Post 615 av 739 träffar
En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning Prop. 2018/19:162
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 162
Regeringens proposition
2018/19:162
En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning
Prop.
2018/19:162
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 september 2019
Stefan Löfven
Ardalan Shekarabi
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag om att beteckningen för kommuner på regional nivå ska ändras från landsting till region. Regeringens lagförslag innebär att ett antal lagar ändras genom att den nuvarande beteckningen landsting byts ut mot region.
Propositionen innehåller också förslag till ändringar i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting. Regeringen föreslår att det vid prövning av frågan om ändring i regionindelningen ska tas särskild hänsyn till önskemål och synpunkter från den eller de regioner som närmast berörs av ändringen. Det ska krävas särskilda skäl för att besluta om en ändring i regionindelningen mot en berörd regions vilja. Vid en sådan prövning ska också särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen. Vidare ska befolkningens önskemål och synpunkter beaktas vid ändringar i regionindelningen. Berörda regioner ska, om det inte är uppenbart obehövligt, som ett led i beredningen av ett yttrande eller en ansökan om ändrad regionindelning inhämta synpunkter från befolkningen.
Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2020. I några fall föreslås av författningstekniska skäl ett något senare ikraftträdandedatum. Ändringarna i tryckfrihetsförordningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 18
2 Lagtext 26
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting 26
2.2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (2017:725) 37
2.3 Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen 62
2.4 Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen 63
2.5 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 64
2.6 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 66
2.7 Förslag till lag om ändring i brottsbalken 67
2.8 Förslag till lag om ändring i jordabalken 71
2.9 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken 73
2.10 Förslag till lag om ändring i miljöbalken 76
2.11 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken 78
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred 81
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 84
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln 88
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 89
2.16 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) 90
2.17 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) 91
2.18 Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719) 92
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. 95
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare 96
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar 97
2.22 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262) 98
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting 99
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter 100
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen 101
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:1310) om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m.m. 102
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen 103
2.28 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) 104
2.29 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) 109
2.30 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 111
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. 112
2.32 Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950) 113
2.33 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 114
2.34 Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782) 116
2.35 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) 118
2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar 119
2.37 Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45) 120
2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor 121
2.39 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) 123
2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 124
2.41 Förslag om lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) 127
2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 129
2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall 130
2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård 131
2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård 134
2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt 135
2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon 136
2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap 137
2.49 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433) 138
2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman 140
2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade 141
2.52 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning 147
2.53 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi 155
2.54 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 163
2.55 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning 164
2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar 165
2.57 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) 169
2.58 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt 171
2.59 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. 173
2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster 176
2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti 177
2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg 178
2.63 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67) 179
2.64 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion 180
2.65 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen 181
2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister 185
2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer 188
2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:735) om riksfärdtjänst 189
2.69 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:736) om färdtjänst 190
2.70 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) 191
2.71 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet 193
2.72 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga 194
2.73 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078) 195
2.74 Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079) 197
2.75 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 198
2.76 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:99) om den officiella statistiken 203
2.77 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) 204
2.78 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) 209
2.79 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. 210
2.80 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. 213
2.81 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet 214
2.82 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser 216
2.83 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168) 223
2.84 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning 228
2.85 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter 235
2.86 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott 236
2.87 Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) 237
2.88 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 238
2.89 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. 240
2.90 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund 241
2.91 Förslag till lag om ändring i vallagen (2005:837) 242
2.92 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler 257
2.93 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap 259
2.94 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap 266
2.95 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa 267
2.96 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap 271
2.97 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 272
2.98 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. 274
2.99 Förslag till lag om ändring i patientdatalagen (2008:355) 276
2.100 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands 279
2.101 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579) 281
2.102 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem 283
2.103 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter 284
2.104 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:128) om yrkeshögskolan 290
2.105 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 291
2.106 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk 299
2.107 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden 300
2.108 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting 301
2.109 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500) 302
2.110 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen 304
2.111 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar 305
2.112 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659) 307
2.113 Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696) 308
2.114 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) 310
2.115 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800) 328
2.116 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) 330
2.117 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik 337
2.118 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden 342
2.119 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet 343
2.120 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet 344
2.121 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 345
2.122 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210) 349
2.123 Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211) 350
2.124 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ 351
2.125 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd 354
2.126 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 356
2.127 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:514) om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet 357
2.128 Förslag till lag om ändring i bibliotekslagen (2013:801) 359
2.129 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn 361
2.130 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete 362
2.131 Förslag till lag om ändring i patientlagen (2014:821) 363
2.132 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet 365
2.133 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring 366
2.134 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton 367
2.135 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:35) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga 368
2.136 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:659) om avgiftsfrihet för viss screening inom hälso- och sjukvården 370
2.137 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling 371
2.138 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna 372
2.139 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner 373
2.140 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 375
2.141 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter 389
2.142 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet 390
2.143 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården 391
2.144 Förslag till lag om ändring i museilagen (2017:563) 393
2.145 Förlag till lag om ändring i lagen (2017:571) om försöksverksamhet med branschskolor 394
2.146 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård 395
2.147 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism 399
2.148 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (2017:900) 400
2.149 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier 401
2.150 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag 403
2.151 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396) 404
2.152 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (2018:585) 405
2.153 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning 407
2.154 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:649) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende 417
2.155 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar 418
2.156 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar 419
2.157 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista 421
2.158 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1214) om ändring i patientdatalagen (2008:355) 423
2.159 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1241) om ändring i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista 424
2.160 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1276) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 425
2.161 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument 426
2.162 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service 427
2.163 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1997) om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 429
2.164 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service 430
2.165 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning 431
2.166 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:000) om ändring i skyddslagen (2010:305) 432
3 Ärendet och dess beredning 433
4 Landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen 434
4.1 Nuvarande reglering i indelningslagen och kommunallagen 434
4.2 Landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter vid indelningsändringar 435
4.3 Reglerna om indelningsändringar för kommuner och landsting bör harmoniseras ytterligare 436
4.4 Landstingens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen 437
4.5 Kommunernas synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen 440
4.6 Befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen 441
5 En ny beteckning för kommuner på regional nivå 446
5.1 Bakgrund 446
5.2 Beteckningen ska ändras 448
5.3 Någon definition bör inte införas i kommunallagen 453
5.4 Gotlands kommun 454
5.4.1 Bakgrund 454
5.4.2 Fortsatt möjlighet att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse 455
6 Författningsändringar till följd av en ny beteckning 457
6.1 Allmänt om följdändringarna 457
6.1.1 Ändring i ellagen 458
6.1.2 Ändring i hälso- och sjukvårdslagen 459
6.1.3 Följdändringar i tryckfrihetsförordningen och riksdagsordningen 460
7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 461
8 Konsekvenser 463
8.1 Landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen 463
8.1.1 Konsekvenser för kommuner och landsting 463
8.1.2 Andra konsekvenser 464
8.2 Ny beteckning för kommuner på regional nivå 465
8.2.1 Konsekvenser för landstingen och kommunerna 465
8.2.2 Konsekvenser för statliga myndigheter 465
8.2.3 Konsekvenser för övriga 465
9 Författningskommentarer 466
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting 466
9.2 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen (2017:725) 468
9.3 Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen 468
9.4 Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen 469
9.5 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 469
9.6 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken 469
9.7 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken 469
9.8 Förslaget till lag om ändring i jordabalken 470
9.9 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 470
9.10 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken 470
9.11 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken 470
9.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred 470
9.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 471
9.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln 471
9.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 471
9.16 Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) 471
9.17 Förslaget till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) 471
9.18 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719) 472
9.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. 472
9.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare 472
9.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar 472
9.22 Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262) 472
9.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting 473
9.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter 473
9.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen 473
9.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1310) om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m.m. 473
9.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen 473
9.28 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) 474
9.29 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) 474
9.30 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 474
9.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. 474
9.32 Förslaget till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950) 474
9.33 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 475
9.34 Förslaget till lag om ändring i arkivlagen (1990:782) 475
9.35 Förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) 475
9.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar 475
9.37 Förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) 475
9.38 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor 476
9.39 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) 476
9.40 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 476
9.41 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) 476
9.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 476
9.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall 476
9.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård 477
9.45 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård 477
9.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt 477
9.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon 477
9.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap 477
9.49 Förslaget till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433) 477
9.50 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman 478
9.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade 478
9.52 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning 478
9.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi 478
9.54 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 478
9.55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning 479
9.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar 479
9.57 Förslaget till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) 479
9.58 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt 479
9.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. 479
9.60 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster 480
9.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti 480
9.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg 480
9.63 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67) 480
9.64 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion 480
9.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen 480
9.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister 481
9.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer 481
9.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:735) om riksfärdtjänst 481
9.69 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:736) om färdtjänst 481
9.70 Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) 481
9.71 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet 482
9.72 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga 482
9.73 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078) 482
9.74 Förslaget till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079) 482
9.75 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) 482
9.76 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:99) om den officiella statistiken 483
9.77 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) 483
9.78 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) 483
9.79 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. 483
9.80 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. 483
9.81 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet 484
9.82 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser 484
9.83 Förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168) 484
9.84 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning 484
9.85 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter 484
9.86 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott 485
9.87 Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) 485
9.88 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 485
9.89 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. 485
9.90 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund 485
9.91 Förslaget till lag om ändring i vallagen (2005:837) 485
9.92 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler 486
9.93 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap 486
9.94 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap 486
9.95 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa 486
9.96 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap 487
9.97 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 487
9.98 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. 487
9.99 Förslaget till lag om ändring i patientdatalagen (2008:355) 487
9.100 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands 487
9.101 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579) 487
9.102 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem 488
9.103 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter 488
9.104 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:128) om yrkeshögskolan 488
9.105 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 488
9.106 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk 488
9.107 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden 489
9.108 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting 489
9.109 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500) 489
9.110 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen 489
9.111 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar 489
9.112 Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659) 490
9.113 Förslaget till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696) 490
9.114 Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800) 490
9.115 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800) 490
9.116 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900) 490
9.117 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik 491
9.118 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden 491
9.119 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet 491
9.120 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet 491
9.121 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) 491
9.122 Förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210) 492
9.123 Förslaget till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211) 492
9.124 Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ 492
9.125 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd 492
9.126 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 492
9.127 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:514) om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet 493
9.128 Förslaget till lag om ändring i bibliotekslagen (2013:801) 493
9.129 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn 493
9.130 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete 493
9.131 Förslaget till lag om ändring i patientlagen (2014:821) 493
9.132 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet 494
9.133 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring 494
9.134 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton 494
9.135 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:35) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga 494
9.136 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:659) om avgiftsfrihet för viss screening inom hälso- och sjukvården 494
9.137 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling 495
9.138 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna 495
9.139 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner 495
9.140 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 495
9.141 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter 496
9.142 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet 496
9.143 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården 496
9.144 Förslaget till lag om ändring i museilagen (2017:563) 496
9.145 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:571) om försöksverksamhet med branschskolor 496
9.146 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård 497
9.147 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism 497
9.148 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (2017:900) 497
9.149 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier 497
9.150 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag 497
9.151 Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396) 498
9.152 Förslaget till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (2018:585) 498
9.153 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning 498
9.154 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:649) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende 498
9.155 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar 498
9.156 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar 499
9.157 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista 499
9.158 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1214) om ändring i patientdatalagen (2008:355) 499
9.159 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1241) om ändring i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista 499
9.160 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1276) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 499
9.161 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument 500
9.162 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service 500
9.163 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1997) om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 500
9.164 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service 500
9.165 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning 500
9.166 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:000) om ändring i skyddslagen (2010:305) 501
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå (SOU 2018:10) 503
Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet 511
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 894
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 896
Bilaga 5 Lagrådets yttrande 898
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 september 2019 899
1
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kommunallagen (2017:725).
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tryckfrihets-förordningen.
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i riksdags-ordningen.
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångs-balken.
6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken.
7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken.
9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utsöknings-balken.
10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.
11. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialför-säkringsbalken.
12. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred.
13. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
14. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
15. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
16. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948).
17. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skade-ståndslagen (1972:207).
18. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i expro-priationslagen (1972:719).
19. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
20. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare.
21. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar.
22. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förfo-gandelagen (1978:262).
23. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting.
24. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter.
25. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen.
26. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:1310) om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m.m.
27. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknads-organisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen.
28. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tandvårds-lagen (1985:125).
29. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sparbanks-lagen (1987:619).
30. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672).
31. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
32. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kulturmiljö-lagen (1988:950).
33. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
34. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782).
35. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i begrav-ningslagen (1990:1144).
36. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar.
37. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45).
38. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor.
39. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i folkbok-föringslagen (1991:481).
40. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.
41. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).
42. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.
43. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall.
44. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
45. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
46. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
47. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
48. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap.
49. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sametings-lagen (1992:1433).
50. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman.
51. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
52. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning.
53. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi.
54. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
55. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.
56. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar.
57. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220).
58. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
59. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
60. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster.
61. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
62. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg.
63. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67).
64. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.
65. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen.
66. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister.
67. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer.
68. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:735) om riksfärdtjänst.
69. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:736) om färdtjänst.
70. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857).
71. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
72. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga.
73. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078).
74. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079).
75. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
76. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:99) om den officiella statistiken.
77. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
78. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980).
79. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.
80. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
81. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
82. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser.
83. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168).
84. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning.
85. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter.
86. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott.
87. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).
88. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551).
89. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.
90. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund.
91. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i vallagen (2005:837).
92. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler.
93. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
94. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap.
95. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa.
96. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap.
97. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
98. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
99. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i patientdatalagen (2008:355).
100. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands.
101. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579).
102. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
103. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter.
104. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:128) om yrkeshögskolan.
105. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offent-lighets- och sekretesslagen (2009:400).
106. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
107. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden.
108. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting.
109. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500).
110. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen.
111. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar.
112. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i patient-säkerhetslagen (2010:659).
113. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696).
114. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).
115. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800).
116. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900).
117. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik.
118. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden.
119. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet.
120. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
121. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).
122. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210).
123. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211).
124. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ.
125. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
126. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
127. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:514) om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet.
128. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bibliotekslagen (2013:801).
129. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn.
130. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete.
131. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i patientlagen (2014:821).
132. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.
133. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring.
134. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
135. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:35) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga.
136. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:659) om avgiftsfrihet för viss screening inom hälso- och sjukvården.
137. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling.
138. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna.
139. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner.
140. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
141. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter.
142. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.
143. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.
144. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i museilagen (2017:563).
145. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:571) om försöksverksamhet med branschskolor.
146. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård.
147. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
148. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (2017:900).
149. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier.
150. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag.
151. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396).
152. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (2018:585).
153. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning.
154. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:649) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende.
155. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
156. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar.
157. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista.
158. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1214) om ändring i patientdatalagen (2008:355).
159. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1241) om ändring i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista.
160. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1276) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
161. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument.
162. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service.
163. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1997) om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
164. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service.
165. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning.
166. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:000) om ändring i skyddslagen (2010:305).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
dels att rubriken till lagen samt 2 kap. 1, 3, 4, 6-8 §§, 3 kap. 1-5, 10-12, 14, 16-18, 22, 27, 29, 30, 32, 34, 37, 39, 40 §§, 4 kap. 1 § och rubriken till 2 kap. ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 1 a och 7 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
Lag om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och regioner
2 kap. Ändring i indelningen
i landsting
2 kap. Ändring i indelningen
i regioner
1 §
Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i landsting, om det inte finns hinder mot en motsvarande ändring i länsindelningen. Bestämmelser om sambandet mellan landstingsindelningen och länsindelningen finns i 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:725). En ändring i landstingsindelningen får dock ske endast om ändringen kan antas medföra bestående fördel för ett landsting eller en del av ett landsting eller andra fördelar från allmän synpunkt. Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.
Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i regioner, om det inte finns hinder mot en motsvarande ändring i länsindelningen. Bestämmelser om sambandet mellan regionindelningen och länsindelningen finns i 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:725). En ändring i regionindelningen får dock ske endast om ändringen kan antas medföra bestående fördel för en region eller en del av en region eller andra fördelar från allmän synpunkt.
Kammarkollegiet får dock besluta om en indelningsändring som bör ske med anledning av en sådan ändring i den kommunala indelningen som avses i 1 kap. 3 §.
Regeringen får meddela föreskrifter om genomförandet av en beslutad indelningsändring.
Vid prövning av frågan om indelningsändring ska särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de regioner som närmast berörs av ändringen. Om en sådan region motsätter sig en indelningsändring, får ändringen beslutas endast om det finns särskilda skäl. Särskild hänsyn ska även tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen. Befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas.
1 a §
Kammarkollegiet får besluta om en indelningsändring som bör ske med anledning av en sådan ändring i den kommunala indelningen som avses i 1 kap. 3 §.
3 §
Kammarkollegiets beslut enligt 1 § andra stycket eller 2 § överklagas hos regeringen.
Kammarkollegiets beslut enligt 1 a eller 2 § överklagas till regeringen.
4 §
En fråga om ändring i landstingsindelningen kan väckas av landsting eller medlem av ett landsting som skulle beröras av ändringen. Ansökan om en sådan
ändring ska ges in till Kammarkollegiet.
En fråga om ändring i regionindelningen kan väckas av en region eller medlem av en region som skulle beröras av ändringen. Ansökan om en sådan ändring
ska ges in till Kammarkollegiet.
Regeringen och Kammarkollegiet kan också ta upp en fråga om indelningsändring på eget initiativ.
6 §
En indelningsändring träder i kraft den 1 januari det år som bestäms i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning att ett landsting enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla landstingsfullmäktige, träder ändringen i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum.
Ett beslut om indelningsändring enligt 1 § första stycket ska meddelas senast ett år innan ändringen ska träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Ett beslut om indelningsändring enligt 1 § andra stycket ska meddelas senast tre månader innan ändringen ska träda i kraft.
En indelningsändring träder i kraft den 1 januari det år som bestäms i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning att en region enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla regionfullmäktige, träder ändringen i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum.
Ett beslut om indelningsändring enligt 1 § första stycket ska meddelas senast ett år innan ändringen ska träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Ett beslut om indelningsändring enligt 1 a § ska meddelas senast tre månader innan ändringen ska träda i kraft.
7 §
Vid ändringar i indelningen i landsting tillämpas bestämmelserna i 1 kap. om
Vid ändringar i indelningen i regioner tillämpas bestämmelserna i 1 kap. om
1. ekonomisk reglering i 6-10 §§,
2. rättskapacitet i 13 §,
3. fördelning av beslutanderätt i 14-16 §§,
4. indelningsdelegerade i 17 §,
5. beredning och verkställighet i 18 §,
6. överklagande i 19 §, och
7. utredning om indelningsändring i 22, 23, 25 och 26 §§.
Då ska det som där sägs om
1. kommun i stället gälla landsting,
2. kommunfullmäktige i stället gälla landstingsfullmäktige, och
3. kommunstyrelse i stället gälla landstingsstyrelse.
1. kommun i stället gälla region,
2. kommunfullmäktige i stället gälla regionfullmäktige, och
3. kommunstyrelse i stället gälla regionstyrelse.
7 a §
Berörda regioner ska, om det inte är uppenbart obehövligt, som ett led i beredningen av ett yttrande eller en ansökan om ändrad regionindelning inhämta synpunkter från befolkningen.
8 §
Om en indelningsändring innebär att ett nytt landsting bildas, får
1. landstinget lämna bidrag till en kommun inom landstinget i den utsträckning det behövs för att motverka att bildandet leder till höjd kommunalskatt, och
2. kommunerna inom landstinget lämna bidrag till varandra, om det behövs för att jämna ut ekonomiska effekter mellan kommunerna på grund av att uppgifter förts över från landstinget till kommunerna eller omvänt.
Om en indelningsändring innebär att en ny region bildas, får
1. regionen lämna bidrag till en kommun inom regionen i den utsträckning det behövs för att motverka att bildandet leder till höjd kommunalskatt, och
2. kommunerna inom regionen lämna bidrag till varandra, om det behövs för att jämna ut ekonomiska effekter mellan kommunerna på grund av att uppgifter förts över från regionen till kommunerna eller omvänt.
Bidrag får som längst lämnas till utgången av det femte året från det att indelningsändringen har trätt i kraft.
De närmare villkoren för bidragsgivningen ska regleras i en överenskommelse mellan de berörda parterna.
3 kap.
1 §
Detta kapitel innehåller bestämmelser som ska tillämpas om regeringen enligt 1 kap. 17 § eller 2 kap. 7 § första stycket 4 har beslutat att en kommun eller ett landsting ska företrädas av indelningsdelegerade.
Detta kapitel innehåller bestämmelser som ska tillämpas om regeringen enligt 1 kap. 17 § eller 2 kap. 7 § första stycket 4 har beslutat att en kommun eller en region ska företrädas av indelningsdelegerade.
2 §
De indelningsdelegerade och ersättare för dessa utses från varje kommun eller landsting vars område helt eller delvis ska ingå i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen (ändringsberörda kommuner och landsting).
De indelningsdelegerade och ersättare för dessa utses från varje kommun eller region vars område helt eller delvis ska ingå i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen (ändringsberörda kommuner och regioner).
3 §
Antalet indelningsdelegerade och ersättare från varje kommun och landsting bestäms av fullmäktige i ändringsberörda kommuner och landsting. Om kommunerna eller landstingen inte är överens om antalet, ska regeringen fastställa antalet indelningsdelegerade och ersättare.
Antalet indelningsdelegerade och ersättare från varje kommun och region bestäms av fullmäktige i ändringsberörda kommuner och regioner. Om kommunerna eller regionerna inte är överens om antalet, ska regeringen fastställa antalet indelningsdelegerade och ersättare.
4 §
De indelningsdelegerade och deras ersättare ska väljas av fullmäktige i ändringsberörda kommuner och landsting inom 30 dagar efter det att kommunen eller landstinget fått del av regeringens beslut om indelningsändring, om inte regeringen bestämmer en senare tidpunkt.
De indelningsdelegerade och deras ersättare ska väljas av fullmäktige i ändringsberörda kommuner och regioner inom 30 dagar efter det att kommunen eller regionen fått del av regeringens beslut om indelningsändring, om inte regeringen bestämmer en senare tidpunkt.
5 §
De indelningsdelegerade och deras ersättare väljs bland dem som är ledamöter eller ersättare i fullmäktige i ändringsberörda kommuner och landsting.
De indelningsdelegerade och deras ersättare väljs bland dem som är ledamöter eller ersättare i fullmäktige i ändringsberörda kommuner och regioner.
Under de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska valet vara proportionellt. Om ersättarna inte väljs proportionellt, ska det vid valet bestämmas i vilken ordning ersättarna ska tjänstgöra.
10 §
Indelningsdelegerade är enligt 1 kap. 17 § och 2 kap. 7 § första stycket 4 beslutande församling för kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen.
Indelningsdelegerade är enligt 1 kap. 17 § och 2 kap. 7 § första stycket 4 beslutande församling för kommunen eller regionen enligt den nya indelningen.
11 §
Indelningsdelegerade ska tillsätta ett arbetsutskott för beredning av ärenden och verkställighet av beslut. Om det behövs för att fullgöra sådana uppgifter, får indelningsdelegerade tillsätta flera utskott eller anlita nämnder och beredningar i ändringsberörda kommuner och landsting.
Indelningsdelegerade ska tillsätta ett arbetsutskott för beredning av ärenden och verkställighet av beslut. Om det behövs för att fullgöra sådana uppgifter, får indelningsdelegerade tillsätta flera utskott eller anlita nämnder och beredningar i ändringsberörda kommuner och regioner.
12 §
Om inte något annat följer av lag eller annan författning får ansvaret för beredning, förvaltning och verkställighet inom ett utskotts verksamhetsområde lämnas över till partssammansatta organ. Detta gäller dock endast ärenden som avser förhållandet mellan kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen som arbets-givare och dess anställda.
Om inte något annat följer av lag eller annan författning får ansvaret för beredning, förvaltning och verkställighet inom ett utskotts verksamhetsområde lämnas över till partssammansatta organ. Detta gäller dock endast ärenden som avser förhållandet mellan kommunen eller regionen enligt den nya indelningen som arbets-givare och dess anställda.
Bestämmelserna i 7 kap. 20-25 §§ kommunallagen (2017:725) tillämpas i fråga om partsammansatta organ. Det som där sägs om fullmäktige och nämnd ska då i stället gälla indelningsdelegerade och utskott.
14 §
Indelningsdelegerade ska besluta i ärenden som har väckts av
1. ett utskott,
2. en indelningsdelegerad genom motion,
3. revisorerna om ärendet avser granskning eller förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, och
4. fullmäktige eller styrelse i ändringsberörda kommuner och landsting.
4. fullmäktige eller styrelse i ändringsberörda kommuner och regioner.
16 §
Indelningsdelegerade får bestämma att ett utskott i sin tur får uppdra åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos ändrings-berörda kommuner och landsting att besluta på utskottets vägnar.
Indelningsdelegerade får bestämma att ett utskott i sin tur får uppdra åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos ändrings-berörda kommuner och regioner att besluta på utskottets vägnar.
Första stycket gäller inte sådana ärenden som anges i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:725).
17 §
Indelningsdelegerade samt ledamöter i ett fullmäktige som har utsett indelningsdelegerade får ställa interpellationer och frågor till
1. ordföranden i ett utskott, och
2. ordföranden i en nämnd eller beredning i ändringsberörda kom-muner och landsting.
Indelningsdelegerade får även besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation eller fråga till någon som har utsetts av fullmäktige för ändringsberörda kommuner och landsting och som är ledamot i styrelsen för en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2-6 §§ kommunallagen (2017:725) eller till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i ett kommunal-förbund som ändringsberörda kom-muner och landsting är medlemmar i.
2. ordföranden i en nämnd eller beredning i ändringsberörda kom-muner och regioner.
Indelningsdelegerade får även besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation eller fråga till någon som har utsetts av fullmäktige för ändringsberörda kommuner och regioner och som är ledamot i styrelsen för en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2-6 §§ kommunallagen (2017:725) eller till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i ett kommunal-förbund som ändringsberörda kom-muner och regioner är medlemmar i.
18 §
I fråga om indelningsdelegerades arbetsformer i övrigt tillämpas bestämmelserna i kommunallagen (2017:725) om
1. ordförande och vice ordförande i 5 kap. 11 §,
2. tillkännagivande om och kallelse till sammanträden i 5 kap. 13-15 §§,
3. ersättare i 4 kap. 22 § och 5 kap. 17-20 §§,
4. beslutsförhet i 5 kap. 45 och 46 §§,
5. jäv i 5 kap. 47 och 48 §§,
6. rätt och skyldighet för andra än ledamöterna att medverka i 5 kap. 40 och 41 §§,
7. hur ärenden bereds i 5 kap. 26, 28, 29 och 33 §§,
8. bordläggning och återremiss i 5 kap. 50 och 51 §§,
9. offentlighet och ordning vid sammanträdena i 5 kap. 42 och 43 §§,
10. hur ärendena avgörs i 5 kap. 52-57 §§,
11. interpellationer i 5 kap. 59-62 §§,
12. frågor i 5 kap. 64 §, dock inte till den del det i 64 § hänvisas till 63 §, och
13. protokollet i 5 kap. 65-69 §§ och 8 kap. 12 §.
Då ska det som där sägs om
1. fullmäktige i stället gälla indelningsdelegerade,
2. en ledamot i fullmäktige i stället gälla en indelningsdelegerad,
3. styrelsen i stället gälla arbetsutskottet,
4. nämnd eller fullmäktigeberedning i stället gälla utskott, och
5. kommunens eller landstingets anslagstavla i 5 kap. 13 § andra stycket och 8 kap. 12 § kommunallagen avse anslagstavlan i ändringsberörda kommuner och landsting.
5. kommunens eller regionens anslagstavla i 5 kap. 13 § andra stycket och 8 kap. 12 § kommunallagen avse anslagstavlan i ändringsberörda kommuner och regioner.
Vid tillämpningen av 5 kap. 26, 28, 41 och 61 §§ kommunallagen ska dock det som där sägs om nämnd även gälla utskott.
22 §
Valbar som ledamot eller ersättare i utskott är den som vid tidpunkten för ett sådant val
1. är indelningsdelegerad eller ersättare för indelningsdelegerad, eller
2. har rösträtt vid val av fullmäktige i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen.
2. har rösträtt vid val av fullmäktige i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen.
I fråga om valbarhet i övrigt tillämpas bestämmelserna om valbarhetshinder i 7 kap. 3 § och 4 kap. 5 § 1 kommunallagen (2017:725). Det som där sägs om nämnd ska då i stället gälla utskott.
27 §
Arbetsutskottet ska upprätta förslag till budget för kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen. I fråga om tidsfrister tillämpas 11 kap. 8 och 9 §§ kommunallagen (2017:725).
Arbetsutskottet ska upprätta förslag till budget för kommunen eller regionen enligt den nya indelningen. I fråga om tidsfrister tillämpas 11 kap. 8 och 9 §§ kommunallagen (2017:725).
29 §
I fråga om utskott i övrigt tillämpas bestämmelserna i kommunallagen (2017:725) om
1. omröstning, beslut och reservation i 4 kap. 24-27 §§,
2. ersättarnas tjänstgöring och rätt att närvara vid sammanträden i 6 kap. 17 §,
3. ordförande och vice ordförande i 6 kap. 21 och 22 §§,
4. tidpunkt för sammanträden i 6 kap. 23 §,
5. offentlighet och närvarorätt i 6 kap. 25 § första och tredje styckena och 26 §,
6. beslutsförhet i 6 kap. 27 §,
7. jäv i 6 kap. 28-32 §§,
8. hur ärendena avgörs i 6 kap. 33 §,
9. protokollet i 6 kap. 35 §,
10. delgivning i 6 kap. 36 §, och
11. personalföreträdare i 7 kap. 10-19 §§.
Då ska det som där sägs om
1. fullmäktige i stället gälla indelningsdelegerade,
2. styrelsen i stället gälla arbetsutskottet,
3. nämnd i stället gälla utskott,
4. en ledamot eller en ersättare i fullmäktige i stället gälla en indelningsdelegerad eller en ersättare,
5. förtroendevald i stället gälla ledamot i utskott, och
6. anslagstavla avse anslagstavlan i ändringsberörda kommuner och landsting.
6. anslagstavla avse anslagstavlan i ändringsberörda kommuner och regioner.
30 §
Ändringsberörda kommuner och landsting ska tillhandahålla medel för indelningsdelegerades verksamhet.
Kostnaderna ska fördelas mellan kommuner och landsting i förhållande till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms-ter som enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebi-tering av skatt, m.m. ska ligga till grund för kommunernas bestämmande av skattesatsen för uttag av skatt för det år då beslutet om indelningsändringen meddelas.
Om endast en del av en kommun eller ett landsting ingår i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen, ska fördelningen ske i förhållande till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna för den kommun- eller landstingsdelen.
Ändringsberörda kommuner och regioner ska tillhandahålla medel för indelningsdelegerades verksamhet.
Kostnaderna ska fördelas mellan kommuner och regioner i förhållande till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms-ter som enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebi-tering av skatt, m.m. ska ligga till grund för kommunernas bestämmande av skattesatsen för uttag av skatt för det år då beslutet om indelningsändringen meddelas.
Om endast en del av en kommun eller en region ingår i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen, ska fördelningen ske i förhållande till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms-terna för den delen av kommunen eller regionen.
32 §
Indelningsdelegerade ska lämna en redovisning till fullmäktige och revisorerna i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen. Redovisningen ska lämnas snarast möjligt och senast den 15 april det år indelningsändringen träder i kraft.
Indelningsdelegerade ska lämna en redovisning till fullmäktige och revisorerna i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen. Redovisningen ska lämnas snarast möjligt och senast den 15 april det år indelningsändringen träder i kraft.
34 §
Valbar som revisor är den som vid tidpunkten för ett sådant val har rösträtt vid val av fullmäktige i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen.
Valbar som revisor är den som vid tidpunkten för ett sådant val har rösträtt vid val av fullmäktige i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen.
Den som är indelningsdelegerad eller ersättare för delegerad är inte valbar som revisor. I övrigt tillämpas bestämmelserna om valbarhetshinder i 7 kap. 3 § och 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (2017:725).
37 §
Revisorerna ska det år indelningsändringen träder i kraft till fullmäktige i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen lämna en berättelse med redogörelse för resultatet av revisionen av utskottens verksamhet.
Revisorerna ska det år indelningsändringen träder i kraft till fullmäktige i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen lämna en berättelse med redogörelse för resultatet av revi-sionen av utskottens verksamhet.
De sakkunnigas rapporter ska lämnas tillsammans med revisionsberättelsen.
I fråga om anmärkningar tillämpas 12 kap. 13 § kommunallagen (2017:725). Det som där sägs om nämnder och förtroendevalda ska då i stället gälla utskott och ledamöter och ersättare i utskott.
