflationen har hushållens köpkraft minskat det senaste året och hushållens konsumtion har fallit. Trots att konsumtionen har minskat i reala termer, har den nominella konsumtionen i stället fortsatt att öka till följd av de stigande priserna. Det innebär att konsumtionsutgifterna har ökat samtidigt som hushållen konsumerar mindre. I reala termer har hushållen främst dragit ned på varukonsumtionen, medan tjänstekonsumtionen har fortsatt att öka. Framöver väntas hushållens konsumtion åter stiga, om än i en måttlig takt. Hushållens konfidensindikator har återhämtat sig något från bottennivån för ett år sedan, även om den fortsatt befinner sig på en mycket låg nivå. De disponibla inkomsterna har ökat i god takt i nominella termer tack vare en stark utveckling på arbetsmarknaden och olika ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att stötta hushåll och företag. Bland annat har hushållen kompenserats retroaktivt för de höga elpriserna 2022 via elstöd. Även vissa ersättningsnivåer i bidrags- och transfereringssystemen har höjts som en konsekvens av den höga inflationen, vilket framför allt gynnar de ekonomiskt mer utsatta grupperna. Den höga inflationen har dock lett till en svag utveckling av de reala disponibla inkomsterna. Sammantaget väntas hushållens konsumtion minska för helåret 2023 (se tabell 3.3). I takt med att inflationen faller och osäkerheten avtar väntas en gradvis återhämtning av hushållens konsumtion 2024. Hushållens konsumtion 2024 väntas dock växa svagare än ett historiskt genomsnitt (2000-2022). Högt kostnadstryck håller tillbaka offentlig konsumtion Efter en svag utveckling 2022 bedöms den offentliga konsumtionen öka i snabbare takt 2023 och 2024. Den höga inflationen medför ett fortsatt högt kostnadstryck 2023, särskilt i kommunsektorn där både kostnaderna för avtalspensioner och verksamhet väntas öka avsevärt. Detta bedöms hålla tillbaka utvecklingen av offentlig konsumtion 2023. Samtidigt har skatteintäkterna gynnats av den starka arbetsmarknaden 2023 och verkat i motsatt riktning. Medel som avsätts till kommunsektorn i denna proposition bedöms bidra till att hålla uppe konsumtionen 2024 när skatteunderlaget väntas minska till följd av den svagare arbetsmarknaden. Bostadsinvesteringarna väntas minska kraftigt Den positiva investeringstrenden bröts under andra halvåret 2022. Fasta bruttoinvesteringar har sedan dess utvecklats svagt. Bostadsinvesteringarna har fallit tydligt det senaste året. Priserna på bostäder har i genomsnitt fallit med ca 13 procent sedan toppen under början av 2022 fram till början av 2023, men har sedan dess stigit något. Den höga inflationen och stigande räntor har påverkat efterfrågan på bostäder och även bidragit till höga produktions- och finansieringskostnader. Antalet påbörjade nybyggnationer av bostäder har minskat kraftigt sedan början av 2022, och bostadsinvesteringarna bedöms minska kraftigt 2023. Bostadsbyggandet väntas minska även 2024, om än i långsammare takt. Även övriga investeringar i näringslivet väntas påverkas av betydligt högre finansieringskostnader samtidigt som efterfrågan försvagas. Sammantaget väntas näringslivets investeringar minska både 2023 och 2024 (se tabell 3.3 ). År 2024 väntas de svaga investeringarna i näringslivet delvis motverkas av mycket stora offentliga investeringar i bl.a. försvaret. Svag export- och importutveckling Medan svensk export utvecklades starkt under 2022 blev utvecklingen under det första halvåret 2023 mer dämpad, vilket främst beror på en svag utveckling av tjänsteexporten. Varuexporten utvecklades måttligt både 2022 och under inledningen av 2023. Exportorderingången har fortsatt utvecklas svagt under 2023, vilket också avspeglas i att orderböckerna har fortsatt att minska. Exporttillväxten bedöms därför fortsätta dämpas andra halvåret 2023 och 2024 som följd av den svagare omvärldsefterfrågan. Importen utvecklades måttligt under det första halvåret 2023 och väntas utvecklas svagare framöver till följd av en svag utveckling av den inhemska efterfrågan. Sammantaget bedöms importen utvecklas svagare än exporten, och nettoexporten bidrar därmed positivt till BNP-utvecklingen både 2023 och 2024. Tabell 3.3 Nyckeltal försörjningsbalansen Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 BNP 2,8 -0,8 1,0 2,9 3,1 BNP, kalenderkorrigerad 2,8 -0,6 1,0 3,1 2,9 Hushållens konsumtion 1,9 -2,3 1,7 3,7 4,1 Offentlig konsumtion 0,1 0,7 0,7 0,1 -0,2 Fasta bruttoinvesteringar 6,1 -2,0 -0,9 3,0 4,3 Lagerinvesteringar1 1,1 -0,4 -0,1 0,0 0,0 Export 7,0 2,7 2,4 2,5 3,1 Import 9,4 0,9 1,7 1,9 2,9 BNP per invånare2 2,1 -1,4 0,4 2,4 2,6 BNP i löpande pris 8,7 4,2 3,4 4,7 5,3 Anm.: Fasta priser, referensår 2022, inte kalenderkorrigerade värden, om inte annat anges. Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Bidrag till BNP-tillväxten, förändring i procent av BNP föregående år. 2 BNP per person i totala befolkningen. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Svag utveckling på arbetsmarknaden väntas 2024 Trots en vikande efterfrågan har arbetsmarknaden visat motståndskraft. Sysselsättningsgraden och arbetskraftsdeltagandet ökade första halvåret 2023 samtidigt som arbetslösheten var relativt oförändrad. Sysselsättningsgraden nådde andra kvartalet 2023 sin högsta nivå sedan början på 1990-talet för både kvinnor och män, men det kvarstår fortfarande en viss skillnad mellan grupperna. Att arbetsmarknaden utvecklats starkt trots en minskad efterfrågan i ekonomin bedöms delvis bero på att företag velat behålla arbetskraft för att undvika att hamna i en liknande situation som efter pandemin. Då ökade efterfrågan på arbetskraft snabbt och företag hade svårt att hitta och rekrytera rätt kompetens. Trots den goda utvecklingen hittills under 2023 har arbetslösheten fortsatt varit hög jämfört med andra länder i EU, vilket till viss del kan förklaras av att en jämförelsevis stor andel av befolkningen i arbetsför ålder i Sverige står till arbetsmarknadens förfogande. Under 2023 har utvecklingen på arbetsmarknaden varit särskilt stark för kvinnor, och under det andra kvartalet 2023 var arbetslösheten bland kvinnor lägre än bland män. Långtidsarbetslösheten, som ökade tydligt under pandemin, minskade under första halvåret 2023. Antalet personer som enligt Arbetsförmedlingen har varit utan arbete i ett år eller längre var i augusti 2023 på en lägre nivå än före pandemin, medan antalet personer som varit utan arbete i två år eller mer fortfarande var högre än före pandemin. Ungdomsarbetslösheten minskade något första halvåret 2023, men var fortsatt tydligt högre än arbetslösheten i övriga åldersgrupper. Över hälften av de unga som klassas som arbetslösa var dock heltidsstuderande som samtidigt sökte arbete. Majoriteten av denna grupp såg sig därför inte främst som arbetslösa, utan som studerande. För en mer djupgående analys av utmaningar på den svenska arbetsmarknaden, se avsnitt 3.9. Framöver väntas läget på arbetsmarknaden gradvis försämras. Flera framåtblickande indikatorer har försvagats det senaste året. Antalet varsel och konkurser har ökat, om än från låga nivåer, och företagens anställningsplaner har dämpats enligt Konjunkturbarometern (se diagram 3.4). För näringslivet som helhet var anställningsplanerna nära noll under sommaren, men situationen skiljer sig åt mellan olika branscher. Inom handel samt bygg och anläggning var anställningsplanerna fortsatt tydligt negativa, medan de var positiva inom tjänstesektorn. Även antalet nyanmälda lediga platser vid Arbetsförmedlingen har minskat något sedan mitten av 2022, men är på fortsatt höga nivåer. Diagram 3.4 Anställningsplaner i näringslivet Nettotal, säsongsrensade månadsvärden Anm.: Nettotal är skillnaden mellan andelen respondenter som har svarat att antalet anställda förväntas öka respektive minska. Ett positivt nettotal visar alltså att det finns fler företag som förväntar sig att öka antalet anställda, än företag som förväntar sig att minska antalet anställda. Källa: Konjunkturinstitutet. Den minskade aktiviteten i ekonomin väntas påverka arbetsmarknaden med en viss fördröjning. Sysselsättningen väntas minska i slutet av 2023 och början av 2024, både bland kvinnor och män, samtidigt som arbetslösheten bedöms öka och bli som högst runt slutet av 2024 och början av 2025. Arbetslösheten väntas bli något högre bland män än bland kvinnor, delvis till följd av en svag utveckling inom varubranscherna som relativt sett sysselsätter fler män. En låg efterfrågan på arbetskraft innebär att personer med en svag anknytning till arbetsmarknaden drabbas särskilt hårt. Den 31 mars 2023 enades parterna inom industrin om ett tvåårigt avtal med löneökningar på totalt 7,4 procent, varav 4,1 procent under 2023 och 3,3 procent under 2024. Avtalet inom industrin sätter det s.k. märket som är normerande för resten av arbetsmarknaden. De tecknade avtalen bedöms bidra till en högre löneökningstakt framöver jämfört med de senaste årens löneutveckling. Löneökningstakten enligt konjunkturlönestatistiken väntas sammantaget uppgå till 4,0 procent 2023 och 3,9 procent 2024 (se tabell 3.4). Reallöneutvecklingen, mätt som den nominella löneökningstakten korrigerad för konsumentprisindex (KPI), väntas bli kraftigt negativ 2023 till följd av hög inflation. Även 2024 väntas reallönerna minska, men endast marginellt. Tabell 3.4 Nyckeltal produktivitet, arbetsmarknad och löner Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Produktivitet1 0,5 -2,4 0,9 2,5 1,5 Arbetade timmar1, 2 2,3 1,8 0,1 0,5 1,4 Medelarbetstid1, 3 -0,4 0,3 0,5 -0,2 -0,1 Sysselsättning4 2,7 1,5 -0,3 0,7 1,4 Kvinnor4 2,7 2,2 -0,2 Män4 2,8 0,9 -0,5 Sysselsättningsgrad4, 5 69,0 69,6 69,0 69,1 69,8 Kvinnor4, 5 66,0 67,1 66,7 Män4, 5 71,8 72,0 71,3 Arbetslöshet4, 6 7,5 7,6 8,2 8,3 7,4 Kvinnor4, 6 8,0 7,6 8,1 Män4, 6 7,0 7,6 8,3 Arbetskraft4 1,2 1,6 0,3 0,7 0,6 Kvinnor4 1,4 1,7 0,4 Män4 1,1 1,6 0,3 Arbetskraftsdeltagande4, 5 74,5 75,3 75,2 75,4 75,4 Kvinnor4, 5 71,7 72,6 72,6 Män4, 5 77,3 78,0 77,8 Befolkning, total7 0,7 0,6 0,6 0,5 0,5 Befolkning, 15-74 år 0,3 0,5 0,5 0,5 0,5 Kvinnor4 0,3 0,5 0,5 Män4 0,4 0,6 0,6 Timlön enligt KL8 2,7 4,0 3,9 3,9 3,9 Reallön9 -5,6 -4,8 -0,1 2,1 2,1 Anm.: Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Avser kalenderkorrigerade data. 2 Enligt nationalräkenskaperna (NR). 3 Avser antal arbetade timmar per år enligt NR (kalenderkorrigerat) dividerat med årsmedeltal för antal sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU). 4 Avser åldersgruppen 15-74 år. 5 Procent av befolkningen. 6 Procent av arbetskraften. 7 Utfall för 2022 är ett beräknat årsmedelvärde. 8 Nominell löneutveckling enligt konjunkturlönestatistiken. År 2022 avser prognos. 9 Reallön beräknas som timlön enligt konjunkturlönestatistiken korrigerad för prisförändringar enligt konsumentprisindex. Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och egna beräkningar. Försämrat konjunkturläge i svensk ekonomi I takt med att aktiviteten i ekonomin minskar under 2023 bedöms resursutnyttjandet, mätt med det s.k. BNP-gapet, bli negativt 2023 (se tabell 3.5). Det betyder att mängden lediga resurser i ekonomin ökar. Resursutnyttjandet kan inte mätas exakt, utan är en bedömning som baseras på en rad indikatorer, t.ex. brist på arbetskraft och kapacitetsutnyttjandet inom industrin. Eftersom det saknas utfall för resursutnyttjandet och BNP-gapet är osäkerheten stor kring bedömningen också i nuläget. Då BNP-tillväxten väntas bli svag även 2024 bedöms konjunkturläget försämras ytterligare. Svensk ekonomi bedöms vara i en lågkonjunktur både 2023 och 2024. Tabell 3.5 Nyckeltal potentiella variabler och resursutnyttjande Procentuell förändring om inte annat anges 2022 2023 2024 2025 2026 Potentiell BNP 1,9 1,8 1,9 1,9 1,9 Potentiell produktivitet 1,2 1,0 1,1 1,1 1,1 Potentiellt arbetade timmar 0,7 0,7 0,8 0,8 0,8 Jämviktsarbetslöshet1 7,4 7,4 7,4 7,4 7,5 Potentiell BNP i löpande pris2 5,6 5,2 5,0 4,5 4,5 BNP-gap3 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 Produktivitetsgap3 1,8 -1,6 -1,8 -0,4 0,0 Timgap3 -0,7 0,3 -0,4 -0,6 0,0 Anm.: Fasta priser, referensår 2022, kalenderkorrigerade värden, om inte annat anges. Med potentiell avses den nivå på respektive variabel som skulle uppnås vid ett balanserat konjunkturläge. Potentiella variabler går inte att observera utan bedöms utifrån statistiska modeller och indikatorer. Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Andel av potentiell arbetskraft. 2 Beräknad som potentiell BNP till marknadspris (fasta priser, referensår 2022) multiplicerad med en filtrerad BNP-deflator, som är ett filtrerat prisindex för producerade varor och tjänster. För en närmare beskrivning av metoden för att beräkna potentiell BNP se Finansdepartementets rapport Metod för beräkning av potentiella variabler november 2022 på regeringen.se. 3 Skillnaden mellan den faktiska och potentiella nivån i respektive variabel i procent av den potentiella nivån. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. 3.3 Osäkerhet i prognosen Flera olika faktorer kan medföra att den ekonomiska utvecklingen blir antingen starkare eller svagare än väntat. Inflationen i de avancerade ekonomierna har visserligen börjat falla de senaste kvartalen, men utvecklingen framöver är präglad av stor osäkerhet. Flera faktorer kan leda till att den höga inflationen blir mer varaktig än väntat. Energi- eller livsmedelspriser kan bli högre än i prognosen, och detta kan påverka även andra priser. En hög efterfrågan på kontaktnära tjänster efter pandemin har drivit upp priserna, och tjänsteinflationen har ännu inte toppat i Sverige och i euroområdet. Skulle efterfrågan vika snabbare kan det dock innebära att tjänstepriserna anpassas och att inflationen faller tillbaka snabbare. Det senaste årets kronförsvagning har också lett till att importpriserna för många varor har stigit i Sverige, och i anslutning till det även priserna i konsumentled. En fortsatt försvagning av kronan eller ett större genomslag på konsumentpriserna än väntat kan leda till att inflationen ligger kvar på en högre nivå under en längre tid än vad som antas i prognosen. En mer bestående hög inflation än väntat kan innebära att centralbankerna behöver strama åt penningpolitiken ytterligare, och den ekonomiska utvecklingen kan då bli svagare än väntat. Samtidigt är effekten av penningpolitiken svårbedömd. Centralbankernas räntehöjningar har ännu inte hunnit få fullt genomslag och den sammantagna effekten av höjningarna är osäker. Detta gäller särskilt utvecklingen av bostadsinvesteringarna och hushållens konsumtion, som främst påverkas av det rådande pris- och ränteläget. Svenska hushåll är högt belånade och en stor andel av hushållen har bostadslån med korta räntebindningstider. Styrräntans utveckling påverkar därför i hög grad hushållens konsumtionsutrymme. Trots de korta räntebindningstiderna har de hittills genomförda höjningarna av styrräntan ännu inte fått full effekt för alla hushåll med bolån. Det finns därför en risk för att hushållens efterfrågan kommer att dämpas mer än väntat när räntehöjningarna väl får full effekt. Hushållssektorn som helhet byggde upp ett stort sparande under pandemin som har kunnat användas till att hålla uppe konsumtionen. Det är dock osäkert hur stort detta sparande är, och det är även svårbedömt hur hushållen kommer att anpassa sitt sparande framöver. Samtidigt har den svenska arbetsmarknaden utvecklats starkare än väntat under det senaste året och om den utvecklingen består skulle hushållens efterfrågan kunna bli högre än nuvarande bedömning. En liten öppen ekonomi som Sveriges påverkas påtagligt av utvecklingen i omvärlden. En mer positiv utveckling av världsekonomin kan leda till att efterfrågan på svenska varor och tjänster ökar mer än väntat, medan det motsatta kan inträffa om bedömningen av omvärldsefterfrågan visar sig vara för optimistisk. Omvärldsefterfrågan kan påverkas negativt om den ekonomiska aktiviteten i Kina försämras mer än väntat till följd av t.ex. en förvärrad situation på fastighetsmarknaden eller av en deflationsspiral. Likaså kan en bättre utveckling än väntat i den amerikanska ekonomin medföra att efterfrågan i omvärlden blir starkare. Ett snabbt förändrat ekonomiskt läge kan också påverka bedömningen av potentiell BNP i Sverige. Det kan leda till att det strukturella sparandet revideras, vilket påverkar budgetutrymmet och bedömningen av finanspolitikens inriktning. Hög inflation, stigande räntor och en svagare konjunktur kan exponera nya sårbarheter i det globala finansiella systemet, vilket i sin tur kan få omfattande och svårförutsägbara effekter på världsekonomin. Vårens bankoro i USA och Europa är en påminnelse om detta. Situationen har dock stabiliserats och problemen för vissa utländska banker har bara haft begränsad inverkan på de finansiella marknaderna i Sverige. I Sverige utgör däremot de högt belånade kommersiella fastighetsbolagen en stor osäkerhet. De stora skulderna gör fastighetsbolagen extra sårbara för högre upplåningskostnader. För att anpassa sig till det nya marknadsläget krävs det att många fastighetsbolag både minskar sin andel marknadsfinansiering och sänker sin totala skuldsättning. Om denna anpassning inte kan genomföras på ett ordnat sätt, finns en risk för en negativ påverkan på den finansiella stabiliteten och i förlängningen den realekonomiska utvecklingen i Sverige. Samtidigt är svenska banker välkapitaliserade och kan stötta sina kunder i omställningen. Det finns en god motståndskraft i det svenska finansiella systemet, och problem för enskilda bolag bör kunna hanteras utan större spridningseffekter. Det spända geopolitiska läget riskerar att leda till negativa effekter på världsekonomin, den internationella handeln och inflationen. Särskilt Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och risken för ökade spänningar mellan Kina och omvärlden utgör osäkerhetsfaktorer. Ökade geopolitiska spänningar innebär även risk för cyberattacker, terrorattacker och sabotage. Sådana attacker riskerar att drabba både enskilda företag och samhället i stort och kan därmed medföra negativa konsekvenser för den samlade ekonomiska aktiviteten i landet. Klimatförändringar och extrema väderhändelser utgör också en osäkerhet eftersom de kan medföra stora kostnader för såväl privatpersoner och företag som samhället som helhet. 3.4 Utvecklingen 2025 och 2026 I detta avsnitt beskrivs ett scenario för svensk ekonomi 2025 och 2026 under förutsättningen att inga nya störningar påverkar ekonomin. Scenariot baseras på regeringens principer att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas. I scenariot antas att kommunalskattenivåerna är oförändrade och att kommuner och regioner på några års sikt redovisar resultat i linje med god ekonomisk hushållning. Konjunkturläget i Sverige väntas förbättras 2025 och 2026, men lågkonjunkturen dröjer sig kvar även 2025. Inflationen antas nå Riksbankens inflationsmål om 2 procent 2025. När inflationen tydligt har sjunkit väntas Riksbanken sänka styrräntan något. Lägre inflation bidrar till förbättrad köpkraft hos hushållen, vilket tillsammans med lägre räntor väntas bidra till en starkare tillväxt i hushållskonsumtionen. Lägre räntor väntas även bidra till att företagens investeringar ökar och, inte minst, till en återhämtning av bostadsinvesteringarna. Räntorna väntas sjunka även i USA och euroområdet, vilket bedöms bidra positivt till den globala efterfrågan. När tillväxten i de länder som är viktiga för Sveriges utrikeshandel tilltar väntas efterfrågan på svensk export öka. Ett förbättrat konjunkturläge leder i sin tur till ökad efterfrågan på arbetskraft, men förbättringen på arbetsmarknaden sker med viss fördröjning. Svensk ekonomi antas nå konjunkturell balans först 2026 då BNP-gapet bedöms vara noll (se tabell 3.5). Tillväxten i arbetsutbudet från den arbetsföra befolkningen (15-74 år) bedöms utvecklas svagare 2025 och 2026 jämfört med genomsnittet sedan 2000. Det beror på att befolkningstillväxten väntas dämpas samtidigt som andelen äldre i befolkningen ökar. Produktiviteten bedöms växa med ungefär 1,5 procent 2026, vilket är i linje med genomsnittet sedan 2000. Sammantaget bedöms tillväxten i potentiell BNP uppgå till knappt 2 procent 2025 respektive 2026. 3.5 Alternativa scenarier En liten öppen ekonomi som Sveriges påverkas påtagligt av utvecklingen i omvärlden. Den amerikanska styrräntan har höjts i snabb takt och är på en betydligt högre nivå än för ett år sedan. Under 2023 har den amerikanska inflationen tydligt fallit tillbaka, och BNP-tillväxten har utvecklats bättre än väntat medan arbetslösheten fortsätter vara låg. Utvecklingen i USA kan bli bättre eller sämre än vad som antagits i prognosen, och effekterna på svensk ekonomi illustreras i två alternativa scenarier. I scenario 1 antas de högre räntorna bidra till att amerikansk BNP faller snabbare än i prognosen. Det råder fortfarande mycket osäkerhet om den stramare penningpolitikens inverkan på hushållens konsumtion och företagens investeringar som kan minska påtagligt till följd av det höga ränteläget. Medan arbetsmarknaden hittills visat sig vara motståndskraftig antas den lägre efterfrågan då bidra till att arbetslösheten stiger och att tillgångspriser faller. Den sammantaget dämpade ekonomiska aktiviteten i USA antas sedan få biverkningar även i omvärlden. En lägre tillväxt i omvärlden hämmar svensk tillväxt via en lägre exportefterfrågan. Den lägre tillväxten i exporten dämpar svensk BNP-tillväxt, vilket bidrar till högre arbetslöshet än i huvudscenariot (se tabell 3.6). Detta leder till att konsumtionen minskar och att inflationen blir lägre, samt att Riksbanken kan sänka styrräntan i en något snabbare takt. Penningpolitiken verkar dock med en fördröjning, och den lägre räntan gynnar hushållens konsumtion och företagens investeringar under de kommande ett till två åren. Sammantaget väntas dock BNP-tillväxten bli lägre framför allt 2024. Den svagare utvecklingen väntas medföra att flertalet skattebaser utvecklas svagare än i huvudscenariot de närmaste två åren. Samtidigt bedöms både utgifterna för såväl transfereringar som konsumtion i offentlig sektor bli lägre, framför allt i slutet av perioden. Den offentliga sektorns finansiella sparande antas i första hand försämras 2024 och 2025. I scenario 2 antas att arbetsmarknaden och efterfrågan i den amerikanska ekonomin fortsätter att utvecklas starkare än väntat. Inflationsnedgången riskerar då att bli mer utdragen och penningpolitiken behöver vara stram en längre tid. I detta scenario bidrar en högre konsumtions- och investeringstillväxt i USA till en högre efterfrågan på varor och tjänster även i andra länder. Sammantaget blir tillväxten på kort sikt högre i omvärlden jämfört med huvudscenariot. En högre omvärldsefterfrågan stärker svensk exporttillväxt. Det leder till en högre BNP-tillväxt och en lägre arbetslöshet än i huvudscenariot. För att möta en högre exportefterfrågan ökar även svenska företag sina investeringar något. Ett högre resursutnyttjande medför också ett större utrymme för företag att höja sina priser, och inflationen blir därmed högre än i huvudscenariot. Det får till följd att styrräntan i Sverige blir något högre, vilket dämpar investeringar och hushållens konsumtion på något års sikt. Sammantaget väntas dock BNP-tillväxten bli högre framför allt 2024. I detta scenario väntas skattebaserna i stället växa starkare än i huvudscenariot de kommande två åren, samtidigt som utgifterna i offentlig sektor ökar marginellt. Den offentliga sektorns finansiella sparande bedöms stärkas något dessa år. Tabell 3.6 Alternativa scenarier Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022 och prognos i fet stil för respektive variabel utifrån tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade reformer1 2022 2023 2024 2025 2026 BNP2 2,8 -0,6 1,0 3,1 2,9 Scenario 1: Djupare konjunkturnedgång 2,8 -0,8 0,4 3,5 3,2 Scenario 2: Mildare konjunkturnedgång 2,8 -0,5 1,5 2,8 2,6 Arbetslöshet3 7,5 7,6 8,2 8,3 7,4 Scenario 1: Djupare konjunkturnedgång 7,5 7,6 8,5 8,6 7,5 Scenario 2: Mildare konjunkturnedgång 7,5 7,6 8,0 8,0 7,4 KPIF4 7,7 6,0 2,7 2,0 2,0 Scenario 1: Djupare konjunkturnedgång 7,7 5,9 2,4 1,9 2,0 Scenario 2: Mildare konjunkturnedgång 7,7 6,0 3,1 2,2 2,0 BNP-gap5 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 Scenario 1: Djupare konjunkturnedgång 1,1 -1,5 -2,9 -1,3 0,0 Scenario 2: Mildare konjunkturnedgång 1,1 -1,2 -1,5 -0,6 0,0 Finansiellt sparande6 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Scenario 1: Djupare konjunkturnedgång 0,8 -0,3 -0,9 -0,5 0,6 Scenario 2: Mildare konjunkturnedgång 0,8 -0,1 -0,5 -0,3 0,6 1 I de alternativa scenarierna har hänsyn även tagits till kompletterande penningpolitiska åtgärder. 2 Kalenderkorrigerade värden. 3 Årsgenomsnitt i procent. 4 KPI med fast ränta. 5 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. 6 Procent av BNP. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. 3.6 Prognosrevideringar I detta avsnitt redovisas kortfattat några av de prognosrevideringar som har gjorts för 2023 och 2024 jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100). Sedan den lämnades till riksdagen har bl.a. två kvartalssammanställningar av nationalräkenskaperna och ett antal utfall för arbetskraftsundersökningarna och konsumentprisindex publicerats. Energipriserna i Sverige utvecklades svagare första halvåret 2023 än vad som förutsågs i vårpropositionen. Samtidigt utvecklades kärninflationen, mätt med KPIF exklusive energipriser, betydligt starkare. Det medför sammantaget att KPIF är marginellt uppreviderad 2023. Den höga kärninflationen bedöms dock bli mer ihållande, varför inflationen även 2024 är uppreviderad jämfört med prognosen i vårpropositionen (se tabell 3.7). Riksbanken har också höjt styrräntan mer än vad som förutsågs i vårpropositionen, och även aviserat högre styrräntor framöver. BNP-tillväxten är uppreviderad 2023 till följd av att BNP-utfallet för första kvartalet var starkare än prognosen i vårpropositionen. Högre inflations- och ränteutsikter väntas dock bidra till att dämpa hushållskonsumtionen mer än vad som förutsågs i vårpropositionen. Företagens investeringar är däremot uppreviderade till följd av ett starkare utfall än väntat första kvartalet, medan bostadsinvesteringarna i stället är nedreviderade till följd av en lägre byggtakt. BNP-tillväxten väntas bli något lägre och BNP-gapet något mer negativt 2024 jämfört med bedömningen i vårpropositionen. Bedömningen för tillväxten i potentiell BNP i fasta priser är oförändrad jämfört med i vårpropositionen. Arbetsmarknaden utvecklades betydligt starkare första halvåret 2023 än vad som förutsågs i vårpropositionen. Både prognosen för sysselsättningen och för arbetskraften är uppreviderad 2023, och arbetslösheten är nedreviderad även om den fortsatt väntas stiga. Nya avtal mellan arbetsmarknadens parter väntas bidra till en högre löneökningstakt än prognosen i vårpropositionen. Tabell 3.7 Jämförelse mellan regeringens prognoser Procentuell förändring om inte annat anges. Siffrorna inom parentes avser prognos från 2023 års ekonomiska vårproposition 2022 2023 2024 2025 2026 BNP 2,8 (2,6) -0,8 (-1,0) 1,0 (1,2) 2,9 (2,6) 3,1 (3,2) Potentiell BNP 1,9 (1,7) 1,8 (1,8) 1,9 (1,9) 1,9 (1,9) 1,9 (1,9) BNP-gap1 1,1 (1,3) -1,3 (-1,3) -2,1 (-1,9) -1,0 (-1,0) 0,0 (0,0) Arbetslöshet2, 3 7,5 (7,5) 7,6 (7,9) 8,2 (8,3) 8,3 (8,2) 7,4 (7,5) Arbetskraft2 1,2 (1,2) 1,6 (0,6) 0,3 (0,3) 0,7 (0,7) 0,6 (0,6) Sysselsättning2 2,7 (2,7) 1,5 (0,2) -0,3 (-0,2) 0,7 (0,9) 1,4 (1,3) Arbetade timmar4 2,3 (2,4) 1,8 (0,4) 0,1 (-0,6) 0,5 (1,2) 1,4 (1,6) Timlön enligt KL5 2,7 (2,7) 4,0 (3,7) 3,9 (3,6) 3,9 (3,6) 3,9 (3,6) KPI6 8,4 (8,4) 8,7 (8,8) 4,0 (3,6) 1,7 (1,9) 1,9 (1,9) KPIF6 7,7 (7,7) 6,0 (5,9) 2,7 (2,2) 2,0 (2,0) 2,0 (2,0) Styrränta7 0,75 (0,75) 3,46 (3,29) 3,77 (3,43) 2,73 (2,73) 2,31 (2,31) Anm.: Prognosen är baserad på de anslagsnivåer och de regelverk för skatter och transfereringssystem som har beslutats av riksdagen samt de som har föreslagits eller aviserats av regeringen. I vårpropositionen har information som fanns tillgänglig fram till den 8 mars 2023 beaktats. 1 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. 2 Avser åldersgruppen 15-74 år. 3 Procent av arbetskraften. 4 Kalenderkorrigerad. 5 Nominell löneutveckling enligt konjunkturlönestatistiken (KL). 6 Konsumentprisindex (KPI) resp. konsumentprisindex med fast ränta (KPIF), årsgenomsnitt. 7 Procent, årsgenomsnitt. Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Riksbanken och egna beräkningar. 3.7 Utvecklingen enligt andra bedömare I detta avsnitt jämförs regeringens prognoser för några centrala makroekonomiska variabler med prognoser från Konjunkturinstitutet (KI), Europeiska kommissionen, Riksbanken och Ekonomistyrningsverket (ESV) (se tabell 3.8). Det är viktigt att notera att prognoserna publiceras vid olika tidpunkter, vilket gör att prognosmakarna inte alltid har tillgång till samma informationsmängd. Publiceringstillfället för olika prognoser blir särskilt relevant under tidsperioder med ökad osäkerhet i världsekonomin. För 2023 är regeringens prognos för BNP-tillväxten något mer negativ än prognoserna från Riksbanken och Europeiska kommissionen, men i linje med KI:s och ESV:s prognoser. För 2024 är regeringens prognos högre än Riksbankens, men lägre än bedömningarna från de övriga prognosmakarna. Samtliga prognosmakare utom Riksbanken bedömer att BNP-gapet kommer att vara negativt 2023 och att svensk ekonomi därmed kommer att vara i en lågkonjunktur. Riksbanken bedömer att svensk ekonomi kommer att gå in i en lågkonjunktur 2024. Skillnaderna mellan de olika prognosmakarnas BNP-prognoser är relativt små sett ur ett statistiskt perspektiv. I diagram 3.5 redovisas de olika bedömarnas prognoser tillsammans med symmetriska osäkerhetsintervall som täcker olika sannolikheter av regeringens historiska prognosfel, dvs. skillnader mellan utfall och prognoser. Bedömarnas prognoser ligger inom det intervall som täcker hälften av regeringens prognosfel och inom en felmarginal som kan anses motsvara ett relativt normalt prognosfel. Diagram 3.5 BNP-prognos med osäkerhetsintervall Procentuell förändring Anm.: Osäkerhetsintervallen är baserade på regeringens historiska prognosfel, i budgetpropositionerna för 1994-2022, och bör inte förväxlas med en framåtblickande riskbild. För en beskrivning av hur osäkerhetsintervallen är beräknade, se Finansdepartementets rapport Utvärdering av makroekonomiska prognoser som publicerades i samband med 2018 års ekonomiska vårproposition (prop. 2017/18:100). Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen, Riksbanken, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Regeringens prognos för arbetslösheten 2023 är i linje med prognoserna från övriga bedömare, förutom ESV:s prognos, som är högre än regeringens. För 2024 är regeringens prognos i linje med Europeiska kommissionens och Riksbankens prognoser, men lägre än KI:s och ESV:s prognoser. Regeringens prognos för inflationen 2023, mätt med KPI och harmoniserat konsumentprisindex (HIKP), är i linje med bedömningarna från KI, Europeiska kommissionen och ESV. Jämfört med bedömningen från Riksbanken är regeringens bedömning av KPI något lägre, men identisk för HIKP. För 2024 är regeringens prognos i linje med Riksbankens och högre än övriga bedömares. Tabell 3.8 Jämförelse mellan olika bedömares prognoser Procentuell förändring om inte annat anges 2023 2024 BNP1 Regeringen -0,8 1,0 Konjunkturinstitutet -0,9 1,2 Europeiska kommissionen -0,5 1,1 Riksbanken -0,5 0,0 Ekonomistyrningsverket -0,8 1,2 Arbetslöshet2 Regeringen 7,6 8,2 Konjunkturinstitutet 7,7 8,4 Europeiska kommissionen 7,7 8,2 Riksbanken 7,5 8,2 Ekonomistyrningsverket 8,0 8,5 Inflation (KPI/HIKP)3 Regeringen 8,7/5,9 4,0/2,6 Konjunkturinstitutet 8,7/6,1 2,7/1,9 Europeiska kommissionen -/6,0 -/1,9 Riksbanken 8,9/5,9 4,3/2,4 Ekonomistyrningsverket 8,7/- 3,0/- BNP-gap4 Regeringen -1,3 -2,1 Konjunkturinstitutet -1,4 -1,6 Riksbanken 0,0 -1,6 Ekonomistyrningsverket -0,9 -1,5 Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2023-09-20, Konjunkturinstitutet 2023-06-21 för HIKP (harmoniserat konsumentpriser) och BNP-gap samt 2023-08-09 för resterande variabler, Europeiska kommissionen 2023-05-15, Riksbanken 2023-06-29 och Ekonomistyrningsverket 2023-06-20. 1 Fasta priser, ej kalenderkorrigerade värden. 2 Procent av arbetskraften, 15-74 år. 3 Årsgenomsnitt. 4 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen, Riksbanken, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. 3.8 Produktivitetens roll och förklaringsfaktorer Ett lands produktion är en produkt av arbetsproduktiviteten och antalet arbetade timmar. Ökad produktion förutsätter därför att någon av dessa - eller båda - ökar. I detta avsnitt behandlas begreppet produktivitet, produktivitetens roll för Sveriges tillväxt, produktivitetens utveckling sedan finanskrisen och några faktorer som bidragit till utvecklingen. Givet befolkningens storlek och medelarbetstiden bland de sysselsatta handlar utvecklingen i antalet arbetade timmar i ekonomin i allt väsentligt om arbetsmarknadens funktionssätt, och i vilken utsträckning befolkningen deltar på arbetsmarknaden. Utvecklingen och utmaningar på den svenska arbetsmarknaden behandlas i avsnitt 3.9. Produktivitet och dess roll för tillväxten på längre sikt Produktivitet kan beskrivas som effektiviteten i ett lands produktion, och är ett mått på hur mycket värde som skapas i förhållande till insatsen. Produktivitet är dock svårt att mäta, och det finns flera olika mått som syftar till att fånga produktivitetsutvecklingen. Det vanligaste sättet att mäta är arbetsproduktivitet, vilket även är det mått som avhandlas i detta avsnitt. Arbetsproduktivitet definieras som hur mycket ekonomiskt värde i form av bruttonationalprodukt (BNP) eller förädlingsvärde som skapas per arbetad timme. Förändringar i arbetsproduktiviteten kan delas upp i tre underkategorier: kapitalfördjupning, arbetskraftens kompetens och förmåga samt total faktorproduktivitet (TFP). Kapitalfördjupning innebär att mängden och kvaliteten på kapital som används i produktionen ökar i förhållande till antalet arbetade timmar. Mer kapital per arbetad timme skapar högre förädlingsvärde per arbetad timme, allt annat lika. På liknande sätt spelar arbetskraftens kompetens och förmåga (humankapital) roll - högre humankapital bidrar till högre arbetsproduktivitet. Kategorin TFP är en restpost som samlar den del av utvecklingen som inte fångas i de två första kategorierna. Där ingår exempelvis i vilken grad institutioner och lagstiftning är utformade för att kapital och arbetskraft ska kunna allokeras på ett sätt som effektivt skapar förädlingsvärde. Institutioner och lagstiftning påverkar exempelvis marknaders funktionssätt och i vilken utsträckning hälsosamma konkurrensförhållanden skapas, där innovation främjas och mer produktiva företag tillåts konkurrera ut mindre produktiva företag. Även nivån av teknologisk utveckling fångas i TFP. Alternativa produktivitetsmått sätter produktionen, eller förädlingsvärdet, i relation till andra produktionsfaktorer, eller till sammanvägningar av flera faktorer. Ett sådant exempel är materiell produktivitet, som mäter förädlingsvärde per konsumerad naturresurs. Ett annat exempel är BNP per invånare som mäter förädlingsvärdet per person i befolkningen. Att mäta produktivitet med hjälp av BNP per invånare kan ge en bra bild av hur mycket som produceras per person i landet, men riskerar att bli missvisande som mått på arbetskraftens produktivitet om det finns betydande skillnader i hur mycket arbetskraften arbetar, eller i hur stor del av befolkningen som deltar på arbetsmarknaden. Som exempel var produktiviteten mätt som BNP per invånare tydligt högre i USA än i Sverige 2022, medan produktiviteten mätt som BNP per arbetad timme var ungefär densamma i de två länderna samma år. Det kan delvis förklaras av att sysselsatta i Sverige generellt jobbar färre timmar än sysselsatta i USA, på grund av exempelvis längre semester och mer föräldraledighet. Sett över tid har produktivitet visat sig vara den viktigaste faktorn för ekonomisk tillväxt. Sedan 1981 har det totala förädlingsvärdet i Sverige ökat med 177 procent, medan antalet arbetade timmar enbart ökat med 27 procent (se diagram 3.6). Den del av ökningen i förädlingsvärde som inte kommer från arbetade timmar förklaras av ökad produktivitet. Diagram 3.6 Förädlingsvärde, arbetade timmar, och produktivitet Procentuell förändring sedan 1981, kalenderkorrigerade årsvärden Källa: Statistiska centralbyrån. Svag produktivitetsutveckling sedan finanskrisen Tillväxten i produktivitet har varit sjunkande i de avancerade ekonomierna sedan efterkrigstiden. I mitten av nittonhundratalet var produktivitetstillväxten nära sju procent per år i flera länder, inklusive Sverige. Sedan dess har tillväxten gått allt långsammare. I förhållande till liknande länder utmärkte sig dock Sverige med en jämförelsevis hög tillväxt under 90- och 00-talen då produktiviteten växte med i snitt 2,9 procent per år (1995-2007). Två faktorer som lyfts som förklaringar till den positiva utvecklingen under 90- och 00-talen är stora institutionella förändringar och en snabb strukturomvandling. De institutionella förändringarna innefattade bl.a. ett nytt finanspolitiskt ramverk, en självständig centralbank, införandet av industriavtalet för lönebildningen och avregleringar i flera branscher. Strukturomvandlingen under 1990-talskrisen innebar att lågproduktiva företag slogs ut samtidigt som det var en stark tillväxt i branscher kopplade till informations- och kommunikationsteknik (IKT-branscher) där produktiviteten i genomsnitt är hög. I samband med finanskrisen 2008 minskade produktiviteten i Sverige två år i följd, och sedan dess har produktiviteten ökat långsammare än tidigare. Mellan 2011 och 2022 ökade produktiviteten med i genomsnitt 1,1 procent per år, vilket är betydligt mindre än perioden före finanskrisen. En liknande trendmässig utveckling har observerats i andra avancerade ekonomier (se diagram 3.7). Diagram 3.7 Produktivitetstillväxt Årlig procentuell förändring, trendjusterade årsvärden Anm.: Att serierna är trendjusterade innebär att de HP-filtrerats. Det medför att enskilda årstakter i diagrammet inte överensstämmer med de faktiska. Källor: OECD och egna beräkningar. Faktorer som kan förklara den svaga produktivitetsutvecklingen Trots att utvecklingen har analyserats utförligt både i Sverige och internationellt finns inget entydigt svar på varför produktivitetstillväxten har varit svagare efter finanskrisen. Sannolikt har flera faktorer bidragit till utvecklingen. Färre produktivitetshöjande investeringar För att ökad kapitalfördjupning ska bidra till produktivitetstillväxten krävs investeringar i kapital, samtidigt som investeringar i forskning och utveckling kan bidra genom ökad TFP. Investeringarna i näringslivet föll tydligt under finanskrisen och återhämtade sig inte till samma andel av näringslivets förädlingsvärde som före krisen förrän 2017, vilket sannolikt bidrog till den lägre produktivitetstillväxten under 10-talet. Under perioden före finanskrisen hade investeringarnas andel av näringslivets förädlingsvärde ökat tydligt under en längre period. En relaterad potentiellt bidragande faktor är att det låga ränteläget sedan finanskrisen kan ha medfört att lågproduktiva företag har kunnat fortsätta sin verksamhet och därmed hämmat effektiv strukturomvandling. Detta kan ha bidragit till att dämpa den genomsnittliga produktiviteten i ekonomin. Förändrad branschsammansättning Den övergripande produktiviteten i ekonomin påverkas av i vilka branscher arbetskraften är sysselsatt. Att arbetskraft flyttar mellan branscher med högre eller lägre produktivitetsnivå påverkar produktiviteten i ekonomin på kort sikt. På lång sikt är produktivitetstillväxten inom olika branscher mer avgörande. Om arbetskraft allokerar om sig till branscher med högre eller lägre produktivitetstillväxt, eller om produktivitetstillväxten inom respektive bransch förändras, får det en långsiktig effekt på den sammantagna produktivitetsutvecklingen i ekonomin. Sedan finanskrisen har det skett ett trendmässigt skifte i arbetade timmar från industrisektorn till tjänstebranscher. Detta kan ha bidragit negativt till den aggregerade produktivitetstillväxten eftersom tjänstesektorn i genomsnitt har en lägre produktivitetsnivå än industrin, då tjänstebranscher typiskt sett är mindre kapitalintensiva. Dessutom har produktivitetstillväxten inom industrin i sig sjunkit sedan finanskrisen, vilket också har bidragit till lägre produktivitetstillväxt totalt sett. Avtagande globalisering En starkt bidragande faktor till tillväxten perioden före finanskrisen var en ständigt ökande grad av globalisering, både i Sverige och globalt. Globalisering kan bidra till produktivitetstillväxt bl.a. genom ökad konkurrens, effektivare allokering av kapital och arbetskraft, specialisering samt spridning av teknologier och kunskap. Under senare år har globaliseringen avtagit, bl.a. till följd av ökade handelshinder och ett försämrat geopolitiskt och ekonomiskt säkerhetsläge. Under pandemin fick dessutom många företag problem med brist på insatsvaror när länder stängdes ned, vilket belyste sårbarheter i de globala värdekedjorna. Även ökade geopolitiska spänningar till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har sannolikt bidragit till denna utveckling. Sammantaget kan detta ha skiftat företagens preferenser mot bredare försörjningskedjor och ökad lokal produktion, och därmed minskad global integration. Andra potentiella förklaringar Att den uppmätta produktivitetstillväxten är lägre än tidigare samtidigt som samhället präglas av teknologiska innovationer och digitalisering kan tyckas paradoxalt. Möjliga förklaringar kan vara att teknologin ännu inte fått fullt genomslag och att produktiviteten kommer att öka framöver. Det kan bero på att innovationsspridningen kan ha skett ojämnt mellan företag, vilket skapar ett glapp mellan ledande företag och efterföljande, där de tidigare har betydligt högre produktivitet än de senare. En möjlighet är också att det funnits en övertro på den teknologiska utvecklingens effekt på produktiviteten och att en fortsatt svag produktivitetstillväxt därför väntar även framöver. Produktiviteten kan även påverkas av strukturella faktorer i ekonomin såsom konkurrensförhållandena inom en viss bransch eller arbetsmarknadens funktionssätt. Sverige har under senare år haft en matchningsproblematik på arbetsmarknaden, med hög arbetslöshet samtidigt som företag rapporterat höga nivåer av lediga platser. Detta medför att sysselsättningsgraden i ekonomin blir lägre än vad den annars skulle ha varit, vilket framför allt påverkar produktiviteten i termer av BNP per invånare, snarare än per arbetad timme. Tvärtom kan ökad sysselsättning genom lågproduktiva jobb ha en dämpande effekt på arbetsproduktiviteten, vilket synliggör hur olika val av mått kan leda till olika slutsatser samt att mål om produktivitetstillväxt alltid måste vägas mot andra mål. 3.9 Utmaningar på arbetsmarknaden Utvecklingen på svensk arbetsmarknad har varit stark Den svenska arbetsmarknaden har sammantaget utvecklats positivt de senaste åren. Återhämtningen sedan pandemin har varit god. Sysselsättningen och arbetskraften har ökat i stadig takt, och även antalet arbetade timmar per person i arbetsför ålder har ökat. Sysselsättningsgraden i åldersgruppen 15-74 år uppgick under den första halvan av 2023 till nära 70 procent (se diagram 3.8). Det är den högsta nivån sedan början på 1990-talet. Sysselsättningsgraden är högre för män än för kvinnor, och sysselsättningsgapet mellan könen har varit i stort sett konstant sedan 1990-talet. Ökningen i sysselsättningsgrad har på senare år, främst efter pandemin, till stor del drivits av att sysselsättningsgraden har ökat bland utrikes födda och äldre. Diagram 3.8 Sysselsättningsgrad (15-74 år) Procent av befolkningen, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Arbetskraftsdeltagandet, dvs. andelen individer i arbetsför ålder som antingen arbetar eller aktivt söker efter arbete, är också högre bland män än bland kvinnor. Det har ökat trendmässigt för båda grupperna under det senaste decenniet (se diagram 3.9) och utvecklingen har överraskat många. Ökningen har till stor del drivits av att arbetskraftsdeltagandet har ökat bland utrikes födda och äldre. Diagram 3.9 Arbetskraftsdeltagande (15-74 år) Procent av befolkningen, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Sysselsättningen har ökat mer än arbetskraftsdeltagandet efter pandemin. Därmed har arbetslösheten minskat och uppgick under den första halvan av 2023 till ca 7,5 procent (se diagram 3.10). Majoriteten av de arbetslösa har varit arbetslösa kortare än ett halvår. Diagram 3.10 Arbetslöshet (15-74 år) Procent av arbetskraften, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Det är framför allt individer som har varit arbetslösa en längre tid som har det svårt på arbetsmarknaden. För att mäta långtidsarbetslösheten används i detta avsnitt Arbetsförmedlingens registerdata. Många har varit inskrivna arbetslösa längre än ett år (se diagram 3.11). Av de inskrivna arbetslösa vid Arbetsförmedlingen (öppet arbetslösa och i program med aktivitetsstöd) har drygt 40 procent varit utan arbete i ett år eller mer. Fler än hälften av de långtidsarbetslösa har varit utan arbete i två år eller mer. Diagram 3.11 Långtidsarbetslösa (16-64 år) Antal inskrivna arbetslösa utan arbete mer än 12 månader, säsongsrensade månadsvärden Anm.: Inskrivna arbetslösa inkluderar öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd. Från januari 2023 innefattar statistiken åldrarna 16-65 år. Perioder fram till december 2022 innefattar statistiken åldrarna 16-64 år. Långtidsarbetslösa avser inskrivna arbetslösa som varit utan arbete i ett år eller längre. Källa: Arbetsförmedlingen. Sveriges sysselsättningsgrad är hög även i ett internationellt perspektiv. I åldersgruppen 15-74 år är sysselsättningsgraden den tredje högsta i EU. Det beror främst på en hög sysselsättning bland kvinnor och bland äldre (55-74 år). Arbetslösheten i samma åldersgrupp är samtidigt högre än EU-snittet, vilket det finns flera förklaringar till. En förklaring är det höga arbetskraftsdeltagandet, vilket innebär att grupper med lägre jobbchanser söker arbete i större utsträckning än vad de gör i andra länder. Ett högt arbetskraftsdeltagande är dock en förutsättning för en hög sysselsättningsgrad och i grunden något positivt. Vidare är ungdomsarbetslösheten hög jämfört med genomsnittet i EU. Det förklaras bl.a. av att många heltidsstuderande söker jobb och därmed klassificeras som arbetslösa. Ungefär 70 procent av de arbetslösa i åldersgruppen 15-19 år är heltidsstuderande som söker jobb. I åldersgruppen 20-64 år är arbetslösheten i Sverige endast något högre än genomsnittet i EU. Utöver skillnaderna i arbetskraftsdeltagandet spelar även befolkningssammansättningen roll, där framför allt andelen utomeuropeiskt födda är relativt hög i Sverige. Sverige har jämfört med många andra EU-länder haft högre invandring från länder utanför Europa i förhållande till befolkningens storlek, särskilt under mitten av 2010-talet. Det tar tid för de nyanlända utomeuropeiskt födda i arbetsför ålder att etableras på arbetsmarknaden och även efter många år i Sverige är arbetslösheten i genomsnitt högre för utomeuropeiskt födda än för inrikes födda och andra grupper utrikes födda. Obalanser på arbetsmarknaden Även om utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden sammantaget varit relativt god över tid finns det betydande och växande problem med bristande matchning mellan arbetslösa och lediga jobb. Den försämrade matchningen har under ett flertal år betonats i t.ex. Arbetsförmedlingens rapporter. De grupper som Arbetsförmedlingen har definierat som grupper med svag förmåga att konkurrera om de lediga jobben är utomeuropeiskt födda, äldre arbetslösa (55-65 år), personer utan gymnasieutbildning och individer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Ungefär lika många män som kvinnor tillhör minst en av dessa grupper. Andelen av de inskrivna arbetslösa som tillhör minst en av dessa grupper har, med ett avbrott under pandemin, trendmässigt ökat fr.o.m. 2010, vilket bedöms ha bidragit till en ökad matchningsproblematik på arbetsmarknaden. Andelen av de inskrivna arbetslösa som tillhörde minst en av grupperna uppgick till drygt 70 procent under första halvan av 2023. Andelen av de inskrivna långtidsarbetslösa som tillhörde minst en av dessa grupper uppgick till ca 85 procent. Allt färre av de arbetslösa har den kompetens som efterfrågas av arbetsgivare. Matchningen bedöms ha försämrats under en längre tid, vilket kan illustreras med att den s.k. Beveridgekurvan har skiftat utåt. Beveridgekurvan visar sambandet mellan arbetslöshet och lediga platser över tid. En utåtskiftad kurva innebär att en given arbetslöshet sammanfaller med allt fler lediga jobb i förhållande till arbetskraften, och omvänt att ett givet antal lediga jobb sammanfaller med ökad arbetslöshet (se diagram 3.12). Diagram 3.12 Beveridgekurva, arbetslöshet och lediga platser Procent av arbetskraften, säsongsrensade kvartalsvärden Vakanstal Anm.: Beveridgekurvan visar sambandet mellan arbetslöshet och lediga platser över tid. På y-axeln redovisas vakanstal. Vakanstal avser lediga platser som andel av arbetskraften. På x-axeln redovisas arbetslösheten för åldersgruppen 20-64 år i Sverige. Källor: Statistiska centralbyrån och Arbetsförmedlingen. Kompetensbristen är betydande Samtidigt som det finns många arbetslösa är bristen på arbetskraft stor i många branscher. Enligt KI:s konjunkturbarometer uppgav 31 procent av företagen att de hade brist på arbetskraft under det andra kvartalet 2023 (se diagram 3.13). Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät 2021 visade vidare att närmare tre av tio rekryteringsförsök hade misslyckats. Även i den offentliga sektorn finns stora problem med kompetensförsörjning. I Arbetsförmedlingens undersökning våren 2023 uppgav över hälften av de offentliga arbetsgivarna att de har upplevt brist på arbetskraft. I Arbetsgivarverkets kompetensbarometer 2023 uppgav närmare 90 procent av de statliga arbetsgivarna att det var brist på lämpliga sökande vid rekrytering, och enligt Sveriges Kommuner och Regioner har kommunerna och regionerna svårt att rekrytera. Det kommer bl.a. att behövas många fler sjuksköterskor, lärare och poliser under de kommande åren. Diagram 3.13 Brist på arbetskraft i näringslivet Procent, säsongsrensade kvartalsvärden Anm.: Avser andel ja-svar, dvs. andel av företagen i undersökningen som uppgett brist på arbetskraft. Källa: Konjunkturinstitutet (Konjunkturbarometern). Bristande färdigheter bland de arbetslösa, i förhållande till de krav som ställs från arbetsgivare, är enligt flera studier ett betydande problem på arbetsmarknaden. De arbetslösa kan t.ex. sakna en formell utbildning, språkfärdigheter eller någon specifik egenskap som arbetsgivaren söker, såsom att vara självgående. Dessutom har Sverige, jämfört med många andra länder, en låg andel jobb som inte kräver någon utbildning eller endast grundskoleutbildning. Ungefär fyra procent av de anställda i Sverige har ett jobb med låga formella kvalifikationskrav, vilket kan jämföras med genomsnittet inom EU som är ungefär det dubbla. En betydande del av de arbetstillstånd som beviljas för medborgare i länder utanför EU som vill arbeta i Sverige gäller samtidigt arbeten med inga eller låga krav på utbildning, vilket kan ses som en indikation på att arbetsgivare väljer bort arbetslösa individer i Sverige. Stora skillnader på arbetsmarknaden Sysselsättningsgraden har under de senaste åren ökat bland stora grupper på arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. bland unga (15-24 år), eftergymnasialt utbildade och utomeuropeiskt födda. Samtidigt är sysselsättningsgraden fortfarande relativt låg och arbetslösheten relativt hög i grupper med svag förankring på arbetsmarknaden, t.ex. bland individer med högst en förgymnasial utbildning och bland individer födda utanför Norden och EU (se tabell 3.9). Tabell 3.9 Arbetslöshet och sysselsättningsgrad för olika grupper Procent Arbetslöshet 2008 Arbetslöshet 2019 Arbetslöshet 2022 Sysselsättningsgrad 2008 Sysselsättningsgrad 2019 Sysselsättningsgrad 2022 Totalt (15-74 år) 6,4 7,0 7,5 66,4 67,9 69,0 Kvinnor 6,7 7,1 8,0 63,3 65,5 66,0 Män 6,1 6,9 7,0 69,4 70,2 71,8 Ålder 15-19 år 32,2 31,6 35,1 23,1 25,6 26,7 20-24 år 13,3 13,4 14,0 64,5 62,8 62,9 25-54 år 4,6 5,6 5,7 85,8 85,7 86,4 55-64 år 4,0 4,9 5,4 69,1 76,8 77,3 65-74 år 2,11 2,41 4,1 12,1 17,6 19,3 Utbildning (20-64 år) Förgymnasial 8,7 18,9 23,7 64,8 58,0 56,3 Gymnasial 5,1 5,5 6,8 81,5 82,6 80,4 Eftergymnasial 3,9 4,2 3,8 85,6 86,7 87,4 Födelseland (20-64 år) Utanför Norden och EU 14,5 17,6 17,9 64,0 66,2 68,9 Norden och EU utom Sverige 5,8 4,4 5,7 73,1 81,5 84,1 Sverige 4,0 3,4 3,3 83,0 86,2 85,7 1 Från och med 2021 påverkas AKU av tidsseriebrott. Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Utomeuropeiskt födda, förgymnasialt utbildade, äldre arbetslösa och även personer med funktionsnedsättning har i genomsnitt ungefär hälften så stora jobbchanser när de söker jobb som övriga inskrivna arbetslösa på Arbetsförmedlingen (se diagram 3.14). Många individer ingår i flera av grupperna, vilket innebär att de kan ha en ännu svårare situation på arbetsmarknaden. Diagram 3.14 Jobbchanser Procent av inskrivna arbetslösa, säsongsrensade månadsvärden Anm.: Jobbchansen för en viss grupp räknas ut som antalet som fått jobb under en månad, inom respektive grupp, dividerat med antal inskrivna arbetslösa i samma grupp månaden innan. Jobbchanserna riskerar att överskattas om vissa som fått jobb under en månad blev arbetslösa samma månad, och därmed inte ingick i antalet inskrivna arbetslösa månaden innan. Personer med funktionsnedsättning avser personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. I gruppen övriga ingår alla jobbsökande (16-65 år) som inte tillhör någon av de särredovisade grupperna. Källor: Arbetsförmedlingen och egna beräkningar. Arbetslösheten bland unga är hög, men oftast inte långvarig Arbetslösheten bland unga är hög i förhållande till andra grupper i Sverige. Under det andra kvartalet 2023 uppgick arbetslösheten bland individer i åldrarna 15-24 år till 22 procent (se diagram 3.15). De arbetslösa i denna åldersgrupp utgör omkring en tredjedel av det totala antalet arbetslösa 15-74 år. Jobbchanserna för unga är dock relativt goda (se diagram 3.14), och endast en liten del av de unga är långtidsarbetslösa. Att arbetslösheten bland unga är relativt hög hänger bl.a. samman med att de ännu inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. I åldersgruppen 20-24 år, där individer har haft tid att gå klart gymnasiet, uppgick arbetslösheten till ca 14 procent under 2022 (se tabell 3.9). Sysselsättningsgraden stiger sedan med åldern. Diagram 3.15 Arbetslöshet unga (15-24 år) Procent av arbetskraften, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Vid en internationell jämförelse framstår ungdomsarbetslösheten i Sverige som hög. Landsspecifika förhållanden, såsom skillnader i utbildningssystem, kan förklara en stor del av skillnaderna länder emellan. Ett exempel är att yrkesutbildningar, som i Sverige huvudsakligen är skolförlagda, i större utsträckning är arbetsplatsförlagda i många andra länder. Vid arbetsplatsförlagda utbildningar där lön utbetalas klassificeras studenterna som sysselsatta, även om de söker arbete, medan arbetssökande studenter i Sverige klassificeras som arbetslösa. Ungefär 60 procent av alla arbetslösa unga 15-24 år i Sverige är heltidsstuderande som samtidigt söker arbete. Dessa heltidsstuderande ungdomar bedöms inte utgöra något arbetsmarknadsproblem. Tvärtom är det positivt att ungdomar studerar. Exklusive heltidsstuderande uppgick ungdomsarbetslösheten till 8 procent under den första halvan av 2023 (se diagram 3.15). En annan metod att mäta utfallet för unga på arbetsmarknaden är att observera de unga som varken arbetar eller studerar. I Sverige uppgick andelen unga (15-24 år) som tillhörde denna grupp till 4,5 procent under det första kvartalet 2023. Det är lägre än i de flesta andra länderna i EU, där genomsnittet uppgick till ca 9 procent. Även om arbetslöshet för de allra flesta unga är övergående, finns det en grupp unga för vilken arbetslöshet kan utgöra ett mer långsiktigt problem. De handlar främst om unga som saknar gymnasial utbildning och därmed riskerar att långsiktigt hamna utanför arbetsmarknaden. Ungdomar som är långtidsarbetslösa utgör dock endast ca 6 procent av samtliga inskrivna långtidsarbetslösa (se tabell 3.10). Tabell 3.10 Långtidsarbetslösa hos Arbetsförmedlingen (16-65 år) I procent av samtliga långtidsinskrivna arbetslösa 2008 2019 2022 Kön Andel kvinnor 47,9 50,9 51,2 Andel män 52,1 49,1 48,8 Ålder Andel unga (16-24 år) 6,0 7,1 5,9 Andel äldre (54-65 år) 26,9 21,3 25,1 Utbildning Andel förgymnasial 33,3 40,9 39,2 Andel gymnasial 41,7 33,1 35,0 Andel eftergymnasial 24,9 26,0 25,8 Födelseland Andel utomeuropeiskt födda 22,2 56,8 52,1 Andel födda i Europa 14,1 10,0 11,1 Andel inrikes födda 63,7 33,2 36,8 Funktionsnedsättning Andel med funktionsnedsättning 31,7 24,6 22,8 Anm.: Andelen är beräknad som procent av totala antalet inskrivna långtidsarbetslösa. Observera att individer kan ingå i flera grupper. Andel med funktionsnedsättning avser andel personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Från januari 2023 innefattar statistiken åldrarna 16-65 år. Perioder fram till december 2022 innefattar statistiken åldrarna 16-64 år. Källa: Arbetsförmedlingen. Fler äldre arbetar, men svårigheter för arbetslösa äldre Sysselsättningsgraden i åldersgruppen 55-64 år är hög, och ungefär åtta av tio arbetar (se tabell 3.9). Efter 60 års ålder börjar dock sysselsättningsgraden falla relativt snabbt (se diagram 3.16). Sysselsättningsgraden är högre bland män än kvinnor i alla åldrar i gruppen 55-74 år. Sysselsättningen bland äldre i hela åldersgruppen 55-74 år har ökat betydligt under ett flertal år. Höjda åldrar i pensionssystemet, högre utbildningsnivå bland äldre samt reformer av sjukförsäkringen har bidragit till högre arbetskraftsdeltagande i synnerhet bland äldre. Diagram 3.16 Sysselsättningsgrad äldre (55-74 år) uppdelat på ålder Antal sysselsatta som andel av antal i befolkningen i åldersgruppen, procent Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Arbetslösheten bland äldre är lägre än bland övriga åldersgrupper (se tabell 3.9), men äldre som förlorar jobbet blir relativt ofta arbetslösa under en längre tid. Mer än hälften av de inskrivna arbetslösa i åldersgruppen 55-64 år är långtidsarbetslösa. Ungefär var fjärde långtidsarbetslös 2022 var äldre än 55 år (se tabell 3.10). Störst problem att hitta jobb har de äldre arbetslösa med högst förgymnasial utbildning som är utomeuropeiskt födda. En orsak till äldres svårigheter vid arbetslöshet bedöms vara att utbildningsnivån, och således färdigheterna, är lägre än genomsnittet för den arbetsföra befolkningen i övrigt. Dessutom kan det vara så att de färdigheter de äldre har inte är lika aktuella och att en ny typ av kompetens efterfrågas på grund av strukturomvandlingen. Det finns skäl att tro att de äldres produktivitet, eller uppfattade produktivitet, inte alltid matchar deras arbetskostnad. Normalt stiger lönen kontinuerligt med åldern, samtidigt som det verkar finnas en uppfattning hos arbetsgivare att produktiviteten slutar att öka med åldern, eller t.o.m. börjar falla. Ett annat, sannolikt relaterat, problem för de äldre tycks vara diskriminering. Hög arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda Arbetskraftsdeltagandet bland utomeuropeiskt födda har ökat snabbare än bland inrikes födda under det senaste decenniet och är sedan 2020 högre än bland inrikes födda i åldersgruppen 15-74 år. Ålderssammansättningen bland de utomeuropeiskt födda är gynnsam för arbetskraftsdeltagandet, främst eftersom andelen individer som hunnit gå i pension är lägre jämfört med inrikes födda. Om ålderssammansättningen beaktas är sysselsättningsgraden lägre bland utomeuropeiskt födda än bland inrikes födda. I detta avsnitt ligger fokus huvudsakligen på åldersgruppen 20-64 år för att begränsa betydelsen av olika ålderssammansättning för arbetsmarknadsutfall. Sysselsättningsgraden för födda utanför Norden och EU var ca 17 procentenheter lägre än vad den var för inrikes födda 2022 (se tabell 3.9). Sysselsättningsgapet mellan män födda i Sverige och män födda utanför Norden och EU var ungefär hälften så stort som sysselsättningsgapet mellan kvinnor i de båda grupperna. Efter pandemin har sysselsättningsgraden ökat betydligt bland både kvinnor och män födda utanför Norden och EU (se diagram 3.17). Ökningen har varit snabbare än bland inrikes födda, och sysselsättningsgapet mellan grupperna har minskat tydligt. Detta kan t.ex. förklaras av att den genomsnittliga vistelsetiden i Sverige bland utomeuropeiskt födda har ökat, vilket innebär att de i genomsnitt har haft mer tid i Sverige för att utveckla sin kompetens och få ett jobb. En annan förklaring är att branscher som sysselsätter förhållandevis många utomeuropeiskt födda har utvecklats särskilt väl sedan pandemin, t.ex. hotell och restaurang. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utomeuropeiskt födda är dock fortfarande stor i ett internationellt perspektiv, vilket framför allt beror på en internationellt sett hög sysselsättningsgrad bland inrikes födda kvinnor. Utomeuropeiskt födda kvinnor har en låg sysselsättningsgrad jämfört med såväl män från samma regioner som inrikes födda kvinnor. Sysselsättningsgapet mellan kvinnor födda utanför Norden och EU och inrikes födda kvinnor (20-64 år) uppgick till närmare 20 procentenheter under första halvan av 2023. Sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män födda utanför Norden och EU uppgick till drygt 10 procentenheter under första halvan av 2023 (se diagram 3.17). Den lägre sysselsättningsgraden bland kvinnorna förklaras främst av ett lägre arbetskraftsdeltagande, snarare än en högre arbetslöshet. Sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män är större för lågutbildade än för högutbildade. Diagram 3.17 Sysselsättningsgrad och arbetskraftsdeltagande (20-64 år), födda utanför Norden och EU Procent av befolkningen, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Arbetslösheten bland födda utanför Norden och EU var mer än dubbelt så hög som arbetslösheten bland inrikes födda 2022 (se tabell 3.9). Arbetslösheten bland kvinnor födda utanför Norden och EU var 2022 högre än bland män inom gruppen, men var under första halvan av 2023 ungefär lika stor bland kvinnor och män. Under den första halvan av 2023 var drygt fyra av tio inskrivna arbetslösa vid Arbetsförmedlingen (16-65 år) utomeuropeiskt födda. Drygt varannan av de inskrivna långtidsarbetslösa var utomeuropeiskt födda 2022 (se tabell 3.10), vilket motsvarade drygt 80 000 personer. Under första halvan av 2023 hade den siffran sjunkit till drygt 70 000 personer. Som redovisas ovan är längre vistelsetider i Sverige en förklaring till att arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden har ökat bland utomeuropeiskt födda. Sannolikheten för en individ att bli sysselsatt ökar med tiden i landet eftersom relevant kompetens och nätverk kan byggas upp. Att vistelsetiderna i genomsnitt är längre i dag än vad de var kort efter den stora flyktingvågen 2015 kan därmed, tillsammans med en hög efterfrågan på arbetskraft, bidra till att förklara den högre sysselsättningen bland utomeuropeiskt födda under första halvan av 2023. Uppföljningen av nyanländas etablering på arbetsmarknaden har också visat på förbättrade resultat. Etableringsreformen som infördes 2010 och som innebär att arbetslösa skrivs in på Arbetsförmedlingen, verkar ha bidragit till snabbare etablering och högre sysselsättningsgrad. Etableringsgraden är högre för dem som mottagits under 2010-talet än för dem som mottogs under 2000-talet, och utvecklingen har varit särskilt positiv för män (se diagram 3.18). Av de utomeuropeiskt födda män som togs emot av en kommun under perioden 2017-2019 var i genomsnitt omkring 49 procent etablerade på arbetsmarknaden efter två år. För utomeuropeiskt födda kvinnor går etableringen i allmänhet långsammare, men takten har ökat även bland dem. Av de som togs emot 2017-2019 var omkring 20 procent etablerade två år efter mottagandet. Diagram 3.18 Etableringsgrad nyanlända mottagna 2005-2019 efter vistelsetid i Sverige (20-64 år) Procent (kvinnor) Procent (män) Anm.: Med nyanlända avses kommunmottagna flyktingar i åldersgruppen 20-64 år respektive referensår. Senaste referensår är 2021. De mottagna har i diagrammet grupperats i grupper med treårsintervall. Som etablerade räknas individer som har varit anställda under varje enskilt referensår och haft en löneinkomst som uppgår till minst 60 procent av medianinkomsten för individer som har förgymnasial utbildning. Individer som har deklarerat för aktiv näringsverksamhet ingår inte bland de etablerade. Den registerbaserade aktivitetsstatistiken (RAKS) baseras fr.o.m. 2019 på arbetsgivardeklarationer på individnivå (AGI). För närmare information om etableringen, se utg.omr. 13. Källa: Egna bearbetningar av data från Statistiska centralbyrån (RAKS), särskild beställning. Svårt att konkurrera för personer utan gymnasial utbildning Utbildningsnivån är en viktig faktor för en individs möjligheter på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden är högre och arbetslösheten är lägre bland individer med avslutad gymnasial utbildning jämfört med de som saknar gymnasial kompetens (se diagram 3.19). Närmare 40 procent av de långtidsarbetslösa saknade gymnasial utbildning 2022 (se tabell 3.10). Detta gäller för både inrikes födda och födda utanför Norden och EU, även om arbetslösheten är betydligt högre bland de födda utanför Norden och EU. Det huvudsakliga problemet för de som saknar gymnasial utbildning är att deras färdigheter inte når upp till de krav som ställs på arbetsmarknaden. Att fullgöra sin gymnasieutbildning kan också ge en positiv signal till arbetsgivarna. Ett flertal studier indikerar att arbetsgivare hanterar osäkerhet kring produktivitet genom att lägga större vikt vid enkelt observerbara attribut, såsom en fullgjord gymnasieutbildning. Diagram 3.19 Arbetslöshet (20-64 år), inrikes födda och födda utanför Norden och EU, med och utan gymnasial utbildning Procent av arbetskraften, säsongsrensade kvartalsvärden Anm.: Gymnasial utbildning inkluderar även eftergymnasial utbildning. Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). En större andel av de utomeuropeiskt födda saknar gymnasieutbildning jämfört med inrikes födda, vilket är en delförklaring till en lägre sysselsättningsgrad bland de utomeuropeiskt födda. Sannolikheten att vara sysselsatt är dock lägre förutomeuropeiskt födda än för inrikes födda även vid samma formella utbildningsnivå. Här är det värt att beakta att utbildningsnivåerna är ganska grovt indelade. Bland dem som saknar gymnasieutbildning är det t.ex. en större andel av de utomeuropeiskt födda som även saknar fullgjord grundskoleutbildning jämfört med inrikes födda. Färdigheterna kan även skilja sig mycket åt mellan individer med samma formella utbildningsnivå beroende på var i världen utbildningen fullgjordes. Långtidsutredningen från 2015 visade att räknefärdigheterna låg på en betydligt lägre nivå bland utomeuropeiskt födda från regioner i Afrika och Asien än bland både inrikes födda och andra utrikes födda vid samma formella utbildningsnivå i form av t.ex. en högskoleutbildning. Därutöver är bristande språkfärdigheter sannolikt en förklaring till lägre sysselsättning bland utomeuropeiskt födda med samma formella utbildningsnivå som inrikes födda. Jämförs utrikes födda med inrikes födda tycks det inte finnas några signifikanta skillnader i sannolikheten att vara sysselsatt mellan individer med samma läsfärdighetsnivå (se Långtidsutredningen 2015 samt Bussi och Pareliussen, Skills and labour market performance in Sweden, OECD Economics Department Working Papers No. 1233, 2015). Sammanfattningsvis är bristande färdigheter, i förhållande till de krav som ställs på den svenska arbetsmarknaden, troligen det huvudsakliga problemet för gruppen utomeuropeiskt födda. Diskriminering och brist på arbetsrelevanta kontaktnät kan också försämra situationen på arbetsmarknaden för utomeuropeiskt födda. Studier indikerar att utomeuropeiskt födda kvinnor kan vara diskriminerade på arbetsmarknaden i något lägre utsträckning än utomeuropeiskt födda män. Dessa faktorer bedöms dock inte vara av avgörande betydelse för utfallet på lång sikt, utan förväntas främst förlänga tiden det tar att finna ett arbete. Normer och attityder till arbete kan också påverka arbetsmarknadsutfallet. I en stor intervjustudie framkom att många utomeuropeiska migranter upplevde att de har en ekonomisk trygghet i det svenska samhället som inte alltid motiverar till arbete eller studier. Mer än var fjärde utomeuropeisk migrant yngre än 35 år uppfattade sig dessutom vara för gammal för att investera i studier. I samma studie uppgav även fyra av tio utomeuropeiska migranter att de hade för dålig hälsa för mer krävande arbeten och närmare hälften uppgav att de inte kan jobba mer än halvtid (se Puranen, Med migranternas röst II - Hur blir man värmlänning?, Institutet för framtidsstudier, 2021). Dessa faktorer kan bidra till lägre sysselsättning och högre arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda. I samma studie angav samtidigt åtta av tio att de var beredda att ta det jobb som erbjuds dem. Arbetslösa utomeuropeiskt födda verkar inte heller söka jobb mindre intensivt än arbetslösa inrikes födda enligt tidigare studier (se exempelvis Olli Segendorf, Job Search Strategies and Wage Effects for Immigrants, 2005). Skillnader i t.ex. utbildningsnivå kan delvis förklara skillnaden i sysselsättningsutfall mellan utomeuropeiskt födda kvinnor och män. Det är dock inte hela förklaringen. Starkare traditionella könsnormer bland utomeuropeiskt födda kan vara ytterligare en förklaring till lägre arbetskraftsdeltagande och därmed lägre sysselsättningsgrad bland utomeuropeiskt födda kvinnor. Även bristande ekonomiska incitament till arbete bedöms kunna påverka utomeuropeiska kvinnor mer än utomeuropeiska män, särskilt de kvinnor som har många barn och får försörjningsstöd (se Löfbom, Lönar sig arbete 2.0? En ESO-rapport med fokus på nyanlända, 2018). Det behövs ett mått som mäter självförsörjning För att kunna utforma en ändamålsenlig politik är det viktigt att det finns statistiska underlag som ger en tillfredsställande beskrivning av såväl sysselsättning som av individers möjligheter att försörja sig. Det officiella måttet på sysselsättningen i Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) mäter om individer är sysselsatta minst en timme under en referensvecka, utan hänsyn till inkomstnivå. Sysselsättningen ger därmed ingen bild av hur många som arbetar i sådan omfattning att de kan leva på sin lön. Det behövs ett självförsörjningsmått som ger en indikation på andelen självförsörjande i befolkningen, vilket kan komplettera sysselsättningsmåttet. Ett självförsörjningsmått blir särskilt relevant för analyser av grupper som står långt från arbetsmarknaden. Måttet ska även kunna användas som underlag vid utformning av reformer för att fler ska komma i arbete eller för att redan sysselsatta ska arbeta mer för att bli självförsörjande, vilket är en förutsättning för en fortsatt generös och gemensamt finansierad välfärd. Regeringen har för avsikt att återkomma med en definition av ett självförsörjningsmått när de faktorer som behöver beaktas vid utformningen av ett sådant mått har analyserats närmare. Nedan redovisas ett antal frågeställningar som införandet av ett självförsörjningsmått aktualiserar samt exempel på hur ett sådant mått kan utformas. Hur ska ett mått på självförsörjning utformas? Att mäta graden av självförsörjning i den arbetsföra befolkningen är komplext, och ett flertal avvägningar behöver göras. Att försörja sig själv är inte nödvändigtvis samma sak som att vara etablerad på arbetsmarknaden. Till exempel kan en person vara etablerad på arbetsmarknaden utan att ha tillräcklig försörjning. Omvänt kan en individ ha tillräcklig försörjning utan att förvärvsarbeta. Ett mått på självförsörjning behöver därför ta hänsyn till fler inkomster än inkomst från arbete, t.ex. kapitalinkomst och pension. Även vissa arbetsrelaterade ersättningar kan behöva beaktas, främst sjukförsäkring och den inkomstrelaterade delen av föräldraförsäkringen, eftersom personer som uppbär dessa ersättningar i de flesta fall har en anställning med inkomst som grund för ersättningen. Vidare behöver en inkomstgräns definieras, dvs. en lägsta inkomstnivå för när en individ kan anses vara självförsörjande. En sådan inkomstnivå kan t.ex. utgå från olika ersättningar, som försörjningsstödet eller grund- och lägstanivåer i olika socialförsäkringar. En inkomstnivå kan också utgå från ingångslöner, låga löner på arbetsmarknaden eller från ett visst förhållande till medianinkomsten. För att följa utvecklingen över tid kan inkomstgränsen skrivas fram med t.ex. inflationen (prisbasbeloppet) eller med inkomstutvecklingen (inkomstbasbeloppet). Om inkomstgränsen för självförsörjning skrivs fram med inflationen innebär det att självförsörjning kopplas till förmågan att köpa en viss mängd varor och tjänster medan en framskrivning med inkomstutvecklingen speglar att självförsörjning innebär ett visst mått av eget arbete. Framskrivning med inkomstutvecklingen innebär att självförsörjning får en tydligare koppling till antalet arbetade timmar och reallöneutvecklingen i samhället. Exempel på självförsörjningsmått utifrån olika inkomstgränser Exempel på hur ett självförsörjningsmått kan utformas utifrån olika inkomstgränser och olika inkomstslag redovisas i tabell 3.11. I exemplet, som avser 2021, klassificeras individer i åldersgruppen 20-64 år som självförsörjande vid en inkomst före skatt från 140 000 kronor, 190 000 kronor respektive 240 000 kronor per år. En inkomst på 140 000 kronor motsvarar ungefär vad som kan erhållas i ekonomiskt bistånd för ett ensamhushåll eller i grundersättning från a-kassa och sjukersättning. En inkomst på 240 000 kronor ligger något under ingångslönen för vuxna personer utan utbildning 2021 enligt flera kollektivavtal. Individer som har en inkomst under inkomstgränsen klassificeras som ej självförsörjande. Inga hänsyn tas till hushållssammansättning eller eventuellt försörjningsansvar för barn. Heltidsstuderande antas i exemplet varken tillhöra gruppen självförsörjande eller gruppen ej självförsörjande. Studier förväntas i hög grad leda till arbete, och studerande antas snabbt komma ut på arbetsmarknaden och bli självförsörjande efter avslutade studier. Studerande som har inkomst från t.ex. arbete som överstiger inkomstgränsen klassificeras som självförsörjande. Självförsörjningsgraden i tabell 3.11 varierar beroende på vilka inkomstslag som räknas som självförsörjande inkomst. Posten Arbetsinkomst visar andelen självförsörjande om enbart arbetsinkomst beaktas (dvs. löne- och näringsinkomst). I den bredaste definitionen ingår förutom arbetsinkomst även kapitalinkomst, sjukpenning och inkomstbaserad föräldrapenning samt inkomstpension i inkomstmåttet. Sjuk- och/eller föräldrapenning räknas endast som självförsörjande inkomst om individen också har arbetsinkomst under året. Individer som enbart har sjuk- och/eller föräldrapenning under året klassificeras som ej självförsörjande. Tabell 3.11 Andel självförsörjande, ej självförsörjande och studerande vid olika inkomstgränser, 2021 Procent Inkomstgräns, kronor före skatt 140 000 190 000 240 000 Självförsörjande Arbetsinkomst 75 70 65 + kapitalinkomst 75 71 66 + sjuk- och föräldrapenning1 77 73 68 + inkomstpension2 78 74 69 Heltidsstuderande3 5 6 6 Ej självförsörjande 17 20 25 huvudsaklig inkomstkälla4 Arbetsinkomst och/eller kapitalinkomst 25 34 43 Sjukpenning 4 4 4 Föräldrapenning 4 5 5 Arbetslöshetsersättning 17 14 12 Sjuk- och aktivitetsersättning 19 16 13 Ekonomiskt bistånd 9 8 6 Övrigt5 12 11 9 Saknar inkomst 10 8 7 Anm.: Beräkningen avser 2021, med en befolkning i åldersgruppen 20-64 år på 5 735 696 personer. En inkomst på 140 000 kronor motsvarar ungefär vad som kan erhållas i ekonomiskt bistånd (ensamhushåll) eller i grundersättning från a-kassa och sjukersättning. Individer klassificeras som självförsörjande om inkomsten från arbete (dvs. lön och näringsinkomst) och/eller kapitalinkomst, till viss del sjuk- och föräldrapenning samt inkomstpension uppgår till minst inkomstgränsen. Om inkomsten understiger inkomstgränsen och individen inte är heltidsstuderande klassificeras individen som ej självförsörjande. Andelarna är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1Sjuk- och föräldrapenning räknas endast som självförsörjande inkomst om arbetsinkomsten under året är större än noll. 2 År 2023 höjdes den lägsta åldern för uttag av inkomstpension från 62 år till 63 år. 3 Heltidsstuderande utgör en egen kategori och avser studier med minst 20 veckor per år. Studerande kan utöver studiemedel ha inkomst från t.ex. arbete. Om inkomst från arbete ligger över inkomstgränsen klassificeras individen som självförsörjande och inte som heltidsstuderande. Det förklarar att andelen studerande ökar med ökad inkomstgräns. 4 Huvudsaklig inkomstkälla är den inkomstkomponent som står för den största andelen av en individs totala inkomster. Ej självförsörjande kan ha huvudsaklig inkomst från arbete och kapital, men den understiger då gränsen som definierar självförsörjning. Posterna under huvudsaklig inkomstkälla utgör andelar av kategorin ej självförsörjande, t.ex. 25 procent av de individer som klassificeras som ej självförsörjande vid en inkomstgräns på 140 000 kronor har arbetsinkomst och/eller kapitalinkomst som huvudsaklig inkomstkälla. 5 Här ingår bl.a. barnbidrag, underhållsstöd, pension, studiemedel till ej heltidsstuderande, etableringsersättning och bostadsersättningar. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar. Vid en inkomstgräns på 140 000 kronor per år var 75 procent av befolkningen i åldersgruppen 20-64 år självförsörjande genom arbete 2021. Andelen självförsörjande ökar till 78 procent om kapitalinkomster, sjukpenning och inkomstbaserad föräldrapenning samt inkomstpension inkluderas utöver arbetsinkomsten. Vid samtliga tre inkomstgränser (140 000 kronor, 190 000 kronor och 240 000 kronor) var självförsörjningsgraden lägre än sysselsättningsgraden, som enligt AKU var 81 procent 2021. Det betyder att det är fler som är sysselsatta (20-64 år) än som kan anses vara självförsörjande vid dessa inkomstgränser. Beroende på vilken inkomstgräns som används varierar andelen individer som inte är självförsörjande mellan 17 och 25 procent av befolkningen (20-64 år). Deras förutsättningar att bli självförsörjande varierar stort. Den huvudsakliga inkomsten bland individer i denna grupp kan komma från bidrag och transfereringar, som kan vara antingen tillfälliga eller av mer varaktig karaktär. Andra individer saknar helt egen inkomst eller har en mycket låg inkomst från arbete (dvs. under inkomstgränsen). Det kan t.ex. handla om unga vuxna som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar eller andra individer som försörjs av närstående. Det kan även handla om individer som arbetar deltid alternativt kombinerar låg inkomst med bidrag. Omkring en fjärdedel av de individer som klassificeras som ej självförsörjande har inkomst från arbete eller kapital som huvudsaklig inkomstkälla, men som uppgår till mindre än 140 000 kronor, varav majoriteten (21 procent) har inkomst från arbete som huvudsaklig inkomstkälla. Ett självförsörjningsmått kan användas för att analysera olika grupper Ett självförsörjningsmått blir särskilt relevant för analyser av olika grupper, och specifikt grupper som står långt från arbetsmarknaden. Exempel på grupper som kan analyseras visas i tabell 3.12. Av tabellen framgår bl.a. att en högre andel kvinnor än män inte uppnådde en självförsörjande inkomst på minst 140 000 kronor 2021. En majoritet av de kvinnor och män som inte var självförsörjande var i åldern 25-54 år, men unga (20-24 år) och äldre (55-64 år) var överreprepresenterade bland de som inte var självförsörjande i relation till sin storlek av befolkningen. En indelning utifrån hushållstyper visar att ensamhushåll utan barn var överrepresenterade bland de som inte var självförsörjande. Det gäller inte minst ensamstående män utan barn som utgjorde ca 16 procent av befolkningen men omkring 22 procent av gruppen som inte var självförsörjande. Även ensamstående kvinnor utan barn var överrepresenterade bland de som inte är självförsörjande. Av tabellen framgår vidare att nästan var fjärde individ i kategorin ej självförsörjande var kvinna med ett eller flera barn, vilket är ungefär i paritet med gruppens andel av befolkningen. Det var vanligare att kvinnor som inte var självförsörjande levde i sammanboende hushåll än i ensamhushåll. Utbildning är en mycket viktig faktor i förhållande till självförsörjning. Individer med endast förgymnasial utbildning var tydligt överrepresenterade i kategorin ej självförsörjande. En grupp som har särskilt svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed bli självförsörjande är utrikes födda, i synnerhet utrikes födda kvinnor. En fjärdedel av alla individer i kategorin ej självförsörjande var utrikes födda kvinnor. Dessa kvinnor utgjorde samtidigt bara ca 12 procent av befolkningen i åldersgruppen 20-64 år. Det finns inga tydliga geografiska mönster. Andelen ej självförsörjande i olika delar av landet följer i stort andelen av befolkningen i åldersgruppen 20-64 år som helhet. Tabell 3.12 Andel ej självförsörjande 2021 vid en inkomstgräns på 140 000 kronor Procent av ej självförsörjande1 Procent av befolkningen 20-64 år2 Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt Ålder 20-24 år 6 8 14 5 5 10 25-39 år 19 16 36 17 18 36 40-54 år 15 13 27 17 17 34 55-64 år 13 11 23 11 11 21 Hushållssammansättning Ensamhushåll 0 barn 0-19 år 15 22 37 11 16 27 Ensamhushåll 1 barn 0-19 år 3 1 4 2 1 3 Ensamhushåll 2 barn 0-19 år 2 1 2 1 1 2 Ensamhushåll 3 eller fler barn 0-19 år 1 0 1 1 0 1 Sammanboende 0 barn 0-19 år 14 11 26 15 14 29 Sammanboende 1 barn 0-19 år 7 5 11 7 7 13 Sammanboende 2 barn 0-19 år 6 4 10 8 9 17 Sammanboende 3 barn 0-19 år 3 2 5 3 3 6 Sammanboende 4 eller fler barn 0-19 år 2 1 4 1 1 2 Utbildning Förgymnasial 13 12 25 4 6 11 Gymnasial 22 21 43 19 25 44 Eftergymnasial 15 11 26 25 19 44 Okänd 3 3 6 1 1 2 Födelseregion Inrikes 28 27 56 37 39 76 Utrikes 25 20 44 12 12 24 Kommuntyper3 Storstadskommuner Göteborg 4 3 7 3 3 5 Storstadskommuner Skåne 4 4 7 4 4 7 Storstadskommuner Stockholm 11 10 21 11 11 22 Täta kommuner nära en stad 21 18 38 19 20 40 Tätortsnära landsbygdskommuner 6 5 11 5 6 11 Täta kommuner avlägset belägna 4 3 7 3 4 7 Landsbygdskommuner avlägset belägna 4 4 8 3 4 7 Mycket glesa landsbygdskommuner 0 0 1 0 0 1 Samtliga 53 47 100 49 51 100 Anm.: Beräkningen avser 2021, med en befolkning i åldersgruppen 20-64 år på 5 735 696 personer, varav 984 983 personer beräknas vara ej självförsörjande vid en inkomstgräns på 140 000 kronor före skatt. Som inkomst avses det bredaste inkomstmåttet (se tabell 3.11), dvs. inkomst från arbete, kapital, inkomstpension och sjuk- och föräldrapenning (om inkomst från arbete under året är större än noll). Heltidsstuderande har exkluderats från självförsörjningsmåttet och utgör en egen kategori på ca 5 procent. Andelarna är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Till exempel antalet ej självförsörjande kvinnor i åldersgruppen 20-24 år av samtliga ej självförsörjande. 2 Till exempel antalet kvinnor i åldersgruppen 20-24 år av samtliga i åldersgruppen 20-64 år. 3 Enligt Tillväxtanalys kommunindelning. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar. Valet av indexering påverkar andelen självförsörjande över tid I diagram 3.20 ges ett exempel på en redovisning av hur andelen självförsörjande förändras mellan år (exemplet avser 2015-2021). Utvecklingen som beskrivs med den heldragna linjen i diagrammet är indexerad med inkomstbasbelopp, där relationen mellan nivå för självförsörjning (140 000 kronor) och inkomstbasbelopp för 2021 används för de tidigare åren. Utvecklingen visar på en ökning av andelen självförsörjande under perioden, med undantag för en tillfällig nedgång under pandemiåret 2020. År 2021 beräknas ca 78 procent av befolkningen i åldersgruppen 20-64 år ha haft en självförsörjande inkomst, vilket kan jämföras med knappt 76 procent 2015. I diagrammet (streckad linje) visas även hur andelen självförsörjande utvecklas över tid om inkomstgränsen i stället indexeras med prisutvecklingen, givet att nivån på inkomstgränsen är densamma vid startåret 2015. En indexering med prisbasbelopp, som har en svagare koppling till antalet arbetade timmar och reallöneutvecklingen i samhället, leder till en snabbare ökning av antalet självförsörjande. Detta beror på att en årlig framskrivning av inkomstgränsen med prisbasbeloppet ger lägre inkomstgränser varje år än vad en framskrivning med inkomstutvecklingen ger, givet att priserna utvecklas långsammare är inkomsterna, vilket de har gjort historiskt. En lägre inkomstgräns innebär i sin tur att fler individer kommer att uppnå gränsen för att räknas som självförsörjande. Utvecklingen av andelen självförsörjande följer i stort sysselsättningens utveckling under samma period. Utvecklingen för kvinnor och män är likvärdig, men andelen självförsörjande kvinnor är i genomsnitt drygt fyra procentenheter lägre än andelen självförsörjande män. Diagram 3.20 Utveckling av andelen självförsörjande Procent Anm.: Inkomstbasbelopp (IBB) och prisbasbelopp (PBB). Utveckling av andelen självförsörjande indexerat med inkomstbasbelopp alternativt med prisbasbelopp givet samma inkomstnivå 2015, 2015-2021. Beräkningen avser andelen självförsörjande i åldersgruppen 20-64 år. Inkomstgränsen 2021 är 140 000 kronor före skatt. För att beräkna inkomstgränserna för 2015-2020 har det fastställda inkomstbasbeloppet för respektive år använts med 2021 som referensår. Det ger en inkomstgräns på ca 119 000 kronor före skatt 2015. Om inkomstgränsen i stället indexeras med prisutvecklingen, givet att nivån på inkomstgräns är densamma vid startåret 2015 (dvs. 119 000 kronor), beräknas inkomstgränsen uppgå till knappt 128 000 kronor 2021. En lägre inkomstgräns innebär att fler individer kommer att uppnå gränsen för att räknas som självförsörjande. Individer klassificeras som självförsörjande om inkomsten från arbete (dvs. lön och näringsinkomst) och/eller kapitalinkomst, till viss del sjuk- och föräldrapenning samt inkomstpension uppgår till minst inkomstgränsen. Om inkomsten understiger inkomstgränsen och individen inte är heltidsstuderande klassificeras individen som ej självförsörjande. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar. 4 De budgetpolitiska målen I detta avsnitt följer regeringen upp de budgetpolitiska målen och föreslår en nivå på utgiftstaket för 2026. De budgetpolitiska målen består av ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande (överskottsmålet), ett utgiftstak för staten, ett kommunalt balanskrav och ett skuldankare. De budgetpolitiska målen skapar förutsättningar för att andra politiska mål ska uppnås på ett sätt som är offentligfinansiellt hållbart på både kort och lång sikt. Uppföljningen av målen sker enligt de metoder som anges i skrivelsen Ramverket för finanspolitiken (skr. 2017/18:207). Sammanfattning - Regeringen bedömer att finanspolitiken är i linje med överskottsmålet. - Regeringen väljer i detta läge att föra en neutral finanspolitik. Förändringen i det strukturella sparandet mellan 2023 och 2024 visar på en i stort sett neutral inriktning på finanspolitiken 2024. Även det strukturella sparandets nivå indikerar att finanspolitiken är neutral eftersom sparandet är i linje med överskottsmålet. - Regeringen föreslår att utgiftstakets nivå för 2026 ska uppgå till 1 866 miljarder kronor. Nivån är oförändrad jämfört med bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition, med undantag för tekniska justeringar. - Kommunsektorn redovisade ett starkt balanskravsresultat 2022 och bedöms som helhet klara balanskravet även under prognosperioden 2023-2026. - Regeringen bedömer att finanspolitiken är långsiktigt hållbar. 4.1 Uppföljning av målet för det finansiella sparandet Målet för det finansiella sparandet i offentlig sektor (överskottsmålet) innebär att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn i genomsnitt ska motsvara en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. Det strukturella sparandet innevarande och nästkommande år används för att bedöma måluppfyllelsen i förhållande till över-skottsmålet i ett framåtblickande perspektiv. För att i efterhand utvärdera om överskottsmålet har uppnåtts och för att upptäcka systematiska avvikelser används ett bakåtblickande åttaårigt genomsnitt av det faktiska finansiella sparandet. Det bakåtblickande genomsnittet ska dock inte styra finanspolitiken på kort sikt. Analys av måluppfyllelsen Strukturellt sparande Det strukturella sparandet är en beräkning av det finansiella sparandet i den offentliga sektorn utifrån antagandet att sektorns inkomster och utgifter inte påverkas av konjunkturläget eller av engångseffekter. Det strukturella sparandet är inte en del av den officiella statistiken, utan kan beräknas på flera sätt. Det gör att nivån på det strukturella sparandet kan skilja sig åt mellan olika bedömare, t.ex. på grund av olika bedömningar av potentiell BNP (se avsnitt 8.7). En avvikelse från överskottsmålet anses föreligga om det strukturella sparandet tydligt avviker från målnivån det innevarande eller det närmast följande budgetåret. Att sparandet avviker från målet kan dock ha flera skäl och ska inte likställas med att politiken är felaktigt utformad eller oförenlig med det finanspolitiska ramverket. I tabell 4.1 redovisas utfall och prognos för det offentliga finansiella sparandet, ett bakåtblickande åttaårigt genomsnitt för det finansiella sparandet samt utfall och prognos för det strukturella sparandet. Det strukturella sparandet beräknas vara nära nivån för överskottsmålet 2023 och 2024, och det finns därmed inte någon tydlig avvikelse från målet. Regeringen bedömer därmed att finanspolitiken är i linje med överskottsmålet. Tabell 4.1 Finansiellt sparande i den offentliga sektorn samt indikatorer för avstämning mot överskottsmålet Procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Finansiellt sparande 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Bakåtblickande åttaårigt genomsnitt 0,2 Strukturellt sparande1 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9 BNP-gap1 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 1 Andel av potentiell BNP. Anm.: För det strukturella sparandet utgör hela perioden en bedömning och utfall saknas. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Åttaårigt bakåtblickande genomsnitt Det finansiella sparandet uppgick i genomsnitt till 0,2 procent av BNP 2015-2022 (se tabell 4.1). Det är i stort sett i linje med nuvarande nivå på överskottsmålet, även om målet var 1 procent av BNP över en konjunkturcykel för hälften av åren under den aktuella perioden. Genomsnittet dras dock framför allt ned av det svaga sparandet under 2020. En neutral inriktning på finanspolitiken underlättar för penningpolitiken att få ner inflationen Genom att styra finanspolitiken mot överskottsmålet och föreslå en neutral inriktning på finanspolitiken i denna budget, möjliggör regeringen för penningpolitiken att verka så att inflationen inte stannar kvar på en hög nivå. Det är viktigt att finanspolitiken bedrivs ansvarsfullt och bidrar till att penningpolitiken kan dämpa inflationen med så små negativa konsekvenser för ekonomin som möjligt. Inflation och inflations-förväntningar är trögrörliga och riskerar därmed att bli bestående på en hög nivå, vilket kan få stora skadeverkningar på samhällsekonomin och för enskilda. En varaktigt hög inflation skulle sannolikt medföra att penningpolitiken behöver vara stram under en längre tid framöver, med en sämre sysselsättningsutveckling som följd. Regeringen väljer därför i detta läge att föra en neutral finanspolitik. Finanspolitikens ställning, dvs. det strukturella sparandets nivå 2024 i förhållande till överskottsmålet, är ett mått som indikerar finanspolitikens effekt på efterfrågan i förhållande till ett genomsnittligt år. Enligt denna indikator är finanspolitiken neutral eftersom sparandet är i linje med överskottsmålet. Finanspolitikens inriktning, mätt som förändringen i strukturellt sparande, indikerar finanspolitikens effekt på efterfrågan i förhållande till föregående år. Också förändringen av det strukturella sparandet mellan 2023 och 2024 visar på en i stort sett neutral inriktning på finanspolitiken, även om det strukturella sparandet stärks något mellan dessa år (se avsnitt 8 tabell 8.3). Sammantaget bedöms därför finanspolitiken ha en neutral effekt på efterfrågan 2024. 4.2 Utgiftstaket - uppföljning, tekniska justeringar och förslag Utgiftstaket omfattar samtliga utgiftsområden på statens budget, exklusive utgifts-område 26 Statsskuldsräntor m.m., samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. I detta avsnitt (4.2) föreslår regeringen tekniska justeringar av utgiftstakets nivå. I enlighet med 2 kap. 2 § budgetlagen (2011:203) föreslår regeringen också en nivå på utgiftstaket för det tredje tillkommande året. 4.2.1 Uppföljning av utgiftstaket Utrymmet mellan utgiftstaket och de faktiska beräknade takbegränsade utgifterna kallas budgeteringsmarginal. Budgeteringsmarginalen ska i första hand fungera som en buffert om utgifterna på grund av konjunkturutvecklingen skulle utvecklas på ett annat sätt än vad som förväntades när utgiftstakets nivå fastställdes (se tabell 4.2). Regeringen har en riktlinje för hur stor budgeteringsmarginalen minst behöver vara i budgeteringsfasen för att hantera osäkerheter. Enligt riktlinjen bör utrymmet till utgiftstaket uppgå till minst 1 procent av de takbegränsade utgifterna för det innevarande året (t), minst 1,5 procent för det följande året (t+1), minst 2 procent för det andra följande året (t+2) och minst 3 procent för det tredje följande året (t+3). Regeringen anser att budgeteringsmarginalens storlek är tillräcklig för att hantera den osäkerhet som finns i bedömningen av utgiftsutvecklingen 2023-2025. Jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100) beräknas budgeteringsmarginalen bli 6 miljarder kronor större 2023, 25 miljarder kronor mindre 2024 och 53 miljarder kronor mindre 2025. I avsnitt 6 görs en närmare genomgång av hur prognosen för de takbegränsade utgifterna förändrats sedan 2023 års ekonomiska vårproposition. Tabell 4.2 Ursprungligt och faktiskt utgiftstak Miljarder kronor om inte annat anges. För de takbegränsade utgifterna redovisas utfall 2013-2022 och prognos 2023-2025 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 Ursprungligt beslutade nivåer på utgiftstaket 1 093 1 103 1 123 1 167 1 210 1 332 1 392 1 471 1 430 1 502 1 539 1 595 1 825 Teknisk justering1 2 4 2 7 12 5 10 10 6 2 2 4 2 Reell justering2 0 0 33 41 52 0 -51 262 259 130 124 148 0 Slutgiltiga nivåer på utgiftstaket3 1 095 1 107 1 158 1 215 1 274 1 337 1 351 1 743 1 695 1 634 1 665 1 747 1 827 Årlig nominell förändring av utgiftstaket vid respektive riksdagsbeslut4 10 10 51 46 58 58 14 391 -48 -61 31 82 80 Takbegränsade utgifter 1 067 1 096 1 135 1 184 1 229 1 282 1 308 1 501 1 551 1 559 1 588 1 688 1 742 Budgeteringsmarginal 28 11 23 31 45 55 43 242 144 75 77 59 85 Budgeteringsmarginal, procent av takbegränsade utgifter 2,6 1,0 2,0 2,6 3,6 4,3 3,3 16,1 9,3 4,8 4,9 3,5 4,9 1 De tekniska justeringar som redovisas här är de ackumulerade tekniska justeringarna för respektive år. 2 Finanspolitiskt motiverade ändringar av utgiftstakets nivåer kan enligt praxis göras av en ny regering. Dessa ändringar medför en reell förändring av utgiftstakets begränsande effekt på de takbegränsade utgifterna. De reella ändringar som redovisas här är de ackumulerade reella ändringarna för respektive år. 3 Den slutgiltiga nivån på utgiftstaket är summan av den ursprungliga nivån och eventuella tekniska och reella justeringar. 4 Förändring av utgiftstakets nivå jämfört med föregående år vid det tillfälle nivån för respektive år beslutades av riksdagen. Notera att beloppen i denna rad avviker från förändringen mellan åren för de ursprungligen beslutade nivåerna på utgiftstaket (rad 1) eftersom fastställda nivåer regelbundet justeras av tekniska skäl. Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. 4.2.2 Tekniska justeringar av utgiftstakets nivåer för 2024 och 2025 Regeringens förslag: För 2024 och 2025 fastställs utgiftstaket för staten, inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget, till följd av tekniska justeringar till 1 747 miljarder kronor respektive 1 827 miljarder kronor. Skälen för regeringens förslag: Tekniska justeringar av utgiftstakets nivå syftar till att bevara takets ursprungliga begränsande effekt på de offentliga finanserna. Finanspolitiskt motiverade ändringar av nivån medför tvärtom att takets begränsande effekt på de offentliga finanserna ändras. Tekniska justeringar genomförs regelbundet, medan finanspolitiskt motiverade ändringar endast bör genomföras under särskilda omständigheter. Tabell 4.3 Tekniska justeringar av utgiftstakets nivåer Miljarder kronor 2023 2024 2025 2026 Utgiftstak i 2023 års ekonomiska vårproposition 1 665 1 745 1 825 1 860 Nivåhöjning utjämningsbidrag för LSS-kostnader 0,36 0,37 0,37 0,37 Reglering kommunalekonomisk utjämning: ändrad jämförelseränta vid ränteförmån -0,11 -0,22 -0,22 Reglering kommunalekonomisk utjämning: sänkt skatt för pensionärer 2,11 2,11 2,11 Reglering kommunalekonomisk utjämning: senarelagd åldersgränshöjning av förhöjt grundavdrag 3,30 Summa tekniska justeringar (avrundat) 0 2 2 61 Förslag till utgiftstak 1 665 1 747 1 827 1 866 1 Avser tekniska justeringar av den bedömda nivån för utgiftstaket 2026 i 2023 års ekonomiska vårproposition. Källa: Egna beräkningar. Tekniska justeringar av utgiftstakets nivåer Utgiftstaket för ett specifikt år ska ha samma begränsande effekt från att det beslutas, normalt tre år i förväg, till dess att det aktuella budgetåret passerats. Under en så lång period sker dock normalt budgettekniska förändringar av olika slag som förändrar de takbegränsade utgifterna, men som inte motsvaras av ett i sak förändrat offentligt åtagande. Omvänt kan förändringar genomföras som påverkar det offentliga åtagandet, men som av tekniska skäl inte påverkar de takbegränsade utgifterna. För att behålla utgiftstakets ursprungliga begränsande effekt på de statliga utgifterna görs tekniska justeringar av beslutade taknivåer så att budgetförändringar av detta slag neutraliseras. Tekniska justeringar har genomförts regelbundet sedan utgiftstaket infördes 1997 och föreslås normalt i budgetpropositionen. Vissa budgetförändringar i denna proposition motiverar tekniska justeringar av dels de fastställda nivåerna på utgiftstaket 2024 och 2025, dels det förslag till nivå för 2026 som regeringen redovisar i denna proposition (se tabell 4.3). Förslagen i denna proposition om ändrad jämförelseränta vid ränteförmån, sänkt skatt för pensionärer och senarelagd höjning av åldersgräns för rätt till förhöjt grundavdrag medför sammantaget minskade skatteintäkter för kommuner och regioner. För att neutralisera effekten på kommunernas finanser föreslås anslaget 1:1 Kommunal-ekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ökas med 2,0 miljarder kronor fr.o.m. 2024 och 5,2 miljarder kronor fr.o.m. 2026. Detta motiverar en teknisk justering av utgiftstaket. Motsvarande tekniska justeringar har gjorts tidigare år i samband med att förändringar i skattesystemet har påverkat det kommunala skatteunderlaget. Beräkningen av omslutningen i det kommunala utjämningssystemet för verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade bedöms bli 0,36 miljarder kronor högre 2023 och 0,37 miljarder kronor högre fr.o.m. 2024. Detta föranleder en ökning av anslaget 1:2 Utjämningsbidrag för LSS-kostnader inom utgifts-område 25 Allmänna bidrag till kommuner, som dock motsvaras av högre avgifter från kommunerna till staten. Förändringen motiverar en höjning av utgiftstaket. Motsvarande tekniska justeringar har gjorts tidigare i samband med att omslutningen i utjämningssystemet förändrats. I enlighet med praxis avrundas de årsvisa tekniska justeringarna till hela miljarder kronor. Sammantaget motiverar de ovan nämnda förändringarna att de tidigare fastställda nivåerna för 2024 och 2025 bör ökas med 2 miljarder kronor för respektive år och att den nivå för 2026 som föreslås nedan ökas med 6 miljarder kronor jämfört med bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition. 4.2.3 Förslag till nivå på utgiftstaket 2026 Regeringens förslag: Utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget fastställs för 2026 till 1 866 miljarder kronor. Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår att utgiftstakets nivå för 2026 ska uppgå till 1 866 miljarder kronor. Nivån är oförändrad jämfört med bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition med undantag för tekniska justeringar. Nedan beskrivs den föreslagna nivån på utgiftstaket för 2026 med utgångspunkt i de faktorer som redovisas i skrivelsen Ramverket för finanspolitiken. Utgiftstaket i förhållande till överskottsmålet De takbegränsade utgifterna beräknas uppgå till 1 766 miljarder kronor 2026 (se tabell 4.4). I förhållande till den föreslagna nivån på utgiftstaket för 2026 på 1 866 miljarder kronor kan de takbegränsade utgifterna därmed öka med maximalt 100 miljarder kronor. Samtidigt bör minst 26 miljarder kronor lämnas obudgeterade under utgifts-taket i budgetpropositionen för 2026 som en buffert för oförutsedda händelser under budgetåret, i enlighet med riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek. I budgetpropositionen för 2026 bör därmed de takbegränsade utgifterna för 2026 som mest uppgå till 1 840 miljarder kronor, vilket är 74 miljarder kronor högre än i nuvarande bedömning. Detta utrymme för möjliga utgiftsökningar motsvarar ca 1,0 procent av BNP. Att det finns ledigt utrymme under utgiftstaket betyder dock inte att det finns utrymme för reformer som ökar de takbegränsade utgifterna. Reformer på utgiftssidan kan genomföras först efter avstämning mot överskottsmålet med hänsyn tagen till eventuella inkomstförändringar. De takbegränsade utgifterna kan av flera skäl komma att bli högre och budgeterings-marginalen i motsvarande utsträckning mindre än enligt den aktuella utgiftsprognosen, exempelvis till följd av makroekonomiska förändringar såsom högre inflation, oförutsedda volymökningar i transfereringssystemen eller beslut om reformer. Om budgeteringsmarginalen delvis tas i anspråk för nya reformer eller oförutsedda volymökningar i de statliga transfereringssystemen, försämras normalt det strukturella sparandet. Om budgeteringsmarginalen delvis tas i anspråk för utgiftsökningar till följd av makroekonomiska förändringar påverkas i många fall inte möjligheten att uppnå överskottsmålet. Det beror till viss del på att överskottsmålet är formulerat på ett sätt som tillåter att utgiftsökningar som följer av de automatiska stabilisatorerna normalt bör kunna försvaga den offentliga sektorns finansiella sparande vid en försvagning av konjunkturen. Till viss del beror det också på att generella förändringar av pris- och lönenivån på några års sikt tenderar att påverka den offentliga sektorns inkomster och utgifter i ungefär samma utsträckning. Tabell 4.4 Utgiftstak och takbegränsade utgifter Miljarder kronor om inte annat anges 2022 2023 2024 2025 2026 Av riksdagen beslutade nivåer på utgiftstaket 1 634 1 665 1 745 1 825 1 8601 Regeringens förslag till nivå på utgiftstaket 1 747 1 827 1 866 Utgiftstak, procent av BNP 27,4 26,8 27,2 27,2 26,4 Utgiftstak, procent av potentiell BNP 27,8 26,9 26,9 26,9 26,3 Utgiftstak, fasta priser2 1 529 1 481 1 518 1 551 1 547 Takbegränsade utgifter 1 559 1 588 1 688 1 742 1 766 Takbegränsade utgifter, procent av BNP 26,1 25,6 26,3 25,9 24,9 Takbegränsade utgifter, fasta priser3 1 459 1 412 1 467 1 478 1 464 Budgeteringsmarginal 75 77 59 85 100 Budgeteringsmarginal, procent av takbegränsade utgifter 4,8 4,9 3,5 4,9 5,7 Budgeteringsmarginal, procent av BNP 1,3 1,2 0,9 1,3 1,4 Finansiellt sparande, procent av BNP 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Strukturellt sparande, procent av BNP 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9 Offentliga sektorns utgifter, procent av BNP 47,0 47,7 47,8 47,3 46,1 1 Bedömning av utgiftstakets nivå i 2023 års ekonomiska vårproposition. 2 Beräkningen i fasta priser är utförd med en schabloniserad metod. Utgifter motsvarande andelen transfererings-anslag (känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsättningar) är omräknade med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter. Utgifter motsvarande andelen förvaltningsanslag (pris- och löneomräknade anslag) är omräknade med implicitprisindex för statliga konsumtionsutgifter och utgifter motsvarande andelen anslag som inte är indexerade är omräknade med prisindex för BNP. Av de takbegränsade utgifterna har 1 procent, motsvarande riktlinjen för budgeteringsmarginalens storlek för innevarande år, behandlats som transfereringsanslag. 3 Samma metod har använts som vid beräkningen av utgiftstaket (se not 2) med undantag för att 1 procent av de takbegränsade utgifterna inte behandlats som transfereringsanslag. Källa: Egna beräkningar. Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna och budgeteringsmarginalens storlek Regeringens förslag till utgiftstakets nivå för 2026 innebär en lägre höjning av utgiftstaket än den genomsnittliga årliga ökningen av nivån sedan utgiftstaket infördes 1997. Den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser mellan 1997 och 2025 uppgår till 3,5 procent medan ökningen 2026 uppgår till 2,1 procent. Budgeteringsmarginalen 2026 uppgår till 5,7 procent av de takbegränsade utgifterna. Det är ett större utrymme än den säkerhetsmarginal på 3,0 procent som regeringen vill upprätthålla till utgiftstaket för det tredje tillkommande året i enlighet med riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek. En budgeteringsmarginal som endast motsvarar säkerhetsmarginalen skulle kunna medföra att möjligheterna att genomföra prioriterade reformer på utgiftssidan begränsas under kommande år. Om det bedöms förenligt med överskottsmålet är det rimligt att reformer ska kunna genomföras på budgetens utgiftssida. Att det finns utrymme under utgiftstaket betyder dock inte i sig att det kommer att användas för att öka de faktiska takbegränsade utgifterna. I ett scenario där det tillgängliga utrymmet under utgiftstaket fram t.o.m. budget-propositionen för 2026 skulle tas i anspråk för högre utgifter, dvs. 74 miljarder kronor utöver bedömningen av de takbegränsade utgifterna i denna proposition, ger det en genomsnittlig årlig ökningstakt för de takbegränsade utgifterna på ca 4,2 procent per år 2023-2026. Förändringen kan jämföras med den genomsnittliga ökningstakten för de takbegränsade utgifterna enligt prognosen i denna proposition som uppgår till 3,2 procent per år 2023-2026. Den genomsnittliga ökningstakten under perioden 1997-2022 uppgick till 3,3 procent per år. Utgiftstaket i förhållande till potentiell BNP Utgiftstakets nivå uppgår till 26,9 procent av potentiell BNP 2023-2025. Efter förslag i budgetpropositionen för 2023 höjdes utgiftstakets nivåer för 2023, 2024 och 2025. Den föreslagna nivån för 2026 uppgår till 26,3 procent av potentiell BNP, vilket är lägre än nivån för 2023-2025. 4.3 Uppföljning av det kommunala balanskravet I målet för den offentliga sektorns sparande ingår det finansiella sparandet i kommunsektorn, dvs. i kommuner och regioner. Det finns dock inte ett krav på ett visst finansiellt sparande för kommuner och regioner. För kommuner och regioner är det ekonomiska resultatet, och inte det finansiella sparandet, avgörande för om kraven i kommunallagen (2017:725) på en balanserad budget uppfylls. Kommuner och regioner ska upprätta en budget för nästa kalenderår där intäkterna överstiger kostnaderna, det s.k. balanskravet. Kommunernas och regionernas årsredovisningar ska bl.a. innehålla en upplysning om huruvida balanskravet har uppfyllts. Balanskravet utvärderas med hjälp av resultatmåttet balanskravsresultat som definieras i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning. Negativa balanskravsresultat ska enligt kommunallagen som huvudregel återställas inom tre år. Balanskravet anger en miniminivå, men för att uppnå kommunallagens krav på god ekonomisk hushållning behöver resultatet i regel vara högre. Vad som menas med god ekonomisk hushållning definieras av kommunerna och regionerna själva. Starkt balanskravsresultat i kommunsektorn 2022 Kommunsektorn redovisade ett starkt balanskravsresultat 2022, vilket främst förklaras av att skatteunderlaget utvecklades bättre än förväntat. Balanskravsresultatet uppgick för kommunsektorn som helhet till 45 miljarder kronor, varav kommunerna stod för nästan 30 miljarder kronor. För 2022 blev balanskravsresultatet nästan 3 miljarder kronor högre än för 2021. År 2022 uppgick resultatet enligt resultaträkningen för sektorn som helhet till drygt 43 miljarder kronor (se vidare utg.omr. 25 avsnitt 2.5). För 2022 var balanskravsresultatet därmed nästan 2 miljarder kronor högre än årets resultat. Differensen mellan balanskravsresultatet och årets resultat bestod främst av ökad avsättning till resultatutjämningsreserven och av justering för orealiserade vinster och förluster i värdepapper. Kommuner och regioner får reservera överskott till en resultatutjämningsreserv som kan användas för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel. Resultatutjämningsreserverna uppgick 2022 till nästan 53 miljarder kronor för sektorn som helhet, varav kommunerna stod för 38 miljarder kronor. Resultatutjämningsreserverna ökade totalt med knappt 13 miljarder kronor mellan 2021 och 2022. Det är 226 av 290 kommuner och 10 av 20 regioner som har avsatt medel till en resultatutjämningsreserv. Jämfört med 2021 har antalet kommuner som har avsatt medel till en resultatutjämningsreserv ökat med 23 kommuner. För regioner har antalet minskat med en, dvs. en region använde hela sin reserv 2022. Andelen kommuner som har redovisat positiva balanskravsresultat har varierat mellan åren. Under 2018-2022 har andelen varit som lägst 74 procent 2018 och som högst 98 procent 2021. För regioner har motsvarande andel varierat mellan som lägst 70 procent 2018 och 2019 och som högst 2022 då ingen region redovisade ett negativt balanskravsresultat. Av de tio kommuner som 2022 redovisade ett negativt balanskravsresultat anförde två kommuner synnerliga skäl för att inte behöva återställa hela eller delar av det negativa resultatet. Vid utgången av 2022 var det sex kommuner som hade ett negativt resultat kvar att återställa, totalt 70 miljoner kronor. Ingen region angav att de hade ett negativt resultat kvar att återställa. Balanskravet bedöms klaras 2023-2026 De kommunala skatteinkomsterna väntas öka snabbt 2023, men utvecklas svagt 2024 till följd av ett försämrat läge på arbetsmarknaden. I takt med att ekonomin återhämtar sig väntas skatteinkomsterna åter växa snabbare 2025 och 2026. Statsbidragen väntas minska 2023 till följd av att tillfälliga pandemirelaterade statsbidrag upphör, men öka 2024 till följd av de tillskott som regeringen föreslår i denna proposition. Därefter bedöms de minska igen eftersom enbart tidigare beslutade samt nu föreslagna och aviserade statsbidragsändringar inkluderas i prognosen. Samtidigt bidrar inflationen till att utgifterna väntas öka snabbt under 2023, då bl.a. kostnaderna för avtalspensioner väntas öka avsevärt. Detta leder sammantaget till att kommunsektorns utgifter väntas öka i snabbare takt än inkomsterna 2023 och 2024. Kommunsektorns resultat efter finansiella poster bedöms uppgå till ca 10 miljarder kronor 2023. År 2024 väntas den svagare utvecklingen av de kommunala skatte-inkomsterna i kombination med det fortsatt höga kostnadstrycket leda till att ett antal kommuner och regioner beslutar att utnyttja sina resultatutjämningsreserver för att upprätthålla konsumtionen och undvika tillfälliga neddragningar i verksamheten. Resultatet väntas därför bli svagt negativt 2024. Balanskravsresultatet justerat för användning av medel från resultatutjämningsreserverna bedöms dock bli positivt. År 2025 och 2026 antas resultatet efter finansiella poster uppgå till 20 miljarder kronor respektive 24 miljarder kronor. Regeringen bedömer därför att sektorn som helhet kommer att redovisa ett positivt balanskravsresultat under prognosperioden 2023-2026. I avsnitt 8.5 beskrivs de antaganden och bedömningar som ligger till grund för prognosen för kommunsektorns finanser. 4.4 Finanspolitikens långsiktiga hållbarhet För att medborgarna och de finansiella marknaderna ska ha förtroende för finans-politiken måste den vara hållbar på lång sikt. Med detta menas att de lagar och regler som bestämmer den offentliga sektorns inkomster och utgifter inte kommer att behöva genomgå omfattande och oväntade förändringar som en följd av att sektorns finansiella ställning försämrats. En hållbar finanspolitik är en förutsättning för att på ett ordnat sätt kunna hantera både temporära nedgångar i den ekonomiska aktiviteten och de ökade utgifter som kan följa av demografiska förändringar. Ett mått på förtroendet för finanspolitiken är den svenska statens upplånings-kostnader. I Sverige har räntan på tioåriga statsobligationer de senaste åren legat på en låg nivå och tidvis t.o.m. lägre än den tyska statslåneräntan, som ofta används som en jämförelse (se tabell 4.5). Trots de omfattande finanspolitiska åtgärder som vidtogs under pandemin är den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld liten i inter-nationell jämförelse. Den offentliga skulden fortsätter också att minska som andel av BNP i den framåtblickande bedömningen. Den offentliga sektorns finansiella nettoställning, dvs. summan av finansiella tillgångar och skulder, är positiv och bedöms förbättras något som andel av BNP de kommande åren. Även det finansiella kapitalnettot, dvs. skillnaden mellan den offentliga sektorns kapitalinkomster och kapitalutgifter, är positiv. Högre statsskuldsräntor bedöms dock försämra nettot något de närmaste åren. Redovisningen i tabell 4.5 visar en fortsatt stark finansiell ställning. Tabell 4.5 Finanspolitiska nyckeltal Procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2020-2022, prognos 2023-2026 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Konsoliderad bruttoskuld 39,8 36,4 32,9 30,3 30,2 29,8 28,6 Finansiell nettoställning 27,9 33,9 28,7 30,0 30,1 29,4 29,2 Kapitalavkastning netto 1,1 1,0 1,2 0,7 0,9 0,9 1,0 Statsobligationsränta 10 år, slutvärde1 0,0 0,2 2,5 2,6 2,4 2,4 2,5 Räntedifferens mot Tyskland, tioårig statsobligation2 0,6 0,4 -0,1 0,1 0,1 0,0 0,1 1 Procent. 2 Procentenheter. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Regeringen gör även framåtblickande bedömningar av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet med hjälp av ekonomiska modeller. Syftet med dessa bedömningar är att tidigt fånga upp tecken på om finanspolitiken behöver läggas om, så att åtgärder för att säkerställa hållbarheten och upprätthålla förtroendet för finanspolitiken kan vidtas i god tid. I dessa bedömningar sammanfattas finanspolitikens hållbarhet med de s.k. S1- och S2-indikatorerna som beräknas utifrån hur den offentliga sektorns finansiella ställning utvecklas på lång sikt vid en oförändrad politik. Indikatorerna visar hur stor sparandeförändring som behöver vidtas i närtid för att den offentliga finansiella ställningen ska utvecklas på ett önskvärt sätt. S1 visar hur mycket det offentliga sparandet behöver ändras för att den konsoliderade offentliga bruttoskulden ska motsvara en viss andel av BNP femton år senare. I denna proposition redovisas hur stora permanenta åtgärder som sammantaget krävs 2024-2028 för att bruttoskulden ska motsvara 60 procent av BNP 2039. Av tabell 4.6 framgår att om sparandet försämras med ca 3,0 procent av BNP mellan 2024 och 2028 kommer den konsoliderade bruttoskulden att motsvara 60 procent av BNP 2039. I ett alternativ beräknas indikatorvärdet utifrån hur stora förändringar som sammantaget krävs 2024-2028 för att bruttoskulden 2039 ska vara i linje med det s.k. skuldankaret, dvs. motsvara 35 procent av BNP. Denna beräkning indikerar att en sammantagen budgetförsvagning motsvarande 0,9 procent av BNP under 2024-2028 är förenlig med en sådan skuldutveckling. Den andra S-indikatorn, S2, visar hur mycket det offentliga sparandet behöver förändras permanent för att den offentliga finansiella nettoställningen ska vara stabil som andel av BNP över en mycket lång tidshorisont, på mer än hundra års sikt. Indikatorvärdet i tabell 4.6 anger den förändring av det primära sparandet som krävs 2024, uttryckt som procent av BNP, för att finanspolitiken ska vara hållbar enligt denna definition. Beräkningen av S2 indikerar att det primära offentliga sparandet måste förstärkas med motsvarande 1,4 procent av BNP 2024 för att finanspolitiken ska vara hållbar enligt denna definition. Tabell 4.6 Indikatorer på finanspolitikens långsiktiga hållbarhet Procent av BNP S1 S1 för 35 procents bruttoskuld S2 2023 års ekonomiska vårproposition -3,4 -1,3 0,2 Budgetpropositionen för 2024 -3,0 -0,9 1,4 Källa: Egna beräkningar. Ett negativt värde på S-indikatorerna innebär att en permanent budgetförsvagning är möjlig utan att finanspolitiken blir ohållbar, medan ett positivt indikatorvärde pekar på att en permanent budgetförstärkning är nödvändig. De hållbarhetsberäkningar som gjorts i samband med denna proposition visar att finanspolitiken är långsiktigt hållbar enligt de två indikatorer som baseras på finanspolitikens effekter på medellång sikt, t.o.m. 2039 (se tabell 4.6). De båda S1-indikatorerna har negativa värden, vilket innebär att det offentliga sparandet kan försvagas utan att den konsoliderade bruttoskulden ökar på ett oönskat sätt i detta tidsperspektiv. S2-indikatorn är positiv, vilket visar att en budgetförstärkning teoretiskt sett är nödvändig för att den offentliga sektorns finansiella nettoställning ska utvecklas i takt med BNP på lång sikt. Osäkerheten i denna beräkning är dock stor och Europeiska kommissionen sätter därför ett högre indikatorvärde, 2,0, som gräns för vad som är att betrakta som en ohållbar utveckling. Samtliga indikatorvärden är högre än de som redovisades i 2023 års ekonomiska vårproposition, vilket indikerar att den offentliga sektorns finansiella ställning har försvagats sedan den tidigare beräkningen. S-indikatorerna ger en teoretiskt välgrundad bild av finanspolitikens långsiktiga konsekvenser. Samtidigt är måtten känsliga för olika beräkningsantaganden. Osäkerheten i en framskrivning av demografiska och offentligfinansiella variabler som sträcker sig långt in i framtiden är mycket stor. Indikatorerna används därför inte för att bedöma storleken på budgetutrymmet i närtid, utan som indikatorer på finanspolitikens konsekvenser över en längre tidshorisont. Indikatorvärdena måste tolkas med försiktighet. Ett högt positivt indikatorvärde innebär dock att sannolikheten är högre för att finanspolitiken kommer att behöva läggas om så att det offentliga sparandet stärks, än om värdet är noll eller negativt. Ett högt negativt värde indikerar på samma sätt att det finns en säkerhetsmarginal till en skuldnivå som skulle kunna påverka statens kreditvärdighet på ett negativt sätt. Även om utvecklingen skulle bli mindre gynnsam än i beräkningarna det närmaste decenniet visar det höga negativa S1-värdet att det finns en betydande marginal till stabilitets- och tillväxtpaktens krav på att skulden inte får överstiga 60 procent av BNP. När S1 beräknas utifrån att skuldkvoten ska motsvara 35 procent av BNP 2039 visar indikatorn att den finanspolitik som föreslås i denna proposition är förenlig med en bruttoskuld som med stor säkerhet inte kommer att överstiga skuldankarets nivå. 5 Inkomster I detta avsnitt lämnas förslag till beräkning av inkomsterna i statens budget för 2024 och en preliminär beräkning av inkomsterna för 2025 och 2026. Prognosen för den offentliga sektorns skatteintäkter och för inkomsterna i statens budget redovisas. En jämförelse görs mellan nuvarande prognos och prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100). Därefter görs en uppföljning av inkomsterna som beräknades i de av riksdagen ursprungligen beslutade budgetarna för 2022 respektive 2023. Slutligen redovisas förslag som ligger till grund för beräkningen av statens övriga inkomster. Sammanfattning - De totala skatteintäkterna väntas öka med 3,6 procent 2023. Det kan jämföras med ökningstakten för 2022 som uppgick till 6,6 procent och genomsnittet under perioden 2012-2021 som uppgick till ca 4 procent. Att ökningstakten väntas bli lägre 2023 än 2022 beror på att viktiga skattebaser för skatter på arbete och konsumtion väntas öka i långsammare takt till följd av konjunkturnedgången. Även inkomster från hushållens kapitalskatter väntas minska. - År 2024 väntas ökningstakten för skatteintäkterna avta ytterligare till följd av att konjunkturnedgången i större utsträckning påverkar arbetsmarknaden och leder till en mer dämpad utveckling av lönesumman, som är den främsta skattebasen för t.ex. lön och pensioner. Dessutom upphör de flaskhalsintäkter som i enlighet med nationalräkenskaperna redovisas som skatteintäkter. Från och med 2025 väntas ökningstakten tillta när aktiviteten i ekonomin väntas öka igen. - Skattekvoten, dvs. skatteintäkterna som andel av BNP, väntas uppgå till 41,6 procent 2023, vilket är något lägre än 2022. Nedgången beror på att hushållens kapitalvinster väntas minska 2023, vilket leder till lägre skatteintäkter. Åren 2024-2026 väntas skattekvoten minska ytterligare, vilket förklaras av att tillfälligt stora skatteintäkter upphör, att företagens vinster successivt antas gå ned mot ett historiskt genomsnitt som andel av BNP och att ingen resolutionsavgift väntas tas ut 2026. - I förhållande till prognoserna i 2023 års ekonomiska vårproposition har de totala skatteintäkterna reviderats upp med mellan 23 och 43 miljarder kronor per år 2023-2026. Detta beror främst på att arbetsmarknaden har utvecklats starkare än väntat och att företagens vinstutveckling har varit bättre än väntat. - Skatteintäkterna, exklusive kommunal utdebitering, dvs. utbetalning av kommunalskatt, väntas öka med sammanlagt 1 miljard kronor 2024 till följd av beslutade och aviserade förändringar på skatteområdet. 5.1 Inledning Den offentliga sektorns skatteintäkter, dvs. de totala skatteintäkterna efter att avdrag gjorts för de skatter som tillfaller EU, ska i enlighet med budgetlagen (2011:203) redovisas under det år som den skattepliktiga händelsen ägde rum. Från den offentliga sektorns skatteintäkter görs avdrag för de skatter som tillhör kommuner och regioner samt ålderspensionssystemet, och då erhålls statens skatteintäkter. Skillnaden mellan skatteintäkter och skatteinkomster utgörs av periodiseringar. Periodiseringarna består i sin tur av uppbörds- och betalningsförskjutningar. Inkomsterna i statens budget, dvs. statens skatteinkomster och övriga inkomster, ska enligt budgetlagen redovisas kassamässigt, dvs. när de faktiska in- och utbetalningarna sker. Skatteintäkter och skatteinkomster har olika påverkan på de offentliga finanserna. Skatteintäkterna påverkar det finansiella sparandet, medan periodiseringsposter som kapitalplaceringar på skattekontot endast påverkar statens inkomster och budgetsaldo. Motsvarande skillnad finns för övriga inkomster. Vissa inkomster av statens verksamhet, såsom utdelningar från statens aktieinnehav, påverkar statens finansiella sparande, medan försäljningsinkomster och återbetalningar av lån endast påverkar statens inkomster och budgetsaldo. 5.2 Offentliga sektorns skatteintäkter De totala skatteintäkterna, dvs. den offentliga sektorns skatteintäkter och de skatteintäkter som tillfaller EU, ökade enligt preliminära utfall med 6,6 procent 2022 (se diagram 5.1). Ökningen är stor i förhållande till ett historiskt genomsnitt och är framför allt en följd av att lönesumman har stigit i hög takt, men också av att skatte-intäkterna från flaskhalsintäkter har ökat kraftigt. De flaskhalsintäkter som redovisas som skatteintäkter är de extraordinära flaskhalsintäkter som har genererats till följd av stora prisskillnader mellan elområden. Flaskhalsintäkterna har använts för att finansiera elstöd till företag och hushåll. Enligt direktiv från Eurostat ska dessa stöd redovisas i två steg, dels som inkomster i form av skatt till staten, dels som utgifter i form av transfereringar till hushåll och företag. Detta medför att dessa inkomster och utgifter ökar i samma omfattning och därmed är neutrala för det finansiella sparandet. Diagram 5.1 Totala skatteintäkter Utfall 2000-2022, prognos 2023-2026 Årlig procentuell förändring Miljarder kronor Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. År 2023 väntas skatteintäkterna öka med 3,6 procent. Hög inflation och högre räntor väntas dämpa aktiviteten i svensk ekonomi. Flera viktiga skattebaser, som lönesumman och hushållens konsumtion, väntas öka i betydligt långsammare takt än 2022, och hushållens kapitalinkomster väntas minska till följd av lägre tillgångspriser och lägre omsättning av hus (se tabell 5.1). Utvecklingen motverkas dock till viss del av att den offentliga konsumtionen väntas öka jämfört med 2022 och av att skatteintäkter kopplade till flaskhalsintäkter har tillkommit. År 2024 väntas skatteintäkterna öka med 2,0 procent, vilket innebär att ökningstakten bedöms bli ännu lägre än 2023. Tillväxten i svensk ekonomi väntas bli positiv men låg i nominella termer. Lönesumman väntas öka i långsammare takt än 2023 till följd av en lägre efterfrågan på arbetskraft. Det väntas hålla tillbaka intäkterna från skatt på arbete. Hushållens konsumtion väntas dock öka i något snabbare takt än 2023, vilket medför en högre ökningstakt för intäkter från mervärdesskatt. Intäkterna från skatt på kapital väntas öka något till följd av att hushållens kapitalvinster bedöms stiga. Under 2025 och 2026 bedöms de totala skatteintäkterna öka med i genomsnitt 4,6 procent per år, vilket är högre än det historiska genomsnittet för perioden 2012-2021. Samtliga stora skattebaser väntas öka och särskilt intäkterna från skatt på arbete och konsumtion väntas stiga. Intäkterna från skatt på kapital bedöms i slutet av prognosperioden öka i något långsammare takt, i enlighet med antagandet om att intäkterna återgår till ett riktmärke nära det historiska genomsnittet som andel av BNP. I tabell 5.1 sammanställs de beräknade effekterna av regeländringar på skatteområdet 2021-2026. Tabellen visar både tidigare beslutade och i denna proposition föreslagna och aviserade regeländringar i förhållande till föregående år. Sammantaget bedöms regeländringar höja skatteintäkterna med 21 miljarder kronor 2023 och med 1 miljard kronor 2024. De regeländringar som aviseras i denna proposition minskar skatteintäkterna med 8 miljarder kronor 2024, se avsnitt 12 Skattefrågor. Regeringens förslag: Den beräkning av inkomster i statens budget för 2024 som sammanställts i bilaga 1 avsnitt 2 godkänns. Den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2025 och 2026 enligt tabell 5.1 godkänns som riktlinje för regeringens budgetarbete. Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 kap. 5 § riksdagsordningen ska regeringen lämna ett förslag till statens inkomster för det kommande budgetåret. Regeringens förslag till inkomstberäkning för 2024 redovisas i bilaga 1 avsnitt 2. Regeringen ska i budgetpropositionen också lämna förslag till preliminära inkomstberäkningar för det andra och tredje tillkommande budgetåret, se 2 kap. 3 § budgetlagen. Regeringens förslag till preliminära inkomstberäkningar för 2025 och 2026 redovisas i tabell 5.1. Tabell 5.1 Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomsterna i statens budget Miljarder kronor. Utfall 2021 och 2022, prognos 2023-2026 Inkomsthuvudgrupp 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Skatt på arbete 1 329,1 1 398,5 1 467,4 1 510,5 1 573,9 1 659,5 1100 Direkta skatter 694,3 723,4 749,6 761,7 792,3 835,4 varav kommunal inkomstskatt 806,4 852,0 891,6 920,6 959,3 1 007,4 varav statlig inkomstskatt 56,3 60,5 55,4 62,8 62,5 65,4 varav jobbskatteavdrag -131,8 -146,8 -158,1 -180,4 -188,4 -195,6 varav husavdrag -18,9 -19,4 -17,9 -19,4 -19,0 -19,7 varav övrigt -17,8 -22,9 -21,3 -21,9 -22,1 -22,1 1200 Indirekta skatter 634,7 675,1 717,8 748,8 781,5 824,2 varav arbetsgivaravgifter 629,3 669,4 705,0 732,4 764,7 807,3 varav egenavgifter 11,5 11,6 11,7 11,8 11,9 12,0 varav särskild löneskatt 51,9 57,2 58,1 60,5 63,2 66,4 varav nedsättningar -15,4 -17,4 -8,7 -5,7 -5,9 -6,3 varav skatt på tjänstegruppliv 0,6 0,6 0,6 0,6 0,6 0,6 varav avgifter till premiepensionssystemet -43,2 -46,4 -49,0 -50,8 -53,0 -55,9 1300 Skatt på kapital 355,9 362,8 354,2 377,0 388,9 402,8 varav skatt på kapital, hushåll 104,6 89,2 77,4 81,5 85,0 91,3 varav skatt på företagsvinster 183,6 195,5 196,5 199,6 203,7 208,5 varav avkastningsskatt 6,7 8,7 18,5 28,8 30,7 31,8 varav fastighetsskatt och fastighetsavgift 36,1 37,6 37,6 41,3 42,2 43,2 varav stämpelskatt 15,5 15,8 12,3 13,6 15,1 15,6 varav kupongskatt m.m. 9,4 12,3 7,4 7,6 7,7 7,8 varav riskskatt för kreditinstitut 3,8 4,5 4,5 4,5 4,5 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 651,0 710,2 740,5 724,3 759,3 796,9 varav mervärdesskatt 511,0 559,8 565,4 584,2 617,0 653,0 varav skatt på tobak 11,9 13,2 12,6 13,0 13,4 13,5 varav skatt på etylalkohol 5,6 5,5 5,6 5,8 5,8 5,7 varav skatt på vin m.m. 6,6 6,5 7,0 7,4 7,5 7,7 varav skatt på öl 4,5 4,6 4,9 5,2 5,3 5,3 varav energiskatt 53,8 44,7 44,2 44,0 45,7 46,6 varav koldioxidskatt 21,9 21,2 22,5 24,1 24,2 24,6 varav övriga skatter på energi och miljö 5,4 25,6 48,4 8,8 7,2 7,0 varav skatt på vägtrafik 22,5 22,5 22,8 24,0 24,6 24,5 varav övriga skatter 7,6 6,6 7,0 7,8 8,6 9,1 1500 Skatt på import 7,3 9,3 9,2 9,6 9,9 10,3 1600 Restförda och övriga skatter -6,7 10,6 9,8 12,2 13,1 10,1 varav restförda skatter -16,1 -13,7 -12,1 -10,9 -10,4 -9,7 varav övriga skatter 9,4 24,3 22,0 23,1 23,5 19,8 Totala skatteintäkter 2 336,6 2 491,5 2 581,2 2 633,5 2 745,1 2 879,5 1700 Avgående poster, EU-skatter -7,3 -9,3 -9,2 -9,6 -9,9 -10,3 Offentliga sektorns skatteintäkter 2 329,2 2 482,2 2 571,9 2 624,0 2 735,2 2 869,3 1800 Avgående poster till andra sektorer -1 110,6 -1 174,1 -1 229,4 -1 271,4 -1 325,0 -1 392,6 varav kommunala skatter -827,1 -873,5 -912,8 -942,4 -981,9 -1 030,8 varav avgifter till ålderspensionssystemet -283,5 -300,5 -316,6 -329,0 -343,1 -361,8 Statens skatteintäkter 1 218,6 1 308,1 1 342,6 1 352,6 1 410,2 1 476,6 1900 Periodiseringar 16,4 17,5 20,3 -7,6 -12,7 -32,0 varav uppbördsförskjutningar -23,8 30,3 75,1 26,0 3,0 -27,1 varav betalningsförskjutningar 40,7 -9,3 -38,3 -51,1 -30,1 -7,0 - kommuner och regioner 36,4 33,9 -16,3 -22,9 -5,8 1,5 - ålderspensionssystemet 7,3 -0,9 2,0 -1,4 1,1 1,4 - privat sektor -3,7 -43,1 -24,8 -25,7 -24,0 -10,0 - kyrkosamfund 0,5 0,8 0,4 -1,0 -1,3 0,0 - EU 0,2 0,0 0,4 0,0 0,0 0,0 varav anstånd -0,5 -3,5 -16,5 17,4 14,4 2,1 1000 Statens skatteinkomster 1 235,1 1 325,6 1 362,9 1 345,0 1 397,5 1 444,7 Övriga inkomster -43,8 -39,5 -82,3 -20,7 -58,9 -51,9 2000 Inkomster av statens verksamhet 43,3 71,9 55,0 47,9 46,3 49,7 3000 Inkomster av försåld egendom 0,0 0,9 5,0 5,0 5,0 5,0 4000 Återbetalning av lån 1,1 1,4 0,5 0,6 0,7 0,7 5000 Kalkylmässiga inkomster 17,8 18,2 19,9 22,2 23,6 26,6 6000 Bidrag från EU 14,6 15,6 15,3 48,7 17,4 16,9 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet -120,6 -147,5 -178,0 -145,1 -152,0 -150,8 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Statsbudgetens inkomster 1 191,3 1 286,1 1 280,6 1 324,3 1 338,6 1 392,7 Anm.: Samtliga år är redovisade enligt den struktur som gäller för statens budget för 2024 och framåt. Utfall för 2022 är enligt nationalräkenskapernas publicerade utfall. Prognoser och utfall är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Källor: Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Skattekvot Skattekvoten visar de totala skatteintäkterna som andel av BNP. År 2023 väntas skattekvoten uppgå till 41,6 procent av BNP, vilket är något lägre än 2022. Det förklaras främst av att intäkterna från skatt på kapital väntas minska. Minskningen beror på att hushållens kapitalvinster väntas minska till följd av lägre tillgångspriser och att intäkterna från skatt på företagsvinster endast väntas öka marginellt. År 2024 väntas skattekvoten minska ytterligare och uppgå till 41,0 procent av BNP (se tabell 5.2). Minskningen beror på att skatteintäkterna för finansiering av elstöd upphör, vilket gör att skatt på konsumtion som andel av BNP minskar. I slutet av prognosperioden väntas skattekvoten minska ytterligare och 2026 bedöms den uppgå till 40,7 procent av BNP. Det förklaras av att intäkterna från skatt på kapital successivt väntas återgå mot ett historiskt genomsnitt som andel av BNP och att ingen resolutionsavgift väntas tas ut 2026. Tabell 5.2 Skattekvot Procent av BNP. Utfall 2021 och 2022, prognos 2023-2026 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Skattekvot 42,6 41,8 41,6 41,0 40,8 40,7 Varav skatt på arbete 24,2 23,5 23,6 23,5 23,4 23,4 Varav skatt på kapital 6,5 6,1 5,7 5,9 5,8 5,7 Varav skatt på konsumtion 12,0 12,1 12,1 11,4 11,4 11,4 Varav övriga skatter -0,1 0,2 0,2 0,2 0,2 0,1 Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar. Skatt på arbete Skatterna på arbete kan delas in i direkta och indirekta skatter. De direkta skatterna på arbete består i huvudsak av kommunal och statlig inkomstskatt, medan de indirekta skatterna på arbete främst utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Skatteintäkterna minskas av ett antal skattereduktioner. År 2024 väntas intäkterna från skatt på arbete uppgå till 57 procent av de totala skatteintäkterna och knappt 24 procent av BNP (se tabell 5.3). Tabell 5.3 Skatt på arbete Procent av BNP. Utfall 2021 och 2022, prognos 2023-2026 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Direkta skatter 12,7 12,1 12,1 11,9 11,8 11,8 varav kommunal skatt 14,7 14,3 14,4 14,3 14,3 14,2 varav statlig skatt 1,0 1,0 0,9 1,0 0,9 0,9 varav allmän pensionsavgift 2,5 2,4 2,5 2,5 2,5 2,5 varav reduktioner -5,6 -5,6 -5,6 -5,9 -5,9 -5,8 Indirekta skatter 11,6 11,3 11,6 11,7 11,6 11,6 Skatt på arbete 24,2 23,5 23,6 23,5 23,4 23,4 Källor: Skatteverket och egna beräkningar. Intäkterna från skatt på arbete 2022 är ett preliminärt utfall. Det slutliga utfallet fastställs i den årliga beskattningen som är klar i december året efter inkomståret. Utvecklingen av intäkterna från kommunal inkomstskatt väntas dämpas nästa år Enligt preliminära utfall minskade intäkterna från kommunal inkomstskatt som andel av BNP från 14,7 procent 2021 till 14,3 procent 2022, vilket främst beror på att BNP utvecklades starkare än lönesumman 2022. En sådan minskning är i paritet med hur det har sett ut historiskt vid konjunkturnedgångar. År 2023 väntas andelen ligga kvar på ungefär samma nivå eftersom den genomsnittliga kommunalskattesatsen endast ökade marginellt mellan 2022 och 2023, se posten förändrad medelutdebitering i tabell 5.7. Med oförändrade kommunalskattesatser bedöms intäkterna för åren 2024-2026 ligga kvar på ungefär samma andel av BNP (se tabell 5.3). Det kommunala skatteunderlaget, som främst består av löner och pensioner, har återhämtat sig sedan konjunkturnedgången 2020 och utvecklades starkt både 2021 och 2022. Lönesumman, som är den främsta skattebasen för lön och pensioner, utvecklades förhållandevis starkt 2023, men väntas ha en mer dämpad utveckling 2024. Konjunkturnedgången förväntas påverka arbetsmarknaden i större utsträckning 2024, vilket leder till en svagare utveckling av antalet arbetade timmar (se diagram 5.2). Tillväxttakten för lönesumman väntas därefter tillta under 2025 och 2026. Diagram 5.2 Arbetade timmar, timlön och lönesumma Årlig procentuell förändring Anm.: Den redovisade timlönen är beräknad enligt nationalräkenskapernas principer. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Skatteunderlaget för kommunal inkomstbeskattning påverkas också av regeländringar. Den underliggande utvecklingen av skatteunderlaget visar utvecklingen justerad för regeländringar. Att den faktiska utvecklingen var svagare än den underliggande utvecklingen 2021 (se tabell 5.4) beror till största delen på att skatten för personer över 65 år har sänkts i flera steg. Skattesänkningen för personer över 65 år har åstadkommits genom en ytterligare höjning av det förhöjda grundavdraget, vilket påverkar kommuners och regioners skatteunderlag. Kommunsektorns skattebortfall till följd av regeländringarna kompenseras helt via ett höjt generellt statsbidrag. Riksdagens beslut om vissa ändrade åldersgränser i skatte- och socialavgiftssystemet medför att den faktiska utvecklingen av kommunsektorns skatteunderlag väntas öka mer än den underliggande utvecklingen 2023 (prop. 2021/22:181, bet. 2021/22:SfU25, rskr. 2021/22:331). Att skillnaden inte är större 2023 beror på motverkande skatte-regler, framför allt en höjd schablon för avdrag för resor till och från arbetsplatsen. I denna proposition aviseras ytterligare en förstärkning av det förhöjda grundavdraget avseende 2024. Det är den främsta förklaringen till att den faktiska utvecklingen av kommunsektorns skatteunderlag bedöms bli svagare än den underliggande utvecklingen även för 2024. Den faktiska utvecklingen bedöms bli starkare än den underliggande utvecklingen 2025 eftersom beräkningen för förmånsvärdet för personbilar har justerats. Detta påverkar flera år men motverkas då av andra regeländringar. Att den faktiska utvecklingen bedöms bli svagare än den underliggande 2026 beror dels på att näringsidkare som utnyttjade möjligheten till ökad avsättning till periodiseringsfonder 2020 måste återföra dessa senast 2026, dels på aviseringen i denna proposition om senareläggning av höjd åldersgräns till 67 år för rätt till förhöjt grundavdrag. Tabell 5.4 Faktisk och underliggande utveckling av kommunsektorns skatteunderlag Årlig procentuell förändring. Utfall 2021 och 2022, prognos 2023-2026 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Faktisk utveckling 5,3 5,7 4,6 3,3 4,2 5,0 Underliggande utveckling 5,6 5,7 4,5 3,5 4,1 5,1 Anm.: Den underliggande utvecklingen av skatteunderlaget är utvecklingen justerad för regeländringar. Källor: Skatteverket och egna beräkningar. Statlig inkomstskatt väntas öka som andel av BNP 2024 Intäkterna från statlig inkomstskatt väntas öka något som andel av BNP 2024 (se tabell 5.3). Detta beror på den pausade uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2024 som aviseras i denna proposition. För 2025 och 2026 bedöms skattekvoten sjunka något. I avsaknad av nya förslag eller ändrade regler är detta vanligt då skiktgränserna för statlig inkomstskatt räknas upp med konsumentprisindex (KPI) plus 2 procentenheter. För att statlig inkomstskatt som andel av BNP ska öka behöver därför lönesumman öka i snabbare takt än BNP och KPI plus 2 procentenheter tillsammans, vilket inte väntas bli fallet 2025 och 2026. Skattereduktionerna väntas öka hela prognosperioden Skattereduktionerna bedöms totalt sett öka under prognosperioden (se tabell 5.5), dels till följd av att skatteunderlaget ökar, dels till följd av att nya skattereduktioner har införts. Dessa inkluderar skattereduktion för installation av grön teknik, skatte-reduktion för avgift till arbetslöshetskassa samt en förstärkt skattereduktion för sjuk- och aktivitetsersättning. I skattereduktion för grön teknik ingår också skattereduktion för installation av solceller. Utöver dessa skattereduktioner aviseras i denna proposition ett förstärkt jobbskatteavdrag på låg- och medelinkomster. Vidare aviseras en höjd åldersgräns för jobbskatteavdrag för äldre från 65 år till 66 år samt indexering av jobbskatteavdraget för äldre. Dessa aviseringar påverkar prognosen för skattereduktionerna något och redovisas i posten Jobbskatteavdrag i tabell 5.5. Aviseringen i denna proposition om höjt tak för rotavdrag medför vidare att avdrag för hushållsarbete bedöms öka tillfälligt 2024. Tabell 5.5 Skattereduktioner Miljarder kronor. Utfall 2021 och 2022, prognos 2023-2026 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Allmän pensionsavgift -137 -145 -153 -159 -166 -175 Jobbskatteavdrag -132 -147 -158 -180 -188 -196 Avdrag för hushållsarbete -19 -19 -18 -19 -19 -20 Skattereduktion för boende i vissa glest befolkade områden -1 -1 -1 -1 -1 -1 Skattereduktion för installation av grön teknik -1 -3 -5 -5 -5 -5 Skattereduktion för förvärvsinkomst -9 -9 -9 -9 -9 -10 Tillfällig skattereduktion för arbetsinkomster för att hantera ökade arbetskostnader till följd av pandemin -5 -5 Skattereduktion arbetslöshetskassa -1 -2 -2 -2 -2 Skattereduktion för sjuk- och aktivitetsersättning 0 -3 -3 -4 -4 -4 Övriga skattereduktioner -1 -1 -1 -1 -1 -1 Summa -306 -334 -350 -381 -396 -413 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Skatteverket och egna beräkningar. Arbetsgivaravgifter och egenavgifter bedöms öka hela prognosperioden Arbetsgivaravgifter och egenavgifter utgör merparten av de indirekta skatterna på arbete. Sammantaget väntas de indirekta skatterna 2023 uppgå till ca 28 procent av de totala skatteintäkterna, vilket motsvarar ca 12 procent av BNP. År 2024 väntas de indirekta skatterna uppgå till 749 miljarder kronor, vilket motsvarar 11,7 procent av BNP. Intäkterna från indirekt skatt på arbete bedöms öka med ca 4,3 procent 2024, vilket framför allt beror på att lönesumman väntas öka. De indirekta skatterna bedöms därefter öka med ca 4 procent 2025 och ca 5 procent 2026, vilket är ungefär i samma takt som lönesumman väntas öka. Regeringen föreslår i denna proposition att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar tas bort. Skatt på kapital Skatt på kapital består främst av hushållens kapitalskatter och skatt på företagens vinster, men inkluderar även stämpelskatt, avkastningsskatt på pensioner samt fastighetsskatt och fastighetsavgift. Intäkterna från skatt på kapital bedöms 2024 uppgå till ca 14 procent av de totala skatteintäkterna, vilket motsvarar knappt 6 procent av BNP (se tabell 5.2). Intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkomster väntas sjunka i år Underlaget för hushållens skatt på kapital utgörs av nettot av kapitalinkomster och kapitalutgifter. De största posterna utgörs av realiserade kapitalvinster, utdelningsinkomster, schablonintäkter och avdrag för hushållens ränteutgifter. Det slutliga utfallet för hushållens kapitalskatter fastställs i december året efter inkomståret. Enligt preliminärt utfall uppgick hushållens realiserade kapitalvinster till 3,6 procent av BNP 2022, vilket var lägre än rekordåret 2021 då de uppgick till 5,0 procent av BNP (se diagram 5.3). Genomsnittet för perioden 2012-2021 är 3,9 procent. Utvecklingen av realiserade kapitalvinster påverkas i stor utsträckning av tillgångspriser på finansiella och reala tillgångar samt av omsättningen av hus och bostadsrätter. Tillgångspriserna, både för de finansiella och de reala tillgångarna, minskade 2022 jämfört med året före. Även omsättningen av hus minskade 2022 jämfört med 2021. Bostadspriserna väntas sjunka 2023, och stiga svagt 2024 då bostadsmarknaden väntas stabiliseras. Även omsättningen av hus och bostadsrätter har minskat sedan 2022, men väntas öka något 2024. Tillgångspriserna för de finansiella tillgångarna antas däremot återhämta sig snabbare och stiga med i genomsnitt 5,6 procent per år under perioden 2023-2026. Sammantaget bedöms detta leda till att hushållens realiserade kapitalvinster fortsätter att minska under 2023 och därefter öka successivt. En nivå motsvarande 2021 års nivå väntas dock inte nås inom denna prognosperiod. År 2026 antas hushållens kapitalvinster uppgå till genomsnittet för perioden 2011-2021, vilket är 3,9 procent av BNP, i linje med regeringens prognosprincip. Denna andel justeras för eventuella regeländringar. Under prognosperioden justeras kapitalvinsterna ned till följd av avskaffad ränta på uppskovsbelopp vid bostads-försäljning, höjt tak för uppskov samt ett ökat sparande på investeringssparkonton. Andelen antas därför uppgå till 3,1 procent av BNP 2026 (se diagram 5.3). Diagram 5.3 Hushållens kapitalvinster Utfall 2000-2022, prognos 2023-2026 Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Utfall och preliminär statistik indikerar att utdelningarna har ökat starkt 2021-2022, efter uteblivna utdelningar under 2020 då många företag reviderade eller ställde in sina utdelningar helt för att kunna ta emot företagsstöd. Under resterande del av prognosperioden väntas utdelningarna utvecklas mer måttligt. Ränteinkomsterna följer normalt utvecklingen av korta marknadsräntor, medan ränteutgifterna normalt följer ränteutvecklingen för bolån. Marknadsräntorna väntas stiga 2023 och ligga kvar på en högre nivå 2024, för att därefter sjunka. Ränteinkomsterna väntas därför stiga 2023 och fortsätta öka något 2024, men väntas därefter minska. Bolåneräntorna väntas fortsätta stiga även 2024, vilket medför att ränteutgifterna bedöms öka både 2023 och 2024. Därefter väntas ränteutgifterna minska något till följd av att räntorna väntas sjunka något. Även schablonintäkterna, dvs. den del av kapitalunderlaget som beskattas, följer ränteutvecklingen, då de baseras på statslåneräntan. Schablonintäkterna väntas därför stiga kraftigt under 2023. Därefter bedöms de fortsätta stiga till följd av att aktiestocken väntas öka samtidigt som statslåneräntan väntas sjunka endast marginellt. Schablonintäkterna beräknas som kapitalunderlaget multiplicerat med statslåneräntan plus 1 procentenhet, dock som lägst 1,25 procent av kapitalunderlaget. Statslåneräntan plus 1 procentenhet bedöms överstiga 1,25 procent under hela perioden 2023-2026. Sammantaget bedöms intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkomster sjunka 2023, och nettot från kapitalinkomsterna bli lägre än 2022. Nettot från kapitalinkomsterna väntas därefter successivt öka under prognosperioden och 2026 bedöms nettot vara på ungefär samma nivå som 2022, vilket dock fortsatt är lägre än rekordåret 2021 (se tabell 5.1). Intäkterna från skatt på företagsvinster bedöms öka långsamt från en hög nivå Skatteintäkterna från företagsvinster uppgår enligt preliminära utfall till 195 miljarder kronor 2022, vilket innebär en ökning med 6,5 procent från den redan höga nivån 2021. Det slutliga utfallet för 2022 fastställs i december 2023 och kan därför komma att revideras. År 2023 väntas skatteintäkterna från företagsvinster uppgå till 196 miljarder kronor. Svensk ekonomi bedöms växa långsammare i nominella termer än 2022, vilket medför att skatteintäkterna väntas öka endast marginellt. Att effekten av den tillfälliga skattereduktionen för investeringar blir mindre 2023 än 2022 bidrar dock positivt till ökningstakten för skatteintäkterna. Driftsöverskottet i näringslivet väntas minska marginellt från 2022 års nivå, men är fortsatt högt som andel av BNP. Skatteintäkterna från företagsvinster väntas uppgå till 3,2 procent av BNP 2023, vilket är högt historiskt sett. För 2023 baseras prognosen främst på vinstutveckling enligt företagens delårsrapporter, inbetald preliminärskatt och driftsöverskottet i företagssektorn. År 2024 väntas skatteintäkterna från företagsvinster utvecklas fortsatt svagt till följd av den svaga tillväxten i ekonomin. Driftsöverskottet i näringslivet väntas bli högre än 2023, men skatteintäkterna från företagsvinster väntas växa i långsammare takt än ekonomin som helhet. I slutet av prognosperioden antas skatteintäkterna från företagsvinster i enlighet med regeringens prognosmetod successivt återgå till ett riktmärke nära det historiska genomsnittet som andel av BNP, vilket motsvarar drygt 2,9 procent för perioden 2015-2021 (se diagram 5.4). Diagram 5.4 Skatt på företagsvinster Utfall 2000-2022, prognos 2023-2026 Miljarder kronor Procent av BNP Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Intäkterna från riskskatten för kreditinstitut mindre än väntat Den 1 januari 2022 började den nya lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut att gälla. Det innebär att kreditinstitut ska betala riskskatt till staten om summan av kreditinstitutets skulder vid beskattningsårets ingång överstiger ett gränsvärde. Gränsvärdet för beskattningsår som påbörjas under 2022 är 150 miljarder kronor. Därefter ska gränsvärdet årligen indexeras. Taxeringsutfallet för 2022 indikerar att intäkterna från riskskatten blev lägre än den ursprungliga bedömningen som redovisades i budgetpropositionen för 2020 (prop. 2019/20:1). Skattesatsen höjs fr.o.m. 2023 och till följd av detta bedöms skatteintäkterna uppgå till ca 4,5 miljarder kronor per år fr.o.m. 2023. Intäkterna från avkastningsskatt väntas öka mycket i år Intäkter från avkastningsskatt, som tas ut på sparande i pensions- och kapital-försäkringar, påverkas i hög grad av hur statslåneräntan utvecklas under kalenderåret närmast före beskattningsåret. Även utvecklingen av livbolagens tillgångar påverkar intäkterna. Intäkterna från avkastningsskatten väntas uppgå till drygt 18 miljarder kronor i år, vilket är en ökning med 10 miljarder kronor jämfört med 2022. Skatteintäkterna väntas därmed bli betydligt högre än under den långa perioden med låga räntenivåer som varit de senaste tio åren. Att statslåneräntan väntas bli högre i närtid medför att intäkterna från avkastningsskatt väntas öka till 29 miljarder kronor 2024 och uppgå till ca 30 miljarder kronor per år 2025 och 2026. Skatt på konsumtion och insatsvaror Skatt på konsumtion och insatsvaror består av mervärdesskatt och punktskatter och utgjorde 28 procent av de totala skatteintäkterna 2021. Intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror bedöms under hela prognosperioden ligga på mellan 11 och 12 procent av BNP. Mervärdesskatteintäkterna väntas återhämta sig successivt Intäkterna från mervärdesskatt väntas öka med 1 procent 2023 jämfört med 2022. Det är en svagare ökningstakt än genomsnittet för perioden 2012-2021 på knappt 5 procent. Den låga ökningstakten 2023 förklaras av en tydlig dämpning i hushållens nominella konsumtionsutveckling och minskade bostadsinvesteringar jämfört med 2022. Sammansättningen av konsumtionen gör dessutom att mervärdesskatten påverkas mer än vad dämpningen i hushållens konsumtionsutveckling indikerar. Det är framför allt konsumtionen av varor och tjänster med hög skattesats som väntas utvecklas svagt, t.ex. konsumtion av el, drivmedel och bilar. För 2024-2026 bedöms intäkterna från mervärdesskatt öka med i genomsnitt ca 5 procent per år. Ökningstakten är något svagare än prognosen för den största skattebasen, hushållens nominella konsumtion, men starkare än prognosen för fasta bruttoinvesteringar (se diagram 5.5). Diagram 5.5 Hushållens konsumtion, fasta bruttoinvesteringar och intäkter från mervärdesskatt Utfall 2000-2022, prognos 2023-2026 Årlig procentuell utveckling i löpande priser Källor: Statistiska centralbyrån, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Stabil underliggande utveckling av punktskatteintäkterna År 2023 bedöms intäkterna från punktskatterna öka med 16 procent jämfört med 2022 till följd av att flaskhalsintäkter, som har finansierat elstöden, har ökat. År 2024 beräknas punktskatteintäkterna minska med 20 procent. Det beror dels på att skatteintäkterna för finansiering av elstöd upphör, dels på aviserade skattesänkningar på bensin och diesel. År 2025 väntas utvecklingstakten för punktskatteintäkterna vara i linje med det historiska genomsnittet för perioden 2012-2021 på knappt 2 procent. För att kompensera för den pausade höjningen av reduktionsplikten föreslår regeringen att utsläppsrätter förs över från EU:s handel med utsläppsrätter till den s.k. icke-handlande sektorn som främst reglerar utsläpp från vägtrafik och egen uppvärmning av bostäder. Detta väntas ge minskade intäkter från handel med utsläppsrätter 2025 och 2026 (se tabell 5.6). Tabell 5.6 Effekt på intäkter av statens verksamhet Miljarder kronor 2022 2023 2024 2025 2026 Överföring av utsläppsrätter -1,1 -1,2 Källa: Egna beräkningar. Restförda och övriga skatter Restförda och övriga skatter består främst av uppbördsförluster, omprövningar och anstånd från hushåll och företag, avgifter till public service samt intäkter som förs till fonder. Intäkterna från restförda och övriga skatter väntas uppgå till 10 miljarder kronor 2023 för att därefter stiga något 2024 (se tabell 5.1). Offentligfinansiella effekter av samtliga ändrade skatte- och avgiftsregler De beräknade effekterna av samtliga regeländringar på skatteområdet 2021-2026 redovisas i tabell 5.7. Tabellen visar alla regeländringar sammantaget, såväl ändringar som tidigare har beslutats av riksdagen och aviserats av regeringen som förslag och aviseringar i denna budgetproposition. Regeländringarna visas i förhållande till föregående år. Sammantaget bedöms regeländringar, exklusive kommunal utdebitering, öka skatteintäkterna med 21 miljarder kronor 2023 och med 1 miljard kronor per år 2024-2026. Tabell 5.7 Offentligfinansiella effekter av samtliga ändrade skatte- och avgiftsregler Miljarder kronor, bruttoeffekt i förhållande till föregående år 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Skatt på arbete 3,4 -14,7 17,3 2,2 1,0 1,2 Kommunalskatt -2,6 -4,4 1,2 -1,4 0,1 -0,7 varav förändrad medelutdebitering -0,2 -0,8 0,1 varav höjd jämförelseränta vid ränteförmån 0,3 0,3 0,0 varav avdrag för arbetsresor -1,6 varav vissa höjda åldersgränser i skatte- och socialavgiftssystemet 2,7 -0,6 varav sänkt skatt för personer över 65 år, ändring av grundavdrag -2,4 -3,9 0,1 -2,1 0,0 0,0 varav övrigt, kommunal skatt 0,0 0,2 -0,1 0,4 -0,2 -0,1 Statlig skatt 0,0 -0,1 0,2 12,4 varav pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2024 12,3 varav övrigt, statlig skatt 0,0 -0,1 0,2 0,0 Skattereduktioner -13,9 -11,4 2,8 -11,9 0,9 0,0 varav skattereduktion för förvärvsinkomst -8,5 -2,1 -6,4 varav förstärkt skattereduktion för förvärvsinkomst -7,0 1,0 varav förstärkt skattereduktion för förvärvsinkomst genomförs ej (två ovanstående rader genomförs ej)1 9,2 5,4 varav förstärkt skattereduktion för sjuk- och aktivitetsersättning -2,6 varav skattereduktion för a-kasseavgift -0,8 -0,8 varav skattereduktion för arbetsinkomster för att hantera ökade arbetskostnader till följd av pandemin -5,0 5,0 varav avdrag för hushållsarbete -0,3 -1,0 1,0 varav jobbskatteavdrag -8,0 -1,1 -11,0 -0,1 0,0 varav övriga skattereduktioner -0,2 0,0 -0,3 0,0 0,0 0,0 Socialavgifter 20,0 1,2 13,1 3,1 1,9 varav slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar 1,3 varav vissa höjda åldersgränser i skatte- och socialavgiftssystemet 2,5 1,9 varav tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för 19-23-åringar -12,2 -0,1 10,6 1,7 varav justerade förmånsvärden för personbilar 0,1 0,2 0,2 0,4 varav nedsättning för den först anställda -0,1 1,4 -0,1 0,2 varav tillfälligt nedsatta socialavgifter m.m. 32,2 -0,3 varav förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för FoU -0,1 -0,1 varav övriga socialavgifter 0,0 0,0 -0,3 0,0 0,0 Skatt på kapital -7,8 1,0 5,8 2,0 0,7 0,0 Inkomstskatt, företag -5,5 -5,4 4,5 1,8 0,1 varav nya skatteregler företagssektorn -6,6 0,7 0,4 varav övriga inkomstskatter, företag 1,1 -6,1 4,1 1,8 0,1 Övriga skatter på kapital -2,3 6,3 1,3 0,2 0,6 varav riskskatt för kreditinstitut 6,3 1,3 varav avskaffad schablonintäkt på uppskovsbelopp -1,7 varav övrigt -0,6 0,0 0,2 0,6 Skatt på konsumtion 1,8 -6,8 -3,2 -3,7 -1,1 -0,6 Mervärdesskatt 1,0 -0,1 -0,2 0,0 -0,3 Punktskatter 0,8 -6,8 -3,1 -3,7 -0,8 -0,6 varav skatt på alkohol och tobak 0,1 0,0 0,8 0,9 0,0 0,0 varav energiskatt -0,7 -7,6 -4,2 -5,3 -0,8 -0,6 varav skatt på vägtrafik, trängselskatt m.m. 0,4 0,8 1,0 0,4 0,1 0,0 varav övriga punktskatter 1,1 0,0 -0,7 0,4 0,0 0,0 Restförda och övriga skatter 0,1 0,4 0,9 0,8 0,5 0,5 Totala skatteintäkter -2,4 -20,2 20,8 1,2 1,0 1,0 Totala skatteintäkter, exkl. kommunal utdebitering -2,2 -19,4 20,7 1,2 1,0 1,0 1 I statens budget för 2022 beslutades att inte införa tidigare aviserade förslag om skattereduktion för förvärvsinkomst samt förstärkt skattereduktion för förvärvsinkomst avseende 2022 och 2023. Källa: Egna beräkningar. 5.3 Statens inkomster Inkomsterna i statens budget består av statens skatteinkomster och övriga inkomster. Statens skatteinkomster erhålls efter att avdrag gjorts från de totala skatteintäkterna för de skatter som tillfaller EU, kommuner och regioner samt ålderspensionssystemet och efter att hänsyn tagits till periodiseringar. Övriga inkomster Utfall och prognoser för de inkomster som redovisas under posten Övriga inkomster i statens budget framgår av tabell 5.1. Bland dessa inkomster ingår avräkningar, som främst avser kompensation för statlig och kommunal mervärdesskatt. Vissa inkomster av statens verksamhet, såsom utdelningar från statens aktieinnehav, påverkar statens finansiella sparande, medan försäljningsinkomster och återbetalningar av lån endast påverkar statens inkomster och budgetsaldo. Inkomster av statens verksamhet består främst av utdelningar från statens aktieinnehav, affärsverkens och Riksbankens inlevererade överskott, ränteinkomster samt inkomster från offentligrättsliga avgifter. År 2023 väntas inkomster av statens verksamhet uppgå till 55 miljarder kronor, vilket är betydligt lägre än 2022. Det beror främst på att utdelningar från bolag med statligt ägande var tillfälligt höga 2022. Även 2023 påverkas av engångseffekter då Centrala studiestödsnämndens kreditreserv flyttas från ett räntekonto hos Riksgäldskontoret utanför budgeten till en inkomsttitel på statens budget. Inkomsterna av statens verksamhet bedöms därför sjunka något 2024 och sedan ligga kvar på ungefär samma nivå resten av prognosperioden. Under prognosperioden väntas inte Riksbankens resultat medge någon inlevererad vinst. Under 2021 genererades stora inkomster till Affärsverket svenska kraftnät. En del av dessa inkomster ska återföras till elintensiva företag under 2023 (se tabell 5.8) och redovisas då på inkomsttitel 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet. Inkomsterna motsvaras av elprisstöd till elintensiva företag under 2023. Regeringen aviserar även i denna proposition ett ekonomiskt stöd för 2024 som vid behov ska kunna riktas till företag som har haft en betydande ökning av kostnader för el jämfört med 2021 (se utg.omr. 24 avsnitt 3.8). Inkomstberäkningen för flaskhalsintäkterna i tabell 5.8 utgår från att stödet finansieras med flaskhalsintäkter. En sådan finansiering förutsätter att det finns stöd i EU:s regelverk samt ett godkännande från Energimarknadsinspektionen. Utbetalningen av elstödet belastar dessutom statens lånebehov via Riksgäldskontorets nettoutlåning (se avsnitt 7.2). Totalt sett är denna transferering dock neutral för det finansiella sparandet. Tabell 5.8 Effekt på inkomster av statens verksamhet, flaskhalsintäkter avsedda att återföras till elintensiva företag Miljarder kronor 2022 2023 2024 2025 2026 Flaskhalsintäkter 0,6 0,5 varav sedan 2023 års ekonomiska vårproposition 0,5 Källa: Egna beräkningar. Inkomster av försåld egendom omfattar redovisade försäljningar av statlig egendom, varav försäljningar av aktier i bolag med statligt ägande vanligtvis utgör den största delen. För 2023-2026 görs ett beräkningstekniskt antagande om försäljningsinkomster om 5 miljarder kronor per år. Inkomsterna från återbetalning av lån omfattar återbetalning av studiemedel för lån upptagna före 1989 samt av övriga lån. För 2023-2026 väntas inkomsterna uppgå till knappt 1 miljard kronor per år. Posten Kalkylmässiga inkomster omfattar vissa avskrivningar, amorteringar och statliga pensionsavgifter. De senaste åren har det dock inte kommit in några inkomster på vare sig avskrivningar eller amorteringar, och det väntas inte heller göra det under prognosperioden. År 2023 väntas pensionsavgifterna, och därmed kalkylmässiga inkomster, uppgå till 20 miljarder kronor, och de bedöms därefter stiga under senare delen av prognosperioden. Posten Bidrag från EU omfattar bidrag från olika EU-fonder. De största bidragen kommer från faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) och EU:s jordbruks-fonder. Bidragen är främst kopplade till utgifter på specifika anslag inom olika utgiftsområden. Dessa inkomster bedöms uppgå till drygt 15 miljarder kronor 2023, men öka till knappt 49 miljarder kronor 2024. Ökningen beror på utbetalningar från RRF. De flesta utbetalningarna ska ske 2024, men mindre utbetalningar ska ske 2025 och 2026. Inkomsterna beräknas därför uppgå till omkring 17 miljarder kronor per år dessa år. Posten Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet omfattar tillkommande skatter samt avräkningar. Tillkommande skatter avser främst skatter som tillfaller EU och kommunala utjämningsavgifter enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Avräkningar består till största delen av statliga och kommunala myndigheters kompensation för inbetald mervärdesskatt. År 2023 väntas avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet uppgå till -178 miljarder kronor. Det är en ökning med -30 miljarder kronor jämfört med 2022. Ökningen beror framför allt på en tillfällig effekt till följd av att delar av flaskhalsintäkterna redovisas som skatteintäkter. Dessa intäkter betalas in av Affärsverket svenska kraftnät till staten. Transfereringen från stat till hushåll som därefter sker via Försäkringskassan redovisas som avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet. Den sammantagna effekten på det finansiella sparandet är neutral, men att enbart avräkningen redovisas under posten Övriga inkomster bidrar till att avräkningarna blir större 2023. Denna post bedöms därmed sjunka 2024, men fortsatt ligga på en relativt hög nivå då kompensation för mervärdesskatt bedöms vara fortsatt hög under hela prognosperioden. Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto budgeteras fr.o.m. 2016 under anslag på budgetens utgiftssida. Kvar finns en inkomsttitel som avser de nedsättningar som kan ges som stöd vid korttidsarbete, men som väntas bli 0 under hela prognosperioden. Ändrad redovisning av inkomsttitlar Följande inkomsttitel byter namn och heter fortsättningsvis: 1154 Avdrag för hushållsarbete 5.4 Jämförelse med 2023 års ekonomiska vårproposition och uppföljning av inkomsterna i statens budget för 2022 och 2023 I detta avsnitt jämförs prognosen för skatteintäkterna och övriga inkomster i denna proposition med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Prognosskillnaderna visas i den högra delen av tabell 5.9. Tabell 5.9 Utfall och aktuell prognos jämfört med statens budget för 2022 och 2023 samt en jämförelse med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition Miljarder kronor Utfall 2022 Jfr med SB22 2022 prognos 2023 Jfr med SB23 2023 Jfr med VÅP23 2022 Jfr med VÅP23 2023 Jfr med VÅP23 2024 Jfr med VÅP23 2025 Jfr med VÅP23 2026 Skatt på arbete 1 398,5 45,2 1 467,4 17,1 9,3 13,1 32,0 25,9 23,3 Direkta skatter 723,4 26,2 749,6 10,8 7,3 6,6 17,5 14,3 11,0 varav kommunal inkomstskatt 852,0 26,7 891,6 10,2 5,8 7,9 16,2 14,1 12,2 varav statlig inkomstskatt 60,5 5,9 55,4 1,7 1,6 -0,2 14,3 13,0 12,7 varav jobbskatteavdrag -146,8 -11,9 -158,1 -0,8 -0,2 -1,2 -12,2 -13,0 -13,8 varav avdrag för hushållsarbete -19,4 0,2 -17,9 2,3 -0,2 1,3 0,4 1,4 1,1 varav övrigt -22,9 5,4 -21,3 -2,6 0,3 -1,2 -1,2 -1,2 -1,2 Indirekta skatter 675,1 19,0 717,8 6,3 1,9 6,5 14,4 11,6 12,4 varav arbetsgivaravgifter 669,4 18,8 705,0 7,6 0,0 6,6 13,1 10,1 10,8 varav egenavgifter 11,6 -2,3 11,7 -1,0 -0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 varav särskild löneskatt 57,2 2,6 58,1 0,3 2,1 0,5 1,1 0,9 1,1 varav nedsättningar -17,4 1,6 -8,7 -0,1 0,0 -0,2 1,1 1,2 1,2 varav skatt på tjänstegruppliv 0,6 0,0 0,6 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 varav avgifter till premiepensionssystemet -46,4 -1,8 -49,0 -0,5 0,0 -0,4 -0,9 -0,7 -0,8 Skatt på kapital 362,8 46,0 354,2 8,9 13,8 19,7 21,2 21,0 17,7 varav skatt på kapital, hushåll 89,2 3,1 77,4 -0,2 1,7 7,8 11,3 10,4 10,2 varav skatt på företagsvinster 195,5 28,6 196,5 18,4 13,7 18,4 16,8 14,7 11,8 varav avkastningsskatt 8,7 1,3 18,5 -0,8 0,8 0,0 -1,9 0,2 0,0 varav fastighetsskatt 37,6 1,6 37,6 -0,4 0,1 0,2 0,3 0,4 0,3 varav stämpelskatt 15,8 1,0 12,3 -2,3 0,0 -1,2 0,3 1,2 1,2 varav kupongskatt m.m. 12,3 6,6 7,4 -2,7 0,0 -2,5 -2,5 -2,5 -2,5 varav riskskatt för kreditinstitut 3,8 3,8 4,5 -3,0 -2,5 -3,0 -3,2 -3,3 -3,3 Skatt på konsumtion och insatsvaror 710,2 41,0 740,5 4,7 -0,1 -7,4 -8,2 -6,4 -9,8 varav mervärdesskatt 559,8 33,2 565,4 -29,1 0,1 -1,6 -0,5 2,7 0,5 varav skatt på tobak och alkohol 29,7 1,2 30,1 -0,3 0,0 -0,3 0,1 0,2 0,1 varav energiskatt 44,7 -9,3 44,2 -3,0 0,1 -1,0 -7,1 -7,6 -8,1 varav koldioxidskatt 21,2 -0,7 22,5 0,0 0,0 0,0 -0,1 0,0 0,1 varav övriga skatter på energi och miljö 25,6 18,4 48,4 40,4 0,0 -2,7 0,2 -1,3 -1,5 varav skatt på vägtrafik 22,5 -0,9 22,8 -2,4 0,0 -1,4 -1,1 -1,0 -1,6 varav övriga skatter 6,6 -1,0 7,0 -0,9 -0,3 -0,3 0,2 0,7 0,8 Skatt på import 9,3 2,3 9,2 -0,2 0,0 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 Restförda och övriga skatter 10,6 -3,6 9,8 -3,5 -0,2 -2,2 -1,4 -1,3 -5,7 varav restförda skatter -13,7 -7,7 -12,1 -4,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 varav övriga skatter 24,3 4,1 22,0 0,5 -0,2 -2,2 -1,4 -1,3 -5,7 Totala skatteintäkter 2 491,5 130,9 2 581,2 27,0 22,7 22,9 43,2 38,8 25,2 Avgår EU-skatter -9,3 -2,3 -9,2 0,2 0,0 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4 Offentliga sektorns skatteintäkter 2 482,2 128,6 2 571,9 27,2 22,7 23,2 43,5 39,1 25,6 varav kommunala skatter -873,5 -27,8 -912,8 -1 815,8 6,0 8,1 16,5 14,5 12,5 varav avgifter till ålderspensionssystemet -300,5 -7,9 -316,6 -630,1 -0,3 2,4 5,3 4,6 5,3 Statens skatteintäkter 1 308,1 92,9 1 342,6 14,4 17,1 12,7 21,7 20,0 7,8 Periodiseringar 17,5 12,4 20,3 35,8 -17,1 39,1 -1,4 -2,4 13,9 Statens skatteinkomster 1 325,6 105,3 1 362,9 50,2 0,0 51,8 20,3 17,7 21,7 Övriga inkomster -39,5 -8,7 -82,3 -49,1 0,0 -19,2 19,1 -10,2 2,8 2000 Inkomster av statens verksamhet 71,9 27,5 55,0 12,4 0,0 -0,5 1,0 0,3 0,2 3000 Inkomster av försåld egendom 0,9 -4,1 5,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 4000 Återbetalning av lån 1,4 0,9 0,5 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 5000 Kalkylmässiga inkomster 18,2 0,1 19,9 0,8 0,0 0,2 -1,3 -6,0 0,1 6000 Bidrag m.m. från EU 15,6 -12,2 15,3 -17,1 0,0 -20,1 22,3 0,2 1,8 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet -147,5 -20,9 -178,0 -45,1 0,0 1,1 -2,9 -4,7 0,6 8000 Utgifter som ges som krediteringar på skattekontot 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Statsbudgetens inkomster 1 286,1 96,6 1 280,6 1,2 0,0 32,6 39,4 7,5 24,4 Anm.: Med statens budget (SB) avses de av riksdagen ursprungligen beslutade budgetarna för 2022 och 2023. Utfall för 2022 är enligt nationalräkenskapernas publicerade utfall. Prognoser och utfall är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Källor: Statistiska centralbyrån, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Jämförelse med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition För uppföljningen av inkomsterna i de av riksdagen ursprungligen beslutade budgetarna för 2022 och 2023 redovisas prognosskillnaderna i den vänstra delen av tabell 5.9. Skatt på arbete Intäkterna från skatt på arbete har reviderats upp 2022-2026 jämfört med bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition. För 2022 indikerar det preliminära beskattningsutfallet högre intäkter från kommunalskatter och statlig inkomstskatt jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. För 2023 och framåt beror det framför allt på en starkare utveckling på arbetsmarknaden, vilket har inneburit en högre nivå på lönesumman, se tabell 5.10. Detta ökar främst intäkterna från kommunal inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Tabell 5.10 Antaganden i skatteprognoserna och förändringar jämfört med vårpropositionen för 2023 Årlig procentuell förändring om inte annat anges 2021 2022 2023 2024 2025 2026 BNP, marknadspris1 8,9 8,7 4,2 3,4 4,7 5,3 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,5 0,2 0,2 0,1 0,2 -0,1 Arbetade timmar2 3,1 2,4 1,8 0,1 0,5 1,4 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 1,4 0,6 -0,7 -0,3 Timlön3 2,9 3,9 3,2 3,8 3,9 3,9 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,2 0,0 -0,5 0,2 0,2 0,3 Utbetald lönesumma, skatteunderlag 5,9 6,5 5,0 3,9 4,4 5,3 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,2 0,0 1,0 0,9 -0,5 0,0 Arbetslöshet4, 5 8,8 7,5 7,6 8,2 8,3 7,4 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 -0,3 -0,1 0,1 -0,0 Hushållens konsumtionsutgifter1 8,3 8,9 3,6 4,4 5,8 6,2 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition -0,1 -0,6 -0,9 0,5 0,7 -0,1 Kommunal medelutdebitering6 32,3 32,2 32,2 32,2 32,2 32,2 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Statslåneränta7 0,2 1,9 2,6 2,4 2,4 2,5 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 KPI juni-juni 1,3 8,7 9,3 4,1 1,6 1,9 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 -0,4 0,8 -0,1 0,1 Inkomstbasbelopp8 68,2 71,0 74,3 77,3 80,1 83,0 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 0,4 1,0 0,6 Prisbasbelopp8 47,6 48,3 52,5 57,3 59,7 60,7 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 -0,2 0,2 0,2 Inkomstindex 186,5 194,2 203,1 211,3 219,0 226,9 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 0,9 2,7 1,7 Skiktgräns9 523,2 540,7 598,5 598,5 635,4 658,1 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 -70,1 -69,1 -72,3 1 Löpande priser, procentuell förändring. 2 Kalenderkorrigerat, anställda. 3 Enligt NR:s definition. 4 Arbetslöshet 15-74 år. 5 Procent av arbetskraften. 6 Medelvärde under året, procent. 7 Statslåneräntan per den 30 november. 8 Tusental kronor. 9 Avser skiktgräns för statlig inkomstskatt, tusental kronor. Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar. Skatt på kapital Jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition har intäkterna från kapitalskatter reviderats upp samtliga år under prognosperioden. Det beror främst på att det preliminära beskattningsutfallet indikerar högre vinster för företagen än tidigare bedömning. Samtidigt indikerar det preliminära beskattningsutfallet att hushållens realiserade kapitalvinster samt schablonintäkter är högre än vad som bedömdes i 2023 års ekonomiska vårproposition, vilket medför en ytterligare upprevidering. Även intäkterna från avkastningsskatten har reviderats upp något 2022 till följd av högre utfall för 2022. Intäkterna från riskskatten är däremot nedreviderade till följd av det preliminära beskattningsutfallet, vilket motverkar upprevideringen något hela prognosperioden. Även intäkterna från stämpelskatt och kupongskatt är nedreviderade till följd av lägre utfall hittills i år jämfört med vad som prognostiserades i 2023 års ekonomiska vårproposition. Sammantaget innebär detta en upprevidering av skatt på kapital hela prognosperioden. Skatt på konsumtion och insatsvaror Intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror har reviderats ned med ca 7 miljarder kronor för 2023 jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Nedrevideringen avser flera skatteslag, bl.a. är skatteintäkterna från flaskhalsintäkter som finansierar elstöd nedreviderade på grund av att antalet ansökningar om elstöd har blivit mindre än väntat. Även intäkterna från mervärdesskatt och trängselskatt är nedreviderade i förhållande till prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. För 2024-2026 är intäkterna från punktskatterna något nedreviderade hela perioden. Periodiseringar Prognosen för periodiseringar har reviderats upp med 39 miljarder kronor 2023 jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Det förklaras främst av att inbetald preliminärskatt väntas bli betydligt högre än i tidigare prognos. Övriga inkomster Prognosen för övriga inkomster har reviderats ned med ca 19 miljarder kronor 2023 och upp med motsvarande belopp 2024 jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Det beror främst på att utbetalningar från RRF har senarelagts till 2024. Uppföljning av statens budget för 2022 och 2023 Med statens budget avses de av riksdagen ursprungligen beslutade budgetarna för 2022 och 2023. Skatt på arbete Enligt preliminära utfall blev intäkterna från skatt på arbete 45 miljarder kronor högre 2022 än i prognosen i statens budget för 2022. Detta beror framför allt på att lönesumman har reviderats upp till följd av en starkare utveckling på arbetsmarknaden än väntat. Det är främst intäkter från kommunal inkomstskatt och arbetsgivaravgifter som har reviderats upp till följd av detta, men även den statliga inkomstskatten har reviderats upp något till följd av den uppreviderade lönesumman. Upprevideringen motverkas något av att skiktgränsen för statlig inkomstskatt höjts till följd av högre KPI. När skiktgränserna höjs innebär det att färre personer hamnar över gränsen för att betala statlig inkomstskatt, vilket innebär att inkomsterna från statlig inkomstskatt blir lägre. Prognosen för 2023 har reviderats upp med 17 miljarder kronor jämfört med bedömningen i statens budget för 2023. Även för 2023 beror detta på en uppreviderad lönesumma som framför allt påverkar intäkterna från kommunal inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Det preliminära beskattningsutfallet för 2022 påverkar även nivån framåt, vilket också har medfört en viss upprevidering av intäkter från kommunal inkomstskatt. Skatt på kapital Enligt preliminära utfall blev intäkterna från skatt på kapital 46 miljarder kronor högre 2022 än i prognosen i statens budget för 2022. Upprevideringen för 2022 förklaras av att vinstutvecklingen för företagen var starkare än väntat, vilket genererat högre intäkter från skatt på företagsvinster. Även intäkterna från stämpelskatt och kupongskatt är uppreviderade 2022, vilket beror på högre utfall än i prognosen i statens budget för 2022. Vidare beslutade riksdagen den 14 december 2021 att införa en ny riskskatt för kreditinstitut fr.o.m. 2022 (prop. 2021/22:26, bet. 2021/22:SkU11, rskr. 2021/22:101). I riksdagens ursprungliga beslut om statens budget för 2022 redovisades intäkterna från riskskatten som skatt på företagsvinster (2021/22:FiU1, rskr. 2021/22:46). Nu redovisas intäkterna som en egen post (se tabell 5.9). Denna flytt motverkar upprevideringen något. För 2023 är intäkterna från skatt på kapital uppreviderade med 9 miljarder kronor jämfört med prognosen i statens budget för 2023. Det är främst intäkter från skatt på företagsvinster som har reviderats, vilket beror på högre vinstutveckling för företagen. Även 2023 har påverkats av att riskskatten har flyttats från företagsvinster till en egen inkomsttitel, vilket delvis motverkar upprevideringen. Intäkterna från stämpelskatt och kupongskatt är nedreviderade 2023 till följd av lägre utfall än väntat. Skatt på konsumtion och insatsvaror Intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror blev 41 miljarder kronor högre 2022 än vad som bedömdes i statens budget för 2022. Framför allt är det intäkterna från mervärdesskatt som har ökat mer än väntat, vilket är direkt kopplat till den höga prisutvecklingen för framför allt hushållens konsumtion. För 2023 bedöms intäkterna öka med ca 5 miljarder kronor mer än enligt prognosen i statens budget för 2023. Det beror framför allt på att skatteintäkter i form av flaskhalsintäkter som finansierar elstöden har tillkommit sedan prognosen. Att upprevideringen inte är större beror på att mervärdesskatteintäkterna samtidigt har reviderats ned betydligt till följd av nedrevideringar av bl.a. viktiga skattebaser som energikonsumtionen. Periodiseringar Högre periodiseringseffekter medför att statens inkomster 2022 blev 12 miljarder kronor högre än i statens budget för 2022. Det förklaras främst av att inbetald preliminärskatt blev högre. Inbetald preliminärskatt väntas bli betydligt högre även 2023 än vad som beräknades i statens budget för 2023. Periodiseringarna är därför uppreviderade med 36 miljarder kronor för 2023. Övriga inkomster För 2022 blev intäkterna från övriga inkomster 9 miljarder kronor lägre än enligt prognosen i statens budget för 2022. Detta förklaras delvis av att försäljningsinkomsterna blev lägre än det beräkningstekniska antagandet samt att utbetalningar från RRF har senarelagts. Vidare redovisas delar av flaskhalsintäkterna som skatteintäkter, vilket har medfört ökade avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet. Samtidigt har ökade utdelningsinkomster från bolag med statligt ägande motverkat nedrevideringen till viss del. Övriga inkomster är nedreviderade med 49 miljarder kronor för 2023 jämfört med statens budget för 2023. Nedrevideringen beror främst på att delar av flaskhalsintäkterna redovisas som skatteintäkter, vilket har medfört en nedrevidering med 39 miljarder kronor, men även på att utbetalningar från RRF har senarelagts ytterligare till 2024. 6 Utgifter I detta avsnitt lämnas förslag om utgiftsramar för 2024, förändring av anslagsbehållningar för 2024, utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2024 samt preliminära utgiftsramar för 2025 och 2026. Till grund för förslagen ligger en redovisning och analys av utvecklingen av utgifterna inom utgiftsområdena i statens budget och de utgifter som omfattas av utgiftstaket, de s.k. takbegränsade utgifterna. I avsnittet redovisas även regeringens åtgärder med anledning av vissa tillkännagivanden som har anknytning till budgetens utgiftssida. Sammanfattning - Utgiftsramarna för de 27 utgiftsområdena i statens budget beräknas uppgå till totalt 1 347 miljarder kronor 2024. Det är 95 miljarder kronor mer än ramarna för 2023 i den av riksdagen ursprungligen beslutade budgeten för 2023. Därefter har dock riksdagen beslutat om ändringar i statens budget för 2023, som tillsammans med regeringens förslag i propositionen Höständringsbudget för 2023 (prop. 2023/24:2) uppgår till 32 miljarder kronor. - De takbegränsade utgifterna beräknas uppgå till 1 688 miljarder kronor 2024. Det är en ökning med 100 miljarder kronor jämfört med 2023. Ökningen beror främst på den makroekonomiska utvecklingen, inte minst den höga inflationen. - Utgifterna för ålderspensionssystemet beräknas uppgå till 373 miljarder kronor 2024, vilket är en ökning med 12 miljarder kronor jämfört med 2023. - Nivån på de takbegränsade utgifterna 2024 beräknas motsvara 26,3 procent av BNP. Det är ungefär samma nivå som 2022, men en ökning jämfört med 2023. - Jämfört med bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100) beräknas de takbegränsade utgifterna bli 25 miljarder kronor högre 2024, 53 miljarder kronor högre 2025 och 75 miljarder kronor högre 2026. De högre utgifterna beror främst på de åtgärder som föreslås i denna proposition, men också på de förändrade makroekonomiska förutsättningarna. - För 2023 beräknas utgifterna i statens budget bli 10 miljarder kronor högre jämfört med den av riksdagen ursprungligen beslutade budgeten för 2023, framför allt till följd av högre statsskuldsräntor. 6.1 Inledning Statens budget delas in i 27 utgiftsområden. Utgiftsramarna för utgiftsområdena utgörs av summan av de anvisade medlen för de anslag som ingår i respektive utgiftsområde. Utgifterna, däremot, utgörs av faktiskt förbrukade medel. Posten Minskning av anslagsbehållningar redovisar skillnaden mellan anvisade medel och faktiskt förbrukade medel. Till utgifterna i statens budget hör även Riksgäldskontorets nettoutlåning och den kassamässiga korrigeringen (se avsnitt 7). De takbegränsade utgifterna, dvs. de utgifter som omfattas av utgiftstaket, består av utgifterna inom utgiftsområdena 1-25 och 27 samt utgifterna i ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i de takbegränsade utgifterna. Regeringens förslag till utgiftsramar och beräkning av de takbegränsade utgifterna baseras på prognosen för den makroekonomiska utvecklingen i avsnitt 3, volym-utvecklingen i transfereringssystemen samt pris- och löneomräkningen av förvaltnings- och investeringsanslag. Vidare har hänsyn tagits till tidigare beslutade och aviserade utgiftsreformer samt de som föreslås eller aviseras i denna proposition. I beräkningarna antas inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar genomföras under den redovisade prognosperioden. Beräkningen av de preliminära utgiftsramarna och de takbegränsade utgifterna för 2025 och 2026 ska därmed ses som en konsekvensanalys av budgetförslagets och tidigare beslutade och aviserade åtgärders effekt på den medelfristiga budgetutvecklingen. 6.2 Utgiftsramar för 2024 Regeringens förslag: Utgifterna för 2024 fördelas på utgiftsområden enligt tabell 6.1. Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 kap. 5 § riksdagsordningen ska förslaget till statens budget innehålla en fördelning av anslagen på utgiftsområden. Tabell 6.1 Utgiftsramar, anslagsbehållningar och utgifter för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 2024 Tusental kronor Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 19 070 363 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 20 881 058 3 Skatt, tull och exekution 16 854 357 4 Rättsväsendet 76 028 013 5 Internationell samverkan 2 273 924 6 Försvar och samhällets krisberedskap 126 059 689 7 Internationellt bistånd 48 630 129 8 Migration 13 808 274 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 110 258 264 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 116 907 208 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 60 310 483 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 106 070 732 13 Integration och jämställdhet 4 018 388 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 92 059 399 15 Studiestöd 30 545 170 16 Utbildning och universitetsforskning 99 461 047 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16 646 285 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 6 081 906 19 Regional utveckling 3 922 201 20 Klimat, miljö och natur 19 307 359 21 Energi 5 604 320 22 Kommunikationer 82 874 980 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 23 973 181 24 Näringsliv 9 552 305 25 Allmänna bidrag till kommuner 174 280 270 26 Statsskuldsräntor m.m. 20 455 200 27 Avgiften till Europeiska unionen 40 759 809 Summa utgiftsområden 1 346 694 314 Minskning av anslagsbehållningar -10 891 050 Summa utgifter 1 335 803 264 Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor1 1 315 439 764 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 372 929 000 Takbegränsade utgifter 1 688 368 764 Budgeteringsmarginal 58 631 236 Utgiftstak 1 747 000 000 1 Summa utgifter exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m. med tillhörande minskning av anslagsbehållningar för statsskuldsräntor. Härledning av de sammanlagda utgiftsramarna Som framgår av tabell 6.2 beräknas utgiftsramarna för 2024 sammantaget uppgå till 1 347 miljarder kronor. Det är en ökning med 95 miljarder kronor jämfört med ramarna för 2023 i den av riksdagen ursprungligen beslutade budgeten för 2023 (bet. 2022/23:FiU10). Tabell 6.2 Härledning av de sammanlagda utgiftsramarna 2024 Miljarder kronor 2024 Anvisat 20231 1 252 Pris- och löneomräkning 24 Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder 44 Makroekonomisk utveckling 23 Volymer -3 Övrigt 7 Summa nya utgiftsramar 1 347 1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. Källa: Egna beräkningar. Den årliga pris- och löneomräkningen av anslag för förvaltnings- och investerings-ändamål leder till att utgiftsramarna för 2024 beräknas öka med 24 miljarder kronor. Tidigare beslutade samt nu föreslagna och aviserade åtgärder beräknas öka utgifts-ramarna med 44 miljarder kronor. Beloppet är ett netto av att flera utgiftsområden ökar medan andra minskar. De utgiftsramar som beräknas öka mest till följd av föreslagna och aviserade åtgärder är i storleksordning utgiftsramarna för utgiftsområdena 6 Försvar och samhällets krisberedskap, 25 Allmänna bidrag till kommuner och 4 Rättsväsendet. Samtidigt minskar ramarna för bl.a. utgiftsområdena 7 Internationellt bistånd, 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, 13 Integration och jämställdhet och 24 Näringsliv. Den makroekonomiska utvecklingen, t.ex. i form av ett högre prisbasbelopp, beräknas medföra ökade utgiftsramar för 2024 med 23 miljarder kronor. De utgiftsramar som beräknas öka mest är i storleksordning ramarna för utgiftsområdena 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom, 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning samt 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Volymförändringar, t.ex. i form av ett förändrat antal personer i olika transfereringssystem, bidrar till att utgiftsramarna beräknas minska med 3 miljarder kronor. Beloppet är ett netto av att flera utgiftsområden minskar medan andra ökar. De utgiftsramar som beräknas minska mest på grund av lägre volymer är i storleksordning ramarna för utgiftsområdena 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn, 8 Migration och 15 Studiestöd. Samtidigt beräknas bl.a. ramen för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning öka. Övriga utgiftspåverkande faktorer beräknas bidra till att utgiftsramarna ökar med 7 miljarder kronor. De utgiftsramar som beräknas öka mest är i storleksordning ramarna för utgiftsområdena 26 Statsskuldsräntor m.m., 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel samt 7 Internationellt bistånd. De förändringar av utgiftsramarna 2024 som beskrivs i det här avsnittet (6.2) förhåller sig till de ursprungligen beslutade utgiftsramarna för 2023, vilket är den senaste gången riksdagen beslutade om hela statens budget. Efter det ursprungliga beslutet om statens budget för 2023 har riksdagen dock beslutat om ändringar av utgiftsramarna för 2023. Tillsammans med förslaget till ändrade ramar i propositionen Höständringsbudget för 2023 medför ändringarna ökade utgiftsramar om sammanlagt 32 miljarder kronor jämfört med ramarna i det ursprungliga beslutet om statens budget. Ändringarna avser främst statsskuldsräntor och stöd till Ukraina (se vidare avsnitt 6.6). I avsnitt 6.4 beskrivs förändringarna av utgiftsramarna 2024 i förhållande till den aktuella bedömningen av de faktiska utgifterna för 2023 i denna proposition. Även utgiftsramarna för 2024 har förändrats sedan riksdagens beslut om preliminära utgiftsramar för 2024 i statens budget för 2023. I 2023 års ekonomiska vårproposition redovisas de förändringar som skedde mellan den beslutade budgeten för 2023 och vårpropositionen. De förändringar som skett därefter redovisas i avsnitt 6.5. Regeringens förslag: Beräkningen av förändringen av anslagsbehållningar för 2024 enligt tabell 6.1 godkänns. Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 3 § budgetlagen (2011:203) ska regeringens förslag till statens budget omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov. Anslagsbehållningar uppstår och förändras när prognoser över faktisk användning av medel är mindre eller större än motsvarade anslagsnivåer och kan t.ex. följa av att statliga myndigheter har vissa möjligheter att omfördela utgifter över tiden. Anslagsbehållningarna ingår därför i beräkningen av lånebehovet. Bedömningen av hur anslagsbehållningarna kommer att förändras under ett år redovisas på utgiftssidan som en för alla anslag gemensam post, benämnd Minskning av anslagsbehållningar. För 2024 beräknas minskningen av anslagsbehållningar uppgå till -10,9 miljarder kronor. Eftersom beloppet är negativt innebär det att den faktiska användningen av medel beräknas blir mindre än de totala anslagsnivåerna 2024. Regeringens förslag: Beräkningen av utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2024 enligt tabell 6.1 godkänns. Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 kap. 2 § budgetlagen ska den av riksdagen beslutade nivån på utgiftstaket användas i beredningen av förslaget till statens budget. Utgiftstaket omfattar bl.a. utgifterna inom ålderspensionssystemet som ligger vid sidan av statens budget. Utgifterna för ålderspensionssystemet beräknas öka med 12,0 miljarder kronor 2024 jämfört med prognosen för 2023 (se tabell 6.3). Ökningen är huvudsakligen hänförlig till den makroekonomiska utvecklingen (se avsnitt 6.4). 6.3 Preliminära utgiftsramar för 2025 och 2026 Regeringens förslag: Den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2025 och 2026 enligt tabell 6.3 godkänns som riktlinje för regeringens budgetarbete. Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 kap. 3 § budgetlagen ska regeringen i budgetpropositionen lämna förslag till preliminära inkomstberäkningar och utgiftsramar för det andra och tredje tillkommande budgetåret. Regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2025 och 2026 redovisas i tabell 6.3. De preliminära utgiftsramarna beräknas öka med 39,5 miljarder kronor 2025 och med 7,7 miljarder kronor 2026, jämfört med det närmast föregående året (posten Summa utgiftsområden i tabell 6.3). En utförlig redovisning av utgiftsutvecklingen lämnas i avsnitt 6.4. De preliminära utgiftsramarna för 2025 har förändrats sedan riksdagens beslut om preliminära utgiftsramar för 2025 i samband med den ursprungligen beslutade budgeten för 2023. I 2023 års ekonomiska vårproposition redovisades de förändringar som skedde under perioden mellan den beslutade budgeten för 2023 och vårpropositionen. Förändringar som skett därefter redovisas i avsnitt 6.5. Tabell 6.3 Utgiftsramar 2023-2026 Miljoner kronor Utgiftsområde 2022 Utfall1 2023 Anslag2 2023 Prognos 2024 Förslag 2025 Förslag 2026 Förslag 1 Rikets styrelse 17 575 18 251 18 478 19 070 18 845 19 201 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 17 340 19 043 18 993 20 881 21 704 22 310 3 Skatt, tull och exekution 12 841 12 898 13 312 16 854 14 221 14 479 4 Rättsväsendet 61 496 69 056 69 387 76 028 83 713 90 267 5 Internationell samverkan 3 381 2 384 2 362 2 274 2 238 2 251 6 Försvar och samhällets krisberedskap 83 541 97 637 96 082 126 060 139 271 139 582 7 Internationellt bistånd 46 196 47 196 47 559 48 630 48 263 47 682 8 Migration 11 730 16 020 13 034 13 808 13 943 12 899 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 118 165 111 032 110 150 110 258 108 886 105 447 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 114 340 107 577 109 289 116 907 117 144 117 704 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 46 341 55 598 56 384 60 310 62 470 59 715 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 101 067 105 880 102 940 106 071 109 149 112 677 13 Integration och jämställdhet 5 447 5 465 4 706 4 018 3 584 3 289 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 78 376 90 085 81 657 92 059 93 688 90 789 15 Studiestöd 25 479 28 171 25 570 30 545 33 869 37 396 16 Utbildning och universitetsforskning 92 965 95 702 93 435 99 461 99 362 99 008 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 19 733 16 720 16 706 16 646 16 673 16 413 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 7 713 6 105 6 031 6 082 3 005 1 628 19 Regional utveckling 3 357 4 590 4 355 3 922 4 088 4 323 20 Klimat, miljö och natur 20 740 19 566 19 660 19 307 15 315 16 175 21 Energi 12 634 5 210 4 888 5 604 5 562 4 769 22 Kommunikationer 72 878 78 988 81 008 82 875 92 832 99 206 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 21 935 20 333 19 447 23 973 21 642 19 749 24 Näringsliv 10 274 11 416 10 709 9 552 7 664 7 398 25 Allmänna bidrag till kommuner 157 022 157 905 157 544 174 280 168 992 169 768 26 Statsskuldsräntor m.m. 27 155 35 143 30 484 20 455 27 855 26 855 27 Avgiften till Europeiska unionen 48 240 45 870 43 358 40 760 52 188 52 897 Summa utgiftsområden 1 237 960 1 283 841 1 257 529 1 346 694 1 386 165 1 393 878 Minskning av anslagsbehållningar -10 891 -3 576 197 Summa utgifter 1 237 960 1 257 529 1 335 803 1 382 590 1 394 075 Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor3 1 210 805 1 227 045 1 315 440 1 354 826 1 367 311 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 347 902 360 915 372 929 386 824 398 497 Takbegränsade utgifter 1 558 707 1 587 960 1 688 369 1 741 650 1 765 808 Budgeteringsmarginal 75 293 77 040 58 631 85 350 100 192 Utgiftstak4 1 634 000 1 665 000 1 747 000 1 827 000 1 866 000 1 Anslagen är fördelade till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2024. 2 Inkluderar Extra ändringsbudget för 2023 - Stöd till Ukraina samt åtgärder riktade till företag och hushåll till följd av höga energipriser (prop. 2022/23:52, bet. 2022/23:FiU31, rskr. 2022/23:118-120), Extra ändringsbudget för 2023 - Försvarsmateriel till Ukraina (prop. 2022/23:92, bet. 2022/23:FiU38, rskr. 2022/23:150 och 151), VÄB23 (prop. 2022/23:99, bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254), Ändringar i statens budget för 2023 - Försvarsmateriel till Ukraina och försäljning av jaktrobotar till USA (bet. 2022/23:FiU32, rskr. 2022/23:267) samt förslag i HÄB23 (prop. 2023/24:2). 3 Summa utgifter exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m. med tillhörande minskning av anslagsbehållningar för statsskuldsräntor. 4 Regeringens förslag till nivå på utgiftstaket för 2026 i denna proposition (se avsnitt 4.2). Källa: Egna beräkningar. 6.4 Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna över tid Pandemin medförde att utgifterna i statens budget och de takbegränsade utgifterna i procent av BNP ökade kraftigt 2020 jämfört med 2019 (se tabell 6.4). Det var en följd av dels de åtgärder som riksdagen beslutade om med anledning av pandemin, dels att BNP minskade 2020. De takbegränsade utgifterna i procent av BNP minskade därefter 2021 och 2022 och beräknas fortsätta minska något 2023, då de bedöms vara ungefär lika stora som 2019. Därefter bedöms de öka 2024, men minska 2025 och 2026. Minskningen de sista åren beror bl.a. på att det i beräkningarna antas att inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar utöver de som föreslås i denna proposition genomförs under den redovisade prognosperioden. Tabell 6.4 Utgifter inom budgetens utgiftsområden och takbegränsade utgifter i procent av BNP Procent av BNP. Utfall 2019-2022, prognos 2023-2026 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Utgifter inom utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor1 19,6 23,3 22,2 20,3 19,8 20,5 20,1 19,3 Statsskuldsräntor m.m.1 0,4 0,4 -0,0 0,5 0,5 0,3 0,4 0,4 Summa utgiftsområden 20,1 23,6 22,1 20,8 20,2 20,8 20,6 19,7 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 6,3 6,5 6,1 5,8 5,8 5,8 5,8 5,6 Takbegränsade utgifter2 25,9 29,8 28,3 26,1 25,6 26,3 25,9 24,9 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit. 2 Utgifter inom budgetens utgiftsområden (exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m.) och ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Källa: Egna beräkningar. Nedan beskrivs utvecklingen av de takbegränsade utgifterna genom att varje år jämförs med det närmast föregående året. Det innebär att för 2024 anges förändringen av utgifterna i jämförelse med 2023 och för 2025 anges förändringen av utgifterna jämfört med 2024 osv. Den årliga förändringen av de takbegränsade utgifterna redovisas i tabell 6.5. I tabellen fördelas förändringen på ett antal faktorer som kommenteras närmare efter tabellen. Fördelningen på de olika faktorerna baseras på egna beräkningar. De takbegränsade utgifterna beräknas öka med 29,3 miljarder kronor 2023 jämfört med 2022. Som framgår av tabell 6.5 är den makroekonomiska utvecklingen en viktig orsak till ökningen. Det är främst den höga inflationen som medför att utgifterna stiger för flertalet transfereringsanslag. Även posten Övrigt i tabell 6.5 bidrar till ökningen 2023, bl.a. för att utgifter inom utgiftsområde 22 Kommunikationer som tidigare budgeterats för 2022 nu planeras att användas 2023. Samtidigt motverkas ökningen av lägre utgifter för beslutade och aviserade åtgärder, eftersom flera pandemirelaterade tillfälliga åtgärder som vidtogs 2022 inte längre var nödvändiga 2023. Den makroekonomiska utvecklingen beräknas även medföra en betydande utgiftsökning 2024 jämfört med 2023. Den höga inflationen är också orsaken till att utgifterna för pris- och löneomräkningen av förvaltningsanslag samt investeringsanslag inom utgiftsområdena 6 Försvar och samhällets krisberedskap och 22 Kommunikationer väntas öka snabbare. Uppräkningen baseras på utfallsstatistik som får effekt med två års eftersläpning, vilket förklarar den större ökningen 2024 och 2025 jämfört med 2023. Även för 2025 och 2026 är den makroekonomiska utvecklingen den huvudsakliga orsaken till att de takbegränsade utgifterna väntas öka. Ökningen hålls emellertid tillbaka av att beräkningarna utgår från antagandet att inga nya finanspolitiska åtgärder vidtas för dessa år utöver de som tidigare aviserats eller aviseras i denna proposition. Tabell 6.5 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med det närmast föregående året Miljarder kronor 2022 2023 2024 2025 2026 Takbegränsade utgifter 8,1 29,3 100,4 53,3 24,2 varav beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder1 2,8 -27,8 32,2 -14,2 -7,6 varav pris- och löneomräkning 1,7 6,9 22,0 21,6 12,0 varav makroekonomiska förändringar 6,4 33,2 43,7 27,5 14,8 varav volymer2 5,4 -9,0 4,1 -0,5 -1,7 varav tekniska justeringar3 -0,2 -0,1 2,1 -0,1 3,3 varav övrigt -8,0 26,0 -3,7 19,0 3,3 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket ingår inte. Vidare ingår inte medel som i tidigare propositioner om ändringar i statens budget föreslagits eller som i HÄB23 föreslås tillföras regelstyrda anslag som påverkas av förändringar i volym och makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag). 2 Begreppet volym innefattar ett antal olika slags utgiftsförändringar, till följd av bl.a. antal personer i transfererings-systemen, längden på den tid som en person finns i ett transfereringssystem samt förändringar av nivån på styck-kostnader i transfereringssystemen som inte direkt kan kopplas till den makroekonomiska utvecklingen. 3 Utgiftsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstakets nivå. Källa: Egna beräkningar. Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder De takbegränsade utgifternas förväntade utveckling påverkas av tidigare beslut av riksdagen och tidigare aviseringar samt av förslag och aviseringar från regeringen i denna proposition och i propositionen Höständringsbudget för 2023. Den samlade budgeteffekten för de takbegränsade utgifterna av beslutade och aviserade åtgärder och finansieringen av dessa redovisas i förhållande till det föregående året. I beskrivningarna ingår därmed även budgeteffekter av tidigare åtgärder som upphör eller minskar i omfattning. Utvecklingen av utgifterna 2023 jämfört med föregående år påverkas av att tillfälliga åtgärder som vidtogs under pandemin upphör eller minskar i omfattning. De pandemirelaterade utgiftsminskningarna för 2023 återfinns huvudsakligen inom utgiftsområdena 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning samt 24 Näringsliv. Vid sidan av att pandemirelaterade åtgärder upphör beräknas utgifterna även minska inom utgiftsområdena 7 Internationellt bistånd och 21 Energi under innevarande år. Sammantaget beräknas utgifterna minska med ca 28 miljarder kronor 2023 och öka med drygt 32 miljarder kronor 2024. Den samlade budgeteffekten av neddragningar eller tidigare åtgärder som upphör eller minskar i omfattning uppgår till knappt 14 miljarder kronor. Budgeteffekten av satsningar motsvarar knappt 46 miljarder kronor, varav satsningar inom det militära och civila försvaret samt det allmänna bidraget till kommuner uppgår till ca 17 miljarder kronor respektive 14 miljarder kronor 2024. Även 2025 och 2026 beräknas utgifterna minska jämfört med det närmast föregående året, vilket bl.a. beror på att inga ytterligare finanspolitiska åtgärder ingår i beräkningarna för den redovisade prognosperioden utöver de som tidigare aviserats eller aviseras i denna proposition. Efter tabell 6.6 kommenteras utgiftsområdena med störst förändringar under prognosåren till följd av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder. Beskrivningar av utfallsåren återfinns främst i tidigare propositioner. Tabell 6.6 Förändringar av takbegränsade utgifter jämfört med det närmast föregående året till följd av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder Miljarder kronor Utgiftsområde 2022 2023 2024 2025 2026 1 Rikets styrelse 0,9 0,4 0,1 -0,9 -0,1 varav sedan VÅP23 0,0 0,6 -0,6 0,0 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 0,4 -0,1 0,2 0,0 0,1 varav sedan VÅP23 0,0 0,2 0,1 0,1 3 Skatt, tull och exekution -0,1 -0,2 3,5 -3,1 -0,1 varav sedan VÅP23 0,0 3,3 -2,9 0,0 4 Rättsväsendet 5,1 5,4 4,9 5,2 4,7 varav sedan VÅP23 0,5 2,6 1,9 4,8 5 Internationell samverkan 1,4 -1,1 -0,1 -0,1 0,0 varav sedan VÅP23 0,0 0,1 -0,1 0,0 6 Försvar och samhällets krisberedskap 10,5 13,1 17,4 7,2 -2,5 varav sedan VÅP23 0,6 1,4 1,0 5,2 7 Internationellt bistånd 0,5 -7,1 -2,0 -3,2 0,0 varav sedan VÅP23 0,0 0,0 0,0 0,0 8 Migration -0,6 1,7 -0,1 0,4 -0,7 varav sedan VÅP23 0,0 0,3 0,8 -0,6 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg1 -24,0 -8,6 -1,8 -2,4 -4,6 varav sedan VÅP23 0,2 5,9 2,3 -1,4 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning -7,0 -7,2 1,3 -1,2 0,1 varav sedan VÅP23 0,0 0,0 -1,2 -1,4 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 9,6 6,0 -0,4 0,6 -0,5 varav sedan VÅP23 0,0 0,0 0,0 0,0 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 0,1 0,8 -0,4 -1,3 -0,1 varav sedan VÅP23 0,0 0,9 -1,3 -0,1 13 Integration och jämställdhet -0,8 -1,1 -1,5 -0,2 -0,1 varav sedan VÅP23 0,0 -0,3 0,3 0,0 14 Arbetsmarknad och arbetsliv -0,2 -0,7 0,8 -2,5 -0,1 varav sedan VÅP23 0,0 -1,8 -0,5 0,3 15 Studiestöd 0,2 -0,7 1,6 1,4 2,6 varav sedan VÅP23 0,0 0,5 -0,5 0,1 16 Utbildning och universitetsforskning 1,0 -0,5 1,8 -2,2 -1,6 varav sedan VÅP23 0,1 2,3 -1,0 0,3 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid -2,7 -3,6 -0,2 -0,1 -0,3 varav sedan VÅP23 0,0 0,1 -0,1 -0,1 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik 4,5 -4,0 -0,1 -3,1 -1,4 varav sedan VÅP23 0,0 0,1 0,0 -0,4 19 Regional utveckling 0,6 0,2 -0,3 0,2 0,2 varav sedan VÅP23 0,1 0,0 -0,1 0,0 20 Klimat, miljö och natur 6,6 -4,2 -0,3 -4,1 0,8 varav sedan VÅP23 0,0 4,6 0,7 2,2 21 Energi 7,6 -8,1 0,4 -0,1 -0,8 varav sedan VÅP23 0,1 0,5 0,3 0,2 22 Kommunikationer 0,7 -0,5 -1,6 3,1 3,4 varav sedan VÅP23 0,0 -0,8 -0,1 0,3 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 0,5 -0,5 -1,4 -0,4 -1,9 varav sedan VÅP23 0,2 0,1 0,0 -0,1 24 Näringsliv -15,6 -6,5 -2,1 -2,0 -0,3 varav sedan VÅP23 0,0 1,3 -1,1 -0,2 25 Allmänna bidrag till kommuner 3,7 1,1 14,3 -5,2 -2,5 varav sedan VÅP23 0,0 10,0 -1,1 0,4 27 Avgiften till Europeiska unionen 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 varav sedan VÅP23 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa utgiftsområden 2,7 -26,0 34,1 -14,1 -5,8 varav sedan VÅP23 1,8 31,8 -3,2 9,6 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 0,1 -1,8 -1,8 -0,1 -1,9 varav sedan VÅP23 0,0 0,0 0,0 0,0 Takbegränsade utgifter 2,8 -27,8 32,2 -14,2 -7,6 Anm.: Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket ingår inte. Vidare ingår inte medel som i VÄB23 eller tidigare propositioner om ändringar i statens budget föreslås tillföras anslag till följd av förändringar i volym och makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag). Källa: Egna beräkningar. Utgifterna inom utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution beräknas öka 2024 till följd av aviseringen i denna proposition om en kompensation till personer födda 1957 på grund av justerad åldersgräns för rätt att ta del av förhöjt grundavdrag. Kompensationen betalas ut 2024 och utgifterna beräknas därför minska med samma belopp 2025. Utgifterna inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet beräknas öka under hela prognosperioden. Ökningen beror bl.a. på tidigare beslut om tillskott med anledning av målet om 10 000 fler anställda i Polismyndigheten samt straffrättsliga reformer och en förstärkning av rättskedjan, som har medfört ökade anslag till bl.a. Sveriges Domstolar, Åklagarmyndigheten, Säkerhetspolisen och Kriminalvården. Ökningen är också en följd av förslagen i denna proposition om ytterligare förstärkningar av Polismyndigheten respektive Kriminalvårdens kapacitet och antalet häktes- och anstaltsplatser. Utgifterna inom utgiftsområde 5 Internationell samverkan ökade 2022 till följd av beslut om ekonomiskt stöd till Ukraina. Stödet var tillfälligt, vilket förklarar den beräknade minskningen 2023. Utgifterna inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap beräknas öka t.o.m. 2025. Det är bl.a. en följd av tidigare beslut och aviseringar om att gradvis öka resurserna till det militära och civila försvaret inom nuvarande försvarsinriktningsperiod som sträcker sig t.o.m. 2025. Ökningen beror också på riksdagens beslut i april 2022 om åtgärder för att stärka det militära försvaret samt förslag i denna proposition och tidigare propositioner om ytterligare förstärkningar av det militära och civila försvaret samt stöd till Ukraina. Tidigare reformers utgiftsprofil innebär att anskaffningstakten för materiel och anläggningar avtar efter 2025 medan utgifterna för förbandsverksamhet och beredskap tilltar gradvis 2023-2026. Därför bedöms utgifterna till följd av beslutade och aviserade åtgärder minska något mellan 2025 och 2026. Utgifterna inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd beräknas minska 2023-2025 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Minskningen beror på riksdagens beslut i enlighet med förslaget i budgetpropositionen för 2023 om att biståndsbudgeten för 2023-2025 ska uppgå till 56 miljarder kronor per år och frikopplas från bruttonationalinkomsten (BNI). Utgifterna inom utgiftsområde 8 Migration beräknas öka 2023 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Ökningen beror delvis på tidigare beslut om tillskott till Migrationsverket för att hantera migrationen med anledning av kriget i Ukraina. Ökningen beror även på antaganden som gjordes vid införandet och förlängningen av lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, den s.k. tillfälliga lagen. Utgifterna antogs öka vid en återgång till utlänningslagens (2005:716) regelverk. I juli 2021 upphörde den tillfälliga lagen, och i samband med det trädde ändringar i utlänningslagen i kraft. Ändringarna i utlänningslagen bidrar till minskade utgifter. Minskningen påverkas dock av att antalet asylsökande har reviderats ned. Av denna anledning är den antagna utgiftsminskningen lägre än den antagna utgiftsökningen till följd av att den tillfälliga lagen upphört att gälla. Sammantaget väntas utgifterna därmed öka. Utgifterna inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg minskade 2022 och beräknas även minska 2023-2026. Minskningen 2022-2024 beror framför allt på att tillfälliga åtgärder med anledning av pandemin trappas ned eller upphör. Minskningen 2025 förklaras i huvudsak av att vissa delar av statens tillfälliga stöd till äldreomsorgen, som inrättades under pandemin, upphör. Minskningen 2026 förklaras av tillfälliga åtgärder som upphör fr.o.m. 2026, bl.a. en satsning på förlossningsvården och kvinnors hälsa samt en satsning på ett utökat antal vårdplatser. Minskningen över prognosperioden dämpas av ökade utgifter till följd av bl.a. en tillfällig förstärkning av satsningen på psykiatrisk hälsa, en tillfälligt utökad satsning på fler vårdplatser 2025, åtgärder inom cancervården samt utbyggnad av primärvården. Utgifterna inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning minskade 2022 samt beräknas minska 2023, öka 2024 och därefter minska 2025 och vara oförändrade 2026. Minskningen 2022 och 2023 förklaras huvudsakligen av att tillfälliga åtgärder som infördes med anledning av pandemin, såsom ersättning för höga sjuklönekostnader, ersättning för karensavdrag och ersättning till riskgrupper, upphörde vid utgången av mars 2022. Minskningen 2022 motverkas dock delvis av regeländringar avseende sjukpenningen och sjuk- och aktivitetsersättningen, såsom höjt tak i sjukpenningen och höjd garantinivå i sjuk- och aktivitetsersättningen. Utgiftsökningen 2024 är hänförlig till justeringar av åldersgränserna i pensionssystemet som träder i kraft 2023 och får fullt genomslag 2024. Justeringen av åldersgränserna väntas innebära att fler kommer att fortsätta få bl.a. sjukersättning och sjukpenning högre upp i åldrarna, vilket även leder till högre utgifter 2026 och senare. Utvecklingen 2025 och 2026 är även en följd av förslaget i denna proposition om att avskaffa ersättningen för höga sjuklönekostnader. Utgifterna inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom ökade 2022 och beräknas öka även 2023 och 2025, men minska 2024 och 2026, till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Ökningarna förklaras av att garantipensionen höjdes fr.o.m. augusti 2022 och att bostadstillägget för pensionärer har förstärkts vid upprepade tillfällen. Utgifterna 2022 påverkades även av införandet av inkomstpensionstillägget. Minskningarna 2024 och 2026 förklaras av att den lägsta åldern för tillgång till grundskyddet för pensionärer höjs från 65 år till 66 år 2023 och knyts till riktåldern för pension 2026, vilket innebär att den då kommer att vara 67 år. Utgifterna inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn beräknas minska 2024 och 2025 till följd av dels tidigare aviserade och beslutade åtgärder, dels nu föreslagna och aviserade åtgärder. Minskningen 2025 förklaras i huvudsak av att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget till barnfamiljer föreslås förlängas t.o.m. juni 2024 och av förslaget i denna proposition om att begränsa möjligheten att använda lägstanivådagar i föräldraförsäkringen. Utgifterna inom utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet beräknas minska 2023 och 2024 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Minskningen 2023 och 2024 beror bl.a. på tidigare beslut om att minska mottagandet av kvotflyktingar fr.o.m. 2023. Minskningen 2024 är även en följd av tidigare ändringar i utlänningslagen som innebär ett minskat flyktingmottagande. Att utgifterna väntas minska beror också på förslagen i denna proposition om att avskaffa bidraget till kommuner med högt flyktingmottagande och att sänka schablonersättningen till kommuner för nyanlända och ensamkommande, som får genomslag 2024. Utgifterna inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv beräknas minska 2023 till följd av tidigare beslut om tillfälligt minskade medel till arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Utgifterna beräknas öka 2024 på grund av införandet av omställnings- och kompetensstödet. Ökningen motverkas dock av förslagen i denna proposition om att minska anslaget 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser. År 2025 och 2026 beräknas utgifterna minska på grund av lägre kostnader för nystartsjobb i samband med att förhöjda subventionsnivåer fasas ut. Utgifterna inom utgiftsområde 15 Studiestöd beräknas minska 2023 för att därefter öka 2024-2026 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Minskningen 2023 beror på införandet av en ny räntemodell som medför att utgifterna för kreditförluster avseende studielån överförs till låntagarna genom en höjd ränta. Ökningen följer av en upptrappning av omställningsstudiestödet. Utgifterna inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning beräknas minska alla år till följd av beslutade och aviserade åtgärder. För 2023 och 2025 beror det främst på att tillfälliga skolsatsningar och satsningar på utbildningsplatser med anledning av pandemin upphör. För 2024 motverkas dock minskningen av förslagen i denna proposition om bl.a. en förstärkning av kunskapsbidraget (nuvarande s.k. Likvärdighetsbidraget) samt en utbyggnad av regionalt yrkesvux. Minskningen 2026 beror dels på att satsningarna på sociala team och speciallärare upphör, dels på att bidraget till European Spallation Source (ESS) minskar. Utgifterna inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid beräknas minska 2023. Minskningen beror bl.a. på att tillfälliga satsningar med anledning av pandemin minskar i omfattning eller upphör, men även på att andra tidsbegränsade medel minskar, som t.ex. Stärkta bibliotek. Utgifterna inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik beräknas minska under hela prognosperioden. Det beror på att stöd för energieffektivisering av flerbostadshus samt investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande är under avveckling. År 2024 sker ingen minskning vilket är till följd av att en stor del av stöden bedöms betalas ut det året. Det medför att minskningen tillfälligt neutraliseras. Utgifterna inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur beräknas minska under perioden 2023-2025. Minskningen beror framför allt på att tidigare beslutade tillfälliga satsningar minskar i omfattning eller upphör. Exempelvis minskar anslagsnivåerna för klimatinvesteringar och skydd av värdefull natur. År 2024 sker även de sista utbetalningarna av klimatbonusen. Utgifterna inom utgiftsområde 21 Energi beräknas minska 2023 till följd av att kompensationen för höga elpriser upphör. Utgifterna inom utgiftsområde 22 Kommunikationer beräknas minska 2023 och 2024 för att sedan öka 2025 och 2026 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Minskningen 2024 beror bl.a. på att tidigare tillfälliga satsningar på investeringar i och vidmakthållande av statlig infrastruktur upphör. Den beräknade ökningen 2025 och 2026 beror främst på att förbrukningstakten av den ekonomiska ramen för statlig transportinfrastruktur, som fastställdes efter förslag i infrastrukturpropositionen (prop. 2020/21:151, bet. 2020/21:TU16, rskr. 2020/21:409), bedöms vara högre för dessa år än de tidigare åren i planperioden. Utgifterna inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel beräknas minska under hela prognosperioden. Den beräknade utgiftsminskningen kan härledas till att starten av den nya programperioden för EU-programmen varit något försenad, vilket medfört att utgifter behövt fördelas om till senare år i programperioden. Utgifterna inom utgiftsområde 24 Näringsliv beräknas minska 2023, främst till följd av att tillfälliga åtgärder med anledning av pandemin minskar i omfattning eller upphör. Åtgärderna innefattar bl.a. stöd vid korttidsarbete, omställningsstöd och omsättningsstöd till enskilda näringsidkare och handelsbolag. Den beräknade minskningen 2023 motverkas av det tillfälliga, riktade elprisstödet till elintensiva företag under 2023. Utgifterna beräknas fortsätta minska 2024-2026 främst till följd av att tillfälliga åtgärder upphör och förslaget i denna proposition om en neddragning av anslaget 1:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling. Minskningen 2024 motverkas av förslaget i denna proposition om att ytterligare medel ska avsättas till elstöd till elintensiva företag (se utg.omr. 24 avsnitt 3.8). Utgifterna inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ökade 2022 och beräknas öka 2023 och 2024 för att sedan minska 2025 och 2026. Ökningen 2022 beror i huvudsak på en permanent förstärkning av det generella statsbidraget. Ökningen 2023 är en följd av en ytterligare permanent förstärkning av det generella statsbidraget. För 2024 förklaras den beräknade ökningen huvudsakligen av förslaget i denna proposition om att förstärka det generella statsbidraget. Att utgifterna väntas minska 2025 är framför allt en följd av att tidigare beslutade tillfälliga förstärkningar av det generella statsbidraget upphör. Utgifterna inom ålderspensionssystemet beräknas minska under hela prognosperioden till följd av Pensionsgruppens överenskommelse. Överenskommelsen innebär bl.a. att åldersgränserna för grundskyddet och angränsande trygghetssystem höjs till 66 år 2023 och att åldersgränserna 2026 knyts till riktåldern, som då är 67 år. Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen baseras på utfallsstatistik och avspeglar därför pris- och löneförändringar i samhället med två års eftersläpning. Huvuddelen av de anslag som pris- och löneomräknas utgörs av myndigheternas förvaltningsanslag. Vid omräkningen av dessa används olika index som ska motsvara utvecklingen avseende löner, hyreskostnader och övriga förvaltningskostnader. Omräkningstalen för 2023 och 2024 är fastställda och redovisas i tabell 6.7. Omräkningstalet för löner motsvarar förändringen i ett arbetskostnadsindex för tjänstemän i tillverkningsindustrin, med avdrag för produktivitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn. Omräkningstalet för hyresindex beräknas enligt två olika metoder beroende på om avtalet för fastigheten i fråga kan omförhandlas under det kommande budgetåret eller inte. Tabell 6.7 Omräkningstal i pris- och löneomräkningen av myndigheternas förvaltningsanslag Procent 2023 2024 Löneindex 0,49 1,09 varav arbetskostnadsindex 2,31 2,93 varav produktivitetsavdrag -1,82 -1,84 Hyresindex 1,97 7,6 Index för övriga förvaltningsavgifter 2,16 8,37 Högskoleindex 1,36 3,5 Anm.: Omräkningstalet för lokalkostnader används i de fall myndigheter inte har hyresavtal som kan omförhandlas under aktuellt budgetår. För myndigheter med hyresavtal som kan omförhandlas används anslagsspecifika omräkningstal. Källor: Ekonomistyrningsverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Utöver myndigheternas förvaltningsanslag omfattar den årliga pris- och löneomräkningen även investeringsanslag inom utgiftsområdena 6 Försvar och samhällets krisberedskap och 22 Kommunikationer. Den årliga pris- och löneomräkningen av anslag som används för förvaltnings- och investeringsändamål medför att de takbegränsade utgifterna beräknas öka med knappt 63 miljarder kronor 2023-2026 (se tabell 6.8). De stora utgiftsökningarna 2024-2026 beror till övervägande del på att inflationen var hög 2022 samt bedöms vara fortsatt hög 2023 och relativt hög 2024. Pris- och löneomräkningen medförde en genomsnittlig ökning av de takbegränsade utgifterna om 4,8 miljarder kronor 2019-2023, vilket kan jämföras med en beräknad genomsnittlig ökning om 18,6 miljarder kronor 2024-2026. Tabell 6.8 Förändring av utgifterna till följd av pris- och löneomräkning, jämfört med det närmast föregående året Miljarder kronor 2022 2023 2024 2025 2026 Takbegränsade utgifter 1,7 6,9 22,0 21,6 12,0 varav förvaltningsanslag 2,1 2,6 5,9 10,5 7,0 varav investeringsanslag -0,4 4,4 16,1 11,1 5,0 Anm.: Beloppen är avrundade och visar resultat av fastställd pris- och löneomräkning för 2022-2024 samt preliminär pris- och löneomräkning för 2025 och 2026. Källa: Egna beräkningar. De fyra utgiftsområden där pris- och löneomräkningen leder till de beloppsmässigt största ökningarna är utgiftsområdena 4 Rättsväsendet, 6 Försvar och samhällets krisberedskap, 16 Utbildning och universitetsforskning och 22 Kommunikationer. För utgiftsområdena 6 Försvar och samhällets krisberedskap respektive 22 Kommunikationer förklaras ökningen av att pris- och löneomräkningen påverkar investeringsanslagen för försvarsmateriel och transportinfrastruktur. Omräkningen påverkar även anslagen för de stora statliga myndigheterna inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet och bl.a. utbildnings- och forskningsanslagen för det stora antalet statliga myndigheter inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. Makroekonomiska förändringar De statliga finanserna påverkas i hög grad av den makroekonomiska utvecklingen i Sverige och i omvärlden. Utgiftsutvecklingen påverkas av förändringar i arbetslöshet, räntor, växelkursen mot euron och av att ersättningen inom flertalet transfereringssystem följer den allmänna pris- och löneutvecklingen med ett års eftersläpning. Den höga inflationen 2022 och den prognostiserade höga inflationen 2023 och 2024 bidrar till att utgiftsökningen till följd av den makroekonomiska utvecklingen bedöms bli relativt stor 2023-2025 och uppgå till ca 104 miljarder kronor. I tabell 6.9 redovisas de utgiftsområden som påverkas av den makroekonomiska utvecklingen och områdena med störst beloppsmässiga förändringar kommenteras efter tabellen. Den makroekonomiska utvecklingen beskrivs närmare i avsnitt 3. Tabell 6.9 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med det närmast föregående året till följd av den makroekonomiska utvecklingen Miljarder kronor Utgiftsområde 2022 2023 2024 2025 2026 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 0,2 1,2 1,1 0,7 0,5 7 Internationellt bistånd1 5,1 0,0 0,0 0,0 0,0 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 0,0 0,3 0,3 0,2 0,1 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 1,1 5,0 5,0 2,7 2,0 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom -0,4 3,4 5,8 2,1 -0,8 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 1,1 2,9 3,2 2,6 2,3 13 Integration och jämställdhet 0,1 0,2 0,3 0,1 0,0 14 Arbetsmarknad och arbetsliv -15,1 2,6 9,8 3,8 -3,3 15 Studiestöd 0,3 2,2 2,4 2,3 1,0 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 0,3 -0,4 1,5 -0,6 -0,5 Summa utgiftsområden -7,4 17,4 29,4 13,9 1,4 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 13,8 15,8 14,3 13,6 13,5 Takbegränsade utgifter 6,4 33,2 43,7 27,5 14,8 1 Efter förslag i budgetpropositionen för 2023 beslutade riksdagen att biståndsbudgeten för 2023-2025 ska uppgå till 56 miljarder kronor per år och frikopplas från BNI, vilket innebär att utgifterna inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd framöver inte påverkas av den makroekonomiska utvecklingen. Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källa: Egna beräkningar. Utgifterna inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning påverkas av den makroekonomiska utvecklingen eftersom de statliga tjänstepensionerna indexeras med prisbasbeloppet. Förväntade höjningar av prisbasbeloppet medför därför att utgifterna inom utgiftsområdet beräknas öka under hela prognosperioden. År 2023 och 2024 beräknas utgifterna för de statliga tjänstepensionerna öka med 10 procent per år, och över hela prognosperioden beräknas utgifterna öka med ca 17 procent. Utgifterna inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning beräknas öka under hela prognosperioden till följd av den makroekonomiska utvecklingen. Det är huvudsakligen utgifterna för sjuk- och aktivitetsersättningen som beräknas öka, vilket framför allt förklaras av förväntade höjningar av prisbasbeloppet, men även av boendekostnadsindex. Därutöver bedöms utgifterna för sjukpenning öka till följd av stigande timlöner. Utgifterna inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom påverkas av den makroekonomiska utvecklingen främst genom prisbasbeloppet, men även av inkomstindex. Den allmänna inkomstgrundande pensionen följer utvecklingen av inkomstindex. Ju högre inkomstgrundad pension en individ har, desto lägre grundskydd har den. Samtidigt påverkas framför allt garantipensionen av utvecklingen av prisbasbeloppet, vilket ökar utgifterna. Påverkan på de totala utgifterna inom utgiftsområdet beror därför på vilken effekt som dominerar. Därtill har utvecklingen av boendekostnadsindex en höjande effekt på utgifterna för bostadstillägget till pensionärer under hela perioden. Utgifterna inom utgiftsområdet minskade till följd av utvecklingen av inkomstindex 2022, medan de beräknas öka 2023-2025 på grund av förändringen av prisbasbeloppet. Därefter beräknas de minska igen 2026 på grund av den förväntade utvecklingen av inkomstindex. Utgifterna inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn beräknas öka under prognosperioden till följd av den makroekonomiska utvecklingen. Det förklaras huvudsakligen av att utgifterna för föräldraförsäkringen påverkas av stigande timlöner och uppskrivningar av prisbasbeloppet. Även utgifterna för omvårdnadsbidrag beräknas stiga till följd av förväntade ökningar av prisbasbeloppet. Kostnaderna för pensionsrätt för barnår beräknas öka till följd av stigande timlöner. Utgifterna inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv påverkas av den makroekonomiska utvecklingen främst genom antalet arbetslösa. Som en följd av att arbetslösheten väntas öka beräknas utgifterna öka 2023-2025 för att sedan minska i takt med att aktiviteten i ekonomin ökar 2026. Utgifterna inom utgiftsområde 15 Studiestöd påverkas av den makroekonomiska utvecklingen genom att de förväntade ökningarna av prisbasbeloppet bidrar till att utgifterna för studiemedel beräknas öka. Även stigande räntenivåer, som påverkar statens utgifter för nedsättningen av studiemedelsräntor, bidrar till den förväntade utgiftsökningen mot slutet av prognosperioden. Utgifterna inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel påverkas av den makroekonomiska utvecklingen eftersom de delvis finansieras genom EU-medel. Därigenom påverkas utgifterna av kronans växelkurs mot euron. Utgifterna i ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget påverkas av inkomstindex. Utvecklingen av inkomstindex medförde att utgifterna för ålders-pensionssystemet ökade 2022 och den förväntade utvecklingen för inkomstindex 2023-2026 medför att utgifterna beräknas fortsätta öka 2023-2026. Volymer i transfereringssystemen Begreppet volymförändringar innefattar bl.a. utvecklingen av antalet personer i transfereringssystemen och längden på den tid som en person finns i ett transfereringssystem. Begreppet inkluderar även förändringar av styckkostnader i transfereringssystemen utan direkt koppling till den makroekonomiska utvecklingen eller beslutade reformer. Exempelvis kan styckkostnaderna påverkas av sammansättningen av mottagarna i ett transfereringssystem. I begreppet volymförändringar ingår inte utgiftsförändringar som direkt kan härledas till politiska beslut eller den makroekonomiska utvecklingen, såsom konjunkturrelaterad variation av antalet arbetslösa. I tabell 6.10 redovisas utgiftsområdena som påverkas av volymförändringar, och efter tabellen kommenteras områdena med störst förändringar i absoluta tal. Därefter följer tabell 6.11, som redovisar volymutvecklingen inom vissa transfereringssystem. Tabell 6.10 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med det närmast föregående året till följd av utvecklingen av volym Miljarder kronor Utgiftsområde 2022 2023 2024 2025 2026 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning -0,1 0,2 0,4 -0,1 -0,1 8 Migration 4,6 -1,7 0,4 -0,5 -0,5 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 0,5 0,0 0,8 0,6 0,9 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 4,8 -2,7 1,3 -1,6 -1,7 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom -0,8 0,6 -1,5 -0,6 -1,5 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn -0,7 -2,2 0,3 1,8 1,4 13 Integration och jämställdhet -0,1 0,0 0,4 -0,3 -0,3 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 0,4 0,4 0,3 0,0 0,2 15 Studiestöd -1,6 -1,9 1,6 -0,4 -0,2 22 Kommunikationer 0,2 0,1 0,1 0,1 0,1 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 0,3 0,0 0,0 0,0 0,0 24 Näringsliv -1,6 -0,5 0,5 0,0 0,0 Summa utgiftsområden 5,8 -7,8 4,6 -0,8 -1,7 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget -0,4 -1,3 -0,5 0,4 0,1 Takbegränsade utgifter 5,4 -9,0 4,1 -0,5 -1,7 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källa: Egna beräkningar. Utgifterna inom utgiftsområde 8 Migration beräknas minska till följd av volymförändringar 2023. Minskningen beror primärt på ett minskat inflöde av skyddsbehövande från Ukraina under 2023 jämfört med 2022. Utgifterna inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning beräknas minska 2023, bl.a. eftersom de tillfälliga stöden till arbetsgivare för sjuklönekostnader som infördes under pandemin har upphört. Antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning bedöms fortsätta minska under prognosperioden. Utgiftsminskningen dämpas dock av att utgifterna för sjukpenning bedöms öka. Det kan delvis förklaras av att inflödet av sjukfall med psykiatriska diagnoser och rörelsediagnoser ökar, vilka generellt medför längre perioder av sjukfrånvaro än övriga sjukfall. Vidare förväntas kostnaderna för ersättning till arbetsgivare för höga sjuklönekostnader bli högre 2023 och 2024 än före pandemin. Det är en följd av att arbetsgivare har rapporterat högre lönekostnader och sjuklönekostnader än tidigare, vilket kan bero på en ökad kännedom om stödet. Sammantaget beräknas utgifterna inom utgiftsområdet minska under prognosperioden till följd av volymförändringar. Utgifterna inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom förväntas öka 2023 till följd av volymförändringar. Det beror på att det genomsnittliga utbetalda beloppet beräknas öka jämfört med 2022. Beloppet har reviderats upp för hela prognosperioden, men för 2024-2026 motverkas ökningen av den pågående avvecklingen av änkepensionen. Utgifterna inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn väntas minska 2023, för att därefter öka under resten av prognosperioden till följd av volymförändringar. De lägre utgifterna 2023 följer dels av att antalet barn i befolkningen, och därmed antalet mottagare av barnbidrag, väntas minska, dels av att antalet nettodagar med tillfällig föräldrapenning väntas minska. Ökningen under resten av prognosperioden orsakas av föräldrapenningen. Till följd av regeländringar som möjliggör uttag av föräldrapenning för barn upp till 12 års ålder, utökas antalet årskullar med en per år. År 2026 har regeländringarna fått full effekt. Därför beräknas uttaget av föräldrapenning öka. Utgifterna inom utgiftsområde 15 Studiestöd beräknas minska 2023, för att sedan öka 2024 till följd av volymförändringar. Minskningen 2023 beror på att efterfrågan på utbildning under lågkonjunkturen till följd av pandemin har varit lägre än väntat. Antalet personer som får studiehjälp förväntas däremot öka stadigt under prognosperioden. Det följer främst av att antalet personer som får studiehjälp, som riktar sig till gymnasieelever och befolkningen i åldern 16-20 år, väntas öka. Utgifterna inom ålderspensionssystemet beräknas minska 2023 till följd av volymförändringar. Tidigare beslut innebär att den lägsta åldern för att ta ut allmän inkomstgrundad pension höjs från 62 år till 63 år 2023. Med anledning av beslutet väntas en större andel individer senarelägga sitt uttag av allmän inkomstgrundad pension, vilket medför att volymerna inom ålderspensionssystemet skrivits ned. Tabell 6.11 Volymer inom olika transfereringssystem Utfall 2022, prognos 2023-2026 Utgiftsområde och volym Andel kvinnor 2022 Andel män 2022 2022 2023 2024 2025 2026 8 Asylsökande och skyddsbehövande, genomsnittligt antal inskrivna per dygn 39 % 61% 50 100 56 900 54 500 47 500 40 700 9 Antal personer med assistansersättning 45 % 55 % 13 500 13 400 13 800 14 300 14 600 9 Antal timmar assistans per vecka per beviljad brukare, genomsnitt 129 tim1 134 tim1 132 133 134 135 136 10 Antal sjukpenningdagar (netto)2, miljoner 63 % 37 % 56,3 58,8 59,4 60 60,4 10 Antal rehabiliteringspenningdagar (netto)2, miljoner 65 % 35 % 1,6 1,3 1,3 1,4 1,5 10 Antal personer med sjukersättning3 58 %4 42 %4 217 100 223 300 214 800 203 300 206 000 10 Antal personer med aktivitetsersättning3 46 %5 54 %5 33 500 33 600 33 800 34 100 34 600 10 Antal personer med sjuk- och aktivitetsersättning som erhåller bostadstillägg3 52 %6 48 %6 110 200 115 600 112 400 107 700 113 900 11 Antal personer med garantipension 75 % 25 % 837 100 1 040 300 1 103 500 1 206 200 1 181 100 11 Antal pensionärer som erhåller bostadstillägg 73 % 27 % 292 800 302 800 305 800 310 400 309 300 12 Antal barnbidrag4 66 % 34 % 1 954 000 1 945 500 1 942 200 1 933 800 1 924 900 12 Antal uttagna föräldrapenningdagar, miljoner 69 % 31 % 48,6 46,5 47,7 49,4 51,5 12 Antal uttagna tillfälliga föräldrapenningdagar, miljoner 56 % 44 % 9,4 9,3 8,8 8,7 8,7 13 Genomsnittligt antal ensamkommande barn och unga 0-19 år som kommunerna får ersättning för5 12 % 88 % 1 400 1200 1000 800 600 13 Genomsnittligt antal nyanlända som kommunerna får schablonersättning för6 49 % 51 % 26 400 24 100 20 400 16 500 14 200 14 Antal deltagare i etableringsinsatser 56 % 44 % 10 600 10 300 9 000 9 300 12 000 15 Antal personer med studiehjälp 49 % 51 % 446 200 443 500 466 200 474 700 483 000 15 Antal personer med studiemedel 60 % 40 % 548 600 522 000 536 200 533 400 524 900 ÅP7 Antal personer med tilläggspension 53 % 47 % 1 807 700 1 727 300 1 647 100 1 566 300 1 485 300 ÅP7 Antal personer med inkomstpension 51 % 49 % 1 969 600 2 015 600 2 063 800 2 126 800 2 168 700 Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade till närmaste hundratal om inte annat anges. Arbetslösheten och antal deltagare i arbetsmarknadspolitiska program är nära sammankopplade med den konjunkturella utvecklingen. De redovisas därför inte i denna tabell utan ingår i kategorin makroekonomiska förutsättningar. 1 Könsfördelningen baseras på genomsnittligt antal timmar per brukare och inte summan. 2 Antalet dagar med partiell ersättning är omräknat till hela dagar. 3 Volymuppgifterna avser december. 4 Könsfördelningen baseras på mottagarens kön. 5 Könsfördelningen är en uppskattning som baseras på ett rullande fyraårigt genomsnitt för kommunmottagna ensamkommande barn och unga. 6 Könsfördelningen är en uppskattning som baseras på ett rullande treårigt genomsnitt för kommunmottagna. 7 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Källa: Egna beräkningar. Den samlade volymen inom transfereringssystemen för arbetsmarknad och ohälsa Volymer mäts på olika sätt i olika transfereringssystem, t.ex. som utbetalda dagar eller som genomsnittligt antal personer som får ersättning. Omräkning till helårsekvivalenter är ett sätt att göra volymerna jämförbara mellan olika transfereringssystem och över tid. En helårsekvivalent motsvarar exempelvis två personer som under ett år är sjukskrivna på halvtid eller två personer som har fulltidsersättning från arbetslöshetsförsäkringen ett halvår vardera. I tabell 6.12 redovisas volymerna för vissa av transfereringssystemen inom ohälsa och arbetsmarknad omräknade till helårsekvivalenter. Tabell 6.12 Helårsekvivalenter inom vissa transfereringssystem Tusental, andel av befolkningen 20-64 år i procent. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Sjuk- och rehabiliteringspenning1 252 248 249 251 254 Sjuk- och aktivitetsersättning 223 224 223 214 211 Arbetslöshetsersättning 67 71 89 90 82 Arbetsmarknadspolitiska program2 176 175 190 192 178 Etableringsersättning 10 9 9 9 11 Summa 728 726 760 757 736 Ekonomiskt bistånd 82 86 88 91 89 Summa inkl. ekonomiskt bistånd3 810 812 849 848 824 Befolkning 20-64 år 5 925 5 979 6 013 6 043 6 072 Andel av befolkningen 13,7 13,6 14,1 14,0 13,6 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer inte alltid överens med summan. 1 Inklusive sjuklön som betalas av arbetsgivaren. 2 Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program som får ersättning i form av rehabiliteringspenning eller etableringsersättning räknas till sjuk- och rehabiliteringspenning respektive etableringsersättning. 3 Summeringen innehåller dubbelräkningar då individer som ingår i andra ersättningssystem också kan vara berättigade till ekonomiskt bistånd. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Sammantaget bedöms nyttjandet av de transfereringssystem för ohälsa och arbetsmarknad som redovisas i tabell 6.12 öka något i antal och vara oförändrat som andel av befolkningen i åldern 20-64 år under perioden 2023-2026. Utvecklingen är nettot av att antalet helårsekvivalenter ökar i flera system, men minskar i systemet för sjuk- och aktivitetsersättning. Antalet helårsekvivalenter har minskat i systemet för sjuk- och aktivitetsersättning från ca 473 000 sedan 2006. Tekniska justeringar När en utgiftsförändring inte har samma nettoeffekt på den offentliga sektorns utgifter eller den offentliga sektorns finansiella sparande som på de takbegränsade utgifterna kan det motivera en teknisk justering av utgiftstaket. I tabell 6.5 framgår den samlade storleken på de utgiftsförändringar som, i förhållande till det närmast föregående året, motiverar en teknisk justering av utgiftstaket. Dessa utgiftsförändringar är i huvudsak hänförliga till ökningar eller minskningar av anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner i samband med förändringar av skattesystemet som påverkar kommunernas skatteunderlag. I avsnitt 4.2 finns en detaljerad genomgång av bakgrunden till tekniska justeringar, inklusive de förslag i denna proposition som motiverar teknisk justering. Övriga utgiftsförändringar Övriga utgiftsförändringar är sådana som inte förklaras av beslut om reformer, pris- och löneomräkning, makroekonomiska förändringar eller volymförändringar. Det kan exempelvis vara utgiftsförändringar som uppstår när avgiften till EU justeras. Även tidsförskjutningar i olika program eller utbetalningar, exempelvis tidigarelagda eller senarelagda investeringar i transportinfrastrukturen, kategoriseras som övriga utgiftsförändringar. Vidare ingår också den förändring av anslagsbehållningar som följer av skillnaden mellan beräknade anslagsnivåer och prognoser för den faktiska utgiftsförbrukningen. År 2023-2026 beräknas de takbegränsade utgifterna öka med totalt ca 45 miljarder kronor till följd av övriga utgiftsförändringar (se tabell 6.5). Utgifterna inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd bedöms variera under prognosperioden till följd av övriga utgiftsförändringar. Det beror dels på en justering till följd av att biståndsbudgeten fr.o.m. 2023 frikopplas från BNI och i stället utgörs av ett fast belopp, dels på att biståndet kan avräknas från andra utgifter, t.ex. delar av utgifterna inom utgiftsområde 8 Migration. Utgifterna inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel beräknas minska 2023 för att sedan öka 2024 till följd av övriga utgiftsförändringar. Detta beror bl.a. på en förskjutning av stödutbetalningar från 2023 till 2024 kopplade till åtgärder inom EU:s gemensamma jordbrukspolitiks första pelare samt övriga förändringar i utbetalningsprofilen kopplade till EU-programmen. Utgifterna inom utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen varierar mellan år i huvudsak till följd av att EU:s utgifter och Sveriges BNI som andel av EU:s medlemsländers sammantagna BNI varierar mellan år. Då den svenska ekonomin klarade sig bättre under pandemin än de flesta andra medlemsstaternas ekonomier innebar det att Sveriges BNI-andel ökade. I takt med att övriga medlemsstater i EU återhämtar sig från pandemin har Sveriges BNI-andel sjunkit och förväntas sjunka ytterligare. Framöver kommer Sveriges EU-avgift även att påverkas av att utgifterna i EU:s beslutade budget för 2024 väntas bli lägre än tidigare beräknat. Detta är en följd av att implementeringen av ett nytt budgetprogram är försenat, vilket medför en lägre EU-avgift under 2024 och en högre EU-avgift 2025-2027. 6.5 Förändring av utgiftsramar och takbegränsade utgifter sedan 2023 års ekonomiska vårproposition I denna proposition föreslår regeringen utgiftsramar för 2024 samt preliminära utgiftsramar för 2025 och 2026. I detta avsnitt (6.5) jämförs de föreslagna ramarna och de takbegränsade utgifterna med beräkningen i 2023 års ekonomiska vårproposition. I tabell 6.13 redovisas förändringarna av utgiftsramarna 2024-2026 jämfört med vårpropositionen. För 2024 är förändringen fördelad på samma förklaringsfaktorer som i avsnitt 6.4. Tabell 6.13 Förändring av utgiftsramar jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Miljoner kronor Utgiftsområde Total förändring 2024 varav beslut om åtgärder varav makro varav volym varav övrigt Total förändring 2025 Total förändring 2026 1 Rikets styrelse 698 666 0 0 33 88 146 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 192 189 -56 59 0 374 504 3 Skatt, tull och exekution 3 335 3 335 0 0 0 393 440 4 Rättsväsendet 3 042 3 042 0 0 0 5 031 10 200 5 Internationell samverkan 147 147 0 0 0 97 105 6 Försvar och samhällets krisberedskap 1 941 1 965 0 0 -24 2 823 8 896 7 Internationellt bistånd -1 194 -18 0 0 -1 175 -1 696 -2 260 8 Migration 1 309 279 0 1 030 0 4 529 3 772 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 7 074 6 105 416 553 0 8 992 8 011 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 4 188 -41 -159 4 388 0 3 045 2 283 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom -206 -4 -676 474 0 -202 338 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn -1 159 850 122 -2 131 0 -1 294 -511 13 Integration och jämställdhet -316 -255 -11 -50 0 -88 -35 14 Arbetsmarknad och arbetsliv -2 785 -1 801 -965 -19 0 -1 098 110 15 Studiestöd 186 549 -122 -205 -35 -14 -334 16 Utbildning och universitetsforskning 2 401 2 348 0 0 53 1 348 1 852 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid -15 95 0 0 -110 -240 -433 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik 63 63 0 0 0 83 -260 19 Regional utveckling 103 103 0 0 0 0 0 20 Klimat, miljö och natur 4 647 4 647 0 0 0 5 315 7 539 21 Energi 578 578 0 0 0 908 1 098 22 Kommunikationer -1 552 -795 0 0 -758 -1 444 284 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 855 284 569 2 0 685 582 24 Näringsliv 1 300 1 300 0 0 0 198 -24 25 Allmänna bidrag till kommuner 12 399 9 966 0 0 2 433 11 200 14 870 26 Statsskuldsräntor m.m. 3 400 0 0 0 3 400 2 300 1 200 27 Avgiften till Europeiska unionen -5 019 0 0 0 -5 019 5 236 1 337 Summa utgiftsområden 35 614 33 597 -881 4 100 -1 203 46 568 59 711 Minskning av anslagsbehållningar -9 218 -9 218 2 818 12 442 Summa utgifter 26 396 33 597 -881 4 100 -10 421 49 386 72 153 Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor1 22 998 33 597 -881 4 100 -13 818 47 089 70 955 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 2 321 0 1 541 780 0 5 631 3 922 Takbegränsade utgifter 25 319 33 597 660 4 880 -13 818 52 720 74 877 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Summa utgifter exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m. med tillhörande minskning av anslagsbehållning för statsskuldsräntor. Källa: Egna beräkningar. De takbegränsade utgifterna beräknas bli 25,3 miljarder kronor högre 2024, 52,7 miljarder kronor högre 2025 och 74,9 miljarder kronor högre 2026 än bedömningen i vårpropositionen. Förändringarna redovisas i tabell 6.14, fördelade på samma förklaringsfaktorer som i avsnitt 6.4. De högre utgifterna följer till stor del av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder. Vidare beräknas utgifterna bli högre för att den makroekonomiska utvecklingen har reviderats och att volymerna i vissa transfereringssystem nu bedöms bli större. Tabell 6.14 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Miljarder kronor 2024 2025 2026 Takbegränsade utgifter i 2023 års ekonomiska vårproposition 1 663,0 1 688,9 1 690,9 Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder 33,6 30,4 40,0 Reviderad pris- och löneomräkning -0,2 -0,7 1,9 Makroekonomiska förändringar 0,7 6,9 6,5 Volymförändringar 4,9 7,5 9,2 Tekniska justeringar 2,4 2,3 5,6 Minskning av anslagsbehållningar -9,2 2,8 12,4 Övriga utgiftspåverkande faktorer -6,9 3,5 -0,8 Total utgiftsförändring 25,3 52,7 74,9 Takbegränsade utgifter i budgetpropositionen för 2024 1 688,4 1 741,7 1 765,8 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källa: Egna beräkningar. Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder I denna proposition föreslår regeringen nya åtgärder för 2024 och aviserar åtgärder för 2025 och 2026. I propositionen Höständringsbudget för 2023 föreslår regeringen även ändringar i den beslutade budgeten för 2023. Budgeteffekterna av dessa förslag och aviseringar sammanfattas per utgiftsområde i tabell 6.15. Endast större anslagsförändringar, som uppgår till minst 50 miljoner kronor ett enskilt år, redovisas separat inom varje utgiftsområde. I denna proposition föreslår regeringen även en permanent justering av myndigheternas förvaltningsanslag till följd av att avgiften för årlig revision slopas fr.o.m. räkenskapsåret 2024. Tabell 6.15 Nu föreslagna och aviserade åtgärder Miljoner kronor Anslag 2023 2024 2025 2026 1 Rikets styrelse 40 666 107 100 Fastighetsrelaterade kostnader, ombyggnation m.m. riksdagen 2:3 100 50 50 Generell besparing i statsförvaltningen - Regeringskansliet 4:1 -95 -95 -95 Indragna medel till länsstyrelserna för en havsmiljöproposition 5:1 -60 -60 -60 Effektivare miljöprövning och kortare handläggningstider länsstyrelserna 5:1 60 60 60 Genomförande av val till Europaparlamentet 6:1 454 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 189 249 353 Kartläggning och yttranden omställnings- och kompetensstöd 1:2 45 47 50 Underhåll av bidragsfastigheter 1:10 100 175 250 Inrättande av Utbetalningsmyndigheten 1:18 79 65 90 3 Skatt, tull och exekution 3 335 392 371 Generell besparing i statsförvaltningen - Skatteverket 1:1 -86 -86 -86 Motverka och förebygga brottslighet 1:1, 1:2, 1:3 268 504 487 Kompensation förhöjt grundavdrag 1:1, 1:4 3 207 4 Rättsväsendet 450 3 042 4 980 9 742 Fortsatt förstärkning av Polismyndigheten 1:1 1 820 4 070 Anpassning efter säkerhetsläget 1:2 180 245 267 Förstärkt rättsväsende 1:3, 1:5, 1:8 100 140 215 Fortsatt kapacitetsförstärkning inom Kriminalvården 1:6 450 1 475 1 200 2 850 Skjutvapen och explosiva varor - skärpta straff 1:6 8 160 480 Skärpta straff för flerfaldig brottslighet 1:6 120 540 Frihetsberövande påföljder för unga 1:6 17 100 Förstärkning rättsliga biträden m.m. 1:11 1 210 1 210 1 210 Justerad ram för EU-fonder 1:17 44 17 -66 5 Internationell samverkan 3 147 97 104 Natoavgift - civil del 1:1, 1:2 145 101 108 6 Försvar och samhällets krisberedskap 608 1 965 2 922 8 076 Förstärkt förmåga 1:1 2 276 Stöd till Ukraina - kostnader Försvarsmakten med anledning av utskottsinitiativ 1:1 90 90 Avskräckning och försvar inom ramen för Sveriges medlemskap i Nato 1:1 60 Utskottsinitiativ stöd till Ukraina4 1:1, 1:3 545 920 1 235 230 Natoavgift - militär del 1:2 600 761 1 038 Finansiering: avskräckning och försvar inom ramen för Sveriges medlemskap i Nato 1:2 -45 Utökade materielanskaffningar 1:2, 1:3 400 3 606 Finansiering: militärt innovationsprogram och forskning 1:3 -88 -90 -247 Finansiering: utökad forskningsverksamhet 1:3 -100 -143 -189 Militärt innovationsprogram och forskning 1:4 88 90 247 Aktivering av civilplikt 1:6, 2:6 38 73 83 Utökad forskningsverksamhet 1:9 100 143 189 Omhändertagande av kommande anskaffningsbehov 1:11 393 Skydd av civilbefolkningen 2:4 100 100 100 Kommuner och regioners arbete med krisberedskap och civilt försvar 2:4 100 100 100 Räddningstjänst under höjd beredskap 2:4, 2:6 40 90 100 7 Internationellt bistånd -11 -18 -9 -9 8 Migration 279 1 054 482 Medel till Migrationsverket med anledning av situationen i Ukraina m.m. 1:1 235 850 Fler förvarsplatser 1:1 25 100 Statliga boenden för asylsökanden m.m. 1:1, 1:2 21 215 275 Sänkt schablonersättning till kommunerna för ensamkommande barn 1:2 -98 -72 -83 Införande av återvändandecenter för personer som fått avslag på ansökan om asyl 1:2 295 219 320 Motverka irreguljär migration och stärkt återvändandearbete 1:3 25 50 50 Förstärkning av migrationsdomstolarna 1:4 58 Minskade medel för av EU-budgeten finansierade insatser för asylsökande och flyktingar 1:8 -191 -240 -245 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 513 6 105 8 410 7 012 Sänkt allmänt tandvårdsbidrag 24-29 år 1:4 -101 -101 Effekt av slopad kostnadsfri tandvård 19-23 år 1:4 125 125 Högre utgifter för tandvårdsförmåner1 1:4 180 Ökade kostnader för läkemedelsförmånerna 1:5 1 131 1 131 1 131 Avslutad satsning på sammanhållna vårdförlopp 1:6 -243 -244 -389 Finansiering av tillskottet till professionssatsningen 1:6 -478 -478 -479 Avskaffad återhämtningsbonus - Hälso- och sjukvård 1:6 -350 -350 -350 Omfördelning för att förstärka tillgänglighet och korta vårdköer 1:6 -2 000 -2 000 Senarelagd tolfte termin på läkarutbildningen 1:6 111 Sektorsbidrag hälso- och sjukvård 1:6 3 000 Inköp av vaccin mot covid-19 1:6 792 429 Tillskott till professionssatsningen 1:6 478 478 479 Förlossningsvård och kvinnors hälsa 1:6 200 200 Förstärkning av primärvården 1:6 43 544 389 Cancer- och barncancervården 1:6 500 500 500 Av- och nedskrivningskostnader statligt beredskapslager 1:6 176 115 Sjukvård i internationella förhållanden1 1:7 137 Förstärkning av psykiatrisatsning 1:8 100 1 600 1 570 Genomförande av digital infrastruktur för vården 1:10 77 123 141 Förstärkning kortare vårdköer 1:11 2 000 3 500 Höjd schablonersättning i assistansersättningen 4:4 261 265 269 Avslutad återhämtningsbonus - Äldreomsorg 4:5 -650 -650 -650 Avslutad satsning på att motverka delade turer 4:5 -600 Förlängning av äldreomsorgslyftet 4:5 1 250 1 250 1 250 Förstärkning för säkerhetsarbetet vid SiS 4:6 145 153 156 Ändrad jobbstimulans inom ekonomiskt bistånd 4:7 -58 -100 -100 Placeringsneutralt stöd till kommuner för placeringar av barn och unga 4:7 484 484 Ny socialtjänstlag 4:7 70 133 196 Bemanningssatsning för socialtjänsten 4:7 200 1 200 2 200 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 350 -41 -1 229 -2 589 Tillskott till bostadstillägget på grund av ökade boendekostnader 1 1:2 350 Avvecklat bidrag för medicinsk service 1:6 -55 -55 -55 Avskaffad ersättning för höga sjuklönekostnader 1:7 -1 230 -2 638 Generell besparing i statsförvaltningen - Försäkringskassan 2:1 -95 -95 -95 Inrättande av Utbetalningsmyndigheten - medel till Försäkringskassan 2:1 87 109 124 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom -4 -5 -7 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 850 -470 -615 Begränsning av möjligheten att använda lägstanivådagar på arbetsfri tid 1:2 -475 -500 Införande av månadsuppgifter vid beräkning av återbetalningsskyldighet 1:3, 1:8 -120 Förlängning av höjt bostadsbidrag 1:8 830 13 Integration och jämställdhet -255 35 58 Sänkt schablonersättning till kommunerna för ensamkommande barn 1:2 -85 -67 -47 Avvecklat bidrag till kommuner med högt flyktingmottagande 1:2 -200 Utebliven indexering av schablonersättningen för mottagandet av nyanlända 1:2 -139 -126 -113 Tillskott arbetet mot hedersrelaterat våld, könsrelaterat våld m.m. 3:1 50 50 50 Förebyggande insatser mot gängkriminalitet 4:1 80 150 150 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 0 -1 801 -2 334 -2 004 Generell besparing i statsförvaltningen - Arbetsförmedlingen 1:1 -72 -72 -72 Tillskott Arbetsförmedlingen 1:1 200 Myndighetsmedel för en reformerad arbetslöshetsförsäkring 1:1, 1:2 50 15 15 Introduktionsjobb 1:2, 1:3, 1:4 -132 -174 -174 En reformerad arbetslöshetsförsäkring 1:2, 1:3 141 -96 Tillskott till Samhall 1:2, 1:3, 1:4 1 014 1 014 1 014 Matchningstjänster 1:3 -2 000 -2 000 -2 000 Finansiering av myndighetsmedel för en reformerad arbetslöshetsförsäkring 1:3 -50 -32 -60 Finansiering av tillskott till Samhall genom neddragning på lönebidrag 1:4 -1 014 -1 014 -1 014 Omfördelning mellan år Europeiska socialfonden m.m. 2021-2027 1:7 240 -133 465 Finansiering av kartläggning och yttranden omställnings- och kompetensstöd 1:15 -45 -47 -50 15 Studiestöd 10 549 86 221 Det högre bidraget avvecklas för vissa studerande 20-24 år 1:2 -150 -180 -200 Fler platser på regionalt yrkesvux 1:2, 1:4 462 Fortsatt utbyggnad av yrkeshögskola 1:2, 1:4 151 151 338 Ökade resurser för att handlägga omställningsstudiestödet 1:8 10 50 50 16 Utbildning och universitetsforskning 92 2 348 1 322 1 629 Digitala och centralt rättade nationella prov 1:1 21 23 60 Förstärkning av Skolinspektionen 1:2 25 40 60 Bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar 1:5 165 165 165 Satsning läsa, skriva, räkna 1:5 179 502 503 Indexering av maxtaxan 1:7 -500 -500 Förstärkning av kunskapsbidraget 1:15 850 800 820 Fler platser på regionalt yrkesvux 1:17 905 Sfi för tillfälligt skyddsbehövande från Ukraina 1:17 80 Fortsatt utbyggnad av yrkeshögskola 1:19 236 236 528 Fler basårsutbildningar 2:3, 2:5, 2:63 23 54 54 Höjt ersättningsbelopp naturvetenskap och teknik Flera 100 200 305 Fler ingenjörsplatser inkl. avancerad nivå Flera 123 145 167 Minskade volymer på vissa utbildningar 2:64 -118 -118 -118 Omfördelning av takbelopp mellan lärosäten 2:64 -100 -200 Senarelagd tolfte termin på läkarutbildningen 2:64 -111 Korta kurser för yrkesverksamma 2:65 30 60 10 Forskning om 6G 3:1 15 60 65 Ökade medel för deltagande i European Space Agency 3:4 78 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 95 7 -138 Förlängning av bidrag till Kulturskolan 1:2 100 100 100 Stöd till civilsamhällesorganisationer 13:5 100 100 100 Minskat bidrag till studieförbunden 14:1 -250 -350 -500 Förstärkning av folkhögskolan 14:2 100 100 100 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 63 82 -268 Temporär stimulans för småhusplanering 1:1 60 75 75 Avveckling av investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande 1:8 -350 19 Regional utveckling 56 103 Förstärkt transportbidrag 1:2 56 29 Omfördelning mellan år inom Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden 2014-2020 1:3 74 20 Klimat, miljö och natur 14 4 647 5 315 7 534 Invasiva främmande arter 1:3 50 50 50 Återvätning av våtmarker 1:3 155 235 375 Tillskott av medel för hantering av återstående utbetalningar av klimatbonus 1:8 1 300 Avveckling av stöd till klimatanpassning till MSB och länsstyrelserna 1:10 -51 -51 -51 Akvatiskt områdesskydd 1:11 71 98 98 Akvatisk restaurering 1:11 50 73 73 Skydd av värdefull natur 1:14 500 500 500 Förstärkning och förlängning av Klimatklivet 1:16 800 2 000 2 500 Skrotningspremie 1:17 250 250 Tillfälligt stöd för elektrifierade lätta lastbilar 1:17 450 550 660 Förstärkning av klimatpremier 1:17 992 1 493 2 023 Förstärkning av Industriklivet 1:18 100 100 Justering av driftstöd för bio-CCS 2026-2040 1:20 1 309 21 Energi 100 578 908 1 095 Planering för ökad elanvändning 1:3, 1:5, 1:8 100 165 177 Förlängd och utökad satsning på laddinfrastruktur 1:8 450 620 Förlängt stöd till produktion av gödselbaserad biogas 1:9 200 200 200 Höjd nivå elberedskap1 1:11 100 250 100 100 22 Kommunikationer 37 -795 -889 -576 Avveckling av stadsmiljöavtal 1:1 -50 -350 -600 Ersättning avseende icke-statliga flygplatser 1:1, 1:6 107 107 107 Ökat vägunderhåll i det statliga vägnätet 1:2 300 300 Förstärkt underhåll i det enskilda vägnätet 1:2 100 100 Utveckling av nytt vägtrafikregister 1:12 30 51 63 Avveckling av lån till körkort 1:18 -100 -120 -151 Övergång till efterskottsbetalning av bredbandsstödet 2:5 -1 181 -1 015 -48 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 850 284 296 241 Ersättning för smittsamma djursjukdomar1 1:6 104 Justering valutakurs1 1:10 516 Stöd till jordbruksföretag som drabbats av torka och nederbörd 1:12, 1:13 193 Införande av fasta avgifter för slakterikontroll 1:14, 1:26 80 80 80 Finansiella korrigeringar 1:17 150 Stöd för avveckling av minkuppfödning 1:17 90 90 24 Näringsliv 20 1 300 193 -37 Neddragning FOU-anslag 1:2 -200 -400 -600 Forskning och innovation inom 6G 1:2 50 100 100 Kartläggning malmpotentiella områden 1:8 70 70 70 Genomförande av EU-direktiv om öppna data 1:8, 1:11 50 34 39 Återflöde från riskkapitalfond 1:20 410 Elstöd till elintensiva företag 1:24 500 Förstärkt exportfrämjande 2:3 200 200 200 25 Allmänna bidrag till kommuner 359 12 399 11 200 14 870 Höjd jämförelseränta vid ränteförmån 1:1 -110 -220 -220 Slopad kostnadsfri tandvård 19-23 år 1:1 -576 -576 Utökad undervisningstid flyttas fram 1:1 -225 -900 -675 Skatteavtalet mellan Sverige och Danmark 1:1 65 65 65 Digitala och centralt rättade nationella prov 1:1 112 30 -41 Förstärkning av sfi 1:1 29 57 57 Förstärkning av de generella statsbidragen 1:1 10 000 10 000 10 000 Stärkta skolbibliotek 1:1 216 432 Förstärkning av det förhöjda grundavdraget 1:1 2 110 2 110 2 110 Senarelagd åldersgränshöjning av förhöjt grundavdrag 1:1 3 300 Reglering utjämningsbidrag1 1:2 359 368 368 368 26 Statsskuldsräntor m.m. 21 988 Tillskott räntor på statsskulden1 1:1 21 988 Summa anslagsförändringar 25 478 36 030 32 721 45 647 varav anslagsökningar 25 609 56 322 55 195 68 081 varav anslagsminskningar -131 -20 292 -22 473 -22 434 Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket2 359 2 433 2 323 5 623 Ökning av takbegränsade utgifter exkl. utgiftsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket3 25 119 33 597 30 398 40 024 Anm.: Endast större anslagsförändringar som uppgår till minst 50 miljoner kronor ett enskilt år redovisas separat inom varje utgiftsområde. 1 Förslag i propositionen HÄB23 som främst avser regelstyrda transfereringsanslag till följd av ändrade volymer eller makroekonomiska förutsättningar utan att någon ny reform föreslås uppgår till sammanlagt 23,7 miljarder kronor eller 1,7 miljarder kronor exkl. statsskuldsräntor. 2 I enlighet med de tekniska justeringar som redovisas i tabell 6.14. 3 Motsvarar de utgifter som till följd av reformer minskar budgeteringsmarginalen. 4 Avser utgifter som redan beslutats av riksdagen enligt betänkandet Ändringar i statens budget för 2023 - Försvarsmateriel till Ukraina och försäljning av jaktrobotar till USA (bet. 2022/23:FiU32, rskr. 2022/23:267). Källa: Egna beräkningar. Reviderad pris- och löneomräkning Mot bakgrund av nya prognoser för den makroekonomiska utvecklingen har de beräknade utgifterna till följd av pris- och löneomräkning av anslag för förvaltnings- och investeringsändamål reviderats. I denna proposition bedöms utgifterna till följd av pris- och löneomräkning bli lägre för 2025 men högre för 2026 än i beräkningen i 2023 års ekonomiska vårproposition (tabell 6.14). Den förändrade makroekonomiska utvecklingen sedan vårpropositionen påverkar inte pris- och löneomräkningen för 2024 eftersom omräkningen fastställdes i samband med vårpropositionen och baseras på utfall för 2022. Makroekonomiska förändringar Den makroekonomiska bedömningen i denna proposition som redovisas i avsnitt 3 beräknas sammantaget medföra högre utgifter i jämförelse med 2023 års ekonomiska vårproposition, framför allt 2025 och 2026 (se tabell 6.13 och tabell 6.14). Den viktigaste förklaringen är att den totala lönesumman i ekonomin nu bedöms öka snabbare än bedömningen i vårpropositionen. Det medför att inkomstindex blir högre, vilket i sin tur ger högre förväntade utbetalningar av inkomstpension i ålderspensionssystemet. Vidare har utgifterna för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd reviderats upp till följd av högre förväntade styckkostnader. Volymer Den nya bedömningen av volymer i transfereringssystemen i denna proposition beräknas sammantaget medföra högre utgifter för samtliga år 2024-2026 jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition (se tabell 6.13 och tabell 6.14). I tabell 6.16 redovisas de förändringar av volymprognoserna som förklarar de största utgiftsförändringarna. Tabell 6.16 Volymer inom olika transfereringssystem jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Utgiftsområde och volym 2024 2025 2026 8 Asylsökande och skyddsbehövande, genomsnittligt antal inskrivna per dygn 10 908 22 209 18 459 10 Antal sjukpenningdagar (netto)1, miljoner 4 3 3 10 Medelantal personer med sjuk- och aktivitetsersättning, tusental 5 617 5 192 4 644 12 Antal uttagna föräldrapenningdagar, miljoner -3 -2 -1 12 Totalt antal mottagare av omvårdnadsbidrag 5 883 4 656 3 679 ÅP2 Antal personer med inkomstpension, tusental 3 5 5 Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade. Endast ett urval av volymer med större förändringar mot VÅP23 redovisas i tabellen. 1 Antalet dagar med partiell ersättning är omräknat till hela dagar. 2 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Källa: Egna beräkningar. De högre utgifterna följer delvis av att inflödet av tillfälligt skyddsbehövande bedöms bli större och antaganden om att det s.k. massflyktsdirektivet (2001/55/EG) kommer att vara aktiverat en ännu längre period. Detta medför att det genomsnittliga antalet inskrivna asylsökande och skyddsbehövande per dygn har reviderats upp alla år jämfört med vårpropositionen. De högre utgifterna följer också av reviderade beräkningar av volymer i sjukförsäkringen. När det gäller sjuk- och rehabiliteringspenning är det framför allt inflödet av psykiatriska diagnoser som bedöms bli högre. I fråga om aktivitets- och sjukersättning bedöms fler personer få aktivitetsersättning under en längre tid än i tidigare bedömning. Vidare har bostadstillägget i sjuk- och aktivitetsersättningen reviderats upp till följd av kostnadsökningar som inte direkt kan kopplas till den förändrade bedömningen av den makroekonomiska utvecklingen. Prognosen för antalet pensionärer inom ålderspensionssystemet har justerats upp alla år efter att utfall visat på ett något lägre utflöde än tidigare antaganden. Tekniska justeringar Den största utgiftsförändringen som motiverar en teknisk justering av utgiftstakets nivå fr.o.m. 2024 är förslaget i denna proposition om att statsbidragen till kommunerna ska höjas för att neutralisera effekten för kommunerna av den föreslagna skattesänkningen för personer över 65 år. I avsnitt 4.2 beskrivs de förslag som motiverar teknisk justering av utgiftstaket. Minskning av anslagsbehållningar Anslagsbehållningarna 2024 bedöms sammantaget bli större än i beräkningen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Det negativa beloppet i tabell 6.14 innebär större anslagsbehållningar eftersom posten är definierad som en minskning (Minskning av anslagsbehållningar). De större behållningarna är en konsekvens av att utgiftsprognoserna för 2024 sammantaget reviderats ned mer än vad anslagsnivåerna förändrats. För 2025 och 2026 gäller det omvända. Dessa år har utgiftsprognoserna reviderats upp mer än vad anslagsnivåerna förändrats, vilket har gjort att anslagsbehållningarna för dessa år nu bedöms vara mindre än i vårpropositionen. Övriga utgiftsförändringar Övriga utgiftsförändringar bidrar till att de takbegränsade utgifterna bedöms bli lägre 2024 och 2026 men högre 2025 jämfört med beräkningen i vårpropositionen (se tabell 6.14). Att utgifterna bedöms bli lägre 2024 är bl.a. en följd av utgifterna inom utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen beräknas bli lägre. Det beror på att implementeringen av ett nytt budgetprogram är försenad. Utgifterna beräknas i stället uppkomma 2025. Delar av utgifterna inom utgiftsområde 8 Migration som avser mottagandet av asylsökande samt tillfälligt skyddsbehövande från Ukraina kan avräknas från biståndet inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Utgifterna som kan avräknas biståndet beräknas nu bli högre än vad som bedömdes i vårpropositionen, eftersom antalet asylsökande och tillfälligt skyddsbehövande har reviderats upp. Det möjliggör större avräkningar inom utgiftsområde 7 och utgifterna väntas därmed bli lägre 2024-2026. 6.6 Uppföljning av utgifterna 2023 Utgiftsramarna för 2023 följer dels av det ursprungliga beslutet om statens budget för 2023, dels av de ändringar av ramarna som beslutats av riksdagen därefter. Därutöver föreslås ytterligare ändringar i propositionen Höständringsbudget för 2023. I tabell 6.17 redovisas de ursprungligen beslutade utgiftsramarna och de ändringar av ramarna som därefter beslutats och föreslagits. Sammantaget medför ändringarna ökade utgiftsramar 2023 om 32,0 miljarder kronor, och totalt uppgår de anvisade medlen för 2023 till 1 283,8 miljarder kronor. Ändringarna består huvudsakligen av att ytterligare medel beräknas för statsskuldsräntor, samt extraordinära åtgärder som vidtagits eller föreslagits för innevarande år med anledning av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Av tabell 6.17 framgår vidare att prognosen för utgifterna inom budgetens utgiftsområden för 2023 beräknas uppgå till 1 257,5 miljarder kronor. De beräknade utgifterna för 2023 överstiger därmed utgifterna i den ursprungligen beslutade budgeten för 2023 med 10,1 miljarder kronor. Utgifterna understiger dock totalt anvisade medel för 2023 med 26,3 miljarder kronor. Tabell 6.17 Utgifter 2023 Miljarder kronor Utgiftsområde Urspr. budget1 Beslutade ändringsbudgetar2, 3 Förslag till ändringsbudget (HÄB)3, 4 Totalt anvisat5 Prognos Differens prognos urspr. budget Differens prognos totalt anvisat 1 Rikets styrelse 18,3 -0,1 0,0 18,3 18,5 0,2 0,2 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 19,0 0,0 19,0 19,0 0,0 -0,1 3 Skatt, tull och exekution 12,9 -0,0 12,9 13,3 0,4 0,4 4 Rättsväsendet 68,3 0,3 0,5 69,1 69,4 1,1 0,3 5 Internationell samverkan 2,1 0,3 0,0 2,4 2,4 0,3 0,0 6 Försvar och samhällets krisberedskap 94,0 3,1 0,6 97,6 96,1 2,1 -1,6 7 Internationellt bistånd 47,2 -0,0 47,2 47,6 0,4 0,4 8 Migration 16,0 16,0 13,0 -3,0 -3,0 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 110,4 0,1 0,5 111,0 110,2 -0,3 -0,9 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 106,4 0,8 0,4 107,6 109,3 2,9 1,7 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 55,4 0,2 55,6 56,4 1,0 0,8 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 105,2 0,7 105,9 102,9 -2,2 -2,9 13 Integration och jämställdhet 5,6 -0,1 5,5 4,7 -0,9 -0,8 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 90,1 -0,0 0,0 90,1 81,7 -8,4 -8,4 15 Studiestöd 27,9 0,2 0,0 28,2 25,6 -2,3 -2,6 16 Utbildning och universitetsforskning 95,0 0,6 0,1 95,7 93,4 -1,6 -2,3 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16,7 0,1 16,7 16,7 0,0 0,0 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 6,1 0,0 6,1 6,0 -0,1 -0,1 19 Regional utveckling 4,5 0,1 4,6 4,4 -0,2 -0,2 20 Klimat, miljö och natur 19,5 0,0 0,0 19,6 19,7 0,1 0,1 21 Energi 4,9 0,2 0,1 5,2 4,9 -0,1 -0,3 22 Kommunikationer 79,0 -0,0 0,0 79,0 81,0 2,1 2,0 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 19,4 0,1 0,8 20,3 19,4 0,1 -0,9 24 Näringsliv 11,4 -0,0 0,0 11,4 10,7 -0,7 -0,7 25 Allmänna bidrag till kommuner 157,5 0,4 157,9 157,5 0,0 -0,4 26 Statsskuldsräntor m.m. 13,2 22,0 35,1 30,5 17,3 -4,7 27 Avgiften till Europeiska unionen 45,9 45,9 43,4 -2,5 -2,5 Summa utgiftsområden 1 251,9 6,5 25,5 1 283,8 Minskning av anslagsbehållningar -4,4 Summa utgifter 1 247,5 1 257,5 10,1 -26,3 Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor 1 234,4 1 227,0 -7,4 -21,7 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 359,9 360,9 1,1 Takbegränsade utgifter 1 594,3 1 588,0 -6,3 Budgeteringsmarginal 70,7 77,0 6,3 Utgiftstak för staten 1 665 1 665 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Anslagen är fördelade till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2023. 1 Enligt den ursprungligen beslutade budgeten för 2023 (bet. 2022/23:FiU10). 2 Inkluderar Extra ändringsbudget för 2023 - Stöd till Ukraina samt åtgärder riktade till företag och hushåll till följd av höga energipriser (prop. 2022/23:52, bet. 2022/23:FiU31, rskr. 2022/23:118-120), Extra ändringsbudget för 2023 - Försvarsmateriel till Ukraina (prop. 2022/23:92, bet. 2022/23:FiU38, rskr. 2022/23:150 och 151), VÄB23 (prop. 2022/23:99, bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254). 3 Där 0,0 anges uppgår beloppet till totalt mindre än 50 miljoner kronor. 4 Förslag i propositionen HÄB23 samt riksdagens beslut om Ändringar i statens budget för 2023 - Försvarsmateriel till Ukraina och försäljning av jaktrobotar till USA (bet. 2022/23:FiU32, rskr. 2022/23:267). 5 Summa av kolumnerna Urspr. budget, Beslutade ändringsbudgetar och Förslag till ändringsbudget (HÄB). Källa: Egna beräkningar. Större skillnader mellan prognos och ursprunglig budget I diagram 6.1 visas de sex utgiftsområden där skillnaden mellan beräknade utgifter och ursprungligen beslutade ramar för 2023 är som störst. Avvikelserna förklaras övergripande i texten. Diagram 6.1 Skillnad mellan utgiftsprognos för 2023 och ursprungligen anvisade medel för vissa utgiftsområden Miljarder kronor Anm.: Differens mellan utgiftsprognos i denna proposition och ursprungligen anvisade medel enligt den beslutade budgeten för 2023 (prop. 2022/23:1, bet. 2022/23:FiU1, rskr. 2022/23:51). Källa: Egna beräkningar. För utgiftsområde 8 Migration beror nedrevideringen primärt på att prognosen för det genomsnittliga antalet inskrivna asylsökande och skyddsbehövande per dygn justerats ned från knappt 74 000 i budgetpropositionen för 2023 till knappt 57 000 i denna proposition. Därmed bedöms utgifterna för mottagandet av dessa grupper minska. För utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning beror upprevideringen i huvudsak på ett högre nyttjande inom sjukförsäkringen, med ett högre totalt uttag av sjukpenningdagar, och fler personer bedöms få sjuk- eller aktivitetsersättning än vad som tidigare antagits. För utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv beror nedrevideringen i huvudsak på att arbetslösheten har varit lägre än bedömningen i budgetpropositionen för 2023. För utgiftsområde 15 Studiestöd beror nedrevideringen i huvudsak på att omställningsstudiestödet inte har beviljats i den takt som det förväntades i budgetpropositionen för 2023. För utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. beror upprevideringen främst på att utgifterna för statsskuldsräntor bedöms bli högre än tidigare beräknat. Det förklaras i huvudsak av större kurs- och valutaförluster, bl.a. till följd av att kronan försvagats mot euron och US-dollarn samt lägre överkurser vid emission till följd av högre marknadsräntor. För utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen beror nedrevideringen bl.a. på att EU:s utgifter väntas minska, vilket leder till en lägre EU-avgift. Ytterligare en bidragande orsak är att Sveriges BNI har minskat som andel av EU:s medlemsländers sammantagna BNI. Detta minskar i sin tur den del av den svenska EU-avgiften som baseras på BNI. 6.7 Redovisning av regeringens åtgärder med anledning av vissa tillkännagivanden I detta avsnitt (6.7) redovisar regeringen sina åtgärder med anledning av tillkännagivanden som riksdagen har lämnat efter förslag från finansutskottet med anledning av propositioner om ändringar i statens budget till följd av pandemin och som har anknytning till budgetens utgiftssida. Utvärdering av stöd till näringslivet Riksdagen har i samband med behandlingen av propositionen Extra ändringsbudget för 2020 - Förstärkt stöd till välfärd och företag, insatser mot smittspridning och andra åtgärder med anledning av coronaviruset (prop. 2019/20:181) tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att den skyndsamt och fortlöpande bör granska stödåtgärdernas sammanlagda påverkan på företagen och återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder som särskilt stärker de enskilda näringsidkarnas möjligheter att överbrygga konsekvenserna av covid-19 (bet. 2019/20:FiU61, rskr. 2019/20:353). Regeringen gav i december 2020 Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) i uppdrag att påbörja en strukturerad uppföljning och utvärdering av de sammanlagda effekterna på företagen av stöden till näringslivet med anledning av den då pågående pandemin (N2020/03083). Tillväxtanalys har lämnat tre delredovisningar av uppdraget som har redogjorts för i budgetpropositionerna för 2022 och 2023 (prop. 2021/22:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 6.7 och prop. 2022/23:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 6.7). Tillväxtanalys inkom med en slutredovisning av uppdraget den 21 december 2022. I slutredovisningen sammanfattas samtliga delrapporter som tagits fram. Överlag bedömer Tillväxtanalys att stöden har varit värdefulla och att de har haft positiva effekter. De branscher som drabbades hårdast av pandemin, som exempelvis hotell och restaurang samt kultur, nöje och fritid har generellt erhållit högst beviljat stöd per sysselsatt. Några av de slutsatser som dras är att stödens utformning kunde ha varit mer träffsäker och att handläggningstiderna kunde ha varit kortare. Vidare visar analysen att stöden sannolikt har bidragit till en påtaglig minskning av antalet konkurser och en bromsad nedgång på arbetsmarknaden. Tillväxtanalys menar dock att det inte går att utesluta att stöden samtidigt har bidragit till en försenad strukturomvandling med en inbromsad ekonomisk tillväxt som följd. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att stödens påverkan på företagen har granskats och att granskningen tillgodoser riksdagens tillkännagivande. Regeringen anser därmed att tillkännagivandet är slutbehandlat. Åtgärder för att stärka svensk matberedskap Riksdagen har i samband med behandlingen av propositionen Extra ändringsbudget för 2022 - Tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel samt hantering av överskott av vaccindoser (prop. 2021/22:221) tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att regeringen bör stärka den svenska matberedskapen genom ett flertal åtgärder (bet. 2021/22:FiU39 punkt 2, rskr. 2021/22:248). I regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen - åtgärder under 2022 (skr. 2022/23:75) redovisade regeringen vilka åtgärder som vidtagits med anledning av tillkännagivandet och bedömde att det är tillgodosett i alla delar, förutom den del av tillkännagivandet som gäller tillfälliga undantag från EU:s statsstödsregler för att stödja svenska veteodlare samt övriga växtodlings- och trädgårdsföretag. Mot bakgrund av den sänkta reduktionsplikten samt den förlängda dieselskattenedsättningen, anser regeringen att de svenska veteodlarna samt övriga växtodlings- och trädgårdsföretag kompenseras för ökade kostnader. Regeringen anser därmed att tillkännagivandet är slutbehandlat. 7 Statens budgetsaldo och statsskulden I detta avsnitt lämnas förslag om att regeringen under 2024 ska bemyndigas att ta upp lån. Vidare lämnas förslag om Riksgäldskontorets nettoutlåning och den kassamässiga korrigeringen för 2024. Till grund för förslagen ligger en analys av utvecklingen av statens budgetsaldo, dvs. skillnaden mellan statens inkomster och utgifter. Därutöver presenteras beräkningar för statsskuldens utveckling som åtföljs av en jämförelse mellan den nuvarande prognosen för statens budgetsaldo och prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100) respektive budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1). Beräkningarna baseras på antagandet att inga ytterligare regel- eller anslagsändringar, utöver de som föreslås eller aviseras i denna proposition eller propositionen Höständringsbudget för 2023 (prop. 2023/24:2), genomförs under prognosperioden. Sammanfattning - Statens budget för 2023 beräknas uppvisa ett överskott på 23 miljarder kronor. Rensat för Riksbankens slutamortering av lån hos Riksgäldskontoret beräknas budgeten i stället uppvisa ett underskott på 41 miljarder kronor. - Budgetsaldot beräknas uppgå till i genomsnitt -5 miljarder kronor per år 2023-2026. År 2022 var budgetsaldot 164 miljarder kronor. Den stora minskningen av statens budgetsaldo mellan 2022 och 2023 beror i huvudsak på att Riksgäldskontorets nettoutlåning beräknas öka. - Riksgäldskontorets nettoutlåning beräknas förstärka budgetsaldot med i genomsnitt 3 miljarder kronor per år 2023-2026, jämfört med 111 miljarder kronor 2022. Ökningen av nettoutlåningen mellan 2022 och 2023 beror i huvudsak på ett högt inflöde av flaskhalsintäkter som uppstod till följd av ovanligt höga prisskillnader mellan elområden 2022 och som delvis återförs till elkonsumenterna i form av elstöd under 2023. År 2023-2026 beräknas inflödet av flaskhalsintäkter vara lägre än 2022 och därmed påverka budgetsaldot i mindre utsträckning. Även om Riksbankens slutamortering stärker budgetsaldot genom att minska nettoutlåningen 2023, motverkas detta av framför allt utbetalningarna av elstöd. - Utvecklingen för budgetsaldot bidrar till att den konsoliderade statsskulden som andel av BNP väntas minska från 17 procent 2022 till 14 procent 2026. Nominellt beräknas dock den konsoliderade skulden tillfälligt öka under 2024 och 2025. 7.1 Inledning Alla inkomster och utgifter samt övriga betalningar som påverkar statens lånebehov utgör budgetsaldot. Inkomsterna i statens budget, som redovisas i tabell 7.1 och beskrivs närmare i avsnitt 5, utgörs av statens skatteinkomster och övriga inkomster. Statens skatteintäkter beräknas genom att de skatter som tillfaller EU, kommunala skatteintäkter samt ålderspensionsavgifter avräknas från de totala skatteintäkterna. Därefter beräknas statens kassamässiga skatteinkomster genom att statens skatteintäkter justeras för periodiseringar. Till statens utgifter hör utgiftsområdena 1-25 och 27, vilka beskrivs närmare i avsnitt 6 och redovisas som utgifter exklusive statsskuldsräntor i tabell 7.1. Dessa poster tillsammans med utgifterna inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m., Riksgäldskontorets nettoutlåning samt en post för kassamässig korrigering utgör de utgifter som påverkar statens budgetsaldo. Budgetsaldot motsvaras av lånebehovet med omvänt tecken. 7.2 Statens budgetsaldo Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2024 ta upp lån enligt 5 kap. budgetlagen. Beräkningen av Riksgäldskontorets nettoutlåning för 2024 enligt tabell 7.1 godkänns. Beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för 2024 enligt tabell 7.1 godkänns. Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 3 § budgetlagen (2011:203) ska regeringens förslag till statens budget omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov. Ett budgetöverskott är detsamma som ett negativt lånebehov för staten, dvs. en amorteringsmöjlighet, och därigenom minskar normalt statsskulden. Det motsatta förhållandet gäller vid ett budgetunderskott. För att statens budgetsaldo ska överensstämma med dess lånebehov redovisas Riksgäldskontorets nettoutlåning och en kassamässig korrigeringspost på utgiftssidan av statens budget. Budgetsaldot beräknas vara på en lägre nivå 2023-2026 än 2022 på grund av Riksgäldskontorets nettoutlåning Statens budget beräknas uppvisa ett överskott på 23 miljarder kronor 2023 (se tabell 7.1). Med anledning av Riksbankens beslut att egenfinansiera sin valutareserv amorterade Riksbanken under 2021-2023 de lån hos Riksgäldskontoret som har finansierat en del av reserven. Rensat för Riksbankens amortering av valutalån hos Riksgäldskontoret beräknas budgeten uppvisa ett underskott på 41 miljarder kronor 2023. Tabell 7.1 Statens budgetsaldo Miljarder kronor. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Inkomster1 1 286 1 281 1 324 1 339 1 393 Utgifter m.m. 1 123 1 258 1 331 1 377 1 392 varav utgifter exkl. statsskuldsräntor2 1 211 1 227 1 315 1 355 1 367 varav statsskuldsräntor m.m.3 27 30 20 28 27 varav Riksgäldskontorets nettoutlåning4 -111 0 -5 -6 -2 varav kassamässig korrigering -5 0 0 0 0 Statens budgetsaldo 164 23 -7 -38 1 Statens budgetsaldo exkl. vidareutlåning till Riksbanken 102 -41 -7 -38 1 Anm.: Prognoserna utgår från beslutade och aviserade reformer. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Summan av inkomsttyperna 1000-7000 (se bilaga 1). 2 Utgifterna inom utgiftsområdena 1-25 samt 27 (se bilaga 1), inkl. förändring av anslagsbehållningar (se avsnitt 6). 3 Avser utgifterna inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. 4 Utfasningen av Riksgäldskontorets valutalån för Riksbankens räkning har minskat nettoutlåningen 2021-2023 med totalt 182 miljoner kronor (se tabell 7.2). Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar. Budgetsaldot beräknas uppgå till i genomsnitt -5 miljarder kronor eller 0 procent av BNP 2023-2026, medan budgetsaldot var 164 miljarder kronor eller 3 procent av BNP 2022 (se tabell 7.1 respektive diagram 7.1). Den stora minskningen av statens budgetsaldo mellan 2022 och 2023 är hänförlig till att Riksgäldskontorets nettoutlåning ökar. Det beror i huvudsak på att flaskhalsintäkter som uppstod till följd av ovanligt höga prisskillnader mellan elområden 2022 delvis återförs till elkonsumenterna i form av elstöd under 2023. Inflöde av flaskhalsintäkter minskar nettoutlåningen medan utbetalning av elstöd ökar densamma. Under prognosperioden, 2023-2026, beräknas inflödet av flaskhalsintäkter vara lägre än 2022. Eftersom Riksbanken slutamorterade valutalånen hos Riksgäldskontoret 2023 förstärks inte budgetsaldot via minskad nettoutlåning till Riksbanken fr.o.m. 2024. Sammantaget innebär detta att nettoutlåningen inte väntas förstärka saldot 2023-2026 i samma utsträckning som under 2022, se tabell 7.1. Även om Riksbankens amortering 2023 stärker budgetsaldot, motverkas detta huvudsakligen av utbetalningar av elstöd, vilket gör att den totala nettoutlåningen beräknas uppgå till noll. Diagram 7.1 Statens budgetsaldo Utfall 1990-2022, prognos 2023-2026 Procent av BNP Anm.: Underskotten 2009 (5 procent av BNP eller 176 miljarder kronor) och 2013 (3 procent av BNP eller 131 miljarder kronor) var till stor del en konsekvens av Riksbankens preventiva förstärkningar av valutareserven i samband med finanskrisen (100 miljarder kronor) respektive eurokrisen (100 miljarder kronor). Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. Ett flertal faktorer påverkar statsskuldsräntorna För 2023 beräknas utgifterna för statsskuldsräntorna öka jämfört med 2022 och uppgå till 30 miljarder kronor. De högre utgifterna förklaras av ett försämrat räntenetto för den del av räntebetalningar på statsskulden som avser Riksgäldens in- och utlåning till myndigheter m.fl., högre utländska räntor samt att emissionerna till överkurser bedöms minska. Överkurser är den kompensation staten initialt får för att under obligationernas löptid betala kupongräntor som överstiger de förväntade marknadsräntorna vid emissionstillfället. Samtidigt påverkas utgifterna av lägre inhemska räntor och lägre valutaförluster jämfört med 2022, även om valutaförlusterna fortsatt bedöms hamna på en hög nivå under 2023. År 2024 beräknas de sammanlagda ränteutgifterna minska, trots högre inhemska räntor, och uppgå till 20 miljarder kronor. Förklaringen är i huvudsak valutavinster i stället för förluster, men även till stor del högre överkurser vid emission. Ränteutgifterna bedöms återigen bli högre 2025 och 2026 och uppgå till i genomsnitt 27 miljarder kronor per år. Den dominerande orsaken till de högre utgifterna dessa år är högre inhemska räntor som en följd av att skulden gradvis under prognosperioden beräknas omsättas till högre kupongräntor. Det är de kassamässiga utgiftsräntorna som påverkar budgetsaldot. För beräkning av det finansiella sparandet tillämpas en kostnadsmässig redovisning där in- och utbetalningar fördelas över lånens löptider. Detta medför att räntekostnaden bättre speglar statsskuldens storlek och marknadsränteläget. Det medför även att räntekostnadernas profil är jämnare än i den utgiftsmässiga beräkningen. Över tid redovisar de olika principerna samma utgifter, dock gäller detta inte under prognosperioden, som i sammanhanget är relativt kort. De kostnadsmässiga räntorna bedöms minska från 22 miljarder kronor 2022 till i genomsnitt 20 miljarder kronor per år under perioden 2023-2026. Statsskuldsräntorna beskrivs närmare inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Riksbankens amorteringar samt flaskhalsintäkter beräknas inte påverka nettoutlåningen i samma utsträckning efter 2022 Riksgäldskontorets nettoutlåning är en post på budgetens utgiftssida som vid sidan om anslagsfinansierade utgifter påverkar budgetsaldot. Riksgäldskontoret ansvarar för utlåning till, och inlåning från, bl.a. myndigheter samt vissa bolag med statligt ägande och fonder. Nettoutlåningen speglar den totala nettoförändringen av all in- och utlåning under en viss period. Ökad nettoutlåning kan därmed bero på ökad utlåning eller minskad inlåning under en given period. En större nettoutlåning medför ett större lånebehov samtidigt som statsskulden blir högre. Nettoutlåningen omfattar både löpande statlig verksamhet, såsom in- och utbetalningar av studielån, och tillfälliga poster som ofta beslutas med kort varsel och som därför kan vara svåra att förutse. De tillfälliga posterna medför att nettoutlåningen kan variera kraftigt från år till år. Två poster som tidigare haft stor positiv påverkan på budgetsaldot, nettoutlåning till Riksbanken respektive Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), beräknas inte påverka budgetsaldot i samma usträckning 2023-2026. Båda posterna påverkar nettoutlåningen och därmed budgetsaldot, men inte det finansiella sparandet (se avsnitt 8.3). Utlåningen till Riksbanken avser lån för den förstärkta valutareserv som togs upp i samband med finanskrisen 2009 och eurokrisen 2013. Under 2021-2023 har Riksbanken amorterat dessa lån och övergått till en helt egenfinansierad valutareserv. Amorteringarna har minskat nettoutlåningen och statsskulden med ca 60 miljarder kronor per år (se tabell 7.2) och med sammanlagt 182 miljarder kronor. Nettoutlåningen till Svenska kraftnät påverkas av att inflödet av flaskhalsintäkter var ovanligt högt under 2022 till följd av höga prisskillnader mellan elområden. Under 2023 återförs en del av 2022 års intäkter till elkonsumenter i form av elstöd. Riksbankens slutamortering av valutalånen 2023 minskar nettoutlåningen. Det motverkas av bl.a. utbetalningarna av elstöd samma år, som ökar nettoutlåningen. Sammantaget är nettoutlåningen nära noll 2023. Inflödet av flaskhalsintäkter beräknas vara lägre 2023-2026 jämfört med 2022 och det elstöd till elintensiva företag som aviseras för 2024 i denna proposition (se utg.omr. 24 avsnitt 3.8) bedöms inte påverka nettoutlåningen i någon större utsträckning. Sammantaget bedöms därför nettoutlåningen till Svenska kraftnät bidra till att stärka budgetsaldot 2024-2026, om än i mindre utsträckning än 2022. Förstärkningen motverkas av bl.a. ökad utlåning till Centrala studiestödsnämnden för studielån, vilket innebär att den totala nettoutlåningen är relativt liten dessa år. Flaskhalsintäkter uppkommer som ett resultat av överföringsbegränsningar, och därmed prisskillnader, mellan elområden. Avgifterna tillfaller Svenska kraftnät och redovisas löpande som en långfristig skuld till elkonsumenterna i affärsverkets balansräkning. Hur medlen kan disponeras är reglerat i artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (elmarknadsförordningen) som föreskriver att de främst ska användas för att reducera de begränsningar som de orsakas av, bl.a. genom nätinvesteringar. Affärsverket balanserar medlen tills det är möjligt att använda dem på det vis elmarknadsförordningen tillåter. Den 6 oktober 2022 antogs rådets förordning (EU) 2022/1854 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, som bl.a. medför en temporär komplettering av det ordinarie regelverket om hur flaskhalsintäkter kan disponeras. Förordningen möjliggör för medlemsstaterna att t.o.m. den 31 december 2023 även använda flaskhalsintäkter till att finansiera stöd som mildrar effekterna av de höga elpriserna för elslutkunderna. Den temporära regeln ligger till grund för finansieringen av de svenska elstöden. Hur elpriserna, naturgastillgången och energiförsörjningen kommer att utvecklas inför vintern 2023-2024 är fortfarande osäkert. Det finns elintensiva företag som skulle drabbas särskilt hårt om elpriserna blir höga. Regeringen avser att i ett sådant läge införa ett ekonomiskt stöd riktat till företag som har haft en betydande ökning av kostnader för el jämfört med 2021. Ett sådant stöd förutsätter dock godkännande från Europeiska kommissionen. För att regeringen ska kunna agera skyndsamt om behov av elstöd till elintensiva företag uppstår föreslås att anslaget 1:24 Elstöd inom utgiftsområde 24 Näringsliv ska tillföras 0,5 miljard kronor 2024 (se utg.omr. 24 avsnitt 3.8). Stödet ska finansieras genom flaskhalsintäkter om det finns stöd för det i EU:s regelverk. En sådan finansiering förutsätter också ett godkännande från Energimarknadsinspektionen. Tabell 7.2 Riksgäldskontorets nettoutlåning Miljarder kronor. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Premiepensionsmedel -2 -1 0 0 -1 Centrala studiestödsnämnden, studielån 9 22 14 14 14 Investeringslån till myndigheter 2 3 4 2 2 Myndigheternas räntekonton 1 2 0 0 0 Stabilitetsfonden 0 -1 -2 -1 -1 Resolutionsreserven -4 -6 -6 -6 -2 Insättningsgarantin 2 -1 0 0 0 Kärnavfallsfonden 7 1 0 0 0 Trafikverket, infrastrukturlån 6 1 1 2 -1 Lån till Riksbanken -61 -621 0 0 0 AB Svensk Exportkredit -10 0 0 0 0 Affärsverket svenska kraftnät -58 43 -17 -19 -16 Exportkreditnämnden -2 -2 -1 -1 -1 Övrigt 1 0 2 3 3 Summa nettoutlåning -111 0 -5 -6 -2 1 År 2023 beräknas Riksgäldskontoret ta upp lån på 2 miljarder kronor med anledning av Riksbankens utlåning till IMF, i enlighet med 6 kap. 4 § lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank. Övrig påverkan på nettoutlåningen till Riksbanken beror på Riksbankens amortering av valutaskulden, som uppgår till -64 miljarder kronor 2023. Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar. Kassamässig korrigering För att budgetsaldot ska överensstämma med skillnaden mellan in- och utbetalningar på statens centralkonto i Riksbanken görs en kassamässig korrigering (se tabell 7.1). Detta behövs vid en tidsförskjutning mellan redovisning och betalning (alternativt redovisning och överföring av medel till räntekonton) samt vid transaktioner över statens centralkonto som inte har sin motsvarighet på anslag eller inkomsttitlar och omvänt. Utfallet av den kassamässiga korrigeringsposten räknas fram som en restpost, men vissa delposter kan urskiljas och även prognostiseras. 7.3 Statsskulden Statens lånebehov beräknas uppgå till -23 miljarder kronor och den okonsoliderade statsskulden beräknas minska med 50 miljarder kronor 2023 (se tabell 7.3). Anledningen till att statsskuldens utveckling inte helt följer lånebehovet är att posten som avser skulddispositioner m.m. påverkar statsskulden men inte budgetsaldot. Tabell 7.3 Statsskuldens förändring Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Okonsoliderad statsskuld vid ingången av året 1 204 1 093 1 043 1 059 1 091 Förändring av okonsoliderad statsskuld -112 -50 16 32 -9 varav lånebehov1 -164 -23 7 38 -1 varav skulddispositioner m.m. 52 -27 9 -6 -8 Okonsoliderad statsskuld vid årets slut2 1 093 1 043 1 059 1 091 1 082 Eliminering av myndigheters innehav av statspapper 62 63 64 65 66 Förändring av konsoliderad statsskuld 114 -51 15 31 -10 Konsoliderad statsskuld vid årets slut3 1 031 980 995 1 026 1 017 Konsoliderad statsskuld, procent av BNP 17 16 15 15 14 1 Motsvarar statens budgetsaldo med omvänt tecken. 2 I den okonsoliderade statsskulden ingår statliga myndigheters innehav av statspapper. 3 I den konsoliderade statsskulden har statliga myndigheters innehav av statspapper räknats bort. Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar. Statsskulden som andel av BNP har trendmässigt minskat sedan 1990-talet (se diagram 7.2). Den beräknade utvecklingen för budgetsaldot bidrar till att den konsoliderade statsskulden som andel av BNP väntas minska från 17 procent 2022 till 14 procent 2026 (se tabell 7.3). Nominellt beräknas dock den konsoliderade skulden tillfälligt öka 2024 och 2025. Den konsoliderade statsskulden motsvarar den okonsoliderade statsskulden minskad med myndigheters innehav av statspapper. Skulddispositionerna visar förändringen jämfört med det föregående året och består bl.a. av valutakurseffekter, upplupen inflationskompensation och förändring av Riksgäldskontorets förvaltningstillgångar. Valutakurseffekterna utgörs av förändringen av utestående obligationer i utländsk valuta till följd av aktuell valutakurs jämfört med valutakursen vid upplåningstillfället. Upplupen inflationskompensation är förändringen av inflationskompensation avseende utestående reala statsobligationer jämfört med upplåningstillfället. En realobligation är en obligation med eller utan fast real ränta och med ersättning för inflation. Det innebär att den eventuella årliga räntan respektive det belopp som betalas tillbaka på förfallodagen räknas upp med inflationen. Förvaltningstillgångarna består av medel som tillfälligt placeras på penningmarknaden till dess att de används för att betala utgifter i statsbudgeten eller obligationer som löper ut. År 2022 och 2023 beräknas skulddispositionerna vara beloppsmässigt större än under resterande år under prognosperioden. År 2022 förklaras de relativt höga skulddispositionerna av att kronan tappade i värde och inflationen steg under året, vilket innebar högre valutakurseffekter och inflationskompensation. Därtill var förvaltningstillgångarna relativt stora vid utgången av 2022. Under 2023 väntas inflationskompensationen alltjämt vara positiv, men lägre än 2022, eftersom inflationen väntas falla. Trots detta beräknas skulddispositionerna sammantaget uppgå till ett negativt belopp 2023, -27 miljarder kronor. Det beror dels på att valutakurseffekterna väntas minska till följd av en stärkt kronkurs, dels på att förvaltningstillgångarna väntas bli lägre jämfört med året innan. De negativa skulddispositionerna gör att statsskulden beräknas minska än mer 2023 än vad det prognostiserade budgetsaldot anger (se tabell 7.3). För åren därefter, 2024-2026, beräknas skulddispositionerna uppgå till i genomsnitt -2 miljarder kronor per år och därmed ha en mindre påverkan på utvecklingen av statsskuldens storlek. Diagram 7.2 Statsskuldens utveckling Utfall 1990-2022, prognos 2023-2026 Miljarder kronor Procent av BNP Anm.: I diagrammet redovisas den okonsoliderade statsskulden t.o.m. 2001. För åren därefter redovisas den konsoliderade statsskulden. Den konsoliderade statsskulden började redovisas 2002 och har i genomsnitt varit ca 50 miljarder kronor lägre än den okonsoliderade statsskulden till följd av att myndigheters innehav av statsobligationer och statsskuldväxlar har eliminerats. Från och med 2012 ändrades statsskuldens redovisningsprinciper. Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar. 7.4 Uppföljning av statens budgetsaldo 2023 Jämfört med budgetpropositionen för 2023 har prognosen för budgetsaldot reviderats ned med 61 miljarder kronor 2023. Jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition har prognosen reviderats upp med 24 miljarder kronor (se tabell 7.4). Skillnaden jämfört med budgetpropositionen för 2023 förklaras huvudsakligen av att utgifter för Riksgäldskontorets nettoutlåning och statsskuldsräntor har reviderats upp. Det beror dels på att inflödet av flaskhalsintäkter reviderats ned eftersom prisskillnaderna mellan elområden har varit lägre än tidigare prognostiserat, dels på högre utgifter för statsskuldsräntor på grund av valutaförluster och lägre räntenetto (se prop. 2023/24:2 avsnitt 3.19). Det högre prognostiserade saldot jämfört med vårpropositionen förklaras framför allt av uppreviderade inkomster, som i sin tur beror på att skatteintäkterna från arbete och kapital har reviderats upp. En närmare uppföljning av statens inkomster och utgifter exklusive statsskuldsräntor finns i avsnitt 5 respektive 6. Tabell 7.4 Uppföljning av statens budgetsaldo 2023 Miljarder kronor BP23 VÅP23 Prognos 2023 Jfr med BP23 Jfr med VÅP23 Inkomster1 1 279 1 248 1 281 1 33 Utgifter m.m. 1 195 1 249 1 258 62 8 varav utgifter exkl. statsskuldsräntor2 1 234 1 233 1 227 -7 -6 varav statsskuldsräntor m.m.3 13 19 30 17 11 varav Riksgäldskontorets nettoutlåning -52 -3 0 52 3 varav kassamässig korrigering 0 0 0 0 0 Statens budgetsaldo 84 -1 23 -61 24 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Summan av inkomsttyperna 1000-7000 (se bilaga 1). 2 Utgifterna inom utgiftsområdena 1-25 samt 27 (se bilaga 1), inkl. förändring av anslagsbehållningar (se avsnitt 6). 3 Avser utgifterna inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar. 8 Den offentliga sektorns finanser I detta avsnitt redovisas prognoser för den offentliga sektorns finanser, däribland finansiellt sparande, finansiell nettoförmögenhet och skuldutveckling. Redovisningen görs såväl för den totala konsoliderade offentliga sektorn som för delsektorerna: staten, ålderspensionssystemet och kommunsektorn. Att den offentliga sektorn är konsoliderad innebär att transfereringar mellan de olika delsektorerna räknas av. Avsnittet innehåller även en jämförelse mellan olika bedömares prognoser för det finansiella respektive det strukturella sparandet. Tabeller med prognosens innehåll i detalj redovisas i bilaga 2. Sammanfattning - Den förväntade avmattningen i den ekonomiska tillväxten medför att det finansiella sparandet i offentlig sektor bedöms försvagas mellan 2022 och 2024. Det förklaras framför allt av att inkomsterna väntas växa mindre än tidigare år. - Lågkonjunkturen i svensk ekonomi väntas belasta de offentliga finanserna fram t.o.m. 2025 och först 2026, då konjunkturåterhämtningen bedöms ta fart, väntas en tydlig förstärkning av det finansiella sparandet. En mindre förstärkning väntas redan 2025, men det beror framför allt på att endast den finanspolitik som har aviserats eller beslutats är inkluderad i prognoserna. - Det strukturella sparandet bedöms vara i linje med eller överstiga överskottsmålet under hela prognosperioden 2023-2026. - Den svaga ekonomiska utvecklingen bedöms framför allt försvaga statens inkomster, samtidigt som effekterna av den höga inflationen successivt antas belasta utgifterna i sektorn. Det finansiella sparandet i staten väntas bli negativt 2023 och utvecklas svagt t.o.m. 2025. - Ålderspensionssystemet väntas redovisa ett litet överskott 2023 motsvarande 0,3 procent av BNP. Ålderspensionssystemet väntas generera ett successivt ökande överskott på 0,4-0,5 procent av BNP per år 2024-2026. - Kommunsektorns ekonomiska resultat och finansiella sparande väntas sjunka 2023 jämfört med 2022. Kommunsektorn väntas 2023 redovisa ett underskott med ett finansiellt sparande på -0,5 procent av BNP och väntas därefter redovisa ett årligt underskott med ett finansiellt sparande mellan -0,4 och -0,6 procent av BNP 2024-2026. - Trots de förväntade underskotten bedöms den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld vara relativt oförändrad i nivå sett över hela prognosperioden. Till stor del beror det på att Riksgäldskontorets upplåning minskar till följd av Riksbankens beslut att egenfinansiera sin upplåning av valutareserven, samt på den väntade utvecklingen av den finanspolitik som hittills beslutats och aviserats. I kombination med den väntade ekonomiska tillväxten bedöms bruttoskulden minska relativt snabbt som andel av BNP t.o.m. 2026. 8.1 Inledning Redovisningen av den offentliga sektorns finanser följer generellt principerna i nationalräkenskaperna (NR). I EU bygger NR på den s.k. ENS 2010-manualen som är en del av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen. Skatter och statsbidrag redovisas dock enligt den ordning som gällde enligt tidigare redovisning. Därmed överensstämmer redovisningen av skatter och statsbidrag i detta avsnitt bättre med redovisningen i statens budget och den kommunala redovisningen än med NR:s redovisningsprinciper. Det finansiella sparandet för den offentliga sektorn och dess delsektorer påverkas inte av denna avvikelse. Redovisningen av inkomster och utgifter för den konsoliderade offentliga sektorn påverkas inte heller. I samband med att NR fr.o.m. 2014 gick över till ENS 2010, ändrades benämningarna på flera sektorer i NR. I regeringens ekonomiska propositioner används dock de äldre men vedertagna benämningarna offentlig sektor (som i NR numera benämns offentlig förvaltning), stat (statlig förvaltning), ålderspensionssystem (sociala trygghetsfonder) och kommunsektor (kommunal förvaltning). Regeringens prognoser för de offentliga finansernas utveckling baseras på prognosen för den makroekonomiska utvecklingen i avsnitt 3. Prognosen för de offentliga finanserna inkluderar åtgärder som föreslås eller aviseras i denna proposition samt tidigare beslutade och aviserade åtgärder och dess effekter på budgetutvecklingen. Bortom det kommande budgetåret baseras prognosen på antagandet att inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar genomförs under prognosperioden. Det är viktigt att framhålla att det fortfarande finns en stor osäkerhet i prognoserna som är kopplad till inflationens utveckling. Statistikutfall som fanns tillgängliga t.o.m. den 10 augusti 2023 har beaktats. 8.2 Den offentliga sektorns finanser Det finansiella sparandet Återhämtningen i ekonomin efter pandemin medförde att den offentliga sektorns inkomster från skatter snabbt ökade. År 2022 hölls inkomstutvecklingen även uppe av höga kapitalinkomster från utdelningar i bolag med statligt ägande. År 2023 bedöms framför allt inkomster från skatter öka i en långsammare takt än tidigare på grund av en lägre aktivitet i svensk ekonomi. Det finansiella sparandet beräknas försvagas och vara negativt. Försvagningen i de offentliga finanserna begränsas dock av att tillfälliga stödåtgärder som införts med anledning av pandemin upphör (se diagram 8.1). Den prognostiserade ekonomiska utvecklingen medför att den offentliga sektorns inkomster väntas fortsätta att utvecklas svagt 2024 och att underskottet i de offentliga finanserna bedöms växa. Samtidigt bedöms också utgifterna fortsätta att öka, med en viss eftersläpning, till följd av den höga inflationen. Att prognosen baseras på principen att enbart beslutade och aviserade åtgärder inkluderas medför i sig en förstärkning i de offentliga finanserna fr.o.m. 2025. Sammantaget innebär detta att en tydlig förstärkning av det finansiella sparandet förväntas ske 2026. Diagram 8.1 Den offentliga sektorns finansiella och strukturella sparande Procent av BNP resp. potentiell BNP. Utfall för det finansiella sparandet 2000-2022, prognos 2023-2026 Anm.: För det strukturella sparandet utgör hela perioden en bedömning och utfall saknas. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Såväl den offentliga sektorns inkomster som utgifter ökade 2022 och bedöms öka 2023 (se tabell 8.1), till följd av de medel som återförs från Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) till elkonsumenter. Enligt riktlinjer från EU:s statistikkontor Eurostat ska medlen klassificeras som en skattebetalning till staten från Svenska kraftnät och samtidigt bokföras som en transferering till elkonsumenterna vid den tidpunkt som besluten om elstöden fattades. Det innebär att både statens inkomster och statens utgifter ökade med 17,5 miljarder kronor 2022 och väntas öka till närmare 40 miljarder kronor 2023. Denna omklassificering är dock neutral för den offentliga sektorns finansiella sparande. Tabell 8.1 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Inkomster 2 846 2 950 3 025 3 152 3 302 Procent av BNP 47,7 47,5 47,1 46,9 46,6 Skatter och avgifter 2 461 2 572 2 624 2 736 2 870 Kapitalinkomster 103 80 97 101 107 Övriga inkomster 283 298 304 315 326 Utgifter 2 801 2 963 3 070 3 182 3 262 Procent av BNP 47,0 47,7 47,8 47,3 46,1 Utgifter exkl. räntor 2 761 2 916 3 019 3 133 3 212 Räntor1 40 46 50 49 51 Finansiellt sparande 45 -12 -44 -29 40 Procent av BNP 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Strukturellt sparande Procent av potentiell BNP 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Den förväntade försvagningen av den offentliga sektorns finansiella sparande mellan 2022 och 2023 beror främst på kommunsektorns finanser. Den fortsatta försvagningen som väntas 2024 bedöms i stället huvudsakligen avse staten. Att en förstärkning av den offentliga sektorns finansiella sparande väntas fr.o.m. 2025 kan till stor del hänföras till en svag utveckling av utgifterna i staten. Sparandet i ålderspensionssystemet väntas initialt vara i stort sett oförändrat mellan 2022 och 2023 och sedan successivt förstärkas under prognosperioden. Det strukturella sparandet Det strukturella sparandet är en skattning av vad det finansiella sparandet skulle vara om det inte påverkades av konjunkturläget eller av händelser som ger upphov till engångseffekter, t.ex. en större tillfällig inbetalning som stärker sparandet ett enskilt år. Eftersom det strukturella sparandet inte påverkas av konjunkturen framgår den direkta effekten av den aktiva finanspolitiken tydligare på det strukturella sparandet än på det finansiella sparandet. Det strukturella sparandet bedöms försvagas 2023 jämfört med 2022, trots att flera tillfälliga finanspolitiska åtgärder som genomförts under pandemin upphör (se tabell 8.2). Det beror till stor del på snabbt växande utgifter i kommunsektorn. Sparandet bedöms dock vara i linje med överskottsmålet. År 2024 bedöms det strukturella sparandet vara relativt oförändrat och sedan successivt förstärkas t.o.m. 2026. Förstärkningen är huvudsakligen en följd av regeringens prognosprinciper, som innebär att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas för åren bortom det kommande budgetåret. Skillnaden mellan det finansiella sparandet och det strukturella sparandet är summan av de automatiska stabilisatorerna och skattebasernas sammansättning samt engångseffekter (om posterna 2-4 i tabell 8.2 subtraheras från post 1 fås post 5). En automatisk stabilisator är ett regelsystem som innebär att den samlade efterfrågan i ekonomin automatiskt dämpas vid en hög tillväxt och stimuleras vid en låg tillväxt. Exempelvis ökar ersättningarna för arbetslöshet automatiskt i en lågkonjunktur samtidigt som skatteintäkterna minskar som andel av BNP, vilket innebär att hushållens disponibla inkomster minskar mindre än den ekonomiska aktiviteten generellt. På så sätt stabiliseras efterfrågan automatiskt i ekonomin. De automatiska stabilisatorerna räknas av vid bedömningen av det strukturella sparandet, eftersom de varierar med konjunkturen. År 2023 väntas de automatiska stabilisatorerna (post 2 i tabellen) bidra positivt till det finansiella sparandet. Under övriga år i prognosperioden väntas dessa bidra negativt till det finansiella sparandet då BNP-gapet i trendpriser bedöms bli negativt åren efter 2023 (post 7 i tabellen). Tabell 8.2 Finansiellt och strukturellt sparande Procent av BNP om inte annat anges 2022 2023 2024 2025 2026 1 Finansiellt sparande 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 2 Automatiska stabilisatorer 0,6 0,1 -0,7 -0,6 -0,1 3 Skattebasernas sammansättning 0,0 -0,5 -0,3 -0,3 -0,2 4 Engångseffekter 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 5 Strukturellt sparande, procent av potentiell BNP 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9 6 BNP-gap, procent av potentiell BNP 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 7 BNP-gap i trendpriser, procent av potentiell BNP 1,3 0,3 -1,3 -1,1 -0,3 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Beräkningen av det strukturella sparandet 2022 baseras på regeringens prognos för skatteintäkter (se avsnitt 5 Inkomster) vilket skiljer sig från NR:s redovisade utfall. Detta medför att posterna 2 till 5 inte stämmer överens med värdet på post 1 för 2022. Källa: Egna beräkningar. Konjunkturen påverkar även den offentliga sektorns finansiella sparande genom skattebasernas sammansättning. Denna bedöms vara ogynnsam för skatteintäkterna hela prognosperioden, vilket beror på att högt beskattade skattebaser som exempelvis lönesumman bedöms växa långsammare än normalt. Denna effekt räknas också bort från det strukturella sparandet (post 3 i tabellen). För 2023-2026 bedöms det inte finnas någon engångseffekt som påverkar det finansiella sparandet (post 4 i tabellen). Vid beräkningarna av det strukturella sparandet används BNP-gapet som indikator för konjunkturläget i ekonomin, dvs. skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Till följd av den mycket höga inflationen har regeringen valt att justera priseffekten genom att använda trendpriser vid bedömningen av potentiell BNP i löpande pris (se BNP-gap med respektive metod i posterna 6 och 7 i tabellen). Denna justering jämnar ut utvecklingen av det strukturella sparandet över tid. Justeringen bedöms ge ett jämnare budgetutrymme under perioden än vad det annars skulle ha blivit till följd av den höga inflationen. En närmare beskrivning av metoden finns i promemorian Metod för beräkning av strukturellt sparande i offentlig sektor november 2022 på regeringen.se. Finanspolitikens effekt på efterfrågan är neutral I detta avsnitt redovisas en analys av finanspolitikens inriktning, dvs. hur finanspolitiken väntas påverka den allmänna efterfrågan i ekonomin de närmaste åren. Förändringen av det finansiella sparandet utgör ett övergripande mått på finanspolitikens effekt på efterfrågan. Mellan 2022 och 2024 väntas det finansiella sparandet försvagas, för att därefter stärkas. Den samlade förändringen av det finansiella sparandet omfattar dock de offentliga finansernas totala effekter på efterfrågan, inklusive de s.k. automatiska stabilisatorerna, och inte enbart effekten av finanspolitiska beslut. För att komma närmare den effekt som finanspolitikens utformning har på efterfrågan används därför ofta förändringen av det strukturella sparandet som en indikator. Analyser av detta slag är osäkra och i analysen förutsätts att alla finanspolitiska åtgärder har samma effekt på efterfrågan. I praktiken kan dock två finansiellt sett lika kostsamma åtgärder påverka efterfrågan på olika sätt. I tabell 8.3 redovisas den årliga förändringen av det strukturella och det finansiella sparandet samt de skillnader som förklaras av nettoeffekten av de automatiska stabilisatorerna och skattebasernas sammansättning, samt engångseffekter (posterna 8-10 i tabellen). År 2024 väntas resursutnyttjandet i ekonomin minska, vilket indikeras av ett mer negativt BNP-gap (post 17 i tabellen). Ett lägre resursutnyttjande försvagar det finansiella sparandet genom att offentliga utgifter upprätthålls trots att skatteintäkterna minskar, se posten Förändring av automatiska stabilisatorer i tabellen. Detta bedöms till viss del motverkas av att skattebasernas sammansättning väntas bidra till en mindre förstärkning av det finansiella sparandet 2024 (post 9 i tabellen). Om förändringen av det strukturella sparandet är nära noll indikerar det att finanspolitikens inriktning, utöver effekten av de automatiska stabilisatorerna, har en neutral effekt på efterfrågan i ekonomin det aktuella året. Om det strukturella sparandet i stället ökar eller minskar indikerar det att finanspolitiken har en åtstramande respektive expansiv effekt på efterfrågan. För 2024 indikerar detta mått att finanspolitiken är neutral (post 11 i tabellen). Den årliga förändringen av det strukturella sparandet kan i sin tur fördelas på ett antal andra komponenter (posterna 12-16). En av dessa komponenter är hur den aktiva finanspolitiken förändras mellan år (post 12 i tabellen). Bidraget från den aktiva finanspolitiken bedöms försvaga det strukturella sparandet 2024 i förhållande till 2023. Denna post inkluderar samtliga aktiva finanspolitiska åtgärder i förhållande till föregående år, dvs. de sammanräknade inkomsterna och utgifterna för alla åtgärder som har beslutats av riksdagen samt föreslås eller har aviserats t.o.m. denna proposition eller i propositionen Höständringsbudget för 2023 (åtgärderna redovisas i tabell 8.3). Utvecklingen av kommunsektorns finanser bedöms få en neutral effekt på det strukturella sparandet 2024 (post 14 i tabell 8.3). Ålderspensionssystemet (post 15) och kapitalnettot (post 13) väntas bidra positivt till det strukturella sparandet samma år. Tabell 8.3 Förändringen av det strukturella sparandet Procentenheter av BNP resp. potentiell BNP 2023 2024 2025 2026 7 Förändring av finansiellt sparande, procent av BNP -1,0 -0,5 0,3 1,0 8 Förändring av automatiska stabilisatorer -0,4 -0,8 0,1 0,4 9 Förändring av skattebasernas sammansättning -0,5 0,2 0,0 0,1 10 Förändring av engångseffekter 0,0 0,0 0,0 0,0 11 Förändring av strukturellt sparande, procent av potentiell BNP -0,4 0,1 0,2 0,5 12 varav aktiv finanspolitik 0,8 -0,5 0,2 0,2 13 varav kapitalnetto -0,5 0,2 0,0 0,0 14 varav kommunsektorns finanser -1,0 0,0 0,1 0,0 15 varav pensionssystemets finanser 0,1 0,1 0,0 0,1 16 varav övrigt 0,2 0,4 -0,1 0,2 17 BNP-gap, förändring i procentenheter -2,4 -0,8 1,2 1,0 18 BNP-gap i trendpriser, förändring i procentenheter -1,0 -1,6 0,2 0,7 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Posterna 7-10 redovisas som andel av BNP, posterna 11-16 redovisas som andel av potentiell BNP. Beräkningen av det strukturella sparandet 2022 baseras på regeringens prognos för skatteintäkter (se avsnitt 5 Inkomster) som skiljer sig från NR:s redovisade utfall. Detta medför att summan av värdena på posterna 8 till 11 inte stämmer överens med värdet på post 7 avs. förändringen mellan 2022 och 2023. Källa: Egna beräkningar. Posten 16 (Övrigt) innehåller bl.a. effekten av en underliggande automatisk budgetförstärkning. Utan att nya aktiva finanspolitiska beslut fattas ökar normalt skatteintäkterna i ungefär samma takt som BNP i löpande priser. De statliga utgifterna ökar däremot något långsammare än BNP, bl.a. till följd av att den automatiska uppräkningen av många transfereringar inte följer utvecklingen av BNP i löpande priser samt att andra anslag inte är föremål för automatisk uppräkning. Vidare förutsätts en viss produktivitetsökning i pris- och löneomräkningssystemet, vilket begränsar uppräkningen av anslag för förvaltningsändamål. Utan nya aktiva beslut förstärks därför normalt de offentliga finanserna. Dessutom ingår inkomstförändringar som inte bedöms bero på konjunkturen i posten. Den automatiska budgetförstärkningen tenderar att variera vid kraftiga konjunktursvängningar. År 2024 väntas posten Övrigt uppgå till 0,4 procent av potentiell BNP, vilket är i linje med genomsnittet för de tio åren före pandemin 2010-2019. Övriga prognosår uppskattas posten bli lägre. Att posten Övrigt väntas bli lägre beror bl.a. på att den höga inflationen påverkar utgifterna med viss fördröjning. Att den föreslagna budgeten (som ingår i posten Aktiv finanspolitik) är storleksmässigt i linje med den genomsnittliga automatiska budgetförstärkningen är också en indikator på en neutral finanspolitik, eftersom det innebär ett bibehållet offentligt åtagande. Tabell 8.4 Samlade budgeteffekter av tidigare beslut och nu aktuella förslag och aviseringar i förhållande till det närmast föregående året Miljarder kronor 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Förändring av takbegränsade utgifter1 179,8 35,5 2,8 -27,8 32,2 -14,2 -7,6 Justering för olika redovisningsprinciper i statens budget och nationalräkenskaperna -9,1 1,4 0,2 -2,4 0,8 1,4 -4,4 varav kapitaltillskott bolag med statligt ägande -9,1 7,9 1,4 0,0 0,0 0,0 0,0 varav lånefinansierade infrastrukturinvesteringar2 3,6 0,2 -1,3 -2,7 -0,1 1,4 -3,7 Summa utgiftsförändringar3 170,6 36,9 3,0 -30,2 33,0 -12,7 -12,0 Skatter, brutto4, 5 -45,1 -2,2 -19,4 20,7 1,2 1,0 1,0 Indirekta effekter av skatter5 8,8 -4,4 -0,9 -1,6 -1,2 -0,9 0,0 Övriga inkomstreformer 1,4 -0,2 0,2 2,4 -1,9 -1,6 -0,1 Summa inkomstförändringar, netto3, 6 -34,9 -6,8 -20,1 21,6 -1,9 -1,5 1,0 Utgifts- och inkomstförändringar, effekt på offentliga sektorns finansiella sparande3 -205,5 -43,7 -23,1 51,8 -34,8 11,2 12,9 Procent av BNP -4,1 -0,8 -0,4 0,8 -0,5 0,2 0,2 1 Avsnitt 6.4 innehåller en mer detaljerad genomgång av utvecklingen av de takbegränsade utgifterna. I tabell 6.6 redovisas budgeteffekterna per utgiftsområde. 2 Posten visar förändringen av nettoupplåningen för väg- och järnvägsobjekt. Nettoupplåning utgör skillnaden mellan nyupplåning och amortering. 3 För utgiftssidan innebär minustecken anslagsminskningar eller att temporära program upphör eller minskar i omfattning. För inkomstsidan innebär minustecken att skatteinkomsterna minskar. För den sammanlagda budget-effekten av åtgärder på utgifts- och inkomstsidan innebär minustecken att de offentliga finanserna försvagas jämfört med det närmast föregående året. 4 Se tabell 5.7. Förändrad kommunal utdebitering ingår i tabell 5.7 men ska inte ingå i tabell 8.4 eftersom den visar budgeteffekter av tidigare riksdagsbeslut och förslag från regeringen. 5 För åtgärder på skatteområdet beskriver bruttoeffekten den statiskt beräknade förändringen i intäkterna från den skatt som regeländringen avser. En indirekt effekt kan uppkomma om regeländringen påverkar andra skattebaser eller konsumentprisindex (om konsumentprisindex påverkas består den indirekta effekten bl.a. av att utgiftsnivån i olika offentliga transfereringssystem påverkas via prisbasbeloppet). 6 Exklusive indirekta effekter på inkomstsidan till följd av åtgärder på utgiftssidan. Källa: Egna beräkningar. Under 2020-2022 beslutade riksdagen om tillfälliga finanspolitiska åtgärder i relativt stor omfattning. Merparten av åtgärderna var inriktade på att hantera de direkta konsekvenserna av pandemin, men under 2022 också på att hantera konsekvenserna av höga elpriser och effekterna för Sverige av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. De tillfälliga åtgärdernas budgeteffekter var i huvudsak begränsade till året de beslutades och har i hög grad påverkat redovisningen av budgeteffekter i tabell 8.4. I 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100) finns en mer detaljerad beskrivning av omfattningen av de tillfälliga respektive permanenta finanspolitiska åtgärdernas budgeteffekter under denna period. Budgeteffekter av nya åtgärder sedan 2023 års ekonomiska vårproposition Nedan följer en översiktlig redovisning av budgeteffekterna för de offentliga finanserna av riksdagsbeslut samt förslag och aviseringar från regeringen med ekonomiska konsekvenser sedan 2023 års ekonomiska vårproposition och propositionen Vårändringsbudget för 2023 (prop. 2022/23:99). I redovisningen ingår de förslag för 2024 och aviserade förändringar för 2025 och 2026 som lämnas i denna proposition och förslagen i propositionen Höständringsbudget för 2023. Vidare ingår budgeteffekterna av de åtgärder som riksdagen på eget initiativ beslutat om i enlighet med förslag i betänkandet Ändringar i statens budget för 2023 - Försvarsmateriel till Ukraina och försäljning av jaktrobotar till USA (bet. 2022/23:FiU32, rskr. 2022/23:267). Utgångspunkten för redovisningen är att beslutade, föreslagna och aviserade ökningar och minskningar av anslag fullt ut motsvaras av en förändring av den faktiska förbrukningen av utgifter på anslagen. Nivån på den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkas även av andra förändringar, som i detta sammanhang inte definieras som nya förslag. Exempel på sådana förändringar är variationer i volymer i rättighetsbaserade transfereringssystem eller förändrade makroekonomiska förutsättningar. I tabell 8.5redovisas de samlade budgeteffekterna för budgetens inkomst- och utgiftssidor samt för den offentliga sektorns finansiella sparande av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder samt finansieringar sedan vårpropositionen. Sammantaget medför åtgärderna och finansieringen av dessa att den offentliga sektorns finanser försvagas med ca 40 miljarder kronor 2024, jämfört med beräkningarna i vårpropositionen. Försvagningen är ungefär lika stor för 2025 men större för 2026, vilket huvudsakligen följer av de åtgärder som aviseras i denna proposition med ikraftträdande 2026. Budgeteffekter redovisas även i förhållande till föregående år för att stödja analysen av finanspolitiken (se tabell 8.4). Tabell 8.5 Budgeteffekter av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder sedan 2023 års ekonomiska vårproposition Offentliga sektorns finansiella sparande. Miljarder kronor om inte annat anges 2023 2024 2025 2026 Förändring av takbegränsade utgifter1 1,5 33,6 30,4 40,0 Justering för olika redovisningsprinciper i statens budget och nationalräkenskaperna -0,6 -0,1 0,3 -0,3 Summa utgiftsförändringar 0,9 33,5 30,7 39,7 Skatter, netto2 0,0 -6,6 -6,9 -10,9 Övriga inkomstreformer 0,0 0,5 -1,1 -1,2 Summa inkomstförändringar, netto 0,0 -6,1 -8,0 -12,0 Förändring finansiellt sparande offentlig sektor -0,9 -39,6 -38,7 -51,8 Procent av BNP 0,0 -0,6 -0,6 -0,7 1 I avsnitt 6.5 och tabell 6.15 redovisas budgeteffekterna av de förslag som påverkar budgetens utgiftssida för varje utgiftsområde. I tabell 8.5 ingår inte de budgeteffekter i tabell 6.15 om sammanlagt 23,7 miljarder kronor 2023 som avser regelstyrda anslag och som följer av förändringar av volym och makroekonomiska förutsättningar. 2 Effekterna på den offentliga sektorns finansiella sparande av föreslagna förändringar av skatteregler sedan 2023 års ekonomiska vårproposition beskrivs närmare i tabell 12.7. Budgeteffekten av övriga inkomstförändringar beskrivs närmare i tabellerna 5.6 och 5.8. Källa: Egna beräkningar. Av förslagen i propositionen Höständringsbudget för 2023 ingår i tabell 8.5 endast de som avser nya reformer och finansiering. I tabell 8.5 ingår inte medel som föreslås tillföras regelstyrda anslag som påverkas av förändringar av volym och makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag) utan att någon ny åtgärd föreslås (se vidare tabell 6.15). Dessa medför höjda anslagsnivåer om ca 23,7 miljarder kronor. 8.3 Statens finanser I detta avsnitt redovisas statens finanser enligt NR. Prognoserna utgår från de prognoser för statens budgetsaldo som redovisas i avsnitt 7. Skillnaden mellan de båda redovisningarna består främst i att statens budgetsaldo visar statens lånebehov med omvänt tecken och därmed dess påverkan på statsskulden. Statens finansiella sparande visar i stället förändringen av statens finansiella förmögenhet, exklusive effekten av värdeförändringar. Från budgetsaldo till statens finansiella sparande I tabell 8.6 framgår att det förekommer väsentliga skillnader mellan statens budgetsaldo enligt budgetredovisningen och det finansiella sparandet enligt NR. Det finansiella sparandet påverkas inte av försäljningar eller köp av finansiella tillgångar, t.ex. aktier, eller ökad utlåning eftersom sådana transaktioner inte förändrar den finansiella förmögenheten. Däremot påverkas budgetsaldot och statsskulden av sådana transaktioner. Förutom denna skillnad avviker det finansiella sparandet också i flera andra avseenden från budgetsaldot. Bland annat redovisas budgetsaldot kassamässigt, medan det finansiella sparandet redovisas enligt NR:s principer som innebär en periodiserad redovisning. Denna skillnad påverkar framför allt redovisningen av skatteinkomster och ränteutgifter. Tabell 8.6 Statens budgetsaldo och finansiella sparande Miljarder kronor. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Budgetsaldo 164 23 -7 -38 1 Till finansiellt sparande Periodisering av skatter -18 -20 8 13 32 Räntor, periodisering, kursvinster/-förluster 1 5 -5 6 5 Köp och försäljning av aktier, extra utdelningar m.m.1 -9 -8 -6 -5 -5 Övriga finansiella transaktioner m.m. -137 1 -23 -1 -4 Finansiellt sparande 1 1 -33 -26 29 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Inkluderar justeringar avseende Riksbankens inlevererade överskott. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Skillnaden mellan budgetsaldot enligt statsbudgetredovisningen och det finansiella sparandet enligt NR var särskilt stor 2022. Det förklaras huvudsakligen av faktorer under posten Övriga finansiella transaktioner m.m. som minskar det finansiella sparandet i förhållande till budgetsaldot. Den största skillnaden beror på Riksbankens beslut att egenfinansiera sin valutareserv, vilket innebär att Riksgäldskontoret kan amortera på de lån som upptagits för Riksbankens räkning. Eftersom Riksbanken klassificeras som en del av näringslivet i NR minskar den offentliga sektorns upplåning. Detta stärker budgetsaldot, men är neutralt för det finansiella sparandet. Vidare förstärktes budgetsaldot av de flaskhalsintäkter som tillfallit Svenska kraftnät och som skuldförts som förutbetalda avgifter och placerats på konto i Riksgäldskontoret. Detta gäller även de avgifter som ska återbetalas till elkonsumenter. Då flödena redovisas kassamässigt belastar de saldot först när de betalas ut, vilket görs fr.o.m. 2023. Vid beräkningen av det finansiella sparandet redovisas bruttoflödena de år beslut om utbetalningar fattas. Sett över två år blir nettoeffekten av utbetalningarna neutral i de båda redovisningarna. Utöver övriga finansiella transaktioner beräknas även skattebetalningarna ha blivit högre enligt budgetredovisningen bl.a. till följd av anstånd, vilket även gäller extra utdelningar. Riksbankens amortering av lån förstärker likaså budgetsaldot 2023 i förhållande till det finansiella sparandet. Samtidigt medför utbetalningarna av flaskhalsintäkter att posten Övriga finansiella transaktioner m.m. blir lägre 2023, då utbetalningarna görs. Sammantaget tar variablerna under Övriga finansiella transaktioner m.m. ut varandra. Vidare medför också skatteperiodiseringar att budgetsaldot väntas bli högre 2023. År 2024 medför förväntade utbetalningar av medel från Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF), avseende tidigare år, att budgetsaldot förstärks i förhållande till det finansiella sparandet. I budgetredovisningen redovisas dessa betalningar kassamässigt när de uppstår, medan flödena periodiseras över flera år i NR. Detta medför att posten Övriga finansiella transaktioner m.m. är negativ, vilket förklarar den största delen av skillnaden mellan budgetsaldot och det finansiella sparandet 2024. Skillnaden mellan budgetredovisningen och NR:s redovisning är mindre 2025 då posterna i tabell 8.6 i stor utsträckning tar ut varandra. År 2026 antas de skatter som omfattats av anstånd betalas in vilket medför att det saldot enligt budgetredovisningen blir lägre än det finansiella sparandet. Utvecklingen av statens finansiella sparande Statens finansiella sparande väntas i stort sett vara oförändrat mellan 2022 och 2023 (se tabell 8.7). Till stor del beror detta på att utdelningar från bolagen med statligt ägande bedöms minska 2023, efter att dessa utdelningar ökade kraftigt 2022 till följd av tillfälliga händelser. Tillsammans med konjunkturnedgången i ekonomin medför detta att statens finanser försvagas. Försvagningen av statens finanser dämpas dock av att flera tillfälliga stödåtgärder upphör. De flaskhalsintäkter som bruttoredovisas i statens inkomster och utgifter är inkluderade i prognosen och är neutrala för det finansiella sparandet såväl 2022 som 2023. En mindre förstärkning väntas dock som en följd av att även myndigheter omfattas av elstöden. Även 2024 belastas statens finanser av konjunkturnedgången. Inkomstutvecklingen bedöms försvagas ytterligare då viktiga skattebaser väntas fortsätta öka långsamt. Dessutom väntas den höga inflationen, som slår igenom fullt ut först med några års eftersläpning, medföra att utgifterna ökar i snabbare takt. Under 2025 och 2026 väntas det finansiella sparandet förstärkas gradvis. Det förklaras i stor utsträckning av att endast den finanspolitik som beslutats, föreslagits eller aviserats fram t.o.m. propositionen Höständringsbudget för 2023 är inkluderad i prognosen. Den ekonomiska aktiviteten väntas också öka efter några års lågkonjunktur. Tabell 8.7 Statens inkomster och utgifter Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Inkomster 1 516 1 552 1 568 1 629 1 702 Procent av BNP 25,4 25,0 24,4 24,2 24,0 Skatter och avgifter 1 291 1 343 1 353 1 411 1 477 Kapitalinkomster 52 26 33 32 35 Övriga inkomster 173 183 182 186 190 Utgifter 1 516 1 551 1 601 1 655 1 673 Procent av BNP 25,4 25,0 24,9 24,6 23,6 Utgifter exkl. räntor 1 484 1 519 1 569 1 627 1 644 Procent av BNP 24,9 24,4 24,4 24,2 23,2 Ränteutgifter1 31 32 32 28 29 Finansiellt sparande 1 1 -33 -26 29 Procent av BNP 0,0 0,0 -0,5 -0,4 0,4 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. 8.4 Ålderspensionssystemets finanser Det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet väntas visa ett mindre överskott 2023 som motsvarar 0,3 procent av BNP. Från och med 2024 väntas ålderspensionssystemet uppvisa ett fortsatt överskott motsvarande i genomsnitt 0,5 procent av BNP per år (se tabell 8.8). I ålderspensionssystemet väntas ett avgiftsunderskott under hela prognosperioden, dvs. avgiftsinkomsterna väntas vara lägre än pensionsutbetalningarna. Avgiftsunder-skottet bedöms minska fr.o.m. 2023, men bestå under hela prognosperioden. Direktavkastningen på AP-fondernas tillgångar i form av ränteintäkter och utdelningar bedöms dock bli högre än avgiftsunderskottet, vilket medför att det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet väntas öka successivt under prognosperioden. Tabell 8.8 Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Avgifter 328 343 357 372 391 Pensioner 345 356 368 382 393 Avgiftsunderskott -17 -13 -12 -10 -2 Räntor, utdelningar 42 37 44 46 47 Förvaltningsutgifter m.m. -6 -6 -6 -6 -7 Finansiellt sparande 19 18 26 30 38 Procent av BNP 0,3 0,3 0,4 0,4 0,5 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Utgifterna i ålderspensionssystemet bedöms öka de närmast kommande åren till följd av att antalet pensionärer väntas bli fler och att pensionerna i genomsnitt blir högre. År 2023-2026 väntas pensionsutbetalningarna öka med i genomsnitt 3,4 procent per år. Avgiftsinkomsterna, som är starkt kopplade till lönesumman i ekonomin (summan av utbetalda löner inklusive företagarinkomster), väntas öka med i genomsnitt 4,3 procent per år, dvs. i något snabbare takt än pensionsutbetalningarna. De avgiftsinkomster som finansierar systemet är ålderspensionsavgiften från arbetsgivare och egenföretagare samt den allmänna pensionsavgiften (se tabell 8.9). Det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet väntas förstärkas under prognosåren med anledning av den s.k. riktåldersreformen, som bl.a. innebär en höjning av den lägsta åldern för rätt till allmän inkomstgrundad pension 2020, 2023 och 2026 (prop. 2018/19:133, bet. 2019/20:SfU5, rskr. 2019/20:10; prop. 2018/19:91, bet. 2018/19:AU12, rskr. 2018/19:276; prop. 2021/22:181, bet. 2021/22:SfU25, rskr. 2021/22:331). För 2023 medför de justerade åldersgränserna att den lägsta åldern för att ta ut inkomstgrundad ålderspension ändras till 63 år, att åldersgränserna för grundskyddet och angränsande trygghetssystem ändras från 65 år till 66 år och att åldern för arbetstagarens rätt att kvarstå i anställning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd, den s.k. las-åldern, ändras från 68 år till 69 år. Även vissa åldersgränser i skatte- och socialavgiftssystemet följdjusteras 2023 och 2026. År 2026 knyts flera av de ändrade åldersgränserna till riktåldern för pension, som då beräknas vara 67 år. Tabell 8.9 Ålderspensionssystemets avgiftsinkomster Miljarder kronor. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Allmän pensionsavgift 146 153 159 166 175 Ålderspensionsavgift, arbetsgivare 151 159 166 173 182 Ålderspensionsavgift, egenföretagare 3 3 3 3 3 Statlig ålderspensionsavgift 26 26 27 28 28 Avgiftsinkomster 326 342 355 370 389 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Alla inkomstpensioner och tilläggspensioner som erhålls efter 66 års ålder är följsamhetsindexerade. Följsamhetsindexering innebär att inkomst- och tilläggs-pensionerna varje år räknas om med utvecklingen av inkomstindex eller ett balans-index, minus en förskottsränta på 1,6 procent. I ett läge när pensionssystemets finanser är i balans bygger följsamhetsindexeringen på förändringen av inkomstindex. Om pensionssystemets skulder överstiger systemets tillgångar aktiveras balanseringen och indexeringen bygger i stället på ett balansindex. Balanseringen är ett sätt att säkerställa att pensionssystemets utgifter över tid inte överstiger dess inkomster. Balanstalet beräknas överstiga 1,0 under prognosperioden. Pensioner och pensionsrätter antas därmed indexeras med inkomstindex. 8.5 Kommunsektorns finanser Kommunsektorns finanser regleras av balanskravet och kravet på en god ekonomisk hushållning i kommunallagen (2017:725). Enligt balanskravet får kommuners och regioners resultat som huvudregel inte vara negativt. Balanskravet anger en miniminivå, men för att uppnå god ekonomisk hushållning behöver resultatet i regel vara högre (se avsnitt 4.3). Skillnaden mellan resultatet och det finansiella sparandet förklaras till största delen av att investeringar, men inte avskrivningar, ingår som utgifter i beräkningen av det finansiella sparandet. I resultatet ingår inte investeringar men däremot avskrivningar. Det kan även finnas periodiseringsskillnader för olika inkomster och utgifter mellan det finansiella sparandet och resultatet. I regeringens prognos för kommunsektorns finanser antas utgifterna utvecklas på ett sätt som är förenligt med balanskravet. På några års sikt antas i normalfallet kommun-sektorn som helhet även redovisa ett resultat som bedöms vara i linje med en god ekonomisk hushållning. Vidare antas den genomsnittliga kommunalskattesatsen vara oförändrad. Prognosen grundar sig även på ett antagande om oförändrad politik på statlig nivå, förutom tidigare beslutade och nu föreslagna samt aviserade förändringar av statsbidragen. Därigenom blir skatteunderlagets tillväxt viktig för utvecklingen av kommunsektorns inkomster i prognosen. Eftersom kommunsektorn i normalfallet antas redovisa ett resultat i linje med balanskravet och god ekonomisk hushållning på några års sikt blir utvecklingen av skatteunderlaget vanligtvis styrande för prognosen för utgifterna. Resultat och finansiellt sparande 2023-2026 Kommunsektorns inkomster väntas utvecklas positivt under prognosperioden. De kommunala skatteinkomsterna väntas öka snabbt 2023, men utvecklas svagt 2024 till följd av ett försämrat läge på arbetsmarknaden. I takt med återhämtningen i ekonomin väntas skatteinkomsterna åter växa snabbare 2025 och 2026, vilket gör att skatteinkomsterna under prognosperioden som helhet väntas växa något snabbare än de i genomsnitt gjort de senaste åren. Statsbidragen minskar 2023 till följd av att tillfälliga pandemirelaterade statsbidrag upphör, men bedöms öka 2024 till följd av de tillskott som regeringen föreslår i denna proposition. Under 2025 och 2026 beräknas statsbidragen återigen minska på grund av att vissa tidsbegränsade statsbidrag upphör och prognosantagandet om att enbart inkludera beslutade eller aviserade statsbidragsändringar. Kommunsektorns utgifter väntas öka snabbt 2023, för att åren därefter öka i långsammare takt. Den höga inflationen bidrar till att framför allt den kommunala konsumtionen bedöms utvecklas starkt under 2023, då bl.a. kostnaderna för avtalspensioner väntas öka avsevärt. Ett fortsatt högt kostnadstryck i kombination med en svagare utveckling av de kommunala skatteinkomsterna bidrar till att kommunsektorn väntas sänka sitt resultat 2024 för att upprätthålla konsumtionen och undvika tillfälliga neddragningar i verksamheten. Ett antal kommuner och regioner väntas dock besluta att använda medel från resultatutjämningsreserverna för att stärka resultatet 2024. Sammantaget bedöms kommunsektorns utgifter öka i snabbare takt än inkomsterna 2023 och 2024, vilket innebär att det finansiella sparandet minskar (se tabell 8.10). Även kommunsektorns ekonomiska resultat bedöms minska tydligt 2023 och bli svagt negativt 2024. Balanskravsresultatet justerat för användning av medel från resultatutjämningsreserverna bedöms dock bli positivt för sektorn som helhet 2024. Mot slutet av prognosperioden antas sektorns resultat vara på en nivå som är förenlig med god ekonomisk hushållning. Tabell 8.10 Kommunsektorns finanser Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Totala inkomster 1 350 1 404 1 462 1 502 1 557 Utveckling i procent 3,9 3,9 4,2 2,8 3,7 Skatter 848 892 921 959 1007 Kommunal fastighetsavgift 21 21 22 23 23 Statsbidrag exkl. kompensation för mervärdesskatt 275 265 280 270 265 varav generella bidrag 152 152 168 163 164 varav riktade bidrag 122 113 112 107 101 Kapitalinkomster 8 16 21 23 25 Övriga inkomster1 198 210 218 227 237 varav kompensation för mervärdesskatt 83 87 89 92 94 Totala utgifter 1 326 1 435 1 499 1 536 1 584 Utveckling i procent 5,1 8,2 4,5 2,4 3,2 Konsumtion 1 086 1 173 1 225 1 243 1 285 Investeringar 136 139 140 145 147 Transfereringar 101 114 120 131 135 Övriga utgifter2 3 9 14 16 17 Finansiellt sparande 25 -31 -38 -33 -27 Procent av BNP 0,4 -0,5 -0,6 -0,5 -0,4 Resultat efter finansiella poster 43 9 -2 20 24 Procent av skatter och generella statsbidrag 4,3 0,9 -0,2 1,8 2,0 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Kommunsektorns kompensation för mervärdesskatt är inkluderad i övriga inkomster men inte i statsbidragen. 2 Inkluderar nettoköp av fastigheter. Eftersom försäljningen vanligtvis överstiger köp är denna nettopost negativ, vilket minskar de redovisade utgifterna med några miljarder kronor per år. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Kommunsektorns inkomster Kommunsektorns inkomster består framför allt av statsbidrag och skatt på arbete. Lönesumman i ekonomin väntas 2023 öka i något snabbare takt än den genomsnittliga tillväxttakten för de senaste tio åren. Det innebär att det kommunala skatteunderlaget och de kommunala skatteinkomsterna väntas öka något snabbare än den genomsnittliga utvecklingen de senaste tio åren. År 2024 väntas dock skatteunderlagets och de kommunala skatteinkomsternas utveckling dämpas när konjunkturnedgången blir tydligare på arbetsmarknaden. Därefter antas skatteinkomsterna åter växa något snabbare 2025 och 2026. Vid förändringar av skattelagstiftningen som påverkar det kommunala skatteunderlaget neutraliseras i regel effekterna av förändringarna genom att nivån på de generella statsbidragen höjs eller sänks (s.k. skattereglering). I den nuvarande prognosen ökar exempelvis de kommunala skatteinkomsterna med knappt 3 miljarder kronor på grund av att åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget höjs 2023. I denna proposition aviseras en ytterligare förstärkning av det förhöjda grundavdraget avseende 2024 samt en senareläggning av åldersgränshöjningen av det förhöjda grundavdraget avseende 2026. De kommunala skatteinkomsterna väntas till följd av detta minska med ca 2 miljarder 2024 och ca 3 miljarder 2026. För att regeländringen ska vara neutral för kommunsektorns finanser justeras de generella statsbidragen med motsvarande belopp. Kommuner och regioner får bidrag från staten i form av dels generella, dels riktade statsbidrag. De generella statsbidragen är oförändrade 2023 men väntas öka 2024 med anledning av förslaget i denna proposition om att nivån på de generella statsbidragen ska höjas med 10 miljarder kronor fr.o.m. 2024. De riktade statsbidragen, som finansieras från ett flertal olika utgiftsområden, bedöms minska med ca 10 miljarder kronor 2023. Minskningen beror främst på avvecklingen av de tillfälliga tillskotten till kommuner och regioner för insatser inom vård, omsorg och andra kommunala verksamhetsområden med anledning av pandemin. I denna proposition föreslås en förstärkning av de riktade statsbidragen med ca 6 miljarder kronor 2024. Eftersom vissa tillfälliga stöd till kommunsektorn upphör 2024-2026 väntas dock de riktade statsbidragen sammantaget minska under hela prognosperioden. Sammantaget väntas de totala statsbidragen öka 2024, för att sedan minska 2025-2026. Det beror på att tillfälliga stöd avvecklas i kombination med beräkningsantagandet om att enbart inkludera beslutade eller aviserade statsbidragsändringar. Kommunsektorns utgifter Av kommunsektorns totala utgifter utgör kommunal konsumtion den största delen, dvs. välfärdstjänster inom främst vård, skola och omsorg. Kommunerna och regionerna har därutöver huvudsakligen utgifter för investeringar och transfereringar, t.ex. ekonomiskt bistånd. Kommunal konsumtion Den kommunala konsumtionen fördelas mellan ett antal verksamhetsområden. Störst andel av konsumtionsutgifterna går till hälso- och sjukvård. Därefter följer utgifter för utbildning och omsorg. Den demografiska utvecklingen har stor betydelse för behovet av resurser inom olika välfärdstjänster. Om exempelvis antalet elever ökar behöver skolorna anställa fler lärare för att inte lärartätheten ska sjunka. År 2012-2017 ökade befolkningen i en allt snabbare takt. Sett till åldersstrukturen var det framför allt antalet barn som låg bakom denna stigande ökningstakt, men även antalet personer i åldersgruppen 65 år och äldre ökade. Befolkningstillväxten har avtagit sedan 2017 och väntas stabiliseras 2023-2026. Antalet barn väntas minska något framöver medan antalet äldre däremot väntas fortsätta att öka snabbare än befolkningen i stort under samma period. År 2023 bedöms kommunsektorns konsumtionsutgifter i fasta priser öka i något långsammare takt än den genomsnittliga utvecklingen sedan 2000, medan konsumtionsutgifterna i löpande priser väntas öka snabbare än genomsnittet. Detta är en följd av den höga inflationen som håller tillbaka konsumtionsutvecklingen i fasta priser. Även om den kommunala konsumtionen 2024 hålls uppe av statsbidrag minskar den marginellt jämfört med 2023, bl.a. på grund av en svagare utveckling av kommunala skatteinkomster. Därefter väntas konsumtionen minska ytterligare 2025 och 2026 (se diagram 8.2). Diagram 8.2 Kommunala konsumtionsutgifter Årlig procentuell förändring. Utfall 2000-2022, prognos 2023-2026 Anm.: Kommunal konsumtion i fasta priser mäts till största delen med s.k. volymindex. Dessa påverkas främst av demografiska faktorer och är inte nödvändigtvis detsamma som hur mycket resurser kommunsektorn lägger på verksamheten. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. I kommunsektorns finansiella sparande och resultat ingår konsumtionsutgifterna i löpande priser. Prisutvecklingen har därmed stor betydelse för hur kommunal konsumtion utvecklas. Prisutvecklingen styrs vanligtvis främst av löneutvecklingen i sektorn. För perioden 2023-2026 väntas lönekostnaden per arbetad timme öka med i genomsnitt 4,3 procent per år. I nuvarande läge med hög inflation påverkas prisutvecklingen av kommunal konsumtion även av andra prisökningar. Konsumtionsutgifterna i löpande priser väntas öka med i genomsnitt 4,3 procent per år under samma period (se diagram 8.2). Utgifter för transfereringar, räntor och investeringar Cirka 8 procent av kommunsektorns utgifter består av transfereringar till staten, företag och hushåll. Denna andel har varit relativt oförändrad under 2000-talet och bedöms även fortsatt vara det. Transfereringarna till hushållen i form av ekonomiskt bistånd utgör omkring 1 procent av kommunsektorns utgifter. Kommunsektorns skulder antas fortsätta öka samtidigt som räntorna, som har stigit det senaste året, bedöms fortsätta stiga något. Det leder till den sammantagna bedömningen att sektorns ränteutgifter ökar successivt under prognosperioden. Kommunsektorns utgifter för investeringar ökade kraftigt under 2010-talet men något långsammare 2020-2022. Många kommuner har en växande befolkning och är i behov av nya lokaler för skol- och förskoleverksamhet. Samtidigt ökar antalet äldre, vilket medför större behov inom sjukvård och äldreomsorg. Äldre byggnader och infrastruktur behöver dessutom renoveras eller bytas ut. De kommunala investeringsutgifterna bedöms fortsätta öka något under prognosperioden. Även om ökningstakten väntas bli lägre än under 2010-talet bedöms investeringsutgifterna fortsatt vara på en förhållandevis hög nivå ur ett historiskt perspektiv. Den höga investeringsnivån bidrar till att kommunsektorns skulder, där kommunerna står för den största andelen, bedöms öka då investeringarna till en viss del låne-finansieras. Investeringar som utförs av kommunala bolag, som enligt NR:s redo-visning inte ingår i kommunsektorn, ökar till viss del också kommunsektorns skuldsättning. Det sker genom att kommunsektorn tar upp lån som vidareutlånas till dessa bolag. 8.6 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet Den offentliga sektorns nettoförmögenhet består av fasta produktionstillgångar och finansiella tillgångar, med avdrag för skulder. I detta avsnitt redovisas den finansiella förmögenheten, medan de reala tillgångarna finns redovisade i bilaga 2. Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet är positiv, eftersom ålderspensionssystemets tillgångar i AP-fonderna överstiger de negativa ställningsvärden som staten och kommunsektorn redovisar (se tabell 8.11). Den totala skulden inkluderar statens och kommunsektorns åtaganden för de förmånsbestämda tjänstepensionerna som intjänats fr.o.m. 1998. De totala skulderna för de fonderade avgiftsbestämda tjänstepensionerna ingår, i likhet med premiepensionssystemet, inte i den offentliga sektorn, utan redovisas i försäkringssektorn. De finansiella tillgångarna i ålderspensionssystemet minskade kraftigt 2022 jämfört med 2021, vilket medförde att den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet minskade med ca 5 procent av BNP. Innevarande år väntas nettoförmögenheten i stället öka med drygt 1 procent som andel av BNP, då tillgångarna i staten och ålderspensionssystemet väntas öka samtidigt som statens skulder väntas minska. Den finansiella förmögenheten antas växa snabbare än BNP fram till 2026. Tabell 8.11 Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Staten -0,3 1,9 2,5 2,6 3,1 Ålderspensionssystemet 31,1 30,5 30,1 29,5 28,7 Kommunsektorn -2,2 -2,3 -2,5 -2,6 -2,6 Offentlig sektor 28,7 30,0 30,1 29,4 29,2 Förändring -5,3 1,4 0,0 -0,6 -0,2 varav bidrag till förändringen varav finansiellt sparande 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 varav värdeförändringar m.m. -3,3 2,7 1,7 1,2 0,7 varav nominell BNP-förändring -2,7 -1,1 -1,0 -1,4 -1,5 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, den s.k. Maastrichtskulden, definieras av EU-regler och är det skuldbegrepp som används vid bedömningen av medlemsstaternas offentliga finanser inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. För Sverige innebär definitionen att skulden består av den konsoliderade statsskulden samt kommunsektorns och ålderspensionssystemets skulder på kapitalmarknaden, med avdrag för AP-fondernas innehav av statsobligationer. Inför att Sverige den 1 januari 1995 blev medlem i EU uppgick den konsoliderade bruttoskulden till drygt 1 200 miljarder kronor, vilket motsvarade närmare 70 procent av BNP (skuldkvoten). Sedan dess har det nominella värdet ökat med närmare 750 miljarder kronor, för att vid utgången av 2022 uppgå till ca 1 960 miljarder kronor. Skulden har emellertid minskat kraftigt som andel av BNP och uppgick vid utgången av 2022 till knappt 33 procent av BNP (se diagram 8.3). Diagram 8.3 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld Utfall 2000-2022, prognos 2023-2026 Miljarder kronor Procent av BNP Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Utvecklingen av den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beror dels på det finansiella sparandet (som kan fördelas på primärt sparande och ränteutgifter), dels på andra faktorer som inte är kopplade till det finansiella sparandet. De sistnämnda faktorerna rör periodiseringar och s.k. stock-flödesförändringar, som bl.a. utgörs av finansiella transaktioner. Exempel på stock-flödesfaktorer är köp och försäljning av tillgångar. Den offentliga sektorns bruttoskuld minskade snabbt som andel av BNP 2020-2022 (se diagram 8.3). Det kan till stor del förklaras av Riksbankens beslut att amortera valutalån, vilket i sin tur innebär att Riksgäldskontorets årliga lånebehov minskar med drygt 1 procent av BNP 2021-2023. De flaskhalsintäkter som betalats in till Svenska kraftnät 2021, och som är bokförda som långfristiga förutbetalda avgifter samt placerade på konto i Riksgäldskontoret, minskar lånebehovet och därmed även statsskulden. I NR redovisas dock denna behållning på Riksgäldskontorets konto som en skuld. Nivån på den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, enligt Maastricht-definitionen, påverkas därför inte av flaskhalsintäkterna. Bruttoskulden väntas fortsätta att minska även 2023, i huvudsak till följd av Riksbankens slutliga amortering av valutalån. Tillsammans med BNP-tillväxten innebär detta att skuldkvoten väntas fortsätta att minska i snabb takt 2023 i förhållande till 2022 (se tabell 8.12). Till följd av den svaga utvecklingen av de offentliga finanserna väntas bruttoskulden 2024 i stort sett öka i proportion med BNP. Därefter medför utvecklingen av den aktiva finanspolitiken att skuldkvoten minskar fram t.o.m. 2026. Tabell 8.12 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och bidrag till förändringen Procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Miljarder kronor 1 960 1 881 1 940 2 006 2 023 Procent av BNP 32,9 30,3 30,2 29,8 28,6 Förändring -3,5 -2,6 -0,1 -0,4 -1,3 Bidrag till förändringen Primärt finansiellt sparande -1,3 -0,4 0,1 -0,1 -1,1 Ränteutgifter 0,5 0,6 0,6 0,6 0,6 Stock-flöde 0,1 -1,5 0,2 0,5 0,8 varav periodisering av räntor och skatter -0,3 -0,3 0,1 0,2 0,5 varav försäljning av aktier m.m. 0,0 -0,1 -0,1 -0,1 -0,1 varav övrigt 0,4 -1,1 0,2 0,4 0,4 Nominell BNP-förändring -2,9 -1,3 -1,0 -1,4 -1,5 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. 8.7 Finansiellt sparande enligt olika bedömare I detta avsnitt redovisas en jämförelse mellan de senaste prognoserna för det finansiella och strukturella sparandet gjorda av regeringen i denna proposition, Konjunkturinstitutet (KI), Ekonomistyrningsverket (ESV), Riksbanken och Europeiska kommissionen. Vid en jämförelse av de olika bedömningarna är det viktigt att beakta att de har gjorts vid olika tidpunkter och kan bygga på olika antaganden om den framtida politiken. Exempelvis gör KI prognoser på aktiv finanspolitik för åren efter budgetåret medan ESV endast inkluderar beslutade och aviserade åtgärder, vilket kan försvåra prognosjämförelser. Prognosjämförelse avseende det finansiella sparandet KI:s bedömning av den offentliga sektorns finansiella sparande ligger relativt väl i linje med regeringens (se tabell 8.13). Enligt KI väntas sparandet innevarande år bli något högre, främst beroende på att myndigheten har en mer optimistisk syn på utvecklingen av inkomsterna från skatter och kapital. Att KI utgår från att något mer omfattande åtgärder kommer att vidtas 2024 än vad som aviseras och föreslås i denna proposition förklarar att det finansiella sparandet är något svagare i KI:s bedömning än i regeringens. Vid en uppdatering reviderade KI ned sparandet något för 2023 och 2024. Till följd av detta är skillnaden mellan KI:s och regeringens bedömning av det finansiella sparandet för 2024 större. ESV prognostiserar ett svagare finansiellt sparande innevarande år än regeringen. Det beror främst på att myndigheten gör en försiktigare bedömning av intäkterna från skatt på arbete och kapital. Trots att ESV inte har kunnat ta hänsyn till de åtgärder som inkluderats i prognosen i denna proposition är myndighetens bedömning av det finansiella sparandet i offentlig sektor 2024 överensstämmande med regeringens prognos. Detta beror på att myndigheten har en försiktigare syn på hur inkomsterna från skatter kommer att utvecklas även fortsättningsvis. ESV bedömer vidare att utgifterna för konsumtion och investeringar ökar kraftigare 2024 än i regeringens prognos. Kommissionens bedömningar gjordes tidigare än övriga prognoser och bygger på väsentligt annorlunda information än inhemska bedömningar, t.ex. har endast åtgärder som beslutats eller aviserats t.o.m. 2023 års ekonomiska vårproposition kunnat beaktas. Detta medför att en jämförelse inte är helt rättvisande. Tabell 8.13 Bedömningar av finansiellt sparande Procent av BNP 2023 2024 2025 2026 Regeringen -0,2 -0,7 -0,4 0,6 KI inkl. åtgärder1 0,0 (-0,2) -0,8 (-1,2) 0,0 0,2 ESV -0,7 -0,7 0,2 1,2 Riksbanken 0,0 -0,7 -0,6 - Europeiska kommissionen -0,9 -0,5 - - Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2023-09-20, Konjunkturinstitutet (KI) 2023-06-21, uppdatering 2023-08-09 inom parentes omfattar endast 2023 och 2024, Ekonomistyrningsverket (ESV) 2023-09-14, Riksbanken 2023-06-29 och Europeiska kommissionen 2023-05-14. 1 KI räknar med åtgärder på uppskattningsvis ca 5 miljarder, 20 miljarder respektive 65 miljarder kronor (eller 0,1 procent, 0,3 procent respektive, 0,9 procent av BNP) 2024-2026 utöver vad som aviserats fram till beräkningarna i denna proposition. Källor: Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Riksbanken, Europeiska kommissionen och egna beräkningar. Prognosjämförelse avseende det strukturella sparandet I tabell 8.14 redovisas olika bedömares prognoser för den offentliga sektorns strukturella sparande. Vid en jämförelse mellan regeringens och andra bedömares prognoser för det strukturella sparandet finns det i vissa avseenden andra skillnader än vid en jämförelse mellan prognoserna för det finansiella sparandet. Regeringens och andra bedömares prognoser för det strukturella sparandet kan utöver skillnader i prognoserna för det finansiella sparandet, bero på skillnader i bedömningen av ekonomins potentiella BNP-nivå och skillnader i beräkningsmetoder. En skillnad som framför allt kan få effekt på beräkningarna enskilda år är att regeringen till skillnad från övriga bedömare vid bedömningen av potentiell BNP i löpande priser även justerar för eventuella konjunktureffekter av prisnivån i ekonomin. På så sätt bedöms det skattade budgetutrymmet bli mer utjämnat under perioden än vad det annars skulle blivit till följd av den höga inflationen. Övriga bedömare justerar inte för denna priskomponent. Vid en jämförelse mellan KI:s och regeringens beräkningar av det strukturella sparandet, är det till stor del skillnaden av hur priskomponenten behandlas som medför att skillnaden är större för innevarande år än vad som kan ses vid beräkningarna av det finansiella sparandet. Myndighetens bedömning av det strukturella sparandet 2024 är, liksom bedömningen av det finansiella sparandet, något lägre än regeringens bedömning. Det beror på att KI utgår från att mer omfattande åtgärder kommer vidtas än vad som aviseras och föreslås i denna proposition. ESV:s prognos för det strukturella sparandet 2023 överensstämmer med regeringens prognos. Bedömningarna avseende 2024 är relativt lika trots att ESV inte kunnat ta hänsyn till de åtgärder som nu aviseras och föreslås i denna proposition. Detta kan till stor del förklaras av ESV:s antagande om högre utgifter för konsumtion och investeringar 2024. I förhållande till kommissionen är skillnaden mellan prognoserna för det strukturella sparandet för 2023 annorlunda än skillnaden mellan prognoserna för det finansiella sparandet. Detta kan bero dels på olika bedömningar av ekonomins potentiella BNP-nivå, dels på skillnader i beräkningsmetoder. Tabell 8.14 Bedömningar av strukturellt sparande Procent av potentiell BNP 2023 2024 2025 2026 Regeringen 0,1 0,3 0,4 0,9 KI inkl. åtgärder1 1,1 0,1 0,3 0,3 ESV 0,1 0,1 0,5 1,2 Europeiska kommissionen 0,1 0,7 - - Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2023-09-20, Konjunkturinstitutet (KI) 2023-06-21, vid uppdateringen 2023-08-09 gjordes ingen ny bedömning av det strukturella sparandet, Ekonomistyrningsverket (ESV) 2023-09-14 och Europeiska kommissionen 2023-05-14. 1 KI räknar med åtgärder på uppskattningsvis ca 5 miljarder, 20 miljarder respektive 65 miljarder kronor 2024-2026 utöver vad som aviserats fram till beräkningarna i denna proposition. Källor: Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Riksbanken, Europeiska kommissionen och egna beräkningar. 8.8 Uppföljning av den offentliga sektorns finanser Finansiellt sparande jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Den offentliga sektorn redovisade 2022 ett överskott på ca 45 miljarder kronor eller 0,8 procent av BNP (se tabell 8.15). Jämfört med det utfall som NR redovisade i samband med beräkningarna i 2023 års ekonomiska vårproposition är det en marginell skillnad. Innevarande år väntas inkomster från skatt på arbete och kapital bli högre än i föregående prognos. Samtidigt bedöms även kommunsektorns konsumtionsutgifter bli högre, dock i mindre utsträckning än inkomsterna ökar. Detta innebär att den offentliga sektorn prognostiseras redovisa ett mindre underskott innevarande år än bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition. För kommande år förväntas inkomsterna från skatt på arbete och kapital fortsätta växa starkare än enligt föregående prognos, vilket i huvudsak förklaras av att inkomsterna har reviderats upp. Samtidigt medför de åtgärder som aviseras och föreslås i denna proposition att skatteinkomsterna blir lägre medan utgifterna blir högre än i föregående prognos. Den höga inflationen, som bedöms ha haft en stor betydelse för inkomstutvecklingen mellan 2021 och 2022, väntas öka utgifterna med några års eftersläpning. Inflationseffekten har i denna prognos kunnat beaktas i större utsträckning än tidigare. Inflationseffekten antas påverka utgifterna i staten och kommunsektorn 2024-2026. Sammantaget medför detta att det finansiella sparandet har reviderats ned mot slutet av prognosperioden. Tabell 8.15 Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos och förändringar jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Finansiellt sparande i 2023 års ekonomiska vårproposition 44 -25 -40 12 101 Procent av BNP 0,7 -0,4 -0,6 0,2 1,4 Förändringar Inkomster -2 24 52 48 33 Skatter 2 23 44 39 26 varav staten 0 13 22 20 8 varav ålderspensionssystemet 0 2 5 5 5 varav kommunsektorn 2 8 17 14 12 Övriga inkomster -3 0 8 9 8 Utgifter -3 11 56 89 94 Kommunal konsumtion -1 11 47 35 29 Ålderspensioner 0 0 2 5 3 Ränteutgifter1 0 3 3 -1 -2 Övriga primära utgifter -2 -4 3 49 64 Finansiellt sparande 1 13 -4 -41 -61 Procent av BNP 0,0 0,2 -0,1 -0,6 -0,9 Staten -1 14 -2 -34 -59 Ålderspensionssystemet 0 -1 5 0 3 Kommunsektorn 2 -1 -7 -7 -5 Finansiellt sparande i budgetpropositionen för 2024 45 -12 -44 -29 40 Procent av BNP 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Anm. Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Konsoliderad bruttoskuld och den finansiella nettoförmögenheten jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Utfallet för den finansiella nettoförmögenheten 2022 som redovisades i samband med 2023 års ekonomiska vårproposition har reviderats upp kraftigt (se tabell 8.16). Det beror uteslutande på en högre värdering av bolag med statligt ägande än enligt tidigare redovisning. Denna revidering har medfört att den finansiella nettoförmögenheten väntas bli betydligt högre hela prognosperioden. Utfallet för Maastrichtskulden 2022 har reviderats upp marginellt jämfört med redovisningen i föregående prognos. För innevarande år beräknas dock upplåningen minska i förhållande till 2023 års ekonomiska vårproposition beroende på att de kassamässiga inbetalningarna av skatter beräknas bli högre. Likaså väntas högre skatteinbetalningar minska Maastrichtskulden 2024 i förhållande till föregående prognos. Samtidigt innebär de åtgärder som aviseras och föreslås i denna proposition att bruttoskulden ökar fr.o.m. 2024. Sammantaget innebär dessa faktorer att upplåningen väntas minska 2024 men öka 2025 och 2026 i förhållande till föregående prognos. Tabell 8.16 Offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet. Aktuell prognos och förändringar jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 2023 års ekonomiska vårproposition Finansiell nettoförmögenhet 1 512 1 632 1 682 1 783 1 973 Procent av BNP 25,5 26,5 26,4 26,8 28,1 Maastrichtskuld 1 955 1 910 1 970 1 984 1 938 Procent av BNP 33,0 31,0 31,0 29,8 27,7 Förändringar Finansiell nettoförmögenhet 197 234 250 197 95 Konsoliderad skuld 5 -30 -30 23 85 Budgetpropositionen för 2023 Finansiell nettoförmögenhet 1 708 1 866 1 932 1 980 2 067 Procent av BNP 28,7 30,0 30,1 29,4 29,2 Maastrichtskuld 1 960 1 881 1 940 2 006 2 023 Procent av BNP 32,9 30,3 30,2 29,8 28,6 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Kommunsektorns finanser jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Sedan 2023 års ekonomiska vårproposition har såväl inkomsterna som utgifterna reviderats upp i prognosen för 2023-2026 (se tabell 8.17). De kommunala skatteinkomsterna har reviderats upp samtliga prognosår eftersom lönesumman i ekonomin nu bedöms bli högre. Statsbidragen är uppreviderade 2024-2026 framför allt till följd av de tillskott som regeringen föreslår i denna proposition. Övriga inkomster har reviderats upp bl.a. till följd av att ränteläget i ekonomin nu bedöms bli något högre än vad som antogs i vårpropositionen. På utgiftssidan har konsumtionen reviderats upp, medan investeringar har reviderats ned något. Det beror på att kommunsektorn väntas sänka sitt resultat 2024 för att upprätthålla konsumtionsnivån och undvika kortsiktiga neddragningar i verksamheten. Kommunsektorn antas även kunna utföra mer verksamhet till följd av de ökade statsbidragen. Revideringarna av kommunsektorns inkomster och utgifter medför att sektorns finansiella sparande bedöms bli något lägre under prognosperioden än i prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Tabell 8.17 Kommunsektorns finanser. Förändringar jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Miljarder kronor. Utfall för 2022, prognos för 2023-2026 2022 2023 2024 2025 2026 Totala inkomster -1 7 37 38 38 Skatter 2 8 16 14 12 Statsbidrag, exkl. mervärdesskatt 0 -1 17 19 22 Övriga inkomster -2 0 3 4 4 Totala utgifter -3 8 44 45 43 Konsumtion -1 11 47 35 29 Investeringar -1 -3 -8 -3 -3 Övriga utgifter -1 -1 5 13 17 Finansiellt sparande 2 -1 -7 -7 -5 Resultat 0 -1 -15 -1 0 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. 9 Statens investeringar och finansiella befogenheter I detta avsnitt redovisar regeringen en investeringsplan med de samlade investeringarna i staten. Planen ska ge riksdagen en bild av de planerade totala investeringarna i staten för de kommande tre åren. Avsnittet innehåller även regeringens förslag till låneram för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet och regeringens förslag till räntekontokreditram för myndigheternas rörelsekapital. Vidare presenteras sammanställningar över alla förslag i denna proposition till övriga kontokrediter inom staten, låneramar för samhällsinvesteringar i staten, statlig utlåning, statliga garantier och beställningsbemyndiganden. Avslutningsvis innehåller avsnittet regeringens förslag till bemyndigande att överskrida anslag. Sammanfattning - Statens samlade investeringar, inklusive investeringar i forskning, beräknas uppgå till 208 miljarder kronor 2024. Investeringsvolymen beräknas till 218 miljarder kronor 2025 och till 216 miljarder kronor 2026. - Låneramen för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet föreslås uppgå till 61 miljarder kronor 2024. - Räntekontokreditramen för myndigheternas rörelsekapital föreslås uppgå till 20 miljarder kronor 2024. - För 2024 föreslår regeringen låneramar för samhällsinvesteringar som uppgår till totalt 140 miljarder kronor och övriga kontokrediter som uppgår till 247 miljarder kronor. - För 2024 föreslår regeringen ramar för statlig utlåning som uppgår till sammanlagt 425 miljarder kronor. - För 2024 föreslår regeringen ramar för statliga garantier som uppgår till sammanlagt 1 961 miljarder kronor. - För 2024 föreslår regeringen beställningsbemyndiganden som uppgår till totalt 795 miljarder kronor. 9.1 En samlad investeringsplan för staten I den samlade investeringsplanen redovisas investeringar som används i samhällets infrastruktur (samhällsinvesteringar) och i statens egen verksamhet (se tabell 9.1). Som samhällsinvesteringar räknas vägar och järnvägar, försvarsmateriel och krisberedskap, fastigheter och markanläggningar samt affärsverkens investeringar i elförsörjning, flygtrafikledning och sjöfart. För dessa investeringar presenterar regeringen investeringsplaner inom respektive utgiftsområde. Med investeringar som används i statens verksamhet avses investeringar i tillgångar som myndigheter använder för att utföra sina uppgifter. Dessa tillgångar finansieras med en låneram som riksdagen beslutar om samlat för alla myndigheter (se tabell 9.3). En övervägande del av investeringarna redovisas som anläggningstillgångar, medan resterande del redovisas som löpande kostnader i statens bokföring. I nationalräkenskaperna klassificeras forskning som en investering. I den samlade investeringsplanen ingår därför en beräkning av statens investeringar i forskning. Tabell 9.1 Investeringsplan för staten Miljoner kronor Utfall 2022 Prognos 2023 Beräknat 2024 Beräknat 2025 Beräknat 2026 Summa 2024-2026 Anskaffning och utveckling av nya investeringar 85 855 99 469 121 592 129 479 124 935 376 006 Vägar och järnvägar1 34 133 35 020 31 744 32 590 36 129 100 463 Försvarsmateriel och krisberedskap2 30 625 35 172 52 733 58 582 53 406 164 721 Fastigheter och markanläggningar3 5 757 5 854 9 567 10 303 7 650 27 519 Elförsörjning, flygtrafikledning, sjöfart (affärsverk)4 3 579 5 300 7 285 10 640 12 380 30 305 Statens egen verksamhet5 11 762 18 123 20 265 17 364 15 370 52 999 varav investeringar i anläggningstillgångar 78 168 92 270 112 193 119 478 115 567 347 239 Finansiering av nyanskaffning 85 855 99 469 121 592 129 479 124 935 376 006 Anslag 51 010 59 609 76 181 86 577 84 405 247 163 Låneram för samhällsinvesteringar (nyupplåning) 17 604 15 301 16 274 14 058 10 778 41 109 Lån i RGK för statens egen verksamhet (nyupplåning) 10 787 17 157 19 4647 16 669 14 743 50 876 Bidrag/medfinansiering 2 922 2 529 3 776 4 111 4 537 12 424 Egna medel (affärsverk) 535 562 449 516 730 1 695 Övrig finansiering 2 998 4 311 5 450 7 548 9 742 22 739 Vidmakthållande av befintliga investeringar 31 771 36 152 41 114 42 951 45 582 129 647 Vägar och järnvägar1 6 728 8 376 7 346 7 672 8 628 23 646 Försvarsmateriel och krisberedskap2 18 883 20 024 23 682 24 463 25 613 73 759 Fastigheter och markanläggningar3 4 842 5 334 6 264 6 063 6 138 18 465 Elförsörjning, flygtrafikledning, sjöfart (affärsverk)4 1 318 2 418 3 822 4 753 5 203 13 777 varav investeringar i anläggningstillgångar 14 253 18 590 20 851 22 226 23 901 66 978 Finansiering av vidmakthållande 31 771 36 152 41 114 42 951 45 582 129 647 Anslag 26 481 28 591 30 959 31 999 34 082 97 040 Låneram för samhällsinvesteringar (nyupplåning) 1 835 3 173 4 165 4 107 4 106 12 378 Bidrag/medfinansiering 27 77 78 64 73 215 Egna medel (affärsverk) 1 318 1 280 1 622 1 779 1 933 5 334 Övrig finansiering 2 109 3 031 4 289 5 002 5 388 14 679 Summa investeringar i nyanskaffning och vidmakthållande 117 626 135 620 162 706 172 430 170 517 505 653 varav investeringar i anläggningstillgångar 92 422 110 859 133 044 141 705 139 468 414 216 Statens investeringar i forskning6 42 898 43 603 44 983 45 698 45 568 136 250 Summa statens investeringar inklusive forskning 160 525 179 223 207 689 218 128 216 085 641 903 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Med RGK avses Riksgäldskontoret. 1 Investeringar hos Trafikverket. 2 Investeringar hos Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen. 3 Investeringar hos Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, Naturvårdsverket och Riksdagsförvaltningen. 4 Investeringar hos Affärsverket svenska kraftnät, Luftfartsverket och Sjöfartsverket. 5 Investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet som finansieras med lån i Riksgäldskontoret enligt 7 kap. 1 § budgetlagen (2011:203). 6 Beräkningarna baseras på vissa antaganden. För anslagsfinansierad forskning baseras beräkningen på utfallet 2022 för anslagsmedel som användes till forskning som bedrivs i staten. Motsvarande andelar har applicerats på de beräknade anslagen för 2023-2026. För forskning som bedrivs i staten finansierad med externa bidrag har utfallet 2022 antagits gälla även för kommande år. För 2022 uppgår investeringsbeloppet i investeringsplanen till 42,9 miljarder kronor. Beloppet avser forskning som har bedrivits av statliga myndigheter, varav 32,4 miljarder kronor finansierats med anslag och 10,5 miljarder kronor med externa bidrag. 7 Skillnaden mellan nyupplåning för 2024 i denna tabell och tabell 9.3 förklaras av att Riksdagsförvaltningen och Riksrevisionen inte ingår i tabell 9.3. Källa: Egna beräkningar. De sammanlagda investeringarna i staten i form av anskaffning och utveckling, vidmakthållande samt forskning beräknas i genomsnitt uppgå till 214 miljarder kronor per år och sammanlagt 642 miljarder kronor 2024-2026 (se tabell 9.1 och diagram 9.1). Av de sammanlagda investeringarna i staten 2024-2026 avser 376 miljarder kronor nyanskaffning, 130 miljarder kronor vidmakthållande och 136 miljarder kronor forskning (se tabell 9.1). Investeringarna beräknas finansieras till 70 procent med anslag, 16,3 procent med lån i Riksgäldskontoret och 13,8 procent på annat sätt. Andelen lånefinansiering är nästan oförändrad jämfört med beräkningen för perioden 2023-2025 i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1). Fördelningen av investeringarna i anskaffning och utveckling samt vidmakthållande 2024-2026 är 47 procent på försvarsmateriel och krisberedskap, 25 procent på vägar och järnvägar, 10 procent på statens egen verksamhet och 9 procent på fastigheter respektive affärsverk. Jämfört med fördelningen i budgetpropositionen för 2023 är den största förändringen andelen investeringar i försvarsmateriel och krisberedskap som ökar med 2,5 procentenheter. Investeringarna i anskaffning, utveckling och vidmakthållande beräknas sammantaget öka med 7,8 miljarder kronor (4,8 procent) i löpande priser mellan 2024 och 2026. Investeringarna i affärsverken ökar med 6,5 miljarder kronor (58,3 procent), vilket främst kan hänföras till Affärsverket svenska kraftnäts ökade investeringar i transmissionsnätet. Investeringarna i vägar och järnvägar beräknas öka med 5,7 miljarder kronor (14,5 procent) och försvarsmateriel och krisberedskap väntas öka med 2,6 miljarder kronor (3,4 procent). Investeringarna i statens egen verksamhet beräknas minska med 4,9 miljarder kronor (24,2 procent) samtidigt som investeringarna i fastigheter väntas minska med 2 miljarder kronor (12,9 procent). Diagram 9.1 Statens investeringar Miljoner kronor. Utfall 2022, prognos 2023, beräknat 2024-2026 Källa: Egna beräkningar. I jämförelse med investeringsplanen i budgetpropositionen för 2023 blev 2022 års utfall 1,7 miljarder kronor lägre än prognostiserat. Statens investeringar i egen verksamhet, fastigheter respektive affärsverk blev 4,9 miljarder kronor, 1,5 miljarder kronor respektive 0,9 miljarder kronor lägre än prognostiserat. Den största differensen avser dock försvarsmateriel och krisberedskap som blev 5,8 miljarder kronor högre än prognostiserat. Det beror bl.a. på inarbetad ersättningsanskaffning av redan beslutat stöd till Ukraina. För 2023 beräknas de totala investeringarna öka med 8,9 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen för 2023. Det beror huvudsakligen på att investeringarna i vägar och järnvägar beräknas bli 7,9 miljarder kronor högre, vilket främst är en följd av en högre produktionstakt i befintliga kontrakt jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen för 2023. Investeringarna i försvarsmateriel och krisberedskap beräknas bli 2,8 miljarder kronor högre än tidigare beräknat. Investeringarna i fastigheter och forskning beräknas däremot bli 1,5 miljarder kronor respektive 0,7 miljarder kronor lägre. För en mer utförlig analys av investeringarna hänvisas till de investeringsplaner som redovisas inom respektive utgiftsområde i denna proposition. Jämförelse med tidigare års utfall De planerade investeringarna i anläggningstillgångar (se posten varav investeringar i anläggningstillgångar efter posten Summa investeringar i nyanskaffning och vidmakthållande i tabell 9.1) kan jämföras med utfallet för statens investeringar de senaste åren (se tabell 9.2). Tabell 9.2 Utfall statens investeringar anläggningstillgångar Miljoner kronor År Investeringar exkl. finansiella tillgångar 2018 51 413 2019 59 288 2020 71 411 2021 79 107 2022 92 422 Källor: Årsredovisningar för staten för åren 2018-2022, not om investeringar till finansieringsanalysen. 9.2 Finansiering av anläggningstillgångar och rörelsekapital i statens verksamhet 9.2.1 Låneram för 2024 Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2024 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 60 550 000 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: I tabell 9.3 redovisas regeringens förslag till låneram avseende investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet. Låneramen anger det högsta lånebeloppet, inklusive tidigare tagna lån, som myndigheterna och regeringen får ha i Riksgäldskontoret. Fördelningen på utgiftsområdesnivå är preliminär eftersom regeringen normalt fastställer respektive myndighets låneram i samband med att regleringsbreven beslutas. Förslaget för 2024, om 60,6 miljarder kronor, är 5,2 miljarder kronor högre än innevarande års låneram. Låneramen har, inklusive förslaget för 2024, i genomsnitt ökat med 4,7 procent per år 2015-2024. Myndigheternas totala skuld avseende investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet uppgick den 31 december 2022 till 40,2 miljarder kronor. Myndigheternas nyttjande av låneramen per den 31 december 2022 uppgick till 76 procent. Det innebär att nyttjandegraden 2022 var 2 procentenheter lägre än 2021. Den totala nyupplåningen beräknas uppgå till 19,4 miljarder kronor och utgör den huvudsakliga finansieringen av nya investeringar i statens egen verksamhet 2024, vilka framgår av tabell 9.1. Av den begärda låneramen kommer 0,5 miljarder kronor inledningsvis inte att fördelas till myndigheterna. Syftet är att regeringen ska kunna hantera situationer då lånebehov uppstår till följd av oförutsedda händelser i myndigheternas verksamheter. Tabell 9.3 Låneram för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens egen verksamhet Miljoner kronor Utgiftsområde Beslutad låneram 20221 Skuld 2022-12-31 Beslutad låneram 20231 Begärd låneram 20242 Beräknad amortering 2024 Beräknad nyupplåning 2024 1 Rikets styrelse3 2 215 1 802 2 654 2 933 525 1 151 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 1 262 844 1 569 1 629 374 554 3 Skatt, tull och exekution 2 547 2 125 2 730 2 892 756 1 066 4 Rättsväsendet 10 608 9 260 11 953 14 679 3 081 5 712 5 Internationell samverkan 20 9 20 22 8 17 6 Försvar och samhällets krisberedskap 7 866 5 410 7 560 8 602 1 178 2 444 7 Internationellt bistånd 105 99 105 99 29 22 8 Migration 766 397 600 609 185 350 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 972 775 1 119 1 287 274 440 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 2 304 1 862 2 304 2 304 688 802 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 724 533 850 750 133 180 13 Integration och jämställdhet 25 10 21 21 6 6 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 705 534 774 927 187 279 15 Studiestöd 431 317 480 652 61 298 16 Utbildning och universitetsforskning 9 081 7 479 9 252 9 435 2 287 2 536 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 872 596 874 918 149 226 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 407 360 401 455 125 171 20 Klimat, miljö och natur 437 285 443 429 123 137 21 Energi 105 55 126 136 29 49 22 Kommunikationer 6 326 4 674 7 728 7 814 619 2 301 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 2 645 2 322 2 757 2 877 364 454 24 Näringsliv 587 411 545 558 137 213 Inte fördelat 221 475 523 Summa 51 230 40 159 55 340 60 550 11 317 19 408 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Av riksdagen beslutad låneram exkl. beslut om ändringar i statens budget. 2 Riksdagen beslutar om den totala ramen, som framgår av posten Summa. Regeringen beslutar om fördelningen per myndighet. 3 Exklusive Riksdagsförvaltningen och Riksrevisionen. Källa: Egna beräkningar. 9.2.2 Räntekontokreditram för 2024 Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2024 besluta om krediter för myndigheternas räntekonton i Riksgäldskontoret som inklusive tidigare utnyttjade krediter uppgår till högst 20 100 000 000 kronor. Skälen för regeringens förslag: Myndigheterna placerar överskottslikviditet och finansierar sina behov av rörelsekapital via ett räntekonto med kredit. Räntekontokreditramen nyttjas sammantaget i begränsad omfattning. Den säkerställer dock myndigheternas betalningsförmåga i de fall utbetalningar inte skulle infalla jämnt fördelade under året. Den beräknade kreditramen för 2024 redovisas fördelad per utgiftsområde i tabell 9.4. Regeringen föreslår att kreditramen för myndigheternas räntekonton uppgår till 20,1 miljarder kronor för 2024. Av den begärda kreditramen kommer inledningsvis 0,1 miljarder kronor inte att fördelas till myndigheterna. Syftet är att regeringen ska kunna hantera situationer då likviditetsproblem uppstår till följd av oförutsedda händelser i myndigheternas verksamheter. Tabell 9.4 Räntekontokreditram för rörelsekapital i statens verksamhet Miljoner kronor Utgiftsområde Beslutad kreditram 20221 Maximalt nyttjande 2022 Beslutad kreditram 20231 Begärd kreditram 20242 1 Rikets styrelse3 1 089 33 1 128 1 174 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 791 126 733 841 3 Skatt, tull och exekution 919 919 919 4 Rättsväsendet 3 414 3 638 3 841 5 Internationell samverkan 2 7 4 6 Försvar och samhällets krisberedskap 3 327 151 4 007 4 586 7 Internationellt bistånd 34 3 34 34 8 Migration 250 250 250 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 495 148 507 544 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 504 504 504 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 380 430 425 13 Integration och jämställdhet 20 18 18 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 395 395 389 15 Studiestöd 77 77 77 16 Utbildning och universitetsforskning 597 24 595 630 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 445 110 462 467 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 241 76 242 239 20 Klimat, miljö och natur 114 496 119 114 21 Energi 29 32 32 22 Kommunikationer 3 215 3 215 3 680 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 934 717 934 1 075 24 Näringsliv 156 153 130 Inte fördelat 183 101 129 Summa 17 611 1 885 18 500 20 100 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Av riksdagen beslutad räntekontokreditram exkl. beslut om ändringar i statens budget. 2 Riksdagen beslutar om den totala ramen, som framgår av summaraden. Regeringen beslutar om fördelningen per myndighet. 3 Exklusive Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen. Källa: Egna beräkningar. 9.3 Låneramar för samhällsinvesteringar och övriga kontokrediter I detta avsnitt (se tabell 9.5 och tabell 9.6) sammanställs de låneramar och övriga kontokrediter som regeringen föreslår inom respektive utgiftsområde med stöd av 7 kap. 6 § budgetlagen (2011:203). De föreslagna låneramarna för samhällsinvesteringar uppgår till 139,6 miljarder kronor och de föreslagna övriga kontokrediterna uppgår till 247,2 miljarder kronor. Tabell 9.5 Låneramar för samhällsinvesteringar Miljoner kronor Utgifts- område Myndighet Beslutad låneram 20221 Skuld 2022-12-31 Beslutad låneram 20231 Begärd låneram 2024 Beräknad amortering 2024 Beräknad nyupplåning 2024 2 Fortifikationsverket 26 500 20 725 30 000 42 300 1 140 9 426 2 Statens fastighetsverk 15 200 12 674 15 200 15 200 1 530 2 130 6 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 1 300 1 186 1 300 1 300 201 227 9 Folkhälsomyndigheten 21 000 2 491 10 000 4 000 1 200 1 500 9 Socialstyrelsen 2 000 654 1 600 2 500 300 1 000 21 Affärsverket svenska kraftnät 1 650 1 650 22 Luftfartsverket 1 500 1 500 1 500 22 Sjöfartsverket 100 100 100 22 Trafikverket 57 926 54 344 62 358 71 000 1 675 6 961 Summa 127 176 92 074 122 058 139 550 6 046 21 244 1 Av riksdagen beslutade låneramar exklusive beslut om ändringar i statens budget. Källa: Egna beräkningar. Tabell 9.6 Övriga kontokrediter i statens verksamhet Miljoner kronor Utgifts- område Ändamål Beslutad kreditram 20221 Maximalt nyttjande 2022 Beslutad kreditram 20231 Begärd kreditram 2024 2 Kammarkollegiets behov av likviditet för inrättande av nya myndigheter 250 22 250 250 2 Kammarkollegiets behov av likviditet i det statliga försäkringssystemet 100 100 100 2 Resolutionsreserven 100 000 100 000 100 000 2 Stabilitetsfonden 50 000 50 000 50 000 2 Statens tjänstepensionsverks behov av likviditet i pensionshanteringen 100 68 100 100 6 Försvarets materielverks behov av rörelsekapital 50 500 12 676 50 500 34 500 6 Krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden 40 000 40 000 40 000 10 Försäkringskassans behov av likviditet i utbetalning av ersättning för vård i andra länder 170 141 170 170 11 Pensionsmyndighetens behov av likviditet vid handel med fondandelar 11 000 4 805 12 000 20 000 22 Transportstyrelsens behov av rörelsekapital för transfereringar 1 600 1 434 1 600 2 050 Summa 253 720 19 146 254 720 247 170 1 Av riksdagen beslutade övriga kontokrediter exkl. beslut om ändringar i statens budget. Källa: Egna beräkningar. 9.4 Statlig utlåning Regeringen får besluta om utlåning som finansieras med lån i Riksgäldskontoret för det ändamål och intill det belopp som riksdagen har beslutat om. Den statliga utlåningen som helhet redovisas i skrivelsen Årsredovisning för staten 2022 (skr. 2022/23:101). Regeringens förslag till ramar för statlig utlåning under 2024 lämnas inom berörda utgiftsområden i denna proposition och sammanställs i tabell 9.7. De begärda utlåningsramarna uppgår till sammanlagt 425 miljarder kronor, vilket innebär en minskning med 33,6 miljarder kronor jämfört med förslagen i budgetpropositionen för 2023. Tabell 9.7 Ramar för statlig utlåning Miljoner kronor Utgifts- område Ändamål Beslutad utlåningsram 20221 Lånefordran 2022-12-31 Beslutad utlåningsram 20231 Begärd utlåningsram 2024 15 Studielån 264 500 261 801 276 000 292 000 17 Kungliga Dramatiska teatern AB 70 70 70 17 Kungliga Operan AB 96 130 17 Stiftelsen Nordiska museet 47 77 77 17 Stiftelsen Skansen 80 80 17 Stiftelsen Tekniska museet 38 95 95 21 Delägarlån till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier 550 248 600 550 21 Lån till företag som bedriver elnätsverksamhet enligt ellagen 700 94 700 700 22 Svensk-Danska Broförbindelsen Svedab AB 6 000 6 400 24 AB Svensk Exportkredit 175 000 175 000 125 000 Summa 440 820 262 394 458 622 425 032 1 Av riksdagen beslutade ramar för statlig utlåning exkl. beslut om ändringar i statens budget. Källor: Årsredovisning för staten 2022 och egna beräkningar. 9.5 Statliga garantier Regeringen får besluta om att ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden för det ändamål och intill det belopp som riksdagen har beslutat om. Garantiverksamheten som helhet redovisas i skrivelsen Årsredovisning för staten 2022. Regeringens förslag till ramar för garantiverksamheten under 2024 lämnas inom respektive utgiftsområde i denna proposition och sammanställs i tabell 9.8. De begärda garantiramarna uppgår till sammanlagt 1 961 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med 421,3 miljarder kronor jämfört med förslagen i budgetpropositionen för 2023. Tabell 9.8 Ramar för statliga garantier Miljoner kronor Utgifts- område Ändamål Beslutad garantiram 20221 Utfärdade garantier 2022-12-31 Beslutad garantiram 20231 Begärd garantiram 2024 2 Resolutionsreserven garantiram 200 000 200 000 200 000 2 Stabilitetsfonden garantiram 750 000 750 000 750 000 7 Garantier inom biståndsverksamheten 18 000 8 826 20 000 26 000 18 Kreditgarantier för nybyggnad och ändring av bostäder m.m. 8 000 5 553 8 000 8 000 21 Kreditgarantier för investeringar i ny kärnkraft 400 000 24 Exportkreditgarantier 475 000 276 736 475 000 475 000 24 Exportkreditgarantier till Ukraina 333 24 Investeringsgarantier 10 000 10 000 10 000 24 Kreditgarantier för gröna investeringar 50 000 65 000 80 000 24 Råvarugarantier 3 000 12 000 12 000 Summa 1 514 000 291 116 1 540 000 1 961 333 1 Av riksdagen beslutade ramar för statliga garantier exkl. beslut om ändringar i statens budget. Källor: Årsredovisning för staten 2022 och egna beräkningar. 9.6 Beställningsbemyndiganden Regeringen får, för det ändamål och intill det belopp som riksdagen har beslutat för budgetåret, beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, ersättning, lån eller liknande som medför utgifter under senare år än det budgeten avser. Regeringens förslag till beställningsbemyndiganden lämnas inom respektive utgiftsområde i denna proposition. I tabell 9.9 redovisas en sammanfattning av begärda bemyndiganden för 2024. I kolumnen Ingående åtaganden redovisas de åtaganden som staten vid ingången av 2024 beräknas ha till följd av beställningar av varor och tjänster samt beslut om bidrag m.m. I nästa kolumn redovisas nya åtaganden av denna typ som staten förväntas göra 2024. Kolumnen Infriade åtaganden visar åtaganden som regeringen har ingått tidigare år och som förväntas bli betalda 2024. Kolumnen Utestående åtaganden utgör summan av ingående och nya åtaganden, med avdrag för infriade åtaganden. I kolumnen Begärda bemyndiganden redovisas omfattningen av de bemyndiganden som regeringen begär inom de olika utgiftsområdena i denna proposition. Tabell 9.9 Sammanfattande redovisning av beställningsbemyndiganden för 2024 Miljoner kronor Utgiftsområde Ingående åtaganden 2024 Nya åtaganden 2024 Infriade åtaganden 2024 Utestående åtaganden 2024 Begärda bemyndiganden 2024 1 Rikets styrelse 169 169 169 169 169 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 100 100 100 100 100 4 Rättsväsendet 476 300 205 571 571 5 Internationell samverkan 187 120 103 205 205 6 Försvar och samhällets krisberedskap 205 142 65 001 54 353 215 790 216 780 7 Internationellt bistånd 102 244 36 581 33 825 105 000 105 000 8 Migration 610 339 299 650 650 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 5 865 2 868 4 077 4 657 4 657 13 Integration och jämställdhet 79 237 79 237 237 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 25 852 19 982 17 728 28 106 28 106 15 Studiestöd 1 4 1 4 4 16 Utbildning och universitetsforskning 59 700 27 800 29 320 58 179 58 179 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 1 175 1 062 933 1 304 1 304 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 13 6 6 13 13 19 Regional utveckling 7 463 2 742 2 225 7 980 7 980 20 Klimat, miljö och natur 16 617 48 502 7 819 57 300 57 300 21 Energi 5 761 4 742 2 627 7 876 7 876 22 Kommunikationer 237 985 92 382 40 244 290 123 292 092 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 5 911 7 122 3 789 9 244 9 244 24 Näringsliv 3 761 2 455 2 071 4 146 4 146 Summa 679 111 312 515 199 974 791 652 794 611 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källa: Egna beräkningar. Av tabell 9.9 framgår att regeringen i denna proposition begär beställningsbemyndiganden som uppgår till totalt 794,6 miljarder kronor. Jämfört med beställningsbemyndiganden i den av riksdagen ursprungligen beslutade budgeten för 2023 innebär förslagen för 2024 sammantaget en ökning med 88,8 miljarder kronor, eller 12,6 procent. I förändringen ingår såväl minskningar som ökningar av enskilda bemyndiganden. Regeringen begär vidare ett bemyndigande att under 2024 ingå de ekonomiska åtaganden som följer av EU-budgeten för budgetåret 2024 (se utg.omr. 27 avsnitt 2.8.1). 9.7 Bemyndigande att överskrida anslag Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2024, med de begränsningar som följer av 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen, besluta att ett anslag som inte avser förvaltningsändamål får överskridas om ett riksdagsbeslut om ändring av anslaget inte hinner inväntas och överskridandet ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten. Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen får regeringen efter riksdagens bemyndigande besluta att ett anslag får överskridas om det är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget ska kunna uppfyllas. För de flesta anslag kan oundvikliga utgiftsökningar i förhållande till anvisade medel rymmas inom den högsta tillåtna anslagskrediten om 10 procent som föreskrivs i 3 kap. 8 § första stycket budgetlagen. Det finns ytterst sällan behov av att överskrida anslag för förvaltningsändamål med mer än vad som ryms inom denna kredit. Något särskilt bemyndigande som ger regeringen befogenhet att besluta om överskridande av anslag som anvisats för förvaltningsändamål behöver därför inte inhämtas. Vid behov kommer regeringen i stället att föreslå ändringar i budgeten. När det gäller anslag som anvisats för regelstyrd verksamhet och icke påverkbara EU-relaterade utgifter kan så stora förändringar inträffa att utgifterna inte ryms inom den högsta tillåtna anslagskrediten. Regeringen avser i sådana fall att i första hand återkomma till riksdagen med förslag om ändrade anslag. Förändringarna kan dock inträffa snabbt, och betalningarna kan behöva göras utan dröjsmål. Regeringen bör därför bemyndigas att, om beslut om ändring i budgeten inte hinner inväntas, besluta om överskridande när de förutsättningar som anges i 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen är uppfyllda. Överskridandet får inte vara större än att det ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten. Bemyndigandet begärs för ett budgetår i taget. Regeringens avsikt är att, som tidigare skett, föreslå ändringar av berörda anslag som ersätter de medgivna överskridandena. I skrivelsen Årsredovisning för staten 2022 redovisas de överskridanden som regeringen medgivit 2022. Under 2023 har regeringen hittills medgett följande överskridanden: - anslaget 1:4 Ekonomiskt bistånd till enskilda utomlands samt diverse kostnader för rättsväsendet inom utgiftsområde 5 Internationell samverkan - anslaget 1:6 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Regeringen föreslår i propositionen Höständringsbudget för 2023 att de ovan angivna anslagen tillförs medel som täcker de medgivna överskridandena (prop. 2023/24:2). Ett eventuellt utnyttjande av bemyndigandet senare under året kommer att redovisas i årsredovisningen för staten 2023. 10 Granskning och ekonomisk styrning I detta avsnitt redovisar regeringen sin bedömning av EU:s rekommendationer till Sverige inom ramen för den europeiska terminen och av Finanspolitiska rådets rekommendationer och bedömningar. Vidare innehåller avsnittet information om Riksrevisionens granskning och riksdagens behandling av skrivelsen Årsredovisning för staten 2022 (skr. 2022/23:101). Avslutningsvis lämnas en redovisning av arbetet med att utveckla den ekonomiska styrningen i staten. 10.1 Den europeiska terminen och EU:s rekommendationer till Sverige Inom ramen för den europeiska terminen lämnade Europeiska kommissionen den 24 maj 2023 sina förslag till landsspecifika rekommendationer till EU:s medlemsstater. Medlemsstaterna fick rekommendationer inom såväl det finanspolitiska området som andra områden. Samtliga medlemsstater fick rekommendationer om att avveckla de gällandekrisstödåtgärderna på energiområdet och att öka takten i den gröna omställningen. Vidare fick samtliga medlemsstater rekommendationen att fortsätta genomförandet av sina planer för återhämtning och resiliens inom ramen för Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF), och att snabbt slutföra tillägg till planerna i form av ett REPowerEU-kapitel. Under 2023 fick medlemsstaterna relativt likalydande rekommendationer gällande dels finanspolitiken, dels ett minskat beroende av fossil energi. Rekommendationerna till Sverige inom dessa områden var i stort sett samma rekommendationer som 2022. Rekommendationerna antogs formellt av rådet för ekonomiska och finansiella frågor. I rådsbeslutet från den 14 juli 2023 rekommenderas Sverige att vidta följande åtgärder: - Avveckla de gällande krisstödåtgärderna på energiområdet så snart som möjligt under 2023 och 2024. Om nya ökningar av energipriset skulle kräva nya eller fortsatta stödåtgärder: säkerställa att dessa är inriktade på att skydda utsatta hushåll och företag, är finanspolitiskt överkomliga och bevarar incitamenten till energibesparingar. Upprätthålla sunda offentliga finanser under 2024 och samtidigt bevara nationellt finansierade offentliga investeringar. Säkerställa ett effektivt utnyttjande av bidrag från RRF och andra EU-fonder, särskilt för att främja den gröna och den digitala omställningen. För perioden efter 2024: fortsätta att genomföra investeringar och reformer som leder till högre hållbar tillväxt och bevara en återhållsam offentligfinansiell ställning på medellång sikt. Minska riskerna kopplade till hushållens höga skuldsättning och obalanserna på bostadsmarknaden genom att minska ränteavdragen för bolån och/eller genom att höja fastighetsskatten, samtidigt som det inrättas lämpliga verktyg för bättre utvärdering och mer riktade åtgärder. Stimulera investeringar i bostadsbyggande för att motverka de mest akuta bristerna, särskilt genom att avlägsna strukturella hinder för byggandet och genom att säkerställa tillgången till byggbar mark. Förbättra effektiviteten på bostadsmarknaden, bl.a. genom reformer av hyresmarknaden. - Fortsätta med ett stabilt genomförande av återhämtnings- och resiliensplanen och snabbt slutföra REPowerEU-kapitlet i syfte att omgående inleda genomförandet av kapitlet. Fortsätta med ett snabbt genomförande av de sammanhållningspolitiska programmen i nära komplementaritet och synergi med återhämtnings- och resiliensplanen. - Förbättra utbildningsresultaten för elever från mindre gynnade socioekonomiska grupper och elever med migrantbakgrund genom att säkerställa lika möjligheter till tillträde till skolsystemet och åtgärda bristen på kvalificerade lärare. Utveckla mindre gynnade gruppers färdigheter, särskilt vad gäller personer med migrantbakgrund, genom att anpassa resurser och metoder efter deras behov, med målet att bidra till deras integration på arbetsmarknaden. - Minska beroendet av fossila bränslen genom att påskynda utbyggnaden av förnybar energi, bl.a. genom att bygga ut och uppgradera energiöverföringsnäten, genomföra reformer för att förenkla och snabba upp administrativa förfaranden och tillståndsförfaranden, förbättra energieffektiviteten och intensifiera de politiska insatserna i syfte att tillhandahålla och förvärva de färdigheter och kompetenser som krävs för den gröna omställningen. Regeringens bedömning av rekommendationerna Regeringen delar i stort bedömningen av den finanspolitiska inriktningen och av vilka områden som är prioriterade för offentliga investeringar. Regeringen arbetar efter en långsiktig plan i tre delar för att ta Sverige genom det besvärliga ekonomiska läget: bekämpa inflationen och stötta hushållen och välfärden, återupprätta arbetslinjen och genomföra strukturreformer för en högre tillväxt. Det finanspolitiska ramverket är ett viktigt verktyg för att utforma en långsiktigt hållbar finanspolitik och behöver värnas för att säkra stabilitet och förutsebarhet kring den ekonomiska politiken. Regeringen delar kommissionens bedömning att det finns makroekonomiska risker kopplade till hushållens höga skuldsättning. Det har genomförts en rad åtgärder för att stärka hushållens motståndskraft, däribland bolånetak och amorteringskrav. Det finns behov av ytterligare reformer för att öka utbudet av bostäder som möter människors behov och efterfrågan över hela landet, bl.a. genom att skapa förutsättningar för ökad nybyggnation där det finns underskott på bostäder. Sveriges plan för återhämtning och resiliens beslutades av Ekofin-rådet den 4 maj 2022 och genomförandet pågår. Regeringen fattade beslut om Sveriges REPowerEU-kapitel den 24 augusti 2023 och kapitlet lämnades därefter in till kommissionen. Kommissionen godkände Sveriges program inom sammanhållningspolitiken under 2022 och genomförandet har påbörjats. Rekommendationen rörande utbildningsfrågor inbegriper områden som prioriteras av regeringen. Flera åtgärder genomförs för att säkerställa tillgången på kvalificerade lärare. Alla barn, unga och vuxna ska oavsett bakgrund, uppväxtmiljö eller andra förhållanden ges förutsättningar att pröva och utveckla sina förmågor och kunskaper till sin fulla potential. Regeringen satsar därför bl.a. på förskola för fler barn samt på lovskola i yngre åldrar. Det pågår även ett flertal satsningar inom utbildningspolitiken för att underlätta integrationen av personer med migrantbakgrund på den svenska arbetsmarknaden. Bland annat genom fortsatta satsningar på yrkesutbildning för vuxna och genom att tydliggöra för kommunerna att de får erbjuda svenska för invandrare för personer med tillfälligt uppehållstillstånd enligt det s.k. massflyktsdirektivet (2001/55/EG), detta enligt förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning. Områden som berörs i rekommendationen angående energi motsvarar prioriteringar som regeringen arbetar med för att nå det nationella målet att senast 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Regeringen anser att all fossilfri energiproduktion, inklusive kärnkraft, behöver öka. Detta för att möjliggöra elektrifiering, grön omställning av energisystemet och utfasning av fossila bränslen. Regeringen ser rekommendationerna inom ramen för den europeiska terminen som en möjlighet för EU att uppmuntra till en ansvarsfull ekonomisk politik och uppfyllelse av de mål som medlemsstaterna gemensamt kommit överens om. Varje medlemsstat avgör själv hur den ska förhålla sig till rekommendationerna, och ytterst är det parlamentet i varje medlemsstat som beslutar om den nationella ekonomiska politiken. 10.2 Finanspolitiska rådets slutsatser I maj 2023 publicerades Finanspolitiska rådets årliga rapport. I detta avsnitt (10.2) redovisas de huvudsakliga bedömningar och rekommendationer som presenterades i rapporten samt regeringens bedömning av dessa. Det makroekonomiska läget Finanspolitiska rådet bedömer att den svenska ekonomin befinner sig i ett osäkert läge där hög inflation och låg tillväxt är utmärkande drag, och att detta innebär svåra avvägningar för den ekonomiska politiken. Rådet noterar att såväl regeringen som Konjunkturinstitutet bedömde att tillväxten kommer att bli negativ 2023 och att ekonomin kommer att befinna sig i en lågkonjunktur även 2024. Vidare bedömde Konjunkturinstitutet och regeringen att arbetslösheten ökar 2023 och 2024, och hushållens reala disponibla inkomster bedömdes ha fallit 2022 och bedömdes fortsätta falla 2023. Rådet noterar att det emellertid synts vissa ljuspunkter under inledningen av 2023 då inflationen i omvärlden har börjat falla tillbaka och parterna på arbetsmarknaden har slutit ett tvåårigt avtal som bedöms på sikt vara förenligt med inflationsmålet. Det finanspolitiska ramverket Finanspolitiska rådet bedömer att de offentliga finanserna fortsatt är mycket starka. Även om en lågkonjunktur kan komma att medföra underskott 2023 och 2024 bedöms den offentliga skulden vara låg, både i ett historiskt perspektiv och i förhållande till flertalet jämförbara länder. Regeringen delar rådets bedömning. Rådet bedömer att finanspolitiken i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) och 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100) var i linje med det finanspolitiska ramverket. Rådet menar att lågkonjunkturen skulle kunna ha motiverat en mer expansiv finanspolitik, men att det finanspolitiska ramverket (se skr. 2017/18:207) även ger utrymme för att hänsyn tas till inflationen och penningpolitiska utmaningar, vilket rådet bedömer att regeringen har gjort. Regeringen delar rådets bedömning att finanspolitiken i både budgetpropositionen för 2023 och 2023 års ekonomiska vårproposition var i linje med det finanspolitiska ramverket samt att regeringens hänsynstagande till den höga inflationen har stöd i ramverket. Rådet menar att det i budgetpropositionen för 2023 inte är tydligt hur regeringen beaktar elstödet i bedömningen av finanspolitikens inriktning. Regeringen delar inte rådets bedömning. Regeringen redovisade i budgetpropositionen för 2023 regeringens bedömning av elstödets effekt på finanspolitikens samlade inriktning. Regeringen ändrade under sommaren 2022 sin metod för att beräkna det strukturella sparandet. Rådet menar att regeringen borde ha redovisat motiven till metodbytet samt hur det påverkar budgetutrymmet och finanspolitikens inriktning. Regeringen delar till viss del rådets bedömning. I samband med budgetpropositionen för 2023 publicerade regeringen på sin hemsida en promemoria som beskriver den nya metoden, men regeringen medger att redovisningen i budgetpropositionen för 2023 kunde ha varit tydligare. I 2023 års ekonomiska vårproposition utvecklade och tydliggjorde regeringen analysen kring finanspolitikens effekt på efterfrågan och redovisade bl.a. BNP-gapet med den tidigare respektive den nya metoden. Rådet noterar att budgetprocessen har återgått till det normala efter att det under pandemin har gjorts avvikelser genom att propositioner om ändringar i statens budget har använts i stor utsträckning. Även om en förbättring har skett uttrycker rådet en fortsatt oro för budgetprocessen framöver. Regeringen delar rådets syn att det är viktigt att hålla fast vid den samlade budgetprocessen. Under senaste årens kriser har den ekonomiska politiken präglats av propositioner med ändringar i statens budget. I många fall har det dock varit motiverat eftersom det har funnits ett behov av skyndsamma åtgärder. Över tid har stabila förutsättningar för den svenska ekonomiska politiken tjänat Sverige väl och det har därför varit viktigt för regeringen att återgå till en ordnad budgetprocess. I budgetpropositionen för 2023 justerades utgiftstaken för 2024-2026. Rådet menar att de föreslagna utgiftsnivåerna redovisats mycket sparsamt och att regeringens syn på utgifternas utveckling i ett medelfristigt perspektiv borde ges mer utrymme. Regeringen delar inte rådets uppfattning att de föreslagna utgiftsnivåerna är mycket sparsamt redovisade. De beskrivs enligt praxis utifrån ett flertal faktorer. Bedömningen av utgiftstakets nivå för ett nytt år baseras även på aktuella prognoser utifrån beslutad och aviserad finanspolitik. De takbegränsade utgifternas framtida utveckling är beroende av den framtida finanspolitiken, vilken i sin tur är en politisk avvägning. Finanspolitik vid hög inflation och vikande efterfrågan Rådet beskriver finanspolitiken i budgetpropositionen för 2023 som försiktig. Rådet anser att omfattningen av den samlade finanspolitiken (som inkluderar kapacitetsavgifterna och utbetalt elstöd) var rimlig givet de risker som fanns både för att den höga inflationen skulle bli långvarig och för att höga räntor skulle leda till oönskade effekter via bostadsmarknaden. Rådet gör i huvudsak samma bedömning av 2023 års ekonomiska vårproposition. Samtidigt bedömer rådet att det troligen hade varit möjligt att bedriva en något mer expansiv finanspolitik utan att detta skulle ha medfört större problem för penningpolitiken. Regeringen delar rådets bedömning att omfattningen av den samlade finanspolitiken i stort var rimlig givet de risker som fanns för att den höga inflationen skulle bli långvarig. Råder anser att den dramatiska försämringen av hushållens köpkraft motiverade att stöd betalades ut, men att elstöden var för omfattande och att regeringen i stället borde ha satsat mer på riktade stöd till särskilt utsatta hushåll och åtgärder som kunnat bidra till att ekonomin fungerar bättre. Regeringen delar inte rådets bedömning att elstöden var för omfattande eller kunde ha riktats till särskilt utsatta hushåll. För att kapacitetsavgifterna skulle kunna användas för att finansiera stöden var det ett krav på EU-nivå att Energimarknadsinspektionen gav sitt godkännande till den modell för utbetalningar som skulle användas. För att få detta godkännande var det nödvändigt att stöden kopplades till elmarknaden. Att använda kapacitetsavgifter till generella stöd, som t.ex. skattesänkningar och bättre matchning på arbetsmarknaden, skulle inte ha godkänts. Elstöd till hushåll och företag Rådet anser att det var förståeligt och rimligt att regeringen finansierade en del av det stöd som bedömdes vara finanspolitiskt motiverat med kapacitetsavgifter. Detta mot bakgrund av de stora och snabba prisökningarna på el, det höga inflödet av kapacitetsavgifter under 2022, samt de EU-regelverk som anger hur avgifterna får användas. Regeringen delar rådets bedömning. Rådet är i huvudsak positivt till utformningen av stödet till hushåll. Rådet anser dock att stödet var för omfattande, att utformningen i vissa avseenden var bristfällig samt att de upprepade stöden skapade incitamentsproblem. Regeringen anser att utformningen av stödet var väl avvägd givet de EU-rättsliga ramarna för stödet och behovet av att säkerställa att stödet skyndsamt betalades ut till hushållen. Regeringen behövde förhålla sig till den stödordning som Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) ansökte om och som Energimarknadsinspektionen godkände. Att begränsa stöden till hushållen i enlighet med rådets förslag hade fördröjt utbetalningarna och sannolikt försvårat handläggningen av stöden. Regeringen anser vidare att det tillkommande elstödet för perioden november-december 2022 var motiverat eftersom elpriserna då var historiskt höga. Därför fanns det skäl att stödja hushållen ytterligare i den svåra ekonomiska situationen. Rådet anser att det generella elstödet till företag borde ha varit betydligt mindre. Rådet menar att företagen har haft möjlighet att i stor utsträckning övervältra kostnader i senare led, har kunnat skjuta på skatteinbetalningar, och i många fall haft möjlighet att vända sig till finansmarknaderna för att klara tillfälliga svårigheter. Dessutom anför rådet att det bland storförbrukare av el är vanligt med långa fasta elavtal, vilket innebär att prisförändringar får liten effekt på kort sikt. Regeringen anser att utformningen av stödet har varit väl avvägt givet de EU-rättsliga ramar som utformningen har behövt förhålla sig till samt behovet av att skyndsamt få ut stödet till företagen. Regeringen har behövt följa både statsstödsramverket och Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (krisinterventionsförordningen). Det senare innebär att regeringen har behövt anpassa sig till den utformning som Svenska kraftnät ansökte om och Energimarknadsinspektionen godkände. Om en annan modell för stöd skulle ha undersökts hade utbetalning av stödet sannolikt försenats. Rådets förslag på justeringar skulle ha avsevärt försvårat handläggningen av stöden. Regeringens målsättning var att göra utbetalningarna så smidiga och automatiserade som möjligt. Rådet anser att det begränsade stödet om högst 2 miljarder kronor till elintensiva företag var mer rimligt eftersom det är svårare för dessa företag att vältra över en stor del av kostnadsökningen på sina kunder. De elintensiva företagen var även tvungna att styrka sina kostnader för att få ta del av stödet. Regeringen delar rådets bedömning att stödet till elintensiva företag var rimligt under de rådande omständigheterna. Rådet anser att stöd, både till hushåll och företag, som kompenserar för höga elkostnader bör undvikas i framtiden. Regeringen håller med rådet om att generella stöd vid prisförändringar bör undvikas i största mån framöver och att riktade stöd är att föredra. Rådet anser att regeringen bör se över möjligheten för Svenska kraftnät att behålla en större del av kapacitetsavgifterna till framtida investeringar. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el reglerar hur kapacitetsavgifterna får användas. I enlighet med förordningen ska kapacitetsavgifterna i första hand användas till att garantera tilldelad kapacitet, optimera användandet av tillgänglig kapacitet och finansiera investeringar som syftar till att förstärka eller bibehålla kapaciteten mellan länder. Den tillfälliga undantagsmöjligheten att använda kapacitetsavgifterna för andra ändamål, t.ex. elstöd, löper ut den 31 december 2023 då stora delar av krisinterventionsförordningen upphör att gälla. Kapacitetsavgifterna kommer därmed framöver att användas för framtida investeringar och kapacitetsstärkande åtgärder i elnätet. Regeringen avser dock att vid behov införa ett ekonomiskt stöd till elintensiva företag som har haft en betydande ökning av kostnader för el jämfört med 2021 (se utg.omr. 24 avsnitt 3.8). Vidare anser rådet att det är angeläget att utvärdera vilka effekter stöden hade. Därför bör information om hur mycket stöd som respektive mottagare erhållit, och de faktiska kostnader som uppburits, finnas tillgängliga. Regeringen delar rådets mening att det är viktigt att effekterna av olika åtgärder utvärderas. Utvärdering av olika åtgärder görs löpande av såväl Regeringskansliet som av de ansvariga myndigheterna. När det gäller tillgång till information om elstöden gäller sekretess vid Försäkringskassans handläggning av ärenden om elstöd till hushåll, men för företagsstödet gäller inte motsvarande regler. Ramarna för finanspolitiken Finanspolitiska rådet har även analyserat några frågeställningar av betydelse för hur det finanspolitiska ramverket bör se ut framöver. Rådet anser att rättvisa mellan generationer i form av lika välfärdsåtaganden och skattenivåer kan motivera att saldo- och skuldmålen bör variera över tid. Rådet anser även att en kommande översyn bör analysera om Sverige riskerar att återgå till en period med låg tillväxt och låg inflation, och om strukturell efterfrågepolitik i så fall skulle kunna bidra till att lösa problemet. Rådet bedömer att en sådan politik skulle kunna minska behovet av mycket expansiva penningpolitiska åtgärder, men skulle även kunna kräva att saldomålet för den offentliga sektorn sänks. Regeringen noterar rådets förslag på frågeställningar. Regeringen kommer under 2023 att tillsätta den återkommande översynen av överskottsmålet som föreskrivs i det finanspolitiska ramverket. 10.3 Granskning av årsredovisningen för staten 2022 Riksrevisionen har för årsredovisningen för staten 2022 lämnat en revisionsberättelse utan reservation eller avvikande mening (Fi2023/01413). Enligt myndigheten har regeringen i alla väsentliga avseenden upprättat de finansiella delarna av årsredovisningen i enlighet med 10 kap. 5-10 §§ budgetlagen (2011:203) och även i övrigt lämnat information som är förenlig med årsredovisningens finansiella delar. Riksrevisionens uttalande omfattar, liksom tidigare år, inte avsnitt 1.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande. I sin behandling av regeringens skrivelse Årsredovisning för staten 2022 har riksdagen beslutat att lägga skrivelsen till handlingarna (bet. 2022/23:FiU30, rskr. 2022/23:255). 10.4 Utvecklingen av den ekonomiska styrningen Utvecklingen av den ekonomiska styrningen bedrivs med utgångspunkt i regeringens behov av att styra och genomföra sin politik och nå de beslutade målen för olika områden. Det ska finnas en ändamålsenlig uppföljning av genomförandet och måluppfyllelsen i myndigheter och verksamheter som svarar mot både regeringens och riksdagens behov. Den ekonomiska styrningen angränsar till den statliga förvaltningspolitiken (se utg.omr. 2 avsnitt 4). Vid utvecklingen av den ekonomiska styrningen är målsättningen att värna myndigheternas kärnuppgifter och att beakta olikheter i förutsättningar och verksamheter. I det här avsnittet (10.4) presenteras delar av det arbete som har bedrivits för att utveckla den ekonomiska styrningen. Budgetering och redovisning av beställningsbemyndiganden Ekonomistyrningsverket (ESV) har på uppdrag av regeringen genomfört en kartläggning och analys av de systemstöd som myndigheter använder sig av i hanteringen av beställningsbemyndiganden. ESV har även kartlagt och analyserat orsaker till myndigheternas överskridanden av beställningsbemyndiganden samt undersökt om förståelsen för beställningsbemyndiganden kan ökas genom att förändra begrepp eller uppställningsformer. Vidare har ESV analyserat förutsättningarna för att inhämta en prognos från myndigheterna om åtaganden och infrianden för beslutade beställningsbemyndiganden. ESV redovisade den del av uppdraget som avsåg en prognos för beställningsbemyndiganden i maj 2022 (Fi 2022/01735). Utifrån myndighetens analys beslutade regeringen att ställa krav på en prognos i berörda myndigheters regleringsbrev för 2023. Myndigheternas prognos användes för att i förekommande fall justera uppgifter om åtaganden och infrianden så att beställningsbemyndiganden i denna proposition baseras på mer aktuella uppgifter än de myndigheterna redovisade i sina budgetunderlag som lämnades till regeringen senast den 1 mars 2023. Övriga delar av uppdraget redovisades i rapporten Beställningsbemyndiganden - Stödsystem, prognoser och användning (ESV 2022:49). ESV föreslog bl.a. en förändrad uppställningsform i myndigheternas budgetunderlag och årsredovisning så att framför allt kopplingen mellan beställningsbemyndiganden och framtida beräknade anslagsnivåer tydliggörs. Vidare föreslogs att det generella stödet till myndigheterna förbättras. I Regeringskansliet bedrivs, i nära samarbete med ESV, ett arbete med att utveckla en ny funktionalitet för budgetering av beställningsbemyndiganden i informationssystemet Hermes. Syftet är att förbättra budgeteringen av och förståelsen för beställningsbemyndiganden samt än mer åskådliggöra när ekonomiska åtaganden som medför utgifter beräknas redovisas mot anslag och därmed åtagandenas koppling till beräknade anslag. Innehållet i myndigheternas årsredovisningar ESV har på uppdrag av regeringen utrett förutsättningarna för att införa en enhetlig struktur för resultatredovisningarna i myndigheternas årsredovisningar. I rapporten En enhetlig struktur för resultatredovisningen? Sondering av förutsättningar (ESV 2022:48) bedömer ESV att förutsättningarna för att införa en enhetlig struktur för resultatredovisningarna är begränsade. Myndigheten anser dock att det finns goda förutsättningar att förbättra den digitala strukturen i resultatredovisningarna. Med en enhetlig digital kvalitet i filerna med myndigheternas årsredovisningar kan maskinella sammanställningar av innehåll från flera resultatredovisningar underlättas. ESV bedömer att myndigheten inom ramen för sin föreskriftsrätt till förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag kan arbeta vidare med frågor som rör det digitala formatet av myndigheternas årsredovisningar. Betryggande intern styrning och kontroll samt fungerande internrevision ESV har i uppgift att utveckla och förvalta den interna styrningen och kontrollen samt internrevisionen i staten. ESV lämnar varje år en rapport till regeringen i vilken myndigheten redovisar hur internrevisionen fungerar i staten som helhet. I rapporten redovisas också hur myndighetsledningarnas interna styrning och kontroll fungerar för de myndigheter under regeringen som omfattas av de utökade bestämmelserna om internrevision samt intern styrning och kontroll. I rapporten Internrevision och intern styrning och kontroll 2023 (ESV 2023:20) bedömer ESV att det system för intern styrning och kontroll som regeringen har inrättat medför att det i statsförvaltningen finns en ordning för intern styrning och kontroll som fungerar betryggande. ESV bedömer även att den statliga internrevisionen fungerar väl samt att internrevisionens arbete är till nytta för myndighetsledningarna i deras arbete med att förbättra myndighetens interna styrning och kontroll. 11 Lagförslag, skattefrågor Regeringen har följande förslag till lagtext. 11.1 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) Härigenom föreskrivs att 2 och 27 §§ kupongskattelagen (1970:624) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag förstås med AIF-förvaltare: juridisk person som är AIF-förvaltare enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt, fondbolag: aktiebolag som driver fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, förvaltningsbolag: ett utländskt företag som förvaltar en värdepappersfond i Sverige, förvaringsinstitut: ett företag som är förvaringsinstitut enligt 1 kap. 1 § första stycket 15 lagen om värdepappersfonder eller 9 kap. 4, 5 eller 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, inlösenaktie: aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktie-bolaget för en viss ersättning, utdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen avsedda dagen för avstämning och för andra aktiebolag liksom i fråga om värdepappersfond eller specialfond den dag då utdelningen blir tillgänglig för lyftning, utdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 4 kap. 39 eller 46 § aktiebolagslagen avsedda dagen för avstämning och för andra aktiebolag liksom i fråga om värdepappersfond eller specialfond den dag då utdelningen blir tillgänglig för lyftning, utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället, värdepapperscentral: detsamma som i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Med utdelning avses även 1. återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolagslagen, 1. återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolagslagen om inte annat anges i tredje stycket, 2. utskiftning vid bolagets likvidation enligt 25 kap. 38 § aktiebolagslagen, 3. utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag, 3. utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag om inte annat anges i tredje stycket, 4. utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 23 kap. 26 § aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget, 5. utbetalning av fusionsvederlag till andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om värdepappersfonder eller 12 kap. 16 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till den del vederlaget utgörs av annat än andelar i den övertagande fonden, och 5. utbetalning av fusionsvederlag till andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om värdepappersfonder eller 12 kap. 16 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till den del vederlaget utgörs av annat än andelar i den övertagande fonden, 6. utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktiebolagslagen som avser a) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen, eller b) delning enligt 24 kap. 1 § tredje stycket 1 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska tas upp. 6. utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktiebolagslagen som avser a) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen, eller b) delning enligt 24 kap. 1 § tredje stycket 1 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska tas upp, och 7. tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller förvärvar egna aktier, om tilldelningen inte görs i utbyte mot aktier i bolaget. Med utdelning avses dock inte en återbetalning eller utbetalning enligt andra stycket 1 eller 3 som görs när inlösenaktier löses in eller förvärvas, om tilldelningen av de inlösenaktier som löses in eller förvärvas anses som utdelning enligt andra stycket 7. Kupongskatt på sådan utdelning som avses i andra stycket 7 ska tas ut på ett belopp som motsvarar den ersättning som ska betalas till aktieägarna när inlösenaktierna löses in eller förvärvas av bolaget. 27 § Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits för någon som inte varit skattskyldig eller har kupongskatt innehållits med högre belopp än vad som ska betalas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av vad som innehållits för mycket. Rätt till återbetalning föreligger även - om aktie förlorat sitt värde till följd av att bolaget upplösts genom likvidation inom två år efter det att sådan utbetalning som avses i 2 § andra stycket 2 blivit tillgänglig för lyftning, - vid återbetalning till aktieägare enligt aktiebolagslagen (2005:551) i samband med minskning av aktiekapitalet som genomförts med indragning av aktier, och - vid återbetalning till aktieägare enligt aktiebolagslagen (2005:551) i samband med minskning av aktiekapitalet som genomförts med indragning av aktier, om återbetalningen anses som utdelning enligt 2 § andra stycket 1, och - vid utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag. - vid utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag, om utbetalningen anses som utdelning enligt 2 § andra stycket 3. Underlaget för kupongskatten ska i de fall som avses i andra stycket beräknas på ett belopp som svarar mot skillnaden mellan utbetalningen till aktieägaren och dennes anskaffningskostnad för aktierna. Har aktierna förvärvats som fusionsvederlag eller delningsvederlag ska som anskaffningskostnad för aktierna anses den anskaffningskostnad som aktieägaren hade för aktierna i det överlåtande aktiebolaget. För marknadsnoterade aktier får anskaffningskostnaden i stället bestämmas till 20 procent av utbetalningen. Ansökan om återbetalning ska göras skriftligen hos Skatteverket senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Tillsammans med ansökan ska det lämnas ett intyg eller annan utredning om att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning som styrker att sökanden inte är skattskyldig. Beslut rörande återbetalning får anstå intill dess fråga om skattskyldighet för utdelningen enligt inkomstskattelagen (1999:1229) slutligen prövats. Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första stycket först sedan förvaltningsrätt, kammarrätt eller Högsta förvaltningsdomstolen meddelat beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad efterbeskattats för detsamma, kan ansökan om återbetalning göras hos Skatteverket senast inom ett år efter det beslutet meddelades eller efterbeskattningen skedde. Är den som har rätt till återbetalning av kupongskatt skyldig att betala skatt enligt denna lag eller skatteförfarandelagen (2011:1244), gäller 64 kap. samt 71 kap. 2 § första stycket och 3 § skatteförfarandelagen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på inlösenaktier som tilldelas aktieägarna efter den 31 december 2024. 3. För inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före den 1 januari 2025 gäller äldre bestämmelser. 11.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Den som enligt 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980) ska betala arbetsgivaravgifter ska för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen. I underlaget enligt första stycket ska dock inte ingå 1. ersättning till sådana personer som avses i 2 kap. 27 § socialavgiftslagen, eller 2. sådan ersättning som avses i 2 kap. 28 § socialavgiftslagen. I underlaget enligt första stycket ska dock inte ingå ersättning till sådana personer som avses i 2 kap. 27 § social-avgiftslagen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ersättning som utges före ikraftträdandet. 11.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Skatten tas ut med 15 kronor per ton naturgrus. Skatten tas ut med 22 kronor per ton naturgrus. För kalenderåret 2019 och efter-följande kalenderår ska skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i första stycket angivna skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2017 med ett årligt tillägg av två procentenheter. För kalenderåret 2025 och efter-följande kalenderår ska skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i första stycket angivna skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2023. Beloppet enligt andra stycket avrundas till hela kronor. Regeringen fastställer före november månads utgång det omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska tas ut för påföljande kalenderår. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 11.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1999:673) om skatt på avfall ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Avfallsskatt ska betalas med 500 kronor per ton avfall. Avfallsskatt ska betalas med 725 kronor per ton avfall. För kalenderåret 2019 och efter-följande kalenderår ska avfallsskatt betalas med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i första stycket angivna skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2017 med ett årligt tillägg av två procentenheter. För kalenderåret 2025 och efter-följande kalenderår ska avfallsskatt betalas med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i första stycket angivna skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2023. Beloppet enligt andra stycket avrundas till hela kronor. Regeringen fastställer före november månads utgång det omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska betalas för påföljande kalenderår. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 11.5 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs att 15 kap. 10 §, 39 kap. 26 §, 42 kap. 29 §, 45 kap. 5 och 24 §§ och 61 kap. 15 och 16 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 kap. 10 § Har en näringsfastighet del i en annan svensk samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, behöver fastighetens andel av samfällighetens intäkter och kostnader inte tas upp, om intäkterna med mindre än 600 kronor överstiger de utgifter som omedelbart ska dras av som kostnad. Har en näringsfastighet del i en annan svensk samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, behöver fastighetens andel av samfällighetens intäkter och kostnader inte tas upp, om intäkterna med mindre än 1 500 kronor överstiger de utgifter som omedelbart ska dras av som kostnad. Första stycket gäller inte kapitalvinster och kapitalförluster. 39 kap. 26 § Om privatbostadsföretagets fastighet har del i en annan samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, ska fastighetens andel av inkomster och utgifter i samfällighetens verksamhet tas upp respektive dras av hos privatbostadsföretaget. Dessa inkomster och utgifter ska dock tas upp eller dras av bara om det är fråga om 1. avkastning av kapital och bara till den del avkastningen överstiger 600 kronor, eller 1. avkastning av kapital och bara till den del avkastningen överstiger 1 500 kronor, eller 2. kapitalvinster och kapitalförluster. 42 kap. 29 § Om en privatbostadsfastighet har del i en annan svensk samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, ska den del av fastighetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital och som överstiger 600 kronor tas upp. Om en privatbostadsfastighet har del i en annan svensk samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, ska den del av fastighetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital och som överstiger 1 500 kronor tas upp. För fastighetens andel av samfällighetens statliga räntebidrag och tomträttsavgälder gäller bestämmelserna i 26 och 27 §§. I fråga om fastighetens andel i samfällighetens kapitalvinster och kapitalförluster tillämpas vad som skulle ha gällt för fastighetsägaren vid en avyttring. 45 kap. 5 § Överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag anses som avyttring av fastighet, om överföringen eller uppdelningen sker helt eller delvis mot kontant ersättning. Är den kontanta ersättningen högst 5 000 kronor, ska kapitalvinsten inte tas upp. Överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag anses som avyttring av fastighet, om överföringen eller uppdelningen sker helt eller delvis mot kontant ersättning. Är den kontanta ersättningen högst 42 000 kronor, ska kapitalvinsten inte tas upp. Av kapitalvinsten ska bara så stor del tas upp som den kontanta ersättningen minskad med 5 000 kronor utgör av den totala ersättningen för överföringen eller uppdelningen minskad med 5 000 kronor. Större belopp än den kontanta ersättningen minskad med 5 000 kronor ska dock inte tas upp. Av kapitalvinsten ska bara så stor del tas upp som den kontanta ersättningen minskad med 42 000 kronor utgör av den totala ersättningen för överföringen eller uppdelningen minskad med 42 000 kronor. Större belopp än den kontanta ersättningen minskad med 42 000 kronor ska dock inte tas upp. Avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. fastighetsbildningslagen anses som avyttring. 24 § Om fastighetsägaren får sådan engångsersättning för allframtidsupplåtelse som avses i 6 §, gäller följande. Så stor del av omkostnadsbeloppet för fastigheten anses avse den del av fastigheten som anses avyttrad som ersättningen utgör av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för inskränkningen eller upplåtelsen. Omkostnadsbeloppet för den eller de allframtidsupplåtelser som den skattskyldige gör under beskattningsåret får i stället beräknas till sammanlagt 5 000 kronor. Omkostnadsbeloppet får dock inte överstiga de sammanlagda ersättningarna. Omkostnadsbeloppet för den eller de allframtidsupplåtelser som den skattskyldige gör under beskattningsåret får i stället beräknas till sammanlagt 12 000 kronor. Omkostnadsbeloppet får dock inte överstiga de sammanlagda ersättningarna. 61 kap. 15 § Värdet av ränteförmån vid lån i svensk valuta med en fast räntesats eller med en räntesats som står i fast förhållande till marknadsräntan för motsvarande lån ska beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan när lånet togs upp plus en procentenhet (jämförelseräntan) och den avtalade räntesatsen. Jämförelseräntan ska dock som lägst vara 0,5 procent. Värdet av ränteförmån vid lån i svensk valuta med en fast räntesats eller med en räntesats som står i fast förhållande till marknadsräntan för motsvarande lån ska beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan när lånet togs upp plus en och en halv procentenhet (jämförelseräntan) och den avtalade räntesatsen. Jämförelseräntan ska dock som lägst vara 0,5 procent. 16 § Värdet av ränteförmån vid annat lån i svensk valuta än lån som avses i 15 § ska beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret plus en procentenhet (jämförelseräntan) och den avtalade räntan för beskattningsåret. Jämförelseräntan ska dock som lägst vara 0,5 procent. Om statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret har ändrats med minst två procentenheter sedan utgången av november året före beskattningsåret, ska förmånens värde för tiden juli-december under beskattningsåret beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret plus en procentenhet och den avtalade räntan. Statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret ska dock lägst anses vara minus 0,5 procent. Värdet av ränteförmån vid annat lån i svensk valuta än lån som avses i 15 § ska beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret plus en och en halv procentenhet (jämförelseräntan) och den avtalade räntan för beskattningsåret. Jämförelseräntan ska dock som lägst vara 0,5 procent. Om statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret har ändrats med minst två procentenheter sedan utgången av november året före beskattningsåret, ska förmånens värde för tiden juli-december under beskattningsåret beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret plus en och en halv procentenhet och den avtalade räntan. Statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret ska dock lägst anses vara minus 0,5 procent. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023. 11.6 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) dels att 24 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 42 kap. 17 a § och 48 kap. 10 §, och närmast före 48 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 24 kap. 5 § I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget kapital om - utnyttjande av företrädesrätt till teckning av vinstandelslån eller kapitalandelslån i 42 kap. 15 §, - utdelning av andelar i dotterbolag i 42 kap. 16 §, - utbetalningar vid minskning av aktiekapital, bunden överkursfond eller reservfond och liknande förfaranden i 42 kap. 17 §, - tilldelning av inlösenaktier i 42 kap. 17 a §, - utskiftning från ideella föreningar i 42 kap. 18 §, - utskiftning och utbetalning från ekonomiska föreningar i 42 kap. 19-21 §§, - emission i ekonomiska föreningar i 42 kap. 21 a §, - utdelning från i utlandet delägarbeskattade juridiska personer och från utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster i 42 kap. 22 §, - utdelning och utskiftning från dödsbon efter personer som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet i 42 kap. 23 §, - skattetillgodohavanden i 42 kap. 24 §, - spel i 42 kap. 25 §, och - schablonintäkt i 42 kap. 43 §. 42 kap. 17 a § Som utdelning behandlas tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag - minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, eller - förvärvar egna aktier. Med inlösenaktie avses en aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. Första stycket gäller dock inte en sådan tilldelning av inlösenaktier som görs i utbyte mot aktier i bolaget. Värdet av en inlösenaktie ska vid tillämpningen av denna paragraf anses vara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget. 48 kap. Inlösenaktie som förvärvas genom tilldelning i vissa fall 10 § För en inlösenaktie som förvärvas genom en sådan tilldelning som behandlas som utdelning enligt 42 kap. 17 a § anses anskaffningsutgiften motsvara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna som görs efter den 31 december 2024. 3. För inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före den 1 januari 2025 gäller äldre bestämmelser. 11.7 Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) Härigenom föreskrivs i fråga om socialavgiftslagen (2000:980) dels att 2 kap. 28 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 2 kap. 28 § ska utgå, dels att 2 kap. 29 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 29 § Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna ska avdrag göras enligt 31 §, om den avgiftsskyldige har utgett avgiftspliktig ersättning till en person som arbetar med forskning eller utveckling. Med avgiftspliktig ersättning ska vid tillämpning av första stycket inte avses sådan ersättning på vilken avgifter ska betalas enligt 27 eller 28 §. Med avgiftspliktig ersättning ska vid tillämpning av första stycket inte avses sådan ersättning på vilken avgifter ska betalas enligt 27 §. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ersättning som utges före ikraftträdandet. 11.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 12 § Uppgifter och handlingar som avser 1. revision ska gallras tio år efter utgången av det kalenderår då revisionen avslutades, och 2. fastighetstaxering ska gallras tolv år efter utgången av det taxeringsår som uppgifterna eller handlingarna kan hänföras till. Uppgifter och handlingar om godkända upplagshavare, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, godkända skatteupplag, certifierade mottagare, tillfälligt certifierade mottagare, certifierade avsändare, tillfälligt certifierade avsändare, registrerade distansförsäljare och tillfälligt registrerade distansförsäljare enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt samt lagen (2022:156) om alkoholskatt ska gallras sju år efter utgången av det kalenderår då aktören avregistrerades. Uppgifter och handlingar ska gallras sju år efter utgången av det kalenderår då godkännandet blev återkallat om de avser 1. godkända lagerhållare enligt lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar eller lagen om tobaksskatt, 1. godkända lagerhållare enligt lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter eller lagen om tobaksskatt, 2. registrerade mottagare och registrerade EU-handlare enligt lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik, 3. registrerade distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak enligt lagen om tobaksskatt, eller 4. den som är godkänd för särskild hantering av proviantering till havs enligt 8 kap. 4 § lagen om skatt på energi. Uppgifter och handlingar som avses i 4 a § ska gallras tio år efter utgången av det kalenderår då de meddelanden som är kopplade till den administrativa referenskoden enligt 4 b kap. 4 § tredje stycket lagen om skatt på energi, 5 kap. 4 § tredje stycket lagen om tobaksskatt eller 5 kap. 4 § tredje stycket lagen om alkoholskatt, den förenklade administrativa referenskoden enligt 4 e kap. 3 § tredje stycket lagen om skatt på energi, 8 kap. 4 § tredje stycket lagen om tobaksskatt eller 8 kap. 4 § tredje stycket lagen om alkoholskatt eller annan sammanhållande identifikationsuppgift senast ändrades. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 11.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och arbetsgivaravgifterna ska ett särskilt avdrag göras, om den avgiftsskyldige har utgett avgiftspliktig ersättning för arbete utfört i näringsverksamhet vid ett fast driftställe i stödområdet eller för arbete i annan verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller en stiftelse, vid en sådan plats i stödområdet som motsvarar ett fast driftställe. Med avgiftspliktig ersättning ska vid tillämpning av denna lag inte avses sådan ersättning på vilken endast ålderspensionsavgift ska betalas enligt - 2 kap. 27 eller 28 § socialavgifts-lagen (2000:980), eller - 2 kap. 27 § socialavgiftslagen (2000:980), eller - 5 § lagen (2016:1053) om särskild beräkning av vissa avgifter för enmansföretag. Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och egenavgifterna ska ett särskilt avdrag göras, om avgiftspliktig inkomst av näringsverksamhet från ett fast driftställe i stödområdet ingår i avgiftsunderlaget. Detta gäller dock inte den som enligt 3 kap. 15 eller 16 § socialavgiftslagen endast ska betala ålderspensionsavgift. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ersättning som utges före ikraftträdandet. 11.10 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs att 22 kap. 6 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 kap. 6 § Om en privatbostadsfastighet har del i en annan samfällighet än som avses i 6 kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), ska kontrolluppgift lämnas om privatbostadsfastighetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den juridiska person som förvaltar samfälligheten. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om privatbostadsfastighetens andel av samfällighetens inkomster till den del dessa överstiger 600 kronor. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om privatbostadsfastighetens andel av samfällighetens inkomster till den del dessa överstiger 1 500 kronor. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 11.11 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs att 3 kap. 15 §, 7 kap. 1 a §, 26 kap. 8 § och 41 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 15 § Med punktskatt avses skatt enligt 1. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, 2. 2 § första stycket 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, 3. lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., 4. lagen (1994:1776) om skatt på energi, 5. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, 6. lagen (1999:673) om skatt på avfall, 7. lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., 8. lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 9. lagen (2017:1200) om skatt på flygresor, 10. lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, 11. lagen (2018:1139) om skatt på spel, 12. lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar, 13. lagen (2022:155) om tobaksskatt, 14. lagen (2022:156) om alkoholskatt, och 15. lagen (2023:75) om skatt på överintäkter från el. 12. lagen (2022:155) om tobaksskatt, 13. lagen (2022:156) om alkoholskatt, och 14. lagen (2023:75) om skatt på överintäkter från el. 7 kap. 1 a § Skatteverket ska, utöver vad som följer av 1 §, registrera 1. den som är skattskyldig enligt a) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, b) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., c) 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi, d) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, e) lagen (1999:673) om skatt på avfall, f) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., g) lagen (2017:1200) om skatt på flygresor, h) 6 § 2 b lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, eller i) lagen (2018:1139) om skatt på spel, 2. den som är godkänd eller registrerad som a) upplagshavare enligt 4 kap. 1 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 2 § lagen (2022:155) om tobaksskatt eller 3 kap. 2 § lagen (2022:156) om alkoholskatt, b) registrerad varumottagare enligt 4 kap. 8 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 9 § lagen om tobaksskatt eller 3 kap. 10 § lagen om alkoholskatt, c) godkänd lagerhållare enligt 6 kap. 2 § lagen om skatt på energi, 10 § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 9 § lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, 8 § lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar eller 10 kap. 2 § lagen om tobaksskatt, c) godkänd lagerhållare enligt 6 kap. 2 § lagen om skatt på energi, 10 § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 9 § lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter eller 10 kap. 2 § lagen om tobaksskatt, d) frivilligt skattskyldig enligt 11 kap. 6 § lagen om skatt på energi, e) registrerad mottagare enligt 10 a § lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik, f) registrerad EU-handlare enligt 10 b § lagen om kemikalier i viss elektronik, g) registrerad distansförsäljare för tuggtobak och övrig tobak enligt 10 kap. 7 § lagen om tobaksskatt, eller h) registrerad distansförsäljare enligt 4 c kap. 3 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 3 § lagen om tobaksskatt eller 6 kap. 3 § lagen om alkoholskatt, och 3. den som är godkänd eller registrerad som a) tillfälligt registrerad varumottagare enligt 4 kap. 14 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 15 § lagen om tobaksskatt eller 3 kap. 16 § lagen om alkoholskatt, b) certifierad mottagare enligt 4 d kap. 5 § lagen om skatt på energi, 7 kap. 7 § lagen om tobaksskatt eller 7 kap. 7 § lagen om alkoholskatt, c) tillfälligt certifierad mottagare enligt 4 d kap. 3 § lagen om skatt på energi, 7 kap. 5 § lagen om tobaksskatt eller 7 kap. 5 § lagen om alkoholskatt, eller d) tillfälligt registrerad distansförsäljare enligt 4 c kap. 2 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 2 § lagen om tobaksskatt eller 6 kap. 2 § lagen om alkoholskatt. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. 26 kap. 8 § Punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet, om den som är skyldig att lämna skattedeklaration är skattskyldig enligt 1. lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt och ska registreras enligt 7 kap. 1 a § första stycket 3, eller 2. lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt och inte ska registreras till följd av 7 kap. 1 a §. 2. lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt och inte ska registreras till följd av 7 kap. 1 a §. 41 kap. 3 § Revision får göras hos 1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), 2. någon annan juridisk person än ett dödsbo, 3. den som har anmält sig för registrering, 4. den som har ansökt om eller är godkänd för F-skatt, 5. sådant ombud för en beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige och som avses i 6 kap. 2 §, 6. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt, 7. den som har ansökt om godkännande som registrerad varumottagare enligt lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt, 8. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad förbrukare enligt lagen om skatt på energi eller lagen om alkoholskatt, 9. den som har ansökt om godkännande som registrerad avsändare enligt lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt, 10. den som har ansökt om godkännande som lagerhållare enligt lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar eller lagen om tobaksskatt, 10. den som har ansökt om godkännande som lagerhållare enligt lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter eller lagen om tobaksskatt, 11. den som har ansökt om godkännande som registrerad mottagare eller registrerad EU-handlare enligt lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik, 12. den som har ansökt om godkännande som registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak enligt lagen om tobaksskatt, 13. den som har ansökt om godkännande för särskild hantering av proviantering till havs enligt 8 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 14. den som är eller kan antas vara en rapporteringsskyldig plattformsoperatör enligt 2 kap. 2 eller 3 § lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet och hos den som åtagit sig att genomföra de åtgärder för kundkännedom som anges i 6 kap. samma lag för en rapporteringsskyldig plattformsoperatörs räkning. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 11.12 Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § tullagen (2016:253) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i - lagen (1994:1776) om skatt på energi, - lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, - lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, - lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar, - lagen (2022:155) om tobaksskatt, - lagen (2022:156) om alkoholskatt, och - mervärdesskattelagen (2023:200). Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag då tullvärdet fastställdes. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 11.13 Förslag till lag om upphävande av lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar Härigenom föreskrivs att lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar ska upphöra att gälla. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2024. 2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 12 Skattefrågor I detta avsnitt redovisar regeringen åtgärder på skatte- och avgiftsområdet med effekter för budgetåret 2024 och framåt. Åtgärderna presenteras indelade i ett antal huvudgrupper. De olika huvudgrupperna är - skatt på arbetsinkomster (skatter på förvärvsinkomster och socialavgifter m.m., avsnitt 12.1-12.9), - skatt på kapitalägande (kapital- och egendomsskatter, avsnitt 12.10-12.11), - skatt på kapitalanvändning (företagsskatter, avsnitt 12.12) - skatt på konsumtion m.m. (energi- och miljöskatter, övriga punktskatter och mervärdesskatt, avsnitt 12.13-12.23). Därefter sammanfattas de offentligfinansiella effekterna av de skatte- och avgiftsförslag som lämnas eller aviseras i denna proposition (avsnitt 12.24), följt av en beskrivning av stöd eller utgifter som går via skattesystemet, s.k. skatteutgifter, som påverkar budgetens inkomstsida (avsnitt 12.25). De skatteutgifter som hör till respektive utgiftsområde redovisas i respektive utgiftsbilaga i denna proposition. Avsnittet avslutas med en författningskommentar till lagförslagen (avsnitt 12.26). För de åtgärder där förslag lämnas finns lagförslag i avsnitt 11. Beredningen av de olika förslagen inklusive granskning av Lagrådet redovisas i respektive delavsnitt. Sammanfattning - Skatten på arbetsinkomster och pension bör sänkas. - Det bör införas en indexering i beräkningen av jobbskatteavdraget för äldre och åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för denna grupp bör höjas från 65 till 66 år. - Uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt bör pausas för beskattningsåret 2024. - Taket för rotavdraget bör tillfälligt höjas. - Tidsgränsen för expertskatten bör utvidgas från fem till sju år. - En kompensation bör ges till personer födda 1957 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag, och ikraftträdandet av den höjda åldersgränsen till 67 år bör senareläggas. - Jämförelseräntan vid ränteförmån höjs. - Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som fyllt 15 men inte 18 år slopas. - Det bör göras vissa lagtekniska justeringar av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som arbetar med forskning eller utveckling (FoU-avdraget) och av den generella nedsättningen av egenavgifterna. - Vissa gränsbelopp vid beskattningen av fastighetsrelaterade inkomster höjs. - Beskattningen av inlösenaktier ändras i vissa fall. - Det bör införas en tilläggsskatt för företag i stora koncerner. - Skatten på bensin och diesel bör sänkas. - Skatten på diesel inom jord-, skogs- och vattenbruk bör sänkas. - Skatten på naturgrus och skatten på avfall höjs och BNP-indexeringen slopas. - Skatten på plastbärkassar avskaffas. - Energiskatten på el för infångning av koldioxid bör sänkas. - Vägavgiften inom eurovinjettsamarbetet för tung lastbilstrafik bör differentieras utifrån koldioxidutsläppsklass, höjas och utvidgas. Fordonsskatten bör sänkas för dieseldrivna lastbilar som blir vägavgiftspliktiga till följd av utvidgningen av vägavgiften. - Skatten på tobak och nikotin bör justeras. - Skatten på spel bör höjas. - Omsättningsgränsen för mervärdesskatt bör höjas. - Nya mervärdesskatteregler för små företag bör införas. - Ändrade mervärdesskatteregler för vissa tjänster och konstverk bör införas. Skatt på arbetsinkomster - förvärvsinkomstbeskattning 12.1 Sänkt skatt på arbetsinkomster och pension Regeringens bedömning: Det ordinarie jobbskatteavdraget bör förstärkas med 11,04 miljarder kronor. Samtidigt bör det förhöjda grundavdraget för personer som har fyllt 66 år förstärkas med 2,18 miljarder kronor. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024. Skälen för regeringens bedömning: En central princip för det svenska välfärdssamhället är att alla som kan står till arbetsmarknadens förfogande och anstränger sig för att få ett jobb och blir självförsörjande. En viktig del i detta är att det ska vara mer lönsamt att gå från bidrag till arbete än i dag. I syfte att förstärka drivkrafterna till arbete bör därför det ordinarie jobbskatteavdraget förstärkas. Skattesänkningen bör främst rikta sig till heltidsarbetande med låga och medelhöga inkomster. För att förstärkningen av jobbskatteavdraget inte ska leda till en skatteklyfta mellan yngre med arbetsinkomster och äldre med pensionsinkomster bör även det förhöjda grundavdraget förstärkas i motsvarande mån. En sådan förstärkning innebär en bred skattesänkning för äldre eftersom den gynnar såväl pensionärer som personer som har fyllt 66 år och fortsätter att arbeta. Förslaget att förstärka det ordinarie jobbskatteavdraget bedöms minska skatteintäkterna med 11,04 miljarder kronor 2024. Förslaget att förstärka det förhöjda grundavdraget bedöms minska skatteintäkterna med 2,18 miljarder kronor 2024. Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen beslutade den 7 september 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget. Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024. 12.2 Jobbskatteavdraget för äldre indexeras och åldersgränsen höjs Regeringens bedömning: En indexering bör införas i beräkningen av jobbskatteavdraget för äldre och åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för denna grupp bör höjas från 65 till 66 år. Skälen för regeringens bedömning: När jobbskatteavdraget för äldre infördes var skattesänkningen indexerad genom en koppling till prisbasbeloppet. I syfte att förenkla beräkningen togs dock kopplingen bort 2009 (prop. 2008/09:39). Det innebär att jobbskatteavdraget för äldre inte följer prisutvecklingen i samhället på samma sätt som det ordinarie jobbskatteavdraget. Det innebär även att nivåskillnaden mellan det ordinarie jobbskatteavdraget och jobbskatteavdraget för äldre riskerar att minska för varje år om inte aktiva lagstiftningsåtgärder vidtas. För att komma till rätta med denna problematik bör jobbskatteavdraget för äldre ändras på så sätt att beräkningen åter kopplas till prisbasbeloppet. Åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för äldre är i dag 65 år. Samtidigt har åldersgränsen för att ta del av det förhöjda grundavdraget höjts från 65 till 66 år för att följa den rådande pensioneringsnormen (prop. 2021/22:181). Det är lämpligt att även åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för äldre höjs på mot-svarande sätt. Åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för äldre bör alltså höjas till 66 år. Förslaget att införa en indexering i beräkningen av jobbskatteavdraget för äldre bedöms inte ha någon effekt på skatteintäkterna 2024 utan först 2025 då skatteintäkterna bedöms minska med 0,09 miljarder kronor. Förslaget om höjd åldersgräns för att ta del av jobbskatteavdraget för äldre bedöms öka skatteintäkterna med 0,07 miljarder kronor 2024. Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen beslutade den 7 september 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget. Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024. 12.3 Pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt 2024 Regeringens bedömning: Vid bestämmandet av skiktgränsen för uttag av statlig inkomstskatt på beskattningsbara förvärvsinkomster för beskattningsåret 2024 bör någon uppräkning inte göras. Skiktgränsen för beskattningsåret 2024 bör därmed uppgå till 598 500 kronor. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024. Skälen för regeringens bedömning: När skiktgränsen för statlig inkomstskatt infördes 1991 bestämdes att gränsen årligen skulle justeras med ett automatiskt verkande inflationsskydd. Själva utformningen, förändringen av konsumentprisindex plus två procentenheter, baserades på att de skattskyldiga skulle tillförsäkras ett reallöneskydd så att andelen skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt låg på en enhetlig nivå (prop. 1989/90:110 s. 299 och 300). Genom åren har skiktgränsen både höjts och begränsats i förhållande till den för beskattningsåret annars gällande ordinarie uppräkningen. Med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget och regeringens prioritering att bekämpa inflationen är det viktigt att få till en återhållsam och finansierad budget. Den uppräkning som gjordes för beskattningsåret 2023 följde det ordinarie förfarandet och var historiskt hög. Till följd av den fortsatt höga inflationen hade även uppräkningen för beskattningsåret 2024 blivit historiskt hög. Det finns därför skäl att pausa uppräkningen av skiktgränsen för 2024 för att kunna finansiera andra satsningar som exempelvis breda skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Att pausa uppräkningen innebär också att andelen skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt återgår till en nivå som är mer i linje med hur det har sett ut historiskt. Skiktgränsen för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2024 bör därför ligga kvar på samma nivå som för beskattningsåret 2023 och alltså uppgå till 598 500 kronor. Det kommande förslaget bedöms öka skatteintäkterna med 12,31 miljarder kronor 2024. Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående och regeringen avser att återkomma med ett förslag till riksdagen under hösten. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024. 12.4 Tillfälligt höjt tak för rotavdraget Regeringens bedömning: Taket för rotavdraget bör tillfälligt höjas och det bör tillfälligt införas separata tak för rot- respektive rutavdraget. Taket för rot- respektive rutavdraget bör vara 75 000 kronor per person under beskattningsåret 2024. Fram till den 30 juni 2024 bör dock högst 50 000 kronor få användas för rotavdrag och högst 75 000 kronor sammanlagt för rot- och rutavdrag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2024. Skälen för regeringens bedömning: Det s.k. rotavdraget som gäller fr.o.m. den 8 december 2008 är en skattereduktion för arbetskostnaden vid reparation, underhåll samt om- och tillbyggnad av vissa bostäder. Det huvudsakliga syftet med rotavdraget är att minska svartarbetet och att öka arbetsutbudet. Skattereduktionen för rotarbeten får, tillsammans med skattereduktionen för rutarbeten, uppgå till högst 75 000 kronor per person och år, varav högst 50 000 kronor får avse rotarbeten. För att temporärt främja sysselsättningen i byggsektorn under lågkonjunkturen i svensk ekonomi bör taket för rotavdraget tillfälligt höjas och det bör tillfälligt införas separata tak för rot- respektive rutavdraget. Taket för rot- respektive rutavdraget bör vara 75 000 kronor per person under beskattningsåret 2024. Fram till den 30 juni 2024 bör dock högst 50 000 kronor få användas för rotavdrag och högst 75 000 kronor sammanlagt för rot- och rutavdrag. Det kommande förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 0,96 miljarder kronor 2024. Finansdepartementet avser att remittera en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen avser att inhämta Lagrådets yttrande under våren 2024 och därefter återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2024. 12.5 Utvidgad tidsgräns för expertskatt - från fem till sju år Regeringens bedömning: Skattelättnaden för experter, forskare och andra nyckelpersoner bör utvidgas till att gälla under högst sju år räknat från den dag vistelsen i Sverige påbörjades och bör omfatta vistelser i Sverige som är avsedda att vara högst sju år. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången för vistelser i Sverige som påbörjas efter den 31 mars 2023. Skälen för regeringens bedömning: Ett syfte med expertskattereglerna är att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. Ytterligare ett syfte är att öka incitamenten för internationella företag att välja Sverige för nyetableringar och stimulera företag att förlägga eller behålla bl.a. koncernledande funktioner som kräver utländsk personal i Sverige. Det är viktigt att Sveriges expertskatteregler är konkurrenskraftiga för att syftet med reglerna ska uppnås. Företag som är etablerade i Sverige riskerar annars att ha sämre förutsättningar att rekrytera experter, forskare och andra nyckelpersoner från utlandet jämfört med företag i viktiga konkurrentländer. För att stärka de svenska reglernas konkurrenskraft bör skattelättnaden för experter, forskare och andra nyckelpersoner utvidgas från att gälla under högst fem år räknat från den dag vistelsen i Sverige påbörjades till att i stället gälla under högst sju år. Expertskattereglerna omfattar vistelser i Sverige som är avsedda att vara högst fem år. Som en följdändring av att skattelättnaden utvidgas från fem till sju år bör även längden på den avsedda vistelsen i Sverige utvidgas till sju år. Förslaget bedöms inte ha någon offentligfinansiell nettoeffekt under de första fyra åren. Långsiktigt bedöms däremot förslaget leda till minskade skatteintäkter om ca 0,28 miljarder kronor per år. Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen beslutade den 7 september 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget. Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången för vistelser i Sverige som påbörjas efter den 31 mars 2023. 12.6 Kompensation m.m. till personer födda 1957 och 1959 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag Regeringens bedömning: En kompensation bör ges till personer födda 1957 på grund av höjd åldersgräns för rätt att ta del av det förhöjda grundavdraget. Storleken på kompensationen bör i möjligaste mån motsvara skatteeffekten av det förhöjda grundavdraget. Kompensationen bör vara skattefri och betalas ut via skattekontot. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2024. Ikraftträdandet av den höjda åldersgränsen till 67 år för rätt till det förhöjda grundavdraget bör senareläggas med ett år, till den 1 januari 2027. Skälen för regeringens bedömning: De pensionsrelaterade åldersgränserna i socialförsäkringsbalken och i angränsande trygghetssystem har höjts till 66 år från och med 2023 och kommer att höjas till 67 år från och med 2026 (prop. 2021/22:181). Höjningen av åldersgränserna förenades med övergångsbestämmelser som innebär att personer födda 1957 fortfarande har haft rätt att ta ut garantipension, bostadstillägg, inkomstpensionstillägg m.m. från 65 års ålder. På motsvarande sätt finns övergångsbestämmelser för lagändringen 2026 som innebär att personer födda 1959 fortfarande kommer att ha rätt att ta ut garantipension, bostadstillägg, inkomstpensionstillägg m.m. från 66 års ålder. Samtidigt med ändringarna i socialförsäkringsbalken höjdes åldersgränsen i inkomstskattelagen (1999:1229) för att kunna ta del av det förhöjda grundavdraget. Från och med 2023 höjs åldersgränsen från 65 till 66 år och från och med 2026 från 66 till 67 år (samma prop.). Då åldersgränsen gäller åldern vid beskattningsårets ingång innebär ändringen att personer födda 1957 har rätt till förhöjt grundavdrag först 2024 och personer födda 1959 först 2027. Höjningen av åldersgränserna i pensionssystemet och i skattelagstiftningen har inneburit att två åldersgrupper, personer födda 1957 respektive personer födda 1959, hamnar i en situation där de behandlas som pensionärer i det ena systemet men inte i det andra. För att komma till rätta med denna skillnad kommer regeringen att föreslå två åtgärder. För personer födda 1957 bör en kompensation ges som i möjligaste mån motsvarar storleken på den skattelättnad som det förhöjda grundavdraget innebär. Kompensationen bör vara skattefri och betalas ut via skattekontot under 2024. Förslaget om kompensation till personer födda 1957 bedöms öka utgifterna med 3,20 miljarder kronor 2024 (utg.omr. 3 avsnitt 2.8.4). För personer födda 1959 bör ikraftträdandet av den höjda åldersgränsen till 67 år för rätt till det förhöjda grundavdraget senareläggs med ett år, från den 1 januari 2026 till den 1 januari 2027. På så sätt kommer personer födda 1959 ha rätt till förhöjt grundavdrag från och med 2026. Förslaget om senarelagt ikraftträdande av den höjda åldersgränsen för rätt till det förhöjda grundavdraget till 67 år bedöms minska skatteintäkterna med 3,40 miljarder kronor för 2026. Finansdepartementet kommer under hösten att remittera ett förslag med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen avser att under våren 2024 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget om kompensation bör träda i kraft den 1 juli 2024. Ikraftträdandet av den höjda åldersgränsen till 67 år bör senareläggas till den 1 januari 2027. 12.7 Höjd jämförelseränta vid ränteförmån 12.7.1 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Förslag om höjd jämförelseränta vid ränteförmån inför budgetpropositionen 2024 tagits fram. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 4 avsnitt 1. Promemorians lagförslag är likalydande med propositionens. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4 avsnitt 2. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2023/01517). Lagrådet Förslagen i propositionen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande. 12.7.2 Bakgrund och gällande rätt Av reglerna i 61 kap. 15-17 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, framgår att en skattepliktig ränteförmån uppkommer om arbetsgivaren lämnar ett räntefritt lån eller ett lån där räntan är lägre än marknadsräntan till en anställd eller en uppdragstagare. Den anställde eller uppdragstagaren ska då beskattas för förmånen som inkomst av tjänst. Ett belopp motsvarande ränteförmånen är avdragsgillt för den anställde eller uppdragstagaren under inkomst av kapital. En förutsättning för beskattning är att låneavtalet innebär en förmån och att förmånen har erhållits på grund av tjänsten eller uppdraget. En förmån uppkommer om lånet lämnats på villkor som är mer förmånliga än de marknadsmässiga. I detta avsnitt (12.7) används uttrycket förmånliga lån om räntefria lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan som arbetstagare eller uppdragstagare får av arbetsgivaren respektive uppdragsgivaren. Av förarbetena till bestämmelserna (prop. 1992/93:127 s. 39) framgår att förmån av räntefria lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan intar en särställning bland förmånerna eftersom förmånen gäller en kostnad (ränteutgift) som är avdragsgill för den anställde vid beskattningen. Normalt gäller att förmåner som anses som privata levnadskostnader inte är avdragsgilla. En sådan förmån kan dock ha ett betydande värde och det ansågs därför att ränteförmåner inte borde hänföras till kategorin skattefria personalvårdsförmåner. Vid värdering av förmånen måste en jämförelse göras mellan de villkor den anställde erbjuds och de som erbjuds allmänheten. Marknadsräntan beaktas således när man avgör om det är en förmån eller inte. Om det är en förmån förmånsbeskattas skillnaden mellan statslåneräntan plus en procentenhet (jämförelseräntan) och den ränta som låntagaren betalar på sitt förmånliga lån. Om den ränta som låntagaren betalar minst uppgår till jämförelseräntan uppkommer ingen ränteförmån, även om räntan är lägre än marknadsräntan för det aktuella lånet. Värderingen ska i normalfallet ske med utgångspunkt i förhållandena vid lånetillfället. I fråga om andra lån i svensk valuta, dvs. lån som inte har fast ränta eller liknande, beräknas förmånen på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret plus en procentenhet (jämförelseräntan) och den avtalade räntan för beskattningsåret. Jämförelseräntan ska som lägst vara 0,5 procentenheter. Vid beräkning av värdet av ränteförmån vid lån som inte har fast ränta eller liknande ska, i de fall statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret har ändrats med minst två procentenheter sedan utgången av november året före beskattningsåret, förmånens värde för tiden juli-december under beskattningsåret beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret plus en procentenhet och den avtalade räntan. 12.7.3 Höjd jämförelseränta Regeringens förslag: Reglerna om beräkning av ränteförmån ändras. Det görs genom att jämförelseräntan höjs med en halv procentenhet. Jämförelseräntan uppgår därefter till statslåneräntan vid en viss tidpunkt plus en och en halv procentenhet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Till dessa hör bl.a. Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Konkurrensverket, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lunds universitet, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), Skatteverket, Sparbankernas riksförbund och Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco). FAR, Finansförbundet, Företagarna, Näringslivets skattedelegation (NSD) och Svenskt Näringsliv avstyrker helt eller delvis förslaget. Finansförbundet anför att ett höjt förmånsvärde innebär att både anställda i branschen och arbetsgivare kommer att få ökade kostnader. Ett höjt förmånsvärde kan också medföra svårigheter att rekrytera till branschen. Förslaget ger också förhållandevis lite intäkter till staten men har stora negativa effekter för företagen och dess anställda i en bransch som redan har blivit hårt beskattad genom den nyligen införda riskskatten. NSD och Svenskt Näringsliv anför att tillägget till statslåneräntan bör hållas oförändrat. Promemorian utgår vid kalibreringen av jämförelseräntan från en räntenivå om 4,11 procent, vilket enligt promemorian utgör månadsmedelvärdet för bolån för februari 2023. Detta medelvärde innefattar dock inte endast bolåneräntor utan även andra räntor, såsom kontokrediter. Det kan därför ifrågasättas om detta är den mest lämpliga nivån att utgå från. Sett över en längre tidsperiod än vad som angetts i promemorian förefaller inte en jämförelseränta om en procentenhet som ett för lågt påslag. Det finns därför goda skäl att inte genomföra den föreslagna ändringen och att i stället undersöka andra beskattningsmodeller. FAR anför att tillägget bör behållas oförändrat på en procentenhet eller att höjningen av tillägget i vart fall bör begränsas till 1,25 procentenheter. Mot bakgrund av att det är en schabloniserad värdering och då det är principiellt felaktigt att överbeskatta skattskyldiga för en inkomst finns det skäl att inta en viss försiktighet vid beräkningen av förmånsvärdet. Företagarna anser, liksom FAR, att tillägget bör begränsas till 1,25 procentenheter. Skälen för regeringens förslag: Beskattning av ränteförmån bygger på en schablonmässig värdering av förmånen som grundar sig på skillnaden mellan jämförelseräntan och den faktiska räntan på lånet. Jämförelseräntan uppgår till statslåneräntan och ett påslag om en procentenhet. Jämförelseräntan har varit oförändrad sedan den infördes 1993 och det finns anledning att se över den. Eftersom förmånsvärdet av ränteförmånen uppgår till skillnaden mellan räntan som en låntagare betalar och jämförelseräntan är det en rimlig utgångspunkt att jämförelseräntan ska motsvara räntan som låntagare betalar på lån som inte är förmånliga lån, alltså marknadsräntan. Bestämmelserna om ränteförmån är tillämpliga på alla typer av lån och beroende på typ av lån varierar nivån på marknadsräntan. Eftersom bolåneräntor är relativt lägre och därmed mer fördelaktiga jämfört med räntor på andra lån bör jämförelseräntan minst uppgå till en nivå som motsvarar bolåneräntor. Månadsmedelvärdet på bolåneräntor (räntor för lån till hushåll med småhus, ägarlägenheter eller bostadsrätter som säkerhet) för nya och omförhandlade avtal låg i februari 2023 på 4,11 procent enligt SCB. Medelvärdet inkluderar räntor för bostadskrediter, inklusive kontokrediter, kapitalfrigörningskrediter m.m. med småhus, ägarlägenheter eller bostadsrätter som säkerhet. Under samma månad låg statslåneräntan på som högst 2,54 procent. Bolåneräntan låg alltså i genomsnitt minst 1,57 procentenheter över statslåneräntan. Under femårsperioden 2018-2022 har månadsmedelvärdet på bolåneräntan för samma typer av lån legat i snitt 1,3-1,4 procentenheter över statslåneräntan. Skillnaden mellan de genomsnittliga bolåneräntorna och statslåneräntan har ökat under en längre tid och i juni 2023 var den 2,01 procentenheter. NSD och Svenskt Näringsliv har anfört att den presenterade beräkningen av medelvärdet för bolåneräntor utgår från en räntenivå som innehåller en bredare definition av bolåneräntor än vad som kan anses vara lämpligt. Regeringen anser dock att det är lämpligt att utgå från denna beräkning av genomsnittlig bolåneräntenivå. Jämförelseräntan bör minst uppgå till nivån på bolåneräntan och vid en sådan jämförelse är det rimligt att använda en bred definition av bolåneräntan. Det är rimligt med ett påslag på statslåneräntan vid beräkningen av jämförelseräntan som gör att jämförelseräntan uppgår till minst samma nivå som bolåneräntorna, eftersom förmånliga lån framför allt förväntas bestå av bostadslån. Sammantaget anser regeringen, till skillnad från FAR, Företagarna, NSD och Svenskt Näringsliv, att jämförelseräntan bör öka med en halv procentenhet, genom att påslaget på statslåneräntan ökar från en procentenhet till en och en halv procentenhet. Detta bedöms vara en rimlig nivå i förhållande till de faktiska räntenivåerna och som därför leder till ett mer rättvist beskattningsresultat. Vid en schablonmässig värdering av ränteförmånen ligger det dock i sakens natur att jämförelseräntan i vissa fall kan bli lägre och i vissa fall högre än den ränta som låntagaren betalar. Regeringen anser att de farhågor som har framförts bl.a. från Finansförbundet inte bör överdrivas. Lagförslag Förslaget medför ändringar i 61 kap. 15 och 16 §§ IL, se avsnitt 11.5. 12.7.4 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga av remissinstanserna har särskilt yttrat sig över förslagen. Regelrådet har dock angett att en redovisning av om det finns särskilda behov av speciella informationsinsatser i samband med ikraftträdandet saknas. Skälen för regeringens förslag: Ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2024. Ändringarna föreslås tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023. När det gäller förmånliga lån enligt 61 kap. 15 § IL, dvs. lån med en fast räntesats eller med en räntesats som står fast i förhållande till marknadsräntan för motsvarande lån, beräknas jämförelseräntan vid upptagande av lån eller omförhandling av lånevillkor. I förhållande till dessa lån kommer ändringarna därför endast att tillämpas på nya lån eller lån som omförhandlas efter den 31 december 2023. När det gäller lån enligt 16 § samma kapitel, t.ex. lån med rörlig ränta, kommer ändringarna tillämpas från och med den 1 januari 2024 oavsett när de ingicks eller omförhandlades. Regeringen anser inte att det finns behov av speciella informationsinsatser inför ikraftträdandet av de föreslagna reglerna. 12.7.5 Konsekvensanalys Regelrådet finner att konsekvensutredningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Det som Regelrådet inte funnit tillräckligt redovisat är om det funnits behov av särskilda informationsinsatser, samt vilka eventuella hänsyn som behöver tas till de små företagen. Regelrådet anser dock att dessa brister inte kan anses påverka den sammantagna bedömningen på ett avgörande sätt. Regeringen har kompletterat redovisningen i de delar som Regelrådet inte funnit tillräckliga. Syfte och alternativa lösningar Syftet med förslaget är att justera schablonberäkningen av ränteförmån för att bättre avspegla de faktiska räntenivåerna. Eftersom förmånsvärdet av ränteförmånen uppgår till skillnaden mellan räntan som låntagaren betalar och jämförelseräntan, bör en rimlig utgångspunkt vara att jämförelseräntan ska motsvara räntan som en låntagare betalat på ett lån utan ränteförmån, alltså marknadsräntan. Skillnaden mellan bolåneräntan och statslåneräntan låg på över 2 procentenheter under juni 2023. Skillnaden har dessutom varit större under de senaste fem åren än påslaget enligt gällande regler om 1 procentenhet och skillnaden har ökat under en längre tid. Den ökade skillnaden bedöms inte vara en direkt orsak av de allmänna räntenivåerna eftersom skillnaden varit hög både under perioder av låg och hög räntenivå. Schablonberäkningen av jämförelseräntan bör därför justeras genom att påslaget ökar med en halv procentenhet till en och en halv procentenheter. Eftersom syftet är att justera jämförelseräntan för att den är för låg finns det inga relevanta alternativa lösningar till den föreslagna ökningen av påslaget. Det är angeläget att ändringarna träder i kraft så snart som möjligt. Ändringarna föreslås därför träda i kraft den 1 januari 2024. Reglerna bör också träda i kraft vid ett årsskifte. Offentligfinansiella effekter Förslaget har en sammantagen offentligfinansiell effekt på ca 0,13 miljarder kronor för år 2024 och 0,25 miljarder kronor per år från och med 2025. Eftersom förslaget när det gäller förmånliga lån enligt 61 kap. 15 § IL, dvs. lån med en fast räntesats eller med en räntesats som står fast i förhållande till marknadsräntan för motsvarande lån, endast påverkar nya och omförhandlade lån blir den offentligfinansiella effekten under införandeåret lägre. När det gäller lån enligt 16 § samma kapitel, t.ex. lån med rörlig ränta, kommer ändringarna tillämpas från och med den 1 januari 2024 oavsett när de ingicks eller omförhandlades. Uppskattningsvis 50 procent av alla utestående lån har högst 3 månader återstående räntebindningstid eller är lån enligt 61 kap. 16 § IL, t.ex. lån med rörlig ränta. Likaså uppskattas ca 20 procent av lånen ha en återstående räntebindningstid på mellan 3 månader och 1 år. Den offentligfinansiella effekten under införandeåret bedöms därför vara runt 50 procent av den långsiktiga effekten som nås fullt ut från 2025 och framåt. Den offentligfinansiella effekten är osäker då underlaget för beräkningarna är begränsat. Ränteförmån och andra förmåner deklareras gemensamt och av deklarationerna framgår inte lånebelopp och ränta. Fram till 2018 angav arbetsgivare dock om ränteförmån lämnats men utan vidare precisering av själva ränteförmånens storlek. Baserat på ränteutgifterna för dem som hade ränteförmån 2018 och under antagandet att deras ränteutgifter till 68 procent kommer från lån med ränteförmån uppskattas det totala lånebeloppet till 140 miljarder kronor uppräknat till 2024 års priser och volymer. Att höja referensräntan med en halv procentenhet skulle öka det totala förmånsvärdet med ca 0,70 miljarder kronor när det slagit igenom på alla utestående lån. Vid en genomsnittlig marginalskatt på 42 procent skulle inkomstskatterna öka med ca 0,29 miljarder kronor fördelat på kommunal och statlig inkomstskatt. Eftersom ränteförmån är avdragsgill i inkomstslaget kapital minskar kapitalskatteintäkterna med ca 0,21 miljarder kronor (antingen genom minskad kapitalskatt eller genom skattereduktion för underskott av kapital). Arbetsgivaravgifterna ökar med ca 0,22 miljarder kronor till följd av de ökade förmånsvärdena. Av dem som har ränteförmån uppskattas drygt 99 procent jobba inom privat sektor. Arbetsgivaravgifterna ökar därmed företagens avdragsgilla kostnader varvid bolagsskattebasen minskar i motsvarande omfattning och bolagsskatteintäkterna minskar med ca 0,05 miljarder kronor. Sammantaget ger detta en ökning av skatteintäkterna när förslaget har slagit igenom på alla lån med ca 0,26 miljarder kronor per år. Eftersom förslaget antas få fullt genomslag först året efter att reglerna trätt i kraft bedöms den offentligfinansiella effekten vara hälften så stor under införandeåret, dvs. 0,13 miljarder kronor 2024 och 0,26 miljarder kronor per år från och med 2025. Effekter för offentlig sektor Förslaget förväntas leda till att nya eller omförhandlade lån med ränteförmån får ett högre förmånsvärde. Detta leder till ett ökat beskattningsunderlag för kommunerna. Förslaget beräknas därför öka de kommunala skatteintäkterna med ca 0,11 miljarder kronor under 2024 och 0,22 miljarder kronor per år därefter. Effekter för företagen Förslaget får effekt för de företag som erbjuder förmånliga lån till sina anställda. Det saknas data för vilka företag som har anställda med ränteförmån men den största delen av dessa företag finns troligen inom finanssektorn. Vidare är det troligtvis större företag som utgör merparten av de företag som har anställda med ränteförmån inom finanssektorn. Det bedöms inte finnas några skäl att ta särskild hänsyn till små företag vid reglernas utformning, särskilt då syftet med förslaget är att jämförelseräntan bättre ska avspegla marknadsräntan. Enligt SCB:s företagsregister uppgick antalet arbetsställen inom finans- och försäkringsverksamhet med fler än 10 anställda till 1 324 år 2022. Sammantaget förväntas förslaget alltså grovt räknat påverka runt 1 000 företag, där de största effekterna uppstår för större företag inom finanssektorn. Om företagen inte justerar räntan till följd av förslaget innebär en höjd jämförelseränta att förmånsvärdet av ett lån med ränteförmån ökar. De berörda företagen bedöms därför betala mer arbetsgivaravgifter. Företagen kan välja att höja räntan på lånen de erbjuder sina anställda. Om detta sker i samma utsträckning som jämförelseräntan höjs enligt förslaget, kan företagen undvika en ökning av förmånsvärdet. En höjning av räntan på lån som ett företag erbjuder sina anställda leder dock till en högre räntekostnad för de anställda. Denna ökning kommer leda till en större kostnad för den anställde jämfört med kostnaden för en ökning av förmånsvärdet om räntan varit oförändrad. Detta innebär att ett företag som höjer räntan kan förväntas möta högre lönekrav från de anställda på sikt, och därmed en högre personalkostnad. Förslaget bedöms endast leda till en försumbar förändring av de administrativa kostnaderna eftersom förslaget gäller en justering av beräkningen av jämförelseräntan. I övrigt förväntas den administrativa bördan vara oförändrad jämfört med gällande regler. Effekter för enskilda Uppskattningsvis ca 61 500 personer beräknas ha ränteförmån 2024. För dessa personer bedöms förslaget innebära att förmånsvärdet för ränteförmånen ökar med i genomsnitt ca 11 000 kronor per år. Det beskattade förmånsvärdet får dock dras av i inkomstslaget kapital som ränteutgift. För en person med en marginalskattesats på arbetsinkomster som ligger på under 30 procent kan alltså ett ökat förmånsvärde för ränteförmån leda till en minskad beskattning om samma person har ett överskott av kapital, eller ett underskott av kapital under 100 000, eftersom ränteutgiften i detta fall leder till en sänkt skatt på 30 procent. En person med en marginalskatt på över 30 procent får däremot alltid en ökad skatt då förmånsvärdet av ränteförmån ökar. Sammantaget kan alltså förslaget innebära både en höjning och en sänkning i beskattningen av de enskilda beroende på deras marginalskattesatser. Uppskattningsvis leder förslaget till en sänkning av skatten för ca 30 procent av de personer som får ränteförmån 2024. Den genomsnittliga marginalskatten för dem som har ränteförmån uppskattas däremot till ca 42 procent och medräknat avdrag för ränteförmån på inkomst av kapital bedöms den genomsnittliga skatteeffekten av förslaget för individen vara ca 13 procent av det ökade förmånsvärdet. Den genomsnittliga skatteökningen för en person med ränteförmån uppskattas därmed till ca 1 475 kronor per år. Fördelningseffekter och effekter för den ekonomiska jämställdheten Förslaget påverkar dem som tar eller förnyar förmånliga lån från sin arbetsgivare. Förmånsvärdet för dessa lån förväntas öka och i de flesta fall bedöms en person med ränteförmån betala mer skatt. Det förväntas vara främst företag inom finanssektorn som erbjuder sina anställda förmånliga lån. Anställda inom denna sektor befinner sig troligtvis vanligen högre upp i inkomstfördelningen. Detta avspeglas bl.a. i att den genomsnittliga marginalskattesatsen för personer med ränteförmån beräknas vara 42 procent 2023 vilket är högre än den genomsnittliga marginalskattesatsen på ca 36 procent för samma år för inkomst av tjänst i samhället i stort. Förslaget bedöms därför i viss, om än liten, utsträckning jämna ut inkomstfördelningen. Av de personer som tog del av ränteförmån enligt kontrolluppgifter för 2018 var 45 procent män. Däremot var avdragen ränta för dem med ränteförmån i genomsnitt ca 29 000 kronor för män och ca 25 000 kronor för kvinnor. Det finns inga skäl att anta att den fördelningen förändrats avsevärt fram till 2024. Förslaget förväntas därför inte i någon högre utsträckning missgynna vare sig män eller kvinnor och förväntas därmed inte bidra nämnvärt till att den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män förändras jämfört med nuvarande nivå. Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna Förslaget medför endast marginella förändringar för Skatteverket och bedöms ingå i den anpassning som görs årligen på grund av ny eller ändrad lagstiftning. Några särskilda informationsinsatser bedöms inte vara nödvändiga. Eventuella tillkommande kostnader för Skatteverket ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslaget bedöms inte medföra några konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Övriga effekter Förslaget bedöms vara förenligt med det EU-rättsliga regelverket. Förslaget bedöms inte ha någon miljöpåverkan. Inte heller bedöms förslaget leda till några nämnvärda sysselsättningseffekter. Skatt på arbetsinkomster - socialavgifter m.m. 12.8 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar 12.8.1 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Förslag om slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar inför budgetpropositionen 2024 tagits fram. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 5 avsnitt 1. Promemorians lagförslag är likalydande med propositionens. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5 avsnitt 2. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2023/01512). Lagrådet Förslaget i propositionen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande. 12.8.2 Bakgrund och gällande rätt 12.8.2.1 Socialavgifter och allmän löneavgift Socialavgifter tas ut för finansiering av de sociala trygghetssystemen och utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas i första hand av arbetsgivare medan egenavgifter normalt betalas av fysiska personer som bedriver aktiv näringsverksamhet, dvs. enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Regler om socialavgifter finns i socialavgiftslagen (2000:980). Utöver socialavgifter ska, enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, ytterligare en avgift betalas av arbetsgivare och enskilda näringsidkare samt av fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Den allmänna löneavgiften debiteras i samband med, och på samma underlag som, arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna. Författningstekniskt ingår den allmänna löneavgiften varken i arbetsgivaravgifterna eller i egenavgifterna, men eftersom den inte särskiljs i debiteringsförfarandet brukar den i dagligt tal ingå i begreppet socialavgifter. Den allmänna löneavgiften är dock i både rättslig och ekonomisk mening en skatt (prop. 1994/95:122 s. 18). Det innebär att den inte ska betalas av företag som saknar fast driftställe i Sverige. Den allmänna löneavgiften uppgår för inkomståret 2023 till 11,62 procent av underlaget. För inkomståret 2023 uppgår arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften tillsammans till 31,42 procent av underlaget (se tabell 12.1). Egenavgifterna och den allmänna löneavgiften uppgår tillsammans till 28,97 procent av underlaget. Tabell 12.1 Avgiftsnivåer för socialavgifter och allmän löneavgift år 2023 Procent Avgift Arbetsgivaravgift Egenavgift Sjukförsäkringsavgift 3,55 3,64* Föräldraförsäkringsavgift 2,60 2,60 Ålderspensionsavgift 10,21 10,21 Efterlevandepensionsavgift 0,60 0,60 Arbetsmarknadsavgift 2,64 0,10 Arbetsskadeavgift 0,20 0,20 Allmän löneavgift 11,62 11,62 Summa socialavgifter och allmän löneavgift 31,42 28,97 * Vid grundkarens i sjukförsäkringen på 7 dagar. 12.8.2.2 Finansiering av trygghetssystemet Arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna är i principiellt hänseende försäkringsavgifter men det faktiska försäkringsinslaget varierar mellan försäkringsslagen och för flertalet försäkringar saknas en direkt koppling mellan avgiften och förmånen. Den inkomstgrundade ålderspensionen intar dock en särställning med en klar koppling mellan inbetalda avgifter och ålderspension. Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet finansieras med en fast pensionsavgift på 18,5 procent av pensionsunderlaget, där 16 procentenheter går till fördelnings-systemet för att finansiera inkomstpensionen. Resterande 2,5 procentenheter betalas in till systemet för premiepension där avgiftsintäkterna fonderas individuellt för varje försäkrad. Arbetsgivarens, respektive den egenavgiftsskyldiges, del av avgiftsinbetalningen sker i form av ålderspensionsavgift på 10,21 procent av avgiftsunderlaget enligt socialavgiftslagen. Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet är ett fristående försäkringssystem vid sidan av statens budget. Utgående inkomst- och tilläggspensioner i fördelningssystemet ska löpande finansieras av inbetalda avgifter samt tillgångarna i AP-fonderna. Systemet är konstruerat så att det ska vara finansiellt självreglerande, där eventuella anpassningar sker på förmånssidan - inte genom en förändrad avgiftssats. Premiepensionen är ett fullfonderat system. Ingen skattefinansiering ska således ske, utan systemet är helt slutet i detta avseende. En grundläggande princip bakom pensionssystemet är att varje intjänad pensionsrättighet ska motsvaras av en beslutad och inbetald avgift av en mot rättigheten svarande storlek. Om detta villkor bryts kan inte systemet garantera sin långsiktiga hållbarhet finansiellt. Ålderspensionsavgiften kan således inte reduceras. För vilka ändamål de olika avgifter som inflyter som socialavgifter ska användas framgår av lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter. 12.8.2.3 Betalning av socialavgifterna och allmän löneavgift Av 26 kap. 2 § 1 skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, framgår att en skattedeklaration ska lämnas av den som är skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det. Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska redovisas i en arbetsgivardeklaration för redovisningsperioder (26 kap. 3 § första stycket SFL). Den som är registrerad som arbetsgivare ska lämna arbetsgivardeklaration för varje redovisningsperiod (26 kap. 3 § andra stycket SFL). I 26 kap. 19 a-19 e §§ SFL anges vilka uppgifter som ska anges som rör betalnings-mottagaren, dvs. arbetstagaren som fått lön eller annan ersättning. Av deklarationen ska det bl.a. framgå vilken ersättning som arbetsgivaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för. Beslut om bl.a. skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska fattas för varje redovisningsperiod för sig med ledning av innehållet i skattedeklarationer och andra tillgängliga uppgifter (53 kap. 1 § första stycket SFL). Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett beslut om skatten och avgifterna ha fattats i enlighet med deklarationen (s.k. automatiska beslut, 53 kap. 2 § SFL). Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid eller på rätt sätt eller om skatten eller avgifterna inte har redovisats i deklarationen, ska varje oredovisad skatt eller avgift anses ha beslutats till noll kronor. Redovisas skatten eller avgifterna senare, anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovisningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan (53 kap. 4 § SFL). Arbetsgivardeklarationen kan lämnas elektroniskt antingen genom att en fil med samtliga uppgifter överförs eller genom att den uppgiftsskyldige manuellt registrerar nödvändiga uppgifter för varje betalningsmottagare. Detta sker genom användning av en s.k. e-tjänst där inloggning görs med e-legitimation. Skatteverket har utvecklat elektroniska lösningar som innebär att arbetsgivardeklarationen kan lämnas direkt från den uppgiftsskyldiges lönesystem. Det finns även möjlighet att lämna arbetsgivar-deklarationen på pappersformulär. Tidpunkten för att lämna arbetsgivardeklaration för en kalendermånad styrs av om den deklarationsskyldige är skyldig att lämna mervärdesskattedeklaration, samt för vilket beskattningsunderlag den ska lämnas. Om den deklarationsskyldige är skyldig att redovisa mervärdesskatt med beskattningsunderlag på högst 40 miljoner kronor ska arbetsgivardeklaration ha kommit in senast den 12 i månaden efter utgången av redovisningsperioden, dock senast den 17 i januari och augusti (26 kap. 26 § SFL). Om den deklarationsskyldige är skyldig att redovisa mervärdesskatt med beskattningsunderlag över 40 miljoner kronor ska arbetsgivardeklarationen ha kommit in senast den 26 i månaden efter utgången av redovisningsperioden, dock senast den 27 december (26 kap. 30 § SFL). Om den deklarationsskyldige inte är skyldig att redovisa mervärdesskatt ska arbetsgivardeklarationen ha kommit in senast den 12 i månaden efter utgången av redovisningsperioden, dock senast den 17 i januari och augusti (26 kap. 32 § SFL). Skatter och avgifter som ska redovisas i en skattedeklaration ska vara betalda senast den dag då deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket. För den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, är förfallodagen för skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna i stället den 12, i januari den 17, i månaden efter redovisningsperioden (62 kap. 3 § SFL). 12.8.2.4 Nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som vid årets ingång har fyllt 15 men inte 18 år Den 1 augusti 2019 infördes en nedsättning av det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift på ersättning till ungdomar som vid årets ingång har fyllt 15 men inte 18 år (prop. 2018/19:99). Syftet med nedsättningen är att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden genom att göra det attraktivare för arbetsgivare att anställa ungdomar för sommar- och helgjobb. Nedsättningen innebär att endast ålderspensionsavgiften ska betalas för den del av ersättningen som uppgår till högst 25 000 kronor per kalendermånad. 12.8.3 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar Regeringens förslag: Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som vid årets ingång har fyllt 15 men inte 18 år slopas. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En stor del av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Till dessa hör bl.a. Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Ekonomistyrningsverket, Sveriges Akademikers centralorganisation (Saco), Skatteverket och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbud (LRF), Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF), Näringslivets Skattedelegation (NSD), vars remissyttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig till, och Visita avstyrker förslaget. En generell invändning som framförs av dessa remissinstanser är att förslaget kommer att minska sysselsättningen i ekonomin. LRF anser att nedsättningen är till nytta för såväl samhället i stort som för enskilda och företag. Enligt LRF har nedsatta socialavgifter stor betydelse för de mindre företagens vilja och förmåga att anställa varför det är önskvärt att socialavgifterna sänks. Företagarna och Svensk Handel lämnar liknande synpunkter. Visita anser att nedsättningen bör gälla för personer upp till 26 år. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) anser att det som anförs i promemorian om att skattereglerna ska vara generella, med få undantag och att de ska ge förutsättningar för en hög varaktig sysselsättning är rimligt. Enligt IFAU är nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga inte en effektiv åtgärd för att öka sysselsättningen bland unga. Ett borttagande av nedsättningen har därför sannolikt inte någon betydande effekt på sysselsättningen. Nedsättningens effektivitet ifrågasätts även av Arbetsförmedlingen, Saco och TCO. Även Konjunkturinstitutet gör bedömningen att sysselsättningseffekterna i ekonomin i sin helhet av att slopa nedsättningen sannolikt är små. Konjunkturinstitutet efterfrågar dock samtidigt ett resonemang kring nedsättningens effekter i förhållande till dess syfte och ett tydliggörande av varför nedsättningen inte är en tillräckligt effektiv åtgärd för att främja en hög och varaktig sysselsättning samt goda villkor för företagande. IFAU anser att det är önskvärt med en diskussion om vilka problem som finns vid ungas inträde på arbetsmarknaden och vilka åtgärder som eventuellt är mer kostnadseffektiva för att underlätta ungas arbetsmarknadsetablering. Flera remissinstanser, t.ex. Företagarna, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) och Visita, framhåller att promemorian inte innehåller något förslag om hur budgetförstärkningen ska användas. Arbetsförmedlingen lyfter i det sammanhanget vikten av en fullföljd gymnasieutbildning för att öka ungas möjlighet till en långsiktig etablering på arbetsmarknaden. NSD, TCO och Visita anser att tidpunkten för förslaget är problematisk bl.a. med hänsyn till konjunkturläget. Flera remissinstanser, däribland Konjunkturinstitutet och NSD, lämnar synpunkter på konsekvensanalysen. Skälen för regeringens förslag: Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år infördes i syfte att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Regeringen anser att skattereglerna som utgångspunkt ska vara generella, med så få undantag som möjligt. Därtill är det centralt att skattereglerna också utformas så att de ger förutsättningar för en hög varaktig sysselsättning och goda villkor för företagande. Flera remissinstanser instämmer i detta, bl.a. IFAU. Eftersom utrymmet i de offentliga finanserna är begränsat är det också nödvändigt att de mest effektiva åtgärderna prioriteras. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år slopas och att budgetförstärkningen tas i anspråk för åtgärder som bedöms vara mer angelägna. Flera remissinstanser, däribland NSD och Visita, anser att förslaget kommer att påverka sysselsättningen negativt och lämnar synpunkter på konsekvensanalysen. Regeringens bedömning är att förslaget har en begränsad effekt på sysselsättningen. Synpunkter på förslagets sysselsättningseffekter liksom på konsekvensanalysen i övrigt behandlas närmare i avsnitt 12.8.5. Flera remissinstanser, däribland Företagarna och LRF framför att förslaget kommer att öka arbetsgivarnas kostnader för att anställa, vilket särskilt kommer att påverka mindre företag. NSD, TCO och Visita anser att tidpunkten för förslaget är problematisk bl.a. med hänsyn till konjunkturläget. Flera remissinstanser efterfrågar alternativa åtgärder till den slopade nedsättningen. Konjunkturinstitutet önskar se ett resonemang om varför nedsättningen inte är en tillräckligt effektiv åtgärd för att främja en hög och varaktig sysselsättning samt goda villkor för företagande. Som beskrivits ovan är utrymmet i de offentliga finanserna begränsat. I det nuvarande ekonomiska läget är regeringens prioritering att bekämpa inflationen och hantera dess effekter. Det finns skäl att använda den budgetförstärkning som slopandet av nedsättningen medför till att finansiera andra satsningar som framgår av budgetpropositionen. Målgruppen för nedsättningen är den åldersgrupp som normalt går i gymnasieskola. En fullföljd gymnasieutbildning är, såsom Arbetsförmedlingen påpekar, viktig för ökade möjligheter till en långsiktig förankring på arbetsmarknaden. Regeringen föreslår i denna proposition bl.a. ökade satsningar på skolan och välfärden. Ett antal remissinstanser, bl.a. Företagarna och LRF, framför att kostnaden för att anställa bör sänkas. Visita anser att den nuvarande nedsättningen bör gälla personer upp till 26 år. Dessa frågor faller utanför detta lagstiftningsärende och behandlas inte vidare här. Lagförslag Förslaget medför att 2 kap. 28 § socialavgiftslagen (2000:980) ska upphävas samt att 2 kap. 29 § samma lag, 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och 2 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) ska ändras, se avsnitt 11.2. 11.7 och 11.9. 12.8.4 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024. Vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och den allmänna löneavgiften ska äldre bestämmelser fortfarande gälla för ersättning som utges före ikraftträdandet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig särskilt i frågan. TCO anser att det mot bakgrund av det svårbedömda ekonomiska läget kan finnas skäl att inte genomföra ändringen under 2024. Även NSD, till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig, och Visita anser att tidpunkten för ikraftträdandet är problematisk. Skälen för regeringens förslag: I denna proposition gör regeringen bedömningen att den svenska ekonomin befinner sig i ett svårt läge. Den budgetförstärkning som ett slopande av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar bedöms leda till bör komma staten till godo så snart som möjligt så att budgetförstärkningen kan användas till åtgärder som bedöms som mer angelägna. Mot denna bakgrund anser regeringen, till skillnad från bl.a. TCO, NSD och Visita, att de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 2024. Arbetsgivaravgifter och den allmänna löneavgiften betalas under månaden efter den månad då avgiftspliktig ersättning har getts ut. Vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och den allmänna löneavgiften ska därför den upphävda bestämmelsen i 2 kap. 28 § socialavgiftslagen och bestämmelserna i 2 kap. 29 § samma lag, 1 § lagen om allmän löneavgift och 2 § lagen om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen om allmän löneavgift och socialavgiftslagen i den äldre lydelsen fortfarande gälla för ersättning som utges före den 1 januari 2024. 12.8.5 Konsekvensanalys Regelrådet finner att konsekvensutredningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Syfte och alternativa lösningar Förslaget syftar till att stärka de offentliga finanserna så att den budgetförstärkning som slopandet av nedsättningen medför kan användas till åtgärder för att återupprätta arbetslinjen. Om förslaget inte genomförs uteblir budgetförstärkningen. Skälen för ikraftträdandedatum finns i avsnitt 12.8.4. Några andra hänsyn till ikraftträdandetidpunkten har inte bedömts nödvändiga. Skatteverket tar regelbundet fram material med information om nya skatte- och avgiftsregler. Utöver detta bedöms inga andra informationsinsatser behöva göras. Om nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år slopas, utgår skatteutgiften D6 Nedsättning av arbetsgivaravgifter för unga. Offentligfinansiella effekter Det redovisade underlaget för nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år uppgick 2022 till ca 5,5 miljarder kronor enligt statistik från Skatteverkets GIN-databas. Uttryckt i 2024 års priser bedöms underlaget uppgå till ca 5,9 miljarder kronor efter att det skrivits fram med den förväntade utvecklingen av lönesumman mellan 2022 och 2024. Med dagens regler betalas endast ålderspensionsavgift på 10,21 procent på ersättning till personer i den aktuella åldersgruppen. Förslaget är att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna slopas vilket innebär att fulla arbetsgivaravgifter på 31,42 procent ska betalas. Arbetsgivaren kan dock vara berättigad till någon annan nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Denna omständighet har inte beaktats i beräkningen av den offentligfinansiella effekten. Skillnaden mellan fulla arbetsgivaravgifter (ca 1,85 miljarder kronor i 2024 års priser) och ålderspensionsavgiften (ca 0,6 miljarder kronor) är 1,25 miljarder kronor och utgör förslagets offentligfinansiella bruttoeffekt. Cirka 85 procent av underlaget för de nedsatta arbetsgivaravgifterna bedöms finnas i privat sektor och ca 15 procent i offentlig sektor (staten, kommunerna och regionerna). För företag i privat sektor innebär de högre arbetsgivaravgifterna på kort sikt att deras kostnader ökar och vinsterna minskar. Det medför i sin tur att intäkterna från bolagsskatten blir lägre. Denna indirekta effekt på de offentliga finanserna beaktas i förslagets offentligfinansiella nettoeffekt. Förslaget innebär att lönekostnaderna ökar även i den offentliga sektorn. I den offentligfinansiella beräkningen antas, i enlighet med Finansdepartementets beräkningskonventioner, att kommuner, regioner och statliga myndigheter minskar sina konsumtionsutgifter med samma belopp som lönekostnaderna ökar med. Därmed neutraliseras den indirekta effekt på det finansiella sparandet i kommunerna, regionerna och staten som mekaniskt uppstår när arbetsgivaravgifterna höjs. Förslaget bedöms sammantaget öka skatteintäkterna med 1 miljard kronor från och med 2024. Effekter för företag Förslaget påverkar företag som har anställda som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år, eller som vill anställa personer i denna åldersgrupp. I dag är arbetsgivaravgifterna nedsatta för dessa personer så att endast ålderspensionsavgiften på 10,21 procent ska betalas på ersättning upp till 25 000 kronor per kalendermånad. Förslaget innebär att nedsättningen slopas och att det som utgångspunkt ska tas ut fulla arbetsgivaravgifter på 31,42 procent på ersättningen. Arbetsgivaren kan dock vara berättigad till någon annan nedsättning av arbetsgivaravgifterna. I tabell 12.2 redovisas lönekostnaden för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år med nuvarande och föreslagna regler vid en oförändrad månadslön. För en anställd som tjänar 16 000 kronor i månaden ökar lönekostnaderna med ca 3 400 kronor i månaden till följd av förslaget. Vid en månadslön på 25 000 kronor är ökningen ca 5 300 kronor. För anställda i andra åldersgrupper är lönekostnaden, vid en given månadslön, oförändrad. Tabell 12.2 Förändring av lönekostnad för anställda som vid årets ingång har fyllt 15 år men inte 18 år, nuvarande och föreslagna regler Kronor Månadslön Lönekostnad med nuvarande regler Lönekostnad med föreslagna regler Skillnad 16 000 17 634 21 027 3 394 25 000 27 533 32 855 5 303 Källa: Egna beräkningar. År 2022 redovisade ca 54 000 företag underlag för nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år. Uppgifterna kommer från Skatteverkets GIN-databas. De flesta av dessa företag var verksamma inom branscherna handel (19 procent), hotell och restaurang (17 procent) och byggverksamhet (14 procent). Den största andelen av löneunderlaget fanns i företag verksamma inom hotell och restaurang (26 procent), handel (21 procent) och vård och omsorg (12 procent). Branschindelningen avser indelning enligt Svensk näringsgrensindelning (SNI) på avdelningsnivå. I tabell 12.3 redovisas antalet företag och deras underlag för nedsatta arbetsgivaravgifter uppdelat på antalet anställda i företagen. Klassificeringen av antalet anställda följer Europeiska kommissionens rekommendation av definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. De flesta företag som redovisar underlag för nedsatta arbetsgivaravgifter är mikroföretag (0-9 anställda) eller små företag (10-49 anställda). Den största andelen av löneunderlaget finns däremot i stora företag med 250 eller fler anställda. Tabell 12.3 Företag som redovisat underlag för nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som fyllt 15 men inte 18 år, uppdelat på antalet anställda Antal, procent, miljoner kronor Antal företag Andel av företagen (procent) Löneunderlag (mnkr) Andel av löneunderlaget (procent) Mikroföretag 0-9 anställda 24 000 44 850 15 Små företag 10-49 anställda 19 000 35 1 630 30 Medelstora företag 50-249 anställda 5 000 9 960 17 Stora företag 250+ anställda 1 000 2 1 860 34 Ingen uppgift 5 000 9 200 4 Summa 54 000 100 5 500 100 Källa: Egna beräkningar. På kort sikt medför den slopade nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år att kostnaderna för de företag som har anställda i denna åldersgrupp ökar och att deras vinster minskar. Om och hur mycket lönekostnaden ökar för ett företag beror på ålderssammansättningen bland företagets anställda. Företag med en högre andel anställda personer i åldern 15-18 år kommer möta högre kostnader jämfört med företag med en lägre andel anställda i den åldersgruppen. Det finns inga starka skäl att anta att åldersstrukturen bland unga anställda skulle variera kraftigt mellan företag i samma bransch, men däremot mellan branscher. Konkurrensen mellan företag i olika branscher kan således påverkas av de föreslagna reglerna jämfört med dagens situation. Förslaget att slopa nedsättningen innebär dock en ökad likformighet i beskattningen. Den 31 mars 2023 upphörde den tillfälliga nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång fyllt 18 men inte 23 år. Förslaget att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som fyllt 15 men inte 18 år innebär således att det inte längre kommer att finnas någon nedsättning av arbetsgivaravgifterna för unga och de konkurrensfördelar som tidigare fanns för företag med unga anställda neutraliseras. Förslaget att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång har fyllt 15 men inte 18 år innebär en förenkling av regelverket. Eftersom arbetsgivaravgifterna redan redovisas månadsvis på individnivå i arbetsgivardeklarationen bedöms minskningen av de administrativa kostnaderna dock vara begränsad. Förslaget gäller alla arbetsgivare, oavsett storlek på företaget. Det bedöms inte finnas några skäl att ta särskilda hänsyn till små företag vid reglernas utformning, särskilt inte mot bakgrund av att förslaget sammantaget innebär en förenkling av regelverket. Regelrådet och Företagarna framhåller att förslaget kan ha en starkare påverkan på företag med sämre lönsamhet och därför kan innebära att nya företag inte startas på grund av höga kostnader. Förslaget innebär ökade kostnader för företag som har anställda som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år, eller som vill anställa personer i denna åldersgrupp. På marginalen kan detta innebära att ett enskilt företag inte är, eller bedöms vara, lönsamt. Regleringen bedöms inte påverka företagen i någon nämnvärd utsträckning på något annat sätt eller medföra andra kostnader än som redogjorts för i detta avsnitt. Företagen bedöms heller inte behöva vidta några förändringar i sin verksamhet till följd av förslaget. Effekter för sysselsättningen I den statiska offentligfinansiella beräkningen antas att förändringar i arbetsgivaravgifterna helt övervältras på företagens vinster på kort sikt. I ett längre perspektiv och med ett dynamiskt synsätt där ändrade arbetsgivaravgifter tillåts påverka beteendet hos individer och företag indikerar tillgänglig forskning att förändringarna helt eller delvis kommer att övervältras på lönerna. En generell sänkning av arbetsgivaravgifterna förväntas på lång sikt leda till nära fullständig övervältring på lönerna. Vid fullständig löneövervältring påverkas inte sysselsättningen i ekonomin som helhet på lång sikt: den initiala effekten på den reala arbetskraftskostnaden kommer att successivt urholkas helt. Om förändringen i arbetsgivaravgifterna däremot riktas mot en grupp med svag förankring på arbetsmarknaden kan det förväntas leda till långsiktiga sysselsättningseffekter. Det beror på att lönerna för svaga grupper på arbetsmarknaden är mindre känsliga för efterfrågeförändringar och att löneövervältringen därför inte förväntas vara fullständig. I promemorian förväntades förslaget att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga ha en svag negativ effekt på sysselsättningen, men den exakta storleken på effekten bedömdes vara osäker. Företagarna, LRF, Näringslivets Skattedelegation, till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig, och Visita motsätter sig denna bedömning. En generell invändning är att konsekvensanalysen inte i tillräcklig utsträckning har beaktat nyare forskning om utvärderingar av nedsatta arbetsgivaravgifter för unga, som pekar på mer positiva sysselsättningseffekter av åtgärden än vad äldre studier gör. Andra invändningar är att personer i åldersgruppen 15-18 år utgör en svag grupp på arbetsmarknaden och att detta kan påverka effekten på sysselsättningen samt att de utvärderingar som gjorts av nedsatta arbetsgivaravgifter för unga, och som det hänvisas till i promemorian, inte avser nedsättningar enbart för den aktuella åldersgruppen. Utvärderingar av den tidigare nedsättningen av arbetsgivaravgifter för ungdomar visar att åtgärden hade en viss sysselsättningseffekt, men att effekten sannolikt var relativt liten. Nyare utvärderingar visar på mer positiva effekter än äldre studier och pekar på att företag med en stor andel unga använt de lägre kostnaderna som nedsättningen för med sig för att utöka verksamheten och anställda även i andra åldersgrupper och att sysselsättningseffekterna kvarstår även när de anställda blir äldre och inte längre omfattas av nedsättningen. Den tidigare nedsättningen var i kraft under perioden 2007-2016 och avsåg initialt personer mellan 19 och 25 år, men utökades 2009 till att avse alla personer under 26 år. Den tidigare nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för ungdomar var således riktad till en annan grupp än den som omfattas av förslaget i denna promemoria. Även om åldersgrupperna inte överensstämmer helt med den aktuella nedsättningen bör dock utvärderingarna kunna användas som analysunderlag även för det aktuella förslaget. IFAU anser att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga inte är en effektiv åtgärd för att öka sysselsättningen bland unga och delar bedömningen i promemorian att ett borttagande av nedsättningen sannolikt inte har någon större effekt på sysselsättningen. Även Akademikerförbundet SSR, Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, LO, Saco och TCO delar denna bedömning. Konjunkturinstitutet instämmer också i bedömningen att sysselsättningseffekterna i ekonomin i sin helhet sannolikt är små. De menar dock att det inte beror på att åldersgruppen utgör en relativt stark grupp på arbetsmarknaden, utan på att relativt få personer i åldersgruppen arbetar och att flertalet av dem hade arbetat även utan nedsättning. Hur stora sysselsättningseffekter förslaget om att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar förväntas ha bygger på en samlad bedömning. Även om de nyare utvärderingarna av de nedsatta arbetsgivaravgifterna för unga visar på mer positiva sysselsättningseffekter än i de äldre studierna finns det faktorer som kan begränsa effekterna på den totala sysselsättningen ur ett allmän-jämviktsperspektiv. Sådana faktorer är t.ex. hur många som arbetar i den aktuella åldersgruppen, hur stor andel av dem som skulle arbetat även utan nedsättningen och i hur stor utsträckning nedsättningen leder till undanträngning av personer i andra åldersgrupper som konkurrerar om samma arbeten. Bedömningen är att förslaget har begränsade effekter på sysselsättningen. Mot bakgrund av hur många personer som arbetar i den aktuella åldersgruppen bedöms förslaget minska sysselsättningen med omkring 1 000 helårsarbetskrafter. Tillväxtverket anser att en kompletterande konsekvensutredning behöver genomföras för att belysa vilket värdeskapande näringslivets kompetensutveckling av unga har för exempelvis konkurrenskraften på sikt. Den begränsade effekt som förslaget har på sysselsättningen medför att den enskilda effekten på kompetensförsörjningen av denna åtgärd också bedöms vara begränsad. Effekter för enskilda, inkomstfördelningen och den ekonomiska jämställdheten De individer som påverkas av förslaget är dels ägare av företag med anställda som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år, dels ungdomar i den aktuella åldersgruppen som arbetar eller vill arbeta. Ägarna till företagen kommer på kort sikt att få något lägre vinster till följd av förslaget. Bedömningen i avsnitt Effekter för sysselsättningen är att sysselsättningen i den berörda åldersgruppen kan komma att minska något. Dock handlar detta om en grupp på arbetsmarknaden som arbetar relativt lite och där arbete huvudsakligen sker vid sidan av gymnasiestudier. De allra flesta i denna grupp utgör inget eget hushåll utan bor med sina föräldrar. Därmed bidrar inkomsterna hos dessa individer relativt lite till hushållets samlade inkomster. Effekterna på inkomstfördelningen bedöms därför vara väldigt små. Eftersom män är överrepresenterade som företagare indikerar det att förslaget kan komma att missgynna män i något högre utsträckning än kvinnor. Fler flickor än pojkar i målgruppen för förslaget är däremot sysselsatta vilket kan indikera att flickors sysselsättning kan komma att påverkas i högre grad än pojkars till följd av förslaget. Sammantaget bedöms dock förslaget ha en väldigt liten påverkan på den ekonomiska jämställdheten. Effekter för kommuner och regioner Förslaget påverkar kommuner och regioner i egenskap av arbetsgivare för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år. Enligt Skatteverkets GIN-databas redovisade kommuner och regioner ett underlag för nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år på ca 840 miljoner kronor 2022. Uttryckt i 2024 års priser bedöms det uppgå till ca 900 miljoner kronor. När nedsättningen slopas ökar lönekostnaderna i kommuner och regioner. Bedömningen är att ökningen blir ca 190 miljoner kronor. SKR skriver i sitt remissvar att man håller med om att ökningen av omkostnaderna för kommuner och regioner är begränsad och att beräkningarna om något är i överkant med SKR:s egna beräkningar. Bedömningen avser arbetsgivare både i kommuner och regioner och i företag som ägs av kommuner och regioner. Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna Förslaget bedöms endast medföra marginella förändringar för Skatteverket avseende information och it-system. Förändringarna ingår i den anpassning som årligen görs på grund av ny eller förändrad lagstiftning, och eventuella tillkommande kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Förenlighet med EU-rätten Förslaget bedöms vara förenligt med det EU-rättsliga regelverket. Övriga effekter Förslaget förväntas inte ha några övriga effekter av betydelse. 12.9 Teknisk översyn av vissa nedsättningar av socialavgifterna Regeringens bedömning: Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling bör ändras på så sätt att avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften görs mot summan av dessa avgifter. Den generella nedsättningen av egenavgifterna bör ändras på motsvarande sätt och avdraget bör i det fallet göras mot summan av egenavgifterna och den allmänna löneavgiften. De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången på ersättning som utges, respektive inkomster som uppbärs, efter den 31 december 2023. Skälen för regeringens bedömning: Den 1 januari 2014 infördes det s.k. FoU-avdraget som ett skatteincitament för forskning och utveckling, (prop. 2013/14:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 6.9). Reglerna, som finns i 2 kap. 29-31 §§ socialavgiftslagen (2000:980), innebär att vid beräkning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med FoU ska avdrag göras med 10 procent av avgifts-underlaget för dessa personer. Avdraget får inte medföra att de avgifter som betalas understiger ålderspensionsavgiften. Det sammanlagda avdraget för samtliga personer som arbetar med FoU hos den avgiftsskyldige får inte överstiga 1,5 miljoner kronor per kalendermånad. På sådan ersättning till personer som arbetar med FoU som berättigar till avdrag från arbetsgivaravgifterna ska också den allmänna löneavgiften sättas ned med 10 procentenheter, men som lägst vara 0 procent. Den 1 januari 2010 infördes en generell nedsättning av egenavgifterna för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag i syfte att göra det mer attraktivt att starta, driva och utveckla företag (prop. 2009/10:178 Nedsättning av egenavgifter). Reglerna, som finns i 3 kap. 18 § socialavgiftslagen, innebär att vid beräkning av egenavgifterna ska avdrag göras med 7,5 procent av avgiftsunderlaget. Avdraget får inte medföra att avgifter som betalas understiger ålderspensionsavgiften. Avdraget får som högst vara 15 000 kronor per år. Arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna varierar över åren och avgifterna är sammantaget lägre i dag än när FoU-avdraget, respektive den generella nedsättningen av egenavgifterna, infördes. Samtidigt som arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna har sänkts så har den allmänna löneavgiften höjts i motsvarande mån för att hålla det totala avgiftsuttaget oförändrat. Det samlade avgiftsuttaget har således inte minskat, men utrymmet att göra FoU-avdrag och avdrag från egenavgifterna har gjort det. För att skapa utrymme för berörda arbetsgivare och näringsidkare att kunna utnyttja respektive avdrag fullt ut bör den lagtekniska utformningen av FoU-avdraget och den generella nedsättningen av egenavgifterna ändras. FoU-avdraget bör utformas på så sätt att avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften görs mot summan av dessa avgifter. Den generella nedsättningen av egenavgifterna bör ändras på motsvarande sätt och avdraget bör i det fallet göras mot summan av egenavgifterna och den allmänna löneavgiften. Förslaget beräknas minska skatteintäkterna med 0,10 miljarder kronor från och med 2024. Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen beslutade den 7 september 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget. Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången på ersättning som utges, respektive inkomster som uppbärs, efter den 31 december 2023. Skatt på kapitalägande - kapital- och egendomsskatter 12.10 Förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster 12.10.1 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Förslag om höjt schablonavdrag vid uthyrning av bostäder och förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster inför budgetpropositionen 2024 tagits fram. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 6 avsnitt 1. Promemorians lagförslag är likalydande med propositionens. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6 avsnitt 2. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2023/01514). Lagrådet Förslagen i propositionen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande. 12.10.2 Marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen Regeringens förslag: Om den kontanta ersättningen vid överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering, eller vid uppdelning i lotter genom klyvning, inte överstiger 42 000 kronor ska kapitalvinsten inte tas upp. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslaget i promemorian. Flera remissinstanser, bl.a. Ekonomistyrningsverket, FAR, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Näringslivets Skattedelegation (NSD), Skatteverket, Svenskt Näringsliv och Villaägarnas Riksförbund, tillstyrker förslaget. LRF föreslår att fribeloppet ska inflationssäkras genom att det kopplas till prisbasbeloppet. Det bör enligt LRF i stället uppgå till ett prisbasbelopp (52 500 kronor för 2023). Skälen för regeringens förslag: Av 45 kap. 5 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, framgår att överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag anses som avyttring av fastighet, om överföringen eller uppdelningen sker helt eller delvis mot kontant ersättning. Om den kontanta ersättningen uppgår till högst 5 000 kronor ska kapitalvinsten inte tas upp. Om den kontanta ersättningen överstiger 5 000 kronor ska bara så stor del av hela kapitalvinsten tas upp som den kontanta ersättningen, minskad med 5 000 kronor, utgör av den totala ersättningen, minskad med 5 000 kronor. Större belopp än den kontanta ersättningen minskad med 5 000 kronor ska dock inte tas upp, se andra stycket samma paragraf. Beskattningsreglerna för marköverföringar m.m. som genomförs genom fastighetsbildning har sin grund i samhällets önskan att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning. Till och med 1971 års taxering var sådana marköverföringar skattefria på grund av att möjligheterna till utjämning av värdeskillnader mellan parterna var ganska begränsade. När det blev enklare att lämna kontant ersättning infördes regler om kapitalvinstbeskattning när ersättning för avstådd mark helt eller delvis utgavs i pengar. För beskattning krävs således att det lämnas en kontant ersättning. En marköverföring som innebär ett rent byte av mark utlöser inte kapitalvinstbeskattning. När reglerna infördes 1972 ansågs det motiverat att undanta mindre ersättningsbelopp från beskattning. En skattefrihetsgräns på 5 000 kronor infördes för de sammanlagda kontanta ersättningsbeloppen under ett beskattningsår. Ersättning som understeg 5 000 kronor blev då helt skattefri medan en ersättning som översteg 5 000 kronor medförde beskattning av den del av kapitalvinsten som hänförde sig till den erhållna kontanta ersättningen. För att undanröja vissa oönskade tröskeleffekter ändrades lättnadsregeln 1976. Den nya regeln innebar att beloppsgränsen omvandlades till ett fribelopp, där endast den del av den kontanta ersättningen som översteg 5 000 kronor skulle bli föremål för beskattning. Fribeloppet har varit detsamma sedan 1970-talet. Samtidigt har den allmänna prisutvecklingen medfört att 5 000 kronor 1972 inte är samma storhet som i dag. Det är av förenklingsskäl motiverat att fribeloppet finns kvar. För att det även fortsättningsvis ska ha samma innebörd som när det infördes bör beloppsgränsen justeras med hänsyn till den förändring i konsumentprisindex (KPI) som skett. En uppräkning från 1971 års prisläge till 2022 års nivå (med SCB:s prisomräknare, årsmedeltal) ger ett belopp på 41 800 kronor. En lämpligt avvägd prisjusterad nivå på fribeloppet bedöms därmed vara 42 000 kronor. Lantbrukarnas Riksförbund anser att fribeloppet bör knytas till prisbasbeloppet för att på så sätt motverka att värdet urholkas av inflationen. Regeringen har förståelse för synpunkten, men anser att ett fast belopp bör behållas av förenklingsskäl. Lagförslag Förslaget medför ändringar av 45 kap. 5 § IL, se avsnitt 11.5. 12.10.3 Allframtidsupplåtelser Regeringens förslag: Omkostnadsbeloppet för den eller de allframtidsupplåtelser som den skattskyldige gör under beskattningsåret får beräknas till sammanlagt 12 000 kronor. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslaget i promemorian. Flera remissinstanser, bl.a. Ekonomistyrningsverket, FAR, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Näringslivets Skattedelegation (NSD), Skatteverket, Svenskt Näringsliv och Villaägarnas Riksförbund, tillstyrker förslaget. LRF föreslår att omkostnadsbeloppet ska inflationssäkras genom att det kopplas till prisbasbeloppet. Det bör enligt LRF i stället uppgå till en fjärdedel av prisbasbeloppet (13 125 kronor för 2023). Skälen för regeringens förslag: Med allframtidsupplåtelse avses att förfoganderätten till en fastighet inskränks för obegränsad tid med stöd av författning eller att nyttjanderätt till eller servitut i fastigheten upplåts för obegränsad tid, 45 kap. 7 § IL. Om en ägare till en fastighet får engångsersättning för allframtidsupplåtelse, anses en så stor del av fastigheten avyttrad som ersättningen motsvarar av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för det beslut eller den upplåtelse som ersättningen grundar sig på, 45 kap. 6 § IL. Från ersättningen för allframtidsupplåtelsen får avdrag göras för ett omkostnadsbelopp. Omkostnadsbeloppet som får dras av från ersättningen för allframtidsupplåtelse utgörs av den del av hela fastighetens omkostnadsbelopp som belöper på den del som anses avyttrad, dvs. motsvarande del av omkostnadsbeloppet som ersättningen utgör av fastighetens marknadsvärde, 45 kap. 24 § andra stycket IL. Omkostnadsbeloppet får också enligt tredje stycket samma paragraf beräknas till 5 000 kronor för den skattskyldiges samtliga allframtidsupplåtelser under beskattningsåret. Omkostnadsbeloppet får dock inte överstiga de sammanlagda ersättningarna. Det innebär att omkostnadsbeloppet alltid är minst 5 000 kronor. Om det faktiska omkostnadsbeloppet är högre än det schablonmässigt bestämda ska avdrag göras med det faktiska omkostnadsbeloppet. Att engångsersättningar vid allframtidsupplåtelser ska tas upp som kapitalvinst har gällt som princip sedan 1969 års taxering. För att undanta mindre belopp från beskattning när utrednings- och kontrollarbetet inte stod i rimlig proportion till skatteintäkterna angavs att den skattskyldige från det sammanlagda beloppet av de engångsersättningar som erhållits under beskattningsåret skulle få göra ett avdrag med ett schablonmässigt bestämt belopp på 500 kronor om inte de verkliga kostnaderna hade visats. Det schablonmässigt bestämda omkostnadsbeloppet höjdes till 2 000 kronor 1971 och till 5 000 kronor 1987. Det är av förenklingsskäl motiverat att behålla det schablonmässigt bestämda omkostnadsbeloppet vid allframtidsupplåtelser. För att schablonbeloppet även fortsättningsvis ska kunna innebära en reell förenkling vid beskattningen bör beloppet justeras med hänsyn till förändringen i konsumentprisindex (KPI). En uppräkning från 1987 års prisläge till 2022 års nivå (med SCB:s prisomräknare, årsmedeltal) ger ett belopp på 11 135 kronor. En lämpligt avvägd prisjusterad nivå på det schablonmässigt bestämda omkostnadsbeloppet bedöms därför vara 12 000 kronor. Lantbrukarnas Riksförbund anser att det schablonmässiga omkostnadsbeloppet bör knytas till prisbasbeloppet för att på så sätt motverka att värdet urholkas av inflationen. Regeringen har förståelse för synpunkten, men anser att ett fast belopp bör behållas av förenklingsskäl. Lagförslag Förslaget medför ändring av 45 kap. 24 § IL, se avsnitt 11.5. 12.10.4 Samfälligheter Regeringens förslag: Överskott i en delägarbeskattad samfällighet ska bara tas upp om det överstiger 1 500 kronor. För privatbostadsfastigheter och fastigheter som innehas av privatbostadsföretag gäller det bara om överskottet är avkastning av kapital. Uppgift om en privatbostadsfastighets andel av samfällighetens inkomster ska lämnas i kontrolluppgift till den del inkomsterna överstiger 1 500 kronor. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslaget i promemorian. Flera remissinstanser, bl.a. Ekonomistyrningsverket, Lantbrukarnas Riksförbund, Näringslivets Skattedelegation (NSD), Skatteverket, Svenskt Näringsliv och Villaägarnas Riksförbund, tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: En samfällighet är ett antal fastigheter som gemensamt har del i egendom. Det kan t.ex. vara en väg, en gemensam anläggning eller ett markområde. En samfällighet kan antingen förvaltas direkt, s.k. delägarförvaltning, eller genom en för ändamålet särskilt bildad samfällighetsförening, s.k. föreningsförvaltning. Samfällighetens inkomster och utgifter beskattas antingen hos den samfällighetsförening som i förekommande fall förvaltar samfälligheten eller hos delägarna (6 kap. 6 § IL). Samfälligheten beskattas hos förvaltaren (föreningen) bara om samfälligheten är en marksamfällighet eller regleringssamfällighet som också är en särskild taxeringsenhet (s.k. föreningsbeskattning). I andra fall, vilket också är det vanligaste, beskattas delägarna för sin andel av inkomsterna (s.k. delägarbeskattning). Vid delägarbeskattning beskattas således samfällighetens delägare (ägarna till de fastigheter som ingår i samfälligheten). Samfällighetens intäkter och kostnader fördelas mellan delägarna utifrån respektive delägares andelstal, 6 kap. 6 § andra stycket IL. Beskattningen av samfällighetens inkomster beror på vilken kategori av fastighet som ingår i samfälligheten. Det kan vara fråga om en privatbostadsfastighet, en näringsfastighet eller ett privatbostadsföretags fastighet. Detta avgör i vilket inkomstslag och enligt vilka regler som beskattningen ska ske. För att underlätta beskattningen av delägare i samfälligheter finns det generella regler som undantar småbelopp från beskattning. Om den fastighet som har del i en samfällighet är en näringsfastighet behöver fastighetens andel av samfällighetens intäkter och kostnader bara tas upp om överskottet överstiger 600 kronor, 15 kap. 10 § IL. Om fastigheten som har del i en samfällighet ägs av ett privatbostadsföretag behöver avkastning av kapital bara tas upp till den del den överstiger 600 kronor, 39 kap. 26 § IL. Om fastigheten som har del i en samfällighet är en privatbostadsfastighet behöver fastighetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital bara tas upp till den del de överstiger 600 kronor, 42 kap. 29 § första stycket IL. Undantagsreglerna, som tillkom i förenklingssyfte för att undvika arbetskrävande uppgiftsskyldighet avseende förhållandevis ringa belopp, har funnits sedan 1970-talet. Den ursprungliga nivån var 100 kronor. Beloppet höjdes till 300 kronor 1986 och till 600 kronor 2004. Det är av förenklingsskäl motiverat att behålla det beloppsmässiga undantaget vid beskattning av delägare i samfälligheter. För att det beloppsmässiga undantaget även fortsättningsvis ska kunna innebära en reell förenkling vid beskattningen bör beloppet åtminstone justeras med hänsyn till förändringen i konsumentprisindex (KPI). En uppräkning från 2004 års prisläge till 2022 års nivå (med SCB:s prisomräknare, årsmedeltal) ger ett belopp på 800 kronor. Eftersom det finns ett stort antal samfälligheter bedöms undantaget medföra stora förenklingsvinster. Det är därför rimligt att genomföra en större höjning av det undantagna beloppet än vad som motiveras av utvecklingen av KPI. En lämpligt avvägd prisjusterad nivå på det beloppsmässiga undantaget bedöms därför vara 1 500 kronor. Förslaget medför även en följdändring i bestämmelserna om kontrolluppgiftsskyldighet om vissa andra förhållanden i 22 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) genom att beloppsgränsen för när kontrolluppgift ska lämnas om en privatbostadsfastighets andel av samfällighetens inkomster föreslås höjas från 600 kronor till 1 500 kronor. Lagförslag Förslaget medför ändringar av 15 kap. 10 §, 39 kap. 26 § och 42 kap. 29 § IL samt 22 kap. 6 § skatteförfarandelagen, se avsnitt 11.5 och 11.10. 12.10.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. De föreslås därför träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023. 12.10.6 Konsekvensanalys Regelrådet finner att konsekvensutredningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet anser att beskrivningen av berörda företag utifrån antal, storlek och bransch samt beskrivningen av påverkan på konkurrensförhållanden är bristfälliga. Regelrådet anför dock även att konsekvensutredningen innehåller tillräcklig information för ett förslag som kan innebära viss förenkling för företag. Syfte och alternativa lösningar Syftet med att ändra beloppsgränserna som undantar småbelopp vid beskattningen av marköverföringar och klyvningar enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), allframtidsupplåtelser och delägarbeskattade samfälligheter är att underlätta för företag och enskilda. Höjda beloppsgränser innebär att flera småbelopp inte behöver tas upp till beskattning. Därmed kan arbetskrävande uppgiftsskyldighet och administration avseende förhållandevis ringa belopp undvikas. En alternativ lösning är att använda sig av beloppsnivåer som uttrycks på ett annat sätt. De beloppsnivåer för marköverföringar m.m. och allframtidsupplåtelser som föreslås är de som efter avrundning bäst kompenserar för den inflation som varit sedan beloppen senast fastställdes. Ett alternativt förslag kunde ha varit att räkna upp beloppsgränserna med delar av prisbasbeloppet. Detta alternativ hade dock inneburit att det faktiska beloppet ändras varje år vilket riskerar att göra regeln krångligare och mer svårtillämpad än om det rör sig om ett angivet fast belopp. Den föreslagna höjningen av beloppsgränsen för delägare i samfälligheter är på en högre nivå än vad som kompenserar för inflationen. Bedömningen är dock att det av förenklingsskäl är lämpligt att höja beloppsgränsen mer än vad som är motiverat på grund av inflationen, särskilt som detta endast marginellt påverkar de offentliga finanserna. Ytterligare ett alternativ skulle kunna vara att helt ta bort reglerna om vissa belopp och på så sätt skapa tydligare regler. I så fall skulle fler beskattas för småbelopp och den administrativa bördan skulle öka. Den förenkling som sker genom att undvika administration kring förhållandevis ringa belopp bedöms vara mer värd än den ökade tydligheten med enhetliga regler. Offentligfinansiella effekter En höjning av beloppet då en kontant ersättning inte behöver tas upp som kapitalvinst vid marköverföringar m.m. bedöms leda till minskade intäkter med knappt 6 miljoner kronor 2024. En höjning av beloppet vid allframtidsupplåtelser beräknas leda till minskade intäkter med knappt 7 miljoner kronor 2024. En höjning av nettobeloppet eller avkastningen för intäkter som ska beskattas i en delägarbeskattad samfällighet beräknades leda till minskade intäkter med ca 10 miljoner kronor 2024. Sammantaget bedöms den offentligfinansiella effekten av förslagen om förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster uppgå till 23 miljoner kronor. Tabell 12.4 Offentligfinansiella effekter av förslag för förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster Miljoner kronor Bruttoeffekt 2024 Nettoeffekt 2024 Nettoeffekt 2025 Nettoeffekt 2026 Varaktig effekt Marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen -6 -6 -6 -6 -6 Allframtidsupplåtelser -7 -7 -7 -7 -7 Samfälligheter -10 -10 -10 -10 -10 Samlad offentligfinansiell effekt -23 -23 -23 -23 -23 Källa: Egna beräkningar. Effekter för enskilda och företag Skatteförenklingsutredningen lämnade 2014 förslag om höjda beloppsgränser för bl.a. marköverföringar, allframtidsupplåtelser och samfälligheter (SOU 2014:68). Skatteförenklingsutredningens analys av hur många som påverkas av förslagen bedöms alltjämt vara relevant och ligger till grund för redovisningen nedan. Både företag och privatpersoner kan påverkas av de ändrade beloppsgränserna. Uppgifterna kring hur många marköverföringar m.m. som genomförs där den kontanta ersättningen understiger 42 000 kronor är knapphändiga. Skatteförenklingsutredningen bedömde 2014 att det årligen gjordes runt 2 000 marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen. Av dessa uppskattades ca 25 procent beröras av ett förslag om höjd beloppsgräns. Även uppgifterna kring kapitalvinst vid allframtidsupplåtelse är knapphändiga. Skatteförenklingsutredningen bedömde att ca 10 000 allframtidsupplåtelser gjordes årligen och att en tredjedel av dessa berördes av en höjd beloppsgräns. Enligt Skatteförenklingsutredningen berördes ca 35 procent av samfälligheterna av förslaget om höjd beloppsgräns. Enligt Lantmäteriet fanns det 45 161 samfällighetsföreningar och knappt 136 000 samfälligheter per den 31 december 2022. Den vanligaste beskattningsformen för dessa är beskattning på delägarnivå. Förslag om höjda beloppsnivåer för skattefri inkomst vid marköverföringar m.m., allframtidsupplåtelser och för delägare i samfälligheter förväntas förenkla för många näringsidkare och enskilda. Det handlar främst om att vissa mindre belopp inte behöver tas upp till beskattning och på så sätt minska en administrativ börda som annars inte står i proportion till beloppet. Det är dock svårt att uppskatta omfattningen av hur den administrativa bördan påverkas av förslagen. Dels är uppgifterna om hur många som påverkas av respektive förslag osäkra, dels är tidsåtgången och kostnaden för nuvarande system okända. Förslagen har sannolikt en minskande effekt på den administrativa bördan, men storleken på den minskningen av de administrativa kostnaderna går inte att uppskatta. Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna Förslagen bedöms endast medföra marginella förändringar för Skatteverket avseende t.ex. information. Förändringarna ingår i den anpassning som årligen görs på grund av ny eller förändrad lagstiftning. Några särskilda informationsinsatser bedöms inte vara nödvändiga. Förslagen medför även att ett antal mindre fastighetstransaktioner inte behöver redovisas till Skatteverket, vilket bör leda till ett marginellt minskat kontrollbehov för Skatteverket. Eventuella tillkommande kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Eftersom förslagen avser höjda beloppsnivåer för vilka inkomster som ska deklareras så bedöms ändringarna samlat leda till en marginellt minskad arbetsbelastning för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Effekter för inkomstfördelningen och den ekonomiska jämställdheten Förslagen har liten påverkan på inkomstfördelningen och den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män. Fler män än kvinnor äger fastigheter i Sverige. Kvinnor äger 37 procent av Sveriges fastigheter och män äger 47 procent. Resterande 16 procent ägs av dödsbon, företag och organisationer. Den faktiska könsfördelningen för de fastigheter och situationer som påverkas av förslagen är inte känd. Med ett antagande om att även män äger fler av dessa fastigheter så gynnar justeringarna av beloppen män i högre grad än kvinnor. Övriga effekter Förslagen bedöms vara förenliga med EU-rätten. 12.11 Ändrad beskattning av inlösenaktier i vissa fall 12.11.1 Ärendet och dess beredning Skatteverket inkom den 20 december 2021 med promemorian Ändrad beskattning av inlösen- och återköpsförfaranden. I promemorian lämnar Skatteverket förslag om att värdet av inlösenaktier och liknande tillgångar ska beskattas som utdelning vid tilldelningen. Syftet är att värna den svenska kupongskattebasen. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 7 avsnitt 1 och promemorians lagförslag finns i samma bilaga avsnitt 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7 avsnitt 3. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2022/00409). Flera remissinstanser hade synpunkter på förslaget i Skatteverkets promemoria. Bland annat framfördes att förslaget i promemorian inte var möjligt att genomföra inom ramen för den föreslagna tiden. Vidare menade flera remissinstanser att tilldelning av inlösenrätter och säljrätter inte bör beskattas som utdelning eftersom sådana rätter motsvarar en option som inte alltid leder till en värdeöverföring. Finansdepartementet omarbetade Skatteverkets förslag och remitterade den 2 september 2022 ett utkast till lagrådsremiss, Ändrad beskattning av inlösenaktier i vissa fall (i det följande benämnt utkastet). En sammanfattning av utkastets förslag finns i bilaga 7 avsnitt 4 och utkastets lagförslag finns i samma bilaga avsnitt 5. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7 avsnitt 6. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2022/02527). I denna proposition behandlas förslagen i promemorian och utkastet. Lagrådet Regeringen beslutade den 17 maj 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7 avsnitt 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7 avsnitt 8. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 12.11.2.2, 12.11.2.3 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har även vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts. 12.11.2 Inkomstbeskattning av inlösenaktier 12.11.2.1 Gällande rätt Bolagsrättsliga regler om inlösen Aktiebolag kan föra över värden till aktieägarna på olika sätt. Tillåtna former för värdeöverföring till aktieägarna anges i 17 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL. Exempel på sådana är vinstutdelning, förvärv av egna aktier och minskning av aktiekapitalet, den bundna överkursfonden eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna. I samtliga dessa fall måste bestämmelserna i aktiebolagslagen iakttas för att värdeöverföringen ska vara tillåten. Minskning av aktiekapitalet kan genomföras med eller utan indragning av aktier, 20 kap. 2 § ABL. Återbetalning till aktieägarna genom att aktier dras in brukar benämnas inlösen, 20 kap. 9 § ABL. Inlösen av aktier kan genomföras på flera olika sätt. Ett vanligt sätt att genomföra ett inlösenförfarande är att aktiebolaget gör en aktiesplit (uppdelning av aktier med aktiebolagslagens terminologi, 4 kap. 46 § ABL) med efterföljande obligatorisk inlösen. Varje aktie delas då upp i två eller flera aktier. Som exempel kan nämnas en aktiesplit 2:1, som innebär att varje aktie delas upp i en ordinarie aktie och en inlösenaktie. Inlösenaktierna löses sedan in för ett visst belopp. Det belopp som betalas ut till aktieägarna kallas inlösenbelopp och är vanligen bestämt redan vid tidpunkten för splitten. Inlösen av inlösenaktierna sker normalt automatiskt, utan krav på något eget agerande från aktieägarna, vilket innebär att de aktieägare som inte vill delta i förfarandet måste avyttra sina inlösenaktier innan inlösendagen. Vid en split 2:1 påverkas inte den ursprungliga aktiestocken i bolaget, eftersom det endast är de inlösenaktier som tillförts genom splitten som löses in. Ett annat sätt att genomföra inlösen av aktier är att aktiebolaget tilldelar aktieägarna inlösenrätter. Efter tilldelningen måste varje aktieägare anmäla om de vill använda sina inlösenrätter för att lösa in befintliga aktier, eller så kan rätterna säljas på marknaden innan inlösendagen. Till skillnad från aktiesplit med obligatorisk inlösen krävs det i detta fall ett aktivt agerande från aktieägarnas sida för att delta i inlösenförfarandet. Om aktieägaren förhåller sig passiv förfaller inlösenrätterna utan ersättning. Inlösen av aktier som sker genom att en inlösenrätt utnyttjas påverkar aktiestocken, eftersom det är befintliga aktier som löses in. Tekniskt brukar inlösenrätterna och de aktier som är anmälda för inlösen ersättas av inlösenaktier när perioden för handel med inlösenrätter är över. I vissa fall sker även handel med dessa inlösenaktier. Efter en angiven tidsperiod bokas inlösenaktierna automatiskt bort och ersätts med den utlovade ersättningen. Skatterättsliga regler En obegränsat skattskyldig aktieägare som tilldelas inlösenaktier eller inlösenrätter beskattas först när dessa aktier eller rätter avyttras eller utnyttjas. Aktieägaren utnyttjar sina inlösenaktier eller inlösenrätter genom att de används för inlösen. Utbetalning från aktiebolaget vid utnyttjandet av inlösenaktier eller inlösenrätter och ersättning vid avyttring av sådana aktier och rätter beskattas inom kapitalvinstsystemet (RÅ 1997 ref. 43 I och II). Vid inlösen av inlösenrätter är det befintliga aktier som löses in. Kapitalvinsten ska därmed beräknas som skillnaden mellan utbetalningen från aktiebolaget och anskaffningsutgiften för de befintliga aktier som löses in. Vid avyttring av inlösenrätten ska kapitalvinsten beräknas som skillnaden mellan ersättningen och anskaffningsutgiften för inlösenrätten. Anskaffningsutgiften för tilldelade inlösenrätter är noll, 48 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, vilket innebär att hela ersättningen för rätterna ska tas upp till beskattning om de avyttras. Om inlösenrätter har förvärvats ska utgiften för rätterna räknas in i anskaffningsutgiften för de underliggande aktierna när dessa avyttras genom att inlösenrätten utnyttjas, 44 kap. 19 § IL. Vid inlösen av inlösenaktier är det inte befintliga aktier, utan inlösenaktier, som ska lösas in. Kapitalvinsten ska därmed beräknas som skillnaden mellan utbetalningen som erhålls från bolaget och anskaffningsutgiften för inlösenaktierna. För att få fram anskaffningsutgiften för inlösenaktierna ska anskaffningsutgiften för de ursprungliga aktierna fördelas mellan kvarvarande aktier och inlösenaktier med utgångspunkt i marknadsvärdena vid avskiljandet av inlösenaktierna, RÅ 1997 ref. 43 I. Vid avyttring av inlösenaktien ska kapitalvinsten beräknas som skillnaden mellan ersättningen för inlösenaktien och den framräknade anskaffningsutgiften. Skatteverket utfärdar allmänna råd där den fördelade anskaffningsutgiften för inlösenaktier framgår. När det gäller inlösen av kvalificerade andelar i ett fåmansföretag ska utbetalningen från bolaget vid inlösen i stället behandlas som utdelning, 57 kap. 2 § första stycket andra meningen IL. 12.11.2.2 Tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna ska tas upp som utdelning i vissa fall Regeringens förslag: Som utdelning behandlas tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, eller genom att aktiebolaget förvärvar egna aktier. Det gäller dock inte en sådan tilldelning av inlösenaktier som görs i utbyte mot aktier i bolaget. Värdet av en inlösenaktie ska anses vara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas. Förslagen gäller i inkomstslagen kapital och näringsverksamhet. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att inlösenaktiens marknadsvärde vid tilldelningen ska tas upp som utdelning. I promemorian föreslås också att utdelningsbeskattning ska ske vid tilldelning av inlösenrätter. Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen menar att skälet till att inlösenaktier avyttras av begränsat skattskyldiga är för att undvika komplicerad hantering av återbetalning av kupongskatt och inte för att undvika svensk kupongskatt. Näringslivets Regelnämnd NNR vill att skälen för bolagen att välja inlösen eller utdelning utreds. Näringslivets Skattedelegation (NSD) vill att företeelsen och dess betydelse för företagen blir föremål för en mer allsidig belysning. Bankföreningen anser att det i dag finns väl fungerande bestämmelser för beskattning vid inlösen av aktier och att de av Skatteverket föreslagna ändringarna verkar innebära ett mer komplicerat förfarande. För att förenkla förfarandet föreslår Bankföreningen att en tilldelad inlösenaktie kan tas upp till inlösenbeloppet vid tilldelningen, eftersom detta ligger mycket nära marknadsvärdet. Utkastets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, bl.a. FAR, NSD, Sveriges advokatsamfund, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, har invändningar avseende förslagets beredning. De flesta anser att det borde ha tillsatts en ordentlig utredning. Lite mindre än hälften av de remissinstanser som har svarat, bl.a. Bokföringsnämnden, Finansinspektionen och Kammarrätten i Sundsvall, har inga synpunkter på förslaget. Ekonomistyrningsverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Skatteverket och Bankföreningen tillstyrker förslaget. Skatteverket uppger att de tolkar förslaget som att beskattningstidpunkten i inkomstslaget näringsverksamhet inträffar när inlösenaktierna kan disponeras och efterfrågar förtydligande om detta. Skatteverket anser också att det klart bör anges att den typ av "byten" som utgår från en tidigare innehavd aktie inte omfattas av bestämmelserna. Ungefär en tredjedel av de remissinstanser som har svarat, bl.a. Advokatsamfundet, Euroclear Sweden AB, FAR och NSD, avstyrker förslaget. Advokatsamfundet beaktar särskilt att förslaget förefaller mer komplext än nuvarande regelverk. Euroclear anser att skyldigheten att betala in källskatt som belöper på tilldelning av inlösenaktier kan skapa ökade finansiella risker för bolaget. Den ökade risken bedöms leda till att Euroclear inte längre kan tillhandahålla tjänster för tilldelning av inlösenaktier i samband med split, fondemission eller någon annan bolagshändelse som kan medföra beskattning enligt förslaget. Förslaget skapar enligt Euroclear större praktiska utmaningar och har större konsekvenser än vad som möjligen har förutsetts. Euroclear menar också att terminologin fortsatt är otydlig och efterfrågar ett förtydligande av hur lång tid som avses med uttrycket "i samband med". NSD:s ställningstagande baseras på behovet av att det svenska regelsystemet inte avviker från internationell norm, att förslaget sannolikt inte är förenligt med EU-rätten och att förslaget medför ökad administration i form av dubbla kontrolluppgifter. Skälen för regeringens förslag Tilldelning av inlösenaktier ska i vissa fall tas upp som utdelning Flera remissinstanser - bl.a. FAR, NSD och Svenska Bankföreningen - anser att förslaget inte är tillräckligt berett och att det borde tillsättas en utredning. Regeringen delar inte remissinstansernas uppfattning. Remissförfarandet är ett betydelsefullt inslag i den politiska beslutsprocessen varigenom berörda myndigheter, organisationer och andra intressenter ges tillfälle att lämna synpunkter på ett lagförslag. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Förslag som rör den nu behandlade frågan har remitterats vid två tillfällen och remissinstansernas synpunkter har behandlats. Det beredningskrav för regeringsärenden som följer av 7 kap. 2 § regeringsformen får därmed anses uppfyllt. NSD:s övriga synpunkter angående förenligheten med internationell norm och EU-rätten samt kravet på dubbla kontrolluppgifter behandlas i avsnitt 12.11.4, 12.11.6.5 och 12.11.6.9. Inkomstbeskattningen ska som utgångspunkt vara likformig och neutral, dvs. liknande inkomster inom ett och samma inkomstslag ska beskattas lika och skattereglerna ska inte styra de skattskyldigas ekonomiska val. I dag beskattas kontant utdelning som utdelning i inkomstslaget kapital. Inlösen av aktier betraktas bolagsrättsligt som värdeöverföring till aktieägarna, på samma sätt som kontant utdelning. Inlösen av aktier beskattas dock inom kapitalvinstsystemet i inkomstslaget kapital. Beskattningen av värdeöverföringar från aktiebolag till aktieägarna är således inte likformig. För att illustrera vad som händer vid en aktiesplit med obligatorisk inlösen och hur den beskattas hos en obegränsat skattskyldig kan följande schematiska exempel användas. Bolag A genomför en aktiesplit 2:1, dvs. för varje befintlig aktie får aktieägarna en ny aktie, och de nya aktierna registreras som inlösenaktier. Inlösenaktierna dras därefter in automatiskt för 3,35 kronor tre veckor efter splitten. En split utlöser ingen beskattning. Det som händer är bara att antalet aktier i bolaget blir fler och att kvotvärdet (aktiekapitalet delat på antalet aktier) minskar. Bolagsrättsligt finns det inget som heter inlösenaktier. De nya aktierna är "vanliga" aktier bolagsrättsligt som får en särskild registrering i avstämningskontosystemet. Registreringen sker bara för att värdepapperscentralen och andra finansiella aktörer ska kunna särskilja de aktier som ska dras in på inlösendagen. Om inlösenförfarandet följs av en fondemission (en fondemission kan t.ex. innebära att fritt eget kapital flyttas till bundet eget kapital) på samma belopp som betalas ut till aktieägarna kommer hela transaktionen för bolag A:s del att exakt motsvara en kontant utdelning på 3,35 kronor per aktie. Aktiestocken och aktiekapitalet är oförändrade och fritt eget kapital har minskat med det utbetalda beloppet. Det är dock inte nödvändigt med en fondemission för att genomföra en aktiesplit med obligatorisk inlösen. Det kan vara så att aktiebolaget har utrymme att minska det bundna egna kapitalet permanent. Aktieägaren B äger 1 000 aktier i bolag A som är förvärvade för totalt 62 000 kronor. B får 1 000 inlösenaktier vid splitten som löses in för 3 350 kronor. Av Skatteverkets allmänna råd framgår att 5,4 procent av anskaffningsutgiften ska anses höra till inlösenaktierna i bolag A. För B:s del innebär det att 3 348 kronor (62 000 · 0,054) av den totala anskaffningsutgiften om 62 000 kronor ska föras över till inlösenaktierna. B ska på grund av inlösenförfarandet ta upp en kapitalvinst på 2 kronor (3 350 - 3 348). Om B inte skulle haft någon information om anskaffningsutgiften för de ursprungliga aktierna eller om de köptes för ett lågt pris kan i stället ett schablonbelopp på 20 procent av försäljningsintäkten användas som anskaffningsutgift om inlösenaktierna varit marknadsnoterade. I detta fall skulle B:s kapitalvinst uppgått till 2 680 kronor (3 350 - 670). Det bör noteras att överföringen av en del av anskaffningsutgiften till inlösenaktierna innebär att anskaffningsutgiften för de ursprungliga aktierna minskar i motsvarande mån. Avdraget vid kapitalvinstberäkningen vid en framtida avyttring av de ursprungliga aktierna blir därmed också mindre. Om B i stället beslutar att sälja inlösenaktierna under handelsperioden blir skattekonsekvenserna snarlika. Anta att kursen på inlösenaktierna står i 3,33 kronor vid avyttringen. B får då en kapitalförlust på 18 kronor (3 330 - 3 348) som får dras av i sin helhet mot kapitalvinster på marknadsnoterade delägarrätter i inkomstslaget kapital. Ett underskott i inkomstslaget medför skattereduktion med 30 procent. Som principiell utgångspunkt bör gälla att alla former av värdeöverföring från ett aktiebolag till aktieägarna ska beskattas på samma sätt. Det bedöms inte som ändamålsenligt att ändra reglerna så att all form av värdeöverföring beskattas inom kapitalvinstsystemet. Kontant utdelning erhålls utan att aktieägaren behöver avyttra en tillgång. Det går därför inte att beräkna en kapitalvinst på en utbetalning som lämnas som kontant utdelning. Den möjlighet som står till buds för att uppnå likformig beskattning är således att de värdeöverföringar som i dag beskattas inom ramen för kapitalvinstsystemet i stället beskattas som utdelning. En aktiesplit med en efterföljande obligatorisk inlösen av samtliga nybildade aktier får motsvarande konsekvenser för det utdelande bolaget som en kontant utdelning. Det gäller särskilt när minskningen av aktiekapitalet följs av en lika stor fondemission. En sådan transaktion har sammantaget ingen påverkan på bolagets aktiestock och det egna kapitalet förändras på samma sätt som vid en kontant utdelning. Aktieägarna berikas utan att behöva avstå några aktier till bolaget. Samtliga aktieägare får inlösenaktier i förhållande till sitt aktieinnehav som sedan löses in automatiskt för ett visst belopp. Inlösenaktien ger rätt till en kontant utbetalning vid ett senare tillfälle och kan således likställas med en utdelningskupong (som bärare av en definitiv rätt till ett visst belopp). För de aktieägare som inte gör något med de erhållna inlösenaktierna blir förfarandet därmed mycket likt en kontant utdelning. Med hänsyn till principen om likformig beskattning bör en aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen beskattas som utdelning. Det kan finnas olika anledningar till att ett visst bolag väljer det ena eller andra sättet för att berika aktieägarna, men valet bör inte påverka beskattningen och skatteeffekter bör inte heller vara en parameter vid detta val. Det kan också finnas olika skäl bakom en begränsat skattskyldigs beslut att avyttra tilldelade inlösenaktier före inlösendagen, men inte heller det bör styras av skattemässiga överväganden eller påverka beskattningen. Även andra motsvarande förfaranden, som inte betecknas som en aktiesplit med obligatorisk inlösen men som ger samma resultat, bör som utgångspunkt beskattas som utdelning. Ett villkor för att utdelningsbeskattning ska aktualiseras bör vara att inlösenaktierna tilldelas aktieägarna. Det är endast om aktieägarna får inlösenaktier utan motprestation, dvs. utan att lämna ersättning i form av kontanter eller befintliga aktier, som förfarandet kan sägas motsvara en kontant utdelning. Det ska alltså vara fråga om att aktieägarna får inlösenaktier på grund av sitt befintliga aktieinnehav. Skälen för tilldelningen eller hur den benämns har ingen betydelse för beskattningen. Den kan t.ex. ske genom aktiesplit eller fondemission. Inlösenaktier som förvärvas på marknaden eller direkt från någon annan än bolaget leder dock inte till utdelningsbeskattning av förvärvaren eftersom denne då inte tilldelats inlösenaktierna. Skatteverket anser att det bör klargöras om vissa former av "byten" som utgår från en tidigare innehavd aktie omfattas av bestämmelserna eller inte, t.ex. en riktad indragning av aktier mot utbetalning genom beslut på bolagsstämman i samband med att en eller flera aktieägare löses ut. Inlösen av befintliga aktier kan inte anses motsvara en kontant utdelning eftersom det är ett byte av aktier mot pengar. Det gäller även om de befintliga aktierna byts mot inlösenaktier innan inlösen sker, se avsnittet nedan och den föreslagna bestämmelsen i 42 kap. 17 a § andra stycket IL. Sådana transaktioner ska således som utgångspunkt inte beskattas som utdelning utan i stället även fortsättningsvis tas upp inom ramen för kapitalvinstsystemet. För att inlösenaktierna ska utdelningsbeskattas ska de också tilldelas aktieägarna i samband med att aktiebolaget minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier. Därmed avses att inlösenaktierna ska användas i ett sådant inlösenförfarande som anges i 20 kap. 9 § ABL. Euroclear Sweden AB önskar att det tydliggörs vad som avses med "i samband med". Som exempel nämner Euroclear att aktieägarna får inlösenaktier genom en split och inlösentidpunkten bestäms till ett år fram i tiden. Har då tilldelning skett i samband med ett inlösenförfarande? Frågan är svår att besvara generellt. Syftet med förslaget är att förfaranden som uppvisar stora likheter med kontant utdelning också ska beskattas som utdelning. Om det sammantagna syftet med förfarandet synes vara att berika aktieägarna på ett motsvarande sätt som kontant utdelning bör de olika delmomenten betraktas som vidtagna i samband med varandra även om det är en längre tidsperiod mellan dem. De närmare gränserna får sedan avgöras vid rättstillämpningen. Euroclears övriga synpunkter behandlas i avsnitt 12.11.3.2. Ett aktiebolag kan under vissa förutsättningar förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 19 kap. ABL. Möjligheterna är kraftigt kringskurna i många fall, men för publika aktiebolag som är noterade gäller mer generösa regler. Att förvärva egna aktier är också ett sätt för aktiebolag att överföra medel till aktieägarna. I noterade aktiebolag får egna aktier förvärvas genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag, 19 kap. 14 § första stycket 3 ABL. Det är således möjligt att genom en aktiesplit med obligatoriskt återköp uppnå samma effekt som genom en split med obligatorisk inlösen. Utdelningsbeskattning bör därför bli aktuell även vid förfaranden som utgör förvärv av egna aktier enligt aktiebolagslagen. Det går därmed inte att kringgå de föreslagna reglerna bara genom att i stället kalla inlösenförfarandet för ett återköp av egna aktier. Advokatsamfundet anser att förslaget medför ett mer komplext regelverk. Konsekvenserna för bl.a. företag och enskilda behandlas i avsnitt 12.11.6. Regeringen anser att konsekvenserna av förslaget är proportionella med hänsyn till syftet om att åstadkomma en mer likvärdig och neutral kapitalbeskattning och att värna den svenska skattebasen. Värdet av en inlösenaktie Reglerna föreslås nu ändras så att värdet av erhållna inlösenaktier ska tas upp som utdelning. Det finns två rimliga alternativ när det gäller vilket värde som ska tas upp som utdelning: antingen marknadsvärdet när aktieägaren får inlösenaktien eller inlösenbeloppet, dvs. den ersättning i form av kontanter eller andra tillgångar som betalas ut när aktien löses in. Om inlösenaktien i stället för att lösas in förvärvas av bolaget är ett alternativ till marknadsvärdet vid tilldelningen den ersättning som bolaget ska betala vid förvärvet. Marknadsvärdet vid tilldelningen och ersättningen som ska betalas ut när aktien löses in eller förvärvas ligger normalt ganska nära varandra eftersom handelsperioden vanligtvis är kort och ersättningen som ska betalas ut redan har bestämts vid tilldelningen. Eftersom kontantprincipen gäller i inkomstslaget kapital är det marknadsvärdet på utdelade tillgångar som brukar användas som skatteunderlag. En nackdel med att använda marknadsvärdet vid tilldelning av noterade inlösenaktier är dock att det kan ta ett par dagar innan handeln startar. Det kommer därför ofta att vara svårt att fastställa ett exakt marknadsvärde för den dag då aktieägaren får inlösenaktien. I onoterade bolag kan marknadsvärdet vara extra svårt att bestämma. I utkastet föreslås att förfarandet kan förenklas genom att en inlösenaktie tas upp till inlösenbeloppet, eftersom detta ligger mycket nära marknadsvärdet. Regeringen instämmer i att det är lämpligt att förenkla reglerna på detta sätt. Inlösenbeloppet är bestämt när aktieägaren får inlösenaktien och genom att använda det värdet blir det enkelt att bestämma storleken på den skattepliktiga utdelningen vid den tidpunkten. Värdet av en inlösenaktie bör således uppgå till den ersättning som ska betalas ut när aktien löses in eller förvärvas av bolaget. Om inlösenaktierna ska lösas in mot annat än kontanter, t.ex. mot aktier i dotterbolag eller andra bolag, kan det vara svårare att bestämma inlösenbeloppet. Om inlösenaktierna ska lösas in mot noterade värdepapper finns det en marknadskurs som kan användas för att uppskatta inlösenbeloppet. I annat fall kan den värdering av de utskiftade tillgångarna som ska finnas i förslaget om minskning av aktiekapitalet (se 20 kap. 6-14 §§ ABL) användas som vägledning. Lagrådet anför att utdelningsbeskattningen ska träffa tilldelningen av inlösenaktien, dvs. som utdelning räknas själva "tilldelningen" av aktien och inte aktien. Rätteligen bör enligt Lagrådet bestämmelsen avse värdet av "tilldelningen", dvs. den disposition som ska träffas av utdelningsbeskattningen. Regeringen håller inte med om Lagrådets slutsats. Tilldelning av inlösenaktie ska behandlas som utdelning av inlösenaktie. Tilldelningen är den beskattningsutlösande händelsen och avgör beskattningstidpunkten medan inlösenaktien är bärare av det värde som tilldelas och som åsätts ett särskilt värde enligt den föreslagna bestämmelsen. Vinst vid inlösen av kvalificerade andelar behandlas redan i dag som utdelning vid beskattningen, 57 kap. 2 § första stycket andra meningen IL. Detsamma gäller vid överlåtelse till ett aktiebolag av dess egna aktier. Om inlösenaktier tilldelas aktieägaren vid ett inlösen- eller återköpsförfarande av kvalificerade andelar innebär förslaget således att beskattningen tidigareläggs, från tidpunkten för inlösen eller återköp till den dag då aktieägaren får de kvalificerade inlösenaktierna samt att hela den utbetalda ersättningen kommer att utdelningsbeskattas. Om inlösenaktier inte tilldelas aktieägaren tillämpas bestämmelsen i 57 kap. 2 § första stycket IL. För inlösenaktier som förvaras på investeringssparkonto blir det ingen förändring jämfört med i dag. Utdelningen ska inte tas upp och beräkningen av kapitalunderlaget utgår från marknadsvärdet på tillgångarna på kontot. Inlösenaktier bör behandlas på samma sätt i inkomstslaget näringsverksamhet som i kapital. Värdet av erhållna inlösenaktier ska därför även tas upp som utdelning av företag som är aktieägare. Beskattningstidpunkten enligt inkomstskattelagen Huvudregeln för beskattningstidpunkten i inkomstslaget kapital finns i 41 kap. 8 § IL. Inkomster ska tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras. Bestämmelsen innebär att det är kontantprincipen som gäller i inkomstslaget. För utdelningar föreskrivs i 42 kap. 12 § IL att utdelning ska tas upp av den som har rätt till utdelningen när den kan disponeras. I avstämningsbolag är det den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister som är behörig att ta emot vinstutdelning, 4 kap. 39 § ABL. Beslutad utdelning ska betalas ut genast efter avstämningsdagen, 18 kap. 13 § andra stycket ABL. Skattskyldigheten inträder när aktieägaren kan disponera utdelningen, dvs. när den betalas ut. Av praktiska skäl kan utbetalning inte ske på avstämningsdagen utan först någon eller några dagar senare. Skatteverket anser att i inkomstslaget kapital ska utdelning i ett avstämningsbolag tas upp till beskattning det beskattningsår då utdelningen faktiskt mottagits av den som är behörig att få utdelningen, se Skatteverkets ställningstagande Beskattningstidpunkten för utdelning på aktier i ett avstämningsbolag av den 25 februari 2016 (dnr 131 90015-16/111). I kupongbolag, dvs. aktiebolag som inte är avstämningsbolag, anser Skatteverket att utdelning är disponibel för aktieägarna redan på bolagsstämmodagen, se Skatteverkets ställningstagande Återtagande av utdelning av den 30 mars 2016 (dnr 131 145541-16/111). Skälet för det är att när bolagsstämman väl har beslutat om utdelning är den fordran som uppkommer aktieägarens egendom. Bolaget kan inte längre förfoga över utdelningen eller kräva att aktieägarna ska avstå från sin fordran eller betala tillbaka utdelningen till bolaget. Om bolagsstämman beslutat om en viss utdelningsdag är dock utdelningen i stället disponibel den dagen. Vid utdelning av annat än kontanter, t.ex. aktier, gäller också att utdelningen anses disponibel när aktieägaren faktiskt kan disponera tillgången. Om det utdelande bolaget är ett avstämningsbolag anses utdelningen vara disponibel den dag de utdelade aktierna registrerats på utdelningsmottagarens depå eller konto. På samma sätt som avseende kontant utdelning sker detta normalt någon eller några dagar efter avstämningsdagen. Det föreslås nu att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i vissa fall ska tas upp som utdelning. Vid tilldelning från avstämningsbolag ska tilldelningen tas upp som utdelning när inlösenaktierna mottagits av aktieägarna, dvs. när de registrerats på aktieägarnas depå eller konto. Vid tilldelning från kupongbolag ska inlösenaktierna tas upp som utdelning när bolagsstämman har beslutat om aktiesplit med obligatorisk inlösen eller annan tilldelning av inlösenaktier. Om bolagsstämman också beslutar om en särskild dag då inlösenaktierna ska tilldelas aktieägarna ska utdelningen i stället tas upp den dagen. Tillämpningen innebär en tidigareläggning av beskattningen i förhållande till dagens regler eftersom inlösenaktier i dag beskattas inom ramen för kapitalvinstsystemet. I förhållande till kontant utdelning blir det dock ingen skillnad. I inkomstslaget näringsverksamhet är det bokföringsmässiga grunder som gäller och inkomster ska tas upp som intäkt det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed om inte något annat är särskilt föreskrivet, 14 kap. 2 § IL. Räkenskaperna ska läggas till grund för beräkningen av resultatet när det gäller beskattningstidpunkten, 14 kap. 4 § första stycket IL. Om en intäkt ska hänföras till ett annat år än vad som följer av redovisningen ska resultatet justeras, 14 kap. 5 § IL. De föreslagna bestämmelserna om utdelningsbeskattning vid tilldelning av inlösenaktier i vissa fall ska tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet. Ett företag som är aktieägare ska således ta upp den ersättning som ska betalas ut som utdelning redan när företaget får inlösenaktierna. Det innebär - som Skatteverket också tolkar förslaget - att beskattningstidpunkten i inkomstslaget näringsverksamhet sammanfaller med när företaget kan disponera inlösenaktierna. Om värdet av en mottagen inlösenaktie inte har tagits upp som intäkt i räkenskaperna ska intäkterna justeras skattemässigt enligt vad som sägs ovan. Förslagets förhållande till reglerna om näringsbetingade andelar Lagrådet behandlar de föreslagna reglernas förhållande till reglerna om näringsbetingade andelar i 24 och 25 a kap. IL. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att en inlösenaktie blir en näringsbetingad andel om den har tilldelats på grund av en aktie som var näringsbetingad. Inlösen av en sådan inlösenaktie är därmed undantagen från beskattning om den ursprungliga aktien uppfyller kravet på innehavstid. Lagrådet resonerar vidare om tilldelningen av en inlösenaktie kan anses falla inom tillämpningsområdet för 24 kap. 35 § IL. Av den paragrafen framgår att huvudregeln är att utdelning på en näringsbetingad andel inte ska tas upp. Regeringen gör följande bedömning. Enligt den föreslagna 42 kap. 17 a § IL ska som utdelning behandlas tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna under vissa förutsättningar (se ovan under rubriken Tilldelning av inlösenaktier ska i vissa fall tas upp som utdelning). Om villkoren i den paragrafen är uppfyllda ska tilldelningen således vid tillämpning av inkomstskattelagen behandlas som en utdelning. Det gäller även i förhållande till 24 kap. 35 § IL. Om övriga förutsättningar i 24 kap. IL är uppfyllda ska tilldelning av inlösenaktier som ska behandlas som utdelning enligt 42 kap. 17 a § IL inte tas upp enligt 35 §. Tilldelning av inlösenaktier i utbyte mot aktier i bolaget I vissa fall kan inlösenaktier tilldelas aktieägarna under ett inlösenförfarande i utbyte mot tidigare erhållna eller förvärvade inlösenrätter och befintliga aktier i bolaget. I Skatteverkets promemoria föreslås att utdelningsbeskattning ska ske i det inledande skedet, dvs. när inlösenrätter tilldelas aktieägarna, men inte i det senare skedet när inlösenrätterna byts ut mot inlösenaktier. I utkastet till lagrådsremiss lämnades dock inget sådant förslag vad gäller inlösenrätter. När det gäller frågan om utdelningsbeskattning av inlösenaktier som tilldelas aktieägarna i utbyte mot inlösenrätter och befintliga aktier görs följande överväganden. För att illustrera problematiken ges här ett exempel på hur inlösen med inlösenrätter och inlösenaktier beskattas i dag och hur det skulle bli om utbytet av inlösenrätter och befintliga aktier mot inlösenaktier omfattades av förslaget att tilldelning av inlösenaktier ska anses vara utdelning. Anta att ett erbjudande om att lösa in aktier innebär att aktieägarna får en inlösenrätt för varje aktie de äger i bolaget. Det krävs 16 inlösenrätter för att lösa in en aktie och som ersättning vid inlösen betalas 180 kronor per inlöst aktie. En aktieägare som äger 1 000 aktier i bolaget får lika många inlösenrätter. Aktieägaren väljer att utnyttja inlösenrätterna och lösa in 62 aktier (1 000 / 16) för totalt 11 160 kronor (180 · 62). Resterande 8 inlösenrätter avyttrar aktieägaren på marknaden. I dag beskattas transaktionerna enligt följande. Hela aktieposten på 1 000 aktier har förvärvats för totalt 125 000 kronor vilket får till följd att det genomsnittliga omkostnadsbeloppet är 125 kronor per aktie. De 62 aktier som löses in av bolaget ska redovisas som en vanlig aktieförsäljning i deklarationen. Aktieägaren tar upp en försäljningsintäkt på totalt 11 160 kronor och gör avdrag för ett omkostnadsbelopp med 7 750 kronor (62 · 125) vilket medför att kapitalvinsten blir 3 410 kronor. Inlösenrätterna anses vara anskaffade för noll kronor eftersom de grundas på ett aktieinnehav (48 kap. 13 § IL). Den ersättning som aktieägaren får vid försäljningen av de 8 inlösenrätterna redovisas i sin helhet som en kapitalvinst. Om inlösenrätterna och de befintliga 62 aktierna i stället ersätts med 62 inlösenaktier blir beskattningen i princip densamma. Att inlösenrätter och befintliga aktier byts ut mot inlösenaktier leder inte till någon beskattning (RÅ 1997 ref. 43 II). Kapitalvinstbeskattning sker således först när inlösenaktierna löses in eller avyttras. Om inlösenaktierna avyttras före inlösentillfället kommer kapitalvinsten att bero på priset på inlösenaktierna vid tidpunkten för avyttringen. Om tilldelning av inlösenaktier i utbyte mot inlösenrätter och befintliga aktier också skulle utdelningsbeskattas skulle de erhållna inlösenaktierna tas upp som utdelning och värdet anses uppgå till den ersättning som betalas ut vid inlösentidpunkten. Med de omständigheter som anges i exemplet ovan blir det utdelningsbeskattning av inlösenaktierna när de tilldelas aktieägaren med 11 160 kronor. Anskaffningsutgiften för inlösenaktierna uppgår till 11 160 kronor. När inlösenaktierna löses in blir det ingen beskattning eftersom kapitalvinsten är noll (11 160 - 11 160). Till skillnad mot förfarandet när aktieägaren får inlösenaktier genom split (dvs. får inlösenaktier utan att avhända sig något) har denne i detta fall bytt inlösenrätter och befintliga aktier i aktiebolaget mot inlösenaktier. Anskaffningsutgiften för de befintliga aktierna får aktieägaren inte utnyttja, vilket inte blir korrekt. Problemet kan hanteras på olika sätt. Ett alternativ är att anskaffningsutgiften för de befintliga aktierna läggs till anskaffningsutgiften för inlösenaktierna, vilket leder till en kapitalförlust vid inlösentillfället. Ett annat alternativ är att inlösenaktier som erhålls i utbyte mot befintliga aktier inte omfattas av förslaget om utdelningsbeskattning vid tilldelning av inlösenaktier. Med hänsyn till att ett inlösenförfarande där inlösenaktier ges till aktieägarna i utbyte mot befintliga aktier inte kan likställas med en kontant utdelning är bedömningen att dessa förfaranden inte bör omfattas av förslaget om utdelningsbeskattning. Det föreslås därför att utdelningsbeskattning inte ska ske vid tilldelning av inlösenaktier i utbyte mot aktier i samma aktiebolag. Lagförslag Förslaget medför införande av första, tredje och fjärde styckena i den nya 42 kap. 17 a § IL och ändring av 24 kap. 5 § IL, se avsnitt 11.6. 12.11.2.3 Definition av inlösenaktie Regeringens förslag: Med inlösenaktie avses en aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian lämnas förslag om vad som inte ska anses som en inlösenaktie. Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen anser att förslaget bör innehålla en positiv definition av inlösenaktie. Euroclear Sweden AB anser att den definition av inlösenaktie som föreslås i promemorian är alltför knapphändig. Euroclear efterfrågar även ett klargörande av om det har någon betydelse hur de aktier som ska inlösas benämns i Euroclears tekniska system. Utkastets förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket undrar vad som gäller för utländska motsvarigheter till inlösenaktier och hur definitionen av inlösenaktie ska tolkas om inlösenbeloppet ska betalas kontant men är beroende av en variabel som är osäker. Skälen för regeringens förslag: I promemorian föreslogs inte någon uttrycklig definition av uttrycket inlösenaktie. Efter att flera remissinstanser framfört önskemål om en tydligare definition lämnades ett sådant förslag i utkastet. De flesta remissinstanser har inte haft några synpunkter på utkastets förslag. Regeringen delar den uppfattning som framförs i utkastet om att reglerna bör innehålla en definition av vad som avses med inlösenaktie. Det är viktigt att definitionen inte blir så snävt utformad att den enkelt kan kringgås. Bedömningen är att det förslag som lämnas i utkastet bör införas. Förslaget innebär att den skatterättsliga innebörden av inlösenaktie är en aktie som utan valmöjlighet för aktieägarna löses in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. Det är således tre kriterier som ska vara uppfyllda för att det ska vara fråga om en inlösenaktie. 1. Den tilldelade inlösenaktien ska vara en aktie enligt 4 kap. ABL och inte någon annan form av finansiellt instrument. Som anges i avsnitt 12.11.2.2 har det ingen betydelse om aktien tilldelas aktieägarna genom en aktiesplit, emission eller på annat sätt. 2. En inlösenaktie ska lösas in eller förvärvas av bolaget automatiskt, utan att aktieägaren har någon valmöjlighet. En aktie som bara löses in om aktieägaren anmäler att han eller hon vill delta i inlösenförfarandet är inte en inlösenaktie och ska därför inte utdelningsbeskattas. Det förhållandet att inlösenaktien kan avyttras på marknaden innan inlösen sker anses inte som en valmöjlighet i detta avseende. Eftersom det genom en aktiesplit som följs av ett obligatoriskt förvärv av aktierna är möjligt att uppnå samma resultat som vid en aktiesplit med obligatorisk inlösen ska även aktier som förvärvas automatiskt anses som inlösenaktier, se avsnitt 12.11.2.2. 3. När inlösenaktien tilldelas aktieägaren ska det framgå vilken ersättning som kommer att betalas ut till aktieägaren vid inlösentillfället. Om ersättning ska lämnas kontant ska ett inlösenbelopp vara angivet. Om ersättning ska lämnas i annat än kontanter, t.ex. i form av aktier, ska det klart anges vilket slags tillgångar som avses och i vilken mängd. Även om det i sistnämnda fall är så att värdet av ersättningen vid inlösentillfället måste uppskattas får kriteriet att ersättningen till aktieägaren ska framgå anses vara uppfyllt. Detsamma gäller den situation som Skatteverket undrar över, nämligen vid utbetalning av kontant ersättning om storleken på beloppet beror på någon annan variabel. Även i dessa fall får det anses framgå vilken ersättning som ska betalas till aktieägaren vid inlösentillfället. Den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget motsvarar också det belopp som ska tas upp som utdelning och därmed också inlösenaktiens anskaffningsvärde, se avsnitt 12.11.2.2 och 12.11.2.4. Skatteverket efterfrågar ett klargörande av om definitionen av inlösenaktie också omfattar utländska motsvarigheter. Regeringen kan bekräfta att så är fallet. Som Skatteverket påpekar anges i 2 kap. 2 § första stycket IL att termer och uttryck i inkomstskattelagen som utgångspunkt också omfattar motsvarande utländska företeelser, om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses. Den definition av inlösenaktie som föreslås innehåller inte någon avgränsning till endast svenska inlösenaktier. Det följer således av allmänna regler att den föreslagna definitionen även omfattar utländska motsvarigheter. Lagrådet anser att definitionen av inlösenaktie bör placeras i direkt anslutning till de inledande materiella förutsättningarna för beskattning, dvs. i andra stycket. Regeringen följer Lagrådets rekommendation. Lagförslag Förslaget medför införande av andra stycket i den nya 42 kap. 17 a § IL, se avsnitt 11.6. 12.11.2.4 Anskaffningsutgiften Regeringens förslag: För sådana inlösenaktier som tilldelas aktieägarna och ska behandlas som utdelning motsvarar anskaffningsutgiften den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter på beräkningen av anskaffningsutgiften. Utkastets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket önskar att det förtydligas att genomsnittsmetoden ska tillämpas för ett innehav av inlösenaktier. Skälen för regeringens förslag: Enligt förslaget i avsnitt 12.11.2.2 ska tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller genom att aktiebolaget förvärvar egna aktier behandlas som utdelning. Värdet ska anses uppgå till den ersättning som ska betalas ut när inlösenaktien löses in eller förvärvas. Även om utdelningsbeskattning ska ske när aktieägaren får en inlösenaktie, är inlösenaktien fortfarande en sådan delägarrätt som ska kapitalvinstbeskattas när den avyttras enligt 48 kap. IL. En sådan beskattningsutlösande avyttring inträffar när inlösenaktien löses in eller förvärvas av bolaget eller avyttras på marknaden. För att dubbelbeskattning inte ska uppkomma bör det belopp som ska tas upp som utdelning vid tilldelningen därefter dras av vid kapitalvinstberäkningen. Inlösenaktiens anskaffningsutgift ska därför uppgå till den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget, dvs. inlösenbeloppet. Anskaffningsutgiften påverkas således inte av om utdelningen t.ex. kvoteras enligt 42 kap. 15 a § IL. Med hänsyn till att det är inlösenbeloppet som ska tas upp som ersättning vid kapitalvinstberäkningen innebär det att kapitalvinsten, när inlösenaktien löses in eller förvärvas av bolaget, blir noll. Den sammanlagda skattemässiga effekten av inlösenförfarandet blir då bara att inlösenbeloppet tas upp som utdelning. Om inlösenaktien avyttras på marknaden innan inlösendatum kan dock effekten bli annorlunda. Om marknaden av någon anledning skulle prissätta inlösenaktien på ett sätt som inte stämmer överens med inlösenbeloppet kommer det att uppkomma en kapitalvinst eller en kapitalförlust. Genom att det nu föreslås en särskild regel för beräkningen av anskaffningsutgiften för vissa inlösenaktier tillämpas inte längre genomsnittsmetoden för sådana aktier i förhållande till övriga aktier i det inlösande företaget. Skatteverket behöver därmed inte längre utfärda allmänna råd för att ange hur stor del av anskaffningsutgiften för de ursprungliga aktierna som ska anses belöpa på de inlösta aktierna. Som Skatteverket mycket riktigt påpekar ska dock genomsnittsmetoden tillämpas på ett innehav av inlösenaktier, vilket kan få betydelse t.ex. om den skattskyldige både har tilldelats inlösenaktier och förvärvat motsvarande inlösenaktier på marknaden. Lagförslag Förslaget medför införandet av den nya 48 kap. 10 § IL, se avsnitt 11.6. 12.11.3 Kupongskatt på värdet av inlösenaktier 12.11.3.1 Gällande rätt Begränsat skattskyldiga ska som utgångspunkt betala kupongskatt enligt kupongskattelagen (1970:624), förkortad KupL, på utdelning från svenska aktiebolag. Kupongskatt är en definitiv källskatt på 30 procent som avseende utdelning från avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL, innehålls och betalas in av den värdepapperscentral eller den godkända förvaltare som betalar ut utdelningen. Om det av tillämpligt skatteavtal följer att Sverige endast får ta ut källskatt med en lägre procentsats än 30 procent ska värdepapperscentral eller förvaltare normalt följa bestämmelserna i avtalet och innehålla kupongskatt med den lägre procentsatsen (s.k. direktnedsättning), 3 § första stycket kupongskatteförordningen (1971:49). Kupongskatt på utdelning från kupongbolag, dvs. aktiebolag som inte är avstämningsbolag, ska innehållas och betalas in av det utdelande bolaget. Kupongskatt tas ut på utdelning och enligt 2 § andra stycket 1 KupL avses med utdelning även återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden. Även utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag anses som utdelning, 2 § andra stycket 3 KupL. Utbetalningar vid inlösen och återköp ska behandlas som utdelning för begränsat skattskyldiga personer, trots att dessa transaktioner hanteras inom kapitalvinstsystemet för obegränsat skattskyldiga personer. För att beskattningen för begränsat skattskyldiga personer ska motsvara beskattningen för obegränsat skattskyldiga personer infördes år 2005 bestämmelser i kupongskattelagen som innebär att begränsat skattskyldiga personer som har beskattats för utbetalning vid inlösen eller återköp har möjlighet till återbetalning av den skatt som belöper på omkostnadsbeloppet (prop. 2004/05:146 s. 13 och 14). Dessa bestämmelser finns i 27 § andra stycket andra strecksatsen KupL. Om en begränsat skattskyldig aktieägare avyttrar sina inlösenaktier eller inlösenrätter innan inlösen tas det inte ut någon kupongskatt eftersom ersättningen inte är utdelning enligt kupongskattelagen. Ersättningen ska behandlas som kapitalvinst. Eftersom Sveriges beskattningsrätt över begränsat skattskyldiga personers kapitalvinster är begränsad, blir ersättningen normalt inte föremål för beskattning i Sverige. 12.11.3.2 Tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna ska utgöra underlag för kupongskatt Regeringens förslag: Tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, eller genom att aktiebolaget förvärvar egna aktier, ska behandlas som utdelning enligt kupongskattelagen. Det gäller dock inte om tilldelningen görs i utbyte mot aktier i bolaget. Det belopp som motsvarar den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas ska utgöra underlag för kupongskatt. Den skattskyldige har inte rätt att få tillbaka den kupongskatt som belöper på anskaffningsutgiften. Om kupongskatt har tagits ut vid tilldelning av inlösenaktie ska den betalning som sker när inlösenaktien löses in inte anses som utdelning för mottagaren. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen anser att förslaget strider mot syftet med kupongskatten eftersom kupongskatt ska tas ut på den värdeöverföring som sker från aktiebolaget till aktieägaren. Värdeöverföringen sker först när inlösen sker. Bankföreningen anser också att det finns praktiska problem med förslaget. Den av Skatteverket föreslagna lösningen med en bankgaranti för att hålla värdepapperscentral och förvaltare skadeslösa framstår som oförmånlig för utdelande bolag. Enligt Sveriges advokatsamfund riskerar förslaget att leda till cashflowproblematik eftersom det vid beskattningstidpunkten inte finns någon betalning att innehålla kupongskatt ifrån. Euroclear Sweden AB menar att Skatteverket har underskattat de praktiska utmaningar som uppkommer på grund av förslaget. Euroclear framför också synpunkten att den finansiella risk som det innebär för värdepapperscentralen att behöva ligga ute med kupongskatt kanske inte kan tas enligt gällande näringsrättsliga regler. Utkastets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen tillstyrker utkastets förslag i allt väsentligt. Advokatsamfundet vidhåller synpunkten om cashflowproblematiken. Euroclear Sweden AB framför att skyldigheten att betala in kupongskatt vid tilldelning av inlösenaktier innebär en ökad finansiell risk för värdepapperscentralen. Det går inte att dra paralleller mellan sakutdelning av aktier och inlösenaktier eftersom löptiderna är mycket olika. Den ökade finansiella risken medför i sin tur att Euroclear inte längre kan tillhandahålla tjänster i form av split med efterföljande inlösen. Skälen för regeringens förslag: Förslaget i avsnitt 12.11.2.2 innebär att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller genom att aktiebolaget förvärvar egna aktier, ska behandlas som utdelning för obegränsat skattskyldiga. Värdet ska anses uppgå till den ersättning som ska betalas ut när inlösenaktien löses in eller förvärvas. Av likabehandlingsskäl bör det även gälla för begränsat skattskyldiga. Av 1 § första stycket KupL framgår att kupongskatt ska betalas för utdelning av annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, på aktie i svenskt aktiebolag (undantag gäller således för utdelning av aktier i dotterbolag enligt den s.k. lex ASEA). I praxis har uttrycket utdelning i kupongskattelagen tolkats med utgångspunkt i de civilrättsliga reglerna i aktiebolagslagen. Att genom aktiesplit eller emission tilldela aktieägarna inlösenaktier är inte utdelning i aktiebolagslagens mening. För att kupongskatt ska kunna tas ut vid tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna måste det införas en särskild reglering i kupongskattelagen som innebär att detta ska behandlas som utdelning. Förslaget innebär därför att med utdelning enligt kupongskattelagen avses även tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller genom att aktiebolaget förvärvar egna aktier. Det gäller dock inte om tilldelningen görs i utbyte mot aktier i bolaget. Det innebär t.ex. att en tilldelning av en inlösenaktie i utbyte mot en befintlig aktie och en inlösenrätt inte ska behandlas som utdelning. Regleringen i kupongskattelagen bör fullt ut motsvara den som föreslås i inkomstskattelagen. Det föreslås därför nya bestämmelser om underlaget för kupongskatt och vad som avses med en inlösenaktie. När inlösenaktier löses in eller förvärvas av bolaget är det en sådan bolagsrättslig händelse som också utgör utdelning enligt kupongskattelagen. Det kan vara en återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet enligt 2 § andra stycket 1 KupL eller en utbetalning vid förvärv av egna aktier enligt punkt 3 samma stycke. Eftersom sådana utbetalningar till aktieägarna kan göras utan att använda inlösenaktier måste dessa bestämmelser finnas kvar. För att undvika att kupongskatt innehålls två gånger på samma utbetalning föreslås dock ett nytt tredje stycke i 2 §. Enligt den nya bestämmelsen ska återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller utbetalning på grund av förvärv av egna aktier inte anses som utdelning enligt kupongskattelagen om kupongskatt redan har betalats på den inlösenaktie som löses in eller förvärvas. Bestämmelsen innebär motsatsvis att om kupongskatt inte tagits ut när inlösenaktien tilldelades aktieägarna ska kupongskatt betalas på den utbetalning som erhålls vid inlösentidpunkten. Förslaget innebär ett avsteg från den kontantprincip som gäller för kupongskatten. Normalt är det en utbetalning (det kan också vara en sakutdelning, dvs. en utdelning av annat än pengar) som ligger till grund för kupongskatt, men i detta fall är det inlösenaktier som tilldelas aktieägarna genom en aktiesplit eller emission. Med hänsyn till att de inlösenförfaranden som nu föreslås bli beskattade som utdelning är mycket lika en kontant utdelning, se resonemanget om detta i avsnitt 12.11.2.2, är det rimligt att kupongskatt tas ut i dessa fall trots att det inte sker någon betalning till aktieägarna. Som tidigare har anförts kan inlösenaktien likställas med en utdelningskupong i bemärkelsen bärare av en säkerställd rätt till en framtida utbetalning. Inlösenaktien har därför ett klart konstaterbart värde för aktieägaren som kan tas upp som utdelning. Även om värdeöverföringen sker först vid inlösentidpunkten (själva aktiesplitten eller emissionen av inlösenaktier leder inte till att bolagets förmögenhet minskar) bör beskattning såsom utdelning därför ske redan när aktieägaren får inlösenaktien. När kupongskatt tas ut på en inlösenaktie ska aktieägaren, till skillnad från vad som gäller för inlösen- och återköpsförfaranden i övrigt, inte ha rätt att få tillbaka den skatt som belöper på anskaffningsutgiften. Enligt 7 § KupL ska en värdepapperscentral (gäller enligt 12 § KupL också för förvaltare vid förvaltarregistrering) innehålla kupongskatt vid utbetalning av utdelning på aktie i avstämningsbolag. Enligt 14 § KupL ska det utdelande bolaget innehålla kupongskatt vid utbetalning av utdelning på aktie i kupongbolag. Skyldigheten att innehålla kupongskatt när inlösenaktier ges till aktieägarna får således anses följa av befintlig lagstiftning. Beskattningstidpunkten behandlas i avsnitt 12.11.3.3. På samma sätt som avseende annan sakutdelning är det inte praktiskt möjligt att innehålla kupongskatt från inlösenaktier som tilldelas aktieägarna. Det sker ingen utbetalning av kontanta medel till aktieägarna i samband med utgivandet av inlösenaktier som kupongskatten kan innehållas från. Betalningen sker i stället först när inlösenaktierna löses in. Som nämns ovan är denna problematik inte ny. Att det inte går att innehålla kupongskatt från utdelningen gäller redan i dag vid sakutdelning, dvs. utdelning av annat än kontanter. Euroclear menar att denna form av inlösen inte kan jämställas med sakutdelning i allmänhet. Eftersom s.k. inlösenaktier till sin natur har en begränsad löptid finns sannolikt ett lägre incitament för den skattskyldige att betala kupongskatten jämfört med förfarandet vid sakutdelning. Detta särskilt om inlösenbeloppet utbetalas trots att det finns en oreglerad fordran för kupongskatt som uppstod i samband med tilldelningen. Advokatsamfundet anser att det tveklöst uppstår likviditetsproblematik med förslaget. Svårigheterna blir enligt Advokatsamfundet givetvis större för enskilda och företag med sämre likviditet. Euroclears invändning om kort löptid för inlösenaktier har emellertid ingen egentlig koppling till grundproblemet, dvs. att själva utdelningen inte avser kontanter, utan till hur sakutdelning hanteras rent praktiskt i dag. Det är inte ovanligt att dispositionsrätten över sakutdelning spärras för mottagaren till dess denne betalar kupongskatten. Eftersom inlösenaktier löses in efter 2-3 veckor är det enkelt att se att en sådan förfogandespärr inte hjälper aktörerna att få in kupongskatten. Regeringen har förståelse för att den praktiska hanteringen av kupongskatt vid tilldelning av inlösenaktier kan bli komplicerad. Det kan dock konstateras att de praktiska problemen i samband med sakutdelningar kan hanteras i dag, vilket borde innebära att de också kan hanteras när inlösenaktier tilldelas aktieägarna. När det gäller Advokatsamfundets invändning om likviditetsproblem har förslaget i utkastet smalnats in jämfört med promemorian för att träffa sådana inlösentransaktioner som kan likställas med kontant utdelning. I många fall torde det vara möjligt för ett utdelande företag som vill undvika likviditetsproblem att lämna kontant utdelning i stället för att genomföra en split med efterföljande obligatorisk inlösen. För att möjliggöra för aktörerna att ordna med den praktiska hanteringen innan reglerna träder i kraft har tidpunkten för ikraftträdandet flyttats fram, se avsnitt 12.11.5. Det bör också noteras i sammanhanget att det redan i dag finns bestämmelser i kupongskattelagen som anger hur innehållandet ska gå till. Om kupongskatt inte innehålls när det borde ha skett ska värdepapperscentral, eller i förekommande fall förvaltare, betala in kupongskatten med regressrätt gentemot den skattskyldige, 10 § KupL. Det gäller även vid sakutdelning. Om utdelande bolag inte är avstämningsbolag är det bolaget självt som ansvarar för att kupongskatten betalas in. Kupongskatten ska enligt 8 och 15 §§ KupL betalas in till Skatteverket inom fyra månader efter utdelningstillfället. Vid ett inlösenförfarande är det normalt bara ca 2-4 veckor mellan utdelningstillfället och den tidpunkt då inlösen sker och aktieägaren får betalt. En aktieägare som avyttrar inlösenaktien under handelsperioden får betalt tidigare än så. I god tid innan kupongskatten ska vara inbetald görs det således normalt en kontant betalning till aktieägaren med anledning av inlösenaktien, vid inlösentidpunkten eller vid en avyttring. Rimligen bör aktörerna avtalsvägen kunna tillförsäkra sig om en möjlighet att ta ut kupongskatt av den betalningen, om skatten inte betalats tidigare av den skattskyldige. Om det inte är möjligt finns den ovannämnda lagstadgade regressrätten att falla tillbaka på, som säkerställer att värdepapperscentral eller förvaltare inte blir slutligen skyldiga att betala skatten. Euroclear påpekar att risken för att de i egenskap av värdepapperscentral kan komma att behöva ligga ute med skattebelopp är en sådan finansiell risk som de inte har möjlighet att ta enligt nuvarande näringsrättsliga regelverk. Den regressrätt som nämns i utkastet är enligt Euroclear inte tillräcklig för att väga upp för den finansiella risken. Därför ser sig Euroclear förhindrade att fortsätta tillhandahålla sådana tjänster som skulle kunna medföra kupongskattepliktig tilldelning av inlösenaktier. Även Finansinspektionen flaggar för en ökad finansiell risk för värdepapperscentralens del med de föreslagna reglerna. Risken kan inte hanteras på annat sätt än genom att öka kapitaltäckningsgraden och därmed även kapitalet (om inte värdepapperscentralen tidigare varit överkapitaliserad). Hur stor ökning som då krävs beror dels på hur frekvent värdepapperscentralen behöver göra inbetalningar innan motsvarande betalning mottagits, dels på vilka belopp inbetalningarna uppgår till. Regeringen kan konstatera att det i kupongskattelagen finns regler för hur kupongskatt ska hanteras när skatten inte innehållits vid utdelningstillfället. Värdepapperscentral eller förvaltare ska betala in skattebeloppet på förfallodagen och får i sin tur en rätt att kräva den skattskyldige på motsvarande belopp. Det finns alltså ett system på plats för att hålla mellanhänderna skadeslösa i sådana fall. Om en sådan regressfordran inte är tillräcklig för Euroclear, och bolaget inte heller är berett att öka sin kapitaltäckningsgrad som Finansinspektionen föreslår, är det i slutändan upp till Euroclear självt att på affärsmässiga grunder avgöra vilka tjänster som värdepapperscentralen ska tillhandahålla på den svenska marknaden. Det har tidigare redogjorts för de stora likheterna mellan split med obligatorisk inlösen och kontant utdelning (se avsnitt 12.11.2.2). Förslaget innebär att det nu blir likvärdig beskattning av dessa förfaranden. Kontant utdelning borde därmed vara att föredra för de flesta företag som avser att berika aktieägarna eftersom det är ett betydligt enklare och billigare förfarande. Lagförslag Förslaget medför ändringar i 2 och 27 §§ KupL, se avsnitt 11.1. 12.11.3.3 Beskattningstidpunkten för kupongskatt Regeringens förslag: Skattskyldigheten för kupongskatt vid tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i vissa fall inträder vid utdelningstillfället. Utdelningstillfället vid tilldelning av inlösenaktier från avstämningsbolag är avstämningsdagen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Euroclear Sweden AB anser att reglerna om beskattningstidpunkten måste justeras och förtydligas. Tilldelning av inlösenaktier kan i praktiken inte ske på avstämningsdagen utan först dagen efter. Utkastets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter på beskattningstidpunkten för kupongskatt. Skälen för regeringens förslag: Huvudregeln enligt kupongskattelagen är att skattskyldigheten inträder vid utdelningstillfället. Utdelningstillfället skiljer sig åt för avstämningsbolag respektive kupongbolag. För avstämningsbolag är utdelningstillfället den i 4 kap. 39 § ABL avsedda dagen för avstämning. För kupongbolag är utdelningstillfället den dag då utdelningen blir tillgänglig för lyftning. Utdelningen anses ha blivit tillgänglig för lyftning omedelbart efter det att beslut om utdelningen har fattats, 3 § KupL. Om bolagsstämman har fattat beslut om en särskild utdelningsdag är det dock den dagen som gäller i stället. För avstämningsbolag är det avstämningsdagen som avgör såväl vem som är skattskyldig för kupongskatt som när skattskyldigheten inträder. När det gäller inkomstskatt har avstämningsdagen inte någon självständig betydelse utan det är när utdelningen kan disponeras av den skattskyldige som avgör när den ska tas upp, se avsnitt 12.11.2.2. Skillnaderna kan medföra att kupongskatt respektive inkomstskatt beräknas på olika underlag vid en sakutdelning. Det kan dock inte hända i detta fall eftersom det föreslås en särskild värderingsregel för sådana inlösenaktier som ska utdelningsbeskattas. De ska i samtliga fall tas upp till den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktierna löses in eller förvärvas av bolaget. Vem som är skattskyldig för kupongskatt vid tilldelning av inlösenaktier från ett avstämningsbolag bör bestämmas på avstämningsdagen. Utdelningstillfället i dessa fall bör alltså infalla samtidigt med utdelningstillfället för övriga utdelningar enligt kupongskattelagen. Tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna har i tidigare genomförda förfaranden skett genom en aktiesplit. Avstämningsdag finns även för aktiesplit, se 4 kap. 46 § ABL, men det saknas en hänvisning till den paragrafen i definitionen av utdelningstillfället i kupongskattelagen. För att det inte ska råda någon tveksamhet om att utdelningstillfället vid en sådan tilldelning som avses i den nya 2 § andra stycket 7 KupL kan infalla på den avstämningsdag som bestäms för en aktiesplit föreslås en sådan hänvisning. Om en sådan tilldelning skulle ske genom fondemission framgår utdelningstillfället genom den befintliga hänvisningen till 4 kap. 39 § ABL. Även skatteunderlaget ska bestämmas på avstämningsdagen och de flesta frister, t.ex. när kupongskatt ska redovisas och betalas i 8 § KupL, räknas från utdelningstillfället. Utdelningstillfället vid tilldelning av inlösenaktier från avstämningsbolag föreslås alltså infalla på avstämningsdagen. Det är först någon eller några dagar senare som aktieägarna kan disponera inlösenaktierna och ännu en tid senare som ersättningen ska betalas till dem när aktierna löses in eller förvärvas av bolaget. Kupongskatt kan således inte innehållas på avstämningsdagen. Detta är dock inte ett nytt problem och får avseende tilldelning av inlösenaktier antas kunna hanteras på samma sätt som sakutdelning i övrigt. Även för kupongbolag, dvs. aktiebolag som inte är avstämningsbolag, föreslås att utdelningstillfället vid tilldelning av inlösenaktier ska stämma överens med den ordning som för närvarande gäller enligt kupongskattelagen. För dessa bolag bestäms utdelningstillfället för kupongskatt på samma sätt som när det gäller beskattningstidpunkten enligt inkomstskattelagen. Lagförslag Förslaget medför ändring av 2 § första stycket KupL, se avsnitt 11.1. 12.11.4 Skyldighet att lämna kontrolluppgift Regeringens förslag: Kontrolluppgift om utdelning ska lämnas för sådana inlösenaktier vars tilldelning till aktieägarna ska behandlas som utdelning, för såväl obegränsat som begränsat skattskyldiga fysiska personer. Kontrolluppgift om avyttring av delägarrätt ska lämnas när inlösenaktier löses in. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation (NSD), till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig, menar att kravet på dubbla kontrolluppgifter leder till en kraftigt ökad administrativ börda för utdelande bolag. Sveriges advokatsamfund anser att den ökade administrativa bördan framstår som oproportionerlig. Utkastets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: NSD och Svenskt Näringsliv vidhåller att kravet på dubbla kontrolluppgifter leder till en ökad administrativ börda för utdelande bolag. Motsvarande synpunkt framförs av Svenska Bankföreningen. Skälen för regeringens förslag: Av 19 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, framgår att kontrolluppgift ska lämnas om utdelning på delägarrätter. Av förslaget i avsnitt 12.11.2.2 följer att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i vissa fall ska behandlas som utdelning. Även i dessa fall bör kontrolluppgift lämnas. Det krävs ingen lagändring för att uppnå detta. Av 21 kap. 1 § SFL framgår att kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av delägarrätter. Att en aktie är en delägarrätt anges i 48 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229). När inlösenaktierna löses in eller förvärvas av bolaget anses de avyttrade och kontrolluppgift ska då lämnas enligt nuvarande regler. En aktiesplit utlöser inte någon skyldighet att lämna kontrolluppgift. En aktiesplit med obligatorisk inlösen innebär därför i dag bara skyldighet att lämna kontrolluppgift vid ett tillfälle, när inlösenaktien löses in av bolaget. Nu lämnade förslag innebär att det vid ett motsvarande förfarande kommer att lämnas två kontrolluppgifter, en när inlösenaktien tilldelas aktieägaren och en när den löses in. NSD menar att detta leder till en ökad administrativ börda för utdelande bolag. Det stämmer att den administrativa bördan sammantaget ökar eftersom två kontrolluppgifter ska lämnas i stället för en. Enligt 19 kap. 3 § SFL ska kontrolluppgift avseende utdelning lämnas av den som har tillgodoräknat eller betalat ut utdelningen. Det kan förutom utdelande bolag vara värdepapperscentral, registrerad förvaltare eller annat kontoförande institut. Förslaget är begränsat till tilldelning av inlösenaktier till aktieägare med villkor som kan likställas med en kontant utdelning. De föreslagna förändringarna har bedömts nödvändiga för att säkerställa en likformig beskattning och värna den svenska skattebasen. Fördelarna med att beskatta tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna som utdelning får anses överväga nackdelarna, även inräknat den ökade administrativa bördan. 12.11.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2025 och tillämpas första gången på inlösenaktier som tilldelas aktieägarna efter den 31 december 2024. För inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före den 1 januari 2025 gäller äldre bestämmelser. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2023. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några synpunkter på ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. Euroclear Sweden AB har dock framfört att förslaget i promemorian inte är möjligt att genomföra inom ramen för den föreslagna tiden. Det gäller såvitt Euroclear kan bedöma även för godkända förvaltare. Även Svenska Bankföreningen har uttalat att den föreslagna ikraftträdandetidpunkten inte är realistisk. Näringslivets Regelnämnd NNR anser att dessa farhågor måste beaktas i det fortsatta arbetet. Utkastets förslag överensstämmer inte med regeringens. I utkastet föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024. I utkastet saknas en bestämmelse om vilka regler som ska gälla för inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före ikraftträdandet. Remissinstanserna: Skatteverket efterfrågar ett förtydligande av vilka bestämmelser som gäller för inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före ikraftträdandet. Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar den i promemorian framförda uppfattningen att lagändringar som påverkar inkomstbeskattningen av fysiska personer i så stor utsträckning som möjligt bör träda i kraft vid ett årsskifte. I detta fall saknas det skäl för att avvika från den utgångspunkten. I utkastet föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024. Med hänsyn till att företag och myndigheter som hanterar kupongskatt behöver tillräckligt med tid för att genomföra nödvändiga systemändringar finns det anledning att flytta fram ikraftträdandetidpunkten. Regeringens bedömning är att det bör vara möjligt för berörda parter att genomföra dessa ändringar till den 1 januari 2025. Förslagen ska därför träda i kraft den 1 januari 2025 och tillämpas på inlösenaktier som tilldelas aktieägarna efter den 31 december 2024. Skatteverket har efterfrågat ett förtydligande i syfte att undanröja risken att inlösenaktier som tilldelas före årsskiftet inte beskattas alls. Regeringen instämmer i denna bedömning och föreslår därför en övergångsbestämmelse med innebörden att för inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före den 1 januari 2025 ska äldre bestämmelser gälla. Sådana inlösenaktier ska således beskattas i sin helhet inom ramen för kapitalvinstsystemet även om inlösentidpunkten är efter den 31 december 2024. 12.11.6 Konsekvensanalys 12.11.6.1 Syfte och alternativa lösningar Förslaget innebär att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med ett inlösenförfarande eller ett förvärvserbjudande ska tas upp som utdelning. Värdet av en inlösenaktie föreslås vara den ersättning som ska betalas ut när aktien löses in eller förvärvas och tidpunkten för beskattningen är den tidpunkt då inlösenaktierna kan disponeras av aktieägarna. Syftet med förslaget är att beskatta det värde som aktieägarna får genom inlösenaktier på samma sätt som kontant utdelning. En utgångspunkt i inkomstbeskattningen bör vara att liknande inkomster beskattas lika och att skatteregler inte ska styra de skattskyldigas ekonomiska val. I dag beskattas kontant utdelning som utdelning i inkomstslaget kapital medan inlösen av aktier beskattas inom kapitalvinstsystemet, trots att båda förfarandena bolagsrättsligt betraktas som värdeöverföring från aktiebolaget till aktieägarna. Om förslaget inte genomförs kvarstår denna skattemässiga skillnad. Med nuvarande lagstiftning finns en möjlighet för begränsat skattskyldiga personer att undvika att betala kupongskatt i Sverige vid inlösenförfaranden om de avyttrar inlösenaktierna innan inlösentidpunkten. Även investmentföretag kan med dagens lagstiftning delvis undvika beskattning vid inlösen, eftersom dessa företag inte tar upp kapitalvinster till beskattning. Vidare får obegränsat skattskyldiga personer med dagens regler en lägre effektiv skattesats om värdeöverföringen sker genom inlösenaktier än genom kontant utdelning. Om förslaget i utkastet inte genomförs kvarstår dessa skattemässiga skillnader och valet av vilket förfarande som ett företag tillämpar vid värdeöverföringar från bolaget till aktieägarna kan därmed även fortsättningsvis till viss del komma att bero på skattemässiga överväganden. Ett av syftena med förslaget är att på ett effektivt sätt kunna ta ut kupongskatt från begränsat skattskyldiga personer på det värde som överförs till aktieägarna vid ett inlösenförfarande. Detta kan uppnås genom att beskatta värdet av inlösenaktierna som utdelning vid den tidpunkt då aktierna kan disponeras av ägarna. Några alternativa lösningar till detta har inte ansetts möjliga. Lagändringar som påverkar inkomstbeskattningen av fysiska personer bör i så stor utsträckning som möjligt träda i kraft vid ett årsskifte. Det finns inte i detta fall några skäl för att avvika från den utgångspunkten. För att ge aktörer på värdepappersmarknaden och företag som hanterar kupongskatt möjligheter att anpassa sig till de nya reglerna och göra nödvändiga systemförändringar föreslås att reglerna träder i kraft den 1 januari 2025. Några andra särskilda hänsyn till ikraftträdandetidpunkten har inte bedömts nödvändiga. Förslaget berör en begränsad krets av aktieägare (se avsnitt 12.11.6.3). Utöver den information Skatteverket bedömer är nödvändig att tillhandahålla bedöms inga speciella informationsinsatser krävas. Vissa aktörer på värdepappersmarknaden och företag som hanterar kupongskatt behöver få särskild information om förslaget och möjligheter att göra nödvändiga systemanpassningar. Som tidigare nämnts är detta ett av övervägandena bakom förslaget om ett ikraftträdande den 1 januari 2025. 12.11.6.2 Offentligfinansiella effekter Förslaget innebär att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna ska tas upp som utdelning under vissa förutsättningar och att värdet av en inlösenaktie ska anses vara den ersättning som ska betalas ut när aktien löses in eller förvärvas av bolaget. Beskattningstidpunkten föreslås vara den tidpunkt då aktierna kan disponeras av aktieägaren. Det leder till att begränsat skattskyldiga ska beskattas med kupongskatt vid den tidpunkt då ägarna kan disponera inlösenaktierna och att obegränsat skattskyldiga ska ta upp inkomsten som utdelning i stället för som kapitalvinst. I båda fallen påverkas den offentliga sektorns skatteintäkter och det uppstår en offentligfinansiell effekt. Det finns särskilda beskattningsregler för investmentföretag i 39 kap. 14 och 15 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. I korthet gäller att kapitalvinster inte ska tas upp, att det sker en årlig schablonbeskattning baserat på värdet av företagets innehav av delägarrätter och att lämnad utdelning får dras av. Automatiska inlösenförfaranden är i dag förmånliga för investmentföretagen. Inlösenbeloppet ska inte tas upp eftersom det beskattas som en kapitalvinst. Enligt förslaget ska inlösenaktier i stället tas upp som utdelning när de erhålls vilket innebär att inlösenbeloppet blir skattepliktigt för investmentföretagen. Investmentföretag har emellertid avdragsrätt för lämnad utdelning och givet de skatteregler som gäller för investmentföretag ackumulerar dessa företag skattemässiga underskott som är bestående över tiden. Det innebär att de offentliga finanserna i praktiken inte kommer att påverkas av förslaget. Utgångspunkten för den offentligfinansiella effekten är det uppskattade värde som aktieägarna får vid en tilldelning av inlösenaktier. I tabell 12.5 finns en genomgång av de förfaranden med aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen som gjorts mellan 2018 och 2022 av bolag som är noterade på en svensk marknadsplats. Uppgifterna om förfaranden med aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen bygger på den aktiehistorik som Skatteverket publicerar på sin webbplats. I aktiehistoriken finns information om historiska händelser, t.ex. emission och aktiesplit. Tabell 12.5 Aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen 2018-2022 Antal och miljarder kronor Antal förfaranden Belopp som tilldelats ägarna (mdkr) 2018 10 13 2019 11 22 2020 10 5 2021 12 57 2022 12 6 Genomsnitt 11 21 Källa: Egna beräkningar utifrån statistik från Skatteverkets webbplats. Mellan 2018 och 2022 har aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen gjorts mellan 10 och 12 gånger per år. De belopp som förts över till ägarna har varierat mellan 5 och 57 miljarder kronor, med ett årligt genomsnitt på 21 miljarder kronor. I relation till kontant utdelning är beloppen som förts över till ägarna genom aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen små, även om beloppen i enskilda fall kan vara betydande. År 2021 gjorde ett företag en aktiesplit med obligatorisk inlösen till ett sammanlagt värde på drygt 45 miljarder kronor. För att inte överskatta den offentligfinansiella effekten av förslaget har denna split med obligatorisk inlösen exkluderats ur beräkningsunderlaget. Det årliga genomsnittet av de belopp som överförts till aktieägarna blir då 12 miljarder kronor. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2025, varför respektive års värdeöverföring har skrivits fram till 2025 års priser med den förväntade förändringen av konsumentprisindex (KPI). Storleken på den årliga genomsnittliga förväntade värdeöverföringen i 2025 års priser uppgår till ca 15 miljarder kronor. Förslaget innebär att begränsat skattskyldiga personer kommer utdelningsbeskattas vid den tidpunkt då aktierna kan disponeras av aktieägaren och betala kupongskatt. Enligt Euroclear Sweden AB uppgick 2021 det genomsnittliga utländska ägandet av svenska noterade aktier till 40 procent. En genomgång av det utländska ägandet i de företag som gjort aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen 2018-2022 visar emellertid att det utländska ägandet i dessa företag i genomsnitt är högre än så. Den utländska ägarandelen i dessa företag uppgår till knappt 50 procent i genomsnitt, enligt uppgifter ur företagens årsredovisningar. Eftersom det är möjligt för begränsat skattskyldiga att undvika att betala skatt i Sverige vid ett inlösenförfarande är det rimligt att förvänta sig att detta förfarande i större utsträckning används i företag där det utländska ägandet är högt. Detta påverkar storleken på den offentligfinansiella effekten. För att uppskatta hur stor del av det värde som företagen för över till ägarna som tillfaller begränsat skattskyldiga används den utländska ägarandelen i de företag som gjort aktiesplit med efterföljande obligatorisk utdelning under perioden 2018-2022. Om någon sådan uppgift inte finns i företagets årsredovisning antas andelen vara 40 procent. Med denna beräkningsmetod bedöms det förväntade belopp som årligen överförs med inlösenaktier till begränsat skattskyldiga uppgå till 6,5 miljarder kronor uttryckt i 2025 års priser. För att bedöma storleken på den offentligfinansiella effekten krävs att vissa antaganden görs. I beräkningen antas att samtliga begränsat skattskyldiga personer som får inlösenaktier genom aktiesplit med obligatorisk inlösen avyttrar inlösenaktierna i förtid. Det är svårt att se några skäl till att en begränsat skattskyldig skulle vilja hålla inlösenaktierna till inlösendatum för att då betala kupongskatt och genomgå en komplicerad hantering av återbetalning av den skatt som belöper på omkostnadsbeloppet. I den utsträckning detta sker i dag, bör det endast handla om enstaka fall. Kupongskatten är en definitiv källskatt som tas ut med 30 procent, men i praktiken är skattesatsen ofta lägre till följd av skatteavtal mellan Sverige och andra länder. Vad den genomsnittliga skattesatsen är i praktiken är svårt att uppskatta. En annan omständlighet som komplicerar den offentligfinansiella analysen är att den begränsat skattskyldiga personen som får inlösenaktier kan vara skattebefriad, t.ex. om den är en utländsk UCITS-fond. I dessa fall uppstår ingen offentligfinansiell effekt av förslaget. I stället för att göra antaganden om den effektiva skattesatsen och hur stor del av de begränsat skattskyldiga som är skattebefriade utgår beräkningen av den offentligfinansiella effekten från det historiska förhållandet mellan aktieutdelning till utlandet och intäkter från kupongskatten (se tabell 12.6). Tabell 12.6 Aktieutdelning till utlandet och intäkter från kupongskatten Miljarder kronor och procentandel Utdelning till utlandet (mdkr) Skatteintäkter från kupongskatt (mdkr) Andel (procent) 2018 109 9 8 2019 109 7 7 2020 41 4 9 2021 96 9 10 2022 94 12 13 Genomsnitt 9 Källa: Egna beräkningar utifrån statistik från Skatteverkets webbplats. Mellan 2018 och 2022 varierade aktieutdelningen till utlandet mellan 41 och 109 miljarder kronor och kupongskatteintäkterna mellan 4 och 12 miljarder kronor. Kupongskatteintäkternas andel av utdelningen till utlandet uppgick i genomsnitt till 9 procent under perioden. I beräkningen av den offentligfinansiella effekten antas att om de belopp som överförts till aktieägarna genom inlösenförfaranden i stället hade överförts genom kontant utdelning, skulle kupongskatteintäkterna ha utgjort samma andel (9 procent) som kupongskatteintäkternas andel av utdelningarna till utlandet generellt. Förslaget bedöms således innebära att kupongskatteintäkterna ökar med 0,59 miljarder kronor per år (det belopp som årligen förväntas överföras genom split med obligatorisk inlösen multiplicerat med den genomsnittliga kvoten mellan intäkterna från kupongskatt och utdelningen till utlandet: 6,5 · 0,09 = 0,59). En obegränsat skattskyldig person kommer med förslaget att ta upp den ersättning som betalas ut vid ett inlösenförfarande som utdelning redan vid tidpunkten för tilldelningen av inlösenaktierna i stället för att beskatta det som en kapitalvinst. Skillnaden i beskattningen av utdelning och kapitalvinst för en obegränsat skattskyldig är att en utdelning tas upp i sin helhet i inkomstslaget kapital. En utbetalning som ska tas upp som kapitalvinst beskattas bara till den del den överstiger anskaffningsutgiften. Det finns också skillnader när det gäller möjligheterna att kvitta utdelning eller kapitalvinst mot kapitalförluster. Kapitalvinster får kvittas fullt ut mot kapitalförluster, även avseende förluster på andra delägarrätter än den aktuella. Utdelning får bara kvittas mot kapitalförluster efter att förlusten har kvoterats till 70 procent. De ökade skatteintäkter som med de nya reglerna härrör från utdelningar kommer i princip att motsvaras av minskade skatteintäkter från kapitalvinstbeskattningen. Eftersom det vid utdelningsbeskattning inte är möjligt att göra avdrag för omkostnadsbelopp eller kvitta den kapitalvinst som inlösenförfarandet genererar kommer den effektiva skattesatsen för obegränsat skattskyldiga att öka något. Den offentligfinansiella effekten till följd av detta bedöms dock vara nära noll. Sammantaget bedöms den offentligfinansiella effekten därför uppgå till 0,59 miljarder kronor till följd av högre kupongskatteintäkter. 12.11.6.3 Uppskattning av antalet berörda företag och enskilda Den genomgång av förfaranden med aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen som redovisas i avsnitt 12.11.6.2 visar att mellan 10 och 12 företag per år gjorde sådana förfaranden under perioden 2018-2022. Det är i genomsnitt 11 företag per år. Enligt Statistiska centralbyrån fanns det 1 041 noterade företag vid svenska marknadsplatser vid utgången av 2022, vilket innebär att 11 företag representerar ca 1 procent av samtliga noterade företag Enligt Euroclear fanns det i slutet av 2021 totalt 2,7 miljoner unika ägare av svenska aktier. Om de berörda företagen utgör ett representativt urval från samtliga börsnoterande bolag kan antalet ägare som berörs av förslaget uppskattas till 27 000. Euroclear rapporterar vidare att ca 85 procent av ägarna var svenska privatpersoner, 2 procent svenska juridiska personer och 13 procent utländska personer. Om samma fördelning gäller för de företag som kan förväntas genomföra inlösenförfaranden med dagens regler innebär det att förslaget kan påverka ca 23 000 obegränsat skattskyldiga fysiska personer, 500 obegränsat skattskyldiga juridiska personer och 3 500 begränsat skattskyldiga. Som framgår av avsnitt 12.11.6.2 är dock det utländska ägandet i de företag som genomfört inlösenförfaranden de senaste åren i genomsnitt högre än ägandet av svenska noterade aktier generellt. 12.11.6.4 Effekter för enskilda Förslaget påverkar begränsat och obegränsat skattskyldiga personer som äger aktier i bolag som är noterade på en svensk marknadsplats och där bolaget med dagens regler kan förväntas genomföra ett inlösenförfarande för att föra över medel från bolaget till aktieägarna. Bedömningen är att det rör sig om ca 23 000 obegränsat skattskyldiga och 3 500 begränsat skattskyldiga personer (se avsnitt 12.11.6.3). För begränsat skattskyldiga personer som tilldelas inlösenaktier innebär förslaget att aktierna ska beskattas som utdelning. Dessa aktieägare kan inte längre undvika beskattning i Sverige genom att avyttra aktierna före inlösendatum. Det beror på att beskattningstidpunkten föreslås vara vid utdelningstillfället och skattskyldigheten således inträder innan en avyttring kan ske. Begränsat skattskyldiga kommer med förslaget därför att betala kupongskatt i Sverige på värdet av inlösenaktierna. Kupongskatteintäkterna bedöms öka med 0,59 miljarder kronor per år (se avsnitt 12.11.6.2). Fördelat på 3 500 aktieägare blir det i genomsnitt ca 170 000 kronor per person och år. Beskattningstidpunkten föreslås tidigareläggas jämfört med i dag och utgöras av utdelningstillfället. Tiden mellan utdelningstillfället och utnyttjande av inlösenaktier uppgår i normalfallet endast till ca 2-4 veckor. Det innebär att kupongskatten normalt sett inte ska betalas in förrän efter den tidpunkt då inlösenaktierna utnyttjas, och den aktör som ansvarar för inbetalningen kommer sannolikt att vänta med att betala skatten tills inlösenaktierna har utnyttjats och monetär ersättning har erhållits. För obegränsat skattskyldiga innebär förslaget att personen ska ta upp den ersättning som överförts genom ett inlösenförfarande som utdelning i stället för att beskatta det som en kapitalvinst. Eftersom en utdelning tas upp till beskattning i sin helhet medan en kapitalvinst beskattas till den del den överstiger anskaffningsutgiften innebär det en viss ökad beskattning. Enligt bedömningen i avsnitt 12.11.6.2 bör dock den offentligfinansiella effekten vara nära noll. Förslaget innebär också att omkostnadsbeloppet för de ursprungliga aktierna inte längre behöver justeras i samband med ett inlösenförfarande. Det bör i sin tur medföra att det blir enklare för aktieägarna att deklarera rätt eftersom de inte längre behöver ta del av Skatteverkets allmänna råd om fördelning av anskaffningsutgiften mellan ursprungliga aktier och inlösenaktier. Denna uppfattning delas också av Skatteverket. 12.11.6.5 Effekter för företagen Förslaget påverkar företag som äger aktier i bolag som kan förväntas göra värdeöverföringar till aktieägarna genom inlösenaktier. En del av dessa företag är investmentföretag, vilka omfattas av särskilda skatteregler som bl.a. innebär att de ska ta upp utdelning till beskattning men inte kapitalvinster. Förslaget påverkar även företag som med dagens regler använder ett inlösenförfarande för att överföra medel från företaget till sina aktieägare. I avsnitt 12.11.6.3 framgår att i genomsnitt 11 företag per år har gjort inlösenförfaranden i form av aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen de senaste åren. Företagen är noterade vid en svensk marknadsplats och är jämförelsevis stora i termer av omsättning, balansomslutning och, i de flesta fall, antalet anställda. Företagen är verksamma inom olika branscher. En genomgång av ägarstrukturen i företagen visar att företagen har en högre andel utländskt ägande än företag som är noterade vid en svensk marknadsplats har i genomsnitt. I avsnitt 12.11.6.3 uppskattas antalet obegränsat skattskyldiga juridiska personer som äger aktier i bolag som använder inlösenförfaranden för att föra över medel till aktieägarna till ca 500. Det finns dessvärre ingen ytterligare statistik som kan användas för att bedöma vilka egenskaper dessa företag kan ha i termer av storlek och bransch. Bedömningen är att de är verksamma i olika branscher och varierar i storlek. En del av företagen är investmentföretag. Det finns ett flertal svenska företag som benämner sig som investmentföretag eller investmentbolag, men det är dock endast en liten andel av dessa som faller in under de särskilda skatteregler som gäller för investmentföretag. Enligt Skatteverkets uppgifter rör det sig om tiotal företag som tillämpar de särskilda skattereglerna för investmentföretag. Det är emellertid okänt hur många investmentföretag per år som kan ingå bland de företag som påverkas av inlösenförfarandena. Syftet med förslaget i utkastet är att utjämna vissa skatteskillnader som finns i dag. Det är därför inte möjligt att ta särskild hänsyn till små företag vid reglernas utformning. Näringslivets Skattedelegation (NSD) menar att förslaget kan få effekter för företagens möjligheter att attrahera utländskt kapital. Det kan dock konstateras att det är relativt få företag som regelbundet har använt aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen för att föra över medel till sina aktieägare. Att det är relativt få företag som genomfört dessa transaktioner talar för att förfarandena i sig inte har någon avgörande betydelse för företagens förmåga att locka till sig utländskt kapital. Om det skulle vara så att dessa företag framgent kommer att ha svårare att attrahera internationella investerare så måste effekten på det svenska näringslivet i sin helhet bedömas som liten. Bedömningen är att förslaget inte kommer att få några andra konsekvenser av betydelse än de som redovisas i denna konsekvensanalys. Effekter för värdepapperscentral och förvaltare Euroclear Sweden AB, som är värdepapperscentral i Sverige och som sådan ansvarig för hanteringen av kupongskatt, menar att förslaget kräver omfattande systemändringar för bolaget. Det bedöms dock inte som ekonomiskt försvarbart att genomföra dessa ändringar eftersom Euroclear bedömer att förslaget leder till att efterfrågan på split med efterföljande inlösen kraftigt minskar eller helt försvinner. Euroclear kommer efter ikraftträdandet således inte att kunna tillhandahålla tjänster inom split med obligatorisk inlösen som kan leda till skattskyldighet. Det kan enligt Euroclear leda till mer långtgående konsekvenser för de utdelande bolagen än vad som framgår av utkastet. Euroclear har framfört motsvarande synpunkter när det gäller konsekvenserna av den finansiella risk som är förknippad med förslaget, se avsnitt 12.11.2.2. Regeringen har förståelse för att förslaget kan medföra tillkommande administrativa kostnader för Euroclear. Motsvarande synpunkter har dock inte framförts från organisationer som representerar förvaltare, som också är skyldiga att innehålla kupongskatt i vissa fall. Det är, som också anges i avsnitt 12.11.3.2, upp till Euroclear självt att på affärsmässiga grunder avgöra vilka tjänster som värdepapperscentralen ska tillhandahålla på den svenska marknaden. I övrigt bedöms förslaget inte medföra några ytterligare effekter för värdepapperscentraler och förvaltare. Effekter för det utdelande bolaget Ett företag kan välja att föra över medel till aktieägarna genom ett inlösenförfarande av flera skäl. De flesta bolag strävar efter att ha en långsiktigt jämn utdelningsnivå. Om ett aktiebolag under en viss period har en stor kassa kan det t.ex. finnas incitament att använda ett inlösenförfarande i stället för kontant utdelning för att undvika att sända felaktiga signaler om företagets likviditetssituation till marknaden. Med dagens regler kan det dock även finnas skattemässiga skäl att använda ett inlösenförfarande framför kontant utdelning. Det gäller särskilt för bolag med en hög andel utländskt ägande, eftersom begränsat skattskyldiga kan undvika att betala skatt i Sverige om de säljer inlösenaktierna mellan tilldelningen och inlösentidpunkten. Förslaget syftar till att jämställa beskattningen vid vissa inlösenförfaranden med kontant utdelning. Med de föreslagna reglerna finns det inte längre några skattemässiga skäl att välja ett inlösenförfarande i form av split med obligatorisk inlösen och antalet sådana bedöms minska när de nya reglerna träder i kraft. Även fortsättningsvis kan det dock finnas företag som av andra skäl väljer att föra över medel till aktieägarna genom inlösen. Euroclear uppger visserligen att de inte har möjlighet att tillhandahålla tjänster angående split med obligatorisk inlösen som ska beskattas som utdelning. Skattereglerna ändras dock inte för inlösen av befintliga aktier genom att dela ut inlösenrätter, vilket därför bör kunna användas av företag som föredrar inlösen framför kontant utdelning. Ett inlösenförfarande förefaller vara mer komplicerat att genomföra och förenat med högre kostnader för det utdelande företaget jämfört med kontant utdelning. Förslaget bedöms minska antalet inlösenförfaranden, vilket också Skatteverket framhåller, och till följd av detta minska de administrativa kostnaderna för det utdelande företaget. Det kan finnas företag som även i frånvaro av skattemässiga skäl väljer att genomföra inlösenförfaranden, men bedömningen är att det endast kommer att röra sig om enstaka fall. Dessa företag behöver sätta sig in i de nya reglerna. De ökade kostnader detta ger upphov till bedöms vara begränsade och ska ses mot bakgrund av att det är frivilligt att genomföra värdeöverföring med inlösenaktier. Flera remissinstanser, bl.a. Svenska Bankföreningen och NSD, har påtalat att det blir en ökning av de administrativa kostnaderna för företagen på grund av att de nu måste lämna två kontrolluppgifter, en vid tilldelningen och en vid inlösen (se avsnitt 12.11.4). I detta sammanhang är det värt att notera att om ett inlösenförfarande genomförs och två kontrolluppgifter ska lämnas kommer detta i de flesta fall att göras av värdepapperscentral eller godkänd förvaltare. Sådana företag har rutiner att lämna kontrolluppgifter, vilket begränsar ökningen av de administrativa kostnaderna. Därtill är bedömningen att värdeöverföring med inlösenförfarande kommer att minska till förmån för kontant utdelning vilket också begränsar ökningen. NSD har också framfört att det är viktigt att Sverige inte avviker från internationell standard eftersom det kan få en negativ effekt för investeringsviljan i svenska företag. Såvitt framkommit existerar inte förfaranden med split och obligatorisk inlösen i andra europeiska länder. Eftersom bedömningen är att förslaget leder till att dessa förfaranden minskar i Sverige kommer Sverige att i mindre grad avvika från internationell standard. Om ett inlösenförfarande genomförs i ett bolag som inte är ett avstämningsbolag är det bolaget som ansvarar för innehållandet och inbetalningen av kupongskatten. Beskattningstidpunkten för inlösenaktier föreslås flyttas till utdelningstillfället. Vid denna tidpunkt finns det ingen monetär betalning som kupongskatten kan innehållas ifrån, utan den uppkommer i normala fall först när aktierna löses in eller när den skattskyldige avyttrar dem. Tiden mellan utdelningstillfället och inlösendagen uppgår i normalfallet dock endast till ca två till fyra veckor. Eftersom inbetalningen av kupongskatten inte behöver ske förrän inom fyra månader från utdelningstillfället, kommer det därför i normala fall att finnas monetära medel som det utdelande bolaget kan hålla inne och använda för att betala kupongskatten inom utsatt tid. Om det behövs kan det utdelande bolaget reglera det fordringsförhållande som uppstår vid tilldelningen av inlösenaktierna med den skattskyldige. Därigenom säkerställs att det utdelande bolaget får medel motsvarande den skatt som ska betalas in till staten inom den tid som betalningen ska göras. Effekter för företag som är aktieägare När det inte längre finns några skattemässiga skäl att använda ett inlösenförfarande för att föra över medel till aktieägarna bedöms antalet sådana förfaranden minska till förmån för kontant utdelning. Det innebär att juridiska personer i egenskap av aktieägare i större utsträckning än i dag bedöms få kontant utdelning. Företagen bör ha kunskap och rutiner för att hantera kontant utdelning och de administrativa kostnaderna bedöms vara oförändrade. Företag som även efter förslaget får inlösenaktier behöver sätta sig in i och anpassa sig till de nya skattereglerna. Bedömningen är dock att de nya skattereglerna enbart kommer att tillämpas i enstaka fall, vilket begränsar ökningen av de administrativa kostnaderna. Den föreslagna ändringen kan antas minska de administrativa kostnaderna för begränsat skattskyldiga eftersom färre skattskyldiga behöver ansöka om återbetalning av kupongskatt avseende anskaffningsvärdet av aktierna. Förslaget innebär att investmentföretag som får inlösenaktier ska ta upp detta som utdelning, vilket innebär att inlösenbeloppet blir skattepliktigt för investmentföretaget. Hur detta påverkar investmentföretagens sammantagna beskattning beskrivs i avsnitt 12.11.6.2. De administrativa kostnaderna för investmentföretagen till följd av förslaget är troligen försumbara eftersom dessa företag redan i dag är ålagda att redovisa utdelning till beskattning. Effekter för onoterade företag Som utgångspunkt gäller att förslaget inte gör skillnad på inlösenaktier som ges ut av noterade respektive onoterade företag. Värdet av inlösenaktier ska tas upp som utdelning även om de avser ett onoterat företag. Det finns emellertid skillnader mellan avstämningsbolag och kupongbolag när det gäller hanteringen av kupongskatt. Vid utdelning som lämnas av avstämningsbolag är det som utgångspunkt värdepapperscentralen som är skyldig att innehålla kupongskatt, 7 och 8 §§ kupongskattelagen (1970:624), förkortad KupL. Vid utdelning från kupongbolag är det i stället det utdelande bolaget som är skyldigt att innehålla, redovisa och betala in kupongskatt, 15 § KupL. Denna skillnad i hantering finns redan i dag. Med beaktande av att inlösenaktier i onoterade bolag inte enkelt kan avyttras på marknaden torde onoterade bolag som har aktieägare som är begränsat skattskyldiga redan i dag vara tvungna att redovisa kupongskatt när inlösenaktierna löses in. Hanteringskostnaderna bör därför inte öka för onoterade företag på grund av förslaget. När det gäller avsaknaden av utbetalning att innehålla kupongskatt ifrån bör onoterade bolag som själva ska innehålla och redovisa kupongskatt ha en fördel i förhållande till värdepapperscentral och förvaltare. Ett onoterat bolag överför inlösenaktier till aktieägarna utan inblandning av mellanhänder. Det bör därför finnas goda förutsättningar att avtalsvägen reglera ansvaret för kupongskatten direkt mellan utdelande bolag och de aktieägare som är begränsat skattskyldiga. Rimligen bör bolaget åtminstone kunna tillförsäkra sig en rätt att innehålla kupongskatt från den utbetalning som sker vid inlösentidpunkten. Med hänsyn till att kupongskatt inte behöver redovisas förrän fyra månader efter utdelningstillfället, 15 § KupL, bör utdelande bolag löpa liten risk att behöva ligga ute med inbetald kupongskatt för aktieägarnas räkning. 12.11.6.6 Effekter för stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund Förslaget kan få effekter för inskränkt skattskyldiga stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund. Den inskränkta skattskyldigheten innebär att dessa subjekt inte är skattskyldiga för kapitalinkomster, dvs. varken utdelning eller kapitalvinster ska tas upp till beskattning. Det förhållande att tilldelning av inlösenaktier ska tas upp som utdelning i vissa fall får alltså ingen påverkan på själva beskattningen av de inskränkt skattskyldiga subjekten. Inkomsten är skattefri såväl i dag som efter ändringen. Förslaget kan dock få konsekvenser för inskränkt skattskyldiga stiftelsers, ideella föreningars och registrerade trossamfunds möjligheter att fortsätta att vara inskränkt skattskyldiga. Ett av kraven för att upprätthålla denna status, det s.k. fullföljdskravet, innebär att subjektet under beskattningsåret i skälig omfattning ska använda sina intäkter för ett eller flera allmännyttiga ändamål, 7 kap. 6 § IL. Kapitalvinster ska inte beaktas vid beräkningen men det ska däremot utdelning, 7 kap. 7 § IL. Eftersom förslaget innebär att vissa former av inlösen- och återköpsförfaranden som kan anses motsvara kontant utdelning nu ska behandlas som utdelning i stället för kapitalvinst, kan förutsättningarna för att uppfylla fullföljdskravet ändras. Omständigheterna har påtalats av Föreningen Stiftelser i Samverkan som uppger att det är mycket vanligt att avkastningsstiftelser bara får använda löpande avkastning, som utdelningar och räntor, för att främja sina allmännyttiga ändamål. Den föreslagna omklassificeringen av vissa kapitalvinster till utdelning kan därför på ett ingripande sätt påverka dessa stiftelsers skattemässiga situation. Belopp som tidigare inte kunnat delas ut måste nu delas ut för att stiftelsen ska fortsätta att vara inskränkt skattskyldig. Framflyttande av beskattningstidpunkten kan få betydelse för möjligheterna att uppfylla fullföljdskravet, eftersom det inte finns några pengar vid den tidpunkten. Konsekvenserna för inskränkt skattskyldiga subjekt bör inte överdrivas. Om berörda bolag fortsätter att berika aktieägarna genom inlösenförfaranden innebär det att inkomster som tidigare utgjort kapitalvinst nu ska behandlas som utdelning. En mer sannolik konsekvens av förslaget är dock att de inlösenförfaranden som har genomförts som ett alternativ till kontant utdelning helt kommer att upphöra. Båda dessa konsekvenser medför att stiftelser och andra inskränkt skattskyldiga måste använda en större del av sina intäkter till allmännyttigt ändamål, vilket från ett samhällsperspektiv inte kan anses som negativt. Ett liknande resonemang kan föras angående invändningen om likviditetsbrist. När de skattemässiga skillnaderna mellan kontant utdelning och automatisk inlösen nu undanröjs bör det från bolagens sida vara rationellt att gå tillbaka till att berika aktieägarna genom kontant utdelning. Någon skillnad mellan beskattningstidpunkten och utbetalningstidpunkten uppkommer då inte. Även om det i enskilda fall finns skäl att genomföra ett inlösenförfarande är bedömningen att den normalt mycket korta tid som förflyter mellan tilldelning av inlösenaktier och själva inlösentidpunkten inte bör påverka bedömningen av fullföljdskravet. Det gäller särskilt eftersom reglerna möjliggör att hänsyn tas till hur intäkterna sammantaget används under flera beskattningsår, 7 kap. 6 § första stycket IL. 12.11.6.7 Effekter för den ekonomiska jämställdheten och inkomstfördelningen Vid utgången av 2021 var 1,3 miljoner av de svenska personer som ägde aktier män och ca 900 000 var kvinnor. Det innebär att drygt sex av tio aktieägare är män. Fördelningen har varit i det närmaste oförändrad under de senaste tio åren. Vid utgången av samma år ägde männen ca 70 procent av marknadsvärdet och kvinnorna 30 procent. Den effektiva skatten för obegränsat skattskyldiga personer ökar något med förslaget eftersom det vid utdelningsbeskattning inte är möjligt att göra avdrag för omkostnadsbelopp eller kvitta den kapitalvinst som inlösenförfarandet genererar mot en eventuell kapitalförlust. Eftersom fler män än kvinnor äger aktier, och mäns ägande står för en större del av marknadsvärdet, påverkar detta män mer än kvinnor. Eftersom den offentligfinansiella effekten dock är i det närmaste noll bedöms effekten på den ekonomiska jämställdheten också vara i det närmaste noll. Könsfördelningen bland de utländska ägarna på svensk marknadsplats är okänd. Eftersom begränsat skattskyldiga normalt inte är folkbokförda i Sverige påverkar förslaget inte den ekonomiska jämställdheten i Sverige. 12.11.6.8 Effekter för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna För Skatteverket innebär förslaget avseende inlösen en förenkling av hanteringen av inlösenförfaranden med inlösenaktier eftersom Skatteverket inte behöver utfärda allmänna råd om fördelningen av omkostnadsbeloppet mellan ursprungliga aktier respektive inlösenaktier. Även förslaget om att det är inlösenbeloppet som ska tas upp som utdelning bör underlätta hanteringen för Skatteverket som kan antas få färre frågor om värderingen jämfört med om inlösenaktiens marknadsvärde skulle ha tagits upp. Förslaget bedöms endast medföra marginella förändringar för Skatteverket avseende information. Förändringarna ingår i den anpassning som årligen görs på grund av ny eller förändrad lagstiftning. Eventuella tillkommande kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna. 12.11.6.9 Förslagets förenlighet med EU-rätten Några remissinstanser, bl.a. Näringslivets Skattedelegation (NSD) och Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, har påpekat potentiella EU-rättsliga problem. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att det inte kan uteslutas att obegränsat skattskyldiga får en lägre beskattning jämfört med begränsat skattskyldiga på grund av värderingstidpunkten. Juridiska fakulteten efterfrågar därför en utförligare EU-rättslig analys av de problem som kan uppstå med olika beskattningstidpunkter. Vid tilldelning av inlösenaktier från avstämningsbolag inträffar beskattningstidpunkten för obegränsat skattskyldiga när inlösenaktierna kan disponeras, se avsnitt 12.11.2.2. För begränsat skattskyldiga inträffar beskattningstidpunkten på avstämningsdagen (se avsnitt 12.11.3.3), vilken normalt inträffar någon eller några dagar tidigare än när aktierna faktiskt kan disponeras. Trots att det gäller något olika beskattningstidpunkter för obegränsat och begränsat skattskyldiga ska båda ta upp samma belopp som utdelning, det belopp som ska betalas ut vid inlösentidpunkten. Det finns således ingen risk för att kupongskatt för begränsat skattskyldiga tas ut på ett högre underlag än vad som gäller utdelningsbeskattningen för obegränsat skattskyldiga. En annan omständighet som har lyfts fram av vissa remissinstanser, bl.a. NSD, är att begränsat skattskyldiga inte betalar skatt på kapitalvinst i Sverige och att den beräkningen därför inte kan ha en utjämnande funktion i förhållande till utdelningsbeskattningen. Beskattningsrätten över kapitalvinster tillfaller som utgångspunkt uteslutande hemviststaten. Utformningen av den svenska kupongskatten är inte beroende av hur andra stater väljer att beskatta kapitalvinster eller medge avdrag för kapitalförluster för personer med hemvist i den staten. Genom att förslaget är begränsat till inlösenaktier vars inlösenbelopp är bestämt vid utdelningstillfället bör det inte heller uppkomma några stora skattemässiga skillnader i praktiken. Det kan uppkomma en viss skillnad om en begränsat skattskyldig avyttrar inlösenaktien före inlösendagen för ett belopp som understiger inlösenbeloppet. Med hänsyn till den korta handelsperioden är dock bedömningen att dessa effekter är försumbara. Bedömningen är att de nu presenterade förslagen inte medför några konflikter med EU-rätten. 12.11.6.10 Förslagens effekter i övrigt Förslaget bedöms inte få några effekter för sysselsättningen, inkomstfördelningen eller miljön. Skatt på kapitalanvändning - företagsskatter 12.12 Tilläggsskatt för företag i stora koncerner Regeringens bedömning: Det bör införas bestämmelser i svensk rätt som motsvarar de materiella bestämmelserna i minimibeskattningsdirektivet vars syfte är att uppnå en effektiv minimibeskattning av enheter som ingår i stora nationella eller multinationella koncerner. Bestämmelserna bör tas in i en särskild lag om tilläggsskatt. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024. Skälen för regeringens bedömning: Delbetänkandet En lag om tilläggsskatt för företag i stora koncerner (SOU 2023:6, Fi2023/00559) och promemorian Kompletteringar till delbetänkandet En lag om tilläggsskatt för företag i stora koncerner (SOU 2023:6), (Fi2023/01114) har varit ute på remiss. Avsikten med det kommande förslaget är att införa rådets direktiv (EU) 2022/2523 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen i svensk rätt genom en särskild lag, lagen om tilläggsskatt. Även nödvändiga bestämmelser om förfarandet kommer att införas. Ett syfte med bestämmelserna är att förhindra vinstförflyttning till jurisdiktioner med låg eller ingen beskattning. Direktivet bygger på de modellregler med tillhörande kommentar som OECD/G20:s inkluderande ramverk (IF) arbetat fram. Enligt det kommande förslaget ska nationella och multinationella koncerner med en årlig intäkt motsvarande minst 750 miljoner euro vara föremål för en effektiv skatt om minst 15 procent på en särskilt definierad skattebas. Regeringen beslutade den 31 augusti 2023 att inhämta Lagrådets yttrande och avser att under 2023 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024. Förslaget innebär att skatteintäkterna bedöms öka med 0,5 miljarder kronor per år från och med 2024. Skatt på konsumtion m.m. - energi och miljöskatter 12.13 Sänkt skatt på bensin och diesel Regeringens bedömning: Energiskatten på bensin (miljöklass 1) bör 2024 sänkas med 1 krona och 31 öre per liter jämfört med den nivå som skulle ha gällt med nuvarande regler om indexomräkning. Summan av energi- och koldioxidskatten för sådan bensin blir då 60 öre lägre per liter 2024 än skatten år 2023. Efter indexering av energi- och koldioxidskatten på övrig bensin bör energiskatten sänkas så att summan av energi- och koldioxidskatten blir 60 öre lägre per liter än skattenivån år 2023. Energiskatten på alkylatbensin bör 2024 höjas med 10 öre per liter jämfört med den nivå som skulle ha gällt med nuvarande indexeringsregler. Energiskatten på diesel (miljöklass 1) bör 2024 sänkas med 341 kronor per kubikmeter jämfört med den nivå som skulle ha gällt med nuvarande indexeringsregler. Energiskatten på diesel i övriga miljöklasser bör ändras på motsvarande sätt. Koldioxidskatten på s.k. märkt diesel bör 2024 sänkas med 259 kronor per kubikmeter jämfört med den nivå som skulle ha gällt med nuvarande indexeringsregler. För 2025 bör energi- och koldioxidskatten på bensin och diesel och andra bränslen bestämmas utifrån en omräkning av skattesatserna från 2024 års nivåer. För bensin (utom alkylatbensin) bör dock de omräknade energiskattebeloppen sänkas med 60 öre per liter. De energi- och koldioxidskattesatser som ska gälla för bränslen under 2024 och 2025 bör framgå direkt av lagen om skatt på energi. Det kommande förslaget avseende 2024 bör träda i kraft den 1 januari 2024 och avseende 2025 den 1 januari 2025. Skälen för regeringens bedömning: För att motverka ökade pumppriser och för att mildra inflationens konsekvenser bör skatten på bensin och diesel sänkas. Skatten på bensin för 2024 bör sänkas med 60 öre per liter jämfört med 2023 års totala skatt (exkl. mervärdesskatt). Det motsvarar 75 öre inklusive mervärdesskatt. Skatten på alkylatbensin bör dock höjas med 10 öre per liter 2024 utöver den nivå som följer av indexeringen, för att inte riskera att skatten understiger EU:s minimiskattenivå. De sammanlagda punktskatterna på omärkt diesel (miljöklass 1) för 2024 bör sänkas med 341 kronor per kubikmeter jämfört med den nivå som skulle ha gällt med nuvarande indexeringsregler. Efter en sådan sänkning kvarstår en tillräcklig marginal för att inte riskera att skatten underskrider EU:s minimiskattenivå. Skatten för övrig omärkt diesel bör sänkas med motsvarande belopp. Skatten på s.k. märkt diesel bör sänkas så att den totala skatten understiger skatten för diesel i miljöklass 1, för att inte strida mot Rådets direktiv (95/60/EG) av den 27 november 1995 om märkning för beskattningsändamål av dieselbrännolja och fotogen som förutsätter att det är den lägst beskattade dieseln som ska förses med märk- och färgämne. För 2025 bör skatten på bensin, diesel och andra bränslen räknas upp med omräkningsfaktorn som ges av förhållandet mellan prognos för konsumentprisindex (KPI) i juni 2024 på 422,30 och KPI i juni 2023. Uppräkningen bör göras utifrån 2024 års nivåer. För bensin och diesel bör skatten dessutom räknas upp med ett schabloniserat tillägg om två procentenheter. För bensin (utom alkylatbensin) bör dock de uppräknade energiskattebeloppen sänkas med 60 öre per liter. De energi- och koldioxidskattesatser som ska gälla för bränslen under 2024 och 2025 bör framgå av lagen om skatt på energi. Som en följd av att skattesatserna för 2024 och 2025 föreslås regleras direkt i lagen bör årtalen i indexeringsbestämmelsen justeras. Det innebär att omräkning ska ske för kalenderår 2026 och framåt, samt att basåret i respektive bestämmelse ändras till 2024. Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med förslag med utgångspunkt i ovanstående. Det kommande förslaget avseende 2024 bör träda i kraft den 1 januari 2024 och avseende 2025 den 1 januari 2025. Det kommande förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 5,76 miljarder kronor 2024, med 7,77 miljarder kronor 2025 och med 8,05 miljarder kronor 2026. 12.14 Sänkt skatt på diesel inom jord-, skogs- och vattenbruk samt kvartalsvis återbetalning 12.14.1 Fortsatt sänkt skatt på jordbruksdiesel och kvartalsvis återbetalning Regeringens bedömning: En utökad nedsättning av koldioxid- och energiskatt på diesel som används i arbetsmaskiner och i skepp och vissa båtar i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamhet bör gälla även för sådan förbrukning som sker under 2024. För sådan förbrukning som sker under 2024 bör återbetalning av koldioxidskatt medges med 2 456 kronor per kubikmeter och av energiskatt med 1 470 kronor per kubikmeter. Ansökan om återbetalning av skatt bör göras per kalenderkvartal. De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 januari 2024. Äldre bestämmelser bör dock fortfarande gälla för förbrukning som sker före ikraftträdandet. Skälen för regeringens bedömning: En tillfälligt utökad nedsättning av koldioxid- och energiskatt på s.k. jordbruksdiesel infördes under 2022 mot bakgrund av att priset på flera viktiga insatsvaror inom jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamheterna ökat kraftigt, inte minst på grund av kriget i Ukraina (prop. 2021/22:270, bet. 2021/22:FiU50, rskr. 2021/22:471). Åtgärden motiverades också av att upprätthålla och stärka svensk livsmedelsproduktion under den extraordinära situation som rådde på grund av händelserna i omvärlden. I budgetpropositionen för 2023 bedömde regeringen att dessa förhållanden kommer att kvarstå under hela 2023 (prop. 2022/23:1 s. 213 och 214. Riksdagen beslutade därefter på förslag från regeringen att förlänga åtgärden till och med den 31 december 2023 (prop. 2022/23:69, bet. 2022/23:SkU17, rskr. 2022/23:200). I finansplanen till budgetpropositionen för 2023 anförde regeringen även att den kommer att verka för att skatten på jordbruksdiesel ska ligga på EU:s miniminivå under 2024 och 2025 (prop. 2022/23:1 s. 20). Regeringen bedömer att konkurrenskraften inom svensk livsmedelsproduktion måste förbättras. Med anledning härav, och mot bakgrund av att de förhållanden som motiverade åtgärden i första läget alltjämt kvarstår, bedömer regeringen därför att en utökad nedsättning av skatten på jordbruksdiesel bör gälla även för sådan förbrukning som sker under 2024. För att anpassa skattenivån så att den efter nedsättning inte riskerar understiga den EU-rättsliga miniminivån omräknat till kronor per kubikmeter, även med beaktande av den lägre skatt på diesel som bör gälla från den 1 januari 2024 enligt bedömningen i avsnitt 12.13, bör nedsättningen bli följande. För sådan förbrukning som sker under 2024 bör återbetalning av koldioxidskatt medges med 2 456 kronor per kubikmeter och energiskatt med 1 470 kronor per kubikmeter. Livskraftiga företag inom främst jordbruket är en förutsättning för en motståndskraftig inhemsk livsmedelsproduktion. En övergång från återbetalning helårsvis till kvartalsvis återbetalning kan stärka likviditeten hos näringsidkare inom de berörda sektorerna och på så vis förbättra deras förutsättningar att möta den rådande lågkonjunkturen och de stigande priserna på insatsvaror. Regeringen bedömer därför att reglerna om återbetalning av skatt bör ändras så att en ansökan om återbetalning omfattar en period om ett kalenderkvartal. Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med förslag med utgångspunkt i ovanstående. De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 januari 2024 och bedöms minska skatteintäkterna med ca 0,72 miljarder kronor. 12.15 Justerad skatt på naturgrus och avfall 12.15.1 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Förslag om justerad skatt på naturgrus och avfall inför budgetpropositionen 2024 tagits fram. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 8 avsnitt 1. Promemorians lagförslag är likalydande med propositionens. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8 avsnitt 2. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2023/01511). Lagrådet Förslagen i propositionen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande. 12.15.2 Bakgrund och gällande rätt Skatten på naturgrus infördes den 1 juli 1996 och regleras i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus. Syftet med skatten är att åstadkomma bättre hushållning med en icke förnybar resurs och påskynda utvecklingen mot användning av alternativa material (prop. 1995/96:87). Skatt ska betalas för brutet naturgrus om utvinningen sker för annat ändamål än markinnehavarens husbehov och utvinningen sker med stöd av särskilda tillstånd. Lagen (1999:673) om skatt på avfall infördes den 1 januari 2000. Avfallsskatten är ett bland många styrmedel på avfallsområdet som syftar till att styra avfall från deponering mot andra sätt att hantera avfall i enlighet med avfallshierarkin som slagits fast i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, kallat avfallsdirektivet, och införts i miljöbalken. Avfallsskatten styr direkt för att minska deponering och indirekt mot minimering av avfall och materialåtervinning av avfall. Skatt tas ut på avfall som förs in till avfallsanläggningar eller uppkommer på industrianläggningar, där farligt avfall eller mer än 50 ton avfall per år deponeras eller förvaras mer än tre år. Sedan den 1 januari 2018 sker årliga omräkningar (indexeringar) av skattesatserna för naturgrus och avfall. Omräkningen av skattesatserna grundar sig på förändringen i konsumentprisindex (KPI) från juni året före det år då skattebeloppen senast ändrades i lagen (det s.k. basåret) och juni månad året närmast före det år beräkningen avser. Syftet med KPI-indexeringen är att följa den allmänna prisutvecklingen och realvärdesäkra skattesatserna. Den årliga omräkningen av skattesatserna beaktar även utvecklingen av bruttonationalprodukten (BNP). Detta sker genom ett schabloniserat tillägg av två procentenheter till KPI-omräkningen (s.k. BNP-indexering). Som skäl för BNP-indexeringen angavs, i samband med införandet av indexeringsbestämmelserna för aktuella skatter, att avsikten var att öka skatternas miljöstyrande effekt genom att låta priset hålla ungefär jämna steg med den reala inkomstökningen (se prop. 2017/18:1 s. 427). Enligt lagen om skatt på naturgrus respektive lagen om skatt på avfall ska regeringen före november månads utgång fastställa de omräknade skattebelopp som gäller för påföljande kalenderår. Av förordningen (2022:1595) om fastställande av omräknat belopp för naturgrusskatt år 2023 framgår att skattesatsen är 19 kronor per ton naturgrus. Vidare framgår av förordningen (2022:1592) om fastställande av omräknat belopp för avfallsskatt år 2023 att skattesatsen är 634 kronor per ton avfall. 12.15.3 Höjd skatt på naturgrus och avfall samt slopad BNP-indexering Regeringens förslag: Skattesatsen för skatt på naturgrus för 2024 ska vara 22 kronor per ton naturgrus. Skattesatsen för skatt på avfall för 2024 ska vara 725 kronor per ton avfall. För 2025 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppen åter bestämmas genom omräkning utifrån KPI men med utgångspunkt i gällande skattesatser och förändringar i KPI mellan juni 2023 och juni året före det år som omräkningen avser. Det årliga schabloniserade tillägget om två procentenheter, s.k. BNP-indexering, ska tas bort för båda dessa skatter. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024. Äldre bestämmelser ska dock gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ekonomistyrningsverket, Energimarknadsinspektionen, Förvaltningsrätten i Falun, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Ragn-Sells, Skatteverket, Statens energimyndighet (Energimyndigheten) och Tullverket tillstyrker eller har inga synpunkter på förslagen. Avfall Sverige, Energiföretagen Sverige, Företagarna, Jernkontoret, Konjunkturinstitutet, Skattebetalarnas Förening, Skogsindustrierna, Svenskt Näringsliv och Sveriges Bergmaterialindustri (SBMI) tillstyrker förslaget om slopad BNP-indexering. Konjunkturinstitutet gör samma bedömning som vid införandet av BNP-indexering av skatt på naturgrus och avfall, dvs att det inte finns skäl att BNP-indexera nämnda skatter. Motiveringen till ställningstagandet då var att det inte fanns något som tydde på att den marginella externaliteten växte med den ekonomiska aktiviteten. Skogsindustrierna och Svenskt Näringsliv påpekar att de var mycket kritiska vid införandet av överindexeringen, som på 20 års sikt innebär en 50-procentig höjning av skatter utan att riksdagen fattat nya, aktiva beslut. Avfall Sverige, Energiföretagen Sverige, Företagarna, Jernkontoret, SBMI, Skattebetalarnas Förening, Skogsindustrierna, Svenskt Näringsliv, och Tekniska verken i Linköping AB avstyrker (helt eller delvis) eller har invändningar emot förslaget om höjningar av skattesatserna för naturgrus och avfall till den del som överstiger en KPI-indexering. Skogsindustrierna menar bl.a. att den föreslagna höjningen av avfallsskatten är högre än motiverat, då skatten inte kommer ha någon större inverkan, eftersom industrin redan arbetar med att minimera avfall som läggs på deponi. Flera remissinstanser, bl.a. Avfall Sverige, Ragn-Sells, Tekniska verken i Linköping AB och Företagarna, menar att avfallsskattens miljömässiga styrning idag är svag och efterfrågar en översyn av avfallsskatten. SBMI framför att den relevanta miljöstyrande effekten som bidrar till utfasningen av naturgrus främst är svårigheten att få förnyat miljötillstånd, snarare än den stigande naturgrusskatten. SBMI bedömer därför att höjningar och sänkningar av skatten inte leder till att uttaget av naturgrus förändras mer än marginellt, samt att naturgrusskatten i dagsläget är i stort sett verkningslös som miljöstyrande instrument. Tillväxtverket och Sveriges Kommuner och Regioner avstår från att yttra sig. Skälen för regeringens förslag: Skattesatserna för naturgrus och avfall omräknas årligen dels med beaktande av förändring av KPI, dels med ett schabloniserat tillägg om två procentenheter, s.k. BNP-indexering. Motivet vid införandet av BNP-indexeringen av skatterna för naturgrus och avfall var att öka skatternas miljöstyrande effekt genom att låta priset hålla ungefär jämna steg med den reala inkomstökningen. Inget tyder på att de externa negativa effekterna av brutet naturgrus eller deponerat avfall ökar i takt med inkomstutvecklingen. Detta innebär att skattesatserna årligen höjs utan att höjningen motiveras av motsvarande ökat behov av miljöstyrning. Det kan därför anses vara mer lämpligt att med jämna mellanrum se över skattesatserna och då överväga om förändringar är styrningsmässigt motiverade. Regeringen föreslår därför att BNP-indexeringen av skatterna på naturgrus respektive avfall slopas. En realvärdesäkring av skattesatserna inför 2024 baserat på 2023 års skattebelopp omräknat med förändringen av KPI mellan juni 2022 och juni 2023 (9,31 procent) skulle resultera i en skattesats för naturgrusskatt om 21 kronor per ton naturgrus (19 kronor ? 1,0931) respektive en skattesats för avfallsskatt om 693 kronor per ton deponerat skattepliktigt avfall (634 kronor ? 1,0931). Regeringen anser, till skillnad från bl.a. Skogsindustrierna och SBMI, att det är nödvändigt att skattesatserna höjs 2024 utöver vad en realvärdessäkring innebär, för att skatternas miljöstyrande effekt ska stärkas. Regeringen föreslår därför att skattesatserna för naturgrus och avfall ska höjas till 22 kronor per ton brutet naturgrus respektive 725 kronor per ton deponerat skattepliktigt avfall för år 2024. Regeringen anser, till skillnad från Energiföretagen Sverige m.fl., att nivån på avfallsskatten kan ändras utan att föregås av en utvärdering av skatten i dess helhet. Regeringen noterar att Naturvårdsverket, som instämmer i förslagen, därutöver efterfrågar en översyn av skatterna. Någon sådan ryms dock inte inom ramen för lagstiftningsärendet. Regeringen föreslår att årtalen i respektive indexeringsbestämmelse justeras som en följd av att skattesatserna för 2024 regleras direkt i lagtext. Det innebär att omräkning ska ske för kalenderår 2025 och framåt, samt att basåret i respektive bestämmelse ändras till 2023. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024. Äldre bestämmelser ska dock gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. I normalfallet fastställer regeringen före november månads utgång i förordningar det kommande kalenderårets skattesatser för naturgrus och avfall i enlighet med reglerna i lagen om skatt på naturgrus och lagen om skatt på avfall. Regeringen ska således före november månads utgång utfärda en förordning med indexerade skattesatser i enlighet med nu gällande indexeringsbestämmelser. Den i respektive förordning fastställda skattesatsen kommer dock inte att tillämpas. I och med ikraftträdandet av förslaget framgår skattesatserna direkt av 3 § lagen om skatt på naturgrus respektive 4 § lagen om skatt på avfall. Om riksdagen beslutar om förslagen i enlighet med denna proposition, kommer förordningarna att upphävas innan de skulle ha trätt i kraft. Lagförslag Förslaget medför ändringar i 3 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus och i 4 § lagen (1999:673) om skatt på avfall, se avsnitt 11.3 och 11.4. 12.15.4 Konsekvensanalys Regelrådet finner att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regeringen har kompletterat redovisningen i de delar som Regelrådet inte funnit tillräckliga. Syfte och alternativa lösningar Skatt på naturgrus och skatt på avfall är två miljöskatter som internaliserar externa effekter från miljöfarlig verksamhet. BNP-indexering av miljöskatter innebär att den reala skattekostnaden höjs utan koppling till dessa negativa externa effekter, dvs. utan att det motiveras utifrån miljöstyrning. För att inte förtroendet för miljöstyrningen ska urholkas slopas BNP-indexeringen av dessa skatter. Samtidigt bör skatterna dock höjas för att stärka deras miljöstyrande effekt. Regelrådet efterfrågar ett utvecklat resonemang kring de skattenivåer som föreslås. Regeringen anser vid en samlad bedömning att en lämplig ökning av miljöstyrningen i dagsläget innebär skattesatser på något högre nivå än de nivåer som skulle ha blivit fallet genom BNP-indexering, utan ytterligare höjning. Regelrådet efterfrågar vidare ett resonemang kring om det hade varit möjligt att styra mot samma syfte genom andra styrmedel. Några alternativa styrmedel som uppnår syftet med förslaget har emellertid inte identifierats. Förenlighet med EU-rätten Förslaget bedöms vara förenligt med EU-rätten. Offentligfinansiella effekter Förslaget om höjd skattesats och slopad BNP-indexering av skatten på naturgrus respektive avfall ökar skatteintäkterna med omkring 10 miljoner kronor 2024 och 2025. Effekter för företagen Skattskyldig för skatt på naturgrus är den som exploaterar en naturgrustäkt. År 2022 var ca 320 företag skattskyldiga för skatten på naturgrus. Av dessa bedöms nästan 80 procent vara mikroföretag eller små företag utifrån storleken på omsättningen. Drygt 10 procent bedöms vara medelstora företag och knappt 10 procent stora företag vid en fördelning utifrån omsättning. Marknaden består således till största delen av små företag. I och med att skattesatsen med nuvarande regler justeras årligen utifrån utvecklingen av KPI samt genom BNP-indexering behöver företagen redan göra en justering årligen. Förslaget bedöms därför inte påverka företagens administrativa kostnader i någon större utsträckning vid anpassningen till den nya skattenivån. Den föreslagna skattesatsen på naturgrus är något högre än den hade varit med nuvarande regler, men bedöms inte påverka hanteringen i någon större utsträckning. Det bedöms av samma anledning inte heller behövas några särskilda insatser för att ta hänsyn till små företag. Konkurrensförhållandena mellan företagen bedöms inte heller påverkas av förslaget eftersom någon större strukturell förändring av skatten inte görs. Skatten bedöms övervältras på de skattskyldigas kunder. Naturgrus används i första hand för tillverkning av ballastmaterial, exempelvis betongballast. Det är svårt att bedöma hur många företag i övervältringsledet som påverkas. Skattskyldig för skatt på avfall är den som bedriver verksamhet på en anläggning som deponerar skattepliktigt avfall. År 2022 var drygt 100 företag och kommuner skattskyldiga för skatten på avfall. Av dessa bedöms knappt 20 procent vara små aktörer, drygt 30 procent mellanstora aktörer och omkring 50 procent stora aktörer vid rangordning utifrån omsättning. Eftersom nuvarande regler innebär att skattesatsen årligen justeras utifrån utvecklingen av KPI samt genom BNP-indexering skulle företagen vid oförändrade regler ändå ha justerat skattesatsen vid årsskiftet. Förslaget bedöms därför inte påverka företagens administrativa kostnader i någon större utsträckning vid anpassningen till den nya skattenivån. De föreslagna skattesatserna är högre än vad de skulle ha varit med nuvarande regler, men det bedöms inte påverka hanteringen i någon större utsträckning. Det bedöms av samma anledning inte heller behövas några särskilda insatser för att ta hänsyn till små företag. Konkurrensförhållandena mellan företagen bedöms inte heller påverkas av förslaget eftersom någon större strukturell förändring av skatten inte görs. Skatten bedöms övervältras på de skattskyldigas kunder, alltså företag och enskilda som genererar skattepliktigt avfall. Det är svårt att bedöma hur många företag i övervältringsledet som påverkas. Regelrådet skriver i sitt remissvar att det saknas en beskrivning över storleken på de företag som berörs av förslaget, hur konkurrensförhållanden för berörda företag påverkas samt en beskrivning om särskild hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning. Regeringen har kompletterat information gällande antal företag i den mån det varit möjligt utifrån uppgifter från Skatteverket enligt ovan. Effekter för miljön Naturgrus är en icke-förnybar resurs och sand- och grusavlagringar har stor betydelse som vattenreningsfilter och grundvattenmagasin. Skatten på naturgrus internaliserar de negativa effekterna som brytning av naturgrus medför. Att höja skattesatsen och samtidigt slopa den årliga BNP-indexeringen bedöms sammantaget inte ha någon effekt på mängden naturgrus som bryts. Avfallsskatten styr i linje med avfallshierarkin och syftar till att ge incitament att förebygga uppkomst av avfall alternativt nyttja andra behandlingsformer än deponering. Att höja skattesatsen och samtidigt slopa BNP-indexeringen bedöms sammantaget inte ha någon effekt på mängden avfall som deponeras. Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna Förslaget bedöms inte påverka Skatteverket och inte heller antal mål i förvaltningsdomstolar. Förslaget bedöms inte kräva några särskilda informationsinsatser utöver det som redan görs i och med den årliga förändringen av skattesatserna. Eventuella tillkommande kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Övriga effekter Förslaget bedöms inte påverka enskilda, den ekonomiska jämställdheten eller sysselsättningen. Förslaget bedöms endast ha försumbar påverkan på kommuner eller regioner, se effekter för företagen. 12.16 Avskaffad skatt på plastbärkassar 12.16.1 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Förslag om sänkt skatt på plastbärkassar inför budgetpropositionen 2024 tagits fram. I promemorian föreslås att skatten på plastbärkassar ska sänkas. Normalskattesatsen föreslås sänkas till 50 öre per plastbärkasse. Skattesatsen för mycket tunna plastbärkassar föreslås sänkas till 5 öre per plastbärkasse. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 9 avsnitt 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 9 avsnitt 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9 avsnitt 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Fi2023/01508). Lagrådet Förslagen i propositionen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande. 12.16.2 Bakgrund och gällande rätt Den 1 mars 2020 trädde lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar i kraft. Syftet med skatten är att uppnå EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar. Förbrukningsmålen anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall, kallat förpackningsdirektivet. I direktivets artikel 4.1a anges att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att inom sitt territorium uppnå en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar (enligt definitionen plastbärkassar med en väggtjocklek under 50 mikrometer). De åtgärder som medlemsstaterna vidtar kan utformas på olika sätt. Ett alternativ är att anta åtgärder för att säkerställa att den årliga förbrukningsnivån inte överskrider 90 tunna plastbärkassar per person senast den 31 december 2019 respektive 40 tunna plastbärkassar per person senast den 31 december 2025. Ett annat alternativ är att vidta åtgärder för att säkerställa att tunna plastbärkassar inte tillhandahålls kostnadsfritt, eller motsvarande lika effektiva instrument. Mycket tunna plastbärkassar får undantas från åtgärderna (enligt definitionen plastbärkassar med en väggtjocklek under 15 mikrometer som behövs av hygienskäl eller som tillhandahålls som primära förpackningar för livsmedel som säljs i lösvikt när detta förhindrar matsvinn). Skatten på plastbärkassar ska betalas för bärkassar som i mer än försumbar omfattning består av plast. Med en bärkasse avses en påse, med eller utan handtag, som är avsedd att tillhandahållas konsumenter för att de ska kunna packa varor på en plats där varor tillhandahålls eller bära varor därifrån. Plastbärkassar som är avsedda för varaktigt bruk omfattas inte av skatten. För plastbärkassar som har en väggtjocklek som understiger 15 mikrometer och en volym som inte överstiger sju liter ska skatt betalas med 30 öre per plastbärkasse. För övriga plastbärkassar ska skatt betalas med 3 kronor per plastbärkasse. Skattskyldig är den som godkänts som lagerhållare. Utöver den som godkänts som lagerhållare är även den som tillverkar skattepliktiga varor, eller som för in eller tar emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land skattskyldig. Vid import eller otillåten införsel av skattepliktiga varor till Sverige gäller särskilda bestämmelser om skattskyldighet. Som lagerhållare får godkännas den som i Sverige avser att tillverka skattepliktiga varor, föra in eller ta emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land, importera skattepliktiga varor från tredjeland, eller från godkänd lagerhållare köpa skattepliktiga varor för återförsäljning till näringsidkare, samt med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. För den som är godkänd lagerhållare inträder skattskyldigheten när en skattepliktig vara levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, en skattepliktig vara tas till eget försäljningsställe för detaljförsäljning, en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller när godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar skattepliktiga varor som då ingår i dennes lager. För den som inte är godkänd lagerhållare inträder skattskyldigheten när den skattepliktiga varan tillverkas eller när den skattepliktiga varan förs in till Sverige. För en godkänd lagerhållare inträder inte skattskyldighet för en skattepliktig vara som skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt för, som levereras till en köpare i ett annat land, som fullständigt förstörs genom oförutsedda händelser eller force majeure, som lämnas för sådan materialåtervinning av avfall som avses i 15 kap. 6 § miljöbalken, eller som återanvänds vid tillverkning av andra varor. 12.16.3 Skatten på plastbärkassar avskaffas Regeringens förslag: Skatten på plastbärkassar avskaffas genom att lagen om skatt på plastbärkassar upphävs. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås sänkt skatt på plastbärkassar. Remissinstanserna: Företagarna, GAIA BioMaterials, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (IKEM), Kommerskollegium, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Konsumentverket, Näringslivets Regelnämnd, Skattebetalarnas Förening, Skatteverket, Stiftelsen Håll Sverige Rent, Svensk Dagligvaruhandel, Svensk Handel, Svensk Plastindustriförening (SPIF), Svenskt Näringsliv, Tillväxtverket, Tullverket och Trioworld Industrier AB tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget om sänkt skatt på plastbärkassar. GAIA BioMaterials, IKEM, Skattebetalarnas Förening, Svensk Dagligvaruhandel, Svensk Handel, SPIF, Svenskt Näringsliv och Trioworld Industrier AB anser att skatten på plastbärkassar bör avskaffas. Som skäl anförs bl.a. att skatten leder till att plastbärkassar substitueras mot kassar som har högre resursförbrukning och att skatten inte tar hänsyn till olika typer av bärkassars miljöpåverkan utifrån ett livscykelperspektiv. Axfood, Svensk Dagligvaruhandel och Svensk Handel förordar i första hand att styrmedel som omfattar all plast som består av jungfrulig fossil råvara införs i stället för en specifik skatt på plastbärkassar. Även Naturskyddsföreningen ser behov av ytterligare styrmedel för att minska förbrukningen av plast. Avfall Sverige, Havs- och vattenmyndigheten, IVL Svenska Miljöinstitutet, Naturskyddsföreningen, Naturvårdsverket samt Sveriges Kommuner och Regioner avstyrker förslaget om sänkt skatt på plastbärkassar, i huvudsak med hänvisning till att skatten behövs för att uppnå EU:s förbrukningskrav. Naturvårdsverket anser att en följd av förslaget bör vara att producenter av plastbärkassar betalar samma avgifter som andra producenter som omfattas av förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter. Konjunkturinstitutet finner det oklart huruvida Sverige omfattas av EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar. Skälen för regeringens förslag: I 2023 års ekonomiska vårproposition angavs att regeringen inför budgetpropositionen för 2024 avser remittera ett förslag om att avskaffa eller kraftigt sänka skatten på plastbärkassar (prop. 2022/23:100 s. 21). Skatten infördes i mars 2020 i syfte att uppnå EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar. Förbrukningsmålen tillkom 2015 med hänvisning till att förbrukningsnivån för plastbärkassar i EU bedömdes leda till stor nedskräpning och därmed förorening av miljön samt till ett ineffektivt utnyttjande av resurser (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/720 av den 29 april 2015 om ändring av direktiv 94/62/EG när det gäller att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar, skäl 2). Minskad förbrukning av plastbärkassar innebär i vissa fall en övergång till andra typer av bärkassar, bl.a. pappersbärkassar. Produktion av pappersbärkassar kräver typiskt sett högre energi- och vattenförbrukning än produktion av plastbärkassar. Även om skatten bedöms bidra till att minska användningen av plastbärkassar, bedöms den alltså samtidigt kunna leda till ökad resursförbrukning. År 2021 var förbrukningen 14 tunna plastbärkassar per person och 2022 var förbrukningen 17 tunna plastbärkassar. Det visar att förbrukningen med god marginal understiger EU:s förbrukningsmål på 40 tunna plastbärkassar per person och år. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att EU:s förbrukningsmål uppnås även utan en skatt på plastbärkassar. Skatten bedöms därmed inte vara nödvändig för att uppnå förbrukningsmålet, samtidigt som skatten har vissa negativa effekter, såsom administrativa kostnader för myndigheter och skattskyldiga och dessutom kan leda till ökad resursförbrukning. Regeringen föreslår därför, i likhet med vad ett flertal remissinstanser anser, att skatten på plastbärkassar avskaffas. Axfood, Svensk Dagligvaruhandel och Svensk Handel föreslår att skatten på plastbärkassar ska ersättas med styrmedel som omfattar all plast som består av jungfrulig fossil råvara. Naturskyddsföreningen ser behov av ytterligare styrmedel för att minska förbrukningen av plast. Naturvårdsverket anser att en följd av förslaget bör vara att producenter av plastbärkassar betalar samma avgifter som andra producenter som omfattas av förordningen om nedskräpningsavgifter. Dessa frågor som rör andra styrmedel än skatten på plastbärkassar behandlas dock inte inom ramen för det här lagstiftningsärendet. Konjunkturinstitutet har ifrågasatt om de kvantitativa mål som följer av förpackningsdirektivet är bindande för Sverige. Regeringen konstaterar att Sverige inte har infört någon lagstiftning som reglerar minimipris på plastbärkassar som tillhandahålls till konsumenter. Regeringen gör därför, liksom vid införandet av skatten (prop. 2019/20:47 s. 21), bedömningen att de kvantitativa målen enligt förpackningsdirektivet är bindande. Lagförslag Förslaget innebär att lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar upphävs, se avsnitt 11.13. 12.16.4 Följdändringar Regeringens förslag: I skatteförfarandelagen, lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och tullagen tas hänvisningar till lagen om skatt på plastbärkassar bort. Promemorians förslag omfattar inte några följdändringar. Skälen för regeringens förslag: I skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och i tullagen (2016:253) finns bestämmelser som hör samman med administrationen av skatten på plastbärkassar, genom hänvisningar till skatten. Vid ett avskaffande av skatten bör följdändringar göras i dessa lagar. I 3 kap. 15 § 12 SFL anges att med punktskatt avses skatt enligt lagen om skatt på plastbärkassar. I 7 kap. 1 a § första stycket 2 c SFL anges att Skatteverket ska registrera den som är godkänd lagerhållare enligt 8 § lagen om skatt på plastbärkassar. I 26 kap. 8 § 2 SFL anges att punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet om den som är skyldig att lämna skattedeklaration är skattskyldig enligt lagen om skatt på plastbärkassar och inte ska registreras till följd av 7 kap. 1 a § SFL. I 41 kap. 3 § 10 SFL anges att revision får göras hos den som har ansökt om godkännande som lagerhållare enligt bl.a. lagen om skatt på plastbärkassar. I 2 kap. 12 § tredje stycket 1 lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet anges att uppgifter och handlingar som avser godkända lagerhållare enligt bl.a. lagen om skatt på plastbärkassar ska gallras sju år efter utgången av det kalenderår då godkännandet blev återkallat. I 2 kap. 1 § tullagen anges att bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i bl.a. lagen om skatt på plastbärkassar. Som en följd av förslaget att avskaffa skatten på plastbärkassar föreslår regeringen att ovannämnda hänvisningar till lagen om skatt på plastbärkassar tas bort eftersom de inte längre skulle fylla någon funktion. Lagförslag Förslaget medför ändringar i 2 kap. 12 § lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, 3 kap. 15 §, 7 kap. 1 a §, 26 kap. 8 § och 41 kap. 3 § SFL samt 2 kap. 1 § tullagen, se avsnitt 11.8, 11.11 och 11.12. 12.16.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagen om upphävande av lagen om skatt på plastbärkassar träder i kraft den 1 november 2024. Den upphävda lagen gäller dock för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Ändringar i skatteförfarandelagen, lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och tullagen träder i kraft den 1 november 2024. Äldre bestämmelser gäller dock för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås sänkt skatt på plastbärkassar från den 1 januari 2024. Remissinstanserna: Axfood framhåller att om skatten antingen tas bort helt eller sänks väldigt mycket så kan det uppkomma en risk att man på kort tid inte hinner införa andra åtgärder som säkerställer att Sveriges mål och åtaganden nås. Naturvårdsverket anser att tidpunkten är olyckligt vald för att införa föreslagen förändring eftersom det då kommer vara svårt att bedöma om Sverige uppfyller EU:s förbrukningsmål till 2025 och att regeringen bör avvakta med eventuella förändringar av skatten till efter 2025. Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att skatten på plastbärkassar, som inte längre är nödvändig för sitt syfte men som har vissa negativa effekter, avskaffas så snart som det är möjligt. För att ge berörda aktörer, inklusive myndigheter, tillräcklig framförhållning inför ett avskaffande bedöms detta vara den 1 november 2024. Regeringen föreslår därför, även med beaktande av vad Axfood och Naturvårdsverket anför, att lagen om skatt på plastbärkassar upphävs vid denna tidpunkt. Den upphävda lagen föreslås dock fortsatt gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Det senare innebär att skyldigheten att betala skatt kvarstår om den inträtt före den 1 november 2024. Regeringen föreslår att också att de i avsnitt 12.16.4 föreslagna följdändringarna träder i kraft den 1 november 2024. Även vad gäller dessa ändringar föreslås äldre bestämmelser gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 12.16.6 Konsekvensanalys Syfte och alternativa lösningar Skatten på plastbärkassar är en miljöskatt som visserligen bidrar till att minska användningen av plastbärkassar, men samtidigt bedöms kunna leda till ökad resursförbrukning och en administrativ börda. EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar bedöms kunna nås utan skatten. Därför föreslås att skatten avskaffas. Alternativa lösningar hade inkluderat en sänkning av skattenivån, men ett avskaffande bedöms mest lämpligt, bl.a. eftersom den administrativ bördan kvarstår vid en lägre skattenivå. Förenlighet med EU-rätten Förslaget bedöms vara förenligt med EU-rätten. För det fall förslaget leder till att EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar inte uppnås kan det innebära att någon åtgärd behöver vidtas. Regeringen anser, i likhet med Kommerskollegium, att förslaget inte behöver anmälas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster eller enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden. Offentligfinansiella effekter Förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 0,11 miljarder kronor 2024. Därefter bedöms skatteintäkterna minska med 0,65 miljarder kronor per år. Effekter för företagen Att avskaffa skatten på plastbärkassar kan komma att öka efterfrågan på plastbärkassar och därmed omsättningen för företag som tillverkar och importerar sådana varor. Producenter och importörer av plastbärkassar är skattskyldiga. Ett avskaffande av skatten kan vidare minska de administrativa kostnaderna för dessa företag något. År 2022 redovisade 74 företag skatt. Producenter och importörer av plastbärkassar är i regel små och medelstora företag. Förslaget påverkar också företag som tillhandahåller plastbärkassar till konsument, framför allt företag verksamma inom detaljhandeln och restaurangverksamheter med mat för avhämtning. Skatten på plastbärkassar har hanterats olika i olika delar av handels- och restaurangbranschen. Dagligvaruhandeln har till stor del övervältrat hela kostnaden, så ett avskaffande av skatten bör inte innebära någon större påverkan på deras lönsamhet. Mycket tunna plastbärkassar har till stor del ersatts av papperspåsar som inte omfattas av punktskatt. Andra delar av handels- och restaurangbranschen har antingen bytt till påsar som inte omfattas av skatten på plastbärkassar eller fortsatt att tillhandahålla plastbärkassar till konsument utan att ta betalt. För den senare kategorin företag innebär förslaget om att avskaffa skatten minskade kostnader. År 2021 var knappt 24 000 företag registrerade som detaljhandelsföretag (SNI 47). Av dessa var över hälften att betrakta som mikroföretag med 1-4 anställda. Mindre än 0,5 procent av företagen registrerade som detaljhandel hade över 200 anställda. Eftersom förslaget påverkar efterfrågan på plastbärkassar kan det också ha negativ påverkan på efterfrågan på bärkassar som fungerar som substitut, framför allt pappersbärkassar, flergångsbärkassar och avfallspåsar. Det finns tre stora producenter av pappersbärkassar i Sverige. Övriga bärkassar och avfallspåsar importeras huvudsakligen. Effekter för miljön När skatten på plastbärkassar infördes 2020 var syftet att minska förbrukningen av plastbärkassar för att uppnå förbrukningsmålen i förpackningsdirektivet. Eftersom även plastbärkassar med en tjocklek under 15 mikrometer leder till nedskräpning beskattas även dessa, men med en lägre skattesats. Även tjocka plastbärkassar beskattas trots att varken dessa eller mycket tunna plastbärkassar omfattas av förbrukningsmålen. Förpackningsdirektivets förbrukningsmål är att förbrukningen av tunna plastbärkassar 2025 inte ska överstiga 40 påsar per person och år. Året innan skatten på plastbärkassar trädde i kraft, 2019, var förbrukningen 74 tunna plastbärkassar per person och år. Året då skatten trädde i kraft, 2020, var förbrukningen 55 tunna plastbärkassar och 2021 var förbrukningen 14 påsar per person och år. Naturvårdsverket bedömer att skatten var en starkt bidragande faktor till den minskning av förbrukningen som skedde mellan 2019 och 2020. Under 2022 ökade förbrukningen till 17 plastbärkassar per person och år, vilket fortfarande är långt under förbrukningsmålet för 2025. Det bedöms därför att ett avskaffande av skatten kommer att leda till en ökad förbrukning av plastbärkassar men att Sveriges förbrukning fortsatt kommer att ligga under EU:s förbrukningsmål. Naturvårdsverket kommer fortsatt behöva följa utvecklingen, till följd av kraven i 30 § förordningen (2021:996) om engångsprodukter. En ökad förbrukning av plastbärkassar kan leda till ökad nedskräpning av plastbärkassar. Som Havs- och vattenmyndigheten anför gäller det särskilt marina miljöer. Hur mycket nedskräpningen kommer att påverkas är svårt att uppskatta, men i den nationella skräpmätning som 2020 genomfördes av Naturvårdsverket och Håll Sverige Rent utgjorde plastpåsar mindre än 0,1 procent av allt skräp som hittades. En eventuell ökning av nedskräpningen skulle alltså ske från låga nivåer. Plast från plastbärkassar och annat skräp som sprids ut i naturen bryts över tid ner till s.k. mikroplaster som i slutändan kan hamna i den mat som människor äter. Minskad förbrukning av plastbärkassar innebär i vissa fall en övergång till andra typer av bärkassar. I en analys av skatten på plastbärkassar som Naturvårdsverket låtit beställa av SMED (Svenska Miljöemissionsdata) konstateras t.ex. att inom dagligvaruhandeln ökade konsumenternas preferens för att köpa pappersbärkassar markant vid införandet av skatten på plastbärkassar. Produktion av pappersbärkassar kräver typiskt sett högre energi- och vattenförbrukning än produktion av plastbärkassar. Det bedöms därför att en sänkt skatt på plastbärkassar sannolikt kommer leda till minskad resursförbrukning, även om råvaran till pappersbärkassar huvudsakligen är förnybar. Som Naturskyddsföreningen påtalar saknas uppgifter om i vilken utsträckning pappers- och plastbärkassar återanvänds. Kunskap om detta hade varit användbart men i avsaknad av sådan görs bedömningen att substitution från pappers- till plastbärkassar typiskt sett leder till minskad resursförbrukning. Effekter för enskilda samt för kommuner och regioner Hur enskilda påverkas av ett avskaffande av skatten på plastbärkassar beror på dels hur aktörer som tillhandahåller plastbärkassar agerar, dels hur individerna själva agerar på detta. Skatten har i hög grad övervältrats på priset på påsar i dagligvaruhandeln. Det antas därför att priset på tunna plastbärkassar i butiker som övervältrat skattekostnaden i och med förslaget kommer att sänkas med 3 kronor per plastbärkasse. En individ som förbrukar 17 tunna plastbärkassar per år (snittförbrukningen 2022) kommer således spara ca 64 kronor per år på bärkassar (mervärdesskatt inräknat). Förslaget bedöms inte ha någon betydande påverkan på kommuner och regioner, men kan, som Avfall Sverige framför, leda till ökade renhållningskostnader. Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna Skatteverket har uppskattat kostnaderna för att hantera skatten på plastbärkassar till en miljon kronor per år. Tullverket har uppskattat sina kostnader för att hantera skatten till 250 000 kronor per år. Dessa kostnader upphör efter att skatten avskaffats. Skatteverket och Tullverket behöver med anledning av förslaget bl.a. avregistrera skattskyldiga aktörer och genomföra informationsinsatser. Det handlar i huvudsak om sådana åtgärder som ingår i den anpassning som görs årligen på grund av ny eller förändrad lagstiftning. Eventuella tillkommande kostnader för Skatteverket eller Tullverket ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslaget bedöms leda till en marginellt minskad måltillströmning i de allmänna förvaltningsdomstolarna och bedöms inte medföra några ökade kostnader för andra myndigheter. Övriga effekter av förslaget Förslaget har inga effekter på den ekonomiska jämställdheten. En ökad förbrukning av plastbärkassar kan leda till en minskad återvinningsgrad av plastförpackningar, eftersom en stor del av plastbärkassarna används som avfallspåsar och förbränns. En konsekvens av förslaget kan därmed bli en försämrad möjlighet för Sverige att nå målen om förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av kommunalt avfall i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv. En del av Sveriges avgift till EU är baserad på andelen plastförpackningar som inte materialåtervinns. Plastbärkassar räknas som plastförpackningar, vilket inte t.ex. avfallspåsar gör. Om ett avskaffande av skatten på plastbärkassar leder till en ökad andel plastförpackningar som inte materialåtervinns kommer därmed den här delen av den svenska EU-avgiften öka något. Det skulle t.ex. kunna ske om fler plastbärkassar används till avfall som sedan eldas upp (energiåtervinns). Om och i så fall hur mycket avgiften kan komma att stiga är svårt att bedöma och beror bl.a. på hur förbrukningen och materialåtervinningen av plastbärkassar förändras. Förslaget bedöms inte ha några ytterligare effekter. 12.17 Befrielse från energiskatt på el för infångning av koldioxid (s.k. CCS) Regeringens bedömning: Elektrisk kraft som förbrukas i utrustning för den process genom vilken koldioxid avskiljs ur rökgaser i en industrianläggning, eller i en anläggning för produktion av värme eller elektrisk kraft eller en kombination av dessa, bör få delvis befrielse från energiskatt. Energiskatt bör tas ut med 0,6 öre per kilowattimme för den elektriska kraft som förbrukas i sådan utrustning för infångning av koldioxid (s.k. CCS-installation). Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 oktober 2024. Skälen för regeringens bedömning: För att nå klimatmålen behövs kompletterande åtgärder som bidrar till negativa utsläpp av växthusgaser. Avskiljning och geologisk lagring av koldioxid, förkortad CCS, kan fungera både som en utsläppsminskande åtgärd och som en kompletterande åtgärd för att åstadkomma s.k. negativa utsläpp. I syfte att främja etableringen av CCS i Sverige samt för att skapa mer lika skatterättsliga villkor mellan aktörerna i industriell verksamhet och andra som kan tänkas installera CCS-teknik bör elektrisk kraft som förbrukas i en CCS-installation få befrielse från energiskatt ned till 0,6 öre per kilowattimme, vilket är den nivå som gäller för el som förbrukas i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet. En sådan nedsättning bör gälla el som förbrukas i en CCS-installation om den infångade koldioxiden transporterats till en lagringsplats där den injekterats i en underjordisk geologisk formation för permanent förvaring. I dagsläget finns inte någon fullskalig kommersiell CCS-installation i drift i Sverige. Bedömningen är att sådana installationer kommer att tas i drift först under 2026. Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen avser att under våren 2024 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bedöms inte ha någon offentligfinansiell effekt under 2024 och 2025. 12.18 Ändrade vägavgifter inom eurovinjettsamarbetet Regeringens bedömning: Vägavgiften bör från och med tidigast den 1 januari 2025 differentieras utifrån koldioxidutsläppsklass samtidigt som en begränsad höjning av avgiftsnivåerna genomförs. Från och med den 26 mars 2027 bör vägavgiftsplikten utvidgas till att omfatta även tunga godsfordon och vissa fordonskombinationer med en totalvikt under 12 ton. Avgift för dessa fordon bör tas ut med en tredjedels lägre belopp. För dieseldrivna tunga lastbilar som blir vägavgiftspliktiga 2027 bör fordonsskatten sänkas till 300 kronor i anslutning till att avgiftsplikten utvidgas. Om en sådan lastbil har draganordning för påhängsvagn bör skatten i stället sänkas till 1 000 kronor. De kommande förslagen bör träda i kraft de dagar som regeringen bestämmer. Skälen för regeringens bedömning: Sverige är sedan den 1 januari 1998 anslutet till ett mellanstatligt samarbete i form av ett gemensamt uttag av vägavgift för tunga godstransporter vid användandet av vissa vägar, kallat eurovinjettsamarbetet. På EU-nivå regleras uttag av vägavgifter i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter för fordon för användningen av väginfrastrukturer, kallat eurovinjettdirektivet. Eurovinjettdirektivet ändrades under 2022. De ändringar som nu är aktuella innebär i huvudsak att vägavgifter för tunga fordon ska differentieras utifrån koldioxidutsläppsklass samt att möjligheten att under vissa förutsättningar endast ta ut vägavgift för tunga godsfordon med en högsta tillåten totalvikt på minst 12 ton upphör från och med den 26 mars 2027. Regeringen undertecknade den 29 mars 2023 ett protokoll om ändring i det avtal som reglerar uttaget av vägavgift inom eurovinjettsamarbetet. Protokollet innebär i huvud-sak att avgiften differentieras utifrån koldioxidutsläppsklass och att en generell men begränsad höjning av avgiftsnivåerna samtidigt genomförs. För de fordon som blir avgiftspliktiga från och med den 26 mars 2027 kommer vägavgift att tas ut med en tredjedels lägre belopp. Samtliga samarbetsländer behöver ratificera protokollet för att det ska träda i kraft. Finansdepartementet har remitterat en promemoria i vilken bestämmelserna i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon föreslås anpassas till protokollet. I promemorian föreslås även att bestämmelserna om fordonsskatt i vägtrafikskattelagen (2006:227), i anslutning till att vägavgiftsplikten utvidgas, ändras på så sätt att skatten sänks för de dieseldrivna tunga lastbilar som berörs av utvidgningen. Fordonsskatten föreslås i de flesta fall sänkas till 300 kronor. För dieseldrivna tunga lastbilar med draganordning för påhängsvagn gäller dock generellt att skatten i dag är högre än för övriga dieseldrivna tunga lastbilar. För de fordon som är av sådant slag och berörs av den utvidgade vägavgiftsplikten föreslås fordonsskatten därför sänkas till 1 000 kronor. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag enligt ovanstående och samtidigt inhämta riksdagens godkännande av protokollet. De kommande förslagen bör träda i kraft de dagar regeringen bestämmer, vilket bedöms kunna vara den 26 mars 2027 när det gäller utvidgningen av vägavgiftsplikten och tidigast den 1 januari 2025 när det gäller de övriga ändringarna. De förslag som bedöms kunna träda i kraft 2025 beräknas innebära ökade årliga vägavgiftsintäkter med 50 miljoner kronor netto. De förslag som bedöms kunna träda i kraft 2027 beräknas sammanlagt öka intäkterna med 18 miljoner kronor netto (delårseffekt). Den varaktiga offentligfinansiella effekten av samtliga förslag uppskattas till 74 miljoner kronor per år. Skatt på konsumtion m.m. - övriga punktskatter 12.19 Justerad skatt på tobak och nikotin Regeringens bedömning: Skatten på cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak och övrig tobak bör höjas med ca 9 procent. Skatten på tobakssnus bör sänkas med ca 20 procent. Skatten på e-vätskor och andra nikotinhaltiga produkter bör årligen räknas om utifrån förändringar i konsumentprisindex. De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 november 2024. Skälen för regeringens bedömning: Tobaks- och nikotinskatterna är i dag generellt uppbyggda så att produkter beskattas utifrån farlighet. Produkter som bedöms vara hälsofarliga beskattas och ju större hälsofaran är, desto högre är skatten. I proposition 2021/22:245 föreslogs en höjning av tobaksskatten från och med den 1 januari 2023 och en mindre höjning från och med den 1 januari 2024. Förslagen antogs av riksdagen den 13 december 2022 (bet. 2022/23:FiU1, rskr. 2022/23:51). De skattenivåerna som föreslogs i propositionen baserades på prognoser över förväntade förändringar i konsumentprisindex (KPI). Det visade sig dock att den faktiska ökningen av KPI blev större än prognoserna. Detta har medfört att skattenivåerna för 2024 är lägre än de skattesatser som hade gällt om inget förslag om höjning hade lämnats och skattesatserna i stället hade räknats om utifrån den faktiska förändringen i KPI enligt ordinarie regler. Det finns därför skäl att höja skatten på cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak och övrig tobak med ca 9 procent. Skatten på tobakssnus är i dag klart lägre än skatten på cigaretter och röktobak, eftersom cigaretter och röktobak bedöms utgöra en större hälsofara. Regeringen bedömer att denna skillnad bör återspeglas ytterligare i skattesatserna och att det därför finns skäl att sänka skatten på tobakssnus med ca 20 procent. Skattesatserna för e-vätskor, andra nikotinhaltiga produkter (exempelvis tobaksfritt snus) och tuggtobak bedöms ligga på en lämplig nivå i dag. Det bedöms dock finnas skäl att skatten på e-vätskor och andra nikotinhaltiga produkter årligen ska räknas om utifrån förändringar i KPI, vilket redan i dag sker för tobaksprodukter. Syftet är att den inbördes relationen mellan de olika skatterna ska bibehållas över tid. De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 november 2024. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag enligt ovanstående. De kommande förslagen bedöms sammantaget minska skatteintäkterna med knappt 10 miljoner kronor 2024 (delårseffekt). För 2025 bedöms förslagen minska skatteintäkterna med knappt 30 miljoner kronor och för 2026 med 20 miljoner kronor. 12.20 Höjd spelskatt Regeringens bedömning: Punktskatten på spel bör höjas från 18 till 22 procent av behållningen för varje beskattningsperiod. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2024. Skälen för regeringens bedömning: Ett av syftena med dagens spelreglering är att värna överskottet från spelverksamhet till det allmänna genom att det bidrar till finansieringen av statlig verksamhet. Med undantag för spel som är förbehållet för allmännyttiga ändamål beskattas licenspliktigt spel enligt lagen (2018:1139) om skatt på spel. Punktskatt tas enligt denna lag ut med 18 procent av behållningen för varje beskattningsperiod. Behållningen utgörs av skillnaden mellan de sammanlagda insatserna och de sammanlagda utbetalningarna. En beskattningsperiod utgörs av en kalendermånad. En höjning av skatten på spel bör vara välavvägd för att undvika att det uppstår en stor negativ påverkan på andelen spel som sker hos de företag som har licens för spel i Sverige. Av propositionen En omreglerad spelmarknad framgår att en skatt på drygt 20 procent kan anses vara förenlig med ett syfte att uppnå en kanaliseringsgrad på minst 90 procent (prop. 2017/18:220 s. 258). I den propositionen föreslogs emellertid en lägre skattenivå av försiktighetsskäl. Den nuvarande skattesatsen på 18 procent har gällt sedan den svenska spelmarknaden omreglerades 2019. Spelmarknaden har sedan dess stabiliserats och kanaliseringen har ökat betydligt. Därtill har åtgärder vidtagits för att stänga ute olicensierat spel från den svenska marknaden, som trädde i kraft den 1 juli 2023 (prop. 2022/23:33). Skälen för försiktighet vid sättandet av skattenivån bör således inte vara lika starka nu som vid omregleringen. En höjning från 18 till 22 procent bedöms mot denna bakgrund vara till en lämplig nivå för att förstärka finansieringen av statlig verksamhet, utan att det leder till en för stor påverkan på företagen och skattebasens storlek. Punktskatten på spel bör således höjas från 18 till 22 procent. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2024. Regeringen avser att under våren 2024 återkomma till riksdagen med ett förslag enligt ovanstående. Det kommande förslaget bedöms öka skatteintäkterna med 0,27 miljarder kronor 2024 (halvårseffekt) och därefter med 0,54 miljarder kronor per år. Skatt på konsumtion - mervärdesskatt 12.21 Höjd omsättningsgräns för mervärdesskatt Regeringens bedömning: Omsättningsgränsen för undantag från mervärdesskatt bör höjas från 80 000 kronor till 120 000 kronor per kalenderår. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025. Skälen för regeringens bedömning: Det är angeläget att förbättra villkoren för de allra minsta företagen. Ett sätt att göra detta är att höja omsättningsgränsen för undantag från mervärdesskatt. En höjning av omsättningsgränsen underlättar för små företag som inte längre behöver ta ut och redovisa mervärdesskatt på sin försäljning. Den nuvarande gränsen på 80 000 kronor bör därför höjas till 120 000 kronor per kalenderår. Höjningen ligger inom ramen för det som är tillåtet enligt direktiv 2006/112/EG (mervärdesskattedirektivet), med beaktande av de ändringar som beslutades under våren 2020 vad gäller den särskilda ordningen för små företag (direktiv 2020/285/EU) och som får tillämpas av medlemsstaterna från den 1 januari 2025. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025. Förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 0,21 miljarder kronor per år. 12.22 Nya mervärdesskatteregler för små företag Regeringens bedömning: Omsättningsgränsen för undantag från mervärdesskatt bör få tillämpas av beskattningsbara personer som är etablerade i andra EU-länder. På motsvarande sätt bör beskattningsbara personer som är etablerade i Sverige få möjlighet att tillämpa omsättningsgränsen i andra EU-länder. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025. Skälen för regeringens bedömning: Under våren 2020 beslutades inom EU ändringar i direktiv 2006/112/EG (mervärdesskattedirektivet) som innebär att beskattningsbara personer ska kunna tillämpa undantag från skatteplikt i ett EU-land där de inte är etablerade (direktiv 2020/285/EU). Syftet är att skapa lika villkor för små företag oavsett var de är etablerade inom EU och att minska den administrativa bördan för dessa företag. Ändringarna innebär bl.a. att beskattningsbara personer som är etablerade i andra EU-länder, efter ansökan till den behöriga myndigheten i det landet, får tillämpa undantaget från skatteplikt här. På motsvarande sätt får beskattningsbara personer som är etablerade i Sverige, efter ansökan till Skatteverket, möjlighet att tillämpa undantag från skatteplikt i andra EU-länder. Reglerna i direktivet ska vara genomförda av medlemsstaterna den 1 januari 2025. Författningsändringar behövs för att genomföra direktivet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025. Förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 70 miljoner kronor per år. 12.23 Ändrade mervärdesskatteregler för vissa tjänster och för konstverk Regeringens bedömning: Vissa virtuella evenemang och aktiviteter bör beskattas i Sverige om köparen är en icke beskattningsbar person som är bosatt eller stadigvarande vistas här. Detsamma gäller om köparen är en beskattningsbar person som har sätet för sin ekonomiska verksamhet här. Den reducerade skattesatsen om 12 procent vid försäljning av konstverk bör gälla oavsett vem som säljer konstverket. Den reducerade skattesatsen får dock inte tillämpas samtidigt som reglerna om vinstmarginalbeskattning. Beskattningsbara återförsäljares möjlighet att tillämpa vinstmarginalbeskattning vid försäljning av konstverk, samlarföremål och antikviteter bör därför begränsas. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025. Skälen för regeringens bedömning: Under våren 2020 beslutades inom EU ändringar i direktiv 2006/112/EG (mervärdesskattedirektivet) när det gäller platsen för tillhandahållande av vissa tjänster samt vilka skattesatser som får tillämpas (direktiv 2022/542/EU). Ändringarna innebär att tjänster som avser virtuella evenemang och aktiviteter som är kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, av underhållningskaraktär eller liknande, ska beskattas i det land där de konsumeras. Ändringarna innebär också att samma skattesats måste gälla vid all försäljning av konstverk och att reglerna om vinstmarginalbeskattning inte får tillämpas vid försäljning av konstverk, samlarföremål eller antikviteter om en reducerad skattesats har tillämpats på varorna. Syftet är att uppnå en större konkurrensneutralitet mellan medlemsstaterna vid handel med konstverk, samlarföremål och antikviteter. Reglerna i direktivet ska vara genomförda av medlemsstaterna den 1 januari 2025. De svenska reglerna bör anpassas till direktivet i fråga om platsen för tillhandahållande av tjänster som avser virtuella evenemang och aktiviteter som är kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, av underhållningskaraktär eller liknande. Sverige bör alltså vara beskattningsland om dessa tjänster tillhandahålls icke beskattningsbara personer och beskattningsbara personer som bor respektive har sätet för sin ekonomiska verksamhet här. Vidare bör de svenska reglerna om reducerad skattesats för konstverk samt vinstmarginalbeskattning anpassas till ändringarna i direktivet. För svensk del gäller i dagsläget att mervärdesskatt tas ut med den reducerade skattesatsen om 12 procent för en upphovsmans eller dennes dödsbos försäljning av konstverk. Den reducerade skattesatsen gäller även för import av konstverk, samlarföremål och antikviteter. Det bedöms inte möjligt att behålla den svenska regleringen med olika skattesatser beroende på vem som säljer konstverket. För att inte försämra för dem som i dag omfattas av den reducerade skattesatsen bör den reducerade skattesatsen därför utvidgas och gälla all försäljning av konstverk. Direktivet tillåter inte att den reducerade skattesatsen tillämpas samtidigt som reglerna om vinstmarginalbeskattning. Beskattningsbara återförsäljares möjlighet att tillämpa vinstmarginalbeskattning när konstverk köpts in till reducerad skattesats tas därför bort. Detsamma gäller vid import av konstverk, samlarföremål och antikviteter. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett samlat förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025. Förslaget om beskattningsland för vissa virtuella evenemang och aktiviteter innebär inga offentligfinansiella effekter. Förslaget om en utvidgning av området för beskattning av konstverk till reducerad skattesats bedöms minska skatteintäkterna med 55 miljoner kronor per år, medan förslaget om en begränsning av möjligheterna att tillämpa vinstmarginalbeskattning bedöms öka skatteintäkterna med 8 miljoner kronor. Sammantaget medför förslagen en minskning av skatteintäkterna med 47 miljoner kronor. 12.24 Offentligfinansiella effekter - en sammanfattning I tabell 12.7 redovisas de offentligfinansiella effekterna av de förändringar i skatte- och avgiftsreglerna som presenteras i denna proposition. För mer utförliga beskrivningar av konsekvenserna av de olika skatteåtgärderna hänvisas till tidigare avsnitt. I tabellen redovisas tre olika offentligfinansiella effekter: bruttoeffekt för 2024, nettoeffekter för 2024-2026 och varaktig effekt. Bruttoeffekten beskriver den direkta förändringen av intäkterna från den skatt som regeländringen avser. Referensalternativet vid tolkningen av bruttoeffekten är de förväntade skatteintäkterna i frånvaro av regeländringar. Utöver den direkta effekten kan en regeländring ge upphov till indirekta effekter på de offentliga finanserna av olika slag. Indirekta effekter uppstår om skatteändringen påverkar underlaget för andra skatter och därigenom påverkar de offentliga finanserna. I de offentligfinansiella effektberäkningarna tas normalt hänsyn till indirekta effekter i form effekter av förändringar i bolagsskatt och inkomstskatt om vinster och näringsinkomster påverkas av skatteändringen och förändringar i mervärdesskatten om skatteändringen antas övervältras på priserna. Den offentligfinansiella nettoeffekten utgörs av summan av bruttoeffekten och de indirekta effekterna. Vid bedömningen av hur en skatteförändring påverkar den offentliga sektorns finansiella sparande på kort sikt, är den offentligfinansiella nettoeffekten den mest relevanta. Den offentligfinansiella effekten av en regelförändring förväntas i vissa fall vara olika stor för olika år. Det kan bero på att åtgärden är tillfällig eller på att åtgärdens indirekta effekter inte uppkommer omedelbart. Den varaktiga effekten är ett mått på den bestående årliga effekten av en skatteändring och möjliggör jämförelser av regeländringar vars nettoeffekter fördelas olika över tiden. De offentligfinansiella effekterna utgår vanligtvis från att beteendet hos individer och företag inte ändras till följd av förändringar i skattereglerna. De efterfrågade och utbjudna kvantiteterna av varor och tjänster antas därmed opåverkade och aktivitetsnivån i ekonomin oförändrad. Undantag från antagandet om oförändrat beteende kan göras om utbud och efterfrågan bedöms ändras i stor utsträckning eller om substitution mot utländsk konsumtion förväntas ske i betydande omfattning. De offentligfinansiella beräkningarna görs i ikraftträdandeårets priser och volymer med utgångspunkt i den prognos för den ekonomiska utvecklingen och de offentliga finanserna som presenteras i denna proposition. Effekterna redovisas i periodiserade termer, vilket innebär att effekten hänförs till det år den skattepliktiga händelsen inträffar, oavsett när uppbörden av skatten sker. Slutligen avser de offentligfinansiella effekterna i tabell 12.7 effekten på den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande. För en detaljerad beskrivning av metodfrågor kopplade till de offentligfinansiella effektberäkningarna hänvisas till Finansdepartementets publikation Beräkningskonventioner, som publiceras på regeringen.se. Tabell 12.7 Offentligfinansiella effekter av förslag och aviseringar om ändrade skatte- och avgiftsregler i denna proposition Miljarder kronor Effekt från Bruttoeffekt 2024 Nettoeffekt 2024 Nettoeffekt 2025 Nettoeffekt 2026 Varaktig effekt Förstärkning av det ordinarie jobbskatteavdraget 2024-01-01 -11,04 -11,04 -11,04 -11,04 -11,04 Förstärkning av det förhöjda grundavdraget 2024-01-01 -2,18 -2,18 -2,18 -2,18 -2,18 Indexering av jobbskatteavdraget för äldre 2024-01-01 0,00 0,00 -0,09 -0,13 -0,13 Höjd åldersgräns för jobbskatteavdrag för äldre från 65 till 66 år 2024-01-01 0,07 0,07 0,07 0,07 0,07 Pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt 2024 2024-01-01 12,31 12,31 12,31 12,31 12,31 Tillfälligt höjt tak för rotavdraget 2024-01-01 -0,96 -0,96 -0,02 Utvidgad expertskatt från fem till sju år 2024-01-01 0,00 0,00 0,00 0,00 -0,28 Kompensation m.m. till personer födda 1957 och 1959 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag1 2026-01-01 -3,40 -0,07 Höjd jämförelseränta vid ränteförmån 2024-01-01 0,26 0,13 0,26 0,26 0,26 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15-18-åringar 2024-01-01 1,25 1,00 1,00 1,00 1,00 Teknisk översyn av vissa nedsättningar av socialavgifterna 2024-01-01 -0,12 -0,10 -0,10 -0,10 -0,10 Förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster 2024-01-01 -0,02 -0,02 -0,02 -0,02 -0,02 Ändrad beskattning av inlösenaktier i vissa fall 2025-01-01 0,59 0,59 0,59 Tilläggsskatt för företag i stora koncerner 2024-01-01 0,50 0,50 0,50 0,50 0,50 Sänkt skatt på bensin och diesel 2024-01-01 -5,45 -5,76 -7,77 -8,05 -8,05 Sänkt skatt på diesel inom jord-, skogs- och vattenbruk samt kvartalsvis återbetalning 2024-01-01 -0,90 -0,72 0,00 0,00 -0,02 Justerad skatt på naturgrus och avfall 2024-01-01 0,01 0,01 0,01 0,00 0,00 Avskaffad skatt på plastbärkassar 2024-11-01 -0,09 -0,11 -0,65 -0,65 -0,65 Befrielse från energiskatt på el för infångning av koldioxid (s.k. CCS) 2024-10-01 0,00 0,00 0,00 -0,25 -0,25 Ändrade vägavgifter inom eurovinjettsamarbetet 2025-01-01 0,00 0,00 0,05 0,05 0,07 Justerad skatt på tobak och nikotin 2024-11-01 -0,01 -0,01 -0,03 -0,02 -0,02 Höjd spelskatt 2024-07-01 0,48 0,27 0,54 0,54 0,54 Höjd omsättningsgräns för mervärdesskatt 2025-01-01 -0,21 -0,21 -0,21 Nya mervärdesskatteregler för små företag 2025-01-01 -0,07 -0,07 -0,07 Ändrade mervärdesskatteregler för vissa tjänster och för konstverk 2025-01-01 -0,05 -0,05 -0,05 Summa -5,89 -6,61 -6,88 -10,85 -7,82 1 Den offentligfinansiella effekten i tabellen avser enbart det kommande förslaget om senarelagt ikraftträdande av den höjda åldersgränsen för rätt till det förhöjda grundavdraget till 67 år. Kompensationen 2024 till personer födda 1957 görs på statens budgets utgiftssida inom utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution och den offentligfinansiella effekten redovisas i tabell 6.15. Källa: Egna beräkningar. 12.25 Skatteutgifter Samhällets stöd till företag och hushåll sker i huvudsak i form av utgifter i statens budget. Men det finns också stöd som går via skattesystemet i form av s.k. skatteutgifter som påverkar statsbudgetens inkomstsida. Skatteutgifter kan ses som de effekter på skatteintäkterna som uppstår till följd av särregleringar i skattelagstiftningen. Budgetlagen (2011:203) föreskriver att regeringen varje år ska lämna en redovisning av skatteutgifter till riksdagen (10 kap. 4 §). I regeringens skrivelse Redovisning av skatteutgifter 2023 (skr. 2022/23:98), redogörs för beräknade och prognostiserade skatteutgifter för åren 2022-2025. Skrivelsen överlämnades till riksdagen i samband med överlämnandet av 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100). En delmängd av skatteutgifterna redovisas även i utgiftsbilagorna i budgetpropositionen. Det finns i huvudsak två syften med att redovisa skatteutgifter. Det första och mest centrala syftet är att synliggöra de stöd till företag och hushåll som finns på budgetens inkomstsida och som helt eller delvis har samma funktion som stöd på budgetens utgiftssida. Många av skatteutgifterna har införts, mer eller mindre uttalat, som medel inom specifika utgiftsområden såsom bostad, miljö, arbetsmarknad och näringsliv i syfte att stötta dessa områden. Ur ett budgetperspektiv kan de därför ofta jämställas med stöd på budgetens utgiftssida. De skatteutgifter som kan jämföras med stöd på budgetens utgiftssida redovisas därför i den utgiftsbilaga som skatteutgiften i första hand kan hänföras till. Det finns också skatteutgifter som uppkommit till följd av den praktiska hanteringen i skattesystemet. Det kan vara av administrativa skäl såsom enkelhet, legitimitet eller för att undvika oacceptabla konsekvenser för den enskilde. I sådana fall betraktas skatteutgiften som skattetekniskt motiverad. Även om de skattetekniskt motiverade skatteutgifterna i vissa fall innebär ett stöd för grupper eller verksamheter, saknar de direkt koppling till något av budgetens utgiftsområden. Det andra syftet med redovisningen av skatteutgifter är att belysa graden av enhetlighet i skattesystemet. Genom att minska enhetligheten och öka komplexiteten i skattesystemet, kan skatteutgifter sägas gå emot principen om att skattereglerna ska vara generella och tydliga. Att bedöma graden av enhetlighet kräver, liksom synliggörandet av stöden, att en jämförelsenorm för skatteuttaget definieras. Jämförelsenormen som ligger till grund för redovisningen av skatteutgifterna härstammar från SOU 1995:36 (Förmåner och sanktioner - en samlad redovisning) och utgår från principen om enhetlig beskattning. En skatteutgift uppstår om skatteuttaget för en viss grupp eller en viss kategori av skattebetalare är lägre än vad som är förenligt med jämförelsenormen. Ett exempel är den reducerade mervärdesskattesatsen på livsmedel som är 12 procent. Jämförelsenormen är i detta fall 25 procent och skatteutgiften utgörs av skillnaden mellan 25 och 12 procent multiplicerat med underlaget. Om en skatteutgift slopas leder det i normalfallet till högre skatteintäkter och därmed till en budgetförstärkning för offentlig sektor på samma sätt som om en utgift på statsbudgetens utgiftssida slopas. Beräkningarna av skatteutgifter ger dock inte någon exakt uppskattning på den möjliga intäktsförstärkningen om en skatteutgift slopas. Detta beror bl.a. på att beräkningarna inte tar hänsyn till indirekta effekter på andra skatter. I de flesta fall tar beräkningarna heller inte hänsyn till beteendeeffekter hos företag eller hushåll. 12.26 Författningskommentar 12.26.1 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 2 § I paragrafen finns definitioner av vissa ord och uttryck som används i kupongskattelagen. I första stycket införs en ny definition av ordet inlösenaktie som gäller vid tillämpning av lagen. Med inlösenaktie avses en aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. Bestämmelsen motsvarar den nya 42 kap. 17 a § fjärde stycket inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Det införs även en hänvisning till 4 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL, i definitionen av utdelningstillfälle. Hänvisningen får till följd att den avstämningsdag som bestäms vid en aktiesplit kan anses som utdelningstillfället för en sådan tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna som avses i andra stycket 7. Vad som utgör utdelning finns inte definierat i skattelagstiftningen men har i praxis tolkats enligt reglerna i aktiebolagslagen. Med utdelning avses inte bara utdelningar i pengar utan även överföring av annan egendom. I princip ska alla förmåner som en aktieägare erhåller från bolaget helt eller delvis utan motprestation beskattas som utdelning (se RÅ 1952 ref. 39 och SOU 1999:79 s. 55). I andra stycket anges vad som också ska avses med utdelning i kupongskattelagens mening. Merparten av punkterna avser utbetalningar som beskattas som kapitalvinst för obegränsat skattskyldiga. Ändringarna i andra stycket 1 och 3 innebär att sådana återbetalningar och utbetalningar som avses i punkterna bara ska anses som utdelning enligt kupongskattelagen om det inte tidigare har tagits ut kupongskatt vid en tilldelning av inlösenaktier till aktieägaren. I ett sådant fall anses återbetalningen eller utbetalningen inte som en utdelning i lagens mening, se tredje stycket. I andra stycket 7, som är ny, anges att som utdelning i kupongskattelagens mening avses tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller förvärvar egna aktier. Kupongskatt ska därmed tas ut på värdet av sådana inlösenaktier. Det gäller dock inte om tilldelningen görs i utbyte mot aktier i bolaget. Det innebär att kupongskatt inte ska betalas vid tilldelningen t.ex. när aktieägaren får inlösenaktier i utbyte mot inlösenrätter och aktier i bolaget (för en närmare beskrivning av vilka situationer som avses se avsnitt 12.11.3.2 under rubriken Tilldelning av inlösenrätter i utbyte mot aktier i bolaget samt författningskommentaren till 42 kap. 17 a § IL). Lydelsen motsvarar den som nu föreslås i den nya 42 kap. 17 a § första och fjärde styckena IL. I det nya tredje stycket anges att en återbetalning eller utbetalning enligt andra stycket 1 eller 3 som görs när inlösenaktier löses in eller förvärvas inte ska anses som utdelning, om tilldelningen av de inlösenaktier som löses in eller förvärvas anses som utdelning enligt andra stycket 7. Innebörden är således att om kupongskatt har betalats på inlösenbeloppet redan när aktieägaren fick inlösenaktien ska kupongskatt inte tas ut igen på den betalning som erhålls vid inlösentillfället. Av det nya fjärde stycket framgår att kupongskatt på sådan utdelning som avses i andra stycket 7 ska tas ut på den ersättning som ska betalas till aktieägarna när inlösenaktierna löses in eller förvärvas av bolaget. Kupongskatt ska således beräknas på inlösenbeloppet, även om marknadsvärdet på den erhållna inlösenaktien skulle vara högre eller lägre vid utdelningstillfället. Bestämmelserna motsvarar de som nu föreslås i den nya 42 kap. 17 a § fjärde stycket IL. Övervägandena finns i avsnitt 12.11.3.2 och 12.11.3.3. 27 § Paragrafen innehåller bestämmelser om återbetalning av kupongskatt i vissa fall. Ändringarna i andra stycket innebär att det för rätt till återbetalning av kupongskatt vid inlösen och förvärv av egna aktier krävs att betalningen till aktieägaren anses som utdelning enligt 2 § andra stycket 1 eller 3. Så är inte fallet om kupongskatt ska betalas vid tilldelning av inlösenaktier enligt 2 § andra stycket 7, vilket följer av 2 § tredje stycket. Eftersom själva betalningen inte anses som utdelning i dessa fall uppkommer inte heller någon rätt till återbetalning. För att återbetalning ska aktualiseras vid inlösen och förvärv av egna aktier krävs således att kupongskatt inte tagits ut när inlösenaktier tilldelades aktieägarna, t.ex. när den skattskyldige förvärvat inlösenaktier på marknaden eller vid inlösenförfaranden som innebär att inlösenrätter och befintliga aktier byts ut mot inlösenaktier. Att återbetalningen uppgår till den kupongskatt som belöper på anskaffningskostnaden följer av tredje stycket. Vad som avses med inlösenaktie framgår av 2 § första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 12.11.3.2. 12.26.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift 1 § Paragrafen innehåller bestämmelser om allmän löneavgift och hur underlaget för löneavgiften ska beräknas. Ändringen i andra stycket föranleds av att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år slopas. Hänvisningen till 2 kap. 28 § socialavgiftslagen tas därför bort. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.3. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. Av andra punkten följer att bestämmelsen i 1 § i den äldre lydelsen fortfarande gäller för ersättning som utges före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.4. 12.26.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus 3 § I paragrafen anges skattesatsen för naturgrus samt hur skattesatsen årligen ska räknas om. Ändringen i första stycket innebär att 2024 års skattesats, 22 kronor per ton naturgrus, anges direkt i lagen. Ändringarna i andra stycket innebär att indexomräkning ska ske för kalenderåret 2025 och framåt. För 2025 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppet bestämmas med utgångspunkt i skattesatsen i första stycket och förändringen i KPI mellan juni 2023 och juni året före det år som omräkningen avser. Det årliga schabloniserade tillägget om två procentenheter, s.k. BNP-indexering, tas bort. Övervägandena finns i avsnitt 12.15. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. Av andra punkten framgår att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Detta innebär att tidigare skattesatser är tillämpliga när skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet. 12.26.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall 4 § I paragrafen anges skattesatsen för avfall samt hur skattesatsen årligen ska räknas om. Ändringen i första stycket innebär att 2024 års skattesats, 725 kronor per ton avfall, anges direkt i lagen. Ändringarna i andra stycket innebär att indexomräkning ska ske för kalenderåret 2025 och framåt. För 2025 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppet bestämmas med utgångspunkt i skattesatsen i första stycket och förändringen i KPI mellan juni 2023 och juni året före det år som omräkningen avser. Det årliga schabloniserade tillägget om två procentenheter, s.k. BNP-indexering, tas bort. Övervägandena finns i avsnitt 12.15. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. Av andra punkten framgår att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Detta innebär att tidigare skattesatser är tillämpliga när skattskyldigheten inträtt före ikraftträdandet. 12.26.5 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 15 kap. 10 § I paragrafen finns bestämmelser om ett beloppsmässigt undantag från när inkomster i samfällighet ska tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet. Beloppsgränsen i första stycket höjs från 600 kronor till 1 500 kronor. Det innebär att intäkter och kostnader inte behöver tas upp om skillnaden mellan intäkter och kostnader är högst 1 500 kronor. Övervägandena finns i avsnitt 12.10.4. 39 kap. 26 § Paragrafen innehåller bestämmelser om beskattning av privatbostadsföretag när företagets fastighet har del i samfällighet. Enligt huvudregeln ska fastighetens andel av samfällighetens inkomster och utgifter tas upp eller dras av hos privatbostadsföretaget. Från detta finns det dock ett beloppsmässigt undantag. Ändringen i första punkten innebär att det beloppsmässiga undantaget för kapitalavkastning från samfälligheten höjs från 600 kronor till 1 500 kronor. Avkastningen av kapital i samfällighetens verksamhet ska således bara tas upp till den del den överstiger 1 500 kronor. Övervägandena finns i avsnitt 12.10.4. 42 kap. 29 § I paragrafen finns bestämmelser om när inkomster i samfällighet ska tas upp i inkomstslaget kapital. Ändringen av första stycket innebär att det beloppsmässiga undantaget höjs från 600 kronor till 1 500 kronor. En privatbostadsfastighets andel av en samfällighets inkomster som är avkastning av kapital ska således bara tas upp om inkomsterna överstiger 1 500 kronor. Övervägandena finns i avsnitt 12.10.4. 45 kap. 5 § Paragrafen innehåller bestämmelser om kapitalvinstbeskattning vid överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag. I första stycket anges att sådana överföringar och uppdelningar ska anses som avyttring av fastighet om de sker helt eller delvis mot kontant ersättning. Om den kontanta ersättningen är högst ett visst belopp ska dock kapitalvinsten inte tas upp. Ändringen innebär att beloppsgränsen för undantag från beskattning höjs från 5 000 kronor till 42 000 kronor. Andra stycket innehåller bestämmelser om beräkningen av den kapitalvinst som ska tas upp. Även i detta stycke höjs beloppet från 5 000 kronor till 42 000 kronor. Övervägandena finns i avsnitt 12.10.2. 24 § I paragrafen finns bestämmelser om omkostnadsbeloppet vid allframtidsupplåtelser. Enligt huvudregeln ska så stor del av omkostnadsbeloppet för fastigheten anses avse den del av fastigheten som anses avyttrad som ersättningen utgör av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för inskränkningen eller upplåtelsen. I tredje stycket finns en schablonregel för omkostnadsbeloppet. Ändringen innebär att i stället för att tillämpa huvudregeln får omkostnadsbeloppet vid en allframtidsupplåtelse beräknas till 12 000 kronor. Det kan dock inte vara högre än den ersättning som erhålls. Övervägandena finns i avsnitt 12.10.3. 61 kap. 15 § Av paragrafen framgår hur beräkning av ränteförmån ska ske i fråga om lån i svensk valuta med fast räntesats eller med en räntesats som står fast i förhållande till marknadsräntan. Ändringen innebär att underlaget för beräkning av ränteförmån (jämförelseräntan) höjs med 0,5 procentenheter till statslåneräntan när lånet togs upp plus en och en halv procentenhet. Övervägandena finns i avsnitt 12.7.3. 16 § I paragrafen finns bestämmelser om hur beräkning av ränteförmån ska göras när fråga är om annat lån i svensk valuta än som avses i 15 §, t.ex. lån med rörlig ränta. Ändringarna i första och andra styckena innebär att underlaget för beräkning av ränteförmån (jämförelseräntan) höjs med 0,5 procentenheter till statslåneräntan vid den tidpunkt som anges i respektive stycke plus en och en halv procentenhet. Övervägandena finns i avsnitt 12.7.3. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser I första punkten av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. I andra punkten anges att lagen ska tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023. För lån som avses i 61 kap. 15 §, t.ex. lån med fast ränta, påverkar ändringen bara nya lån efter ikraftträdandet eller lån som omförhandlas därefter. För lån som avses i 16 § samma kapitel, t.ex. lån med rörlig ränta, tillämpas ändringarna från och med den 1 januari 2024 oavsett när de ingicks eller omförhandlades. Övervägandena finns i avsnitt 12.7.4 och 12.10.5. 12.26.6 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 24 kap. 5 § I paragrafen anges vilka bestämmelser i inkomstslaget kapital som också ska tillämpas i inkomstslaget näringsverksamhet. Ändringen innebär att den nya paragrafen 42 kap. 17 a § om tilldelning av inlösenaktier läggs till uppräkningen. Därmed ska även aktieägare som är företag ta upp värdet av tilldelade inlösenaktier som utdelning om villkoren i nämnda paragraf är uppfyllda. Övervägandena finns i avsnitt 12.11.2.2. 42 kap. 17 a § I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i vissa fall ska behandlas som utdelning. Av första stycket framgår att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna ska behandlas som utdelning i två fall. Det gäller dels i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, dels i samband med att bolaget förvärvar egna aktier. Eftersom sådana tilldelningar av inlösenaktier ska behandlas som utdelning ska de tas upp av den som har rätt till utdelningen när den kan disponeras, 12 §. Inlösenaktien kan disponeras när den registreras på aktieägarens konto, depå eller motsvarande. Stycket har utformats med ledning av 17 § första stycket där utbetalningar i samband med motsvarande förfaranden utan indragning av aktier regleras. Minskning av den bundna överkursfonden eller reservfonden genomförs inte med indragning av aktier. Dessa former av värdeöverföring nämns därför inte i denna paragraf, till skillnad från i 17 §. Inlösenaktier kan tilldelas aktieägarna på olika sätt. Det kan ske t.ex. genom en aktiesplit eller en nyemission. Skälen för tilldelningen eller hur den benämns har ingen betydelse för beskattningen. En inlösenaktie som förvärvas på marknaden eller direkt från någon annan än bolaget ska inte behandlas som utdelning för förvärvaren eftersom denne då inte tilldelats inlösenaktierna. Tilldelningen av inlösenaktier ska också ske i samband med inlösen eller återköp. Generellt bör det anses finnas ett sådant samband när det utdelande bolaget redan vid tilldelningen av inlösenaktierna har bestämt när de ska lösas in och till vilket belopp, oavsett hur långt fram i tiden inlösen ska ske. Andra stycket innehåller en förklaring av vad som avses med inlösenaktie. Ordet används inte sedan tidigare i inkomstskattelagen. Med inlösenaktie avses en aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. Det ska alltså vara fråga om en aktie, inte någon annan typ av finansiellt instrument, som ska lösas in eller förvärvas automatiskt av aktiebolaget, utan krav på någon insats av aktieägarna. Inlösenaktierna ska lösas in eller förvärvas av bolaget, dvs. de ska användas för bolagshändelserna minskning av aktiekapitalet m.m. för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier (20 kap. 9 § ABL) eller förvärv av egna aktier (19 kap. ABL). Vilket slags ersättning (kontanter eller andra tillgångar) som ska betalas ut och dess storlek ska vara bestämt vid tidpunkten för tilldelningen. Ersättningen kan dock anses bestämd även vid sakutdelning eller när kontant ersättning beror på någon variabel. Avgörande för om inlösenbeloppet anses bestämt bör vara om det är angivet på ett sådant sätt att förfarandet kan anses motsvara en utdelning. Av tredje stycket framgår att en tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i utbyte mot aktier i bolaget inte ska behandlas som utdelning. Lagrådet anser att bestämmelsen är svårbegriplig och menar att det varken av lagtext eller författningskommentar framgår klart när undantaget kan komma att användas. Följande exempel visar på den vanligaste situationen då undantaget blir tillämpligt (se också avsnitt 12.11.2.2 under rubriken Tilldelning av inlösenrätter i utbyte mot aktier i bolaget). Anta att ett bolag ska genomföra ett inlösenförfarande och därför ger en inlösenrätt till aktieägarna för varje aktie de äger. Tio inlösenrätter ger möjlighet att lösa in en aktie och i stället erhålla en inlösenaktie. Om aktieägaren väljer att delta i inlösenförfarandet bokas inlösenrätter och inlösta aktier bort och byts ut mot lika många inlösenaktier. Det är detta utbyte som lagtextens ordalydelse syftar på. Inlösenaktierna löses därefter in på ett angivet datum för ett visst pris. Som anges i avsnitt 12.11.2.2 bör detta förfarande inte träffas av utdelningsbeskattning vid tilldelningen eftersom det inte kan likställas med kontant utdelning. Aktieägaren gör ett aktivt val att delta och löser in befintliga aktier. Genom undantaget säkerställs att sådana situationer, dvs. när det inom ramen för ett och samma inlösenförfarande sker både ett "normalt" inlösenförfarande och tilldelning av inlösenaktier, inte blir föremål för utdelningsbeskattning vid tilldelningen. I fjärde stycket anges att värdet av en inlösenaktie vid tillämpningen av denna paragraf ska anses vara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget. Det innebär att det är inlösenbeloppet som ska tas upp som utdelning. Inlösenbeloppet ska dock inte användas som värde på inlösenaktier i andra sammanhang, t.ex. vid beräkningen av vinst eller förlust vid en avyttring av inlösenaktier. Att inlösenbeloppet också blir inlösenaktiens anskaffningsutgift framgår av 48 kap. 10 §. Övervägandena finns i avsnitt 12.11.2.2 och 12.11.2.3. 48 kap. 10 § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om anskaffningsutgiften för inlösenaktie som ska tas upp som utdelning enligt 42 kap. 17 a §. Anskaffningsutgiften ska för en sådan aktie utgöras av den ersättning som betalas ut på inlösendagen (jfr 42 kap. 17 a § fjärde stycket). Övervägandena finns i avsnitt 12.11.2.4. 12.26.7 Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) 2 kap. 29 § I paragrafen regleras bl.a. vilken ersättning som omfattas av avdraget från arbetsgivar-avgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling. Ändringen i andra stycket föranleds av att 2 kap. 28 § upphör att gälla. Hänvisningen till paragrafen tas därför bort. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.3. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. Av andra punkten följer att den upphävda bestämmelsen i 2 kap. 28 § och bestämmelsen i 2 kap. 29 § i den äldre lydelsen fortfarande gäller för ersättning som utges före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.4. 12.26.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet 2 kap. 12 § I paragrafen regleras vissa undantag från huvudregeln i 2 kap. 11 § om när Skatteverket ska gallra uppgifter och handlingar som behandlas i beskattningsdatabasen. Ändringen innebär att lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar tas bort från uppräkningen i tredje stycket första punkten. Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4. 12.26.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) 2 § I paragrafen regleras bl.a. vad som utgör en sådan avgiftspliktig ersättning som ska beaktas vid beräkningen av det särskilda avdraget. Ändringen i första stycket föranleds av att 2 kap. 28 § socialavgiftslagen upphör att gälla. Hänvisningen till paragrafen tas därför bort. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.3. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. Av andra punkten följer att bestämmelsen i 2 § i den äldre lydelsen fortfarande gäller för ersättning som utges före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.4. 12.26.10 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 22 kap. 6 § Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift när en privatbostadsfastighet har del i en samfällighet. I tredje stycket anges att sådan kontrolluppgift bara behöver lämnas om inkomsterna överstiger ett visst belopp. Ändringen innebär att beloppsgränsen höjs från 600 kronor till 1 500 kronor. Det är en följd av ändringen i 42 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229). Övervägandena finns i avsnitt 12.10.4. 12.26.11 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 3 kap. 15 § I paragrafen anges vad som avses med punktskatt. Ändringen innebär att punkt 12 om lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar tas bort. Efterföljande punkter numreras om. Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4. 7 kap. 1 a § I paragrafen finns bestämmelser om registrering. Ändringen i första stycket innebär att lagen om skatt på plastbärkassar tas bort från uppräkningen i andra punkten c. Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4. 26 kap. 8 § I paragrafen regleras i vilka fall punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet i stället för i en punktskattedeklaration för den aktuella redovisningsperioden. Ändringen innebär att lagen om skatt på plastbärkassar tas bort från uppräkningen i andra punkten. Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4. 41 kap. 3 § I paragrafen anges hos vem revision får göras. Ändringen innebär att lagen om skatt på plastbärkassar tas bort från uppräkningen i tionde punkten. Ändringen är redaktionell och innebär ingen ändring i sak för de punkter som kvarstår i paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4. 12.26.12 Förslaget till lag om ändring i tullagen (2016:253) 2 kap. 1 § I paragrafen anges i vilka lagar som det finns bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet. Ändringen innebär att lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar tas bort från uppräkningen i första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4. 12.26.13 Förslaget till lag om upphävande av lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar Lagen innebär att lagen om skatt på plastbärkassar upphör att gälla. Enligt första punkten i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna träder lagen i kraft den 1 november 2024. Enligt andra punkten gäller den upphävda lagen dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Det innebär att skatt på plastbärkassar ska redovisas och betalas för skattskyldighet som uppkommit fram t.o.m. utgången av oktober 2024. Övervägandena finns i avsnitt 12.16.3 och 12.16.5. Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2 Prop. 2023/24:1 Prop. 2023/24:1 3 1 2