Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2023/24:22 Riksrevisionens rapport om statlig bidragsgivning till civilsamhället Skr. 2023/24:22 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 5 oktober 2023 Tobias Billström Jakob Forssmed (Socialdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sina bedömningar med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport Tillit och kontroll - statlig bidragsgivning till civilsamhället (RiR 2023:7). Riksrevisionen har granskat effektiviteten i statens bidragsgivning till civilsamhället. Riksrevisionens övergripande slutsats är att de granskade myndigheternas bidragsgivning inte är tillräckligt effektiv och att en utökad kontroll är nödvändig för att upprätthålla och i viss mån återuppbygga förtroendet för bidragssystemen. Riksrevisionen har rekommenderat regeringen att ge uppdrag till lämplig myndighet att inrätta en central databas som omfattar alla tillgängliga statsbidrag till civilsamhället och de organisationer som fått del av sådant stöd. Riksrevisionen har också rekommenderat regeringen att ge uppdrag till lämpliga myndigheter att inrätta nationella stödfunktioner avseende väsentliga risker i samband med bidragsgivningen till civilsamhället. Riksrevisionen har slutligen rekommenderat regeringen att ge uppdrag till bidragsgivande myndigheter dels i syfte att utveckla och stärka sin kontroll, dels i syfte att förbättra bidragsmottagarnas möjligheter att leva upp till bidragskraven. Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och instämmer i allt väsentligt i Riksrevisionens iakttagelser. I skrivelsen redovisar regeringen vidtagna och planerade åtgärder som ligger i linje med Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer. Med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Riksrevisionens iakttagelser 3 2.1 Bakgrund 3 2.2 Myndigheternas insatser för att tillgängliggöra och kontrollera statsbidragen 3 2.3 Regeringens styrning, samordning och uppföljning av statsbidragen 5 2.4 Riksrevisionens rekommendationer 6 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 7 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 9 Bilaga 1 Tillit och kontroll - statlig bidragsgivning till civilsamhället (RiR 2023:7) 12 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 2023 103 1 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat effektiviteten i statens bidragsgivning till civilsamhället. Resultatet av granskningen redovisas i rapporten Tillit och kontroll - statlig bidragsgivning till civilsamhället (RiR 2023:7), se bilagan. Riksdagen överlämnade Riksrevisionens rapport till regeringen den 20 april 2023. I denna skrivelse behandlar regeringen de iakttagelser och rekommendationer till regeringen som Riksrevisionen redovisar i sin rapport. 2 Riksrevisionens iakttagelser 2.1 Bakgrund Riksrevisionen har granskat effektiviteten i statens bidragsgivning till civilsamhället. Varje år fördelar staten över 20 miljarder kronor till civilsamhällets organisationer. Det civila samhället engagerar mer än sex miljoner människor i Sverige. Det handlar om engagemang inom bl.a. idrott, kultur, friluftsliv, trossamfund, folkbildning eller annan verksamhet som bedrivs inom föreningslivet. Civilsamhället utför även arbete som aktör inom välfärden. Den statliga bidragsgivningen till civilsamhället regleras i ett 80-tal förordningar och fördelas av omkring 40 statliga myndigheter samt i några fall av civilsamhällets egna organisationer, exempelvis Sveriges Riksidrottsförbund och Folkbildningsrådet. Riksrevisionens granskning omfattar regeringen och Regeringskansliet samt fyra bidragsgivande statliga myndigheter: Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och Socialstyrelsen. Tillsammans fördelade dessa fyra myndigheter under 2021 drygt 1,4 miljarder kronor av det statliga stödet till civilsamhället. Riksrevisionen konstaterar att bidragsgivningen av tradition har baserats på tillit. Utgångspunkten för bidragsgivande myndigheter har varit att lita på att bidragssökande organisationer lämnar riktiga uppgifter och inte använder medlen felaktigt eller bedriver verksamhet som strider mot grundläggande värderingar i samhället. Riksrevisionen anser att det finns en ökad risk för att tilliten utnyttjas av oseriösa aktörer och att bidragsgivande myndigheter inte har anpassat sin kontroll till en förändrad riskbild. 2.2 Myndigheternas insatser för att tillgängliggöra och kontrollera statsbidragen Riksrevisionen bedömer att en effektiv bidragsgivning förutsätter att potentiella bidragsmottagare på ett enkelt sätt kan få information om vilka bidrag som finns att söka, hur de kan sökas samt vilka villkor som gäller. Riksrevisionen finner att många organisationer har svårt att hitta information om bidragen. Det gäller framför allt för organisationer som inte har några anställda som kan söka efter denna information. Detta är fallet trots myndigheternas insatser för informationsspridning, vilket i regel sker via myndigheternas webbplatser och nyhetsbrev. Riksrevisionens slutsats är att detta kan innebära att redan resursstarka organisationer gynnas i bidragsgivningen. Riksrevisionen konstaterar också att en effektiv bidragsgivning förutsätter att bidrag endast ges till organisationer och verksamheter som är berättigade till det, vilket i sin tur förutsätter att den bidragsgivande myndigheten har tillgång till relevant och tillförlitlig information om organisationerna och deras verksamhet. För att säkerställa detta behöver myndigheterna dels kontrollera den information som organisationerna själva lämnar, dels inhämta kompletterande information på egen hand. Riksrevisionen noterar att myndigheterna dock i stor utsträckning förlitar sig enbart på den information som de sökande organisationerna själva lämnar. Det grundläggande problemet med detta är, enligt Riksrevisionen, att det finns en inneboende risk att dessa uppgifter inte stämmer överens med verkligheten, bl.a. eftersom de lämnade uppgifterna kan ha en direkt inverkan på om och hur mycket pengar en organisation beviljas. Även om den absoluta majoriteten uppger korrekta uppgifter finns det en risk att inte alla gör det. Trots att de granskade myndigheterna ibland genomför fördjupade kontroller visar granskningen att myndigheterna missar väsentliga risker. Av granskningen framgår exempelvis att de uppgifter som sökande organisationer lämnar till bidragsgivande myndigheter respektive Skatteverket inte alltid är fullständiga eller tillförlitliga. Riksrevisionen menar att detta i viss mån kan förklaras av att inte alla bidragsmottagare känner till vad som krävs, men att det också finns en risk att vissa organisationer utnyttjar den tillit som bidragsgivningen bygger på. De granskade myndigheterna har, i olika utsträckning, etablerat processer och rutiner för att genomföra grundläggande kontroll av bidragsgivningen. Samtidigt visar Riksrevisionens granskning att kompletterande information, utöver den som organisationerna själva lämnar, sällan inhämtas och att myndigheterna endast i begränsad utsträckning kontrollerar de faktiska omständigheterna. Exempelvis genomför myndigheterna riskbaserade verksamhetsbesök förhållandevis sällan. Mot bakgrund av den förändrade riskbilden finner Riksrevisionen att de upprättade rutinerna och processerna inte är tillräckliga för att på ett rimligt sätt säkerställa att bidrag endast går till organisationer och verksamheter som är berättigade till det. Riksrevisionen konstaterar också att myndigheterna behöver samarbeta mer för att öka effektiviteten i bidragsgivningen. Av granskningen framkommer att bristande samarbete mellan myndigheter kan medföra otillåten dubbelfinansiering. Myndigheterna saknar lättillgänglig information om vilka bidrag som andra myndigheter betalar ut och till vilka organisationer som bidragen går, vilket kan leda till att exempelvis bidrag för kostnader för samma personal kan ha betalats ut från flera myndigheter till en och samma organisation. Slutligen konstaterar Riksrevisionen att myndigheterna periodvis har höga kostnader för externt stöd i form av konsulter i samband med utredningar kopplade till bidragsgivningen och att en orsak till det är att myndigheter i regel saknar egen specialkompetens för att utreda en viss typ av misstänkta oegentligheter. Det handlar exempelvis om konsulter med inriktning på säkerhetsfrågor eller revision. I vissa fall används även externa konsulter för att närmare granska tillförlitligheten i en organisations medlemsregister. 2.3 Regeringens styrning, samordning och uppföljning av statsbidragen Riksrevisionen konstaterar att regeringen under senare år har vidtagit flera åtgärder i syfte att stärka arbetet mot felaktiga utbetalningar. Detta arbete har dock fokuserat på felaktiga utbetalningar till individer snarare än till föreningar, företag och stiftelser. Exempelvis har regeringen beslutat förordningen (2021:663) om arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen, för att uppnå en samlad styrning och uppföljning av arbetet för att motverka felaktiga utbetalningar. I fråga om bidragsgivningen till civilsamhället menar Riksrevisionen att det inte har gjorts några försök att uppskatta omfattningen av fusk och fel, och att det inte heller finns något riksdagsbundet mål om att motverka felaktiga utbetalningar från statsbidragssystemen. Vidare påtalas att det saknas regelverk för samverkan mellan myndigheter i syfte att motverka felaktiga utbetalningar till civilsamhället. Av granskningen framgår att regeringen har beslutat förordningar för de allra flesta statsbidrag som ingår i granskningen, vilket är i linje med de principer som riksdagen ställt sig bakom för styrningen av statliga bidrag till civilsamhällets organisationer. En hög andel förordningsstyrda bidrag är positivt för förutsebarheten, långsiktigheten och tillgängligheten i bidragsgivningen. Samtidigt menar Riksrevisionen att flera förordningar saknar viktiga bestämmelser. I vissa fall saknas bestämmelser som reglerar hur eventuella statsbidrag som organisationer har fått från andra myndigheter ska hanteras. Flera förordningar saknar bestämmelser om särskild samordning mellan myndigheterna inför utbetalning. Därtill saknar samtliga förordningar som ingått i granskningen uttryckliga bestämmelser om krav på god ekonomisk redovisning, vilket Riksrevisionen bedömer ger myndigheterna sämre förutsättningar att kontrollera bidragsgivningen. Riksrevisionen påpekar att regeringen har tagit emot förslag från både myndigheter och utredningar om hur kontrollmöjligheterna för bidragsgivande myndigheter kan förbättras. Däremot menar Riksrevisionen att ganska lite har genomförts. Riksrevisionen nämner exempelvis de förslag som har lämnats av Demokrativillkorsutredningen (Ku 2018:01) i slutbetänkandet Demokrativillkor för bidrag till civilsamhället (SOU 2019:35). De bestämmelser om demokrativillkor som finns i nuvarande förordningar, att statsbidrag inte ska betalas ut till organisationer som bedriver verksamhet som inte är förenlig med samhällets grundläggande värderingar, har kritiserats för att inte vara enhetliga och för att vara svåra att tillämpa. Demokrativillkorsutredningen lämnade i sitt slutbetänkande förslag på ett samlat grepp. En proposition om statens stöd till trossamfund och demokrativillkor vid stöd till civilsamhället överlämnades till riksdagen den 2 augusti 2022. Den 10 november 2022 återkallades propositionen och frågan bereds nu vidare i Regeringskansliet. Riksrevisionen påtalar också att regeringen inte har vidtagit några särskilda åtgärder för att underlätta för bidragsgivare att få information om huruvida en sökande organisation har beviljats statliga medel för samma verksamhet, trots att sådana förslag har lämnats till regeringen. Exempelvis lämnade Statskontoret, i samband med en myndighetsanalys av MUCF år 2017, förslag om inrättandet av en databas över samtliga statsbidrag till civilsamhällets organisationer. Avslutningsvis noterar Riksrevisionen att regeringen har gett MUCF ett antal uppdrag med koppling till dess bidragsgivande arbete och kontroll. Exempelvis fick MUCF år 2021 ett uppdrag att redovisa hur myndigheten säkerställer att de utbetalade statsbidragen går till verksamheter som uppfyller demokrativillkoren i statsbidragsförordningarna. Riksrevisionen bedömer att regeringens styrning av MUCF i syfte att myndigheten ska utöva mer kontroll, i kombination med resursförstärkning, har varit avgörande för myndighetens arbete med riskanalyser och kontrollåtgärder i handläggningen. Samtidigt noterar Riksrevisionen att en motsvarande styrning inte har skett av de andra tre granskade myndigheterna, vilket kan förklara att dessa inte har utvecklat kontroller i samma utsträckning som MUCF. 2.4 Riksrevisionens rekommendationer Riksrevisionen bedömer att en utökad kontroll är nödvändig för att upprätthålla och i viss mån återuppbygga förtroendet för bidragssystemet. Riksrevisionen poängterar dock att det är viktigt att kontrollen inte blir en onödig börda för de organisationer som söker bidrag. Organisationerna ska ha möjlighet att bedriva sin verksamhet självständigt, utan obefogad kontroll och inblandning från offentliga aktörer. Mot denna bakgrund rekommenderar Riksrevisionen en utveckling av kontrollen som skulle medföra ett visst merarbete för de bidragsgivande myndigheterna, utan att innebära någon större administrativ börda på civilsamhällets organisationer. Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till regeringen: * Ge uppdrag till lämplig myndighet att inrätta en central databas som omfattar alla tillgängliga statsbidrag till civilsamhället och de organisationer som fått del av sådant stöd. * Ge uppdrag till lämpliga myndigheter att inrätta nationella stödfunktioner avseende väsentliga risker i samband med bidragsgivningen till civilsamhället. Stödfunktionerna ska kunna bistå bidragsgivande myndigheter med särskild kompetens om finansiella risker, våldsbejakande extremism och icke-demokratisk verksamhet. * Ge uppdrag till bidragsgivande myndigheter att utveckla och stärka sin kontroll, till exempel genom att öka frekvensen av riskbaserade verksamhetsbesök. * Ge uppdrag till bidragsgivande myndigheter att förbättra bidragsmottagarnas möjligheter att leva upp till bidragskraven, exempelvis genom att tillhandahålla grundläggande utbildning om vilka krav som ställs på bidragsmottagande organisationer. 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och instämmer i allt väsentligt i Riksrevisionens iakttagelser. I det följande lämnas kommentarer till vissa av Riksrevisionens iakttagelser. Regeringen instämmer i Riksrevisionens övergripande slutsats att en utökad kontroll är nödvändig för att den statliga bidragsgivningen till civilsamhället ska vara effektiv och korrekt. Det är av stor vikt att statliga medel enbart ges till sådan verksamhet som har rätt att få stöd, bl.a. för att bibehålla förtroendet för både statsbidragssystemet och det civila samhället. Regeringen har, i likhet med Riksrevisionens iakttagelse, noterat att det finns uppgifter om att risken för att oseriösa aktörer utnyttjar bidragssystemet kan ha ökat. Regeringen vill därutöver framhålla vikten av ett ömsesidigt förtroende mellan regeringen, myndigheter och det civila samhället. Givet civilsamhällets bidrag till samhället i stort genom t.ex. sociala och humanitära insatser, samt dess viktiga roll för en levande demokrati, bedömer regeringen att det är angeläget att tilliten parterna emellan bibehålls. Detta behöver emellertid inte stå i motsats till en utökad kontroll, förutsatt att kontrollen är ändamålsenlig och effektiv. Regeringen instämmer också i Riksrevisionens bedömning att en utökad kontroll inte bör medföra en onödig administrativ börda för civilsamhällets organisationer. I propositionen En politik för det civila samhället (prop. 2009/10:55) slås det fast att regeringens politik för det civila samhället ska utgå från målet att det civila samhällets villkor som en central del av demokratin ska förbättras. Till detta följer sex centrala principer som utgångspunkter i arbetet med uppföljningen av målet. Av principen om självständighet och oberoende framgår att det är angeläget att, med hänsyn till det civila samhällets självständighet och oberoende, säkerställa att den statliga styrningen genom bidrag inte blir alltför omfattande (prop. 2009/10:55 s. 55). Regeringen bedömer att det därför är centralt att en utökad kontroll av den statliga bidragsgivningen inte innebär hinder för civilsamhällets organisationer att verka självständigt. I enlighet med Riksrevisionens bedömning anser regeringen också att bidragsgivande myndigheter ska kunna förvänta sig insyn i bidragsmottagande organisationers verksamhet, och därtill genomföra kontroll av att statliga bidrag används i enlighet med bidragens syfte. Riksrevisionen har rekommenderat regeringen att ge i uppdrag till bidragsgivande myndigheter att utveckla och stärka sin kontroll, exempelvis genom att öka frekvensen av riskbaserade verksamhetsbesök. Regeringen instämmer i att sådana åtgärder är viktiga för att få en så korrekt och ändamålsenlig bidragsgivning som möjligt. Som Riksrevisionen noterat har regeringen under de senaste åren vidtagit åtgärder i syfte att MUCF ska utveckla kontrollverksamheten inom ramen för bidragsgivningen. Riksrevisionen bedömer att MUCF har den mest utvecklade kontrollverksamheten av de fyra granskade myndigheterna och att regeringens styrning av MUCF mot mer kontroll varit avgörande för detta. Regeringen ser detta som ett positivt och vägledande exempel för det fortsatta arbetet för att utveckla bidragsgivande myndigheters kontrollverksamhet. Som framgår av granskningen varierar de fyra granskade myndigheternas kontroll. Myndigheterna har olika förutsättningar att genomföra kontrollen, men de utövar den också på olika sätt. Detta kan delvis förklaras av att det finns betydande skillnader mellan myndigheterna, exempelvis kopplat till deras allmänna förutsättningar och vilken typ av bidrag som hanteras. Riksrevisionen bedömer att samtliga granskade myndigheter, om än i varierande grad, behöver utveckla och stärka sin kontroll. Regeringen instämmer i att det finns utvecklingsbehov i fråga om myndigheternas kontrollverksamhet, med beaktande av såväl bidragens delvis olika karaktär som skillnader mellan myndigheterna när det gäller förutsättningar och uppgifter. Riksrevisionen har även rekommenderat regeringen att ge bidragsgivande myndigheter i uppdrag att förbättra bidragsmottagarnas möjligheter att leva upp till bidragskraven. Även om det finns oseriösa aktörer som avsiktligen utnyttjar det statliga bidragssystemet beskriver Riksrevisionen att felaktigheter i information som lämnas av bidragssökande respektive bidragsmottagare också kan bero på okunskap. Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning att en ökad kunskap hos bidragsmottagarna kan vara ett sätt att minska risken för felaktiga utbetalningar. Det kan ske genom att bidragsgivande myndigheter genomför förebyggande insatser i form av exempelvis utbildningar. Ett utökat fokus på kontroll hos bidragsgivande myndigheter bör, i lämplig utsträckning, kompletteras med åtgärder som ger civilsamhällets organisationer förutsättningar att lämna riktiga uppgifter och leva upp till bidragskraven. Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning att ett utökat samarbete mellan myndigheter skulle vara gynnsamt för bidragsgivningens effektivitet. Riksrevisionen hänvisar till att det begränsade samarbetet mellan myndigheter för närvarande, till viss del, kan förklaras av att bidragsgivande myndigheter inte har någon gemensam bild av vilka bidrag som betalas ut till vilka organisationer. För att förändra detta rekommenderar Riksrevisionen att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att inrätta en central databas som omfattar alla tillgängliga statsbidrag till civilsamhället och de organisationer som fått ta del av sådant stöd. Regeringen bedömer att förslaget skulle kunna ge bidragsgivande myndigheter större möjlighet till samarbete sinsemellan, vilket skulle kunna förhindra felaktiga utbetalningar. Samtidigt bedömer regeringen att förslaget rymmer flera frågor som behöver analyseras närmare. Av granskningen framgår vidare att vissa av de granskade myndigheterna har haft relativt höga konsultkostnader med anledning av att myndigheterna internt inte haft den sakkunskap som krävts för att utreda misstänkta oegentligheter kopplade till bidragsgivningen. Riksrevisionen har bl.a. därför rekommenderat regeringen att ge lämpliga myndigheter i uppdrag att inrätta nationella stödfunktioner avseende väsentliga risker i samband med bidragsgivningen till civilsamhället. Detta är viktigt för att kunna bistå bidragsgivande myndigheter med särskild kompetens om finansiella risker, våldsbejakande extremism och icke-demokratisk verksamhet. Regeringen bedömer i likhet med Riksrevisionen att förslaget kan främja myndigheters möjlighet att utreda ärenden kopplade till bidragsgivningen även när ett ärende berör frågor som myndigheten internt saknar kompetens inom. Förslaget skulle också minska myndigheters behov av externa konsulter, vilket skulle kunna gynna möjligheterna att iaktta god hushållning med myndigheternas resurser. Som Riksrevisionen nämner har liknande förslag överlämnats till regeringen, exempelvis i betänkandet Rätt mottagare - granskning och integritet (SOU 2021:99). I betänkandet föreslås att det bör inrättas en central stödfunktion med uppgift att bistå beslutsorgan i ärenden där det finns anledning att närmare granska hur en verksamhet som tar emot offentliga medel förhåller sig till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer. Stödfunktionen föreslås som utgångspunkt vara öppen för alla myndigheter och andra beslutsorgan som inom ramen för sina respektive myndighetsuppdrag fördelar offentliga medel eller på annat sätt granskar offentligt finansierade verksamheter och som har behov av att nyttja den. Stödfunktionen föreslås placeras hos Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet. 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Riksrevisionens granskningsrapport utgör ett viktigt underlag i det fortsatta arbetet för att säkerställa att den statliga bidragsgivningen till det civila samhället är effektiv och korrekt. Kunskapen om hur myndigheter och organisationer arbetar för att säkerställa korrekta utbetalningar av statliga stöd är begränsad. Regeringen gav därför den 8 december 2022 Statskontoret ett uppdrag att kartlägga och analysera arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar av statliga stöd till företag och andra juridiska personer, inbegripet det civila samhället. Uppdraget ska redovisas senast den 7 december 2023. Regeringen ser det som mycket angeläget att bidragsgivande myndigheter har en fungerande kontrollverksamhet. Regeringen avser att ha fortsatt dialog med bidragsgivande myndigheter och vid behov ge lämpliga uppdrag till myndigheter i syfte att exempelvis utveckla och stärka kontrollen för bidragsgivningen till civilsamhället. I Regeringskansliet bereds för närvarande betänkandet Demokrativillkor för bidrag till civilsamhället (SOU 2019:35) och betänkandet Rätt mottagare - granskning och integritet (SOU 2021:99), där ett flertal av de iakttagelser som även Riksrevisionen gjort återfinns. Regeringen avser att återkomma i frågan. Regeringen bedömer att införandet av en central databas över bidragsgivningen till civilsamhällets organisationer, som Riksrevisionen rekommenderar, skulle kunna bidra till att göra bidragsgivningen till civilsamhället mer effektiv. Förslaget rymmer dock flera frågor som behöver analyseras närmare. I ett första stadium krävs en kartläggning för att utreda vilka uppgifter som bör ingå i en sådan databas och det bör särskilt utredas om det finns behov av att inkludera personuppgifter och känsliga personuppgifter. Det behöver också analyseras vilket behov som finns av ny och anpassad lagstiftning. Detta blir särskilt relevant om en sådan databas bedöms behöva innehålla personuppgifter och känsliga personuppgifter. Utöver frågan om personuppgifter är det också relevant att närmare kartlägga och analysera vilken nytta en central databas kan bedömas ha i förhållande till eventuell kostnad, särskilt betraktat utifrån premissen att databasen skulle vara i drift under en längre tid. Därtill bör det beaktas att uppgifter om vilka bidrag som går att söka, samt vilka organisationer som har fått ta del av dessa, är offentlig information som redan i nuläget också lämnas av de 40-tal myndigheter som handlägger statsbidrag till det civila samhällets organisationer. Mot bakgrund av detta avser regeringen att återkomma i frågan om att låta lämplig myndighet utreda dessa frågor. Regeringen bedömer att Riksrevisionens rekommendation om att inrätta nationella stödfunktioner avseende väsentliga risker i samband med bidragsgivningen till civilsamhället kan främja myndigheters möjlighet att utreda ärenden kopplade till bidragsgivningen, även om ärendet rör frågor som myndigheten saknar intern kompetens kring. Frågan behandlas delvis inom ramen för Utredningen om granskning av stöd till civilsamhället (Ku 2020:02). Med anledning av de förslag som lämnats i utredningens slutbetänkande Rätt mottagare - granskning och integritet (SOU 2021:99), har regeringen i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1) föreslagit att Brottsförebyggande rådet tillförs medel för att ge myndigheten förutsättningar att bedriva verksamhet för att förhindra att offentliga medel fördelas till verksamheter med kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer, vilket bl.a. inbegriper inrättandet av en central stödfunktion i dessa frågor vid Center mot våldbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet. Regeringen avser inte vidta några ytterligare särskilda åtgärder med anledning enbart av Riksrevisionens rekommendation. Däremot kan det finnas anledning att återkomma i frågan. Regeringen har, som nämns ovan, under de senaste åren gett MUCF ett antal uppdrag med koppling till dess bidragsgivande arbete, bl.a. i syfte att stärka myndighetens kontrollverksamhet. Mot bakgrund av Riksrevisionens två rekommendationer om att ge i uppdrag till bidragsgivande myndigheter att utveckla och stärka sin kontroll samt om att förbättra bidragsmottagarnas möjlighet att leva upp till bidragskraven, har regeringen även vidtagit åtgärder för bidragsgivningen hos Jämställdhetsmyndigheten, som är en av de granskade myndigheterna i Riksrevisionens granskning. Den 15 juni 2023 gav regeringen ett uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten att utveckla och stärka kontrollen i myndighetens verksamhet som avser bidragsgivning. Av uppdraget framgår att detta kan ske exempelvis genom att myndigheten arbetar mer riskbaserat inför beviljande av bidrag och genom en ökad frekvens av riskbaserade verksamhetsbesök. I samband med detta gav regeringen även ett uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten att ge goda förutsättningar för bidragsmottagarnas möjligheter att leva upp till bidragskraven. Jämställdhetsmyndigheten ska lämna en muntlig delredovisning av uppdraget den 15 december 2023. Uppdraget ska slutrapporteras senast den 31 mars 2025. Regeringen har också den 3 augusti 2023 gett Statskontoret ett uppdrag att utföra en myndighetsanalys av Jämställdhetsmyndigheten, där det i uppdraget ingår att särskilt analysera Jämställdhetsmyndighetens bidragsgivning. Uppdraget ska redovisas senast den 15 juni 2024. Dessa åtgärder illustrerar det arbete som pågår inom området, där regeringen avser att fortsatt verka för att bidragsgivningen till civilsamhället ska vara effektiv och korrekt, exempelvis genom att vid behov ge lämpliga uppdrag till bidragsgivande myndigheter i syfte att utveckla och stärka deras kontroll eller i syfte att förbättra bidragsmottagarnas möjligheter att leva upp till bidragskraven. Regeringen ser det som angeläget att samtliga bidragsgivande myndigheter hanterar kraven på bidragens tillgänglighet och kontroll på ett effektivt sätt. Samtidigt instämmer regeringen med Riksrevisionen i att det är viktigt att civilsamhällets organisationer ska ha möjlighet att bedriva sin verksamhet utan obefogad kontroll och inblandning från offentliga aktörer. Det civila samhället är både en omistlig del av och en förutsättning för ett levande samhällsliv, liksom ett uttryck för ett öppet demokratiskt samhälle som är större än staten. Det är därför av stor vikt att det civila samhällets självständighet och oberoende fortsatt värnas. Detta kombinerat med effektiva kontrollsystem och arbetssätt hos bidragsgivande myndigheter för att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar och missbruk av bidragsmedel främjar ett bibehållet förtroende för både statsbidragssystemet och det civila samhället som en central del av demokratin. Med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Tillit och kontroll - statlig bidragsgivning till civilsamhället (RiR 2023:7) Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 2023 Närvarande: ordförande Billström, och statsråden Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Roswall, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari Föredragande: statsrådet Forssmed Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om statlig bidragsgivning till civilsamhället