Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2023/24:77 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen Prop. 2023/24:77 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 7 mars 2024 Elisabeth Svantesson Niklas Wykman (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen, kallad CBAM-förordningen, trädde i kraft den 17 maj 2023 och har i vissa delar börjat att tillämpas. Förordningen innebär att importörer av varor som omfattas av förordningen och som importeras till Europeiska unionen är skyldiga att från och med den 1 januari 2026 deklarera inbäddade utsläpp av växthusgaser i varorna och köpa certifikat som motsvarar de inbäddade utsläppen. Redan från och med den 1 oktober 2023 är importörer skyldiga att till Europeiska kommissionen rapportera inbäddade utsläpp i importerade varor som omfattas av förordningen, dock utan någon skyldighet att köpa och lämna över certifikat motsvarande utsläppen. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige. För att den ska kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt behövs kompletterande nationella bestämmelser. I propositionen föreslås en lag med kompletterande bestämmelser till CBAM-förordningen. I lagen behandlas frågor om behörig myndighet, beslut om godkännande respektive återkallelse av status som CBAM-deklarant, ackreditering, tillsyn, sanktionsavgift och överklagande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2024. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut3 2Lagtext4 3Ärendet och dess beredning7 4CBAM-förordningen7 4.1Bakgrund7 4.2CBAM-förordningens närmare innebörd8 4.3CBAM under övergångsperioden9 4.4Det fortsatta lagstiftningsarbetet11 5Kompletterande bestämmelser till CBAM-förordningen11 5.1En ny lag införs11 5.2Behörig myndighet12 5.3Status som godkänd CBAM-deklarant13 5.4Ackreditering16 5.5Bestämmelser om tillsyn17 5.6Avgifter för myndigheters verksamhet19 5.7Bestämmelser om sanktionsavgift20 5.8Bestämmelser om överklagande24 6Behandling av personuppgifter25 7Ikraftträdandebestämmelse27 8Konsekvenser27 9Författningskommentar31 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen36 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 av den 17 augusti 2023 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden89 Sammanfattning av promemorian191 Promemorians lagförslag192 Förteckning över remissinstanserna195 Lagrådsremissens lagförslag196 Lagrådets yttrande199 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 2024200 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen Härigenom föreskrivs följande. Lagens innehåll och uttryck i lagen 1 §    Denna lag kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen, här benämnd CBAM-förordningen, och 2. EU-förordningar som meddelas med stöd av CBAM-förordningen. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i CBAM-förordningen och de EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Behörig myndighet 2 §    Regeringen bestämmer vilken förvaltningsmyndighet under regeringen som ska vara behörig myndighet enligt CBAM-förordningen. Status som godkänd CBAM-deklarant 3 §    Den behöriga myndigheten beslutar i frågor om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant enligt artiklarna 5 och 17 i CBAM-förordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om och återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. Den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan. Ackreditering 4 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer enligt artiklarna 8 och 18 i CBAM-förordningen. Tillsyn 5 §    Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att denna lag, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna följs. 6 §    För tillsynen enligt 5 § har den behöriga myndigheten rätt att begära att en fysisk eller juridisk person ska lämna de upplysningar eller tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen. För denna tillsyn har den behöriga myndigheten också rätt att få tillgång till varuprov av den CBAM-vara som har importerats. 7 §    Den behöriga myndigheten får besluta om de förelägganden som behövs för att den som har skyldigheter enligt föreskrifter som omfattas av tillsynen ska fullgöra dessa. 8 §    Den behöriga myndigheten har, om det behövs för tillsynen, rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person. Detta gäller dock inte tillträde till bostäder. 9 §    Polismyndigheten ska ge den behöriga myndigheten den hjälp som behövs för sådant tillträde som avses i 8 §. Hjälp får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. 10 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt 1. denna lag eller föreskrifter som meddelas med stöd av lagen, eller 2. CBAM-förordningen eller EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Sanktionsavgift 11 §    Den behöriga myndigheten får besluta om sanktionsavgift i enlighet med artiklarna 26 och 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 av den 17 augusti 2023 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden, här benämnd genomförandeförordningen för övergångsperioden. 12 §    Sanktionsavgift enligt artikel 26 i CBAM-förordningen får inte beslutas efter den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationen borde ha lämnats in. Sanktionsavgift enligt artikel 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden får inte beslutas efter utgången av år 2026. 13 §    Ett beslut om sanktionsavgift ska delges den avgiftsskyldige. 14 §    Sanktionsavgiften ska tillfalla staten. 15 §    En sanktionsavgift ska betalas till den myndighet som regeringen bestämmer inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet. Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket, ska myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. 16 §    Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Överklagande 17 §    Beslut enligt denna lag, enligt CBAM-förordningen och EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen eller enligt föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen och EU-förordningarna får överklagas till mark- och miljödomstolen. Bestämmelser om överklagande av mark- och miljödomstolens domar och beslut finns i 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024. Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Kompletterande bestämmelser med anledning av EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen tagits fram. I promemorian föreslås att en ny lag införs för att komplettera nämnda förordning. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen finns i bilaga 1. Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 av den 17 augusti 2023 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden finns i bilaga 2. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2023/02890). Lagrådet Regeringen beslutade den 1 februari 2024 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen har endast vissa mindre språkliga ändringar gjorts. CBAM-förordningen Bakgrund Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen trädde i kraft den 17 maj 2023 och har i vissa delar börjat att tillämpas från och med den 1 oktober 2023. Den svenska benämningen mekanism för koldioxidjustering vid gränsen är en översättning av engelskans Carbon Border Adjustment Mechanism, förkortat CBAM. Eftersom den engelskspråkiga förkortningen har blivit allmänt känd som en beteckning på EU-förordningen kommer den i det följande att benämnas som CBAM-förordningen. Kommissionen lade i juli 2021 fram ett förslag till CBAM-förordning med syftet att reglera utsläpp av växthusgaser som orsakats av vissa varor som importeras till EU. Förslaget var en del av det s.k. Fit for 55-paketet, genom vilket EU avser att höja ambitionsnivån på klimatområdet med det övergripande målet att till 2030 nå en nettominskning av utsläpp av växthusgaser med 55 procent jämfört 1990 års nivåer och att uppnå klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050. Syftet med CBAM-förordningen är att minska risken för koldioxidläckage. Koldioxidläckage uppstår om företag inom EU, på grund av ökade kostnader till följd av klimatpolitiska beslut och regleringar i unionen, flyttar produktionen av varor till länder utanför EU, eller importerar varor från dessa länder som ersättning för likvärdiga men mindre utsläppsintensiva produkter tillverkade inom EU. Koldioxidläckage riskerar att leda till en ökning av de totala utsläppen på global nivå. I takt med att unionen höjer den klimatpolitiska ambitionen och skärper villkoren inom utsläppshandelssystemet skulle koldioxidläckage kunna undergräva effektiviteten i unionens åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. CBAM-förordningen kompletterar EU:s utsläppshandelssystem som är en del av unionens program för att motverka klimatförändringar. De grundläggande reglerna om systemet finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen, härefter benämnt utsläppshandelsdirektivet. Direktivet genomförs och EU-förordningar antagna med stöd av direktivet kompletteras i svensk rätt genom lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser, härefter benämnd utsläppshandelslagen. CBAM-förordningens närmare innebörd CBAM-förordningen innebär att importörer av vissa varor (CBAM-varor) som importeras till unionen från tredjeländer är skyldiga att från och med den 1 januari 2026 deklarera inbäddade utsläpp av växthusgaser i varorna och köpa certifikat motsvarande de inbäddade utsläppen. Ett sådant CBAM-certifikat motsvarar utsläpp av ett ton koldioxid och priset på certifikaten sätts utifrån ett veckovist genomsnitt av priserna på utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem. Om importören har betalat ett koldioxidpris för de inbäddade utsläppen i tredjeland sker en avräkning mot skyldigheten att köpa CBAM-certifikat. När den finansiella skyldigheten för importörer av CBAM-varor inträder den 1 januari 2026 kommer det också krävas att importören, eller dennes indirekta tullombud, är godkänd som CBAM-deklarant. Under ett inledande skede, den s.k. övergångsperioden, tillämpas CBAM-förordningen i begränsad omfattning. Övergångsperioden pågår under perioden 1 oktober 2023–31 december 2025 och innebär att importörer av CBAM-varor är skyldiga att rapportera inbäddade utsläpp av växthusgaser i varorna. Under övergångsperioden finns dock ingen skyldighet att köpa certifikat för inbäddade utsläpp och inte heller något krav på att vara godkänd som CBAM-deklarant. Syftet med övergångsperioden är dels att kommissionen ska kunna samla in data för utvärdering och framtagande av kommande genomförandeakter, dels att de aktörer som berörs av CBAM-förordningen ska ges möjlighet att anpassa sina verksamheter. CBAM-förordningen tillämpas för import av aluminium, cement, el, gödselmedel, järn och stål, vätgas samt vissa s.k. insatsmaterial. De varor som omfattas av CBAM-förordningens tillämpningsområde specificeras utifrån KN-nummer och finns förtecknade i bilaga 1 och 2 till förordningen. Med KN-nummer menas nummer i den s.k. kombinerade nomenklaturen som är EU:s kombinerade nomenklatur, vars 8-siffriga varukoder används i exportdeklarationer och statistikdeklarationer för internhandeln. Av CBAM-förordningen (skäl 31) framgår att varorna och produkterna har valts ut efter en analys av deras relevans i fråga om sammanlagda växthusgasutsläpp, risken för koldioxidläckage i motsvarande sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem samt behovet av att finna en balans mellan bred produkttäckning när det gäller växthusgasutsläpp och begränsad komplexitet och administrativ börda. CBAM-deklaranter som inte följer skyldigheterna enligt CBAM-förordningen kan påföras en sanktionsavgift och i vissa fall få sin status som godkänd CBAM-deklarant återkallad. Även under övergångsperioden kan de aktörer som är rapporteringsskyldiga påföras sanktionsavgift vid bristande följsamhet när det gäller kravet att rapportera inbäddade utsläpp i importerade varor. Ansvaret för administrationen av CBAM är uppdelat mellan kommissionen och medlemsstaterna. Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska sköta vissa administrativa uppgifter. Den behöriga myndigheten ska bl.a. besluta om att bevilja och återkalla status som godkänd CBAM-deklarant och fatta beslut om sanktionsavgifter. Kommissionen ska inrätta ett CBAM-register över godkända CBAM-deklaranter. Registret kommer att vara i form av en standardiserad elektronisk databas med data om godkända CBAM-deklaranters CBAM-certifikat. Kommissionen ska automatiskt och i realtid göra uppgifterna i CBAM-registret tillgängliga för tullmyndigheter och behöriga myndigheter inom unionen. Varje godkänd CBAM-deklarant ska beviljas åtkomst till sitt konto i CBAM-registret. En ansökan om status som godkänd CBAM-deklarant lämnas in via CBAM-registret. Senast den 31 maj varje år, och den första gången år 2027 för år 2026, ska varje godkänd CBAM-deklarant använda CBAM-registret för att lämna in en CBAM-deklaration för det föregående kalenderåret. I CBAM-deklarationen ska bl.a. inbäddade utsläpp i importerade varor anges. Den godkända CBAM-deklaranten ska säkerställa att utsläppen är verifierade av en ackrediterad kontrollör. Kontrollörer ackrediteras i Sverige av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac). Även sådana kontrollörer som är ackrediterade i enlighet med EU:s utsläppshandelssystem ska under vissa förutsättningar anses som ackrediterade kontrollörer enligt CBAM-förordningen. CBAM under övergångsperioden Under övergångsperioden (1 oktober 2023–31 december 2025) tillämpas CBAM-förordningen i begränsad omfattning. Skyldigheten för importörer av CBAM-varor omfattar då endast att rapportera inbäddade utsläpp av växthusgaser i importerade varor. Bestämmelserna som reglerar övergångsperioden finns i artiklarna 32–35 i CBAM-förordningen. Mer detaljerade bestämmelser om övergångsperioden finns i genomförandeförordningen för övergångsperioden. Det som i det här avsnittet anges gälla för importörer gäller även för indirekta tullombud under förutsättning att antingen en importör som är etablerad i en medlemsstat utser ett indirekt tullombud och det indirekta tullombudet samtycker till att rapporteringsskyldigheten ska gälla för denne, eller en importör inte är etablerad i en medlemsstat. Med indirekt tullombud avses ett sådant indirekt tullombud som utses i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Importörer kommer att uppmärksammas på rapporteringsskyldigheten av Tullverket senast vid den tidpunkt då varorna övergår till fri omsättning. Tullverket ska till kommissionen regelbundet lämna vissa uppgifter om importerade CBAM-varor och importörer, såsom registrerings- och identitetsnummer för ekonomiska aktörer (Eori-nummer), KN-nummer, kvantitet och ursprungsland. Rapporteringen sker kvartalsvis till kommissionen och rapporten (CBAM-rapporten) ska lämnas in till kommissionen senast en månad efter utgången av aktuellt kvartal. Den första rapporten (avseende det sista kvartalet 2023) ska lämnas in senast den 31 januari 2024. CBAM-rapporten ska bl.a. innehålla den totala kvantiteten av varje typ av varor som har importerats och de totala inbäddade utsläppen. Detaljerade bestämmelser om bl.a. de uppgifter som ska rapporteras samt metod och format för rapporteringen specificeras i genomförandeförordningen för övergångsperioden. Under övergångsperioden behöver de rapporterade utsläppen inte vara verifierade av en ackrediterad kontrollör. Vidare behöver importörer av CBAM-varor under denna period inte vara godkända CBAM-deklaranter för att få importera varor till unionen. CBAM-rapporter ges in via det s.k. övergångsregistret som är en standardiserad elektronisk databas framtagen av kommissionen. Övergångsregistret möjliggör kommunikation, avstämning och informationsutbyte mellan kommissionen, behöriga myndigheter, tull-myndigheter och rapporteringsskyldiga importörer. Kommissionen har befogenhet att granska inkomna rapporter. Om kommissionen anser att en CBAM-rapport är ofullständig eller felaktig ska kommissionen underrätta den behöriga myndigheten där importören är etablerad. Den behöriga myndigheten ska därefter inleda ett korrigeringsförfarande som vid konstaterad misskötsamhet kan leda till att den behöriga myndigheten ålägger importören en sanktionsavgift. De närmare detaljerna om bl.a. belopp och vilka kriterier som ska beaktas vid bestämmandet av en sanktionsavgift fastställs i genomförande-förordningen för övergångsperioden. Det fortsatta lagstiftningsarbetet CBAM-förordningen har hittills kompletterats med en genomförandeakt som närmare reglerar formerna för rapporteringsskyldigheten och administrationen under övergångsperioden. Under de närmaste åren ska ett flertal ytterligare genomförandeakter och delegerade akter beslutas av kommissionen. Den här propositionen har utarbetats med avsikten att primärt föreslå bestämmelser som är nödvändiga för CBAM- förordningens funktion under övergångsperioden. Det kompletterande nationella regelverk som föreslås här kommer sannolikt att behöva utvecklas i takt med den process som sker inom EU. De föreslagna bestämmelserna ska därför ses som ett första ramverk. Kompletterande bestämmelser till CBAM-förordningen En ny lag införs Regeringens förslag: De nationella bestämmelser som behövs för att komplettera CBAM-förordningen och EU-förordningar antagna med stöd av den förordningen samlas i en ny lag. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i CBAM-förordningen och EU-förordningar antagna med stöd av den förordningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige, Företagarna, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Stockholm, Integritetsskyddsmyndigheten, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Naturvårdsverket, Polismyndigheten, Riksgäldskontoret, Statens energimyndighet, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Tillväxtverket, Tullverket och Östersunds tingsrätt (mark- och miljödomstolen) har inga synpunkter på eller tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: CBAM-förordningen har i vissa delar börjat att tillämpas redan från och med den 1 oktober 2023. Från och med den 1 januari 2026 ska bestämmelserna i CBAM-förordningen tillämpas fullt ut. En EU-förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras eller transformeras till nationell rätt och medlemsstaterna får inte utfärda bestämmelser i sådana frågor som regleras i en EU-förordning. Det är endast om svensk rätt anses strida mot en EU-förordning, om den föreskriver en skyldighet eller en möjlighet att vidta nationella lagstiftningsåtgärder eller då det behövs andra åtgärder till stöd för en EU-förordnings syfte som ändringar i svensk rätt aktualiseras. En sådan åtgärd kan exempelvis vara att införa regler av verkställande karaktär, som t.ex. vilka nationella myndigheter eller andra organ som ska hantera förordningen och bestämmelser som ger sådana myndigheter möjlighet att verkställa EU-förordningens bestämmelser i praktiken. De bestämmelser som är nödvändiga syftar främst till att inrätta en långsiktigt fungerande struktur och organisation som bidrar till att CBAM-förordningen kan uppfyllas på ett effektivt, enhetligt och ändamålsenligt sätt. Eftersom de bestämmelser som bedöms nödvändiga omfattar skyldigheter för vissa enskilda aktörer och organ behöver en del bestämmelser finnas i lag enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen (RF). Delegering av normgivningskompetens är dock möjlig med stöd av 8 kap. 3 § RF. Enligt 8 kap. 10 § RF kan riksdagen, när den bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, medge att regeringen bemyndigar en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter i ämnet. I de delar som rör verkställighet av lag och föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen kan regeringen meddela bestämmelser i förordning med stöd av 8 kap. 7 § RF. Regeringen anser att de bestämmelser som behövs inte på ett naturligt sätt kan inarbetas i redan befintliga författningar, varför de bör samlas i en ny lag som kompletterar CBAM-förordningen. För att betona att författningen inte är heltäckande, utan endast utgör ett komplement till CBAM-förordningen och EU-förordningar antagna med stöd av den förordningen, bör den benämnas lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen. I det följande benämns den nya lagen kompletteringslagen. Hänvisningar till CBAM-förordningen i författningstexten bör vara utformade på så sätt att de avser CBAM-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. CBAM-förordningen kan då ändras utan att det påverkar de kompletterande nationella bestämmelserna. Naturvårdsverket uppmärksammar regeringen på att vissa uppgifter om utsläpp som myndigheten kommer ta del av i egenskap av behörig myndighet inte kommer att ha sekretesskydd med anledning av den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 5 § i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Enligt 10 kap. 5 § OSL gäller inte sekretessen om en sekretessreglerad uppgift utgör sådan miljöinformation som avses i 2 § lagen (2005:181) om miljöinformation hos vissa enskilda organ, och det är uppenbart att uppgiften har sådan betydelse från miljösynpunkt att intresset av allmän kännedom om uppgiften har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Regeringen har beslutat om en ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) som innebär att sekretess enligt 30 kap. 23 § OSL gäller för uppgift om en enskilds affärs- och driftförhållanden i Naturvårdsverkets tillståndsgivning och tillsynsverksamhet enligt CBAM-förordningen. Det kommer, på samma sätt som när det gäller andra sekretessbrytande bestämmelser, att vara upp till myndigheterna att i varje enskilt fall ta ställning till om en sekretessreglerad uppgift utgör sådan miljöinformation som omfattas av 10 kap. 5 § OSL. Behörig myndighet Regeringens förslag: Den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska vara behörig myndighet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Enligt CBAM-förordningen (artikel 11) ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet. Den behöriga myndighetens huvudsakliga uppgifter är enligt förordningen att besluta om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant, samt inleda korrigeringsförfaranden och besluta om sanktionsavgifter vid bristande efterlevnad av de skyldigheter som importörer av CBAM-varor åläggs enligt CBAM-förordningen. Av 8 a § förordningen (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket framgår att Naturvårdsverket är behörig myndighet enligt CBAM-förordningen. Att utse behörig myndighet ligger inom regeringens s.k. restkompetens i enlighet med 8 kap. 7 § RF. För tydlighets skull anser regeringen att det även bör anges i den nya kompletteringslagen att den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska vara behörig myndighet. Status som godkänd CBAM-deklarant Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska besluta i frågor om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om och återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. Den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. I promemorian föreslås en något annorlunda lydelse av 3 § kompletteringslagen. Remissinstanserna: Naturvårdsverket anser bl.a. att bemyndigandet till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör utformas bredare än i promemorians förslag och att det i lagen eller i en förordning som meddelas med stöd av lagen bör anges en rättslig grund för Tullverkets tillhandahållande av autentiserings- och behörighetssystem. Skälen för regeringens förslag: För att från och med den 1 januari 2026 få importera CBAM-varor kommer det enligt CBAM-förordningen (artikel 4) krävas att importören, eller dennes indirekta tullombud, beviljats status som godkänd CBAM-deklarant. Från och med den 31 december 2024 kommer det vara möjligt att ansöka om att beviljas status som godkänd CBAM-deklarant. Den behöriga myndigheten beslutar i frågor om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant. Förfarandet och kriterierna för ansökan om respektive återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant regleras i artiklarna 5 och 17 i CBAM-förordningen. Ansökan lämnas in via CBAM-registret. I CBAM-förordningen regleras vilka uppgifter en ansökan om godkännande ska innehålla (artikel 5) och förfarandet för att pröva en ansökan om godkännande samt kriterierna för beviljande respektive återkallande av status som godkänd CBAM-deklarant (artikel 17). Regleringen är detaljerad och ska specificeras ytterligare i kommande genomförandeakter. Trots detta är det möjligt att ytterligare reglering på nationell nivå kring förfarandena kommer att bli nödvändigt för att verkställa CBAM-förordningen i praktiken. I förekommande fall är det även möjligt att föreskrifterna kommer att gå utöver den normgivningskompetens som regleras i 8 kap. 7 § RF. Regeringen anser därför att det bör införas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om och återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. Naturvårdsverket anser att bemyndigandet till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör utformas bredare än i promemorians förslag. Naturvårdsverket efterlyser breda bemyndiganden som möjliggör för regeringen att meddela ytterligare bestämmelser på förordningsnivå för att möjliggöra ett flexibelt regelverk som kan anpassas till den framväxande EU-regleringen. Naturvårdsverket efterlyser också ett förtydligande i bemyndigandet i 3 § i kompletteringslagen, eller i skälen till bestämmelsen, att bemyndigandet i fråga ger en rätt att föreskriva ytterligare skyldigheter för den enskilde, t.ex. att den enskilde behöver tillhandahålla vissa uppgifter till Naturvårdsverket vad gäller ansökan om godkännande som CBAM-deklarant. Regeringen anser att de bemyndiganden som föreslås i kompletterings-lagen är tillräckliga för att möjliggöra för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs för att den behöriga myndighetens arbete ska kunna fullgöras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt i förhållande till de krav som ställs på myndigheten enligt CBAM-förordningen. Den behöriga myndighetens huvudsakliga ansvar är att besluta om att bevilja eller återkalla status som CBAM-deklarant samt att inleda korrigeringsförfaranden och besluta om sanktionsavgifter vid bristande efterlevnad av CBAM-förordningen. Regeringen anser att den föreslagna kompletteringslagen ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer långtgående befogenheter att meddela de föreskrifter som behövs för att fullgöra dessa skyldigheter. Naturvårdsverket efterlyser breda bemyndiganden till regeringen så att regeringen ska kunna meddela ytterligare bestämmelser på förordningsnivå när ny EU-reglering på området antas. Naturvårdsverket kan dock inte bedöma vilken reglering som kommer att vara nödvändig i detta avseende. Regeringen anser att det inte är lämpligt att i kompletteringslagen utforma bemyndiganden för eventualiteter som i dag inte omfattas av CBAM-förordningen. De aviserade genomförandeakter som kommer att meddelas kommer alla att baseras på CBAM-förordningen. De behov av kompletterande föreskrifter som dessa kan ge upphov till täcks därför redan av de bemyndiganden som finns i den föreslagna lagen. Naturvårdsverket efterlyser också bemyndiganden eller förtydliganden om att 3 § kompletteringslagen ger utrymme att föreskriva om ytterligare skyldigheter för de enskilda vad gäller ansökan om godkännande som CBAM-deklarant. Regeringen påminner här om att kraven i kompletteringslagen inte kan gå utöver det som anges i CBAM-förordningen. I CBAM-förordningen anges vilka uppgifter en ansökan om godkännande ska innehålla (artikel 5) och förfarandet för att pröva en ansökan om godkännande samt kriterierna för beviljande respektive återkallande (artikel 17). Genom 3 § kompletteringslagen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjligheten att meddela föreskrifter som reglerar alla delar av förfarandet vid en ansökan om godkännande som CBAM-deklarant. Det kan t.ex. vara fråga om en närmare reglering av hur uppgifter ska meddelas den behöriga myndigheten eller vilken information som ska lämnas till den behöriga myndigheten för att de uppgifter som anges i artikel 5 i CBAM-förordningen ska anses vara lämnade till den behöriga myndigheten. Naturvårdsverket efterlyser vidare ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att vissa myndigheter ska bistå verket med upplysningar i arbetet med att handlägga ansökningar om att bli godkänd CBAM-deklarant eller när det är fråga om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. Regeringen anser att något särskilt bemyndigande beträffande dessa förhållanden inte är nödvändigt i kompletteringslagen. Det faller inom regeringens restkompetens att meddela de nödvändiga föreskrifter som behövs för att den behöriga myndighetens behov av uppgifter från andra myndigheter ska kunna uppfyllas. Regeringen kommer i en kommande förordning med kompletterande bestämmelser till CBAM-förordningen att återkomma med bestämmelser om berörda myndigheters skyldighet att lämna nödvändiga uppgifter till den behöriga myndigheten i dess arbete med CBAM. Naturvårdsverket anser även att det i lagen, eller i en förordning som meddelas med stöd av lagen, bör anges en rättslig grund för Tullverkets tillhandahållande av autentiserings- och behörighetssystem. Även denna fråga faller inom regeringens restkompetens och behöver därför enligt regeringen inte närmare regleras i kompletteringslagen. Frågan kommer därmed inte att behandlas i denna proposition. Regeringen anser att det bör införas en möjlighet för den behöriga myndigheten att bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan. En sådan ordning tillgodoser behovet av att på ett effektivt sätt kunna stävja att en aktör som verkar som godkänd CBAM-deklarant och som inte bedriver sin verksamhet i enlighet med skyldigheterna i CBAM-förordningen får fortsätta att importera varor. Regeringens förslag till 3 § kompletteringslagen har en delvis annan lydelse än den som återfinns i promemorians författningsförslag. Någon ändring i sak har inte gjorts. Regeringen har med den föreslagna lydelsen sökt göra lagtexten mer lättläst. Bestämmelsen i 3 § kompletteringslagen utgår nu från den terminologi som finns i artiklarna 5 och 17 i CBAM-förordningen om ansökan om och återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. Ackreditering Promemorians förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer enligt CBAM-förordningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Från och med den 1 januari 2026 ska enligt CBAM-förordningen (artikel 8) den godkända CBAM-deklaranten säkerställa att de totala inbäddade utsläpp som deklareras är verifierade av en kontrollör som är ackrediterad. Principerna för verifiering framgår av bilaga 4 till CBAM-förordningen. I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 av den 19 december 2018 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG fastställs bestämmelser för ackreditering och övervakning av kontrollörer inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem. Under vissa förutsättningar ska aktörer som ackrediterats som kontrollörer inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem för en relevant grupp av verksamheter vara ackrediterade kontrollörer enligt CBAM-förordningen. Kommissionen ska i genomförandeakter närmare specificera villkoren för detta. Därutöver får ett nationellt ackrediteringsorgan på begäran ackreditera en person som kontrollör inom ramen för CBAM-förordningen om organet, på grundval av den dokumentation som lämnats in, anser att denna person har förmåga att tillämpa de verifieringsprinciper som avses i bilaga 4. Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter i syfte att specificera villkoren för beviljande av sådan ackreditering, för kontroll och tillsyn av ackrediterade kontrollörer, för återkallande av ackreditering och för ömsesidigt erkännande och inbördes utvärdering av ackrediteringsorgan. Sveriges nationella ackrediteringsorgan är Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac). De grundläggande bestämmelserna för Swedacs verksamhet framgår av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 samt av lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Genom det som ovan beskrivits finns det för närvarande bestämmelser avseende både vilka krav som ska ställas på ackrediterade kontrollörer och de uppgifter som kontrollören ska utföra inom ramen för CBAM-förordningen. Därutöver har kommissionen befogenhet att anta ytterligare delegerade akter och genomförandeakter i det avseendet. Trots detta är det möjligt att ytterligare reglering på nationell nivå i dessa avseenden kan komma att bli nödvändigt för att verkställa CBAM-förordningen i praktiken. I förekommande fall är det även möjligt att föreskrifterna kommer att gå utöver den normgivningskompetens som regleras i 8 kap. 7 § RF. Regeringen anser därför att det bör införas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer enligt CBAM-förordningen. För att ansöka om och vara ackrediterad tas avgifter ut enligt gällande regelverk för ackreditering. I detta sammanhang ska även tilläggas att det finns ett motsvarande bemyndigande i 25 § utsläppshandelslagen. Det saknas skäl att för CBAM-förordningen göra någon annan bedömning kring behovet av bemyndigande i det här avseendet än när det gäller EU:s utsläppshandelssystem. Bestämmelser om tillsyn Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska utöva tillsyn över kompletteringslagen och över att CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen liksom föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna följs. För tillsynen ska den behöriga myndigheten få begära att en fysisk eller juridisk person ska lämna de upplysningar eller tillhandahålla de uppgifter som behövs för tillsynen. För denna tillsyn har den behöriga myndigheten också rätt att få tillgång till varuprov av den CBAM-vara som har importerats. Tillsynsmyndigheten ska få besluta de förelägganden som behövs för att den som har skyldigheter enligt föreskrifter som omfattas av tillsynen ska fullgöra dessa. Om det behövs för tillsynen ska tillsynsmyndigheten ha rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person. Detta gäller dock inte tillträde till bostäder. Polismyndigheten ska ge tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs för tillträdet. Hjälp får begäras endast om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt polislagen behöver användas eller om det annars finns synnerliga skäl. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. I promemorian föreslås en något annorlunda lydelse av 6 och 8 §§ kompletteringslagen. Remissinstanserna: Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser att 6 § kompletteringslagen är oprecis och föreslår att den formuleras om. Naturvårdsverket anser att det bör övervägas om förelägganden som meddelas med stöd av kompletteringslagen ska kunna förenas med vite. Skälen för regeringens förslag: Den behöriga myndighetens roll framgår av CBAM-förordningen. Den behöriga myndigheten ska bl.a. besluta om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant samt om sanktionsavgifter. Det ligger därför nära till hands att den behöriga myndigheten även bör ansvara för tillsynen av CBAM-förordningen och anslutande nationella författningar och EU-rättsakter. Detta innebär även att Tullverkets och Swedacs roll i CBAM avgränsas till att endast omfatta de uppgifter som dessa myndigheter direkt åläggs genom CBAM-förordningen. Den behöriga myndighetens uppgifter i samband med beslut om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant och förfarandet i samband med detta samt beslut om sanktionsavgifter beskrivs i avsnitt 5.3 respektive 5.7. Därutöver kan nämnas att det i CBAM-förordningen (artikel 15) även anges att kommissionen ska utföra riskbaserade kontroller av de data och transaktioner som registreras i CBAM-registret i syfte att säkerställa att det inte förekommer några oriktigheter i samband med köp, innehav, överlämnande, återköp och annullering av CBAM-certifikat. Om kommissionen identifierar oriktigheter till följd av de kontroller som utförts ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna så att ytterligare utredningar utförs i syfte att korrigera de identifierade oriktigheterna. Av CBAM-förordningen framgår det inte uttryckligen vilka befogenheter den behöriga myndigheten bör ha för att kunna utföra de uppgifter som denna åläggs enligt förordningen. För att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter som tillsynsmyndighet enligt CBAM-förordningen är det enligt regeringen viktigt att den behöriga myndigheten får rätt att begära att en fysisk eller juridisk person ska lämna de upplysningar eller tillhandahålla de uppgifter som behövs för tillsynen. Vid behov är det också viktigt att myndigheten kan begära att få tillgång till varuprov av den importerade CBAM-varan för att kunna kontrollera eller på annat sätt granska den. Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser att 6 § kompletteringslagen i promemorians förslag, som reglerar den behöriga myndighetens rätt att bl.a. begära in upplysningar och ta del av handlingar, är oprecis och bör formuleras om för att få en mer precis lydelse. Domstolen föreslår att 6 § kompletteringslagen bör utformas med ledning av t.ex. 19 § första stycket andra meningen lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Regeringen håller med domstolen i denna bedömning och föreslår därför att 6 § kompletteringslagen får en delvis ny lydelse som tydligare redogör för den behöriga myndighetens befogenheter när det gäller rätten att begära in upplysningar m.m. Den behöriga myndigheten måste också kunna meddela de förelägganden som behövs för att kunna fullgöra sina uppgifter som tillsynsmyndighet. Naturvårdsverket anser att det bör övervägas om förelägganden som meddelas med stöd av 7 § kompletteringslagen ska kunna förenas med vite. Regeringen bedömer emellertid att det inte behövs. Den behöriga myndigheten har möjligheten att med stöd av CBAM-förordningen meddela sanktionsavgifter vid överträdelser av förordningen, se närmare avsnitt 5.7 nedan. Vid bedömningen av sanktionsavgiftens storlek ska bl.a. CBAM-rapportörens benägenhet att efterkomma begäran om ytterligare information beaktas (artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden). Även i det fall en annan person än en godkänd CBAM-deklarant för in varor till unionens tullområde utan att uppfylla skyldigheterna enligt förordningen, ska den personen åläggas att betala en sanktionsavgift. En sådan sanktionsavgift ska enligt förordningen bestämmas med beaktande av bl.a. i vilken grad personen samarbetar med den behöriga myndigheten. Vidare kan den behöriga myndigheten fatta beslut om att återkalla statusen som godkänd CBAM-deklarant, bl.a. i fall då den godkända CBAM-deklaranten har varit inblandad i en allvarlig eller upprepad överträdelse av skyldigheterna att överlämna CBAM-certifikat eller att säkerställa att ett tillräckligt antal CBAM-certifikat på dennes konto i CBAM-registret i slutet av varje kvartal (artikel 17.8 i CBAM-förordningen). Dessa verktyg anser regeringen är tillräckliga för att säkerställa en följsamhet i förhållande till de förelägganden som den behöriga myndigheten meddelar i sin tillsyn. Om det behövs för tillsynen har den behöriga myndigheten rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person. Den behöriga myndigheten ska även kunna få handräckning av polisen när det behövs för att få sådant tillträde. Den behöriga myndighetens rätt till tillträde gäller dock inte för bostäder. Eftersom det är fråga om ett administrativt förfarande för att se till att miljörättsliga åtgärder riktade mot ett importföretag följs, bedömer regeringen att den behöriga myndigheten av integritetsskäl inte bör ha rätt att få tillträde till bostäder. Som anges i avsnitt 5.2 är Naturvårdsverket behörig myndighet i Sverige. Naturvårdsverket har enligt 31 § lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser motsvarande befogenheter på tillsynsområdet när det gäller att se till att delar av EU:s utsläppshandelssystem följs. Det saknas skäl att behandla den nu aktuella situationen på något annat sätt. Naturvårdsverket bör därför få åtminstone motsvarande befogenheter när det gäller tillsyn enligt den nya kompletteringslagen. I sammanhanget kan det även framhållas att kommissionen i sin tillsynsroll vid granskning av CBAM-deklarationer har långtgående befogenheter. Av CBAM-förordningen (artikel 19) framgår att kommissionens granskning i det avseendet får bestå i en verifiering av de uppgifter som lämnats i CBAM-deklarationen och i verifieringsrapporter på grundval av varje revision som anses nödvändig, inbegripet i den godkända CBAM-deklarantens lokaler. Avgifter för myndigheters verksamhet Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt denna lag eller föreskrifter som meddelas med stöd av lagen, eller CBAM-förordningen eller EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Den behöriga nationella CBAM-myndigheten kommer att utöva tillsyn över att CBAM-förordningen och anslutande regelverk följs samt besluta om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant. I likhet med det som i övrigt gäller på miljöområdet bör utgångspunkten vara att avgifter ska täcka en myndighets kostnader för sådan verksamhet (jämför prop. 1997/98:45 s. 516). Naturvårdsverket, som är svensk behörig CBAM-myndighet, utövar även tillsyn och prövar frågor om tillstånd inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem. Lagen (2020:1173) om utsläpp av vissa växthusgaser kompletterar EU-förordningar som har antagits med stöd av utsläppshandelsdirektivet. I lagen finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter för bl.a. tillsyn och prövning (25 §). Bemyndigandet har inte utnyttjats men har trots det behållits (se prop. 2020/21:27 s. 59). Mot den bakgrunden bör det, även när det gäller tillsyn och prövning med anledning av CBAM-förordningen och den nya kompletteringslagen, finnas förutsättningar för att införa bestämmelser om avgifter om regeringen i ett senare skede skulle bedöma att det är lämpligt. Bestämmelser om sanktionsavgift Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska få besluta om sanktionsavgift i enlighet med artiklarna 26 och 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 igenomförandeförordningen för övergångsperioden. Beslut om sanktionsavgift enligt artikel 26 i CBAM-förordningen får inte fattas efter den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationen borde ha lämnats in. Beslut om sanktionsavgift enligt artikel 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden får inte fattas senare än utgången av år 2026. Ett beslut om sanktionsavgift ska delges den avgiftsskyldige. Sanktionsavgiften ska tillfalla staten. En sanktionsavgift ska betalas till den myndighet som regeringen bestämmer inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet. Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges ovan ska myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser att den föreslagna preskriptionsregeln bör utformas på ett annat sätt samt att tillsynsmyndigheten bör ge den som en sanktionsavgift riktas mot tillfälle att yttra sig innan beslutet om att ta ut en sådan avgift meddelas. Skälen för regeringens förslag CBAM-förordningens bestämmelser om sanktionsavgift I CBAM-förordningen (skäl 26) anges att medlemsstaterna bör påföra sanktioner för överträdelser av förordningen och säkerställa att sådana sanktioner efterlevs. Vidare anges att påförandet av sanktioner enligt förordningen inte påverkar sådana sanktioner som kan påföras enligt unionsrätten eller nationell rätt för överträdelse av andra relevanta skyldigheter, särskilt sådana som hänför sig till tullregler. Bestämmelserna om sanktionsavgift återfinns i CBAM-förordningens artikel 35.5 avseende övergångsperioden (1 oktober 2023–31 december 2025) och artikel 26 avseende tiden efter den 31 december 2025. I artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden förtydligas kriterierna för bestämmande av sanktionsavgift som ska beslutas under övergångsperioden. Bestämmelserna är direkt tillämpliga i förhållande till enskilda fysiska och juridiska personer och ger inget utrymme för medlemsstaterna att specificera bestämmelserna eller att föreskriva några undantag. Det är den nationella behöriga myndigheten i respektive medlemsstat som beslutar om sanktionsavgift vid överträdelser av förordningens bestämmelser. Sanktionsavgift för överträdelse efter den 31 december 2025 För tiden efter den 31 december 2025 ska sanktionsavgift beslutas för en godkänd CBAM-deklarant som inte i rätt tid överlämnar det antal CBAM-certifikat som motsvarar de utsläpp som är inbäddade i varor som importerats under det föregående kalenderåret. Avgiften ska vara identisk med den avgift för överskridande av utsläpp som regleras i artikel 16.3 i utsläppshandelsdirektivet. En sådan sanktionsavgift ska tillämpas för varje CBAM-certifikat som den godkända CBAM-deklaranten inte har överlämnat. Även i det fall en annan person än en godkänd CBAM-deklarant för in varor till unionens tullområde utan att uppfylla skyldigheterna enligt förordningen ska den personen åläggas att betala en sanktionsavgift. En sådan sanktionsavgift ska enligt förordningen vara effektiv, proportionell och avskräckande och ska, särskilt beroende på den bristande efterlevnadens varaktighet, allvarlighetsgrad, omfattning, avsiktliga karaktär och upprepning samt i vilken grad personen samarbetar med den behöriga myndigheten, uppgå till ett belopp på mellan tre och fem gånger den sanktionsavgift som ska tillämpas för godkända CBAM-deklaranter. Sanktionsavgift under övergångsperioden Under vissa förutsättningar ska sanktionsavgift beslutas under övergångsperioden (artikel 35.5 i CBAM-förordningen). Om kommissionen anser att en CBAM-rapport är ofullständig eller felaktig ska kommissionen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där importören är etablerad, eller i förekommande fall det indirekta tullombudet är etablerat, lämna de ytterligare uppgifter som den anser nödvändiga för att komplettera eller korrigera den rapporten. Sådana uppgifter ska lämnas i vägledande syfte och utan att det påverkar den behöriga myndighetens slutgiltiga bedömning. Den behöriga myndigheten ska därefter inleda ett s.k. korrigeringsförfarande och underrätta importören, eller det indirekta tullombudet, om de ytterligare uppgifter som behövs för att korrigera rapporten. Importören, eller det indirekta tullombudet, ska vid behov lämna en korrigerad rapport till den berörda behöriga myndigheten och till kommissionen. Om den behöriga myndigheten inleder ett sådant korrigeringsförfarande och fastställer att importören, eller det indirekta tullombudet, inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att korrigera CBAM-rapporten eller om den berörda behöriga myndigheten fastställer att importören, eller det indirekta tullombudet, inte har uppfyllt skyldigheten att lämna in en CBAM-rapport ska den behöriga myndigheten ålägga importören, eller det indirekta tullombudet, en effektiv, proportionell och avskräckande sanktion. I genomförandeförordningen för övergångsperioden (artikel 16) preciseras det vägledande intervall för sanktionsavgifter som ska påföras under övergångsperioden och de kriterier som ska beaktas vid fastställandet av det faktiska beloppet. Där framgår bl.a. att sanktionsavgiften under övergångsperioden ska fastställas till ett belopp i intervallet 10–50 euro per ton inbäddade utsläpp som inte har rapporterats och att storleken på avgiften ska bestämmas med ledning av särskilda kriterier, däribland omfattningen av den information som inte har rapporterats och i vilken utsträckning CBAM-rapportören är villig att på begäran lämna ytterligare information samt rapportörens avsiktliga eller försumliga beteende. I genomförandeförordningen för övergångsperioden (skäl 13) anges att sanktionsavgiften ska beräknas på grundval av de riktvärden som kommissionen tillhandahåller för övergångsperioden för sådana inbäddade utsläpp som inte rapporterats. Förfarandebestämmelser om sanktionsavgift Enligt CBAM-förordningen (artikel 26.4 respektive artikel 35.5 i) ska den behöriga myndigheten underrätta den aktör för vilken en sanktionsavgift har beslutats om bl.a. skälen för beslutet och rätten att överklaga beslutet. Beslut om sanktionsavgift är en särskilt ingripande åtgärd. Sådana beslut bör därför av rättssäkerhetsskäl delges den avgiftsskyldige enligt delgivningslagen (2010:1932). Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser att den behöriga myndigheten bör ge den som en sanktionsavgift riktas mot tillfälle att yttra sig innan beslutet om att ta ut en sådan avgift meddelas och framhåller här bl.a. 10 kap. 16 § förordningen (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser som ett exempel som kan tjäna som förlaga för en sådan reglering. Regeringen håller med domstolen och anser att det av bl.a. rättssäkerhetsskäl är viktigt att den som en sanktionsavgift riktas mot får tillfälle att yttra sig innan ett beslut om en sådan avgift meddelas. Regeringen anser dock att en sådan förfarandefråga kan regleras på förordningsnivå, liksom bestämmelsen i 10 kap. 16 § förordningen (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser. Den behöver alltså inte tas med i kompletteringslagen och kommer därför inte att behandlas i denna proposition. Regeringen anser vidare att en sanktionsavgift av rättssäkerhetsskäl inte bör få beslutas om lång tid har gått sedan överträdelsen ägde rum. I CBAM-förordningen (artikel 19) anges visserligen att kommissionen och behöriga myndigheter endast får granska CBAM-deklarationer inom den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationerna borde ha lämnats in. Det framgår inte tydligt av CBAM-förordningen att tidsfristen för granskning även gäller den nationella behöriga myndighetens möjlighet att besluta om sanktionsavgift. För tydlighets skull, och med beaktande av de preskriptionstider för sanktionsavgifter som gäller på det miljörättsliga området, bör det klargöras att beslut om sanktionsavgifter inte får fattas inom den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationerna borde ha lämnats in. Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser att den föreslagna preskriptionsregeln i 12 § första stycket kompletteringslagen bör utformas på ett annat sätt för att åstadkomma en förenkling och föreslår här att bestämmelsen i 30 kap. 6 § miljöbalken kan tjäna som ett vägledande exempel. Regeringen anser dock att den föreslagna preskriptionsbestämmelsen i 12 § första stycket kompletteringslagen är ändamålsenlig och inte behöver ändras. Att som i 30 kap. 6 § miljöbalken låta preskriptionstiden löpa från den dag då förutsättningarna att besluta om sanktionsavgift inträffar riskerar att göra utredningsarbetet tungrott för tillsynsmyndigheten. Det torde i regel vara först när CBAM-certifikat överlämnas till den behöriga myndigheten som det visar sig om det finns skäl att påföra sanktionsavgift. Den föreslagna preskriptionsbestämmelsen korresponderar också bättre mot bestämmelserna i artikel 19 CBAM-förordningen. Regeringen anser vidare att även när det gäller sanktionsavgift med anledning av bristande efterlevnad i samband med rapportering under övergångsperioden bör en bestämmelse om preskription införas. I genomförandeförordningen för övergångsperioden (artikel 11) anges att kommissionen får granska CBAM-rapporter under övergångsperioden och upp till tre månader efter den tidpunkt då den sista CBAM-rapporten skulle ha lämnats in. Vidare anges (artikel 14) att den behöriga myndigheten under och efter övergångsperioden får initiera ett korrigeringsförfarande när det gäller felaktiga CBAM-rapporter eller uteblivna CBAM-rapporter. Med hänsyn till den preskriptionstid som föreslås för sanktionsavgift i samband med granskning av CBAM-deklarationer, samt med beaktande av övergångsperiodens syfte och avsaknaden av finansiella skyldigheter för CBAM-deklaranterna under denna period, bör beslut om sanktionsavgift med anledning av bristande efterlevnad under övergångsperioden inte få fattas senare än år 2026. Det framgår inte av CBAM-förordningen om de sanktionsavgifter som kan komma att tas ut ska betalas till EU eller till medlemsstaterna. Bortsett från att det i CBAM-förordningen (artikel 26) anges att medlemsstaterna ska meddela kommissionen beslut om sanktionsavgifter och registrera slutbetalning i CBAM-registret regleras det inte i förordningen hur betalningen eller den närmare verkställigheten av betalning av avgifterna ska ske. I avsaknad av reglering i förordningen om vem sanktionsavgifterna tillfaller måste utgångspunkten vara att avgifterna ska tillfalla staten. Detta bör enligt regeringen framgå av kompletteringslagen. Det bör däremot lämnas till regeringen att bestämma till vilken myndighet betalning ska ske. Regeringen föreslår att en sanktionsavgift ska betalas inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet. Om sanktionsavgiften inte betalas inom denna tid föreslås att myndigheten ska lämna den obetalda avgiften för indrivning samt att verkställighet får ske enligt utsökningsbalkens regler. Det är sannolikt att det kommer att behövas ytterligare kompletterande föreskrifter om sanktionsavgifter. Det är även möjligt att föreskrifterna i så fall kommer att gå utöver den normgivningskompetens som regleras i 8 kap. 7 § RF. Det behövs därför ett bemyndigande som anger att regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Bestämmelser om överklagande Regeringens förslag: Den behöriga myndighetens beslut enligt kompletteringslagen, enligt CBAM-förordningen och EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen eller enligt föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen och EU-förordningarna får överklagas till mark- och miljödomstolen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: I CBAM-förordningen anges uttryckligen att följande beslut av den behöriga myndigheten ska kunna överklagas: Beslut att avslå en ansökan om beviljande av status som godkänd CBAM-deklarant (artikel 17.3). Beslut om återkallande av status som godkänd CBAM-deklarant (artikel 17.8). Beslut om fastställande av antal CBAM-certifikat som ska överlämnas när den behöriga myndigheten konstaterat att antalet CBAM-certifikat som har överlämnats är felaktigt, eller att ingen CBAM-deklaration lämnats in trots att det funnits en sådan skyldighet (artikel 19.5). Beslut om sanktionsavgift för tiden efter den 31 december 2025 (artikel 26.4) respektive för övergångsperioden (artikel 35.5). Därutöver anges i genomförandeförordningen för övergångsperioden (artikel 9.4) att den behöriga myndighetens beslut att avslå en begäran från en rapporterande deklarant att få rätta en CBAM-rapport ska kunna överklagas. Möjligheten att överklaga beslut enligt EU-förordningar som har fattas av en förvaltningsmyndighet följer redan av 41 § förvaltningslagen (2017:900). Någon bestämmelse om det behöver därför inte tas in i kompletteringslagen. Även när det gäller övriga beslut som kan tänkas meddelas med stöd av kompletteringslagen, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna gäller förvaltningslagens allmänna bestämmelser om överklagbarhet. Regeringen anser att mark- och miljödomstolarna bör pröva överklaganden av den behöriga myndighetens beslut som meddelas med stöd av kompletteringslagen, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna. Det finns flera skäl för detta. Mark- och miljödomstolarna har erfarenhet av sådana miljörättsliga och tekniska bedömningar som kommer att aktualiseras. Vid beslut om t.ex. sanktionsavgift och överlämnande av ytterligare CBAM-certifikat kommer en central aspekt vid prövningen vara att bedöma om de inbäddade utsläpp som deklarerats är korrekt angivna. Enligt 44 § utsläppshandelslagen överprövar även mark- och miljödomstolarna i bedömningshänseende närliggande beslut om tillstånd och återkallelse av tillstånd för anläggningar att släppa ut vissa växthusgaser. Vissa enskilda beslut eller typer av beslut som meddelas av den behöriga myndigheten enligt CBAM-förordningen eller enligt anslutande rättsakter och författningar kommer sannolikt inte att medföra bedömningar relaterade till miljö. Sådana beslut skulle kunna följa den sedvanliga ordningen för överprövning av förvaltningsbeslut, dvs. att överklagande sker till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen anser att det inte bör införas ett system där vissa beslut överklagas till mark- och miljödomstol, medan andra beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Mark- och miljödomstolarna har erfarenhet av att pröva både frågor om tillstånd och tillsyn samt frågor om administrativa sanktionsavgifter. Genom att samla prövningarna hos mark- och miljödomstolarna skapas bättre förutsättningar för en sammanhållen praxis i närliggande frågor (jfr prop. 2005/06:184 s. 81 f.). Behandling av personuppgifter Regeringens bedömning: EU:s dataskyddsförordning, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s data-skyddsförordning utgör tillräcklig reglering för den person-uppgiftsbehandling som kommer att ske med anledning av den nya kompletteringslagen, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna. Någon ytterligare reglering om denna behandling behöver således inte införas. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: I genomförandeförordningen för övergångsperioden (artiklarna 15.3 och 33 samt skäl 22) regleras användning av personuppgifter som behandlas inom ramen för CBAM-förordningen. Sådan behandling ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i det följande benämnd EU:s dataskyddsförordning. EU:s dataskyddsförordning utgör den generella regleringen för personuppgiftsbehandling inom EU. Förordningen kompletteras i Sverige av bl.a. lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Till följd av CBAM-förordningen kommer både den behöriga myndigheten och Tullverket att behandla personuppgifter. Det rör sig för den behöriga myndighetens del om uppgifter relaterade till importörer och producenter i tredjeländer. Som exempel kan nämnas namn, kontaktuppgifter, uppgift om ekonomisk ställning och om eventuell inblandning i brottslig verksamhet. De personuppgifter som Tullverket kommer att behandla med anledning av CBAM är sådana uppgifter som Tullverket redan behandlar inom ramen för Tullverkets nuvarande uppgifter, såsom namn och kontaktuppgifter. Den behöriga myndigheten kommer att behandla personuppgifter relaterade till CBAM i samband med bl.a. ansökningsprocesser för beviljande av status som godkänd CBAM-deklarant och i samband med förfaranden för beslut om sanktionsavgift. Tullverket och den behöriga myndigheten kan vidare komma att behandla sådana uppgifter inom ramen för samrådsförfaranden (artikel 17 i CBAM-förordningen) och sådant informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna, tullmyndigheterna och kommissionen som CBAM-förordningen föreskriver (se bl.a. artikel 13.2 i CBAM-förordningen). När det gäller den behöriga myndighetens och Tullverkets behandling av personuppgifter är den behandlingen nödvändig för att myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter enligt CBAM-förordningen och den föreslagna kompletteringslagen. Den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandlingen är alltså att den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning (artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning). Den rättsliga grunden är fastställd i CBAM-förordningen och den nya kompletteringslagen (jfr artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning). Den behöriga myndighetens och Tullverkets ansvar för samarbete och informationsutbyte med bl.a. kommissionen och andra behöriga myndigheter och tullmyndigheter innebär en rättslig förpliktelse. För att fullgöra den rättsliga förpliktelsen är det nödvändigt för den behöriga myndigheten att behandla personuppgifter. Den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandling vid samarbete och informationsutbyte är artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsförordning. Den rättsliga grunden är fastställd i CBAM-förordningen (jfr artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning). Det bedöms inte bli aktuellt för den behöriga myndigheten eller Tullverket att behandla sådana särskilda kategorier av personuppgifter som avses i EU:s dataskyddsförordning (jfr artikel 9). När det gäller myndigheternas behandling av uppgifter om inblandning i brottslig verksamhet är sådan behandling tillåten enligt 3 kap. 8 § dataskyddslagen. Det bedöms dock att uppgifter om lagöverträdelser kommer att behandlas i begränsad utsträckning. Den personuppgiftsbehandling som kommer att bli följden av CBAM-förordningen och den nya kompletteringslagen bör sammantaget vara proportionell mot det mål som eftersträvas (jfr artikel 6.3 andra stycket i EU:s dataskyddsförordning). Målet som eftersträvas är att CBAM-förordningen ska fungera i praktiken och kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. Regeringen bedömer att integritetsintrånget kommer att vara begränsat och integritetsriskerna små med hänsyn till att de uppgifter som kommer att behandlas i regel inte är av känslig karaktär och till stor del kommer att behandlas inom ramen för automatiserade it-system med hög säkerhet. Den nya behandlingen av personuppgifter är således förenlig med EU:s dataskyddsförordning. EU:s dataskyddsförordning, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning bedöms utgöra en tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som kommer att ske med anledning av den nya kompletteringslagen, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna. Regeringen anser därför att någon ytterligare reglering om denna behandling inte behöver införas. Ikraftträdandebestämmelse Regeringens förslag: Lagen ska träda i kraft den 1 juli 2024. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: CBAM-förordningen trädde i kraft den 17 maj 2023 och övergångsperioden med rapporteringsskyldighet för importörer, eller i förekommande fall indirekta tullombud, inleddes den 1 oktober 2023. Den första CBAM-rapporten för det första kvartalet (1 oktober–31 december 2023) ska ges in senast den 31 januari 2024. Kommissionen kommer därefter att börja granska CBAM-rapporter och förfaranden för korrigering av CBAM-rapporter är att vänta under det första halvåret 2024. Den nya kompletteringslagen bör därför träda i kraft så snart som möjligt. För att tillgodose beredningskraven bör lagen kunna träda i kraft den 1 juli 2024. Konsekvenser I detta avsnitt redogörs för förslagets effekter i den omfattning som bedöms lämpligt i det aktuella lagstiftningsärendet och med beaktande av förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet och Företagarna anser att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvens-utredning vid regelgivning och efterfrågar en fullständig konsekvens-utredning för CBAM-förordningens effekter samt att konsekvens-utredning upprättas för kommande genomförandeakter. Regeringen delar inte den bedömningen. Konsekvensutredningen omfattar det lagförslag som skickats på remiss. Konsekvenserna av det bakomliggande unionsrättsliga regelverket finns i kommissionens konsekvensutredning av CBAM-förordningen som helhet. Synpunkter på förslaget till CBAM-förordning och dess konsekvenser inhämtades i ett tidigare skede i samband med remitteringen av den faktapromemoria som upprättades av Finansdepartementet den 30 augusti 2021 (2020/21:FPM133). Konsekvenserna av kommande genomförandeakter kommer att beskrivas i en konsekvensutredning i den utsträckning dessa föranleder regeringen att lämna förslag på ny lagstiftning. Syfte och alternativa lösningar Regeringen föreslår ny lagstiftning som syftar till att tillgodose den nationella tillämpningen av CBAM-förordningen. CBAM-förordningen är bindande för Sverige och förändringar i nationell rätt föreslås för att uppnå en effektiv, enhetlig och ändamålsenlig tillämpning av CBAM-förordningen. En alternativ lösning vore att inte föreslå förändringar i nationell rätt. Detta kan leda till svårigheter för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter enligt CBAM-förordningen och leda till otydlighet för involverade aktörer om hur de ska fullgöra sina skyldigheter enligt CBAM-förordningen i praktiken. Förslagets förenlighet med EU-rätten Förslaget bedöms vara förenligt med EU-rätten. Offentligfinansiella effekter Förslaget om kompletterande nationell lagstiftning bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter. Ekonomistyrningsverket anser att förslagets offentligfinansiella effekter bör utvecklas och att storleken av de sanktionsavgifter som CBAM-förordningen kommer ge upphov till bedöms. Sanktionsavgiftens storlek regleras inte i kompletteringslagen. Sanktionsavgiftens storlek bestäms i varje enskilt fall på grundval av bestämmelser i CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Regeringen anser inte att det är relevant att redogöra för storleken av sanktionsavgifterna i detta sammanhang. Effekter för företag De effekter som beaktats här avser endast förslaget om en nationell kompletterande lag och inte CBAM-förordningen i stort. Förslaget bedöms inte ha några betydande effekter för företag. Eftersom förslaget syftar till att uppnå en effektiv, enhetlig och ändamålsenlig tillämpning av CBAM-förordningen, kan det underlätta något för företag i de branscher som påverkas av CBAM. Effekter för enskilda och kommuner och regioner Förslaget bedöms inte ha någon effekt för enskilda, kommuner eller regioner. Effekter för mark- och miljödomstolarna och övriga myndigheter Förslaget, och det tidigare utpekandet av Naturvårdsverket som behörig myndighet (se avsnitt 5.2), innebär ytterligare arbetsuppgifter för Naturvårdsverket och mark- och miljödomstolarna. Effekten av kompletterande lagstiftning är marginell för Naturvårdsverket jämfört med effekten av CBAM-förordningen och utpekandet av verket som behörig myndighet. Kostnaderna för förslaget bedöms kunna täckas av befintliga medel och de medel som Naturvårdsverket har tilldelats för arbete med CBAM i budgetpropositionen för 2024. Naturvårdsverket anser att verket redan för 2024 kommer att behöva ytterligare medel på grund av att antalet involverade aktörer är betydligt större än tidigare känt. Naturvårdsverket anger att det avser att återkomma i sitt budgetunderlag med en precisering av behoven. Regeringen anser att de medel som hittills avsatts för verket är tillräckliga. Om det skulle visa sig att behov om ytterligare medel uppstår får, precis som verket anger, frågan om ytterligare anslag hanteras inom ramen för budgetprocessen. Regeringen föreslår att beslut enligt CBAM-förordningen, den föreslagna kompletteringslagen och anslutande rättsakter och föreskrifter ska kunna överklagas till mark- och miljödomstolen (se avsnitt 5.8). Naturvårdsverket är behörig myndighet och kommer att fatta de beslut som kan överklagas i det här sammanhanget. Eftersom Naturvårdsverket ligger i Stockholm kommer samtliga mål att överklagas till Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt. Mark- och miljödomstolens avgöranden får överklagas till Mark- och miljööverdomstolen. Det rör sig i huvudsak om beslut om sanktionsavgift och beslut om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant. Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) och Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen) bedömer, mot bakgrund av domstolarnas erfarenhet av handläggningen av ärenden rörande handel med utsläppsrätter, att kostnaderna för hanteringen av mål om överklagande enligt den föreslagna lagen inte torde rymmas inom befintliga anslagsramar för mark- och miljödomstolarna. Regeringen anser att det i dagsläget är svårt att bedöma hur många beslut som kommer att fattas av den behöriga myndigheten om sanktionsavgift och godkännande respektive återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. Följande antaganden kan ändå göras. Beslut om sanktionsavgift under övergångsperioden antas bli få med hänsyn till dess syfte att vara en läro- och anpassningsperiod för importörerna. Det kommer bl.a. att finnas förhållandevis generösa möjligheter att under en viss tid komplettera eller justera CBAM-rapporter och att använda alternativa metoder för att mäta och beräkna inbäddade utsläpp. När den finansiella skyldigheten inträder från och med den 1 januari 2026 ställs det dock mycket högre krav när det gäller mätning och beräkning av utsläpp. Därtill ska de inbäddade utsläppen som deklareras vara verifierade av en godkänd kontrollör. Det sagda medför att kostnaderna för mark- och miljödomstolarna under 2024 och 2025 inte torde behöva öka för att kunna hantera mål med anledning av CBAM. Målutvecklingen från 2026 är i dagsläget svår att bedöma. Regeringen avser därför att följa utvecklingen och vid behov inom ramen för budgetprocessen hantera fråga om medel till anslaget Sveriges Domstolar. Med hänsyn till att importörerna under övergångsperioden har möjlighet att anpassa sina verksamheter till CBAM-förordningens krav bedöms följsamheten dock bli hög. Antalet beslut om sanktionsavgift väntas därmed även från 2026 och framåt bli förhållandevis lågt. Eftersom sanktionsavgifterna kan vara kännbara ekonomiskt är det rimligt att utgå från att den behöriga myndighetens beslut kommer att överklagas till mark- och miljödomstolarna i relativt stor utsträckning. Mål av nu aktuellt slag kan bli förhållandevis komplicerade och tidskrävande. Med beaktande av att det är fråga om ett begränsat antal beslut om sanktionsavgift kommer dock domstolarna endast att få hantera ett fåtal ärenden. När det gäller beslut om att bevilja eller återkalla status som CBAM-deklarant är det möjligt att ansöka om godkännande först från och med den 31 december 2024. Hur många importörer som kommer att ansöka om godkännande är svårbedömt. Med hänsyn till att den prövning som ska göras väntas bli förhållandevis summarisk kan det antas att antalet avslag på ansökningar om godkännande kommer att bli få. Även antalet beslut om återkallande av status som godkänd CBAM-deklarant väntas på årsbasis bli få. Sammanfattningsvis bör därför kostnaderna för mark- och miljödomstolarna rymmas inom befintliga anslagsramar. Tullverket har enligt CBAM-förordningen vissa utpekade uppgifter, främst när det gäller att tillhandahålla information om importerade varor och att från och med den 1 januari 2026 se till att någon annan än en godkänd CBAM-deklarant inte får importera CBAM-varor. Informations-överföringen kan till stor del ske via Tullverkets befintliga it-system. Mot den bakgrunden bör därför eventuella ökade kostnader för Tullverket rymmas inom befintliga anslagsramar. Effekter på övriga myndigheter bedöms vara små. Övriga effekter Förslaget väntas inte få några konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för de nationella klimat- och miljömålen. Författningskommentar Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen Lagens innehåll och uttryck i lagen 1 § Denna lag kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen, här benämnd CBAM-förordningen, och 2. EU-förordningar som meddelas med stöd av CBAM-förordningen. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i CBAM-förordningen och de EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Paragrafen beskriver lagens innehåll. I första stycket anges de EU-rättsakter som lagen kompletterar. Det anges även att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen i lagen kallas CBAM-förordningen. Hänvisningarna i lagen till EU-förordningarna är utformade på det sätt att de avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. I andra stycket klargörs att termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i EU-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Behörig myndighet 2 § Regeringen bestämmer vilken förvaltningsmyndighet under regeringen som ska vara behörig myndighet enligt CBAM-förordningen. Enligt CBAM-förordningen ska varje medlemsstat i EU utse en behörig myndighet. Paragrafen upplyser om att det är regeringen som bestämmer vilken myndighet som ska vara behörig myndighet. Av 8 a § förordningen (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket framgår att Naturvårdsverket är behörig myndighet enligt CBAM-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Status som godkänd CBAM-deklarant 3 § Den behöriga myndigheten beslutar i frågor om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant enligt artiklarna 5 och 17 i CBAM-förordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om och återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. Den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan. Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant. Första stycket upplyser om att det är den behöriga myndigheten som beslutar i frågor om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant enligt CBAM-förordningen. I andra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om och återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. I tredje stycket anges att den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan. Möjligheten att bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart kan t.ex. användas för att förhindra att en aktör som är godkänd CBAM-deklarant men som inte bedriver sin verksamhet i enlighet med skyldigheterna i CBAM-förordningen får fortsätta att importera varor. Övervägandena finns i avsnitt 5.3. Ackreditering 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer enligt artiklarna 8 och 18 i CBAM-förordningen. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Tillsyn 5 § Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att denna lag, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna följs. Paragrafen innehåller en bestämmelse som anger omfattningen av den behöriga myndighetens tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 6 § För tillsynen enligt 5 § har den behöriga myndigheten rätt att begära att en fysisk eller juridisk person ska lämna de upplysningar eller tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen. För denna tillsyn har den behöriga myndigheten också rätt att få tillgång till varuprov av den CBAM-vara som har importerats. Genom paragrafen ges den behöriga myndigheten rätt att få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Den behöriga myndigheten har också rätt att få tillgång till varuprov av den CBAM-vara som har importerats för att kunna granska varan. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 7 § Den behöriga myndigheten får besluta om de förelägganden som behövs för att den som har skyldigheter enligt föreskrifter som omfattas av tillsynen ska fullgöra dessa. Paragrafen reglerar den behöriga myndighetens rätt att besluta om förelägganden i anledning av tillsynen. De föreskrifter som avses i paragrafen är de som anges i 5 §. Överväganden finns i avsnitt 5.5. 8 § Den behöriga myndigheten har, om det behövs för tillsynen, rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person. Detta gäller dock inte tillträde till bostäder. Paragrafen reglerar den behöriga myndighetens tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen. Av bestämmelsen framgår att den behöriga myndigheten har rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person om det behövs för tillsynen. Rätten till tillträde kan t.ex. vara nödvändig om en aktör inte samarbetar och lämnar uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. I ett sådant fall måste den behöriga myndigheten ändå kunna få tillgång till uppgifterna om de förvaras i byggnader, lokaler eller andra utrymmen. Den behöriga myndighetens rätt till tillträde gäller dock inte bostäder. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 9 § Polismyndigheten ska ge den behöriga myndigheten den hjälp som behövs för sådant tillträde som avses i 8 §. Hjälp får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. I paragrafen regleras skyldigheten för Polismyndigheten att bistå den behöriga myndigheten vid tillträde till bl.a. byggnader och lokaler. Av första stycket följer att polisen ska ge tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs för tillträdet enligt 8 §. I andra stycket klargörs att polisens hjälp endast får begäras om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) att använda våld behöver användas. Vidare ska hjälp från polisen kunna begäras om det finns synnerliga skäl. Det kan exempelvis handla om situationer där det finns en överhängande risk för att dokumentation kommer att förstöras och det inte kan avvaktas med att verkställigheten löses på annat sätt. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. 10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt 1. denna lag eller föreskrifter som meddelas med stöd av lagen, eller 2. CBAM-förordningen eller EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 5.6. Sanktionsavgift 11 § Den behöriga myndigheten får besluta om sanktionsavgift i enlighet med artiklarna 26 och 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 av den 17 augusti 2023 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden, här benämnd genomförandeförordningen för övergångsperioden. Paragrafen innehåller en upplysning om att den behöriga myndigheten får besluta om sanktionsavgift i enlighet med vissa bestämmelser i CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Bestämmelsen syftar till att sätta de kommande bestämmelserna om sanktionsavgifter i 12–16 §§ i en tydlig kontext. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 12 § Sanktionsavgift enligt artikel 26 i CBAM-förordningen får inte beslutas efter den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationen borde ha lämnats in. Sanktionsavgift enligt artikel 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden får inte beslutas efter utgången av år 2026. Paragrafen reglerar de bortre tidsgränserna för när sanktionsavgift får beslutas. Första stycket innebär att sanktionsavgift inte får beslutas efter den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationen borde ha lämnats in. Bestämmelsen kompletterar den bortre tidsgräns för granskning av CBAM-deklarationer som framgår av CBAM-förordningen. Andra stycket innebär att sanktionsavgift som grundar sig i misskötsamhet under övergångsperioden inte får beslutas efter utgången av år 2026. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 13 § Ett beslut om sanktionsavgift ska delges den avgiftsskyldige. Paragrafen anger en bestämmelse om att ett beslut om sanktionsavgift ska delges den avgiftsskyldige. Det innebär att den behöriga myndigheten ska använda sig av de delgivningssätt som regleras i delgivningslagen (2010:1932). Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 14 § Sanktionsavgiften ska tillfalla staten. Paragrafen föreskriver att sanktionsavgiften ska tillfalla staten. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 15 § En sanktionsavgift ska betalas till den myndighet som regeringen bestämmer inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet. Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket, ska myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. Paragrafen reglerar betalning och indrivning av sanktionsavgifter. I första stycket anges att en sanktionsavgift ska betalas till den myndighet som regeringen bestämmer. Sanktionsavgiften ska betalas inom trettio dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet. Av andra stycket framgår att om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket, ska den myndighet till vilken avgiften ska betalas lämna den obetalda avgiften för indrivning. Andra stycket innehåller också upplysningar om att bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. samt att indrivning får ske enligt utsökningsbalken. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. 16 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Övervägandena finns i avsnitt 5.7. Överklagande 17 § Beslut enligt denna lag, enligt CBAM-förordningen och EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen eller enligt föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen och EU-förordningarna får överklagas till mark- och miljödomstolen. Bestämmelser om överklagande av mark- och miljödomstolens domar och beslut finns i 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Paragrafen reglerar ordningen för överklaganden. Första stycket innebär att beslut enligt lagen, enligt CBAM-förordningen och EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen eller enligt föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen och EU-förordningarna får överklagas till mark- och miljödomstolen. I andra stycket anges i upplysande syfte att bestämmelser om överklagande av mark- och miljödomstolens domar och beslut finns i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Övervägandena finns i avsnitt 5.8. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 av den 17 augusti 2023 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden Sammanfattning av promemorian Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen (CBAM-förordningen) trädde i kraft den 17 maj 2023 och har i vissa delar börjat att tillämpas från och med den 1 oktober 2023. Förordningen innebär att importörer av vissa varor som importeras till Europeiska unionen (EU) från tredjeland är skyldiga att från och med den 1 januari 2026 deklarera inbäddade utsläpp av växthusgaser i varorna och köpa certifikat som motsvarar de inbäddade utsläppen. Redan från och med den 1 oktober 2023 är importörer skyldiga att till Europeiska kommissionen rapportera inbäddade utsläpp i importerade CBAM-varor, dock utan någon skyldighet att köpa och lämna över certifikat motsvarande utsläppen. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige men för att den ska kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt behövs kompletterande nationella bestämmelser. I promemorian lämnas förslag till sådana bestämmelser. I promemorian föreslås en ny lag med kompletterande bestämmelser till förordningen. I lagen behandlas frågor om behörig myndighet, beslut om godkännande respektive återkallelse av status som CBAM-deklarant, ackreditering, tillsyn, sanktionsavgift och överklagande. De nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2024. Promemorians lagförslag Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen Härigenom föreskrivs följande. Lagens innehåll och uttryck i lagen 1 §    Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen, här benämnd CBAM-förordningen, och de EU-förordningar som meddelas med stöd av CBAM-förordningen. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i CBAM-förordningen och de EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Behörig myndighet 2 §    Regeringen bestämmer vilken förvaltningsmyndighet under regeringen som ska vara behörig myndighet enligt CBAM-förordningen. Status som godkänd CBAM-deklarant 3 §    Den behöriga myndigheten beslutar i fråga om godkännande och återkallelse av status som CBAM-deklarant enligt artikel 5 och 17 i CBAM-förordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om godkännande som CBAM-deklarant och vid återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. Den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan. Ackreditering 4 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer enligt artikel 8 och 18 i CBAM-förordningen. Tillsyn 5 §    Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att denna lag, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna följs. 6 §    För tillsynen enligt 5 § har den behöriga myndigheten rätt att begära att en fysisk eller juridisk person ska tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. 7 §    Den behöriga myndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att den som har skyldigheter enligt föreskrifter som omfattas av tillsynen ska fullgöra dessa. 8 §    Den behöriga myndigheten har, om det behövs för tillsynen, rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person. Det som anges i första stycket om rätt till tillträde för den behöriga myndigheten, gäller inte bostäder. 9 §    Polismyndigheten ska ge den behöriga myndigheten den hjälp som behövs för sådant tillträde som avses i 8 §. Hjälp får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. 10 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt 1. denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller 2. CBAM-förordning eller EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen. Sanktionsavgift 11 §    Sanktionsavgift får tas ut i enlighet med artikel 26 och 35 i CBAM-förordningen samt artikel 16 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 av den 17 augusti 2023 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden, här benämnd genomförandeförordningen för övergångsperioden. 12 §    Sanktionsavgift enligt artikel 26 i CBAM-förordningen får inte beslutas efter den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationerna borde ha lämnats in. Sanktionsavgift enligt artikel 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden får inte beslutas efter utgången av år 2026. 13 §    Ett beslut om sanktionsavgift ska delges. 14 §    En sanktionsavgift som beslutats enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden tillfaller staten. 15 §    En sanktionsavgift ska betalas till den myndighet som regeringen bestämmer inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet. Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket, ska myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. 16 §    Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Överklagande 17 §    Beslut enligt denna lag, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt beslut enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna får överklagas till mark- och miljödomstolen. Bestämmelser om överklagande av mark- och miljödomstolens domar och beslut finns i 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorian Kompletterande bestämmelser med anledning av EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen lämnats av Ekonomistyrningsverket, Energiföretagen Sverige, Företagarna, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Stockholm, Integritetsskyddsmyndigheten, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Naturvårdsverket, Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Polismyndigheten, Regelrådet, Riksgäldskontoret, Statens energimyndighet, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Tillväxtverket, Tullverket och Östersunds tingsrätt (mark- och miljödomstolen). Följande remissinstanser har inte svarat: Byggföretagen, Föreningen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige, Föreningen Teknikföretagen i Sverige, IVL Svenska Miljöinstitutet, Jernkontoret, Lantbrukarnas riksförbund, Mobility Sweden, Plåt & Ventföretagen, SKGS (Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet), Svensk Betong, Svenskt aluminium, Svenskt Näringsliv och Transportföretagen. Industriarbetsgivarna, Riksdagens ombudsmän, Stockholms universitet och Sveriges kommuner och regioner har angett att de avstår från att yttra sig. Lagrådsremissens lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen Härigenom föreskrivs följande. Lagens innehåll och uttryck i lagen 1 §    Denna lag kompletterar 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen, här benämnd CBAM-förordningen, och 2. EU-förordningar som meddelas med stöd av CBAM-förordningen. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i CBAM-förordningen och de EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen. Behörig myndighet 2 §    Regeringen bestämmer vilken förvaltningsmyndighet under regeringen som ska vara behörig myndighet enligt CBAM-förordningen. Status som godkänd CBAM-deklarant 3 §    Den behöriga myndigheten beslutar i frågor om att bevilja eller återkalla status som godkänd CBAM-deklarant enligt artiklarna 5 och 17 i CBAM-förordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om och återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. Den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan. Ackreditering 4 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer enligt artiklarna 8 och 18 i CBAM-förordningen. Tillsyn 5 §    Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att denna lag, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna följs. 6 §    För tillsynen enligt 5 § har den behöriga myndigheten rätt att begära att en fysisk eller juridisk person ska lämna de upplysningar eller tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen. För denna tillsyn har den behöriga myndigheten också rätt att få tillgång till ett exemplar av den CBAM-vara som har importerats. 7 §    Den behöriga myndigheten får besluta om de förelägganden som behövs för att den som har skyldigheter enligt föreskrifter som omfattas av tillsynen ska fullgöra dessa. 8 §    Den behöriga myndigheten har, om det behövs för tillsynen, rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person. Detta gäller dock inte tillträde till bostäder. 9 §    Polismyndigheten ska ge den behöriga myndigheten den hjälp som behövs för sådant tillträde som avses i 8 §. Hjälp får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. 10 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt 1. denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller 2. CBAM-förordningen eller EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen. Sanktionsavgift 11 §    Den behöriga myndigheten får besluta om sanktionsavgift i enlighet med artiklarna 26 och 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 av den 17 augusti 2023 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden, här benämnd genomförandeförordningen för övergångsperioden. 12 §    Sanktionsavgift enligt artikel 26 i CBAM-förordningen får inte beslutas efter den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationen borde ha lämnats in. Sanktionsavgift enligt artikel 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden får inte beslutas efter utgången av år 2026. 13 §    Ett beslut om sanktionsavgift ska delges den avgiftsskyldige. 14 §    Sanktionsavgiften ska tillfalla staten. 15 §    En sanktionsavgift ska betalas till den myndighet som regeringen bestämmer inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet. Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket, ska myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. 16 §    Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Överklagande 17 §    Beslut enligt denna lag, enligt CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna får överklagas till mark- och miljödomstolen. Bestämmelser om överklagande av mark- och miljödomstolens domar och beslut finns i 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2024-02-07 Närvarande: F.d. justitieråden Eskil Nord och Kerstin Calissendorff samt justitierådet Eric M. Runesson Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen Enligt en lagrådsremiss den 1 februari 2024 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Babak Werngren. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 2024 Närvarande: statsrådet Svantesson, ordförande, och statsråden Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari Föredragande: statsrådet statsrådet Svantesson Regeringen beslutar proposition Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen