Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2023/24:167 Justeringar vad gäller det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton Prop. 2023/24:167 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 5 september 2024 Ulf Kristersson Elisabeth Svantesson (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2016 genomfördes det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Därigenom genomfördes även rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning i svensk lag. Det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) utvärderar varje lands lagstiftning som genomför den globala standarden. Sveriges lagstiftning utvärderades en första gång under 2017. För närvarande pågår en andra, och i vissa avseenden djupare, utvärdering av genomförandelagstiftningen i varje land. Sveriges lagstiftning utvärderades för andra gången under våren 2023. Denna proposition innehåller förslag till de justeringar i lagstiftningen som föranleds av de påpekanden som Global Forums andra utvärdering resulterade i. Det innebär bl.a. att den särskilda avgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut ska kunna tas ut vid brister i uppgiftslämnandet, att förvaltare av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte är en juridisk person kan hållas solidariskt ansvarig för den särskilda avgiften och att tillämpningsområdet för bestämmelsen om avsiktligt kringgående utvidgas. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2025. Innehållsförteckning Förkortningar4 1Förslag till riksdagsbeslut5 2Lagtext6 2.1Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)6 2.2Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)8 2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton19 3Ärendet och dess beredning21 4Bakgrund21 5Andra bestämmelser om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton23 6Ny tidpunkt för uppgiftslämnande?25 7Justeringar med anledning av utvärdering av den svenska lagstiftningen om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton27 7.1Förändringar av bestämmelserna om identifiering av rapporteringspliktiga konton27 7.2Kontoavgift29 7.2.1Dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut blir en kontoavgift29 7.2.2Förutsättningar för att ta ut en kontoavgift32 7.2.3Befrielse från dokumentationsavgift och kontoavgift46 7.2.4Förfaranderegler om kontoavgift48 7.2.5Ansvar för kontoavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte är juridiska personer53 7.2.6Europakonventionens tillämpning58 8Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser61 8.1Bestämmelsen om avsiktligt kringgående61 8.2Kontoavgift62 9Konsekvensanalys63 9.1Syfte, effekter av utebliven ändring och alternativa förslag64 9.2Offentligfinansiella effekter65 9.3Konsekvenser för de uppgiftsskyldiga instituten65 9.4Konsekvenser för Skatteverket65 9.5Konsekvenser för företag och privatpersoner66 9.6Konsekvenser för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna67 9.7Förslagets förenlighet med EU-rätten68 9.8Övriga konsekvenser68 10Författningskommentar68 10.1Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)68 10.2Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)69 10.3Förslaget till lag om ändring i lag (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton86 Sammanfattning av promemorian Justeringar vad gäller det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton88 Promemorian lagförslag89 Förteckning över remissinstanserna103 Lagrådsremissens lagförslag104 Lagrådets yttrande119 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 september 2024121 Förkortningar CRS OECD:s Common Reporting Standard. CRS bygger på FATCA men avser informationsutbyte mellan andra länder än USA och dess motpart. CRS MCAA Det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton DAC 2 Rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning vad gäller automatiskt utbyte i fråga om beskattning FATCA-avtalet Avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA Global Forum Global Forum on transparency and exchange of information for tax purposes IDKAL Lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton IDKL Lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling SFF Skatteförfarandeförordningen (2011:1261) SFL Skatteförfarandelagen (2011:1244) Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 kap. 2 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i 1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte omfattas av 1 §, 2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt, 3. ärende om anstånd med erläggande av skatt, 4. ärende om kassaregister enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), 5. ärende om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § skatteförfarandelagen, och 5. ärende om kontoavgift enligt 49 b kap. skatteförfarandelagen, och 6. ärende enligt lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet och lagen (2022:1682) om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster genom digitala plattformar. Sekretess gäller i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. Sekretessen gäller inte 1. beslut i ärende som anges i första stycket 2, 3 och 6 samt andra stycket, 2. beslut om undantag från skyldigheter som gäller kassaregister enligt 39 kap. 9 § skatteförfarandelagen, 3. beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. skatteförfarandelagen, eller 4. beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § skatteförfarandelagen. 4. beslut om kontoavgift enligt 49 b kap. skatteförfarandelagen. Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för uppgifter i ärenden och beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 44 kap. 3 §, 49 b kap. 1 och 2 §§, 51 kap. 2 §, 52 kap. 1 och 8 c §§, 59 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7 och 8 §§, 66 kap. 5 och 7 §§ och 67 kap. 12 § och rubrikerna närmast före 49 b kap. 1 §, 49 b kap. 2 § och 52 kap. 8 c § ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 49 b kap. ska lyda ”Kontoavgift och dokumentationsavgift”, dels att det ska införas sju nya paragrafer, 49 b kap. 1 a, 1 b och 2 a §§, 59 kap. 25–25 b §§ och 66 kap. 24 d §, och närmast före 49 b kap. 1 b §, 59 kap. 25 § och 66 kap. 24 d § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter. Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 49 a kap. – Återkallelseavgift 49 b kap. – Dokumentationsavgift 49 a kap. – Återkallelseavgift 49 b kap. – Kontoavgift och dokumentationsavgift 49 c kap. – Rapporteringsavgift 49 c kap. – Rapporteringsavgift – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 3 kap. 17 § Med särskilda avgifter avses förseningsavgift, skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift. Med särskilda avgifter avses förseningsavgift, skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift. 44 kap. 3 § Ett föreläggande får inte förenas med vite om 1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, och 1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, och 2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen. 49 b kap. När ska dokumentationsavgift tas ut av rapporteringsskyldiga finansiella institut? När ska kontoavgift tas ut? 1 § Dokumentationsavgift ska tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. och som inte har samlat in och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i Kontoavgift ska tas ut enligt 2 § av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. om det klart framgår att institutet 1. inte har lämnat föreskrivna kontrolluppgifter inom den tid som anges i 24 kap. 2 a §, eller 2. inte har genomfört de granskningsprocedurer eller på annat sätt inte har inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i 1. 4–7 kap. och 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, 2. 4–7 kap. och 8 kap. 9 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller 3. 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. a) 4–7 kap. och 8 kap. 1 och 3–8 §§ lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, b) 4–7 kap. och 8 kap. 1 och 3–9 §§ lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller c) 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. Om det på grund av någon förändrad omständighet krävs en förnyad granskning enligt bestämmelserna som anges i första stycket 2, får kontoavgift på grund av att en sådan granskning inte har genomförts bara tas ut om den inte har avslutats inom 90 dagar från upptäckten av den ändrade omständigheten. 1 a § Om det klart framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte har fullgjort de skyldigheter som avses i 1 § första stycket 1 och 2 senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas, eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt, ska utöver avgift enligt 1 § kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Under samma förutsättningar ska ytterligare en kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Detta gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna, inhämta eller bevara uppgifter med anledning av en utredning om en sådan kontoavgift som anges i första stycket. Brister av mindre betydelse och rättelse på eget initiativ 1 b § Kontoavgift får inte tas ut om skyldigheter som avses i 1 § första stycket 1 respektive 2 delvis har fullgjorts inom de tidsfrister som gäller för dessa skyldigheter och 1. bristerna endast är av mindre betydelse, eller 2. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet på eget initiativ därefter har fullgjort skyldigheterna. Om kontrolluppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som uppgifter enligt 22 a och 22 b kap. lämnas för, kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2. Beräkning av dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut Beräkning av kontoavgift 2 § Dokumentationsavgiften är 7 500 kronor för varje finansiellt konto som inte har dokumenterats i enlighet med bestämmelserna som anges i 1 § 1–3. Kontoavgiften är 2 500 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats i enlighet med 1 § första stycket 1 eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § första stycket 2 inte har uppfyllts. Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för samma finansiella konto, är skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt både 22 a och 22 b kap. eller att inhämta uppgifter och dokumentation avseende kontot enligt både lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, ska bara en dokumentationsavgift tas ut. Endast en kontoavgift enligt 1 § kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. 2 a § Kontoavgiften enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket är 5 000 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter enligt 1 § första stycket 1 inte lämnats eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § första stycket 2 inte uppfyllts. Endast en kontoavgift enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. 51 kap. 2 § Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts. Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift eller en kontoavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts. 52 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – beslut om förseningsavgift (2 §), – beslut om skattetillägg (3–8 a §§), – beslut om återkallelseavgift (8 b §), – beslut om dokumentations–avgift (8 c §), – beslut om kontoavgift eller dokumentationsavgift (8 c §), – beslut om rapporteringsavgift (8 d §), – beslut om plattformsavgift (8 e §), – beslut om rapportavgift (8 f §), – beslut om kontrollavgift (9 §), – att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §), och – att särskild avgift tillfaller staten (11 §). Beslut om dokumentationsavgift Beslut om kontoavgift eller dokumentationsavgift 8 c § Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § ska meddelas inom sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Ett beslut om kontoavgift enligt 49 b kap. 1 eller 1 a § ska meddelas inom sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 3 § ska meddelas inom fyra år från utgången av det kalenderår då dokumentationsskyldigheten skulle ha fullgjorts. 59 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2–6 §§), – ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7–9 §§), – betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §), – ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §), – företrädaransvar (12–21 §§), – ansvar för redare (22 §), – ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp (23 §), – ansvar för kompletterande tilläggsskatt som fördelats till svenska koncernenheter (23 a §), – ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), och – ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), – ansvar för kontoavgift (25–25 b §§), och – indrivning och preskription (26 och 27 §§). Ansvar för kontoavgift 25 § Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en juridisk person inte har fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift, får Skatteverket besluta om betalningsansvar för 1. en förvaltare för ett finansiellt institut som är en trust, eller 2. den som har en motsvarande ställning i ett finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en trust. Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats. 25 a § Ett beslut om betalningsansvar enligt 25 § får inte fattas om statens fordran har preskriberats. 25 b § Om det finns särskilda skäl får förvaltaren eller den som har motsvarande ställning helt eller delvis befrias från skyldigheten att betala kontoavgiften. 62 kap. 8 § Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § och skatt beräknad enligt 56 a kap. 5 eller 6 § ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt eller beslut om tilläggsskatt fattades. Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades: 1. annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol, 2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt 4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. Slutlig skatt, tilläggsskatt enligt huvudregeln eller kompletteringsregeln för tilläggsskatt och nationell tilläggsskatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket. Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §. 63 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – ansökan om anstånd (2 §), – deklarationsanstånd (3 §), – ändringsanstånd (4 §), – anstånd för att undvika betydande skada (5 §), – anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §), – anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift (7 och 7 a §§), – anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift (7 och 7 a §§), – säkerhet (8–10 §§), – anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §), – anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §), – anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §), – anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning (14 §), – anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§), – anstånd med betalning av skatt i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt (14 d §), – anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §), – anståndsbeloppet (16–21 a §§), – ändrade förhållanden (22–22 c §§), och – anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §). 7 § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat 1. beslutet om skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, eller Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat 1. beslutet om skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, eller 2. beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget, återkallelseavgiften eller rapportavgiften. Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en omprövning av samma fråga. Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet. 8 § Om det i de fall som avses i 4, 5, 14 eller 14 d § kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller avgiftens betalning. Första stycket gäller inte om 1. anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt, 2. det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas, 3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 4. det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhandsbesked, eller 5. det annars finns särskilda skäl. 66 kap. 5 § Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, tilläggsskatt, skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, tilläggsskatt, skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattforms–avgift, rapportavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om 1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången, 2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning, 3. frågan ska prövas i sak, och 4. prövningen inte är enkel. Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §. 7 § En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. föreläggande, 6. revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök, 7. tvångsåtgärder, 8. återkallelseavgift, 9. dokumentationsavgift, 9. kontoavgift eller dokumentationsavgift, 10. rapporteringsavgift, 11. plattformsavgift, 12. kontrollavgift, 13. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 14. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 15. verkställighet, eller 16. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. Omprövning till nackdel av beslut om kontoavgift 24 d § Ett beslut om omprövning av kontoavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts. 67 kap. 12 § Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. deklarationsombud, 6. tvångsåtgärder, 7. återkallelseavgift, 8. dokumentationsavgift, 8. kontoavgift eller dokumentationsavgift, 9. rapporteringsavgift, 10. plattformsavgift, 11. kontrollavgift, 12. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 13. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 14. verkställighet, eller 15. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation för finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025. Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 och 11 §§ och 8 kap. 11 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 3 § Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 2 § första stycket och inga andra omständigheter som anges där framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa den granskning som anges i 6 § avseende kontot eller inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det efter granskningen enligt 6 § inte framkommit någon sådan omständighet som anges i 2 § första stycket 1–6 och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren lyckas inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 2 § första stycket och inga andra omständigheter som anges där framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa den granskning som anges i 6 § avseende kontot eller inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det efter granskningen enligt 6 § inte framkommit någon sådan omständighet som anges i 2 § första stycket 1–5 och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren lyckas inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. 11 § Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 5–8 §§ och inga andra omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–6 framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren kunnat inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 5–8 §§ och inga andra omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–5 framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren kunnat inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. 8 kap. 11 § Oavsett vad som i övrigt föreskrivs i denna lag ska ett finansiellt konto anses vara ett rapporteringspliktigt konto och ett finansiellt institut anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om 1. en person med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion eller ett finansiellt institut vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § eller att ett finansiellt institut inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § och detta med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och 1. ett finansiellt institut eller en annan enhet eller person vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § eller att ett finansiellt institut inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § och detta med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och 2. det skulle strida mot syftet med denna lag om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporteringskyldigt finansiellt institut. 2. det skulle strida mot syftet med denna lag om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025. Ärendet och dess beredning Den globala standarden för automatiskt informationsutbyte om finansiella konton togs från början fram inom ramen för OECD:s arbete. Standarden har dock även genomförts i EU-rätten genom en ändring i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Den genomfördes i svensk rätt enligt förslag i propositionen En global standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (prop. 2015/16:29). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2016. Det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) utvärderar varje stats eller jurisdiktions specifika sätt att genomföra den globala standarden i nationell lagstiftning och vad som behöver förbättras eller förtydligas i respektive land (Peer Review). En första utvärdering av Sveriges lagstiftning gjordes under 2017. För närvarande pågår en andra utvärdering av staternas och jurisdiktionernas genomförandelagstiftning. I Sverige genomfördes denna andra utvärdering under våren 2023. Inom Finansdepartementet har promemorian Justeringar vad gäller det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton tagits fram med författningsförslag för att åtgärda de brister som Global Forum påpekat vid den andra utvärderingen av Sveriges lagstiftning. I promemorian lämnas även förslag med anledning av Skatteverkets hemställan Ändrade tidpunkter för uppgiftslämnande med anledning av det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton (Fi2023/01129). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2024/00117). Lagrådet Regeringen beslutade den 20 juni 2024 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter som behandlas i avsnitt 7.2.2 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs även vissa språkliga och redaktionella ändringar. Bakgrund CRS MCAA innebär att OECD:s standard för sådant informationsutbyte har genomförts i Sverige och tillämpas sedan 2016. Avtalet hade den 16 maj 2024 undertecknats av 123 stater och jurisdiktioner. Vissa av dessa, bl.a. Sverige och nästan alla EU:s övriga medlemsstater, har åtagit sig att ha genomfört avtalet till den 1 januari 2016 och att påbörja utbytet under 2017. Övriga har åtagit sig att ha genomfört avtalet och att påbörja utbytet under senare år. Vid Ekofin-rådets möte den 9 december 2014 antogs DAC 2. Direktivet innebar att OECD:s globala standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton togs in i EU-rätten. OECD:s globala standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton består av två huvudsakliga delar. Den ena huvudsakliga delen är modeller för avtal om att genomföra och tillämpa de gemensamma rapporteringsnormerna. Den andra huvudsakliga delen är CRS. Till CRS finns även en kommentar som innehåller vägledning för tolkning och tillämpning. På OECD:s webbportal för automatiskt informationsutbyte har det även publicerats frågor och svar till ytterligare vägledning för tolkning och tillämpning av CRS och dess kommentar (www.oecd.org/tax/automatic-exchange). Svaren på frågorna är resultatet av diskussioner mellan de stater och jurisdiktioner som deltar i OECD:s arbete. Hela OECD:s globala standard, inklusive kommentarer, finns att tillgå på OECD:s webbportal för automatiskt informationsutbyte. CRS MCAA och DAC 2 genomfördes i svensk lagstiftning enligt förslag i propositionen En global standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (prop. 2015/16:29). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2016. De flesta bestämmelserna togs in i IDKAL och i 22 b kap. SFL. Ändringar och tillägg till CRS publicerades den 10 oktober 2022. Den 17 oktober 2023 antogs rådets direktiv (EU) 2023/2226 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC 8) som bl.a. innebär att det uppdaterade regelverket av CRS tas in i direktivet. DAC 8 ska genomföras och börja tillämpas i medlemsstaterna från den 1 januari 2026. Den 10 november 2023 uttryckte regeringen, tillsammans med ett antal andra stater och jurisdiktioner, sin avsikt att arbeta för att även genomföra den översyn som har skett avseende CRS i förhållande till länder utanför EU så att utbyte kan ske även med tilläggen som följer av översynen från och med 2027. Detta lagstiftningsärende innehåller inte några ändringar med anledning av den översyn som skett av DAC 8 eller CRS. Vissa ändringar i den svenska lagstiftningen som genomför DAC 2 och CRS MCAA gjordes efter förslag i propositionen Vissa ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (prop. 2016/17:48). Det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) utvärderar varje stats eller jurisdiktions specifika sätt att genomföra CRS MCAA i nationell lagstiftning och vad som behöver förbättras eller förtydligas i respektive land (Peer Review). En första utvärdering av Sveriges lagstiftning gjordes under 2017. Denna ledde till att vissa ändringar i lagstiftningen gjordes efter förslag i propositionen Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och några andra skattefrågor (prop. 2018/19:9). För närvarande pågår en andra och i vissa avseenden djupare utvärdering av staternas och jurisdiktionernas genomförandelagstiftning. Denna andra utvärdering av Sveriges lagstiftning genomfördes under våren 2023. Denna proposition innehåller förslag med anledning av denna utvärdering, se avsnitt 7. Propositionen innehåller även en bedömning med anledning av Skatteverkets hemställan Ändrade tidpunkter för uppgiftslämnande med anledning av det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton (Fi2023/01129), se avsnitt 6. Andra bestämmelser om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton FATCA är en amerikansk lagstiftning från 2010 som ålägger finansiella institut i hela världen att identifiera finansiella konton som innehas av amerikanska personer och rapportera tillgångar och inkomster på sådana konton till den amerikanska federala skattemyndigheten. Bilaterala avtal om FATCA har därefter ingåtts mellan Amerikas förenta stater och ett stort antal stater och jurisdiktioner. Ett avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering undertecknades den 8 augusti 2014. Ett kompletterande avtal ingicks också mellan svensk och amerikansk behörig myndighet för att utbytet skulle kunna fungera och tillämpas fullt ut (SKV M 2015:18). De skyldigheter som följer av avtalet kan delas in i tre huvudsakliga delar. För Sveriges del är det fråga om skyldigheter för rapporteringsskyldiga finansiella institut när det gäller identifiering av finansiella konton som innehas av amerikanska personer, skyldigheter för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna uppgifter till Skatteverket om de konton som identifierats och skyldigheter för Skatteverket att överföra information till den amerikanska federala skattemyndigheten. Sveriges FATCA-avtal genomfördes i enlighet med propositionen Genomförande av avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (prop. 2014/15:41) och lagstiftningen trädde i kraft den 1 april 2015. Vissa ändringar har därefter skett enligt förslag i prop. 2015/16:29, prop. 2016/17:48 och prop. 2018/19:9. Bestämmelser avseende den granskning som svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut ska genomföra för att identifiera de rapporteringspliktiga kontona finns i IDKL och i förordningen (2015:70) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. De finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter till Skatteverket om rapporteringspliktiga finansiella konton regleras i SFL (prop. 2014/15:41 s. 58). I 22 a kap. SFL finns bestämmelser om skyldigheten att lämna kontrolluppgift om ett rapporteringspliktigt finansiellt konto, för vem och av vem kontrolluppgiften ska lämnas och kontrolluppgiftens innehåll. Bestämmelser avseende kontrolluppgifterna finns även i 24 kap. SFL och i 5 kap. SFF. Enligt bestämmelserna gäller bl.a. följande. Kontrolluppgift ska lämnas om sådant rapporteringspliktigt konto som avses enligt definitionen i IDKL (22 a kap. 2 § SFL). Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och sådana enheter som avses i IDKL vars innehav av ett konto medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska även lämnas för en enhet vars innehav av ett konto inte medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto om en eller flera fysiska personer har ett sådant bestämmande inflytande som medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska då även lämnas för den eller de fysiska personerna (22 a kap. 3 § SFL). Kontrolluppgift ska lämnas av ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses enligt definitionen i IDKL (22 a kap. 4 § SFL). För samtliga rapporteringspliktiga konton ska kontrolluppgiften innehålla bl.a. uppgifter om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto, kontots identifikationsuppgifter och kontots saldo eller värde (22 a kap. 5 § SFL). Kontrolluppgiften ska också innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för (24 kap. 4 § SFL). Därutöver finns ytterligare bestämmelser om uppgifter som ska lämnas för rapporteringspliktiga konton som utgör s.k. depåkonton respektive inlåningskonton enligt IDKL, och för rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton. I fråga om depåkonton ska kontrolluppgiften innehålla uppgift om sammanlagt bruttobelopp avseende ränta, utdelning respektive annan avkastning på tillgångar på kontot som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot eller avseende kontot under året, och i vissa fall sammanlagt bruttobelopp avseende ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar på kontot som, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot eller avseende kontot under året (22 a kap. 6 § SFL). För inlåningskonton ska uppgift lämnas om sammanlagt bruttobelopp avseende ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året (22 a kap. 7 § SFL). Slutligen ska för rapporteringspliktiga konton som inte är depåkonton eller inlåningskonton uppgift lämnas om sammanlagt bruttobelopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året avseende kontot och som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för (22 a kap. 8 § SFL). Kontrolluppgifter ska lämnas för varje kalenderår (24 kap. 1 § SFL). Kontrolluppgifter enligt 22 a kap. SFL ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15 maj närmast följande kalenderår (24 kap. 2 a § SFL). Vid samma tidpunkt ska den som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften (34 kap. 3 § andra stycket SFL). För att kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna uppfyllas finns i 34 kap. SFL bestämmelser om informationsuppgifter som ska lämnas till den kontrolluppgiftsskyldige. I 9 a och b §§ finns särskilda bestämmelser om informationsuppgifter med anledning av FATCA-avtalet. Av bestämmelserna följer att om kontrolluppgift ska lämnas av en värdepapperscentral, ska ett finansiellt institut som värdepapperscentralen har antagit som kontoförande institut lämna denne de uppgifter som krävs för att kunna identifiera rapporteringspliktiga konton. Om en kontrolluppgift ska innehålla amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum och uppgiften ska inhämtas av någon annan än den som ska lämna kontrolluppgift, ska den som ska inhämta uppgiften lämna den vidare till den kontrolluppgiftsskyldige. Vidare gäller att om kontrolluppgift ska lämnas om ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar och någon annan än den som ska lämna kontrolluppgift medverkar vid avyttringen, ska denne lämna uppgift till den kontrolluppgiftsskyldige om ersättningen vid försäljningen eller inlösen (prop. 2014/15:41 s. 106). Av 34 kap. 10 § tredje stycket SFL följer att uppgifter enligt dessa bestämmelser ska lämnas snarast och senast den 1 maj året efter det år som uppgiften avser. Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten, liksom övriga skyldigheter med anledning av FATCA-avtalet, regleras i lagen (2015:63) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. Av 2 § följer att Skatteverket till den amerikanska federala skattemyndigheten genom automatiskt utbyte ska överföra upplysningar som Skatteverket har fått i form av kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelser i SFL och som, enligt uppgift från den kontrolluppgiftsskyldige, avser ett rapporteringspliktigt konto enligt IDKL. Upplysningarna ska överföras minst en gång om året. Bestämmelser finns även i förordningen (2015:72) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. Av 2 § nämnda förordning följer att sådana uppgifter ska överföras snarast möjligt, men senast den 30 september kalenderåret efter det kalenderår som uppgifterna avser. OECD:s standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (se ovan) bygger på FATCA-avtalets utformning. De svenska regelverken som genomför CRS och DAC 2 respektive FATCA-avtalet uppvisar därför stora likheter. Eftersom de finansiella instituten behöver tillämpa båda regelverken parallellt finns det vinster att göra när det gäller den administrativa effektiviteten genom att i så stor utsträckning som möjligt upprätthålla likformighet mellan regelverken. Även om Global Forums utvärdering av lagstiftningen endast tar sikte på dess förenlighet med OECD:s standard, bör det därför övervägas om de ändringar som utvärderingen medför även bör tas in i den lagstiftning som genomför FATCA-avtalet. Ny tidpunkt för uppgiftslämnande? Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att det i nuläget inte finns tillräckligt starka skäl för att gå vidare med förslaget att tidigarelägga tidpunkten för lämnande av kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet samt om rapporteringspliktiga och odokumenterade konton med anledning av automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att tidpunkten för lämnande av kontrolluppgifter ska ändras från den 15 maj till den 31 januari året efter det år som uppgifterna avser. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är negativa till förslaget. Euroclear Sweden, Finansbolagens förening, Företagarna, Näringslivets regelnämnd, Näringslivets Skattedelegation, Sparbankernas Riksförbund, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Föreningen svensk värdepappersmarknad, Svenskt Näringsliv och Svenska riskkapitalföreningen (SVCA) anser att förslaget riskerar att innebära svårigheter för att samla in och sammanställa all relevant information i tid vilket ökar risken att felaktiga eller otillräckliga uppgifter lämnas av tids- och resursskäl. FAR avstyrker förslaget och anger att de förutsätter att regeringen kommer att lägga stor vikt vid synpunkter på den tidigarelagda rapporteringsskyldigheten. Näringslivets regelnämnd och Svenska Bankföreningen anger att förslaget motiveras av ett behov av att tidigarelägga utbytet med andra nordiska länder och ifrågasätter därför varför rapportering enligt FATCA ska omfattas. Skatteverket tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt den gällande lagstiftningen ska kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. SFL, dvs. kopplade till FATCA och CRS, lämnas till Skatteverket senast 15 maj året efter det år som uppgifterna avser medan övriga kontrolluppgifter ska lämnas senast 31 januari. Informationsuppgifter till den kontrolluppgiftsskyldige ska enligt den rådande ordningen lämnas senast den 1 maj året efter det år som uppgifterna avser. När reglerna infördes år 2015 respektive år 2016 motiverades skillnaden i tidpunkt med att uppgifterna inte behövs för att göra en skatteberäkning eller för förtryckningen av inkomstdeklarationen. Vidare angavs att olika tidpunkter för olika kontrolluppgifter gör att det går att undvika risk för att kontrolluppgifter enligt FATCA och CRS sammanblandas med andra kontrolluppgifter samt att det minskar den administrativa bördan för såväl uppgiftslämnare som Skatteverket (prop. 2015/16:29 s. 120–122 och 152–154). Av promemorian framgår att initiativet till förslaget om tidigareläggning av tidsfristen för att lämna kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. skatteförfarandelagen kom från Skatteverket mot bakgrund av att det inom det samarbete som sker mellan de nordiska skattemyndigheterna har uppkommit önskemål om att ta ett steg ytterligare i utvecklingen och utbyta upplysningar tidigare än vad som för närvarande är fallet. Syftet är att de uppgifter som tas emot från andra länder ska kunna användas i större utsträckning och på ett mer ändamålsenligt sätt. Enligt vad som anges skulle ett tidigare utbyte möjliggöra för det mottagande landet att i högre grad kunna använda uppgifterna för att effektivt fastställa rätt skatt redan i den ordinarie beskattningsprocessen. Efter synpunkter från flera remissinstanser har det dock framkommit att det i vissa situationer är komplicerat att lämna uppgifter så tidigt som vid utgången av januari när uppgiftslämnandet kräver bedömningar eller kontakter med. t.ex. advokater som innehar klientmedelskonton. Vidare kan ett så tidigt uppgiftslämnande som den 31 januari året efter det år som uppgiften avser tillsammans med den nya s.k. kontoavgiften innebära en stor och betydande administrativ börda som kan riskera att leda till negativa konsekvenser för kvaliteten i det samlade uppgiftslämnandet. Fördelen med att kunna förtrycka uppgifterna eller på annat sätt använda dem som en del i den ordinarie granskningen av inkomstdeklarationen i vissa nordiska länder ska vägas mot den risk för försämring i kvaliteten och den tillkommande administrativa börda och kostnader som är förenade med ett tidigarelagt uppgiftslämnande. Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att det i nuläget, utan i vart fall vissa undantag eller möjligheter till undantag i uppgiftslämnandet, inte är lämpligt att gå vidare med förslaget. Detta innebär att nuvarande tidsfrist för uppgiftslämnandet, den 15 maj året efter det år som uppgifterna avser, fortfarande gäller. Justeringar med anledning av utvärdering av den svenska lagstiftningen om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton Sveriges genomförandelagstiftning utvärderades av Global Forum under våren 2023. Det kan konstateras att olika länder använder sig av olika lagstiftningstekniker och att de har olika bestämmelser och principer som får betydelse för hur ett internationellt regelverk genomförs i den nationella lagstiftningen. Ett exempel på detta är förekomsten och betydelsen av förarbeten vid tillämpning av svensk lag. I Global Forum representeras fler än 170 länder. Det är representanter för en stor del av dessa länder som tillsammans går igenom och utvärderar varje lands nationella lagstiftning. Även Global Forum deltar i arbetet. De gemensamma slutsatserna får mycket stor vikt vid ett enskilt lands bedömning av om en annan stat eller jurisdiktion fullgör sina skyldigheter enligt CRS MCAA, och därmed även DAC 2. Det är därför viktigt att se till att den svenska lagstiftningen står i överensstämmelse med de internationella regelverken utifrån de slutsatser som dragits i Global Forum. Om de brister som påtalas inte åtgärdas i Sverige blir det även svårt för Sverige att bidra till att sätta press på andra stater och jurisdiktioner att åtgärda brister i deras lagstiftning. Om bristerna inte åtgärdas finns det vidare en risk för att det kan leda till att andra länder säger upp avtalet gentemot Sverige med motiveringen att Sverige inte lever upp till den ingångna överenskommelsen, eller att Europeiska kommissionen inleder ett överträdelseärende gentemot Sverige. Genom utvärderingen och diskussionerna som förekommit i samband med utvärderingen har därför ytterligare några områden kunnat identifieras där det bedöms att nya bestämmelser, justeringar eller förtydliganden i den svenska lagstiftningen är nödvändiga. I vissa delar finns motsvarande behov också i den svenska lagstiftningen avseende FATCA-avtalet. Förslag till sådana bestämmelser, justeringar och förtydliganden finns i de följande avsnitten. Förändringar av bestämmelserna om identifiering av rapporteringspliktiga konton Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för bestämmelsen om avsiktligt kringgående ska utvidgas så att den kan tillämpas oavsett om åtgärderna vidtagits av någon som har hemvist i Sverige eller i en annan stat eller jurisdiktion. Bestämmelsen ska även kunna tillämpas om åtgärderna vidtagits av någon som inte är ett finansiellt institut. Regeringens bedömning: Global Forums utvärdering medför inte några motsvarande ändringar när det gäller informationsutbyte med anledning av FATCA-avtalet. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över förslaget. Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 8 kap. 11 § IDKAL anges att oavsett vad som i övrigt föreskrivs i IDKAL ska ett finansiellt konto anses vara ett rapporteringspliktigt konto och ett finansiellt institut anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om en person med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion eller ett finansiellt institut vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § eller att ett finansiellt institut inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § och detta med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet. Detta gäller dock bara om det skulle strida mot syftet med IDKAL om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum har det uppmärksammats att den svenska lagstiftningen, som den är utformad i nuläget, skulle innebära att en svensk person kan vidta alla åtgärder för den utländska personens räkning utan att bestämmelsen strikt tolkat skulle vara tillämplig. Skälet till att bestämmelsen utformats som den gjort är att syftet med regelverket är att utländska personer ska rapporteras och att det därför i första hand borde vara dessa som vidtar åtgärder för att kringgå rapporteringskravet. Det kan dock naturligtvis även vara t.ex. en svensk konsult som vidtar åtgärder för att den utländska personen ska undgå rapportering. Detta torde kunna klargöras genom att personer med hemvist i Sverige inkluderas i uppräkningen. Med anledning av resultatet av den utvärdering som ägt rum i Global Forum bör bestämmelsens omfång utvidgas till att även gälla personer, utöver finansiella institut, med hemvist i Sverige samt andra enheter än finansiella institut. Någon motsvarighet till 8 kap. 11 § IDKAL finns inte i IDKL. Det är därför inte aktuellt att där göra några ändringar som motsvarar de som föreslås i 8 kap. 11 § IDKAL. Lagförslag Förslagen medför ändringar i 8 kap. 11 § IDKAL. Kontoavgift Dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut blir en kontoavgift Regeringens förslag: Den särskilda avgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte uppfyller sina skyldigheter ska inte bara kunna tas ut vid brister i dokumentationen av om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte, utan även vid brister i uppgiftslämnandet. Det ska även tydliggöras att avgiften ska tas ut om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte genomfört de granskningsprocedurer eller på annat sätt inte har inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto som institutet är skyldigt att utföra. Den särskilda avgiften ska därför, när det gäller rapporteringsskyldiga finansiella institut, byta namn från dokumentationsavgift till kontoavgift. Bestämmelserna ska utformas på samma sätt för uppgiftslämnande och dokumentation m.m. när det gäller informationsutbyte enligt OECD:s och EU:s standard om upplysningar om finansiella konton respektive när det gäller informationsutbyte enligt FATCA-avtalet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket tillstyrker förslaget. Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen, Förvaltningsrätten i Falun, Justitiekanslern, Kammarkollegiet och Sveriges advokatsamfund har inga synpunkter på förslaget. Flertalet av remissinstanserna är negativa till förslaget. Bland dessa finns Euroclear Sweden, Näringslivets Skattedelegation, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv som anser att förslaget blir väl strikt i ljuset av att tidsfristerna för att lämna in de relevanta kontrolluppgifterna föreslås förkortas. FAR kan inte se att det är ett reellt problem att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt gällande lagstiftning utan risk för sanktion kan avvakta med att lämna kontrolluppgifter till dess att Skatteverket vitesförelägger institutet att lämna kontrolluppgifter. Andra remissinstanser som motsätter sig förslaget anser att konsekvenserna behöver utredas närmare eller att nuvarande regelverk är tillräckligt. Skälen för regeringens förslag: Enligt 49 b kap. 1 § SFL är det möjligt att påföra särskilda avgifter om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte samlat in och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto. Syftet med bestämmelsen är att det med anledning av detta ska vara möjligt att kontrollera om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppfyllt de krav som ställs avseende t.ex. kundkännedomsåtgärder och andra granskningsprocedurer. Global Forum har uppmärksammat att det, som bestämmelsen är utformad i nuläget, är oklart om den i alla situationer ger möjlighet att påföra ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut sanktioner om det inte genomfört kundkännedomsåtgärder och andra granskningsprocedurer på det sätt som följer av CRS. För att förtydliga att den svenska lagstiftningen även täcker in situationer där ett finansiellt institut inte lever upp till bestämmelserna om kundkännedom och andra granskningsåtgärder, bör ett tillägg göras i bestämmelsen som uttryckligen anger att även en sådan brist inkluderas i omfånget. Detta är redan avsikten och ändringen innebär endast ett förtydligande i detta avseende. För att hämta in denna dokumentation kan t.ex. bestämmelserna i 37 och 44 kap. SFL (om föreläggande respektive vitesföreläggande) tillämpas. Bestämmelserna om föreläggande och vitesföreläggande kan även tillämpas om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte lämnar de kontrolluppgifter som de är skyldiga att lämna om rapporteringspliktiga finansiella konton enligt 22 a eller 22 b kap. SFL. I förlängningen finns det således en möjlighet att vite kan utdömas för ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte lämnar kontrolluppgifter. Global Forum menar dock att detta innebär att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut utan risk för sanktion kan avvakta med att lämna kontrolluppgifter till dess att Skatteverket vitesförelägger institutet att lämna kontrolluppgifter. Detta skulle kunna sättas i system med följden att bara en bråkdel av de uppgifter som ska lämnas faktiskt lämnas. FAR kan inte se att det är ett reellt problem att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut utan risk för sanktion kan avvakta med att lämna kontrolluppgifter till dess att Skatteverket vitesförelägger institutet att lämna kontrolluppgifter. Finansbolagens förening, Företagarna, Näringslivets regelnämnd, Svensk Försäkring och Föreningen svensk värdepappersmarknad motsätter sig förslaget och anser att konsekvenserna behöver utredas närmare. SVCA anser att nuvarande regelverk är tillräckligt. Regeringen vill med anledning av detta klargöra att Sverige har ingått en internationell överenskommelse som innebär att det ska finnas sanktioner mot att inte tillämpa regelverket samt att dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Enligt regeringens mening är det tveksamt om en sanktion kan vara avskräckande om det krävs att Skatteverket upptäcker att en kontrolluppgift som borde ha lämnats inte har lämnats och att det först är efter att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har förelagts att lämna kontrolluppgiften som en sanktion kan bli aktuell. Att ett föreläggande endast kan förenas med vite om det finns skäl att tro att det annars inte följs torde i praktiken ofta innebära att det är först efter att ett föreläggande utan vite inte har följts som ett föreläggande med vite kan utfärdas. Uppgiftslämnandet som de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska genomföra sker i de här fallen med anledning av internationella rättsakter om informationsutbyte som Sverige förbundit sig att uppfylla. Det är därför av vikt att Skatteverket har de medel som krävs för att uppgifterna lämnas i tid, så att uppgifterna också senare kan utbytas med rapporteringspliktiga jurisdiktioner i tid. Det finns inte någon möjlighet för Skatteverket att i förväg använda vite för att få in uppgifter inom den i lagen angivna tiden. Om vite ska användas för att få in uppgifter så blir det en fördröjning av det automatiska utbyte som ska ske. Fördröjningen kan bli väldigt lång om den enskilde inte följer vitesföreläggandet. Då måste Skatteverket gå till domstol för att få vitet utdömt. Den som förelagts vite kan välja att betala det utdömda vitesbeloppet men fortfarande dröja med att lämna in uppgifter. En sanktionsavgift bidrar däremot till och förstärker chansen att uppgifter faktiskt lämnas, och i tid. Det är vidare svårt att förelägga ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i situationer när Skatteverket inte har kännedom om vad institutet borde ha rapporterat eller vilka uppgifter som är fel. Normalt borde det enda sättet då vara att Skatteverket utför en revision för att ta reda på om det saknas eller om det finns felaktiga uppgifter. När Skatteverket väl har upptäckt felen och institutet lämnar rättade uppgifter med eller utan förläggande finns det oftast inte någon sanktion att påföra, dvs. det är först när Skatteverket gör kontroll som felen upptäcks och så snart uppgiften då rättas finns ingen sanktion. Enligt regeringens mening innebär detta att det i fråga om uppgiftslämnande inte finns någon sådan avskräckande sanktion som Sverige har förbundit sig att ha. Regelverket gäller inte bara svenska företag utan även utländska företag som agerar i Sverige genom t.ex. ett fast driftställe. Frågan är inte enbart om en ”lucka” i lagstiftningen faktiskt används för kringgående i dagsläget, utan också om det öppnar en möjlighet för oseriösa aktörer att i framtiden utnyttja denna ”lucka". Skatteverket har vidare inte möjlighet att använda sig av föreläggande med hot om vite för att få fram kontrolluppgifter som borde ha lämnats om den enskilde kan antas ha begått en gärning som kan leda till sanktionsavgift eller att gärningen är straffbelagd (44 kap. 3 § SFL). För att leva upp till det internationella regelverket behöver det innebära en risk för påföljd/sanktion att bryta mot lagstiftningen. Sverige råder inte ensidigt över tolkningen av ett internationellt avtal. Global Forum är den institution vars medlemmar gemensamt tolkar det internationella regelverket och utvärderar de deltagande staternas och jurisdiktionernas lagstiftning. Sverige eller en annan deltagande stat eller jurisdiktion kan inte på egen hand stoppa slutsatser om den egna lagstiftningen. Med anledning av de påpekanden som Global Forum gjort ligger det mot denna bakgrund nära till hands att utforma bestämmelserna avseende särskilda avgifter för brister hänförliga till rapporteringsskyldigt finansiellt institut som de bestämmelser som finns i 49 c kap. och 49 d kap. SFL. Härigenom åstadkoms också en större likformighet med bestämmelserna om andra särskilda avgifter för bristande uppgiftslämnande m.m. inom ramen för det automatiska informationsutbytet. De argument som Global Forum framför har bäring även på uppgiftslämnandet m.m. med anledning av FATCA-avtalet. Ändringarna bör därför gälla både i förhållande till kontrolluppgifter enligt 22 a kap. SFL och 22 b kap. SFL. Det anges redan på flera ställen i 49 b kap. SFL att avgift kan tas ut vid brister i insamling och dokumentation avseende ett finansiellt konto. Även om det klargörs vad som avses i 49 b kap. 1 § första stycket 1 och 2, finns det anledning att vara tydligare med att det är samma sak som avses i alla paragrafer, nämligen att genomföra granskningsproceduren eller på annat sätt inhämta, kontrollera och bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation på det sätt som avses i 49 b kap. 1 § första stycket 1 och 2 SFL. Den granskningsprocedur som avses gäller just att inhämta och, på avsett sätt, kontrollera samt dokumentera uppgifter, handlingar och dokumentation. Det är möjligt att det skulle kunna finnas situationer när reglerna om granskningsproceduren inte helt överensstämmer med redan befintliga regler. Av denna anledning bör det förtydligas att brister i granskningsproceduren också är en grund för avgift. För att inte tynga ner texten alltför mycket bedöms det räcka att skriva ”inhämta, kontrollera och bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation” för att det ska förstås att det gäller både om det är enligt IDKL och IDKAL eller enligt SFL. De närmare förutsättningarna för att ta ut en kontoavgift behandlas i avsnitt 7.2.2. Lagförslag Förslagen medför ändringar i 49 b kap. SFL. Förutsättningar för att ta ut en kontoavgift Regeringens förslag: En kontoavgift på 2 500 kronor ska tas ut om det klart framgår att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet antingen inte har lämnat föreskrivna uppgifter i rätt tid eller inte har inhämtat, kontrollerat eller bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation i enlighet med de skyldigheter som föreskrivs när det gäller ett finansiellt konto. Om det på grund av någon förändrad omständighet krävs en förnyad granskning, får kontoavgift bara tas ut om granskningen inte har avslutats inom 90 dagar från upptäckten av den ändrade omständigheten. En andra kontoavgift på 5 000 kronor ska tas ut om det klart framgår att den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt konto eller inhämta, kontrollera eller bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation i enlighet med de skyldigheter som föreskrivs och inte har fullgjort dessa skyldigheter senast den 31 augusti det kalenderår då kontrolluppgiften ska lämnas till Skatteverket, eller skulle ha lämnats till Skatteverket om kontot hade varit rapporteringspliktigt. Under samma förutsättningar som gäller för att ta ut den andra kontoavgiften ska även en tredje kontoavgift på 5 000 kronor kunna tas ut. Det gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med det rapporteringsskyldiga finansiella institutet med anledning av en utredning om en andra kontoavgift. Oavsett om det finns brister i ett eller båda avseendena ska i samtliga fall endast en avgift tas ut per konto. Kontoavgift får inte tas ut om skyldigheterna delvis har fullgjorts inom gällande tidsfrist och bristerna endast är av mindre betydelse eller om det finansiella institutet på eget initiativ därefter har fullgjort skyldigheterna. För att en rättelse av kontrolluppgift ska kunna beaktas i dessa fall förutsätts att de uppgifter som ursprungligen har lämnats inte varit så bristfälliga att de uppenbart inte kunnat läggas till grund för de syften som uppgifterna lämnas för. Regeringens bedömning: Kontoavgift kan tas ut om granskningsproceduren inte är fullgjord senast när kontrolluppgiftsskyldigheten ska fullgöras, om inget annat anges. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att färre bestämmelser i 8 kap. IDKL respektive IDKAL uttryckligen ska anges i 49 b kap. 1 § som grund för kontoavgift om de inte efterlevs. I propositionen tydliggörs det vilka bestämmelser i respektive 8 kap. som detta gäller. Promemorians förslag innehåller ingen särskild regel om att kontoavgift för brist i granskningsproceduren vid förändrade omständigheter endast kan tas ut om den granskningen inte har genomförts efter att 90 dagar förflutit mellan det att den förändrade omständigheten upptäcktes och granskningen genomförts. Någon motsvarighet till regeringens bedömning finns inte i promemorian. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna som har svarat har inte särskilt yttrat sig över förslaget. FAR anser att det bör förtydligas att felaktiga eller ofullständiga uppgifter kan innebära grund för kontoavgift och att bestämmelserna är svårtillgängliga. Kammarrätten i Jönköping framför att bestämmelserna bör förenklas och att vissa redaktionella ändringar bör göras i lagtexten. Finansbolagens förening motsätter sig utvidgningen. Skatteverket anser att det behövs ytterligare hänvisningar i uppräkningen av de granskningsregler som de finansiella instituten ska följa och att det behöver tydliggöras när den som riskerar en särskild avgift senast måste slutföra granskningsproceduren för att undvika att avgift ska kunna tas ut. Skälen för regeringens förslag och bedömning Beviskravet Det är Skatteverket som har bevisbördan när det gäller särskilda avgifter. Det innebär att Skatteverket måste kunna visa att en överträdelse har skett för att myndigheten ska kunna påföra en kontoavgift. I sammanhanget kan också påpekas att det torde följa av allmänna rättsgrundsatser att bevisbördan för att uppgift har kommit in i tid normalt ligger på den som lämnar in uppgiften. Den nivå av bevisning som krävs för att påföra en kontoavgift bör vara densamma som den som krävs för att bevisa att en oriktig uppgift har lämnats och att skattetillägg därmed kan påföras, eftersom det är fråga om en särskild avgift som innebär en sanktion gentemot ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. I propositionen Skatteförfarandet (prop. 2010/11:165 s. 439) anges följande i fråga om vilken bevisgrad som krävs för påförande av skattetillägg. Genom att ange att det ”klart” ska framgå att en uppgift är oriktig anges vilken bevisgrad som krävs för påförande av skattetillägg. Detta beviskrav anses på den gängse sannolikhetsskalan – antagligt, sannolikt, visat/styrkt och uppenbart – motsvara visat/styrkt. Beviskravet bör framgå av lagtexten även när det gäller påförande av kontoavgift. Bestämmelserna bör därför utformas på så sätt att en kontoavgift ska tas ut om det ”klart framgår” att den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt konto inte har lämnat föreskrivna kontrolluppgifter i rätt tid eller om uppgifter inte inhämtats, kontrollerats eller bevarats i enlighet med vad som föreskrivs. Därigenom tydliggörs det att det krävs att Skatteverket visar att så är fallet för att en kontoavgift ska kunna tas ut. Under vilka förutsättningar ska kontoavgift tas ut? Vid utformningen av avgiftssystemet måste ställning tas till vilka överträdelser av reglerna om uppgiftsskyldighet som ska medföra att en kontoavgift tas ut. Eftersom syftet med regelverket är att staters och jurisdiktioners skattemyndigheter ska kunna utbyta uppgifter om rapporteringspliktiga konton för att lägga dessa uppgifter till grund för beskattningen föreslås att en kontoavgift ska tas ut om de föreskrivna kontrolluppgifterna inte lämnas i tid, dvs. om de uppgifter som ska lämnas enligt 22 a och 22 b kap. SFL inte lämnas inom den tidsfrist som anges i 24 kap. 2 a § SFL. I avsnitt 6 görs bedömningen att detta datum alltjämt ska vara den 15 maj närmast följande kalenderår. Att uppgifter om rapporteringspliktiga konton ska lämnas i kontrolluppgift innebär att ett fastställt formulär ska användas för att lämna dessa enligt 38 kap. 1 § SFL. Uppgifter om rapporteringspliktiga konton ska alltså inte anses ha lämnats om de lämnats på ett annat sätt än i ett för detta ändamål fastställt formulär. Utan detta krav skulle Skatteverket få en orimlig börda att genomsöka samtliga inlagor och formulär som avser helt andra områden från en person för att hitta de uppgifter som avser ett rapporteringspliktigt konto. Om en avgift tas ut till följd av att uppgifter inte lämnats in på rätt sätt och avgiften inte kan anses stå i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten finns möjlighet till hel eller delvis befrielse (se avsnitt 7.2.3). DAC 2, CRS och FATCA-avtalet ställer inte bara krav på att uppgifter ska rapporteras utan även på att rapporteringsskyldiga finansiella institut ska vidta olika granskningsåtgärder genom att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation. Skatteverket har enligt 37 kap. 2 § SFL möjlighet att förelägga den som inte har fullgjort en uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. SFL att fullgöra skyldigheten och även möjlighet enligt 37 kap. 6 § SFL att förelägga den som är eller kan antas vara uppgiftsskyldig enligt 15–35 kap. för att kunna kontrollera skyldigheten. Enligt 44 kap. 2 § SFL får sådana förelägganden även förenas med vite om det finns anledning att anta att föreläggandet annars inte följs. Skatteverket har således redan befintliga möjligheter att vidta tvångsåtgärder för att se till att rapporteringsskyldiga finansiella institut lämnar de uppgifter som krävs. Det finns dock i allmänhet hinder mot att förelägga någon vid vite att fullgöra någonting som inte är möjligt, t.ex. att inkomma med dokumentation som det har klarlagts inte existerar. Det kan även nämnas att ett föreläggande under vissa förutsättningar inte får förenas med vite enligt 44 kap. 3 § SFL om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som kan leda till en dokumentationsavgift. I avsnitt 7.2.6 föreslås detta i stället gälla för kontoavgift, som nu ersätter dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Det finns två alternativa grunder för att ta ut kontoavgift. En grund är att föreskrivna uppgifter inte lämnats i tid i kontrolluppgift. Den andra grunden är att handlingar, uppgifter och annan dokumentation inte inhämtats, kontrollerats och bevarats på föreskrivet sätt. För att säkerställa ett effektivt genomförande och en effektiv efterlevnad även i det sistnämnda avseendet krävs att kontoavgift kan tas ut också om dessa skyldigheter inte uppfylls. Den första grunden för när kontoavgift ska tas ut är att det klart ska framgå att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har lämnat i 22 a och 22 b kap. föreskriven kontrolluppgift inom den tid som anges i 24 kap. 2 a § SFL. FAR har angett att det bör förtydligas att kontoavgift ska tas ut om felaktiga eller ofullständiga uppgifter har lämnats och att detta inte endast indirekt ska framgå genom bestämmelsen om när grund för befrielse föreligger. Enligt regeringens bedömning framgår detta dock redan tillräckligt klart genom formuleringen att ”det klart ska framgå att föreskrivna uppgifter inte har lämnats”. Att det finns grund för kontoavgift vid felaktigt uppgiftslämnande klargörs också i författningskommentaren till 49 b kap. 1 § SFL där det anges att om felaktiga eller ofullständiga uppgifter lämnas innebär det att de uppgifter som föreskrivs i de aktuella kapitlen inte har lämnats. Finansbolagens förening motsätter sig det utvidgade tillämpningsområdet och anser att det är en brist att det inte beaktats att finansiella institut för att kunna lämna korrekta uppgifter till Skatteverket måste få korrekt information från kontohavarna. Regeringen har dock beaktat detta vid utformningen av lagstiftningen. Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut agerar i enlighet med föreskriven granskningsprocedur och dokumenterat detta ska nämligen någon avgift inte tas ut trots att institutet lämnat uppgifter till Skatteverket som senare kanske visar sig vara felaktiga eller om uppgifter inte lämnats alls. Detta är en konsekvens av att de uppgifter som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska lämna är de som inhämtats. När det gäller den andra grunden för att ta ut kontoavgift (se ovan) kan det återigen påpekas att syftet med granskningsprocedurerna är att identifiera rapporteringspliktiga konton som det finansiella institutet ska ha tillgång till uppgifter om. Skälet är att de ska kunna lämna kontrolluppgifter avseende rätt person eller enhet och ge de behöriga myndigheterna möjlighet att kontrollera att korrekta uppgifter lämnats. Den identifiering av rapporteringspliktiga konton som ska göras enligt bestämmelserna i IDKL och IDKAL mynnar ut i att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. SFL om de identifierade rapporteringspliktiga kontona. Även den generella dokumentationsskyldighet som föreskrivs i 39 kap. 3 § SFL blir därför tillämplig. Där anges att den som är uppgiftsskyldig enligt 15–35 kap. i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation ska se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen. Sådant underlag som avses i 39 kap. 3 § SFL ska enligt 9 kap. 1 § SFL bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser. Identifieringen av ett konto som rapporteringspliktigt eller inte är avgörande för om kontrolluppgift ska lämnas eller inte. Uppgifterna och dokumentationen som enligt IDKL och IDKAL ska inhämtas, kontrolleras och bevaras om kontohavare och personer med bestämmande inflytande är därför också sådant underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten som avses i 39 kap. 3 § SFL med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. SFL. Bestämmelserna i IDKL och IDKAL respektive SFL kan således överlappa varandra. Kontoavgift bör därför kunna tas ut både när uppgifter, handlingar och annan dokumentation inte har inhämtats, kontrollerats eller bevarats i enlighet med de skyldigheter som föreskrivs i 4–8 kap. IDKL, 4–8 kap. IDKAL och i 39 kap. 3 § SFL med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. SFL. Detta innebär ingen förändring jämfört med vad som redan gäller i fråga om dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Skatteverket anser att det behövs ytterligare hänvisningar i uppräkningen som anger när uppgifter, handlingar och annan dokumentation inte har inhämtats, kontrollerats eller bevarats i enlighet med de skyldigheter som föreskrivs i 4–8 kap. IDKL respektive IDKAL. I promemorian anges 4–7 kap. och 8 kap. 8 § IDKL respektive 4–7 kap. och 8 kap. 9 § IDKAL. Regeringen har förståelse för att det kan uppfattas som otydligt vilka överträdelser av bestämmelserna i 8 kap. i respektive lag som kan innebära att en kontoavgift tas ut. Detta bör därför förtydligas. Ett av syftena med den översyn som nu görs genom att ändra dokumentationsavgiften till en kontoavgift är att förtydliga att samtliga brister i granskningsproceduren kan leda till en särskild avgift, vilket också skett genom att ordet ”granskningsprocedur” har föreslagits läggas till i 49 b 1 § SFL. När det gäller 8 kap. IDKL bedömer regeringen att det endast är 2 § som på ett tydligt sätt inte avser inhämtande, kontroll eller bevarande av uppgifter, handlingar och annan dokumentation. När det gäller 8 kap IDKAL bedömer regeringen att det endast är 2 och 10–12 §§ som på ett tydligt sätt inte avser inhämtande, kontroll eller bevarande av uppgifter, handlingar och annan dokumentation. De bestämmelser i 8 kap. IDKL och IDKAL som det bör hänvisas till i 49 b kap. 1 § är därför 1 och 3–8 §§ IDKL samt 1 och 3–9 §§ IDKAL. Detta torde dock inte innebära någon ändring i sak eftersom tillämpningen av även de nu tillagda bestämmelserna i 8 kap. i sig får anses vara en förutsättning för att leva upp till granskningsprocedurerna i 4–7 kap i IDKL respektive IDKAL. Det kan finnas situationer när uppgifter har lämnats i tid men kontrolluppgiften inte fullt ut uppfyller kraven i 22 a och 22 b kap. SFL, eller där uppgifter, handlingar och annan dokumentation inte fullt ut inhämtats, kontrollerats eller bevarats enligt kraven i 4–8 kap. IDKL, 4–8 kap. IDKAL och 39 kap. 3 § SFL med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. SFL samtidigt som det är fråga om endast mindre brister, såsom skrivfel eller liknande misstag. I dessa fall bör någon kontoavgift inte tas ut om uppgifterna eller dokumentationen har brister som endast är av mindre betydelse. Denna lösning medför att systemet med kontoavgift blir mer proportionerligt eftersom överträdelser av mindre betydelse då inte leder till någon sanktion. Möjligheten att frivilligt rätta uppgifter eller annan dokumentation, eller komplettera med uppgifter som tidigare utelämnats, utan att påföras kontoavgift utgör ett incitament för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att fullgöra sin skyldighet och torde öka möjligheterna för Skatteverket att få korrekta och fullständiga kontrolluppgifter och handlingar, uppgifter och annan dokumentation. Det finns även en möjlighet att undgå den tredje kontoavgiften genom att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet lämnar de uppgifter som föreskrivs, inhämtar, kontrollerar och bevarar handlingar, uppgifter och annan dokumentation innan Skatteverket tagit kontakt med institutet med anledning av en utredning om en andra kontoavgift, se vidare nedan. Eftersom kontoavgift inte ska tas ut om den uppgiftsskyldige på eget initiativ fullgjort skyldigheterna, finns det dock en risk för att det öppnas en möjlighet att i princip sätta tidsfristen för att lämna kontrolluppgift ur spel genom att lämna formulär som nästan är tomma eller som innehåller uppenbart felaktiga uppgifter till Skatteverket och sedan rätta uppgifterna på eget initiativ. En bestämmelse bör därför tas in om att rättelse av kontrolluppgift inte kan göras med sådan verkan om de uppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som uppgifterna lämnas för. Motsvarande problematik gör sig inte gällande på samma sätt när det gäller skyldigheten att inhämta, kontrollera och bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation. Denna dokumentation ska inte automatiskt ges in till Skatteverket vid en viss förutbestämd tidpunkt. För att Skatteverket ska få del av denna dokumentation behöver den inhämtas genom t.ex. ett föreläggande eller i samband med en revision. Om dokumentationen har rättats och är korrekt när Skatteverket behöver få tillgång till den har Skatteverket inte gått miste om något underlag som behövs för kontroll. Dokumentationen ska inte heller överföras till andra stater och jurisdiktioner genom det automatiska informationsutbytet. Skatteverket kan dock i ett senare skede behöva inhämta dokumentationen för att kunna besvara en begäran om utbyte av upplysningar från en annan stat eller jurisdiktion. Det bör dock framhållas att dokumentationen måste rättas utifrån de omständigheter som förelåg vid tidpunkten då uppgifterna, handlingarna eller annan dokumentation skulle ha inhämtats, kontrollerats och bevarats. När ska kontoavgift tas ut? Det finns två olika grunder för att ta ut kontoavgift och båda kan anses syfta till fullgörandet av kontrolluppgiftsskyldigheten om rapporteringspliktiga konton. Utgångspunkten bör vara att kontoavgift i så stor utsträckning som möjligt tas ut vid samma tidpunkt för de olika grunderna eftersom det inte är möjligt att avgöra om en kontrolluppgift ska lämnas om inte granskningsprocedurerna vidtagits samt för att underlätta tillämpningen. Det är viktigt att kontrolluppgifterna lämnas i rätt tid. Ju senare uppgifterna lämnas, desto mindre är sannolikheten att uppgifterna kan användas på avsett sätt. Regeringen föreslår därför att en kontoavgift ska tas ut vid försening eller uteblivet uppgiftslämnande. En längre tids försening, eller uteblivet uppgiftslämnande, bör resultera i en mer kännbar påföljd än en kortare försening. I avsnitt 6 görs bedömningen att kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. även fortsättningsvis ska lämnas senast den 15 maj kalenderåret efter det kalenderår som uppgifterna avser. En andra kontoavgift föreslås därför kunna tas ut om föreskrivna uppgifter inte har lämnats senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften lämnats till Skatteverket, eller skulle ha lämnats till Skatteverket om kontot hade varit rapporteringspliktigt. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutets skyldighet att genomföra granskningsprocedurerna, dvs. att inhämta, kontrollera och bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation innebär att det ska finnas underlag för hur och på vilka grunder bedömningen har gjorts av om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte. Till skillnad från skyldigheten att lämna kontrolluppgift gäller dessa skyldigheter således oavsett om kontot är rapporteringspliktigt eller inte. Skatteverket framför att det behöver anges i lagtexten vid vilken tidpunkt granskningsförfarandet måste vara avslutat av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Skatteverket föreslår att detta görs i IDKL eller IDKAL. Enligt regeringens bedömning är det inte möjligt eller lämpligt att ange en enda tidpunkt för när granskningsproceduren ska vara genomförd eftersom det finns en rad olika förutsättningar som avgör detta. Det beror på om kontohavaren är en fysisk person eller enhet, kontots saldo eller värde och när kontot öppnades samt om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har haft anledning att reagera på förändrade omständigheter, se vidare nedan. Huvudregeln måste vara att granskningsproceduren och dokumentationsskyldigheten ska vara fullgjord senast när kontrolluppgiftsskyldigheten ska fullgöras. Skälet är att granskningsproceduren avgör om ett konto är rapporteringspliktigt och vilka uppgifter om en kontohavare eller person med bestämmande inflytande som ska lämnas. Under vissa förutsättningar finns det dock bestämmelser som innebär att granskningsproceduren ska vara klar senast 90 dagar från den dag då en förändrad omständighet upptäcktes. Med anledning av att tidpunkten för när kontrolluppgiftsskyldigheten ska fullgöras inte förändras utan alltjämt är den 15 maj, se avsnitt 6, är det regeringens mening att avgift därför inte bör kunna tas ut om det uppstår en sådan ändrad omständighet som avses i IDKL och IDKAL och mindre än 90 dagar gått från dess att den ändrade omständigheten upptäcktes och kontrolluppgiften ska lämnas (se vidare nedan). Detta innebär att kontoavgift inte kan tas ut för de konton där en sådan ändrad omständighet har inträffat mindre än 90 dagar innan kontrolluppgiften ska lämnas för att det finansiella institutet inte hunnit genomföra den granskningsprocedur som den ändrade omständigheten ger anledning till innan tidsfristen för att lämna kontrolluppgift har löpt ut. Det påverkar dock inte den eventuella skyldigheten att lämna kontrolluppgift utifrån vad som framkommit vid en tidigare genomförd granskningsprocedur. Nedan anges att kontoavgift bara kan tas ut för en brist samt att det å andra sidan räcker att det finns brister bara i det ena avseendet för att avgift ska kunna tas ut. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tidigare genomfört en granskningsprocedur som utvisat att ett konto är rapporteringspliktigt men sedan brustit i uppgiftslämnandet är det alltså möjligt att ta ut avgift på den grunden även om tidsfristen på 90 dagar för att uppdatera granskningsproceduren med anledning av en förändrad omständighet ännu inte löpt ut. Så som angetts ovan ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet senast den 15 maj årligen lämna de uppgifter till Skatteverket som det inhämtat genom granskningsproceduren. I vissa situationer kan det dock t.ex. inträffa sådana förändrade omständigheter nära inpå kontrolluppgiftslämnandet som innebär att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får anledning att inhämta ny information och ändra de lämnade uppgifterna. Det förhållandet att en uppgift rättas på grund av att den lämnade kontrolluppgiften i efterhand har visat sig vara felaktig innebär inte i sig att det finns grund för att ta ut kontoavgift. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska följa granskningsproceduren och lämna de uppgifter som framkommer genom denna. Det innebär att det finns grund för avgift endast om en korrekt utförd granskningsprocedur borde ha resulterat i att andra uppgifter skulle ha lämnats eller om uppgifterna lämnats för sent. Vid förändrade omständigheter kan nya uppgifter komma fram som bör leda till att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet även bör rätta tidigare lämnade kontrolluppgifter. Även uppgifter som i efterhand visar sig vara felaktiga kan komma att leda till uttag av en kontoavgift om en korrekt genomförd granskningsprocedur skulle ha medfört att denna felaktighet upptäckts. Det införs också en möjlighet att undvika kontoavgift genom att frivilligt rätta uppgifterna (se vidare ovan under rubriken ”Under vilka förutsättningar ska kontoavgift tas ut?”). Under den tid som det är möjligt för Skatteverket att meddela ett beslut om kontoavgift, sex år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts, finns det därför ett starkt incitament för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att rätta tidigare lämnade uppgifter (se vidare nedan i avsnitt 7.2.4). Det finns också en internationell förväntan att en uppgiftsskyldig som i efterhand får information om att uppgift som lämnats inte är korrekt ska rätta den tidigare lämnade uppgiften. Samma tidpunkt, dvs. den 31 augusti, bör gälla för när en andra kontoavgift ska tas ut även när det gäller dessa skyldigheter. I avsaknad av en andra kontoavgift skulle det annars inte finnas något incitament för en uppgiftsskyldig att före den 1 september det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas fullgöra sina skyldigheter på eget initiativ. En sådan ordning vore inte tillfredsställande. Det kan också påminnas om att kontoavgift bara kan tas ut när det klart framgår att uppgifterna inte lämnats, inhämtats, bevarats eller kontrollerats i rätt tid och att det är Skatteverket som har bevisbördan för detta. Även om uppgifterna inte lämnas eller dokumentationsskyldigheten inte fullgörs i tid har de ändå enligt regeringens bedömning ett värde för skattemyndigheterna när det gäller utbyte eller kontroll som sker i efterhand. Det bör därför finnas ett incitament att fullgöra skyldigheterna även efter den 31augusti det kalenderår kontrolluppgifterna ska lämnas. Det bör således även kunna tas ut en tredje kontoavgift. Den tredje kontoavgiften bör tas ut under samma förutsättningar som gäller för att ta ut den andra kontoavgiften. Den tredje kontoavgiften bör dock inte kunna tas ut om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut med anledning av en utredning om en andra kontoavgift. När samtliga skyldigheter redan uppfyllts innan en kontakt tagits ska därför inte en tredje kontoavgift tas ut. Det är med andra ord enbart när Skatteverket har tagit kontakt med ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut med anledning av en utredning om en andra kontoavgift som den tredje avgiften inte kan tas ut om samtliga skyldigheter då redan har uppfyllts. Ett alternativ att överväga är om möjligheten att ta ut en tredje kontoavgift ska knytas till ett fast datum såsom FAR anför. Kammarrätten i Jönköping anser att det bör ske en konsolidering av avgifterna och att den andra och tredje avgiften ska tas ut vid samma tidpunkt och i stället åtföljas av en möjlighet till befrielse och att ordningsföljden ska ändras. Den föreslagna utformningen innebär att den uppgiftsskyldige under hela perioden som det är möjligt att påföra en kontoavgift har incitament att rätta redan lämnade uppgifter, lämna uppgifter eller inhämta, kontrollera eller bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation om kontot fram till dess att Skatteverket inleder en utredning om en andra kontoavgift. Därigenom kan den uppgiftsskyldige nämligen undgå att påföras en tredje kontoavgift. Den föreslagna bestämmelsen är utformad på samma sätt som bestämmelsen i 49 d kap. 2 § SFL. Enligt regeringens mening finns det ett värde i att utforma bestämmelserna på samma sätt. Bestämmelserna i 49 d kap. har funnits på plats och varit tillämpliga sedan den 1 januari 2023. Fördelarna med att skapa ett incitament att rätta uppgifterna under hela den ovannämnda perioden bedöms överväga nackdelarna med den föreslagna utformningen angående bevissvårigheter gällande när ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har fått del av information om att Skatteverket inlett en utredning. Syftet med bestämmelsen är att det inte ska sättas i system att, med förhoppningen att tidsfristen för att ta ut en kontoavgift ska löpa ut, vänta med att lämna uppgifter eller inhämta, kontrollera och bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation fram till dess att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får t.ex. en förfrågan från Skatteverket som avser dessa skyldigheter och som kan leda till tre kontoavgifter. Motsvarande bestämmelse finns t.ex. i 49 c kap. 2 § andra stycket SFL. Det alternativa datum som hade kunnat bestämmas, och som redan i sig är en begränsning, är den tidpunkt då det inte längre är möjligt att påföra en kontoavgift, dvs. inom sex år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts (se vidare avsnitt 7.2.4). I enlighet med vad som angetts ovan finns det två olika grunder för att ta ut kontoavgift och båda kan anses syfta till fullgörandet av kontrolluppgiftsskyldigheten om rapporteringspliktiga konton. Det är dock endast en avgift som ska tas ut även om det skulle finnas brister både i uppgiftslämnandet och i dokumentationen avseende en och samma kontrolluppgift. Detta bör klargöras i lagtexten. Å andra sidan räcker det att det finns brister bara i det ena avseendet för att avgift ska kunna tas ut. Felaktiga, försenade eller uteblivna kontrolluppgifter är en av grunderna för att ta ut kontoavgift. En kontrolluppgift lämnas om ett rapporteringspliktigt konto. Om bristerna består i att uppgifter, handlingar och annan dokumentation inte har inhämtats, kontrollerats eller bevarats på det sätt som krävs (inklusive den granskningsprocedur som föreskrivs i IDKL och IDKAL) kan det dock vara så att det finns en brist trots att ett konto inte är rapporteringspliktigt och det därför inte ska lämnas någon kontrolluppgift. I dessa fall kopplas kontoavgiften därför i stället till att skyldigheterna inte fullgjorts med avseende på ett visst finansiellt konto och inte till en skyldighet att lämna kontrolluppgift. Skatteverket ska besluta om kontoavgift senast inom sex år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts (avsnitt 7.2.4). Det kan vidare konstateras att de uppgifter som ska lämnas är de som föreskrivs i 22 a och 22 b kap. SFL. Uppgifterna ska lämnas den 15 maj. Om de föreskrivna uppgifterna inte lämnas i tid finns grund för att påföra kontoavgift. Detta gäller oavsett om den uppgiftsskyldige inte har lämnat några uppgifter alls eller om denne har lämnat uppgifter som inte uppfyller kraven i 22 a och 22 b kap. SFL. Detsamma gäller vid tidpunkterna för påförande av den andra och tredje kontoavgiften. En uppgiftsskyldig kan således påföras maximalt tre kontoavgifter för att ha låtit bli att fullgöra skyldigheterna avseende ett och samma konto under samma tidsperiod. Närmare om när kontoavgift kan tas ut med anledning av brister i granskningsproceduren och dokumentationsskyldigheten Bestämmelserna som avgör när kontoavgift kan tas ut med anledning av brister i granskningsproceduren och dokumentationsskyldigheten skiljer sig åt beroende på om det är en fysisk person eller en enhet som är kontohavare, om det är fråga om ett befintligt eller ett nytt konto eller om det rör sig om ett högvärde- eller lågvärdekonto samt om det inträffat omständigheter som innebär att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har skäl att anta att en viss uppgift är oriktig eller otillförlitlig. När det gäller konton som öppnades före den 1 april 2015 avseende identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och befintliga konton som öppnades före den 1 januari 2016 avseende identifiering av andra rapporteringspliktiga konton framgår tidsfristerna för när granskningsprocedurerna ska vara avslutade av punkterna 3–8 i övergångsbestämmelserna till den ursprungliga IDKL och punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till den ursprungliga IDKAL. Dessa bestämmelser får dock i hög grad antas vara överspelade eftersom den sista av de tidsfrister som anges för att ha genomfört granskningsproceduren för dessa konton var den 31 december 2017. För vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser är motsvarande tidpunkt för när granskningsproceduren för när befintliga konton ska vara genomförd den 1 januari 2019 enligt punkt 4 i övergångsbestämmelsen enligt IDKAL. Om det trots detta skulle finnas rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte genomfört granskningsproceduren för dessa konton, kan kontoavgift dock tas ut om bristen fortfarande kvarstår och påverkar uppgifter som avser kalenderåret 2025 (se punkt 1 i övergångsbestämmelserna till de nu föreslagna ändringarna i SFL i avsnitt 2.2). Den 1 januari 2019 trädde nya bestämmelser och ändringar i IDKL och IDKAL i kraft, se prop. 2018/19:9. Dessa ändringar innebar bl.a. att det infördes en dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte genomfört granskningsprocedurer och dokumenterat dessa samt bevarat dokumentation avseende finansiella konton (se 49 b kap. SFL). Det infördes även bestämmelser om att granskningen av ett nytt konto måste vara genomförd innan ett nytt konto öppnas och inte bara ”i samband med” att ett nytt konto öppnas, se 5 kap. 1 § och 6 kap. 4 § i IDKL respektive IDKAL. Enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till ändringen i SFL ska dokumentationsavgiften tillämpas på handlingar, uppgifter och dokumentation som samlas in efter den 31 december 2018 eller som finns tillgängliga hos det finansiella institutet den 1 januari 2019 och ska bevaras. Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till dessa ändringar i IDKL respektive IDKAL ska de nya reglerna om att granskningsproceduren ska ha genomförts redan innan ett nytt konto öppnas tillämpas på konton som öppnas efter den 31 december 2018. För nya konton som öppnas tidigare gäller alltså fortfarande att granskningsproceduren ska genomföras i samband med att kontot öppnas. Som nämnts ovan ska den föreslagna kontoavgiften tillämpas första gången med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation i fråga om finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025. Med hänsyn till att de nya reglerna för öppnande av nya konton gäller för konton som öppnats 2019 eller senare, bör det enligt regeringens mening knappast kunna finnas konton som öppnats dessförinnan och där tidsfristen för att slutföra granskningsproceduren inte har löpt ut. Om granskningsproceduren för ett konto som öppnades före den 1 januari 2019 inte har genomförts och det fortfarande har påverkan på uppgifter som avser kalenderåret 2025, kan granskningsförfarandet enligt regeringens uppfattning inte anses ha skett ”i samband med” att kontot öppnades. När det gäller konton som öppnats efter den 31 december 2018, ska som nämnts, granskningsproceduren ha varit avslutad redan när kontot öppnats. Det ska alltså inte finnas några nya konton där granskningsproceduren för sådana konton inte har avslutats. Om det ändå finns sådana konton bör det utgöra grund för att ta ut kontoavgift. Omständigheterna kan dock ha förändrats, efter att ett konto öppnats och den initiala granskningsproceduren har genomförts, på ett sådant sätt att en ny granskning måste ske. Rapporteringsskyldiga finansiella institut har 90 dagar på sig att genomföra granskningsproceduren enligt 4 kap. 1 § andra stycket, 3 och 7 och 11 §§ samt 5 kap. 2 § IDKAL när det gäller finansiella konton som innehas av fysiska personer. Om omständigheter framkommer avseende ett nytt konto anges i författningskommentaren till 5 kap. 2 § IDKAL att det avser både i samband med kontots öppnande och om förhållandena ändras. Bestämmelserna i 6 kap. 5 § och 7 kap. 5 § IDKAL innebär att granskningsproceduren om finansiella konton som innehas av enheter ska genomföras ännu en gång och att, om inte något annat anges i 2 kap 20 §, kontot är rapporteringspliktigt därefter om det då fortfarande finns skäl att anta att intygande eller annan dokumentation är oriktig eller otillförlitlig. Det finns slutligen en bestämmelse i 8 kap. 8 § IDKAL som anger att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte får förlita sig på uppgifter i intygande och annan dokumentation om institutet har tillgång till ytterligare information som gör att dokumentationens riktighet eller tillförlitlighet skäligen kan ifrågasättas. Avseende FATCA finns det en bestämmelse avseende befintliga finansiella konton som innehas av fysiska personer i 4 kap. 5 § IDKL om att granskningsprocedurerna på nytt ska genomföras inom 90 dagar vid förändrade omständigheter och att kontot under vissa omständigheter annars ska vara rapporteringspliktigt. Vidare anges avseende nya finansiella konton som innehas av fysiska personer att granskningsproceduren på nytt ska genomföras vid förändrade omständigheter enligt 5 kap. 2–3 §§. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet vid förändrade omständigheter avseende befintliga finansiella konton som innehas av enheter får ny information efter att en granskning genomförts ska en ny granskning göras enligt 6 kap. 5 § IDKL om det finns skäl att anta att intygande eller annan dokumentation som institutet har är oriktig eller otillförlitlig. Om institutet begär in ett nytt intygande vid den nya granskningen ska kontot behandlas som ett rapporteringspliktigt konto om intygandet inte kommer in inom 90 dagar från begäran. Det finns slutligen en bestämmelse i 8 kap. 7 § IDKL som anger att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte får förlita på uppgifter i intygande och annan dokumentation om institutet har tillgång till ytterligare information som gör att dokumentationens riktighet eller tillförlitlighet skäligen kan ifrågasättas. Granskningsproceduren och dokumentationen av denna ska inte automatiskt rapporteras till Skatteverket varje år. Det utgör dock underlag för de kontrolluppgifter som lämnas och måste kunna tillhandahållas om Skatteverket begär det. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten måste med andra ord kunna motivera varför och det sätt på vilket ett konto har rapporterats, eller varför det inte har rapporterats. Som framgår ovan finns det inte alltid uttryckliga regler om när granskningsproceduren ska vara avslutad eller när en ny granskning behöver göras till följd av förändrade omständigheter. Regeringens uppfattning är dock att det är tydligt att i de fall något annat inte anges, så som att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har 90 dagar på sig att genomföra en viss granskningsprocedur, måste granskningsproceduren för det finansiella kontot vara avslutad åtminstone när de kontrolluppgifter lämnas som granskningsproceduren avser ska ha kommit in till Skatteverket. Det innebär att det sista datumet för att genomföra och dokumentera granskningsproceduren som huvudregel inte kan vara senare än den 15 maj kalenderåret efter det kalenderår som uppgifterna avser. I praktiken torde detta dock i de allra flesta fall ha skett tidigare än så eftersom det rapporteringsskyldiga finansiella institutet löpande under året ska agera och på nytt genomföra granskningsproceduren om det uppmärksammar någon omständighet som får det att ifrågasätta riktigheten eller tillförlitligheten i informationen eller dokumentationen. Regeringen anser, med beaktande av vad som anförts ovan, att det i de flesta fall finns tydliga tidsfrister för när granskningsprocedurerna måste vara avslutade för att kontoavgift ska kunna tas ut. Som redan nämnts behöver granskningsproceduren, om inget annat anges, som huvudregel vara avslutad senast vid tidpunkten för lämnande av kontrolluppgifter, dvs. senast den 15 maj kalenderåret efter det kalenderår som uppgifterna avser. Vid förändrade omständigheter anges det dock inte alltid uttryckligen en specifik tidpunkt när granskningsproceduren ska vara klar. Enligt regeringens mening bör det därför tas in en bestämmelse om att när det på grund av någon förändrad omständighet krävs en förnyad granskning, får kontoavgift på grund av att en sådan granskning inte har genomförts bara tas ut om den inte har avslutats inom 90 dagar från upptäckten av den ändrade omständigheten. Kontoavgift på grund av att en förnyad granskning av ett finansiellt konto inte har skett (i enlighet med bestämmelserna om inhämtande, kontroll eller bevarande av uppgifter, handlingar och annan dokumentation som finns i IDKL, IDKAL och SFL) får endast tas ut om granskningen inte har genomförts inom 90 dagar från upptäckten av den ändrade omständigheten som medförde att den förnyade granskningen behövdes. Lagrådet önskar förtydligande kring i vilka situationer bestämmelsen ska tillämpas och anser att det är oklart hur uttrycket ”om det behövs en ny granskning” ska tolkas samt hur den situationen ska bedömas när det finns andra brister i granskningsproceduren än den omständighet som föranleder en ny granskning. Vad gäller den första frågan är bestämmelsen endast tillämplig för sådana omständigheter som har uppstått under det kalenderår som kontrolluppgiften avser och som föranlett att det finansiella institutet behövt granska det finansiella kontot på nytt i enlighet med bestämmelserna i IDKL och IDKAL. Hur uttrycket ”ändrad omständighet” ska tolkas och när detta innebär att det bör ske en ny granskning behandlas i författningskommentaren till 49 b kap. 1 § SFL. Vad avser frågan om bestämmelsens innebörd när det finns andra brister kan sägas att bestämmelsen inte hindrar Skatteverket från att påföra kontoavgift för andra brister som föreligger och att den inte är tillämplig om den förändrade omständigheten avser faktiska förhållanden endast under det innevarande kalenderåret eftersom uppgifter om detta ska lämnas i kontrolluppgift först den 15 maj nästkommande kalenderår. När de tidsfrister som gällde för 2016 och 2017 nu inte längre är aktuella är det också i regel den 15 maj som granskningsproceduren avseende föregående år måste vara avslutad. Den 15 maj är senare än 90 dagar efter utgången av föregående kalenderår. Som angetts ovan påverkar bestämmelsen vidare inte den eventuella skyldigheten att lämna kontrolluppgift utifrån vad som framkommit vid en tidigare genomförd granskningsprocedur. Med denna kompletterande bestämmelse bedömer regeringen att det är tydligt vilka tidsfrister som gäller för när kontoavgift kan tas ut i förhållande till olika brister i granskningsproceduren. Allmänna utgångspunkter om kontoavgiftens storlek Den dokumentationsavgift som i dag ska påföras rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte uppfyller dokumentationskraven för rapporteringsskyldiga finansiella institut uppgår till 7 500 kronor (se 49 b kap. 2 § SFL). Skälen för dokumentationsavgiftens storlek framgår av prop. 2018/19:9 s. 95–98. Med hänsyn till att den nya kontoavgiften får ett bredare tillämpningsområde och bl.a. ska påföras även vid uteblivet eller försenat lämnande av kontrolluppgift enligt 22 a och 22 b kap SFL samt att systematiken för bestämmelserna om kontoavgift föreslås få en närmare överensstämmelse med den systematik som gäller för plattformsavgift, finns det skäl att mer grundligt se över även avgiftens storlek. Av CRS följer att sanktionerna ska vara effektiva (se kommentaren till avsnitt IX i CRS). Det saknas skäl att ha några andra utgångspunkter för sanktionerna enligt DAC 2, CRS och FATCA-avtalet än vad som i övrigt gäller i allmänhet för sanktioner enligt DAC, dvs. att de ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. För att ett sanktionsavgiftssystem ska vara effektivt bör en sanktionsavgift kunna påföras kort tid efter det att överträdelsen har ägt rum. Det är också av vikt att systemet är förutsägbart. Det bör av denna anledning vara enkelt för de uppgiftsskyldiga att avgöra vilket belopp som avgiften kan uppgå till för varje enskild överträdelse. Sanktionsavgifter förekommer inom en mängd olika områden och hur storleken bestäms varierar. När det gäller vilken storlek som bör föreskrivas för kontoavgiften kan en jämförelse göras med de bestämmelser om särskilda avgifter som redan finns i SFL. Ett exempel är skattetillägg (49 kap. SFL), som bl.a. tas ut av den som har lämnat oriktig uppgift till ledning för egen beskattning. Skattetillägg vid oriktig uppgift beräknas till en viss procent av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha bestämts för eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats den som har lämnat uppgiften, eller till en viss procent av en fjärdedel av det underskott som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, felaktigt skulle ha tillgodoräknats den som har lämnat uppgiften. Procentsatsen uppgår som huvudregel till 40 procent när det gäller inkomstskatt. Någon övre gräns för skattetillägget finns inte. Det följer dock av 51 kap. 1 § SFL att Skatteverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från en särskild avgift om det är oskäligt att avgiften tas ut med fullt belopp. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas bl.a. om avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten. En annan sanktionsavgift som regleras i SFL är kontrollavgift (50 kap. SFL), som bl.a. tas ut av den som inte fullgör en skyldighet att använda kassaregister eller att dokumentera identifikationsuppgifter i en personalliggare. Kontrollavgiften uppgår i dessa fall till 12 500 kronor för varje kontrolltillfälle (25 000 kronor vid ny förseelse inom ett år från ett tidigare beslut om kontrollavgift) samt – när det gäller personalliggare – 2 500 kronor för varje person som vid kontrollen är verksam och inte är dokumenterad i en tillgänglig personalliggare. Vid överväganden i fråga om vilken storlek som bör föreskrivas för kontoavgiften kan en jämförelse även göras med sanktionsavgifter i annan lagstiftning. Ett exempel är sanktionsavgift enligt 32 b § revisorslagen (2001:883) som ska fastställas till minst 5 000 kronor och högst en miljon kronor för en fysisk person respektive högst två procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår för en juridisk person. Sanktionsavgifter förekommer även på en mängd andra områden, bl.a. finansmarknadsområdet. På detta område kan avgifterna uppgå till mycket höga belopp. Den maximala sanktionsavgiften för en juridisk person kan uppgå till det högsta av fem miljoner euro, tio procent av företagets eller koncernens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöverträdelsen, se 15 kap. 8 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 25 kap. 9 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 12 kap. 8 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder. För fysiska personer uppgår motsvarande maxbelopp till det högsta av fem miljoner euro, två gånger den vinst som personen gjort till följd av regelöverträdelsen och – enligt lagen om värdepappersfonder – två gånger de kostnader som personen undvikit till följd av regelöverträdelsen, se 15 kap. 8 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 25 kap. 9 a § lagen om värdepappersmarknaden och 12 kap. 8 a § lagen om värdepappersfonder. Närmare om kontoavgiftens storlek Det är alltid förenat med osäkerheter att bedöma vilken nivå på en avgift som är effektiv och avskräckande men ändå proportionerlig. Ett alternativ är att koppla kontoavgiftens storlek till värdet på det rapporteringspliktiga kontot. Det är dock inte säkert att de konton som det är viktigast för skattemyndigheterna att få uppgifter om är de konton som i det enskilda fallet har högst saldo. Bedömningen är därför att kontoavgiftens storlek inte bör kopplas till ett visst belopp på det rapporteringspliktiga kontot. Ett annat alternativ är att koppla kontoavgiftens storlek till det rapporteringsskyldiga finansiella institutets omsättning. I vissa fall kan en sådan lösning vara det bästa alternativet. Det kan t.ex. gälla i fall där den dokumentations- och uppgiftsskyldige inte tar betalt för de aktuella tjänsterna utan tillhandahåller dem i syfte att kunna öka sin försäljning av andra tjänster som är avgiftsbelagda. Den typen av arrangemang torde dock inte vara av avgörande betydelse för ett finansiellt instituts verksamhet. Ett tredje alternativ är att i lagen ange ett spann inom vilket en avgift kan bestämmas samt vilka omständigheter som ska beaktas vid bestämmande av kontoavgiftens storlek i det enskilda fallet. Bedömningen är dock att en sådan lösning lämnar ett alltför stort bedömningsutrymme och minskar sanktionssystemets förutsägbarhet och tydlighet. Utgångspunkten bör därför vara att kontoavgifternas storlek ska anges med bestämda belopp för de brister som kan hänföras till ett visst finansiellt konto. En första kontoavgift bör tas ut om det klart framgår att den uppgiftsskyldige inte har lämnat föreskrivna uppgifter i tid eller inte inhämtat, bevarat eller kontrollerat handlingar, uppgifter och annan dokumentation i enlighet med de skyldigheter som föreskrivs. Denna avgift har karaktären av en förseningsavgift och bör uppgå till ett lägre belopp än avgiften vid ytterligare förseningar. Denna första kontoavgift bör uppgå till 2 500 kronor. Avgiften ska tas ut för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats eller för varje finansiellt konto där granskningsprocedurerna inte genomförts i enlighet med de skyldigheter som anges i 4–8 kap. IDKL och IDKAL samt 39 kap. 3 § SFL, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. SFL. Om den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt konto inte har lämnat föreskrivna uppgifter eller inte har inhämtat, kontrollerat eller bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation senast den 31 augusti kalenderåret efter den rapporteringspliktiga perioden föreslås att ytterligare en kontoavgift ska tas ut, vilken då bör uppgå till ett högre belopp, 5 000 kronor. Även den tredje kontoavgiften bör uppgå till 5 000 kronor. Eftersom denna sammanlagda avgift är den egentliga sanktionen vid uteblivet eller felaktigt uppgiftslämnande eller andra nämnda överträdelser är det viktigt att avgiften är kännbar för den uppgiftsskyldige som överträtt regelverket. Med hänsyn till de belopp som de sammanlagda kontoavgifterna kan uppgå till, från 2 500 kronor till 12 500 kronor, bedöms kontoavgifterna väl avvägda och står i proportion till syftet med uppgiftsskyldigheten och skyldigheten att genomföra granskningsprocedurerna. Mot bakgrund av vad som anförs tidigare i detta avsnitt är bedömningen att avgifter som motsvarar t.ex. kontrollavgifter inte skulle leva upp till kraven på att avgifterna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Eftersom kontoavgifterna sammantaget kan komma att uppgå till relativt höga belopp kan det inte uteslutas att finansiella institut, för att vara på den säkra sidan, kommer att lämna uppgifter om konton som i själva verket inte är rapporteringspliktiga. Mot bakgrund av kravet att sanktionerna måste vara avskräckande får denna risk anses acceptabel. Lagförslag Förslagen medför ändringar i 49 b kap. SFL. Befrielse från dokumentationsavgift och kontoavgift Regeringens förslag: Vid bedömningen av om beslut ska fattas om hel eller delvis befrielse från kontoavgift ska det beaktas om bristen på dokumentation helt eller delvis även har lett till ett ingripande på grund av underlåtenhet att tillämpa bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Regeringens bedömning: Det saknas skäl att införa ytterligare grunder för befrielse från kontoavgift, vid sidan om de som finns i fråga om samtliga särskilda avgifter i skatteförfarandelagen. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens. I promemorians förslag finns dock inte dokumentationsavgift med i uppräkningen i bestämmelsen som anger när det kan vara oskäligt att ta ut särskild avgift. Remissinstanserna: Svenska riskkapitalföreningen (SVCA), anser att det bör framgå av lagtexten att den osäkerhet som finns när det gäller tolkningen kan innebära att det finns grund för befrielse från kontoavgift. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kontoavgift föreslås, liksom den dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som den ersätter, utgöra en särskild avgift i SFL:s mening. Det innebär bl.a. att bestämmelserna i 51 kap. 1 § SFL om befrielse från särskilda avgifter blir tillämpliga på kontoavgiften. Bestämmelserna innebär att Skatteverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från en särskild avgift om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Det ska särskilt beaktas t.ex. om den felaktighet eller passivitet som har lett till avgiften kan antas ha berott på ålder, hälsa eller liknande förhållande, om det är fråga om en felbedömning av en regel eller betydelsen av faktiska förhållanden, om avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten eller om det har varit fråga om en oskäligt lång handläggningstid. Förslaget till utformning av sanktionssystemet innebär, som framgår ovan, att de sammanlagda avgifterna är olika stora i olika situationer. Om det finns behov av att ytterligare nyansera avgiften i enskilda fall får detta ske genom tillämpning av bestämmelserna om hel eller delvis befrielse från särskilda avgifter. Det är viktigt att framhålla att tillämpningen av befrielsegrunderna måste ske nyanserat och inte alltför restriktivt. Även om det underliggande regelverket har funnits en tid kan det vara komplicerat och ett förbiseende eller en feltolkning av reglerna kan resultera i kännbara kontoavgifter eftersom bedömningen kan komma att gälla en stor mängd konton. Förutom frågan om huruvida ett finansinstitut är rapporteringsskyldigt eller inte kan tveksamheter uppstå kring ett antal olika frågor. SVCA anser att det tydligare bör framgå av lagtexten när det finns grund för befrielse avseende bedömningar om det komplicerade regelverket som ligger till grund för rapporteringen om finansiella konton. I detta sammanhang måste dock beaktas att det är Skatteverket som har bevisbördan för att en överträdelse har skett. En oklarhet i frågan om de faktiska omständigheter som innebär att en överträdelse har skett torde således normalt inte drabba den uppgiftsskyldige. Vid bedömningen av om det finns skäl för hel eller delvis befrielse från en kontoavgift finns det anledning att beakta den osäkerhet som eventuellt fortfarande kan finnas avseende tolkningen av regelverket. Det finns många olika omständigheter som måste beaktas vid bedömningen av om det finns skäl för hel eller delvis befrielse. Det är exempelvis tänkbart att det kan uppstå situationer där samma felaktiga bedömning lett till samma misstag avseende ett stort antal konton och det leder till att de sammanlagda avgifterna inte kan anses stå i rimlig proportion till överträdelsen. Det kan då vara så att det får anses oskäligt att ta ut avgift med fullt belopp. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får den nödvändiga informationen från en kontohavare eller person med bestämmande inflytande först nära inpå att skyldigheten ska fullgöras trots att institutet agerat för att få uppgifterna i tid bör även detta kunna vägas in vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut avgift med fullt belopp. Vidare bör enligt ovan kontoavgiftens storlek inte kopplas till kontots belopp (avsnitt 7.2.2). Detta motiveras bl.a. med att det inte är säkert att de konton som det är viktigast för skattemyndigheterna att få uppgifter om är de som i det enskilda fallet har haft de högsta saldona. På motsvarande sätt kan det inte heller generellt anses att en underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter om ett rapporteringspliktigt konto är allvarligare om kontots saldo är högre. Bedömningen av om avgiften står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten måste i stället göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. När det gäller vilken dokumentation och vilket underlag som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska lägga till grund för att avgöra om ett finansiellt konto är rapporteringspliktigt, och därmed omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet enligt 22 a eller 22 b kap. SFL, hänvisar IDKL och IDKAL i flera avseenden till uppgifter som inhämtas enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, kallad penningtvättslagen. Bestämmelser om bevarande av handlingar och uppgifter finns i 5 kap. 3 och 4 §§ penningtvättslagen. Tillsynsmyndigheten kan ingripa mot en verksamhetsutövare som överträder bestämmelserna i penningtvättslagen. Bestämmelser om ingripanden finns t.ex. i 7 kap. 10 § penningtvättslagen och i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Ett sådant ingripande kan exempelvis ske genom att utfärda ett föreläggande att göra rättelse eller genom beslut om sanktionsavgift. En brist i skyldigheten att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation enligt IDKL, IDKAL och SFL kan således samtidigt utgöra en överträdelse av annan lagstiftning på grund av att bestämmelserna i penningtvättslagen inte följts (prop. 2018/19:9 s. 97–98 och s. 103). Vid bedömningen av om beslut ska fattas om hel eller delvis befrielse från kontoavgift, bör det därför även beaktas om bristen på dokumentation helt eller delvis även har föranlett ett ingripande på grund av att bestämmelserna i penningtvättslagen inte har följts. Detta gäller också sedan tidigare i fråga om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Frågan om dubbelprövningsförbudet kan aktualiseras i dessa fall behandlas i avsnitt 7.2.6. När det gäller befrielse från kontoavgiften kan det slutligen uppmärksammas att ett beslut om kontoavgift kan överklagas. Sammanfattningsvis bör befintliga befrielsegrunder tillämpas i varje enskilt fall och det måste göras en prövning av om avgiften verkligen står i rimlig proportion till överträdelsen. Det saknas därför skäl att införa ytterligare grunder för befrielse från kontoavgift för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, se dock om möjligheten till befrielse från betalningsansvaret i avsnitt 7.2.5. Lagförslag Förslagen medför en ändring i 51 kap. 2 § SFL. Förfaranderegler om kontoavgift Regeringens förslag: Skatteverket fattar beslut om kontoavgift. Ett beslut om kontoavgift ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts. Samma tidsfrist gäller för ett beslut om omprövning på Skatteverkets initiativ till nackdel för den som beslutet gäller. Kontoavgiften ska vara betald senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den då dag beslut fattades. Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av kontoavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat beslutet om kontoavgift. Det får inte ställas krav på säkerhet för att bevilja anstånd med kontoavgift. En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut om kontoavgift ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av beslutet. Bestämmelserna om särskilt kvalificerad beslutsfattare ska gälla även för kontoavgift. Sekretess ska gälla för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ärende om kontoavgift. Sekretessen ska dock inte gälla beslut om kontoavgift. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Journalistförbundet anser att det är en brist att det i promemorian saknas en analys av att sekretess ska gälla för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ärende om kontoavgift när det gäller behovet av insyn och ifrågasätter om inte ett omvänt skaderekvisit vore mer proportionerligt. Skälen för regeringens förslag Beslut om kontoavgift ska meddelas inom sex år I 52 kap. SFL regleras inom vilken tid beslut om särskilda avgifter ska fattas. Tidsfristen är olika beroende på vilken typ av särskild avgift det rör sig om och i vilken situation avgiften tas ut. Ofta ska beslutet meddelas inom två år från en viss tidpunkt. Ett beslut om förseningsavgift ska t.ex. meddelas inom två år från den dag då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts (52 kap. 2 § SFL). Ett beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift ska som huvudregel meddelas senast under det andra året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (52 kap. 3 § SFL). Om efterbeskattning beslutas, får ett beslut om skattetillägg dock meddelas samtidigt (52 kap. 5 § SFL). Ett beslut om kontrollavgift ska i vissa fall meddelas inom två år från den dag då beslutet om tillsyn eller kontrollbesök meddelades, och i andra fall inom två år från den dag då Skatteverket konstaterade att dokumentationsskyldigheten inte har fullgjorts (52 kap. 9 § SFL). Ett beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut ska meddelas senast sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt (52 kap. 8 c § första stycket SFL). Ett beslut om rapporteringsavgift ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts (52 kap. 8 d § SFL). Det skiljer sig avseende beslut om dokumentationsavgift i fråga om betaltjänstleverantörer som ska meddelas inom fyra år från utgången av det kalenderår då dokumentationsskyldigheten skulle ha fullgjorts (52 kap. 8 c § andra stycket SFL). Skälet är den förhållandevis korta tid som en betaltjänstleverantör måste bevara uppgifter (prop. 2022/23:121 s.75 och 76). Skatteverket kan på olika sätt få kännedom om att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har låtit bli att fullgöra sina skyldigheter. Det kan t.ex. framgå vid kontroll av det finansiella institutet eller efter signaler från behörig myndighet i det land dit kontrolluppgiften har eller skulle ha skickats. Frågan är då under hur lång tid Skatteverket bör ha möjlighet att meddela ett beslut om kontoavgift. Utöver de ovan nämnda exempel på tidsfrister som finns i 52 kap. SFL kan en jämförelse göras med fristen för omprövning av ett beskattningsbeslut till nackdel för den skattskyldige. Ett sådant beslut ska normalt meddelas inom två år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (66 kap. 21 § SFL). Fristen kan dock utsträckas till sex år i vissa fall (s.k. efterbeskattning), bl.a. om den skattskyldige inte i sin deklaration har lämnat tillräckliga uppgifter för att Skatteverket ska kunna fatta ett korrekt beskattningsbeslut (66 kap. 27 § SFL). Om det inte har lämnats några uppgifter om ett rapporteringspliktigt konto torde det ofta vara svårt för Skatteverket att upptäcka detta kort tid efter att uppgifterna skulle ha lämnats. I många fall torde det som nämnts komma att uppdagas först vid en efterföljande kontroll av uppgiftslämnaren eller om Skatteverket får en indikation om felaktigheter från annat lands behöriga myndighet. En kortare tid än sex år, t.ex. två år, bedöms som en för kort tidsfrist för Skatteverket att besluta om kontoavgift. Mot denna bakgrund bör ett beslut om kontoavgift kunna meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a eller 22 b kap. SFL ska ha fullgjorts, eller skulle ha fullgjorts om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet hade varit rapporteringsskyldigt och kontot hade varit rapporteringspliktigt. Samma tidsfrist bör gälla för ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller på initiativ av Skatteverket. Detsamma gäller nu för dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut som föreslås ersättas av kontoavgiften. Betalningsdag, anstånd, tidsfrist för att begära omprövning eller överklaga samt kvalificerad beslutsfattare Kontoavgiften bör – i likhet med t.ex. förseningsavgift, skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift och kontrollavgift – betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades. Anstånd med betalning av skatter och avgifter kan beviljas under vissa förutsättningar. Enligt 63 kap. 7 § SFL ska Skatteverket i vissa fall av omprövning och överklagande bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift och kontrollavgift. Bakgrunden till bestämmelserna är att skattetillägg i Europakonventionens mening anses utgöra en anklagelse för brott som medför en rätt till domstolsprövning. Vid införande av SFL gjordes bestämmelsen i 63 kap. 7 § SFL tillämplig även på kontrollavgift, bl.a. för att inte riskera en konflikt med Europakonventionen (prop. 2010/11:165 s. 573). Därefter har paragrafens tillämpningsområde av samma skäl utökats till att även omfatta återkallelseavgift (prop. 2015/16:127 s. 103), dokumentationsavgift (prop. 2018/19:9 s. 99) och rapporteringsavgift (prop. 2019/20:74 s. 159). Som framgår i avsnitt 7.2.6 görs bedömningen att det inte kan uteslutas att kontoavgiften kan komma att bedömas som ett straff. En prövning av den gärning som kan resultera i påförandet av en kontoavgift innefattar i sådana fall en prövning av ett brott i Europakonventionens mening. Bestämmelserna i 63 kap. 7 § SFL bör därför omfatta även kontoavgift. Detsamma gäller förbudet i 63 kap. 8 § andra stycket SFL mot att kräva säkerhet för att bevilja anstånd enligt 4 eller 5 § i samma kapitel (dvs. ändringsanstånd eller anstånd för att undvika betydande skada). Detsamma gäller nu för dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut som föreslås ersättas av kontoavgiften. Enligt SFL ska en begäran om omprövning eller ett överklagande enligt huvudregeln ha kommit in till Skatteverket antingen senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut eller, i fråga om särskilt angivna beslut, senast inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det (66 kap. 7 § och 67 kap. 12 § SFL). De typer av beslut där tvåmånadersfristen gäller är sådana där en sexårig omprövnings- och överklagandefrist skulle vara meningslös eller mindre lämplig (jfr prop. 2010/11:165 del 2 s. 1079). Det gäller bl.a. beslut om uppgifts- eller dokumentationsskyldighet och beslut om vissa särskilda avgifter (återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift och kontrollavgift). Det kan vidare konstateras att tvåmånadersfristen gäller för samtliga befintliga särskilda avgifter utom förseningsavgift och skattetillägg. Sexårsfristen gäller för begäran om omprövning och överklagande av beskattningsbeslut. Det faller sig därför naturligt att samma frist gäller även i fråga om beslut om skattetillägg, eftersom beskattningsbeslutet har avgörande betydelse för skattetillägget. Även beslut om förseningsavgift har ett nära samband med beskattningsbeslut eftersom den tas ut t.ex. om skattedeklaration eller inkomstdeklaration med uppgifter till ledning för beskattningen inte lämnas i tid. Uppgifter om rapporteringspliktiga konton lämnas däremot som utgångspunkt inte till ledning för beskattning av i Sverige skattskyldiga personer och beslut om kontoavgift har därför inte en sådan direkt och nära koppling till ett beskattningsbeslut som innebär att det finns skäl att frångå den omprövnings- och överklagandefrist som gäller för övriga särskilda avgifter, dvs. för återkallelseavgift, rapporteringsavgift och kontrollavgift. En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut om kontoavgift bör därför ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av beslutet. Detsamma gäller nu för dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut som föreslås ersättas av kontoavgiften. Tvistiga omprövningsärenden avseende skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska under vissa förutsättningar avgöras av en särskilt kvalificerad beslutfattare hos Skatteverket. Detta bör även gälla i fråga om kontoavgift. Detsamma gäller nu för dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut som föreslås ersättas av kontoavgiften. Sekretess Enligt 27 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess bl.a. i verksamhet som avser bestämmande av skatt eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Enligt 27 kap. 1 § tredje stycket OSL jämställs med skatt bl.a. prisregleringsavgift och liknande avgift, skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 3 § SFL, rapporteringsavgift, plattformsavgift och förseningsavgift. Enligt 27 kap. 2 § första stycket OSL gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i bl.a. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt och ärenden om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § SFL. Bestämmelsen har inte något skaderekvisit. Sekretessen är alltså absolut. Av paragrafens tredje stycke framgår bl.a. att sekretessen inte gäller beslut om t.ex. dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § SFL eller kontrollavgift enligt 50 kap. SFL. De nya bestämmelserna om kontoavgift har ett något vidare tillämpningsområde än bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut och kontoavgiften ersätter den delen av dokumentationsavgiften. Dokumentationsavgiften kvarstår alltså när det gäller uppgiftsskyldighet för betaltjänstleverantörer men ersätts av kontoavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Den nya kontoavgiften gäller för brister i uppgiftslämnande, granskning och dokumentation av finansiella konton. Den är därmed vidare än den dokumentationsavgift som var den enda sanktionsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte lever upp till de lagstadgade kraven. Den nya kontoavgiften täcker nämligen inte bara in brister i dokumentationen utan även förseningar, underlåtenhet och brister i själva uppgiftslämnandet. De nya bestämmelserna tydliggör också att brister i granskningsförfarandet (due diligence procedures) kan rendera i en avgift. Det har framkommit att inte alla nödvändigtvis tolkat bestämmelserna på så sätt att en förutsättning för att kravet på att dokumentation ska vara uppfyllt är att granskningsproceduren först har genomförts på ett korrekt sätt. Det är viktigt att de som ska tillämpa lagstiftningen förstår dess innebörd och det bedöms därför lämpligt att vara särskilt tydlig i detta avseende. Journalistförbundet anser att det bör övervägas om inte ett omvänt skaderekvisit i stället borde gälla för en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ett ärende om kontoavgift. Regeringen anser att samma skäl som motiverade den sekretess som gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ärenden om dokumentationsavgift enligt 27 kap. 2 § första stycket OSL gör sig gällande i ärenden om kontoavgift (se prop. 2018/19:9 s. 103). Den omständigheten att den nya kontoavgiften är något vidare än dokumentationsavgiften förändrar inte den bedömningen. Det är också ofrånkomligt att sådana uppgifter som omfattas av sekretess enligt 27 kap. 1 § OSL också kommer att ingå i ett ärende om kontoavgift. Enligt regeringens bedömning bör inte uppgifterna få ett lägre sekretesskydd enbart på grund av att de ingår i ett ärende om kontoavgift. Sekretessen bör därför, på samma sätt som enligt nuvarande reglering gäller för uppgifter i ärenden om dokumentationsavgift, motsvara den sekretess som gäller för samma uppgifter i ett ärende om beskattning. Sekretessen bör dock, liksom det som gäller för beslut om den nuvarande dokumentationsavgiften och kontrollavgift, inte gälla beslut om kontoavgift. Bestämmelser om detta bör tas in i 27 kap. 2 § OSL. Lagförslag Förslagen medför ändringar i 27 kap. 2 § OSL och 52 kap 1 och 8 c §§, 62 kap. 8 §, 63 kap. 7 och 8 §§, 66 kap. 5, 7 och 24 d §§ och 67 kap. 12 § SFL. Ansvar för kontoavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte är juridiska personer Regeringens förslag: Det bör införas bestämmelser om att en förvaltare av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en trust, vilken inte är en juridisk person, kan hållas betalningsansvarig (tillsammans med det rapporteringsskyldiga finansiella institutet) för kontoavgift som påförts på grund av bristande efterlevnad av rapporterings- eller dokumentationskraven. När det gäller rapporteringsskyldiga finansiella institut som varken är juridiska personer eller truster bör den som har motsvarande ställning som en förvaltare kunna hållas betalningsansvarig (tillsammans med det rapporteringsskyldiga finansiella institutet) för kontoavgift som påförts på grund av bristande efterlevnad av rapporterings- eller dokumentationskraven. Betalningsskyldigheten ska knytas till den tidpunkt vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats. Skatteverket ska inte få besluta om betalningsansvar om fordran mot den juridiska konstruktionen har preskriberats. Det ska införas en möjlighet till hel eller delvis befrielse från betalningsansvar för förvaltaren eller den som har motsvarande ställning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att innebörden av bestämmelsen är oklar eftersom en förvaltare ikläder sig och fullgör de förpliktelser som avser en trust. Om bestämmelsen har den innebörden att förvaltaren kan göras personligt ansvarig för kontoavgift som hör till trusten bör det övervägas om subjektiva rekvisit ska införas. Kammarrätten i Jönköping är tveksam till att i lagtext specifikt ta upp truster. Skatteverket föreslår att ”ett finansiellt institut” tas bort i lagtexten för att underlätta läsningen. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om särskilda avgifter för dem som inte följer regelverket om informationsutbyte om finansiella konton (dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut) finns, som framgått ovan, i 49 b kap. SFL. Enligt 49 b kap. SFL ska avgift under vissa förutsättningar tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Av 2 kap. 6–10 §§ IDKAL följer att endast enheter kan vara finansiella institut. Begreppet enhet definieras i 2 kap. 22 § IDKAL som en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse. Eftersom en fysisk person inte är en enhet kan en fysisk person inte vara ett finansiellt institut. I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum har det uppmärksammats att det, som bestämmelsen är utformad i nuläget, är oklart om det är möjligt att påföra rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte är juridiska personer (dvs. juridiska konstruktioner, t.ex. truster) sanktioner för bristande efterlevnad. Det beror på att t.ex. truster inte erkänns som rättssubjekt i svensk lagstiftning. Frågan är hur man i praktiken påför och driver in en sanktionsavgift från t.ex. en trust som ju inte är en juridisk eller fysisk person enligt svensk lagstiftning. Global Forum undrar om det exempelvis finns möjlighet att i stället rikta sanktionen mot en företrädare för trusten. Rekommendationen från Global Forum är att Sverige ska tillförsäkra att det är möjligt att ta ut sanktioner även från denna typ av legala arrangemang. Vid en genomgång av information som tillhandahållits av Global Forum om andra staters och jurisdiktioners genomförande av standarden framgår t.ex. att Nya Zeeland infört en bestämmelse som innebär att när det gäller krav och sanktioner som påförs en enhet som inte är en juridisk person ska detta krav fullgöras av varje förvaltare för en trust, varje partner i ett partnerskap (partnership), eller av varje medlem i ett samriskföretag. Om den juridiska konstruktionen inte är en trust, ett partnerskap eller ett samriskföretag, ska kravet fullgöras av varje person som deltar i den juridiska konstruktionen (avsnitt 185Q i Nya Zeelands inkomstskattelag från 2007). I Storbritannien har motsvarande bestämmelse i huvudsak utformats på så sätt att om den som påförs skyldigheten är ett partnerskap eller en trust faller skyldigheten på en företrädare, partner eller förvaltare (12H i internationella skatteförfarandelagen 2015:878). I Hong Kong har bestämmelsen utformats på ett något enklare sätt genom att ansvar i stället kan riktas mot den som upprätthåller ett finansiellt konto för en juridisk konstruktion (avsnitt 80B(10) i kap. 112 i inlandsskatteförordningen). I svensk rätt ansvarar i normalfallet en gäldenär för sina egna skatte- och avgiftsskulder men i vissa situationer och under vissa förutsättningar kan någon annan än gäldenären bli betalningsansvarig för dennes skatte- eller avgiftsskuld enligt bestämmelserna i 59 kap. SFL. I det nu aktuella fallet kan bestämmelserna om företrädaransvar vara av intresse. Bestämmelserna om företrädaransvar finns i 59 kap. 12–21 §§ SFL. Av 59 kap. 13 § SFL framgår att om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat skatt eller avgift, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten eller avgiften. Bestämmelsen om företrädaransvar i 59 kap. 13 § SFL är inte begränsad till att gälla endast vissa skatter eller avgifter som tas ut enligt SFL. Bestämmelsen gäller i princip för alla skatter och avgifter som omfattas av skatteförfarandelagens tillämpningsområde. Men eftersom bestämmelserna uttryckligen endast gäller företrädare för juridiska personer gäller de inte sådana juridiska konstruktioner som rekommendationen från Global Forum uppmanat Sverige att tillförsäkra att det är möjligt att ta ut sanktioner från. Med anledning av resultatet av den utvärdering som ägt rum i Global Forum bör de svenska bestämmelserna ändras så att det säkerställs att även rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte är juridiska personer kan påföras en särskild avgift för bristande efterlevnad. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter behovet av bestämmelsen och undrar över dess innebörd mot bakgrund av att förvaltaren (eller förvaltarna) för truster redan ansvarar för att betala en beslutad kontoavgift för dennes räkning och att förpliktelsen belastar trustegendomen samt att förvaltaren i vissa jurisdiktioner har ett obegränsat ansvar för trustförpliktelser. Fakultetsnämnden anger vidare att det i en situation med bristande betalning är möjligt för Skatteverket att i stället rikta beslutet mot en förvaltare för en trust. Regeringen konstaterar att Sverige har en skyldighet att i praktiken säkerställa att beslutet kan verkställas och att betalning kan drivas in oavsett vilken juridisk konstruktion beslutet riktas mot. För att beslut om utmätning för att få in betalning av kontoavgiften hos huvudbetalaren ska kunna äga rum hos förvaltaren för trusten krävs en särskild exekutionstitel som kan riktas mot denne (jämför NJA 1976 s. 230). Ett beslut av Skatteverket om personligt betalningsansvar är en sådan exekutionstitel som säkerställer att fordran kan drivas in mot förvaltaren av trusten. Även om det skulle vara möjligt för Skatteverket att göra förvaltare för truster ansvariga för betalningen av kontoavgiften utan någon bestämmelse om betalningsansvar är det enligt regeringens bedömning inte möjligt att utvidga kretsen som beslut om kontoavgift kan fattas för på det sätt som fakultetsnämnden föreslagit. Om så skulle ske skulle kravet på betalning av en kontoavgift behöva rikta sig mot flera olika subjekt för att säkerställa att betalning sker. Det skulle då riktas krav mot både huvudbetalaren och företrädarna och som ett resultat av detta skulle fordran behöva debiteras på deras respektive skattekonto trots att det endast gäller en fordran vilket i sin tur skulle kunna leda till att betalning för samma belopp sker flera gånger och t.ex. problem med ränteberäkningen. I stället bör bestämmelserna om betalningsansvar för skatte- och avgiftsskulder utvidgas till att omfatta även kontoavgift som ska betalas av andra juridiska konstruktioner än juridiska personer som har införts just för att hantera denna typ av situationer. Kravet på kontoavgift kommer då att riktas mot huvudbetalaren och, om betalning inte sker, därefter även mot en eller flera personer som bedömts som betalningsansvariga. Med denna lösning kommer kontoavgiften endast debiteras huvudbetalarens skattekonto, se bestämmelsen i 61 kap. 1 § andra stycket SFL som innebär att skatter och avgifter som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. SFL inte ska registreras på den betalningsansvarigas skattekonto. Grunden för ett ansvar påminner i detta fall till viss del både om ansvar för delägare i svenskt handelsbolag enligt 59 kap. 11 § SFL och företrädaransvar enligt 59 kap. 12–21 §§ SFL. Skillnaden här jämfört med främst företrädaransvaret är att det nu är fråga om olika former av utländska konstruktioner som inte är juridiska personer som kommer att debiteras en kontoavgift. Juridisk person är ett begrepp för en sammanslutning som har egen rättskapacitet, dvs. kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. En juridisk person kan ingå avtal, äga tillgångar och dra på sig skulder. Den juridiska personen kan också uppträda som part i domstol. En annan viktig faktor är att en juridisk person normalt ska kunna skydda sina ägare från personligt ansvar, detta gäller dock t.ex. inte svenska handelsbolag där bolagsmännen enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag svarar solidariskt för bolagets förpliktelser. Eftersom det nu är frågan om andra juridiska konstruktioner än juridiska personer (som i viss utsträckning påminner mer om svenska handelsbolag) finns det inte lika stort behov av bestämmelser om att företrädaren eller den som beslutet om ansvar ska rikta sig mot ska ha agerat uppsåtligt eller grovt oaktsamt vid bristande betalning (59 kap. 12 och 13 §§ SFL) eller att ett beslut först behöver undergå en prövning av förvaltningsrätt (59 kap. 16 § SFL) som det finns i fråga om företrädaransvaret. Fakultetsnämnden anför att det möjligen skulle vara lämpligt att tillämpa liknande regler för förvaltare av truster och vissa andra rättsbildningar som inte är juridiska personer som hålls solidariskt ansvariga. I detta sammanhang ska det påminnas om att anledningen till att bestämmelserna bedöms behöva införas är för att Sverige ska fullgöra sitt internationella åtagande att säkerställa att det ska vara möjligt att påföra rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte är juridiska personer kontoavgift. Detta har enligt redogörelsen ovan internationellt säkerställts genom att beslutet om en särskild avgift kan riktas mot flera olika enheter och personer, vilket fakultetsnämnden anför som en möjlighet. I svensk rätt bedöms detta dock inte som en framkomlig väg mot bakgrund av principerna om skattekontot och att en exekutionstitel krävs för att kunna rikta ett anspråk mot företrädaren. Det är fråga om enheter som inte är juridiska personer och därför inte självständigt kan agera på samma sätt som en juridisk person och olika företrädare som förfogar över och har ett speciellt ansvar för egendomen och den rättsliga konstruktionen, se vidare nedan. Grunderna för ett ansvarsbeslut bör därför i stället utgå från samma premisser som ett beslut om ansvar för en handelsbolagsdelägare. Denna möjlighet bör kompletteras av möjligheter till hel eller delvis befrielse för både den särskilda avgiften samt för den som hålls betalningsansvarig, se vidare nedan. En avgörande fråga är vem som Skatteverket ska få fatta beslut om betalningsansvar för, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte fullgör betalningsskyldigheten. Det kan antingen vara fråga om någon som företräder den juridiska konstruktionen och därför har möjlighet att påverka skyldigheterna som brustit och lett till ett beslut om kontoavgift eller någon som är förmånstagare och därför kan dra fördel av den juridiska konstruktionens tillgångar. Även om förmånstagare och andra kan dra nytta av brister i rapporteringen är det inte säkert att dessa har kännedom om eller möjlighet att påverka det finansiella institutets verksamhet. Ansvaret bör därför riktas mot den som har en sådan möjlighet och skyldighet i olika juridiska konstruktioner som inte är juridiska personer. Bestämmelsen bör innehålla så få subjektiva rekvisit som möjligt eftersom, utöver vad som redogjorts för ovan, det ökar förutsebarheten och förenklar tillämpningen. Det är dock mycket svårt att på förhand avgöra vilka juridiska konstruktioner som kan komma i fråga samt hur dess förvaltning ser ut. En juridisk konstruktion som inte är en juridisk person men ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan vara en trust. Typiskt sett innebär en trustbildning att stiftaren (settlor) uppdrar åt en förvaltare (trustee) att förvalta egendom (trust property) till förmån för förmånstagarna (beneficiaries). Det är då en juridisk konstruktion där stiftarens äganderätt till en viss egendom överförs till en förvaltare (trustee) på ett visst bestämt sätt. Det vanligaste sättet att bilda en trust är att stiftaren upprättar en skriftlig trusturkund. Denna innehåller bestämmelser som anger trustens ändamål och vilka befogenheter och förpliktelser förvaltaren har. Det bör införas bestämmelser om att en förvaltare för en trust kan hållas ansvarig (tillsammans med det rapporteringsskyldiga finansiella institutet) för en särskild avgift som påförts på grund av bristande efterlevnad av skyldigheterna enligt 49 b kap. SFL. Det kan dock även förekomma andra rapporteringsskyldiga finansiella institut än truster som är juridiska konstruktioner men inte juridiska personer. Det kan då t.ex. röra sig om partnerskap eller olika former av utländska stiftelser som inte är juridiska personer. Även motsvarande företrädare för dessa juridiska konstruktioner bör på motsvarande sätt kunna hållas betalningsansvariga för den bristande efterlevnaden. Det kan då t.ex. röra sig om partner i partnerskap som har ett ansvar att förvalta och leda den juridiska konstruktionen. När det gäller juridiska konstruktioner som varken är juridiska personer eller truster bör alltså den som har motsvarande ställning i den juridiska konstruktionen kunna hållas ansvarig (tillsammans med det rapporteringsskyldiga finansiella institutet) för kontoavgift som påförts på grund av bristande efterlevnad av rapporterings- eller dokumentationskraven enligt 49 b kap. SFL. Regeringen anser, till skillnad från Skatteverket, att det inte är möjligt att ta bort ”finansiellt institut” i lagtexten för att förenkla läsningen. Eftersom kontoavgiften bara är tillämplig på rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte uppfyller sina skyldigheter anser regeringen att det är lämpligt att klargöra i lagtexten att detta endast gäller personer som företräder finansiella institut. Vad avser Kammarrätten i Jönköpings synpunkt att inte ange ”trust” i lagtexten, eftersom detta är en utländsk typ av juridisk konstruktion, anser regeringen att lagtexten annars riskerar att bli för vag avseende vilka personer ett betalningsansvar kan riktas mot. Även om en trust inte är något som bildas enligt svensk lagstiftning bör hänsyn tas till att regelverket syftar till kontroll av men även uppgiftslämnande från enheter som bildats enligt utländsk rätt. Det ska också beaktas att bestämmelserna införs mot bakgrund av det internationella åtagande som dessa har tagits fram för att uppfylla. Ett ansvarsbeslut bör knytas till förhållandena hos den juridiska konstruktionen när kontoavgiften förföll till betalning och inte till förhållandena när bristen förelåg. Skälet för att kunna fatta beslut om betalningsansvar är att kunna säkra betalning för den särskilda avgiften om den juridiska konstruktionen inte betalar, vilket bör ske hos den som har inflytande över den juridiska konstruktionen när betalning ska ske och förfogar över medlen. Vidare blir det tydligare vem ansvarsbeslutet kan riktas mot eftersom bristerna kan ha uppstått vid flera olika tillfällen men ändå inkluderas i samma beslut om kontoavgift. Vad som för andra betalningsansvar utgör den relevanta ansvarstidpunkten varierar bl.a. beroende på vilket slags beslut som ligger till grund för den obetalda fordringen. Det finns även särskilda regler om ansvarstidpunkten avseende företrädaransvar för underlåtna skatteavdrag (59 kap. 12 § andra stycket SFL) och företrädaransvar för överskjutande ingående mervärdesskatt (59 kap. 14 § SFL). För företrädaransvar är det i normalfallet skattens ursprungliga förfallodag som är den relevanta ansvarstidpunkten. Det är alltså utifrån denna tidpunkt som utredningen om vem som har varit företrädare för den juridiska personen utgår. En juridisk person kan vidare vara delägare i ett svenskt handelsbolag och därför också bli betalningsansvarig enligt 59 kap. 11 § SFL för skatter och avgifter enligt SFL. Om den juridiska personen inte betalar skatten på den förfallodag som bestäms i beslutet om betalningsansvar så kan Skatteverket ansöka om företrädaransvar för den fysiska person som var företrädare för den juridiska personen när skatten eller avgiften förföll till betalning enligt beslutet. Skatteverket kan också ansöka om betalningsansvar för den fysiska person som var företrädare för den delägande juridiska personen i handelsbolaget vid tiden för skattens ursprungliga förfallodag, dvs. den dag då handelsbolaget ursprungligen skulle ha betalat in den aktuella skatten eller avgiften. Särskilda avgifter har dock inte någon ursprunglig förfallodag. Den nu aktuella betalningsskyldigheten bör därför i stället knytas till den tidpunkt när kontoavgift skulle ha betalats. Skatteverket bör inte få besluta om ansvar om fordran mot den juridiska konstruktionen har preskriberats. Det bör införas en möjlighet till hel eller delvis befrielse från betalningsansvaret. Med tanke på att det är fråga om utländska juridiska konstruktioner är det inte möjligt att uttömmande analysera varken hur den juridiska konstruktionen kan vara konstruerad eller förutsättningarna för den som hålls ansvarig att fullgöra eller påverka skyldigheterna som den juridiska konstruktionen enligt 49 b kap. SFL brustit i och som lett till ett beslut om särskilda avgift. Grunderna för befrielse ligger utanför de grunder som enligt 51 kap. SFL helt eller delvis kan befria den juridiska konstruktionen från särskild avgift. I stället bör det vara fråga om sådana särskilda skäl som är kopplade till den som görs betalningsansvarig och förhållanden som förelåg vid tidpunkten för den bristande betalningen. Det kan då röra sig om att omständigheterna som lett till den bristande betalningen inte kunnat förutses av den som hålls ansvarig. De särskilda skälen kan vidare grunda sig i förhållanden kopplade till denne som hög ålder och hälsotillstånd. Även i fall där befrielsegrunder saknas kan det bli fråga om att begränsa betalningsansvaret. Detta kan bli aktuellt då beloppets storlek och omständigheterna i målet leder till att ett fullt betalningsansvar står i klart missförhållande till det som det allmänna har att vinna av ett sådant beslut (jfr HFD 2016 ref. 60). Lagförslag Förslagen medför att det införs tre nya paragrafer, 59 kap. 25–25 b §§ SFL. Europakonventionens tillämpning Regeringens förslag: Ett föreläggande får inte förenas med vite om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som kan leda till en kontoavgift. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) gäller som lag i Sverige med de ändringar och tillägg som följer av de protokoll till konventionen som Sverige har ratificerat, däribland konventionens sjunde tilläggsprotokoll (se lagen [1994:1219] om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). Enligt 2 kap. 19 § regeringsformen får inte lag eller annan föreskrift meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt artikel 6 i Europakonventionen, som gäller vid prövning av en persons civila rättigheter och skyldigheter eller vid anklagelse för brott, har var och en de rättssäkerhetsgarantier som anges i artikeln, bl.a. rätten till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. I artikeln fastslås också vissa andra rättssäkerhetsgarantier. Av artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet framgår det att ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan har blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 50 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Mer specifikt gäller ett förfarande samma brott i den mån det avser identiska fakta eller fakta som är väsentligen desamma som beträffande den överträdelse som prövats i det första förfarandet. Detta förbud mot dubbla straff och dubbla prövningar kallas ofta för dubbelprövningsförbudet. Dubbelprövningsförbudet är begränsat till att gälla samma rättssubjekt (se artikel 4.1 i protokollet). Förbudet utesluter däremot inte att den som dömts för brott blir föremål för ett disciplinärt förfarande på grund av samma gärning. Vid bedömningen av vad som är anklagelse för brott utgår domstolen från de s.k. Engelkriterierna (Engel m.fl. mot Nederländerna, no 5100/71, den 8 juni 1976). Europadomstolen har i ett stort antal avgöranden prövat dessa kriterier och även tagit ställning till gränsdragningen mellan straff och disciplinära åtgärder. De tre kriterierna är i korthet klassificering i inhemsk rätt, gärningens art och den påföljd som kan komma i fråga. Av Europadomstolens praxis följer att administrativa sanktioner kan bedömas vara straffrättsliga till sin karaktär. Om sådana sanktioner är att betrakta som en prövning av en anklagelse om brott kan prövningen alltså innebära ett hinder mot att pröva och döma någon för samma brott. I fråga om gärningens art har det betydelse om det rör sig om en gärning som kan utföras av vem som helst och mot vilken lagstiftaren har velat införa ett allmänt förbud eller om det är fråga om en kränkning av förhållningsregler för en viss avgränsad grupp personer med särskild ställning och särskilda skyldigheter. Fråga är nu om kontoavgiften som föreslås i de föregående avsnitten kan vara att betrakta som en anklagelse för brott. Kontoavgiften är enligt nationell rätt inte en straffrättslig utan en administrativ sanktion. Reglerna om kontoavgift kan endast beröra sådana rapporteringsskyldiga finansiella institut som avses i IDKL och IDKAL. Begreppet rapporteringsskyldigt finansiellt institut omfattar inte fysiska personer. Vad gäller sanktionens storlek är den relativt begränsad per kontrolluppgift, eller per konto för vilket granskningsåtgärderna inte har utförts eller dokumenterats korrekt. Eftersom ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan ha ett stort antal konton att utföra granskningsåtgärder med avseende på och att lämna kontrolluppgift om enligt 22 a och 22 b kap. SFL kan det dock tänkas att ett större antal kontoavgifter tas ut avseende samma finansiella institut om det skulle uppdagas att det finns systematiska brister i dokumentationen eller uppgiftslämnandet hos det finansiella institutet. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten utgör en begränsad krets av enskilda som åläggs en särskild skyldighet att utföra granskningsåtgärder och lämna uppgifter om konton i syfte att förhindra skatteundandragande. De sammanlagda kontoavgifterna per konto och år kan uppgå till maximalt 12 500 kronor. Jämte kontoavgift kan rapporteringsskyldiga finansiella institut vid brister i skyldigheten att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation enligt IDKL, IDKAL och SFL som leder till en kontoavgift samtidigt göra sig skyldiga till en överträdelse av annan lagstiftning på grund av att bestämmelserna i penningtvättslagen inte följts (prop. 2016/17:173 s. 430–433 och prop. 2018/19:9 s. 97–98) och bli påförda en sanktionsavgift. Varken vid införandet av penningtvättslagen eller införandet av dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut (prop. 2018/19:9 s. 102 och 103) uteslöts det att ingripande i form av sanktionsavgift enligt penningtvättslagen var att betrakta som en anklagelse för brott. De olika sanktionerna kan dock komma att påföras samma finansiella institut, dvs. samma person. Av detta skäl infördes det en bestämmelse om att det vid bedömningen av om beslut ska fattas om hel eller delvis befrielse från dokumentationsavgift, ska beaktas om bristen på dokumentation helt eller delvis även har lett till ett ingripande på grund av underlåtenhet att tillämpa bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta bör även gälla för kontoavgiften. Se vidare avsnitt 7.2.3. Befrielse från kontoavgift kan alltså bli aktuell om bristen på dokumentation helt eller delvis även har lett till ett ingripande på grund av underlåtenhet att tillämpa bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Det finns enligt ovan omständigheter som talar emot att kontoavgiften ska bedömas som ett straff så som att avgiften enligt nationell rätt inte är en straffrättslig åtgärd, att den är relativt begränsad, att den inte omfattar fysiska personer och att det är fråga om en begränsad krets. Det kan dock inte uteslutas att Europadomstolen kan komma att göra bedömningen att det är ett straff. Av den anledningen bör reglerna ges en sådan utformning att de rättssäkerhetsgarantier som följer av Europakonventionen uppfylls, vilket gäller såväl rätten till en rättvis rättegång som dubbelprövningsförbudet. Vid uttag av kontoavgift ska därför anstånd beviljas om den som kontoavgiften avser har begärt omprövning eller överklagat beslutet under vissa förutsättningar. Säkerhet för att bevilja anstånd för kontoavgift kan inte krävas, se avsnitt 7.2.4. Vidare bör ett föreläggande inte få förenas med vite om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som kan leda till kontoavgift och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Det anses inte nödvändigt att i detta lagstiftningsarbete föreslå någon ytterligare särskild reglering med anledning av dubbelprövningsförbudet. För det fall att det trots allt i praktiken skulle komma att bedömas att påförandet av kontoavgift och en annan sanktion eller påföljd i ett enskilt fall omfattas av dubbelprövningsförbudet, kan påminnas om att Europakonventionen gäller som lag här i landet och att myndigheterna ska tillämpa dess regler. Om dubbelprövningsförbudet inte aktualiseras kan den i avsnitt 7.2.3 föreslagna regeln, om befrielse från kontoavgift när det är oskäligt att ta ut en kontoavgift med fullt belopp till följd av att bristen på dokumentation helt eller delvis även har föranlett ett ingripande enligt penningtvättslagen, i stället komma att aktualiseras. Lagförslag Förslagen medför en ändring i 44 kap. 3 § SFL. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Bestämmelsen om avsiktligt kringgående Regeringens förslag: Lagändringarna om tillämpningsområdet för bestämmelsen om avsiktligt kringgående och att den ska kunna tillämpas även om åtgärderna vidtagits av någon som inte är ett finansiellt institut ska träda i kraft den 1 januari Bestämmelserna ska tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation ifrågasätter, med hänsyn till de svårigheter som förslaget är förenade med, att förslaget ska träda i kraft den 1 januari 2025. Svenska Bankföreningen avstyrker ikraftträdandedatumet om det genomförs i sin nuvarande form. Skälen för promemorians förslag: Ändringarna i den s.k. anti-kringgåenderegeln i 8 kap. 11 § IDKAL görs med anledning av påpekanden som gjorts med avseende på den svenska lagstiftningen inom ramen för en utvärdering som gjorts av Global Forum. Ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2025 och tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025. Med anledning av det som Svenska Bankföreningen och Näringslivets Skattedelegation anför vill regeringen framför allt framhålla att något förslag till tidigarelagt tidpunkt för uppgiftslämnande inte lämnas i denna proposition och att bestämmelserna om kontoavgiften utformas i enlighet med bestämmelserna om plattformsavgift i 49 d kap. SFL som redan har trätt i kraft. Det kan också framhållas att förslaget innebär att den nya lydelsen kan påverka vilka kontrolluppgifter som ska lämnas först den 15 maj 2026 och senare kalenderår. Enligt regeringens mening bör svårigheterna med den nya lagstiftningen därför inte vara större än att lagstiftningen kan träda i kraft den 1 januari 2025. Kontoavgift Regeringens förslag: Lagändringarna som innebär att en ny kontoavgift införs och ersätter dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut ska träda i kraft den 1 januari 2025. De nya bestämmelserna ska tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter samt annan dokumentation eller att lämna kontrolluppgift i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Finansbolagens Förening, Näringslivets Skattedelegation, Sparbankernas Riksförbund, Svenskt Näringsliv och Svenska Bankföreningen anser att ikraftträdande bör ske vid ett senare datum med hänsyn till den tidigarelagda tidpunkten för uppgiftslämnandet och de systemanpassningar som kommer att krävas. Skälen för regeringens förslag: Tillämpningsområdet för den sanktionsavgift som kan tas ut av rapporteringsskyldiga finansiella institut utvidgas på så sätt att sanktionsavgift ska tas ut även vid försenat eller uteblivet lämnande av korrekta kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. SFL. Ansvaret för att betala sanktionsavgiften utvidgas även när det gäller rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte är juridiska personer, t.ex. truster. Ansvaret utvidgas i dessa fall på så sätt att förvaltaren av en trust eller en person som har en motsvarande ställning i en annan juridisk konstruktion som inte är en juridisk person kan hållas betalningsansvarig för betalningen av sanktionsavgiften. Dessa ändringar görs med anledning av påpekanden som gjorts med avseende på den svenska lagstiftningen inom ramen för den utvärdering som gjorts av det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum). Framför allt med anledning av att sanktionsavgiften nu även ska kunna tas ut för brister i lämnandet av korrekta kontrolluppgifter får den en något annan karaktär än den befintliga dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Med anledning av detta föreslås det att en ny kontoavgift införs och att den ersätter den befintliga dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Dokumentationsavgiften kvarstår dock i fråga om uppgiftsskyldighet för betaltjänstleverantörer. Kontoavgiften föreslås utformas med plattformsavgiften enligt 49 d kap. SFL som förebild. Det innebär bl.a. att det av lagtexten klart ska framgå att det finns grund för avgift för att en sådan ska kunna tas ut. En annan ändring är att avgiftens belopp delas upp i tre delar och därmed nyanseras något beroende på omständigheterna. Det sammanlagda beloppet för kontoavgift kan uppgå till 12 500 kronor per år och finansiellt konto i stället för 7 500 kronor som dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut uppgår till. Eftersom ändringarna föranleds av påpekanden i samband med Global Forums granskning bör de träda i kraft så snart som möjligt. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2025. Kontrolluppgifter som avser kalenderåret 2024 ska lämnas senast den 15 maj 2025. Brister i kontrolluppgifterna kan dock bero på brister i granskning och dokumentation som skett eller skulle ha skett under kalenderåret 2024. Vidare ska kontoavgift också tas ut vid brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation. Dessa åtgärder måste med nödvändighet ske innan kontrolluppgifterna lämnas, eftersom de påverkar kontrolluppgifternas innehåll och kan även vara avgörande för om en kontrolluppgift ska lämnas eller inte. För att undvika retroaktiva effekter bör ändringarna tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation eller att lämna kontrolluppgift, i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025. Kontrolluppgifter som avser kalenderåret 2025 ska lämnas senast den 15 maj 2026. Äldre bestämmelser, dvs. nuvarande bestämmelser om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut, ska fortfarande gälla för dokumentationsavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation om finansiella konton, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025. Detta gäller bestämmelserna om kontoavgift respektive dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i både SFL och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Med hänsyn till att regeringen i nuläget inte går vidare med förslaget om en tidigarelagd tidpunkt för uppgiftslämnandet bedöms den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet fungera eftersom de förändringar som görs sker för att möta den internationella standard som redan ska gälla. Konsekvensanalys Regelrådet finner att konsekvensutredningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Förordningen har ersatts av förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar, som trädde i kraft den 6 maj 2024. Syfte, effekter av utebliven ändring och alternativa förslag Inledningsvis kan det konstateras att denna proposition innehåller förslag till justeringar i ett redan befintligt regelverk om rapportering och automatiskt utbyte av uppgifter om finansiella konton. Regelverket infördes efter förslag i proposition En global standard om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (prop. 2015/16:29) samt avseende dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut som infördes efter förslag i propositionen Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och några andra skattefrågor (prop. 2018/19:9). Ändringarna avseende dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut, som ändras till en kontoavgift (se avsnitt 7), innebär att grunderna för den särskilda avgiften förändras på så sätt att fler brister omfattas av bestämmelsen. Avgiftsstrukturen förändras även för att närmare överensstämma med den som gäller för andra liknande särskilda avgifter. Utöver detta förändras även anti-kringgåenderegeln på så sätt att även situationer där svenska personer och enheter som inte är finansiella institut vidtagit åtgärder kan träffas. Ändringarna görs i huvudsak i syfte att den svenska lagstiftningen ska vara förenlig med Sveriges åtaganden enligt det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, förkortat MCAA. Den svenska lagstiftningen har gåtts igenom och utvärderats av det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) och att det därvid påpekats att vissa brister förekommer i den svenska lagstiftningen. En internationell utvärdering av nationell lagstiftning innebär att olika länder som använder sig av olika lagstiftningstekniker och har olika omgivande bestämmelser och principer ska enas om ett gemensamt synsätt. I Global Forums arbetsgrupp för automatiskt informationsutbyte representeras fler än 100 länder. Det är representanter för dessa länder som tillsammans går igenom och diskuterar varje lands nationella lagstiftning. De gemensamma slutsatserna får mycket stor vikt vid ett enskilt lands bedömning av om ett annat land fullgör sina åtaganden enligt MCAA. Det är därför viktigt att se till att den svenska lagstiftningen står i överensstämmelse med det internationella regelverket utifrån de slutsatser som dragits i Global Forum. Om detta inte görs finns det en risk för att det i förlängningen leder till att andra länder säger upp avtalet gentemot Sverige med motiveringen att Sverige inte lever upp till den ingångna överenskommelsen. Regelrådet anser att det hade varit önskvärt om det motiverats varför några alternativa lösningar till förslaget inte beaktats. Eftersom ändringarna som föreslås kommer sig av rekommendationer av Global Forums utvärdering av svensk lagstiftning är bedömningen att de nödvändiga justeringarna behöver göras i lag och t.ex. inte genom förordning eller myndighetsskrifter. Det bedöms därför inte finnas några alternativa lösningar som är rimliga. Offentligfinansiella effekter Förslagen om att införa en kontoavgift och förändra anti-kringgåenderegeln består till stora delar av mindre justeringar och förtydliganden i ett redan befintligt regelverk. Det har inte några offentligfinansiella effekter. Kontoavgiften ersätter den redan befintliga dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Dokumentationsavgiften i fråga om uppgiftsskyldighet för betaltjänstleverantörer kvarstår dock. Utformningen av bestämmelserna om kontoavgift skiljer sig något från bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut är alltid 7 500 kronor, medan kontoavgiften som utgångspunkt för en kortare försening uppgår till 2 500 kronor. Å andra sidan är det högsta sammanlagda beloppet som kan tas ut per konto och år något högre när kontoavgiften införs. Detta gäller dock bara när bristerna är större. Den nya kontoavgiften är alltså mer nyanserad än den tidigare dokumentationsavgiften. Konsekvenser för de uppgiftsskyldiga instituten Det är omkring 640 finansiella institut i Sverige som berörs av förslaget. De lämnade 2023 (avseende år 2022) sammanlagt drygt 1 692 800 kontrolluppgifter till Skatteverket som sedan lämnades vidare genom det automatiska informationsutbytet. Förändringarna avseende den särskilda avgiften och anti-kringgåenderegeln kan naturligtvis få ekonomiska konsekvenser för enskilda rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte fullgör sina skyldigheter, men torde sammantaget inte ha några effekter för gruppen enskilda och företag som helhet. Konsekvenserna för enskilda företag kan vidare komma att mildras av att bestämmelser om befrielse från kontoavgift också tas in. Konsekvenser för Skatteverket Skatteverket mottog 2023 sammanlagt drygt 1 692 800 kontrolluppgifter från finansiella institut som sedan skickades vidare via det automatiska utbytet. Av dessa avsåg cirka 469 100 de nordiska länderna. Skatteverket mottog i sin tur samma år omkring 1 848 500 kontrolluppgifter via det automatiska utbytet och av dessa kom cirka 730 100 från de nordiska länderna. Förslaget om en ny kontoavgift bör inte innebära några ökade kostnader för Skatteverket, eftersom det redan finns en dokumentationsavgift som Skatteverket administrerar och förslaget i princip bara innebär att den avgiften byter namn och förändras något i strukturen. Skatteverket kan komma att behöva ändra informationsmaterial till följd av förslaget. Dessa förändringar kommer att ingå i den anpassning som årligen görs med anledning av ny eller förändrad lagstiftning. Regeringen bedömer att vissa informationsinsatser behöver göras med anledning av att dokumentationsavgiften ändras och får samma utformning som motsvarande andra särskilda avgifter som ligger till grund för automatiskt utbyte av information. Eventuella tillkommande utgifter med anledning av förslaget kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Konsekvenser för företag och privatpersoner Genom förslaget om att ersätta dokumentationsavgiften med en kontoavgift förändras inte den grundläggande systematiken för hur den särskilda avgiften ska beräknas. Den särskilda avgiften ska fortfarande utgå per finansiellt konto. Regelrådet har angett att konsekvensanalysen är bristfällig på så sätt att det inte redogjorts för hur förändringen påverkar små och medelstora företag. Regelrådet anser också att beskrivningen av särskild hänsyn till små företag är bristfällig. Eftersom den särskilda avgiften även fortsättningsvis ska tas ut per finansiellt konto kan denna sägas sättas i relation till verksamhetens omfattning. Vidare finns möjlighet till hel eller delvis befrielse från kontoavgift under vissa förutsättningar (se 51 kap. SFL). Alla beslut enligt SFL ska också vara proportionerliga enligt 2 kap. 5 § SFL. Regelrådet finner också att beskrivningen av påverkan på berörda företags kostnader, tidsåtgång och verksamhet är bristfällig. Näringslivets regelnämnd, Svensk Försäkring och Föreningen svensk värdepappersmarknad anser att konsekvenserna av den nya kontoavgiften behöver utredas närmare. Enligt regeringens mening torde företagens tidsåtgång och kostnader för det uppgiftslämnande som föreskrivs i 22 a och 22 b kap. SFL inte förändras, eftersom inga nya uppgifter ska inhämtas eller lämnas till Skatteverket. Den administrativa bördan för företagen förändras alltså inte. Det som i första hand ändras är de sanktioner som gäller för företag som inte uppfyller sina skyldigheter. När det gäller reglerna om kontoavgift är dessa mer nyanserade än reglerna om den befintliga dokumentationsavgiften. Vid mindre tidsmässiga överträdelser kan kontoavgiften i vissa fall bli lägre än vad den nuvarande dokumentationsavgiften skulle ha blivit. Skyldigheterna att genomföra granskningsproceduren och dokumentera denna samt lämna och bevara uppgifter finns redan enligt nuvarande regelverk. Oseriösa finansiella institut som inte genomför och dokumenterar granskningsproceduren samt bevarar dokumentationen och lämnar uppgifter utifrån vad som framkommit genom granskningsproceduren riskerar dock en något högre avgift än tidigare. Det som framför allt har tillkommit när det gäller den nya kontoavgiften är att den kan tas ut även vid försenat eller uteblivet uppgiftslämnande och inte bara vid brister i granskningsproceduren och dokumentationen (inklusive bevarande av dokumentationen) av ett konto. Mot bakgrund av att kontoavgiften alltså ska tas ut för ytterligare en brist i efterlevnaden av regelverket finner regeringen det lämpligt att utforma bestämmelserna på motsvarande sätt och låta avgifterna uppgå till samma belopp som plattformsavgiften enligt 49 d kap. SFL. Även i det fallet kan avgift tas ut för brister i granskningsprocedur, dokumentation (inklusive bevarande av dokumentation) och uppgiftslämnande. Regelrådet nämner vidare risken för att ett institut oavsiktligt kan göra fel och åläggas en kontoavgift. I detta sammanhang vill regeringen erinra om möjligheten till hel eller delvis befrielse från kontoavgift (se vidare avsnitt 7.2.3). Med detta sagt är det också viktigt att påpeka att lämnandet av en felaktig uppgift i sig inte är grund för att ta ut kontoavgift. Om det finansiella institutet följer reglerna för hur granskningsproceduren ska utföras och lämnar de uppgifter som därigenom framkommer har inget fel begåtts och därmed kan ingen kontoavgift tas ut. De är först om det finansiella institutet lämnar felaktiga uppgifter på grund av brister i granskningsproceduren eller av andra skäl som det kan bli aktuellt att ta ut kontoavgift (se avsnitt 7.2.2). Vidare kan erinras om att det klart måste framgå att föreskrivna uppgifter inte lämnats för att kontoavgift ska kunna tas ut. Det innebär att det är Skatteverket som har bevisbördan för att föreskrivna uppgifter inte har lämnats (se avsnitt 6.2.2). Slutligen kan det också nämnas att det finns möjligheter att rätta tidigare lämnade kontrolluppgifter. Regelrådet påtalar också risken för att förslaget om kontoavgift kan påverka institutens agerande för att undvika att påföras en avgift och att detta inte har beskrivits i konsekvensutredningen. Regeringen vill därför hänvisa till avsnitt 7.2.1 där det anges att poängen med den nya kontoavgiften, när det gäller brister i uppgiftslämnandet är just att påverka vissa företags agerande för att undvika risken för en kontoavgift. CRS och DAC 2 som Sverige är bundna att följa förutsätter att sanktionerna bl.a. ska ha en avskräckande effekt. När det gäller kontoavgiften kan det därutöver anges att de förändringar som föreslås antingen kan leda till mindre ingripande sanktioner eller något mer ingripande än vad som är fallet nu. För mindre allvarliga förseelser blir sanktionsavgiften lägre. För större förseelser kan den bli något högre. Sammantaget finns ingen anledning att tro att denna lagändring skulle öka risken för att ett större belopp kommer att påföras de finansiella instituten sammanlagt än vad som redan är fallet. Förslaget har ingen effekt på företagens lönsamhet, konkurrensförutsättningar och marknaden i övrigt. Företags och privatpersoners rätt att begära omprövning av eller överklaga ett beslut påverkas inte. Konsekvenser för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna De allmänna förvaltningsdomstolarna kan komma att behöva hantera överklaganden av beslut om kontoavgifter. Det bör noteras att den nya kontoavgiften ersätter den nuvarande dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Eventuella tillkommande utgifter för de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslaget bedöms inte innebära några effekter för andra myndigheter. Förslagets förenlighet med EU-rätten Förslaget bedöms vara förenligt med EU-rätten. Regeringen anser vidare i likhet med Kommerskollegium att de remitterade förslagen inte aktualiserar EU:s anmälningsprocedurer för varor och tjänster. Övriga konsekvenser Förslaget har inte någon inverkan på det kommunala självstyret och förväntas inte heller få någon annan inverkan på kommuner eller regioner. Förslaget bedöms inte heller inverka på miljön, sysselsättning, jämställdhet mellan kvinnor och män, eller offentlig service i olika delar av landet eller medföra några märkbara fördelningseffekter. Vidare bedöms förslaget inte påverka möjligheterna att nå de integrationspolitiska eller de jämställdhetspolitiska målen. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 27 kap. 2 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i 1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte omfattas av 1 §, 2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt, 3. ärende om anstånd med erläggande av skatt, 4. ärende om kassaregister enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), 5. ärende om kontoavgift enligt 49 b kap. skatteförfarandelagen, och 6. ärende enligt lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet och lagen (2022:1682) om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster genom digitala plattformar. Sekretess gäller i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. Sekretessen gäller inte 1. beslut i ärende som anges i första stycket 2, 3 och 6 samt andra stycket, 2.beslut om undantag från skyldigheter som gäller kassaregister enligt 39 kap. 9 § skatteförfarandelagen, 3.beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. skatteförfarandelagen, eller 4. beslut om kontoavgift enligt 49 b kap. skatteförfarandelagen. Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift, när det gäller finansiella konton, ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift i 49 b kap. 1 § SFL. Bestämmelser om kontoavgift tas in i 49 b kap. 1–2 a §§. I första stycket 5 och tredje stycket 4 ersätts ordet dokumentationsavgift med ordet kontoavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för uppgifter i ärenden och beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 januari 2025. Nuvarande 27 kap. 2 § ändras på så sätt att det inte längre anges vad som gäller för sekretess i ärenden och beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut eftersom dokumentationsavgift enligt förslaget endast är aktuellt i fråga om uppgiftsskyldighet för betaltjänstleverantörer (49 b kap. 3–5 §§ SFL). Ett ärende om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut kan dock finnas och ett beslut om en sådan dokumentationsavgift kan fattas även efter den 1 januari 2025. Detta eftersom punkt 2 i ikraftträdande och övergångsbestämmelserna till den ändringen i SFL, anger att äldre bestämmelser fortfarande gäller för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025. Beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut ska, enligt äldre bestämmelser, meddelas senast sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt (52 kap. 8 c § SFL) Kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. SFL ska lämnas under det kalenderår som följer kalenderåret som uppgifterna avser (24 kap. 2 a § SFL). Punkt 2 innebär att 27 kap. 2 § i den äldre lydelsen ska tillämpas på ärenden och beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut även efter den 1 januari 2025. Den nya lydelsen tillämpas dock på ärenden och beslut om kontoavgift efter ikraftträdandet. Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 1 kap. 1 § Den innehållsförteckning som finns i paragrafen ändras med anledning av att dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut blir en kontoavgift. Bestämmelser om kontoavgift finns i 49 b kap. tillsammans med bestämmelserna om dokumentationsavgift för betaltjänstleverantörer. 3 kap. 17 § Med särskilda avgifter avses förseningsavgift, skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift. Paragrafen anger vad som avses med särskilda avgifter. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift i 49 b kap. för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1. 44 kap. 3 § Ett föreläggande får inte förenas med vite om 1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, och 2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen. Paragrafen innehåller ett vitesförbud. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.6. 49 b kap. 1 § Kontoavgift ska tas ut enligt 2 § av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. om det klart framgår att institutet 1. inte har lämnat föreskrivna kontrolluppgifter inom den tid som anges i 24 kap. 2 a § eller 2. inte har genomfört de granskningsprocedurer eller på annat sätt inte har inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i a) 4–7 kap. och 8 kap. 1 och 3–8 §§ lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, b) 4–7 kap. och 8 kap. 1 och 3–9 §§ lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller c) 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. Om det på grund av någon förändrad omständighet krävs en förnyad granskning enligt bestämmelserna som anges i första stycket 2, får kontoavgift på grund av att en sådan granskning inte har genomförts bara tas ut om den inte har avslutats inom 90 dagar från upptäckten av den ändrade omständigheten. I paragrafen anges förutsättningarna för att ta ut kontoavgift. Kontoavgift ersätter dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Paragrafen ändras redaktionellt eftersom en ny grund för den särskilda avgiften tillkommer avseende brister i kontrolluppgiftslämnandet. Det tillkommer även ett nytt andra stycke avseende situationer när det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behöver vidta ytterligare granskningsåtgärder. Andra stycket i paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Av paragrafen följer att kontoavgift ska tas ut enligt 2 § under två olika förutsättningar som anges i två punkter. Enligt första stycket 1 ska kontoavgift tas ut om det klart framgår att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har lämnat i 22 a eller 22 b kap. föreskriven kontrolluppgift inom den tid som anges i 24 kap. 2 a §, dvs. den 15 maj kalenderåret efter det kalenderår som uppgifterna avser. Om felaktiga eller ofullständiga uppgifter lämnas innebär det att de uppgifter som föreskrivs i dessa kapitel inte har lämnats. Kontrolluppgift behöver bara lämnas för rapporteringspliktiga konton. Enligt första stycket 2 ska kontoavgift tas ut om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har genomfört de granskningsprocedurer eller på annat sätt inte har inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt och vid de tidpunkter som anges i de bestämmelser som räknas upp i punkten, dvs. i 4–7 kap. och 8 kap. 1 och 3–8 §§ IDKL, 4–7 kap. och 8 kap. 1 och 3–9 §§ IDKAL, eller 39 kap. 3 § SFL. I 9 kap. 1 §SFF, anges att sådant underlag som avses i 39 kap. 3 § SFL ska bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser. I förhållande till de nuvarande bestämmelserna i 49 b kap. 1 § första stycket 1 och 2 läggs 8 kap. 1 och 3–7 §§ IDKL respektive 8 kap. 1 och 3–8 §§ IDKAL till i punkt 2 a och 2 b. Detta innebär dock inte någon ändring i sak. Redan tidigare var det nödvändigt att tillämpa dessa regler för att leva upp till bestämmelserna i 4–7 kap. i respektive lag. Detta förtydligas nu i denna paragraf. Det är inte möjligt att ta ut kontoavgift med stöd av både punkt 1 och 2 avseende ett och samma konto även om förutsättningarna enligt båda punkterna är uppfyllda, utan punkterna är alternativa till varandra. Det är alltså endast en avgift som ska tas ut enligt denna paragraf även om det finns brister både i uppgiftslämnandet och dokumentationen avseende ett och samma konto. Å andra sidan räcker det att det finns brister bara i det ena avseendet för att avgiften ska kunna tas ut. Det är Skatteverket som har bevisbördan när det gäller frågan om det finns grund för att ta ut kontoavgift. Att det klart ska framgå att den uppgiftsskyldige inte har fullgjort sin skyldighet innebär att om det är tvistigt om ett konto är rapporteringspliktigt måste Skatteverket kunna visa detta för att kontoavgift ska kunna tas ut. Skatteverket måste t.ex. kunna visa att sådana faktiska omständigheter föreligger att det är fråga om ett rapporteringspliktigt konto som definieras i 2 kap. 21 § IDKL eller 2 kap. 20 § IDKAL. Vidare måste Skatteverket bl.a. visa att de faktiska omständigheterna är sådana att den som påförs en kontoavgift är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Utgångspunkten är att, om något annat inte anges i IDKL och IDKAL, ska de gransknings- och dokumentationsskyldigheter som anges i första stycket vara genomförda vid den tidpunkt som kontrolluppgifterna ska lämnas. Kontrolluppgifter ska enligt 24 kap. 2 a § lämnas senast den 15 maj kalenderåret efter det kalenderår som uppgifterna avser. Nya bestämmelser förs in i andra stycket med anledning av att det kan finnas situationer där ett finansiellt institut först en kortare tid innan kontrolluppgiften ska lämnas får kännedom om en ändrad omständighet som påverkar tillförlitligheten av de uppgifter som tidigare lämnats med avseende på föregående kalenderår. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behöver då på nytt vidta granskningsåtgärder. Bestämmelsen innebär att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har 90 dagar på sig att slutföra dessa granskningsåtgärder utan att en kontoavgift kan påföras med anledning av att åtgärderna inte hunnit genomföras den 15 maj. I IDKL och IDKAL finns bestämmelser om att vidare granskningsåtgärder behöver vidtas av ett finansiellt institut när de omständigheter, dvs. den information som det finansiella institutet har tillgång till, förändras. Vad som i sig utgör en förändrad omständighet definieras inte i någon bestämmelse i IDKL eller IDKAL men framgår t.ex. av prop. 2015/16:29 s. 182, 186, 194, 200 och punkt 17 i kommentaren till avsnitt III i CRS, s.116, 2:a utgåvan och är ”varje förändring eller tillägg av uppgifter avseende kontot eller avseende ett annat konto som är knutet till kontot om en sådan förändring eller ett sådant tillägg av uppgifter påverkar kontohavarens status”. En förändrad omständighet inträffar alltså om det finansiella institutet får tillgång till nya uppgifter eller förändrade uppgifter. I sådana fall måste hänsyn tas till denna nya information. Om den nya informationen t.ex. skulle motsäga den tidigare informationen behöver det kontrolleras vilken information som är korrekt och kanske kompletteras med ytterligare dokumentation. I IDKL och IDKAL innebär detta i vissa bestämda situationer att granskningen behöver genomföras på nytt och att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet då har 90 dagar på sig att genomföra granskningsproceduren. Det är endast vid förändrade omständigheter som inträffar nära inpå tidsfristen för att lämna kontrolluppgifter som bestämmelsen är avsedd att tillämpas på. Detta eftersom kontrolluppgiftslämnandet ska baseras på de uppgifter som det finansiella institutet behövt inhämta vid tidpunkten för uppgiftslämnandet den 15 maj. Det finns bestämmelser om denna förnyade granskning i t.ex. 4 kap. 1, 3 och 9 §§ IDKAL. Det finns dock även en generell bestämmelse i 8 kap. 8 § IDKAL som innebär att ett finansiellt institut inte får utgå från dokumentation som är otillförlitlig. Ny information (ändrad omständighet) kan innebära att dokumentationen inte längre är tillförlitlig. Det medför i så fall att en förnyad granskning behöver genomföras. I vissa fall anges det uttryckligen i IDKAL att den förnyade granskningen ska ha genomförts inom 90 dagar och i andra fall anges det ingen tidpunkt. Granskningen ska normalt vara avslutad vid tidpunkten för kontrolluppgiftslämnandet (se avsnitt 7.2.2). Detta andra stycke medför dock att kontoavgift aldrig kan tas ut om den förnyade granskningen i enlighet med bestämmelserna som anges i första stycket 2 har avslutats inom 90 dagar från upptäckten av den ändrade omständigheten. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.2. 1 a § Om det klart framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte har fullgjort de skyldigheter som avses i 1 § första stycket 1 och 2 senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas, eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt, ska utöver avgift enligt 1 § kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Under samma förutsättningar ska ytterligare en kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Detta gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna, inhämta eller bevara uppgifter med anledning av en utredning om en sådan kontoavgift som anges i första stycket. I paragrafen, som är ny, anges under vilka förutsättningar kontoavgifter, utöver avgift enligt 1 §, ska tas ut. Av paragrafens första stycke följer att utöver avgift enligt 1 §, ska kontoavgift enligt 2 a § tas ut om det klart framgår att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har lämnat föreskrivna uppgifter eller inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas till Skatteverket, eller skulle ha lämnats till Skatteverket om kontot hade varit rapporteringspliktigt. Tidpunkten kopplas här till när kontrolluppgiften ska lämnas eller skulle ha lämnats om kontot hade varit rapporteringspliktigt. Om bristen består i att det finansiella institutet inte lämnat kontrolluppgift eller inte har inhämtat, kontrollerat eller bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation med avseende på ett rapporteringspliktigt konto finns det ett datum när kontrolluppgift ska lämnas. I det fall bristen däremot består i att det finansiella institutet inte har inhämtat, kontrollerat eller bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation med avseende på ett konto som inte är rapporteringspliktigt ska dock kontrolluppgift inte lämnas. Den tidpunkt som då är utgångspunkten är det datum då kontrolluppgift skulle ha lämnats om kontot hade varit rapporteringspliktigt. I avsaknad av dokumentation kan det vara svårt att avgöra om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte. I praktiken får detta dock ingen betydelse eftersom samma datum är utgångspunkten oavsett om kontot är rapporteringspliktigt eller inte. För att kunna avgöra om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte och vilka uppgifter som ska anges i kontrolluppgiften måste det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta och kontrollera handlingar, uppgifter och annan dokumentation med avseende på kontot. Det måste alltså ha gjorts vid tidpunkten för kontrolluppgiftslämnandet. Om uppgifterna har dokumenterats i samband med detta och bevarats i den utsträckning som krävs visar sig när Skatteverket behöver få del av dokumentationen. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut måste fullgöra båda skyldigheterna senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas för att inte riskera att bli påförd ytterligare en kontoavgift, även om skyldigheten att bevara dokumentationen under en viss tid kvarstår även efter denna tidpunkt. När det gäller skyldigheten att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation kan bristen, till skillnad från brister i lämnandet av kontrolluppgifter, dock läkas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har genomfört dessa skyldigheter med avseende på den rapporteringspliktiga perioden innan Skatteverket begär att få del av dokumentationen om detta. Det beror på att dokumentationen om granskningsåtgärderna inte automatiskt ska lämnas till Skatteverket vid en viss tidpunkt. Den ska dock finnas tillgänglig när Skatteverket vill kontrollera den. I 1 b § första stycket 2 anges att kontoavgift inte får tas ut om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet på eget initiativ har fullgjort skyldigheten efter den tidpunkt då den egentligen skulle ha fullgjorts, se vidare avsnitt 7.2.2. Att det klart ska framgå att den kontrolluppgiftsskyldige inte har fullgjort sin skyldighet innebär t.ex. att om det är tvistigt om ett konto är rapporteringspliktigt eller om det finansiella institutet är rapporteringsskyldigt måste Skatteverket kunna visa detta för att kontoavgift ska kunna tas ut. Detsamma gäller om det är tvistigt om granskningsåtgärderna genomförts senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas till Skatteverket eller skulle ha lämnats om kontot hade varit rapporteringspliktigt. Beviskravet är detsamma som för att påföra skattetillägg, se även författningskommentaren till 1 §. Av andra stycket framgår att ytterligare en kontoavgift enligt 2 a § ska tas ut under de förutsättningar som anges i första stycket. Detta gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna uppgifter eller inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation med anledning av en utredning om en kontoavgift som anges i första stycket. Det är alltså fråga om den totalt tredje avgiften. För brister i uppgiftslämnande eller dokumentation kan det alltså påföras tre avgifter avseende en och samma kontrolluppgift eller konto, 2 500 kronor (enligt 1 § och 2 § första stycket), 5 000 kronor (enligt 1 a § första stycket och 2 a §) och 5 000 kronor (enligt 1 a § andra stycket och 2 a §), dvs. sammanlagt 12 500 kronor. Den uppgiftsskyldige kan således undgå att påföras en avgift som anges i andra stycket fram till dess att Skatteverket har inlett en utredning om en kontoavgift som anges i första stycket och kontaktat den uppgiftsskyldige med anledning av det. En sådan utredning kan i princip inledas mycket snart efter den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas till Skatteverket eller uppgifter ska bevaras, kontrolleras eller inhämtas. En utredning kan dock också inledas först flera år efter att uppgifterna skulle ha lämnats, inhämtats eller bevarats. För att undvika kontoavgift enligt andra stycket räcker det dock inte att vissa uppgifter lämnas utan i stället måste samtliga föreskrivna uppgifter lämnas. Det innebär att uppgifterna ska vara fullständiga och korrekta. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.2. 1 b § Kontoavgift får inte tas ut om de skyldigheter som avses i 1 § första stycket 1 respektive 2 delvis har fullgjorts inom de tidsfrister som gäller för dessa skyldigheter och 1. bristerna endast är av mindre betydelse, eller 2. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet på eget initiativ därefter har fullgjort skyldigheterna. Om kontrolluppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som uppgifter enligt 22 a och 22 b kap. lämnas för, kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om när kontoavgift inte får tas ut. I första stycket föreskrivs att kontoavgift inte får tas ut om skyldigheterna som avses i 1 § första stycket 1 respektive 2 delvis har fullgjorts inom de tidsfrister som gäller för dessa skyldigheter, och det finns brister som endast är av mindre betydelse (punkt 1) eller den kontrolluppgiftsskyldige på eget initiativ därefter har rättat kontrolluppgifterna eller fullt ut fullgjort de skyldigheter som gäller dokumentationen på det sätt som avses 1 § första stycket 2 (punkt 2). Möjligheten att rätta redan lämnade uppgifter på eget initiativ och därigenom undgå avgift enligt både 1 a § första och andra styckena får antas vara utgångspunkten i de fall då uppgifter har lämnats men är oriktiga eller ofullständiga. Det kan emellertid finnas fall då en rättelse inte längre kan anses göras på eget initiativ, men den görs innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna uppgifter med anledning av en utredning om en kontoavgift enligt 1 a § första stycket. Under sådana förhållanden kan en rättelse innebära att avgifter enligt 1 a § första stycket och 1 §, men inte enligt 1 a § andra stycket, kan tas ut. Paragrafen är endast tillämplig om båda skyldigheterna som avses i 1 § första stycket 1 respektive 1 § första stycket 2 delvis har fullgjorts inom de tidsfrister som gäller. Om någon av skyldigheterna inte har fullgjorts alls kan paragrafen alltså inte tillämpas. Således kan den inte tillämpas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet delvis har dokumenterat kontona på föreskrivet sätt men inte lämnat kontrolluppgift alls om ett konto som kontrolluppgift ska lämnas för (dvs. ett rapporteringspliktigt konto). På motsvarande sätt kan paragrafen inte tillämpas om kontrolluppgift lämnats men ingen dokumentation överhuvudtaget har inhämtats, kontrollerats eller bevarats inom de tidsfrister som gäller. Med brister av mindre betydelse avses brister som har liten eller ingen betydelse för Skatteverkets möjlighet att använda uppgifterna till grund för beskattningen inom Sverige och utbytet av upplysningar med andra stater samt kontrollera kontrolluppgiftsskyldigheten. Även i fall när det är uppenbart att en uppgift är felaktig eller saknas eller dokumentationen inte inhämtats, kontrollerats eller bevarats på ett korrekt sätt kan bristen ofta anses vara av mindre betydelse, förutsatt att det rör sig om enstaka brister. I dessa fall finns det ingen risk att Skatteverket missleds, och det kan ofta räcka med en fråga till den uppgiftsskyldige för att Skatteverket ska få in korrekta uppgifter eller uppgifterna ska inhämtas, kontrolleras eller bevaras. Uttrycket ”på eget initiativ” i punkt 2 har samma betydelse som i 49 kap. 10 § första stycket 2. För att en uppgiftsskyldig ska anses ha rättat en felaktig uppgift, lämnat en kompletterande uppgift eller inhämtat eller bevarat föreskrivna uppgifter på eget initiativ krävs att rättelsen eller kompletteringen görs självmant. Om rättelse eller komplettering sker efter det att den uppgiftsskyldige har anledning att tro att Skatteverket har uppmärksammat bristen ska kontoavgift således tas ut. En rättelse eller komplettering anses inte ske på eget initiativ om t.ex. Skatteverket dessförinnan har ställt en fråga till den uppgiftsskyldige som har samband med den felaktiga eller ofullständiga uppgiften. En kontrolluppgift avser en viss rapporteringspliktig period. Om den rättas måste uppgifterna som då lämnas naturligtvis avse den rapporteringspliktiga period som kontrolluppgiften avser. På samma sätt måste en rättelse av uppgifter, handlingar och dokumentation som ska inhämtas, kontrolleras och bevaras göras utifrån de omständigheter som rådde under den aktuella rapporteringspliktiga perioden. Bestämmelser om befrielse från bl.a. kontoavgift finns i 51 kap., se vidare avsnitt 7.2.3. I andra stycket anges att om kontrolluppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som uppgifter enligt 22 a och 22 b kap. lämnas för, kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2. Så är till exempel fallet om en kontrolluppgift för ett rapporteringspliktigt konto lämnas in till Skatteverket utan eller med mycket ofullständiga uppgifter ifyllda. Detsamma gäller om uppgifterna är uppenbart oriktiga. Detta innebär alltså ett undantag från bestämmelsen i första stycket 2 om att kontoavgift under vissa förutsättningar inte ska tas ut om kontrolluppgift rättas på det rapporteringsskyldiga finansiella institutets eget initiativ. Undantaget gäller endast i fråga om brister i kontrolluppgift och inte i fråga om brister att inhämta, kontrollera och bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation. De sistnämnda bristerna kan således rättas på eget initiativ med sådan verkan som anges i första stycket 1 även om bristerna är sådana att dokumentationen uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som den finns för. Syftet med dokumentationen är att det ska kunna kontrolleras om det föreligger kontrolluppgiftsskyldighet eller inte och för att kunna kontrollera att uppgifterna i en kontrolluppgift är korrekta. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.2. 2 § Kontoavgiften är 2 500 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats i enlighet med 1 § första stycket 1 eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § första stycket 2 inte har uppfyllts. Endast en kontoavgift enligt 1 § kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. Paragrafen innehåller bestämmelser om kontoavgiftens storlek. Av första stycket framgår storleken av den kontoavgift som tas ut när föreskrivna uppgifter inte lämnats, kontrollerats, bevarats eller inhämtats i rätt tid. Avgiften uppgår till 2 500 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats på det sätt som avses i 1 § första stycket 1 eller för varje konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § första stycket 2 inte uppfyllts. Begreppet rapporteringspliktigt konto har samma innebörd som i 2 kap. 21 § IDKL och 2 kap. 20 § IDKAL. Bestämmelser om befrielse från bl.a. kontoavgifter finns i 51 kap. Av andra stycket framgår att endast en kontoavgift enligt 1 § kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. Om det t.ex. finns brister i både lämnandet av kontrolluppgift och i kontrollen av dokumentation kan alltså endast en avgift tas ut. Gällande regler för kontrolluppgifter anger utan undantag att kontrolluppgift ska lämnas för varje kalenderår (24 kap. 1 § SFL). Detta gäller oavsett om den kontrolluppgiftsskyldige eller den som kontrolluppgift ska lämnas för har ett räkenskapsår som överensstämmer med kalenderåret eller inte. Om kontot avslutas under kalenderåret ska uppgift i stället lämnas om att kontot avslutats. Konton som är andelar i juridiska personer får anses avslutade vid varje form av avyttring (prop. 2015/16:29 s. 114). Övervägandena finns i avsnitt 7.2.2. 2 a § Kontoavgiften enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket är 5 000 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter enligt 1 § första stycket 1 inte lämnats eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § första stycket 2 inte uppfyllts. Endast en kontoavgift enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om storleken av de kontoavgifter som ska tas ut enligt 1 a §. Av första stycket framgår att dessa kontoavgifter ska tas ut av en kontrolluppgiftsskyldig om föreskrivna uppgifter om ett konto inte har lämnats eller inhämtats, kontrollerats och bevarats senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas. Den andra kontoavgiften enligt 1 a § tas ut under samma förutsättningar, men inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna, inhämta, kontrollera och bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation med anledning av en utredning om en andra kontoavgift. De två avgifterna enligt 1 a § beräknas på samma sätt och uppgår till samma belopp. Avgifterna uppgår till 5 000 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats på det sätt som avse i 1 § första stycket 1 eller för varje konto med avseende på vilket skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation på det sätt som avses i 1 § första stycket 2 inte uppfyllts. Bestämmelser om befrielse från bl.a. kontoavgift finns i 51 kap., se vidare avsnitt 7.2.3. I andra stycket anges att endast en kontoavgift enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. Om det t.ex. finns brister i både lämnandet av kontrolluppgift och i kontrollen av dokumentation kan alltså endast en avgift enligt 1 a § första stycket och en avgift enligt 1 a § andra stycket tas ut. Att endast en avgift per rapporteringspliktigt konto och rapporteringspliktig period kan tas ut gäller även om ett och samma konto är rapporteringspliktigt enligt både IDKL och IDKAL och kontrolluppgift därför ska lämnas enligt såväl 22 a som 22 b kap. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.2. 51 kap. 2 § Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift eller en kontoavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts. I paragrafen regleras när det under vissa särskilda förhållanden kan vara oskäligt att ta ut en kontoavgift med fullt belopp. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap. I IDKL respektive IDKAL hänvisas rapporteringsskyldiga finansiella institut i flera fall till dokumentation som inhämtats med stöd av penningtvättslagen. I de fall då instituten grundar sina bedömningar enligt IDKL och IDKAL på uppgifter i dokumentation som inhämtats enligt penningtvättslagen är den dokumentationen underlag för tillämpning av båda dessa regelverk. Bestämmelser om bevarande av handlingar och uppgifter finns i 5 kap. 3–4 §§ lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Om ett ingripande har gjorts helt eller delvis till följd av brister i dokumentationen och samma brister helt eller delvis utgör grund för dokumentationsavgift eller kontoavgift kan detta medföra att det är oskäligt att ta ut den särskilda avgiften med fullt belopp. Bestämmelser om ingripande på grund av att bestämmelserna om dokumentation i penningtvättslagen inte har följts finns bl.a. i 7 kap. 10 § penningtvättslagen och i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Eftersom kontoavgiften är en särskild avgift kan det även bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna i 1 §. Bestämmelsen är inte är begränsad till dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut enligt 49 b kap. 1 § utan bestämmelsen är även tillämplig när dokumentationsavgift ska tas ut av en betaltjänstleverantör enligt 3 § (prop. 2022/23:121 s. 156–157). Någon ändring i detta avseende är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3. 52 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – beslut om förseningsavgift (2 §), – beslut om skattetillägg (3–8 a §§), – beslut om återkallelseavgift (8 b §), – beslut om kontoavgift eller dokumentationsavgift (8 c §), – beslut om rapporteringsavgift (8 d §), – beslut om plattformsavgift (8 e §), – beslut om rapportavgift (8 f §), – beslut om kontrollavgift (9 §), – att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §), och – att särskild avgift tillfaller staten (11 §). I paragrafen anges kapitlets innehåll. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap. Ändringen innebär att en paragraf, 8 c §, ändras till att gälla både dokumentationsavgift för betaltjänstleverantörer och kontoavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. 8 c § Ett beslut om kontoavgift enligt 49 b kap. 1 eller 1 a § ska meddelas inom sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 3 § ska meddelas inom fyra år från utgången av det kalenderår då dokumentationsskyldigheten skulle ha fullgjorts. I paragrafen regleras när beslut om dokumentationsavgift för betaltjänstleverantörer eller kontoavgift senast ska meddelas. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift i 49 b kap. för rapporteringsskyldiga finansiella institut. I paragrafens första stycke anges att ett beslut om kontoavgift ska meddelas inom sex år efter utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts. Det innebär att samtliga beslut om kontoavgift med avseende på en och samma rapporteringsskyldiga finansiella institut måste ha beslutats inom sex år efter det kalenderår då uppgiftsskyldigheten avseende det rapporteringsskyldiga kontot skulle ha fullgjorts. Detta gäller både för rapporteringsskyldiga finansiella institut som skulle ha lämnat kontrolluppgift vid en viss tidpunkt och för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte är skyldiga att lämna kontrolluppgifter men som skulle ha genomfört granskningsprocedurer eller på annat sätt inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation för att avgöra att någon kontrolluppgiftsskyldighet inte fanns vid samma tidpunkt. Bestämmelser om kontoavgift finns i 49 b kap. Definitionen av rapporteringsskyldigt finansiellt institut finns i 2 kap. 19 § IDKL och 2 kap. 21–21 b §§ IDKAL. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. 59 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2–6 §§), – ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7–9 §§), – betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §), – ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §), – företrädaransvar (12–21 §§), – ansvar för redare (22 §), – ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp (23 §), – ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), – ansvar för kontoavgift (25–25 b §§), och – indrivning och preskription (26 och 27 §§). Den innehållsförteckning som finns i paragrafen kompletteras med anledning av att det blir möjligt att fatta beslut om ansvar för kontoavgift enligt 49 b kap. för juridiska konstruktioner som inte är juridiska personer. 25 § Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en juridisk person inte har fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift, får Skatteverket besluta om betalningsansvar för 1. en förvaltare för ett finansiellt institut som är en trust, eller 2. den som har en motsvarande ställning i ett finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en trust. Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats. I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om ansvar för enheter som inte är juridiska personer och som inte fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift. Begreppet rapporteringsskyldigt finansiellt institut definieras i 2 kap. 19 § IDKL respektive 21–21 b §§ IDKAL. Ett rapporterings–skyldigt finansiellt institut kan inte vara en fysisk person. Av första stycket framgår att Skatteverket får fatta beslut om betalningsansvar avseende ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en juridisk person och det institutet inte har fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift. Skatteverket får i dessa situationer besluta om ansvar för 1) förvaltare för ett finansiellt institut som är en trust eller 2) den som har en ställning i ett finansiellt institut (som är en annan juridisk konstruktion än en trust) som motsvarar en förvaltares ställning i en trust. I andra stycket regleras till vilken tidpunkt betalningsansvaret är knutet. Den relevanta ansvarstidpunkten är tidpunkten vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats. Eftersom särskilda avgifter inte har en ursprunglig förfallodag innebär detta att Skatteverket kan besluta om ansvar för de förvaltare och de som har motsvarande ställning hos det finansiella institutet vid den förfallodag som infaller närmast efter 30 dagar har gått från den dag beslut om kontoavgift fattades, se 62 kap. 8 och 9 §§. Detta innebär, eftersom beslut om kontoavgift enligt 66 kap. 24 d § kan fattas sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts, att ansvarsbeslutet kan komma att riktas mot en annan förvaltare eller motsvarande än den som tidigare företrätt enheten. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.5. 25 a § Ett beslut om betalningsansvar enligt 25 § får inte fattas om statens fordran har preskriberats. I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om när beslut om betalningsansvar för enheter som inte är juridiska personer och som inte fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift kan fattas. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.5. 25 b § Om det finns särskilda skäl får förvaltaren eller den som har motsvarande ställning helt eller delvis befrias från skyldigheten att betala kontoavgiften. I paragrafen, som är ny, regleras under vilka förhållande hel eller delvis befrielse från ansvar för kontoavgift kan beviljas. Grunderna för befrielse ligger utanför de grunder som enligt 51 kap. SFL helt eller delvis kan befria den juridiska konstruktionen från särskild avgift. I stället är det sådana särskilda skäl som är kopplade till den som görs betalningsansvarig och förhållanden som förelåg vid tidpunkten för den bristande betalningen. Det kan då röra sig om att omständigheterna som lett till den bristande betalningen inte kunnat förutses av den som hålls ansvarig. De särskilda skälen kan vidare grunda sig i förhållanden kopplade till denne som hög ålder och hälsotillstånd. Även i fall där befrielsegrunder saknas kan det bli fråga om att begränsa betalningsansvaret. Detta kan bli aktuellt då beloppets storlek och omständigheterna i målet leder till att ett fullt betalningsansvar står i klart missförhållande till det som det allmänna har att vinna av ett sådant beslut (jfr HFD 2016 ref. 60). Övervägandena finns i avsnitt 7.2.5. 62 kap. 8 § Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § och skatt beräknad enligt 56 a kap. 5 eller 6 § ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt eller beslut om tilläggsskatt fattades. Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades: 1. annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol, 2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, rapportavgift plattformsavgift eller kontrollavgift, 3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt 4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. Slutlig skatt, tilläggsskatt enligt huvudregeln eller kompletteringsregeln för tilläggsskatt och nationell tilläggsskatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket. Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §. I paragrafen finns bestämmelser om vilka förfallodagar som gäller för skatter och avgifter. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap. Beroende på vilken månad det gäller finns det två eller tre datum i varje kalendermånad som är förfallodagar. Vilka dessa är i respektive kalendermånad framgår av 62 kap. 9 §. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. 63 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – ansökan om anstånd (2 §), – deklarationsanstånd (3 §), – ändringsanstånd (4 §), – anstånd för att undvika betydande skada (5 §), – anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §), – anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift (7 och 7 a §§), – säkerhet (8–10 §§), – anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §), – anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §), – anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §), – anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning (14 §), – anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§), – anstånd med betalning av skatt i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt (14 d §), – anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §), – anståndsbeloppet (16–21 a §§), – ändrade förhållanden (22–22 c §§), och – anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §). Innehållsförteckningen i paragrafen ändras till att inkludera bestämmelser om anstånd med att betala kontoavgift. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap. 7 § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat 1. beslutet om skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, eller 2. beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget, återkallelseavgiften eller rapportavgiften. Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en omprövning av samma fråga. Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet. Paragrafen innehåller bestämmelser om anstånd. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap. Ändringen i paragrafens första stycke innebär att bestämmelserna om automatiskt anstånd i samband med begäran om omprövning eller överklagande även gäller kontoavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. 8 § Om det i de fall som avses i 4, 5, 14 eller 14 d § kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller avgiftens betalning. Första stycket gäller inte om 1. anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt, 2. det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas, 3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 4. det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhandsbesked, eller 5. det annars finns särskilda skäl. Paragrafen innehåller bestämmelser om säkerhet som villkor för anstånd. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap. Bestämmelsen i andra stycket, som reglerar när sådan säkerhet inte får krävas, utvidgas till att gälla även kontoavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. 66 kap. 5 § Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, tilläggsskatt, skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om 1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången, 2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning, 3. frågan ska prövas i sak, och 4. prövningen inte är enkel. Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §. I paragrafen finns bestämmelser om omprövning av särskilt kvalificerade beslutsfattare. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. 7 § En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. föreläggande, 6. revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök, 7. tvångsåtgärder, 8. återkallelseavgift, 9. kontoavgift eller dokumentationsavgift, 10. rapporteringsavgift, 11. plattformsavgift, 12. kontrollavgift, 13. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 14. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 15. verkställighet, eller 16. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. I paragrafen finns bestämmelser om när en begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap. Genom den ändring som görs i andra stycket anges att en begäran om omprövning ska ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser kontoavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. 24 d § Ett beslut om omprövning av kontoavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts. I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller. I paragrafen anges att ett beslut om omprövning av kontoavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelats inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts. Detta gäller både för rapporteringsskyldiga finansiella institut som skulle ha lämnat kontrolluppgift vid en viss tidpunkt och för finansiella institut som inte har rapporteringspliktiga konton men som skulle ha inhämtat, kontrollerat och bevarat dokumentation som underlag för att någon kontrolluppgiftsskyldighet inte fanns vid samma tidpunkt. Omprövning till nackdel av ett beslut om kontoavgift kan bli aktuellt t.ex. om det visar sig att den kontrolluppgiftsskyldige inte bevarat sådant underlag som avses i 39 kap. 3 § under sju år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser enligt 9 kap. 1 § SFF. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. 67 kap. 12 § Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. deklarationsombud, 6. tvångsåtgärder, 7. återkallelseavgift, 8. kontoavgift eller dokumentationsavgift, 9. rapporteringsavgift, 10. plattformsavgift, 11. kontrollavgift, 12. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 13. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 14. verkställighet, eller 15. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. I paragrafen finns bestämmelser om när ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap. Genom det tillägg som görs i andra stycket ska även ett överklagande av ett beslut om kontoavgift ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation för finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025. De ändringar som görs avser huvudsakligen att det införs en ny kontoavgift som har ett vidare tillämpningsområde än den nuvarande dokumentationsavgiften som kan påföras rapporteringsskyldiga enheter som är finansiella institut enligt IDKL och IDKAL. Kontoavgiften ersätter därför dokumentationsavgiften. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 januari 2025. Av punkt 2 framgår att lagen tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation i fråga om finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025. Kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. som avser kalenderåret 2024 ska lämnas senast den 15 maj 2025. Det är först om det finns motsvarande brister som avser kalenderåret 2025 som den nya kontoavgiften kan tas ut. Det betyder att kontoavgift för att korrekt kontrolluppgift inte lämnats inom föreskriven tid kan tas ut först med avseende på de kontrolluppgifter som ska lämnas senast den 15 maj 2026. På motsvarande sätt kan kontoavgift tas ut för andra brister i de nämnda skyldigheterna först om bristerna avser uppgifter som kan påverka om kontrolluppgift ska lämnas eller vad en kontrolluppgift ska innehålla som ska lämnas senast den 15 maj 2026. Om bristerna gäller uppgifter som avser tidigare kalenderår, t.ex. sådana som har betydelse för om kontrolluppgift ska lämnas eller vad den ska innehålla vid kontrolluppgiftslämnandet under 2025 så är det fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2024. Enligt punkt 3 ska äldre bestämmelser fortfarande gälla i sådana situationer. Det innebär att det då är de tidigare bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som ska tillämpas. Det kommer alltså att finnas en övergångsperiod där antingen en dokumentationsavgift eller en kontoavgift ska tas ut, beroende på vilket kalenderår som uppgifterna avser. Vid brister i fråga om uppgifter som avser mer än ett kalenderår kan dock naturligtvis både kontoavgift och dokumentationsavgift tas ut av samma rapporteringsskyldiga finansiella institut, men inte avseende samma kalenderår. Övervägandena finns i avsnitt 8.1 och 8.2. Förslaget till lag om ändring i lag (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton 4 kap. 3 § Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 2 § första stycket och inga andra omständigheter som anges där framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa den granskning som anges i 6 § avseende kontot eller inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det efter granskningen enligt 6 § inte framkommit någon sådan omständighet som anges i 2 § första stycket 1–5 och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren lyckas inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. Bestämmelsen handlar om när ett befintligt lågvärdekonto blir ett odokumenterat konto. Bestämmelsen rättas på så sätt att hänvisningen till 2 § första stycket 1–6 ändras till 2 § första stycket 1–5. Punkt 6 i 2 § första stycket avser just den situationen att en c/o eller poste restante-adress är den enda adressen som finns registrerad. Om hänvisningen i 3 § inkluderar 2 § första stycket 6 skapas en rundgång i tillämpningen eftersom en omständighet enligt 2 § första stycket 6 måste ha framkommit för att 3 § ska vara tillämplig. 11 § Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 5–8 §§ och inga andra omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–5 framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren kunnat inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. Bestämmelsen rättas på så sätt att hänvisningen till 2 § första stycket 1–6 ändras till 2 § första stycket 1¬5. Punkt 6 i 2 § första stycket avser just den situationen att en c/o eller poste restante-adress är den enda adressen som finns registrerad. Om hänvisningen i 11 § inkluderar 2 § första stycket 6 skapas en rundgång i tillämpningen eftersom en omständighet enligt 2 § första stycket 6 måste ha framkommit för att 11 § ska vara tillämplig. 8 kap. 11 § Oavsett vad som i övrigt föreskrivs i denna lag ska ett finansiellt konto anses vara ett rapporteringspliktigt konto och ett finansiellt institut anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om 1. ett finansiellt institut eller en annan enhet eller person vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § eller att ett finansiellt institut inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § och detta med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och 2. det skulle strida mot syftet med denna lag om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Paragrafen innehåller en bestämmelse som förhindrar kringgående av vad som ska anses vara ett rapporteringspliktigt konto och ett finansiellt institut. I paragrafen föreskrivs att ett finansiellt konto, utan hinder av vad som i övrigt föreskrivs i denna lag, ska anses vara ett rapporteringspliktigt konto och att ett finansiellt institut, utan hinder av vad som i övrigt föreskrivs i denna lag, ska anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Bestämmelsen i första stycket ändras på så sätt att bestämmelsen även gäller en annan person än ett finansiellt institut och att personen eller enheten även kan ha hemvist i Sverige. Ändringen i andra stycket är endast redaktionell. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025. Lagen träder i kraft den 1 januari 2025. I den nya lydelsen av 8 kap. 11 § förändras förutsättningarna för vilka finansiella institut och konton som kan anses vara rapporteringspliktiga. Detta genom att bestämmelsen som ska förhindra kringgående utvidgas till fall där det även kan vara andra personer som vidtar de åtgärder som gör bestämmelsen tillämplig. Att lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025 innebär att den nya lydelsen kan påverka vilka kontrolluppgifter som ska lämnas senast den 15 maj 2026 och för senare kalenderår. Sammanfattning av promemorian Justeringar vad gäller det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton I promemorian lämnas förslag om justeringar i lagstiftningen som föranleds av påpekanden som Global Forum utvärdering av den svenska lagstiftningen om automatiskt utbyte om information om finansiella konton resulterade i. Promemorian innehåller även förslag som föranleds av Skatteverkets hemställan Ändrade tidpunkter för uppgiftslämnande med anledning av det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton (Fi2023/01129). Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2016 genomfördes det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Därigenom genomfördes även rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning i svensk lag. Det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) utvärderar varje lands lagstiftning som genomför den globala standarden. Sveriges lagstiftning utvärderades en första gång under 2017. De påpekanden och rekommendationer från Global Forum som utvärderingen resulterade i föranledde lagändringar som antogs efter förslag i propositionen Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och några andra skattefrågor (prop. 2018/19:9). För närvarande pågår en andra, och i vissa avseenden djupare, utvärdering av genomförandelagstiftningen i varje land. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2025. Promemorian lagförslag Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 kap. 2 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i 1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte omfattas av 1 §, 2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt, 3. ärende om anstånd med erläggande av skatt, 4. ärende om kassaregister enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), 5. ärende om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § skatteförfarandelagen, och 5. ärende om kontoavgift enligt 49 b kap. skatteförfarandelagen, och 6. ärende enligt lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet och lagen (2022:1682) om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster genom digitala plattformar. Sekretess gäller i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. Sekretessen gäller inte 1. beslut i ärende som anges i första stycket 2, 3 och 6 samt andra stycket, 2. beslut om undantag från skyldigheter som gäller kassaregister enligt 39 kap. 9 § skatteförfarandelagen, 3. beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. skatteförfarandelagen, eller 4. beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § skatteförfarandelagen, och 4. beslut om kontoavgift enligt 49 b kap. skatteförfarandelagen, och Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för uppgifter i ärenden och beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 24 kap. 2 a § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 24 kap. 2 a § ska utgå, dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 34 kap. 3 och 10 §§, 44 kap. 3 §, 49 b kap. 1 och 2 §§, 51 kap. 2 §, 52 kap. 1 § och 8 c §§, 59 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7 och 8 §§, 66 kap. 5 och 7 §§ samt 67 kap. 12 § samt rubrikerna närmast före 49 b kap. 1 §, 49 b kap. 2 § och 52 kap. 8 c § ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 49 b kap. ska lyda ”Kontoavgift och dokumentationsavgift”, dels att det ska införas sju nya paragrafer, 49 b kap. 1 a, 1 b och 2 a §§, 59 kap. 25–25 b §§ samt 66 kap. 24 d §, och närmast före 49 b kap. 1 b §, 59 kap. 25 § och 66 kap. 24 d § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter. Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 49 a kap. – Återkallelseavgift 49 b kap. – Dokumentationsavgift 49 a kap. – Återkallelseavgift 49 b kap. – Kontoavgift och dokumentationsavgift 49 c kap. – Rapporteringsavgift 49 c kap. – Rapporteringsavgift – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 3 kap. 17 § Med särskilda avgifter avses förseningsavgift, skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift. Med särskilda avgifter avses förseningsavgift, skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift. 34 kap. 3 § Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 15–22 kap. och 22 c kap. ska senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften. Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 22 a och 22 b kap. ska senast den 15 maj året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften. Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 15–22 c kap. ska senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften. 10 § Uppgifter som avses i 6 och 7 §§ ska lämnas senast den 8 i månaden efter det att skyldigheten att lämna kontrolluppgift eller uppgifter i en arbetsgivardeklaration uppkom. Uppgifter som avses i 8 och 9 §§ ska lämnas snarast och senast den 15 januari året efter det år som uppgiften gäller. Uppgifter som avses i 9 a–9 d §§ ska lämnas snarast och senast den 1 maj året efter det år som uppgiften gäller. Uppgifter som avses i 8–9 d §§ ska lämnas snarast och senast den 15 januari året efter det år som uppgiften gäller. 44 kap. 3 § Ett föreläggande får inte förenas med vite om 1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, och 1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, och 2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen. 49 b kap. När ska dokumentationsavgift tas ut av rapporteringsskyldiga finansiella institut? När ska kontoavgift tas ut? 1 § Dokumentationsavgift ska tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. och som inte har samlat in och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i Kontoavgift ska tas ut enligt 2 § av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. om det klart framgår att institutet 1. 4–7 kap. och 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, 2. 4–7 kap. och 8 kap. 9 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller 3. 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. 1. inte har lämnat föreskrivna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. inom den tid som anges i 24 kap. 1 §, eller 2. inte har genomfört de granskningsprocedurer eller på annat sätt inte har inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i a) 4–7 kap. och 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, b) 4–7 kap. och 8 kap. 9 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller c) 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. 1 a § Om det klart framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte har fullgjort de skyldigheter som avses i 1 § 1 och 2 senast den 31 mars det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas, eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt, ska utöver avgift enligt 1 § kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Under samma förutsättningar ska ytterligare en kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Detta gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna, inhämta eller bevara uppgifter med anledning av en utredning om en sådan kontoavgift som anges i första stycket. Brister av mindre betydelse och rättelse på eget initiativ 1 b § Kontoavgift får inte tas ut om skyldigheter som avses i 1 § 1 respektive 2 delvis fullgjorts inom de tidsfrister som gäller för de skyldigheter som anges i 1 respektive 1 a § och 1. bristerna endast är av mindre betydelse, eller 2. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet på eget initiativ därefter har fullgjort skyldigheterna. Om kontrolluppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som uppgifter enligt 22 a och 22 b kap. lämnas för, kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2. Beräkning av dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut Beräkning av kontoavgift 2 § Dokumentationsavgiften är 7 500 kronor för varje finansiellt konto som inte har dokumenterats i enlighet med bestämmelserna som anges i 1 § 1–3. Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för samma finansiella konto, är skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt både 22 a och 22 b kap. eller att inhämta uppgifter och dokumentation avseende kontot enligt både lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, ska bara en dokumentationsavgift tas ut. Kontoavgiften är 2 500 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats på det sätt som avses i 1 § 1 eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § 2 inte har uppfyllts. Endast en kontoavgift enligt 1 § kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. 2 a § Kontoavgiften enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket är 5 000 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats på det sätt som avses i 1 § 1 eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § 2 inte uppfyllts. Endast en kontoavgift enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. 51 kap. 2 § Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts. Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en kontoavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts. 52 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beslut om – förseningsavgift (2 §), – beslut om skattetillägg (3–8 a §§), – beslut om återkallelseavgift (8 b §), – beslut om dokumentations–avgift (8 c §), – beslut om kontoavgift eller dokumentationsavgift (8 c §), – beslut om rapporteringsavgift (8 d §), – beslut om beslut om plattformsavgift (8 e §), – beslut om rapportavgift (8 f §), – beslut om kontrollavgift (9 §), – att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §), och – att särskild avgift tillfaller staten (11 §). Beslut om dokumentationsavgift Beslut om kontoavgift eller dokumentationsavgift 8 c § Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § ska meddelas inom sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Ett beslut om kontoavgift enligt 49 b kap. 1 eller 1 a § ska meddelas inom sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 3 § ska meddelas inom fyra år från utgången av det kalenderår då dokumentationsskyldigheten skulle ha fullgjorts. 59 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beslut om – ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2–6 §§), – ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7–9 §§), – betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §), – ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §), – företrädaransvar (12–21 §§), – ansvar för redare (22 §), – ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp (23 §), – ansvar för kompletterande tilläggsskatt som fördelats till svenska koncernenheter (23 a §), – ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), och – ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), – ansvar för kontoavgift (25–25 b §§), och – indrivning och preskription (26 och 27 §§). Ansvar för kontoavgift 25 § Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en juridisk person inte har fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift, får Skatteverket besluta om ansvar för 1. en förvaltare för ett finansiellt institut som är en trust, eller 2. den som har en motsvarande ställning i ett finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en trust. Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkten vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats. 25 a § Ett beslut om ansvar får inte fattas om statens fordran mot enheten har preskriberats. 25 b § Om det finns särskilda skäl får förvaltaren eller den som har motsvarande ställning helt eller delvis befrias från skyldigheten att betala kontoavgiften. 62 kap. 8 § Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § och skatt beräknad enligt 56 a kap. 5 eller 6 § ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt eller beslut om tilläggsskatt fattades. Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades: 1. annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol, 2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt 4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. Slutlig skatt, tilläggsskatt enligt huvudregeln eller kompletteringsregeln för tilläggsskatt och nationell tilläggsskatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket. Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §. 63 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – ansökan om anstånd (1 §) – deklarationsanstånd (3 §), – ändringsanstånd (4 §), – anstånd för att undvika betydande skada (5 §), – anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §), – anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift (7 och 7 a §§), – anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift (7 och 7 a §§), – säkerhet (8–10 §§), – anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §), – anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §), – anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §), – anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning (14 §), – anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§), – anstånd med betalning av skatt i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt (14 d §), – anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §), – anståndsbeloppet (16–21 a §§), – ändrade förhållanden (22–22 c §§), och – anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §). 7 § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat 1. beslutet om skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, eller 1. beslutet om skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, eller 2. beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget eller återkallelseavgiften eller rapportavgiften. Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en omprövning av samma fråga. Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet. 8 § Om det i de fall som avses i 4, 5, 14 eller 14 d § kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller avgiftens betalning. Första stycket gäller inte om 1. anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt, 2. det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas, 3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 4. det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhandsbesked, eller 5. det annars finns särskilda skäl. 66 kap. 5 § Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om 1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången, 2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning, 3. frågan ska prövas i sak, och 4. prövningen inte är enkel. Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §. 7 § En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. föreläggande, 6. revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök, 7. tvångsåtgärder, 8. återkallelseavgift, 9. dokumentationsavgift, 9. kontoavgift eller dokumentationsavgift, 10. rapporteringsavgift, 11. plattformsavgift, 12. kontrollavgift, 13. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 14. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 15. verkställighet, eller 16. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. Omprövning till nackdel av beslut om kontoavgift 24 d § Ett beslut om omprövning av kontoavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts. 67 kap. 12 § Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. deklarationsombud, 6. tvångsåtgärder, 7. återkallelseavgift, 8. dokumentationsavgift, 8. kontoavgift eller dokumentationsavgift, 9. rapporteringsavgift, 10. plattformsavgift, 11. kontrollavgift, 12. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 13. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 14. verkställighet, eller 15. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. Lagen tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation i fråga om finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025. 3. Den upphävda paragrafen, 24 kap. 2 a §, samt 34 kap. 3 och 10 §§ i de tidigare lydelserna, gäller fortfarande för uppgifter om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som avser kalenderåret 2024. Förslag till lag om ändring i lag (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 och 11 §§ och 8 kap. 11 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 3 § Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 2 § första stycket och inga andra omständigheter som anges där framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa den granskning som anges i 6 § avseende kontot eller inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det efter granskningen enligt 6 § inte framkommit någon sådan omständighet som anges i 2 § första stycket 1–6 och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren lyckas inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 2 § första stycket och inga andra omständigheter som anges där framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa den granskning som anges i 6 § avseende kontot eller inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det efter granskningen enligt 6 § inte framkommit någon sådan omständighet som anges i 2 § första stycket 1–5 och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren lyckas inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. 11 § Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 5–8 §§ och inga andra omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–6 framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren kunnat inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 5–8 §§ och inga andra omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–5 framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren kunnat inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. 8 kap. 11 § Oavsett vad som i övrigt föreskrivs i denna lag ska ett finansiellt konto anses vara ett rapporteringspliktigt konto och ett finansiellt institut anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om 1. en person med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion eller ett finansiellt institut vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § eller att ett finansiellt institut inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § och detta med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och 1. ett finansiellt institut eller en annan enhet eller person vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § eller att ett finansiellt institut inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § och detta med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och 2. det skulle strida mot syftet med denna lag om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporteringskyldigt finansiellt institut 2. det skulle strida mot syftet med denna lag om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från Ekobrottsmyndigheten, Euroclear Sweden AB, FAR, Finansbolagens Förening, Finansinspektionen, Föreningen Svensk Värdepappersmarknad, Företagarna, Förvaltningsrätten i Falun, Journalistförbundet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Justitiekanslern, Kammarkollegiet, Kammarrätten i Jönköping, Kommerskollegium, Näringslivets regelnämnd, Näringslivets Skattedelegation, Regelrådet, Skatteverket, Sparbankernas riksförbund, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska riskkapitalföreningen (SVCA), Svenskt Näringsliv och Sveriges advokatsamfund. Följande remissinstanser har inte yttrat sig eller angett att de avstår från att yttra sig: Aktiespararna, Fondbolagens förening, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Nasdaq OMX Clearing AB, Nasdaq OMX Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM, Riksdagens ombudsmän (JO), Svenska försäkringsförmedlares förening, Tjänstepensionsförbundet och Utländska försäkringsbolags förening. Lagrådsremissens lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 kap. 2 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i 1. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte omfattas av 1 §, 2. ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt, 3. ärende om anstånd med erläggande av skatt, 4. ärende om kassaregister enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), 5. ärende om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § skatteförfarandelagen, och 5. ärende om kontoavgift enligt 49 b kap. skatteförfarandelagen, och 6. ärende enligt lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet och lagen (2022:1682) om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster genom digitala plattformar. Sekretess gäller i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. Sekretessen gäller inte 1. beslut i ärende som anges i första stycket 2, 3 och 6 samt andra stycket, 2. beslut om undantag från skyldigheter som gäller kassaregister enligt 39 kap. 9 § skatteförfarandelagen, 3. beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. skatteförfarandelagen, eller 4. beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § skatteförfarandelagen. 4. beslut om kontoavgift enligt 49 b kap. skatteförfarandelagen. Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för uppgifter i ärenden och beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 44 kap. 3 §, 49 b kap. 1 och 2 §§, 51 kap. 2 §, 52 kap. 1 § och 8 c §§, 59 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7 och 8 §§, 66 kap. 5 och 7 §§ och 67 kap. 12 § och rubrikerna närmast före 49 b kap. 1 §, 49 b kap. 2 § och 52 kap. 8 c § ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 49 b kap. ska lyda ”Kontoavgift och dokumentationsavgift”, dels att det ska införas sju nya paragrafer, 49 b kap. 1 a, 1 b och 2 a §§, 59 kap. 25–25 b §§ och 66 kap. 24 d §, och närmast före 49 b kap. 1 b §, 59 kap. 25 § och 66 kap. 24 d § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter. Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 49 a kap. – Återkallelseavgift 49 b kap. – Dokumentationsavgift 49 a kap. – Återkallelseavgift 49 b kap. – Kontoavgift och dokumentationsavgift 49 c kap. – Rapporteringsavgift 49 c kap. – Rapporteringsavgift – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – 3 kap. 17 § Med särskilda avgifter avses förseningsavgift, skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift. Med särskilda avgifter avses förseningsavgift, skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift. 44 kap. 3 § Ett föreläggande får inte förenas med vite om 1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, och 1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, och 2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen. 49 b kap. När ska dokumentationsavgift tas ut av rapporteringsskyldiga finansiella institut? När ska kontoavgift tas ut? 1 § Dokumentationsavgift ska tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. och som inte har samlat in och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i Kontoavgift ska tas ut enligt 2 § av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. om det klart framgår att institutet 1. inte har lämnat föreskrivna kontrolluppgifter inom den tid som anges i 24 kap. 2 a §, eller 2. inte har genomfört de granskningsprocedurer eller på annat sätt inte har inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i 1. 4–7 kap. och 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, 2. 4–7 kap. och 8 kap. 9 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller 3. 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. a) 4–7 kap. och 8 kap. 1 och 3–8 §§ lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, b) 4–7 kap. och 8 kap. 1 och 3–9 §§ lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller c) 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. Om det behövs en ny granskning på grund av att en omständighet har förändrats, får kontoavgift enligt första stycket 2 tas ut endast om den nya granskningen inte har genomförts inom 90 dagar från upptäckten. 1 a § Om det klart framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte har fullgjort de skyldigheter som avses i 1 § 1 och 2 senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas, eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt, ska utöver avgift enligt 1 § kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Under samma förutsättningar ska ytterligare en kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Detta gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna, inhämta eller bevara uppgifter med anledning av en utredning om en sådan kontoavgift som anges i första stycket. Brister av mindre betydelse och rättelse på eget initiativ 1 b § Kontoavgift får inte tas ut om skyldigheter som avses i 1 § 1 respektive 2 delvis fullgjorts inom de tidsfrister som gäller för de skyldigheter som anges i 1 respektive 1 a § och 1. bristerna endast är av mindre betydelse, eller 2. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet på eget initiativ därefter har fullgjort skyldigheterna. Om kontrolluppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som uppgifter enligt 22 a och 22 b kap. lämnas för, kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2. Beräkning av dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut Beräkning av kontoavgift 2 § Dokumentationsavgiften är 7 500 kronor för varje finansiellt konto som inte har dokumenterats i enlighet med bestämmelserna som anges i 1 § 1–3. Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för samma finansiella konto, är skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt både 22 a och 22 b kap. eller att inhämta uppgifter och dokumentation avseende kontot enligt både lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, ska bara en dokumentationsavgift tas ut. Kontoavgiften är 2 500 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats på det sätt som avses i 1 § 1 eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § 2 inte har uppfyllts. Endast en kontoavgift enligt 1 § kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. 2 a § Kontoavgiften enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket är 5 000 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats på det sätt som avses i 1 § 1 eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § 2 inte uppfyllts. Endast en kontoavgift enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. 51 kap. 2 § Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts. Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift eller en kontoavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts. 52 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – beslut om förseningsavgift (2 §), – beslut om skattetillägg (3–8 a §§), – beslut om återkallelseavgift (8 b §), – beslut om dokumentations–avgift (8 c §), – beslut om kontoavgift eller dokumentationsavgift (8 c §), – beslut om rapporteringsavgift (8 d §), – beslut om beslut om plattformsavgift (8 e §), – beslut om rapportavgift (8 f §), – beslut om kontrollavgift (9 §), – att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §), och – att särskild avgift tillfaller staten (11 §). Beslut om dokumentationsavgift Beslut om kontoavgift eller dokumentationsavgift 8 c § Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § ska meddelas inom sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Ett beslut om kontoavgift enligt 49 b kap. 1 eller 1 a § ska meddelas inom sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 3 § ska meddelas inom fyra år från utgången av det kalenderår då dokumentationsskyldigheten skulle ha fullgjorts. 59 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beslut om – ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2–6 §§), – ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7–9 §§), – betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §), – ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §), – företrädaransvar (12–21 §§), – ansvar för redare (22 §), – ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp (23 §), – ansvar för kompletterande tilläggsskatt som fördelats till svenska koncernenheter (23 a §), – ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), och – ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), – ansvar för kontoavgift (25–25 b §§), och – indrivning och preskription (26 och 27 §§). Ansvar för kontoavgift 25 § Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en juridisk person inte har fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift, får Skatteverket besluta om ansvar för 1. en förvaltare för ett finansiellt institut som är en trust, eller 2. den som har en motsvarande ställning i ett finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en trust. Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats. 25 a § Ett beslut om ansvar enligt 25 § får inte fattas om statens fordran har preskriberats. 25 b § Om det finns särskilda skäl får förvaltaren eller den som har motsvarande ställning helt eller delvis befrias från skyldigheten att betala kontoavgiften. 62 kap. 8 § Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § och skatt beräknad enligt 56 a kap. 5 eller 6 § ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt eller beslut om tilläggsskatt fattades. Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades: 1. annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol, 2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt 4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. Slutlig skatt, tilläggsskatt enligt huvudregeln eller kompletteringsregeln för tilläggsskatt och nationell tilläggsskatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket. Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §. 63 kap. 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – ansökan om anstånd (1 §) – deklarationsanstånd (3 §), – ändringsanstånd (4 §), – anstånd för att undvika betydande skada (5 §), – anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §), – anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift (7 och 7 a §§), – anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift (7 och 7 a §§), – säkerhet (8–10 §§), – anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §), – anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §), – anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §), – anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning (14 §), – anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§), – anstånd med betalning av skatt i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt (14 d §), – anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §), – anståndsbeloppet (16–21 a §§), – ändrade förhållanden (22–22 c §§), och – anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §). 7 § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat 1. beslutet om skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, eller 1. beslutet om skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, eller 2. beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget eller återkallelseavgiften eller rapportavgiften. Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en omprövning av samma fråga. Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet. 8 § Om det i de fall som avses i 4, 5, 14 eller 14 d § kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller avgiftens betalning. Första stycket gäller inte om 1. anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt, 2. det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas, 3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 4. det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhandsbesked, eller 5. det annars finns särskilda skäl. 66 kap. 5 § Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattforms–avgift, rapportavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om 1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången, 2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning, 3. frågan ska prövas i sak, och 4. prövningen inte är enkel. Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §. 7 § En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. föreläggande, 6. revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök, 7. tvångsåtgärder, 8. återkallelseavgift, 9. dokumentationsavgift, 9. kontoavgift eller dokumentationsavgift, 10. rapporteringsavgift, 11. plattformsavgift, 12. kontrollavgift, 13. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 14. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 15. verkställighet, eller 16. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. Omprövning till nackdel av beslut om kontoavgift 24 d § Ett beslut om omprövning av kontoavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts. 67 kap. 12 § Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. deklarationsombud, 6. tvångsåtgärder, 7. återkallelseavgift, 8. dokumentationsavgift, 8. kontoavgift eller dokumentationsavgift, 9. rapporteringsavgift, 10. plattformsavgift, 11. kontrollavgift, 12. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 13. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 14. verkställighet, eller 15. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation för finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025. Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 och 11 §§ och 8 kap. 11 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 3 § Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 2 § första stycket och inga andra omständigheter som anges där framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa den granskning som anges i 6 § avseende kontot eller inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det efter granskningen enligt 6 § inte framkommit någon sådan omständighet som anges i 2 § första stycket 1–6 och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren lyckas inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 2 § första stycket och inga andra omständigheter som anges där framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa den granskning som anges i 6 § avseende kontot eller inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det efter granskningen enligt 6 § inte framkommit någon sådan omständighet som anges i 2 § första stycket 1–5 och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren lyckas inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. 11 § Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 5–8 §§ och inga andra omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–6 framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren kunnat inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. Om en c/o- eller poste restante-adress till kontohavaren framkommer vid granskningen enligt 5–8 §§ och inga andra omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–5 framkommer vid granskningen, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer hans eller hennes skatterättsliga hemvist. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inom 90 dagar från det att institutet kontaktar kontohavaren kunnat inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation, ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. 8 kap. 11 § Oavsett vad som i övrigt föreskrivs i denna lag ska ett finansiellt konto anses vara ett rapporteringspliktigt konto och ett finansiellt institut anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om 1. en person med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion eller ett finansiellt institut vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § eller att ett finansiellt institut inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § och detta med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och 1. ett finansiellt institut eller en annan enhet eller person vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § eller att ett finansiellt institut inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § och detta med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet, och 2. det skulle strida mot syftet med denna lag om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporteringskyldigt finansiellt institut 2. det skulle strida mot syftet med denna lag om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2024-06-27 Närvarande: F.d. justitierådet Sten Andersson samt justitieråden Ulrik von Essen och Cecilia Renfors Justeringar vad gäller det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton Enligt en lagrådsremiss den 20 juni 2024 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 2. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244), 3. lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreterarna Gabriel Cleverdahl och Anders Lenfors. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen De föreslagna lagändringarna innebär att nuvarande bestämmelser om dokumentationsavgift för finansiella institut ersätts av bestämmelser om kontoavgifter. I några fall framstår de valda formuleringarna i framför allt förslagen i 49 b kap. inte som helt tydliga. Andra alternativ skulle därför kunna övervägas. I flertalet fall rör det sig emellertid om bestämmelser som har sin förebild i andra, liknande bestämmelser, avsedda att ha i princip samma innebörd. De nu föreslagna formuleringarna får i dessa fall godtas. Lagrådet anser dock att det finns anledning till ytterligare överväganden kring det föreslagna nya andra stycket i 49 b kap. 1 §. Bestämmelsen, som begränsar möjligheten att ta ut en kontoavgift ”om det behövs en ny granskning på grund av en omständighet som har förändrats”, synes inte ha någon förebild i befintlig lagstiftning. Enligt Lagrådets mening ger den föreslagna ordalydelsen inte något tydligt besked om i vilka situationer bestämmelsen ska tillämpas. Bland annat är det oklart hur uttrycket ”om det behövs en ny granskning” ska tolkas och hur den situationen ska bedömas när det finns andra brister i granskningsproceduren än den omständighet som föranleder en ny granskning. Bestämmelsens ordalydelse bör därför övervägas vidare. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 september 2024 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Billström, Svantesson, Ankarberg Johansson, Waltersson Grönvall, Strömmer, Roswall, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenegard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari Föredragande: statsrådet Svantesson Regeringen beslutar proposition Justeringar vad gäller det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton