Post 727 av 729 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:5 ·
Hämta Doc ·
Forskning och samhälle
Ansvarig myndighet: Utbildningsdepartementet
Dokument: Prop. 5/1
4 Justitiedepartementets verksamhetsområde
Inom Justitiedepartementets verksamhetsområde, vilket ingår i utgiftsområde 4.
Rättsväsendet, bedrivs forskning och utvecklingsarbete på det kriminalveten-
skapliga området framför allt vid Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och
Rikspolisstyrelsens forskningsenhet. Statens Kriminaltekniska laboratorium utför
viss kriminalteknisk forskning. Ur Brottsofferfonden lämnas bidrag för forskning
rörande brottsoffer. Forskning som har betydelse för Justitiedepartementets
verksamhetsområde finns även vid universitet och högskolor.
Enligt vad myndigheterna har uppgivit avsätts under budgetåret 1995/96 (12
månader) i storleksordningen 22 miljoner kronor för forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet.
4.1 Organisationen av forskningen
4.1.1 Brottsförebyggande rådet
BRÅ inrättades år 1974 med uppgift att samordna samhällets och enskildas insat-
ser mot brott. Rådet skulle bl.a. följa och utvärdera forskning samt sprida
forskningsresultat inom sitt område. Redan från början har det också bedrivits
forskning vid BRÅ.
BRÅ är ett kvalificerat expertorgan i kriminalpolitiska frågor under
regeringen med uppgift att främja brottsförebyggande insatser genom att arbeta
med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det
kriminalpolitiska området. Tyngdpunkten i forskningsverksamheten har förskjutits
mot tillämpad forskning, utvärderingar, statistiska översikter och analyser.
Under senare år har BRÅ förstärkt sin forskningskompetens så att verksamheten
blivit mer tvärvetenskaplig och spänner över flera områden. Exempel på områden
som BRÅ arbetar med är brottslighetens nivå, struktur och utveckling, teorier
och praktik inom brottsprevention från tidiga åtgärder till lokalt brotts-
förebyggande arbete, rasistiskt våld och motvåld, ekobrottslighet och samhällets
reaktioner på brott.
Regeringen har nyligen presenterat ett nationellt brottsförebyggande program.
För att genomföra intentionerna i programmet skall på sikt BRÅ:s verksamhet till
stöd för lokalt brottsförebyggande arbete lyftas fram och utvecklas ytterligare.
BRÅ skall bl.a. bistå med information om brottsförebyggande arbete och i
samarbete med landets universitet och högskolor verka för att behovet av
kvalificerad utbildning på lokal nivå tillgodoses. Det finns också ett stort
behov av att BRÅ biträder med uppföljningar och utvärderingar av olika
brottsförebyggande projekt. I det arbete med att se över rättsväsendets
forsknings- och utvecklingsverksamhet som nämns nedan i avsnitt 4.3 ingår även
att ta ställning till vilka förändringar som krävs för att BRÅ skall kunna öka
sina insatser på det brottsförebyggande området i enlighet med programmet. Dessa
förändringar beräknas kunna genomföras under år 1997. En särskild kommitté
verkar t.o.m. år 1997 för att genomföra intentionerna i det nationella brotts-
förebyggande programmet.
4.1.2 Polisväsendet
Sedan år 1988 finns en särskild forskningsenhet inom Rikspolisstyrelsen,
lokaliserad till Polishögskolan. Verksamheten vid enheten har under senare år i
allt större utsträckning fokuserats på frågor om polisens effektivitet, särskilt
när det gäller polisens roll i, och effekter av, det brottsförebyggande arbetet.
Forskningsenheten har under de senaste åren utökats med ytterligare forskare,
vilket möjliggjort en ökad forskning om det problemorienterade arbetssättet och
lokalt brottsförebyggande arbete.
I Statens kriminaltekniska laboratoriums (SKL) uppgifter ingår att bedriva
kriminalteknisk forskning samt att samla, bearbeta och publicera information om
sådan forskning. Forsknings- och utvecklingsverksamheten vid SKL syftar främst
till att förbättra laboratoriets metoder så att man kan genomföra sina
undersökningar snabbare och billigare och för att man skall kunna uppnå ett
högre bevisvärde beträffande undersökningsresultaten. Bland annat har nya
metoder införts inom DNA-området med mycket goda resultat. SKL stöder även
forensisk forskning utanför polisväsendet.
4.1.3 Brottsofferfonden
Ur Brottsofferfonden lämnas bidrag bl.a. för att stödja forskning rörande
brottsofferfrågor. Frågor om bidrag från Brottsofferfonden prövas av ett av
regeringen utsett särskilt råd vid Brottsoffermyndigheten. Brottsoffer-
myndigheten skall se till att resultaten av den forskning och utveckling som
bedrivs med medel som lämnats från fonden offentliggörs. Brottsoffermyndigheten
arbetar tillsammans med olika forskningsråd för att initiera ytterligare
forskning om brottsoffer.
4.1.4 Universitet och högskolor
Inom universitet och högskolor bedrivs forskning som är av betydelse för
Justitiedepartementets ansvarsområde, t.ex. forskningen vid den kriminologiska
institutionen vid Stockholms universitet och det kriminalvetenskapliga nätverket
vid Lunds universitet. Vid de juridiska fakulteterna bedrivs forskning inom hela
det rättsvetenskapliga området.
I enlighet med vad som anfördes i den senaste forskningspropositionen (prop.
1992/93:170) har under de senaste åren en förstärkning av den kriminalveten-
skapliga forskningen vid universitet och högskolor möjliggjorts. Bland annat har
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) fått medel för att
stödja sådan forskning.
4.2 Prioriterade forskningsområden inom rättsväsendet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Forskning om brottsförebyggande |
| verksamhet, brottsoffer och ekobrottslighet bör prioriteras. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Målet för kriminalpolitiken är att minska
brottsligheten och öka människors trygghet i samhället. Brottsligheten skall
förebyggas och bekämpas genom en human och rationell kriminalpolitik grundad på
kunskap om brottsligheten och med utnyttjande av moderna och effektiva metoder.
Regeringen har slagit fast att kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet skall prioriteras och att brottsoffrens ställning skall
stärkas. Rättsväsendets verksamhet skall hålla hög kvalitet och bli mer
kostnadseffektiv.
Forskningen bidrar med viktigt kunskapsunderlag för kriminalpolitiken.
Forskningsverksamheten inom rättsväsendet bör därför prioritera samma områden
som prioriteras inom kriminalpolitiken i stort. Nedan angivna forskningsområden
bör enligt regeringens mening därför särskilt prioriteras. Vid sidan om dessa
finns det ett fortsatt stort behov av forskning som kan ge underlag för ett
bättre resursutnyttjande inom rättsväsendet och för ett effektivare reaktions-
system.
4.2.1 Forskning om brottsförebyggande verksamhet
En utgångspunkt för det nationella brottsförebyggande program som regeringen har
presenterat är att brottsligheten måste mötas med nya angreppssätt. För att
bryta trenden med ökad brottslighet och lägre andel uppklarade brott krävs bl.a.
ett omfattande och långsiktigt brottsförebyggande arbete.
I det nationella programmet framhåller regeringen att kriminalpolitiken måste
grundas på kunskap och realism. Det är viktigt att ta reda på hur verkligheten
ser ut och hur olika metoder att förebygga och beivra brott fungerar. Att det
behövs mer kunskap får dock inte utgöra hinder mot omedelbara åtgärder. Genom
att tillämpa den kunskap som redan finns kan ytterligare kunskaper vinnas. Av
stor betydelse är därför att de åtgärder som vidtas blir föremål för
utvärderingar.
Samtidigt skall det enligt programmet ske en fortsatt satsning på forsknings-
och utvecklingsprojekt rörande olika former av brottsförebyggande åtgärder, både
centralt och lokalt. Brottsförebyggande åtgärder kan delas in i två
huvudgrupper, sociala och situationella. De sociala åtgärderna, som syftar till
att minska benägenheten att begå brott, är ofta långsiktiga och ligger till
stora delar utanför rättsväsendet. De situationella åtgärderna, dvs. åtgärder
som syftar till att reducera tillfällen till brott, är av stor vikt för det
brottsförebyggande arbetet, särskilt på lokal nivå.
Forsknings- och utvecklingsprojekt rörande brottsförebyggande åtgärder med
sikte på skilda kriminalpolitiska problem såsom att förebygga tillfällighets-
brottsligheten, att minska nyrekryteringen till kriminella livsstilar och att
minska brottsaktiviteten hos de ständigt återfallande brottslingarna bidrar med
viktig kunskap.
Den forskning rörande brottsförebyggande verksamhet som regeringen har pekat
på i det nationella brottsförebyggande programmet bör således ha hög prioritet.
4.2.2 Forskning om brottsoffer
Insatser för brottsoffer har under flera år varit en prioriterad fråga, inte
bara på det kriminalpolitiska området utan i samhället i stort. En särskild
utredare har tillsatts för att utvärdera de åtgärder som de senaste tio åren har
gjorts på brottsofferområdet
Forskningen om brottsoffer är dock fortfarande ett eftersatt område. Att det
bedrivs sådan forskning är emellertid av stor betydelse, bl.a. för att man i
framtiden skall kunna utveckla insatserna för brottsoffer.
Regeringen anser därför att forskning rörande brottsoffer är mycket angelägen.
Sådan forskning kan bedrivas inom en rad olika områden, såsom kriminologi,
sociologi, juridik, medicin och psykologi. Exempel på områden som det finns skäl
att uppmärksamma är varför vissa grupper är särskilt utsatta för brott, upprepad
viktimisering, samt brottsoffrens ställning inom rättsväsendet.
4.2.3 Forskning om ekonomisk brottslighet
I regeringens strategi för samlade åtgärder mot ekobrottsligheten (skr.
1994/95:117, bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412), som antogs av regeringen i
april 1995, framhålls att det är en prioriterad fråga att få till stånd en
ökning av forskningen om ekonomisk brottslighet. I strategin understryks att det
för framtiden behövs ett betydligt bättre underlag än som finns tillgängligt i
dag för att samhället fortlöpande skall kunna följa utvecklingen av den
ekonomiska brottsligheten och efter hand sätta in lämpliga och effektiva
motåtgärder. Det finns ett stort behov av ökade kunskaper, såväl hos statsmakter
och myndigheter som hos näringsliv, organisationer och allmänhet.
Det är väsentligt att behovet av forskning inom ekobrottsområdet tillgodoses.
Det behövs problemorienterad forskning som kan bidra till det underlag som
statsmakterna, myndigheterna och näringslivet behöver för att kunna vidta
lämpliga och effektiva åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. I detta
ligger också att forskningen skall kunna ha en roll vid utvärdering av insatser
som görs mot ekobrottsligheten.
En särskild utredare har på regeringens uppdrag utrett behovet av forskning om
ekonomisk brottslighet. Utredaren har i juni 1996 redovisat sitt arbete i
betänkandet Ekobrottsforskning (SOU 1996:84).
I betänkandet framhålls att forskningen om ekonomisk brottslighet i dag är ett
försummat forskningsområde. Kunskaperna är bristfälliga när det gäller sådant
som ekobrottslighetens omfattning, struktur, orsaker och effekter. Som en
bakgrund till att ekobrottsforskningen blivit eftersatt anger utredaren bl.a.
att ämnet förutsätter tvärvetenskaplig forskning och saknar en naturlig
institutionell hemvist. En ytterligare svårighet är att det empiriska underlaget
för ekobrottsforskningen av naturliga skäl i många fall är svåråtkomligt.
Regeringen anser liksom utredaren att det är viktigt att vidta åtgärder för
att långsiktigt tillgodose samhällets behov av ökad forskning om den ekonomiska
brottsligheten. Frågan bör behandlas i samband med att regeringen tar ställning
till hur rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet i övrigt bör vara
organiserad i framtiden. Betänkandet ingår därför i underlaget för den översyn
av rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet som nämns nedan i
avsnitt 4.3.
4.3 Översyn av den framtida organisationen av forskningen inom rättsväsendet
--------------------------------------------------------------------
| - För att de samlade resurserna skall kunna utnyttjas på ett |
| effektivare sätt pågår en översyn inom Justitiedepartementet om |
| hur rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet bör vara|
| organiserad i framtiden. |
--------------------------------------------------------------------
Mycket av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs som underlag
för statsmakternas långsiktiga beslut på det kriminalpolitiska området bedrivs
inom rättsväsendet. Vid sidan av den forskning som bedrivs vid
universitet och högskolor, finns det alltså ett stort behov av en forsknings-
och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet. Resurserna för denna forsknings-
och utvecklingsverksamhet är emellertid splittrade.
Inom Justitiedepartementet har därför påbörjats ett arbete för att överväga
hur de samlade resurserna för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rätts-
väsendet skall utnyttjas i framtiden. I arbetet ingår bl.a. att bedöma om en
sammanläggning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs inom
rättsväsendet, främst den vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet,
skulle kunna ge forskningsmässiga fördelar och leda till ett effektivare resurs-
utnyttjande. Översynen skall utmynna i ett förslag till hur forsknings- och
utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet bör vara organiserad i framtiden.
5 Utrikesdepartementets verksamhetsområde
5.1 Inledning
I Utrikesdepartementets verksamhetsområde ingår utrikes-och säkerhets-politisk
forskning, forskning om de ekonomiska förhållandena i Central- och Östeuropa, u-
landsforskning och migrationspolitisk forskning. Långsiktig
forskning på det utrikes- och säkerhetspolitiska området stöds genom anslag till
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska
Institutet (UI). Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
stöds via Försvarets forsknings-anstalt (FOA).Stiftelsen Östekonomiska
Institutet erhåller bidrag för att genom forskning främja kunnandet i Sverige om
de ekonomiska förhållandena i Central- och Östeuropa och OSS-området. Den
biståndsmotiverade forskningen uppgår budgetåret 1995/96 till ca 613 miljoner
kronor och finansieras över biståndsbudgeten. Forskningen inom det
migrationspolitiska området finansieras huvudsakligen genom Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR), som är en myndighet under Socialdepartementet.
I nedanstående tabell framgår de anslag för forskning som finns inom
Utrikesdepartementets verksamhetsområde samt vilka utgiftsområden de hör till.
______________________________________________________________________
tkr Anvisat Förslag Beräknat Beräknat
95/96 97 98 99
______________________________________________________________________
Utgiftsområde 5
Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)32 36020 571 20 634 21 314
Forskning till stöd för ned-
rustning och internationell
säkerhet genom FOA 18 711 12 235 12 129 12 472
Utrikespolitiska
Institutet 15 5791 10 1121 10 1561 10 4911
Forskningsverksamhet av
särskild utrikes- och säker-
hetspolitisk betydelse 5 248 3 597 3 643 3 727
Stiftelsen Östekonomiska
Institutet 5 118 4 636 4 733 4 823
______________________________________________________________________
Summa 77 016 51 151 51 295 52 827
1 Varav ca hälften avser forskning.
______________________________________________________________________
Anvisat Förslag Beräknat Beräknat
tkr 95/96 97 98 99
______________________________________________________________________
Utgiftsområde 7
U-landsforskning genom
Sida 600 000 395 000 400 000
Nordiska afrikainstitutet12 683 11 481
_______________________________________________________________________
Summa 612 683 406 481
5.2 Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Den utrikes- och säkerhetspolitiskt |
| motiverade forskningen fyller en viktig funktion såväl för att ge|
| underlag för ställningstaganden i internationella förhandlingar |
| om nedrustning och rustningskontroll som för att öka kunskapen |
| om och stimulera intresset för utrikes- och säkerhetspolitiska |
| frågor. Den bör få fortsatt stöd. Programmet vid Utrikespolitiska|
| Institutet för forskning av särskild utrikes- och |
| säkerhetspolitisk betydelse bör förlängas. |
--------------------------------------------------------------------
Den utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverade forskningen har två syften. Vid
Försvarets forskningsanstalt bedrivs forskning med inriktning på ämnesområden
som är föremål för internationella förhandlingar om nedrustning och
rustningskontroll. Det statliga stödet utgör även den finansiella basen för
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska
Institutet. Forskningen vid dessa institut har till syfte att hos fackmän och
allmänhet, såväl på det nationella som det internationella planet, öka kunskapen
och intresset för utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.
SIPRI bedriver forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för fred
och säkerhet. Forskningen var tidigare inriktad på mass-förstörelsevapen,
vapenhandel och militärutgifter men har sedan det kalla krigets upphörande fått
en bredare inriktning. Genom en omfattande informationsverksamhet sprids SIPRI:s
forskningsresultat världen över.
Utrikespolitiska Institutets forskning hör nära samman med institutets
informationsverksamhet. Ett separat program för forskning av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse inrättades år 1993 och har förlängts till
utgången av innevarande år. Programmet, som koncentrerats på frågor som rör
Europa och Nordamerika, finansieras från ett separat anslag och faller således
utanför det allmänna anslaget för stöd åt in- stitutet. Programmet har nyligen
utvärderats av professor Olav F. Knudsen vid Oslos universitet, som fann att
kvaliteten på forskningsprojekten varit hög och att en betydande yngre kompetens
i ämnet byggts upp i landet som en följd av forskningsprogrammet.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen fäster stor vikt vid de
internationella förhandlingarna om nedrustnings- och rustningskontroll. Det
vetenskapliga underlag som utgör resultatet av forskning vid Försvarets
forskningsanstalt är av betydelse för ett aktivt svenskt deltagande i
förhandlingsarbetet.
Det är angeläget att öka kunskapen om betingelserna för fredliga lösningar av
konflikter och för en stabil fred. Resultatet av SIPRI:s forskning fyller en
viktig funktion och institutet har ett mycket gott internationellt renommé.
Forskningen vid Utrikespolitiska Institutet utgör en väsentlig del av
institutets verksamhet. Med hänsyn till Europafrågornas allt större vikt och
resultatet av granskningen av institutets forskning av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse föreligger det goda skäl att fortsätta detta
forskningsprogram.
5.3 Forskning rörande Central- och Östeuropa
Östekonomiska Institutet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Östekonomiska Institutet bedriver |
| forskning och utredningssamarbete av hög kvalitet och har gott |
| internationellt anseende. Regeringen vill hjälpa institutet i |
| dess målsättning att befästa sin ställning som det internationellt|
| ledande forskningsinstitutet vad avser den ekonomiska |
| omdaningsprocessen i Östersjöregionen. |
| Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att det |
| statliga bidraget till Östekonomiska Institutet bör öka med 2 |
| miljoner kronor. |
--------------------------------------------------------------------
Stiftelsen Östekonomiska Institutet bedriver sedan år 1989 avancerad forskning
kring den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa. Forskningsresultaten
förmedlas till statliga myndigheter och näringsliv och bidrar till att täcka de
kunskapsbehov som finns i ämnet. Analyserna har med tiden blivit alltmer
komplexa, vilket ökat belastningen på Östekonomiska Institutet.
Skälen för regeringens bedömning: Östekonomiska Institutets fokus ligger på
det av riksdag och regering prioriterade närområdet, det vill säga Estland,
Lettland, Lituaen, Polen och nordvästra Ryssland. Det finns stort behov av
kvalificerad analys i Central- och Östeuropa. För att kunna attrahera forskare
av god internationell standard behöver institutet förstärkas.
I samband med regeringens uttalade mål om att intensifiera samarbetet i
Östersjöregionen föreslår regeringen i budgetpropositionen för 1997 under
utgiftsområde 5, verksamhetsområde Övriga utrikespolitiska frågor, att bidraget
till stiftelsen Östekonomiska Institutet ökar med 2 000 000 kronor till 4 636
000 kronor.
Övrigt
Medel för forskningssamarbete med Central- och Östeuropa har anvisats av
Utbildningsdepartementet till Svenska institutet, Kungl. Vetenskaps-akademien
samt till universitet och vissa högskolor. Samarbetet börjar nu utvecklas och
fördjupas vid universitet och högskolor. En utvärdering av samarbetet kommer att
göras.
I sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) har regeringen föreslagit
att en fond omfattande 1 miljard kronor inrättas för att stärka samarbetet och
utvecklingen i Östersjöregionen. Ömsesidigt kunskaps-utbyte hör här till de
områden som särskilt uppmärksammas.
5.4 Biståndsmotiverad forskning
Forskningssamarbete genom Styrelsen för internationellt utvecklings-samarbete
(Sida)
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det svenska forskningssamarbetet med u- |
| länder är genom sin omfattning och långsiktighet unikt i ett |
| europeiskt perspektiv. Genom den verksamhet SAREC bedrev har |
| Sverige gjort mycket värdefulla insatser samtidigt som det |
| svenska forskarsamhället stimulerats att delta i u- |
| landsrelevant forskning. Sida bör vidareutveckla detta |
| forskningssamarbete i enlighet med de grundläggande principer |
| SAREC etablerade. |
--------------------------------------------------------------------
Genom sammanslagningen av de förutvarande biståndsmyndigheterna övertog Sida det
forskningssamarbete som Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) tidigare hade
ansvar för. De övergripande målen för forskningssamarbetet är att stärka u-
ländernas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Från
delposten finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder och mellan u-
länder, stöd till internationella forskningsprogram och forskningsprojekt med
inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem, samt stöd till u-
landsforskning i Sverige.
Sammanläggningen av de förutvarande biståndsmyndigheterna innebär förändrade
förutsättningar för forskningsbiståndet. De ökade möjligheterna till samverkan
med andra biståndsformer måste förenas med forsknings- biståndets särskilda mål,
vetenskaplig kvalitet och bibehållen lång-siktighet.
Den mest omedelbara förändringen är de nya förutsättningarna för bi- lateralt
forskningssamarbete. Detta samplaneras nu med övrigt bistånd inom ramen för
landstrategier. Därigenom ges större utrymme för samlade satsningar på högre
utbildning och forskning i samarbetsländerna, upp- följning av
forskningsresultat och integration av forskning i annat utvecklingssamarbete.
Forskningbiståndets inriktning kommer också att påverkas av de handlingsprogram
avseende fattigdom, hållbar ut- veckling, demokrati och mänskliga rättigheter
samt jämställdhet i biståndet, vilka Sida fått regeringens uppdrag att utarbeta.
Medel för verksamheten tilldelas över tredje huvudtitelns anslag C 2.
Utvecklingssamarbete genom Sida. Delposten för forskningssamarbete uppgår för
det förlängda budgetåret 1995/96 till 600 miljoner kronor. Stödet till u-
landsforskning i Sverige utgör 10 % av delposten, för budgetåret 1995/96 60
miljoner kronor. Ca 130 svenska universitets- och forskningsinstitutioner är
därutöver engagerade inom ramen för det bilaterala forskningssamarbetet.
Sida stöder, utöver delposten forskningssamarbete, även forskning och
forskningsrelaterad verksamhet i anslutning till och som komplement till det
bilaterala utvecklingssamarbetet. Sida medverkar i och finansierar dessutom en
betydande metodutvecklings- och försöksverksamhet.
Genom riksdagens ställningstagande till regeringens proposition 1995/96:153 är
jämställdhet mellan kvinnor och män ett nytt mål för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete inklusive forsknings-biståndet. Detta innebär att
jämställdhet skall främjas även i forsknings-samarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: Forskningssamarbetet spelar en strategisk
roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-länderna. Sida är
även i forskningssammanhang i första hand en myndighet med uppgifter inom det
biståndspolitiska området. Sida har likväl genom avdelningen för
forskningssamarbete även en viktig uppgift vad gäller finansiering av u-
landsforskning i Sverige.
De särskilda resurser som tilldelas Sida för stöd till u-landsforskning i
Sverige syftar i första hand till att utveckla och upprätthålla en svensk
resursbas för utvecklingssamarbetet, såväl det bilaterala som det som sker genom
de internationella biståndsprogrammen. Sidas stöd till svensk u-landsforskning
bidrar även till att åstadkomma ett aktivt deltagande från svenska forskares
sida i EU:s program för forskningssamarbete inom detta område.
SAREC:s styrelse beslutade tidigare om fördelning av medel till svensk u-
landsforskning. Denna uppgift har nu övertagits av Sidas forsknings- nämnd. Sida
har enligt regeringens mening även fortsättningsvis en viktig uppgift i egenskap
av forskningsråd för svensk u-landsinriktad forskning. Huvudansvaret för att
bibehålla och utveckla kunnande och forskning vad gäller u-länder och u-
landsrelaterade frågor åvilar främst universiteten och högskolorna. Även
forskningsråden och andra forskningsstödjande organ kan givetvis stödja
kunskapsutveckling inom området.
Regeringen har noterat att Sida fortsätter det inom SAREC utvecklade systemet
med regelbundna utvärderingar av finansierade forsknings- projekt samt att
internationell expertis därvid regelmässigt anlitas. Detta system ligger väl i
linje med vad som anförs i avsnitt 3.6 om kvalitet och relevans i forskningen.
Nordiska afrikainstitutet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Nordiska afrikainstitutet bör ytterligare|
| befästa sin ställning som samordnare och katalysator för den |
| nordiska forskningen om Afrika. Den nordiska samsynen på och |
| den gemensamma finansieringen av institutets forskningsprogram |
| är av grundläggande betydelse. Institutet bör utveckla en ökad |
| långsiktighet vad gäller de nordiska ländernas gemensamma |
| finansiering. En viss del av verksamheten skall även framgent |
| vara efterfrågestyrd och finansierad genom uppdrag, bl.a. från |
| nordiska biståndsmyndigheter. |
--------------------------------------------------------------------
Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet och har
enligt sin instruktion (SFS 1995:1352) till uppgift "att inom Norden
- främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika
- främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanskaforskare,
- utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier omAfrika,
- informera om Afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden."
Verksamheten vid Nordiska afrikainstitutet har intensifierats de senaste åren.
De utåtriktade aktiviteterna har breddats och institutets inter-nationella
status har höjts. Det är angeläget att institutet fortsätter på den inslagna
vägen och förstärker de nordiska ländernas kunskaper om Afrika till gagn för en
välgrundad Afrikapolitik.
Institutets totala intäkter uppgick budgetåret 1994/95 till ca 22,7 miljoner
kronor. Anslag under biståndsbudgeten svarade för 8,5 miljoner kronor och övriga
nordiska länders bidrag uppgick till ca 6 miljoner kronor.
5.5 Forskning inom det migrationspolitiska området
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Den migrationspolitiska forskningen ingår|
| som en viktig del i underlaget för utformning av |
| migrationspolitiken. En föränderlig omvärld ställer nya krav på |
| migrationspolitiken vilket medför att även forskningen måste |
| fortsätta att utvecklas. |
--------------------------------------------------------------------
Forskning inom det migrationspolitiska området finansieras huvudsakligen genom
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) som är en myndighet under
Socialdepartementet. IMER är ett nätverk av forskare inom det vida området
internationell migration och etniska relationer, vari den migrationspolitiska
forskningen ingår som en del tillsammans med forskning inom det
integrationspolitiska området. Det senare området handhas inom regeringen av
Inrikesdepartementet.
Även humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet fördelar medel till
forskningsprojekt som rör internationell migration och etniska relationer. Sedan
budgetåret 1993/94 har SFR fördelat omkring 45 miljoner kronor till IMER-
forskningen. Det är inte meningsfullt att försöka göra en uppdelning av hur stor
del av IMER-forskningen som är att hänföra till det migrationspolitiska
respektive det integrationspolitiska området eftersom forskningsprojekten ofta
kan omfatta båda områdena eller behandlar dem som en helhet.
Skälen för regeringens bedömning: Migrationspolitiken är ett område som under
ett tiotal år har varit i ständig förändring, bl. a. beroende på en föränderlig
omvärld. Riksdagen och regeringen har beslutat att Sverige skall ha en
kontrollerad invandring. Regelverket för att åstadkomma detta bygger på den
kunskap inom det migrationspolitiska området som finns inom regeringskansliet,
förvaltning, organisationer och forskarsamhälle.
Inom en överskådlig framtid behövs mer forskning framförallt inom tre områden,
nämligen de individuella orsakerna till migration och hur de behandlas i
lagstiftningen, migrationen i ett makro-ekonomiskt samman-hang samt
återvandring.
Idag söker många asyl och inlemmas i den kostsamma och långvariga
asylprocessen trots att de inte har några egentliga asylskäl i enlighet med de
krav som är uppställda i den svenska utlänningslagstiftningen. En ambition finns
att söka minska antalet asylsökande som kommer in i asylprocessen i Sverige utan
att ha asylskäl. Att många asylsökande som uppenbarligen inte har tillräckliga
skäl för att få stanna i Sverige kommer in i asylprocessen påverkar den samlade
asylprocessen negativt. Det är inte minst inhumant för den enskilde individen.
Det är sällan bara en orsak som ligger bakom ett beslut att söka asyl. Ökad
kunskap om komplexiteten och de sammansatta orsakerna bakom asyl/migration samt
en utvidgad teoribildning bakom asyl/migrationsbeslutet är önskvärda.
Lagstiftningen i olika länder skiljer sig åt när det gäller att hantera
migranter och asylsökanden. Resultaten av dessa skilda rättssystem behöver
utvärderas och belysas vetenskapligt.
De komplexa situationer som skapar flyktingströmmar har krävt snabba politiska
beslut i de länder som har tagit emot flyktingar. I många fall har den politiska
åtgärden varierat trots att problemet varit detsamma. De nordiska länderna valde
delvis olika åtgärder när det gällde flykting-situationen i Bosnien och
Hercegovina. En vetenskaplig utvärdering av detta görs för närvarande inom ett
nordiskt tvärvetenskapligt projekt. Det finns behov av att denna typ av
forskning med ett direkt användarperspektiv utvecklas.
För alla samhällens utveckling finns ett visst behov av migration för att
samhället skall kunna fortsätta att utvecklas. Samtidigt är strävan att
människor inte skall tvingas lämna sin hembygd mot sin vilja. I vissa fall kan
det vara strukturomvandlingar som tvingar fram omflyttningar, i andra fall kan
det vara olika typer av katastrofer eller politiska förändringar som är de
bakomliggande orsakerna. Om strävan är att med politiska och andra medel
undanröja orsakerna bakom påtvingad flykt, behövs mer kunskaper om hur t.ex.
bistånd och handelspolitik påverkar orsakerna bakom migration.
Ett allt viktigare koncept inom migrationspolitiken är återvandring. FN:s
flyktingkommissarie hävdar att det eftersträvansvärda och mest lyckliga slutet
på en påtvingad asyl är att kunna återvända hem. Samtidigt visar erfarenheter av
återvandring att det är en mycket komplex process inom vilken tidsfaktorn spelar
en central roll. Ett återvändande kan ske under hela livscykeln, men det är
speciellt förhållanden under exilens första fem år som påverkar beslutet att
återvända eller ej. Viss forskning menar på att integration och återvändande är
positivt korrelerade medan andra finner motsatta orsakssamband. Hela
återvändandeprocessens komplexitet behöver belysas genom ytterligare
forskningsinsatser.
6 Försvarsdepartementets verksamhetsområde
6.1 Beskrivning av verksamhetsområdet
Försvarssektorns samlade satsning på FoU-verksamhet uppgår, i en vid tolkning av
OECD:s definition, till fyra miljarder kronor. Tre av dessa miljarder kan
hänföras till kostnader för utveckling av beställda system såsom stridsflygplan
m.m. Resterande en miljard kronor fördelar sig på forskning och utveckling av
avancerad teknik som förberedelse inför framtida beställningar av materiel samt
analys mm. Redovisningen nedan begränsar sig till dessa senare typer av FoU-
insatser.
I nedanstående tabell ges en översikt över forskningsanslagen under
Försvarsdepartementet.
--------------------------------------------------------------------
| Anvisat Förslag Beräknat Beräknat |
| 1995/96 1997 1998 1999 |
| |
|Försvarets 166 175 121 280 126 909 130 372 |
|forskningsanstalt |
| |
|Flygtekniska 30 244 30 710 31 666 32 675 |
|försöksanstalten |
--------------------------------------------------------------------
Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde bedrivs även forskning vid
Militärhögskolan respektive Försvarshögskolan. Genom beslut den 12 september
1996 bemyndigas försvarsministern att tillkalla en organisationskomitté för att
lämna förslag till verksamhetsformer och organisation för en ny myndighet. Denna
nya myndighet, Försvarshögskolan, bildas efter avveckling av Militär- respektive
Försvarshögskolan, men med i princip samma uppgifter som de tidigare skolorna
haft. Forskning kommer sålunda att bedrivas men det kan inte nu närmare anges i
vilken omfattning eller inriktning.
Försvarsforskning finansieras även över andra anslag. De medel som under
kalenderåret 1996 avsatts för forskning och utveckling av de myndigheter under
Försvarsdepartementet som har i uppgift att finansiera sådan forskning framgår
av nedanstående sammanställning.
Myndighet FoU-budget
1996 (mkr)
Försvarsmakten 850
Överstyrelsen för civil beredskap 25
Statens räddningsverk 30
Försvarsmakten och Försvarets materielverk har behov av forskning som grund för
sin prioritering, planering och verksamhet såsom utbildning och
materielanskaffning. Den militära försvarsforskningens inriktning fastställs i
nära dialog mellan försvarets forskningsorganisationer och forskningens
användare. Detta säkerställer att försvarsforskningen utgör en väl integrerad
del av Försvarsmaktens lednings- och produktionsprocess i fred.
Försvarsforskningen skapar också en kompetens som är viktig för
krigsorganisationen.
En allt viktigare del av militär beredskap utgörs av teknisk-vetenskaplig
kompetens. Kunskap är en strategisk resurs för att minska osäkerheter och risker
samt för att öka handlingsfriheten i fred, kris och krig. FoU-baserad kunskap
behövs för att skapa beslutsunderlag för det militära försvarets långsiktiga
utveckling. Den militärt inriktade försvarsforskningen bedrivs huvudsakligen av
Försvarets forskningsanstalt, Flygtekniska försöksanstalten och
Militärhögskolan. Omfattningen av insatser inom forskning och analyser vid dessa
uppgår till ca 450 miljoner kronor per år. Satsningar på FoU-projekt inom
industrin uppgår till ca 400 miljoner kronor per år och avser främst utveckling
av teknik som förberedelse för utveckling av materielsystem.
Överstyrelsen för civil beredskap samordnar funktionsövergripande forskning
inom det civila försvaret. Forskningssatsningarna uppgår till ca 25 miljoner
kronor per år inom områden som kris- och riskhantering, sårbarhet och
beredskapshänsyn mm. Utöver detta avsätter Styrelsen för psykologiskt försvar ca
två miljoner kronor för forskning.
Statens räddningsverk finansierar forskningsprojekt inom sitt ansvarsområde, t
ex riskhantering, människors beteende, attityder och värderingar i förhållande
till olyckor, miljöeffekter av brandsläckning och miljövänliga släckmetoder.
Forskningssatsningarna uppgår till ca 30 miljoner kronor årligen. Utöver detta
driver räddningsverket ett antal projekt som finansieras av Överstyrelsen för
civil beredskap.
Regeringen är, utöver ovanstående forskning som beställs och inriktas av
respektive mottagare, via anslag direkt till forskningsutförare beställare av
försvarsforskning för ca 150 miljoner kronor, se ovanstående tabell. Denna
forskning utgörs av forskning gällande skydd mot ABC-stridsmedel samt forskning
och analyser för regeringens behov vid Försvarets forskningsanstalt och stöd
till bl a forskningsinvesteringar vid Flygtekniska försöksanstalten. Dessa
områden beskrivs närmare i totalförsvarspropositionen som överlämnas till
riksdagen den 19 september 1996.
6.2 Motiv för försvarsforskning och beskrivning av försvarets forskningssystem
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Totalförsvarsforskning, som huvudsakligen|
| utgörs av teknisk forskning, är av central betydelse för |
| totalförsvarets inriktning och utveckling men är också en |
| betydelsefull nationell resurs som bör kunna utnyttjas även |
| utanför försvarssektorn. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Satsningarna på försvarsforskning motiveras
av försvarssektorns behov av att förstå den tekniska och vetenskapliga
utvecklingens betydelse för framtida hot. Försvarsforskning behövs också för att
inrikta och även möjliggöra upphandling av avancerade tekniska produkter vid
svensk industri. Försvarets behov av långsiktig och målinriktad
teknikupphandling och analyser har skapat ett system för kunskapsöverföring som
i vissa avseenden skiljer sig från det övriga svenska forskningssystemet.
Försvarsforskning bidrar till att minska gapet mellan högskoleforskning och
utvecklingsarbetet vid industrin genom långsiktiga behovsstyrda
forskningsprogram som sträcker sig längre än vad industrin normalt är beredd att
själv finansiera och genom att försvarets forskningsinstitut samverkar i nätverk
med industrin, högskolan och försvarsmyndigheter. Ur ett forskningspolitiskt
perspektiv utgör försvarsforskningen en viktig del av det nationella stödet till
teknisk FoU.
Det internationella samarbetet inom försvarsforskningsområdet regleras i
särskilda regeringsavtal. Inom ramen för dessa avtal sker en avsevärd
kunskapsöverföring till försvaret. Den säkerhetspolitiska utvecklingen under
senare år har underlättat en fortsatt utveckling av samverkan internationellt.
Sverige, liksom övriga Europa, står inför en internationalisering av försvars-
FoU som kan komma att gå mycket snabbt.
Några av förutsättningarna för att kunna delta i denna utveckling är tillgång
till hög kompetens som är attraktiv i ett internationellt utbyte. Industriellt
internationellt samarbete, där svensk försvarsindustri deltar, främjas av och är
en drivkraft för svensk försvarsforskning. Svensk FoU utgör bara någon procent
av världens samlade FoU-insatser. Sverige bör ha egen spetsteknologi inom
utvalda områden och samtidigt kunna nyttiggöra forskning och teknik från andra
länder. Inom områden med hög sekretess är vi hänvisade även i framtiden till att
utveckla vår egen teknologi.
Försvarsforskning utgörs främst av teknisk forskning, där nyttiggörande av
forskningen är väsentlig. Detta förhållande har skapat ett system för
kunskapsöverföring som bygger på avgiftsfinansiering där avnämaren av forskning
också är finansiär. Avgiftsfinansieringen som i princip infördes den 1 juli 1994
har medfört ökat avnämarintresse och en förbättrad dialog vid utformning av
forskningsprojekten. Användarperspektivet tillåts på detta sätt interagera med
relativt långsiktig forskning vilket kan skapa den dynamik ur vilken helt nya
idéer föds. Forskningsutförare utgörs till övervägande del av forskningsinstitut
men samverkan med universitet och högskolor förekommer i betydande omfattning.
Det pågår även ett arbete från försvarets forskningsutförare för att förbättra
samverkan med industrin. Detta har tidigare förekommit i mindre omfattning
eftersom det har ansetts försvåra Försvarets materielverks inhemska
konkurrensupphandling. Idag finns en formaliserad samverkan med alla landets
större försvarsindustrier där kunskapsöverföring sker systematiskt. Ett annat
exempel på ökad samverkan utgörs av gemensamma forskningsprogram till exempel
Nationellt Flygtekniskt Forskningsprogram (se 6.3.2).
Behoven ur det militära försvarets synvinkel av försvarsforskningsinstitut
består framförallt av att instituten har en annan typ av uppgift än
universiteten. Försvarets behov av forskning förutsätter att probleminriktade
projekt av tvärvetenskaplig karaktär kan genomföras. Det krävs också djupa
kunskaper om den miljö där forskningsresultaten skall användas och det krävs
forskningsorgan med förmåga att hantera sekretessbelagd information som kan
samverka med utländsk försvarsforskning. Inom universitet och högskolor saknas
för militära försvaret viktiga forskningsområden till exempel telekrigsteknik,
sensorsystem och stridsdelsteknik. Denna forskning möjliggörs inom försvarets
forskningsinstitut där problemen och förmågan att bidra med kunskap för att lösa
problemen står i centrum.
Begreppet dual-use användes ursprungligen inom amerikansk exportindustri för
produkter där man inte kunde avgöra om användningsområdet var av civil eller
militär art. Inom den svenska försvarssektorn används begreppet dual-use oftast
för att beskriva militär nytta av den utveckling som civila/kommersiella
drivkrafter medfört, tydligast inom datorutvecklingen. En naturlig konsekvens av
denna utveckling är att försvarsforskning i mycket ringa omfattning ägnar sig åt
sådan forskning och utveckling. I den mån den bedrivs syftar den till att
utnyttja civil FoU för försvarets räkning.
Begreppet dual-use kan även gälla omvänt då militär forskning har ett civilt
värde. Detta gäller bland annat tekniska övervakningssystem som kan användas för
övervakning av internationell brottslighet och miljöeffekter, flygteknologins
ömsesidiga beroende av militära och civila projekt, riskanalyser, bland annat
kemiska, lasersensorer för jordresurskartläggning och för bottenkartering i
svenska vatten. Ett nytt och konkret exempel på teknik som utvecklats är att
genom att utnyttja ofarligt låg mikrovågseffekt störa elektronisk
bränsleinsprutning och därigenom i polisiärt syfte kunna stoppa bilar.
Den internationella utvecklingen med exempelvis ökad internationell
brottslighet och terrorism tenderar att inom flera områden sudda ut gränserna
mellan militära och civila forskningsbehov. Ökad samverkan över sektorsgränserna
kommer att erfordras.
Försvarsforskningen, i grunden motiverad utifrån sektorns behov, har skapat
ett system där nyttiggörande av forskningen är det primära och där problemen och
förmågan att bidra med kunskap för att lösa problemen står i centrum. Den ur ett
forskningspolitiskt perspektiv intressanta förmågan till systemtänkande inom
försvarssektorn jämte det faktum att civil och militär forskning i ökande grad
är ömsesidigt beroende gör att försvarsforskning utgör en nationell resurs som
bör kunna utnyttjas även utanför försvarssektorn.
6.3 Samverkan inom forskning
6.3.1 Samverkan inom forskning kring nya hot och risker i samhället
De senaste årens utveckling har medfört att Sverige vidgat perspektivet när det
gäller tänkbara risker, hot och påfrestningar i samhället. Den nya synen på
säkerhetsbegreppet sträcker sig från mer traditionella säkerhetspolitiska hot
till de hot och risker som följer av den globala utvecklingen och det moderna
samhällets sårbarhet.
I proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse angavs att det „I samhället
förekommer viss forskning om de nya hot och risker som regeringen tagit upp inom
ramen för det vidgade säkerhetspolitiska begreppet. Det bedrivs emellertid inte
någon samordning av forskningen på detta fält.„
När det gäller forskning och analyser på nya områden samt när det gäller
analyser som ligger till grund för beslutsfattande, är det viktigt att ha ett
pluralistiskt synsätt. Det är av stor betydelse att skapa koordinering genom
samverkansformer där ömsesidigt kunskapsutbyte och idégenerering kan leda till
en god form av samordning som tillvaratar synergieffekter men undanröjer
eventuell risk för dubblering.
Regeringen avser därför att inrätta en särskild grupp för samverkan kring nya
hot och risker mot samhället. Denna fråga behandlas i proposition 1996/97:11 om
beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred.
6.3.2 Samverkan inom flygteknisk forskning och teknologi
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det nationella flygtekniska |
| forskningsprogrammet bör fortsätta på samma nivå som hittills |
| under ytterligare tre år. |
| Organet Nationellt Flygtekniskt Forum utgör en god modell för |
| samverkan mellan industri, sektorsmyndigheter samt universitet |
| och högskola. |
--------------------------------------------------------------------
Den svenska flygtekniska forskningen har sedan lång tid tillbaka utgjort ett
område av stor betydelse för både militär och civil tillämpning. Civil
flygindustri hade inte kunnat utvecklas utan den militära som grund. Idag har
dessa inriktningar stöd av varandra.
Flygindustrin har en dokumenterat viktig roll som generator av teknologi för
övrig verkstadsindustri. Detta gäller särskilt avancerat systemkunnande och
integrerad, komplex produktion där den högteknologiska flygindustrin
representerar ett infrastrukturkapital av samma typ som högre utbildning och
forskning.
I ett flertal länder sker strategiska satsningar på forskning inom det
flygindustriella området. Detta betraktas genom sin högteknologiska karaktär som
ett nyckelområde för att höja den nationella teknologinivån. Minskade militära
budgetar har dock medfört att en omfattande industriell strukturomvandling har
påbörjats med utökat internationellt samarbete. Sverige deltar i flera
internationella samarbetsprogram inom flygteknisk forskning och teknologi. Två
av dem beskrivs i avsnittet 3.13.1 om internationellt forskningssamarbete. Det
är samtidigt av stor vikt att inhemsk flygteknisk kompetens finns för
vidmakthållande av JAS 39 Gripen.
Den statliga flygtekniska utbildningen och forskningen är för närvarande
koncentrerad till Kungl tekniska högskolan (material- och strömningsteknik),
Linköpings universitet (flygplansbyggnad, flygsystembyggnad) och Chalmers
tekniska högskola AB (gasturbiner). Vidare bedrivs omfattande forskning vid
Flygtekniska försöksanstalten.
Sedan tre år tillbaka finns ett nationellt flygtekniskt forskningsprogram som
finansieras gemensamt av staten och industrin vilka har avsatt 30 miljoner
vardera per år för att skapa ett konstruktivt samarbete mellan företag,
institut och universitet och högskolor. Programmet löper ut under innevarande
budgetår.
Inom Sverige finns sedan år 1994 också Nationellt Flygtekniskt Forum som är
ett samverkansorgan mellan industri, försvarsmyndigheter samt universitet och
högskolor, med målsättningen att verka för en optimal inriktning av den framtida
flygtekniska utvecklingen i Sverige. Nationellt Flygtekniskt Forum har bland
annat tagit fram skriften "Framtiden för svensk flygteknik - förslag till
målsättning och samordnade insatser".
Skälen för regeringens bedömning: Den flygtekniska forskningen i Sverige utgör
ett bra exempel på långtgående militär och civil integration. Det är viktigt att
även i framtiden uppmuntra och motivera sådan samverkan. Samverkan fungerar i
allmänhet väl inom respektive sektor. Utmaningen består i att brygga över
kulturella och andra skillnader och låta olika sektorer mötas för att vinna
synergieffekter. Problem finns i gränssnittet mellan högskola och industri samt
mellan civil och militär FoU-verksamhet. Det är också här som staten eller
statens organ mest direkt och naturligt kan påverka förutsättningarna till
exempel i kraft av finansiär och beställare.
Det nationella flygtekniska programmet är ett gott exempel på samverkan mellan
företag, institut samt universitet och högskolor. Detta program har utvärderats
på uppdrag av regeringen. Utvärderaren konstaterar att programmet har levt upp
till sin målsättning och att ett konstruktivt samarbete mellan företag, institut
samt universitet och högskolor har inletts. Samtliga berörda parter är positiva
till en fortsättning av programmet. Utvärderaren konstaterar vidare att
programmet leder dels till lösningar av verklighetsanknutna problem, dels till
nyrekrytering av kvalificerade medarbetare. Dessutom stödjer programmet en
teknikdrivande bransch och kan därmed få betydelse även för andra
industrigrenar. Industrin är enligt utvärderaren beredda att förlänga
existerande avtal och delta i fortsatt finansiering av programmet.
Utvärderaren föreslår, förutom en fortsatt verksamhet på ungefär nuvarande
ekonomiska nivå, en fördjupad dialog mellan de företag, myndigheter, institut,
universitet och högskolor som har anknytning till det flygtekniska området.
Målsättningen med denna dialog är att åstadkomma en samlad syn på Sveriges
flygtekniska framtid. En lämplig plattform för fördjupad dialog torde vara
Nationellt Flygtekniskt Forum.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 en förlängning av det
nationella flygtekniska forskningsprogrammet på ungefär samma årliga
realekonomiska nivå som hittills under den kommande treåriga forskningspolitiska
beslutsperioden, varefter förnyad utvärdering bör ske. Det nationella
flygtekniska forskningsprogrammets fortsatta finansiering bör som förut delas
lika mellan staten och industrin.
Regeringen anser att den samverkan som inletts av organet Nationellt
Flygtekniskt Forum mellan industri, försvarsmyndigheter samt universitet och
högskolor är av stor betydelse för att förbättra samverkan mellan de olika
aktörerna, skapa en gemensam syn på svensk flygteknik samt ge förslag till
nationell policy inom det flygtekniska området. Nationellt Flygtekniskt Forum
bör kunna tjäna som modell, där så är tillämpligt, även för andra områden än det
flygtekniska.
7 Socialdepartementets verksamhetsområde
Inom Socialdepartementets verksamhetsområde bedrivs och initieras forskning och
utvecklingsarbete rörande insatser för individer och familjer, äldre och
personer med funktionshinder, de ekonomiska välfärdssystemen, folkhälsa, hälso-
och sjukvård samt rättsmedicin. FoU-arbetet initieras och bedrivs i
decentraliserade former, varvid Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) utgör
ett nav för stora delar av FoU-verksamheten.
Utöver vad som anförs i det följande angående olika forskningsområden vill
regeringen framhålla att integrering av genusperspektivet är av stor vikt inom
alla forskningsgrenar och annan verksamhet. Ett utvecklingsprogram kommer att
igångsättas av Socialdepartementet för att med hjälp av myndigheter och andra
viktiga aktörer förankra genusperspektivet inom departementets hela
verksamhetsområde. Genom att analysera förslag och verksamhet utifrån bägge
könens perspektiv kommer verksamheten att kunna berikas och effektiviseras.
7.1 Organisation och resurser för FoU
Inom utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg återfinns ett
flertal myndigheter under Socialdepartementet som ger stöd till och/eller utför
forsknings- och utvecklingsarbete. Totalt satsas inom utgiftsområdet omkring 200
miljoner kronor av anslagsmedel på forskning och utveckling varav hälften genom
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR).
Folkhälsoinstitutet (FHI) är ett nationellt organ med uppgift att förebygga
sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. FHI skall, för sin
vetenskapliga förankring, bedriva, initiera och ge stöd till forskning och
utveckling inom folkhälsoområdet. Detta sker bl.a. genom att FHI träffar
samarbetsavtal med forskningsmiljöer och centra för utveckling av målinriktat
folkhälsoarbete inom olika programområden samt sprider information om
resultaten. Särskild vikt ges därvid FoU-verksamhet inriktad mot sådana
förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största
hälsoriskerna.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) bedriver en
forskningsbaserad utvärdering av etablerade och nya medicinska metoder ur
medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. På basis av
utvärderingarna verkar SBU för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom
hälso- och sjukvården.
Smittskyddsinstitutets (SMI) forsknings- och utvecklingsarbete för att bekämpa
smittsamma sjukdomar utgör tillsammans med smittskyddsarbete tyngdpunkten i
SMI:s verksamhet och bedrivs som en integrerad del av övrig verksamhet vid SMI.
Ett nära samarbete sker med Karolinska institutet (KI).
Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) bedriver forskning kring
risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner. Forskningsverksamheten skall
vara praktiskt tillämpbar inom det sociala området, inom hälso- och
sjukvårdsområdet samt inom arbetsmarknadsområdet. Finansiering sker delvis genom
anslag och delvis med externa medel. Verksamheten bedrivs i nära samarbete med
KI, Institutionen för stressforskning.
Socialstyrelsen (SoS) bedriver i viss omfattning forskningsanknutet
utvecklingsarbete inom ramen för Centrum för utvärdering av metoder i socialt
arbete (CUS). Dessutom har inom Socialstyrelsen byggts upp ett Epidemiologiskt
centrum (EpC) som bedriver forskningsanknutet utvärderingsarbete och ansvarar
för de stora epidemiologiska registren inom socialtjänsten samt hälso- och
sjukvården. Dessa register används flitigt i epidemiologisk forskning. SoS har
också byggt upp en social databas som kan vidareutvecklas. För att öka
utnyttjandet av registren vid EpC för forskningsändamål har SFR och Medicinska
forskningsrådet (MFR) beslutat att gemensamt ge ekonomiskt stöd till
stipendiatplatser vid EpC.
Det av staten och landstingsförbundet gemensamt finansierade Spri, hälso- och
sjukvårdens utvecklingsinstitut, ger staten och sjukvårdshuvudmännen underlag
för beslut som syftar till att främja svensk hälso- och sjukvård. Spri:s
utvecklingsarbete har tyngdpunkten inom hälsoekonomi, kvalitetsutveckling,
informationsteknik och informationsförsörjning.
Handikappinstitutet som har staten och landstingen som huvudmän, är samhällets
centrala organ när det gäller frågor om hjälpmedel till funktionshindrade
personer. Institutet har till ändamål att främja, samordna och medverka i
utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel för målgruppen.
Statens institutionsstyrelse (SiS) som ansvarar för institutionsvård av
missbrukare och ungdomar stöder forskning med betydelse för den egna
verksamheten samt för metodutveckling och kompetensutveckling av personal.
Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukar- och ungdomsvården (IKM) är
nära knutet till SiS.
Inom utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp återfinns
Riksförsäkringsverket (RFV), som har ansvar för att utvärdera trygghetssystemens
effekter för individ och samhälle. Detta arbete sker för närvarande
huvudsakligen inom RFV:s utvärderingsprogram men med viss forskarmedverkan.
Uppbyggnad pågår inom RFV av ett longitudinellt händelseregister som skall
möjliggöra analyser och forskning kring bl.a. utnyttjandet av de olika
trygghetssystemen.
Inom utgiftsområde 4, Rättsväsendet svarar Rättsmedicinalverket (RMV) för
utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för den egna verksamheten —
rättspsykiatri, rättsmedicin, rättskemi och rättsgenetik. RMV är huvudman för
ett centralt arkiv av intresse för rättspsykiatrisk forskning, beläget vid den
rättspsykiatriska avdelningen i Stockholm. Ett rättspsykiatriskt inriktat
utvecklings- och forskningscenter är under uppbyggnad i samverkan med KI. Vid
RMV:s samtliga avdelningar utom en finns professorer med kombinationstjänster.
Förutom stöd till forsknings- och utvecklingsarbete från ovan nämnda organ
direkt under Socialdepartementet så finns det betydande andra medel för
forskning riktade främst mot hälso- och sjukvårdsområdet.
Statens stöd till medicinsk forskning utgörs främst av anslagen till universi-
teten, till Medicinska forskningsrådet (MFR) samt medel som betalas ut till
sjukvårdshuvudmännen med anledning av avtal om samarbete om läkarutbildning,
forskning m.m. vilka redovisas under utgiftsområde 16, Utbildning och
universitetsforskning. Till detta kommer FoU-verksamhet inom landsting och
företag främst inom läkemedelsbranschen.
Forskningsstöd på det medicinska området lämnas även av bl.a. Stiftelsen för
vård- och allergiforskning, Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden och Apoteksbolagets
fond för forskning och studier i hälsoekonomi och socialfarmakologi.
Anslagsmedel till FoU inom Socialdepartementets verksamhetsområde, miljoner
kronor.
(Inom parantes anges bedömda belopp för FoU inom ramanslagen)
---------------------------------------------------------------------
| |Budget/ |Förslag/|Beräknat/ |Beräknat/|
| |bedömt |bedömt |bedömt |bedömt |
| |1995/96 |1997 |1998 |1999 |
---------------------------------------------------------------------
|Socialvetenskapliga | | | | |
|forskningsrådet (SFR) |140 |100 |of |of |
---------------------------------------------------------------------
|Statens institut för | | | |
|psykosocial miljö- |(ca 15) |(ca 11) |Omfatt- |
|medicin (IPM) | | | |
---------------------------------------------------------------------
|Folkhälsoinstitutet (FHI) |(ca 64) |(ca 42) |ning enl. |
---------------------------------------------------------------------
|Smittskyddsinstitutet |(ca 26) |(ca 25) |myndig- |
|(SMI) | | | |
---------------------------------------------------------------------
|Socialstyrelsen (SoS) |* |* |heternas |
---------------------------------------------------------------------
|Statens |(ca 15) |(ca 10) | m.fl |
|institutionsstyrelse | | |egen |
|(SiS) | | | |
---------------------------------------------------------------------
|Statens beredning för | | |priori- |
|utvärdering av medicinsk |1) |1) | |
|metodik (SBU) | | |tering |
---------------------------------------------------------------------
|Spri, hälso- och | | | |
|sjukvårdens utveck- |* 2) |* 2) | |
|lingsinstitut | | | |
---------------------------------------------------------------------
|Handikappinstitutet |* 3) |* 3) | |
---------------------------------------------------------------------
|Rättsmedicinalverket (RMV)|(ca 7) |(ca | |
| | |5,5) | |
---------------------------------------------------------------------
|Riksförsäkringsverket (RFV)|* |* | |
---------------------------------------------------------------------
|SUMMA |ca 270 | ca 200 | |
---------------------------------------------------------------------
* Uppgift saknas
1)SBU:s anslag 1997 föreslås bli 23,6 mkr varav 8 mkr tillfälliga medel.
Ytterligare medel kan tillkomma genom överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet. Avtal för 1997 ej klart. För 1996 fick SBU 10,5 mkr genom
sådan överenskommelse.
2)Spri får enligt överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet ett
statligt bidrag för sin verksamhet med 29,7 mkr för 1996. Hälso- och sjuk-
vårdshuvudmännen tillskjuter lika mycket. FoU-del ej specificerad. Avtal för
1997 ej klart.
3)Handikappinstitutet får totalt 51 mkr för 1996 enligt ettårig överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet. Fou-del ej specificerad. Avtal för 1997
ej klart.
7.2 Socialvetenskapliga forskningsrådet
--------------------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)|
|bör utveckla sitt samarbete med och stöd till övriga myndigheter|
|under Socialdepartementet. Dessutom bör SFR utöka sitt samarbete med|
|Skolverket kring frågor rörande stöd till forskning om barnomsorg och|
|skola (se även avsnitt 10.4.2.). Det är vidare regeringens mening|
|att SFR liksom övriga forskningsråd bör få rätt att inrätta professurer|
|i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4 och att SFR bör ingå i|
|den samverkansgrupp för forskningsråden som föreslås att främja tvär-|
|vetenskap i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.6. Vidare bör|
|SFR inom sitt anslag särskilt avsätta medel för att bygga upp och|
|vårda databaser för longitudinell forskning i enlighet med vad som|
|sägs i avsnitt 3.11.5. |
--------------------------------------------------------------------
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har ett brett mandat och ger stöd
till grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik
och folkhälsovetenskap. Forskningen som får stöd från SFR utförs nästan
uteslutande vid universitet och högskolor.
SFR har i sin fördjupade anslagsframställan betonat behovet av kontinuitet i
forskningssatsningarna samt pekat på att det inom stora delar av Social-
departementets verksamhetsområde finns behov av utökade forskningssatsningar.
Den flyttning av resurser till SFR och SiS som
Forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) föreslagit avvisas av SFR som
dock anser sig kunna ta ett större ansvar för samordning av forskningsfrågor
mellan myndigheterna under Socialdepartementet.
Skälen för regeringens bedömning: SFR:s samarbete med och stöd till samtliga
övriga myndigheter under Socialdepartementet bör vidareutvecklas när det gäller
analys av forskningsbehov, val av metoder för stöd till forskning och spridning
av forskningsinformation. Regeringen kommer därför att ge SFR i uppdrag att
svara för initiativ inom området. Däremot finns det enligt regeringens mening
inga skäl att, som Forskningsfinansieringsutredningen föreslagit, flytta de
forskningsresurser som disponeras av FHI och SiS till SFR. Tvärtom innebär
dagens lösning ett större engagemang från de berörda myndigheterna i
forskningsfrågor och därmed även goda förutsättningar för ett bättre
nyttiggörande i verksamheten av forskningsresultat från olika håll.
Ansvaret för barnomsorgs- och förskolefrågor har under våren flyttats från
Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och Skolverket kommer därmed
att få ett ansvar för forskning inom detta område. Med anledning härav bör SFR
och Skolverket koordinera sina insatser kring frågor som rör stöd till forskning
om barnomsorg och skola.
En stor del av de projekt som SFR stöder är av tvärvetenskaplig karaktär och
det är enligt regeringens mening därför angeläget att SFR ingår i den
samverkansgrupp för forskningsråden för att främja tvärvetenskap som regeringen
avser att tillskapa. Denna beskrivs i avsnitt 10.2.6.
Regeringen anser att SFR liksom övriga forskningsråd bör få rätt att inrätta
professurer i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4.
I budgetpropositionen för år 1997 föreslås SFR tillföras medel för
lokalkostnader så att SFR kan uppfylla riksdagens beslut om att principen om
full kostnadstäckning skall gälla vid utbetalning av forskningsmedel till
forskare vid universitet och högskolor. Dessutom föreslås SFR tillföras vissa
medel för utökade administrativa uppgifter i samband med ökade krav på
samordningsinitiativ enligt ovan inom Socialdepartementets område, nytt ansvar
för samordning och kanslifunktion för alkoholforskning samt utökade krav på
ekonomisk uppföljning av utbetalade forskningsmedel.
När det gäller stora datamaterial bör SFR få i uppdrag att inom sitt anslag
avsätta medel till uppbyggnad och vård av databaser för longitudinell forskning.
I avsnitt 5, 7.3-7.6 och 15 kommenteras en del av den forskning som stöds av
SFR.
7.3 Forskning rörande de sociala trygghetssystemen
--------------------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: Regeringen avser ge Socialvetenskapliga|
|forskningsrådet (SFR) och Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att|
|fördjupa analysen kring vilka forskningsbehov som är särskilt angeläg-|
|na att prioritera ur samhällets och socialförsäkringsadministra-|
|tionens perspektiv. Vidare avser regeringen ge RFV i uppdrag att|
|undersöka möjligheten att inom RFV:s verksamhetsområde finna utrymme|
|för en flerårig satsning för att initiera forskning av relevans för|
|socialförsäkringsområdet. |
--------------------------------------------------------------------
Forskning med relevans för socialförsäkringsområdet bedrivs vid universitet och
högskolor inom flera olika fakultetsområden. Behovet av forskningsbaserad
kunskap om de sociala trygghetssystemens funktion, effekter och effektivitet är
stort i och med den snabba omställning som pågår av dessa system och av
samhället i övrigt. Det är angeläget att få kunskap om hur förändringar påverkar
medborgarnas vardagsvillkor och få indikationer på hur välfärdssystemen kan
behöva utvecklas. Detta är ett av SFR:s prioriterade områden.
I en nyligen genomförd översikt över svensk forskning om välfärd som SFR låtit
göra konstateras att viktiga delar av socialförsäkringsforskningen är av hög
kvalitet men att det behövs mer och bättre forskning om effekter av offentliga
åtgärder och av andra strukturella villkor. Sådana studier kan avse effekter
såväl på makro- som på mikronivå. För att effektstudier skall kunna genomföras
krävs goda empiriska underlag. Detta har hittills varit något av en stötesten
eftersom det saknats lämpliga och lättillgängliga befintliga register att utgå
ifrån. Inom Riksförsäkringsverket (RFV) pågår emellertid konstruktion av en s.k.
händelsedatabas med vars hjälp longitudinella studier i stor skala kommer att
kunna möjliggöras.
Demografisk forskning är också av stor relevans för kunskapsuppbyggnaden kring
befolkningsförändringar och hur dessa långsiktigt kan komma att påverka bl.a.
socialförsäkringarnas kostnader. Av en utvärdering som SFR låtit göra framgår
att demografisk forskning inte har nått tillräcklig omfattning i Sverige.
De senaste åren har stora satsningar skett på aktiv rehabilitering och för-
säkringskassorna har därmed fått nya uppgifter. Dessa satsningar har skett
samtidigt som arbetslösheten har ökat mycket kraftigt. Forskning om rehabilite-
ringens villkor och effekter är mycket angelägen som underlag för ställnings-
taganden till eventuella förändringar i systemen. Sjuk- och
arbetsskadekommittén anser i betänkandet En allmän och aktiv försäkring vid
sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113) bl.a. att det behövs forsknings- och
utvecklingsinsatser som grund för en teoribildning i fråga om
arbetsförmågebedömning och arbetslivsinriktad rehabilitering. Övergången mellan
medicinska behandlingsinsatser och rehabiliterande åtgärder rymmer många
komplexa frågor liksom även återgången till arbetsmarknaden efter
rehabilitering.
Socialförsäkringen är till sin karaktär regelstyrd med en mycket spridd
tillämpning vilket medför behov av mer tillämpad juridisk forskning om
funktionssättet i befintliga system.
Skälen för regeringens bedömning: De medel som Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) och RFV idag avsätter för forskning inom allmän
socialpolitik och socialförsäkring är mycket små (ca 0,01 procent) i relation
till socialförsäkringarnas totala omslutning. I Sjuk- och arbetsskadekommitténs
betänkande liksom i SFR:s ovan nämnda forskningsöversikt konstateras att det
finns behov av utökad forskning på socialförsäkringsområdet. SFR och RFV bör
därför få i uppdrag att fördjupa analysen kring vilka forskningsbehov som är
särskilt angelägna att prioritera ur samhällets och socialförsäkrings-
administrationens perspektiv. RFV bör också få i uppdrag att undersöka
möjligheterna att inom RFV:s verksamhetsområde finna utrymme för en flerårig
satsning för att initiera forskning av relevans för socialförsäkringsområdet vid
universitet, högskolor och centrumbildningar. En sådan satsning skulle utgöra
ett värdefullt komplement till SFR:s forskningsstöd inom området. Forskning inom
socialförsäkringsområdet ställer krav på tvärvetenskapligt samarbete varvid
centrumbildningar med anknytning även till den regionala och lokala
försäkringsadministrationen kan komma att vara viktiga för den långsiktiga
kunskapsuppbyggnaden och som rekryteringsbas för forskare.
7.4 Forskning inom socialtjänstområdet
--------------------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskningen inom området|
|socialt arbete i högre grad inriktas mot systematisk kunskaps-|
|utveckling i syfte att förbättra den vetenskapliga grunden för det|
|sociala arbetet. |
| Det är vidare angeläget att en kraftsamling görs på alkohol-|
|forskningsområdet. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) bör därför|
|få ett särskilt samordningsansvar för alkoholforskningen, ett|
|samrådsforum med berörda finansiärer bör tillskapas och SFR därvid|
|svara för en sekretariatsfunktion. |
| Kontinuerlig forskning om barns villkor är angelägen varvid forsk-|
|ning kring utsatta barn särskilt bör prioriteras. |
| Forskning om äldre bör ha fortsatt hög prioritet varvid behovet av|
|tillämpad forskning särskilt bör uppmärksammas. |
--------------------------------------------------------------------
Den forskning som har relevans för socialtjänstområdet bedrivs i huvudsak vid
universitet och högskolor inom flera olika fakultetsområden. Större delen av
forskningen är inriktad på generella problem medan tillämpad och praktiskt
orienterad forskning med inriktning på att förbättra socialtjänstens metoder och
resultat fortfarande har en blygsam omfattning. Utvecklingen av denna praktiskt
inriktade forskning kommer att ha stor betydelse för alla delar av
socialtjänstområdet.
Forskning om socialt arbete
Samhällets ansvar för de mest utsatta grupperna kommer till uttryck genom många
olika former av stödåtgärder. Biståndet skall enligt socialtjänstlagen utformas
så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd
och den hjälp de behöver.
Sedan 1970-talet är ämnet socialt arbete en vetenskaplig disciplin med f.n.
totalt tio professurer vid fyra universitet. Inriktningen av verksamheten
handlar företrädesvis om forskning i socialt arbete med anknytning till
samhällsarbete. Forskning kring socialt arbete inom äldre- och handikappområdena
förekommer i begränsad omfattning.
I den genomgång som Socialtjänstkommittén låtit göra av forskningens betydelse
för den resultatorienterade kunskapsutvecklingen inom social-tjänsten
konstateras att studier av det sociala arbetets resultat totalt sett inte fått
tillräckligt genomslag i forskningsinstitutionernas inriktning.
Huvudinriktningen av institutionernas forskning är framför allt allmänna
samhällsvetenskapliga frågeställningar och studier av olika gruppers sociala
villkor vilket motsvarar andra viktiga kunskapsbehov men inte direkt bidrar till
en utveckling av sociala arbetsmetoder. Kommittén betonar också i sitt
delbetänkande (SOU 1995:58) betydelsen av regionala och lokala forsk-
ningsinsatser. Den framhåller som önskvärt att de medel som finns tillgängliga
för forskning och utvecklingsarbete inom Socialstyrelsen och andra centrala
myndigheter i ökad utsträckning används för att skapa och vidmakthålla en FoU-
struktur på regional och lokal nivå samtidigt som ökade insatser görs på
"klinisk" forskning inom socialtjänstens område.
Skälen för regeringens bedömning: Kraven på en effektivare resursanvändning
har resulterat i ökade krav på uppföljning, kvalitetssäkring och utvärdering av
verksamheten. För att dessa strävanden skall bli framgångsrika krävs framförallt
forskningsbaserad metodutveckling i samarbete mellan forskare och praktiker.
Existerande och nya metoder i det sociala arbetet måste prövas systematiskt på
vetenskaplig grund och resultaten spridas till praktikerna i syfte att erhålla
en gemensam, växande kunskapsbas till grund för det professionella arbetet.
Utvecklingen av en "socialekonomisk" forskning — som parallell till den nu
relativt framgångsrika hälsoekonomiska forskningen — är också angelägen. Det kan
vidare finnas skäl att prioritera stora, tvärsektoriella longitudinella
forskningsprojekt i socialt arbete framför många små utvecklingsprojekt.
Forskning om missbruk
Missbruksfrågorna är svårhanterliga för samhället och individerna och kun-
skapsbehovet är därför mycket stort. Forskningen på området har fortfarande
betydande metodproblem. Det gäller såväl forskningen om missbrukets utbredning
och orsaker som forskningen om politik och metoder för att förebygga missbruk
liksom forskningen om vård och behandling av missbrukare.
Den socialvetenskapliga forskningen på området är inriktad mot såväl bruk som
missbruk av alkohol, narkotika och andra beroendeframkallande medel och har en
tydlig folkhälsovetenskaplig inriktning.
Alkoholforskningsutredningen, som Folkhälsoinstitutet 1994 initierade på
regeringens uppdrag, anser i sin slutrapport Forskning om alkohol att
alkoholforskningen behöver förstärkas kraftigt och att prioritering därvid bör
ske av konsumtions-, preventions- och behandlingsforskning. Utredningen pekar
också på behovet av en klarare ansvarsfördelning mellan finansiärerna samt
föreslår att ett speciellt alkoholforskningscentrum bildas vid Stockholms
universitet med inriktning mot konsumtionsforskning, att ett antal
mellantjänster inrättas samt att programstöd inrättas för preventions- resp
behandlingsforskning. Ökat projektstöd bör enligt utredningen kunna inrymmas
inom nuvarande finansiärers resurser. Totalt sett bör enligt utredningen 20-25
miljoner kronor tillföras alkoholforskningsområdet under en relativt kort
tidsperiod. Vidare anser man att en samrådsgrupp med alla finansiärer bör bildas
för att hantera ansvars-, fördelnings- och övriga samarbetsfrågor.
Remissinstanserna har i mycket stor utsträckning varit positiva till
utredningens förslag och samtliga som yttrat sig anser att alkoholforskningen
bör förstärkas.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är angeläget att
en kraftsamling görs på alkoholforskningsområdet. Regeringen kommer därför att
ge SFR ett särskilt samordningsansvar för den socialvetenskapliga
alkoholforskningen och SFR skall därvid svara för en sekretariatsfunktion åt en
särskild samrådsgrupp i linje med utredningens förslag.
Utredningens förslag om att tillskapa ett nationellt centrum för
alkoholforskning bör beredas vidare av SFR tillsammans med övriga som ingår
samrådsgruppen. I detta sammanhang bör även övervägas hur en bättre samordning
av drogforskningen kan åstadkommas.
Forskning om barn och familj
Svensk forskning om barn och familj har stor bredd och är spridd över ett stort
antal forskningsdiscipliner och institutioner. Variationerna i probleminriktning
är därmed ganska omfattande. SFR har nyligen presenterat en forskningsöversikt
om barn- och familjeforskning på 1990-talet.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har uppmärksammats på behovet av
forskning om barn genom bl.a. Riksdagens skrivelse 93/94:251 om sexuella
övergrepp mot barn, genom Socialstyrelsens slutrapport från Barn i fokus--
projektet om tillämpad forskning inom området utsatta barn, genom
Barnombudsmannens årliga rapport 1996 i vilken en tvärsektoriell och
longitudinell forskning om förebyggande insatsers effekter och effektivitet
efterfrågas samt genom SFR:s forskningsöversikt om barn- och familjforskning.
Forskningsfrågan har även uppmärksammats i rapporten från Kommittén för FN:s
familjeår (SOU 1996:37), som pekar på behovet av en långsiktig strategi för
informationsförsörjning om barn och familj och ser upprättandet av en
longitudinell databas som ett sätt att skapa underlag för utvärdering, analys
och forskning. Socialtjänstkommittén har i sitt betänkande (SOU 1995:58) lagt
vikt vid s.k. klinisk forskning eller behandlingsforskning inom socialtjänstens
område.
Enligt regeringens mening är det viktigt med en kontinuerlig och bred forsk-
ning om barns villkor. Särskilt viktigt är det att öka kunskapen om utsatta
barns villkor. Den snabba samhällsutvecklingen skapar successivt nya ramar för
familjelivet och för barnens uppväxt och integrering i samhället.
Forskning om äldre
Samhällets totala kostnader för vård och omsorg om äldre uppgick år 1995 till ca
100 miljarder kronor varav ca 60 miljarder kronor utgjordes av kostnaden för
kommunernas äldreomsorgsverksamhet. Under de senaste decennierna har
förutsättningarna för äldrevårdens organisation och innehåll förändrats
kraftigt. En ökning har skett av antalet äldre samtidigt som samhällsekonomin
försämrats. Genom de stora strukturförändringar som skett på området — Ädel-
reformen, handikappreformen och psykiatrireformen — har kommunerna fått en allt
tydligare roll som bas för vård- och omsorgssystemen. De genomförda reformerna
har skapat möjligheter till ett mer effektivt resursutnyttjande. Den växande
gruppen äldre ställer emellertid fortsatt stora krav på samhällets förmåga att
klara de framtida vård- och omsorgsbehoven.
I forskningsöversikter har SFR redovisat såväl äldreforskning allmänt som
svensk äldreforskning med internationell anknytning.
Skälen för regeringens bedömning: En medveten och långsiktig kun-
skapsuppbyggnad är nödvändig för att skapa handlingsberedskap inför ökade krav
från den växande gruppen äldre. Äldreforskningsområdet måste även
fortsättningsvis ha hög prioritet. Behovet av tillämpad forskning är stort inom
vård och omsorg. Särskilt bör därvid framhållas behovet av forskning kring
effekter av insatta resurser, om samband mellan vårdbehov och vårdutbud, om
samverkan mellan vårdnivåer och funktioner i enskilda patientfall, den
informella sektorns och anhörigas betydelse, konsekvenser av nedskärningar och
förändrad vård- och behovsstruktur samt om äldreomsorgens kvalitet och innehåll.
Ökad kunskap om hur äldre skall kunna behålla sin hälsa och förhindra för tidigt
åldrande och åldersrelaterade sjukdomar samt om effekter av förebyggande och
tidiga insatser har stor samhällsrelevans och därför hög prioritet. Äldre med
invandrarbakgrund är därvid en viktig grupp.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har en viktig uppgift att följa
utvecklingen av forskningen på äldreområdet och tillse att en god balans skapas
mellan behoven av grundforskning och de här nämnda behoven av mer tillämpad
forskning inom vård och omsorg.
7.5 Forskning om handikapp
--------------------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: Forskning om handikapp bör ha fortsatt hög|
|prioritet varvid behovet av tillämpad forskning särskilt bör upp-|
|märksammas. |
--------------------------------------------------------------------
Handikappforskningen är till sin karaktär tvärvetenskaplig. Samtidigt finns det
ett behov av att forskningen om handikapp inte isoleras från utvecklingen inom
olika moderdiscipliner. Balansen mellan tvärvetenskaplighet och
disciplinförankring är en ständigt närvarande fråga i forskning som, i likhet
med handikappforskningen, tar sin utgångspunkt i konkreta problem.
Det internationella intresset är starkt på området, t.ex. inom FN och EU. FN
har särskilt uppmärksammat medlemsstaterna på behovet av forskning om hur funk-
tionshindrade och deras familjer socialt och ekonomiskt påverkas i sin
livsföring.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har ett särskilt samordningsansvar
för forskning inom handikappområdet. Som ett led i detta har rådet tagit fram
flera översikter som belyser kunskaps- och forskningsläget på området. En
samordnande och främjande roll har också det av staten och landstingen gemensamt
finansierade Handikappinstitutet som också direkt medverkar i forsknings- och
utvecklingsarbete.
Ambitionen är att integrera handikappforskningen i de discipliner där frågorna
naturligt hör hemma. Samtidigt finns det behov av tvärvetenskapligt samarbete
vilket lett till centrumbildningar på olika universitetsorter.
Centrumbildningarna är viktiga för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och som
rekryteringsbas för forskare.
Skälen för regeringens bedömning: Teknisk forskning är betydelsefull för
utvecklingen på handikappområdet och stöds bl.a. av NUTEK inom programmet
Telematik för funktionshindrade. Som framgår av avsnitt 14.4.2 föreslås ett
nytt programblock för "Teknik för funktionshindrade och äldre". Det är
användningen och användbarheten av tekniken, som är avgörande för om den skall
bli en möjlighet för funktionshindrade att leva mer oberoende eller om den ska
bli ett hinder i deras vardag. Det är därför angeläget att forskning bedrivs
kring funktionshindrade personers användning av teknik liksom kring de etiska
aspekterna på teknikutveckling och teknikanvändning. Detta behandlas i avsnitt
3.11.6.
Ett annat område som är sparsamt utforskat i Sverige är hur samhället vid
fördelning av resurser tar hänsyn till personer med funktionshinder. Det råder
också en påtaglig brist på rättsvetenskaplig och rättssociologisk forskning med
fokus på aktuella förändringar av socialpolitiska system och värderingssystem.
Fördjupad kunskap behövs också om situationen för barn och andra anhöriga till
funktionshindrade.
Det finns personer med funktionshinder i de flesta yrken, men det finns inte
mycket forskning om funktionshindrade personers villkor i arbetslivet vilket
bl.a. visas i den forskningsöversikt som SFR tagit fram i samarbete med Rådet
för arbetslivsforskning. Det finns skäl att mer än tidigare uppmärksamma på
vilket sätt funktionshindrade personers kompetens bättre kan tas till vara i
arbetslivet. Kunskapen är bristfällig om vad som händer i mötet mellan
funktionshinder och förhållanden på arbetsmarknaden och om effekter av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller vilken betydelse som
utbildningsbakgrunden har i sammanhanget. Forskning om funktionshindrades
arbetsmarknad och arbetsförhållanden är således ett angeläget område. I det
sammanhanget är det viktigt att också få fram en kontinuerlig könsuppdelad
statistik över funktionshindrade personers situation på arbetsmarknaden som en
utgångspunkt för forskning t.ex. om funktionshindrade kvinnors situation.
7.6 Folkhälsoforskning
--------------------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: SFR bör få i uppdrag att i samråd med övriga|
|berörda utarbeta ett nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i|
|hälsa vilket redovisas i avsnitt 3.11.5. |
--------------------------------------------------------------------
Med folkhälsovetenskap menas (enl prop 1989/90:90) studiet av arbetslivets,
levnadsvanornas, miljöns, samhällsförhållandenas och vårdsystemets betydelse för
befolkningens hälsa samt hälso- och sjukvårdens effektivitet. SFR har ett
samordningsansvar för samhällsvetenskapligt, humanistiskt och juridiskt inriktad
hälso- och sjukvårdsforskning som avser bl.a. folkhälsa, hälsoekonomi och
vårdorganisation. Ett nära samarbete sker med Medicinska forskningsrådet kring
folkhälsofrågorna. Dessutom har Folkhälsoinstitutet (FHI) i uppdrag att som
nationellt organ på vetenskaplig grund förebygga sjukdomar och annan ohälsa och
främja en god hälsa för alla. FHI har ett etablerat samarbete med institutioner
som bedriver folkhälsovetenskaplig forskning. Socialstyrelsen (SoS) har ett
ansvar för att följa och analysera folkhälsans utveckling och orsaker samt verka
för att forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom
Socialstyrelsens ansvarsområde kommer till stånd.
Den svenska folkhälsoforskningen har stor bredd och hävdar sig väl i
internationella sammanhang. Genom de internationellt sett delvis unika
förutsättningar som finns i Sverige i och med tillgång till data över individer
i longitudinella register som uppdateras efter hand och möjligheter till
sambearbetning av olika register finns det möjligheter för den svenska
folkhälsoforskningen att i vissa delar vara världsledande. Dessa stora
datamaterial måste betraktas som en nationell resurs som kontinuerligt måste
uppdateras vårdas för att värdet för forskningen skall bestå.
Den svenska epidemiologiska forskningen har granskats av en arbetsgrupp som
tillsatts av MFR och SFR och i vilken även Socialstyrelsen ingått. Även denna
grupp pekar i sin rapport “Svensk epidemiologisk forskning„ på behovet av att
avsätta särskilda forskningsmedel för omfattande datainsamling och
registerhållning samt föreslår en rad åtgärder som SFR och MFR bör vidta för att
stärka den epidemiologiska forskningen. Förslagen innefattar även tankar på att
utveckla möjligheterna för utländska gästforskare att kunna arbeta med de
epidemiologiska registren. Vidare betonas behovet av att vidareutveckla åtgärds-
inriktad epidemiologi och metoder för utvärdering av olika typer av
folkhälsoinsatser.
I avsnitt 3.11.5 tar regeringen ställning till den utredning som Forsk-
ningsrådsnämnden (FRN) utförde år 1994 i samråd med SFR om samordning av och
efterfrågan på individdata för longitudinell och individbaserad forskning.
Folkhälsoforskningen har visat att det i Sverige, trots en allmänt sett
positiv hälsoutveckling, fortfarande finns påtagliga sociala skillnader i ohälsa
mellan och inom olika befolkningsgrupper. Ojämlikheten i hälsa har dessutom av
allt att döma ökat sedan 1980-talet och farhågor finns att denna ojämlikhet
fortsätter att accentueras. Mot denna bakgrund är det angeläget att fördjupa
analyserna om vilka faktorer som bestämmer ohälsans sociala fördelning samt om
åtgärder för att överbrygga hälsoklyftor i samhället. För att åstadkomma den
nödvändiga kraftsamlingen på området bedömer regeringen i avsnitt 3.11.5 att SFR
bör få i uppdrag att i samråd med övriga berörda utarbeta ett nationellt
forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i hälsa.
7.7 Smittskyddsforskning
--------------------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: Forskning inom ämnesrådet smittskydd bör ha|
|fortsatt hög prioritet. |
--------------------------------------------------------------------
Den internationella utvecklingen ifråga om smittsamma sjukdomar kräver intensiv
uppmärksamhet, handlingsberedskap och åtgärder. Antalet infektionssjukdomar i
världen ökar och många mikroorganismer ändrar egenskaper och utbredning.
Tillsammans med att tidigare helt okända smittämnen dyker upp utgör de hot mot
folkhälsan.
Infektionssjukdomar är de vanligaste sjukdomarna i vårt land. Genom det ökade
utbytet med omvärlden via invandring, turism och handel med livsmedel är Sverige
idag mera utsatt än tidigare för sjukdomsalstrande mikroorganismer.
Smittskyddsinstitutet (SMI) har ansvar för att utreda och medverka till att
relevanta åtgärder sätts in för att vid utbrott av epidemiska sjukdomar följa
spridningen av dessa samt snabbt spåra smittkällor. SMI har ett nära samarbete
med Karolinska institutet (KI). Sex av enhetscheferna vid SMI är också
professorer med olika specialinriktningar i smittskydd vid KI. För tre av dessa
tjänster beräknas medel under SMI:s anslag. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen att fr.o.m. budgetåret 1997 medel för samtliga professurer
beräknas under SMI:s anslag och att avtal sluts mellan SMI och KI om
finansiering och tjänstgöringsskyldighet för tjänsterna.
Regeringen har beslutat att förberedelserna skall fortsätta för att SMI år
1999 skall kunna flytta till nyrenoverade lokaler på KI:s område. Härvid ingår
bl.a. ett nytt säkerhetslaboratorium som kommer att kunna utgöra en nationell
resurs på smittskyddsområdet. För att det i Sverige även fortsättningsvis skall
kunna bedrivas kvalificerad forskning som kräver försök på djur, framför allt om
hiv/aids, kommer byggandet av ett nytt djurhus att ingå i satsningen. Denna
investering ökar de årliga lokalkostnaderna med 20-25 miljoner kronor.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen ser ett starkt behov av fortsatt
forsknings- och utvecklingsverksamhet inriktad på praktisk tillämpning av nya
vetenskapliga rön. I detta arbete har SMI en central position i landet. Kraven
på internationell samverkan inom smittskydd och mikrobiologisk forskning ökar
fortlöpande.
7.8 Forskning om elkänslighet
--------------------------------------------------------------------
|Regeringens bedömning: Regeringen anser att ytterligare forskning|
|behövs på området, samt avser att ge Rådet för arbetslivsforskning i|
|uppdrag att senast år 1999 redovisa en forskningsöversikt och ut-|
|värdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat.|
--------------------------------------------------------------------
Elkänslighet är en fråga som väckt stor uppmärksamhet under senare år. Riksdagen
har bl.a. genom betänkandena 1993/94:BoU17 El-överkänslighet och 1994/95:BoU18
Byggnaders inomhusmiljö m.m. pekat på betydelsen av forskning om elkänslighet.
Bostadsutskottet har också framhållit att kraftfulla och effektiva åtgärder
måste vidtas för att komma till rätta med problemen kring elöverkänslighet.
Samtidigt konstaterar utskottet att det i dag inte finns någon allmänt
accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet. De slutsatser som
enligt utskottet bör dras är dels att kunskaperna kring problemen med
elöverkänslighet måste öka, dels att den kunskap och de praktiska erfarenheter
som trots allt redan finns måste tas till vara, systematiseras och föras ut till
berörda parter.
Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 9 november 1995 åt Rådet för
arbetslivsforskning (tidigare Arbetsmiljöfonden) att följa upp och sammanställa
resultaten av redan genomförd forskning om elkänslighet, redovisa såväl pågående
som planerade forskningsprojekt samt redovisa omfattningen av de forskningsmedel
som anvisas till forskning om elkänslighet. Av rådets redovisning av uppdraget
i samband med anslagsframställningen för år 1997 framgår bl.a. att det finns
stora svårigheter med att definiera elkänslighet och att det idag inte går att
få en realistisk uppfattning om problemets omfattning. I redovisningen
diskuteras hur väl belagda olika faktorer kan bedömas vara och vilka
inriktningar av fortsatt forskning som kan vara värda att pröva. Av
redovisningen framgår också att de senaste tre åren har externa anslag till
forskning om elöverkänslighet lämnats med minst 16 miljoner kronor vilket utgör
mer än hälften av alla externa anslag till forskning kring eventuella
hälsorisker av elektriska eller magnetiska fält. Därtill har sannolikt minst
lika stora belopp för forskning på området utgått via normala driftsbudgetar hos
flera högskolor, institut och företag.
Skälen för regeringens bedömning: Trots den stora forskningsinsats som skett
på elektriska och magnetiska fält har enighet ännu inte kunnat uppnås om
tolkning av resultaten. Ytterligare forskning pågår dock. En ny avstämning av
forskningsläget bör ske om några år. Regeringen avser därför att ge Rådet för
arbetslivsforskning i uppdrag att senast år 1999 redovisa en utvärdering av
såväl svenska som internationella forskningsresultat på området. Med denna
utvärdering som grund bör en koncensuskonferens anordnas.
7.9 FoU inom och till stöd för hälso- och sjukvården
En god hälso- och sjukvård är en grundsten i den svenska välfärdspolitiken.
Målet är en god vård på lika villkor för hela befolkningen.
Hälso- och sjukvården svarar för en mycket central del av välfärden i sam-
hället och kostnaderna härför motsvarar drygt 7,5 % av BNP. Ett intensivt
förändringsarbete pågår på bred front, såväl framtvingat av ekonomiska skäl som
mot bakgrund av nya medicinska och folkhälsovetenskapliga kunskaper. Betydande
resurser satsas på forskning och utveckling inom området.
Den medicinska forskningen i Sverige är av hög internationell klass. Den
bedrivs vid universitet och högskolor, i landstingen, i företag och vid statliga
myndigheter. Medicinska forskningrådet har i samråd med Statens beredning för
utvärdering av medicinsk metodik (SBU) samt SFR utrett prioriteringar av
resurser till medicinsk forskning. I utvärderingsrapporten drar man bl.a.
slutsatsen att satsningarna på finansiering och förnyelse av högkvalificerad
forskning har varit framgångsrik och ändamålsenlig och att de svårigheter som
finns framför allt är beroende på tids- och resursbrist inom dagens hälso- och
sjukvård. Analysen pekar på att möjligheten att kombinera långsiktigt
forskningsarbete och klinikarbete har minskat under senare år, samtidigt som
kraven på förnyelse och anpassning till ett nytt kunskapsläge ökar.
Regeringen anser det vara av stor vikt att sjukvårdshuvudmännen kan finna
utrymme för FoU-arbete och frågan tas därför upp nedan under avsnitt 7.9.1
Kliniskt och folkhälsovetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete.
Utredningen om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården
avlämnade nyligen sitt betänkande Jämställd vård — olika vård på lika villkor. I
betänkandet betonas behovet av forskning som genererar könsspecifika kunskaper
om vårdbehov, effekter av olika vårdåtgärder och om vårdorganisationens kvalitet
och effektivitet. Regeringen delar utredningens uppfattning att en situation som
gagnar kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället på bekostnad av andra
är problematisk både ur rättvise- och etiksynpunkt.
Jämlikhet och jämställdhet inom kunskapsframväxten förutsätter att de
studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt är representativa i relation
till befolkningen. I praktiken innebär detta att kvinnor bör inkluderas i större
omfattning än tidigare. Enligt regeringens mening bör detta ägnas ökad
uppmärksamhet av de organ som finansierar forskning inom medicin, omvårdnad och
hälso- och sjukvård. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen
angående dessa frågor i samband med att ställningstagande till utredningen i sin
helhet redovisas.
Här kan också konstateras att kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation har i uppdrag att belysa vårdforskningens läge,
finansiering och organisation i den svenska hälso- och sjukvården. Utredningen
skall också överväga ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
i fråga om finansieringen av vårdforskning och i vilka former stöd kan ges till
vårdforskningens utveckling. Utredningen avser att lägga fram ett förslag i
frågan under våren 1997.
De i avsnitt 7.1 nämnda myndigheterna SBU, SoS, FHI, IPM och SMI samt det för
staten och landstingen gemensamma utvecklingsinstitutet Spri svarar också för
viktigt stöd till området. Av den forskning som stöds av SFR går 20-25 % till
forskning om folkhälsa samt hälso- och sjukvård. Inom hälso- och sjukvården är
också det kvalificerade utvecklingsarbetet av mycket stor betydelse. Såväl
utvecklingsarbetet som den viktiga omvårdnadsforskningen bedrivs framför allt i
landstingen.
7.9.1 Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete
--------------------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Till hälso- och sjukvårdshuvudmännens ansvar|
|skall enligt hälso- och sjukvårdslagen höra att medverka vid finan-|
|siering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och ut-|
|vecklingsarbete. Härvid bör hälso- och sjukvårdshuvudmännen i den om-|
|fattning som behövs samverka med andra huvudmän samt med berörda|
|universitet och högskolor. Ett förtydligande om detta tas in i hälso-|
|och sjukvårdslagen. |
--------------------------------------------------------------------
Bakgrund
Hälso- och sjukvårdsutredningen, HSU 2000, har i betänkandet Landstingens ansvar
för kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete (SOU 1994:132) föreslagit att
landstingens del av ansvaret för kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete
preciseras och lagfästs. Även Prioriteringsutredningen har fört fram ett
likartat förslag i sitt betänkande Vårdens svåra val (SOU 1995:5). Båda be-
tänkandena har remissbehandlats. En gemensam remissammanställning över de båda
utredningarnas förslag finns tillgänglig på socialdepartementet.
I och med omstruktureringen av hälso- och sjukvården och införandet av nya
ekonomiska styrsystem har förutsättningarna för det kliniska forsknings- och
utvecklingsarbetet förändrats. Det har därför uppstått ett behov av att
tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och landsting vad gäller
finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och
utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvårdens område.
Finansieringen av klinisk forsknings- och utvecklingsverksamhet sker
huvudsakligen genom statliga medel som anvisas universitet och högskolor, forsk-
ningsråd och med medel som betalas ut till sjukvårdshuvudmännen med anledning av
avtalen om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. Sjukvårdshuvudmännen
bidrar dock också med betydande belopp. Kostnaderna har hittills vanligtvis
inrymts i de olika sjukvårdsenheternas anslag och har inte särskiljts från den
övriga sjukvårdsverksamheten. Man har därför inte haft full klarhet i hur mycket
resurser som gått till forsknings- och utvecklingsverksamhet. När nya
styrmetoder införts, med bl.a. ersättning för utförd prestation, är det inte
längre alltid möjligt att på samma sätt som tidigare budgetera resurser för
forskning på ett allmänt, för hela verksamheten gemensamt anslag. Det är därför
nödvändigt att försöka identifiera och särredovisa även kostnaderna för
forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete bygger i stor utsträckning på
samverkan mellan den medicinska forskningen, undervisningen och sjukvården. För
att upprätthålla forskningskompetensen och den svenska sjukvårdens kvalitet är
det av vikt att möjligheten till klinisk forskning såväl i den slutna som i den
öppna vården bevaras och utvecklas.
Frågan om primärkommunernas ansvar för den forskningsverksamhet som bedrivs
inom de delar av sjukvården som de är huvudmän för kommer att tas upp i ett
senare betänkande från Hälso- och sjukvårdsutredningen.
Beskrivning av forskningsområdet
Den medicinska forsknings- och utvecklingsverksamheten kan delas in i
grundforskning, klinisk forskning samt utvecklingsverksamhet.
Hälso- och sjukvårdsutredningen har gjort en uppdelning av den kliniska
forskningen i en experimentell del och en patientnära del. Den experimentella
kliniska forskningen kräver, enligt utredningen, ofta laboratoriemiljö och
metodologi från biomedicinsk grundvetenskap. Den patientnära kliniska
forskningen utgår från exempelvis studier av patienters undersökningsresultat,
reaktion på försök eller behandling eller genomgång av journalmaterial eller
register.
Många av remissinstanserna är rent allmänt positiva till hälso- och sjuk-
vårdsutredningens beskrivning av forskningsverksamheten. Flera av dessa har dock
kritiska synpunkter på avgränsningen mellan experimentell och patientnära
klinisk forskning. Man anser att det är en vetenskapsteoretiskt tveksam
indelningsgrund. Några pekar också på att det är en brist att
folkhälsovetenskaplig forskning inte nämns. Det framhålls bl.a. att huvudmännens
ansvar för förebyggande och hälsofrämjande verksamhet även borde omfatta
metodutveckling som direkt handlar om hälso- och sjukvårdens folkhälsoarbete.
Prioriteringsutredningen talar i sitt betänkande om sådant forsknings- och
utvecklingsarbete som avser uppföljning och utvärdering av vårdens resultat.
Prioriteringsutredningen betonar att utvärdering är en förutsättning för att
kunna nyttja resurserna på bästa sätt och indirekt också en förutsättning för
att kunna göra väl avvägda prioriteringar. I detta instämmer en rad
remissinstanser.
En del av den forskning som bedrivs på patienter i sjukhusmiljö har karaktär
av grundforskning, dvs den syftar till att klarlägga orsaker och mekanismer
bakom sjukdomsuppkomst utan att ha någon omedelbar tillämpning i sikte. På samma
sätt kan en del forskning vid prekliniska institutioner ligga nära tillämpning i
klinisk praxis, t.ex. farmakologisk forskning kring läkemedel.
För att resultat från grundforskning skall kunna komma patienterna till del
krävs också att den patientnära forskningen och utvecklingsarbetet fungerar väl.
Under senare år har ett ökande samarbete skett mellan grundforskare och kliniska
forskare. Detta har bidragit till att forskningsframsteg numera snabbt kan
överföras till klinisk tillämpning och komma patienter till godo. Ett väl
fungerande samarbete och ett kunskapsutbyte mellan de olika länkarna i kedjan är
således nödvändigt. Detta för i sin tur med sig att det är svårt att dra
tydliga gränser mellan de olika leden i forskningsverksamheten och särskilja vem
som har ansvar för vad. De olika delarna går i varandra och är också starkt
integrerade i det direkta hälso- och sjukvårdsarbetet. Samtidigt finns ett behov
att klargöra ansvarsfördelningen och särskilja och identifiera kostnaderna för
forskningen. Frågan om hur ansvarsfördelningen mellan stat och landsting bör se
ut tas upp i följande avsnitt.
Sjukvårdshuvudmännens ansvar lagstadgas
Utredningarnas förslag: Hälso- och sjukvårdsutredningen har föreslagit att
hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med en bestämmelse som preciserar
landstingens ansvar för kliniskt forsknings- och utvecklings-arbete. Det ansvar
som läggs på landstingen genom den nya bestämmelsen innefattar att medverka vid
finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och
utvecklingsarbete inom vården.
Prioriteringsutredningen har föreslagit att sjukvårdshuvudmännens nuvarande
ekonomiska ansvar för sådant forsknings- och utvecklingsarbete som avser
uppföljning och utvärdering av vårdens resultat bör lagfästas.
Remissinstanserna: Flertalet instanser som yttrat sig över Hälso- och
sjukvårdsutredningens förslag tillstyrker detta. Även en majoritet av de
remissinstanser som yttrat sig över Prioriteringsutredningens förslag är posi-
tiva.
Ett par remissinstanser känner en viss tveksamhet inför att lägga ett ansvar
på hälso- och sjukvårdshuvudmännen att medverka vid planering och genomförande
av kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Man anser att det kan finnas en
risk att forskningsprojekt som inte fyller de krav som kan och bör ställas på
vetenskaplig forskning får ekonomiskt stöd. Till dessa remissinstanser hör
Socialstyrelsen och Medicinska Forskningsrådet.
Några remissinstanser poängterar, liksom Hälso- och sjukvårdsutredningen,
vikten av att landstingen utvecklar ekonomiska redovisningssystem som gör det
möjligt att tydligare än för närvarande särskilja kostnader för forskning,
utveckling och klinisk utbildning från den direkt sjukvårdande verksamheten. En
sådan utveckling är nödvändig för att det skall bli möjligt att fördela ansvaret
för finansieringen av de olika verksamheterna någorlunda rättvist mellan staten
och landstingen. Vårdförbundet SHSTF, Landstinget Sörmland och Läkarförbundet
hör till dessa remissinstanser.
Skälen för regeringens förslag: Ansvaret för forsknings- och utvecklings-
arbetet inom hälso- och sjukvården är som tidigare beskrivits delat mellan
staten och sjukvårdshuvudmännen. Det ansvar som läggs på hälso- och
sjukvårdshuvudmännen genom den nu föreslagna bestämmelsen innefattar att
medverka vid finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings-
och utvecklingsarbete inom vården.
Regeringen konstaterar att ansvarsfördelningen mellan staten och sjuk-
vårdshuvudmännen när det gäller klinisk forskning och utveckling är oklar. Detta
hänger bl.a. samman med att det är svårt att dra klara gränser mellan de olika
leden i det samlade FoU-arbetet, eftersom grundforskning, klinisk forskning och
utvecklingsverksamhet ofta går i varandra. De olika delarna ingår också ofta som
en del i det direkta hälso- och sjukvårdsarbetet. Allt detta medför att det kan
vara svårt att avgöra vad som skall anses vara ett statligt ansvar och vad som
bör ligga på sjukvårdshuvudmännen. Det ligger emellertid i sakens natur att
sjukvårdshuvudmännen som en del av sitt ansvar för att erbjuda en god hälso- och
sjukvård också tar ett betydande ansvar för att verksamheten utvecklas och
utvärderas.
I ett system där kliniker och mottagningar ersätts för faktiskt utförda pres-
tationer måste man hitta nya former för fördelningen av de resurser till
forskning och utveckling som tidigare ingått i sjukvårdsenheternas anslag. Det
finns annars en uppenbar risk att särskilt den patientnära forskningen
oavsiktligt drabbas. Oavsett vilket finansieringssystem som tillämpas måste man
sträva efter att förbättra styrningen och uppföljningen genom att utveckla
kostnadsredovisningen så att det om möjligt går att särskilja kostnaderna för
forskning, utveckling och klinisk utbildning från den direkt sjukvårdande
verksamheten.
Mot denna bakgrund står det klart att en ändring i hälso- och sjukvårdslagen
behövs som klargör att landstingen har en rätt och ett ansvar att bedriva denna
typ av forsknings- och utvecklingsarbete.
Den komplettering av hälso- och sjukvårdslagen som nu föreslås är allmänt
hållen och beskriver endast övergripande huvudmännens ansvar. Regeringen vill
dock betona att det inte är något nytt ansvar som läggs till landstingens
tidigare åtaganden utan snarare något som bekräftar och lagfäster de
förhållanden som nu råder. Syftet är på intet sätt att ändra någon tidigare
ansvarsfördelning. Förslaget får därför inte heller några konsekvenser för
resursfördelningen mellan stat och kommun. Omfattningen och inriktningen av den
av landstingen finansierade FoU-verksamheten är och förblir ett
landstingskommunalt beslut.
Preciseringen utgör också en viktig principiell markering av forskningens och
utvecklingsarbetets stora betydelse inom hälso- och sjukvården. Huvudansvaret
för forskningen åvilar liksom hittills staten, främst genom universitet och
högskolor. Förtydligandet i Hälso- och sjukvårdslagen innebär ingen förändring i
detta avseende.
Det har, som framgått ovan, riktats kritik mot Hälso- och sjukvårds-
utredningens indelning i patientnära och experimentell forskning. Enligt
regeringens mening bör utgångspunkten för vem som skall ha ansvar för den
kliniska forskningen vara huruvida problemställningen är direkt kopplad till en
klinisk frågeställning oavsett om forskningsmetoden är experimentell eller
epidemiologisk till sin karaktär.
Landstingens FoU-verksamhet inom folkhälsoområdet utgör en allt viktigare del
av tillämpad svensk folkhälsoforskning. Till landstingens ansvar hör enligt
hälso- och sjukvårdslagen att verka för en god hälsa hos befolkningen.
Landstingens FoU-ansvar omfattar enligt regeringens mening därför även de
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande verksamheterna.
Samverkan
Utredningarnas bedömning: Utredningarna anser det angeläget att hälso- och
sjukvårdshuvudmännen finner former för samverkan kring den forsknings- och
utvecklingsverksamhet som dessa finansierar. Formerna för denna samverkan bör
inte regleras nu. En sådan samverkan bör i första hand byggas upp regionalt med
utgångspunkt från universitetssjukhusen och i nära samarbete med de medicinska
fakulteterna.
Remissinstanserna: Flertalet är allmänt positiva. Några pekar dock på att
samverkan med universitet inte alltid framstår som självklart eftersom kompetens
finns även på andra håll, exempelvis vid vårdhögskolorna.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens mening är samverkan på
regional nivå en förutsättning för att FoU-verksamheten skall kunna utvecklas
och för att kunna genomföra gemensamma satsningar på angelägna FoU-projekt.
Det finns också ett ömsesidigt intresse av samverkan. Forskare vid
universiteten behöver kontakter med landstingens hälso- och sjukvårds-
organisation för den kliniska forskningen bl.a. för att inhämta erfarenheter
från den direkta vården. De som bedriver forskning inom sjukvårdshuvudmännens
verksamhetsområde har behov av kontakter med universitetens forskare för att
bland annat få tillgång till en kreativ forskarmiljö och för att genomgå
forskarutbildning. På samma sätt finns det behov av kontakter inom landstinget
mellan hälso- och sjukvården och vårdhögskolan.
Den patientnära kliniska vårdforskningen bygger på en helhetssyn på patienten
där alla landstingets personella resurser inom olika discipiner bör tas
tillvara. Det är därför inte enbart den medicinska fakulteten inom
universiteten som kommer ifråga för samverkan med hälso- och sjuk-
vårdshuvudmännen och den kliniska forskningen utan även samhällsvetenskaplig och
humanistisk fakultet är berörd. Detta med anledning av att bl.a.
omvårdnadsforskningen hör till dessa fakulteter.
Enligt regeringens uppfattning finns det idag inte behov av att reglera
formerna för denna samverkan. Det finns på många håll goda ansatser till
samverkan och den fortsatta utvecklingen bör följas noga.
Regeringen anser dock, liksom ett par av remissinstanserna, att hälso- och
sjukvårdshuvudmännens samverkan med universitet och högskolor bör betonas mer.
Universitetets och högskolans roll bör vara att göra den inomvetenskapliga
bedömningen av FoU-arbetets kvalitet och relevans. Samhällsföreträdarnas
uppgifter bör vara att bedöma samma arbete utifrån samhällsrelevans och svara
för prioriteringen med denna utgångspunkt. Det är viktigt att samverkan mellan
hälso- och sjukvårdshuvudmännen och universitet/ högskolor vidareutvecklas för
att FoU-aktiviteterna skall uppfylla vetenskapliga krav och resultaten därvidlag
utvärderas. Samverkan med andra aktörer, bl.a. vissa statliga myndigheter,
behöver också vidareutvecklas och fördjupas.
7.9.2 Författningskommentarer
Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
26 b §
Landstingen har idag ett delat ansvar för den kliniskt bedrivna forskningen.
Detta ansvar är inte reglerat. I den nya paragrafen föreslås att så sker.
Kommunerna har ansvar för en viss del av hälso- och sjukvården. Inom detta
område föreslås att kommunen skall ha ett ansvar som motsvarar landstingets.
Nämnda huvudmäns ansvar skall även omfatta folkhälsoforskningen. För
tydlighetens skull föreslås också en reglering av skyldigheten för huvudmännen
att samverka, inte bara med varandra utan även med andra intressenter.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring i lagen
(1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård
2 §
För att det skall klart framgå att ansvaret för forskningen även åvilar de
kommuner som bedriver försöksverksamhet med kommunal primärvård anges det att
bestämmelsen som reglerar det i hälso- och sjukvårdslagen även skall tillämpas
på sådan primärvård.
8 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
8.1 Inledning
Forskning om kommunikationer
Forskningen inom kommunikationsområdet domineras starkt av företagssektorn.
Elektronikindustrin, som innefattar tillverkning av bl.a. tele- och
dataprodukter, och transportmedelsindustrin är det två branscher som har de
högsta totala driftskostnaderna för forskning och utveckling (FoU) inom hela
industrin. Dessa två branschers sammanlagda driftskostnader för FoU uppgick år
1993 till över 12 miljarder kronor. Av industrins samlade FoU-insatser kan
därmed över 45 % hänföras till områden med stark kommunikationsanknytning.
Företagssektorns FoU-insatser är dock främst inriktade på att främja
industriell verksamhet med anknytning till olika produkter och i mindre grad på
att utveckla transporter och kommunikationer som sådana. Forskning för att
främja transporter och kommunikationer spelar således en relativt sett betydligt
större roll inom den offentliga sektorn.
De flesta myndigheter, verk och bolag som hör till Kommunikations-
departementets verksamhetsområde är på ett eller annat sätt involverade i
transport- och kommunikationsforskning. Samtidigt är emellertid också många
myndigheter utanför kommunikationssektorn, såsom Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Byggforskningsrådet (BFR), Statens
naturvårdsverk (SNV) och flera myndigheter inom försvarssektorn, engagerade i
forskning rörande transporter och kommunikationer. Den dynamiska utvecklingen
inom informationsteknikområdet medför också att kopplingarna mellan
kommunikationssektorn och andra samhällssektorer tenderar att öka i omfattning.
Enligt Statistiska Centralbyråns forskningsstatistik uppgick de statliga
insatserna för transport- och kommunikationsrelaterad FoU till ca 1 miljard
kronor under budgetåret 1994/95. Detta motsvarar i runda tal en tjugondel av de
samlade statliga insatserna för FoU. Knappt hälften av dessa insatser hänför sig
till myndigheter m.m. inom kommunikationssektorn.
Forskning och utveckling inom kommunikationssektorn
Inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde bedrivs och initieras
forskning och utveckling med inriktning på transporter, informationsteknik,
post- och telekommunikationer, meteorologi, hydrologi och oceanografi samt
geoteknik. Verksamheten vid Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Statens
väg- och transportforskningsinstitut (VTI) samt Statens geotekniska institut
(SGI) finansieras genom anslag som huvudsakligen används för forskningsändamål.
Vidare har Vägverket, Banverket och Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI) i uppgift att finansiera forskning och utveckling inom sina
respektive verksamhetsområden. Av övriga myndigheter, verk och bolag under
Kommunikationsdepartementet bedriver eller finansierar även Statens institut för
kommunikationsanalyser, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statens Järnvägar,
Posten AB och Telia AB forsknings- och utvecklingsverksamhet i varierande
omfattning.
I nedanstående tabell ges en översikt över forskningsanslagen under
Kommunikationsdepartementet.
----------------------------------------------------------------
| Anvisat1) Förslag|
| 1995/96 1997|
----------------------------------------------------------------
|Kommunikationsforsknings- 197 735 150 771|
|beredningen |
----------------------------------------------------------------
|Forskning om el- och 61 000 20 000|
|hybridfordon |
----------------------------------------------------------------
|Statens väg- och transport- 49 356 32 205|
|forskningsinstitut |
----------------------------------------------------------------
|Summa 308 091 202 976|
----------------------------------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kronor
Kommunikationsforskning finansieras dock även över andra anslag. De medel som
under kalenderåret 1996 avsatts för forskning och utveckling av de myndigheter
under Kommunikationsdepartementet som har i uppgift att finansiera sådan
forskning framgår av nedanstående sammanställning. Samtliga medel avser
utgiftsområde 22 utom de som disponeras av SGI, vilka tillhör utgiftsområde 18.
------------------------------------------
Myndighet FoU-budget (mkr)
------------------------------------------
Banverket 100
------------------------------------------
Vägverket 200
------------------------------------------
KFB 173
------------------------------------------
VTI 33*
------------------------------------------
SMHI 20
------------------------------------------
SGI 15*
------------------------------------------
Summa 541
------------------------------------------
* Avser endast medel anvisade direkt över anslag
8.2 Kommunikationsforskningens mål
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: De övergripande mål och prioriteringar som|
| tidigare angivits för kommunikationsforskningen bör ligga fast. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Övergripande mål för kommu-
nikationsforskningen formulerades i 1993 års forskningspolitiska beslut. Dessa
mål bör enligt regeringens bedömning ligga fast. Det innebär att forskningen
inom kommunikationsområdet skall medverka till att ta fram underlag för att
uppnå de politiska mål som läggs fast för kommunikationssektorns utveckling samt
öka handlingsberedskapen inför problem som inte kan förutses i dag genom att
bygga upp en kunskaps- och kompetensbas för framtiden.
I avvaktan på ett nytt kommunikationspolitiskt beslut bör även tidigare
angivna prioriteringar kvarstå. Det innebär att miljö, infrastruktur,
telekommunikationer, informationsteknik, effekter av marknadsförändringar och
avregleringar, kollektivtrafik och trafiksäkerhet särskilt bör uppmärksammas i
forsknings- och utvecklingsverksamheten.
8.3 Kommunikationsforskningens organisation
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Den reform av kommunikationsforskningens |
| organisation som påbörjades genom 1993 års forskningspolitiska |
| beslut bör fullföljas. Den nu gällande ansvarsfördelningen för |
| övergripande kommunikationsforskning bör bibehållas. |
| Kommunikationsforskningsberedningen bör ges i uppdrag att i |
| sin årsredovisning översiktligt redovisa även den övergripande |
| forskning och utveckling som Banverket och Vägverket finan- |
| sierar, liksom den samordning av forskningsplaneringen som |
| skett mellan myndigheterna. |
--------------------------------------------------------------------
Kommunikationsforskningens organisation ändrades i flera viktiga avseenden som
en följd av 1993 års forskningspolitiska beslut. Reformen syftade till att
tydligare definiera statens ansvar inom kommunikationsforskningsområdet och till
att renodla rollerna som beställare, utförare och användare av forskning mellan
myndigheter, statliga verk och övriga berörda organisationer. Forskningen inom
transport-, post- och telekommunikationsområdet och därtill anknuten
informationsteknik integrerades bl.a. inom ramen för
Kommunikationsforskningsberedningens (KFB) (tidigare
Transportforskningsberedningen) verksamhet. KFB fick ökade anslag och ett
samordningsansvar för den övergripande kommunikationsforskningen. KFB:s ansvar
för att stödja långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning betonades särskilt. Vid
sidan av KFB fick Vägverket och Banverket ett uttalat ansvar för att stödja
tillämpad samhällsmotiverad forskning inom sina respektive delsektorer. Vidare
klargjordes att Statens väg- och transportforskningsinstitut (tidigare Statens
väg- och trafikinstitut) skulle utvecklas mot ett renodlat institut för
tillämpad forskning och att bl.a. affärsverken inte längre skulle ha något
ansvar för övergripande forskning och utveckling.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en uppföljning av
den ovan beskrivna omorganisationen. RRV har redovisat uppdraget i rapporten
„Delat ansvar för forskning - beställare och utförare inom kommunikationssektorn
(RRV 1996:22)„.
RRV konstaterar därvid att reformen knappast kan sägas ha fått genomslag i
praktiken och i enlighet med statsmakternas intentioner även om den är genomförd
i de flesta formella avseenden. RRV kritiserar främst Banverket och Vägverket
för att dessa myndigheter ännu inte tagit sitt fulla ansvar som beställare av
övergripande forskning.
RRV anser dock att reformen i sina huvuddrag bör fullföljas men att det finns
några frågor som statsmakterna behöver ta hänsyn till. RRV framhåller således
att den avgränsning mellan långsiktig och tillämpad forskning som reformen
bygger på i praktiken är svår att upprätthålla. Gränsdragningsfrågorna bör
därför i vissa hänseenden omformuleras till frågor om gemensamt ansvar där vars
och ens roller preciseras. Vidare anser RRV att man närmare bör diskutera när
och i vilka former konkurrensmedlet är ett effektivt sätt att fördela resurser
till de mest kompetenta forskningsmiljöerna och att bygga upp kunskap inom nya
områden. RRV framhåller att marknadsrelationer och konkurrens inom området inte
kan ses som ett mål i sig och är möjliga endast inom ett bestämt utrymme.
RRV:s rapport har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser instämmer i
RRV:s grundläggande slutsats att reformen bör fullföljas. Banverket, Vägverket
och KFB instämmer i stora drag med den kritik som RRV riktat mot dem som
beställare av övergripande forskning. Vägverket anser att det bör övervägas om
inte verket även bör få ansvar för långsiktig kunskapsutveckling inom vägområdet
så att KFB kan koncentrera sig på övergripande, tvärgående kommunikationsfrågor.
KFB föreslår för sin del att en ny gränsdragning görs mellan KFB och
Vägverket/Banverket så att de senares ansvar begränsas till att omfatta
verksamhetsnära FoU. Sjöfartsverket anger att man själv vill ha en
sektorsforskningsroll liknande Vägverkets och Banverkets.
Även forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) har lämnat en rad
förslag till förändringar som utredningen anser bör genomföras inom
sektorsforskningen. Beträffande Kommunikationsdepartementets område anser
utredningen att FoU-planeringen är förhållandevis ambitiös, såväl på
regeringsnivå som hos berörda myndigheter. Enligt utredningen uppfyller KFB de
flesta av de kriterier som utredningen anser bör gälla för organisationen av
sektorsforskningen. Forskningsfinansieringsutredningen anser dock att det bör
klargöras tydligare att ansvaret för långsiktig kunskapsutveckling för hela
sektorn åvilar KFB.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med
Forskningsfinansieringsutredningen, RRV och flertalet remissinstanser som yttrat
sig över utredningarnas förslag i denna del att den reform av
kommunikationsforskningens organisation som påbörjades genom 1993 års
forskningspolitiska beslut bör fullföljas. Regeringen delar också RRV:s
uppfattning att det är hög tid att berörda myndigheter utformar verksamheten i
enlighet med statsmakternas beslut.
Detta gäller i särskilt hög grad Banverket och Vägverket som ännu ej utformat
sin verksamhet som forskningsfinansiärer i enlighet med gällande instruktioner.
Samtidigt noterar regeringen att Vägverket nu fastställt en plan och strategi
för sin forskningsverksamhet och även i övrigt börjat inrätta verksamheten i
enlighet med de krav som bör ställas på en forskningsfinansierande myndighet.
Även Banverket anger att man avser att integrera forskningen i sitt
sektorsansvar. Enligt regeringens uppfattning återstår det dock mycket innan
Banverket kan sägas leva upp till sitt ansvar för den övergripande forskningen.
Ett första steg bör därvid vara att göra en tydligare åtskillnad mellan den
övergripande järnvägsforskning som skall bidra till hela samhällets
kunskapsförsörjning och sådan FoU som främst är betingad av Banverkets egna
interna utvecklingsbehov.
Beträffande KFB gör regeringen bedömningen att myndigheten arbetat ambitiöst
för att uppfylla sin nya roll. Regeringen vill dock särskilt betona
forskningsfinansiärernas gemensamma ansvar att skapa stabila
planeringsförutsättningar för forskningsutförarna. Detta ansvar gäller inte
minst att ge VTI bättre möjligheter till långsiktig planering och utveckling av
verksamheten eftersom VTI i så hög grad är beroende av ett fåtal beställare inom
kommunikationssektorn.
Banverket och Vägverket bör enligt regeringens uppfattning överväga att söka
öka sin samverkan med KFB som nu har väl utvecklade rutiner för att säkerställa
kraven på integritet, kvalitet och relevans i forskningen. Regeringen har
tidigare i avsnitt 3.6 förordat att forskningsråd och sektorsorgan gemensamt bör
utarbeta rullande planer över områden som skall utvärderas under de närmaste
följande åren och komma överens om en lämplig ansvarsfördelning för
genomförandet. En sådan samplanering är givetvis särskilt angelägen inom de
näraliggande områden som Banverket, Vägverket och KFB svarar för. En lämplig
lösning kan därvid vara att Banverket och Vägverket uppdrar åt KFB att
organisera utvärderingen av den övergripande forskning som verken finansierar.
Även ifråga om bl.a. information om och dokumentation av forskning skulle en
ökad samverkan med KFB kunna underlätta för Banverket och Vägverket att i rimlig
tid uppfylla sina uppgifter.
Forskningsfinansieringsutredningen, RRV och flera remissinstanser tar upp
frågan om hur ansvarsgränserna bör dras upp mellan de olika beställarna av
övergripande forskning. Forskningsfinansieringsutredningen förordar därvid
nuvarande ansvarsfördelning med ett förtydligande av KFB:s roll. RRV har för
egen del inget entydigt förslag, medan Vägverket och KFB förordar att
gränssnittet ändras, dock i olika riktning.
Regeringen är medveten om att den nu gällande gränsdragningen inte är
oproblematisk och kräver en smidig samverkan mellan berörda myndigheter.
Samtidigt anser regeringen att det är nödvändigt att ändå försöka avgränsa
respektive myndighets ansvar och kan därvid inte se att de förslag till ändrad
gränsdragning som framförts skulle medföra ökad tydlighet om de olika
myndigheternas roller. KFB:s förslag att Banverkets och Vägverkets ansvar skall
begränsas till att omfatta enbart s.k. verksamhetsnära FoU medan KFB skall
ansvara för all övergripande FoU ger upphov till nya definitions- och
avgränsningsproblem och kan också ha nackdelen att det blir svårare att ta till
vara de betydande samband och synergier som finns mellan verkens interna FoU-
behov och samhällets övergripande kompetens- och kunskapsförsörjning. Enligt
regeringens bedömning leder inte heller Vägverkets förslag, att KFB skall
koncentrera sig på övergripande, tvärgående kommunikationsfrågor medan Vägverket
får ansvar för all forskning inom ramen för sitt sektorsansvar, till att
gränsdragningsproblemen elimineras. En sådan ansvarsuppdelning skulle också
kunna leda till ett alltför snävt perspektiv på den långsiktiga
kunskapsuppbyggnaden och medföra att systemsynen på transport- och
kommunikationsfrågorna går förlorad. I tidigare forskningspolitiska beslut har
det vidare framhållits som en styrka att myndighetsansvaret för den långsiktiga
kunskapsuppbyggande forskningen åvilar en från trafikgrenarna oberoende be-
ställare. Detta motiv äger enligt regeringens uppfattning alltjämt giltighet.
Enligt regeringens uppfattning kan avgränsningsproblemen inom
kommunikationsforskningen i hög grad hänföras till att kommunikationssektorn är
organiserad i trafik- och kommunikationsgrenar som var och en för sig har
speciella förutsättningar och problem men som samtidigt också delar en rad
gemensamma utgångspunkter och planeringsförutsättningar. Målet måste därför vara
att finna det gränssnitt som på bästa sätt skiljer ut det som från
forskningssynpunkt är specifikt för enskilda trafik- och kommunikationgrenar
från det som är generellt och av gemensamt intresse för hela
kommunikationssektorn. En sådan gränsdragning kommer aldrig att bli helt
invändningsfri men den måste enligt regeringens uppfattning ändå göras. Med
hänsyn till att den långsiktigt kunskapsuppbyggande forskningen till största
delen rör frågor av generellt intresse som är gemensamma för hela eller stora
delar av kommunikationssektorn, medan den tillämpade forskningen och utveck-
lingen i högre grad inriktas på trafikgrensvisa frågeställningar, drar
regeringen slutsatsen att nuvarande ansvarsuppdelning bör bibehållas.
Samverkan mellan de berörda myndigheterna, dvs. Banverket, Vägverket och KFB,
bör däremot intensifieras. Det ligger i sakens natur att denna samverkan i hög
grad måste utformas i ett fortlöpande samråd mellan myndigheterna. Ansvaret för
att denna samverkan kommer till stånd åvilar givetvis alla de berörda
myndigheterna men KFB har genom sin samordningsroll ett särskilt ansvar i detta
avseende. För att markera vikten av att en ökad samverkan och samplanering sker
mellan myndigheterna på detta område och samtidigt säkerställa att det sker en
löpande redovisning som är gemensam för hela den övergripande kom-
munikationsforskningen avser regeringen att ge KFB i uppdrag att i sin
årsredovisning översiktligt redovisa även den övergripande FoU som Banverket och
Vägverket finansierar, liksom den samordning av FoU-planeringen som skett mellan
myndigheterna.
Att nuvarande ansvarsfördelning bibehålles innebär att affärsverkens FoU och
den FoU som betingas av myndigheternas egna utvecklingsbehov inte heller
fortsättningsvis bör betraktas som övergripande forskning.
8.4 Vissa särskilda gränsdragningsfrågor
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Banverkets och Vägverkets preciserade och|
| vidgade sektorsansvar för järnvägs- respektive vägtransport- |
| systemen i stort bör i princip följas av en motsvarande vidgning|
| av forskningsansvaret. Kommunikationsforskningsberedningen bör |
| dock även fortsättningsvis ha huvudansvaret för forsknings-, |
| utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom kollektiv- |
| trafikområdet. |
--------------------------------------------------------------------
Sedan det forskningspolitiska beslutet år 1993 har Banverkets och Vägverkets
roller som sektorsmyndigheter utvecklats och preciserats. Denna utveckling har
medfört att myndigheterna efterhand fått delvis nya uppgifter inom ramen för
sitt sektorsansvar. För Vägverkets del har denna utveckling redovisats i
propositionen om Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m.
(prop. 1995/96:131, bet. 1995/96:TU18, rskr. 1995/96:231). Frågan om Banverkets
motsvarande ansvar tas upp i budgetpropositionen för år 1997.
I propositionen om Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m.
konstaterades bl.a. att Vägverkets forsknings-, utvecklings- och
demonstrationsinsatser (FUD) bör samordnas med och vara ett komplement till den
forskning som KFB givits ett ansvar för enligt tidigare beslut. Samtidigt
aviserade regeringen att den avsåg att återkomma i forskningspropositionen
beträffande preciseringen av ansvarsfördelningen och samordningen av FUD-
verksamheten inom vägtransportsystemet.
Skälen för regeringens bedömning: De övergripande riktlinjer som bör gälla för
ansvarsfördelningen mellan finansiärerna av övergripande kommunikationsforskning
har redan beskrivits i föregående avsnitt. En naturlig följd av dessa riktlinjer
är att en förändring i sektorsansvarets omfattning i princip även bör följas av
en motsvarande förändring i forskningsansvarets omfattning.
Enligt regeringens bedömning är det främst på fyra områden som preciseringen
av Banverkets och Vägverkets sektorsansvar skulle kunna föranleda en förändring
i ansvarsfördelningen mellan trafikverken och KFB, nämligen inom infrastruktur-,
trafiksäkerhets- och fordons/drivmedelsforskningen samt inom den forsknings-,
utvecklings- och demonstrationsverksamhet som KFB finansierat inom
kollektivtrafikområdet. När det gäller FoU om infrastruktur och trafiksäkerhet
har Banverket, Vägverket och KFB enligt vad regeringen erfarit redan kommit fram
till en ansvarsfördelning som bör kunna gälla även under de nu aktuella
förutsättningarna. Även på fordonsområdet sker en samverkan mellan
myndigheterna. Enligt regeringens uppfattning bör det även fortsättningsvis
ankomma på de tre myndigheterna att i samråd komma fram till en lämplig
ansvarsfördelning med utgångspunkt i de övergripande riktlinjer som nu angivits
och med beaktande av behovet av att upprätthålla kontinuiteten i den forskning
som bedrivs.
För kollektivtrafikforskningen, som till stor del är av tillämpad natur och
ofta med en inriktning mot rena utvecklings- och demonstrationsinsatser, kan det
framstå som naturligt att låta Banverket respektive Vägverket ta över en större
del av ansvaret som ett led i dessa myndigheters sektorsansvar. Mot detta kan
dock anföras att kollektivtrafikforskningen, även om den är tillämpad, ofta är
trafikslagsövergripande och måste grundas på en helhetssyn på transportsystemet.
Av betydelse är också att KFB under lång tid arbetat med detta forskningsområde
och efterhand byggt upp ett väl utvecklat nätverk för FUD inom kollektiv-
trafikområdet. Avnämarna av forskningsresultaten är vidare till stor del
kommuner, landsting, trafikhuvudmän och enskilda trafikföretag varför kopplingen
till Banverkets respektive Vägverkets egna kunskapsbehov inte är lika stark som
inom många andra områden för tillämpad transportforskning.
Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att det inte kan vara rationellt
att förändra ansvaret för kollektivtrafikforskningen och splittra upp det på
flera olika myndigheter. Regeringen anser således att KFB även fortsättningsvis
bör ha huvudansvaret för kommunikationspolitiskt motiverad FUD inom
kollektivtrafikområdet. Samtidigt bör dock Banverket och Vägverket ges möjlighet
att påverka KFB:s forskningsprogram inom kollektivtrafikområdet och även kunna
finansiera forskning inom detta område om det bedöms vara angeläget med hänsyn
till myndigheternas sektorsansvar för kollektivtrafiken. Regeringen har redan
understrukit betydelsen av att Banverket, Vägverket och KFB har en nära
samverkan i frågor som rör transportforskning och vad som här anförts visar att
behovet av en sådan samverkan är stort inte minst inom kollektivtrafikområdet.
8.5 Resurser för övergripande kommunikationsforskning m.m.
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det finns många angelägna forskningsbehov|
| inom kommunikationsområdet som kan vara svåra att tillgodose |
| inom nuvarande resursramar. Utrymmet för nya utgifter är |
| emellertid mycket begränsat och forsknings- och utvecklings- |
| behoven under den kommande planeringsperioden måste därför i |
| huvudsak mötas inom befintliga resursramar. |
| Regeringen anser dock att ett resurstillskott är nödvändigt för|
| att förstärka forskning, utveckling och |
| demonstrationsverksamheten inom området kollektivtrafik och |
| samhällsbetalda resor. |
| Ansvaret för långsiktig kunskapsuppbyggande geoteknisk forsk- |
| ning inom infrastrukturområdet bör samlas till Statens |
| geotekniska institut och institutets budget förstärkas för att |
| möjliggöra ökade insatser inom detta område. |
| Regeringen anser att det är angeläget att Sveriges meteoro- |
| logiska och hydrologiska institut deltar aktivt i forsknings- |
| och utvecklingsarbete i Västeuropa och inom Östersjöregionen. |
--------------------------------------------------------------------
Anslagsfrågor behandlas i budgetpropositionen för år 1997. Regeringen tar dock
här upp vissa resursfrågor som aktualiserats genom den resultat-, omvärlds- och
resursanalys som forskningsmyndigheterna genomfört som underlag för regeringens
fördjupade prövning av verksamheten.
Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Kommunikations-
forskningsberedningen (KFB), Statens geotekniska institut (SGI) och Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har lämnat in fördjupade
anslagsframställningar för budgetåren 1997-1999 i enlighet med särskilda
direktiv som regeringen utfärdade den 28 februari 1995 respektive den 12 april
1995.
VTI har därvid föreslagit en särskild satsning på att vid institutet bygga upp
nya forskningsmiljöer inom följande områden; tätorternas trafik- och
trafiksäkerhetsproblem, informationsteknik (trafiksimulering och körsimulator)
samt trafik, transporter och luftföroreningar.
KFB har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat konsekvenserna av
olika resursnivåer och för egen del förordat en betydande förstärkning av
ramanslaget fr.o.m. år 1997 för att möjliggöra en ökad forskning inom bl.a.
informationsteknikområdet och utökade utvecklings- och demonstrationsinsatser
inom kollektivtrafiken. Vidare anser KFB att ett särskilt program för
systemdemonstration av miljöanpassade transporter bör påbörjas år 1998.
SGI har i sin anslagsframställan föreslagit dels prioriteringar inom nuvarande
ram, dels utökade satsningar inom fem områden. Tre av satsningarna avser
insatser för forskning och utveckling inom riskvärderingssystem, nationella
geotekniska basresurser samt IT och geoteknik. SGI har vidare på regeringens
uppdrag utrett vilka skador som uppkommer till följd av geotekniska brister i
samband med bygg- och anläggningsverksamhet och därvid även redovisat
institutets bedömning av behovet av ökad geoteknisk kunskap med förslag till
forskningsinsatser inom olika ämnesområden.
SMHI konstaterar att myndighetens forskningsplan i stort sett ryms inom ramen
för SMHI:s anslag om dessa kan kompletteras med externa forskningsmedel i
hittillsvarande omfattning. SMHI anser att det är av stort nationellt intresse
att svensk klimatforskning ges bättre förutsättningar i enlighet med det
initiativ SMHI och ett antal svenska universitetsinstitutioner tagit men
framhåller att detta kräver stöd från den miljöstrategiska forskningsstiftelsen
MISTRA.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar den bedömning som bl.a. KFB
gjort att det finns många angelägna forskningsbehov inom kommunikationsområdet
som kan vara svåra att tillgodose inom nuvarande resursramar. Det gäller
exempelvis, såsom KFB anför, inom informationsteknikområdet, energi- och
miljöområdet samt kollektivtrafikområdet. Det statsfinansiella läget medför
emellertid att utrymmet för nya utgifter är mycket begränsat och att forsknings-
och utvecklingsbehoven under den kommande planeringsperioden i huvudsak måste
mötas inom befintliga resursramar. Regeringen utgår därvid från att KFB gör en
samlad bedömning av hur tillgängliga medel bör disponeras i linje med de
riktlinjer som dragits upp i den av KFB fastställda inrikningsplanen för
kommunikationsforskningen. På motsvarande sätt måste även övriga myndigheter
prioritera sina insatser mot bakgrund av befintliga planer och tillgängliga
medel. I det följande redovisas dock vissa forskningsområden där det enligt
regeringens bedömning krävs ökade insatser.
Informationsteknologi
KFB övertog ansvaret för forskning om telekommunikationernas utveckling i
samband med bolagiseringen av Televerket år 1993. KFB:s program inom området
behandlar telesystemets roll i samhället, ekonomi och marknader, tillgänglighet,
säkerhet och risker samt områdets rättsliga frågor. Syftet är att tillgodose
behovet av kunskaps- och beslutsunderlag för den svenska telepolitiken och även
för utvecklingen av informationssamhället i vidare mening.
Enligt regeringens uppfattning är det uppenbart att den kommunika-
tionspolitiskt motiverade forskningen inom IT-området måste tillmätas en allt
större vikt med hänsyn till de genomgripande konsekvenser för hela samhället som
utvecklingen mot informationssamhället väntas få. Med hänsyn till den snabba
tekniska utvecklingen, som bl.a. medför att olika tekniska system vävs samman på
ett nytt sätt, måste KFB:s i sin FoU-planering bygga på en helhetssyn på
informationssamhället. KFB:s verksamhet bör därför innefatta forskning om
informationshantering, kommunikation och systemtillgänglighet i vid mening. Mot
bakgrund av de kunskapsbehov som kan förutses är det således viktigt att KFB
fullföljer och vidareutvecklar sin verksamhet med sådan bredd.
För att bygga upp en verksamhet med den inriktning som beskrivits ovan
tillfördes KFB:s ramanslag 37,5 miljoner kronor under det förlängda budgetåret
1995/96. Insatsen redovisades som en överbryggningsinsats inför ett mera samlat
ställningstagande i forskningspropositionen. Mot bakgrund av vad som ovan
anförts gör regeringen nu bedömningen att denna förstärkning av KFB:s ramanslag
bör bibehållas på nivån 25 miljoner kronor per år under den kommande planerings-
perioden. Med hänsyn till att verksamheten fortfarande befinner sig i en
uppbyggnadsfas förutser regeringen att detta kommer att leda till en successivt
ökande FoU-volym inom området.
FUD om kollektivtrafik och samhällsbetalda resor
Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att öka forskningen avseende
s.k. samhällsbetalda resor (färdtjänstresor, skolresor, sjukresor m.m.) med
hänsyn till dessa resors omfattning och den stora potential för effektivi-
seringar och kvalitetshöjningar i denna trafik som bl.a. Samreseutredningen
pekat på i betänkandet Allmänna kommunikationer - för alla? (SOU 1995:70).
Vidare har även förutsättningarna för FoU-verksamheten inom kollektivtrafikområ-
det i övrigt ändrats, bl.a. genom ökat utnyttjande av konkurrensupphandling som
främst inriktats på att uppnå kostnadssänkningar i trafiken. Långsiktiga
kvalitets- och utvecklingsfrågor har däremot ofta fått stå tillbaka. Detta har
även medfört att incitamenten och utrymmet för forsknings- och
utvecklingsverksamhet från bl.a. trafikföretagens sida minskat så att det inte
länge är möjligt att på detta område upprätthålla samma krav på samfinansiering
från dessa aktörer som tidigare. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att ett
resurstillskott är nödvändigt för att upprätthålla en tillräcklig FUD-verk-
samhet.
Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år 1997 att KFB:s
ramanslag skall höjas med ca 19 miljoner kronor. Huvuddelen av höjningen görs
för att medge en förstärkning av forsknings-, utvecklings- och demon-
strationsverksamhet avseende kollektivtrafik och samhällsbetalda resor. För
närvarande skall KFB enligt särskilda villkor i regleringsbrevet avsätta i
genomsnitt minst 15 miljoner kronor per år för FUD inom kollektivtrafikområdet.
Detta belopp bör under kommande planeringsperiod höjas till 30 miljoner kronor
per år och även innefatta FUD rörande ekonomi, organisation, fordon m.m. för
samhällsbetalda resor.
Denna ökade statliga insats hindrar naturligtvis inte att det även fort-
sättningsvis är angeläget att branschorgan och övriga kollektivtrafikin-
tressenter avsätter medel för att i samverkan med KFB finansiera sådan FUD som
är av gemensamt och generellt intresse för kollektivtrafiken och övriga
samhällsbetalda resor. Från bl.a. trafikpolitiska och miljöpolitiska
utgångspunkter är det viktigt att kollektivtrafikens attraktivitet kan
förstärkas. Ett sätt att åstadkomma detta är genom långsiktigt utveck-
lingsarbete. Regeringen har genom överläggningar med branschföreträdare erfarit
att det finns ett klart intresse av att fortsatta utvecklingsinsatser kan komma
till stånd inom kollektivtrafikområdet och att man från branschens sida delar
uppfattningen att det inte endast är ett statligt ansvar att finansiera FUD-
insatserna. Regeringen drar härav slutsatsen att det finns en växande beredskap
hos branschorgan m.fl. att medverka finansiellt i utvecklingsverksamhet med
generell och långsiktig inriktning. Regeringen avser mot denna bakgrund att ge
KFB i uppdrag att uppta förhandlingar med branschorgan och övriga kollektiv-
trafikintressenter i syfte att träffa en överenskommelse som preciserar
omfattningen av ett mera långsiktigt åtagande från dessa intressenters sida.
Energi- och miljöinriktad forskning
Beträffande KFB:s förslag avseende ett fyraårigt program för system-
demonstrationer av miljöanpassade transporter konstaterar regeringen att behovet
av omställningar inom transportsektorn för att kunna nå samhällets energi- och
miljömål har behandlats bl.a. av Trafik- och klimatkommittén,
Klimatdelegationen, Energikommissionen och Kommunikationskommittén. Bakgrunden
är att transportarbetet har ökat kraftigt under hela efterkrigstiden både när
det gäller persontransporter och godstransporter. Transportsektorns andel av
energianvändningen har också ökat kontinuerligt och utgör i dag drygt 22 %.
Transportsektorn står för ca hälften av den slutliga användningen av
oljeprodukter. Närmare 42 % av koldioxidutsläppen och mer än 4/5 av kväveoxidut-
släppen år 1993 härrörde från transportsektorn.
I Energikommissionens betänkande (SOU 1995:139) konstateras att utveckling av
ökade kunskaper kring själva transportsystemet framstår som en viktig fråga och
att behovet av förändringar spänner över hela området från samhällsplanering
till fordonsutveckling och bränsletillförsel. De energimotiverade insatserna
inom kommunikations- och transportforskningen bör bedömas mot bakgrund av
regeringens samlade ställningstagande till energipolitiken och
energiforskningen. Regeringen avser därför att återkomma till denna fråga i den
planerade energipropositionen.
Den samverkan som sker mellan bl.a. fordonsindustrin, NUTEK, Naturvårdsverket,
KFB, och Vägverket inom ramen för det s.k. fordonstekniska programmet (se
avsnitt 14.4.2) bör fortsätta. Det hittillsvarande arbetet har visat att det
finns ett stort behov av att utveckla samarbetet mellan industrin och
universitet och högskolor. Att detta kan ske är betydelsefullt från såväl
trafik- som industripolitiska utgångspunkter. En väsentligt ökad ambitionsnivå
med inriktning mot att höja fordonens miljö- och säkerhetsprestanda är
emellertid önskvärd. Därigenom skulle också Sveriges möjligheter att nyttiggöra
sig en större del av EU:s forskningsmedel inom området öka.
Väginformatik
I maj 1995 fick Vägverket i uppdrag att ta fram ett program för att utveckla
tillämpning av och försök med väginformatik1 i det svenska vägtrafiksystemet.
Uppdraget utförs inom ramen för ett programråd för väginformatik där förutom
Vägverket ingår Delegationen för transporttelematik, KFB, Naturvårdsverket,
NUTEK, Rikspolisstyrelsen, Svenska Kommunförbundet och Svenska Lokaltrafik-
föreningen. För år 1996 avsatte regeringen 37,5 miljoner kronor för denna
verksamhet.
Enligt Vägverkets redovisning pågår nu inom programmet ett femtiotal projekt
fördelade på nio olika temaområden. Programmet har som viktigaste mål att belysa
samhällsnyttan med olika tillämpningar och funktioner.
Regeringen har i propositionen om Vägverkets sektorsansvar m.m. (prop
1995/96:131, bet. 1995/96:TU18, rskr. 1995/96:231) konstaterat att programmet
skall ses som ett första steg i en mer långsiktig strategi för att förbereda
ianspråktagandet av den nya tekniken. Genom detta riksdagsbeslut har Vägverket
också ålagts ett sektorsansvar för vägtransportsystemet som bl.a. innefattar
utveckling och användning av väginformatik. Med hänsyn till att en betydande
FUD-verksamhet påbörjats inom området och att Vägverket nu utarbetat en plan för
hela sin forsknings- och utvecklingsverksamhet anser regeringen det vara
lämpligt att forskningen inom väginformatikområdet i fortsättningen integreras i
den övriga forskningsverksamheten. Några särskilda medel bör därför inte längre
reserveras för detta ändamål.
Mot bakgrund av det preciserade sektorsansvaret är det emellertid enligt
regeringens uppfattning naturligt att Vägverket även fortsättningsvis bedriver
ett brett utrednings-, utvecklings- och forskningsarbete inom
väginformatikområdet med utgångspunkt i de trafikpolitiska målen. Enligt vad
regeringen erfarit har Vägverket också inlett planläggningen för en utökad
verksamhet där resultaten från programmet för väginformatik väntas utgöra en
viktig utgångspunkt. Programrådet för väginformatik tillkom bl.a. för att
säkerställa en fortsättning av det FUD-samarbete som inletts inom ramen för
Svenskt RTI-program. Regeringen anser att det även fortsättningsvis är angeläget
med en god samverkan mellan de olika myndigheter, kommuner och företag som är
berörda av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom detta område och att det
särskilt bör ankomma på Vägverket, KFB och NUTEK att verka för att en sådan
samverkan sker.
Forskningsmiljöer vid Statens väg- och transportforskningsinstitut
Beträffande VTI:s förslag att bygga upp nya forskningsmiljöer inom de tre
områdena tätorternas trafik- och trafiksäkerhetsproblem, informationsteknik
(trafiksimulering och körsimulator) samt trafik, transporter och
luftföroreningar konstaterar regeringen att insatser inom samtliga dessa områden
är angelägna. Detta framgår också av de prioriteringar som regeringen redovisat
ovan. Med den ansvarsfördelning mellan beställare och utförare som nu tillämpas
inom kommunikationsforskningen är emellertid finansieringen av dessa insatser en
fråga främst för KFB, Vägverket eller Banverket.
Geoteknisk forskning
Regeringen bedömer att det är angeläget att ansvaret för långsiktig kun-
skapsuppbyggande geoteknisk forskning inom infrastrukturområdet stärks.
Banverket och Vägverket har ett ansvar för att finansiera tillämpad forskning
som är relevant för respektive verksamhet. Inom det geotekniska området finns
dock även sådana kunskapsbehov som har en bredare tillämpning varför denna
uppdelning av ansvaret på skilda trafikgrenar kan hämma en mera långsiktig
inriktning av forskningen.
Regeringen anser mot denna bakgrund att ansvaret för långsiktig kun-
skapsuppbyggande geoteknisk forskning inom infrastrukturområdet bör koncentreras
till SGI och föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att SGI:s budget
förstärks med 8 miljoner kronor för detta ändamål. Eftersom en stor del av
vinsten av dessa forskningsresultat kommer Banverkets och Vägverkets verksamhet
till del har denna förstärkning finansierats genom en överföring av medel från
utgiftsområde 22 till utgiftsområde 18. Den verksamhet som på detta sätt
tillförs SGI bör främst inriktas på att utveckla kostnadseffektiva geotekniska
metoder inom byggnation och underhåll av infrastruktur så att den kan uppfylla
höga krav på kvalitet och miljöhänsyn.
Inom sin forskningsverksamhet bör SGI öka insatserna för att utveckla system
för riskvärdering och kvalitetssäkring. Sådana system används för att bättre
optimera fysisk planering, utformning och produktion med hänsyn till geotekniska
krav och verksamheten bör i hög grad inriktas mot att kunna lämna bidrag till
det europeiska standardiseringsarbetet. Vidare bör SGI i samverkan med andra
aktörer utveckla metoder för att samordna och effektivisera det geotekniska
arbetet med hjälp av informationsteknik.
Forskningsmiljön vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bedriver ett omfattande
forsknings- och utvecklingsarbete inom meteorologi, hydrologi och oceanografi.
Under senare år har särskilt den klimatrelaterade forskningen ökat i betydelse.
Institutet har tillsammans med universiteten i Uppsala, Stockholm och Göteborg
erhållit externt stöd för uppbyggnad och drift av ett svenskt program för
regional klimatmodellering. Vidare har SMHI utsetts att vara forsknings- och
utvecklingsansvarigt inom EUMETSAT:s Satellite Application Facility-program. Det
innebär ett långsiktigt svenskt ansvarstagande för den europeiska utvecklingen
av moln- och nederbördsinformation från meteorologiska satelliter. I
Östersjöregionen har SMHI en central roll i det s.k. BALTEX-projektet som är en
del av en global forskningssatsning rörande klimatets dynamik.
Regeringen anser att det är angeläget att SMHI även fortsättningsvis deltar
aktivt i forsknings- och utvecklingssamarbetet i Västeuropa och inom
Östersjöregionen.
Transport- och kommunikationsforskning vid Högskolan i Dalarna
Transportforskningsutredningen konstaterade i sitt betänkande Råd för forskning
och kommunikationer (SOU 1992:55) att Sverige står på tröskeln till ett globalt
informations- och kunskapssamhälle och som nation inte får begränsa sig till att
bygga upp ett utökat vetande om transporter och kommunikationer enbart i form
av teknik och hårddata. Utredningen pläderade för att transport- och
kommunikationsforskningen måste både breddas och fördjupas. Den snabba
förändringen inom transporter och kommunikationer ställer mycket stora krav på
kompetensutveckling samt ett i högsta grad tvärvetenskapligt forsknings- och
utvecklingsarbete.
Mot bakgrund av utredningens betänkade har Högskolan Dalarna, Uppsala
universitet och Kungl. Tekniska högskolan föreslagit att en internationell
högskola för transport och kommunikation skall inrättas i samverkan mellan de
tre lärosätena. Genom en lokalisering till bl. a. Borlänge skulle högskoleut-
bildningen och forskningen få en naturlig anknytning till Banverket och
Vägverket och det utvecklingsarbete som bedrivs inom dessa. Förslaget har
remissbehandlats. Remissinstanserna anser att området är viktigt men många är
tveksamma eller avstyrkande till främst omfattningen och lokaliseringen av den
föreslagna satsningen.
Regeringen anser det värdefullt att utbildning och forskning kommer till
stånd i samarbete mellan lärosätena och de berörda statliga verken. Ett sådant
samarbete kan medföra intressanta och viktiga synergieffekter för forskning och
utbildning inom transportområdet men också för andra utbildnings- och
forskningsområden inom lärosätena. Samarbetet mellan Högskolan Dalarna, Uppsala
universitet och Kungl. Tekniska högskolan kan i lämplig samverkan med andra
berörda statliga organ vara betydelsefullt och utvecklingsbart
Förslaget att bygga upp en helt ny högskola för detta ändamål och med den
omfattning som skisseras av högskolorna är f. n. inte realistiskt. Emellertid
bör samarbetet, med de medel som redan nu ställs till forskningens förfogande,
kunna utvecklas mellan berörda lärosäten och statliga verk så att tvärvetenska-
plig utbildning samt forsknings- och utvecklingsarbete med inriktning mot
transport- och kommunikationsområdet kan komma till stånd. Den Europeiska
Unionens forsknings- och utvecklingsprogram och program för det regionala
utvecklingsstödet, har möjligheter att finansiera satsningar av detta slag. I
denna proposition (avsnitt 3.5) föreslår regeringen ett ökat statligt inflytande
över de s.k. löntagarfondsstiftelserna. Därmed ökar möjligheterna till en
samordning mellan stiftelsernas insatser och andra statliga insatser inom främst
forskningens område. Enligt regeringens bedömning bör detta innebära att
resurser kan frigöras inom ramen för statens budget för nysatsningar på
forskningen vid vissa mindre och medelstora högskolor. Detta kan också få
betydelse för utvecklingen av transportforskningen vid Högskolan Dalarna.
**FOOTNOTES**
1 Informationsteknik tillämpad på vägtrafikområdet.
9 Finansdepartementets verksamhetsområde
9.1 Forskningens inriktning
Inom Finansdepartementets verksamhetsområde bedrivs för närvarande forskning vid
Konjunkturinstitutet. Vidare finansieras vissa forsknings- och
utvecklingsinsatser av Ekonomiska rådet.
9.2 Ekonomiska rådet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att verksamheten bör |
| bibehållas i nuvarande omfattning. |
--------------------------------------------------------------------
Ekonomiska rådets övergripande mål är att ta initiativ till forskning och
utredningsarbete av särskilt intresse för den ekonomiska politikens utformning.
Vidare fungerar Ekonomiska rådet som en länk mellan Finansdepartementet
respektive Konjunkturinstitutet och den nationalekonomiska forskningen.
Skälen för regeringens bedömning: Ekonomiska rådet bedriver och initierar
forskningsprojekt. Vissa av projekten bedrivs helt eller delvis av rådets
medlemmar, men huvuddelen av den forskning som rådet initierar bedrivs av
utomstående. Ett vanligt förfarande är att rådet inbjuder till ansökningar inom
forskningsområden som rådet anvisar. Rådets uppgift är att identifiera
intressanta forskningsområden och göra vetenskapliga bedömningar av ansökningar
samt att senare i projekten bistå forskarna med synpunkter. Forskningsprojekten
redovisas i temasymposier och i en engelskspråkig tidskrift, Swedish Economic
Policy Review, som utkommer med två nummer per år.
Ekonomiska rådet arbetar för närvarande med uppdraget att utreda
konsekvenserna av en eventuell svensk anslutning till EMU. Vidare stödjer och
leder rådet ett större forskningsprojekt rörande finansiella frågeställningar.
9.3 Konjunkturinstitutet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att arbetet med |
| miljöräkenskaper bör fortsätta även efter 1997. |
--------------------------------------------------------------------
Konjunkturinstitutets forskningsverksamhet inriktas huvudsakligen mot att
utveckla ekonomiska metoder och modeller som utnyttjas dels i det egna arbetet,
dels av Regeringskansliet och av kommittéväsendet. Personalresurserna för
forskningsverksamhet uppgår till 10 personer. Under den närmaste treårsperioden
bedöms kompetenskraven öka ytterligare. Vid en oförändrad real resursram innebär
det att personalen kan komma att minska något under perioden. Enligt
Konjunkturinstitutet kommer de högre kraven i stället att mötas med en större
flexibilitet inom organisationen vilket bland annat innebär en utökning av pro-
jektanställningar och vissa inköp av extern expertis.
Den senaste lågkonjunkturen har avslöjat svårigheterna att fånga in ekonomiska
vändpunkter med traditionella ekonometriska modeller. Det nyligen införda
utgiftstaket för den statliga budgeten ställer samtidigt större krav på
tillförlitlighet vid ekonomiska prognoser. Dessutom ökar behovet av ekonomiska
simuleringar. Forskningsarbetet har under de senaste åren inriktats på att
utveckla en ekonometrisk modell för kalkyler på medellång sikt. Med hjälp av
statistiska indikatorer har också utarbetats ett system som säkrare kan visa på
konjunkturomslag.
Mot bakgrund av statsfinansernas känslighet för den reala ekonomins
utveckling, skall Konjunkturinstitutet under perioden 1997-1999 fortsätta
arbetet med statistiska indikatorer som syftar till att ge bättre vetskap om den
svenska ekonomins närmaste framtidsutsikter. En ny typ av statistiska
indikatorer som uppskattar sannolikheten för en recession kommer att utvecklas.
När det gäller utvecklingsarbetet av Konjunkturinstitutets makroekonomiska
modell bör möjligheterna till simuleringar förbättras. De stora förändringar som
svensk ekonomi står inför innebär att kraven på modellbaserade simuleringar
ökar.
Skälen för regeringens bedömning: Konjunkturinstitutet har fått engångsmedel
fram till och med budgetåret 1995/96 för utveckling av miljöräkenskaper.
Projektet genomförs i nära samarbete med Statistiska centralbyrån. Svåra
metodproblem återstår dock att lösa. Samtidigt är arbetet på detta område
högprioriterat såväl nationellt som inom EU. Regeringen anser att arbetet med
miljöräkenskaper bör fortsätta även efter 1997 och föreslår i
budgetpropositionen att 1,2 miljoner kronor årligen avsätts till
utvecklingsarbetet. Miljöräkenskapsarbetet inriktas de närmaste åren mot att
bygga in miljösambanden i Konjunkturinstitutest långfristiga modeller.
Därigenom kan miljörelaterade kostnader som följer av olika förslag uppskattas.
Även möjligheterna till ekonomiska analyser av miljöfrågor ökar.
10 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
10.1 Inledning
Huvuddragen i regeringens forskningspolitik framgår av avsnitt 3.4. Mål för
forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken. Forskningen inom
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde, som finansieras inom utgiftsområde
16. Utbildning och universitetsforskning, beskrivs närmare i avsnitt 3.11.1 De
statliga forskningsresursernas omfattning och inriktning för perioden 1997-99.
Sammanfattning av medel för forskning inom utgiftsområde 16. Utbildning och
universitetsforskning (miljoner kronor):
Anvisat Förslag Beräknat Beräknat
1995/961) 1997 1998 1999
Universitet och 8 386 5 647 5 801 5 994
högskolor
Forskningsråd 2 545 1 521 1 566 1 615
m.m.
Internationellt 572 327 181 185
samarbete
Vissa bibliotek, institut,505 361 370 381
bidrag m.m.
Dyrbar vetenskaplig 158 91 94 97
utrustning
Forskning om 12 8 - -
universitet och
högskolor
Forskning inom 40 8 8 8
skolväsendet
Summa 12 218 7 963 8 020 8 280
____________________________________________________________
1) Avser 18 månader
Som framgår av sammanställningen uppgår regeringens förslag avseende forskning
och forskarutbildning inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde för år
1997 till närmare 8 miljarder kronor för budgetåret 1997. En närmare redovisning
av förslagen ges i budgetpropositionen.
Till Utbildningsdepartementets verksamhetsområde avseende forskning hör
forskning och forskarutbildning, vetenskapliga bibliotek, viss övrig
infrastruktur för forskning, forskning om universitet och högskolor och
forskning inom skolväsendet.
Den grundläggande forskningen utgör en bas för såväl den högre utbildningen
som för övrig forskning och utveckling. Universitetens och högskolornas
utbildning skall vila på vetenskaplig grund, vilket förutsätter ett nära samband
mellan utbildning och forskning. Resultat från grundforskningen ligger ofta till
grund för tillämpad forskning och ny teknik. Stöd till forskning utgör vidare
ett sätt att tillgodose samhällets behov av personer med vetenskaplig utbildning
och kompetens.
Grundforskningen och forskarutbildningen bedrivs huvudsakligen vid tretton
universitet och högskolor. Dessa är de sju universiteten i Uppsala, Lund,
Göteborg, Stockholm, Umeå, Linköping samt Sveriges Lantbruksuniversitet (som
ligger inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde), de tre fackhögskolorna
Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan och Högskolan i Luleå samt de
enskilda högskolorna Chalmers tekniska högskola AB, Högskolan i Jönköping och
Handelshögskolan i Stockholm. De mindre och medelstora högskolorna förfogar över
särskilda medel för forskningsstödjande åtgärder. Därutöver finns vissa
särskilda forskningsinstitut och nationella inrättningar.
Huvuddelen av statens anslag för forskning kanaliseras antingen direkt till
universitetet och högskolor, huvudsakligen i form av fakultetsanslag eller via
forskningsråden och sektorsforskningsorganen. Andelen statligt finansierad
forskning via fakultetsanslagen varierar mellan olika fakultetsområden från
cirka 70 % inom de humanistiska och teologiska fakultetsområdena till cirka 40 %
för de medicinska och tekniska fakulteterna. Anslagen till forskning vid
fakulteterna omfattade budgetåret 1995/96 (tolv månader) 5,6 miljarder kronor.
Av dessa medel föreskrevs att minst 881 miljoner kronor fördelat på
fakultetsområde och utbildningsort skulle användas för studiefinansiering inom
forskarutbildningen. Härutöver anslogs medel till forskarutbildning av
forskningsråd och sektorsorgan m.fl.
Under senare år har även särskilda medel avsatts för forskningsstödjande
åtgärder vid mindre och medelstora högskolor. Dessa medel har varit avsedda för
att bidra till att öka omfattningen av forskningen vid dessa högskolor, öka
andelen forskarutbildade lärare samt öka andelen studerande som går vidare till
forskarutbildning. Totalt avsattes budgetåret 1995/96 (tolv månader) 163
miljoner kronor för insatser inom detta område.
Riksdagen har även beslutat att de konstnärliga högskolorna skall ägna sig åt
konstnärligt utvecklingsarbete. För detta ändamål anvisades budgetåret 1995/96
(tolv månader) nära 18,8 miljoner kronor.
Resurser inom verksamhetsområdet Nationella och internationella
forskningsinsatser innefattar Forskningsrådsnämnden (FRN), Humanis-
tisk-samhällsvetenskapliga (HSFR), Medicinska (MFR), Naturvetenskapliga (NFR)
och Teknikvetenskapliga (TFR) forskningsråden samt Rymdstyrelsen.
Forskningsråden fördelar främst medel för forskningsprojekt vid universitet och
högskolor och har till uppgift att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull
forskning. Resurserna avseende forskningsinsatser innefattar vidare vissa
bibliotek och forskningsinstitut, infrastruktur för forskning samt samordning av
forskningssamarbete mellan Sverige och EU, Europeisk forskningssamverkan och
dyrbar vetenskaplig utrustning. Inom området finns Kungl. biblioteket som är
Sveriges nationalbibliotek. Kungl. biblioteket har en viktig uppgift i att skapa
förutsättningar för forskning samt att stärka svensk informationsförsörjning.
Budgetåret 1995/96 (tolv månader) anvisades ca 2,6 miljarder kronor för
nationella och internationella forskningsresurser.
Regeringen redovisar i följande avsnitt 10.2 sin bedömning av vissa frågor
gällande forskningsrådsorganisationen och forskningsråden under
Utbildningsdepartementet. Forskningsbiblioteken har behandlats i avsnitt 3.10
och EU/FoU-rådet behandlades i avsnitt 3.13.5.
Forskningen vid universitet och högskolor beskrivs endast kortfattat i denna
proposition. En utförligare redovisning lämnas i budgetpropositionen för år
1997. Motsvarande gäller för institutet för Rymdfysik, polarforskning och
rymdforskning samt vissa bidrag för forskningsändamål (Svenska institutet,
Medelhavsinstituten samt Kungl. vetenskapsakademien) som således behandlas i
budgetpropositionen.
Institutet för rymdfysik bedriver och främjar forskning inom rymdfysik med
huvudverksamheten förlagd till Kiruna. Regeringen föreslår i budgetpropositionen
för 1997 att institutet anvisas 36 miljoner kronor.
Anslaget för rymdforskning avser kostnaderna för svensk rymdforskning med
hjälp av satelliter, sondraketer och ballonger. Medlen disponeras av
Rymdstyrelsen (se avsnitt 14) och den svenska rymdverksamheten behandlas
utförligare i Närings- och handelsdepartementets avsnitt (14.5.1). Medlen under
anslaget fördelas på motsvarande sätt som forskningsrådens medel och de
generella bedömningar som regeringen gör beträffande dessa, t.ex. vad avser
förnyelse, kvalitet och tvärvetenskap gäller i tillämpliga delar även för detta
anslag. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att 39 miljoner
kronor anvisas för rymdforskning, vilket innebär en viss besparing på anslaget.
Anslaget för polarforskning disponeras av Polarforskningssekretariatet.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att 22 miljoner kronor
anvisas för ändamålet vilket innebär i huvudsak oförändrad resursnivå i
jämförelse med innevarande år.
Inom utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid avsätts medel
för Arkivet för ljud och bild, vilket hör till Utbildningsdepartementets
verksamhetsområde. Budgetåret 1995/96 (12 månader) anvisades 23 miljoner kronor
till Arkivet för ljud och bild. Regeringens förslag i budgetpropositionen för år
1997 innebär en resursnivå om 25 miljoner kronor.
Den av regeringen i mars 1995 tillsatta utredningen om en översyn av det
svenska systemet för resurstilldelning till forskning har i betänkandet
„Forskning och pengar„ (SOU 1996:29) lämnat en rad förslag beträffande
finansieringen av svensk forskning. Utredningen har sänts ut på remiss till
berörda myndigheter och organisationer. Regeringens överväganden med anledning
av utredningen och remissorganens synpunkter redovisas i avsnitt 3.12 och i
avsnitt 10.2.6 om stärkt samverkan mellan forskningsråden samt i de olika
departmentsavsnitten.
En särskild utredare har lämnat förslag beträffande forskarutbildningens
framtida utformning (Ds 1996:35). Denna utredning remissbehandlas för närvarande
och regeringen har för avsikt att behandla frågan i en proposition till
riksdagen under år 1997.
Viss sektorsforskning bedrivs inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde. Ett
anslag för skolforskning disponeras av Skolverket. Detta används för att stödja
forskning om skolan, huvudsakligen vid universitet och högskolor. Anslaget
uppgår budgetåret 1995/96 (tolv månader) till drygt 27 miljoner kronor.
10.2 Forskningsrådsorganisationen
10.2.1 Inledning
Forskningsråden har en central roll inom den svenska grundforskningen i egenskap
av deras nationella företrädare för forskarsamhället vid universitet och
högskolor. Rådens majoritet består av valda representanter för högskolans
forskning. Många av de deltagande forskarna har vidare centrala uppgifter inom
fakulteter och institutioner, vilket ger en god grund för samverkan mellan
finansierande och utförande nivå.
Utbyggnaden av permanenta forskningsresurser vid de mindre och medelstora
högskolorna innebär att förutsättningarna för att utse ledamöter i
forskningsråden förändras. Regeringen avser att vidta erforderliga
förordningsändringar.
Forskningsrådens arbetsformer har under de senaste åren debatterats där bl.a.
medelsfördelningen till kvinnor, eventuellt gynnande av forskare i råd och
beredningsgrupper samt uppföljningen och kontrollen av medelsanvändningen
diskuterats. Vad gäller MFR har även beslutsformerna ifrågasatts och denna fråga
berörs utförligare i rådets avsnitt i det följande. I egenskap av offentliga
myndigheter har rådens verksamhet kunnat granskas i detalj av utomstående och
råden har till följd av analyser av bl.a. RRV och regeringsbeslut men också som
resultat av självprövning vidtagit olika åtgärder för att komma tillrätta med
problemen. Regeringen vill understryka vikten av att råden kontinuerligt och
kritiskt granskar sin egen verksamhet och noga följer upp hur anslagsmedlen
används. Regelbunden prövning av pågående tidskrävande projekt är angelägen
särskilt i nuvarande ansträngda budgetläge.
Rådens medel utgör tillsammans med fakultetsmedlen den huvudsakliga
grundforskningsresursen vid universitet och högskolor. Rådsmedlens betydelse för
kvalitet och förnyelse av den svenska grundforskningen är större än vad som
följer av deras relativa andel eftersom de är mer rörliga än fakultetsmedlen och
medelsanvändningen relativt snabbt kan anpassas till samhällets och forskningens
krav. Råden är därför en strategisk resurs i den nationella forskningspolitiken.
10.2.2 Forskningsrådens roll för förnyelse och kvalitet i forskningen
Forskningsrådens uppgift är att genom stöd till forskningsprojekt och
forskartjänster stödja och bygga upp vetenskapligt betydelsefull forskning inom
respektive verksamhetsområde. Rådens medel ges till tidsbegränsade projekt och
söks i konkurrens mellan forskare. Råden har därmed ett särskilt ansvar för att
i ett internationellt perspektiv upprätthålla kvaliteten på den svenska
forskningen, förnya forskningen och främja rörlighet i systemet, både nationellt
och internationellt. De har också genom sin vetenskapliga kompetens och
överblick goda förutsättningar att uppfylla dessa krav. Internationella
utvärderingar är ett värdefullt instrument för att bedöma forskningens kvalitet.
Enligt regeringens uppfattning är det därför angeläget att samtliga
forskningsråd genomför utvärderingar av den rådsstödda forskningen. Det är
viktigt att dessa utvärderingar följs upp och leder till konkreta åtgärder.
Forskningsråden bör framgent även uppmärksamma samhällsrelevansen hos
forskningen och stödja forskning som är strategisk för såväl forskningens
utveckling som för samhällets behov, vilket har angivits tidigare i denna
proposition, avsnitt 3.4. Råden bör i anslutning till uppföljning och
utvärdering av den forskning de stöder uppmärksamma projekt där
forskningsresultatet lett till eller kan leda till exploatering eller annan
direkt samhällsnytta. Råden bör vid behov stimulera berörda forskare att
nyttiggöra resultaten samt årligen lämna en samlad redovisning av forskning de
bedömer vara strategisk såväl ur samhällets som forskningens synvinkel.
Forskningsråden har även en viktig uppgift i att främja jämställdhet. I
regeringens proposition Jämställdhet mellan kvinnor och män inom
utbildningsområdet (1994/95:164) föreslogs en rad åtgärder i syfte att öka
jämställdheten vid universitet och högskolor. Bland annat har medel för
postdoktorala stipendier, gästprofessurer och för kvinnliga forskare fördelats
till forskningsråden. Samtliga forskningsråds och FRN:s instruktioner har
kompletterats med ålägganden att främja jämställdhet. Forskningsråden bör även
främja ett ökat medvetande om genusperspektiv i forskningen.
Forskningsråden bör vidare lägga stor vikt vid samverkan över rådsgränserna.
Den tvärvetenskapliga forskningen bör ges stärkta förutsättningar att utvecklas.
I det följande föreslås att råden inrättar en särskild samverkansgrupp med
uppgift att främja tvärvetenskap och jämställdhet.
För att säkerställa förnyelse och föryngring förutsätter regeringen att
samtliga forskningsråd fastställer regler för den tid forskare kan sitta i
beredningsorgan till råden.
I det följande redovisas regeringens syn på rådens ansvar för att främja
förnyelse genom särskilda insatser för ökad rörlighet, föryngring och för nya
forskningsområden. Forskningsråden föreslås som ett led i detta arbete få
inrätta tidsbegränsade professurer.
10.2.3 Stöd till yngre forskare och främjande av rörlighet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det finns behov av ökade åtgärder för att|
| stödja yngre forskare och för att främja forskarnas rörlighet. |
| Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden bör därför få i uppdrag att|
| utarbeta ett program för ökat stöd till yngre forskare. |
| Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden bör även vidta åtgärder som|
| främjar forskarnas rörlighet såväl nationellt som internationellt.|
--------------------------------------------------------------------
Inledning
Rådens årsredovisningar och anslagsframställningar ger en god bild av hur de
fördelar sina resurser för att uppnå de verksamhetsmål som regeringen
fastställt. Kvalitet, förnyelse, internationell anknytning och jämställdhet är i
detta sammanhang nyckelbegrepp.
Ansvaret för förnyelse av forskning innefattar både disciplinär och
interdisciplinär utveckling, främjande av geografisk rörlighet och inte minst
rekrytering av yngre forskare. De olika råden arbetar alla aktivt med dessa
frågor, om än i varierande omfattning, och en hel rad olika verksamheter ingår i
åtgärdsprogrammen. HSFR förbättrar sina möjligheter att särredovisa stödet till
yngre forskare och konstaterar att rörligheten inom den svenska akademiska
världen är låg. MFR ger särskilda bidrag till lovande yngre forskare och ökar
antalet rörliga forskarassistenttjänster. NFR avser att öka stödet till yngre
forskare och premierar rörlighet bl.a. genom ett särskilt stöd till hemvändande
postdoktorer som väljer att etablera sig på nya högskoleorter. TFR stöder yngre
forskare och rörlighet bl.a. genom olika doktorandprogram, t.ex.
industridoktorandprogrammet som bidrar till ökad rörlighet mellan industri och
universitet och högskolor.
Forskningsfinansieringsutredningen har i sitt betänkande Forskning och Pengar
(SOU 1996:29) analyserat stödet till yngre forskare från råd och sektorsorgan.
Utredningens analys bygger på en SCB-enkät till ett urval forskare. Av analysen
framgår att yngre forskare får väsentligt lägre bidrag än äldre forskare och att
råden i stort sett är de enda externa finansiärer som stöder forskare yngre än
35 år. Utredningen drar slutsatsen att ett av forskningssystemets problem är
svårigheten för yngre forskare att etablera sig som självständiga forskare.
Skälen för regeringens bedömning: Stödet till yngre forskare är av stor vikt
för förnyelsen av forskningen. Lovande yngre forskare bör på ett tidigt stadium
ges möjlighet att få medel i sådan omfattning att de kan arbeta självständigt.
Råden har i detta avseeende tagit på sig en särskild roll och fördelar betydligt
mer medel till yngre forskare än övriga finansiärer. Denna roll bör enligt
regeringens uppfattning ytterligare förstärkas. Regeringen avser att ge
forskningsråden under Utbildningsdepartementet, Skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR) och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) i uppdrag att
i samråd och med utnyttjande av de olika rådens erfarenheter av egna åtgärder
utarbeta ett program för ökat stöd till yngre forskare. Ett sådant program bör
ha tonvikten på perioden nära efter disputationen, dvs. avse åtgärder för
postdoktorer och forskarassistenter i form av fler tjänster och ökade
möjligheter till projektstöd. Råden bör med sin höga vetenskapliga kompetens
kunna identifiera särskilt lovande unga forskare.
Ökad geografisk rörlighet är ytterligare ett viktigt medel för förnyelsen av
svensk forskning och för att motverka stagnation och ökande medelålder i vissa
forskarmiljöer. Även här har råden i egenskap av nationellt ansvariga
grundforskningsfinansiärer ett stort ansvar. Den internationella rörligheten
varierar kraftigt mellan olika discipliner. Inom medicin, naturvetenskap och
teknik är det internationella perspektivet och därmed rörligheten över gränserna
en självklar del av forskningen. Inom delar av humaniora och samhällsvetenskap
är utbytet inte lika omfattande, delvis beroende på vissa ämnens nationella
karaktär men även beroende på bristande finansiella förutsättningar. Sverige
verkar inom EU för att öka det internationella utbytet inom dessa områden och
det blir en viktig uppgift för bl.a. HSFR, FRN och SFR att se till att dessa
möjligheter utnyttjas om Sverige vinner gehör för synpunkterna.
I detta sammanhang bör yngre kvinnliga forskares möjligheter särskilt
uppmärksammas. Den utvärdering som NFR gjort av sitt post- doktorprogram visar
att kvinnliga yngre forskare, till skillnad från manliga, inte utnyttjar
postdok-möjligheterna om de har familj. Till följd av förslag i propositionen
Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (1994/95:164) har
bl.a. särskilda medel fördelats till forskningsråden för postdoktorala
stipendier för kvinnor. Vidare har medel för forskarassistenttjänster för
underrepresenterat kön fördelats. Det är angeläget att forskningsråden nu
analyserar om ytterligare särskilda insatser skulle kunna gynna yngre kvinnliga
forskare. I en ännu opublicerad studie har två forskare undersökt betydelsen av
bl.a. publiceringsfrekvens, kön och personliga kontakter för den bedömning som
gjorts av sökande till forskarassistenttjänster vid MFR år 1995. Både kön och
personliga kontakter har enligt rapporten förvånansvärt stort inflytande över
rangordningen. Det är ännu för tidigt att dra entydiga slutsatser av studien.
Det är angeläget att samtliga råd uppmärksammar värderingar och mekanismer som
kan missgynna kvinnor vid beslut om tjänster eller medel för forskningsprojekt.
Även nationell rörlighet bör främjas av råden. I många länder, exempelvis USA,
krävs flyttning mellan universitet vid övergångar mellan olika steg i
forskarkarriären. Det är inte möjligt att i ett litet land som Sverige tillämpa
en sådan princip. Däremot bör det vara möjligt att göra det mer attraktivt att
byta lärosäte, t.ex. efter disputation eller vid övergången till
forskarutbildning. I den tidigare nämnda analysen av stödet till yngre forskare
som regeringen avser att låta råden genomföra bör också ingå att se över
möjligheterna att vidta ytterligare rörlighetsfrämjande åtgärder och att sprida
erfarenheter från de råd som redan i dag tillämpar sådana system till andra
finansiärer. Ytterligare en form av rörlighet bör särskilt uppmärksammas och
stödjas - den disciplinära, dvs. när forskare och forskargrupper förändrar sin
forskning och inriktning på ett avgörande sätt.
Regeringen kommer att ställa skärpta krav på återredovisning av uppgifter
rörande stöd till yngre forskare och rörlighet som gör det möjligt att bedöma
hur effektivt råden arbetar med dessa frågor.
10.2.4 Professurer vid forskningsråden
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Forskningsråden under Utbildningsdeparte- |
| mentet, Jordbruksdepartementet och Socialdepartementet ges rätt |
| att inrätta och tillsätta professurer. Tjänsterna, som bör vara |
| tidsbegränsade till sex år, placeras vid ett universitet eller |
| en högskola i samråd med det berörda lärosätet. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
God forskning genererar ständigt nya angelägna frågeställningar och metoder som
kräver särskild forskarkompetens och utrustning. En hög kvalitet inom
forskningen förutsätter därför en stark förnyelseförmåga. Både för att den
etablerade forskningen skall förbli dynamisk och för att snabbt kunna bygga upp
nya forskningsområden krävs en nationell överblick och möjlighet att frigöra
resurser. Avvägningar mellan forskningsinriktningar och lokalisering av
forskningsresurser bör därför kunna ske ur ett nationellt perspektiv. Nationell
planering möjliggör även ett effektivt utnyttjande av begränsade medel så att en
kraftsamling kan ske kring betydelsefulla forskningsområden.
Avgörande för en god förnyelse inom forskningen är att forskningssystemet har
fungerande mekanismer för att initiera nyskapande verksamhet. Ett viktigt medel
för att inrikta forskningen mot önskade områden är att inrätta nya tjänster som
professor. Vid forskningsråden fanns före den 1 juli 1994 tjänster som professor
vilka - efter förslag av respektive forskningsråd - inrättades och tillsattes av
regeringen. Dessa professurer har ofta avsett viktiga forskningsområden som
varit underrepresenterade vid universiteten. Tjänsterna kunde även användas för
att rekrytera en viss utländsk forskare att verka vid ett svenskt universitet
och därigenom berika den svenska forskningsmiljön. I prop. 1992/93:170 föreslogs
att de professurer som då fanns vid forskningsråden skulle föras över till de
universitet och högskolor där tjänsterna var placerade och att professurer
framgent inte skulle inrättas vid forskningsråden. Riksdagen biföll förslaget
(bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388). Budgetåret 1994/95 överfördes medel för
dessa tjänster från forskningsrådens anslag till fakultetsanslagen för
respektive universitet. (Prop. 1993/94:100 bil. 9.)
De utvärderingar av svensk forskning som forskningsråden låtit göra under de
senaste åren visar att svensk forskning idag har en generellt hög kvalitet och
att svenska forskare inom många områden är världsledande. Utvärderingarna pekar
emellertid även på svagheter. I vissa fall finns en tendens till svag förnyelse
inom olika forskningsområden. Professorstillsättningar har ofta använts som ett
sätt att värna kontinuitet snarare än förnyelse inom forskningen. Det finns även
viktiga områden där det saknas svensk forskning trots goda förutsättningar för
att bygga upp en kompetens på området. Vidare kritiseras en föråldrad
institutionsstruktur med en mångfald små institutioner där indelningen snarare
har historiska orsaker än bygger på dagens vetenskapliga frågeställningar och
behov. Denna indelning ses som ett hinder för forskningens förnyelse.
Skälen för regeringens förslag: För att upprätthålla en god kvalitet och
relevans i forskningen är det angeläget att kunna bygga upp forskning inom nya,
internationellt lovande områden. Det är även viktigt att kunna utveckla den
redan etablerade forskningen mot nya fruktbara angreppssätt. Då möjligheten att
inrätta professurer vid forskningsråden på förslag av den dåvarande regeringen
avskaffades år 1994 förlorade forskningsråden ett viktigt förnyelseinstrument.
Forskningsrådens nationella överblick bör nu i ökad utsträckning utnyttjas för
att etablera nya forskningsområden och öka dynamiken inom den svenska
forskningens utveckling. Forskningsråden under Utbildningsdepartementet
(Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Medicinska forskningsrådet,
Naturvetenskapliga forskningsrådet och Teknikvetenskapliga forskningsrådet) bör
därför ges rätt att inrätta och tillsätta professurer. Detsamma bör gälla för
Socialvetenskapliga forskningsrådet och Skogs- och jordbrukets forskningsråd. Se
vidare avsnitt 7 respektive 11. Tjänsterna bör vara tidsbegränsade till sex år
och placeras vid ett universitet eller en högskola i samråd med lärosätet.
Rådsprofessurerna bör användas som ett förnyelseinstrument och för att
överbrygga gränser för att främja interdisciplinärt samarbete. Det ankommer på
regeringen att utfärda bestämmelser om möjligheten för råden att inrätta
professurer om riksdagen ställer sig bakom vad regeringen här förordar.
10.2.5 Tvärvetenskap
Regeringen uppdrog i juni 1995 åt forskningsråden under Utbildningsdepartementet
och åt FRN att i samråd med Forskningsfinansieringsutredningen föreslå åtgärder
som främjar tvärvetenskaplig forskning. Uppdraget avsåg att inom råden skapa
prioriterings- och beslutsstrukturer som gör det möjligt att värdera och stödja
tvärvetenskap. Forskningssamverkan som omfattar flera forskningsråd bedömdes
också vara angelägen och särskilt underströks vikten av broar mellan
humaniora/samhällsvetenskap och naturve- tenskap/medicin/teknik.
Forskningsråden och FRN har i januari 1996 redovisat uppdraget till regeringen.
De beskriver i rapporten två principiellt olika organisationsformer, dels en
satsning på ad hoc-samverkan mellan inomvetenskapligt starka forskargrupper,
dels institutionaliserad tvärve- tenskap. Inomvetenskapliga kvalitetsskäl talar
enligt myndigheterna för den första modellen medan kostnadseffektivitet talar
för den senare. Den avvägning som råden och FRN gör innebär att de föreslår att
samverkan mellan forskargrupper kopplat till en mäklar- och tolkfunktion i
finan- sieringsstrukturen prövas. Samverkan kan på sikt leda till fast
institutio- naliserad samverkan.
Råden och FRN föreslår åtgärder på flera plan, införande av veten- skapsteori i
all forskarutbildning, förändring av universiteten genom förändrad
meritvärdering vid tjänstetillsättning, bildande av storinstitu- tioner, centra
m.m., tilldelning av riktade bidrag till vetenskapliga tids- krifter med
tvärvetenskaplig profil för att förbättra publiceringsmöjlig- heterna samt
åtgärder för att underlätta för forskarna att erhålla forskningsanslag.
För mer närliggande områden som kan hanteras inom ett råd eller i samarbete
mellan olika råd bör, enligt förslaget, råden utveckla sitt hit- tillsvarande
arbete. För forskning som motiveras av ett identifierat kunskapsbehov i
samhället och som innebär stora tvärvetenskapliga steg skall FRN fungera som en
aktiv initieringsfunktion med en mäklar- och tolkroll. En fast sådan resurs
bildar ett särskilt kunskapscentrum, vars erfarenhet av tvärvetenskaplig
initiering underlättar framtida tvärvetenskapliga satsningar. Detta förslag
innebär en fortsättning utan större förändringar av det arbete som FRN hittills
bedrivit.
För att främja forskarinitierad tvärvetenskap föreslås i rapporten att råden
och FRN inrättar en samverkansgrupp bestående av rådens ordförande och
huvudsekreterare med uppgift att identifiera ur vetenskaplig synpunkt särskilt
lovande ämnesmässiga gränsområden och att följa upp de insatser som görs.
Forskningsfinansieringsutredningen har också behandlat frågan om främjande av
tvärvetenskap och utredningens förslag redovisas i det följande avsnittet. I
samband därmed redovisas även regeringens ställningstagande till FRN:s och
rådens förslag om inrättande av en samverkansgrupp med uppgift att bl.a. främja
tvärvetenskaplig forskning. Regeringen kommer senare att ta ställning till
förslagen beträffande forskarutbildning och tjänstesystemet då dessa frågor för
närvarande remissbehandlas respektive utreds.
10.2.6 Stärkt samverkan mellan forskningsråden
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Förslaget om inrättande av en forsknings-|
| rådsstyrelse bör ej genomföras. |
| I forskningsrådens instruktion bör införas att de skall inrätta|
| en samverkansgrupp för att främja tvärvetenskaplig forskning och|
| jämställdhetsfrågorna. Regeringen bör utse en extern ordförande i|
| gruppen. Gruppen bör omfatta forskningsråden under Utbildnings- |
| departementet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd, |
| Socialvetenskapliga forskningsrådet samt Rymdstyrelsen. Efter |
| tre år bör denna samverkansform utvärderas och |
| forskningsrådsorganisationen prövas på nytt. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
När det gäller forskningsrådsorganisationen föreslår Forskningsfinans-
ieringsutredningen i sitt betänkande Forskning och Pengar (SOU 1996:29), att en
myndighet kallad Forskningsrådsstyrelsen inrättas med ansvar för
forskningsrådssystemet under Utbildningsdeparte- mentet. Denna myndighets
styrelse skall utses av regeringen och bestå av lika många forskare som
samhällsrepresentanter. Anslagen för forskningsrådsverksamhet skall enligt
förslaget anvisas till Forskningsråds- styrelsen som anslag till
forskningsområden (humaniora/sam- hällsvetenskap, medicin, naturvetenskap och
teknik) istället för som sepa- rata anslag till forskningsråden.
Uppgifter, som nämns av utredningen i samband med förslaget till
forskningsrådsstyrelse, är - förutom de traditionella myndighetsuppgifterna -
t.ex. att främja och stödja tvärvetenskaplig forskning, främja och stödja
kvinno- och jämställdhetsforskning, svara för kvalitet och effektivitet i
rådssystemet, främja erforderlig koncentration och profilering i forsknings-
stödet, svara för spridning och utnyttjande av forskningsresultat, genomföra
planerings- och utredningsarbete för hela rådsorganisationen samt effektivisera
och främja internationellt forskningssamarbete.
Utredningen anser att de argument som finns för en förändring av
forskningsrådsstrukturen inte är tillräckligt starka för att nu motivera en
förändring av forskningsrådens indelning. Det bör dock senare vara möjligt att
ta upp en diskussion om forskningsrådsindelningen inom den förändrade
övergripande organisation som föreslås. De naturvetenskapliga och
teknikvetenskapliga forskningsråden bör även i fortsättningen vara två separata
forskningsråd. Den biologiska forskningen bör även i fort- sättningen ha sin bas
i det naturvetenskapliga forskningsrådet. Samverkan mellan de organisationer som
stödjer biologisk forskning bör förstärkas.
Vidare föreslår utredningen att en översyn görs av ansvarsfördelningen inom
det samhällsvetenskapliga forskningsområdet. Skogs- och jordbruksforskningsrådet
(SJFR) och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) bör ses som sektoriella
forskningsråd. Detta bör enligt utredningen leda till förändringar vad avser
ansvarsområde (fler sektoriella uppgifter) resp. sammansättning (starkare
inflytande för sektorerna).
Förslaget om en forskningsrådsstyrelse bemöts med stor tveksamhet av
remissorganen. En majoritet av remissinstanserna avvisar förslaget. Bland de
instanser som är positiva i princip ställer flera olika slag av villkor för
genomförande, t.ex. att forskarna är i majoritet i Forskningsrådsstyrelsen.
Forskningsråden själva bedömer styrelsen på olika sätt. HSFR anser att
förslaget inte är konsekvent utifrån utredningens egen behovsanalys. MFR anser
att förslaget innebär att ett pluralistiskt system ersätts med en centralistisk
konstruktion vars syfte i första hand är att underlätta och förenkla
statsmakternas inflytande och styrning. NFR tillstyrker förslaget om forskarna
får majoritet i styrelsen och styrelsen endast ansvarar för de gemensamma
koncernfunktionerna. TFR är avvaktande inför förslaget även om man anser att den
skulle bidra till att tydliggöra och stärka den långsiktiga grundforskningen.
FRN förordar i första hand en alternativ lösning med bättre samverkan i det
befintliga systemet.
Högskoleverket och flertalet av universiteten tillstyrker förslaget även om
flera instanser påpekar att även SFR och SJFR bör ingå i ansvarsområdet.
Sektorsorgan och nationella myndigheter utanför högskoleområdet, t ex RRV och
Statskontoret avvisar i allmänhet förslaget bl.a. med hänvisning till att det
leder till oklarheter i ansvars- och befogenhetsfördelningen.
Skälen för regeringens bedömning: Forskningsfinansieringsutredningen har på ett
övertygande sätt visat behovet av en stärkt samverkan mellan forskningsråden.
Dessa fungerar väl idag, men samarbetet när det gäller forskningsstöd är
begränsat och detsamma gäller mellan råden och FRN. Vissa viktiga uppgifter
skulle särskilt gynnas av en fastare samverkansform än vad som finns idag. Det
gäller t.ex. samverkan över disciplingränserna och jämställdhetsfrågorna.
Regeringen anser däremot inte att förslaget att inrätta en forsknings-
rådsstyrelse utgör en tillfredställande lösning på behovet av att åstadkomma
ökad samverkan. Förslaget är inte tillräckligt utvecklat för att medge en
bedömning av ansvarsfördelningen mellan forskningsråden och en
forskningsrådsstyrelse. Inrättandet av en forskningsrådsstyrelse skulle medföra
tillkomsten av ytterligare en organisatorisk nivå i forskningsrådssystemet.
Detta skulle ge en uppenbar risk för förlängda beslutsvägar och en tungrodd
organisation. Då förslaget samtidigt innebär att existerande rådsstruktur
bibehålles finns risk att existerande barriärer mellan forskningsområden inte
skulle påverkas av organisationsförändringen. Enligt regeringens mening skulle
en forskningsrådsstyrelse därför inte medföra tillräckliga samverkansvinster för
att motivera införandet av en tillkommande beslutsnivå.
Det finns naturligtvis andra möjligheter till förändringar som syftar till en
mer effektiv rådsorganisation, t.ex. en sammanslagning av samtliga råd med eller
utan SFR och SJFR. Även stora sektorsorgan skulle kunna ingå i en sådan
sammanslagen organisation. Sådana alternativa lösningar har inte analyserats.
Enligt regeringens mening saknas därför i dagsläget tillräckligt underlag för
att genomföra en mer genomgripande förändring av forskningsrådsorganisationen.
Mot denna bakgrund anser regeringen att ett bättre alternativ i nuläget är den
tidigare av råden själva föreslagna modellen med ett samråds-/ samordningsorgan,
vilken redovisats ovan under avsnittet om tvärvetenskap. Regeringen kan till
stora delar ställa sig bakom den analys som görs i rådens och FRN:s ovan nämnda
utredning. God tvärvetenskap utvecklas ofta från spontan samverkan mellan
forskargrupper. Det är därför väsentligt att såväl de forskningsfinansierande
organen som forskningsmiljöerna är organiserade så att de underlättar utbyte och
samverkan mellan forskare och forskningsområden.
Regeringen ser den föreslagna samverkansgruppen som ett väsentligt instrument
för att främja utvecklingen av det interdisciplinära samarbetet. Regeringen
avser genom ett tillägg i forskningsrådens instruktioner ge dem i uppdrag att
inrätta en sådan samverkansgrupp. Regeringen bör även utse en extern ordförande
för gruppen. Samverkansgruppen bör även omfatta Rymdstyrelsen, Skogs- och
jordbrukets forskningsråd samt det Socialvetenskapliga forskningsrådet, vilket
ytterligare främjar det tvärvetenskapliga samarbetet.
Utöver att främja och stödja tvärvetenskaplig forskning bör samordningsorganet
främja ett ökat medvetande om genusperspektiv i forskningen och bevaka och
samordna jämställdhetsinsatser.
Efter tre år, dvs. vid sekelskiftet, bör rådens uppdrag utvärderas. Om det
visar sig att råden med nuvarande organisation och indelning ej förmår utveckla
ett tvärsektoriellt samarbete måste organisationen omprövas i grunden.
10.2.7 Forskningsrådsnämnden
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Forskningsrådsnämnden (FRN) bör fördela |
| särskilda projektbidrag för tidsbegränsade forskningsin- |
| formationsinsatser av enskilda forskare. I budgetpropositionen |
| för år 1997 föreslår regeringen att 1,7 miljoner kronor anvisas |
| till FRN för detta ändamål. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
Forskningsrådsnämnden (FRN) har till uppgift att initiera och stödja forskning
som är angelägen ur ett brett samhällsperspektiv, att främja tvärvetenskap, att
finansiera dyrbar vetenskaplig utrustning och att genom
forskningsinformationsinsatser främja kontakterna mellan forskarna och
allmänheten. Nämnden inrättades år 1977 i samband med en övergripande
forskningsrådsreform. Motiven var att inrätta ett organ som länkade
forskarvärlden samman med det övriga samhället, som verkade för samverkan mellan
främst forskningsråden och som kunde bidra till den demokratiska utvecklingen
genom att skapa former för en bred debatt om forskningen.
FRN:s insatser sker antingen inom områden som utpekats av regering och riksdag
eller inom områden som nämnden själv identifierar. Insatserna sker ofta inom
forskningsfält som rör stora samhällsproblem och som inte hunnit konsolideras
organisatoriskt eller vetenskapsmetodiskt. En av FRN:s viktigaste funktioner i
forskningssystemet är att initiera nya och oetablerade, ofta tvärvetenskapliga,
forskningsområden och stödja dem under ett uppbyggnadsskede. När
forskningsområdet stabiliserats kan det sedan överföras till det ordinarie
FoU-systemet. FRN har härigenom en viktig komplementär roll i förhållande till
forskningsråden.
Bland de forskningsområden som FRN initierat märks bl.a. Europastudier, och då
främst studier av Central- och Östeuropas kulturella, etniska och religiösa
utveckling, biblioteks- och informationsvetenskaplig forskning, riskforskning,
systemanalys samt naturresurs- och miljöforskning. Kvinno- och
jämställdhetsforskning, longitudinell forskning, ungdomsforskning och forskning
om teknik-samhälle är andra viktiga områden.
Att bedriva forskningsinformation till allmänheten är en annan av FRN:s
huvuduppgifter. FRN har ett permanent uppdrag att främja en öppen dialog i
forskningsfrågor. Forskningsinformation behandlas utförligare i avsnittet 3.9
Samverkan mellan högskola och samhälle - högskolans tredje uppgift i denna
proposition.
Regeringens förslag rörande stöd till longitudinell forskning behandlas i
avsnitt 3.11.5. Ungdomsforskning samt konsumentforskning behandlas i
Inrikesdepartementets avsnitt 15. Ett uppdrag till FRN avseende forskning till
stöd för en hållbar utveckling behandlas i avsnitt 3.11.3.
Skälen för regeringens bedömning: FRN:s verksamhet är angelägen och väl
motiverad. Detta gäller såväl forskningsstöd och forskningsinformation som stöd
till dyrbar vetenskaplig utrustning. Samhällets behov av forskning utvecklas
oberoende av vetenskapens disciplingränser och traditionella indelningsgrunder.
FRN fyller en viktig funktion som uttolkare av samhällets behov, varvid FRN
identifierar forskningsbehovet och kan avgöra vilken forskningsinsats som är
relevant och rimlig. Också när det gäller forskningsinformation är FRN en
betydelsefull länk mellan vetenskapssamhället och allmänheten.
Regeringen anser att FRN bör ges fortsatt nationellt ansvar för forsk-
ningsinformation till allmänheten. Särskild prioritet bör ges information-
sinsatser riktade mot grupper i samhället med låg utbildningsnivå och grupper
utan akademisk tradition.
Regeringen avser att ge FRN i uppdrag att fördela särskilda projektbidrag för
forskningsinformation utöver FRN:s ordinarie stöd till forskningsinformation. I
budgetpropositionen för år 1997 föreslås att 1,7 miljoner kronor för detta
ändamål anvisas till FRN. Projektbidragen skall fördelas till aktiva forskare
enligt samma principer som de reguljära forskningbidragen, men vara avsedda
uteslutande för informationsinsatser. Projektbidragen för informationsinsatser
ger den enskilde forskaren möjlighet att under en viss tidsperiod ägna sig åt
koncentrerad informationsverksamhet - exempelvis publicering av
populärvetenskapliga artiklar, föredragshållande m.m. Syftet med dessa särskilda
projektbidrag för forskningsinformation är att skapa förutsättningar för en mer
levande dialog mellan forskare och medborgare. FRN fördelar redan idag medel
till forskare för olika forskningsinformationsinsatser. Vilka ämnen som blir
föremål för informationsinsatserna definieras och formuleras dock av FRN själv.
De särskilda medel som nu föreslås bli anvisade till FRN för särskilda
projektbidrag skall inte användas av forskarna för insatser angivna av FRN, utan
för valfria insatser inom forskarens eget område.
När det gäller stöd till forskning bör FRN även fortsättningsvis ha rollen som
det nationella organ som initierar forskning inom nya områden vilka har särskilt
intresse för samhället och vilka faller utanför rådens verksamhetsområden. För
att skapa utrymme för förnyelse av forskningen är det angeläget FRN
kontinuerligt kritiskt granskar pågående program och projekt och ifrågasätter om
det är rimligt att de bedrivs med finansiering från FRN.
10.2.8 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Humanistisk-samhällsvetenskapliga |
| forskningsrådets (HSFR) resurser bör förstärkas för att möjliggöra|
| ökat antal forskarrekryteringstjänster, särskilt inom det |
| humanistiska forskningsområdet. I budgetpropositionen för år 1997|
| föreslår regeringen att HSFR anvisas 5 miljoner kronor för detta|
| ändamål. HSFR bör ansvara för kompetensuppbyggnad som avser |
| ungdomsforskning. I budgetpropositionen för år 1997 föreslår |
| regeringen att 4,5 miljoner kronor överförs till HSFR:s anslag |
| samt att rådet får disponera 0,5 miljoner kronor under |
| Inrikesdepartementets anslag. Regeringen avser att ge HSFR i |
| uppdrag att, i samråd med övriga berörda inom området, utreda och|
| föreslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskning|
| inom kulturområdet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen, |
| utgiftsområde 17, anslag J 1. Forsknings- och utvecklingsfrågor |
| inom kulturområdet att 2,5 miljoner kronor anvisas för ändamålet.|
| Medel till kollegiet för samhällsforskning, SCASSS, bör fr.o.m. år|
| 1997 beräknas under en egen anslagspost under rådets anslag. |
| Det är angeläget att HSFR utvecklar sin verksamhet med be- |
| aktande av regeringens ställningstaganden när det gäller |
| förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Rådet bör vidare |
| utveckla samspelet med samhället utanför högskolan och med |
| fakulteterna. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) uppgift är att främja
och stödja betydelsefull forskning inom kulturvetenskaperna, dvs. humanistiska,
religionsvetenskapliga, rättsvetenskapliga och samhällsvetenskapliga discipliner
och forskningsområden. Det finns inom HSFR:s ansvarsområde över två hundra olika
discipliner med flera forskningsmiljöer i internationell toppklass, något som
bl.a. visat sig i konkurrensen om projektstöd från EU.
Genom olika stödformer som projektanslag, tjänster och medel till utrustning
kan rådet dels stödja etablerad forskning av hög kvalitet dels bygga upp
forskning inom nya betydelsefulla områden.
Huvuddelen av HSFR:s resurser går till forskarinitierad grundforskning efter
kvalitetsgranskning och rangordning i rådet. Vid sidan av utdelandet av fria
projektmedel är utvecklandet och drivandet av större program rådets viktigaste
arbetsform. Det finns dels rådsinitierade program, t.ex. Jämförande
kulturforskning, Språkteknologi (tillsammans med NUTEK) och Forskning om Europa,
dels av riksdag och regering givna uppdrag att utveckla grundforskningen
beträffande vissa områden, bl.a. den offentliga sektorn, arbetsmarknaden och
kriminalvetenskap. Människa, samhälle och IT är en fortsättning på ett tidigare
av riksdagen beslutat program, Förutsättningar för och konsekvenser av
informationsteknologins användning. Exempel på nya programområden är Kultur och
samhälle i Väst- och Centralasien samt Vägar till uthållig utveckling -
beteenden, organisationer, strukturer. Det senare är ett stort tvärvetenskapligt
program, där HSFR samverkar med åtta andra finansiärer.
Rådet driver sedan flera år ett program med internationella utvärderingar av
hela discipliner. Detta är en väsentlig del av det inomvetenskapliga
kvalitetsarbetet. Det ger också en god nationell överblick över forskningen inom
de aktuella områdena. Utvärderingarna pekar på vissa brister, varav några måste
ses som strukturella för det svenska forskningssystemet, t.ex. bristande
rörlighet, och ger rekommendationer till åtgärder på olika plan, såväl lokalt
som på mer övergripande nivåer. Rådet arbetar aktivt med frågor som
forskarrörlighet, jämställdhet, nyttiggörande av kunskap samt med jävsfrågor.
HSFR bedriver härutöver olika typer av utåtriktad verksamhet genom bl.a.
seminarier, publiceringsbidrag och forskningsinformation.
HSFR är svenskt kontaktorgan för ett flertal nordiska och internationella
forskningsorganisationer och har tillsammans med Forskningsrådsnämnden
nationellt programansvar för EU:s socio-ekonomiska forskningsprogram TSER
(Targeted Socio-Economic Research). HSFR är svensk huvudman för samverkan med
Europeiska universitetsinstitutet (EUI) i Florens, som inrättats av
medlemsstaterna i EU för forskning och forskarutbildning inom vissa
samhällsvetenskaper, juridik och humaniora.
Skälen för regeringens bedömning: Inom kulturvetenskaperna, särskilt inom de
humanistiska disciplinerna, är de ekonomiska förutsättningarna att fullfölja en
forskarkarriär ofta sämre än vad fallet är inom medicin, teknik och
naturvetenskap. I många ämnen är möjligheterna till studiefinansiering inom
forskarutbildningen mycket begränsade. Det finns vidare få finansiärer av
forskningsprojekt, doktorandtjänster m.m. utanför högskolesystemet. Det råder
också brist på postdoktorala tjänster, något som hotar rekryteringen till
vetenskapligt arbete. Det är viktigt för kvaliteten på undervisningen att denna
bedrivs av vetenskapligt kvalificerade lärare.
HSFR har visat att det särskilt inom det humanistiska området finns ett starkt
behov av fler forskarassistent- och doktorandtjänster. Regeringen förordar i
budgetpropositionen att rådet tillförs ytterligare medel för inrättande av
forskarassistent- och doktorandtjänster (5 miljoner kronor).
Som nämnts i avsnittet 13.13.6 i denna proposition föreslår regeringen i
budgetpropositionen för år 1997 att nätverk för Europaforskning skall inrättas
inom ekonomi, juridik och statsvetenskap. Regeringen förutsätter att HSFR vid
sin fördelning av medel för doktorandtjänster uppmärksammar de särskilda
möjligheter som nätverken erbjuder de forskarstuderande.
Ungdomsstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett ungdomsforskningens
framtida inriktning, organisation och finansiering. Detta beskrivs närmare i
Inrikesdepartementets avsnitt 15 i denna proposition. FRN har haft uppdraget att
bygga upp en bred tvärvetenskaplig kompetens med avseende på ungdomsforskning.
Regeringen anser att initieringsfasen nu kan ses som avslutad och att det
fortsatta ansvaret för stödet till detta forskningsområde bör ges till HSFR.
Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att de medel som riksdagen
tidigare avsatt för ungdomsforskning även fortsättningsvis skall användas för
detta ändamål och de medel som tidigare anvisats till FRN överförs i enlighet
härmed till HSFR:s anslag.
I Inrikesdepartementets avsnitt behandlas vidare forskning om offentlig sektor
liksom frågor avseende forskning om folkrörelser och kooperation, vilket berör
forskningsområden som ingår i HSFR:s ansvarsområde. Det är angeläget att HSFR
inom sina ramar beaktar behoven av forskning inom dessa områden.
I Kulturdepartementets avsnitt 13 tas frågor om forskning och utveckling inom
kulturområdet upp. Regeringen avser att ge HSFR i uppdrag att i samverkan med
berörda myndigheter inom området utreda och föreslå åtgärder för uppbyggnad och
utveckling av sektorsforskning inom kulturområdet. Medel för ändamålet anvisas
under utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom
kulturområdet.
HSFR:s verksamhet är, som framgår av rådets anslagsframställning och
årsredovisning, i allt väsentligt väl avvägd med hänsyn till inriktning och
disponibla resurser. Regeringen bedömer att det förändringsarbete som rådet
inlett bör förändra verksamheten på ett sätt som motsvarar regeringens
forskningspolitiska mål. Rådet bör därför på eget initiativ kunna fortsätta
detta arbete med beaktande av regeringens ställningstaganden när det gäller
förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Samspelet med samhället utanför
högskolan och med fakulteterna bör i enlighet med rådets egna bedömningar kunna
utvecklas.
Kollegiet för samhällsforskning (The Swedish Collegium for Advanced Study in
the Social Sciences, SCASSS), är ett institut för avancerade studier inom
samhällsvetenskap och humaniora. Verksamheten bedrivs i form av
gästforskningsprogram och internationellt organiserad forskning inom de aktuella
områdena. Riksdagen beslöt år 1995 (prop. 1994/95:100, bil. 9, bet.
1994/95:UbU15, rskr. 1994/95:353) att ge SCASSS ställning som nationell resurs
utan särskild fakultetsanknytning men med Uppsala universitet även
fortsättningsvis som värduniversitet. För kollegiet gäller förordningen
(1995:1079) om Kollegiet för samhällsforskning. Medel för kollegiets verksamhet
har förts till HSFR:s anslag och rådet utser styrelse för kollegiet. HSFR har
inhämtat synpunkter från universiteten i detta ärende. Regeringen avser att
fr.o.m. budgetåret 1997 beräkna medel för kollegiets verksamhet under en egen
anslagspost under rådets anslag
Regeringen föreslår i avsnittet 3.13.7 i denna proposition att Sverige
tillträder konventionen om grundandet av ett europeiskt forskningsinstitut.
Sverige ges därmed möjlighet till medlemskap i EUI med de fördelar detta innebär
för forskarstuderande och forskare. HSFR skall även fortsättningsvis vara
svenskt kontaktorgan för EUI.
10.2.9 Medicinska forskningsrådet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det är angeläget att Medicinska forsk- |
| ningsrådet (MFR) fortsatt vidtar nödvändiga åtgärder och utvecklar|
| sin verksamhet med beaktande av regeringens ställningstaganden |
| när det gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Härvid|
| bör också utbytet mellan preklinisk och klinisk verksamhet ökas |
| baserat på de utredningar som studerat |
| prioriteringsmekanismerna inom medicinsk forskning. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
MFR fördelar resurser för medicinsk forskning inklusive de farmaceutiska,
odontologiska och veterinärmedicinska områdena. Verksamheten syftar till att
genom stöd till forskning öka förståelsen av orsakerna till sjukdom och
härigenom förbättra förutsättningarna för att förebygga, diagnosticera och
behandla sjukdomar. Rådet bidrar med ca 10 % av de offentliga medlen till
medicinsk forskning.
MFR stödjer forskning huvudsakligen genom bidrag till projekt och apparatur
samt finansiering av forskartjänster. Vid sidan av direkt forskningsstöd
bedriver MFR forskningsinformation i form av tryckt material, utställningar samt
fortbildning av lärare och journalister. Rådet ger också ekonomiskt stöd och
bedriver rådgivning inom försöksdjursområdet. MFR är nationell programansvarig
myndighet för det biomedicinska programmet inom EU:s ramprogram för forskning
och utveckling.
Utvärdering av prioriteringsmekanismer - MFR i samråd med SBU och SFR
Regeringen gav sommaren 1995 MFR i uppdrag att i samråd med Statens beredning
för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) och Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR) belysa prioriteringsmekanismer och nyttoeffekter av
medicinsk forskning. MFR överlämnade i mars 1996 till regeringen rapporten
Prioritering av resurser till medicinsk forskning - mekanismer och bedömningar.
I rapporten konstaterar MFR att forskarinitierad grundforskning ofta
underbygger utvecklingen av kliniska forskningsframsteg och tillämpningar.
Prioriteringsarbetet enligt peer review-modellen fungerar väl och är ett
effektivt sätt att välja ut god, relevant och långsiktig forskning av hög
internationell kvalitet. Forskningsresultat tar ofta lång tid att omsätta i
praktisk sjukvård och industriella produkter. Långsiktighet och uthållighet är
därför en förutsättning för framgångsrik forskning.
Mot bakgrund av den beskrivning och analys som görs i rapporten sammanfattar
MFR att prioriteringssystemet hittills i viss mån har missgynnat större
risktagande och stöd till unga forskare. Rådet aviserar därför en ytterligare
förstärkning av sitt program med riktat stöd till yngre forskare. Vidare avser
rådet att utveckla och förbättra verksamheten med uppföljning och utvärdering av
pågående större projekt bl.a. genom platsbesök och anlitande av internationell
expertis.
MFR gör bedömningen att brist på forskningstid inom den kliniska verksamheten
är ett hinder för överföring av kunskap och kompetens mellan laborativ
grundforskning, klinikanknuten forskning och hälso- och sjukvården. Därför
förespråkar rådet att överbryggande tjänster mellan prekliniska institutioner
och kliniker samt annan form av stöd för forskning inom kliniken inrättas i
större utsträckning. Samverkan mellan MFR-stödd projektforskning och det genom
anslaget för landstingens forskning (ALF) finansierade klinikanknutna
forsknings- och utvecklingsarbetet bör uppmuntras och stödjas. Forskarutbildning
bör ges ökat meritvärde i den kliniska karriären.
Vidare betonar MFR betydelsen av att gemensamma interdisciplinära projekt och
gemensamma fora för seminarier och forskningsdiskussioner kommer till stånd.
Riktat projektstöd bör utgå till tvärvetenskapliga och interdisciplinära
forskningsprojekt. Även kliniska institutioners internationella utbyte bör
stimuleras. Slutligen menar MFR att samarbetet mellan universitetsanknuten
forskning och industriellt utvecklingsarbete bör stärkas. Forskarskolor är här
en bra form för samverkan.
Utvärdering av prioriteringsmekanismer - Centrum för forskningsetik i Göteborg
I september 1995 gav regeringen Centrum för forskningsetik i Göteborg i uppdrag
att, som utomstående instans och med delvis annorlunda utgångspunkter, genomföra
en snarlik studie om medicinsk forskningsfinansiering. I mars 1996 överlämnades
rapporten En analys av medicinsk forskningsprioritering till regeringen.
I rapporten konstateras att svensk medicinsk forskningsfinansiering
kännetecknas av mångfald och är svår att överblicka. En ökande andel av
medicinsk forskningsprioritering sker under forskningsrådsliknande former
samtidigt som forskare anses ha svårigheter med bedömning av forskningens
samhällsrelevans. Enligt rapporten hamnar klinisk forskning i kläm mellan å ena
sidan sjukvårdens besparingar och rationaliseringar och å den andra
rådsliknande, inomvetenskapliga prioriteringsmekanismer. Författarna föreslår
några mindre förändringar i MFR:s arbetssätt och organisation med syfte att
säkerställa ett bättre prioriteringsförfarande och att stärka förtroendet för
MFR. För att samhällsrelevansen på ett tydligare sätt skall komma in i
bedömningen av en viss typ av medicinsk forskning föreslås också förändringar i
rutinerna för den lokala fördelningen av anslaget för landstingens forskning
(ALF). Slutligen föreslås en nationell databas för forskningsanslag för att
forskningsfinansieringen bättre skall kunna överblickas.
Skälen för regeringens bedömning: De båda utredningarna har bidragit med
värdefulla översikter över den medicinska forskningsfinansieringen och dess
prioriteringsmekanismer. Det framgår bl.a. av utredningarna att MFR har ett
större inflytande på medicinsk forskningsfinansiering än vad som anges av dess
andel av de offentliga forskningsbidragen. Denna roll i forskningssystemet är
motiverad men ställer också krav på MFR. Utredningarna har visat på
förändringsbehov och det är angeläget att rådet i sin fortsatta planering
beaktar de förslag utredningarna presenterar. Vissa av förslagen har MFR
föregripit i sin senaste anslagsframställning t.ex. förstärkningar av stödet
riktat till yngre forskare samt tjänster och stipendier, som överbryggar mellan
preklinisk och klinisk verksamhet. Andra förslag kan MFR inte genomföra på egen
hand utan de måste åtgärdas i samarbete med exempelvis landstingen.
MFR har som framgår av rådets redovisningar i anslagsframställning m.m.
vidtagit en rad åtgärder för att komma till rätta med missförhållanden som
påtalats bl.a. genom Justitiekanslerns rapporter (JK:s beslut 1994-12-12,
1995-03-27). Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag granskat och funnit
vissa brister i MFR:s rutiner för medelstilldelning och uppföljning av
forskningsprojekt (RRV 20-95-0959). Regeringen har den 14 mars 1996 beslutat om
åtgärder med anledning av RRV:s synpunkter i denna rapport samt i
revisionsrapporter avseende de övriga forskningsråden. MFR har i den aktuella
debatten också anklagats för att missgynna kvinnor vid tilldelning av
forskningsbidrag och tjänster. Rådet har i sin senaste anslagsframställning i
ett program för särskilda jämställdhetsåtgärder betonat avsikten att öka andelen
kvinnor bland rådets anslagsmottagare och innehavare av forskartjänster. Detta
skall uppnås bl.a. genom att ta hänsyn till områden där kompetensen är hög bland
kvinnliga forskare, genom att åstadkomma balans mellan kvinnor och män i
prioriteringskommittéer och bland sakkunniga samt genom att tillsammans med
fakulteterna identifiera faktorer som underlättar forskarkarriären för kvinnor.
Det är viktigt att MFR i utvecklingen av sin verksamhet söker finna nya vägar
och att rådet i den processen är observant på den aktuella debatten. Mot
bakgrund av de svårigheter, och rentav försämrade förutsättningar, som båda
utredningarna pekar på när det gäller utbytet mellan preklinisk och klinisk
verksamhet, är det enligt regeringens mening angeläget att MFR ägnar denna fråga
särskild uppmärksamhet. Häri ingår att inom den kliniska forskningen öka
kunskapen om framsteg inom den grundläggande forskningen samt inom preklinisk
forskning höja medvetandet om sjukvårdens behov. Den i MFR:s utredning
redovisade verksamheten med värdering av medicinsk teknologi är av stort värde i
sammanhanget.
10.2.10 Naturvetenskapliga forskningsrådet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det är angeläget att Naturvetenskapliga |
| forskningsrådet (NFR) fortsätter att utveckla sin verksamhet med|
| beaktande av regeringens ställningstaganden när det gäller för- |
| nyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Rådet bör vidare |
| utveckla samspelet med samhället utanför högskolan och med |
| fakulteterna. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
NFR har till uppgift att stödja och bygga upp naturvetenskaplig och matematisk
forskning. En huvuduppgift är granskning av forskningsansökningar och fördelning
av medel. En annan angelägen uppgift är de utvärderingar av svensk forskning som
NFR regelbundet genomför. Ytterligare ett viktigt arbete som utförs av rådet är
att göra bedömningar i olika forskningsfrågor. Sedan den 1 juli 1994 har NFR
ansvar för fördelningen av medel till de nationella forskningsanläggningarna.
Naturvetenskapliga forskningsrådet är även svenskt kontaktorgan för ett antal
internationella forskningsorganisationer och huvudansvarig myndighet för tre av
EU:s forskningsprogram.
I avsnittet om svenskt deltagande i internationellt forskningssamarbete
redovisas regeringens avsikt att initiera en översyn av Sveriges engagemang i
storskaliga internationella forskningsanläggningar.
Utvärderingar av matematisk och naturvetenskaplig forskning
Ett viktigt redskap i kvalitetsarbetet är de ämnesvisa internationella
utvärderingar som NFR regelbundet genomför sedan 20 år tillbaka. Nu har även
s.k. storutvärderingar gjorts av hela forskningsområden: fysik, kemi,
geovetenskaper, biologi och matematik. Dessa utvärderingar ger högt betyg åt den
svenska naturvetenskapliga och matematiska forskningen. Inom vissa områden har
svensk forskning en ledande position internationellt sett, medan forskningen på
andra områden har en svagare ställning och borde utvecklas ytterligare. Även om
den vetenskapliga kvalitén är hög, riktas kritik mot bl.a. forskningens
organisation och tjänstestrukturen för den forskande personalen vid högskolan.
Utvärderingarna pekar på att det saknas en tydlig karriärstruktur i det
svenska forskningssystemet. Utvärderarna pekar särskilt på svårigheterna för
nydisputerade att gå vidare i forskningssystemet. Man rekommenderar en översyn
av tjänstestrukturen och en särskild satsning på den post-doktorala nivån.
Beträffande forskarutbildningen framförs genomgående kritik mot att denna i
Sverige påbörjas vid för hög ålder och tar för lång tid. Många doktorander
belastas för mycket med undervisning och det saknas tydliga incitament för en
snabbare genomströmning. Utvärderingarna rekommenderar en översyn av
forskarutbildningens uppläggning och finansiering med det yttersta målet att
sänka debutåldern för den egentliga forskarkarriären.
Forskningsfinansieringen kritiseras för bristande flexibilitet och incitament
till förnyelse. Rekommenderade åtgärder är framför allt en styrning av
forskningsmedel mot yngre forskare och nya uppslag. Ett mål är att ge yngre
forskare en ökad självständighet i förhållande till före detta handledare och
andra etablerade och dominerande forskare.
Ett annat problem som utvärderingarna identifierar är den låga rörligheten
mellan olika lärosäten bland svenska studenter, doktorander och lärare.
Doktorander rekryteras sällan från andra lärosäten och de färdiga doktorerna som
fortsätter med en akademisk karriär tenderar att stanna vid hemmainstitutionen,
vilket ofta leder till att byte av forskningsinriktning försvåras eller
försenas. Här rekommenderas olika stimulansåtgärder för att öka rörligheten och
för att på andra sätt öka kommunikationen mellan systerinstitutioner i Sverige.
Utvärderingarna riktar även allvarlig kritik mot den uppdelning av uppgifterna
forskning och undervisning som ofta finns vid svenska lärosäten. Detta försvårar
lärarnas akademiska utveckling och kontakten mellan undervisning och forskning.
Rekommendationen är att alla akademiska tjänster bör innefatta både undervisning
och forskning. Vidare kritiseras lärosätenas indelning i alltför små och
specialiserade institutioner. Detta sägs bl.a. försvåra det vetenskapliga
utbytet mellan närliggande discipliner.
NFR finner i sin samlade bedömning av utvärderingarna att svensk
naturvetenskaplig och matematisk forskning har hög kvalitet. Även rådets
verksamhet får goda vitsord av utvärderarna och rådet tolkar detta så att
verksamhetens inriktning och innehåll i huvudsak varit riktiga under den senaste
sexårsperioden. Utvärderingarna visar dock enligt rådet att en ökad samverkan
med universiteten borde stimulera en utveckling i rätt riktning och leda till
ett bättre resursutnyttjande. Utvärderingen av svensk matematisk forskning visar
även att tillgången på forskartjänster är otillräcklig.
Skälen för regeringens bedömning: NFR:s verksamhet är, som framgår ur rådets
anslagsframställning och årsredovisning, i allt väsentligt väl avvägd med hänsyn
till inriktning och disponibla resurser. Regeringen bedömer att det
förändringsarbete som rådet självt inlett bör förändra verksamheten på ett sätt
som väl motsvarar regeringens forskningspolitiska mål. Rådet bör därför på eget
initiativ kunna fortsätta detta arbete med beaktande av regeringens
ställningstagande när det gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans.
Samarbetet med samhället utanför högskolan och med fakulteterna bör, i enlighet
med rådets egen bedömning, ytterligare utvecklas. Det är vidare angeläget att
NFR uppmärksammar behovet av doktorandtjänster och forskartjänster samt övrigt
forskningsstöd till matematikområdet.
Regeringen har härutöver uppmärksammat flera av de problem som utvärderingarna
nämner. En översyn av forskarutbildningen har gjorts inom
Utbildningsdepartementet och remissbehandlas för närvarande. Även
lärartjänstorganisationen är under utredning.
10.2.11 Teknikvetenskapliga forskningsrådet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det är angeläget att Teknikvetenskapliga |
| forskningsrådet (TFR) utvecklar sin verksamhet med beaktande av |
| regeringens ställningstaganden när det gäller förnyelse, rörlighet,|
| kvalitet och relevans. Det är även angeläget att rådet utvecklar|
| sin forskningsinformationsverksamhet. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) har som främsta uppgift att stärka och
bygga upp svensk grundforskning och forskarutbildning. TFR gör långsiktiga
insatser för kunskapsuppbyggande forskning inom det tekniska ämnesområdet samt
inom vetenskapsområden som har relevans för svenskt näringsliv och andra
samhällssektorer. Rådet skall verka för att information om forskning och
forskningsresultat sprids samt att det sker en effektiv samverkan med andra
organ inom forskningsområdet.
TFR:s projektbidrag har till syfte att understödja vetenskaplig förnyelse och
kompetensuppbyggnad inom den tekniska grundforskningen. Utöver projektbidragen
fördelar rådet s.k. rambidrag till starka forskargrupper inom strategiskt
viktiga områden. Avsikten med rambidragen är att bygga upp vetenskaplig
kompetens i form av forskningsmiljöer med betydande bredd och djup. Det sker
genom att forskargrupper ges handlingsfrihet inom generösa ramar vad gäller tid,
ekonomi och val av forskningsinriktning. TFR:s forskningsinformationsverksamhet
har varit av begränsad omfattning.
Rådets stöd till yngre forskare innefattar bl.a. finansiering av s.k. TFR-
doktorander, doktorander i projekt, forskarassistenter, postdoktorer,
utlandsdoktorander och industridoktorander. TFR stödjer även s.k. adjungerade
industriforskare till industriforskningsprojekt med väsentligt inslag av teknisk
grundforskning.
TFR har det senaste året genomfört en utvärdering av den tillämpade
matematiken och av teknisk bullerforskning. Bägge utvärderingarna pekade på att
samarbetet mellan forskargrupper och mellan forskare och industrin bör
förstärkas.
För de kommande åren avser TFR att främja en internationellt stark
teknikvetenskaplig grundforskning inom landet, stärka och förnya den tekniska
forskarutbildningen samt inrikta förnyelsearbetet på att stödja strategiskt
viktiga men eftersatta områden och expansiva områden av betydelse för dagens och
morgondagens svenska tillväxtindustri. Exempel på områden är IT, bioteknik,
tillämpad matematik och teknisk mekanik.
Skälen för regeringens bedömning: TFR har under den tid rådet funnits
utvecklat sin verksamhet väl och framgångsrikt introducerat nya former för
forskningsstöd, inte minst vad gäller samverkan mellan grundforskning och
industri. Rådet har enligt regeringens bedömning skisserat ett väl avvägt
program för sin framtida verksamhet. Regeringen har i denna proposition angivit
inriktningen av det fortsatta arbetet vad gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet
och relevans. TFR bör med beaktande av regeringens ställningstaganden i nämnda
avseenden utveckla sin verksamhet under den aktuella planeringsperioden. Det är
även angeläget att rådet uppmärksammar behovet av doktorandtjänster samt övrigt
stöd till matematikområdet. Rådet bör vidare utveckla sin forskningsin-
formationsverksamhet.
10.3 Forskning vid universitet och högskolor
Forskning och forskarutbildning bedrivs vid sju statliga universitet: Uppsala
universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet,
Umeå universitet, Linköpings universitet och (inom Jordbruksdepartementets
ansvarsområde) Sveriges lantbruksuniversitet samt vid de tre fackhögskolorna
Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan och högskolan i Luleå. Dessutom
bedrivs forskning och forskarutbildning vid de enskilda högskolorna Stiftelsen
Chalmers tekniska högskola, Stiftelsen Högskolan i Jönköping och Handelshögsko-
lan i Stockholm. Medel har även tilldelats de mindre och medelstora högskolorna
för forskningsstödjande åtgärder.
I budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, avsnitt 5.5
Forskning och forskarutbildning) föreslår regeringen forskningssatsningar inom
olika områden för treårsperioden 1997-1999. I denna proposition presenteras
principer för rätten att benämnas universitet, förslag till forskningsanslag
till de mindre och medelstora högskolorna samt vissa frågor beträffande
forskarutbildningen och tjänsteorganisationen.
I anslagsframställningarna för treårsperioden har lärosätena i de flesta fall
begärt omfattande resursförstärkningar för lokaler för forskning men också för
utbyggnad av antalet forskningstjänster, framför allt för yngre forskare och ett
utökat studiestöd. Regeringen konstaterar att högskolan och dess forskning för
närvarande erhåller betydande belopp från forskningsstiftelserna och andra
externa finansiärer.
10.3.1 Universitetsbegrppet
Hittills har riksdagen beslutat vilka institutioner inom den högre utbildningen
som skall tilldelas rätten att benämnas universitet och regeringen har
fastställt detta i högskoleförordningen (1993:100). Här följer en kort
sammanfattning av vad regeringen föreslår beträffande rätten att benämnas
universitet. För utförligare motiveringar hänvisas till budgetpropositionen
(prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, avsnitt 5.5.2).
Med anledning av en framställning från rektorerna vid högskolorna i Karlstad,
Växjö och Örebro uppdrog Utbildningsdepartementet åt Högskoleverket att utreda
frågan om universitetsbegreppet. Verket har dels i en promemoria av den 15
november 1995 och dels i en senare rapport „Kriterier för benämningen
universitet„ (Högskoleverkets rapportserie 1996:12R) redovisat uppdraget.
Regeringen föreslår att rätten att benämnas universitet skall tilldelas det
statliga lärosäte
- som har en grundutrbildning och forskning som är väl etablerad ochav god
vetenskaplig kvalitet,
- som har en tillräcklig omfattning av grundutbildningen och utbildninginom
ett antal ämnesområden,
- som har en tillräcklig omfattning av forskningsverksamheten ochforskning
inom ett antal ämnesområden,
- som har goda infrastruktuella förutsättningar (bibliotek m.m.) för att
bedriva grundutbildning och forskning,
- som har goda internationella kontakter inom grundutbildning ochforskning,
- och som uppfyller kraven för att självständigt inrätta professurer ochatt
utfärda doktorsexamen.
Det bör ankomma på regeringen att besluta om användningen av benämningen
universitet.
De lärosäten som redan uppfyller de kriterier för benämningen universitet, som
regeringen föreslagit, såsom Kungl. Tekniska högskolan och Karolinska
institutet, och vars namn är välkända, kan självfallet avstå från att ansöka om
att få använda benämningen. Om de emellertid önskar använda benämningen
universitet kan regeringen i sådant fall, utan hörande av Högskoleverket,
besluta om detta.
Högskolan i Luleå har i sin anslagsframställning begärt att få anta namnet
Luleå tekniska universitet. Regeringen bedömer att högskolan i och med de
resursförstärkningar som föreslås i budgetpropositionen för år 1997 väl
uppfyller kraven för att benämnas universitet och att högskolan inte behöver
undergå ytterligare prövning. Regeringen avser att genom en ändring i
högskoleförordningen tilldela Högskolan i Luleå namnet Luleå tekniska
universitet.
Med de resursförstärkningar som föreslås för de mindre och medelstora
högskolorna (avsnitt 3.8) bör det vara möjligt för vissa av dem att inom en snar
framtid kunna uppfylla kriterierna för benämningen universitet.
10.3.2 Forskning vid mindre och medelstora högskolor
Regeringen presenterar i denna proposition, avsnitt 3.8, förslag att bygga ut
forskningsresurserna vid de mindre och medelstora högskolorna. Ytterligare
motiveringar för denna satsning finns i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1,
utgiftsområde 16, avsnitt 5.5.3).
10.3.3 Forskarutbildning
En av utbildningsdepartementet tillsatt utredare har redovisat förslag
beträffande forskarutbildningens organisering och finansiering i departe-
mentspromemorian „Studiefinansiering och examina inom forskarutbildningen„ (Ds
1996:35). Förslagen remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att
återkomma till denna fråga i en proposition under år 1997.
10.3.4 Lärartjänstorganisationen
Regeringen har tillsatt en utredare att se över tjänsteorganisationen inom
högskolan (dir. 1996:3). Uppgifter inom grundutbildningen skall bli lika
meriterande som forsknings- och forskarhandledningsuppgifter vid tillsättning av
tjänst som lärare vid högskolan. Förutsättningar för att skapa en jämnare
fördelning av de båda slagen av arbetsuppgifter mellan olika kategorier av
lärare skall föreslås. Detta kommer att höja kvaliteten inom såväl
grundutbildning som forskning och forskarutbildning. Förslaget skall avlämnas
till regeringen i december 1996. Regeringen avser att återkomma till frågan om
lärartjänsterna i högskolan i en proposition år 1997 om högskolans
ledningsstruktur, tjänsteorganisation samt frågor om fakultetsindelning och
principerna för fördelning av fakultetsresurser.
10.4 Sektorsforskning inom Utbildningsdepartementets område
En betydande del av den utbildning och forskning som bedrivs i Sverige
finansieras med medel från anslag under Utbildningsdepartementets utgiftsområde.
När det gäller forskning anvisas dessa medel i form av fakultetsanslag,
forskningsrådsanslag och anslag till andra forskningsfinansiärer. Den forskning
som finansieras via Utbildningsdepartementets anslag svarar mot behov inom en
rad olika samhällssektorer. Ofta görs dock en distinktion mellan forskning
finansierad av Utbildningsdepartementet och s.k. sektorsforskning. Den senare
svarar mot ett av en sektor definierat behov och finansieras ofta inom ramen för
sektorns egna resurser.
I det följande behandlas sektorsforskning inom Utbildningsdepartementets
verksamhetsområde.
10.4.1 Forskning om universitet och högskolor
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Högskoleverket bör fr.o.m. år 1998 ansvara|
| för uppbyggnad och utveckling av kunskap om universitet och |
| högskolor. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
Rådet för forskning om universitet och högskolor inrättades år 1992 i samband
med Universitets- och högskoleämbetets (UHÄ) nedläggning. Rådet har till uppgift
att öka den vetenskapligt grundade kunskapen om högre utbildning och forskning,
samt stimulera till en kvalificerad och kritisk debatt om frågor som rör
forskning och högre utbildning.
Rådets verksamhet innebär forskningsstödjande insatser av flera olika slag. En
viktig del är rådets publiceringsstöd och det kontaktskapande arbetet med
internationella forskarnätverk och konferenser som rådet bedriver. En annan del
av verksamheten utgörs av direktstöd till grundforskning inom exempelvis
idéhistoria och statsvetenskap. Ett tredje område rör stöd till
forskningsinsatser direkt motiverade av sin relevans för sektorn utbildning och
forskning.
Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:100. bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) att
den verksamhet som finansieras av Rådet för forskning om universitet och
högskolor fr.o.m. budgetåret 1998 skall tillgodoses genom stöd från
forskningsorgan som finansierar forskning av liknande slag och vägas mot andra
angelägna ändamål inom berörda forskningsområden.
Skälen för regeringens bedömning: Forskning om universitet och högskolor har i
flera fall haft en direkt och avgörande betydelse för utvecklingen inom
högskolans område. Detta har också den utvärdering som gjorts av rådets
verksamhet visat. Den statsvetenskapliga forskning som rådets föregångare inom
UHÄ initierade under 1970- och 1980-talen inspirerade i hög grad till de
organisationsförändringar som skedde inom högskolesystemet under slutet av 1980-
talet. Rådets verksamhet har haft en betydelsefull praktisk roll när det gäller
att sprida kunskap om den svenska högre utbildningen och forskningen i utlandet.
Rådet har också bidragit till att förmedla kunskaper om den internationella
forsknings- och utbildningspolitiska debatten till Sverige. Vidare var det
rådets föregångare inom UHÄ som tog initiativ till etablerandet av forum för
kvinnoforskning under 1970-talets senare hälft.
Högskoleverket är central myndighet för frågor som rör universitet och
högskolor. Verket har bl.a. till uppgift att följa upp och utvärdera utbildning
och forskning, ha tillsyn inom sitt ansvarsområde och bevaka förhållanden och
tendenser som är av betydelse för högskolans verksamhet. Regeringen anser det
därför angeläget att Högskoleverket, i egenskap av sektorsmyndighet för
högskoleområdet, även svarar för utredningsarbete och faktasammanställningar
samt analyserar behov av för området relevant sektorsforskning. Regeringen
finner det vidare angeläget att Högskoleverket tillvaratar och vidareutvecklar
den kompetens och det internationella nätverk som Rådet för forskning om
universitet och högskolor byggt upp inom området. Eftersom rådet avvecklas först
år 1998, bör Högskoleverket ha goda förutsättningar att i samråd med rådet,
bygga upp en lämplig organisatorisk struktur och erforderlig kompetens för denna
verksamhet. Den grundforskning som rådet finansierat, exempelvis inom ämnena
idéhistoria och statsvetenskap, bör fr.o.m. år 1998 kunna ges stöd från de
reguljära forskningsfinansierande organen, däribland Humanistisk-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet.
10.4.2 Forskning inom skolväsendet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Regeringen anser att det finns ett stort |
| behov av att statsmakterna kan inrikta forskningen mot områden |
| av särskild betydelse för skol- och förskoleområdet. Skolverket bör|
| därför stimulera och stödja sådan forskning. Som sektorsföreträdare|
| bör Skolverket öka sina insatser för att sprida kännedom om |
| forskning av intresse för skola och förskola, oavsett finansiär.|
| Av statsfinansiella skäl föreslås i budgetpropositionen en |
| besparing om 20 miljoner kr på anslaget A 3. Forskning inom |
| skolväsendet. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
Statens skolverk ansvarar för skolsektorns behov av forskning för att uppnå för
skolväsendet angelägna samhällsmål. För forskning inom skolväsendet anvisas
innevarande budgetår om 18 månader drygt 40 miljoner kronor.
Forskning av intresse för skolområdet finansieras förutom via Skolverkets
forskningsanslag även av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
(HSFR), Forskningsrådsnämnden (FRN), Riksbankens Jubileumsfond (RJ),
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) samt Arbetsmiljöfonden (AMFO). Under
perioden 1990/91 - 1994/95 uppgick bidrag från råd och fonder till skolrelaterad
projektforskning till drygt 125 miljoner kronor.
Skolverket föreslår, i sin fördjupade anslagsframställning om forskning 1997 -
1999, att forskningen i stort skall ges den omfattning under den kommande
treårsperioden som den har för närvarande. Den hittillsvarande inriktningen mot
långsiktiga forskningsinsatser, som ger möjlighet till varaktiga kontakter med
centrala forskningsmiljöer, bör fullföljas.
Sektorsforskningen inom Skolverket har varit föremål för flera utredningar.
Den särskilda utredaren som tillsatts för att göra en översyn av fördelningen av
ansvar, arbete och kompetens mellan skolans myndigheter samt mellan dessa och
Utbildningsdepartementet anför i sin rapport Staten och skolan - styrning och
stöd (Ds 1995:60) att det nu finns skäl för en grundlig prövning av formerna för
finansiering av skolforskning. Ett sådant skäl är att kommunerna numera har det
odelade driftansvaret för skolväsendet och därmed även ett ökat ansvar för
forskning. Lärare och skolledare är viktiga nyttjare och inspiratörer av
forskning och borde ges ökat inflytande och ökade kunskaper om
forskningsresultat. Ett annat skäl för omprövning av forskningsfinansieringen är
lärarutbildningens svaga forskningsanknytning. Samarbetet mellan de två
skolmyndigheterna - Statens skolverk och Statens institut för handikappfrågor i
skolan - har heller inte fungerat friktionsfritt när det gäller forskning för
handikappade och specialpedagogiska frågor.
Utredaren presenterar tre alternativa förslag. Alternativ ett innebär en
precisering av Skolverkets instruktion bl.a. så att forskningens avnämare ges
ett starkare inflytande över forskningsansökningars relevans. Alternativ två
innebär att skolforskningsmedlen överförs till något forskningsråd. Det tredje
alternativet innehåller förslag om att inrätta ett konsortium för skolforskning
med kommun-, skolledar. och lärarförbunden.
Av remissinstanserna ser kommuner och lärarorganisationer oftast positivt på
förslaget om ett konsortium, medan Skolverket, SFR och flera universitet
föredrar fortsatt sektorsforskning via den statliga skolmyndigheten. FRN
skisserar en modell med dels Skolverket som ansvarig för sektorsforskningen,
dels ett konsortium av aktörer med ett bredare intresse i utbildnings- och
kompetensfrågor.
Sektorsforskningen har också varit föremål för förslag från Forsknings-
finansieringsutredningen som i sitt betänkande Forskning och pengar (SOU
1996:29) föreslår en förändrad organisation av sektorsforskningen. Den
förändringsmodell som anges innebär att såväl skolforskningsmedlen inom
Skolverket som medlen för forskning om universitet och högskolor inordnas i
HSFR.
Skolverket pekar i sitt remissyttrande på negativa norska erfarenheter av ett
system som liknar det av Forskningsfinansieringsutredningen föreslagna. Verket
ser en betydande risk för att vitala delar inom det pedagogiska
forskningsområdet skulle bli underförsörjt med forskningsmedel, något som vore
olyckligt då sektorsforskningen är beroende av en stark inomdisciplinär
forskning. Verket avvisar därför förslaget till förändring.
Skälen för regeringens bedömning: Forskning av intresse för utbildningsområdet
stöds för närvarande såväl av Skolverket som av olika forskningsråd. Av
Skolverkets fördjupade anslagsframställning framgår att Skolverkets andel
motsvarar ca 40-50 % av de medel som satsats på skolforskning under 1990-talet.
Regeringen ser det som värdefullt att utbildningsområdet i vid bemärkelse kan
stödjas av forskning ur olika aspekter och av flera olika finansiärer.
De förslag om förändring av forskningsverksamheten inom skolväsendet som
framförts är, enligt regeringens mening, inte tillräckligt utvecklade för att
utgöra underlag för en förändrad organisation. Skolverkets forskningsprogram har
funnits i drygt tre år. Det är därför ännu för tidigt att dra några slutsatser
av en långsiktande verksamhet som forskning. Den av verket initierade
utvärderingen av forskningsprogrammet bör därför fortsätta.
Statens behov av att kunna initiera och stödja forskning av särskilt intresse
för skol- och förskoleområdet är stort. Sett mot den bakgrunden fyller
Skolverkets forskningsprogram en betydelsefull uppgift när det gäller att
stimulera sådan forskning. Regeringen anser att det även fortsättningsvis bör
ankomma på Skolverket att initiera och stödja sådan forskning.
Flera forskningsintressenter och finansiärer inom utbildningsområdet ökar
behovet av överblick över vilken forskning som bedrivs inom olika områden bl.a.
för att underlätta analyser av behov av nya forskningsområden. Vid sidan om
utbildningsområdet är barnomsorgsforskning, forskning om funktionshinder och
även den forskning som bedrivs inom barn- och ungdomsområdet av stort intresse
för att öka kunskapen om skolan och skolans roll för barn och ungdom. Detta
kräver att sektorsmyndigheten har en god överblick och kunskap om andra
forskningsområden vars resultat kan vara av värde för skolområdet. Skolverket
har här en mycket viktig uppgift som sektorsföreträdare.
Regeringen ser det som nödvändigt att Skolverket kraftfullt ökar sina insatser
för att skaffa sig en god överblick över all forskning av intresse för skola och
förskola, oavsett finansiär. Översikter och sammanställningar inom olika områden
bör göras regelbundet. Verksamhetsmålen för forskningsprogrammet skall ge god
överblick över för skol- och förskoleområdet relevant forskning som underlag för
behovsanalyser. Därvid blir det en väsentlig uppgift för Skolverket som
sektorsmyndighet att svara för sammanställning, publicering och spridning av
forskningsresultat så att de kommer skolans personal och andra intressenter till
del.
Av statsfinansiella skäls måste såsom redovisats i budgetpropositionen en
besparing på 20 miljoner kronor tas ut på anslaget A 3. Regeringen gör
bedömningen att en stor del av besparingen skall kunna kompenseras genom medel
från de s.k. löntagarfondsstiftelserna. Stöd till forskningsprojekt löper ofta
över flera år varför en snabbt genomförd förändring av stödet till forskning
skulle vålla problem. Såsom föreslagits i budgetpropositionen bör Skolverket
därför under år 1997 få rätten att disponera delar av det relativt betydande
överskottet under sitt ramanslag för att, i den mån verket bedömer det
behövligt, stödja forskning.
I propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop. 1995/96:206) har regeringen
redovisat sin avsikt att integrera skola med förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg. Statens skolverk avses bli ansvarig myndighet för tillsyn,
uppföljning, utvärdering och utveckling. Det är därvid av betydelse att även
forskningsmedel hanteras på ett likartat sätt mellan skolans och förskolans
område. Skolverket bör på samma sätt som för skolområdet kunna stödja och
stimulera forskning inom angelägna och eftersatta områden även inom
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Inom skolans och barnomsorgens områden
ser regeringen det som angeläget med en närmare samordning av
forskningsfinansieringen mellan Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) och
Skolverket. Skolverket bör därför involveras vid SFR:s bedömningar inom dessa
områden och bör hålla SFR väl informerat om sina egna satsningar på området.
I budgetpropositionen föreslås att resurser avsätts för lärarutbildningarnas
forskningsanknytning. Detta kommer att bidra till ökad forskning och kunskap om
skola och förskola.
Skolverkets sektorsansvar för forskning inom ett område som omfattar såväl
skola som barnomsorg aktualiserar en förändring av sammansättningen av de
beredningsorgan som bedömer forskningsansökningars vetenskapliga relevans för
skolområdet. Regeringen har för avsikt att bredda sammansättningen av ett sådant
rådgivande organ för skolforskning.
10.4.3 Forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens område
En arbetsgrupp knuten till Utbildningsdepartementet har gjort en översyn av
högskolans lärarutbildningar. I betänkandet Lärarutbildning i förändring (Ds
1996:16) föreslår arbetsgruppen en förstärkning av lärarutbildningarnas
vetenskapliga bas.
En satsning på forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens område
är angelägen av flera skäl. Lärarutbildningens forskningsanknytning främjas och
lärarutbildarnas kompetens höjs. Satsningen kommer att på sikt ge fler
forskarutbildade lärare i skolan, vilka får naturliga kontakter med högskolan.
Dessutom främjas en allmän kompetenshöjning av skolans lärare. Slutligen är det
angeläget med en ökad forskning och kunskap om skolan och i förlängningen bör
denna forskning kunna påverka praktiken i skolan och i högskolan.
Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år 1997 att medel anslås
för forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens område. Uppbyggnaden
av denna satsning kommer att ske under de närmaste tre åren. Forskningen skall
bedrivas i projektform. Projekten skall ha relevans för skolområdet eller
lärarutbildningen samt ha ett betydande inslag av forskarutbildning för yngre
lärarutbildade projektmedarbetare. Forskningsprojekten förutsätts få en viss del
av sina resurser från respektive högskola. Regeringen, eller det organ
regeringen bestämmer, föreslås besluta om fördelningen av dessa forskningsmedel.
10.5 Institutet för framtidsstudier
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det är angeläget att Institutet för |
| framtidsstudier även fortsättningsvis bedriver |
| problemorienterade framtidsstudier i syfte att ge underlag för |
| strategiskt beslutsfattande inom offentlig och privat sektor. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
Institutet för framtidsstudier (IF) är en stiftelse som har till uppgift att i
egen regi eller i samarbete med andra bedriva framtidsstudier, långsiktig analys
och därmed sammanhängande verksamhet. Institutet skall informera om framtida
möjligheter och hot i samhällsutvecklingen och därmed stimulera till en öppen
och bred diskussion om Sveriges framtid. I syfte att uppnå dessa målsättningar
samarbetar institutet med universitet, högskolor, andra forskningsinstitut,
myndigheter, organisationer, företag och enskilda forskare, såväl inom landet
som i de nordiska länderna och i andra länder.
IF:s verksamhet utvärderades på uppdrag av regeringen under år 1994. Utredaren
konstaterade att institutet förefaller vara en väl fungerande, aktiv och
produktiv forskningsorganisation. I utvärderingen riktades kritik mot de
dominerande inslag av teknikoptimism och brist på sociala perspektiv som i viss
mån präglat verksamheten vid institutet. Utvärderingen har remissbehandlats och
majoriteten av remissinstanserna ger stöd åt utvärderarens slusatser. Institutet
för framtidsstudier reviderade med anledning av utvärderarens kritik delar av
forskningsprogrammet för perioden 1995-2000.
Skälen för regeringens bedömning: Institutets för framtidsstudier inriktning
och arbetsformer gör det till ett viktigt komplement till det ordinarie statliga
forskningssystemet. Institutets arbete med att stimulera till offentlig debatt
kring framtida hot och möjligheter i samhällsutvecklingen är viktigt och bör
utvecklas ytterligare. Institutet kan i detta avseende spela en betydande roll
för att förbättra kontakterna mellan vetenskapsamhället och allmänheten. En
annan av institutets viktigaste uppgifter är att bedriva problemorienterade
framtidsstudier i syfte att ge underlag för strategiskt beslutsfattande inom
offentlig och privat sektor. Det är i detta sammanhang viktigt att formerna för
att redovisa resultaten av dessa studier är sådana att resultaten till fullo
kommer de beslutsfattande organen till del.
11 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde
11.1 Resurser för forskning
Jordbruksdepartementet har ansvaret för högre utbildning och forskning för vård
och nyttjande av de biologiska naturresurserna.
I följande tabell redovisas sammanfattningsvis resurserna till utbildning,
forskning och utveckling inom departementets ansvarsområde. Beloppen avser
utgiftsområde 23.
Belopp (miljoner kronor)
Anvisat Förslag Beräknat Beräknat
bå 1995/96 bå 1997 bå 1998 bå 1999
SLU 1 420,7 980,8 1 019,3 1 061,2
SJFR 315,6 216,2 221,0 226,0
SUMMA 1 736,3 1 197,0 1 240,3 1 287,2
Till detta kommer vissa FoU-medel vid sektorsmyndigheterna under
Jordbruksdepartementet, i första hand Statens jordbruksverk och Fiskeriverket.
Därutöver kommer de medel som på tilläggsbudget för innevarande budgetår anmälts
till riksdagen för åren 1996-1998, sammantaget 46,5 miljoner kronor för
forskning om ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion samt sammantaget 122
miljoner kronor till Stiftelsen Lantbruksforskning. Dessa frågor behandlas under
avsnitt 11.5.
11.2 Forskning om nyttjande och bevarande av biologiska naturresurser
Jordbruksdepartementet ansvarar för forskning rörande skogsbruk, jordbruk,
trädgårdsnäring, grönytor, landskapsplanering, veterinärmedicin och djurskydd,
fiske och vattenbruk, rennäring, livsmedel samt jakt och viltvård.
Skogsvetenskaplig forskning bedrivs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och
Stiftelsen Skogsbrukets forskningsinstitut (SkogForsk). Forskning med anknytning
till skog och skogsbruk bedrivs även i viss utsträckning vid andra universitet.
Skogsforskningen finansieras för statens del både genom direkta anslag till SLU
och genom bl.a. forskningsanslag från Skogs- och jordbrukets forskningsråd
(SJFR). Inom ramen för det nordiska samarbetet finansieras även viss forskning
på skogsområdet.
Jordbruks- och trädgårdsnäringsforskning bedrivs huvudsakligen vid SLU. Vid
SLU bedrivs även en omfattande forskning, i första hand naturvetenskaplig, till
stöd för utvecklingen inom andra samhällssektorer. Den kan beröra miljö,
bioenergi etc. Teknisk FoU inom jordbruks- och miljöområdet bedrivs vid det
halvstatliga Jordbrukstekniska institutet (JTI). Med statligt stöd bedrivs vid
Svalöf Weibull AB växtförädling av icke kommersiella grödor. SJFR har på
regeringens uppdrag lämnat förslag om forskningsbehovet för en ökad ekologisk
jordbruks- och trädgårdsproduktion samt om inriktningen av den framtida
trädgårdsforskningen. Inom jordbruks- och trädgårdsforskningen finns sedan länge
ett väl fungerande nordiskt samarbete.
Forskning rörande landskapsplanering och planering i tätorter utförs i
huvudsak vid SLU. Det gäller både forskning för planering i det storskaliga
landskapet och för planering av tätorternas parker, grönytor och andra
rekreationsmarker. SJFR har ett särskilt ansvar för forskning och information om
grönytor och hemträdgårdar.
Veterinärmedicinsk forskning utförs huvudsakligen vid SLU och är av betydelse
för en rad viktiga områden i samhället, bl.a. animalieproduktionen, djurskyddet,
livsmedelskontrollen, miljöövervakningen samt hälso- och sjukvården för
sällskapsdjur. SLU lämnar därutöver ett väsentligt bidrag till den allmänna
biomedicinska forskningen.
SJFR svarar för ett nationellt program för livsmedelsforskning. Verksamheten
utförs vid flertalet av landets universitet och vid Institutet för livsmedel och
bioteknik (SIK). Forskningen spänner från den mer råvaruinriktade forskningen
till industriella tillämpningar samt konsumentaspekter. SLU har ett särskilt
ansvar för kopplingen mellan råvaruproduktion och livsmedelsförädling samt för
frågor rörande livsmedelskvalitet.
SJFR och Fiskeriverket administrerar tillsammans ett nationellt program
Fiskforskning för Sverige. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är att
Fiskeriverket i huvudsak skall bedriva utvecklingsverksamhet, medan SJFR i allt
väsentligt skall svara för finansieringen av grundforskningen och viss tillämpad
forskning.
Beträffande renforskningen så utförs den i första hand av SLU. Vid SLU finns
en professur i renskötsel inrättad. SJFR finansierar därutöver i samverkan med
bl.a. Svenska Samernas Riksförbund ett särskilt forskningsprogram inom
rennäringsområdet.
Viltforskningen tillförs medel ur jaktvårdsfonden efter beslut av regeringen.
Medlen fördelas av Naturvårdsverkets forskningsnämnd efter förslag av
vetenskapliga kommittén för viltforskning, huvudsakligen i enlighet med ett
samlat program för viltforskningen. Svenska jägareförbundet erhåller också
bidrag ur fonden för sin verksamhet. Förbundet har bl.a. en särskild
forskningsavdelning.
Inom EU:s fjärde ramprogram för forskning och utveckling finansieras inom de
olika delprogrammen forskning av stort intresse för de areella näringarna.
Viktiga delprogram är Jordbruk och Fiske (FAIR), Miljöprogrammet och
Bioteknologiprogrammet. SJFR är ansvarig myndighet för delprogrammet FAIR, som
omfattar även skogsbruk, livsmedel och landsbygdsutveckling. Svenska forskare
har varit framgångsrika att erhålla medel från EU. Vid FAIR- programmets två
första ansökningsomgångar har sammantaget 54 projekt med svenskt deltagande
beviljats medel, vilket betyder att svenska forskare deltar i 37 % av samtliga
av EU-kommissionen beslutade projekt.
11.3 Forskningsmyndigheter
Inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde finns två stora forsknings-
myndigheter, Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och jordbrukets
forskningsråd.
11.3.1 Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
SLU:s mål skall vara att utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och
människans hållbara nyttjande av dessa. Detta sker genom utbildning, forskning,
fortlöpande miljöanalys och information.
SLU:s övergripande mål är formulerat utifrån ett sektorsansvar och SLU skall
bedriva sin verksamhet inom jord- och trädgårdsbruk, landskapsplanering,
livsmedelsproduktion, naturvård, skogsbruk och vedråvarans förädling, vattenbruk
samt veterinärmedicin.
Verksamheten skall, utöver sektorsansvaret, karaktäriseras av helhetssyn,
kvalitet, effektivitet och samverkan inom landet samt internationellt.
SLU består av tre fakulteter för utbildning och forskning; fakulteten för
jordbruk, landskapsplanering och trädgårdsbruk (JLT-fakulteten), skogsveten-
skapliga fakulteten och veterinärmedicinska fakulteten. Därutöver finns gemen-
samma funktioner för administrativ service, information, bibliotek etc.
SLU har en bred kompetens inom det biologiska området. SLU har antagit ett
strategidokument, Med naturresurser i fokus - SLU inför 2000- talet, i vilket
verksamheten beskrivs. SLU framhåller att verksamheten under senare år
förändrats på många sätt och anpassats till nya förutsättningar. Nyttjandet av
de biologiska naturresurserna är en väsentlig bas för Sveriges materiella
välstånd. Enligt SLU:s bedömning är det rimligt att ekonomiska, tekniska och
biologiska kunskaper om de biologiska naturresurserna kommer att efterfrågas i
ökad utsträckning i framtiden. Konsumenternas krav får allt större genomslag
även i de primära produktionsleden.
11.3.2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)
SJFR skall enligt sin instruktion främja och stödja i första hand grundläggande
och långsiktig forskning som gagnar ett hållbart nyttjande av de biologiska
resurserna med särskild inriktning på de areella näringarna.
SJFR är organiserat så att under styrelsen (rådet) är verksamheten indelad i
elva beredningsorgan som täcker såväl den grundläggande som den mer tillämpade
forskningen. Sålunda täcker SJFR följande områden: organismbiologi, cellbiologi
& kemi, ekologi, ekonomi & samhälle, jordbruk, skogsbruk, hortikultur, fisk,
livsmedel, rennäring samt areell produktion och långsiktig samhällelig
försörjning.
11.3.3 Övrigt
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) är en fristående akademi med visst
statsbidrag. KSLA och Forskningsrådsnämnden (FRN) har lämnat förslag till
samordning och inriktning av forskning rörande landsbygdsutveckling m.m. Statens
jordbruksverk och Fiskeriverket finansierar, inom sina respektive
ansvarsområden, visst utvecklingsarbete och undersökningsverksamhet.
11.4 Prioriteringar för framtiden
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: SLU:s strategidokument "Med natur- |
| resurser i fokus - SLU inför 2000-talet" bör utgöra en god grund|
| för den vidare utvecklingen av universitetet. |
| En redovisning från SLU och SJFR över vilka åtgärder som |
| vidtagits för att forskningsresultaten bättre skall nå ut i |
| samhället bör begäras. |
| SJFR bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden som |
| regeringen avser att tillskapa för att främja tvärvetenskap i |
| enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.6. |
| SJFR bör liksom övriga forskningsråd återfå rätten att inrätta |
| professurer i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4. |
| En översyn av forskningen och undersökningsverksamheten på |
| fiskets område bör göras. Frågan behandlas i budgetpropositionen|
| tillsammans med andra frågor som berör Fiskeriverket. |
| Forskningsfinansieringsutredningens förslag om att SJFR |
| omvandlas till ett sektorsforskningsråd, med en ändrad |
| sammansättning av SJFR:s styrelse, bör enligt regeringens |
| mening ej genomföras. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
FN:s prognoser pekar mot en global folkmängd på mellan sju och åtta miljarder
om 20 år. Detta ställer krav på en väsentligt ökad produktion av livsmedel,
fibrer och bränsle. Samtidigt måste naturresurserna bevaras långsiktigt.
Samhället måste ställas om till ett kretsloppssamhälle. Det finns risk för att
de ökande kraven på livsmedels-produktionen kan komma att motverka
miljötänkandet och inriktningen mot en långsiktig hållbarhet.
Svensk miljöpolitik och miljöforskning har ett gott internationellt rykte och
hög standard. Riodeklarationens mål och målen för miljöforskningen inom jord-
och skogsbruk är grundpelare för att åstadkomma ett uthålligt nyttjande av
naturresurserna. För att nå dessa mål behövs ett ökat kunnande om ekologiska
processer i skogs- och jordbruksekosystemen.
När samhället efterfrågar nya arbetsmöjligheter måste även stor hänsyn tas
till den omgivande miljön. Sverige har i ett globalt perspektiv goda
förutsättningar att genom forskning och utveckling utveckla de areella näring-
arna så att de står i samklang med internationella konventioner på miljöområdet.
Sektorn skogsbruk och skogsindustri är den största enskilda inkomstkällan för
det svenska samhället. Skogssektorn sysselsätter ca 191 000 personer, varav ett
stort antal i glesbygden. Skogen utgör dessutom en rekreationskälla för jakt och
friluftsliv.
Skogen täcker arealmässigt ca 54 % av landytan och skogsmarken har därför
betydelse för den totala miljön vad avser exempelvis grundvattennivåer,
vattenkvalitet och slutligen tillståndet i havet. Skogen ger också livsrum och
överlevnadsmöjligheter för djur och växter och är därför av avgörande betydelse
för biodiversiteten.
Skogs- och jordbruksråvaror ger möjlighet till framställning av helt nya
produkter. I framtiden kommer allt fler substanser att kunna utnyttjas till
födoämnen, djurföda, biobränslen, industriråvara och farmaceutiska preparat. För
att möjliggöra en framgångsrik, alternativ och resurssnål produktion till dagens
i huvudsak oljebaserade produktion är kunskaperna om råvarans egenskaper från
skogs- och jordbruksväxter nödvändiga.
Livsmedelsindustrin är en av Sveriges största näringar. Den direkta
sysselsättningen är mycket stor, ca 60 000 personer, och indirekt sysselsätts
ett än större antal. Framställning av livsmedel med hög kvalitet är ett mycket
viktigt område där konsumentkraven visar på en högre betalningsförmåga för
livsmedel med hög kvalitet. Livsmedelsintagets sammansättning har ett direkt
samband med folkhälsotillståndet.
Sverige är pådrivande när det gäller att sätta upp normer för hantering av
husdjur. Utan ett väl utarbetat kunskapsunderlag kommer dessa ansträngningar att
vara förgäves.
I Europaperspektivet är jordbruksforskningen också ytterst central.
Jordbrukets miljöfrågor, djurens hälsa och sambanden mellan människors kost och
hälsa är viktiga forskningsområden. En fri marknad för livsmedel medför att
svenska företag och produkter måste hitta konkurrensfördelar. Miljövänliga
produkter måste tas fram från sunda råvaror. Allt detta kräver betydande
forskningsinsatser, både vad avser djup och bredd. Forskningen måste medverka
till ekonomisk tillväxt och stadigvarande sysselsättning inte minst på
landsbygden. Beredskapen för en eventuell global bristsituation måste också
förstärkas.
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom den Europeiska unionen (CAP) står inför
betydande förändringar som kan komma att få stora strukturella konsekvenser. En
eventuell anslutning av de central- och östeuropeiska länderna till unionen
kommer också att få återverkningar på livsmedelsproduktionen inom hela unionen.
Framtida forskning inom departementets ansvarsområde kommer sannolikt att bli
än mer internationell. EU:s forskningsprogram är delvis ett steg i denna
riktning. Frågor som berör resurshushållning och miljöaspekter har sedan
lång tid betonats av de nordiska länderna och svenska forskare har en
framskjuten position inom området. Principen om ett sektorsansvar för miljön
medför ett ökat behov av kunskaper om näringarnas påverkan på miljön och de
åtgärder som sätts in för att minimera negativ miljö-påverkan.
Skälen för regeringens bedömning: SLU och SJFR har i sina fördjupade
anslagsframställningar tagit upp viktiga framtidsfrågor som samhället står inför
att lösa.
Det strategidokument Med naturresurser i fokus - SLU inför 2000-talet som SLU
redovisat är inriktat på flera av ovanstående områden och utgör därvid enligt
regeringens bedömning en god grund för den vidare utvecklingen av universitetet.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget kan endast begränsade medel ställas
till förfogande för nya reformer. Utöver vad som avser grundutbildningen vid SLU
och forskning om träråvaran samt forskning om ekologisk jordbruks- och
trädgårdsproduktion bör SLU och SJFR därför pröva om till regeringen i övrigt
lämnade förslag till reformer kan finansieras inom ramen för befintliga
resurser.
Inom jordbruksforskningen måste såväl grundläggande som sektoriellt inriktade
frågor belysas och för att lösa frågor över olika ämnesområden bör den
tvärvetenskapliga forskningen i ökad utsträckning stimuleras. Rådsmedlen utgör
därvid en viktig källa till förnyelse inom fakulteterna.
För att främja det tvärvetenskapliga arbetet bör en samverkansgrupp inrättas.
I denna bör forskningsråden under Utbildningsdepartementet,
Socialvetenskapliga forskningsrådet och SJFR ingå. Se även avsnitt 10.2.6.
En bättre samordning av samhällets FoU-insatser bör eftersträvas. I
Naturvårdsverkets redovisning Forskning och utveckling för bättre miljö 1996
läggs förslag om en bättre samordning mellan de olika forskningsfinansiärerna på
miljöområdet. Dessa frågor behandlas under avsnitt 3.11.3.
Regeringen vill även framhålla och understryka behoven av forskning som berör
samhälleliga, kulturella och sociala frågor både nationellt och internationellt.
Det skogsindustriella området är ett annat område där de offentliga och
privata resurserna bättre behöver samverka. Från flera håll, bl.a. i rapporten
Ökat industriellt utnyttjande av skogsråvara som SJFR utarbetat i samråd med
berörda branschforskningsinstitut framhålls behovet av nya FoU-resurser men
också behovet av en ökad samordning. Dessa frågor behandlas även under avsnitt
3.11.9.
Den statligt finansierade forskningen inom livsmedelsområdet har länge varit
inriktad på att ge grundläggande kunskap om råvarornas biologiska, kemiska och
fysikaliska uppbyggnad. Under avsnitt 3.11.10 aviserar regeringen vissa åtgärder
för att samordna forskningsresurserna på livsmedelsområdet. Insatser behöver
göras för att stärka den mer industrinära livsmedelsforskningen. Åtgärderna
omfattar även den forskning som belyser hur produktens egenskaper karaktäriseras
för att tillgodose konsumenternas önskemål.
KSLA, Forskningsrådsnämnden (FRN), SLU och SJFR har i olika sammanhang pekat
på forskningsbehovet för att utveckla landsbygden. Dessa frågor har även en
framträdande plats inom EU:s forskningsprogram. Forskningen spänner över många
skilda områden. Regeringen anser att forskning som gäller landsbygden är viktig,
bl.a. för en bättre förståelse av landsbygdens utvecklingsmöjligheter. Under
avsnitt 3.11.11 föreslås vissa åtgärder för en bättre samordning av forskningen.
Det är viktigt att forskningsresultaten når ut i samhället. Det gäller inte
bara att finna bättre former för samverkan mellan forskning och näringsliv utan
också mellan forskning och det övriga samhället. Allmänhet och konsumenter
behöver bättre kunskaper om forskningsresultaten. Ett stort ansvar vilar på
forskarsamhället och ansvariga forskningsmyndigheter att tillse att
forskningsresultaten når ut i samhället. Under avsnitt 3.9 föreslås att
högskolans uppgift att sprida kunskap och att samverka med det omgivande
samhället förtydligas. För forskningsmyndigheterna inom Jordbruksdepartementets
ansvarsområde har denna uppgift varit prioriterad. Detta hindrar emellertid inte
att samverkansformerna med samhälle och näringsliv ytterligare behöver
utvecklas. Regeringen avser att senare begära en redovisning av SLU och SJFR om
vilka åtgärder som vidtagits för att forskningsresultaten bättre skall nå ut i
samhället.
Östersjösamarbetet är en viktig del av regeringens politik. Detta gäller inte
minst inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde, där frågor om miljö,
biodiversitet, livsmedelsproduktion, den gemensamma jordbruks-politikens
effekter etc. är aktuella. Initiativ har tagits av de nordiska
lantbruksuniversiteten, forskningsråden samt KSLA. Det Nordiska
lantbruksuniversitetet (NOVA) har bildats med syfte att fördjupa samarbetet
mellan de nordiska lantbruksuniversiteten. NOVA samverkar nära med sin baltiska
motsvarighet Baltic Agricultural University (BOVA). På motsvarande sätt
samverkar de i Norden och Baltikum verksamma forskningsråden inom jord- och
skogsbruk.
SJFR har lämnat förslag om en förstärkt trädgårdsforskning. Förslaget
förutsätter nya resurser, omfördelningar av medel inom SJFR och att
trädgårdsnäringen tillskjuter medel. Trädgårdsnäringens Riksförbund har i ett
annat sammanhang föreslagit att en Trädgårdsnäringens utvecklingsfond inrättas
för finansiering av för näringen angelägen verksamhet, bl.a. insatser för
näringens utveckling. Regeringen avser att senare återkomma i denna fråga.
Regeringen har under avsnitt 3.7 redovisat sina förslag till åtgärder som
skall främja jämställdheten inom forsknings- och utbildningsområdet. Bl.a. bör
ett sekretariat för genusforskning inrättas vid Göteborgs universitet. Det är
angeläget att SLU och SJFR aktivt deltar i jämställdhetsarbetet på
forskningsområdet. Genom att i sin verksamhet främja jämställdheten mellan
kvinnor och män kan SLU och SJFR påverka könssammansättningen i forskarkåren.
Det kan gälla rekryteringsfrågor till högre vetenskapliga tjänster,
representationen i myndigheternas beredande organ etc.
Vid forskningsråden fanns före den 1 juli 1994 tjänster som professor, vilka
efter förslag av respektive forskningsråd inrättades och tillsattes av
regeringen. I prop. 1992/93:100 föreslogs att de professurer som då fanns vid
forskningsråden borde föras över till det universitet där tjänsten var placerad.
Sålunda överfördes tre tjänster från SJFR till SLU. Budgetåret 1994/95
överfördes även medel för dessa tjänster från SJFR:s anslag till SLU:s.
Professurer är ett viktigt instrument för förnyelsen av forskningen. Då
möjligheten att inrätta professurer upphörde förlorade forskningsråden ett
viktigt förnyelseinstrument. Forskningsråden bör därför erhålla möjligheten att
inrätta professurer utan regeringens beslut. Tjänsterna bör dock vara
tidsbegränsade till sex år. SJFR bör omfattas av förslaget. Se även avsnitt
10.2.4.
Forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) föreslår bl.a. att forsk-
ningsmedel från departementets sektorsforskningsorgan, Jordbruksverket och
Fiskeriverket förs från dessa till SJFR. Regeringen återkommer till denna fråga
i budgetpropositionen inför år 1998. I Sverige är den nationella
forskningen på fiskets område splittrad. Fiskeriverket och SJFR genomför
tillsammans ett forskningsprogram Fiskforskning för Sverige. Forskningen bedrivs
bl.a. vid Fiskeriverkets tre laboratorier och vid SLU:s vattenbruksinstitution i
Umeå. Universitetsforskningen på fiskets område är splittrad till ett flertal
institutioner med i regel relativt små forskargrupper. Det finns ett ökat behov
av samordning nationellt och mot bakgrund av den gemensamma fiskepolitiken inom
EU (CFP). Regeringen avser att göra en översyn av forskningen och undersök-
ningsverksamheten på fiskets område. Frågan behandlas i budgetpropositionen
tillsammans med andra frågor som berör Fiskeriverket.
Forskningsfinansieringsutredningen föreslår att SJFR omvandlas till ett
sektorsforskningsråd och att därmed styrelsens sammansättning förändras så att
forskarsamhället inte längre har majoritet i rådet. För närvarande utser
forskarsamhället genom val i en elektorsförsamling sju ledamöter i SJFR och
regeringen fem inklusive ordföranden. SJFR är enligt regeringens uppfattning
uppbyggt på ett sådant sätt att det kan fullgöra uppdraget både vad avser
grundläggande kompetensuppbyggnad och att lösa sektoriella frågeställningar. En
ändring av rådets sammansättning är därmed inte aktuell.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att Sveriges lant-
bruksuniversitet anvisas 980,8 miljoner kronor och att Skogs- och jordbrukets
forskningsråd anvisas 216,2 miljoner kronor.
11.5 Ekologisk produktion inom jordbruk och trädgårdsnäring
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Av tillgängliga medel, av från EG- |
| budgeten finansierad kompensation för revalvering av |
| jordbruksomräkningskursen, bör sammantaget 46,5 miljoner kronor |
| för åren 1996-1998 disponeras för forskning för utveckling av |
| ekologisk produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen. |
| Sveriges ambition är att vara vägledande inom EU på området. |
| Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) bör ges i uppdrag |
| att i samverkan med näringen genomföra ett sammanhållet forsk- |
| ningsprogram. Vidare bör sammantaget 122 miljoner kronor |
| tillföras Stiftelsen Lantbruksforskning för forskning och |
| utveckling samt marknadsbefrämjande åtgärder inom |
| jordbrukssektorn. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning: Riksdagen har fattat beslut om att 10 % av landets åkerareal bör
vara ekologiskt odlad år 2000. För att nå dit erfordras bl.a. att ett kun-
skapsunderlag tas fram genom ett framåtsyftande FoU-program. Kompetensuppbyggnad
är viktig för att understödja den ökning av den ekologiska produktionen som
efterfrågas av konsumenterna samt en utveckling i riktning mot ett miljöanpassat
samhälle. En sådan satsning kan även bidra till globalt användbar kunskap om
naturresurshushållning.
Regeringen uppdrog den 25 januari 1996 åt SJFR att utreda behovet av forskning
inom ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion. SJFR har i rapporten
Ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion utrett kunskapsläget, pågående
forskning och behovet av fortsatt forskning.
I regeringens vårproposition (prop. 1995/96:150 sid 159-160) anförs att av de
medel som utgår som kompensation för att den svenska kronan revalverats gentemot
ecun bör huvuddelen användas för forskning och utveckling inom jordbrukssektorn.
Det sammantagna beloppet uppgår till 173 miljoner kronor.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen föreslår att resurserna för
forskning rörande ekologisk produktion inom jordbruk och trädgårdsnäring
förstärks med sammantaget 46,5 miljoner kronor under åren 1996-1998.
Regeringen avser att när riksdagen fattat beslut uppdra åt SJFR att planera
och genomföra ett treårigt forskningsprogram för ekologisk jordbruks- och
trädgårdsproduktion. SJFR skall samråda med Stiftelsen Lantbruksforskning.
Forskningsprogrammet bör, enligt regeringen, främja:
- en god vetenskaplig utveckling, bl.a genom ökad tvärvetenskaplighet
- näringens långsiktiga utveckling
- samverkan och dialog mellan forskningen och hela kedjan från producent till
konsument.
Forskningsprogrammet bör omfatta:
- kompetenshöjande och problemorienterade forskningsprojekt inom ekologisk
jordbruks- och trädgårdsproduktion
- forskartjänster
- internationell samverkan. SJFR bör verka för att det ekologiska synsättet på
jordbruks- och trädgårdsproduktion i ökad utsträckning vinner insteg i EU:s
forskningsprogram.
Det ankommer på SJFR att besluta om och genomföra forskningsprogrammet. SJFR
bör samråda med berörda intressenter om programmets inriktning. Med hänsyn till
finansieringen skall SJFR samråda med Stiftelsen Lantbruksforskning.
Regeringen utgår från att Stiftelsen Lantbruksforskning genom sina medel
medverkar till att jordbruket och trädgårdsnäringen ställs om mot en mer
ekologiskt hållbar produktion där bl.a. vikt läggs vid att underlätta
uppfyllelsen av riksdagens målsättning att 10 % av landets åkerareal bör vara
ekologiskt odlad år 2000 samt att stiftelsen i övrigt samverkar med SJFR i
forskningsfrågor.
Beträffande disponeringen av de s.k. revalveringsmedlen har regeringen samrått
med Lantbrukarnas riksförbund. Medlen kan tas i anspråk redan under innevarande
budgetår. Regeringen förordar att sammantaget 168,5 miljoner kronor tas i
anspråk för forskning och utveckling enligt följande disposition. Resterande 4,5
miljoner kronor beräknas tas i anspråk för andra ändamål.
(tusental kronor)
1996 1997 1998
Skogs- och jordbrukets forskningsråd 21 000 17 000 8 500
Stiftelsen Lantbruksforskning 64 000 39 000 19 000
Regeringen har för avsikt att underställa kommissionen förslaget för god-
kännande. Ändamålet kan komma ifråga endast under förutsättning att slutlig
överenskommelse mellan Sverige och EU-kommissionen om medelsdispositionen
uppnås.
Ekologiskt lantbruk syftar till en produktion som bygger på förnyelsebara
resurser, på ett långsiktigt optimalt utnyttjande av solenergin och av
ekosystemens produktionsförmåga samt cirkulation av näringsämnen. Produktionen
bör omfattas av en helhetssyn inom växtodlingen, animalieproduktionen och
trädgårdsproduktionen. Produktionen baseras i möjligaste mån på naturgivna och
förnyelsebara resurser, medan användning av naturfrämmande ämnen, som
handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel, undviks.
En god hälsa hos husdjuren bör främjas och de bör ges möjlighet till ett
naturligt beteende och en värdig tillvaro. Det ekologiska lantbruket strävar
efter att vara ekonomiskt bärkraftigt så att det ger lantbrukaren en skälig
inkomst, en säker arbetsmiljö och konsumenterna ekologiskt producerade livsmedel
till rimliga priser. Det ekologiska lantbruket strävar också efter att stärka
banden mellan landsbygd och tätort, samt mellan producent och konsument.
Regeringen konstaterar att många av de målsättningar som ingår i dagens
ekologiska produktion bör vara generellt önskvärda inom svensk jordbruks- och
trädgårdsnäring. Inte minst måste näringarnas miljöfrågor ses utifrån ett
internationellt perspektiv. Även om det saknas helt entydiga bedömningar, anser
många att ekosystemens begränsningar redan nu, eller inom en snar framtid, har
nåtts och att en ökad produktion därför inte är möjlig i många delar av världen.
Regeringen bedömer att jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring är centrala
näringar i ett framtida kretsloppssamhälle och att detta bör ligga till grund
för den framtida forskningen. Sambandet mellan stad och landsbygd, kopplat till
kretslopp av näringsämnen och energiproduktion samt möjligheter till långsiktiga
arbetstillfällen är viktiga bidrag från näringarna. Kvalitet, miljöhänsyn,
etiska värden liksom globala hänsyn bedöms vara viktiga komponenter för
konsumenterna i framtiden. Genom en kraftfull satsning på forskning och
utveckling bör Sverige enligt regeringens bedömning ta ytterligare ett steg mot
ett ekologiskt anpassat samhälle som dessutom befrämjar en mångfacetterad
arbetsmarknad. Sveriges ambition är att vara vägledande inom EU på området.
12 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde bedrivs forskning inom
områdena arbetsmarknad och arbetsliv.
I följande tabell redovisas resurserna till forskning och utveckling inom
departementets ansvarsområde. (Beloppen redovisas i tkr)
----------------------------------------------------------------------
|UTGIFTSOMRÅDE|Anvisat |Förslag |Beräknat |Beräknat |
|14 |1995/96 |1997 |1998 |1999 |
----------------------------------------------------------------------
|1. Rådet för |39.000 |25.972 |25.328 |26.189 |
|arbetslivs- | | | | |
|forskning | | | | |
|(RALF) | | | | |
----------------------------------------------------------------------
|Arbetslivs- |319.518 |212.308 |208.415 |209.385 |
|institutet | | | | |
|(ALI) | | | | |
----------------------------------------------------------------------
|2. Forskning |891.965 |522.785 |463.777 |463.763 |
|och | | | | |
|utveckling | | | | |
|inom ar- | | | | |
|betslivs- | | | | |
|området | | | | |
----------------------------------------------------------------------
|Expert- |7.500 | | | |
|gruppen för |(1:a huvud- | | | |
|arbets- |titeln) | | | |
|marknads- | | | | |
|politiska | | | | |
|studier | | | | |
----------------------------------------------------------------------
|Institutet | |8.083 |8.083 |8.083 |
|för arbets- | | | | |
|mark- | | | | |
|nadspoli- | | | | |
|tiska studi- | | | | |
|er | | | | |
----------------------------------------------------------------------
|Summa |1257.983 |769.148 |705.520 |707.337 |
----------------------------------------------------------------------
1. Avser endast förvaltningskostnader
2. Disponeras av RALF och ALI
Forsknings- och utvecklingsmyndigheter inom arbetsmarknadsdepartementets
ansvarsområde är Rådet för arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitutet samt
Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier.
12.1 Sammanfattande inledning
Arbetslösheten är för närvarande Sveriges största samhällsproblem. Regeringens
högt ställda målsättning med en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 ställer
höga krav på arbetslivs- och arbetsmarknadspolitiken.
En aktiv och tydlig arbetslivspolitik spelar en viktig roll i kampen mot
arbetslösheten. Frågor om arbetsmiljö, arbetsorganisation och kompeten-
sutveckling har långsiktiga kopplingar till tillväxt och sysselsättning.
Arbetslivet utvecklas i allt snabbare takt. Ny teknik och nya flexibla
produktionssystem kan bidra till en positiv utveckling av arbetslivet, men kan
också skapa nya hälsoproblem. Arbetslivsforskningen har en viktig uppgift att
identifiera de nya risker och hälsoproblem som kan uppstå, samt att identifiera
faktorer av betydelse för en positiv utveckling. Förmågan att tillämpa ny
teknik, ny arbetsorganisation och att bedriva återkommande kompetensutveckling
påverkar på sikt arbetsmarknadspolitikens möjligheter att angripa
arbetslöshetsproblemet. Arbetslivsforskningen måste därför inriktas mot ökad
kunskapsutveckling kring komplexa utvecklingsmönster. Genom samordning och
samverkan mellan olika verksamhetsgrenar som forskning, utbildning,
kompetensutveckling, kunskapsförmedling och praktisk arbetslivsutveckling
förstärks möjligheterna att uppnå goda resultat.
Förväntningarna på arbetsmarknadspolitiken är stora. Betydande resurser
satsas i syfte att komma till rätta med de djupgående svårigheterna på
arbetsmarknaden. Det är angeläget med forskning och utvärdering för att finna de
bakomliggande orsakerna till utvecklingen på arbetsmarknaden och kunna bedöma
effekterna av de insatta resurserna. Resultatet av dessa utvärderingar har en
avgörande betydelse när det gäller den framtida utformningen och genomförandet
av arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsproblemen är dock komplexa och måste
lösas genom en kombination av generella och selektiva åtgärder inom en rad
olika ansvarsområden.
12.2 Arbetsmarknadspolitisk forskning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Ett nytt oberoende institut för utvärdering|
| av arbetsmarknadspolitiken inrättas den 1 januari 1997. |
| Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier |
| avvecklas under budgetåret 1997. |
| |
| Regeringens förslag: Rådet för arbetslivsforskning skall även |
| stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Arbetsmarknadens och arbetslivets framtida
utveckling är mångfaldig och svårtolkad, där betydande ovisshet råder. Vissa
tendenser kan dock urskiljas. En sådan är en ökad internationalisering av
ekonomin som följd av ett ökat utlandsberoende. De två senaste decennierna har
olika scenarier om framtidens arbetsliv och arbetsmarknad presenterats i
idédebatt och forskning. Delar av den svenska arbetsmarknadspolitik som nu
bedrivs är utformad efter förhållanden och erfarenheter från ett annorlunda
arbetsmarknadsläge. Under de senaste åren med en kärv arbetsmarknadssituation
har en rad olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder ersatts av andra former av
insatser i syfte att bekämpa arbetslösheten. Samtidigt befinner sig nuvarande
åtgärdsvolymer på en nivå som är högre än någonsin tidigare. Gamla
kunskapsbilder raseras och ny kunskap måste byggas för att framgångsrikt kunna
angripa problemen.
Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA)
Expertgruppen har som sin främsta uppgift att initiera och biträda vid
utvärderingsstudier inom arbetsmarknadspolitikens område, samt se till att
resultaten blir tillgängliga och kända. Forskningsprogrammen innefattar
utvärderingar, effekter och utfall av såväl enskilda arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och politikområden som arbetsmarknadspolitikens roll i ett större
sammanhang. I expertgruppen ingår företrädare för arbetsmarknadsdepartementet,
myndigheter, arbetsmarknadens parter samt forskarsamhället. EFA:s uppdrag riktar
sig främst mot mikroorienterade utvärderingsstudier och Humanistiskt
samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) arbetsmarknadsgrupp bedriver
makrororienterade studier och studier kring arbetsmarknadens funktionssätt.
Behov av förnyad organisation av utvärdering
Utredningen om forskning och pengar (SOU 1996:29) har föreslagit att de medel
som EFA, HSFR, AMS och RALF disponerar för forskning om arbetsmarknaden läggs
samman i ett sektoriellt forskningsråd under arbetsmarknadsdepartementet
samtidigt som EFA avvecklas.
Arbetsmarknadspolitiken har efterhand fått utökade resurser. Antalet åtgärder
har utökats och nya provats, samtidigt som omfattningen ligger på nivåer som
aldrig tidigare prövats i Sverige. Det betyder bl. a. att de resultat som
tidigare utvärderingar kommit fram till inte är tillämpliga på dagens
förhållanden. Kommunerna har vidare fått en allt större roll i genomförandet av
den nationella arbetsmarknadspolitiken. Sammantaget leder detta till ett
väsentligt ökat behov av utvärderingsstudier och annat underlagsmaterial inför
utformningen av arbetsmarknadspolitiken.
Det är således viktigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna snabbt och
kontinuerligt blir utvärderade. Regeringen föreslår därför att ett nytt
oberoende institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken inrättas
fr. o. m. den 1 januari 1997 under arbetsmarknadsdepartementet och att EFA
samtidigt successivt avvecklas under 1997. Institutets uppgift skall vara att
göra löpande utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken. Till institutet knyts en
referensgrupp där arbetsmarknadens parters medverkan möjliggörs. Under
institutets uppbyggnadstid får redan pågående projekt slutföras för att senare
utvärderas och analyseras. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997
under verksamhetsområde 14, anslag A 6. att 8 miljoner kronor anvisas för
inrättande av nytt institut. Samtidigt föreslås att Rådet för
arbetslivsforskning ges ett utvidgat uppdrag att stödja forskning inom
arbetsmarknadspolitikens område.
Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att även berörda myndigheter har
möjlighet att följa upp och utvärdera sin egen verksamhet. Utan fungerande
uppföljnings- och utvärderingsresurser på myndighetsnivå skulle det bli omöjligt
att med en godtagbar kvalitè genomföra den resultatstyrning som den nya
budgetprocessen kräver.
12.3 Forskning och utveckling på arbetslivsområdet
--------------------------------------------------------------------
| |
| Regeringens bedömning: De arbetsorganisatoriska frågorna har |
| stor betydelse för att främja framtida sysselsättningsutveckling|
| och en god arbetsmiljö. Forsknings och utvecklings |
| myndigheterna inom arbetslivsområdet bör därför inom sina |
| respektive ansvarsområden särskilt prioritera dessa frågor. Stöd|
| till arbetsplatsanknutet förändrings- och utvecklingsarbete i |
| samverkan med företag och den offentliga sektorn samt effektiva |
| former för erfarenhetsutbyte och kunskapsspridning mellan |
| forskning och arbetsliv bör ges särskild uppmärksamhet. |
| Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet medför att |
| frågor som berör individens villkor och arbetsmarknadens funk- |
| tionssätt är viktiga områden för arbetslivsforskningen och bör |
| belysas ur ett brett perspektiv. |
--------------------------------------------------------------------
Inledning
FoU-politiken inom arbetslivsområdet syftar till att stimulera forskning och
utveckling för att skapa en god arbetsmiljö. Åtgärderna inom området syftar även
till att föra ut kunskaper till arbetslivet samt att återföra erfarenheter från
arbetslivet till forskarvärlden. Inom området bedrivs såväl forskning som
utvecklingsarbete.
FoU-verksamheten inom området bedrivs förutom vid universitet, högskolor och
branschforskningsinstitut, vid ett särskilt forskningsinstitut,
Arbetslivsinstitutet. Finansieringsorgan för FoU inom sektorn är Rådet för
arbetslivsforskning.
Sektorsforskningen på arbetslivsområdet har en tyngdpunkt på frågor om
arbetsmiljö i vid bemärkelse. Forskningen är ofta mångdisciplinär vad gäller
frågeställningar och forskningsinriktningar. Exempel kan vara forskning och
utveckling för olika grupper i arbetslivet, t.ex kvinnors villkor, sjukvårdens
arbetsmiljö, äldre arbetskraft, yrkesförares arbetsmiljö.
Studier av riskfaktorer i arbetslivet och arbetsrelaterade skador förutsätter
kompetens inom många olika områden t. ex. teknik, medicin, fysiologi, kemi, och
psykologi. Sådan forskning kan avse belastningsskador, kemiska hälsorisker,
elektromagnetiska hälsorisker m.m. Forskning och utvecklingsarbete som avser
arbetsorganisatoriska frågor kräver bl.a. företagsekonomisk,
beteendevetenskaplig och juridisk kompetens.
Under senare tid har en förskjutning successivt skett från en mer renodlad
arbetsmiljöforskning mot en ökad andel forskning rörande arbetsorganisatoriska
frågor och arbetsmarknad. Det handlar alltmer om kompetensutveckling,
yrkeskunnande, inflytandefrågor, psykosociala arbetsmiljöfrågor,
teknikutveckling m. m. i relation till arbetsorganisation och ledningsfrågor.
Utmärkande för arbetslivsforskningen är också samverkan med arbetsmarknadens
parter och övriga sektorsintressenter. Ett omfattande och växande samarbete
finns också mellan sektorsforskningsmyndigheterna och universitet och högskolor.
Arbetslivsforskningen bedrivs i internationellt samarbete med ett omfattande
kunskaps- och erfarenhetsutbyte.
12.3.1 FoU-myndigheter inom arbetslivsområdet
Genom beslut av riksdagen den 11 maj 1995 (prop 1994/95:158, bet. 1994/95:AU9,
rskr. 1994/95:336) gäller fr.o.m den 1 juli 1995 en ny myndighetsorganisation
för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Tre myndigheter avvecklades
och två nya myndigheter, Rådet för arbetslivsforskning som har en
medelsbeviljande funktion och Arbetslivsinstitutet som är verksamhetsutförande,
inrättades.
Rådet för arbetslivsforskning
Rådet för arbetslivsforskning har till uppgift att planera, initiera och stödja
forskning och utveckling som är av betydelse för arbetslivets område.
Rådet skall särskilt utarbeta övergripande program för forskning och
utveckling samt utifrån dessa program stödja forsknings- och utvecklingsprojekt.
Vidare skall rådet svara för att den finansierade verksamheten återkommande
följs upp och utvärderas, stödja långsiktig kunskapsuppbyggnad med
mångvetenskaplig inriktning samt främja forskning om kvinnors villkor i
arbetslivet. Rådet skall också informera om sin verksamhet och resultaten av den
forskning och det utvecklingsarbete som rådet stödjer samt främja
internationellt samarbete och erfarenhetsutbyte.
Rådet har delat in sin verksamhet i tre programområden, arbetsmiljö,
arbetsorganisation och arbetsmarknad.
FoU inom arbetsmiljöområdet omfattar hälsa och säkerhet i arbetslivet.
Prioritering sker av forskning som berör stora arbetsgrupper och allvarliga
risker, liksom förmedling av ny kunskap som kan få stor betydelse för
arbetslivets utveckling. Skillnader i risk och ohälsa mellan män och kvinnor
uppmärksammas i större utsträckning. Arbetsgrupper och nätverk har bildats med
andra finansiärer, varvid FoU-insatser på såväl arbetsplats- som samhällsnivå
diskuteras. Det ligger också på programmet att stödja studier som syftar till
att utifrån skilda aspekter utvärdera långsiktiga effekter av olika aktörers
arbetsmiljöförbättrande åtgärder på såväl individ-, företags- som samhällsnivå
samt utveckla metoder för sådana studier. Fördjupade utvärderingar av effekter
av olika insatser skall också appliceras på programmets egna satsningar.
Inom arbetsorganisationsområdet stöder rådet forskning och utveckling som
syftar till att finna effektiva organisationsformer som samtidigt befrämjar
individens utveckling och hälsa. I utvecklingen av nya organisationsformer och
forskningen kring sådan verksamhet beaktas särskilt kvinnor och mäns ibland
olika utgångspunkter. Förutom fortsatt stöd till forskning om
arbetsorganisatoriska förhållanden avser rådet även att verka för att den
kunskap som finns prövas i utvecklingsprojekt och implementeras i arbetslivet.
Den arbetsmarknadspolitiska forskningen berör många discipliner. Kvalificerad
arbetsmarknadsekonomisk forskning med olika profil bedrivs i dag vid de flesta
universitet. Rådet stödjer f.n forskning och utveckling om individens villkor på
arbetsmarknaden, förändrade kompetenskrav och nya former för arbete,
arbetsmarknadens reglering, flexibilitet och trygghet, jämställdhet,
diskriminering samt arbetslivsinriktad rehabilitering. Då det idag finns ett
utökat behov av utvärderingsforskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder
avser rådet att förutom den tidigare inriktningen mot individ och arbetsplats
även stödja forskning om arbetsmarknads politiska effekter utifrån ett
ekonomiinriktat perspektiv.
Den forskningsinformation som är ett resultat av rådsfinansierad FoU avses i
första hand att spridas av projekten själva. Rådets informationsinsatser avser
främst synteser och presentationer av större, sammanhängande problemområden.
Spridning sker också genom standardisering, jämförande provning, föreskrifter,
formulerande av gränsvärden etc. En annan viktig form för nyttiggörande av
resultat är när forskningsinformation genom forskarnas medverkan i olika
utbildningar eller produktion av läromedel, presenteras för studenter vid
universitet och högskolor.
Arbetslivsinstitutet
Arbetslivsinstitutet har till uppgift att bedriva och främja forskning,
utbildning, utvecklingsprojekt och internationellt samarbete som rör arbetsliv,
arbetsmiljö, kvinnors villkor i arbetslivet och relationerna på arbetsmarknaden.
Institutet skall i detta arbete samverka med andra myndigheter, vetenskapliga
institutioner, universitet och högskolor inom och utom landet. Relevans för
arbetslivets utveckling och vetenskaplig kvalitet ska utgöra två viktiga
bedömningsgrunder för institutets verksamhet. Mångdisciplinär och
tvärvetenskaplig forskning skall utgöra ett av institutets kännetecken.
Kontaktytorna mellan institutet och högskolan utgör en i flera avseenden
nödvändig utgångspunkt för den framtida verksamheten. Inom vissa delar förbereds
mera omfattande samarbetsavtal i syfte att öka förändringspotentialen och den
långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom prioriterade delar av
arbetslivsforskningen.
En internationell kommitté har tillsatts med inriktning på institutets
internationella utbyte och kontakter.
En viktig del av institutets verksamhet är att sprida information och
kunskaper om arbetslivets utveckling. Myndigheten svarar idag för ett nationellt
ansvarsbibliotek för arbetsmiljömrådet.
Forskningsverksamheten har två olika utgångspunkter: arbetslivsutveckling och
arbetsohälsofrågor. Strukturellt kan insatserna i likhet med Rådet för
arbetslivsforsknings verksamhet delas in i forskning avseende arbetsmiljö,
arbetsorganisation samt arbetsmarknad. En viss förskjutning av tyngdpunkten inom
arbetsmiljöforskningen kommer på sikt att ske mot en ökande andel forskning som
rör arbetsorganisation och arbetsmarknad. En förskjutning kommer också att
gradvis ske från en betoning av risker mot ett ökat intresse för hur
arbetsmiljön skapas och förändras.
Inom arbetsmarknadsområdet betonas arbetslöshet och sysselsättningspolitiska
problem samt arbetsrätt och partsförhållanden.
Forskningsområdet arbetsorganisation och ledningsfrågor ses i relation till
såväl kompetensutveckling, yrkeskunnande, inflytandefrågor, psykosocial
arbetsmiljö och internkontroll av arbetsmiljön som konkurrenskraft, kundnytta
och teknikutveckling, bl a avseende produktionsteknik och IT.
Inom det arbetsmedicinska området koncentreras inriktningen på allergi och
annan överkänslighet i hud och luftvägar, ohälsa av psykosocial arbetsmiljö och
arbetsorganisation, psykosocial ohälsa och påverkan på nervsystem och
sinnesorgan. Riskbedömning och forskning fördjupas även mot förebyggande
arbetshälsovårdsarbete.
Institutets insatser inom det ergonomiska området avser forskning kring
människans förutsättningar och behov i samspelet människa-teknik-miljö.
Verksamheten berör också arbetets organisation, skade- och hälsoaspekter.
Inom det toxikologiska och kemiska området sker fokus på forskning kring
aktuella riskkemikalier och riskbedömningsdata, skademekanismer,
exponeringsmarkörer och kemiska analysmetoder som grund för gränsvärdesättning
och övervakningsarbete.
En viktig tyngdpunkt inför framtiden blir det ökade samarbetet med universitet
och högskolor när det gäller forskarutbildning. För att fortlöpande och
tidsbegränsat kunna knyta forskarstuderanden till verksamheten reglerades
institutets möjligheter att anställa doktorander och forskarassistenter genom
ändring i förordningen vilken trädde i kraft den 1 augusti 1996. För närvarande
planeras i samverkan med högskolor s.k forskarskolor med inriktning mot
arbetslivet. Även i övrigt sker en omfattande samverkan med ett flertal
universitet och högskolor. Ett samarbete med folkbildningsorganisationerna har
påbörjats. En rad kortare och längre utbildningar riktade mot olika
yrkesgrupper, bl a företagshälsovårdens experter, genomförs fortlöpande.
Arbetslivsinstitutet stödjer utveckling i arbetslivet genom egna insatser,
verksamhet i samarbete med andra institutioner/organisationer som har till
uppgift att stödja utvecklingen i arbetslivet och genom att främja aktiviteter
som i huvudsak bedrivs av andra huvudmän. Ett särskilt utvecklingsråd har
bildats för att generera och bereda sådana utvecklingssatsningar som institutet
genomför i samverkan med anknytande organisationer, parter och FoU-miljöer. En
betydande del av institutets verksamhetsmedel utnyttjas för denna typ av
aktiviteter. Programmen drivs i form av ett större antal lokala
arbetsplatsprojekt.
Arbetslivsinstitutet har ålagts att utveckla nya former för det finansiella
stöd till arbetsmarknadens parter som utgick från dåvarande Arbetsmiljöfonden.
Bidragsverksamheten kommer att tonas ned till förmån för olika typer av
samarbetsaktiviteter mellan Arbetslivsinstitutets forskningskompetens och
arbetslivets aktörer.
Skälen för regeringens bedömning: För enskilda, företag och förvaltningar
kommer anställdas möjligheter till utveckling att bli allt mer betydelsefullt,
om de skall kunna svara mot ökade krav på effektivitet, flexibilitet och
kvalitet. För arbetstagarna innebär dessa krav också ökade inslag av flexibla
arbetstidsordningar, mer flexibla anställningsformer och därigenom ökad
otrygghet i anställningen. Förändrad arbetsorganisation och förändrade
arbetsformer med ökade inslag av arbete i grupper, projektarbetsformer m. m.
ställer nya krav på kommunikationsförmåga, samarbetsförmåga och kreativitet.
Sammantaget kommer utvecklingen att innebära stora förändringar av den
psykosociala arbetsmiljön. Att följa och studera denna utveckling och dess
konsekvenser samt att bidraga med kunskap och förslag till förbättringar är
viktiga uppgifter för arbetslivsforskningen.
De företagsekonomiska målen med hög lönsamhet och produktivitet är inte
oförenliga med kraven på en god arbetsmiljö. Snarast är förhållandet så att ett
utvecklande arbete med möjlighet till inflytande och ansvar är en viktig
förutsättning för att uppnå de företagsekonomiska målen.
Den forskning som bedrivs inom området bör i hög grad vara praktisk och
problemorienterad för att på ett optimalt sätt bidra till en kontinuerlig och
långsiktig kunskapsutveckling och därmed till god produktivitet,
sysselsättningsutveckling och goda arbetsmiljöer. En förutsättning för
arbetslivspolitikens framgångar är att den genomförs med utgångspunkt från
sakliga och väl underbyggda kunskapsunderlag. En samlad bild av arbetslivets
utveckling är möjlig genom insamling och analys av de underlag, statistik och
data som finns på olika håll. Genom användande av IT kan kunskapen göras lätt
tillgänglig för spridning till forskare och samhälle. Arbetslivsinstitutet bör
i samarbete med berörda myndigheter inom ramen för sin roll som nationellt FoU-
institut för arbetslivsfrågor svara för uppbyggnad av en sådan "kunskapsbank".
Ett viktigt område för arbetslivsforskningen är kvinnors villkor i
arbetslivet. I enlighet den vad som tidigare nämnts i avsnitt 3.7 om
genusperspektiv och jämställdhet bör genusperspektivet beaktas inom samtliga
forsknings- och utvecklingsområden. Särskilt angeläget är det att få ökad
kunskap om de mekanismer som återskapar könssegregeringen i arbetslivet. Ett
annat prioriterat område är att få till stånd data och kunskapsunderlag som rör
könsrelaterad löneutveckling och lönestatistik.
För att säkerställa relevansen av insatserna inom forskningen är det viktigt
att ytterligare utveckla formerna för utbyte av kunskap och erfarenheter mellan
forskarna, aktörerna inom arbetsmiljöområdet och arbetslivet. Vidare bör de små
och medelstora företagens behov av kunskap och kompetensutveckling särskilt
beaktas.
Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet innebär att frågor om
arbetsmarknadens funktionssätt, arbetsrätten, partsrelationer och om
förhållanden som ger en ökad psykisk belastning i arbetslivet särskilt bör
uppmärksammas i arbetslivsforskningen.
Då det idag finns ett ökat behov av utvärderingsforskning avseende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör rådet förutom den tidigare inriktningen mot
individ och arbetsplats även stödja forskning om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och effekter utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.
De arbetsorganisatoriska frågorna har fått en allt större betydelse inte bara
ur arbetsmiljösynpunkt utan också för att främja en god sysselsätt-
ningsutveckling. Hur arbetet organiseras påverkar verksamheternas effektivitet,
produktivitet och konkurrenskraft och därmed också hur tillväxten och
sysselsättningen utvecklas. En fortsatt utveckling av arbetsorganisationen bör
därför främjas.
Rådet för arbetslivsforskning och Arbetslivsinstitutet redovisar i sina
respektive fördjupade anslagsframställningar en förskjutning av inriktning och
resurser för arbetslivsforskningen, från mera traditionella arbetsmiljöfrågor
till frågor som rör arbetsorganisation, förändringsprocesser och arbetsmarknad.
Regeringen bedömer denna förskjutning som strategiskt relevant utifrån
samhällets behov och stöder den av myndigheterna angivna inriktningen. Det är
dock av yttersta vikt att relevansen och kvaliteten avseende FoU inom området
kontinuerligt följs upp och bedöms.
13 Kulturdepartementets verksamhetsområde
Kulturdepartementets ansvarsområde inom forskning omfattar kultur och medier och
finansieras inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Den
grundläggande medie- och kulturvetenskapliga forskningen på universitet och
högskolor beslutas och planeras av forskarna själva på framförallt
inomvetenskapliga grunder. Den sektoriella medieforskningen utförs i regel av
akademiska institutioner på uppdrag av en utomstående intressent. Detta gäller
också delar av den sektoriella forskningen inom kulturområdet. Inom
kulturområdet har flera av områdets myndigheter ett direkt ansvar i forskningens
organisation; som beställare av sektorsforskning, som basinstitutioner för annan
forskning vid arkiv och museer samt som myndigheter med ansvar för långsiktiga
forskningsprojekt.
Statligt stöd utgår till följande ändamål;
- medel för forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,
- forskning och dokumentation om medieutvecklingen.
I följande tabeller redovisas sammanfattningsvis anslagsutvecklingen gällande
forskning och utveckling inom departementets ansvarsområden.
J 1. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet
Sammanställning över medelsfördelningen (tkr)
1995/96 Förslag Beräknat Beräknat
(18 mån) 1997 1998 1999
Statens kulturråd 3 481 2 188 2 242 2 309
Ansvarsmuseerna 3 219 2 023 2 073 2 135
Riksarkivet 15 426 9 695 9 935 10 233
Riksantikvarieämbetet 24 136 15 170 15 546 16 011
Naturhistoriska riksmuseet 8 030 5 047 5 172 5 327
Språk- och folkminnesinstitutet 808 508 521 536
Till regeringens disposition 2 500 2 562 2 639
Totalt 55 100 37 131 38 052 39 190
J 2. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen
Sammanställning över medelsfördelningen (tkr)
1995/96 Förslag Beräknat Beräknat
(18 mån) 1997 1998 1999
NORDICOM vid Göteborgs 900 820 832 832
universitet
Totalt 900 820 832 832
13.1 Kulturområdets forskning
-----------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Såväl de sektorsansvariga myndigheterna som |
| museerna och arkiven redovisar viktiga behov av forskningsin- |
| satser. Gränsdragningen mellan vad som är insamlings-, dokumenta- |
| tions-, utrednings- och publiceringsverksamhet och vad som i |
| strikt mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas, särskilt|
| vad gäller museerna. |
| De myndigheter som har forskning som en del i sitt uppdrag har |
| ett ansvar för att föra ut ny kunskap både till de verksamma inom |
| kultursektorn och till allmänheten. Detta arbete bör förstärkas. |
| Myndigheterna bör tydligare prioritera denna verksamhet. |
-----------------------------------------------------------------------
13.1.1 Inledning
Ur anslaget utgår medel för verksamhetsforskning och utvecklingsarbete inom
kultursektorn. Medlen nyttjas för projekt inom Statens kulturråds,
ansvarsmuseernas (Statens historiska museum, Statens konstmuseer,
Naturhistoriska riksmuseet, Folkens museum - etnografiska och Stiftelsen
Nordiska museet), Riksarkivets, Riksantikvarieämbetets och Språk- och
folkminnesinstitutets ansvarsområden. Vidare betalas kostnader för grund-
forskning vid Naturhistoriska riksmuseet.
De tre sektorsmyndigheterna, Statens kulturråd, Riksarkivet och Riks-
antikvarieämbetet har huvudansvar när det gäller att fånga upp den kunskap som
är resultatet av forskning vid universitet och högskolor. De har också ansvar
för att det forsknings- och utvecklingsarbete som behövs för den egna
verksamhetens kunskapsförsörjning kommer till genomförande. De tre myndigheterna
fungerar som beställare av forskning och anslagsgivare till forskningsprojekt. I
första hand förutsätts universitet och högskolor utföra forskningen medan
utvecklingsverksamheten utförs av myndigheterna själva. Inom museiområdet har
ansvarsmuseerna ett särskilt ansvar för att bl.a. dokumentera och vetenskapligt
bearbeta samlingar som har anförtrotts myndigheten. Språk- och
folkminnesinstitutet har bl.a. till uppgift att samla in, bevara, vetenskapligt
bearbeta och publicera material om personnamn, dialekter, folkminnen, folkmusik,
ortnamn m.m.
Kulturmyndigheterna har ett betydelsefullt ansvar för att tillhandahålla
arkivhandlingar, föremål och annan dokumentation som underlag och material för
forskning. Flera av myndigheterna har ansvar för långsiktiga forskningsprojekt
där grundläggande dokumentation, materialbearbetning och publicering oftast
utgör huvudmoment. Sådana projekt finns bl.a. inom Riksarkivet,
Riksantikvarieämbetet och flera av museerna. Tillkomsten av ett antal
forskningsfonder har medfört att resurserna till området har förstärkts,
exempelvis via Riksbankens jubileumsfond, genom medlen till Stiftelsen
Framtidens kultur och Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning.
Skälen för regeringens bedömning:
Gränsdragning mellan forskning och övrig verksamhet
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet bör vara långsiktiga och
hålla en hög kvalitet. Myndigheterna har i sina årsredovisningar i stor
utsträckning redovisat kvalitetsmått på sin forsknings- och utvecklingsverk-
samhet. Även ansvarsmuseerna har många verksamheter som baseras på forskning och
detsamma gäller givetvis flera andra museer. I redovisningarna av
forskningsverksamhetens karaktär finns dock oklarheter beträffande den
vetenskapliga kvaliteten och hur forskningsprojekten prioriterats. Med denna
utgångspunkt finner regeringen att särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt
museernas förhållande till forskning. Enligt regeringens bedömning bör flera av
museernas forskningsverksamhet tydligare avgränsas gentemot andra verksamheter.
Det är betydelsefullt att forskning förbehålls problematiserade vetenskapliga
arbeten och inte ges en alltför allmän innebörd. Gränsdragningen mellan vad som
är insamlings-, dokumentations-, utrednings- och publiceringsverksamhet och vad
som i strikt mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas, särskilt vad
gäller museerna.
Forskningsinformation och samverkan mellan kulturinstitutioner
De myndigheter som har forskning som en del i sitt uppdrag har ett ansvar för
att föra ut ny kunskap både till de verksamma inom kultursektorn och till
allmänheten. För att forskningens resultat ska komma till nytta fordras att
kontakterna mellan forskningsvärlden och det övriga samhället är intensiva och
ömsesidiga. Regeringen instämmer med Kulturutredningen, som i sitt betänkande
Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) efterlyser en aktivare samverkan
mellan bibliotek, museer, folkbildning, organisationer och universitet och
högskolor. Detta synsätt är också i samstämmighet med den politik som lanseras
för dessa områden i regeringens proposition 1996/97:3 om kulturpolitik.
Regeringen vill särskilt understryka vikten av att långsiktigt utveckla
forskningsinformationen inom det kulturpolitiska fältet. Denna fråga behandlas
mer utförligt i avsnittet 3.9 i denna proposition.
Forskningsinformation är på många håll ett försummat område. Det behövs
genomtänkta modeller för att presentera forskningserfarenheter och dess
tillämpningar. Det finns ett stort behov av att sammanställa, analysera och föra
ut myndigheternas samlade erfarenheter från sin forsknings- och
utvecklingsverksamhet. I fråga om forskningens organisation anser regeringen att
myndigheterna i högre grad bör arbeta med tematiska projekt och
gränsöverskridande forsknings- och utvecklingsinsatser i samarbete med
myndigheterna inom området. I regeringens proposition 1996/97:3 om kulturpolitik
anges flera sådana teman där en gemensam forsknings- och utvecklingssatsning
skulle ge ny kunskap och nya perspektiv.
Kulturmiljö
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) avser att för kommande budgetperiod organisera sin
forskning inom två ramprogram; "Kulturlandskapets innehåll och förändring" samt
"Teknisk-antikvarisk kunskapsuppbyggnad". Inom ramprogrammen planerar RAÄ
forskning till stöd för de programområden som myndigheten prioriterar i sin
fördjupade anslagsframställning; kulturarvet i arkitektur och samhällsplanering,
långsiktigt hållbar byggnadsvård, vårt industrihistoriska arv, historiens
landskap och kulturarv, samt turism och regional utveckling. Ett flertal av
RAÄ:s forsknings- och utvecklingsprogram är långsiktiga men inom de redan
etablerade programmen presenteras även nya enstaka projekt. RAÄ planerar
exempelvis en större satsning på byggnadskonsten och avser att under den
kommande treårsperioden stimulera och stödja forsknings- och utvecklingsprojekt
gällande estetiska aspekter och värderingsproblem i samband med bevarandet av
kulturhistoriskt värdefulla byggnader. RAÄ betonar vikten av att öka
kompetensutvecklingen inom kulturmiljösektorn som ett sätt att ge
förutsättningar för forskning och utbildning av betydelse för kulturmiljön.
Regeringens bedömning är att RAÄ:s program för kulturmiljöns sektorsforskning
har en utformning som gör att kulturmiljöarbetet ges ett väl fungerande stöd i
forsknings- och utvecklingsverksamheten. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2.
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 15 170 000 kr anvisas
Riksantikvarieämbetet.
Arkiv
Riksarkivet avser att till stor del fortsätta redan påbörjade forsknings- och
utvecklingsprojekt under kommande treårsperiod. Myndigheten prioriterar dels en
fortsatt satsning på databasutvecklingen och informationsberedningen i syfte att
skapa en nationell databas, dels en förstärkning och utveckling av
arkivvetenskaplig forskning, dels också en utveckling av insatserna på den
moderna arkivbildningens och informationsteknologins område. Inom varje
delprojekt finns även en del nya projektförslag. Riksarkivet föreslår bl.a. en
undersökning av arkivbildningen i företag, t.ex. de digitala teknikernas
inverkan på hur företagen arkiverar dokument. Riksarkivet planerar också att
genomföra en studie som syftar till att ta fram generella rutiner för
multimediapresentation av arkivinformation. Regeringen finner Riksarkivets
prioriteringar väl motiverade. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år
1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och
utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 9 695 000 kr anvisas Riksarkivet.
Statens kulturråd
Statens kulturråd stödjer både utvärderings- och forskningsinriktade projekt.
Under den kommande budgetperioden begär Statens kulturråd medel för att bl.a.
fortsätta redan påbörjade utvärderings- och utvecklingsstudier inom
kulturområdet. Rådet avser bl.a. att ta på sig ett större ansvar för forsknings-
och utvecklingsinformation genom bl.a. seminarier/konferenser, inventeringar och
utvecklingsverksamhet. Regeringen finner Statens kulturråds val att koncentrera
sina insatser till dels forskningsinformation och till dels forskning om
kulturpolitikens drivkrafter och effekter som väl genomtänkta. Enligt
regeringens bedömning bör dock Statens kulturråd under den kommande
treårsperioden i högre grad koncentrera sin forsknings- och
utvecklingsverksamhet på rena forskningsprojekt. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2.
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 2 188 000 kr anvisas
Statens kulturråd.
Museer
Genom de särskilda medlen till ansvarsmuseernas forsknings- och ut-
vecklingsverksamhet har angelägen museiforskning kunnat genomföras som normalt
inte får stöd av forskningsråden. Dokumentationen av och tillgängligheten till
samlingarna har förbättrats. Ansvarsmuseerna framhåller att samverkan mellan
museerna och universiteten har förbättrats. Ansvarsmuseerna har i sina
anslagsframställningar utvecklat behoven av forskning för sin
verksamhetsutveckling. Naturhistoriska riksmuseet har en särställning inom
museiväsendet genom att där bedrivs akademisk forskning med inriktning på
förhållandet mellan människa, miljö och natur. Viss grundforskning förekommer
också vid andra museer.
Ansvarsmuseerna har många verksamheter som baseras på forskning och detsamma
gäller givetvis flera andra museer. Med denna utgångspunkt finner regeringen som
tidigare nämnts att särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt museernas
förhållande till forskning. Gränsdragningen mellan vad som är insamlings-,
dokumentations-, utrednings- och publiceringsverksamhet och vad som i strikt
mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas. Regeringen finner det
positivt att centralmuseerna samverkat till en gemensam anslagsframställning
angående forsknings- och utvecklingssatsningar inför kommande treårsperiod.
Anslagsframställningen visar emellertid att det krävs en ytterligare beredning
innan centralmuseernas ansvar för forskning och deras roll i
forskningsorganisationen kan preciseras tydligare. Innan en närmare precisering
har gjorts är det dock svårt att göra bedömningar av vilka resurser som
centralmuseerna bör förfoga över för ändamålet. I avsnittet 3.11.1 i denna
proposition, har regeringen fäst uppmärksamheten på några aspekter på
forskningen om kulturarvet som berör bl.a. museerna. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2.
Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 2 023 000 kr anvisas
ansvarsmuseerna.
Språk- och folkminnesinstitutet
En stor del av Språk- och folkminnesinstitutets forskningsresurser är bundna i
långsiktiga projekt. En del av dessa projekt och därmed åtföljande
publiceringsåtaganden är resultatet av specificerade uppdrag, givna redan i de
enskilda verksamheternas uppbyggnadsfas. De flesta av dessa åtaganden befinner
sig i långt framskridet stadium i sina publiceringsplaner. Enligt regeringens
bedömning bör Språk- och folkminnesinstitutet prioritera fullföljandet av redan
påbörjade långsiktiga forskningsprojekt samt arbeta vidare med digitaliseringen
av materialet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop.
1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser
inom kulturområdet att 508 000 kr anvisas Språk- och folkminnesinstitutet.
13.2 Forskning och utveckling inom kulturområdet
Regeringens bedömning: Under den kommande budgetperioden bör tvärvetenskaplig
forskning inom områden av betydelse för kulturarvet respektive kultursektorn i
stort initieras. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) bör
ges i uppdrag att, i samverkan med berörda myndigheter och institutioner, utreda
och föreslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskningen inom
kulturområdet.
13.2.1 Inledning
Mellan människors utbildning och kulturintresse finns av naturliga skäl starka
samband. Universitet och högskolor utbildar för yrken inom kulturområdet men
också stora yrkesgrupper för områden där kulturingår som en del i arbetet.
Framöver kommer det att ställas krav på kunskaper utöver de rent
yrkesförberedande. Dit hör fördjupade teoretiska kunskaper,
problemlösningsförmåga och vetenskaplig orientering av mer bred och allmängiltig
art. Även ur ett internationellt perspektiv efterfrågas kunskaper och
färdigheter som ger oss möjligheter att bättre förstå och hantera kulturella och
samhälleliga processer. Dit hör frågor som rör hur vi identifierar och tolkar
kulturarv och identitet, nationalstaternas framtid och den framväxande
regionaliseringen, religion och etnicitet, europeiseringens och globaliseringens
inverkan på vårt andliga och materiella kulturarv, hur vi närmar oss
miljömässigt hållbar utveckling, kulturens roll som utvecklingsfaktor osv.
Områden som de uppräknade fordrar delvis nya tvärvetenskapliga ansatser inom
högre utbildning och forskning.
Skälen för regeringens bedöming:
Ökat behov av tvärvetenskaplig forskning inom kulturområdet
Det finns sedan länge en koppling mellan universitet och högskola och museerna,
kulturmiljövården och arkiven via de traditionella museiämnena och numera finns
även en viss forskning i museologi samt kulturvårdsinriktad forskning. Det finns
dock behov av ökad fokusering på nya disciplinöverskridande problem, som uppstår
i möten mellan konst och teknik, kultur och turism m.m., och som frambringar nya
och angelägna forskningsområden, exempelvis hållbar byggnadsteknik,
kulturturism, kultur och sysselsättning, kultur och äldre, ungdomars
kulturpreferenser etc. Dessa ämnesområden skär genom både universitetsämnen och
discipliner och den forskning som svarar mot kulturområdets behov bör därför i
högre grad vara tvärvetenskaplig till sin karaktär. I gränstrakterna till de
etablerade akademiska disciplinerna och i mötena mellan ekonomi, naturvetenskap,
teknik, samhällsvetenskap och humaniora kan ny utvecklingsbaserad och innovativ
kunskapsproduktion äga rum. Kulturområdet är, i likhet med t.ex. miljöområdet,
per definition horisontellt. Detta medför också i praktiken att den mest
fruktbara och sektorsrelevanta forskningen är genuint tvärvetenskaplig. Ett
brett perspektiv där forskningen från olika utgångspunkter inriktas på
kulturarvet är väsentligt för områdets utveckling och vitalitet. Med kulturarv
menas då både materiella och andliga lämningar i dåtid som nutid. Begreppet
innefattar t.ex. föremål, byggnader, kulturmiljö men också skriftliga och
muntliga minnen, för en utveckling och närmare definition, se propositionen om
kulturpolitik (prop. 1996/97:3). En av flera viktiga uppgifter för framtida
forskning om kulturarvet är att problematisera urvalsprocessen. Vem definierar
och har definierat vad som är vårt kulturarv? För vilka syften och ur vilka
perspektiv?
Sektorsforskning inom kulturområdet och behovet av nya inriktningar
I likhet med Kulturutredningen (betänkandet Kulturpolitikens inriktning SOU
1995:84) och flera av remissinstanserna till denna anser regeringen att det
finns ett stort behov av ökad forskning inom kulturområdet. Utredningen föreslår
två tvärvetenskapliga områden; kulturarvet och ett område som den kallar
kulturvetenskap och som är en sektorsmotiverad forskning inom kulturområdet.
Utredningen föreslår att frågan om ett centrum för kulturvetenskaplig forskning
studeras vidare. Man betonar också behovet av att en forskarutbildning i
kulturvetenskap på sikt bör komma till stånd. Utredningen framhåller att det bör
göras en samlad översyn av utbildningssituationen vad gäller vård och
förvaltning av kulturarvet samt gestaltning och byggande. Utredningen betonar
också att forskningsinformationen om den kulturpolitiska forskningens resultat
behöver utvecklas. Flera av remissinstanserna påpekar att det finns ett stort
behov av att etablera nya ämnen inom det kulturpolitiska området och att ge
dessa forskningsanknytning.
"Kulturvetenskap" finns inte som en akademisk disciplin. De kulturvetenskapliga
program inom grundutbildningen som finns vid flera lärosäten, berör ett flertal
discipliner. Det finns emellertid ett flertal forskare som arbetar inom de för
utbildningen relevanta områdena. Regeringen finner det angeläget att kartlägga
denna forskning. Hit hör bl.a. forskning om kultur och kulturpolitik, t.ex.
kulturekonomi och kulturadministration och gränsöverskridande möten mellan
konst, kultur och vetenskap men också t.ex. konserveringsteknik, byggnadsvård
och naturvetenskapliga ämnesområden. Denna fråga behandlas också i kapitel
3.11.1 i denna proposition.
Enligt regeringens uppfattning finns det starka skäl, inte minst ur
kulturpolitisk synpunkt, att under den kommande treårsperioden bygga upp
forskning inom dessa två tvärvetenskapliga områden. Först bör dock en ingående
forskningsöversikt göras, för att definiera forskningsfält och identifiera
kunskapsluckor. Denna kartläggning och analys måste göras i nära samverkan
mellan universiteten, forskarsamhället, forskningsfinansiärerna och berörda
myndigheter och institutioner. Uppbyggnaden av forskningsområdena bör t.ex.
kunna utgå från tidigare erfarenheter, bl.a. uppbyggnaden av ämnet biblioteks-
och informationsvetenskap. Detta betyder bl.a. att arbetet kan ske genom en
flerårig process under vilken "öronmärkta" forskningsmedel ställs till
forskarsamhällets förfogande och fördelas genom en aktiv samverkan mellan
finansierade organ och berörda forskningsmiljöer. De forskargrupper som är mest
framgångsrika kan sedan utgöra det naturliga navet i en eventuell
centrumbildning. En sådan strategi kan med fördel tillämpas för att bygga upp
forskningskompetensen såväl när det gäller kulturarvsforskningen som övrig
forskning av betydelse för kultursektorn, t.ex. kulturpedagogik,
kulturadministration och forskning om kulturpolitikens drivkrafter och effekter.
Regeringen avser att ge Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
(HSFR) i uppdrag att, i samråd med övriga berörda inom området, utreda och
förslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskningen inom
kulturområdet. Kartläggningen skall innefatta kulturarvet och
kulturvårdsinriktad forskning men också gränsöverskridande ansatser mellan konst
och vetenskap och andra kulturområden. HSFR bör utifrån denna översikt bygga upp
och stödja forskning inom ett sammanhållet program för forskning om vårt
kulturarv och om olika kulturområden samt sträva efter en förbättrad
forskningsinformation och nyttiggörande av forskningens resultat. HSFR stöder
forskning inom flera områden som ingår eller har nära anknytning till
sektorsforskningen inom kulturområdet. Därmed kan synergieffekter skapas som
förstärker sektorsforskningen inom kulturområdet. Den samverkansgrupp för
tvärvetenskap mellan forskningsråden som regeringen har föreslagit i avsnittet
10.2.6 i denna proposition bör i sammanhanget bidra till arbetet och därmed till
att programmet får en bred tvärvetenskaplig inriktning. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för år 1997, utgiftsområde 17, anslag J 1. Forsknings- och
utvecklingsfrågor inom kulturområdet att 2 500 000 kr anvisas för ändamålet
(prop. 1996/97:1).
13.3 Massmedieområdets forskning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Under den kommande budgetperioden kommer |
| den sektoriella massmedieforskningen i högre grad inriktas på |
| frågor rörande makt och inflytande över massmedierna, särskilt |
| massmediekoncentration, och hur ny teknik påverkar utvecklingen |
| inom massmediebranschen. |
--------------------------------------------------------------------
Sedan början av 1990-talet har ägarstrukturen på radio- och TV-området
förändrats främst till följd av tillkomsten av kommersiell radio och TV. Detta
har även medfört att det utländska ägandet ökat. Även inom pressområdet har ett
tidigare stabilt ägarmönster brutits och utländska ägarintressen har etablerat
sig i Sverige. Den nya tekniken kommer till viss del att innebära att
massmedierna smälter samman och att produktionen av massmedierna successivt
förändras. Konsumtionsmönster kan i framtiden även förändras till följd av den
nya tekniken. Detta innebär att massmedieforskningen i allt högre grad kommer
att inrikta sig på frågor om t.ex. massmediekoncentration och hur den nya
tekniken kan förändra utvecklingen av massmediebranschen.
Skälen för regeringens bedömning:
Utredningen om sektoriell massmedieforskning (SOU 1994:146), redovisningar från
NORDICOM samt rapporter från den statliga kommittén Rådet för mångfald inom
massmedierna (Ku 1995:1) har legat till grund för regeringens bedömning av
forskningen inom massmedieområdet. I det följande redovisas resultaten.
Programråd för massmedieforskning
Utredningen om sektoriell massmedieforskning (SOU 1994:146) lade i december 1994
fram ett förslag om massmedieforskning för bransch och samhälle. Förslaget
innebar att ett programråd för massmedieforskning skulle inrättas i samverkan
mellan stat och bransch där branschen till övervägande del skulle finansiera
verksamheten. Den slutliga utformningen av verksamheten och finansieringen
skulle utformas i avtal mellan bransch och stat. Vid remissbehandlingen framkom
att utredningens förslag inte hade fullt stöd. Mot bakgrund av kritiken om
förslaget om organisationen av den sektoriella massmedieforskningen bör de
organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för den sektoriella massmedie-
forskningen som helhet ytterligare övervägas. Förslaget bereds för närvarande
inom regeringskansliet.
Kulturutredningen har därutöver i sitt betänkande Kulturpolitikens inriktning
(SOU 1995:4) pekat på behovet av en utvecklande och stödjande funktion för de
traditionella massmedierna och de elektroniska medierna. Utredningen pekar
särskilt på behovet av en kulturpolitiskt inriktad uppföljning och utvärdering
av massmedieområdet. Även detta har kommenterats i remissyttranden. Förslaget
behandlas i prop. 1996/97:3 om kulturpolitik.
Mediekoncentration
Rådet för mångfald inom massmedierna är en statlig kommitté (Ku 1995:1) som har
bl.a. till uppgift att följa och analysera medieutvecklingen särskilt när det
gäller frågor rörande ägande och maktkoncentration inom medierna. Fem rapporter
har presenterats sedan rådet inrättades i mars 1995. Rapporten 1995:1 Vad är
mediekoncentration? är en diskussionsrapport om begrepp och teorier som
förekommer i litteraturen och i den politiska debatten om mediekoncentration
m.m. Rapporten 1995:2 Mediekoncentration - En bibliografi är en presentation av
litteratur inom området. Rapporten 1995:3 Svenska medieägare - Ägarförändringar
och samarbetsprojekt 1995, utgör en del av underlaget för en systematisk
genomgång av ägarförhållandena i svenska medier. Rapporten 1996:1 Privat
lokalradio är en översikt över den privata lokalradions förutsättningar och
omfång i Sverige. 1996:2 Yttrandefriheten, grundlagarna och mediekoncentrationen
- rapport från seminarium den 14 februari 1996 med dokumentation av inlägg och
anföranden vid seminariet. Rådet kommer under 1996 att bl.a. ge ut en mer
genomarbetad studie om ägande och ägandeförändringar inom svenska massmedier, en
undersökning om svenska journalisters inställning till mediekoncentration, samt
studier rörande ny teknik och massmediekoncentration och musikindustrin samt
massmediekoncentrationen.
NORDICOM
Regeringen anser att NORDICOM:s uppgift att göra information tillgänglig om
medie- och kommunikationsforskning är synnerligen angelägen. Även NORDICOM:s
arbete med att utarbeta mediestatistik och följa medieutvecklingen är av stor
vikt som underlag för statsmakterna beslut. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen, prop. 1996/97:1, utgiftsområde 17, anslag
J 2. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen att 820 000 kr anvisas
NORDICOM för år 1997.
NORDICOM ges i uppdrag att fungera som internationellt dokumentations- och
forskningscentrum inom området våldsskildringar i medier. UNESCO har anslagit 50
000 USD. Kompletterande finansiering kan komma att ske från EU, svenska fonder
och medieföretag. Regeringen föreslår att
1 500 000 kr anvisas för ändamålet i budgetpropositionen, prop. 1996/97:1,
utgiftsområde 16, under anslaget B 6. Göteborgs universitet: Forskning.
14 Närings- och handelsdepartementets verksamhetsområde
14.1 Resurser, utgiftsområden och organisation
Till Närings- och handelsdepartementets område hör stöd till teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete, samt energiforskning.
Sammanfattning av anslagen för forskning och utveckling redovisas i tabellen
nedan (miljoner kronor).
Anvisat Förslag Beräknat Beräknat
1995/96 1997 1998 1999
(18 mån.)
Teknisk FoU 1 603,0 783,4 681,3 697,4
Rymdverksamhet 820,4 576,1 534,8 548,1
Energiforskning 310,1 235,8 231,9 237,6
Geovetenskaplig 7,3 4,9 4,7 4,9
forskning
Provnings- och 72,9 45,9 45,9 45,9
mätteknisk FoU
Regionalpolitisk 12,1 7,9 7,8 8,0
forskning
Konkurrens- 7,6 1,7 1,8 1,8
forskning
Summa 2 833,4 1 655,7 1 508,2 1 543,7
Utgiftsområden
Följande utgiftsområden berörs:
Utgiftsområde 19, Regional utjämning och utveckling:
Regionalpolitisk forskning
Utgiftsområde 21, Energi:
Energiforskning
Utgiftsområde 24, Näringsliv:
Teknisk FoU, Rymdverksamhet, Geovetenskaplig forskning Provnings- och mättek-
nisk FoU och konkurrensforskning
Kommentar till resursutvecklingen
Det statsfinansiella läget har framtvingat en kraftig minskning av de medel som
anvisas över budgeten för teknisk forskning och utveckling. Regeringens
ambition, vilken redovisas i denna proposition i avsnitt 3.4. är att huvuddelen
av dessa besparingar skall kompenseras genom stiftelsemedel. Regeringen anser
att Forskningsfinansieringsutredningens förslag om att överföra 300 mkr från
anslaget för teknisk forskning och utveckling till kompetensutveckling inom
högskolan inte skall genomföras.
Forskningsstödjande och forskningsutförande organ
Statsmakterna har länge avsatt en stor del av anvisade medel inom det
näringspolitiska området till teknisk forskning och utveckling (FoU) för att
stimulera näringslivets tillväxt. De statliga insatserna för teknisk FoU görs i
huvudsak inom högskolesystemet, inom industriforskningsinstituten och i någon,
men i mycket begränsad omfattning, som ett direkt stöd till företagens egen FoU.
Därtill innebär medlemskapet i EU att företag, högskolor och institut har
möjlighet att delta i europeiska FoU-projekt och erhålla visst finansiellt stöd
för detta.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ansvarar för att verkställa
huvuddelen av FoU-insatserna inom Närings- och handelsdepartementets område.
Verket utvecklar kontinuerligt metoderna för detta.
Det svenska deltagandet i det internationella rymdsamarbetet inom European
Space Agency, ESA, innehåller insatser för forskning men är till övervägande del
inriktat på teknisk utveckling av högt kvalificerade produkter inom rymdområdet.
Energiforskningen samordnas av NUTEK och kommer att behandlas i regeringens
kommande energiproposition. Sveriges geologiska undersökning, SGU, finansierar
viss grundläggande geovetenskaplig forskning. Sveriges provnings- och
forskningsinstitut AB bedriver ett omfattande arbete för att utveckla standarder
och lämpliga provningsförfaranden.
Staten stödjer regionalpolitisk forskning vid Statens institut för regional
forskning, SIR. Sedan tre år tillbaka finansierar Konkurrensverket viss
forskning om konkurrensfrågor.
14.2 Behovet av teknisk forskning och utveckling
14.2.1 Stora men ojämnt fördelade insatser för FoU inom näringslivet
Som framgår av avsnitt 3.3 är insatserna i Sverige för FoU totalt väl i nivå med
de länder som satsar mest. Näringslivets andel av FoU-insatserna är stor. Ett
fåtal stora koncerner inom läkemedel, telekommunikation och transportmedel
svarar för huvuddelen. Näringslivets FoUverksamhet är främst inriktad mot
utveckling och endast i liten grad mot forskning. Staten står för finansieringen
av huvuddelen av den tekniska forskningen. Denna forskning är till sin
omfattning relativt liten i förhållande till näringslivets satsningar på
utveckling. De större och mer FoU-intensiva företagen ökar sina kontakter med
högskole- och institutsforskningen. Många små och medelstora företag har dock
både begränsade egna utvecklingsresurser och svagt utvecklade kontakter med
forskningen inom sina verksamhetsområden.
14.2.2 En snabb förändringstakt ställer ökade kunskapskrav
Takten i den internationella utvecklingen av teknik och tekniska system är hög.
Det ställer stora krav på företagen och högskolesystemet att upprätthålla och
förnya kunskapen i takt med utvecklingen i omvärlden. Internationaliseringen
ställer ökade krav på företagen att ständigt ligga vid forskningsfronten.
Komplexiteten i företagens tekniktillämpningar ökar samtidigt som
produktcyklerna blir kortare. Företagen har svårigheter att själva upprätthålla
en forskning med både tillräcklig bredd och djup. De blir därmed beroende av att
en relevant kunskapsbildning sker inom universitet och högskolor eller i andra
forskningsorganisationer där staten bidrar till finansieringen. De små och
medelstora företagen har ett växande behov av kunskap och kompetens. De blir för
sin utveckling alltmer beroende av de större företagens utvecklingsresurser, av
industriforskningsinstituten och av forskningen vid högskolan. Ur ett tillväxt-
perspektiv är inte bara kunskapsutvecklingen i sig viktig utan även hur kunskap
och kompetens sprids i näringslivet. Det har också stor betydelse hur
problemställningar i näringslivet kan föras in i högskolan.
Det finns ett stort behov av insatser för att göra ny teknik tillgänglig för
framförallt små och medelstora företag. Regeringen har föreslagit insatser på
området i den s.k. sysselsättningspropositionen (prop. 1995/1996:222, Vissa
insatser för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för
budgetåret 1995/96, finansiering m.m.). Det gäller bl.a. kunskapsspridning till
små och medelstora företag från mindre och medelstora högskolor,
industriforskningsinstitut och från större företag via s.k. industriella
utvecklingscentrum.
14.2.3 FoU-miljön allt viktigare för företagens lokalisering
Den svenska FoU-miljöns konkurrenskraft är väsentlig för näringslivet.
Framförallt de företag som är internationellt verksamma har stora möjligheter
att dra nytta av och samverka med forskare och forskningsinstitutioner i andra
länder. Om tillgången är bättre i andra länder till utbildade människor och till
forskningsmiljöer som upprätthåller en kvalificerad både grundläggande och
tillämpad forskning inom viktiga områden för företagen, kan dessa komma att
välja att göra sina framtida investeringar i egna FoU-resurser utanför Sverige.
En sådan utveckling skulle leda till att det svenska FoU-systemet gradvis
utarmades.
Den svenska FoU-miljön måste ur näringslivets synvinkel vara minst lika bra
som andra länders för att främst de större internationellt verksamma företagen
skall ha råd att bibehålla och öka sina forsknings- och utvecklingsresurser i
Sverige. Regeringen ser det som en viktig uppgift att skapa en FoU-miljö i
Sverige som är konkurrenskraftig jämfört med FoU-miljöer utomlands.
14.3 Teknikpolitiska instrument
Regeringen anser att det finns ett stort behov av insatser för att stödja
strukturutvecklingen inom näringslivet, att tillgodose näringslivets behov av
nya kunskaper och kompetens och att sprida kunskaper till och mellan företag.
För att åstadkomma detta har ett antal teknikpolitiska instrument utvecklats.
Dessa syftar till att öppna nya kunskapsområden vid högskolan, stärka den
vetenskapliga kompetensen inom olika områden, öka samarbetet inom högskolan
genom att stimulera disciplinövergripande forskning, öka samverkan mellan
högskoleforskningen och näringslivet, öka deltagandet i det internationella
FoU-samarbetet, särskilt inom EU, bidra till bransch- och företagsnära tillämpad
forskning, bidra till nätverksbyggande inom näringslivet samt öka rörligheten
mellan högskola och näringsliv.
14.3.1 Kunskapsutveckling i samverkan mellan högskola och näringsliv
FoU-program
NUTEK har tillgång till mycket omfattande nätverk av forskare nationellt och
internationellt verksamma inom högskola, institut och näringsliv. I nätverken
ingår även ledande företrädare för näringslivet inom viktiga ut-
vecklingsområden. Detta har varit en viktig förutsättning för att NUTEK har
kunnat utveckla långsiktiga programsatsningar för forskning inom de medicinska,
naturvetenskapliga och tekniska områdena. Gemensamt för dessa insatser är att de
bidragit till att utveckla kompetens inom högskolan på områden som bedömts vara
av stor betydelse för näringslivet på lång sikt. Insatserna har grundforsknings-
karaktär och är långsiktiga. För närvarande löper ca 50 sådana FoU-program.
Näringslivet engagerar sig aktivt i verksamheten, i styr- och referensgrupper
eller på annat sätt.
Materialkonsortier
NUTEK och Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) presenterade gemensamt år
1990 förslaget att sammanföra ett antal forskargrupper som arbetade på olika
aspekter inom ett större gemensamt materialområde till forskningskonsortier för
att gemensamt utveckla kunskapen inom området. Idag finns nio sådana konsortier
(se vidare avsnitt 14.4.1).
Kompetenscentrum
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Satsningen på kompetenscentrumen bör |
| fortsätta. |
--------------------------------------------------------------------
Kompetenscentrumen är ett initiativ från NUTEK för att utveckla högskolans
samverkan med näringslivet. Syftet är att skapa starka forskningsmiljöer vid
svenska högskolor som företag aktivt och uthålligt medverkar i och därmed
långsiktigt drar nytta av. Högskolan kan samtidigt dra nytta av företagens
kunskaper. I forskningsarbetet deltar regelmässigt företagens forskare.
Kompetenscentrumen har utformats på grundval av en betydande svensk och
internationell teknikpolitisk erfarenhet. De syftar till att skapa effektiva
samverkansformer mellan högskola och näringsliv där båda parters utveckling står
i fokus. Kompetenscentrum är för närvarande den mest utvecklade formen för
samarbete mellan näringsliv och högskola inom mer avgränsade och avancerade
kunskapsområden.
Kompetenscentrumen är långsiktiga men tidsbegränsade satsningar på 5-10 år.
Urvalet har föregåtts av en omfattande och noggrann process i bred konkurrens
mellan olika forskargrupper och högskolor.
Under de gångna två åren har 28 kompetenscentrum etablerats. Verksamheten vid
dessa byggs nu upp inom ett brett fält av strategiskt viktiga områden.
Skälen för regeringens bedömning: Såväl NYFOR som RRV anser att kompetenscentrum
har en stor potential (se avsnitt 3.9).
Regeringen delar bedömningen och anser att kompetenscentrum är ett viktigt
initiativ för att åstadkomma samverkan mellan högskola och näringsliv.
Satsningen på kompetenscentrumen bör fortsätta.
Särskilda FoU-program
I syfte att stärka konkurrenskraften inom strategiska industriområden har
regeringen inrättat fyra särskilda program för forskning vid högskolor och
institut inom branscherna flyg-, fordons-, verkstads- och träråvarubaserad
industri (se avsnitten 6.3.2. och 14.4.2). Dessa program förutsätter satsningar
från berörd industri på minst samma nivå som de statliga.
EU:s FoU- program
EU:s FoU-program bidrar i hög grad till att stärka samarbetet mellan näringsliv
och högskola. NUTEK är huvudansvarig myndighet för programmen
informationsteknik, kommunikationsteknik, industri- och materialteknik, marin
teknik, icke nukleär energiteknik, standardisering, mätning och provning samt de
aktiviteter som rör spridning och exploatering av forskningsresultat. Ansvaret
innebär att NUTEK för dessa program skall ge information, råd och hjälp till
näringslivet och det svenska forskarsamhället i syfte att öka det svenska
deltagandet i EU:s program för forskning och utveckling. EU/FoU-rådet har ett
övergripande ansvar för bl.a. allmän informationsverksamhet om EU:s FoU-program
och för serviceverksamhet av generell karaktär. EU:s FoU-program behandlas
utförligt i avsnitt 3.13.
14.3.2 Industriforskningssystemet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det pågående strukturarbetet har stor |
| betydelse för att stärka och effektivisera den industrinära |
| forskningen. Kommittén för omstrukturering och förstärkning av |
| industriforskningssystemet, KOFI, upphör i och med utgången av |
| november månad år 1996. Det bör ankomma på regeringen att besluta|
| om hur det fortsatta strukturarbetet skall bedrivas. |
--------------------------------------------------------------------
Statens syfte med insatserna för en industrinära forskning inom ramen för
industriforskningsinstituten är bland annat att tillhandahålla en infrastruktur
för teknisk utveckling och kompetensspridning som är lättillgänglig, opartisk
och problemlösande inte minst för små och medelstora företag.
Industriforskningsinstituten har en kapacitet att bidra till kompetensupp-
byggnad och ökad konkurrenskraft hos dessa vilken hittills inte fullt ut tagits
till vara.
Industriforskningssystemet har de senaste åren varit föremål för ett omfattan-
de utredningsarbete. För närvarande arbetar en kommitté, Kommittén för omstruk-
turering och förstärkning av industriforskningssystemet, KOFI, för att
åstadkomma struktur- och organisationsförändringar. I KOFI deltar företrädare
för näringsliv, högskola och sektorsforskningsorgan.
Skälen för regeringens bedömning: Kommittén avlämnade en delrapport till
Näringsdepartementet den 1 april 1996 med förslag till kriterier som bör gälla
för institut som i fortsättningen erhåller statsbidrag till sin basforskning. I
rapporten som är ett värdefullt steg i strukturarbetet, ingår också förslag
till en ny finansieringsmodell.
Kommittén har identifierat några institut som kan utgöra pilotfall i
strukturarbetet och har inlett diskussioner med industriintressenterna, vilka är
huvudfinansiärer av verksamhetena, liksom med Stiftelsen för kunskap och
kompetensutveckling som enligt sina stadgar förfogar över medel för aktiekapital
och för att täcka vissa direkta kostnader vid omstrukturering av instituten. De
aktuella förhandlingarna förväntas resultera i modellavtal som kan vara
vägledande för det fortsatta strukturarbetet.
Regeringen anser att industriforskningssystemet är ett viktigt instrument för
att främja sysselsättningen genom att stärka företagens konkurrenskraft. Det
pågående strukturarbetet syftar till att effektivisera och stärka den
industrinära forskningen. Industriforskningsinstituten har också en roll att
spela som brygga mellan EU-forskningen och de små- och medelstora företagen.
Kommittén KOFI upphör i och med utgången av november månad år 1996. Det bör
ankomma på regeringen att besluta om hur det fortsatta strukturarbetet bör
bedrivas. De i KOFI:s delrapport nämnda kriterierna för uppbyggnaden av framtida
institut och den finansieringsmodell som föreslås av kommittén utgör en viktig
utgångspunkt för det fortsatta arbetet.
14.3.3 Små och medelstora företags teknik- och
kompetensförsörjning
Företagens förmåga att utnyttja ny kunskap och teknik i sin affärsverksamhet är
av avgörande betydelse för ökad tillväxt. För närvarande finns betydande brister
när det gäller överföring av kunskap och kompetens till små och medelstora
företag. Flera insatser, med en inriktning som inte tidigare prövats i Sverige,
har dock gjorts under de senaste åren i syfte att förbättra denna situation. I
det följande berörs sådana insatser i de av NUTEK ledda pilotprogrammet vid
industriforskningsinstituten, de regionala företagskonsortierna liksom i
programmen för förbättrad tekniköverföring.
Pilotprogram vid industriforskningsinstituten
NUTEK anslog den 1 december 1994 medel för ett pilotprogram för tekniköverföring
till små och medelstora företag. Programmet genomförs av några utvalda
industriforskningsinstitut. Det omfattar nu ca 11 miljoner kronor per år.
Genom att staten tar på sig ett initialt finansieringsansvar för verksamhet
som vänder sig till små och medelstora företag utanför intressentkretsen,
inklusive kooperativa sådana, kan instituten aktivt uppsöka dessa. En
utvärdering av programmet presenterades i mars 1996. Den visar
sammanfattningsvis på ett hittills lyckat resultat.
Erfarenheter från Sverige och från utlandet visar att det är svårt att få full
kostnadstäckning för en inledande kontaktverksamhet riktad till små och
medelstora företag. Där kontakter etablerats är situationen en annan.
Kortsiktiga projekt kan vara helt kommersiella. Ju mer långsiktiga projekten är
desto svårare är det för ett litet företag med liten kapitalbas och omsättning
att finansiera huvuddelen av forskningsprojektet. Regeringen föreslår i prop.
(1995/96:222) Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, att
programmet skall fortsätta och utvidgas.
Regionala utvecklingskonsortier
Regeringen har för perioden åren 1995-2000 avsatt sammanlagt 170 miljoner kronor
till regionala utvecklingskonsortier med små och medelstora företag inom
regionalpolitiskt prioriterade områden (se avsnitt 14.5.4). I projektet
utvecklas företagsnätverk i syfte att nå en större efterfrågan på
kompetensutveckling. Som kompetensresurs används institut, universitet och
högskolor samt större företag.
Program för förbättrad tekniköverföring
Regeringen gav hösten 1995 NUTEK i uppdrag att under en treårsperiod genomföra
ett program för tekniköverföring med syfte att förbättra möjligheterna för små
och medelstora företag att utnyttja teknik i sin affärsutveckling. För ändamålet
anvisades 50 miljoner kronor.
Regeringen noterar att det bland företagen finns ett betydande intresse för
att bilda lokala grupperingar av företag för tekniköverföring. Det är enligt
regeringens uppfattning värdefullt att företagens behov och efterfrågan så långt
som möjligt är styrande vid utformningen av ett effektivare system för
tekniköverföring i Sverige. Härutöver erfordras åtgärder som syftar till en
utökad samverkan mellan aktörerna och en för företagen mer effektiv
hänvisningsservice.
14.3.4 Forsknings- och teknikbaserat företagande
Inom teknikområden med bred tillämpningspotential skapar utvecklingen många
affärsmöjligheter. Regeringen anser att det är värdefullt att stödja
forskningsbaserade företag för att därigenom kommersialisera ny teknik. Sådana
företag bildas främst genom s.k. avknoppning från högskolor och institut.
Stöd lämnas även till kvalificerade innovationer i tidiga skeden av
utvecklingen hos små, ofta nystartade företag, s.k. såddfinansiering. Projekten
har ofta hög risk. NUTEK är en viktig aktör på riskkapitalmarknaden i detta
segment. Stödet sker främst genom villkorslån eller lån mot royalty.
14.4 Strategiska kunskapsområden för näringslivets utveckling
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Insatser bör göras inom kunskapsområden som|
| är strategiska för näringslivets utveckling i ett längre |
| tidsperspektiv. Verksamhet bör därför bedrivas inom områdena |
| framväxande teknikområden, industriella processer och produkter |
| samt inom de fyra nya insatsområdena mindre företags kompetens- |
| och teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT-användning, |
| komplexa tekniska system samt människa, teknik, organisation. |
| Den ansvariga myndigheten, NUTEK, bör besluta om den detalje- |
| rade utformningen och fördelningen av forsknings- och utveck- |
| lingsinsatserna. I budgetpropositionen anvisas medel för denna |
| verksamhet under anslaget Teknisk forskning och utveckling. |
--------------------------------------------------------------------
Offentliga insatser för utveckling av de framväxande teknikområdena
informationsteknik, bioteknik och materialteknik kan lägga en grund för
förnyelse och tillväxt inom stora delar av näringslivet. Strategisk
teknikutveckling, teknikbaserad såddfinansiering och det europeiska FoU-
samarbetet EUREKA är väsentliga instrument i en tillväxtskapande politik för att
främja och stödja nyetableringar av företag med forsknings- och teknikbaserade
affärsidéer.
Verkstadsindustrin (inkl. transportmedel), processindustrin (skog, kemi,
livsmedel, metallurgi), materialindustrin (stål och metall, plast, trä, betong),
den elektrotekniska industrin, läkemedelsindustrin och den medicintekniska
industrin har avgörande betydelse för svensk ekonomi. Forskning och utveckling
inom området industriella produkter och processer är av stor betydelse för
bibehållen konkurrenskraft inom dessa industrigrenar.
Förändrade omvärldsförutsättningar kräver offentliga insatser inom ett antal
viktiga områden. Dessa är komplexa tekniska system, mindre företags kompetens-
och teknikförsörjning, människa-, teknik-, organisation (MTO) samt
tjänsteproduktion och IT-användning.
Regeringen föreslår i de följande avsnitten insatser inom strategiska
kunskapsområden. Dessa beskrivs närmare under rubrikerna framväxande
teknikområden, industriella processer och produkter samt nya insatsområden.
14.4.1 Framväxande teknikområden
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: NUTEK:s insatser för forskning och |
| utveckling inom informationsteknik, bioteknik och materialtek- |
| nik bör fullföljas och nya utvecklas. |
| NUTEK:s insatser på IT-området bör i högre grad främja an- |
| vändningen av informationsteknik såväl inom privat som inom |
| offentlig verksamhet, inte minst rörande tjänsteutvecklingen |
| inom kommuner och landsting. Regeringen avser att ge NUTEK i |
| uppdrag att lämna förslag om en ny programstruktur för FoU på IT-|
| området. NUTEK:s insatser för grundläggande kunskapsuppbyggnad |
| inom bör i ökande utsträckning inriktas mot forskning kring |
| industriell programvaruteknik och utveckling av metoder för |
| komplexa system. |
| NUTEK:s insatser för strategisk teknikutveckling, |
| teknikbaserad såddfinansiering och EUREKA-samarbete bör |
| fortsätta. |
--------------------------------------------------------------------
Informationsteknik
Sverige tillhörde de länder som tidigt uppmärksammade informationsteknikens
möjligheter och därför satsade på kunskapsuppbyggnad. Under 1980-talet genomför-
des ett nationellt mikroelektronikprogram (NMP), vilket efterföljdes av ett
systemtekniskt inriktat program (IT 4) som slutfördes år 1992. Tillsammans
innebar dessa båda program satsningar från staten och näringslivet på närmare
två miljarder kronor. Dessa satsningar var mycket viktiga för att öka
forsknings- och utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor i Sverige.
Under år 1991 genomfördes utredningen IT 2000 (Ds 1991:63). IT 2000 gav
förslag till riktlinjer för en IT-politik inom främst det näringspolitiska
området, där forskning och utveckling gavs fortsatt hög prioritet. Det
resulterade bl.a. i att ett nytt kraftfullt FoU-program på IT-området
tillskapades inom NUTEK. För det första anslagsåret (1993/94) anvisade riksdagen
358 miljoner kronor för satsningar på basteknik som utgår från näringslivets
behov av IT-forskning och utbildning samt på FoU för god IT-användning. Som
tidigare redovisats i avsnitt 3.11.7, anser IT-kommissionen (SB 1995:01) i sitt
delbetänkande (SOU 1995:68) att FoU inom IT-området har varit alltför
teknikdriven. Kommissionen menar att utvecklingen i högre grad bör styras
utifrån ett användarperspektiv.
Riksdagen har efter förslag (prop. 1995/96:125) beslutat om Åtgärder för att
bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Där föreslås att
statsmakternas roll ska vara att stimulera användningen av IT på ett sätt som
befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. I en IT-utveckling som i hög
grad drivs av många enskilda och lokala initiativ måste statens insatser
härvidlag ses som en del av och samverka med den mängd utvecklingsaktiviteter
som pågår i kommuner, län och regioner, i näringslivet och i olika lokala
nätverk och organisationer. Vidare föreslås att staten skall prioritera
uppgifter inom de tre områdena rättsordningen, utbildningen samt samhällets
informationsförsörjning. På det näringspolitiska området framhåller regeringen
vikten av att främja åtgärder som ökar näringslivets och inte minst de små och
medelstora företagens IT-användning samt främjar utvecklingen av svensk
programvaruindustri. Forskning inom industriell programvaruteknik och utveckling
för hantering av komplexa system föreslås få ökad prioritet. Samarbetet mellan
forskningen vid universitet och högskolor och näringslivet bör utvecklas.
NUTEK har i sin anslagsframställning bl.a. förordat ett närmare samarbete
mellan staten och kommunerna för att underlätta tjänsteutvecklingen med hjälp av
IT. NUTEK framhåller att statens satsningar på bl.a. FoU i större utsträckning
än hittills bör beakta tjänsteföretagens behov. Stöd för utveckling av
framtidens IT-baserade tjänster bör enligt NUTEK ske i nära samverkan med
användarna. NUTEK önskar utveckla sitt programarbete på sådant sätt att
utvecklare/tillverkare och inköpare/konsumenter bättre finner varandra. NUTEK
framhåller vikten av att en ökad satsning på IT-användning kompletteras med stöd
för att stimulera en inhemsk IT-produktion.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen tillstyrker de förslag till
inriktning som anförts av IT-kommissionen och av NUTEK. Den föreslagna politiken
bör genomföras utifrån nedanstående riktlinjer, vilket samtidigt förutsätter
utökade uppdrag för NUTEK.
Regeringen föreslår att NUTEK:s FoU-insatser på IT-området i högre grad än
idag bör inriktas på att främja användningen av informationsteknik inom såväl
privat som offentlig verksamhet, inte minst avseende tjänsteutvecklingen inom
kommuner och landsting, för att därigenom skapa bättre förutsättningar för de
svenska IT-företagens förnyelse och tillväxt.
Härigenom breddas NUTEK:s uppgift till att omfatta hela tjänstesektorn
inklusive den offentliga. Genom NUTEK:s ökade medverkan för en bredare
samhällelig IT-användning förbättras möjligheterna att tillgodose såväl behoven
av förnyelse och tillväxt i näringslivet som behoven av kostnadsreduceringar och
kvalitetsökning i den offentliga sektorns tjänsteproduktion. Samtidigt
förbättras förutsättningarna för användarna att utveckla kunskapsintensiva
tjänster med höga förädlingsvärden.
NUTEK:s insatser för grundläggande kunskapsuppbyggnad bör i ökande
utsträckning inriktas mot forskning kring industriell programvaruteknik och
utveckling av kunskaper om och metoder för komplexa system. Forskning och
utbildning inom detta område är av strategiskt intresse för svenskt näringsliv.
Mot bakgrund av den föreslagna inriktningen av NUTEK:s verksamhet på
IT-området avser regeringen att ge NUTEK i uppdrag att före utgången av år 1997
lämna förslag till regeringen om en ny programstruktur för FoU på IT-området.
Förslaget bör utformas med beaktande av andra forskningsfinansiärers insatser
och uppgifter på IT-området och i samråd med bl.a.
Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) och Rådet för arbetslivsforskning.
Bioteknik
Biotekniken integrerar natur- och ingenjörsvetenskaper och bygger på resultat av
ett antal genombrott inom den naturvetenskapliga grundforskningen.
I utredningen Biologi och Teknik i Samverkan, BoTiS (NUTEK rapport R 1995:5)
har representanter från industri och högskola kartlagt och prioriterat behov och
möjligheter inom bioteknikområdet, främst bland små och medelstora företag. I
enlighet med utredningens rekommendationer föreslår NUTEK för nästa
treårsperiod insatser inom bioteknikområdet. Dessa består av fem delområden,
nämligen kombinatorisk kemi, IT och mätteknik i biotekniska processer, bioin-
formatik, bioelektronik och ny sekvenseringsteknik för DNA. Samtliga delområden
innebär en kombination av moderna biovetenskaper och informationsteknik i form
av mikroelektronik eller programvaruhantering. Möjligheter till internationellt
samarbete t.ex. inom EU:s program finns då förslaget har en tydlig inriktning
mot delområden som väntas få en större volym under det femte ramprogrammet inom
EU.
Skälen för regeringens bedömning: Biotekniken har en stor utvecklingspotential.
Sverige bör därför sträva efter en god position inom bioteknisk forskning och
utveckling. Sambandet mellan forskning och produktutveckling inom
bioteknikområdet är tydligt. För bioteknikföretagen är samarbete med universitet
eller små specialiserade utvecklingsbolag ofta nödvändigt. Tillgång till
högkvalitativ forskning är ett livsvillkor för avancerade bioteknikföretag. Det
är av vikt att pågående FoU-insatser inom området genomförs och att NUTEK
vidarutvecklar dem och sin roll med hänsyn till andra forskningsfinansiärer på
området.
Materialteknik
Materialkonsortierna initierades av NUTEK i samarbete med Naturvetenskapliga
forskningsrådet (NFR) år 1990. Syftet var att inom högskolan bygga upp miljöer
för industrirelevant, tvärvetenskaplig forskning inom materialområdet.
Under de fem första åren byggdes konsortierna upp. Materialkonsortierna
inriktades inledningsvis på kompetensuppbyggnad. Industrins samarbete med
konsortierna har ökat kontinuerligt. Industrin och, i någon mån EU, bidrar i dag
med nästan lika mycket som övriga finansiärer vilket är ett uttryck för ett
starkt näringslivsintresse. Programmet inom de tvärvetenskapliga
materialkonsortierna planeras fortsätta enligt de ursprungliga planerna och
avslutas år 2000.
NUTEK föreslår även ett nytt programblock inom materialteknikområdet under
benämningen "Nya komponenter för morgondagens näringsliv". Det syftar till att
bygga upp helt ny kunskap om material, processer och teknik för komponenter och
mikrosystem, som bedöms kunna ge möjligheter att utveckla nya typer av produkter
och tjänster inom områden där svensk industri idag har begränsad produktion
eller FoU. Programblocket omfattar såväl forskning som överföring av kunskap
från högskolan till industrin. Satsningen bedöms vara en viktig bas för
deltagande i förväntade satsningar inom materialområdet i EU:s femte
ramprogram.
Skälen för regeringens bedömning: Konsortiernas arbetsmetoder och organisation
studerades av internationella experer i en första utvärdering år 1991. Nästa
utvärdering gjordes år 1992 (NUTEK/NFR:s rapport R 1992:45). De bästa
konsortierna ansågs vara av världsklass. Två konsortier, som ej uppfyllde de
ställda kriterierna, avvecklades. I december 1995 utfördes en tredje utvärdering
av de nio återstående (NUTEK/NFR:s rapport R 1995:46). Det konstaterades i denna
att konsortierna väl tagit vara på rekommendationerna från tidigare
utvärderingar och varit mycket framgångsrika. Det noterades också att det finns
potential för ytterligare industrisamarbeten inom några konsortier. Regeringen
anser att verksamheten inom materialkonsortierna bör fortgå enligt uppgjorda
planer samt att nya planerade insatser inom materialteknik bör genomföras.
Strategisk teknikutveckling, teknikbaserad såddfinansiering och
EUREKA
Inom framväxande teknikområden uppstår ofta ett stort antal teknikbaserade
affärsidéer med hög kommersiell potential. Dessa idéer befinner sig olika långt
från en teknisk och kommersiell realisering och de har också olika grad av
förankring i etablerade företag. Marknadskrafterna är ofta inte tillräckliga för
att driva en idé som är baserad på nya forskningsrön och radikalt ny teknik fram
till produktstadiet. Detta gap mellan forskning och produktutveckling är ett
hinder för att teknik som har särskilt stor potential skall få ett första
fotfäste utanför forskningsvärlden. Teknikbaserade affärsidéer med stor
tillväxtpotential, företrädesvis i mindre, ofta nystartade företag, är i många
fall förknippade med en så hög risk att den normala riskkapitalmarknaden inte är
beredd att finansiera genomförandet av dessa.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är viktigt att
stödja forsknings- och teknikbaserat nyföretagande som sker genom s.k.
avknoppning från högskolor och forskningsinstitut. Ett program vid NUTEK för
strategisk teknikutveckling, som innebär stimulans och stöd till förstudier och
verifiering av radikalt nya forskningsnära och teknikbaserade produktidéer i ett
så tidigt skede att en affärsplan endast mycket vagt kan formuleras, kan enligt
regeringen spela en viktig roll för att öka denna form av nyföretagande.
NUTEK har även en viktig roll i att stödja teknikbaserade affärsidéer. Det
sker genom s.k. såddfinansiering och att i övrigt ge rådgivning och service för
att projekt skall ges goda förutsättningar att utvecklas till ett skede då de
kan prövas av efterföljande finansiärer enligt de normer som gäller på
riskkapitalmarknaden.
Inom ramen för det europeiska forsknings- och utvecklingssamarbetet EUREKA kan
teknikintensiva företag samarbeta med företag och forskningsinstitutioner i
övriga Europa för att utveckla nya produkter, system och metoder. NUTEK är
Sveriges projektkoordinator i samarbetet. NUTEK bör även fortsättningsvis
stimulera och stödja svenska företags deltagande i EUREKA. Finansieringen av
projekten vilar i första hand på företagen. De medel som särskilt avsatts inom
anslaget Teknisk forskning och utveckling används till förstudier av projekt och
som projektmedel till i första hand små företag. Projektmedel bör i vissa fall
kunna utgå till större företag till exempel när små företag eller
forskningsinstitutioner deltar i projektet eller när ett större svenskt företags
medverkan i ett EUREKA-projekt bedöms ha positiv betydelse för svensk
kompetensuppbyggnad inom ett visst område.
14.4.2 Industriella processer och produkter
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Inom området process- och produkt- |
| utveckling bör pågående FoU-program fullföljas och föreslagna nya|
| genomföras. |
| Det tidigare inrättade programmet för träråvarubaserad industri|
| bör förlängas i ytterligare tre år. |
| Regeringen avser att göra en översyn av de samlade insatserna |
| för fordonsforskning och utarbeta övergripande mål för denna. |
| Det tidigare inrättade fordonstekniska programmet bör förlängas|
| med fem år. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma |
| detaljerna i organisationen av programmet och att förhandla |
| fram ett avtal med deltagande parter. Ansträngningar bör göras för|
| att komplettera programmet med ett antal större målstyrda |
| projekt bl.a. för förbättring av fordonens miljö- och |
| säkerhetsegenskaper. |
| Övriga pågående och planerade FoU-program inom transportteknik |
| och logistik bör fullföljas. |
| FoU-insatser inom medicinsk teknik bör genomföras för fortsatt |
| framgångsrik förnyelse och utveckling av näringslivet inom detta|
| område. |
--------------------------------------------------------------------
Process- och produktutveckling
Inom området process- och produktutveckling pågår samt föreslås av NUTEK ett
antal fleråriga forsknings- och utvecklingsprogram inom verkstadsteknik,
produktframtagningsprocesser, mätteknik, processstyrning och underhåll,
industriell tillväxt och förnyelse mot miljöanpassad och uthållig produktion,
miljöanpassning av produkter samt miljövärderingssystem.
Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr.
1992/93:399) om riktlinjer för ett treårigt forskningsprogram för
träråvarubaserad industri med delad finansiering mellan stat och industri.
Programmet löper ut under innevarande budgetår. En fortsättning av programmet
bedöms av deltagarna och berörda myndigheter som väsentlig för
kunskapsförsörjningen av den träråvarubaserade industrin.
Skälen för regeringens bedömning: Den industriella teknikens utveckling mot ökad
komplexitet kräver ständigt nya kunskaper för ökad effektivitet i produktionen.
Insatser behövs därför för att stödja forskning och utveckling inom områden med
väsentlig industriell potential. Regeringen anser att det är av vikt att
pågående och nya FoU-insatser inom området processer och produktutveckling
fullföljs och vidareutvecklas. Regeringen anser vidare att det tidigare
inrättade programmet för träråvarubaserad industri har fyllt en viktig funktion
för utvecklingen av denna industri. Programmet bör förlängas i ytterligare tre
år med en statlig finansiering om 10 miljoner kronor per år. En riktlinje i ut-
formningen av programmet bör vara att deltagande företag skall bidra till
programmet med minst motsvarande finansiering.
Transportteknik och logistik
Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr.
1992/93:399, bet. 1992/93:FÖU13, rskr. 1992/93:393) om riktlinjer för ett
fordonstekniskt forskningsprogram (FFP) och ett flygtekniskt forskningsprogram
(NFFP), båda treåriga med delad finansiering mellan stat och industri. Med stöd
av riksdagens beslut godkände regeringen i december 1993 ett förslag till avtal
mellan staten och fordonsindustrin om ett fordonstekniskt forskningsprogram och
i januari 1994 ett förslag till avtal mellan staten och flygindustrin om ett
nationellt flygtekniskt forskningsprogram. Programmen löper ut innevarande
budgetår. Regeringen har inför den forskningspolitiska propositionen låtit en
särskild utredare utvärdera programmen.
Utredaren av det fordonstekniska forskningsprogrammet rekommenderar en
fortsättning av programmet på oförändrad eller något förhöjd nivå. Företagen är
beredda att finansiera sin del av ett fortsatt program på en nivå som motsvarar
dagens. Utredaren rekommenderar vidare en förlängd tidshorisont för en bättre
anpassning till den tid som åtgår för en doktorsexamen, förslagsvis till fem år.
Utredaren föreslår dessutom att FFP kompletteras med ett eller flera större,
övergripande, målstyrda projekt genererade i samarbete mellan parterna. Inom
flera länder finns sådana målinriktade forskningsprogram. USA har t.ex.
övergripande mål för sitt fordonsprogram, bl.a. utveckling av en personbil med
starkt förbättrad bränsleekonomi, emissions- och säkerhetsegenskaper. Projekt av
detta målinriktade slag kan antingen vara konkurrensneutrala där flera företag
samverkar, eller av konkurrensskäl drivas av enskilt fordonsföretag i samarbete
med högskolor och institut, helst även under medverkan från leverantörsföretag.
För projekt av detta slag bör FFP överväga att utöver staten och företagen vända
sig till andra finansieringskällor.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen avser att ta ininiativ till att i
samarbete med berörda myndigheter utveckla övergripande mål för de statliga
forsknings- och utvecklingsinsatserna inom fordonsområdet, bl.a när det gäller
miljö och säkerhet. Härvid bör särskilt beaktas de mål om minskad bränsleförb-
rukning som EU:s ministerråd antog i juni 1996, som bl.a. kommer innebära behov
av att utveckla motorer som är betydligt mer bränslesnåla än i dag. Därvid bör
också utredas hur myndighetsprogrammen inom fordonsområdet hos KFB,
Naturvårdsverket, NUTEK och Vägverket kan utformas för att nå de övergripande
målen.Regeringen anser att det fordonstekniska forskningsprogrammet har varit
mycket betydelsefullt för utvecklingen inom det fordonstekniska området och ett
viktigt instrument för att öka samverkan mellan berörda företag, högskolor,
institut och myndigheter. Det fordonstekniska programmet bör förlängas med fem
år med en statlig finansiering på oförändrad nivå om 30 miljoner kronor per år.
Efter tre år bör dock en utvärdering och avstämning göras inför slutfasen.
Deltagande företag skall bidra till programmet med insatser som minst motsvarar
statens finansiering. En översyn av programmets mål och arbetssätt bör ske
inledningsvis. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma detaljerna i
organisationen av programmet och att förhandla fram ett avtal med deltagande
parter. Därutöver bör ansträngningar göras för att komplettera de existerande
insatserna med större projekt som är direkt relaterade till de övergripande
målen. Detta arbete bör ske i dialog med berörda parter. För detta slag av
projekt - för vilka FFP bör vara koordinator - skall finansiering sökas från
andra finansieringskällor.
Det flygtekniska forskningsprogrammet har inneburit ett närmare samarbete
mellan flygindustrin och högskolan som varit mycket betydelsefullt för
förstärkning av svensk flygindustris konkurrenskraft. Programmet behandlas
utförligare i avsnitt 6.3.2, där bl.a en förlängning föreslås.
Ökade krav på förbättrad miljö, säkerhet och effektivitet i vägtransporterna
kan mötas genom ökad IT-användning. Ett antal program för användning av IT inom
transport- och logistikområdena planeras av NUTEK i samverkan med industrin samt
i tillämpliga delar KFB, Vägverket och Naturvårdsverket. Programmen bygger på de
positiva erfarenheterna från det svenska RTI-programmet (Road Transport
Informatics). Regeringen anser att pågående och planerade FoU-insatser inom
transportteknik och logistik bör fullföljas och vidareutvecklas. Förut-
sättningarna för de fortsatta FoU-insatserna inom väginformatikområdet behandlas
utförligt i avsnitt 8.5.
Medicinsk teknik
Inom NUTEK:s verksamhetsområde pågår för närvarande programmen Minimalt invasiv
medicinsk teknik, Immunteknologi och Telematik för funktionshindrade.
För förnyelse och förstärkning inom området medicinsk teknik föreslår NUTEK
tre programblock. Dessa utgörs av Teknik för morgondagens sjukvård, Teknik för
funktionsnedsatta och äldre samt Läkemedelsteknik.
Programblocket Teknik för morgondagens sjukvård avser att stimulera svenska
forskare och företag till samverkan för framtagning av internationellt
konkurrenskraftiga produkter och system för sjukvården. Delområden är
biokompabilitet, medicinsk IT-användning och minimalt invasiv behandling.
Teknik för funktionsnedsatta och äldre utgörs av ett tvärtekniskt programblock
med fokus på produkter och system för transportmiljö, bostadsmiljö,
arbetsplatser, konsumentvaror och hemtjänst. Insatserna planeras beröra
arbetsplatsens utformning, kollektivtrafik, distansarbete, speciella
handikapphjälpmedel och teknik för omvårdnad och förlängt kvarboende i hemmiljö.
Delområden är telematik för funktionshindrade samt kompletterande nya insatser.
Satsningen utgör även en bra bas för svenskst deltagande i EU:s Telematikprogram
för handikappade och äldre.
Programsatsningen Läkemedelsteknik syftar till förnyelse och utveckling av
näringslivet med utgångspunkt från efterfrågan på god hälsa och effektiva
läkemedel. Delområden är immunteknik, infektionssjukdomar samt teknik för
tillförsel av läkemedel.
Skälen för regeringens bedömning: Medicinsk teknik är en tidig avnämare av
resultat från områden som IT, materialteknik och bioteknik. Svensk industri har
kompetens för utveckling, tillverkning och internationell marknadsföring av den
typ av produkter som är vanliga inom medicinsk teknik. Svensk medicinteknisk
industri kännetecknas av ett stort antal små och medelstora företag med
världsledande produkter som har goda förutsättningar att fortsätta växa och
förnya den svenska industristrukturen.
FoU-insatser inom medicinsk teknik bör genomföras för att bidra till goda
förutsättningar för fortsatt framgångsrik förnyelse och utveckling av
näringslivet inom detta område.
14.4.3 Nya insatsområden
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Området komplexa tekniska system är |
| angeläget för utvecklingen av det svenska näringslivet. NUTEK bör|
| genomföra de planerade insatserna och vidarutveckla en strategi |
| för ökade insatser i samverkan med företag som arbetar inom |
| strategiska teknikområden. |
| Insatser bör genomföras för att stödja mindre företags kompetens-|
| och teknikförsörjning. NUTEK bör närmare utforma dessa åtgärder.|
| Insatser bör även göras på området tjänsteproduktion och IT-an-|
| vändning. Det bör ankomma på NUTEK att närmare utforma och |
| genomföra insatser inom området. |
| Området Människa, teknik, organisation (MTO) bör få genomslag |
| inom NUTEK:s olika arbetsområden. Ett utvidgat samarbete med |
| övriga forskningsfinansierande organ bör eftersträvas. Insatserna|
| som föreslås inom MTO bör fullföljas enligt uppgjorda planer. |
--------------------------------------------------------------------
Offentliga insatser inom ett antal nya områden har identifierats som strategiskt
viktiga i förhållande till förändrade omvärldsförutsättningar. Dessa är komplexa
tekniska system, mindre företags kompetens och teknikförsörjning,
tjänsteproduktion och IT-användning samt människa, teknik, organisation (MTO).
Komplexa tekniska system
Traditionella svenska produkter får en mer uttalad systemkaraktär, där olika
komponenttekniker och olika kunskapsområden integreras. Denna utveckling kräver
metoder och verktyg för att analysera, konstruera och använda kombinationer av
s.k hård- och mjukvara. Ökade övergripande krav såsom säkerhet, livscykel- och
kretsloppstänkande, miljö- och energikrav, men också förhållanden som har att
göra med kvalitet, kostnadseffektivitet och kortare ledtider, är faktorer som
ökar komplexiteten i de tekniska systemen och därmed också svårigheterna att
konstruera, strukturera, utveckla och hantera systemen. Exempel på komplexa
tekniska system är JAS 39 Gripen, telekommunikationssystem och styrsystem för
verkstads- och processindustrin.
Skälen för regeringens bedömning: Flera svenska storföretag har en stark
position inom området. Internationellt pågår dock en intensiv utveckling och
kompetensuppbyggnad. Det finns risk för att den svenska kunskapen inte är
tillräcklig i bredd och djup för att bidra till utvecklingen av en
konkurrenskraftig industri inom områden med högt förädlingsvärde. Det gäller
inte minst för små och medelstora företag för vilka komplexiteten i de tekniska
systemen ökar. Regeringen föreslår därför att NUTEK ges i uppdrag att genomföra
insatser på området.
Små och medelstora företags kompetens- och teknikförsörjning
Förmågan att utnyttja ny teknik är en viktig faktor i företagens tillväxtför-
utsättningar. Kraven ökar på både bredd och djup i företagens tekniska
kompetens som en följd av en allt snabbare teknikutveckling och det faktum att
produkter och processer i ökande utsträckning är beroende av olika slags teknik.
Många små och medelstora företag är illa rustade att möta dessa ökade krav både
vad gäller egen kompetens och i fråga om förmågan att uttnyttja externa tekniska
resurser. Det finns för närvarande betydande brister i det svenska systemet vad
gäller överföring av kunskap och kompetens till framför allt små och medelstora
företag. NUTEK genomför inom området, som tidigare nämnts i avsnitt 14.3.3, ett
treårigt program för förbättrad tekniköverföring.
Skälen för regeringens bedömning: De verksamheter som bedrivs av NUTEK i form
av regionala företagskonsortier, program för tekniköverföring,
nätverkssatsningar, samt inom det tidigare nämnda pilotprogrammet vid
industriforskningsinstituten är viktiga åtgärder för att höja kompetensen i små
och medelstora företag. Regeringen anser att dessa insatser är viktiga och att
de bör utvecklas vidare. Regeringen har vidare aviserat en satsning i den s.k.
sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) på Industriella Ut-
vecklingscentrum som är ett annat viktigt initiativ för att koppla ihop de
större och de mindre företagens kompetens.
Tjänsteproduktion och IT-användning
Tjänsteproduktionen sysselsätter idag mer än två tredjedelar av arbetskraften
men insatserna för FoU är idag främst inriktade mot produktion av varor.
Tjänsteproduktionens betydelse växer också som en del av den industriella
utvecklingsmiljön.
Tjänsteproduktionen har sedan länge haft en svag produktivitetsutveckling.
NUTEK:s insatser för tjänsteproduktion och IT-användning har successivt ökats
och innefattar insatser riktade mot bl.a. samhällsservice, sjukvård, äldreomsorg
och programvaruindustri.
Skälen för regeringens bedömning: Genom det vidgade uppdraget till NUTEK som
föreslås under avsnitt 14.4.1 förstärks användarperspektivet och ges en starkare
inriktning mot tjänstesektorn. Ett mycket viktigt område är samspelet mellan
kunskapsföretag inom tjänstesektorn och industriföretagen.
NUTEK ingår i dag som en part i ett internationellt forskningsprojekt som
syftar till att utveckla kunskap om tjänstesektorns roll för innovationer i
näringslivet i sin helhet.
Regeringen avser att återkomma med eventuella ytterligare teknikpolitiska
insatser på området när resultaten från detta projekt föreligger.
Människa, teknik, organisation (MTO)
Inom näringslivet och inom den offentliga sektorn har samspelet mellan
utvecklingen av ny teknik, nya sätt att organisera arbete och nya arbetsroller
och kompetenskrav blivit allt viktigare. De stora förändringar av
arbetsorganisationen med decentralisering av ansvar och befogenheter som
genomförts inom många företag ställer nya krav på tekniken. Utvecklingen inom
informationstekniken stödjer på flera sätt de organisationsförändringar som
bland annat är resultatet av ökade marknadskrav och en förändrad syn på
utformningen av styrsystemen i företag och offentliga organisationer. Exempel på
förändringar som går att observera tydligt är ett ökat samarbete i nätverk, i
projekt och i organisationsformer som är tillfälliga och där
kommunikationstekniken möjliggör en frikoppling i tid och rum.
Skälen för regeringens bedömning: Svenskt näringsliv har goda förutsättningar
för att bli internationellt ledande i att skapa arbetsformer som på ett
effektivt sätt kan dra nytta av och i arbetet utveckla goda kunskaper hos
arbetskraften. I detta arbete blir nya förhållningssätt, synsätt och perspektiv
på tekniken allt viktigare. Det är inte länge sedan som förhållandet mellan
människa och teknik präglades av konfliktfyllda synsätt. Stödet till teknisk
utveckling kompletterades med separata insatser för forskning som rörde
arbetsmiljöfrågor och psykosociala konsekvenser. De senaste tio åren har
samarbetet vidgats mellan NUTEK och Rådet för arbetslivsforskning. Det är i dag
uppenbart att det finns ett kunskapsområde av stort gemensamt intresse mellan
dessa myndigheter. De gemensamma satsningar som gjorts i mindre skala bör
utvidgas. Det gäller i hög grad även samarbetet mellan dessa två
sektorsmyndigheter och kommunikationsforskningsberedningen, KFB, där t.ex.
telematiken är ett viktigt område i skärningen mellan de olika organisationernas
områden.
14.5 FoU inom vissa områden och näringar
14.5.1 Rymdverksamhet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Den svenska rymdverksamhetens inriktning |
| bör bibehållas. Det är dock önskvärt att en större uppmärksamhet ägnas|
| användaraspekterna i de utvecklingsprojekt som syftar till |
| praktiska tillämpningar. Sverige bör fortsätta att utveckla och |
| nyttiggöra sina specialkompetenser inom rymdforskning och |
| rymdteknik i internationellt samarbete. Sverige bör även |
| fortsättningsvis verka för ett kostnadseffektivt europeiskt |
| rymdprogram inom ESA vad gäller forskning och teknisk ut- |
| veckling. De speciella möjligheter för Kiruna-regionen, som det |
| nordliga läget ger för rymdverksamhet, tas väl till vara. |
| Rymdstyrelsen bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden|
| som regeringen avser att tillskapa. |
--------------------------------------------------------------------
Rymden används i ökande utsträckning för olika ändamål. Den är ett viktigt fält
för grundforskningen. Den kan utnyttjas för experiment och processer som inte är
möjliga på jorden. Rymdverksamhet ger möjligheter till praktiska tillämpningar
som t.ex. global miljöövervakning, väderprognoser och telekommunikation över
stora avstånd. Användningen av rymden förutsätter ett omfattande tekniskt
utvecklingsarbete, som i betydande omfattning måste bedrivas i internationellt
samarbete.
Rymdstyrelsen
Rymdstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska
rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt för forskning och utveckling.
Rymdstyrelsens huvuduppgifter är att inom sitt område ta iniativ till forskning
och utvecklingsarbete, vara kontaktorgan för internationellt rymdsamarbete,
bereda tillståndsärenden och utöva kontroll av rymdverksamhet i Sverige. En
betydande del av verksamheten avser att bevaka Sveriges intressen i det
internationella rymdsamarbetet, främst inom det europeiska rymdorganet European
Space Agency (ESA).
Rymdstyrelsens verksamhet finansieras genom anslag under Närings- och
handelsdepartementet avseende dels rymdverksamhet och dels förvaltningskostnader
samt anslag under Utbildningsdepartementet avseende rymdforskning såväl
nationellt som i europeisk samverkan.
Internationell rymdverksamhet
Den helt övervägande delen av Rymdstyrelsens verksamhet sker i internationellt
samarbete, i första hand inom ramen för ESA, och bilateralt i synnerhet med
Frankrike. Deltagandet i ESA är uppdelat på obligatoriska program och
frivilliga tillämpningsprogram. De obligatoriska programmen, som utgör stommen i
ESA:s verksamhet, omfattar basverksamhet, det vetenskapliga programmet samt för
närvarande även ett transformeringsprogram med syfte att effektivisera ESA:s
verksamhet. Medverkan i obligatoriska program sker med bidragsandelar som
beräknas utgående från medlemsländernas BNI. Den svenska BNI-andelen uppgår för
närvarande till 3.23 %. Deltagandet i de frivilliga tillämpningsprogrammen sker
med andelar motsvarande ett förväntat utbyte i form av industribeställningar och
med hänsyn till användarintresse. Sveriges genomsnittliga andel i de frivilliga
programmen är för närvarande 2,5 %.
Inriktningen på det svenska deltagandet i ESA bestäms i stor utsträckning av
den speciella kompetens som utvecklats under en lång följd av år. Det gäller
svenska forskargruppers deltagande i vetenskapsprogram samt områdena
mikrogravitation och fjärranalys. Inom dessa områden spelar Esrange och
institutionerna i Kirunaområdet en stor roll, t.ex. för uppskjutning av
sondraketer och mottagning av data från fjärranalyssatelliter. Det gäller även
företagens deltagande på hög teknisk nivå, t.ex. Saab Ericsson Space med
feltoleranta datorer för satelliter och för styrning av Ariane-raketen, Volvo
Aero Corporation med motordelar för Arianeraketens extrema driftsförhållanden
och Rymdbolaget med rymdtjänster som t.ex. drift av rymdbasen Esrange och ESA:s
satellitstation Salmijärvi.
ESA:s råd på ministernivå år 1995
Beslut om den långsiktiga verksamheten fattas vid återkommande möten med ESA:s
råd på ministernivå. Det senaste mötet ägde rum i Toulouse hösten 1995. Mötet i
Toulouse föregicks av en period av osäkerhet vad gäller bl.a. programvolym och
finansieringsmöjligheter beroende på den kärva ekonomiska situationen i
flertalet medlemsländer. En viktig fråga vid mötet var hur Europa skulle kunna
delta i samarbetet om den internationella rymdstationen Alpha. Projektet leds av
USA under medverkan av Ryssland, Japan och Kanada. Det finns en stark politisk
vilja från Europa att medverka i projektet, som är det största internationella
samarbetsprojektet någonsin. Vid ministerrådsmötet fattades bl.a. beslut om
Europas deltagande i rymdstationssamarbetet och tre komplementära program för
Ariane. De prioriteringar som regeringen gör innebär svenskt deltagande i den
internationella rymdstationen, Ariane 5 infrastrukturprogram, Ariane 5
uppgraderingsprogram och Ariane 5 teknikprogram.
Nationell rymdverksamhet
Den nationella rymdverksamheten är en förutsättning för deltagande i
internationellt rymdsamarbete. Inom det nationella programmet ryms rymdforskning
och forskning i nära tyngdlöshet, fjärranalys och industriutveckling. Ett
betydelsefullt inslag är småsatellitprogrammet, som bedrivs i internationell
samverkan men under svensk ledning. Det är ett viktigt komplement till de stora
ESA-satsningarna och optimerar det svenska teknisk-vetenskapliga deltagandet i
ESA. Arbete pågår för att i början av år 1998 sända upp satelliten Odin, som är
den tredje i raden av svenska forskningssatelliter. Odin, som är tekniskt mycket
avancerad, kommer att användas av astronomer för att bl.a. studera det
interstellära mediet och däri pågående stjärnbildning. Den kommer också att
användas av atmosfärsforskare för att studera den globala fördelningen av
kemiska ämnen och föreningar som är av betydelse för jordens atmosfär, bl.a.
ozon. Målet för fjärranalysverksamheten är att dels stödja forskning och
tillämpning, dels föra ut fjärranalystekniken till operativa tillämpningar i det
svenska samhället. Industriutvecklingsprogrammet syftar till en långsiktig
kompetenshöjning inom rymdindustrins specialområden med hjälp av samfinansierade
utvecklingsprojekt.
Kiruna har en central roll i den svenska rymdverksamheten. Rymdbasen Esrange
används för att sända upp sondraketer och ballonger för forskning inom bl.a.
materialfysik, astronomi, atmosfärkemi och biovetenskap. Närheten till nordpolen
skapar speciella förutsättningar för uppgifter i samband med satelliter i polära
banor. Från Esrange styrs och kontrolleras de svenskledda
forskningssatelliterna, vars data behandlas av forskarna på bl.a. Institutet för
Rymdfysik i internationellt vetenskapligt samarbete. Från Esrange styrs och
kontrolleras även fjärrsatelliterna i SPOT-programmet som rör ett samarbete med
Frankrike.
Rymdutredningen
Regeringen bemyndigade den 15 september 1994 (dir. 1994:103) chefen för
Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
genomföra en genomgripande översyn av den svenska rymdverksamheten.Utredningen
lade i september 1995 fram sitt slutbetänkande (SOU 1995:78). Den svenska
rymdverksamheten. Betänkandet har remitterats. En remissammanställning finns
tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet.
Utredningen har gjort en allmän genomgång av nuläge och trender inom
rymdverksamheten, granskat inriktningen på det svenska rymdprogrammet, studerat
ESA:s verksamhet, analyserat förändringar i omvärlden samt gjort en översiktlig
kartläggning av användningen av rymdtjänster i Sverige.
Utredningen konstaterar att rymdtekniken kommit till bred användning inom
många samhällssektorer och att Sverige fått betydande återbäring på gjorda
investeringar. Rymdverksamheten har en stor potential för framtida användning.
Utredningen föreslår nya övergripande mål för den statliga rymdverksamheten,
såväl den som bedrivs i Rymdstyrelsens regi som i andra myndigheter och statliga
företag. Med utgångspunkt i de övergripande målen bör mätbara verksamhetsmål
kunna formuleras av respektive myndigheter.
Bland utredningens slutsatser, förslag och rekommendationer kan nämnas bl.a.
följande.
Utredningen finner det angeläget att rymdverksamheten tillförs sådana resurser
att den kan fortsätta att utvecklas nationellt och internationellt. Mot bakgrund
av att Sverige i rådande ekonomiska läge inte bedöms kunna öka sin andel i ESA
generellt till BNI-nivå bör anslaget till Rymdstyrelsen bibehållas på 1994/95
års nivå.
Det är angeläget att Sverige upprätthåller ett nationellt och ett antal
bilaterala rymdprogram för att kunna utveckla svenskt rymdkunnande inom valda
områden samt delta i och dra nytta av de internationella samarbetena.
ESA har uppnått goda resultat och nått en ledande ställning inom flera
områden. Sverige bör stödja effektivisering av ESA:s verksamhet.
EU:s ambition att spela en roll som främjare och användare av rymdteknik är
positiv. Utredningen anser vidare att den statliga rymdverksamheten ger
rymdföretagen möjlighet att konkurrera på den internationella rymdmarknaden.
Företagen ges möjlighet till högteknologisk utveckling i internationellt
samarbete och samverkan med högskolor inom ett antal spjutspetsområden. Det är
viktigt att befrämja företagens verksamhet genom ett långsiktigt åtagande av
staten inom rymdområdet.
Det är angeläget att slå vakt om de verksamheter som har etablerats i Kiruna
och att dessa ges mesta möjliga stöd för fortsatt utveckling.
Remissinstanserna
Flertalet remissinstanser uttrycker en uppskattande bedömning om utredningen som
en värdefull översikt över den svenska rymdverksamheten. Remissinstanserna
instämmer allmänt i utredningens förslag till övergripande målformulering,
slutsatser, förslag och rekommendationer. Yttrandena begränsas i de flesta fall
till de områden som är av särskilt intresse för respektive svarsinstans. Några
remissinstanser anser det vara angeläget med en utvärdering av svensk
rymdforskning. Betydelsen av ESA-engagemanget framhålls generellt, liksom att
vidareutveckla Kirunaregionens fördelar för rymdverksamhet.
Skälen för regeringens bedömning: Internationellt samarbete är en förutsättning
för all rymdverksamhet Projektens storlek och omfattning förutsätter att de
genomförs i samarbete mellan flera länder. Behovet av att samla nationella
resurser i Europa främjade tidigt en europeisk integration inom rymdområdet.
Detta har skett genom upprättande av det europeiska rymdorganet ESA och dess
föregångare. Sverige har sedan starten deltagit i och bidragit till denna
process.
Genom statens satsningar har svenska företag fått tillgång till ett europeiskt
nätverk för industriellt samarbete. Genom deltagande i bl.a. ESA-projekt har
företagen kunnat utveckla högteknisk, konkurrenskraftig kompetens inom vissa
nyckelområden. De främsta rymdföretagen, Saab Ericsson Space, Volvo Aero
Corporation och Rymdbolaget har uppnått framskjutna positioner inom sina
specialområden, vilket avspeglas i att företagen också erhåller kommersiella
beställningar på en global marknad dominerad av stora industrikoncerner. Ett
15-tal svenska företag är engagerade i europeisk rymdutveckling. De satsningar
som staten gjort i vissa utvecklingsprogram, t.ex. Ariane-programmet, har givit
mångfalt tillbaka i efterföljande produktion för de i projekten deltagande
företagen. För Saab Ericsson Space och Volvo Aero Corporation ger rymdprojekten
nya kunskaper, som sprids inom respektive koncern och till underleverantörer.
Svenska forskare har fått tillgång till satelliter för sina instrument och till
internationella forskningsdata. Sveriges nordliga läge har utgjort en tillgång
för såväl svenska som internationella forskare och satellitoperatörer. Den
rymdanknutna verksamheten i Kiruna-regionen har under åren expanderat. Den
beslutade lokaliseringen till Kiruna av ett miljödatacentrum baserat på
satellitdata och ett rymd- och miljöforskningsinstitut skulle inte ha varit
möjlig utan den kunskaps-, erfarenhets- och institutionella grund som lagts av
många års rymdsatsningar.
Användare av rymdteknik (meteorologi, kommunikation, navigering m.m.) har fått
tillgång till satelliter och europeiska organisationer för nyttjande och drift.
Europeiska kommissionen har i ökande utsträckning visat intresse för användning
av rymdteknik för genomförande av sin politik inom bl.a. kommunikations-,
jordbruks- och miljöområdena.
Det är regeringens uppfattning att rymdsatsningarna kommit Sverige väl till
godo, såväl från näringspolitiska, forskningspolitiska, regionalpolitiska som
europapolitiska synpunkter.
Regeringen delar utredningens uppfattning att det rymdtekniska kunnandet hos
industrin bör få fortsatt möjlighet till långsiktig utveckling i internationell
samverkan. Vidare bör samverkan mellan företagen och högskolorna vad gäller den
högtekniska utvecklingen öka ytterligare.
Vad gäller remissinstansers påpekande om behovet av utvärdering av
rymdforskning har regeringen erfarit att en utvärderingsprocess har påbörjats i
samarbete mellan Rymdstyrelsen och Naturvetenskapliga forskningsrådet avseende
rymdfysikområdet. Regeringen har i avsnitt 3.13.1 redovisat sin avsikt att göra
en översyn av Sveriges deltagande i internationella storskaliga
forskningssamarbeten. Även deltagandet i ESA:s vetenskapliga program bör ingå i
en sådan översyn.
Rymdstyrelsen bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden som
regeringen avser att tillskapa för att främja tvärvetenskap (se avsnitt 10.2.6).
Regeringen är positiv till utredningens förslag till en ny övergripande
målformulering för all statligt finansierad rymdverksamhet. Inom ramen för denna
kan mätbara verksamhetsmål formuleras av respektive myndighet. Hittillsvarande
mål för svensk rymdverksamhet, vilka uttrycks som utrikes/europapolitiska,
näringspolitiska, forskningspolitiska och regionalpolitiska, ryms inom den
föreslagna nya målformuleringen.
14.5.2 Utvecklingen av energisystemet
Det statliga energiforskningsprogrammet har bedrivits sedan år 1975. Riksdagen
beslutade år 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr. 1992/93:399) om
energiforskningsprogrammets inriktning. De övergripande målen för
energiforskningen är att skapa vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens
inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och
omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens beslut år 1991 om
riktlinjer för energipolitiken.
Energiforskningsprogrammet har sedan starten år 1975 innefattat stöd till
bl.a. forskning och utveckling av teknik för tillförsel av biobränslen. Ny
miljövänlig teknik för förbränning och förgasning av fasta bränslen har
utvecklats och kommit till användning, liksom ny teknik för effektivare
energianvändning. Betydelsefulla steg har tagits i utvecklingen av vindkraft.
Kunskap och kompetens har vidare byggts upp främst inom universiteten och
högskolorna, när det gäller teknik som beräknas kunna bli kommersiellt
tillgänglig under de kommande decennierna. Det gäller exempelvis
energilagringsteknik och solceller.
Genom energiforskningsprogrammet har kunskapen om de specifikt svenska
förhållandena, energislagens möjligheter och teknikens förutsättningar med tiden
lett till en fokusering på insatsområden med goda framtidsutsikter som kan bli
strategiskt viktiga för Sverige i omställningen av energisystemet. Flera
utvärderingar ger belägg för att energiforskningen är av god kvalitet.
Det statliga stödet till forskning, utveckling och demonstration på
energiområdet var som störst i början på 1980-talet. Efter år 1984 har
insatserna koncentrerats och det statliga stödet har efter hand minskat. Under
perioden 1975 - 1993 har energiforskning och utveckling utgjort i genomsnitt 5 %
av statens totala forsknings- och utvecklingsinsatser. Budgetåret 1994/95 var
andelen drygt 2 %.
Energikommissionen har granskat de pågående energipolitiska programmen för
omställning och utveckling av energisystemet och analyserat behovet av
förändringar och ytterligare åtgärder. En utgångspunkt för kommissionens arbete
har varit 1991 års energipolitiska mål att på kort och långt sikt trygga
tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.
Energikommissionen har redovisat slutbetänkandet (SoU 1995:139) Omställning av
energisystemet i december 1996 med överväganden om bl.a. energiforskningen. Till
betänkandet har fogats ett omfattande underlag (SOU 1996:140, del 1-4).
Betänkandet har remissbehandlats och yttrandena har sammanställts i (Ds
1996:55).
Kommissionen har inom ramen för sitt arbete genomfört en analys av de resultat
som har nåtts inom ramen för 1991 års energipolitiska överenskommelse.
Energiforskningsprogrammets betydelse för omställningen har därvid bedömts mot
bakgrund av hur de senaste årens omvärldsförändringar har påverkat
förutsättningarna för omställningen av energisystemet. Det gäller bl.a.
medlemskapet i EU och betydelsen av insatser i internationella projekt.
Flertalet remissinstanser instämmer med kommissionens överväganden eller lämnar
det utan invändning.
Kommissionen pekar på ett behov av förändringar i energiforskningsprogrammet.
Energiforskningen skall tillsammans med övriga energipolitiska program effektivt
bidra till att möjliggöra omställningen av energisystemet. Forskningen och
övriga insatser vid universitet och högskolor för utvecklingen av förnybara
energislag och ny energiteknik bör därvid nära samordnas med utveckling och
demonstration av ny elproduktionsteknik. Det är viktigt att den kunskap och de
erfarenheter som erhålls genom programmet sprids till berörda aktörer som
kraftföretag, kommuner och tillverkare. Särskilda resurser bör därför, enligt
Energikommissionen, reserveras för demonstrations- och pilotanläggningar, t.ex.
för den förgasningsteknik som är under utveckling.
Finansieringen av insatser för forskning, utveckling och demonstration är i
dag i stort sett lika fördelad mellan staten, kraftföretagen och den
tillverkande industrin. Energikommissionen anser att de statliga insatserna bör
ha ett mer långsiktigt perspektiv än marknadsaktörernas. Staten bör därvid i
högre grad prioritera kunskaps- och kompetensutveckling genom finansiering av
energiforskning vid universitet och högskolor.
Enligt Energikommissionen motiveras ett samlat statligt nationellt
energiforskningprogram av såväl energi- och miljöfrågornas dignitet och
komplexitet i samhället som att det på sikt fordras en effektivare och för
miljön acceptabel tillförsel och användning av energi.
Energikommissionens analys överensstämmer i detta avseende med bedömningarna i
Energiforskningsgruppens Energiforskningens mål och medel (Ds 1992:122) och
IVA:s studie åren 1991-1992 av det statliga energiforskningsprogrammet Energi
för kommande generationer.
Energikommissionen förordar mot denna bakgrund att energiforskningen åter ges
större resurser och att energiforskningsprogrammet kompletteras med strategier
och specifika åtgärder som bidrar till teknikens utveckling och
marknadsanpassning. Sverige bör fortsatt prioritera forskningsområden och
internationellt samarbete där insatserna kan väntas ge ett väsentligt bidrag
till omställningen av det svenska energisystemet. Den nationella utvecklingen på
energiområdet kan stärkas om svenska fördelar utnyttjas mer aktivt för att
fördjupa och ta tillvara det internationella samarbetet. Det är av stor vikt att
de forskningsresultat och den tekniska utveckling som kommer fram i andra länder
integreras med det svenska utvecklingsarbetet. Det svenska deltagandet i det
internationella forskningssamarbetet bör utföras mer målinriktat med syfte att
stärka svensk forskning och utveckling och demonstration på energiområdet.
Strategisk omvärldsbevakning genom teknik- och områdesöversikter samt in-
ternationell bevakning bör ges en större tyngd i verksamheten. Effektiviseringen
av energiforskningsinsatserna är dock otillräckliga för att fullt ut kompensera
för att statens satsningar på energiforskning har minskat under det senaste
årtiondet. Från att ha haft en internationellt sett hög nivå har Sverige nu
mindre energiforskning än jämförbara länder.
Det är regeringens uppfattning att utvecklingen av ett långsiktigt hållbart
energisystem är en omfattande uppgift som ställer stora krav på hela samhället.
Energiforskningen och den tekniska utvecklingen har en strategiskt viktig
funktion i denna process som förutsätter gemensamma insatser från staten och
näringslivet. De framtida insatserna måste vara både kraftfulla och
målinriktade. Kraftfulla insatser till energiforskning, utveckling och
demonstration inom prioriterade områden bidrar på sikt till den svenska
industrins förnyelse.
Regeringen avser att återkomma med förslag vad gäller inriktningen och
utformningen av energiforskningen i den kommande energipolitiska proposition där
samverkan med övriga energipolitiska program och åtgärder betonas.
14.5.3 Provnings- och mätteknisk forskning och utveckling
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Regeringen avser att utfärda närmare |
| anvisningar för att stärka mät- och provningsteknikens ställning i|
| näringslivsinriktad FoU. |
--------------------------------------------------------------------
Provnings- och mätteknik har breda branschövergripande tillämpningar. Området
har hög prioritet i EU-samarbetet och i EU:s forskningsprogram. Uppgifter inom
detta område utförs för staten av Sveriges provnings- och forskningsinstitut
(SP). Genom en kvalificerad provnings- och mätteknik uppnås stärkt industriell
konkurrenskraft och bättre förutsättningar för tillämpning av ny teknik,
produktutveckling och kvalitetssäkring. Vidare ges en god grund för rationella
samhällsbeslut avseende säkerhet, resurshushållning och god miljö. Ett effektivt
undanröjande av handelshinder genom relevanta och reproducerbara standarder och
metoder leder till ömsesidig acceptans av provningsresultat och certifikat.
Skälen för regeringens bedömning: Provnings- och mätteknik är väsentliga
storheter i FoU-processen inte minst för att föra forskningsresultat till nyttig
användning. I dessa sammanhang är en god nivå på den statliga infrastrukturen
inom provnings- och mätteknik en väsentlig del. Inom bl.a. miljöområdet kommer
krav att ställas på utvärdering, certifiering och systembedömning. Kretslopp-
stänkandet behöver kopplas till nya omfattande områden av teknisk utvärdering.
Regeringen har för avsikt att skapa bättre förutsättningar för att provnings-
och mätteknik ges en starkare ställning i näringslivsinriktad FoU. Detta kräver
ett utvecklat samarbete mellan SP och högskolor, näringslivet,
forskningsinstitut och sektorsforskningsorgan. Regeringen avser att ge SP i
uppdrag att bidra till ett sådant ökat samarbete samt att aktivt arbeta för
industrins utnyttjande av FoU-resultat och teknikutbyte med andra länder genom
deltagande i internationella projekt. Utvecklingen och samordningen av
provnings- och mättekniken bör inriktas på följande områden:
konkurrenskraft/kvalitet, utveckling av små och medelstora företag,
hälsa/arbetsmiljö, energi, miljö/kretslopp samt deltagande i EU:s
forskningsprogram.
14.5.4 Regionalpolitisk forskning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: En oberoende utvärdering av SIR Statens |
| Institut för regional forskning, bör genomföras under andra |
| halvåret 1997. Utvärderingen bör bl.a. ge underlag för hur den |
| framtida forskningen om regionala frågor bör vidareutvecklas. |
| Utvärderingen bör omfatta såväl SIR:s forskningsprogram för |
| perioden 1993-1996 som myndighetens verksamhet och dess |
| betydelse för den regionala utvecklingen. |
--------------------------------------------------------------------
De övergripande målen för regionalpolitiken är uthållig tillväxt, rättvisa och
valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket.
Den nationella regionalpolitikens uppgift är att säkerställa vissa mål när det
gäller boende, arbete och god miljö i landets alla delar.
En grundläggande förutsättning för att de regionalpolitiska målsättningarna
skall kunna förverkligas är att regionalpolitiska hänsyn genomsyrar hela
regeringens arbete. Levnadsförhållanden och förutsättningarna för tillväxt
påverkas av betydligt fler åtgärder än de som inbegrips i utgiftsområde 19,
regional utjämning och utveckling. Exempelvis påverkar beslut om
kommunikationssystems utformning, insatser på kulturområdet, riktlinjer för
statliga verk och högre utbildning på olika sätt möjligheterna att nå de
regionalpolitiska målen.
I regeringens vårproposition (1995/96:150) framhölls att den regionala
utvecklingen blir allt viktigare. Tillväxten måste komma hela landet till del.
Varje region bär på en egen tillväxtkraft, och denna måste tas tillvara för att
det sammanlagda resultatet skall bli så positivt som möjligt.
Kunskap som regional utvecklingsmotor
På senare tid har kunskap och kunskapsproduktion uppmärksammats som en allt
viktigare faktor för regional utveckling. De mindre och medelstora högskolorna
har en nyckelroll i den bemärkelsen att de har en växande betydelse för det
regionala arbetslivet både genom direkt kunskapsöverföring och tillgång till
kvalificerad arbetskraft.
Regeringen beslutade i februari 1994 och i maj 1995 att avsätta totalt 170
miljoner kronor av regionalpolitiska medel för att främja vissa forsknings- och
utvecklingsinsatser i regionalpolitiskt prioriterade områden. Målet med
satsningen är att i gemensamma verksamhetskoncept uppgradera företagens
kompetens och teknisk kapacitet och att skapa nya länkar till både små och stora
företag inklusive kooperativa sådana företag samt institut och högskolor. Ett
stort antal idéer och ansökningar presenterades varav 80 slutgiltiga förslag
lämnades in. Efter ett ingående bedömningsarbete har NUTEK, som ansvarar för
projektet, valt ut 22 företagsgrupperingar om ca 220 företag. En lägesrapport
skall inkomma i juni 1997 och en slutrapport i juni 2000.
Regionalpolitisk forskning
Statens institut för Regionalforskning, SIR, har i sin nuvarande form funnits i
cirka tre år. I samband med att SIR blev en självständig myndighet i februari
1993 omlokaliserades verksamheten till Östersund. SIR:s övergripande mål är att
initiera och samordna forskning om regional utveckling samt att sprida kunskap
om denna. Institutet har omfattande kontakter med forskare vid universitet,
högskolor och forskningsinstitut i och utanför Sverige.
Skälen för regeringens bedömning: Regionalpolitiken, liksom övrig politik som
syftar till att främja den regionala utvecklingen, måste vara väl förankrad i
kunskap om de nationella och internationella drivkrafter som bidrar till att
forma de regionala utvecklingsförloppen. Det är också viktigt att ha kunskap om
olika åtgärders effekter och effektivitet. Bidrag från forskningen är en viktig
del av detta. En betydande del av relevant forskningsmässig kunskap kommer
främst från allmän ekonomisk och samhällsvetenskaplig forskning som bedrivs i
Sverige och utomlands. Det är dock angeläget att det i Sverige bedrivs forskning
som vilar på regionalpolitisk grund. I detta sammanhang spelar SIR (f.d. ERU),
en viktig roll. SIR har byggt upp en fungerande regionalpolitisk forsknings-
institution. Regeringen avser att ge myndigheten i uppdrag att formulera ett
forskningsprogram för åren 1997-99. Forskningsprogrammet bör bestå av två
huvuddelar, dels konsekvenser av Sveriges medlemskap i EU (i enlighet med
uppdrag i regleringsbrev 94/95, dels regional utveckling ur ett
jämställdhetsperspektiv. Inriktningen på SIR:s forskning stämmer väl överens
med de mål som formulerats. De resultat som uppnåtts bedöms som goda. Tillämpad
samhällsvetenskaplig forskning är dock en komplex verksamhet. Särskilda avstäm-
ningar bör göras med jämna mellanrum. En oberoende utvärdering av SIR bör göras
under andra halvåret 1997.
14.5.5 Konkurrensforskning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Särskilda medel bör anvisas för främjande av|
| konkurrensforskning under perioden 1997-99. Medlen bör |
| disponeras av Konkurrensverket. |
--------------------------------------------------------------------
Konkurrensforskning avser insatser inom främst de ekonomiska och juridiska
vetenskaperna och har som syfte att öka förståelsen kring bl.a. marknaders
funktionssätt och hur offentliga regleringar påverkar olika marknader. I
enlighet med förslag i prop. 1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg
har riksdagen under perioden 1993/94 - 1995/96 anslagit särskilda medel
motsvarande knappt 20 milj. kr för främjande av forskning inom
konkurrensområdet. Medlen har disponerats av Konkurrensverket efter samråd med
det till verket knutna Rådet för konkurrensfrågor. I samband med
förberedelsearbetet inför den nya konkurrenslagstiftning som infördes den 1 juli
1993 konstaterades att forskningen på konkurrensområdet var relativt begränsad.
Det gällde bl.a. empiriska forskningsresultat inom den ekonomiska vetenskapen av
relevans för svenska förhållanden. Med utgångspunkt från bedömningen att konkur-
renspolitiken i viktiga avseenden måste bygga på kunskaper om olika marknaders
funktionssätt, konkurrensbegränsningars effekter samt även effekter av vidtagna
åtgärder för att främja konkurrensen, framhölls betydelsen av att i ökad
utsträckning kunna basera det konkurrensfrämjande arbetet på resultat från
forskning. Ett viktigt resultat av hittillsvarande insatser är att
organisationen och formerna för det forskningsfrämjande arbetet etablerats.
Tyngdpunkten i det löpande arbetet har legat på att informera om möjligheterna
att få stöd till konkurrensforskning och att ta ställning till de
projektansökningar som kommit in till verket. Totalt har det under perioden
kommit in ca 100 ansökningar om stöd, vilket motsvarar ett ansökt belopp om ca
70 miljoner kronor. Den summa som hittills anslagits till eller bundits upp i
forskningsprojekt uppgår till ca 15 miljoner kronor. Kännetecknande för arbetet
under uppbyggnadsskedet har varit den uttalade kvalitetsinriktningen vid
beviljandet av forskningsstöd.
Skälen för regeringens bedömning: Betydande enighet råder bland såväl svenska
som utländska bedömare att bristande konkurrens är en bidragande orsak till
nuvarande samhällsekonomiska problem i Sverige. Regeringen har i samband med den
s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) också framhållit konkurrensens
betydelse för möjligheten att få en ökad tillväxt och därmed också att komma
till rätta med den höga arbetslösheten. I det sammanhanget finns det alltjämt
skäl att understryka betydelsen av att det konkurrensfrämjande arbetet baseras
på resultat från relevant forskning. Regeringen gör därför bedömningen att det
är av vikt att resurser avsätts även framgent så att det aktiva stödet till
konkurrensforskning i nuvarande form inte blir en tillfällig och alltför
kortsiktig insats. De medel som avsätts för perioden 1997-1999 bör även
fortsättningsvis disponeras av Konkurrensverket efter samråd med det till verket
knutna Rådet för konkurrensfrågor. Det torde vara av särskild vikt att
uppmärksamma projekt med inriktning mot tillämpad forskning. Behovet av
besparingar på statsbudgeten innebär dock att en större neddragning av anslaget
måste göras budgetåret 1997. För att hålla nivån på det forskningsfrämjande
arbetet uppe bör neddragningen tillfälligt kunna mötas med hjälp av de medel som
reserverats från tidigare år. För budgetåren 1998 och 1999 avser regeringen
genom omprioriteringar dock kunna öka utrymmet i förhållande till anslaget för
1997, i enlighet med förslag i budgetpropositionen.
14.5.6 Forskningsprogram på turismens område
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Ökade insatser bör göras inom forskning om|
| turism som ett led i en stärkning av turistnäringen. Riksdagen |
| har vid behandlingen av propositionen, Vissa åtgärder för att |
| halvera arbetslösheten till år 2000, beslutat att anvisa medel |
| för ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt.|
| Regeringen avser att ur denna ram anvisa 11 miljoner kronor |
| som motfinansiering till en satsning inom EU:s strukturfonder. |
--------------------------------------------------------------------
Turistdelegationen har på regeringens uppdrag utarbetat ett handlingsprogram för
utveckling av svensk turism, vilket inlämnats till regeringen i maj 1996.
Kompetensutveckling är ett av de områden i handlingsprogrammet där, enligt
Turistdelegationen, insatser krävs. Turismens ekonomiska, sociala och
miljömässiga roll i samhällsutvecklingen ställer nya krav på utbildning och
forskning. Beredskapen för såväl konkreta insatser i samverkan med näringsliv
och samhälle som utvecklingsinsatser för att möta framtida behov är idag
begränsad.
I programmet för åren 1995-1999 för mål 6-området inom EU:s strukturfonder,
delprogrammet 2.1 Forskning och utveckling, föreslås en satsning på forskning om
turism vid Mitthögskolan i Östersund. Denna har utarbetat ett förslag till
forskningsprogram med tyngdpunkt på ämnesområdena destinationsutveckling,
företagandets villkor, turismen och informationstekniken, turismen och miljön,
säkerhets- och riskfrågor samt kulturarv och interkulturella aspekter.
Forskningsprogrammet har en tvärvetenskaplig ansats som omfattas av ett flera
akademiska discipliner.
Högskoleverket har på regeringens uppdrag utrett behovet av och
vidareutvecklat det program för forskning om turism som har utarbetats av
Mitthögskolan. Högskoleverket föreslår vidare att Turistdelegationen får i
uppdrag att undersöka möjligheten att göra en nationell insats för
kompetensutveckling i turistbranschen med hjälp av EU:s strukturfonder mål 2, 4
och 6 samt det föreslagna kunskapscentret vid Mitthögskolan.
Kostnaden för det förslag till forskningsprogram som Mitthögskolan presenterat
är 95 miljoner kronor under en femårsperiod. Den svenska motfinansieringen för
femårsperioden sker genom medverkan av statliga, regionala och kommunala organ
samt genom Mitthögskolans egen prioritering. Därtill kommer insatser från
näringen. På grundval av detta kan beslut om EU-finansieringen fattas under
hösten 1996 av Övervakningskommittén för Mål 6.
Skälen för regeringens bedömning: Turismen avses få större betydelse både som
näring och för sysselsättningen. Regeringen anser att näringen har en potential
som ännu inte till fullo utnyttjats, delvis beroende på bristande kunskaper.
Kunskapsutveckling inom turismområdet behöver därför stärkas i Sverige.
Av den svenska motfinansieringen återstår totalt 11 miljoner kronor de fyra
sista åren av femårsperioden. Regeringen har, inom ramen för de medel som
anvisats för småföretagsutveckling i propositionen om vissa åtgärder för att
halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,
finansiering m.m. (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307)
anvisat 11 miljoner kronor totalt för denna fyraårsperiod för att på så sätt
säkra den svenska motfinansieringen av det föreslagna forskningsprogrammet.
15 Inrikesdepartementets verksamhetsområde
Inrikesdepartementets verksamhet omfattar frågor som rör kommuner och landsting
under utgiftsområde 25, frågor som rör länsstyrelser, byggande och bostäder,
fysisk planering och byggd miljö samt lantmäteri under utgiftsområde 18, frågor
som rör invandrares introduktion och integration i det svenska samhället under
utgiftsområde 8, folkrörelsefrågor, idrottsfrågor och ungdomsfrågor under
utgiftsområde 17 samt kooperationsfrågor och konsumentfrågor under utgiftsområde
24. Inrikesdepartementet har ett övergripande ansvar för forskning och
utvecklingsarbete som rör dessa områden.
Mycket av den forskning som har betydelse för Inrikesdepartementets
verksamhetsområden bedrivs vid universitet och högskolor. Huvuddelen av den
forskning som bedrivs finansieras genom anslag under utgiftsområde 16:
Utbildning och universitetsforskning (Utbildningsdepartementet).
Byggforskningsrådet (BFR) ansvarar för samordning och utveckling av forskning
kring byggnader och den byggda miljön. Socialvetenskapliga forskningsrådet
(SFR) ansvarar i huvudsak för grundforskning och tillämpad forskning inom det
integrationspolitiska området. För konsumentforskning finns ett särskilt anslag
under Inrikesdepartementets huvudtitel som sedan 1990 anvisats till
Konsumentverket.
I nedanstående tabell redovisas de anslag för forskning som finns under
Inrikesdepartementets huvudtitel (miljoner kr):
---------------------------------------------------------------------
Område Anvisat Förslag båBeräknat Beräknat
bå 1995/96 1997 bå 1998 bå 1999
---------------------------------------------------------------------
Byggforsk- 247,1 169,2 174,4 179,3
ningsrådet
---------------------------------------------------------------------
Konsument- 3,0 2,1 2,1 2,2
forskning
---------------------------------------------------------------------
Summa: 250,1 171,3 186,5 191,5
---------------------------------------------------------------------
15.1 Forskning om den offentliga sektorn
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det är angeläget att åtgärder vidtas för att|
| vidareutveckla dialogen mellan praktiker och forskare. Det är |
| vidare angeläget att resultat från forskning om den offentliga |
| sektorn i ökad utsträckning kommer till användning i praktiskt |
| samhällsarbete. |
--------------------------------------------------------------------
Riksdagen har vid olika tillfällen markerat att forskning om den offentliga
sektorn bör ges hög prioritet. I 1990 års forskningspolitiska beslut (prop.
1989/90:90, bet. 1989/90:FiU28, rskr. 1989/90:329) anvisade riksdagen
ytterligare medel till ett programarbete för forskning om den offentliga
sektorn. I november 1991 beslutade riksdagen att godkänna regeringens förslag
rörande forskning om den offentliga sektorn (prop. 1991/92:16, bet. 1991/92:
FiU4, rskr. 1991/92:14).
Beslutet innebar att de medel som anvisats för denna forskning och som
budgetåret 1992/93 uppgick till totalt 17,5 miljoner kr fördelades så att 8
miljoner kr avsattes till två centrumbildningar i Stockholm och Göteborg och 9,5
miljoner kr avsattes till HSFR för finansiering av ett statsvetenskapligt och
ett företagsekonomiskt forskningsprogram. Samtliga statsvetenskapliga
institutioner har medverkat i programmet "Demokrati i förändring - svenska
kommuner och landsting i det lokala välfärdssamhället". Det andra programmet
avser företagsekonomi och har betecknats "Institutionell omvandling i den
offentliga sektorn."
Skälen för regeringens bedömning:Regeringen har i avsnitt 3.9 föreslagit ett
förtydligande i högskolelagen om högskolans tredje uppgift i vilken ingår att
samverka med det omgivande samhället och sprida kännedom om verksamheten. I
rapporten Forskning om offentlig sektor (Ds 1996:21) har dåvarande
Civildepartementets arbetsgrupp för forskningsfrågor lämnat förslag om olika
vägar som bör kunna prövas för att vidareutveckla dialogen mellan praktiker och
forskare. Där föreslås att frågor av mer övergripande karaktär bör kunna
redovisas i forskningsöversikter som ger en samlad bild av den kunskap som finns
i en aktuell fråga. En annan väg som bör prövas är utbytestjänstgöring mellan
forskningsinstitutioner och förvaltningar. Arbetsgruppen föreslår vidare att en
återkommande mässa om forskning och utvecklingsfrågor bör genomföras.
Regeringen har tidigare i Utbildningsdepartementets avsnitt 10.2.2 uttalat att
samtliga forskningsråd bör genomföra utvärderingar av den rådsstödda
forskningen. I proposition 1991/92:16 Forskning om offentlig sektor betonade
regeringen att forskningsprogrammet om den offentliga sektorn bör ses i ett
sammanhang även om det är uppdelat på två centrum och flera disciplinprogram.
Första fasen av programmet löper till den 1 juli 1997. Planeringsarbetet för en
andra femårsperiod har inletts. HSFR kommer att genomföra en samlad utvärdering
av den forskning om den offentliga sektorn som initierades i denna proposition.
Det är angeläget att få en bedömning av forskningens resultat, hur resultaten
spridits och vilka som är användare av forskningsresultaten. Inför den andra
planeringsperioden bör övervägas om organisationen med två centrumbildningar och
två disciplinprogram har fungerat som avsetts eller om det finns anledning att
föreslå förändringar. HSFR kommer att genomföra sin utvärdering under år 1997.
Sedan forskningsprogrammet „Forskning om offentlig sektor„ inleddes har
behovet av forskning rörande vissa områden ytterligare accentuerats. Hit hör
bl.a. forskning rörande demokrati och folkstyre, den offentliga sektorns
effektivitet och den offentliga sektorns förändringsbehov med hänsyn till
utvecklingen i samhället. Statsmakterna har ett stort behov av kunskapsunderlag
för beslutsfattande om offentlig sektor.
Ett annat angeläget område är forskning om folkrörelser och kooperation
verksamhet och som har relevans för forskningsområdet offentlig sektor. Frågor
rörande dessa områden behandlas i avsnitt 15.6 Forskning om folkrörelser och
kooperation verksamhet.
15.2 Byggforskning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: BFR skall ansvara för samordning och |
| utveckling av forskning kring byggnader och den byggda miljön. |
| Byggforskningsrådet (BFR) bör öka samfinansieringen i de projekt|
| som stöds samt verka för ett ökat europeiskt engagemang i |
| byggforskningen. BFR bör ha det övergripande ansvaret för den |
| forskning som avser energianvändning i byggnader och byggd |
| miljö. Formerna för kunskapsspridning bör ses över. |
--------------------------------------------------------------------
Förståelsen av den byggda miljöns påverkan på människan och hennes omgivning
ökar. Illa utformade miljöer kan leda till ökad brottslighet, segregation samt
sociala och psykiska problem. Bristfälligt utformade eller utförda byggnader
ger upphov till sjukdomar, förstör vår miljö och förbrukar för mycket energi.
För att komma tillrätta med de problem som byggandet ger upphov till krävs en
helhetssyn och en förståelse för byggandet som system.
För att kunna åtgärda problemen på byggområdet krävs en bred kunskapsbas.
Tvärvetenskaplig forskning behövs för att lösa t.ex. problemen med s.k. "sjuka
hus", belysa förvaltningsaspekterna i ett långsiktigt perspektiv samt förbättra
möjligheterna att ta till vara kvaliteterna i det som byggs. En bred samverkan
mellan olika disciplinområden krävs för att ge förutsättningar för en hållbar
utveckling.
BFR:s vetenskapliga nämnd har påvisat sambandet mellan samfinan-sierad,
tillämpad forskning och ökad kvalitet i grundforskningen. Genom samverkan
mellan högskola och näringsliv ökar kompetensen hos forskarna och möjligheten
för näringslivet att nyttja resultatet av forskningen.
Skälen för regeringens bedömning: BFR skall ansvara för samordning och
utveckling av forskning kring byggnader och den byggda miljön. Regeringen avser
att ge BFR i uppdrag att under år 1997 kartlägga vilken statligt finansierad
forskning som pågår inom området samt vilka statliga verk och myndigheter som
stöder eller bedriver sådan forskning. Uppdraget bör också innefatta att
redovisa en plan för samordning av insatserna.
För att utnyttja forskningsanslaget mer effektivt skall BFR öka
samfinansieringen i de projekt som stöds. BFR skall också sträva efter en ökad
samverkan och medfinansiering med andra statliga forskningsfinansiärer.
Under åren 1997 - 1999 är det angeläget att BFR prioriterar forskning kring
former för samordning av samhällsplanering, planlagstiftningens tillämpning,
hållbar stadsutveckling och ekologiskt uthållbart byggande, ny och billigare
byggteknik för en effektivare bygg- och förvaltningsprocess, kvalitetssäkring i
byggprocessen och en förbättrad inomhusmiljö.
BFR skall verka för ett ökat europeiskt engagemang inom byggforskningen och
medverka till initiering av svenska forskningsprojekt med stöd av medel från
Europeiska gemenskapen.
BFR skall ha det övergripande ansvaret för den forskning som avser
energianvändning i byggnader och byggd miljö. Den energiforskning som
finansieras av NUTEK när det gäller teknik och produktutveckling skall
samordnas med BFR.
BFR skall under perioden se över formerna för kunskapsspridning. Strävan skall
vara att brukarfinansiera informationsverksamheten i största möjliga mån.
Informationsverksamhet som inte efterfrågas skall avvecklas.
15.3 Forskning inom området lantmäteri
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Sverige har unika förutsättningar inom |
| geografisk informationsteknik som bör tas tillvara inom forsk- |
| ningen. |
--------------------------------------------------------------------
Verksamheten med lantmäteri (fastighetsbildning, plangenomförande, geodetisk
verksamhet, landskaps- och fastighetsinformation, kartläggning m.m.) utgör en
nödvändig förutsättning för många verksamheter i samhället. Riksdagen har tagit
ställning till att samhällets informationsförsörjning, bl.a. landskaps- och
fastighetsinformation, är en prioriterad statlig uppgift (prop. 1995/96:125,
bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282).
Vid universitet, högskolor och institut bedrivs forskning och utveckling inom
ämnen som berör lantmäterifrågor. Detta sker med stöd av medel från
forskningsråd m.fl. Lantmäteriverket har enligt sin instruktion (SFS 1995:1418)
i uppgift att bedriva utvecklingsverksamhet inom sitt verksamhetsområde samt
forskning inom området geodesi. Olika ideella föreningar m.m. utför ett viktigt
arbete kring lantmäteriområdets utveckling.
Skälen för regeringens bedömning: Behovet av forskning och utveckling inom
området lantmäteri påverkas genom den snabba övergången till digitala metoder.
Traditionella arbetsformer omvandlas till geografisk informationsteknik.
Regeringen har i proposition 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla
användningen av informationsteknik framhållit att Sverige har unika
förutsättningar inom geografisk informationsteknik som bör tas tillvara inom
bl.a. forskning för att stödja nya tillämpningar och tjänster med anknytning
till geografiska data. Insatserna för forskning och utveckling inom området kan
därför ses som en del av den generella utvecklingen inom IT-området (jfr. bl.a.
avsnitt 3.10 och 3.11).
Regeringen har i avsnitt 14.4.1 uttalat att NUTEK bör ges i uppgift att före
utgången av år 1997 lämmna förslag till regeringen om en ny programstruktur för
FoU på IT-området. FoU-insatserna inom området geografiska informationssystem
m.m. bör ingå i en sådan programstruktur.
I avsnitt 14.5.1 Rymdverksamhet har regeringen framhållit att Sverige bör
fortsätta att utveckla och nyttiggöra sina specialkompetenser inom rymdforskning
och rymdteknologi i internationellt samarbete. Ett sådant område där Sverige har
en jämförelsevis stark ställning internationellt är fjärranalys i vilket
geografiska informationssystem är en viktig del. Detta område kan förutspås en
kraftig marknadstillväxt under den kommande tioårsperioden.
Regeringen aviserar i budgetpropositionen för år 1997 att en professur inom
lantmäteriområdet skall inrättas vid Lunds universitet.
15.4 Forskning inom det integrationspolitiska området
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskning med |
| anknytning till integration av invandrare i det svenska |
| samhället ges hög prioritet av alla berörda offentlíga |
| forskningsfinansiärer. |
--------------------------------------------------------------------
Svårigheterna för flyktingar och invandrare att integreras i samhället visar
sig i de flesta traditionella invandringsländerna i Europa. På många håll
omprövas de politiska målen och medlen och ett aktivt sökande efter nya idéer
pågår.
Det är främst Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) som ansvarar för
grundforskning och tillämpad forskning inom detta område. Ett av
verksamhetsområdena vid SFR är internationell migration och etniska relationer
(IMER). Den kunskap som kan genereras genom bl.a. IMER- forskningen är av stor
betydelse för utvecklingen inom såväl migrations- som integrationsområdet.
Sedan budgetåret 1993/94 har SFR fördelat omkring 45 miljoner kr till
IMER-forskningen.
Med stöd av SFR har en översikt gjorts av svensk IMER-forskning under 30 år.
Den visar bl.a. att den stora ökningen av anslagen till IMER-forskningen har
bidragit till att antalet disputationer ökat avsevärt under de senaste åren.
IMER-forskning bedrivs i dag vid ett trettiotal institutioner och centra.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i avsnitt 3.11.5 betonat att
även forskningen måste medverka i strävandena mot en ökad integration i
samhället. Mot bakgrund av svårigheterna för invandrare att integreras i det
svenska samhället och de allvarliga samhälleliga konsekvenser som bristande
integration kan få bör forskning med anknytning till integration ges en hög
prioritet av alla berörda offentliga forskningsfinansiärer.
Särskilt viktiga områden är:
- arbetsmarknad, arbetsliv, utbildnings- och försörjningsfrågor,
- etniska relationer, rasism och etnisk diskriminering,
- situationen och utvecklingen i segregerade bostadsområden,
- invandrares delaktighet i samhällslivet, särskilt i det politiska livet och
i folkrörelserna,
- samhällets och samhällsinstitutionernas anpassning till den kulturella
mångfalden.
Regeringen anser det vara angeläget att IMER-forskning bedrivs på olika håll i
landet. Områdets tvärvetenskapliga karaktär gör centrumbildningar lämpliga och
regeringen anser det därför vara positivt att en ny Temainstitution inrättas vid
Linköpings universitet, Tema Etnicitet, där tvärvetenskapliga kunskaper kan
samlas. Detta redovisas under Utbildningsdepartementets avsnitt 10.
Invandrarpolitiska kommittén pekar i sitt slutbetänkande Sverige, framtiden
och mångfalden (SOU 1996:55) på att det inom regeringskansliet saknas en
funktion som har erfarenheter både av vad statsmakterna behöver veta för att
förbättra invandrarpolitiken och av hur forskningsprojekt skall läggas upp.
Genom en sådan funktion kan närmare kontakter knytas mellan forskare och
beslutsfattare till nytta för båda parter. Motsvarande kompetens finns i
regeringskansliet på flera andra politikområden. Betänkandet remissbehandlas för
närvarande. Frågan kommer därefter att beredas i regeringskansliet.
Invandrarpolitiska kommittén pekar också på IMER-forskningens behov av
longitudinella databaser för att kunna följa invandrares integration på olika
samhällsområden. Denna fråga har ett visst samband med behovet av att mera
systematiskt följa upp och utvärdera invandrarpolitiken. Under avsnitt 3.11.5
förordar regeringen att 15 miljoner kr bör avsättas för longitudinell forskning.
I Utbildningsdepartementets avsnitt i budgetpropositionen avseende år 1997
föreslås att medel för detta ändamål anvisas till FRN. För att få ett bättre
underlag för utveckling av integrationspolitiken föreslår regeringen också i
budgetpropositionen att anslaget Åtgärder mot främlingsfientlighet ökas och att
det till en del även skall kunna disponeras av regeringen för finansiering av
kunskapsinhämtning och utvärderingar.
15.5 Ungdomsforskning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Ansvaret för stödet till ungdomsforskning|
| bör överföras från Forskningsrådsnämnden (FRN) till Humanistisk-|
| samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). En programkommitté|
| för ungdomsforskning bör tillskapas. |
--------------------------------------------------------------------
Sedan år 1988 har ett särskilt stöd givits till ungdomsforskningen genom FRN.
Detta har bl.a. inkluderat ett miljöstöd som bidragit till att särskilda centra
för ungdomsforskning har utvecklats vid sex universitet. Under budgetåret
1995/96 uppgick det totala stödet till 5 miljoner kr.
Ungdomsstyrelsen har på regeringens uppdrag sett över ungdomsforskningens
framtida inriktning, organisation och finansiering. I rapporten Svensk
ungdomsforskning (1996) föreslås att miljöstödet successivt avvecklas och att
resurserna i stället används till projektmedel och forskartjänster.
Ungdomsstyrelsen föreslår vidare att ansvaret för ungdomsforskningen förs över
från FRN till ett forskningsråd, förslagsvis HSFR, och att en tvärvetenskaplig
programkommitté inrättas för att bedöma ansökningar och fördela forskningsmedel.
Programmet föreslås löpa under en sexårsperiod. Den föreslagna förändringen
syftar enligt Ungdomsstyrelsen till att utveckla forskningen, höja kvaliteten
och integrera centras verksamheter i universitetens reguljära verksamhet
samtidigt som den markerar att ungdomsforskningens initieringsfas nu är
avslutad.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att tillkomsten av
ungdomsforskningscentra har bidragit till att intresset för ungdomsforskning har
ökat. Detta är särskilt markant bland unga forskare. Den existerande forskningen
skiftar dock mycket i kvalitet och innehåll.
Regeringen delar Ungdomsstyrelsens uppfattning att stödet nu bör ändras från
stöd till administration av centrumbildningar till stöd för forskartjänster och
större projekt. Därmed kan forskningens initieringsfas avslutas och forskningen
konsolideras. Ansvaret för ungdomsforskningen bör i enlighet härmed föras över
till HSFR.
För att bl.a. stärka forskningens samhällsrelevans bör en programkommitté
tillskapas för att utveckla forskningen i önskvärd riktning. Ungdomars
etablering och marginalisering i samhällslivet samt etnicitet och identitet är
områden där det enligt regeringens uppfattning finns behov av ytterligare
forskning.
I Utbildningsdepartementets avsnitt i budgetpropositionen avseende år 1997
föreslås att 4,5 miljoner kr avsätts för ungdomsforskning inom HSFR:s
forskningsanslag. Avsikten är dessutom att 0,5 miljoner kronor från anslag under
Inrikesdepartementets huvudtitel genom regleringsbrev skall anvisas HSFR för
ungdomsforskning.
15.6 Forskning om folkrörelser och kooperation
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Regeringen anser det angeläget att berörda|
| forskningsfinansiärer uppmärksammar behovet av forskning om |
| folkrörelser och kooperation. |
--------------------------------------------------------------------
Inom folkrörelseområdet har flera förslag till forskningsprogram tagits fram
under det senaste året. I rapporten Handlingsprogram för forskning om ideell
verksamhet (Ds 1995:30) föreslås att forskningsprojekt inom området med
mångvetenskaplig inriktning bör stimuleras. Tre forskningsfält bör enligt
förslaget prioriteras. Det gäller förutsättningarna för att ideell verksamhet
överhuvudtaget skall uppstå och utvecklas. Det gäller den ideella verksamhetens
organisation och för det tredje dess betydelse för människor, bygder,
samhällsliv och näringsliv etc.
I rapporten Forskning om kooperativ företagssamhet (EFI, Handelshögskolan i
Stockholm, 1996) redovisas en bakgrund till forskningen om kooperativt
företagande, pågående forskning och behov av forskning. Förslag lämnas om
organisation och finansiering av denna forskning.
Fritidsutredningen redovisar i sin slutrapport Fritid i förändring (SOU
1996:3) forskning om socialt eftersatta gruppers möjligheter att tillgodogöra
sig de offentliga medel som finns inom fritidsektorn. Vidare föreslås forskning
om flickors och kvinnors fritid. Denna forskning bör enligt utredningen kopplas
till det föreslagna handlingsprogrammet för forskning om ideell verksamhet.
Skälen för regeringens bedömning: Genom 1993 års forskningspolitiska beslut
ställde sig riksdagen bakom förslaget att låta utarbeta ett handlingsprogram för
forskning om ideell verksamhet. Regeringen anförde i propositionen ( prop.
1992/93:170 s. 507) att forskning som belyser gränszonen mellan ideell, privat
och offentlig verksamhet är särskilt angelägen.
Regeringen anser det angeläget att berörda forskningsfinansiärer uppmärksammar
behovet av forskning om folkrörelser och kooperation. Forskning om dessa områden
ingår bl.a. i HSFR:s ansvarsområde, vilket behandlas i avsnitt 10.2.8 i denna
proposition. Det är angeläget att HSFR inom sina ramar beaktar behovet forskning
inom dessa områden.
15.7 Konsumentforskning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det är angeläget att Forskningsrådsnämnden|
| (FRN) utarbetar ett samordnat program för att initiera och |
| bygga upp långsiktig forskningskompetens inom konsument- |
| forskningen. |
--------------------------------------------------------------------
I 1990 års forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:LU22,
rskr. 1989/90:331) anvisade riksdagen 2 miljoner kr till Konsumentverket för
konsumentforskning. Beloppet har därefter varit oförändrat. I 1993 års
forskningspolitiska beslut (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:LU48, rskr.
1992/93:392) betonade riksdagen vikten av att forskningen på det
konsumentpolitiska området utvecklas.
Samtidigt som regeringen lade fram proposition 1994/95:140 Aktiv
konsumentpolitik för riksdagen tillkallades en särskild utredare med uppgift att
ta fram ett program för konsumentforskningen. I betänkandet Forskning för vår
vardag (SOU 1996:10) konstaterar utredaren att varken vardagslivets betydelse i
samhällsekonomin, turbulensen i hushållens verklighet eller vardagens sociala
roll uppmärksammas i tillräcklig utsträckning i dagens forskning. Därför
behöver forskning inom området förstärkas. I betänkandet föreslås att ett nytt
forskningsråd inrättas med ansvar för konsumentforskningen. Även förslag till en
alternativ modell redovisas där FRN ges ansvaret för forskningsområdet.
Vidare har regeringen i en skrivelse till riksdagen om konsumentpolitiken i EU
(skr. 1995/96:181, bet. 1995/96:LU 26, rskr. 1995/96:292) angett avsikten att
verka för konsumentforskning inom EU.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med de flesta
remissinstanser som har yttrat sig över förslaget till nytt forskningsråd för
konsumentforskning, att ett sådant inte bör inrättas. Regeringen anser dock att
denna forskning är angelägen och avser att uppdra åt FRN att utarbeta ett
samordnat program för att initiera och bygga upp långsiktig forskningskompetens
inom konsumentforskningen.
En samordning av sådan forskning ligger väl i linje med FRN:s roll i det
svenska forskningsfinansieringssystemet. Nämnden har erfarenheter av liknande
satsningar inom riktade, samhällsrelevanta forskningsprogram och långsiktig
kompetensuppbyggnad.
Utgångspunkten för uppdraget bör vara den kartläggning och analys som har
gjorts i betänkandet Forskning för vår vardag. De forskningsområden som bör
prioriteras är hushållens resurser, system för varor och tjänster, säkerhet,
funktion, miljöhänsyn och kostnader samt konsumentpolitikens instrument och
organisationernas roll. Det är viktigt att företrädare för Konsumentverket och
konsumentorganisationer knyts till arbetet.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att drygt 2 miljoner kronor
skall anvisas för konsumentforskning under Inrikesdepartementets huvudtitel.
Regeringen avser att i regleringsbrev ställa medel till FRN:s disposition för
utveckling av konsumentforskning.
16 Miljödepartementets verksamhetsområde
16.1 Miljöforskningen i Sverige
Miljöforskningen i Sverige finansieras av många olika huvudmän och ansvaret
delas av ett flertal aktörer såsom forskningsråd, myndigheter, stiftelser och
näringsliv. Detta finns närmare beskrivet i rapporten Forskning och utveckling
för bättre miljö 1996 (Naturvårdsverkets rapport 4514-8) samt i betänkandet
Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68). Miljöforskningen kan sägas ha två
roller - dels forskning om miljö-problemens orsaker och dess effekter, dels
forskning om åtgärder och lösningar. Indelningen är schablonartad, i praktiken
flyter forsknings-områdena ofta in i varandra.
Den sektorsövergripande miljöforskningen som i huvudsak är inriktad på att
klarlägga och mäta miljöproblem samt ange åtgärdsbehov finansieras främst från
Miljödepartementets huvudtitel via Naturvårds-verket. Grundläggande forskning
med miljöanknytning finansieras av grundforskningsråden från
Utbildningsdepartementets huvudtitel och forskning kring åtgärder och lösningar
finansieras i allmänhet från de olika sektorsforskningsorganen.
Under den innevarande forskningsperioden har dessutom tillkommit den, i
huvudsak, åtgärdsinriktade forskning som finansieras via EU och genom Stiftelsen
för Miljöstrategisk forskning (MISTRA) samt Stiftelsen för Internationella
Institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet. Totalt sett
uppgår den statligt finansierade miljöforskningen (13 finansiärer) till ca 400
miljoner kronor per år.
Inriktningen på den miljörelaterade forskningen beskrivs dels inom de olika
departementens verksamhetsområden, dels i avsnittet 3.11 Forskning inför 2000-
talet.
16.2 Miljödepartementets verksamhetsområde
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Det statliga anslaget till Naturvårdsver-|
| ket måste på grund av det statsfinansiella läget minska. I |
| budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) föreslår |
| regeringen besparingar för år 1998 och 1999 vad gäller anslaget |
| till miljö- och kretsloppsforskning. Regeringens ambition är att|
| huvuddelen av dessa besparingar skall kompenseras med medel |
| från MISTRA. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Inom Miljödepartementets verksamhetsområde
finansieras för närvarande miljöforskning via ansla-gen A5 Miljöforskning och A7
Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling som båda disponeras av
Naturvårdsverket. I budget-propositionen för 1997 (1996/97:1) föreslår
regeringen att de båda ansla-gen förs samman till ett benämnt A5 Miljö- och
kretsloppsforskning. Stockholms internationella miljöinstitut får ett statligt
bidrag via anslaget A10 och strålskyddsforskningen finansieras via anslaget B1
Statens strål-skyddsinstitut (se tabell 16.1).
Tabell 16.1 Översikt över forskningsanslagen inom Miljödepartementets
verksamhetsområde.
--------------------------------------------------------------------
| Anslag | Resurser 1997 |
--------------------------------------------------------------------
| A5 Miljö- och kretslopps- | 135 492 000 kronor |
| forskning | |
--------------------------------------------------------------------
| A10 Stockholms internatio- | 12 000 000 kronor |
| nella miljöinstitut | |
--------------------------------------------------------------------
| B 1 Statens strålskyddsinsti- | ca 14 000 000 kronor |
| tut | |
--------------------------------------------------------------------
Den miljöforskning som finansieras via Naturvårdsverket har som främsta syfte
att ta fram vetenskapligt underlag som kan ligga till grund för miljöpolitiken
och miljöarbetet inom olika sektorer, så att miljöhoten kan upptäckas, mätas och
förebyggas. Forskningsresultaten skall också ge underlag för arbetet inom de
olika internationella konventionerna. Miljöforskningsanslaget fördelas av
Naturvårdsverkets forskningsnämnd som under innevarande budgetår (18 månader)
har 175 miljoner kronor till sitt förfogande. Forskningsnämnden finansierar i
första hand riktad grundforskning och tillämpad forskning som till 85% bedrivs
vid universitet och högskolor. Fokus ligger på:
1) förebyggande miljöforskning och problemdimensionering, dvs. miljö-problemens
ursprung, föroreningarnas transport och omvandling samt effekter på
ekosystem och människans hälsa,
2) bedömningsgrunder för miljökvalitet och belastning,
3) styrmedel.
Forskningsnämnden finansierar ett 20-tal forskartjänster inom universitet och
högskolor för särskilt prioriterade områden i syfte att bygga upp kompetens.
Den 1 juli 1995 sammanfördes Avfallsforskningsrådet med Naturvårds-verket och
en ny Avfallsforskningsnämnd inrättades vid verket (SFS 1995:824). Nämnden
finansierar i första hand tillämpad forskning och utvecklingsprojekt för en
kretsloppsanpassning av samhället, med ett tvär-vetenskapligt helhetsperspektiv
som utgångspunkt. Omkring 200 forskare i ett 90-tal projekt är finansierade med
medel från Avfallsforsknings-nämnden som under innevarande budgetår disponerar
35 miljoner kronor.
Via Naturvårdsverket finansieras också statens del av den med näringslivet
samfinansierade forskningen vid Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning
(IVL). IVL bedriver i huvudsak tillämpad och åtgärds-inriktad forskning.
Utformningen av forskningsprogrammen sker genom diskussioner mellan
näringslivsintressenter, Naturvårdsverket och IVL. Genomförandet leds och följs
av representanter för dem som medverkar i finansieringen samt av IVL. Formerna
beslutas separat för varje program.
Utvärderingen av svensk miljöforskning (Ds 1992:72) visade att den av
Naturvårdsverket finansierade forskningen varit relevant och att svensk
miljöforskning får höga betyg och uppskattande omdömen vad gäller vetenskaplig
kvalitet och relevans.
De totala medlen till miljöforskning har på senare år ökat främst genom
tillkomsten av MISTRA och EU. Samtidigt har det statsfinansiella läget varit
sådant att staten tvingats göra besparingar på anslaget till miljöforskning
(prop. 1994/95:100). Detta innebär i dagens situation en förskjutning mot
forskning kring åtgärder och lösningar och också en begränsning av samhällets
inflytande över de medel som används för miljöforskning. Det statliga anslaget
till Naturvårdsverket måste på grund av det statsfinansiella läget minska. I
budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) föreslår regeringen
besparingar för år 1998 och 1999 vad gäller anslaget till miljö- och
kretsloppsforskning. Regeringens ambition är att huvuddelen av dessa besparingar
skall kompenseras med medel från MISTRA.
16.3 Områden som bör prioriteras
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Prioriteringarna för innevarande forsk- |
| ningsperiod gällande områdena fysisk påverkan/biologisk mångfald,|
| kretslopp och varuflöden samt samhälls- och tvärvetenskaplig |
| forskning i stort bör kvarstå även under näst-kommande period. |
| Indelningen i temaområden som föreslås av arbetsgruppen bakom |
| rapporten Forskning och utbildning för bättre miljö (Naturvårds-|
| verkets rapport 4514-8) stämmer väl överens med den allmänna |
| sektorsindelningen av samhällets politikområden. Denna indelning|
| kan också åstadkomma en tydligare överensstämmelse mellan de |
| miljöpolitiska ambitionerna och de miljöforskningspolitiska |
| priorite-ringarna. Strukturen tydliggör behoven av |
| tvärvetenskapliga insatser där bl.a. den samhällsvetenskapliga |
| forskningens roll påvisas. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Inför den innevarande forskningsperioden
tillsatte regeringen en utredning om miljöforskning. Utredningens förslag
Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68) utgjorde underlag till regeringens
proposition 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg. Utredningen föreslog
då ökade eller oförändrade satsningar bl.a. inom områdena klimatförändringar
inkl. växthusgaser, ozonskiktet, fysisk påverkan samt avfall och restprodukter.
Utredningen föreslog också ökade anslag till samhällsvetenskaplig forskning samt
ett långsiktigt stöd till tvärvetenskapliga forskarmiljöer. I propositionen
framhöll regeringen också betydelsen av forskning kring biologisk mångfald.
Inför 1997 års forskningsprogram har tretton huvudfinansiärer av svensk
miljöforskning presenterat rapporten Forskning och utveckling för bättre Miljö
1996 (Naturvårdsverkets rapport 4514-8). Rapporten lyfter fram behovet av
forskning kring de förändringar av samhällssystem och livsstilar som är
nödvändiga för att nå en hållbar utveckling. Ökad vikt läggs vid
samhällsvetenskaplig forskning, systemtänkande och helhets-perspektiv. I
rapporten föreslås att Forsknings- och utvecklingsinsatserna på miljöområdet
samlas under sju temaområden som utgår från olika verksamheter, aktörer och
deras kunskapsbehov. För varje temaområde presenteras också ett eller flera
huvudansvariga initiativtagare bland sektorsorganen enligt följande modell:
Kunskap för miljöanpassning - olika finansiärer,
Uthållig markanvändning - Skogs- och jordbrukets forskningsråd,
Nordiska kusthav - Naturvårdsverket,
Uthålliga städer - Byggforskningsrådet,
Miljöanpassat energisystem - Närings- och teknikutvecklingsverket,
Miljöanpassat transportsystem - Kommunikationsforskningsberedningen
Miljöanpassad produktion och konsumtion - Naturvårdsverket.
Inom dessa områden skall Naturvårdsverket främst svara för övergripande
miljökvalitetsarbete, problemdimensionering, dvs. forskning om miljö-problemens
orsaker, föroreningarnas transport och omvandling samt effekter på ekosystemen
och människans hälsa. Naturvårdsverkets forsk-ningsnämnd är dessutom
huvudansvarig initiativtagare till temaområdet Nordiska kusthav där ökade
satsningar föreslås vad gäller forskning om kustzonens nyttjande och skydd samt
bedömningsgrunder och strategier för bärkraftigt nyttjande. Tillsammans med
Avfallsforskningsnämnden vid verket är man också initativtagare till forskning
kring miljöanpassad produktion och konsumtion. Inom detta område är
Avfallsforsk-ningsnämndens åtgärdsinriktade forskningsprogram för en
kretsloppsan-passning av samhället av central betydelse. Regeringen gör den be-
dömningen att prioriteringarna från innevarande forskningsperiod gällande
områdena fysisk påverkan/biologisk mångfald, kretslopp och varuflöden samt
samhälls- och tvärvetenskaplig forskning i stort bör kvarstå även under
nästkomande period.
Ett område som också bör prioriteras under den kommande forsk-ningsperioden är
en sektorsövergripande forskning om eventuella risker för miljö och hälsa av
miljögifter med hormonella effekter.
Det är vidare regeringens bedömning att nyss nämnda temaområden stämmer väl
överens med den allmänna sektorsindelningen av samhällets politikområden och
också kan åstadkomma en tydligare koppling mellan de miljöpolitiska ambitionerna
och de miljöforskningspolitiska priorite-ringarna. Strukturen tydliggör också
behoven av tvärvetenskapliga insat-ser där bl.a. den samhällsvetenskapliga
forskningens roll påvisas.
Regionala och lokala behov av forskningsresultat
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör även i fortsättningen|
| verka för ett ökat samarbete mellan miljöforskare och övriga |
| aktörer inom miljöområdet och också för en ökad spridning av |
| forskningsresultat. Till stöd för detta bör lokala och regionala|
| myndigheter samt andra aktörer inom miljöområdet bidra genom att|
| formulera sina problem och identifiera forsknings-behoven. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Regionala och lokala myndigheter arbetar allt
mer med horisontella åtgärder för att uppnå målet om en hållbar
samhällsutveckling i enlighet med bl.a. Agenda 21. Integreringen av miljöarbetet
i alla samhällssektorer medför också att den lokala nivån får en allt viktigare
roll. Detta synliggör behovet av samarbete mellan forskarvärlden och övriga
samhällsaktörer. Forskningsresultat och erfaren-heter måste bearbetas,
presenteras och spridas på ett sådant sätt som gör dem användbara på lokal nivå.
En effektiv och relevant kunskaps-spridning, t.ex. vad gäller utvecklingsarbete
och tillämpad forskning, skall vara riktad till kommuner, organisationer,
företag m.fl. Men det är också viktigt att behoven av nya lösningar och metoder
på det lokala planet når berörda forskare (se även avsnitt 3.9). Det är
regeringens bedömning att Naturvårdsverket även i fortsättningen bör verka för
ett ökat samarbete mellan miljöforskare och övriga aktörer inom miljöområdet och
också för en ökad spridning av forskningsresultat. Lokala och regionala myndig-
heter samt andra aktörer inom miljöområdet bör därför formulera sina problem och
identifiera forskningsbehov.
Det internationella samarbetet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör också i fortsättningen|
| följa upp miljöforskningen i alla miljörelaterade särprogram och|
| övriga aktiviteter. Verket bör vidare i samverkan med berörda |
| myndigheter föra ut forskningsresultaten till operativa |
| funktioner i samhället. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Forskningsarbetet inom EU ger oss underlag
för främst regionala och internationella miljöfrågor. För att Sverige som ett
litet land skall kunna tillgodogöra sig världens forsk-ningsresultat krävs att
vi har en nationell högkvalitativ forskning. Svenska forskare som deltar i det
internationella forskningssamarbetet kan ta hem och nyttiggöra resultat från
miljöforskningen utomlands. Sveriges hittills-varande framgång i det
internationella miljöarbetet baseras till stor del på kunskaper som forskningen
bidragit med. Miljöforskningens starka ställ-ning visar sig bl.a. i det stora
deltagandet från svensk sida i EU:s särprogram om miljöforskning Environment and
Climate. Naturvårds-verket är ansvarig myndighet i Sverige för detta program
inom det nu rullande fjärde ramforskningsprogrammet. Hittills har svenska
forskare deltagit i ca 400 projektansökningar till ovan nämnda program (vilket
utgör ungefär en fjärdedel av det totala antalet) och av dessa har drygt 80
stycken beviljats medel. Svenska miljöforskare är framför allt fram-gångsrika
inom områden som globala förändringar, yttre miljö och hälsa samt
samhällsvetenskaplig miljöforskning. Naturvårdsverket bör också i fortsättningen
följa upp miljöforskningen i alla miljörelaterade särprogram och övriga
aktiviteter. Verket bör vidare i samverkan med berörda myndigheter föra ut
forskningsresultaten till operativa funktioner i samhället.
Jämställdhet
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Naturvårdsverkets arbete med jämställd- |
| hetsfrågorna bör få fortsatt prioritet. |
--------------------------------------------------------------------
I avsnitt 3.7 redogör regeringen för sin syn på jämställdhet och genusper-
spektiv.
Naturvårdsverket har följt upp fördelningen mellan kvinnor och män vad avser
fördelningen av ansökningar och beviljade projekt. Här visar det sig att 19 % av
ansökningarna har lämnats in av kvinnor och 21 % av beviljade projekt har
tilldelats kvinnor. Naturvårdsverkets forsknings-nämnd har antagit en policy
Strategi för jämnare fördelning mellan kvinnor och män i Naturvårdsverkets
miljöforskning. Nämndens mål är att nå en jämn fördelning i nämndens
vetenskapliga kommittéer, projektgrupper och extra forskartjänster. Inom
forskningsavdelningen på Naturvårdsverket finns en jämställdhetsgrupp som
arbetar med dessa frågor, bl.a. kartläggs jämställdhetssituationen vid de
universitet och högskolor som söker medel. Det är regeringens bedömning att
Natur-vårdsverkets arbete med jämställdhetsfrågorna bör få fortsatt prioritet.
16.4 Klimatforskning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: De prioriteringar som föreslås i rapporten|
| Klimatrelaterad forskning (SOU 1996:39) överensstämmer väl med |
| riktlinjerna i forskningsprogrammet Forskning och utveckling |
| för bättre miljö 1996 liksom med de prioriteringar som tidigare |
| angivits för den av Naturvårdsverket finansierade forskningen. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Människans påverkan på jordens klimat kommer
att bli en av de viktigaste miljöfrågorna under 2000-talet. Regeringen inrättade
år 1993 en särskild delegation för klimatfrågor (M1993:13) med uppgift bl.a. att
samordna den nationella forskningen inom klimatområdet och svara för en
sammanhållen rapportering av klimatforskning. I rapporten Klimatrelaterad
forskning (SOU 1996:39) som överlämnades till regeringen i februari 1996 redogör
Klimatdelegationen för sina bedömningar av forskningsbehov inom olika delar av
den klimatrelaterade forskningen. Delegationen konstaterar bl.a. att en ökad
forskning på klimatområdet är av avgörande betydelse för att beslutsunderlag av
rimlig kvalitet skall ställas till förfogande.
Budgetåret 1994/95 satsades ungefär 300 miljoner kronor på klimatrelaterad
forskning uppdelad i tre kategorier, naturvetenskaplig, teknisk och
samhällsvetenskaplig forskning. Ungefär 75 % av medlen gick till forskning inom
områdena transport och energi.
Den naturvetenskapliga forskningen finansieras främst av Naturveten-skapliga
forskningsrådet (NFR), Naturvårdsverket, Skogs- och jordbrukets forskningsråd
(SJFR) och Närings- och Teknikutvecklingsverket (NUTEK). Forskningen bedrivs
huvudsakligen vid universitet och hög-skolor samt vid Sveriges Meterologiska och
Hydrologiska Instutut (SMHI). I rapporten framhålles att inom den
naturvetenskapliga klimatforskningen bör den grundläggande klimatforskningen
prioriteras av Naturvårdsverket under kommande år. Studier av grundläggande
fysikaliska processer behöver intensifieras för att bygga upp en veten-skaplig
bas. En ökad förståelse för de grundläggande processerna behövs för att kunna
studera effekterna av klimatförändringarna på ekosystem och de samhällsekono-
miska sektorerna; särskilt jordbruk, skogsbruk och fiske.
Vidare pekar rapporten på att omställningen av energisystemet i vårt land
kommer att kräva utveckling av ny teknik. Den tekniska klimat-relaterade
forskningen, som främst finansieras av NUTEK, måste därför inriktas mot att
utveckla biobränsleenergi, nya energikällor samt energi-effektivisering och
energihushållning.
Den tredje kategorin klimatrelaterad forskning har samhällsvetenskaplig
karaktär. Finansiärer här är bl.a. Naturvårdsverkets avfallsforsknings-nämnd,
Byggforskningsrådet (BFR), Forskningsrådsnämnden (FRN) och
Kommunikationsforskingsberedningen (KFB). Områden som enligt rap-porten bör
prioriteras är styrmedel för att påverka olika system (t.ex. transport- och
energisystem), riktad grundforskning om livsstilsfrågor samt samhällsplanering.
Det är regeringens bedömning att de priorite-ringar som föreslås i rapporten
Klimatrelaterad forskning gällande Miljö-departementets verksamhetsområde väl
överensstämmer med riktlinjerna i forskningsprogrammet Forskning och utveckling
för bättre miljö 1996 liksom de prioriteringar som tidigare angivits för den av
Naturvårdsverket finansierade forskningen.
16.5 Biologisk mångfald
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: En ökad inriktning mot tvärdiciplinära |
| insatser behövs inom forskning kring biologisk mångfald i syfte |
| att öka våra kunskaper om hur de biologiska systemen fungerar |
| och de biologiska resurserna skall kunna nyttjas hållbart. |
| Naturvårdsverket bör inom befintliga budgetramar söka att |
| finansiera sådan forskning inom området biologisk mångfald som |
| kan komplettera insatserna inom andra sektorer. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: De biologiska resurserna i de ekologiska
produktionssystemen utgör grunden för mänsklig existens. Vår kunskap om hur
systemen fungerar är fortfarande mycket bristfällig och förlust av biologisk
mångfald sker bl.a. därför när vi utnyttjar de biologiska resurserna. Ökade
kunskaper behövs om våra djur- och växtarter, om hur de ekologiska systemen
fungerar samt om hur systemen skall kunna utnyttjas utan att de långsiktigt
föröds. Fortsatt grundläggande forskning behövs därför om såväl de enskilda
arterna som ekologiska samband och processer. Samtidigt finns en stor potential
att utveckla nya produktionssystem och nya produkter baserade på förnyelsebara,
miljö-vänliga biologiska resurser. Inför framtiden behövs därför en ökad inrikt-
ning mot tvärdiciplinära insatser för att koppla samman de ovan nämnda
forskningsområdena i syfte att öka våra kunskaper om hur de biologiska systemen
fungerar och de biologiska resurserna skall kunna nyttjas håll-bart.
Forskningen bör därför fokuseras på några huvudområden:
- Taxonomisk forskning med det dubbla syftet att både öka våra kunska-per om
organismvärlden och söka efter potentiellt värdefulla genetiska resurser.
Taxonomin måste också knytas till den ekologiska och tekniska forskningen på ett
tydligare sätt. Den moderna biotekniken har försett oss med ett nytt kraftfullt
verktyg för att snabbt öka kunskaperna om de genetiska resurserna.
- Ekologisk forskning med inriktning på de ekologiska systemens reaktio-ner på
människans nyttjande och hur nyttjandet kan ske på ett hållbart sätt. Viktig är
att utveckla miljöindikatorer som beskriver tillstånd i och påverkan på natur-
och kulturlandskap.
- Teknisk forskning med inriktning dels på nya miljöanpassade bruk-ningsmetoder
inom de areella näringarna, dels på ny produktutveckling inom livsmedel,
jordbruk, läkemedel och andra industriprocesser för att skapa nya arbeten och
byta ut miljöskadliga processer och produkter mot biologiskt baserade
miljövänliga ersättningsprodukter.
- Samhällsvetenskaplig och ekonomisk forskning med inriktning mot att utveckla
styrmedel och samhällsvärdering av biologisk mångfald. Metoder för restaurering,
miljökonsekvensbeskrivningar och kostnads-/nyttoanalys behövs också i samband
med utformning av nya brukningsstrategier i jord- och skogsbruket.
I sin fördjupade anslagsframställning föreslår Naturvårdsverket ökade
satsningar inom bl.a. forskning kring biologisk mångfald. Verket konsta-terar
samtidigt att det inom budgeten endast finns utrymme för om-prioriteringar. Det
är regeringens bedömning att Naturvårdsverket inom befintliga budgetramar bör
söka att finansiera sådan forskning inom området biologisk mångfald som faller
inom verkets ansvarsområde och bidrar till den ovan beskrivna inriktningen.
Naturvårdsverket bör på så sätt komplettera forskningen inom andra sektorer.
16.6 Strålskyddsforskning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Regeringen delar bedömningen i betänkandet|
| Långsiktig strålskyddsfortskning (SOU 1994:40) om prioriterade |
| forskningsinsatser på strålskyddsområdet. Regeringen anser dock |
| att insatser på det molekylärbiologiska området för att förbättra|
| kunskapen om mekanismerna kring strålningens verkan samt |
| samhällsvetenskaplig riskforskning som har betydelse för |
| strålskyddssområdet även fortsatt bör stödjas av Statens strålskydd-|
| sinstitut då sektorsansvaret även omfattar den långsiktiga |
| kompetensuppbyggnaden. |
--------------------------------------------------------------------
Skälen för regeringens bedömning: Den grundläggande strålskyddsforskningen i
Sverige bedrivs ofta i små grupper och det finns bl.a. problem med samordning
och ekonomi. För att utreda bl.a. dessa strukturella frågor och för att
kartlägga strålskyddsforskningen i landet tillsattes våren 1993 en särskild
utredning (Utredningen om forsk-ningsverksamheten inom strålskyddsområdet, Dir.
1993:45). Utredningen överlämnade sitt betänkande Långsiktig
strålskyddsforskning (SOU 1994:40) i mars 1994.
Utredningen anger i sitt betänkande att den särskilt studerat situationen för
den grundläggande strålskyddsforskningen. Man konstaterade att stödet till den
riktade grundforskningen på strålskyddsområdet är för litet, och föreslår
särskilda insatser för denna forskning, motiverat av behovet av långsiktighet
och kompetensuppbyggnad. Med riktad grundforskning avser utredningen sådan
forskning vars inriktning är att lägga en grund som kan tänkas ge en tillämpning
på strålskyddsområdet. I utredningen anges också speciella forskningsområden
som bör prioriteras samt att ett antal tjänster som högskolelektor och
forskarassistent bör inrättas. De speciella områden som bör prioriteras enligt
utredningen är bl.a.:
- ökad kunskap om mekanismerna för såväl joniserande som icke-joniserande
strålnings biologiska verkan särskilt med hjälp av de nya tekniker som utvecklas
inom molekylärbiologin;
- fortsatt förbättring av mätteknik samt kvantitativa uppskattningar av de
hälsorisker som kan uppkomma till följd av exponering för joniserande och icke-
joniserande strålning;
- fortsatt utveckling av rutiner och metoder för att ge möjligheter till
reducering av människans exponering för oönskad joniserande och icke-joniserande
strålning och därmed reducera hälsoeffekter, och att finna de bästa metoderna
för att förhindra att radioaktiva ämnen som kommit ut i miljön når människan
- samhällsvetenskaplig forskning, särskilt riskforskning, av betydelse för
strålskyddsområdet.
När det gäller deltagande i EU:s forskningsprogram på strålskydds-området är
utredningens slutsatser att det är värdefullt för Sverige om vi fortsatt deltar
i programmet, att fördelarna främst ligger i de ökade kontakterna med forskare
inom EU-länderna, och att det behövs en stark nationell strålskyddsforskning för
att aktivt kunna deltaga i EU-programmet och för att kunna utforska
frågeställningar av nationell natur.
Prioriterade områden under nästkommande forskningsperiod
Strålning förekommer överallt i vårt samhälle. Riskerna förenade med strålning
är inte så väl kända som vore önskvärt. Det är därför angeläget med ökade
kunskaper inom området. Sådana kunskaper kan bara erhållas genom
forskningsinsatser. Några exempel från senare år där ökad kunskap behövs är
sambandet mellan UV-strålning från solen och hud-cancer, det misstänkta
sambandet mellan fäders exponering för joniserande strålning och leukemi hos
deras barn, det oväntat många och snabbt manifesterade antalet fall av
sköldkörtelcancer hos barn i Vitryssland och Ukraina efter Tjernobyl och det
misstänkta sambandet mellan exponering för elektromagnetiska fält från
kraftledningar och canceruppkomst.
Det finns ett stort intresse för strålskyddsfrågor hos allmänheten. Strålning
uppmärksammas ofta i massmedia och strålskyddsfrågor engagerar. Dessa frågor
berör mycket påtagligt den enskildes vardag och liv antingen det gäller oro för
röntgenundersökningar eller radon, rädsla för närbelägna kraftledningar eller
radioaktivt nedfall från svåra kärn-kraftsolyckor.
Statens strålskyddsinstitut (SSI) har i dag ett sektorsansvar för den
tillämpade och riktade grundforskningen på strålskyddsområdet samt har rätt att
dela ut forskningsanslag.
Regeringen delar utredningens bedömning om prioriterade forsknings-insatser på
strålskyddsområdet. Regeringen gör dock bedömningen att insatser på det
molekylärbiologiska området för att förbättra kunskapen om strålningens
verkningsmekanismer samt samhällsvetenskaplig risk-forskning som har betydelse
för strålskyddssområdet även fortsatt bör stödjas av SSI då sektorsansvaret även
omfattar den långsiktiga kompetensuppbyggnaden.
Bilaga 1. Konventionen av den 19 april 1972 om grundandet av ett Europeiskt
universitetsinstitut
Bilaga 2. Konventionen av den 18 juni 1972 om ändring av konventionen om
grundandet av ett Europeiskt universitetsinstitut
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Östros, Messing.
Föredragande: statsrådet Tham och statsråden Freivalds, Hjelm-Wallén, Peterson,
Wallström, Klingwall, Uusmaan, Åsbrink, Åhnberg, Winberg, Ulvskog, Sundström,
Andersson, Blomberg, Lindh
________________
Regeringen beslutar propositionen 1996/97:5 Forskning och samhälle.