39 §
Ändringsberörda kommuner och landsting samt deras medlemmar har rätt att få prövat om ett beslut av indelningsdelegerade, ett utskott eller ett partssammansatt organ är lagligt genom att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.
Ändringsberörda kommuner och regioner samt deras medlemmar har rätt att få prövat om ett beslut av indelningsdelegerade, ett utskott eller ett partssammansatt organ är lagligt genom att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.
40 §
I fråga om överklagande gäller bestämmelserna i 13 kap. kommunallagen (2017:725) om
1. tillämpningsområde i 3 §,
2. hur besluten överklagas i 4 §,
3. tiden för överklagande i 5 och 6 §§,
4. grunder för upphävande av besluten i 7-9 §§,
5. handläggningen i domstol i 10-13 §§,
6. när beslut får verkställas i 14 §, och
7. rättelse av verkställighet i 15 §.
Det som i 13 kap. 13 § andra stycket kommunallagen sägs om rätten att överklaga domstolens beslut ska även gälla ändringsberörda kommuner och landsting samt deras medlemmar.
Det som i 13 kap. 13 § andra stycket kommunallagen sägs om rätten att överklaga domstolens beslut ska även gälla ändringsberörda kommuner och regioner samt deras medlemmar.
4 kap.
1 §
Om en ändrad landstings- eller kommunindelning skall träda i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie val hålls till landstings- och kommunfullmäktige, skall redan det valet avse landstinget och kommunen enligt den nya indel-ningen.
Om en ändrad region- eller kommunindelning ska träda i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie val hålls till region- och kommunfullmäktige, ska redan det valet avse regionen och kommunen enligt den nya indelningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (2017:725)
Bestämmelser om kommunernas och landstingens angelägenheter finns även i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och i annan lag eller annan författning.
Bestämmelser om kommunernas och regionernas angelägenheter finns även i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och i annan lag eller annan författning.
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1-4, 6, 8 och 10 §§, 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1, 4 och 6-14 §§, 4 kap. 2, 4, 5, 18, 23, 29 och 33 §§, 5 kap. 1, 5, 13, 38, 41, 48, 61 och 63 §§, 6 kap. 1, 2, 7, 11, 12, 15, 26 och 31 §§, 7 kap. 3, 5, 6, 11, 13, 14, 20 och 23 §§, 8 kap. 1, 2, 9, 10, 13-15 och 17 §§, 9 kap. 2, 15, 19-22, 24-35, 37 och 38 §§, 10 kap. 1-3, 6, 8 och 9 §§, 11 kap. 1, 2, 5, 8, 14 och 22 §§, 12 kap. 3 och 12 §§, 13 kap. 1, 5, 6, 8, 10 och 13 §§, rubriken till 3 kap., och rubrikerna närmast före 1 kap. 1 och 10 §§ och 4 kap. 2 § kommunallagen (2017:725) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Kommuner och landsting
Kommuner och regioner
1 §
Sverige är indelat i kommuner och landsting. Varje landsting omfattar ett län, om inte något annat är särskilt beslutat.
Sverige är indelat i kommuner och regioner. Varje region omfattar ett län, om inte något annat är särskilt beslutat.
2 §
Kommuner och landsting sköter på demokratins och den kommu-nala självstyrelsens grund de angelägenheter som anges i denna lag eller annan författning.
Kommuner och regioner sköter på demokratins och den kommu-nala självstyrelsens grund de angelägenheter som anges i denna lag eller annan författning.
3 §
Bestämmelser om att kommuner och landsting har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter och att meddela föreskrifter finns i regeringsformen.
Bestämmelser om att kommuner och regioner har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter och att meddela föreskrifter finns i regeringsformen.
4 §
Beslutanderätten i kommuner och landsting utövas av valda församlingar (fullmäktige) som utses av röstberättigade medlem-mar i allmänna val.
Beslutanderätten i kommuner och regioner utövas av valda församlingar (fullmäktige) som utses av röstberättigade medlem-mar i allmänna val.
Beslut kan också fattas av andra kommunala organ i enlighet med vad som anges i denna lag eller annan författning.
6 §
Medlem av ett landsting är den som är medlem av en kommun inom landstinget.
Medlem av en region är den som är medlem av en kommun inom regionen.
8 §
Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och ersättare i kom-munfullmäktige i en kommun inom landstinget.
Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i regionfullmäktige har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och ersättare i kom-munfullmäktige i en kommun inom regionen.
Ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
Ändringar i Sveriges indelning i kommuner och regioner
10 §
Bestämmelser om indelnings-ändringar finns i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting.
Bestämmelser om indelnings-ändringar finns i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och regioner.
2 kap.
1 §
Kommuner och landsting får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar.
Kommuner och regioner får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar.
2 §
Kommuner och landsting får inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan ska ha hand om.
Kommuner och regioner får inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart staten, en annan kommun, en annan region eller någon annan ska ha hand om.
3 §
Kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.
Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.
4 §
Kommuner och landsting får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft till nackdel för medlemmarna. Sådana beslut får dock fattas om det finns synnerliga skäl för det.
Kommuner och regioner får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft till nackdel för medlemmarna. Sådana beslut får dock fattas om det finns synnerliga skäl för det.
5 §
Kommuner och landsting får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som de är skyldiga att tillhandahålla får dock avgifter endast tas ut om det följer av lag eller annan författning.
Kommuner och regioner får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som de är skyldiga att tillhandahålla får dock avgifter endast tas ut om det följer av lag eller annan författning.
6 §
Kommuner och landsting får inte ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller.
Kommuner och regioner får inte ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller.
7 §
Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.
Kommuner och regioner får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.
8 §
Kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget.
Kommuner och regioner får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller regionen.
Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det.
9 §
Bestämmelser om kommunernas och landstingens angelägenheter finns även i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och i annan lag eller annan författning.
Bestämmelser om kommunernas och regionernas angelägenheter finns även i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och i annan lag eller annan författning.
3 kap. Kommunernas och
landstingens organisation
och verksamhetsformer
3 kap. Kommunernas och
regionernas organisation
och verksamhetsformer
1 §
I varje kommun och i varje landsting finns det en beslutande församling, ett fullmäktige.
I varje kommun och i varje region finns det en beslutande församling, ett fullmäktige.
4 §
Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kom-munens eller landstingets upp-gifter enligt lag eller annan för-fattning och för övrig verksamhet.
Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kom-munens eller regionens uppgifter enligt lag eller annan författning och för övrig verksamhet.
6 §
Kommuner och landsting får inrätta partssammansatta organ som inom en nämnds verksam-hetsområde ska svara för bered-ning, förvaltning och verkställighet av de ärenden som fullmäktige har bestämt.
Kommuner och regioner får inrätta partssammansatta organ som inom en nämnds verksam-hetsområde ska svara för bered-ning, förvaltning och verkställighet av de ärenden som fullmäktige har bestämt.
7 §
Kommuner och landsting får besluta att en nämnd får uppdra åt ett självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning eller en viss institution.
Kommuner och regioner får besluta att en nämnd får uppdra åt ett självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning eller en viss institution.
8 §
Kommuner och landsting får bilda kommunalförbund och lämna över skötseln av kommunala ange-lägenheter till sådana förbund.
Kommuner och regioner får bilda kommunalförbund och lämna över skötseln av kommunala ange-lägenheter till sådana förbund.
9 §
Kommuner och landsting får besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller ett annat landsting.
Kommuner och regioner får besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller en annan region.
10 §
Kommuner och landsting ska utse revisorer för granskning av den kommunala verksamheten.
Kommuner och regioner ska utse revisorer för granskning av den kommunala verksamheten.
11 §
Kommuner och landsting får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till kommunala bolag, stiftelser och föreningar.
Kommuner och regioner får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till kommunala bolag, stiftelser och föreningar.
12 §
Kommuner och landsting får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till privata utförare.
Kommuner och regioner får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till privata utförare.
13 §
Bestämmelser om den kommunala organisationen under krig eller krigs-fara finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
Bestämmelser om kommuners och landstings organisation och befogenheter vid extraordinära händelser i fredstid finns i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
Bestämmelser om kommuners och regioners organisation och befogenheter vid extraordinära händelser i fredstid finns i lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
14 §
Bestämmelser om att landsting samt Gotlands kommun får beteckna fullmäktige och styrelsen som regionfullmäktige och regionstyrelsen finns i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar.
Bestämmelser om att Gotlands kommun får beteckna fullmäktige och styrelsen som regionfullmäktige och regionstyrelsen finns i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar.
4 kap.
Kommunal- och landstingsråd
Kommunal- och regionråd
2 §
Den som inom kommunen eller landstinget fullgör ett för-troendeuppdrag på heltid eller betydande del av heltid ska ha benämningen kommunalråd, bor-garråd, landstingsråd, oppositions-råd eller en annan benämning som fullmäktige bestämmer.
Den som inom kommunen eller regionen fullgör ett för-troendeuppdrag på heltid eller betydande del av heltid ska ha benämningen kommunalråd, bor-garråd, regionråd, oppositionsråd eller en annan benämning som fullmäktige bestämmer.
En sådan förtroendevald får tidigast väljas av fullmäktige vid första sammanträdet efter det att val av fullmäktige har hållits i hela landet.
4 §
Den som är vald till ledamot eller ersättare i fullmäktige är inte valbar som revisor inom den kommunen eller det landstinget.
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget är inte valbar som revisor för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldig-heten. Detsamma gäller make, sambo, förälder, barn, syskon eller andra närstående till den redo-visningsskyldige.
Den som är vald till ledamot eller ersättare i fullmäktige är inte valbar som revisor inom den kommunen eller den regionen.
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller regionen är inte valbar som revisor för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldig-heten. Detsamma gäller make, sambo, förälder, barn, syskon eller andra närstående till den redo-visningsskyldige.
5 §
Den som är vald till revisor är inom den kommunen eller det landstinget inte valbar som
Den som är vald till revisor är inom kommunen eller regionen inte valbar som
1. ledamot eller ersättare i fullmäktige, i en nämnd eller en fullmäktigeberedning, eller
2. ledamot eller ersättare i en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2-6 §§.
18 §
Fullmäktige får besluta att en sådan förtroendevald som anges i 2 § första stycket för sina uppdrag ska få ekonomiska och andra förmåner som svarar mot de löne- och anställningsvillkor som gäller för dem som är anställda hos kommunen eller landstinget.
Fullmäktige får besluta att en sådan förtroendevald som anges i 2 § första stycket för sina uppdrag ska få ekonomiska och andra förmåner som svarar mot de löne- och anställningsvillkor som gäller för dem som är anställda hos kommunen eller regionen.
Fullmäktige får bestämma hur ersättare ska utses för förtroendevalda som beviljas ledighet till följd av bestämmelsen i första stycket.
23 §
Kommuner och landsting ska verka för att förtroendevalda med funktionsnedsättning kan delta i handläggningen av ärenden på samma villkor som andra för-troendevalda.
Kommuner och regioner ska verka för att förtroendevalda med funktionsnedsättning kan delta i handläggningen av ärenden på samma villkor som andra för-troendevalda.
29 §
Kommuner och landsting får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd till politiska partier för att stärka deras ställning i den kommunala demokratin (partistöd).
Kommuner och regioner får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd till politiska partier för att stärka deras ställning i den kommunala demokratin (partistöd).
Partistöd får ges till de politiska partier som är representerade i fullmäktige och som är juridiska personer. Ett parti är representerat om det har fått mandat i fullmäktige för vilket en vald ledamot är fastställd enligt 14 kap. vallagen (2005:837).
Partistöd får ges också till ett parti som har upphört att vara representerat i fullmäktige, dock endast under ett år efter det att representationen upphörde.
33 §
Kommuner och landsting får anställa politiska sekreterare för att biträda de förtroendevalda i det politiska arbetet.
Kommuner och regioner får anställa politiska sekreterare för att biträda de förtroendevalda i det politiska arbetet.
Politiska sekreterare får inte anställas för längre tid än till utgången av det år då val av fullmäktige ska hållas nästa gång i hela landet.
Bestämmelserna i lagen (1982:80) om anställningsskydd ska inte tillämpas för politiska sekreterare.
5 kap.
1 §
Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller landstinget, främst
Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller regionen, främst
1. mål och riktlinjer för verksamheten,
2. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor,
3. nämndernas organisation och verksamhetsformer,
4. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,
5. val av revisorer,
6. grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda,
7. årsredovisning och ansvarsfrihet,
8. folkomröstning i kommunen eller landstinget, och
8. folkomröstning i kommunen eller regionen, och
9. extra val till fullmäktige.
Fullmäktige beslutar också i andra ärenden som anges i denna lag eller i andra författningar.
5 §
Fullmäktige bestämmer hur många ledamöter som fullmäktige ska ha. Antalet ska bestämmas till ett udda tal och till minst
1. 21 i kommuner med högst 8 000 röstberättigade,
2. 31 i kommuner med över 8 000 röstberättigade och i landsting med högst 140 000 röstberättigade,
2. 31 i kommuner med över 8 000 röstberättigade och i regioner med högst 140 000 röstberättigade,
3. 41 i kommuner med över 16 000 röstberättigade,
4. 51 i kommuner med över 24 000 röstberättigade och i landsting med över 140 000 röstberättigade,
4. 51 i kommuner med över 24 000 röstberättigade och i regioner med över 140 000 röstberättigade,
5. 61 i kommuner med över 36 000 röstberättigade,
6. 71 i landsting med över 200 000 röstberättigade, och
7. 101 i kommuner med över 600 000 röstberättigade och i landsting med över 300 000 röstberättigade.
6. 71 i regioner med över 200 000 röstberättigade, och
7. 101 i kommuner med över 600 000 röstberättigade och i regioner med över 300 000 röstberättigade.
13 §
Ordföranden ska tillkännage tid och plats för varje sammanträde med fullmäktige och uppgifter om de ärenden som ska behandlas.
Fullmäktiges sammanträden ska tillkännages på kommunens eller landstingets anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.
Fullmäktiges sammanträden ska tillkännages på kommunens eller regionens anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.
38 §
Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av att ett landsting an-litar valnämnden.
Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av att en region anlitar valnämnden.
41 §
Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna och de anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess.
Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna och de anställda i kommunen eller regionen är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess.
48 §
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget får inte delta i
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller regionen får inte delta i
1. val av revisor för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten, eller
2. handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamheten.
Detsamma gäller make, sambo, förälder, barn, syskon eller någon annan närstående till den redovisningsskyldige.
61 §
Interpellationer ska avse ämnen som hör till fullmäktiges, en nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. De får dock inte avse ärenden som rör myndighetsutövning mot någon enskild.
Interpellationer bör ställas endast i angelägenheter av större intresse för kommunen eller landstinget.
Interpellationer bör ställas endast i angelägenheter av större intresse för kommunen eller regionen.
63 §
Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen för en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2-6 §§ eller till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i ett kommu-nalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i.
Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen för en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2-6 §§ eller till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i ett kommu-nalförbund som kommunen eller regionen är medlem i.
6 kap.
1 §
Styrelsen ska leda och samordna förvaltningen av kommunens eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders och eventuella gemensamma nämnders verksamhet. Styrelsen ska även ha uppsikt över sådan avtalssamverkan som sker enligt 9 kap. 37 § eller enligt annan lag eller författning.
Styrelsen ska också ha uppsikt över kommunal verksamhet som bedrivs i sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2-6 §§ och sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i.
Styrelsen ska leda och samordna förvaltningen av kommunens eller regionens angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders och eventuella gemensamma nämnders verksamhet. Styrelsen ska även ha uppsikt över sådan avtalssamverkan som sker enligt 9 kap. 37 § eller enligt annan lag eller författning.
Styrelsen ska också ha uppsikt över kommunal verksamhet som bedrivs i sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2-6 §§ och sådana kommunalförbund som kommunen eller regionen är medlem i.
2 §
Fullmäktige ska, om inte något annat anges i lag eller annan författning, bestämma nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhållanden. Fullmäktige får besluta
1. att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter i hela kommunen eller landstinget,
2. att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter för en del av kommunen eller landstinget,
1. att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter i hela kommunen eller regionen,
2. att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter för en del av kommunen eller regionen,
3. att en nämnd ska ha hand om verksamheten vid en eller flera anläggningar, och
4. att en nämnd ska tillhandahålla tjänster åt en annan nämnd.
7 §
En nämnd får inte bestämma om rättigheter eller skyldigheter för kommunen eller landstinget i ärenden där nämnden företräder kommunen eller landstinget som part.
En nämnd får inte bestämma om rättigheter eller skyldigheter för kommunen eller regionen i ärenden där nämnden företräder kommunen eller regionen som part.
En nämnd får inte heller utöva i lag eller annan författning föreskriven tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver.
11 §
Styrelsen ska följa de frågor som kan inverka på kommunens eller landstingets utveckling och eko-nomiska ställning.
Styrelsen ska följa de frågor som kan inverka på kommunens eller regionens utveckling och eko-nomiska ställning.
Styrelsen ska också hos fullmäktige, övriga nämnder och andra myndigheter göra de framställningar som behövs.
12 §
Styrelsen får från övriga nämnder, beredningar och anställda i kommunen eller landstinget begära in de yttranden och upplysningar som behövs för att styrelsen ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Styrelsen får från övriga nämnder, beredningar och anställda i kommunen eller regionen begära in de yttranden och upplysningar som behövs för att styrelsen ska kunna fullgöra sina uppgifter.
15 §
Styrelsen får själv eller genom ombud företräda kommunen eller landstinget i alla mål och ärenden, om inte någon annan ska göra det på grund av lag eller annan författning eller beslut av fullmäktige.
Detta gäller också mål där någon har begärt laglighetsprövning av fullmäktiges beslut, om inte full-mäktige beslutar att själv företräda kommunen eller landstinget i målet.
Styrelsen får själv eller genom ombud företräda kommunen eller regionen i alla mål och ärenden, om inte någon annan ska göra det på grund av lag eller annan författning eller beslut av fullmäktige.
Detta gäller också mål där någon har begärt laglighetsprövning av fullmäktiges beslut, om inte full-mäktige beslutar att själv företräda kommunen eller regionen i målet.
26 §
En nämnd får kalla en ledamot eller en ersättare i fullmäktige, en annan nämnd eller beredning, en revisor, en anställd hos kommunen eller landstinget eller en särskild sakkunnig att närvara vid ett sammanträde med nämnden för att lämna upplysningar.
En nämnd får kalla en ledamot eller en ersättare i fullmäktige, en annan nämnd eller beredning, en revisor, en anställd hos kommunen eller regionen eller en särskild sakkunnig att närvara vid ett sammanträde med nämnden för att lämna upplysningar.
Den som har kallats till ett sammanträde får, om nämnden beslutar det, delta i överläggningarna men inte i besluten.
31 §
Om ett ärende hos en nämnd berör ett aktiebolag där kommunen eller landstinget äger minst hälften av aktierna eller en stiftelse där kommunen eller landstinget utser minst hälften av styrelseledamöterna, ska den som handlägger ärendet inte anses jävig enligt 28 § 2 eller 5 enbart på grund av att han eller hon är ställföreträdare för bolaget eller stiftelsen eller på något annat sätt är knuten dit. Detta gäller inte när en nämnd handlägger ärenden som avser myndighets-utövning mot enskilda.
Om ett ärende hos en nämnd berör ett aktiebolag där kommunen eller regionen äger minst hälften av aktierna eller en stiftelse där kommunen eller regionen utser minst hälften av styrelseledamöterna, ska den som handlägger ärendet inte anses jävig enligt 28 § 2 eller 5 enbart på grund av att han eller hon är ställföreträdare för bolaget eller stiftelsen eller på något annat sätt är knuten dit. Detta gäller inte när en nämnd handlägger ärenden som avser myndighets-utövning mot enskilda.
Den som handlägger ett ärende hos en nämnd ska inte heller anses jävig enligt 28 § 5 enbart på grund av att han eller hon tidigare har deltagit i handläggningen av ärendet hos en annan nämnd.
7 kap.
3 §
Direktören är inte valbar till förtroendeuppdrag i kommunen, landstinget eller kommunalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i.
Direktören är inte valbar till förtroendeuppdrag i kommunen, regionen eller kommunalförbund som kommunen eller regionen är medlem i.
Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds verksamhetsområde får inte väljas till ledamot eller ersättare i nämnden.
5 §
En nämnd får uppdra åt en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 38 §.
En nämnd får uppdra åt en anställd hos kommunen eller regionen att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 38 §.
6 §
Om en nämnd med stöd av 5 § uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsom-råde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller landstinget att fatta beslutet.
Om en nämnd med stöd av 5 § uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsom-råde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller regionen att fatta beslutet.
11 §
Personalföreträdarna utses av den eller de lokala arbetstagar-organisationer som kommunen eller landstinget har kollektivavtal med.
Personalföreträdarna utses av den eller de lokala arbetstagar-organisationer som kommunen eller regionen har kollektivavtal med.
13 §
Personalföreträdarna har rätt att närvara vid en nämnds behandling av ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller landstinget som arbetsgivare och dess anställda. Nämnden får i enskilda fall besluta att personalföreträdarna får närvara även vid behandlingen av andra ärenden.
Personalföreträdarna har rätt att närvara vid en nämnds behandling av ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller regionen som arbetsgivare och dess anställda. Nämnden får i enskilda fall besluta att personalföreträdarna får närvara även vid behandlingen av andra ärenden.
14 §
Personalföreträdarna har inte rätt att närvara vid handläggning av
1. ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild, såvida inte ärendet rör en obestämd krets av enskilda,
2. förhandlingar med en arbetstagarorganisation,
3. uppsägningar av kollektivavtal,
4. arbetskonflikter,
5. rättstvister mellan kommunen eller landstinget och en arbetstagarorganisation, eller
5. rättstvister mellan kommunen eller regionen och en arbetstagarorganisation, eller
6. ärenden som avser beställning eller upphandling av varor och tjänster.
20 §
Fullmäktige får inrätta parts-sammansatta organ för sådana ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller lands-tinget som arbetsgivare och dess anställda eller, i fråga om en gemensam nämnd, förhållandet mellan de samverkande kommu-nerna eller landstingen som arbetsgivare och deras anställda. Detta gäller dock inte om något annat följer av lag eller annan författning.
Fullmäktige får inrätta parts-sammansatta organ för sådana ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller regionen som arbetsgivare och dess anställda eller, i fråga om en gemensam nämnd, förhållandet mellan de samverkande kommunerna eller regionerna som arbetsgivare och deras anställda. Detta gäller dock inte om något annat följer av lag eller annan författning.
De partssammansatta organen ska inom en nämnds verksamhetsområde svara för beredning, förvaltning och verkställighet av de ärenden som fullmäktige har bestämt enligt första stycket.
23 §
Ett partssammansatt organ ska bestå av företrädare för dels kom-munen eller landstinget, dels de anställda.
Kommunens eller landstingets företrädare väljs av fullmäktige eller, om fullmäktige bestämmer det, av en nämnd.
De anställdas företrädare utses av den eller de lokala arbetstagar-organisationer som kommunen eller landstinget har slutit kollek-tivavtal med om partssammansatta organ.
Ett partssammansatt organ ska bestå av företrädare för dels kom-munen eller regionen, dels de anställda.
Kommunens eller regionens företrädare väljs av fullmäktige eller, om fullmäktige bestämmer det, av en nämnd.
De anställdas företrädare utses av den eller de lokala arbetstagar-organisationer som kommunen eller regionen har slutit kollektiv-avtal med om partssammansatta organ.
8 kap.
1 §
Den som är folkbokförd i kommunen eller i en kommun inom landstinget får, om fullmäktige har beslutat det, väcka ärenden i fullmäktige (medborgarförslag). Detsamma gäller unionsmedbor-gare som avses i 1 kap. 5 § andra stycket.
Den som är folkbokförd i kommunen eller i en kommun inom regionen får, om fullmäktige har beslutat det, väcka ärenden i fullmäktige (medborgarförslag). Detsamma gäller unionsmedbor-gare som avses i 1 kap. 5 § andra stycket.
2 §
Ärende om att hålla folk-omröstning i en viss fråga får i fullmäktige väckas av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlem-marna enligt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar (folkinitiativ). Initiativet ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, uppgifter om när namnteckning-arna gjorts, namnförtydliganden, personnummer och uppgift om deras adresser.
Ärende om att hålla folk-omröstning i en viss fråga får i fullmäktige väckas av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller regionmedlem-marna enligt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar (folkinitiativ). Initiativet ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, uppgifter om när namnteckning-arna gjorts, namnförtydliganden, personnummer och uppgift om deras adresser.
Vid beräkningen av antalet initiativtagare ska endast de räknas med som har skrivit under initiativet under den sexmånadersperiod som föregått inlämnandet.
9 §
Varje kommun och landsting ska på sin webbplats ha en anslagstavla. Anslagstavlan ska vara lättillgänglig och kunna särskiljas från övrigt innehåll på webb-platsen.
Kommuner och landsting ska i sina lokaler eller på annan plats ge allmänheten möjlighet att ta del av innehållet på anslagstavlan.
Varje kommun och region ska på sin webbplats ha en anslagstavla. Anslagstavlan ska vara lättill-gänglig och kunna särskiljas från övrigt innehåll på webbplatsen.
Kommuner och regioner ska i sina lokaler eller på annan plats ge allmänheten möjlighet att ta del av innehållet på anslagstavlan.
10 §
Anslagstavlan ska innehålla
1. tillkännagivanden om fullmäktiges sammanträden,
2. tillkännagivanden av justerade protokoll,
3. tillkännagivanden av delegationsbeslut som inte ska anmälas till en nämnd,
4. justerade protokoll i den utsträckning kommunen eller landstinget bestämmer och det inte strider mot lag eller annan för-fattning, och
4. justerade protokoll i den utsträckning kommunen eller regionen bestämmer och det inte strider mot lag eller annan för-fattning, och
5. upplysningar om hur beslut kan överklagas enligt 13 kap.
Anslagstavlan ska även innehålla kungörelser, tillkännagivanden eller annan information som med stöd av lag eller annan författning ska meddelas på anslagstavlan.
När en handling, som anslagits med stöd av andra stycket, varit anslagen under föreskriven tid ska den som begärt åtgärden få ett bevis om det.
13 §
Kommunala föreskrifter ska kungöras genom att det på kommunens eller landstingets anslagstavla tillkännages att protokollet för de beslutade före-skrifterna har justerats.
Gällande kommunala före-skrifter ska finnas tillgängliga för allmänheten på kommunens eller landstingets webbplats. De ska där vara samlade i kommunens eller landstingets författningssamling eller på något annat sätt. Innehållet i samlingen ska framgå av ett register eller någon annan förteckning på webbplatsen.
Kommunala föreskrifter ska kungöras genom att det på kommunens eller regionens anslagstavla tillkännages att protokollet för de beslutade före-skrifterna har justerats.
Gällande föreskrifter ska finnas tillgängliga för allmänheten på kommunens eller regionens webbplats. De ska där vara samlade i kommunens eller regionens författningssamling eller på något annat sätt. Innehållet i samlingen ska framgå av ett register eller någon annan förteckning på webbplatsen.
Första och andra styckena gäller inte om
1. det i lag eller annan författning anges att föreskrifterna ska kungöras eller göras tillgängliga på något annat sätt, eller
2. föreskrifterna på grund av sekretess inte får lämnas ut till var och en.
14 §
Styrelsens förslag till budget ska hållas tillgängligt för allmänheten på kommunens eller landstingets webbplats från och med tillkänna-givandet av det sammanträde med fullmäktige då budgeten ska fast-ställas.
Styrelsens förslag till budget ska hållas tillgängligt för allmänheten på kommunens eller regionens webbplats från och med tillkänna-givandet av det sammanträde med fullmäktige då budgeten ska fast-ställas.
15 §
Årsredovisningen ska hållas tillgänglig för allmänheten på kommunens eller landstingets webbplats från och med tillkänna-givandet av det sammanträde med fullmäktige då årsredovisningen ska godkännas.
Årsredovisningen ska hållas tillgänglig för allmänheten på kommunens eller regionens webbplats från och med tillkänna-givandet av det sammanträde med fullmäktige då årsredovisningen ska godkännas.
17 §
Bestämmelser om allmänhetens insyn i verksamhet som genom avtal lämnas över från en kommun, ett landsting eller ett helägt kommunalt bolag till en privat utförare finns i 10 kap. 3 och 9 §§.
Bestämmelser om allmänhetens insyn i verksamhet som genom avtal lämnas över från en kommun, en region eller ett helägt kommunalt bolag till en privat utförare finns i 10 kap. 3 och 9 §§.
9 kap.
2 §
Om inget annat anges eller följer av bestämmelserna om kommuner och landsting i denna lag, tillämpas dessa även för kommunalförbund.
När ett kommunalförbund har hand om en angelägenhet som det finns bestämmelser om i en särskild författning, ska den författningens bestämmelser om kommuner eller landsting tillämpas för förbundet.
Om inget annat anges eller följer av bestämmelserna om kommuner och regioner i denna lag, tillämpas dessa även för kommunalförbund.
När ett kommunalförbund har hand om en angelägenhet som det finns bestämmelser om i en särskild författning, ska den författningens bestämmelser om kommuner eller regioner tillämpas för förbundet.
Om det i någon annan författning finns särskilda bestämmelser om kommunalförbund för ett visst ändamål, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag.
15 §
Revisorer i ett kommunal-förbund är skyldiga att på begäran lämna upplysningar till de förtroendevalda revisorerna i varje kommun eller landsting som är medlem i kommunalförbundet. Skyldigheten gäller upplysningar om
Revisorer i ett kommunal-förbund är skyldiga att på begäran lämna upplysningar till de förtroendevalda revisorerna i varje kommun eller region som är medlem i kommunalförbundet. Skyldigheten gäller upplysningar om
1. kommunalförbundets angelägenheter, och
2. sådana juridiska personer som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och till vilka kommunalförbundet enligt 10 kap. 2-6 §§ lämnat över skötseln av en kommunal angelägenhet.
19 §
Fullmäktige får besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller ett annat landsting.
Fullmäktige får besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller en annan region.
20 §
En gemensam nämnd tillsätts i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen och ingår i denna kommuns eller detta landstings organisation.
En gemensam nämnd tillsätts i någon av de samverkande kommunerna eller regionerna och ingår i denna kommuns eller regions organisation.
21 §
Kommuner och landsting får genom en gemensam nämnd full-göra uppgifter enligt 3 kap. 4 §.
En gemensam nämnd får fullgöra uppgifter för vilka det enligt lag eller annan författning ska finnas en eller flera nämnder i varje kommun eller landsting. Uppgifter som kommun- eller landstingsstyrelsen har vid höjd beredskap enligt lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får dock inte fullgöras av en gemensam nämnd.
Kommuner och regioner får genom en gemensam nämnd full-göra uppgifter enligt 3 kap. 4 §.
En gemensam nämnd får fullgöra uppgifter för vilka det enligt lag eller annan författning ska finnas en eller flera nämnder i varje kommun eller region. Uppgifter som kommun- eller regionstyrelsen har vid höjd beredskap enligt lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får dock inte fullgöras av en gemensam nämnd.
22 §
En gemensam nämnds uppgifter ska närmare preciseras i en överenskommelse mellan de berör-da kommunerna och landstingen.
En gemensam nämnds uppgifter ska närmare preciseras i en överenskommelse mellan de berör-da kommunerna och regionerna.
24 §
Ledamöter och ersättare väljs av fullmäktige i de samverkande kommunerna och landstingen. Var och en av de samverkande kom-munerna och landstingen ska vara representerade i den gemensamma nämnden med minst en ledamot och en ersättare. Antalet ersättare ska vara lika många som antalet ledamöter.
Ledamöter och ersättare väljs av fullmäktige i de samverkande kommunerna och regionerna. Var och en av de samverkande kom-munerna och regionerna ska vara representerade i den gemensamma nämnden med minst en ledamot och en ersättare. Antalet ersättare ska vara lika många som antalet ledamöter.
25 §
Förtroendevalda i en gemensam nämnd har rätt till ersättning av den kommun eller det landsting som har valt dem.
Förtroendevalda i en gemensam nämnd har rätt till ersättning av den kommun eller den region som har valt dem.
26 §
Budgeten upprättas av den kommun eller det landsting som har tillsatt nämnden. Budgeten ska upprättas efter samråd med de övriga samverkande kommunerna och landstingen.
Budgeten upprättas av den kommun eller region som har tillsatt nämnden. Budgeten ska upprättas efter samråd med de övriga samverkande kommunerna och regionerna.
27 §
Fullmäktige i en kommun eller ett landsting som bildat en gemensam nämnd har rätt att begära upplysningar från nämnden. Ord-föranden och vice ordföranden i nämnden samt de anställda i de samverkande kommunerna och landstingen är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess.
Fullmäktige i en kommun eller en region som bildat en gemensam nämnd har rätt att begära upplysningar från nämnden. Ord-föranden och vice ordföranden i nämnden samt de anställda i de samverkande kommunerna och regionerna är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess.
28 §
Företrädare för anställda i kom-muner eller landsting som samverkar i en gemensam nämnd får i den omfattning som anges i 7 kap. 13-16 §§ närvara vid sam-manträden med den gemensamma nämnden.
Företrädare för anställda i kom-muner eller regioner som samverkar i en gemensam nämnd får i den omfattning som anges i 7 kap. 13-16 §§ närvara vid sam-manträden med den gemensamma nämnden.
29 §
Ledamöter i fullmäktige i kommuner eller landsting som bildat en gemensam nämnd får ställa interpellationer om nämndens handläggning. För att hämta in upplysningar får ledamöterna ställa frågor. Interpellationer och frågor ska riktas till nämndens ordförande.
Ledamöter i fullmäktige i kommuner eller regioner som bildat en gemensam nämnd får ställa interpellationer om nämndens handläggning. För att hämta in upplysningar får ledamöterna ställa frågor. Interpellationer och frågor ska riktas till nämndens ordförande.
30 §
En gemensam nämnd får, utöver vad som anges i 7 kap. 5 §, även under samma förutsättningar uppdra åt en anställd i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att besluta på nämn-dens vägnar.
En gemensam nämnd får, utöver vad som anges i 7 kap. 5 §, även under samma förutsättningar uppdra åt en anställd i någon av de samverkande kommunerna eller regionerna att besluta på nämndens vägnar.
31 §
Om en gemensam nämnd med stöd av 7 kap. 5 § uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller landstinget eller i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att fatta beslutet.
Om en gemensam nämnd med stöd av 7 kap. 5 § uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller regionen eller i någon av de samverkande kommunerna eller regionerna att fatta beslutet.
32 §
Justeringen av en gemensam nämnds protokoll ska tillkännages på var och en av de samverkande kommunernas och landstingens anslagstavlor.
Justeringen av en gemensam nämnds protokoll ska tillkännages på var och en av de samverkande kommunernas och regionernas anslagstavlor.
33 §
Reglementet för en gemensam nämnd ska antas av fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller landstingen.
Reglementet för en gemensam nämnd ska antas av fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller regionerna.
34 §
En gemensam nämnd ska grans-kas av revisorerna i var och en av de samverkande kommunerna eller landstingen.
En gemensam nämnd ska grans-kas av revisorerna i var och en av de samverkande kommunerna eller regionerna.
35 §
Fråga om ansvarsfrihet och om anmärkning för en gemensam nämnd ska prövas av fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller landstingen.
Fråga om ansvarsfrihet och om anmärkning för en gemensam nämnd ska prövas av fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller regionerna.
37 §
En kommun eller ett landsting får ingå avtal om att någon av dess uppgifter helt eller delvis ska utföras av en annan kommun eller ett annat landsting (avtalssamverkan). Sådan avtalssamverkan hindras inte av kravet i 2 kap. 1 § på anknytning till kommunens eller landstingets område eller dess medlemmar.
Kommuner och landsting får inom ramen för avtalssamverkan, med de begränsningar som följer av 6 kap. 38 §, komma överens om att uppdra åt en anställd i den andra kommunen eller i det andra landstinget att besluta på kommunens eller landstingets vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. I så fall tillämpas 7 kap.
4-8 §§.
En kommun eller en region får ingå avtal om att någon av dess uppgifter helt eller delvis ska utföras av en annan kommun eller en annan region (avtalssamverkan). Sådan avtalssamverkan hindras inte av kravet i 2 kap. 1 § på anknytning till kommunens eller regionens område eller dess medlemmar.
Kommuner och regioner får inom ramen för avtalssamverkan, med de begränsningar som följer av 6 kap. 38 §, komma överens om att uppdra åt en anställd i den andra kommunen eller i den andra regionen att besluta på kommunens eller regionens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. I så fall tillämpas 7 kap.
4-8 §§.
Om det i annan lag eller författning finns bestämmelser som avviker från denna paragraf, tillämpas de bestämmelserna.
38 §
Styrelsen ska årligen till fullmäktige rapportera om kommunens eller landstingets avtalssamverkan enligt 37 § eller enligt annan lag eller författning.
Styrelsen ska årligen till fullmäktige rapportera om kommunens eller regionens avtalssamverkan enligt 37 § eller enligt annan lag eller författning.
10 kap.
1 §
Fullmäktige i kommuner eller landsting får, om det inte i lag eller annan författning anges att ange-lägenheten ska bedrivas av en kommunal nämnd, besluta att lämna över skötseln av en kom-munal angelägenhet till en juridisk person eller en enskild individ.
Fullmäktige i kommuner eller regioner får, om det inte i lag eller annan författning anges att ange-lägenheten ska bedrivas av en kommunal nämnd, besluta att lämna över skötseln av en kom-munal angelägenhet till en juridisk person eller en enskild individ.
Om skötseln av angelägenheten innefattar myndighetsutövning, får den lämnas över endast om det finns stöd för det i lag.
2 §
Med ett helägt kommunalt bolag avses ett aktiebolag där kommunen eller landstinget direkt eller indirekt innehar samtliga aktier.
Med ett delägt kommunalt bolag avses ett aktiebolag eller handels-bolag där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan.
Med ett helägt kommunalt bolag avses ett aktiebolag där kommunen eller regionen direkt eller indirekt innehar samtliga aktier.
Med ett delägt kommunalt bolag avses ett aktiebolag eller handels-bolag där kommunen eller regionen bestämmer tillsammans med någon annan.
3 §
Om en kommun eller ett landsting med stöd av 1 § lämnar över skötseln av en kommunal angelägenhet till ett helägt kom-munalt bolag, ska fullmäktige
Om en kommun eller en region med stöd av 1 § lämnar över skötseln av en kommunal angelägenhet till ett helägt kom-munalt bolag, ska fullmäktige
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
2. se till att det fastställda kommunala ändamålet och de
kommunala befogenheterna som utgör ram för verksamheten anges i bolagsordningen,
3. utse samtliga styrelseledamöter,
4. se till att det anges i bolagsordningen att fullmäktige får ta ställning till sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt innan de fattas,
5. utse minst en lekmannarevisor, och
6. se till att bolaget ger allmänheten insyn i den verksamhet som genom avtal lämnas över till privata utförare.
6 §
Det som anges i 3 § 1-4 och 6 gäller också när kommunen ensam eller landstinget ensamt bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet. Fullmäktige ska även utse minst en revisor i en sådan stiftelse. Till revisor i stiftelsen ska fullmäktige utse någon av de revisorer som valts enligt 12 kap. 4 §.
Det som anges i 4 § gäller också en förening där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan och en stiftelse som kommunen eller landstinget bildar tillsammans med någon annan för en kommunal angelä-genhet.
Det som anges i 3 § 1-4 och 6 gäller också när kommunen eller regionen ensam bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet. Fullmäktige ska även utse minst en revisor i en sådan stiftelse. Till revisor i stiftelsen ska fullmäktige utse någon av de revisorer som valts enligt 12 kap. 4 §.
Det som anges i 4 § gäller också en förening där kommunen eller regionen bestämmer tillsammans med någon annan och en stiftelse som kommunen eller regionen bildar tillsammans med någon annan för en kommunal angelä-genhet.
Det som anges i 3 § om bolagsordningen ska vid tillämpningen av första och andra styckena i stället avse stadgarna i en förening och stiftelseförordnandet eller stiftelseurkunden i en stiftelse.
8 §
När skötseln av en kommunal angelägenhet genom avtal har lämnats över till en privat utförare, ska kommunen eller landstinget kontrollera och följa upp verksam-heten.
När skötseln av en kommunal angelägenhet genom avtal har lämnats över till en privat utförare, ska kommunen eller regionen kontrollera och följa upp verksam-heten.
9 §
Om en kommun eller ett landsting sluter avtal med en privat utförare, ska kommunen eller landstinget genom avtalet tillför-säkra sig information som gör det möjligt att ge allmänheten insyn i den verksamhet som lämnas över.
Om en kommun eller en region sluter avtal med en privat utförare, ska kommunen eller regionen genom avtalet tillförsäkra sig information som gör det möjligt att ge allmänheten insyn i den verksamhet som lämnas över.
11 kap.
1 §
Kommuner och landsting ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verk-samhet som bedrivs genom sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2-6 §§. Fullmäktige ska besluta om riktlinjer för god ekonomisk hushållning för kommunen eller landstinget. Om kommunen eller landstinget har en sådan resultatutjämningsreserv som avses i 14 §, ska riktlinjerna även omfatta hanteringen av den.
Kommuner och regioner ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verk-samhet som bedrivs genom sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2-6 §§. Fullmäktige ska besluta om riktlinjer för god ekonomisk hushållning för kommunen eller regionen. Om kommunen eller regionen har en sådan resultatutjämningsreserv som avses i 14 §, ska riktlinjerna även omfatta hanteringen av den.
2 §
Kommuner och landsting ska förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodo-ses.
Kommuner och regioner ska förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodo-ses.
5 §
Kommuner och landsting ska varje år upprätta en budget för nästa kalenderår (budgetår).
Kommuner och regioner ska varje år upprätta en budget för nästa kalenderår (budgetår).
Budgeten ska upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna.
Undantag från andra stycket får göras
1. i den utsträckning som medel från en resultatutjämningsreserv tas i anspråk enligt 14 §, eller
2. om det finns synnerliga skäl.
8 §
Förslag till budget ska upprättas av styrelsen före oktober månads utgång. Förslag till budget för revisorernas verksamhet ska upprättas av fullmäktiges presidium senast vid samma tidpunkt.
Om det finns särskilda skäl för det, får budgetförslaget upprättas i november månad. I så fall ska styrelsen före oktober månads utgång föreslå skattesatsen för den kommunalskatt eller landstings-skatt som ingår i den preliminära inkomstskatten under det följande året.
Om det finns särskilda skäl för det, får budgetförslaget upprättas i november månad. I så fall ska styrelsen före oktober månads utgång föreslå skattesatsen för den kommunalskatt eller regionskatt som ingår i den preliminära inkomstskatten under det följande året.
14 §
Kommuner och landsting får till en resultatutjämningsreserv reser-vera medel som får användas för att utjämna intäkter över en konjunk-turcykel.
Kommuner och regioner får till en resultatutjämningsreserv reser-vera medel som får användas för att utjämna intäkter över en konjunk-turcykel.
Reservering får göras med högst ett belopp som motsvarar det lägsta av antingen den del av årets resultat eller den del av årets resultat efter balanskravsjusteringar enligt 11 kap. 10 § lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning, som överstiger
1. en procent av summan av skatteintäkter samt generella statsbidrag och kommunalekonomisk utjämning, eller
2. två procent av summan av skatteintäkter samt generella statsbidrag och kommunalekono-misk utjämning, om kommunen eller landstinget har ett negativt eget kapital, inklusive ansvarsför-bindelsen för pensionsförpliktelser.
2. två procent av summan av skatteintäkter samt generella statsbidrag och kommunalekono-misk utjämning, om kommunen eller regionen har ett negativt eget kapital, inklusive ansvarsför-bindelsen för pensionsförpliktelser.
22 §
Kommuner och landsting får inte upplåta panträtt i sin egendom till säkerhet för en fordran.
Kommuner och regioner får inte upplåta panträtt i sin egendom till säkerhet för en fordran.
Vid förvärv av egendom får de dock överta betalningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt i egendomen.
12 kap.
3 §
Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild i andra fall än
1. när handläggningen av sådana ärenden har vållat kommunen eller landstinget ekonomisk förlust,
1. när handläggningen av sådana ärenden har vållat kommunen eller regionen ekonomisk förlust,
2. när granskningen gäller hur nämnderna verkställer egna gynnande beslut enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och socialtjänstlagen (2001:453),
3. när granskningen gäller hur nämnderna verkställer avgöranden av allmänna förvaltningsdomstolar, eller
4. när granskningen sker från allmänna synpunkter.
12 §
Revisorerna ska varje år till fullmäktige lämna en berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under det föregående budgetåret. De sakkunnigas rapporter ska bifogas revisionsberättelsen.
Granskningsrapport enligt 10 kap. 5 § aktiebolagslagen (2005:551) som har lämnats för ett aktiebolag som avses i 10 kap. 2 § ska också bifogas revisionsberättelsen.
Revisionsberättelsen för sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i ska också bifogas revisorernas berättelse utom i det fall som avses i 9 kap. 13 §. Vidare ska revisionsberättelsen för aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening och stiftelse till vilken kommunen eller landstinget lämnat över skötseln av en kommunal angelägenhet enligt 10 kap. 2-6 §§ bifogas revisionsberättelsen.
Revisionsberättelsen för sådana kommunalförbund som kommunen
eller regionen ingår i ska också bifogas revisorernas berättelse utom i det fall som avses i 9 kap. 13 §. Vidare ska revisionsberättelsen för aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening och stiftelse till vilken kommunen eller regionen lämnat över skötseln av en kommunal angelägenhet enligt 10 kap. 2-6 §§ bifogas revisionsberättelsen.
13 kap.
1 §
Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga beslutet till förvalt-ningsrätten.
Lagligheten av en gemensam nämnds beslut får överklagas på samma sätt av varje medlem av de samverkande kommunerna och landstingen.
Lagligheten av ett kommunal-förbunds beslut får överklagas på samma sätt av varje medlem av de kommuner eller landsting som ingår i kommunalförbundet samt av förbundsmedlemmarna.
Varje medlem av en kommun eller en region har rätt att få lagligheten av kommunens eller regionens beslut prövad genom att överklaga beslutet till förvalt-ningsrätten.
Lagligheten av en gemensam nämnds beslut får överklagas på samma sätt av varje medlem av de samverkande kommunerna och regionerna.
Lagligheten av ett kommunal-förbunds beslut får överklagas på samma sätt av varje medlem av de kommuner eller regioner som ingår i kommunalförbundet samt av förbundsmedlemmarna.
5 §
Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens, landstingets eller kommunalför-bundets anslagstavla att protokollet över beslutet justerats. Tiden för överklagande av en gemensam nämnds beslut räknas från det att tillkännagivandet skett på anslagstavlorna i samtliga samverkande kommuner och landsting.
Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens, regionens eller kommunalför-bundets anslagstavla att protokollet över beslutet justerats. Tiden för överklagande av en gemensam nämnds beslut räknas från det att tillkännagivandet skett på anslagstavlorna i samtliga samverkande kommuner och regioner.
Tillkännagivandet av protokollsjusteringen måste finnas på anslagstavlan under hela överklagandetiden för att tiden ska löpa ut.
6 §
Om överklagandet före överklagandetidens utgång har kommit in till kommunen, landstinget eller kommunalförbundet i stället för till förvaltningsrätten, ska överklagandet ändå prövas. Detsamma gäller när överklagandet av en gemensam nämnds beslut kommit in till någon av de samverkande kommunerna eller landstingen.
Om överklagandet före överklagandetidens utgång har kommit in till kommunen, regionen eller kommunalförbundet i stället för till förvaltningsrätten, ska överklagandet ändå prövas. Detsamma gäller när överklagandet av en gemensam nämnds beslut kommit in till någon av de samverkande kommunerna eller regionerna.
8 §
Ett överklagat beslut ska upphävas, om
1. det inte har kommit till på lagligt sätt,
2. beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,
2. beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen eller regionen,
3. det organ som har fattat beslutet inte har haft rätt att göra det, eller
4. beslutet annars strider mot lag eller annan författning.
Första stycket 3 och 4 gäller inte beslut enligt 11 kap. 5 § andra och tredje styckena samt 12 och 13 §§ och beslut om att använda medel från en resultatutjämningsreserv enligt 14 §.
Domstolen får inte ersätta det överklagade beslutet med något annat beslut.
10 §
Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska kommunen, landstinget, den gemensamma nämnden eller kommunalförbundet anses som part.
Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska kommunen, regionen, den gemensamma nämnden eller kommunalförbundet anses som part.
13 §
Om förvaltningsrättens eller kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får endast klaganden överklaga beslutet.
Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verk-ställs, får domstolens beslut över-klagas av kommunen eller lands-tinget och av deras medlemmar.
Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut av ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av förbundet eller av nämnden, liksom av varje kommun och landsting som är medlem i förbundet eller samverkar i nämnden och av deras medlemmar.
Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av kommunen eller regionen och av deras medlemmar.
Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut av ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av förbundet eller av nämnden, liksom av varje kommun och region som är medlem i förbundet eller samverkar i nämnden och av deras medlemmar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.3 Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 9 och 12 §§ tryckfrihetsförordningen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap.
9 §
Juryledamöter väljs av lands-tingsfullmäktige i länet. Om en kommun i länet inte tillhör ett landsting, väljer landstingsfull-mäktige samt kommunfullmäktige i kommunen. I Gotlands län är det kommunfullmäktige i Gotlands kommun som väljer.
Juryledamöter väljs av full-mäktige i kommunen på regional nivå i länet. I Gotlands län är det kommunfullmäktige i Gotlands kommun som väljer.
Ska valet utföras av mer än en valmyndighet, fördelar länsstyrelsen antalet juryledamöter inom vardera gruppen mellan valmyndigheterna med ledning av folkmängden.
När en juryledamot ska väljas, ska tingsrätten anmäla detta till den valmyndighet som enligt första stycket ska genomföra valet.
12 §
Om en juryledamot avgår eller han eller hon upphör att vara valbar, ska valmyndigheten enligt 9 § utse en ersättare för återstoden av valperioden. Valet ska göras inom den jurygrupp som juryledamoten tillhörde.
Valet får göras av landstings-styrelsen i stället för av landstingsfullmäktige. Ett sådant val gäller dock endast fram till fullmäktiges nästa möte.
Valet får göras av styrelsen i kommunen på regional nivå i stället för av fullmäktige. Ett sådant val gäller dock endast fram till fullmäktiges nästa möte.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.4 Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelse 13.6.2 riksdagsordningen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13.6.2
En riksrevisor ska skriftligen anmäla följande förhållanden till riksdagen:
1. innehav och ändring i innehavet av finansiella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
2. avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal om löne- eller pensionsförmån som utges under tid som omfattas av uppdraget i Riksrevisionen,
3. avlönad anställning som inte är av endast tillfällig karaktär,
4. inkomstbringande självständig verksamhet som bedrivs vid sidan av uppdraget som riksrevisor,
5. uppdrag hos en kommun eller ett landsting, om uppdraget inte är av endast tillfällig karaktär, och
5. uppdrag hos en kommun eller en region, om uppdraget inte är av endast tillfällig karaktär, och
6. andra anställningar och uppdrag eller annat ägande som kan antas påverka uppdragets utförande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.5 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § och 15 kap. 6 § rättegångsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
7 §
Val av nämndeman i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige.
Val av nämndeman i hovrätt förrättas av landstingsfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
Vid val av nämndemän skall eftersträvas att nämndemanna-kåren får en allsidig samman-sättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid.
Val av nämndemän i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige.
Val av nämndemän i hovrätt förrättas av regionfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Bestämmelser om förfarandet vid sådant proportionellt val finns i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
Vid val av nämndemän ska det eftersträvas att nämndemanna-kåren får en allsidig samman-sättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid.
15 kap.
6 §
En åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § får beviljas endast om sökanden hos rätten ställer säkerhet för skada som kan tillfogas motparten. Förmår sökanden ej ställa säkerhet och har han visat synnerliga skäl för sitt anspråk, får rätten befria honom därifrån. Staten, kommuner, landstingskommuner och kommu-nalförbund behöver ej ställa säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den ej har godkänts av motparten.
En åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § får beviljas endast om sökanden hos rätten ställer säkerhet för skada som kan tillfogas motparten. Om sökanden inte förmår ställa säkerhet och har visat synnerliga skäl för sitt anspråk, får rätten befria honom eller henne därifrån. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av rätten, om den inte har godkänts av motparten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.6 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 16 § föräldrabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
16 §
I ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt 16 år ska rätten eller överförmyndaren ge denna person tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap ska rätten också inhämta yttranden från den enskil-des make eller sambo, barn och framtidsfullmaktshavare, överförmyndaren och vårdinrättning, om det inte är obehövligt. Yttranden ska också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar landstingets ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökan avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten får dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.
I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap ska rätten också inhämta yttranden från den enskil-des make eller sambo, barn och framtidsfullmaktshavare, överförmyndaren och vårdinrättning, om det inte är obehövligt. Yttranden ska också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar regionens ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökan avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten får dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.
Andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare.
Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.7 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 20 kap. 4 och 5 §§, 29 kap. 2 §, 36 kap. 9 § och 37 kap. 2 § brottsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 kap.
4 §
Den som har valts till sådant uppdrag hos staten eller hos en kommun med vilket följer myndighetsutövning får av rätten skiljas från uppdraget, om han har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.
Med uppdrag hos staten eller hos kommun likställs uppdrag hos styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund.
Den som har valts till sådant uppdrag hos staten eller hos en kommun med vilket följer myndighetsutövning får av rätten skiljas från uppdraget, om han eller hon har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han eller hon genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.
Med uppdrag hos staten eller hos kommun likställs uppdrag hos styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, region eller kommunalförbund.
5 §
Utan hinder av vad som annars är föreskrivet får åklagare åtala brott varigenom följande personer har åsidosatt vad som åligger dem i utövningen av anställningen eller uppdraget:
1. arbetstagare hos staten eller en kommun,
2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund,
2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, region eller kommunalförbund,
3. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
4. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. eller som annars fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
5. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som avses i 1-4 utövar myndighet.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket ska dock gälla
1. vad som i denna balk föreskrivs om att åtal inte får ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och
2. vad som i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är föreskrivet endast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som avses i första stycket.
Om det inte finns särskilda bestämmelser för ett visst fall, får åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Om åtal för brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd eller innehavare av anställning eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser.
I fråga om åtal för brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd eller innehavare av anställning eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser.
Lydelse enligt prop. 2018/19:154
Föreslagen lydelse
29 kap.
2 §
Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas
1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än det faktiskt fått,
2. om den tilltalade visat stor hänsynslöshet,
3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig,
4. om den tilltalade utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,
5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning,
6. om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering,
7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande omständighet,
8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person, eller
9. om brottet begåtts mot en person på grund av att han eller hon eller någon närstående innehaft ett uppdrag som förtroendevald i stat, kommun, landsting, Sametinget eller Europaparlamentet.
9. om brottet begåtts mot en person på grund av att han eller hon eller någon närstående innehaft ett uppdrag som förtroendevald i stat, kommun, region, Sametinget eller Europaparlamentet.
Lydelse enligt prop. 2018/19:164
Föreslagen lydelse
36 kap.
9 §
Om sanktionsvärdet uppgår till minst 500 000 kronor, ska företagsboten för ett större företag sättas högre än vad som följer av 8 § (förhöjd företagsbot). Den förhöjda företagsboten ska fastställas till ett belopp som är befogat med hänsyn till företagets finansiella ställning. En förhöjd företagsbot får dock högst bestämmas till ett belopp som motsvarar femtio gånger sanktionsvärdet.
Med större företag avses enskilda näringsidkare och juridiska personer som motsvarar de kriterier som anges i 1 kap. 3 § första stycket 4 årsredovisningslagen (1995:1554).
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte staten, kommuner eller landsting.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte staten, kommuner eller regioner.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
37 kap.
2 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar ordförande och vice ordförande i övervakningsnämn-derna. Vice ordföranden tjänstgör vid förfall för ordföranden i dennes ställe. Vid förfall för både ordföranden och vice ordföranden förordnas tillfällig ersättare av Kriminalvården. Ordföranden, vice ordföranden och tillfällig ersättare skall vara lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare.
Övriga ledamöter utses genom val. För dessa väljs lika många ersättare. Val förrättas av kommunfullmäktige, om övervakningsnämndens verksamhetsområde omfattar endast en kommun, och annars av landstingsfullmäktige. Om det inom nämndens verksamhetsområde även finns en kommun som ej ingår i ett landsting, förrättas valet av landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Ingår flera län eller delar av län i övervakningsnämnds verksamhetsområde, fastställer regeringen efter samma grunder antalet ledamöter och ersättare för varje län eller del av län.
Landstingsfullmäktiges och kommunfullmäktiges val av ledamöter eller ersättare skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter i landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt. Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall vid valet även den ordning bestämmas, i vilken de skall kallas till tjänstgöring.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar ordförande och vice ordförande i övervakningsnämn-derna. Vice ordföranden tjänstgör vid förfall för ordföranden i dennes ställe. Vid förfall för både ordföranden och vice ordföranden förordnas tillfällig ersättare av Kriminalvården. Ordföranden, vice ordföranden och tillfällig ersättare ska vara lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare.
Övriga ledamöter utses genom val. För dessa väljs lika många ersättare. Val förrättas av kommunfullmäktige, om övervakningsnämndens verksamhetsområde omfattar endast en kommun, och annars av regionfullmäktige. Om det inom nämndens verksamhetsområde även finns en kommun som inte ingår i en region, förrättas valet av regionfullmäktige och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Ingår flera län eller delar av län i övervakningsnämnds verksamhetsområde, fastställer regeringen efter samma grunder antalet ledamöter och ersättare för varje län eller del av län.
Regionfullmäktiges och kommunfullmäktiges val av ledamöter eller ersättare ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter i regionfullmäktige eller kommunfullmäktige som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, ska den avrundas till närmast högre hela tal. Bestämmelser om förfarandet vid sådant proportionellt val finns i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt. Om ersättarna inte väljs proportionellt, ska det vid valet även bestämmas i vilken ordning de ska kallas till tjänstgöring.
Ledamot och annan än tillfällig ersättare utses för fyra år. Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår före tidens utgång, inträder en ersättare enligt den ordning mellan ersättarna som har bestämts vid valet. Avgår en ledamot eller ersättare som inte har utsetts vid proportionellt val, utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av tiden. Tillfällig ersättare förordnas för högst sex månader.
Då ledamot eller ersättare skall utses skall övervakningsnämnden göra anmälan därom till den som skall utse honom.
När ledamot eller ersättare ska utses ska övervakningsnämnden göra anmälan om det till den som ska utse honom eller henne.
Denna lag träder i kraft den 2 januari 2020 i fråga om 29 kap. 2 § och 36 kap. 9 § och i övrigt den 1 januari 2020.
2.8 Förslag till lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 1 § jordabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap.
1 §
Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.
Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med lägenheten, ska detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden ska användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som inte är av ringa betydelse, med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, ska kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.
Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.
Det som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller endast sådana samboförhållanden där ingen av samborna är gift.
Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans eller hennes ställe, om inte annat anges.
Omfattar hyresavtalet minst tre bostadslägenheter, som hyresgäs-ten ska hyra ut i andra hand eller upplåta med kooperativ hyresrätt, får parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landsting eller kommunalförbund är hyresvärd.
Omfattar hyresavtalet minst tre bostadslägenheter, som hyresgäs-ten ska hyra ut i andra hand eller upplåta med kooperativ hyresrätt, får parterna avtala om förbehåll som strider mot det som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, en kommun, en region eller ett kommunalförbund är hyresvärd.
I lagen (2012:978) om uthyrning av egen bostad finns särskilda bestämmelser om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.9 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 27 §, 10 kap. 16 §, 12 kap. 35 § och 17 kap. 5 § utsökningsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
27 §
Staten, kommun, landsting och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.
Vite får ej föreläggas staten.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Vite får inte föreläggas staten.
10 kap.
16 §
Den som ropar in skeppet är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än de förrättningskostnader som skall utgå ur skeppet.
Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning i skeppet, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.
Staten, kommun, landsting och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 22 § ersättnings-skyldiga intill motsvarande belopp.
Obetald del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 § har kungjorts för köpeskillingens fördelning.
När köpeskillingen har till fullo betalats, får köparen komma i besittning av skeppet.
Den som ropar in skeppet är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock inte mindre än de förrättningskostnader som ska utgå ur skeppet.
Handpenningen ska betalas kontant, om inte inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtas även fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning i skeppet, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte lämna handpenning men blir i fall som avses i 22 § ersättnings-skyldiga intill motsvarande belopp.
Obetald del av den kontanta köpeskillingen ska betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 § har kungjorts för köpeskillingens fördelning.
När köpeskillingen har betalats till fullo, får köparen komma i besittning av skeppet.
Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har avräknats på köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför.
12 kap.
35 §
Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 34 § skall betalas kontant eller mindre än de förrättningskostnader som skall utgå ur fastigheten.
Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.
Staten, kommun, landsting och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 43 § ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.
Obetald del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 § har kungjorts för köpeskillingens fördelning.
Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock inte mer än som enligt 34 § ska betalas kontant eller mindre än de förrättningskostnader som ska utgå ur fastigheten.
Handpenningen ska betalas kontant, om inte inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte lämna handpenning men blir i fall som avses i 43 § ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.
Obetald del av den kontanta köpeskillingen ska betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 § har kungjorts för köpe-skillingens fördelning.
17 kap.
5 §
Förrättningskostnader för vilka sökanden ansvarar skall förskot-teras av honom, om Kronofogde-myndigheten begär det. Staten, kommun, landsting och kommunalförbund är dock inte skyldiga att lämna sådant förskott.
Betalas inte förskott inom förelagd tid, får Kronofogdemyndigheten inställa verkställigheten och häva vidtagna åtgärder. Om förskottet avser en grundavgift, får myndigheten i stället avskriva målet.
Förrättningskostnader för vilka sökanden ansvarar ska förskotteras av denne, om Kronofogde-myndigheten begär det. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund är dock inte skyldiga att lämna sådant förskott.
Om sökanden inte betalar förskottet inom förelagd tid, får Kronofogdemyndigheten ställa in verkställigheten och häva vidtagna åtgärder. Om förskottet avser en grundavgift, får myndigheten i stället avskriva målet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.10 Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 6 e §, 15 kap. 37 § och 16 kap. 3 § miljöbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
6 e §
Tillstånd till täkt får ges endast om det för uppfyllandet av de villkor som ska gälla för tillståndet ställs säkerhet enligt 16 kap. 3 §. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet.
Tillstånd till täkt får ges endast om det för uppfyllandet av de villkor som ska gälla för tillståndet ställs säkerhet enligt 16 kap. 3 §. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet.
15 kap.
37 §
Tillstånd till geologisk lagring av koldioxid ska för sin giltighet göras beroende av att verksamhetsutövaren ställer säkerhet eller vidtar någon annan lämplig åtgärd för att säkerställa fullgörandet av de skyldigheter som gäller för verksamheten enligt denna balk, lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter samt de föreskrifter och tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av dessa lagar. En säkerhet får ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet.
När en säkerhet ställs ska den prövas av tillståndsmyndigheten. Säkerheten ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål.
Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
16 kap.
3 §
Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet. Den som är skyldig att betala avgift eller ställa säkerhet enligt lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet behöver inte ställa säkerhet för åtgärder som omfattas av sådana avgifter och säkerheter.
En säkerhet skall godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Säkerheten kan ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet.
Säkerheten skall prövas av till-ståndsmyndigheten.
Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet. Den som är skyldig att betala avgift eller ställa säkerhet enligt lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet behöver inte ställa säkerhet för åtgärder som omfattas av sådana avgifter och säkerheter.
En säkerhet ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Säkerheten kan ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet.
Säkerheten ska prövas av till-ståndsmyndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.11 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken
Härigenom föreskrivs att 52 kap. 20 §, 106 kap. 9 och 24 §§, 114 kap. 8 och 35 §§ och 117 kap. 6 § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
52 kap.
20 §
Ett anskaffningsbidrag ska minskas med sådant bidrag till inköp av ett fordon som den försäkrade får från en kommun eller ett landsting eller i form av försäkringsersättning.
Ett anskaffningsbidrag ska minskas med sådant bidrag till inköp av ett fordon som den försäkrade får från en kommun eller en region eller i form av försäkringsersättning.
106 kap.
9 §
För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, lämnas omvårdnads-bidrag endast om vården kan beräknas pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman för vården.
För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller en region, lämnas omvårdnadsbidrag endast om vården kan beräknas pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en sådan institution och staten, kommunen eller regionen är huvudman för vården.
24 §
Assistansersättning lämnas inte för tid när den funktionshindrade
1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting,
2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting,
1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller en region,
2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun eller en region,
3. bor i en gruppbostad, eller
4. vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet enligt 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
114 kap.
8 §
Personuppgifter som behandlas för ändamål som anges i 7 § får också behandlas av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten för tillhandahållande av information som behövs
1. som underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd åt enskilda i den verksamhet som bedrivs av Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna,
2. för samordning av tjänstepensioner i den verksamhet som bedrivs av Statens tjänste-pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gem-ensamma organet för admi-nistration av personalpensioner,
2. för samordning av tjänste-pensioner i den verksamhet som bedrivs av Statens tjänste-pensionsverk och det för kommunerna och regionerna gem-ensamma organet för admi-nistration av personalpensioner,
3. för handläggning av ärenden hos Statens tjänstepensionsverk där regler om statens tjänstegrupplivförsäkring ska tillämpas, eller
4. som underlag för beslut om och kontroll av ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. socialtjänstlagen (2001:453) åt enskild i den verksamhet som bedrivs av socialnämnderna.
35 §
Den som genom sin befattning med personuppgifter som inhämtats från socialförsäkrings-databasen till det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner får kännedom om uppgifter om enskildas ekonomiska och personliga förhållanden får inte obehörigen röja dessa uppgifter.
Den som genom sin befattning med personuppgifter som inhämtats från socialförsäkrings-databasen till det för kommunerna och regionerna gemensamma organet för administration av personalpensioner får kännedom om uppgifter om enskildas ekonomiska och personliga för-hållanden får inte obehörigen röja dessa uppgifter.
117 kap.
6 §
Bestämmelserna i 7 och 8 §§ ska tillämpas på förmåner som enligt lag eller annan författning eller regeringes beslut månatligen eller för längre tidsperiod ska betalas ut av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten.
Efter överenskommelse mellan Pensionsmyndigheten och Statens tjänstepensionsverk ska Pensions-myndigheten svara för utbetalningen av statliga tjänstepensioner. Motsvarande gäller pensioner som administreras av ett för kom-munerna och landstingen gemen-samt organ. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 och 8 §§ på sådana pensioner.
Bestämmelserna i 7 och 8 §§ ska tillämpas på förmåner som enligt lag eller annan författning eller regeringens beslut månatligen eller för längre tidsperiod ska betalas ut av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten.
Efter överenskommelse mellan Pensionsmyndigheten och Statens tjänstepensionsverk ska Pensions-myndigheten svara för utbetalningen av statliga tjänstepensioner. Motsvarande gäller pensioner som administreras av ett för kom-munerna och regionerna gemen-samt organ. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 och 8 §§ på sådana pensioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 och 6 §§ och 3 kap. 11 och 12 §§ lagen (1933:269) om ägofred ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
5 §
Stängsel skall vara så beskaffat, att det fredar mot större hemdjur (hästar och nötkreatur).
Prövas i fråga om visst län eller viss del av län erforderligt, att stängsel fredar jämväl mot mindre hemdjur eller visst slag av sådana djur, ankommer på regeringen att efter hörande av vederbörande landsting och hushållningssällskap därom meddela föreskrift. Sådan föreskrift äge tillämpning jämväl i fråga om stängsel, som skall hållas i gränsen mellan det område föreskriften avser och invidliggande mark.
Stängsel ska vara så beskaffat att det fredar mot större hemdjur (hästar och nötkreatur).
Prövas i fråga om visst län eller viss del av län erforderligt, att stängsel fredar även mot mindre hemdjur eller visst slag av sådana djur, får regeringen, efter hörande av vederbörande region och hushållningssällskap, meddela föreskrifter om det. Sådan föreskrift ska även tillämpas i fråga om stängsel som ska hållas i gränsen mellan det område föreskriften avser och invidliggande mark.
6 §
Stängsel skall om våren vara i fredgillt stånd den 15 maj och därefter underhållas, intill dess på hösten tjäle kommer i marken.
Prövas i fråga om visst län eller viss del av län lämpligt, att den tid, då stängsel om våren skall vara fredgillt, sättes till annan dag än den 15 maj, ankommer på regeringen att efter hörande av vederbörande landsting och hushållningssällskap därom meddela föreskrift.
Om rätt för länsstyrelse att bestämma, vilken tid av året grind över allmän väg skall hållas avlyftad, är särskilt stadgat.
Stängsel ska om våren vara i fredgillt stånd den 15 maj och därefter underhållas tills tjäle kommer i marken på hösten.
Prövas i fråga om visst län eller viss del av län lämpligt, att den tid då stängsel om våren ska vara fredgillt ska vara en annan dag än den 15 maj, får regeringen, efter hörande av vederbörande region och hushållningssällskap, meddela föreskrifter om det.
Det finns särskilda bestämmelser om rätt för länsstyrelse att bestämma vilken tid av året grind över allmän väg ska hållas avlyft.
3 kap.
11 §
Prövas för skogsåterväxtens skyddande inom visst län eller viss del av län erforderligt, att rätt till bete å ohägnad mark, som i 10 § sägs, varder helt eller i viss mån, såsom beträffande vissa slag av hemdjur eller viss tid av året, förbjuden, må regeringen på framställning av vederbörande landsting och hushållningssällskap därom meddela föreskrift.
Prövas för skogsåterväxtens skyddande inom visst län eller viss del av län erforderligt, att rätt till bete på ohägnad mark, som i 10 § sägs, ska förbjudas helt eller delvis, såsom beträffande vissa slag av hemdjur eller viss tid av året, får regeringen, på framställning av vederbörande region och hushållningssällskap, meddela föreskrifter om det.
12 §
Där inom visst län eller viss del av län skogs- eller utmark på grund av bestämmelserna i § 5 förordningen den 21 december 1857 om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet den 1 januari 1933 var upplåten till gemensamt bete, må regeringen då skäl därtill äro, på framställning av veder-börande landsting och hushåll-ningssällskap förordna, att inom länet eller länsdelen betesreglering å sådan mark må äga rum på sätt och under villkor, som i 13-19 §§ stadgas.
Har statsbidrag beviljats till utförande av åtgärder för skogs-produktionens höjande enligt skogsvårdsplan, fastställd av Skogsstyrelsen för viss del av län, må regeringen rörande länsdelen på framställning av Skogsstyrelsen meddela förordnande, som i första stycket sägs.
Inom län eller länsdel, där förordnande enligt första eller andra stycket gäller, må stängsel enligt 2 § ej fordras mellan ägor, som utgöras av skogs- eller utmark, med mindre stängsel mellan ägorna fanns den 1 januari 1933.
Där inom visst län eller viss del av län skogs- eller utmark var upplåten till gemensamt bete på grund av bestämmelserna i 5 § förordningen den 21 december 1857 om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet den 1 januari 1933, får regeringen om det finns skäl för det, på framställning av vederbörande region och hushåll-ningssällskap, besluta att betesreglering på sådan mark inom länet eller länsdelen får äga rum på det sätt och under de villkor som föreskrivs i 13-19 §§.
Har statsbidrag beviljats till utförande av åtgärder för skogs-produktionens höjande enligt skogsvårdsplan, fastställd av Skogsstyrelsen för viss del av län, får regeringen rörande länsdelen på framställning av Skogsstyrelsen fatta ett sådant beslut som anges i första stycket.
Inom län eller länsdel, där beslut enligt första eller andra stycket gäller, får stängsel enligt 2 § inte krävas mellan ägor som utgörs av skogs- eller utmark, om inte stängsel mellan ägorna fanns den 1 januari 1933.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 och 3-4 §§ lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Skattesatsen för kommuns uttag av kommunal inkomstskatt och landstings uttag av landstingsskatt samt avgiftssatsen för uttag av begravningsavgift enligt 9 kap. begravningslagen (1990:1144) ska bestämmas i förhållande till de av Skatteverket beräknade samman-lagda beskattningsbara förvärvsin-komsterna i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) det år skatte- och avgiftssatserna ska fastställas. Motsvarande gäller vid bestämmande av avgiftssatsen för ett trossamfunds uttag av avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund.
Skattesatsen för en kommuns uttag av kommunal inkomstskatt och en regions uttag av regionskatt samt avgiftssatsen för uttag av begravningsavgift enligt 9 kap. begravningslagen (1990:1144) ska bestämmas i förhållande till de av Skatteverket beräknade samman-lagda beskattningsbara förvärvsin-komsterna i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) det år skatte- och avgiftssatserna ska fastställas. Motsvarande gäller vid bestämmande av avgiftssatsen för ett trossamfunds uttag av avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund.
Om enligt 11 kap. 11 § andra stycket kommunallagen (2017:725) någon annan skatte- eller avgiftssats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, ska den nya skatte- eller avgiftssatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen det år skatte- eller avgiftssatsen ska fastställas.
3 §
Skatteverket ska senast den 8 mars till kommuner och landsting redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer kommunen eller landstinget. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om sådan redovisning.
Skatteverket ska senast den 10 september varje år lämna kommuner och landsting uppgift om den beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkom-sten som avses i 1 § första stycket.
Skatteverket ska senast den 8 mars till kommuner och regioner redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer kommunen eller regionen. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om sådan redovisning.
Skatteverket ska senast den 10 september varje år lämna kommuner och regioner uppgift om den beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkom-sten som avses i 1 § första stycket.
Skatteverket ska i fråga om avgifter till trossamfund lämna redovisning och uppgifter motsvarande dem som anges i första och andra styckena till Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund, som enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund har beviljats statlig hjälp med att ta in avgifterna. Skatteverket ska lämna motsvarande redovisning och uppgifter i fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144) till den församling, kyrkliga samfällighet eller kommun som är huvudman för begravningsverksamheten. För den begravnings-verksamhet som bedrivs under huvudmannaskap av en församling eller kyrklig samfällighet ska dock uppgifter som anges i andra stycket lämnas till Kammarkollegiet och avse den beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsten i samtliga huvudmäns förvaltningsområden.
Skatteverket ska till kommuner lämna motsvarande redovisning som anges i första stycket i fråga om fastighetsavgiftsmedel. Senast samma dag ska Skatteverket till kommuner också lämna uppgift om de sammanlagda fastighetsavgifterna i kommunen enligt Skatteverkets senaste beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
3 a §
När en kommun eller ett landsting har fastställt budgeten, skall kommunstyrelsen respektive landstingsstyrelsen genast under-rätta Skatteverket om den skattesats som har bestämts för det följande året.
Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads utgång, skall styrelsen genast underrätta Skatteverket om styrelsens förslag till skattesats. Har någon annan skattesats än den föreslagna fastställts, skall styrelsen genast underrätta Skatte-verket om den fastställda skatte-satsen. Om budgeten inte har fastställts före november månads utgång, skall, så snart skattesatsen för den preliminära skatten har fastställts, Skatteverket underrättas om skattesatsen.
När en kommun eller en region har fastställt budgeten, ska kommunstyrelsen respektive regionstyrelsen genast underrätta Skatteverket om den skattesats som har bestämts för det följande året.
Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads utgång, ska styrelsen genast underrätta Skatteverket om styrelsens förslag till skattesats. Har någon annan skattesats än den föreslagna fastställts, ska styrelsen genast underrätta Skatteverket om den fastställda skattesatsen. Om budgeten inte har fastställts före november månads utgång, ska, så snart skattesatsen för den preliminära skatten har fastställts, Skatteverket underrättas om skattesatsen.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även underrättelse om avgiftssats enligt begravningslagen (1990:1144).
4 §
Det som sägs i denna paragraf om kommun och kommunalskatte-medel tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskatteme-del samt kommuns begravningsav-giftsmedel. I fråga om slutavräk-ning av begravningsavgiftsmedel gäller dock i stället bestämmelserna i sjätte stycket.
Det som sägs i denna paragraf om kommuner och kommunalskatte-medel tillämpas också i fråga om regioner och regioners skattemedel samt kommuners begravningsav-giftsmedel. I fråga om slutavräk-ning av begravningsavgiftsmedel gäller dock i stället bestämmelserna i sjätte stycket.
En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommunen enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i fråga om kommunal inkomstskatt (skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret. En kommun har också rätt att under visst år (avgiftsåret) av staten uppbära fastighetsavgiftsmedel med belopp som motsvarar vad kommunen haft rätt att uppbära i sådana medel närmast föregående år med justering för skillnaden mellan de sammanlagda fastighetsavgifterna i kommunen enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen året före avgiftsåret och motsvarande summa andra året före avgiftsåret.
Senast i september varje år ska regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som ska svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena ska avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra ska avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret. Under år då riksdagsval hålls i september, får regeringen dock ändra redan fastställda uppräkningsfaktorer. Detta ska ske senast en vecka efter att regeringen avlämnat budgetpropositionen.
Innan Skatteverket betalar ut kommunalskattemedel och fastighets-avgiftsmedel till kommunerna ska avräkning och tillägg för bidrag göras enligt 19 § lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning och 6 § lagen (2008:342) om utjämning av kostnader för stöd och service till vissa funktionshindrade. Vidare ska avräkning göras enligt 62 kap. 10 § skatteförfarandelagen. Det belopp som framkommer ska betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte ska medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, ska utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får Skatteverket dock förordna att utbetalningen ska grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, ska den jämkning som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i april eller, om det är fråga om ett större belopp, fördelas på utbetalningarna i april, maj och juni månader.
En slutavräkning av kommunalskattemedlen ska ske när besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen under året efter beskattningsåret har fattats. Därvid ska en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. Produkten av skatteunderlaget enligt besluten om slutlig skatt och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket ska skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattnings-året. I motsatt fall ska skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattnings-året. Utbetalning eller återbetalning ska göras i januari andra året efter beskattningsåret.
En slutavräkning av kommunalskattemedlen ska ske när besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen under året efter beskattningsåret har fattats. Därvid ska en kommun som inte ingår i en region behandlas som om den även utgjorde en region. Produkten av skatteunderlaget enligt besluten om slutlig skatt och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket ska skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattnings-året. I motsatt fall ska skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattnings-året. Utbetalning eller återbetalning ska göras i januari andra året efter beskattningsåret.
En slutavräkning av kommunens begravningsavgiftsmedel ska ske när besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen under året efter beskattningsåret har fattats. Produkten av skatteunderlaget enligt besluten om slutlig skatt och den avgiftssats för begravningsavgiften som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga begravnings-avgiftsmedlen. Om dessa överstiger de preliminära begravningsavgiftsmedlen enligt andra stycket ska skillnaden betalas ut till kommunen. I motsatt fall ska skillnaden återbetalas av kommunen. Utbetalning eller återbetalning ska göras i januari andra året efter beskattningsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
Härigenom föreskrivs att 4 c § lagen (1966:314) om kontinentalsockeln ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 c §
Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och för andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och för andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får beslut fattas om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs eller som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs eller som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §
Nämndemän utses genom val. Val förrättas av landstings-fullmäktige. I Gotlands län förrättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Nämndemän utses genom val. Val förrättas av regionfullmäktige. I Gotlands län förrättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
Regeringen får för ett visst län besluta att nämndemän i kammarrätt ska väljas bland dem som för samma tjänstgöringstid har utsetts till nämndemän i hovrätt. En nämndeman i hovrätt får även i annat fall, om han eller hon är behörig, tjänstgöra som nämndeman i den kammarrätt inom vars domkrets han eller hon är folkbokförd.
Vid val av nämndemän ska eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.16 Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)
Härigenom föreskrivs att 76 § väglagen (1971:948) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
76 §
Trafikverket får överklaga länsstyrelsens beslut enligt denna lag.
Länsstyrelsen får överklaga sådana beslut av Trafikverket enligt denna lag som berör länsstyrelsens verksamhetsområde.
Kommuner, regionala kollektivtrafikmyndigheter enligt lagen (2010:1065) om kollektivtrafik och de landsting som avses i 7 kap. plan- och bygglagen (2010:900) får överklaga Trafikverkets beslut.
Kommuner, regionala kollektivtrafikmyndigheter enligt lagen (2010:1065) om kollektivtrafik och de regioner som avses i 7 kap. plan- och bygglagen (2010:900) får överklaga Trafikverkets beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.17 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta
Den som har arbetstagare i sin tjänst ska ersätta
1. personskada eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten,
2. ren förmögenhetsskada som arbetstagaren i tjänsten vållar genom brott, och
3. skada på grund av att arbetstagaren kränker någon annan på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse i tjänsten.
I fråga om skadeståndsansvar för staten eller en kommun gäller även vad som sägs nedan i detta kapitel. Vad som där sägs om en kommun gäller också ett landsting och ett kommunalförbund.
I fråga om skadeståndsansvar för staten eller en kommun gäller även det som sägs nedan i detta kapitel. Det som där sägs om en kommun gäller också en region och ett kommunalförbund.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.18 Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 10-12 §§ och 7 kap. 7 § expropria-tionslagen (1972:719) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Expropriation får ske för att ge en kommun möjlighet att förfoga över mark eller annat utrymme som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.
Expropriation för ändamål som anges i första stycket får avse endast mark eller annat utrymme inom kommunens eget område.
Inom tätbebyggt område får expropriation ske endast om
1. det med skäl kan antas att marken eller utrymmet inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller
2. det med hänsyn till intresset av att främja ett planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommunen får rådighet över marken eller utrymmet.
Med motsvarande tillämpning av första-tredje styckena får expropriation ske till förmån för landsting eller kommunalförbund, som handhar sådan angelägenhet som första stycket avser att främja.
Med motsvarande tillämpning av första-tredje styckena får expropriation ske till förmån för regioner eller kommunalförbund, som handhar sådan angelägenhet som första stycket avser att främja.
10 §
Även i annat fall än som avses i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 7, 7 a, 8 eller 9 § får expropriation ske för att tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet som staten, kommun, landsting eller kommunalförbund har att tillgodo-se eller som annars är av väsentlig betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.
Även i annat fall än som avses i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 7, 7 a, 8 eller 9 § får expropriation ske för att tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet som staten, en kommun, en region eller ett kommunalförbund har att tillgodose eller som annars är av väsentlig betydelse för riket eller orten eller för en viss befolkningsgrupp.
11 §
Ska genom statens, kommuns, landstings eller kommunalförbunds försorg inom ett visst område vidtas en byggnads- eller anläggnings-åtgärd som kan föranleda expropriation enligt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 7, 7 a, 8, 9 eller 10 § och kan med skäl antas att åtgärden medför ett väsentligt ökat värde för en fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja en sådan fastighet, får fastigheten expro-prieras av den som vidtar åtgärden, om det med hänsyn till kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter är skäligt. Det som sagts nu om fastighet tillämpas också på särskild rätt till fastighet.
Ska genom statens, en kommuns, en regions eller ett kommunalförbunds försorg inom ett visst område vidtas en byggnads- eller anläggningsåtgärd som kan föranleda expropriation enligt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 7, 7 a, 8, 9 eller 10 § och kan med skäl antas att åtgärden medför ett väsentligt ökat värde för en fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja en sådan fastighet, får fastigheten expro-prieras av den som vidtar åtgärden, om det med hänsyn till kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter är skäligt. Det som sagts nu om fastighet tillämpas också på särskild rätt till fastighet.
12 §
Expropriationstillstånd ska inte meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.
Expropriation till förmån för annan än staten, kommun, landsting eller kommunalförbund får ske endast om den exproprierande på ett betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet.
Expropriation till förmån för någon annan än staten, en kommun, en region eller ett kommunalförbund får ske endast om den exproprierande på ett betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet.
7 kap.
7 §
Har säkerhet som ska ställas enligt denna lag inte godkänts av den, till vars förmån den ställs, prövas säkerheten av länsstyrelsen.
Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.
Staten, kommun, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2018/19:161
Föreslagen lydelse
1 §
Identitetsbeteckning i numerisk form (organisationsnummer) ska fastställas för
1. aktiebolag, europabolag och europakooperativ med säte i Sverige, handelsbolag, ekonomisk förening, samfällighetsförening, ömsesidigt försäkringsbolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag, försäkringsförening och tjänstepensionsförening,
2. erkänd arbetslöshetskassa och annan allmän inrättning som enligt lag eller annan författning står under offentlig tillsyn,
3. kommun, landsting, kommu-nalförbund och annat organ för samverkan mellan kommuner,
3. kommun, region, kommu-nalförbund och annat organ för samverkan mellan kommuner,
4. registrerat trossamfund och dess organisatoriska delar, och
5. stiftelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag tillämpas på tolkar och översättare som
1. anlitas av en myndighet eller ett annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller en kommun svarar,
2. genomgått sådan prövning som föreskrivs av regeringen eller den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer, eller
3. yrkesmässigt anlitas vid överläggning mellan en misstänkt i ett brottmål och hans eller hennes försvarare eller i övrigt vid förberedande av en misstänkts försvar.
Med kommuner enligt första stycket 1 likställs landsting och kommunalförbund.
Med kommuner enligt första stycket 1 likställs regioner och kommunalförbund.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar
Härigenom föreskrivs att 6 a § lagen (1978:160) om vissa rörledningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 a §
En koncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar koncessionen skall fullgöra skyldigheten enligt 16 § att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kom-muner, landsting och kommunal-förbund behöver inte ställa säkerhet.
En koncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar koncessionen ska fullgöra skyldigheten enligt 16 § att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kom-muner, regioner och kommunal-förbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och förvaras av läns-styrelsen i det län där verksamheten bedrivs.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och förvaras av läns-styrelsen i det län där verksamheten bedrivs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.22 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
Härigenom föreskrivs att 7 § förfogandelagen (1978:262) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §
Om förfogande beslutar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommuner, landsting eller statliga myndigheter. Förfogande över egendom skall riktas mot en bestämd ägare eller innehavare av egendomen. I fall som avses i 1 § eller 2 § första stycket 1 eller 2 får dock regeringen föreskriva om förfogande som avser alla eller en viss krets av ägare och innehavare av egendom av det slag som förfogandet gäller.
Beslut om förfogande fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommuner, regioner eller statliga myndigheter. Förfogande över egendom ska riktas mot en bestämd ägare eller innehavare av egendomen. I fall som avses i 1 § eller 2 § första stycket 1 eller 2 får dock regeringen föreskriva om förfogande som avser alla eller en viss krets av ägare och innehavare av egendom av det slag som förfogandet gäller.
Dispositionsförbud och förlängning av tiden för sådant förbud beslutas av den myndighet som har rätt att besluta om förfogandet.
Om förfogande göres för annans räkning än statens, gäller vad som i denna lag sägs om staten i tillämpliga delar den för vars räkning förfogandet sker.
Om förfogande görs för någon annans räkning än statens, gäller vad som i denna lag sägs om staten i tillämpliga delar den för vars räkning förfogandet sker.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting samt 4 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting
Lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och regioner
4 §
Vad som sagts i denna lag om kommun och kommunalskatt skall gälla också för landsting och landstingsskatt. Bestämmelserna i 1 § skall gälla också för begrav-ningsavgift som skall betalas till kommun enligt begravningslagen (1990:1144).
Det som sägs i denna lag om kommun och kommunalskatt ska gälla också för regioner och regionskatt. Bestämmelserna i 1 § ska gälla också för begravnings-avgift som ska betalas till kommun enligt begravningslagen (1990:1144).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter
Härigenom föreskrivs att 2 b § lagen (1980:578) om ordningsvakter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 b §
Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra vid säkerhetskontroll enligt lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting och enligt lagen (2018:1974) om säkerhetskontroll vid Sametingets offentliga samman-träden.
Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra vid säkerhetskontroll enligt lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och regioner och enligt lagen (2018:1974) om säkerhetskontroll vid Sametingets offentliga samman-träden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1981:324) om medborgarvittnen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Medborgarvittnen väljs av kommunfullmäktige till det antal och för den tid som fullmäktige bestämmer.
Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfull-mäktige m.m.
Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, ska den avrundas till närmast högre hela tal. Bestämmelser om förfarandet vid sådant proportionellt val finns i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:1310) om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1981:1310) om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Med offentliga funktionärer avses i denna lag
1. arbetstagare hos staten,
2. arbetstagare hos kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar eller kyrkliga samfälligheter,
2. arbetstagare hos kommuner, regioner, kommunalförbund, församlingar eller kyrkliga samfälligheter,
3. arbetstagare hos andra arbetsgivare, om anställningen är statligt reglerad,
4. ledamöter av sådana styrelser, verk, nämnder, kommittéer eller andra myndigheter som hör till staten eller till någon kommun eller något landsting eller andra organ som avses i 2 eller 3,
5. de som utövar uppdrag åt staten eller åt en kommun eller annat organ som avses i 2, om de har valts till uppdraget eller inte äger undandra sig detta liksom eljest om uppdraget är reglerat i författning,
4. ledamöter av sådana styrelser, verk, nämnder, kommittéer eller andra myndigheter som hör till staten eller till någon kommun eller region eller andra organ som avses i 2 eller 3,
5. de som utövar uppdrag åt staten eller åt en kommun eller annat organ som avses i 2, om de har valts till uppdraget eller inte har rätt att undandra sig detta eller annars om uppdraget är reglerat i författning,
6. krigsmän och andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
7. de som utövar myndighet utan att ha sådan anställning eller sådant uppdrag som anges i 1-5 och utan att fullgöra sådan tjänsteplikt som nämns i 6.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvars-planeringen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Ägare eller innehavare av industriella anläggningar, andra näringsidkare samt sådana arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer som avses i 6 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, är skyldiga att på begäran av den myndighet som regeringen bestämmer (totalförsvarsmyndighet), delta i totalförsvarsplaneringen enligt bestämmelserna i denna lag.
Lagen gäller inte statliga myn-digheter, kommunala myndigheter eller landstingsmyndigheter och inte heller den som i stället omfattas av särskilda föreskrifter för totalförsvaret.
Lagen gäller varken statliga eller kommunala myndigheter och inte heller den som i stället omfattas av särskilda föreskrifter för totalförsvaret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.28 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)
Härigenom föreskrivs att 5-10, 13, 15 a och 15 b §§ och rubrikerna närmast före 5 § tandvårdslagen (1985:125) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Den landstingskommunala tandvården
Tandvård som bedrivs av regioner
Landstingskommunens ansvar
Regionens ansvar
5 §
Varje landsting ska erbjuda en god tandvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Detsamma gäller dem som har skyddad folkbok-föring enligt 16 § folkbokförings-lagen (1991:481) och stadigvaran-de vistas inom landstinget. Även i övrigt ska landstinget verka för en god tandhälsa hos befolkningen. Tandvård som landstinget självt bedriver benämns i denna lag folktandvård.
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som landstinget och dess folktandvård ansvarar för enligt denna lag. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till en juridisk person eller en enskild individ.
Varje region ska erbjuda en god tandvård åt dem som är bosatta inom regionen. Detsamma gäller dem som har skyddad folkbok-föring enligt 16 § folkbokförings-lagen (1991:481) och stadigvaran-de vistas inom regionen. Även i övrigt ska regionen verka för en god tandhälsa hos befolkningen. Tandvård som regionen själv bedriver benämns i denna lag folktandvård.
Vad som i denna lag sägs om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region.
En region får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som regionen och dess folktandvård ansvarar för enligt denna lag. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till en juridisk person eller en enskild individ.
5 a §
Landstinget ska även erbjuda en god tandvård åt dem som, utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Detsamma ska gälla för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och som omfattas av nämnda förordning. Tandvården ska i dessa fall erbjudas av det landsting inom vars område personen är förvärvs-verksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område denne är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning familjemedlem-mar till dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjuk-dom, enligt vad som följer av den nämnda förordningen, ska familje-medlemmarna erbjudas tandvård av samma landsting. Om familje-medlemmarna är bosatta i Sverige gäller dock 5 §.
Regionen ska även erbjuda en god tandvård åt dem som, utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Detsamma ska gälla för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och som omfattas av nämnda förordning. Tandvården ska i dessa fall erbjudas av den region inom vars område personen är förvärvs-verksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, den region inom vars område denne är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning familjemed-lemmar till dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom, enligt vad som följer av den nämna förordningen, ska familjemedlemmarna erbjudas tandvård av samma region. Om familjemedlemmarna är bosatta i Sverige gäller dock 5 §.
6 §
Om någon som vistas i landstingskommunen utan att vara bosatt där behöver omedelbar tandvård, ska landstingskommunen erbjuda sådan tandvård.
Om någon som vistas i regionen utan att vara bosatt där behöver omedelbar tandvård, ska regionen erbjuda sådan tandvård.
Särskilda bestämmelser om tandvård finns i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
7 §
Folktandvården ska svara för
1. regelbunden och fullständig tandvård för personer till och med det år då de fyller 23 år,
2. specialisttandvård för personer från och med det år då de fyller 24 år, och
3. övrig tandvård för personer från och med det år då de fyller 24 år i den omfattning som landstinget bedömer lämplig.
3. övrig tandvård för personer från och med det år då de fyller 24 år i den omfattning som regionen bedömer lämplig.
8 §
Landstinget skall planera tand-vården med utgångspunkt i be-folkningens behov av tandvård. Landstinget skall se till att det finns tillräckliga resurser för patienter med särskilda behov av tandvårds-insatser och att patientgrupper med behov av särskilt stöd erbjuds tandvård.
Planeringen skall avse även den tandvård som erbjuds av annan än landstinget.
Regionen ska planera tand-vården med utgångspunkt i be-folkningens behov av tandvård. Regionen ska se till att det finns tillräckliga resurser för patienter med särskilda behov av tandvårds-insatser och att patientgrupper med behov av särskilt stöd erbjuds tandvård.
Planeringen ska avse även den tandvård som erbjuds av annan än regionen.
8 a §
Vid tillämpningen av 8 § ska landstinget särskilt se till att upp-sökande verksamhet bedrivs bland dem som
Vid tillämpningen av 8 § ska regionen särskilt se till att upp-sökande verksamhet bedrivs bland dem som
1. omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller
2. har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och som
a) omfattas av en kommuns ansvar för hälso- och sjukvård enligt 12 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
b) får hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård), eller
c) är bosatta i egen bostad och har motsvarande behov av vård eller omsorg som personer som omfattas av 2 a eller 2 b ovan.
Landstinget ska också se till att nödvändig tandvård erbjuds patienter som avses i första stycket.
Landstinget ska vidare se till att tandvård kan erbjudas
Regionen ska också se till att nödvändig tandvård erbjuds patienter som avses i första stycket.
Regionen ska vidare se till att tandvård kan erbjudas
1. dem som har behov av särskilda tandvårdsinsatser som ett led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid, och
2. dem som har stora behov av tandvård på grund av en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning.
9 §
I planeringen och utvecklingen av tandvården skall landstings-kommunen samverka med sam-hällsorgan, organisationer och enskilda.
I planeringen och utvecklingen av tandvården ska regionen samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda.
10 §
Landstingskommunerna skall samverka i tandvårdsfrågor som berör flera landstingskommuner.
Regionerna ska samverka i tandvårdsfrågor som berör flera regioner.
13 §
I landstingen ska det finnas möjlighet till anställning för tandläkares specialiseringstjänst-göring enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av tandläkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.
I regionerna ska det finnas möjlighet till anställning för tandläkares specialiseringstjänst-göring enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av tandläkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.
15 a §
Tandvård som avses i 7 § 1 ska vara avgiftsfri för patienten. Uppkommer kostnader med anledning av att patienten uteblivit från avtalat tandvårdsbesök, får avgift tas ut av patienten enligt grunder som landstinget bestäm-mer. Landstinget får också ta ut avgift, om patienten på begäran ges tandvård som inte är nödvändig för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och ut-seendemässigt godtagbart resultat.
Tandvård som avses i 7 § 1 ska vara avgiftsfri för patienten. Uppkommer kostnader med anledning av att patienten uteblivit från avtalat tandvårdsbesök, får avgift tas ut av patienten enligt grunder som regionen bestämmer. Regionen får också ta ut avgift, om patienten på begäran ges tandvård som inte är nödvändig för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat.
Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten är under 18 år när
1. vården ges, eller
2. patienten uteblir från ett avtalat besök.
Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för avgiften.
Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den underårige.
Av patienter som får tandvård som avses i 7 § 2 och 3 får landstinget ta ut vårdavgifter enligt grunder som landstingsfullmäktige bestämmer, om inte något annat är särskilt föreskrivet.
Av patienter som får tandvård som avses i 7 § 2 och 3 får regionen ta ut vårdavgifter enligt grunder som regionfullmäktige bestämmer, om inte något annat är särskilt föreskrivet.
Vid tandvård som avses i 8 a § samt vid undersökning för och utförande av oralkirurgisk behandling som kräver ett sjukhus tekniska och medicinska resurser gäller bestämmelserna om avgifter i den öppna vården enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Patienten ska ha rätt att välja om sådan tandbehandling som avses i 8 a § ska utföras av folktandvården eller av en enskild näringsidkare, ett bolag eller en annan juridisk person vars vård kan berättiga till ersättning enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd.
15 b §
För tandvård enligt 8 a § andra och tredje styckena lämnar landstinget ersättning till vårdgi-varen med belopp som motsvarar folktandvårdens priser för tandvård om inte landstinget kommer överens med vårdgivaren om något annat. Den patientavgift som patienten betalat skall räknas av från ersättningen.
För tandvård enligt 8 a § andra och tredje styckena lämnar regionen ersättning till vårdgivaren med belopp som motsvarar folktandvårdens priser för tandvård om inte regionen kommer överens med vårdgivaren om något annat. Den patientavgift som patienten betalat ska räknas av från ersättningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.29 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 och 3 §§ och 8 kap. 4 § sparbankslagen (1987:619) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
2 §
En huvudman får inte vara
1. underårig eller i konkurs,
2. bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Finansinspektionen på grund av särskilda förhållanden medger det,
3. anställd i sparbanken, om inte reglementet uttryckligen medger detta, eller
4. huvudman, styrelseledamot eller anställd i annan sparbank.
En huvudman får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
En huvudman, som utses av kommunfullmäktige eller lands-tingsfullmäktige enligt 3 §, får inte heller vara anställd eller styrelseledamot i något annat bankaktiebolag än Swedbank AB (publ) eller i en medlemsbank.
En huvudman som utses av kommunfullmäktige eller region-fullmäktige enligt 3 § får inte heller vara anställd eller styrelseledamot i något annat bankaktiebolag än Swedbank AB (publ) eller i en medlemsbank.
3 §
Av antalet huvudmän skall hälften, i enlighet med närmare föreskrifter i reglementet, väljas av kommunfullmäktige eller lands-tingsfullmäktige inom sparbankens verksamhetsområde. Återstoden utses av huvudmännen själva bland insättarna i sparbanken. Kravet på att dessa huvudmän skall vara insättare gäller dock inte vid huvudmannaval i samband med sparbankens bildande. En huvud-man som står i tur att avgå får inte delta i valet för besättande av hans egen plats.
Skall flera korporationer förrätta val av huvudmän skall, om inte särskilda skäl föranleder till något annat, fördelningen av antalet mandat mellan dem ske efter det invånarantal som de företräder.
Bestämmelserna i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt skall tillämpas också på kommunfullmäktiges och lands-tingsfullmäktiges val av huvudmän.
Av antalet huvudmän ska hälften, i enlighet med närmare föreskrifter i reglementet, väljas av kommunfullmäktige eller region-fullmäktige inom sparbankens verksamhetsområde. Återstoden utses av huvudmännen själva bland insättarna i sparbanken. Kravet på att dessa huvudmän ska vara insättare gäller dock inte vid huvudmannaval i samband med sparbankens bildande. En huvud-man som står i tur att avgå får inte delta i valet för besättande av hans eller hennes egen plats.
Ska flera korporationer förrätta val av huvudmän ska, om inte särskilda skäl föranleder något annat, fördelningen av antalet mandat mellan dem ske efter det invånarantal som de företräder.
Bestämmelserna i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska tillämpas också på kommunfullmäktiges och region-fullmäktiges val av huvudmän.
8 kap.
4 §
I en sådan stiftelse som avses i 1 § andra stycket får förutom styrelsen finnas huvudmän till det antal och med de uppgifter som framgår av stiftelseförordnandet. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § om kommunfullmäktiges och landstingsfullmäktiges val av huvudmän i sparbanker gäller också huvudmän i en sådan stiftelse.
I en sådan stiftelse som avses i 1 § andra stycket får förutom styrelsen finnas huvudmän till det antal och med de uppgifter som framgår av stiftelseförordnandet. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § om kommunfullmäktiges och regionfullmäktiges val av huvudmän i sparbanker gäller också huvudmän i en sådan stiftelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.30 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 11 § konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
11 §
Säkerhet enligt 10 § skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk.
Om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut skall ställa säkerhet, får förvaltaren godta en utfästelse av institutet att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.
Staten, kommun, landstings-kommun och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Säkerhet enligt 10 § ska bestå av pant eller borgen. Borgen ska ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk.
Om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut ska ställa säkerhet, får förvaltaren godta en utfästelse av institutet att infria den förpliktelse som säkerheten ska avse.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
Härigenom föreskrivs att 5 och 7 §§ lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
I denna lag avses med
fullmäktige: kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och förbundsfullmäktige i kommunal-förbund,
styrelse: kommunstyrelse, landstingsstyrelse och förbundsstyrelse i kommunalförbund med förbundsfullmäktige.
I denna lag avses med
- fullmäktige: kommunfullmäktige, regionfullmäktige och förbundsfullmäktige i kommunalförbund,
- styrelse: kommunstyrelse, regionstyrelse och förbundsstyrelse i kommunalförbund med förbundsfullmäktige.
7 §
Styrelsen får i ett ärende som inte kan anstå besluta i stället för fullmäktige. Styrelsen får dock inte besluta i ett ärende som rör
1. val av ledamöter och ersättare i styrelsen eller någon annan nämnd eller av revisorer,
2. ansvarsfrihet för styrelsens eller en annan nämnds ledamöter eller åtgärd för att bevara kommunens, landstingets eller kommunalförbundets rätt.
Beslut som har fattats med stöd av första stycket skall anmälas till fullmäktige vid nästa sammanträde.
2. ansvarsfrihet för styrelsens eller en annan nämnds ledamöter eller åtgärd för att bevara kommunens, regionens eller kommunalförbundets rätt.
Beslut som har fattats med stöd av första stycket ska anmälas till fullmäktige vid nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.32 Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § kulturmiljölagen (1988:950) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
11 §
Även om ett föremål är av stor betydelse för kulturarvet ska tillstånd till utförsel ges om
1. ägaren flyttar från Sverige för att bosätta sig i ett annat land,
2. föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en enskild person som är bosatt i ett annat land,
3. föremålet förs ut ur landet av en offentlig institution här i landet eller en institution som får bidrag av stat, kommun eller landsting och det ska föras tillbaka till Sverige,
3. föremålet förs ut ur landet av en offentlig institution här i landet eller en institution som får bidrag av stat, kommun eller region och det ska föras tillbaka till Sverige,
4. föremålet förs ut av en enskild person för att användas i samband med offentlig kulturverksamhet och det ska föras tillbaka till Sverige, eller
5. föremålet tillfälligt är i landet.
Även om ett föremål är av stor betydelse för kulturarvet får tillstånd till utförsel ges om föremålet har förvärvats av en institution i utlandet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.33 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Särskild löneskatt ska för varje år betalas till staten med 24,26 procent på
1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångs-bidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunal-förbund som arbetsgivare eller av Sveriges Kommuner och Landsting eller det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personal-pension, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen eller liknande garanti tecknats av kommun, kommunalförbund eller Sveriges Kommuner och Landsting,
2. avgångsersättning som på annan grund än kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Sveriges Kommuner och Landsting eller det för kommunerna och regionerna gemensamma organet för administration av personalpension, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen eller liknande garanti tecknats av kommun, kommunalförbund eller Sveriges Kommuner och Landsting,
3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till sjukersättning eller till aktivitetsersättning,
5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för förlorad inkomst,
6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till
- en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 25 kap. 21 § socialförsäkringsbalken om ersättningar från stiftelsen är avgiftsfria enligt 2 kap. 18 § socialavgiftslagen (2000:980), eller
- en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4-15 och 17-25 §§ socialavgiftslagen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 ska bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa eller Försäkringskassan efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.34 Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782)
Härigenom föreskrivs att 8 och 14-16 §§ arkivlagen (1990:782) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §
Regeringen bestämmer vilken arkivmyndighet som ska finnas för tillsynen över de statliga myndigheterna. Tillsynen över att sådana organ som avses i 2 § fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ ska skötas av den statliga arkivmyndigheten.
Kommunstyrelsen är arkiv-myndighet i kommunen och landstingsstyrelsen i landstinget, om inte kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige har utsett någon annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet.
Den kommunala arkivmyndigheten ska se till att sådana juridiska personer som avses i 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ denna lag. I de fall flera kommuner eller flera landsting bestämmer tillsammans i ett sådant företag fullgörs uppgiften av arkivmyndigheten i den kommun eller det landsting som kommunerna eller landstingen kommer överens om.
Kommunstyrelsen är arkiv-myndighet i kommunen och regionstyrelsen i regionen, om inte kommunfullmäktige eller regionfullmäktige har utsett någon annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet.
Den kommunala arkivmyndigheten ska se till att sådana juridiska personer som avses i 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ denna lag. I de fall flera kommuner eller flera regioner bestämmer tillsammans i ett sådant företag fullgörs uppgiften av arkivmyndigheten i den kommun eller region som kommunerna eller regionerna kommer överens om.
Tillsynen över att sådana enskilda organ som avses i 1 § tredje stycket 1 fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ ska skötas av den statliga arkivmyndigheten i de fall det enskilda organet förvarar ett statligt arkiv och av de kommunala arkivmyndigheterna i de fall det enskilda organet förvarar ett kommunalt arkiv.
Den statliga arkivmyndigheten ska också sköta tillsynen över att Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ avseende handlingar som förvaras med stöd av lagen (1999:288) om överlämnande av allmänna handlingar till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för förvaring, m.m.
14 §
Om en kommunal myndighet har upphört och dess verksamhet inte har förts över till en annan kommunal myndighet, ska myndighetens arkiv överlämnas till arkivmyndigheten inom tre månader såvida inte kommun-fullmäktige eller landstings-fullmäktige har beslutat något annat.
Om en kommunal myndighet har upphört och dess verksamhet inte har förts över till en annan kommunal myndighet, ska myndighetens arkiv överlämnas till arkivmyndigheten inom tre månader såvida inte kommun-fullmäktige eller regionfullmäktige har beslutat något annat.
I lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring finns bestämmelser om förvaring av kommunala myndigheters arkiv hos enskilda organ i vissa fall.
15 §
Utöver vad som följer av bestämmelserna i 9, 10 och 14 §§ får en kommunal myndighet avhända sig allmänna handlingar endast genom sådant återlämnande eller överlämnande som sker med stöd av
1. lag, eller
2. särskilt beslut av kommun-fullmäktige eller landstingsfull-mäktige.
2. särskilt beslut av kommun-fullmäktige eller regionfullmäk-tige.
Första stycket gäller inte handlingar som en myndighet har fått som lån.
16 §
Kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige får meddela föreskrifter om arkivvården inom kommunen, i den utsträckning något annat inte är särskilt föreskrivet.
Kommunfullmäktige eller regionfullmäktige får meddela föreskrifter om arkivvården inom kommunen, i den utsträckning något annat inte är särskilt föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.35 Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 och 4 §§ begravningslagen (1990:1144) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
3 §
En församling som är huvudman för begravningsverksamheten skall vidta de beredskapsförberedelser som behövs för denna verksamhet under höjd beredskap.
Bestämmelser om vilket ansvar kommuner i detta sammanhang har inom det civila försvaret finns i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
En församling som är huvudman för begravningsverksamheten ska vidta de beredskapsförberedelser som behövs för denna verksamhet under höjd beredskap.
Bestämmelser om vilket ansvar kommuner i detta sammanhang har inom det civila försvaret finns i lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
4 §
Skyldigheten att lämna upp-lysningar m.m. enligt 6 kap. 1 § andra stycket och 2 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap gäller för huvudman och annan församling som innehar en eller flera allmänna begravningsplatser.
Skyldigheten att lämna upp-lysningar m.m. enligt 6 kap. 1 § andra stycket och 2 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap gäller för huvudman och annan församling som innehar en eller flera allmänna begravningsplatser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.36 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
En kommun får den 1 januari 1992 eller senare även överta ansvaret för och driften av en annan vårdinrättning för långtidssjukvård än som avses i 1 §, om landstingskommunen och kom-munen kommer överens om det.
En kommun får den 1 januari 1992 eller senare även överta ansvaret för och driften av en annan vårdinrättning för långtidssjukvård än som avses i 1 §, om regionen och kommunen kommer överens om det.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.37 Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
Härigenom föreskrivs att 17 kap. 2 § minerallagen (1991:45) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 kap.
2 §
Om säkerhet som skall ställas enligt denna lag inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen.
Om säkerhet som ska ställas enligt denna lag inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, ska säkerheten prövas av länsstyrelsen.
Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar som för egen skuld och, om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt.
Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.38 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Landsting och kommuner som inte tillhör något landsting (sjukvårdshuvudmän) ska, i fråga om personer som är försäkrade för bosättningsbaserade förmåner enligt 4 och 5 kap. socialför-säkringsbalken, lämna ersättning för resekostnader
1. i samband med öppen hälso- och sjukvård som anordnas av ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting eller i samband med sjukhusvård,
Regioner och kommuner som inte tillhör någon region (sjukvårdshuvudmän) ska, i fråga om personer som är försäkrade för bosättningsbaserade förmåner enligt 4 och 5 kap. socialför-säkringsbalken, lämna ersättning för resekostnader
1. i samband med öppen hälso- och sjukvård som anordnas av en region eller en kommun som inte ingår i en region eller i samband med sjukhusvård,
2. i samband med rådgivning om födelsekontrollerande verksamhet m.m. som ersätts enligt föreskrifter som regeringen meddelat,
3. vid resor till och från sjukhus eller läkare som föranleds av en undersökning enligt förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m.,
4. i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt en person med funktionsnedsättning,
5. i samband med tandvård som avses i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd,
6. vid besök som med anledning av sjukdom görs hos läkare inom studerandeorganisationernas hälsovård, för vilken statsbidrag betalas ut av högskolestyrelse,
7. i samband med konvalescentvård som ges i konvalescenthem som har tagits upp på förteckning som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
8. vid besök för sjukvårdande behandling som ges i omedelbart samband med en insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
9. vid besök för sjukvårdande behandling som ges med stöd av bestämmelserna om den kommunala hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
I fråga om resekostnader enligt första stycket 2 ska ersättning lämnas även när rådgivningen bedrivs av organisationer med tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg.
För resekostnader som avses i första stycket 1 behöver ersättning lämnas endast om vården eller behandlingen getts med anledning av sjukdom eller förlossning.
Sjukvårdshuvudmännen ska också lämna ersättning för resekostnader vid vård enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och vid fysioterapi enligt lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.39 Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
Härigenom föreskrivs att 10 § folkbokföringslagen (1991:481) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av uppdrag som riksdags-ledamot, statsråd eller heltidsarvoderad förtroendevald i landsting.
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av uppdrag som riksdags-ledamot, statsråd eller heltidsarvoderad förtroendevald i region.
En vistelse på viss fastighet som inte enbart föranleds av förhållande som avses i första stycket anses inte heller leda till ändrad bosättning om personen har anknytning till en annan fastighet genom att disponera en bostad där.
En person som regelmässigt tillbringar dygnsvilan endast på en fastighet där han eller hon med tillämpning av första eller andra stycket inte ska anses bosatt, anses bosatt på den fastighet som han eller hon med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses ha sin starkaste anknytning till.
Sammanlever en person som omfattas av första eller andra stycket med sin familj på en fastighet där han eller hon enligt 7 § skulle anses vara bosatt, får Skatteverket på ansökan besluta att han eller hon ska folkbokföras på den fastigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Skattepliktig inkomst enligt denna lag är:
1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting;
2. avlöning eller därmed jäm-förlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svensk region;
2. avlöning eller därmed jäm-förlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kommun eller svensk region, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
3. arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats;
4. ersättning i form av pension, med undantag av barnpension, sjukersättning och aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken till den del det totala beloppet av uppburna ersättningar för varje kalendermånad överstiger en tolftedel av 0,77 prisbasbelopp, samt annan ersättning enligt samma balk;
5. pension på grund av anställ-ning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting;
5. pension på grund av anställ-ning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svensk region;
6. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse samt belopp som utbetalas från pensionssparkonto fört av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande samt avskattning av en sådan försäkring eller ett sådant pensionssparkonto;
6 a. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring samt avskattning av sådan annan försäkring, om försäkringen meddelats i en utländsk försäkringsrörelse i den utsträckning den skattskyldige vid den årliga beskattningen fått avdrag för premier eller om premierna inte räknats som inkomst för den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229);
7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring eller avtal om tjänstepension som är jämförbart med försäkring inklusive avskattning av sådan försäkring eller sådant avtal, samt annan pension eller förmån, om förmånen utgår på grund av förutvarande tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats i Sverige;
8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring;
9. dagpenning från arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring;
10. annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;
11. återfört avdrag för egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980), arbetsgivaravgifter och egenavgifter som satts ned genom ändrad debitering, i den utsträckning avdrag har medgetts för avgifterna samt avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen och som satts ned genom ändrad debitering, i den utsträckning avdrag har medgetts för avgifterna och dessa inte hänför sig till näringsverksamhet;
12. sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen i den utsträckning inkomsten förvärvats genom verksamhet på
- ett handelsfartyg som ska anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009), utom i de fall fartyget hyrs ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare och sjömannen inte är anställd hos fartygets ägare eller hos en arbetsgivare som ägaren anlitar, eller
- ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om sjömannen är anställd hos redaren eller hos arbetsgivare som redaren anlitar.
Som inkomst enligt första stycket 1-3 och 12 anses också förskott på sådan inkomst.
Verksamhet på grund av anställning eller uppdrag i svenskt företag eller vid ett utländskt företags fasta driftställe i Sverige anses utövad här i riket även om den enskilde inom ramen för verksamheten
- gör tjänsteresor utomlands, eller
- utför arbete utomlands i sin bostad under förutsättning att tiden för arbetet där uppgår till högst hälften av den enskildes totala arbetstid i verksamheten under varje tremånadersperiod.
Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst som skulle ha beskattats hos en obegränsat skattskyldig enligt inkomstskattelagen.
6 §
Från skatteplikt enligt denna lag undantas utomlands bosatt person för:
1. avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting, om
1. avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kommun eller svensk region, om
a) mottagaren av inkomsten vistas här i riket, under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, och
b) ersättningen betalas av arbetsgivare, som inte har hemvist här i riket eller på dennes vägnar, samt
c) ersättningen inte belastar fast driftställe, som arbetsgivaren har här i riket;
2. ersättning som vid tillfällig anställning i Sverige betalats av arbetsgivare för kostnad
a) för resa till respektive från Sverige vid anställningens början respektive slut och
b) för logi för den tid under vilken arbetet utförts i Sverige;
3. ersättning som sådan person i sin egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk person uppburit i samband med förrättning och som betalats av bolaget eller den juridiska personen för kostnad
a) för resa till respektive från förrättningen och
b) för logi i samband med förrättningen;
4. sådan inkomst för vilken skatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska betalas och sådan inkomst som ska beskattas enligt 3 kap. 18 § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229);
5. avlöning eller därmed jämförlig förmån eller pension, som utgått på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, om mottagaren är medborgare i anställningslandet och anställts av svensk utlandsmyndighet eller utomlands för fältprojekt för bilateral biståndsverksamhet (lokalanställd);
6. inkomst som är undantagen från beskattning på grund av be-stämmelse i dubbelbeskattningsavtal.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.41 Förslag om lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § och 6 kap. 3 § och 7 kap. 10 och 19 §§ bostadsrättslagen (1991:614) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
En juridisk person som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet, som inte är avsedd för fritidsändamål, får vägras inträde i föreningen även om de i 3 § angivna förutsättningarna för medlemskap är uppfyllda.
En kommun eller ett landsting som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får inte vägras inträde i föreningen.
En kommun eller en region som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får inte vägras inträde i föreningen.
6 kap.
3 §
En juridisk person som är medlem i en bostadsrättsförening får inte utan samtycke av föreningens styrelse genom överlåtelse förvärva bostadsrätt till en bostadslägenhet som inte är avsedd för fritidsändamål.
Samtycke behövs dock inte vid
1. förvärv vid exekutiv försäljning eller tvångsförsäljning enligt 8 kap., om den juridiska personen hade panträtt i bostadsrätten, eller
2. förvärv som görs av en kommun eller ett landsting.
2. förvärv som görs av en kommun eller en region.
7 kap.
10 §
En bostadsrättshavare får upplåta sin lägenhet i andra hand till annan för självständigt brukande endast om styrelsen ger sitt samtycke. Detta gäller även i de fall som avses i 6 § andra stycket.
Samtycke behövs dock inte,
1. om en bostadsrätt har förvärvats vid exekutiv försäljning eller tvångsförsäljning enligt 8 kap. av en juridisk person som hade panträtt i bostadsrätten och som inte antagits till medlem i föreningen, eller
2. om lägenheten är avsedd för permanentboende och bostads-rätten till lägenheten innehas av en kommun eller ett landsting.
Styrelsen skall genast under-rättas om en upplåtelse enligt andra stycket.
En bostadsrättshavare får upplåta sin lägenhet i andra hand till någon annan för självständigt brukande endast om styrelsen ger sitt samtycke. Detta gäller även i de fall som avses i 6 § andra stycket.
Samtycke behövs dock inte
1. om en bostadsrätt har förvärvats vid exekutiv försäljning eller tvångsförsäljning enligt 8 kap. av en juridisk person som hade panträtt i bostadsrätten och som inte har antagits till medlem i föreningen, eller
2. om lägenheten är avsedd för permanentboende och bostads-rätten till lägenheten innehas av en kommun eller en region.
Styrelsen ska genast underrättas om en upplåtelse enligt andra stycket.
19 §
Nyttjanderätten är inte förverkad, om det som ligger bostads-rättshavaren till last är av ringa betydelse. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om det som ligger bostadsrättshavaren till last har sin grund i att en närstående eller tidigare närstående har utsatt bostadsrättshavaren eller någon i bostadsrättshavarens hushåll för brott.
Nyttjanderätten till en bostadslägenhet är inte förverkad på grund av att en skyldighet som avses i 18 § 7 inte fullgörs, om bostadsrättshavaren är en kommun eller ett landsting och skyldigheten inte kan fullgöras av en kommun eller ett landsting.
Nyttjanderätten är inte förverkad om det som ligger bostads-rättshavaren till last är av ringa betydelse. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om det som ligger bostadsrättshavaren till last har sin grund i att en närstående eller tidigare närstående har utsatt bostadsrättshavaren eller någon i bostadsrättshavarens hushåll för brott.
Nyttjanderätten till en bostadslägenhet är inte förverkad på grund av att en skyldighet som avses i 18 § 7 inte fullgörs, om bostadsrättshavaren är en kommun eller en region och skyldigheten inte kan fullgöras av en kommun eller en region.
En skyldighet för bostadsrättshavaren att inneha anställning i ett visst företag eller någon liknande skyldighet får inte läggas till grund för förverkande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229). Med beskattningsår för staten, landstingskommuner, kommuner och kommunalförbund avses dock i denna lag kalenderår. Med beskattningsår för svenska handels-bolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar avses i denna lag räkenskapsåret.
Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229). Med beskattningsår för staten, regioner, kommuner och kommunalförbund avses dock i denna lag kalenderår. Med beskattningsår för svenska handels-bolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar avses i denna lag räkenskapsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 5 §§ lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Med uppdragsutbildning avses i denna lag utbildning som innebär att kommuner och landstings-kommuner mot särskild ersättning från annan än enskild, för dennes räkning anordnar utbildning för personer som uppdragsgivaren utser. Uppdragsutbildning får bedrivas på de villkor som anges i denna lag.
Med uppdragsutbildning avses i denna lag utbildning som innebär att kommuner och regioner mot särskild ersättning från annan än enskild, för dennes räkning anordnar utbildning för personer som uppdragsgivaren utser. Uppdragsutbildning får bedrivas på de villkor som anges i denna lag.
2 §
Kommuner och landsting får bedriva uppdragsutbildning som i fråga om art och nivå motsvarar den verksamhet kommunen eller landstinget får bedriva inom skolväsendet. Uppdragsutbildningen får dock inte motsvara ett helt nationellt program i gymnasie-skolan.
Kommuner och regioner får bedriva uppdragsutbildning som i fråga om art och nivå motsvarar den verksamhet kommunen eller regionen får bedriva inom skolväsendet. Uppdragsutbildningen får dock inte motsvara ett helt nationellt program i gymnasie-skolan.
5 §
Kommuner och landstings-kommuner som är huvudmän för folkhögskolor som kan få statsbidrag, får bedriva uppdrags-utbildning vid skolorna vid sidan av den verksamhet som kan berättiga till statsbidrag.
Kommuner och regioner som är huvudmän för folkhögskolor som kan få statsbidrag, får bedriva uppdragsutbildning vid skolorna vid sidan av den verksamhet som kan berättiga till statsbidrag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Härigenom föreskrivs att 1, 4, 7 a, 15 och 40 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och patientlagen (2014:821) gäller all psykiatrisk vård. Kompletterande föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (tvångsvård) ges i denna lag.
Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och patientlagen (2014:821) gäller all psykiatrisk vård. Kompletterande föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (tvångsvård) ges i denna lag.
Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård finns också i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
Vad som sägs i denna lag om ett landsting gäller även en kommun som inte ingår i ett landsting.
Det som sägs i denna lag om en region gäller även en kommun som inte ingår i en region.
Med chefsöverläkare avses i denna lag chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där patienten är inskriven.
4 §
Ett beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning för tvångsvård får inte fattas utan att ett läkarintyg (vårdintyg) har utfärdats, av vilket det framgår att det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för sluten psykiatrisk tvångsvård av patienten är uppfyllda. Vårdintyget ska grundas på en särskild läkarundersökning.
En undersökning för vårdintyg får företas endast om det finns skälig anledning till det. Undersökningen utförs av en legitimerad läkare. Om under-sökningen inte kan utföras med patientens samtycke, får patienten tas om hand för undersökning. Beslut om sådant omhändertagande får fattas endast av en läkare i allmän tjänst eller av en läkare som enligt avtal med landstinget har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg.
En undersökning för vårdintyg får företas endast om det finns skälig anledning till det. Undersökningen utförs av en legitimerad läkare. Om under-sökningen inte kan utföras med patientens samtycke, får patienten tas om hand för undersökning. Beslut om sådant omhändertagande får fattas endast av en läkare i allmän tjänst eller av en läkare som enligt avtal med regionen har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg.
7 a §
En samordnad vårdplan ska innehålla uppgifter om
- det bedömda behovet av insatser från landstingets hälso- och sjukvård och kommunens socialtjänst eller hälso- och sjukvård,
- det bedömda behovet av insatser från regionens hälso- och sjukvård och kommunens socialtjänst eller hälso- och sjukvård,
- beslut om insatser och, så långt möjligt, patientens inställning till insatserna i vårdplanen,
- vilken enhet vid landstinget eller kommunen som ansvarar för respektive insats, och
- eventuella åtgärder som vidtas av andra än landstinget eller kommunen.
Vårdplanen ska upprättas av chefsöverläkaren, om han eller hon bedömer att patienten kommer att vara i behov av insatser enligt första stycket i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård. Vårdplanen ska så långt möjligt utformas i samråd med patienten och, om det inte är olämpligt, med dennes närstående. Vårdplanen ska utformas i samarbete mellan de enheter vid kommunen eller landstinget som svarar för insatserna. Vårdplanen är upprättad när den har justerats av enheterna.
Chefsöverläkaren ska underrätta berörd enhet vid landsting, kommun eller annan huvudman om beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård.
- vilken enhet vid regionen eller kommunen som ansvarar för respektive insats, och
- eventuella åtgärder som vidtas av andra än regionen eller kommunen.
Vårdplanen ska upprättas av chefsöverläkaren, om han eller hon bedömer att patienten kommer att vara i behov av insatser enligt första stycket i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård. Vårdplanen ska så långt möjligt utformas i samråd med patienten och, om det inte är olämpligt, med dennes närstående. Vårdplanen ska utformas i samarbete mellan de enheter vid kommunen eller regionen som svarar för insatserna. Vårdplanen när upprättad när den har justerats av enheterna.
Chefsöverläkaren ska underrätta berörd enhet vid region, kommun eller annan huvudman om beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård.
15 §
Vård enligt denna lag ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av ett landsting.
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen bestämma att vård får ges även på någon annan vårdinrättning. På en sådan inrättning ska tillämpas det som i denna lag sägs om sjukvårds-inrättning som drivs av ett landsting.
Vård enligt denna lag ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en region.
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen bestämma att vård får ges även på någon annan vårdinrättning. På en sådan inrättning ska tillämpas det som i denna lag sägs om sjukvårds-inrättning som drivs av en region.
40 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från kravet i 4 § på att läkare som utför undersökning för vårdintyg ska vara legitimerad och från kravet i 39 § på specialistkompetens.
Om regeringen enligt 15 § andra stycket bestämt att vård enligt denna lag får ges på någon annan vårdinrättning än en sådan som drivs av ett landsting, ska regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, uppdra åt en erfaren läkare med specialist-kompetens inom någon av de psykiatriska specialiteterna att fullgöra de uppgifter som enligt denna lag ankommer på chefsöverläkare.
Om regeringen enligt 15 § andra stycket bestämt att vård enligt denna lag får ges på någon annan vårdinrättning än en sådan som drivs av en region, ska regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, uppdra åt en erfaren läkare med specialist-kompetens inom någon av de psykiatriska specialiteterna att fullgöra de uppgifter som enligt denna lag ankommer på chefsöverläkare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.45 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
Härigenom föreskrivs att 2 och 6 §§ lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) om skyldighet för ett landsting att erbjuda hälso- och sjukvård gäller även rättspsykiatrisk vård.
Vad som sägs i denna lag om ett landsting gäller också en kommun som inte ingår i ett landsting.
Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) om skyldighet för en region att er-bjuda hälso- och sjukvård gäller även rättspsykiatrisk vård.
Det som sägs i denna lag om en region gäller också en kommun som inte ingår i en region.
Med chefsöverläkare avses i denna lag chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där patienten är inskriven.
6 §
Rättspsykiatrisk vård ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av ett landsting. Den som ges öppen rättspsykiatrisk vård får vistas utanför en sådan sjukvårds-inrättning.
Rättspsykiatrisk vård ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en region. Den som ges öppen rättspsykiatrisk vård får vistas utanför en sådan sjukvårds-inrättning.
Vid rättspsykiatrisk vård gäller i tillämpliga delar 15 a-17 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
På en enhet för rättspsykiatrisk undersökning får rättspsykiatrisk vård ges åt den som genomgår undersökning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller proportionella val som förrättas av
- kommunfullmäktige,
- landstingsfullmäktige,
- styrelsen eller någon annan nämnd i en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund,
- regionfullmäktige,
- styrelsen eller någon annan nämnd i en kommun, en region eller ett kommunalförbund,
- förbundsfullmäktige eller förbundsdirektionen i kommunalförbund, och
- indelningsdelegerade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
Härigenom föreskrivs att 5 b § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 b §
Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt för andra åtgärder för återställning. Staten, kommu-ner, landsting och kommunalför-bund behöver inte ställa säkerhet.
Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt för andra åtgärder för återställning. Staten, kommu-ner, regioner och kommunalför-bund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får tillståndsmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §
Vid höjd beredskap skall kommuner och landsting vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena skall kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret.
Vid höjd beredskap skall de enskilda organisationer och företag som enligt överenskommelse eller på annan grund är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i krig vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt använd-ning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena skall kunna fullgöra dessa skyldigheter.
Vid höjd beredskap ska kommuner och regioner vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledig-het för personal samt användning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena ska kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret.
Vid höjd beredskap ska de enskilda organisationer och företag som enligt överenskommelse eller på annan grund är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i krig vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt använd-ning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena ska kunna fullgöra dessa skyldigheter.
Innebörden i övrigt av att höjd beredskap råder framgår av andra författningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.49 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 3 kap. 32 a § sametingslagen (1992:1433) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §
Sametinget ska bestå av 31 ledamöter, utsedda genom val. För ledamöterna ska det utses ersättare. I fråga om antalet ersättare och hur de ska utses gäller bestämmelserna i 14 kap. 15 § vallagen (2005:837) om val till landstingsfullmäktige.
Sametinget ska bestå av 31 ledamöter, utsedda genom val. För ledamöterna ska det utses ersättare. I fråga om antalet ersättare och hur de ska utses gäller bestämmelserna i 14 kap. 15 § vallagen (2005:837) om val till regionfullmäktige.
Efter förslag av Sametinget förordnar regeringen ordförande i Sametinget. Ordföranden ska utses bland tingets ledamöter. Sametinget väljer en eller flera vice ordförande bland ledamöterna. Sametinget får återkalla vice ordförandes uppdrag.
3 kap.
32 a §
Om en ledamot har avgått före utgången av den tid för vilken ledamoten blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordförande inkalla en ny ordinarie ledamot enligt de bestämmelser i 14 kap. 21 § vallagen (2005:837) som avser ny ordinarie landstingsledamot.
Om en ersättare för ledamot har inträtt som ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av annan orsak, skall länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordföra-nde utse ytterligare ersättare enligt de bestämmelser i 14 kap. 22 § vallagen som avser ersättare för landstingsledamot.
Den förrättning som avses i första och andra styckena är avslutad när protokollet från förrättningen har lagts fram för granskning. Efter sammanräk-ningen skall valsedlarna åter läggas i omslag på det sätt som föreskrivs i 31 §.
Om en ledamot har avgått före utgången av den tid för vilken ledamoten blivit vald, ska länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordförande inkalla en ny ordinarie ledamot enligt de bestämmelser i 14 kap. 21 § vallagen (2005:837) som avser ny ordinarie ledamot i regionfullmäktige.
Om en ersättare för ledamot har inträtt som ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av annan orsak, ska länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordförande utse ytterligare ersättare enligt de bestämmelser i 14 kap. 22 § vallagen som avser ersättare för ledamot i regionfullmäktige.
Den förrättning som avses i första och andra styckena är avslutad när protokollet från förrättningen har lagts fram för granskning. Efter sammanräkningen ska valsedlarna åter läggas i omslag på det sätt som föreskrivs i 31 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1993:335) om Barnombudsman ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Förvaltningsmyndigheter, kommuner och landsting skall på Barnombudsmannens uppmaning lämna uppgifter till ombuds-mannen om vilka åtgärder som vidtagits för att i den egna verksamheten genomföra barns och ungas rättigheter enligt barnkon-ventionen. De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning komma till överläggningar med denne.
Förvaltningsmyndigheter, kommuner och regioner ska på Barnombudsmannens uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen om vilka åtgärder som vidtagits för att i den egna verksamheten genomföra barns och ungas rättigheter enligt barnkon-ventionen. De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning komma till överläggningar med denne.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 10, 16, 17, 21 d-23, 26 f, 28 a och 28 c-28 e §§ och rubriken närmast före 16 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Varje landsting skall, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara för insatser enligt 9 § 1.
Varje kommun skall, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara för insatser enligt 9 § 2-10.
Varje region ska, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara för insatser enligt 9 § 1.
Varje kommun ska, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara för insatser enligt 9 § 2-10.
3 §
Vad som föreskrivs för landsting i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i något landsting.
Vad som föreskrivs för regioner i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i någon region.
10 §
I samband med att en insats enligt denna lag beviljas ska den enskilde erbjudas att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom eller henne. Den som har beviljats en insats ska när som helst kunna begära att en plan upprättas, om det inte redan har skett. I planen ska även åtgärder redovisas som vidtas av andra än kommunen eller landstinget. Planen ska omprövas fortlöpande och minst en gång om året.
Landstinget och kommunen ska underrätta varandra om upprättade planer.
I samband med att en insats enligt denna lag beviljas ska den enskilde erbjudas att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom eller henne. Den som har beviljats en insats ska när som helst kunna begära att en plan upprättas, om det inte redan har skett. I planen ska även åtgärder redovisas som vidtas av andra än kommunen eller regionen. Planen ska omprövas fortlöpande och minst en gång om året.
Regionen och kommunen ska underrätta varandra om upprättade planer.
Gemensamma bestämmelser om landstingens och kommunernas ansvar
Gemensamma bestämmelser om regionernas och kommunernas ansvar
16 §
En kommuns ansvar enligt denna lag gäller gentemot dem som är bosatta i kommunen. Ansvaret för insatser enligt 9 § 2-10 omfattar dock inte dem som är bosatta i kommunen genom beslut av en annan kommun i fall som avses i 16 c eller 16 d §.
Om en person som anges i 1 § tänker bosätta sig i en kommun, ska kommunen på ansökan meddela förhandsbesked om rätten till insatser enligt 9 §. Vid prövningen av en ansökan om förhandsbesked ska bestämmelserna i denna lag gälla. Kommunen ska utan dröjsmål planera och förbereda insatser som förhandsbeskedet ger den enskilde rätt till om han eller hon bosätter sig i kommunen. Förhandsbeskedet gäller under sex månader räknat från den dag då insatserna blir tillgängliga för den enskilde.
Förhandsbesked enligt andra stycket ska också meddelas på ansökan av en person som redan är bosatt i kommunen, om en annan kommun enligt 16 c eller 16 d § har ansvaret enligt denna lag, och om ansökan avser
1. insats enligt 9 § 8 eller 9, eller
2. andra insatser enligt 9 § och den enskilde ordnar eget boende.
Om behov av insatser enligt denna lag uppkommer under en tillfällig vistelse i en kommun ska kommunen ansvara för det stöd och den hjälp som behövs i akuta situationer.
I fråga om landstingets för-pliktelser gäller vad som sägs i denna paragraf om kommunen i stället landstinget.
I fråga om regionens för-pliktelser gäller vad som sägs i denna paragraf om kommunen i stället regionen.
17 §
Utöver avtalssamverkan enligt 9 kap. 37 § kommunallagen (2017:725) får ett landsting eller en kommun med bibehållet ansvar sluta avtal med en enskild person om att tillhandahålla insatser enligt denna lag. Om avtalet innebär att en insats enligt 9 § 8 eller 9 ska tillhandahållas i en annan kommun, ska den kommunen underrättas om avtalet.
Ett landsting och en kommun som ingår i landstinget får sluta avtal om att ansvar för en eller flera uppgifter enligt denna lag överlåts från landstinget till kommunen eller från kommunen till landstinget. Om en sådan överlåtelse sker ska föreskrifterna i denna lag om landsting eller kommun gälla för den till vilken uppgiften överlåtits.
Om ett landsting och en kommun har slutit avtal om överlåtelse enligt andra stycket, får överlåtaren lämna sådant ekonomiskt bidrag till mottagaren som motiveras av avtalet. Har en överlåtelse skett från ett landsting till samtliga kommuner som ingår i landstinget, får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna.
Utöver avtalssamverkan enligt 9 kap. 37 § kommunallagen (2017:725) får en region eller en kommun med bibehållet ansvar sluta avtal med en enskild person om att tillhandahålla insatser enligt denna lag. Om avtalet innebär att en insats enligt 9 § 8 eller 9 ska tillhandahållas i en annan kommun, ska den kommunen underrättas om avtalet.
En region och en kommun som ingår i regionen får sluta avtal om att ansvar för en eller flera uppgifter enligt denna lag överlåts från regionen till kommunen eller från kommunen till regionen. Om en sådan överlåtelse sker ska föreskrifterna i denna lag om region eller kommun gälla för den till vilken uppgiften överlåtits.
Om en region och en kommun har slutit avtal om överlåtelse enligt andra stycket, får överlåtaren lämna sådant ekonomiskt bidrag till mottagaren som motiveras av avtalet. Har en överlåtelse skett från en region till samtliga kommuner som ingår i regionen, får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna.
21 d §
Handlingar som kommit in eller upprättats i samband med att en insats lämnas enligt 9 § 8 får inte gallras med stöd av bestämmelserna i 21 c §.
Handlingar skall vidare undantas från gallring enligt bestämmelserna i 21 c § av hänsyn till forskningens behov i ett representativt urval av kommuner och landsting och i övriga kommuner och landsting beträffande ett representativt urval av personer.
Handlingar ska vidare undantas från gallring enligt bestämmelserna i 21 c § av hänsyn till forskningens behov i ett representativt urval av kommuner och regioner och i övriga kommuner och regioner beträffande ett representativt urval av personer.
22 §
Ledningen av landstingets eller kommunens verksamhet enligt denna lag skall utövas av en eller flera nämnder som fullmäktige utser. Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
Ledningen av regionens eller kommunens verksamhet enligt denna lag ska utövas av en eller flera nämnder som fullmäktige utser. Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
23 §
En enskild person får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva verksamhet som avses i 9 § 2-10.
Tillstånd att bedriva verksamhet som avses i första stycket får meddelas endast den som genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten. I fråga om en juridisk person ska prövningen sammantaget avse
1. den verkställande direktören och andra som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,
2. styrelseledamöter och styrelsesuppleanter,
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag, och
4. personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har ett väsentligt inflytande över verksamheten.
Vidare krävs att den enskilda personen i övrigt bedöms lämplig. I fråga om en juridisk person krävs att samtliga som anges i andra stycket 1-4 bedöms lämpliga. Vid lämplighetsbedömningen ska viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständigheter av betydelse beaktas.
Kommun och landsting som ska bedriva verksamhet som avses i första stycket ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verksam-heten påbörjas.
Kommuner och regioner som ska bedriva verksamhet som avses i första stycket ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verksam-heten påbörjas.
Den som har beviljats ekonomiskt stöd för personlig assistans enligt 9 § 2 eller assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken, och som har anställt någon för sådan personlig assistans, ska göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg innan assistenten påbörjar sitt arbete.
26 f §
Om Inspektionen för vård och omsorg finner att det i verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag förekommer ett missförhållande som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till, får inspektionen förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa missförhållandet. Om inspektionen finner att kraven i 23 § andra och tredje styckena eller 23 a § inte är uppfyllda i verksamhet som beviljats tillstånd, eller att en sådan förändring som avses i 23 b § inte har anmälts, får inspektionen förelägga den som har beviljats tillståndet att avhjälpa bristen. Ett föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som inspektionen anser nödvändiga för att det påtalade missförhållandet eller bristen ska kunna avhjälpas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller det landsting som inte har fullgjort sin anmälnings-skyldighet enligt 23 § fjärde stycket att fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller region som inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 23 § fjärde stycket att fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
28 a §
En kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid tillhanda-håller en insats enligt 9 § som någon är berättigad till enligt ett beslut av en sådan nämnd som avses i 22 §, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid på nytt till-handahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant beslut avbrutits.
En kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid tillhandahåller en insats enligt 9 § som någon är berättigad till enligt en domstols avgörande, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant avgörande avbrutits.
En kommun eller en region som inte inom skälig tid tillhandahåller en insats enligt 9 § som någon är berättigad till enligt ett beslut av en sådan nämnd som avses i 22 §, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller en region som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant beslut avbrutits.
En kommun eller en region som inte inom skälig tid tillhandahåller en insats enligt 9 § som någon är berättigad till enligt en domstols avgörande, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller en region som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant avgörande avbrutits.
Om en bosättningskommun med stöd av 16 a § 2 har begärt att en vistelsekommun ska verkställa ett beslut, ska vistelsekommunen i fall som avses i första och andra styckena betala den särskilda avgiften enligt denna paragraf.
Avgifter enligt denna paragraf tillfaller staten.
28 c §
Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av Inspektionen för vård och omsorg av den förval-tningsrätt inom vars domkrets kommunen är belägen. En ansökan som avser ett landsting prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets landstingets förvaltning utövas.
Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av Inspektionen för vård och omsorg av den förval-tningsrätt inom vars domkrets kommunen är belägen. En ansökan som avser en region prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets regionens förvaltning utövas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
28 d §
Om en kommun eller ett landsting efter att ha ålagts att betala särskild avgift fortfarande underlåter att tillhandahålla in-satsen får ny särskild avgift enligt 28 a § första eller andra stycket dömas ut.
Om en kommun eller en region efter att ha ålagts att betala särskild avgift fortfarande underlåter att tillhandahålla insatsen får ny särskild avgift enligt 28 a § första eller andra stycket dömas ut.
28 e §
Särskild avgift enligt 28 a § första stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 28 c § delgetts kommunen eller landstinget inom två år från tidpunkten för det gynnande beslutet om insatsen eller inom två år från det att verkställigheten av det gynnande beslutet avbrutits.
Särskild avgift enligt 28 a § andra stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 28 c § delgetts kommunen eller landstinget inom två år från det att domen om insatsen vunnit laga kraft eller inom två år från det att verkställigheten av domen avbrutits.
Särskild avgift enligt 28 a § första stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 28 c § delgetts kommunen eller regionen inom två år från tidpunkten för det gynnande beslutet om insatsen eller inom två år från det att verkställigheten av det gynnande beslutet avbrutits.
Särskild avgift enligt 28 a § andra stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 28 c § delgetts kommunen eller regionen inom två år från det att domen om insatsen fått laga kraft eller inom två år från det att verkställigheten av domen avbrutits.
Om en vistelsekommun enligt 28 a § tredje stycket ska betala den särskilda avgiften, ska första och andra styckena avse vistelsekommunen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.52 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Härigenom föreskrivs att 1, 3-6, 9, 19, 20, 23 och 26 §§ och rubriken närmast före 6 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till läkare i privat verksamhet i primärvården och den öppna hälso- och sjukvården i övrigt och om patientavgifter i samband därmed (läkarvårdsersättning).
Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Det som i lagen sägs om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region.
3 §
Med vård avses i denna lag medicinskt motiverad vård, behandling eller undersökning som ges av en läkare eller under läkarens överinseende samt rådgivning som lämnas av läkare i födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort eller sterilisering.
Ett landsting får, som villkor för att lämna läkarvårdsersättning enligt denna lag, kräva remiss för vård hos en privat verksam läkare med specialistkompetens under förutsättning att remisskrav gäller för motsvarande vård hos en specialist inom landstinget. Remiss får dock inte krävas för läkarvård inom verksamheter som avser barnmedicin, gynekologi eller psykiatri.
En region får, som villkor för att lämna läkarvårdsersättning enligt denna lag, kräva remiss för vård hos en privat verksam läkare med specialistkompetens under förut-sättning att remisskrav gäller för motsvarande vård hos en specialist inom regionen. Remiss får dock inte krävas för läkarvård inom verksamheter som avser barnmedicin, gynekologi eller psykiatri.
4 §
Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det landsting inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet.
Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med regionen den region inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet.
5 §
Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med regionen rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkans-avtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a-5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med regionen, får ta emot ersättning från regionen på de villkor och enligt de grunder som regionen och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkans-avtal och vårdavtal ska regionen tillämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a-5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
5 a §
En läkare som är verksam med rätt till ersättning enligt denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla till landstinget om han eller hon i samband härmed vill
En läkare som är verksam med rätt till ersättning enligt denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla till regionen om han eller hon i samband med överlåtelsen vill
- säga upp sin rätt till ersättning, och
- möjliggöra för annan läkare att få ingå samverkansavtal med landstinget med motsvarande villkor (ersättningsetablering).
- möjliggöra för annan läkare att få ingå samverkansavtal med regionen med motsvarande villkor (ersättningsetablering).
5 b §
Efter anmälan enligt 5 a § ska landstinget utan dröjsmål publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå samverkansavtal. Publicering-en ska ske genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Efter anmälan enligt 5 a § ska regionen utan dröjsmål publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå samverkansavtal. Publicering-en ska ske genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Av inbjudan, eller annat för sökande tillgängligt underlag, ska framgå
1. vilken verksamhet som ska överlåtas,
2. vilka villkor som ska gälla för samverkansavtalet,
3. de i 5 e § första stycket angivna kraven för ingående av sam-verkansavtal,
4. hur en ansökan får lämnas, och
5. vilken dag ansökan senast ska ha kommit in.
Sökande ska ges skälig tid att komma in med ansökningar.
5 c §
Landstinget ska behandla sökande på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömse-sidigt erkännande och propor-tionalitet.
Regionen ska behandla sökande på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännande och propor-tionalitet.
5 d §
Landstinget får utesluta en sökande från att delta i ansök-ningsförfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihets-system. Vad som sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse landsting.
Regionen får utesluta en sökande från att delta i ansökningsförfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Det som sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse region.
5 e §
Landstinget ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som
Regionen ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som
1. vid övertagandet av verksamheten kan uppfylla de krav som anges i 7-9 §§,
2. inte har uteslutits enligt 5 d §, och
3. inte redan har, eller kan få, rätt till offentlig ersättning för sina hälso- och sjukvårdstjänster inom ramen för ett sådant valfrihetssystem som avses i lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som avses i första stycket, ska lands-tinget ingå samverkansavtal med denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor som gällt för den överlåtande läkarens rätt till ersättning. Landstinget får dock ändra villkoren om den överlåtande läkaren godkänt de nya villkoren och dessa angivits i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.
Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som avses i första stycket, ska regionen ingå samverkansavtal med denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor som gällt för den överlåtande läkarens rätt till ersättning. Regionen får dock ändra villkoren om den överlåtande läkaren godkänt de nya villkoren och dessa angetts i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.
Om den överlåtande läkaren återkallar sin anmälan enligt 5 a § eller om det annars saknas förutsättningar att fullfölja ärendet har detta förfallit.
5 f §
Landstinget ska utan dröjsmål skriftligen underrätta sökandena och den överlåtande läkaren om ett beslut att ingå samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller om ärendet förfallit enligt 5 e § sista stycket.
Regionen ska utan dröjsmål skriftligen underrätta sökandena och den överlåtande läkaren om ett beslut att ingå samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller om ärendet förfallit enligt 5 e § sista stycket.
5 g §
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4-12, 14, 16 och 18-21 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4-12, 14, 16 och 18-21 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Det som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse region, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b-5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13-15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
5 h §
Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen (2016:1145) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal som har ingåtts i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det har ingåtts utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om landstinget skriftligen har underrättat sökan-dena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om regionen skrift-ligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
Landstingets ansvar m.m.
Regionens ansvar m.m.
6 §
Landstinget skall svara för den läkarvårdsersättning som inte täcks av patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt inom landstingets område, skall det landsting inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte landstingen kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom något landstings område, skall det landsting inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen.
Försäkringskassan får efter överenskommelse med landstinget ha hand om utbetalning av läkar-vårdsersättning.
Regionen ska svara för den läkarvårdsersättning som inte täcks av patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt inom regionens område, ska den region inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte regionerna kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom någon regions område, ska den region inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, den region inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen.
Försäkringskassan får efter överenskommelse med regionen ha hand om utbetalning av läkar-vårdsersättning.
9 §
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersätt-ning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i någon regions hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som regionen har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersätt-ning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet inom företagshälsovård eller elevhälsa som avser medicinska insatser enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:800).
19 §
Ett landsting är inte skyldigt att betala läkarvårdsersättning innan samverkansavtal har ingåtts.
Om en läkare har fått läkar-vårdsersättning med för högt belopp, får landstinget återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Landstinget får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från läkaren på läkarvårdsersättning.
Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den samlade läkarvårdsersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp.
En region är inte skyldig att betala läkarvårdsersättning innan samverkansavtal har ingåtts.
Om en läkare har fått läkar-vårdsersättning med för högt belopp, får regionen återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Regionen får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från läkaren på läkarvårdsersättning.
Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får regionen sätta ned den samlade läkarvårdsersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp.
20 §
Till en läkare som etablerar sig på en ort inom ett särskilt stödområde ska arvoden enligt 15 § lämnas med tjugo procents förhöjning.
Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av landstinget. Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem pro-centenheter årligen ner till fem procent.
Till en läkare som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde ska landstinget lämna särskild ersättning för telefonkon-sultationer och medicinskt motiverade hembesök.
Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av regionen. Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procent.
Till en läkare som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde ska regionen lämna särskild ersättning för telefon-konsultationer och medicinskt motiverade hembesök.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som ska anses som särskilda stödområden enligt denna paragraf.
23 §
Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst samma belopp som gäller för motsvarande vård inom landstinget.
Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt första stycket, skall detta inte påverka den del av läkarvårdsersättningen som betalas av landstinget.
Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för vården, skall mellanskillnaden betalas till landstinget.
Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst samma belopp som gäller för motsvarande vård inom regionen.
Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt första stycket, ska detta inte påverka den del av läkarvårdsersättningen som be-talas av regionen.
Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för vården, ska mellanskillnaden betalas till regionen.
26 §
En läkare som begär läkar-vårdsersättning ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren ska årligen till landstinget lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda vårdåtgärder och antalet patientbesök.
Läkaren ska på begäran av landstinget lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör undersökning, vård eller behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd läkarvårdsersättning.
En läkare som begär läkar-vårdsersättning ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren ska årligen till regionen lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda vårdåtgärder och antalet patientbesök.
Läkaren ska på begäran av regionen lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör undersökning, vård eller behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd läkarvårdsersättning.
Av 6 § lagen (1998:543) om hälsodataregister följer att läkaren också ska lämna uppgifter till hälsodataregister.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.53 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi
Härigenom föreskrivs att 1, 3-6, 9, 19, 20, 22 och 25 §§ och rubriken närmast före 6 § lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till fysioterapeuter i privat verksamhet i den öppna hälso- och sjukvården och om patientavgifter i samband därmed (fysioterapiersättning).
Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Det som i lagen sägs om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region.
3 §
Med fysioterapi avses i denna lag fysioterapeutisk behandling som är föranledd av skada eller sjukdom. Om det krävs remiss från läkare eller tandläkare för fysioterapi inom landstinget, gäller det kravet även för fysioterapiersättning enligt denna lag.
Med fysioterapi avses i denna lag fysioterapeutisk behandling som är föranledd av skada eller sjukdom. Om det krävs remiss från läkare eller tandläkare för fysioterapi inom regionen, gäller det kravet även för fysioterapiersättning enligt denna lag.
4 §
Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det landsting inom vars område fysioterapeuten bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet.
Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med regionen den region inom vars område fysioterapeuten bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet.
5 §
Fysioterapiersättning enligt denna lag lämnas endast till fysioterapeut som har samverkans-avtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Fysioterapiersättning enligt denna lag lämnas endast till fysioterapeut som har samverkans-avtal med regionen rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En fysioterapeut i privat verk-samhet som ger fysioterapi enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och fysioterapeuten kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkans-avtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a-5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
En fysioterapeut i privat verk-samhet som ger fysioterapi enligt avtal med regionen, får ta emot ersättning från regionen på de villkor och enligt de grunder som regionen och fysioterapeuten kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkans-avtal och vårdavtal ska regionen tillämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a-5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
5 a §
En fysioterapeut som är verksam med rätt till ersättning enligt denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla till landstinget om han eller hon i samband med överlåtelsen vill
En fysioterapeut som är verksam med rätt till ersättning enligt denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla till regionen om han eller hon i samband med överlåtelsen vill
1. säga upp sin rätt till ersättning, och
2. möjliggöra för någon annan fysioterapeut att få ingå samverkansavtal med landstinget med motsvarande villkor (ersätt-ningsetablering).
2. möjliggöra för någon annan fysioterapeut att få ingå samverkansavtal med regionen med motsvarande villkor (ersätt-ningsetablering).
5 b §
Efter anmälan enligt 5 a § ska landstinget utan dröjsmål publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå samverkansavtal. Publicering-en ska ske genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Efter anmälan enligt 5 a § ska regionen utan dröjsmål publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå samverkansavtal. Publicering-en ska ske genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Av inbjudan, eller annat för sökande tillgängligt underlag, ska framgå
1. vilken verksamhet som ska överlåtas,
2. vilka villkor som ska gälla för samverkansavtalet,
3. de i 5 e § första stycket angivna kraven för ingående av sam-verkansavtal,
4. hur en ansökan får lämnas, och
5. vilken dag ansökan senast ska ha kommit in.
Sökande ska ges skälig tid att komma in med ansökningar.
5 c §
Landstinget ska behandla sökande på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömse-sidigt erkännande och proportio-nalitet.
Regionen ska behandla sökande på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömse-sidigt erkännande och proportio-nalitet.
5 d §
Landstinget får utesluta en sökande från att delta i ansöknings-förfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Vad som sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse landsting.
Regionen får utesluta en sökande från att delta i ansöknings-förfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Det som sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse region.
5 e §
Landstinget ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som
Regionen ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som
1. vid övertagandet av verksamheten kan uppfylla de krav som anges i 7-9 §§,
2. inte har uteslutits enligt 5 d §, och
3. inte redan har, eller kan få, rätt till offentlig ersättning för sina hälso- och sjukvårdstjänster inom ramen för ett sådant valfrihetssystem som avses i lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som avses i första stycket, ska lands-tinget ingå samverkansavtal med denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor som gällt för den överlåtande fysiote-rapeutens rätt till ersättning. Lands-tinget får dock ändra villkoren om den överlåtande fysioterapeuten godkänt de nya villkoren och dessa angetts i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.
Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som avses i första stycket, ska regionen ingå samverkansavtal med denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor som gällt för den överlåtande fysioterapeutens rätt till ersättning. Regionen får dock ändra villkoren om den överlåtande fysioterapeuten godkänt de nya villkoren och dessa angetts i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.
Om den överlåtande fysioterapeuten återkallar sin anmälan enligt 5 a § eller om det annars saknas förutsättningar att fullfölja ärendet, har detta förfallit.
5 f §
Landstinget ska utan dröjsmål skriftligen underrätta sökandena och den överlåtande fysiotera-peuten om ett beslut att ingå samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller om ärendet förfallit enligt 5 e § tredje stycket.
Regionen ska utan dröjsmål skriftligen underrätta sökandena och den överlåtande fysiotera-peuten om ett beslut att ingå samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller om ärendet förfallit enligt 5 e § tredje stycket.
5 g §
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4-12, 14, 16 och 18-21 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kon-trakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4-12, 14, 16 och 18-21 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Det som sägs där om upphandlande myndighet, kon-trakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse region, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b-5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13-15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
5 h §
Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen (2016:1145) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal som har ingåtts i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det har ingåtts utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om landstinget skriftligen har underrättat sökan-dena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om regionen skriftligen har underrättat sökan-dena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
Landstingets ansvar m.m.
Regionens ansvar m.m.
6 §
Landstinget ska svara för den fysioterapiersättning som inte täcks av patientavgiften. Om fysioterapin har avsett en patient som inte är bosatt inom landstingets område, ska det landsting inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda fysioterapiersättningen, om inte landstingen kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom något landstings område, ska det landsting inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda fysioterapiersättningen.
Försäkringskassan får efter överenskommelse med landstinget ha hand om utbetalning av fysioterapiersättning.
Regionen ska svara för den fysioterapiersättning som inte täcks av patientavgiften. Om fysioterapin har avsett en patient som inte är bosatt inom regionens område, ska den region inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda fysioterapiersättningen, om inte regionerna kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom någon regions område, ska den region inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvs-verksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, den region inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda fysioterapiersättningen.
Försäkringskassan får efter överenskommelse med regionen ha hand om utbetalning av fysioterapiersättning.
9 §
Fysioterapiersättning lämnas inte till en fysioterapeut som är anställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om fysioterapeuten är tjänstledig och vikarierar för en annan fysio-terapeut.
Fysioterapiersättning lämnas inte till en fysioterapeut som är anställd i någon regions hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som regionen har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om fysioterapeuten är tjänstledig och vikarierar för en annan fysio-terapeut.
Fysioterapiersättning lämnas inte till en fysioterapeut för verksamhet inom företagshälsovård.
19 §
Ett landsting är inte skyldigt att betala fysioterapiersättning innan samverkansavtal har ingåtts.
Om en fysioterapeut har fått ersättning med för högt belopp, får landstinget återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Landstinget får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från fysioterapeuten på fysioterapiersättning.
Om en fysioterapeut trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning begär fysioterapi-ersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den samlade fysioterapiersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp.
En region är inte skyldig att betala fysioterapiersättning innan samverkansavtal har ingåtts.
Om en fysioterapeut har fått ersättning med för högt belopp, får regionen återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Regionen får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från fysioterapeuten på fysioterapi-ersättning.
Om en fysioterapeut trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning begär fysioterapi-ersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får regionen sätta ned den samlade fysioterapiersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp.
20 §
Till en fysioterapeut som etablerar sig på en ort inom ett särskilt stödområde ska arvoden enligt 15 § lämnas med tjugo procents förhöjning.
Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av landstinget. Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem pro-centenheter årligen ner till fem procent.
Till en fysioterapeut som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde ska landstinget lämna särskild ersättning för telefon-konsultationer och behandlings-mässigt motiverade hembesök.
Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av regionen. Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procent.
Till en fysioterapeut som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde ska regionen lämna särskild ersättning för telefon-konsultationer och behandlings-mässigt motiverade hembesök.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som ska anses som särskilda stödområden enligt denna paragraf.
22 §
För fysioterapi som ges av en fysioterapeut som får ersättning enligt denna lag får patienten avkrävas en patientavgift, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Patientavgift får tas ut med högst samma belopp som en patient betalar för motsvarande fysioterapi hos landstinget.
Om fysioterapeuten tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt första stycket ska detta inte påverka den del av fysioterapiersättningen som be-talas av landstinget.
Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för vården, ska mellanskillnaden betalas till landstinget.
För fysioterapi som ges av en fysioterapeut som får ersättning enligt denna lag får patienten avkrävas en patientavgift, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Patientavgift får tas ut med högst samma belopp som en patient betalar för motsvarande fysioterapi hos regionen.
Om fysioterapeuten tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt första stycket ska detta inte påverka den del av fysioterapiersättningen som be-talas av regionen.
Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för vården, ska mellanskillnaden betalas till regionen.
25 §
En fysioterapeut som begär fysioterapiersättning enligt denna lag ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Fysioterapeuten ska årligen till landstinget lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda behandlingsåtgärder och antalet patientbesök.
Fysioterapeuten ska på begäran av landstinget lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd fysioterapi-ersättning.
En fysioterapeut som begär fysioterapiersättning enligt denna lag ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Fysioterapeuten ska årligen till regionen lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda behandlingsåtgärder och antalet patientbesök.
Fysioterapeuten ska på begäran av regionen lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd fysioterapi-ersättning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.54 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 16 § och 3 kap. 29 § mervärdes-skattelagen (1994:200) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
16 §
Med staten avses inte de statliga affärsverken. Med kommun förstås kommun och landsting enligt kommunallagen (2017:725).
Med staten avses inte de statliga affärsverken. Med kommun förstås kommun och region enligt kommunallagen (2017:725).
3 kap.
29 §
Från skatteplikt undantas kommunernas uttag av varor och tjänster för eget behov. Från skatteplikt undantas även statens uttag av tjänster som avses i 2 kap. 8 §.
Undantaget omfattar inte statens eller en kommuns uttag av tjänster när det gäller arbeten på stadigvarande bostad i sådana fall som avses i 2 kap. 8 §. Undantaget gäller dock för kommunernas uttag av tjänster i fråga om sådana boendeformer som avses i 4 § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund.
Undantaget omfattar inte statens eller en kommuns uttag av tjänster när det gäller arbeten på stadigvarande bostad i sådana fall som avses i 2 kap. 8 §. Undantaget gäller dock för kommunernas uttag av tjänster i fråga om sådana boendeformer som avses i 4 § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.55 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:260) om offentlig anställning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommuner, landsting och kommunalförbund, nämligen
Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommuner, regioner och kommunalförbund, nämligen
7-7 c §§ om bisysslor,
23-29 §§ om arbetskonflikter,
38 § om interimistiskt beslut,
42 § första och andra styckena om vissa undantag från lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också arbetstagare hos kommuner och landsting.
Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också arbetstagare hos kommuner och regioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar
Härigenom föreskrivs att 3-6, 8, 9, 12 och 13 §§ lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Kommunen eller landstinget skall på lämpligt sätt informera sina medlemmar om det som fullmäktige beslutat enligt 2 § och om vad som i övrigt gäller för folkomröstningen.
Kommunen eller regionen ska på lämpligt sätt informera sina medlemmar om det som fullmäktige beslutat enligt 2 § och om vad som i övrigt gäller för folkomröstningen.
4 §
För folkomröstningens genomförande i en kommun svarar val-nämnden.
För folkomröstningens genom-förande i ett landsting svarar valnämnden i den kommun inom landstingets område som lands-tinget träffar överenskommelse med. Om överenskommelse inte kan träffas, skall folkomröstningen genomföras av valnämnden i den kommun där landstinget har sin anslagstavla.
För folkomröstningens genom-förande i en region svarar valnämnden i den kommun inom regionens område som regionen träffar överenskommelse med. Om överenskommelse inte kan träffas, ska folkomröstningen genomföras av valnämnden i den kommun där regionen har sin anslagstavla.
5 §
Rösträtt vid folkomröstning i en kommun har den som är folkbokförd i kommunen, senast på dagen för folkomröstningen fyller 18 år och
1. är medborgare i Sverige eller i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare),
2. är medborgare i Island eller Norge, eller
3. varit folkbokförd i Sverige tre år i följd före dagen för folk-omröstningen.
Rösträtt vid folkomröstning i en kommun har också en sådan unionsmedborgare som avses i 1 kap. 5 § andra stycket kommunallagen (2017:725).
Rösträtt vid folkomröstning i ett landsting har den som har rösträtt vid folkomröstning i en kommun inom landstinget.
Rösträtt vid folkomröstning i en region har den som har rösträtt vid folkomröstning i en kommun inom regionen.
6 §
När en kommunal folkomröst-ning skall hållas, skall en röstlängd upprättas för varje omröstnings-distrikt. Det är uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvalt-ningens folkbokföringsverksam-het och i fastighetsregistret enligt lagen (2000:224) om fastighets-register 30 dagar före dagen för folkomröstningen som skall ligga till grund för uppgifterna i röst-längderna.
När en kommunal folkomröst-ning ska hållas, ska en röstlängd upprättas för varje omröstnings-distrikt. Det är uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvalt-ningens folkbokföringsverksam-het och i fastighetsregistret enligt lagen (2000:224) om fastighets-register 30 dagar före dagen för folkomröstningen som ska ligga till grund för uppgifterna i röst-längderna.
Uppgifter för framställning av röstlängder och röstkort tillhandahålls av den centrala valmyndigheten efter anmälan.
Skall folkomröstning äga rum samtidigt med ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, får röstlängderna och röstkorten för den kommunala folkomröstningen samordnas med valet eller den nationella folkomröstningen. I annat fall och för de personer som inte är röstberättigade i det allmänna valet eller den nationella folkomröstningen skall kommunen eller landstinget framställa röst-längd och upprätta röstkort med ledning av registeruppgifterna från den centrala valmyndigheten.
Ska folkomröstning äga rum samtidigt med ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, får röstlängderna och röstkorten för den kommunala folkomröstningen samordnas med valet eller den nationella folkomröstningen. I annat fall och för de personer som inte är röstberättigade i det allmänna valet eller den nationella folkomröstningen ska kommunen eller regionen framställa röstlängd och upprätta röstkort med ledning av registeruppgifterna från den centrala valmyndigheten.
Centrala valmyndigheten har rätt till ersättning för de kostnader som föranleds av den kommunala folkomröstningen.
8 §
Väljare som har förlorat sitt röstkort eller inte fått något röstkort skall få ett duplettröstkort om de begär det.
Om den kommunala folkom-röstningen skall hållas på samma dag som ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, får duplettröstkort tillhandahållas hos centrala valmyndigheten, läns-styrelsen, en utlandsmyndighet eller kommunen. I annat fall får duplettröstkort tillhandahållas hos den kommun eller det landsting som ansvarar för folkomröst-ningen.
De som vill ha ett duplett-röstkort skall lämna uppgift om namn och personnummer.
Väljare som har förlorat sitt röstkort eller inte fått något röstkort ska få ett duplettröstkort om de begär det.
Om den kommunala folkom-röstningen ska hållas på samma dag som ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, får duplettröstkort tillhandahållas hos centrala valmyndigheten, läns-styrelsen, en utlandsmyndighet eller kommunen. I annat fall får duplettröstkort tillhandahållas hos den kommun eller region som ansvarar för folkomröstningen.
De som vill ha ett duplettröstkort ska lämna uppgift om namn och personnummer.
9 §
Om folkomröstning skall äga rum samtidigt med ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, kan de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära att uppgifterna rättas. Bestämmelserna i 5 kap. 5-7 §§ samt 15 kap. 3 § 2, 5 §, 6 § första stycket 2 och andra stycket samt 9 § vallagen (2005:837) skall då tillämpas.
I annat fall skall de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära hos den kommun eller det landsting som ansvarar för omröstningen att uppgifterna rättas. Det som inträffat senare än 30 dagar före valdagen får inte ligga till grund för rättelse enligt denna paragraf.
Om folkomröstning ska äga rum samtidigt med ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, kan de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära att uppgifterna rättas. Bestämmelserna i 5 kap. 5-7 §§ samt 15 kap. 3 § 2, 5 §, 6 § första stycket 2 och andra stycket samt 9 § vallagen (2005:837) ska då tillämpas.
I annat fall ska de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära hos den kommun eller region som ansvarar för omröstningen att uppgifterna rättas. Det som inträffat senare än 30 dagar före valdagen får inte ligga till grund för rättelse enligt denna paragraf.
12 §
Tillkännagivandet om justering av valnämndens protokoll med anledning av en folkomröstning i ett landsting skall anslås på landstingets anslagstavla.
Tillkännagivandet om justering av valnämndens protokoll med anledning av en folkomröstning i en region ska anslås på regionens anslagstavla.
13 §
Valnämndens beslut med an-ledning av en folkomröstning i ett landsting får på begäran av en medlem av det landstinget överklagas genom laglighetspröv-ning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725).
Valnämndens beslut med an-ledning av en folkomröstning i en region får på begäran av en medlem av den regionen överklagas genom laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.57 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 15 § stiftelselagen (1994:1220) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
15 §
Revisorerna får inte obehörigen lämna upplysningar till utomstående om sådana stiftelsens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen har försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar om stiftelsens angelägenheter, samt
1. till en medrevisor, en ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen har försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar om stiftelsens angelägenheter, samt
2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelsen i andra stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsynsmyndigheten gäller inte när det är fråga om sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket. Detsamma gäller upplysningar i sådana hänseenden där stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt 9 kap. 10 a §.
Revisorerna i en stiftelse som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldiga att på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till de förtroende-valda revisorerna i kommunen, landstinget eller i sådana kommu-nalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
Bestämmelsen i andra stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsynsmyndigheten gäller inte när det är fråga om en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket. Detsamma gäller upplysningar i sådana hänseenden där stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt 9 kap. 10 a §.
Revisorerna i en stiftelse som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldiga att på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till de förtroende-valda revisorerna i kommunen, regionen eller i sådana kommu-nalförbund som kommunen eller regionen ingår i.
Revisorerna i en stiftelse som avses i 2 § 5 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. är skyldiga att på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till Riksrevisionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.58 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 4 §§, 3 kap. 15 § och 5 kap. 15 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värn-plikt eller civilplikt ska kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att, på begäran av Totalförsvarets rekryteringsmynd-ighet, en annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, en kommun eller ett landsting, skriftligen eller muntligen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, utbildning, arbete och personliga förhållanden i övrigt.
För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värn-plikt eller civilplikt ska kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att, på begäran av Totalförsvarets rekryteringsmynd-ighet, en annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, en kommun eller en region, skriftligen eller muntligen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, utbildning, arbete och personliga förhållanden i övrigt.
4 §
Kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar ska till Totalförsvarets rekryteringsmyn-dighet lämna de uppgifter om en totalförsvarspliktigs hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt.
Kommuner, regioner och enskilda vårdinrättningar ska till Totalförsvarets rekryteringsmyn-dighet lämna de uppgifter om en totalförsvarspliktigs hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt.
3 kap.
15 §
Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets rekryterings-myndighet efter framställningar från statliga myndigheter, kommuner, landsting, bolag, föreningar, samfälligheter, registre-rade trossamfund, organisatoriska delar av sådana samfund eller andra enskilda (bemanningsansvariga). Om ett beslut om krigsplacering upphävs, gäller 14 §.
Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets rekryterings-myndighet efter framställningar från statliga myndigheter, kommuner, regioner, bolag, föreningar, samfälligheter, registre-rade trossamfund, organisatoriska delar av sådana samfund eller andra enskilda (bemanningsansvariga). Om ett beslut om krigsplacering upphävs, gäller 14 §.
Även utan sådan framställning som avses i första stycket får Totalförsvarets rekryteringsmyndighet besluta om krigsplacering, om det sker i enlighet med en anmälan om behov av totalförsvarspliktiga och den bemanningsansvarige inte har meddelat annat.
5 kap.
15 §
Ärenden om avbrott ska prövas av Totalförsvarets rekryterings-myndighet eller efter myndighetens bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun eller ett landsting. Ärenden som avses i 14 § ska dock alltid prövas av Totalförsvarets rekryteringsmyn-dighet.
Ärenden om avbrott ska prövas av Totalförsvarets rekryterings-myndighet eller efter myndighetens bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun eller en region. Ärenden som avses i 14 § ska dock alltid prövas av Totalförsvarets rekryteringsmyn-dighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.59 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Härigenom föreskrivs att 19, 22-24, 50, 51, 58 och 62 §§ lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §
Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet, den kommun eller det landsting där den disciplin-ansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet, den kommun eller den region där den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse, ett registrerat trossamfund eller någon av dess organisatoriska delar eller hos en annan enskild, prövas frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan av den myndighet som regeringen bestämmer.
22 §
Ärenden som skall prövas av andra myndigheter än Försvars-makten, av kommuner eller av landsting där den disciplinansvar-ige tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för den organisatoriska enhet där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort eller av någon annan högre chef.
Ärenden som ska prövas av andra myndigheter än Försvarsmakten, av kommuner eller av regioner där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för den organisatoriska enhet där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort eller av någon annan högre chef.
23 §
För att biträda de myndigheter, kommuner eller landsting som har att handlägga disciplinärenden skall det finnas auditörer.
Auditörerna skall vara jurister. De förordnas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
För att biträda de myndigheter, kommuner eller regioner som har att handlägga disciplinärenden ska det finnas auditörer.
Auditörerna ska vara jurister. De förordnas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
24 §
Innan en disciplinpåföljd be-slutas eller en åtalsanmälan görs i fråga om en disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock inte om
Innan en disciplinpåföljd be-slutas eller en åtalsanmälan görs i fråga om en disciplinansvarig, ska yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock inte om
1. förseelsen inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts,
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning, och
4. den disciplinansvarige inte begär att yttrande från auditör skall inhämtas i ärendet.
Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten, kommunen eller landstinget fattar på hans eller hennes tillstyrkan.
4. den disciplinansvarige inte begär att yttrande från auditör ska inhämtas i ärendet.
Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten, kommunen eller regionen fattar på hans eller hennes tillstyrkan.
50 §
Ett beslut av en sådan chef vid Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kommun eller ett landsting att ålägga någon disciplinpåföljd får av den disciplinansvarige överklagas hos den tingsrätt inom vars domkrets det verksamhetsställe där den disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat. Om verksamhetsstället inte är lokaliserat i Sverige eller om det finns särskilda skäl, får beslutet överklagas hos den tingsrätt som regeringen bestämmer.
Ett beslut av en sådan chef vid Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kommun eller en region att ålägga någon disciplinpåföljd får av den disciplinansvarige överklagas till den tingsrätt inom vars domkrets det verksamhetsställe där den disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat. Om verksamhetsstället inte är lokaliserat i Sverige eller om det finns särskilda skäl, får beslutet överklagas till den tingsrätt som regeringen bestämmer.
51 §
Beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myndighet, den kommun eller det landsting som har meddelat beslutet. I överklagandet skall klag-anden ange det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som begärs.
Överklagandet skall ha kommit in till den myndighet, som har meddelat beslutet, inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Tingsrätten skall, sedan hand-lingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas.
Beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myndighet, den kommun eller den region som har meddelat beslutet. I överklagandet ska klaganden ange det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som begärs.
Överklagandet ska ha kommit in till den myndighet som har meddelat beslutet inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Tingsrätten ska, sedan hand-lingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kommit in för sent ska avvisas.
58 §
Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disciplinansvarig går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun eller ett landsting besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen (1972:207) för honom eller henne. Om någon åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot den disciplinansvarige, får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.
Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disciplinansvarig går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun eller en region besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen (1972:207) för honom eller henne. Om någon åtgärd har vidtagits för att åtal ska väckas mot den disciplinansvarige, får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.
62 §
Ett beslut om ersättningsskyl-dighet som fattas av en sådan chef i Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kom-mun eller ett landsting får över-klagas av den disciplinansvarige till tingsrätten. Bestämmelserna i 50-53 och 55 §§ gäller vid sådant överklagande.
Ett beslut om ersättningsskyl-dighet som fattas av en sådan chef i Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kom-mun eller en region får överklagas av den disciplinansvarige till tings-rätten. Bestämmelserna i 50-53 och 55 §§ gäller vid sådant överklagande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Ansvarig myndighet enligt artikel 9 i konventionen är den kommun eller det landsting som har ansvaret för motsvarande insatser till enskilda som är bosatta i Sverige.
Till uppfyllande av artiklarna 9 och 10 i konventionen får kommuner och landsting, utan hinder av annars gällande bestämmelser, själva fatta de beslut och ingå de överenskommelser som enligt konventionen är en uppgift för de ansvariga myndigheterna i respektive land.
De ansvariga myndigheterna skall underrätta Socialstyrelsen om sådana beslut och överens-kommelser.
Ansvarig myndighet enligt artikel 9 i konventionen är den kommun eller region som har ansvaret för motsvarande insatser till enskilda som är bosatta i Sverige.
Till uppfyllande av artiklarna 9 och 10 i konventionen får kommuner och regioner, utan hinder av annars gällande bestämmelser, själva fatta de beslut och ingå de överenskommelser som enligt konventionen är en uppgift för de ansvariga myndigheterna i respektive land.
De ansvariga myndigheterna ska underrätta Socialstyrelsen om sådana beslut och överens-kommelser.
4 §
Det ekonomiska ansvaret för de beslut och överenskommelser som avses i 3 § skall vila på kom-munerna och landstingen själva, om regeringen inte föreskriver annat.
Det ekonomiska ansvaret för de beslut och överenskommelser som avses i 3 § ska vila på kommunerna och regionerna själva, om regeringen inte föreskriver annat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning enligt garantin:
1. en bank,
2. ett kreditmarknadsföretag,
3. ett värdepappersbolag,
4. ett försäkringsföretag,
5. ett återförsäkringsföretag,
6. en understödsförening,
7. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
8. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,
9. en pensionsfond,
10. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller
10. en region, en kommun eller en statlig myndighet, eller
11. en insättare som inte har identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
3 §
Trafikverket och kommuner får överklaga länsstyrelsens beslut. Kommuner, regionala kollektivtrafikmyndigheter enligt lagen (2010:1065) om kollektivtrafik och de landsting som avses i 7 kap. plan- och bygglagen (2010:900) får överklaga Trafikverkets beslut.
Trafikverket och kommuner får överklaga länsstyrelsens beslut. Kommuner, regionala kollektivtrafikmyndigheter enligt lagen (2010:1065) om kollektivtrafik och de regioner som avses i 7 kap. plan- och bygglagen (2010:900) får överklaga Trafikverkets beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.63 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas
1. enskilda personer,
2. sammanslutningar för jakt- eller målskytte, som uppfyller höga krav på säkerhet i fråga om handhavande av vapen och
a) har auktoriserats enligt 17 §, eller
b) är anslutna till en auktoriserad sammanslutning och har en stabil organisation och kontinuerlig skytteverksamhet,
3. huvudmän för museer, om museet får statsbidrag enligt särskilda föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, ett landsting eller en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn: för vapen som ska ingå i samlingarna, och
3. huvudmän för museer, om museet får statsbidrag enligt särskilda föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, en region eller en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn: för vapen som ska ingå i samlingarna, och
4. auktoriserade bevakningsföretag: för utlåning till väktare som har meddelats tillstånd att som lån inneha ett sådant vapen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.64 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1996:764) om företags-rekonstruktion ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, kreditmarknadsföretag, försäkringsföretag, värdepappersbolag, clearingorganisation och värdepapperscentral.
Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksam-het staten, en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande.
Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksam-het staten, en kommun, en region, ett kommunalförbund, en försam-ling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande.
Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte heller ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.65 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
8 §
Registret ska innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot ska följande uppgifter registreras:
Art av åtagande eller ekonomiskt intresse
Uppgifter som ska registreras
1. Innehav av aktier i ett aktie-bolag, andel i ett handelsbolag eller en ekonomisk förening utom bostadsrättsförening samt andel i en motsvarande utländsk juridisk person, om värdet av aktierna eller andelen beträffande varje bolag eller förening eller motsvarande juridiska person vid anmälnings-tillfället överstiger två prisbas-belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Med aktier jämställs sådana finansiella instrument som berättigar till förvärv av aktier.
Bolagets, föreningens eller den utländska juridiska personens namn.
2. Ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229).
Fastighetens beteckning.
3. Avlönad anställning som inte är av endast tillfällig karaktär.
Befattningens art samt arbets-givarens namn.
4. Avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal om löne- eller pensions-förmån eller annan förmån som utgår under tid som omfattas av uppdraget som riksdagsledamot.
Avtalets art och arbetsgivarens namn.
5. Avtal av ekonomisk karaktär med en arbetsgivare eller uppdrags-givare, även om avtalet får effekt först efter det att uppdraget som riksdagsledamot har upphört.
Avtalets art och arbetsgivarens eller uppdragsgivarens namn.
6. Inkomstbringande självständig verksamhet som bedrivs vid sidan av uppdraget som riksdagsledamot.
Arten av verksamhet samt i förekommande fall namnet på den juridiska person i vilken verksam-heten bedrivs.
7. Styrelseuppdrag och uppdrag som revisor i aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening eller motsvarande utländsk juridisk person.
Uppdragets art samt bolagets, föreningens eller den utländska juridiska personens namn.
8. Styrelseuppdrag och uppdrag som revisor i en ideell förening som har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, i en stiftelse som bedriver rörelse eller annan ekonomisk verksamhet eller i en motsvarande utländsk juridisk person.
Uppdragets art samt föreningens, stiftelsens eller den utländska juridiska personens namn.
9. Statligt, primärkommunalt och landstingskommunalt uppdrag som inte är av endast tillfällig karaktär.
Uppdragets art och uppdrags-givarens namn.
10. Stadigvarande materiell för-mån samt sekreterar- eller utredningshjälp som inte har betalats av ledamoten själv och som har anknytning till uppdraget som riksdagsledamot.
Arten av förmån samt den som har bekostat den.
11. Skulder, borgensåtaganden och andra åtaganden som hänför sig till verksamhet eller ekonomiska intressen enligt 1, 2 och 6. Anmälan behöver endast göras för en skuld eller ett åtagande som vid anmälningstillfället överstiger två prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
Arten av skuld eller åtagande och vilken verksamhet eller vilket intresse enligt 1, 2 och 6 som skulden eller åtagandet hänför sig till samt borgenärens namn.
Uppgifterna i registret ska vara offentliga.
Föreslagen lydelse
8§
Registret ska innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot ska följande uppgifter registreras:
Art av åtagande eller ekonomiskt intresse
Uppgifter som ska registreras
1. Innehav av aktier i ett aktie-bolag, andel i ett handelsbolag eller en ekonomisk förening utom bostadsrättsförening samt andel i en motsvarande utländsk juridisk person, om värdet av aktierna eller andelen beträffande varje bolag eller förening eller motsvarande juridiska person vid anmälnings-tillfället överstiger två prisbas-belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Med aktier jämställs sådana finansiella instrument som berättigar till förvärv av aktier.
Bolagets, föreningens eller den utländska juridiska personens namn.
2. Ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229).
Fastighetens beteckning.
3. Avlönad anställning som inte är av endast tillfällig karaktär.
Befattningens art och arbets-givarens namn.
4. Avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal om löne- eller pensions-förmån eller annan förmån som utgår under tid som omfattas av uppdraget som riksdagsledamot.
Avtalets art och arbetsgivarens namn.
5. Avtal av ekonomisk karaktär med en arbetsgivare eller uppdrags-givare, även om avtalet får effekt först efter det att uppdraget som riksdagsledamot har upphört.
Avtalets art och arbetsgivarens eller uppdragsgivarens namn.
6. Inkomstbringande självständig verksamhet som bedrivs vid sidan av uppdraget som riksdagsledamot.
Arten av verksamhet och i förekommande fall namnet på den juridiska person i vilken verk-samheten bedrivs.
7. Styrelseuppdrag och uppdrag som revisor i aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening eller motsvarande utländsk juridisk person.
Uppdragets art och bolagets, föreningens eller den utländska juridiska personens namn.
8. Styrelseuppdrag och uppdrag som revisor i en ideell förening som har till syfte att främja medlem-marnas ekonomiska intressen, i en stiftelse som bedriver rörelse eller annan ekonomisk verksamhet eller i en motsvarande utländsk juridisk person.
Uppdragets art och föreningens, stiftelsens eller den utländska juridiska personens namn.
9. Statligt eller kommunalt uppdrag, som inte är av endast tillfällig karaktär.
Uppdragets art och uppdrags-givarens namn.
10. Stadigvarande materiell för-mån samt sekreterar- eller utredningshjälp som inte har betalats av ledamoten själv och som har anknytning till uppdraget som riksdagsledamot.
Arten av förmån och den som har bekostat den.
11. Skulder, borgensåtaganden och andra åtaganden som hänför sig till verksamhet eller ekonomiska intressen enligt 1, 2 och 6. Anmälan behöver endast göras för en skuld eller ett åtagande som vid anmälningstillfället överstiger två prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
Arten av skuld eller åtagande och vilken verksamhet eller vilket intresse enligt 1, 2 och 6 som skulden eller åtagandet hänför sig till samt borgenärens namn.
Uppgifterna i registret ska vara offentliga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister
Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 14 §§ och rubriken närmast före 14 § lagen (1996:1156) om receptregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Vad som sägs om landsting i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Det som sägs om regioner i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i en region.
6 §
Personuppgifterna i receptregistret får behandlas om det är nödvändigt för
1. expediering av läkemedel och andra varor som förskrivits,
2. registrering av underlaget för tillämpningen av bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m.,
3. debiteringen till landstingen,
3. debiteringen till regionerna,
4. ekonomisk uppföljning och framställning av statistik hos E-hälsomyndigheten,
5. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppfölj-ning samt för framställning av statistik,
5. registrering och redovisning till regionerna av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppfölj-ning samt för framställning av statistik,
6. registrering och redovisning till förskrivare, till verksamhetschefer enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och till läkemedelskommittéer enligt lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården,
7. registrering och redovisning till Socialstyrelsen av uppgifter för epidemiologiska undersökningar, forskning, framställning av statistik, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvårdsområdet,
8. registrering av recept och blanketter som används för flera uttag, samt registrering av dosrecept och elektroniska recept,
9. registrering och redovisning till Inspektionen för vård och omsorg av uppgifter om enskild läkares eller tandläkares förskrivning av narkotiskt läkemedel eller annat särskilt läkemedel, för inspektionens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt patientsäkerhetslagen (2010:659),
10. registrering och redovisning av uppgifter för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets tillsyn över utbyte av läkemedel enligt 21 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och för prövning och tillsyn enligt samma lag av läkemedel som får säljas enligt 4 kap. 10 § och 5 kap. 1 § andra stycket läkemedelslagen (2015:315), eller
11. registrering och redovisning av uppgifter för Läkemedelsverkets tillsyn över tillhandahållandeskyldigheten enligt 2 kap. 6 § 3 lagen (2009:366) om handel med läkemedel samt för Läkemedelsverkets tillsyn över uppgiftslämnande vid expediering av en förskrivning enligt 2 kap. 6 § 5 lagen om handel med läkemedel.
Behandling av personuppgifter för ändamål som avses i första stycket 2 och 8, med undantag för registrering av elektroniska recept, får endast ske i fråga om den som har lämnat sitt samtycke till behandlingen. För ändamål som avses i första stycket 3 får uppgifter som kan hänföras till en enskild person inte omfatta annat än inköpsdag, kostnad, kostnadsreducering enligt lagen om läkemedelsförmåner m.m., kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen (2004:168) och patientens personnummer.
För ändamål som avses i första stycket 4, 6 och 10 får inga uppgifter redovisas som kan hänföras till en enskild person. Ändamålen enligt första stycket 5 får inte, med undantag för utlämnande av uppgifter enligt 14 §, omfatta några åtgärder som innebär att uppgifter som kan hänföras till någon enskild patient redovisas. Dock får uppgifter som kan hänföras till en enskild förskrivare ingå i redovisning enligt första stycket 6 till samma förskrivare och till verksamhetschefen vid den enhet där förskrivaren tjänstgör samt i redovisning enligt första stycket 9 till Inspektionen för vård och omsorg.
Förskrivningsorsak får redovisas endast för de ändamål som avses i första stycket 5-7.
Skyldighet att lämna uppgifter till landstingen
Skyldighet att lämna uppgifter till regionerna
14 §
E-hälsomyndigheten ska, för de ändamål som avses i 6 § första stycket 3 och 5, till det landsting som enligt 22 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. ska ersätta kostnaderna för läkemedels-förmåner, lämna ut uppgifter om uttag av förskrivna läkemedel och andra varor som omfattas av den lagen.
E-hälsomyndigheten ska, för samma ändamål som anges i första stycket, till det landsting som enligt 7 kap. 4 § smittskyddslagen (2004:168) ska ersätta kostnader för läkemedel, lämna ut uppgifter om uttag av förskrivna läkemedel som är kostnadsfria enligt den lagen.
Vid utlämnande av uppgifter för de ändamål som avses i 6 § första stycket 5 ska uppgifter om patientens identitet vara krypterade på ett sådant sätt att dennes identitet skyddas. I 4 kap. 6 § andra stycket patientdatalagen (2008:355) finns bestämmelser om att detta skydd för patientens identitet ska bestå hos landstingen.
E-hälsomyndigheten ska, för de ändamål som avses i 6 § första stycket 3 och 5, till den region som enligt 22 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. ska ersätta kostnaderna för läkemedels-förmåner, lämna ut uppgifter om uttag av förskrivna läkemedel och andra varor som omfattas av den lagen.
E-hälsomyndigheten ska, för samma ändamål som anges i första stycket, till den region som enligt 7 kap. 4 § smittskyddslagen (2004:168) ska ersätta kostnader för läkemedel, lämna ut uppgifter om uttag av förskrivna läkemedel som är kostnadsfria enligt den lagen.
Vid utlämnande av uppgifter för de ändamål som avses i 6 § första stycket 5 ska uppgifter om patientens identitet vara krypterade på ett sådant sätt att dennes identitet skyddas. I 4 kap. 6 § andra stycket patientdatalagen (2008:355) finns bestämmelser om att detta skydd för patientens identitet ska bestå hos regionerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 6 §§ lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I varje landsting skall det finnas en eller flera läkemedels-kommittéer.
Landstinget bestämmer hur många sådana kommittéer som skall finnas och vilket organ inom landstinget som skall tillsätta en kommitté. Landstinget bestämmer också antalet ledamöter i varje kommitté och mandattiden för ledamöterna.
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som inte ingår i ett landsting.
I varje region ska det finnas en eller flera läkemedelskommittéer.
Regionen bestämmer hur många sådana kommittéer som ska finnas och vilket organ inom regionen som ska tillsätta en kommitté. Regionen bestämmer också antalet ledamöter i varje kommitté och mandattiden för ledamöterna.
Det som i denna lag sägs om regioner gäller även kommuner som inte ingår i en region.
3 §
En läkemedelskommitté skall genom rekommendationer till hälso- och sjukvårdspersonalen eller på annat lämpligt sätt verka för en tillförlitlig och rationell läkemedelsanvändning inom landstinget. Rekommendationerna skall vara grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.
En läkemedelskommitté ska genom rekommendationer till hälso- och sjukvårdspersonalen eller på annat lämpligt sätt verka för en tillförlitlig och rationell läkemedelsanvändning inom regionen. Rekommendationerna ska vara grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.
6 §
Landstinget skall utfärda ett reglemente med de föreskrifter om en läkemedelskommittés verksam-het och arbetsformer som behövs.
Regionen ska utfärda ett reglemente med de föreskrifter om en läkemedelskommittés verksam-het och arbetsformer som behövs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:735) om riksfärdtjänst
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1997:735) om riksfärdtjänst ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.
Kommunen får, efter överens-kommelse med landstinget, om det hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafik-myndigheten i länet.
Kommunen får, efter överens-kommelse med regionen, om den hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafik-myndigheten i länet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.69 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:736) om färdtjänst
Härigenom föreskrivs att 4 och 11 §§ lagen (1997:736) om färdtjänst ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.
Kommunen får, efter överens-kommelse med landstinget, om det hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafik-myndigheten i länet.
Kommunen får, efter överens-kommelse med regionen, om den hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafik-myndigheten i länet.
11 §
Är en kommun tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av kommunen.
Är en regional kollektivtrafikmyndighet tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av
1. kommunerna och landstinget i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet, eller
2. enbart kommunerna i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet och om överenskommelse om detta har träffats med landstinget, om det hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet.
1. kommunerna och regionen i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet, eller
2. enbart kommunerna i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet och om överenskommelse om detta har träffats med regionen, om den hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet.
De kommuner som inte har överlåtit sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafikmyndigheten får dock inte delta i beslutet. Kan enighet inte uppnås om grunderna för avgifterna, ska dessa bestämmas av regeringen.
Avgifterna ska vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.70 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 a § och 4 kap. 8 § ellagen (1997:857) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
11 a §
En nätkoncession får för sin giltighet göras beroende av att den som innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och att vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
En nätkoncession får för sin giltighet göras beroende av att den som innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och att vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte längre är tillräcklig, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av den myndighet som prövar frågan om nätkoncession och förvaras av länsstyrelsen.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av den myndighet som prövar frågan om nätkoncession och förvaras av länsstyrelsen.
4 kap.
8 §
På en regionledning ska inom varje normalt spänningsintervall nättariffen utformas utifrån nätkoncessionshavarens kostnader för samtliga regionledningar i hela landet som kan hänföras till respektive spänningsintervall.
Den del av de beräknade kost-naderna som utgörs av betalning för överföring på transmissionsnät och på andra regionledningar ska dock beaktas samlat endast för nätkoncessionshavarens samtliga regionledningar inom en och samma region.
Den del av de beräknade kost-naderna som utgörs av betalning för överföring på transmissionsnät och på andra regionledningar ska dock beaktas samlat endast för nätkoncessionshavarens samtliga regionledningar inom en och samma nätregion.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.71 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
3 §
Om en säkerhet som skall ställas enligt denna lag eller miljöbalken inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen.
Om en säkerhet som ska ställas enligt denna lag eller miljöbalken inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, ska säkerheten prövas av länsstyrelsen.
Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar som för egen skuld och, om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt.
Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.72 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
Känsliga personuppgifter får behandlas om det är nödvändigt för de ändamål som anges i 1 § första stycket.
Första stycket gäller även kommuner, landsting och statliga myndigheter om uppgifterna behövs för utredning om den total-försvarspliktiges personliga förhål-landen enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Första stycket gäller även kommuner, regioner och statliga myndigheter om uppgifterna behövs för utredning om den total-försvarspliktiges personliga förhål-landen enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.73 Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ bokföringslagen (1999:1078) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Stiftelser är bokföringsskyldiga, om värdet av tillgångarna, beräknat enligt 4 §, överstiger en och en halv miljon kronor. Bokföringsskyldigheten inträder
Stiftelser är bokföringsskyldiga om värdet av tillgångarna, beräknat enligt 4 §, överstiger en och en halv miljon kronor. Bokföringsskyldigheten inträder
1. från och med tidpunkten för stiftelsens bildande, om tillgångarna då överstiger det angivna gränsbeloppet, eller
2. från och med det kalenderår vid vars ingång värdet av tillgångarna överstiger gränsbeloppet.
Bokföringsskyldigheten enligt första stycket upphör, om tillgångarnas värde vid utgången av de tre senaste åren har varit lägre än det angivna gränsbeloppet.
Bokföringsskyldigheten enligt första stycket upphör om tillgångarnas värde vid utgången av de tre senaste åren har varit lägre än det angivna gränsbeloppet.
Följande stiftelser är dock bokföringsskyldiga även om förutsätt-ningarna enligt första stycket inte är uppfyllda:
1. stiftelser som bedriver näringsverksamhet,
2. stiftelser som är moderstiftelser,
3. insamlingsstiftelser enligt 11 kap. 1 § stiftelselagen (1994:1220),
4. kollektivavtalsstiftelser enligt 11 kap. 3 § samma lag,
5. stiftelser som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun eller ett landsting,
5. stiftelser som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun eller en region,
6. pensionsstiftelser enligt 9 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
7. personalstiftelser enligt 27 § samma lag.
5 §
Följande juridiska personer är inte bokföringsskyldiga enligt denna lag:
1. staten, kommunerna, lands-tingen, kommunalförbunden och regionförbunden,
1. staten, kommunerna, region-erna, kommunalförbunden och regionförbunden,
2. konkursbon, samt
3. stiftelser vars tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.74 Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)
Härigenom föreskrivs att 36 § revisionslagen (1999:1079) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
36 §
Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor och, om företaget har försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om företagets angelägenheter.
Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor och, om företaget har försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om företagets angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om företagets angelägenheter till undersökningsledaren under förunder-sökning i brottmål.
Revisorn i ett handelsbolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angeläg-enheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.
Revisorn i ett handelsbolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angeläg-enheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller regionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.75 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 9 §, 7 kap. 2 §, 8 kap. 18 §, 14 kap. 17 §, 29 kap. 2 §, 65 kap. 3 och 4 §§ och 67 kap. 13 c § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret ska betala kommunal inkomstskatt i form av kommunalskatt till hemortskommunen och, om hem-ortskommunen ingår i ett landsting, landstingsskatt till det landstinget. Vad som avses med hemorts-kommun framgår av 65 kap. 3 §.
Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret ska betala kommunal inkomstskatt i form av kommunalskatt till hem-ortskommunen och, om hemorts-kommunen ingår i en region, regionskatt till den regionen. Vad som avses med hemortskommun framgår av 65 kap. 3 §.
Fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret ska betala kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål.
För sådana begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning till utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat som avses i 3 kap. 17 § 2-4 tillämpas dock bestämmelserna i första stycket.
2 kap.
2 §
De termer och uttryck som används omfattar också motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses.
Första stycket gäller inte bestämmelser som avser staten, regeringen, landsting, kommuner och kommunalförbund.
Första stycket gäller inte bestämmelser som avser staten, regeringen, regioner, kommuner och kommunalförbund.
3 kap.
9 §
En obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär att han vistas utomlands i minst sex månader, är inte skattskyldig för inkomst av sådan anställning till den del inkomsten beskattas i verksamhetslandet (sexmånadersregeln). Detta gäller dock inte om det framkommer att inkomsten beskattats i verksamhetslandet i strid med landets lagstiftning eller gällande skatteavtal.
Om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i samma land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även om denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal (ettårsregeln). Ettårsregeln gäller dock inte för anställningar hos staten, landsting, kommuner eller församlingar inom Svenska kyrkan annat än vid tjänsteexport. Ettårsregeln gäller inte heller för uppdrag som ledamot av Europaparlamentet.
Om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i samma land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även om denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal (ettårsregeln). Ettårsregeln gäller dock inte för anställningar hos staten, regioner, kommuner eller församlingar inom Svenska kyrkan annat än vid tjänsteexport. Ettårsregeln gäller inte heller för uppdrag som ledamot av Europaparlamentet.
7 kap.
2 §
Helt undantagna från skattskyldighet är
1. staten,
2. landsting, kommuner och kommunalförbund,
2. regioner, kommuner och kommunalförbund,
3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., och
4. samordningsförbund enligt 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser.
I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för pensionsstiftelser.
8 kap.
18 §
Hemsjukvårdsbidrag och hem-vårdsbidrag som betalas ut av kommunala eller landstings-kommunala medel till en vård-behövande är skattefria.
Hemsjukvårdsbidrag och hem-vårdsbidrag som betalas ut av kommuners eller regioners medel till en vårdbehövande är skattefria.
14 kap.
17 §
Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter den huvudsakliga delen av sin närings-verksamhet eller sina tillgångar till staten, ett landsting eller en kommun, ska bestämmelserna i 18 § tillämpas. Detsamma gäller om överlåtelsen sker till ett bolag som till övervägande del innehas, direkt eller indirekt, av staten, ett landsting eller en kommun.
Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter den huvudsakliga delen av sin närings-verksamhet eller sina tillgångar till staten, en region eller en kommun, ska bestämmelserna i 18 § tillämpas. Detsamma gäller om överlåtelsen sker till ett bolag som till övervägande del innehas, direkt eller indirekt, av staten, en region eller en kommun.
Bestämmelserna i 18 § tillämpas dock inte vid överlåtelser inom en svensk koncern. De tillämpas inte heller om överlåtelsen framstår som ett normalt led i företagets verksamhet.
Vid bedömningen av om det är en huvudsaklig del som överlåts, ska hänsyn tas till hela den näringsverksamhet som bolaget eller föreningen bedrivit vid beskattningsårets ingång, förhållandena efter överlåtelsen samt verksamhetens allmänna art och inriktning.
29 kap.
2 §
Med näringsbidrag avses stöd utan återbetalningsskyldighet som lämnas till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten, Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen, landsting, kommuner, juridiska personer som avses i 7 kap. 16, 17 och 20 §§, allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna samt stöd av detta slag som beslutas av en europeisk gruppering för territoriellt samarbete.
Med näringsbidrag avses stöd utan återbetalningsskyldighet som lämnas till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten, Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen, regioner, kommuner, juridiska personer som avses i 7 kap. 16, 17 och 20 §§, allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna samt stöd av detta slag som beslutas av en europeisk gruppering för territoriellt samarbete.
Med näringsbidrag avses också stöd som lämnas i form av
1. elcertifikat till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 a § 1,
2. utsläppsrätter till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 b § första stycket,
3. utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 b § andra stycket 1, och
4. stöd enligt lagen (2015:1016) om resolution eller lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut, om stödet inte
- redovisas som en skuld i räkenskaperna, eller
- avser betalning för nyemitterade eller egna aktier.
65 kap.
3 §
För fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten summan av de skattesatser för kommunalskatt och landstings-skatt som gäller i hemortskom-munen för beskattningsåret multi-plicerad med den beskattningsbara förvärvsinkomsten.
För fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten summan av de skattesatser för kommunalskatt och regionskatt som gäller i hemortskommunen för beskattningsåret multiplicerad med den beskattningsbara förvärvs-inkomsten.
Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före beskattningsåret. För den som var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige under någon del av beskattningsåret, men som inte var folkbokförd här den 1 november föregående år, avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först var bosatt eller stadigvarande vistades. För den som på grund av väsentlig anknytning till Sverige är obegränsat skattskyldig enligt 3 kap. 3 § första stycket 3, avses med hemortskommun den kommun som anknytningen var starkast till under året före beskattningsåret.
Med hemortskommun för ett dödsbo avses den dödes hemortskommun för dödsåret. Om den döde hade bytt folkbokföringsort efter den 1 november året före dödsåret, ska dock hemortskommunen för dödsboet från och med beskattningsåret efter dödsåret anses vara den kommun där den döde hade sin senaste rätta folkbokföringsort.
För en enskild näringsidkare som enligt 1 kap. 13 § andra stycket har ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderåret, avses med beskattningsår enligt första-tredje styckena det kalenderår under vilket beskattningsåret går ut.
4 §
För fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten 25 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten.
För fysiska personer som är begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1, 2 eller 6 under hela beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten sum-man av de skattesatser för kommunal skatt och landstings-skatt som genomsnittligt tillämpas för beskattningsåret, multiplicerad med den beskattningsbara förvärvsinkomsten.
För fysiska personer som är begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1, 2 eller 6 under hela beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten sum-man av de skattesatser för kommunal skatt och regionskatt som genomsnittligt tillämpas för beskattningsåret, multiplicerad med den beskattningsbara förvärvs-inkomsten.
För begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning till utländsk stats beskickning som avses i 3 kap. 17 § 2-4 tillämpas 3 §.
67 kap.
13 c §
Som hushållsarbete räknas inte
1. arbete som enbart avser installationer eller service på maskiner och andra inventarier vid tillämpningen av 13 a eller 13 b §,
2. arbete för vilket försäkringsersättning lämnats,
3. arbete för vilket bidrag eller annat ekonomiskt stöd lämnats från staten, en kommun eller ett landsting,
3. arbete för vilket bidrag eller annat ekonomiskt stöd lämnats från staten, en kommun eller en region,
4. om- eller tillbyggnad av ett småhus för vilket fastighetsavgift inte har tagits ut för de fem första kalenderåren efter beräknat värdeår, eller
5. sådana tjänster som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 5 mervärdesskattelagen (1994:200).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.76 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:99) om den officiella statistiken
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2001:99) om den officiella statistiken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §
Följande är skyldiga att till de statistikansvariga myndigheterna lämna uppgifter för den officiella statistiken och uppgifter för framställning av europeisk statistik som en myndighet enligt en EU-förordning ska ge in till Europeiska kommissionen:
1. näringsidkare,
2. ägare till en fastighet där någon annan driver jordbruk, skogsbruk, eller trädgårdsodling eller håller djur,
3. stiftelser och ideella föreningar, samt
4. kommuner, landsting och kommunalförbund.
4. kommuner, regioner och kommunalförbund.
Skyldigheten att lämna uppgifter för den officiella statistiken gäller inte uppgifter som avser förhållanden som ligger mer än tre år tillbaka i tiden.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
Regeringen får vidare bemyndiga en myndighet att meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter för den officiella statistiken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.77 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 och 7 §§, 5 kap. 1 d, 6, 8, 8 a och 9 a §§, 6 kap. 3 §, 7 kap. 1 §, 11 kap. 3 a §, 13 kap. 8 §, 16 kap. 8 § och rubriken närmast före 16 kap. 8 § socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §
Kommunen får även träffa överenskommelse med landstinget, Försäkringskassan och Arbets-förmedlingen om att, inom ramen för socialtjänstens uppgifter, sam-verka i syfte att uppnå en effek-tivare användning av tillgängliga resurser. Kommunen skall bidra till finansieringen av sådan verk-samhet som bedrivs i samverkan. Enligt bestämmelser i lagen (2003:1210) om finansiell samord-ning av rehabiliteringsinsatser får kommunen delta i finansiell samordning inom rehabiliterings-området.
Kommunen får även träffa överenskommelse med regionen, Försäkringskassan och Arbets-förmedlingen om att, inom ramen för socialtjänstens uppgifter, sam-verka i syfte att uppnå en effek-tivare användning av tillgängliga resurser. Kommunen ska bidra till finansieringen av sådan verk-samhet som bedrivs i samverkan. Enligt bestämmelser i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser får kommunen delta i finansiell samordning inom rehabiliterings-området.
Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som bedrivits i samverkan med och delvis finansierats av Försäkringskassan eller Arbets-förmedlingen. Vid en sådan granskning har Riksrevisionen rätt att ta del av de uppgifter som behövs för att granska verksamheten.
7 §
När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med landstinget upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den en-skilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med regionen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller regionen be-dömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den en-skilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det.
Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för,
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller regionen, och
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.
5 kap.
1 d §
Kommunen ska ingå en över-enskommelse med landstinget om ett samarbete i fråga om barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa barn och unga eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
Kommunen ska ingå en över-enskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa barn och unga eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
6 §
Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område.
Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska kommunen samverka med lands-tinget samt andra samhällsorgan och organisationer.
Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska kommunen samverka med region-en samt andra samhällsorgan och organisationer.
Kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, jiddisch, meänkieli, romani chib eller samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor.
8 §
Socialnämnden skall göra sig väl förtrogen med levnadsförhåll-andena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden.
Kommunen skall planera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen skall kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer.
Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhåll-andena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden.
Kommunen ska planera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen ska kommunen samverka med regionen samt andra samhällsorgan och organisationer.
8 a §
Kommunen ska ingå en överenskommelse med landstinget om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktions-nedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktions-nedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
9 a §
Kommunen ska ingå en överenskommelse med landstinget om ett samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendefram-kallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar.
Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendefram-kallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar.
Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
6 kap.
3 §
Behovet av sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ska tillgodoses av staten. Statens institutionsstyrelse leder verksamheten vid hemmen. Bestämmelser om tillsyn m.m. över verksamheten vid hemmen finns i 13 kap.
Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, genom avtal uppdra åt ett landsting eller en kommun att inrätta och driva ett sådant hem som avses i första stycket.
Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, genom avtal uppdra åt en region eller en kommun att inrätta och driva ett sådant hem som avses i första stycket.
För vård i ett hem som avses i denna paragraf får staten ta ut avgift av den kommun som begärt placeringen.
7 kap.
1 §
Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva
1. verksamhet i form av stödboende eller hem för vård eller boende enligt 6 kap.,
2. verksamhet i form av boenden som motsvarar dem som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 5 kap. 7 § tredje stycket,
3. verksamhet i form av hem för viss annan heldygnsvård,
4. verksamhet i form av hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten bedrivs,
5. verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden föreslå familjehem och jourhem till barn samt som lämnar stöd och handledning till sådana hem som tar emot barn, eller
6. hemtjänst.
Kommun och landsting som driver verksamhet som avses i första stycket 1-4 och 6 ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verk-samheten påbörjas.
Kommun och region som driver verksamhet som avses i första stycket 1-4 och 6 ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verk-samheten påbörjas.
11 kap.
3 a §
Socialnämnden ska, om det inte är obehövligt, underrätta landsting-et om att ett barn eller en ung person i åldern 18-20 år, i anslutning till att vård utanför det egna hemmet inleds, ska erbjudas en sådan hälsoundersökning som avses i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.
Socialnämnden ska, om det inte är obehövligt, underrätta regionen om att ett barn eller en ung person i åldern 18-20 år, i anslutning till att vård utanför det egna hemmet inleds, ska erbjudas en sådan hälsoundersökning som avses i lagen (2017:209) om hälsounder-sökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.
13 kap.
8 §
Om Inspektionen för vård och omsorg finner att det i verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag förekommer ett missförhållande som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till, får inspektionen förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa missförhållandet. Om inspektionen finner att kraven i 7 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena inte är uppfyllda i verksamhet som beviljats tillstånd, eller att en sådan förändring som avses i 7 kap. 2 a § inte har anmälts, får inspektionen förelägga den som beviljats tillståndet att avhjälpa bristen. Ett föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som inspektionen anser nödvändiga för att det påtalade missförhållandet eller bristen ska kunna avhjälpas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller det landsting som inte har fullgjort sin anmälnings-skyldighet enligt 7 kap. 1 § andra stycket att fullgöra denna skyl-dighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller den region som inte har fullgjort sin anmälningsskyl-dighet enligt 7 kap. 1 § andra stycket att fullgöra denna skyl-dighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
16 kap.
Kommuner utanför landsting
Kommuner utanför regioner
8 §
Vad som sägs i denna lag om landsting skall tillämpas också på en kommun som inte tillhör något landsting.
Det som sägs i denna lag om regioner ska tillämpas också på en kommun som inte tillhör någon region.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.78 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980)
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Bestämmelserna i 2 § första stycket skall inte tillämpas om den avgiftsskyldige är
1. en kommun eller ett landsting,
Bestämmelserna i 2 § första stycket ska inte tillämpas om den avgiftsskyldige är
1. en kommun eller en region,
2. en statlig myndighet,
3. ett statligt affärsdrivande verk, eller
4. ett registrerat trossamfund.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.79 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.
Härigenom föreskrivs att 3, 9, 13, 22, 23 och 26 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som inte ingår i ett landsting.
Det som i denna lag sägs om regioner gäller även kommuner som inte ingår i en region.
9 §
Innan Tandvårds- och läke-medelsförmånsverket meddelar beslut i frågor som avses i 7 § ska sökanden och landstingen ges tillfälle till överläggningar med myndigheten.
Innan Tandvårds- och läke-medelsförmånsverket meddelar beslut i frågor som avses i 7 § ska sökanden och regionerna ges tillfälle till överläggningar med myndigheten.
13 §
En fråga om ändring av ett tidigare fastställt inköpspris eller försäljningspris får, förutom på eget initiativ av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, tas upp av myndigheten på begäran av den som marknadsför läkemedlet eller varan, ett landsting eller den som enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 § andra stycket har ansökt om att läkemedlet ska ingå i förmånerna. Den som begär ändringen har även rätt till överläggningar med myndigheten. Om överläggningar inte begärs, eller om överläggningarna inte leder till en överenskommelse, kan myndig-heten fastställa det nya inköpspriset eller försäljningspriset på grundval av tillgänglig utredning.
En fråga om ändring av ett tidigare fastställt inköpspris eller försäljningspris får, förutom på eget initiativ av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, tas upp av myndigheten på begäran av den som marknadsför läkemedlet eller varan, en region eller den som enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 § andra stycket har ansökt om att läkemedlet ska ingå i förmånerna. Den som begär ändringen har även rätt till överläggningar med myndigheten. Om överläggningar inte begärs, eller om över-läggningarna inte leder till en överenskommelse, kan myndig-heten fastställa det nya inköpspriset eller försäljningspriset på grundval av tillgänglig utredning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förutsättningar för ändring av inköpspris och försäljnings-pris för ett läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna om det
1. har gått 15 år efter det att läkemedlet godkänts för försäljning, eller
2. finns läkemedel som är utbytbara mot läkemedlet och som marknadsförs till öppenvårdsapotek i Sverige.
22 §
Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts av det landsting inom vars område den berättigade är bosatt.
Om den berättigade inte är bosatt inom något landstings område, ska det landsting inom vars område den berättigade är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för kostnader för förmåner enligt denna lag. När det gäller den som är berättigad till förmåner enligt denna lag i egenskap av familjemedlem till anställd eller egenföretagare enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, ska i stället det landsting inom vars område den anställde eller egenföretagaren är förvärvsverksam eller registrerad som arbetssökande svara för kostnaderna för förmånerna.
I andra fall än som avses i första och andra styckena ersätts kostnaderna av det landsting inom vars område den som förskrivit en förmånsberättigad vara har sin verksamhetsort.
Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts av den region inom vars område den berättigade är bosatt.
Om den berättigade inte är bosatt inom någon regions område, ska den region inom vars område den berättigade är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, den region inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för kostnader för förmåner enligt denna lag. När det gäller den som är berättigad till förmåner enligt denna lag i egenskap av familjemedlem till anställd eller egenföretagare enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, ska i stället den region inom vars område den anställde eller egenföretagaren är förvärvsverksam eller registrerad som arbetssökande svara för kostnaderna för förmånerna.
I andra fall än som avses i första och andra styckena ersätts kostnaderna av den region inom vars område den som förskrivit en förmånsberättigad vara har sin verksamhetsort.
23 §
Rätten till förmåner enligt denna lag prövas av det landsting som enligt 22 § har att svara för kostnaden för förmånerna.
Rätten till förmåner enligt denna lag prövas av den region som enligt 22 § har att svara för kostnaden för förmånerna.
26 §
Beslut som Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket eller ett landsting i ett enskilt fall meddelar enligt denna lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut som Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket eller en region i ett enskilt fall meddelar enligt denna lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.80 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §
Riksrevisionen får vid vite förelägga den som avses i 2 § 6 att fullgöra sin skyldighet enligt 13 kap. 7 § andra stycket regeringsformen. Detta gäller dock inte kommuner och landsting.
Riksrevisionen får vid vite förelägga den som avses i 2 § 6 att fullgöra sin skyldighet enligt 13 kap. 7 § andra stycket regeringsformen. Detta gäller dock inte kommuner och regioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.81 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Ett landsting och en eller flera kommuner som ingår i landstinget får genom samverkan i en gemensam nämnd gemensamt fullgöra
1. landstingets uppgifter
En region och en eller flera kommuner som ingår i regionen får genom samverkan i en gemensam nämnd gemensamt fullgöra
1. regionens uppgifter
- enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
- enligt tandvårdslagen (1985:125),
- enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
- enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
- enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
- enligt lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården,
- enligt smittskyddslagen (2004:168), eller
- som i annat fall enligt lag ska skötas av en sådan nämnd som avses i 7 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen, och
2. kommunens uppgifter
- enligt socialtjänstlagen (2001:453),
- enligt hälso- och sjukvårdslagen,
- enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
- enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
- enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade,
- enligt lagen om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården, eller
- som i annat fall enligt lag ska skötas av socialnämnd.
2 §
Landstinget och kommunen eller kommunerna får samverka enligt denna lag endast om uppgifter från såväl landstinget som kommunen eller kommunerna ingår i den gemensamma nämndens ansvars-område.
Regionen och kommunen eller kommunerna får samverka enligt denna lag endast om uppgifter från såväl regionen som kommunen eller kommunerna ingår i den gemensamma nämndens ansvars-område.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.82 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
Härigenom föreskrivs att 1, 3, 5, 5 a, 9, 12, 14, 16, 19-21, 25, 26 och 28 §§ lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Finansiell samordning enligt denna lag får inom ett samord-ningsområde bedrivas mellan Försäkringskassan, Arbetsförmed-lingen, kommun och landsting för att uppnå en effektiv resurs-användning. Ett samordningsom-råde kan omfatta en eller flera kommuner eller delar av kom-muner. Kommunerna kan vara belägna inom olika landsting.
Finansiell samordning enligt denna lag får inom ett samord-ningsområde bedrivas mellan Försäkringskassan, Arbetsförmed-lingen, kommun och region för att uppnå en effektiv resurs-användning. Ett samordningsom-råde kan omfatta en eller flera kommuner eller delar av kom-muner. Kommunerna kan vara belägna inom olika regioner.
3 §
Försäkringskassan, Arbetsför-medlingen och ett eller flera landsting samt en eller flera kommuner får delta som sam-verkande parter i verksamhet med finansiell samordning. Finansiell samordning får bedrivas endast om Försäkringskassan, Arbetsförmed-lingen, minst ett landsting och minst en kommun deltar. För finansiell samordning måste såväl kommun som landsting delta för varje del av samordningsområdet enligt 1 §. Finansiell samordning får dock bedrivas utan ett landsting för en del av samordningsområdet, om det för denna del deltar en kommun som inte ingår i ett landsting.
Försäkringskassan, Arbetsför-medlingen och en eller flera regioner samt en eller flera kommuner får delta som sam-verkande parter i verksamhet med finansiell samordning. Finansiell samordning får bedrivas endast om Försäkringskassan, Arbetsförmed-lingen, minst en region och minst en kommun deltar. För finansiell samordning måste såväl kommun som region delta för varje del av samordningsområdet enligt 1 §. Finansiell samordning får dock bedrivas utan en region för en del av samordningsområdet, om det för denna del deltar en kommun som inte ingår i en region.
5 §
Försäkringskassan ska bidra med hälften av medlen till den finansiella samordningen. Det eller de landsting som deltar ska bidra med en fjärdedel av medlen och den eller de kommuner som deltar med en fjärdedel.
Försäkringskassan ska bidra med hälften av medlen till den finansiella samordningen. Den eller de regioner som deltar ska bidra med en fjärdedel av medlen och den eller de kommuner som deltar med en fjärdedel.
Om flera kommuner deltar i finansiell samordning inom ett samordningsområde, ska dessa tillsammans anses utgöra en part. Den andel som dessa kommuner sammanlagt ska bidra med fördelas mellan dem på det sätt som de kommer överens om.
Andra stycket ska tillämpas på motsvarande sätt på landsting, om flera landsting deltar i finansiell samordning inom ett samordnings-område.
Andra stycket ska tillämpas på motsvarande sätt på regioner, om flera regioner deltar i finansiell samordning inom ett samordnings-område.
5 a §
Om en kommun som inte ingår i ett landsting deltar i finansiell samordning, ska den kommunen bidra med hälften av medlen till samordningen, om det inte deltar något landsting i samordningen.
Om en kommun som avses i första stycket deltar i finansiell samordning i vilken det också deltar ett landsting, ska 5 § andra stycket tillämpas på denna kommun. Vid sådant förhållande ska dessutom 5 § tredje stycket tillämpas på så sätt att denna kommun betraktas som ett landsting.
Om en kommun som inte ingår i en region deltar i finansiell samordning, ska den kommunen bidra med hälften av medlen till samordningen, om det inte deltar någon region i samordningen.
Om en kommun som avses i första stycket deltar i finansiell samordning i vilken det också deltar en region, ska 5 § andra stycket tillämpas på denna kommun. Vid sådant förhållande ska dessutom 5 § tredje stycket tillämpas på så sätt att denna kommun betraktas som en region.
9 §
Förbundsordningen ska ange
1. samordningsförbundets namn och den ort där förbundet ska ha sitt säte, förbundets medlemmar och ändamål,
2. förbundets organisation,
3. antalet ledamöter och ersättare i styrelsen och hur förbundsmedlemmarna ska vara representerade samt mandattiden om den ska vara kortare än fyra år,
4. de uppgifter förbundet ska få fullgöra enligt 7 § och den be-slutanderätt förbundet enligt samma bestämmelse ska ha,
5. om en förbundsmedlem ska ha rätt att väcka ärenden i styrelsen,
6. om det för beslut ska krävas kvalificerad majoritet i styrelsen och för vilka ärenden detta ska gälla,
7. var förbundets tillkännagivanden ska anslås,
8. förbundsmedlemmarnas andelar i förbundets tillgångar och skulder och fördelningen av förbundets kostnader mellan medlemmarna, allt i förhållande till de andelar som medlemmarna ska bidra med enligt 5 §,
9. eventuella begränsningar av förbundets rätt enligt 21 § till skuldsättning genom sedvanliga krediter,
10. förbundsmedlemmarnas styrning av och insyn i förbundets ekonomi och verksamhet,
11. föreskrifter om förbundets budgetprocess,
12. mandattiden för revisorer som utses enligt 25 §,
13. i fråga om förbund med en eller flera gemensamma revisorer för kommuner och landsting, på vilket sätt de gemensamma revisorerna ska utses och vilken av förbundsmedlemmarna som ska utse dem,
13. i fråga om förbund med en eller flera gemensamma revisorer för kommuner och regioner, på vilket sätt de gemensamma revisorerna ska utses och vilken av förbundsmedlemmarna som ska utse dem,
14. förfarandet vid en förbundsmedlems utträde ur förbundet,
15. förutsättningarna för och förfarandet vid förbundets likvidation och upplösning samt grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar när förbundet upplöses,
16. ordningen för att lösa tvister mellan förbundet och dess medlemmar,
17. ordningen för att bestämma ekonomiska förmåner till ledamöterna och ersättarna i styrelsen samt till revisorerna, och
18. vad förbundsmedlemmarna i övrigt anser nödvändigt för att ordna de ekonomiska förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar samt förbundets förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning.
12 §
Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen utses av kommun- och landstingsfullmäkt-ige, Försäkringskassan och av Arbetsförmedlingen. När ledamöt-er eller ersättare skall utses för kommun och landsting skall det, under de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt, ske genom proportionellt val.
Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen utses av kommun- och regionfullmäktige, Försäkringskassan och av Arbets-förmedlingen. När ledamöter eller ersättare ska utses för kommun och region ska det, under de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt, ske genom proportionellt val.
Till ledamot eller ersättare i styrelsen får en medlem utse endast den som är
1. ledamot eller ersättare i kommun- eller landstingsfull-mäktige,
1. ledamot eller ersättare i kommun- eller regionfullmäktige,
2. anställd vid Försäkringskassan, eller
3. anställd vid Arbetsförmedlingen.
När det utses ersättare i styrelsen skall det bestämmas i vilken ord-ning de skall kallas till tjänstgöring.
När det utses ersättare i styrelsen ska det bestämmas i vilken ordning de ska kallas till tjänstgöring.
14 §
Om det under ett år då val av fullmäktige har hållits i hela landet utses ledamöter och ersättare enligt 12 § första stycket ska detta i fråga om kommun och landsting göras av de nyvalda fullmäktige.
Om det under ett år då val av fullmäktige har hållits i hela landet utses ledamöter och ersättare enligt 12 § första stycket ska detta i fråga om kommun och region göras av de nyvalda fullmäktige.
När ledamöter och ersättare utses enligt första stycket ska 4 kap. 8 § kommunallagen (2017:725) tillämpas på motsvarande sätt.
16 §
Bestämmelserna i 4 kap. 6, 7 och 9 §§ samt 11 § första stycket kommunallagen (2017:725) om upphörande av uppdrag och rätt till ledighet ska tillämpas på motsvarande sätt för ledamöter och ersättare i styrelsen. Det förhållandet att en ledamots eller ersättares mandattid i kommun- eller landstingsfullmäktige har löpt ut medför inte att uppdraget som ledamot eller ersättare i samord-ningsförbundets styrelse upphör.
Bestämmelserna i 4 kap. 6, 7 och 9 §§ samt 11 § första stycket kommunallagen (2017:725) om upphörande av uppdrag och rätt till ledighet ska tillämpas på motsvarande sätt för ledamöter och ersättare i styrelsen. Det förhållandet att en ledamots eller ersättares mandattid i kommun- eller regionfullmäktige har löpt ut medför inte att uppdraget som ledamot eller ersättare i samord-ningsförbundets styrelse upphör.
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får återkalla uppdraget för en ledamot eller ersättare som Försäkringskassan respektive Arbetsförmedlingen har utsett, om hans eller hennes anställning vid Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen har upphört.
19 §
Beträffande styrelsens verk-samhet ska 3 kap. 5 § första och andra styckena, 4 kap. 20, 21, 24, 25 och 27 §§ samt 6 kap. 17, 23 och 27-36 §§ kommunallagen (2017:725) tillämpas på motsva-rande sätt. Vad som där föreskrivs om förtroendevald ska gälla ledamot och ersättare i styrelsen och vad som föreskrivs om full-mäktige eller nämnd ska gälla styrelsen. Justering av styrelsens protokoll ska tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och landsting som är medlem i samordningsförbundet. Det sam-manträde vid vilket budgeten fastställs ska vara offentligt. Sammanträdet ska tillkännages i enlighet med vad som anges i förbundsordningen
Beträffande styrelsens verk-samhet ska 3 kap. 5 § första och andra styckena, 4 kap. 20, 21, 24, 25 och 27 §§ samt 6 kap. 17, 23 och 27-36 §§ kommunallagen (2017:725) tillämpas på motsva-rande sätt. Det som där föreskrivs om förtroendevald ska gälla ledamot och ersättare i styrelsen och vad som föreskrivs om full-mäktige eller nämnd ska gälla styrelsen. Justering av styrelsens protokoll ska tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och region som är medlem i samordningsförbundet. Det sam-manträde vid vilket budgeten fastställs ska vara offentligt. Sammanträdet ska tillkännages i enlighet med vad som anges i förbundsordningen.
20 §
Ansvaret för tillsynen av att samordningsförbundet fullgör sina skyldigheter enligt arkivlagen (1990:782) ligger på arkivmyndigheten i en kommun som är medlem av förbundet. Arkivmyndigheten ska samråda med Riksarkivet. Om mer än en kommun ingår i förbundet, ska de berörda kommunerna komma överens om vilken av dem som ska svara för tillsynen.
Kommunfullmäktige i den ansvariga kommunen får, efter samråd med Riksarkivet, meddela föreskrifter om förbundets arkiv-vård. Vad som föreskrivs i 12 och 15 §§ arkivlagen om regeringen, den myndighet regeringen bestäm-mer och landstingsfullmäktige ska i stället avse kommunfullmäktige.
Kommunfullmäktige i den ansvariga kommunen får, efter samråd med Riksarkivet, meddela föreskrifter om förbundets arkiv-vård. Det som föreskrivs i 12 och 15 §§ arkivlagen om regeringen, den myndighet regeringen bes-tämmer och regionfullmäktige ska i stället avse kommunfullmäktige.
21 §
Bestämmelserna i 8 kap. 14 § samt 11 kap. 1-4 §§, 5 § första och andra styckena, 6, 15 och 22 §§ kommunallagen (2017:725) ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om ekonomisk förvaltning i ett samordningsförbund. Vad som där föreskrivs om kommun eller landsting ska gälla för ett samord-ningsförbund och vad som föreskrivs för fullmäktige och styrelse ska gälla för förbundsstyrelsen.
Bestämmelserna i 8 kap. 14 § samt 11 kap. 1-4 §§, 5 § första och andra styckena, 6, 15 och 22 §§ kommunallagen (2017:725) ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om ekonomisk förvaltning i ett samordningsförbund. Det som där föreskrivs om kommun eller region ska gälla för ett samordningsförbund och det som föreskrivs för fullmäktige och styrelse ska gälla för förbundsstyrelsen.
Ett samordningsförbund får inte ingå borgen. Förbundet får inte heller sätta sig i skuld i annat fall än när det gäller sedvanliga krediter för verksamheten.
25 §
Ett samordningsförbunds räken-skaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning ska granskas av en revisor för varje förbunds-medlems räkning. För Försäkrings-kassan och Arbetsförmedlingen ska Försäkringskassan utse en gemen-sam revisor. Revisorer ska när det gäller kommun och landsting utses av kommun- och landstingsfull-mäktige. När kommun- och landstingsfullmäktige utser reviso-rer ska 14 § denna lag samt 4 kap. 3 § och 4 § andra stycket samt 7 kap. 3 § kommunallagen (2017:725) tillämpas på motsvarande sätt. Kommuner och landsting kan träffa överens-kommelse om att utse en eller flera gemensamma revisorer. När en eller flera gemensamma revisorer utses ska 9 kap. 7 § andra stycket kommunallagen tillämpas på motsvarande sätt.
Ett samordningsförbunds räken-skaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning ska granskas av en revisor för varje förbunds-medlems räkning. För Försäkrings-kassan och Arbetsförmedlingen ska Försäkringskassan utse en gemen-sam revisor. Revisorer ska när det gäller kommun och region utses av kommun- och regionfullmäktige. När kommun- och regionfull-mäktige utser revisorer ska 14 § denna lag samt 4 kap. 3 § och 4 § andra stycket samt 7 kap. 3 § kommunallagen (2017:725) tilläm-pas på motsvarande sätt. Kommu-ner och regioner kan träffa överenskommelse om att utse en eller flera gemensamma revisorer. När en eller flera gemensamma revisorer utses ska 9 kap. 7 § andra stycket kommunallagen tillämpas på motsvarande sätt.
För granskning av ett nybildat förbund ska revisor utses senast när förbundet bildas och avse tiden från tidpunkten för utseendet till dess nästa mandattid för revisorer börjar.
Arvoden till samtliga revisorer ska betalas av samordningsförbundet, om inte annat anges i förbundsordningen. Om förbundsmedlemmarna enligt förbundsordningen ska betala arvode till revisorerna, ska i stället Försäkringskassan betala arvodet till den för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gemensamma revisorn.
26 §
Bestämmelserna i 12 kap. 1-3 och 7-17 §§ kommunallagen (2017:725) tillämpas på mot-svarande sätt vid revision enligt denna lag. Bestämmelserna i 12 kap. 18 § kommunallagen tillämpas på motsvarande sätt vid revision enligt denna lag som utförs av revisorer utsedda av kommun- och landstingsfullmäktige.
Justering av revisorernas proto-koll tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och landsting som är medlem i samordningsförbundet.
Bestämmelserna i 12 kap. 1-3 och 7-17 §§ kommunallagen (2017:725) tillämpas på mot-svarande sätt vid revision enligt denna lag. Bestämmelserna i 12 kap. 18 § kommunallagen tillämpas på motsvarande sätt vid revision enligt denna lag som utförs av revisorer utsedda av kommun- och regionfullmäktige.
Justering av revisorernas proto-koll tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och region som är medlem i samordningsförbundet.
Revisionsberättelse ska lämnas till styrelsen, förbundsmedlemmarna och Arbetsförmedlingen. Förbundsmedlemmarna ska var för sig pröva om styrelsen ska beviljas ansvarsfrihet och om skadeståndstalan ska väckas.
28 §
Ett samordningsförbunds beslut får, med motsvarande tillämpning av bestämmelserna om laglighets-prövning i 13 kap. kommunallagen (2017:725) överklagas av den som är medlem i en kommun eller i ett landsting, som ingår i förbundet.
Beslut varigenom allmän förvaltningsdomstol har upphävt ett samordningsförbunds beslut eller förbjudit att det verkställs får överklagas endast av förbundet och av den som är medlem i en kommun eller ett landsting som är förbundsmedlem.
Ett samordningsförbunds beslut får, med motsvarande tillämpning av bestämmelserna om laglighets-prövning i 13 kap. kommunallagen (2017:725), överklagas av den som är medlem i en kommun eller region, som ingår i förbundet.
Beslut varigenom allmän förvaltningsdomstol har upphävt ett samordningsförbunds beslut eller förbjudit att det verkställs får överklagas endast av förbundet och av den som är medlem i en kommun eller region som är förbundsmedlem.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.83 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 8 och 9 §§, 2 kap. 3, 3 a, 3 f och 5 §§, 5 kap. 4, 6 och 24 §§, 6 kap. 8 och 12 §§ och 7 kap. 2, 4 och 4 a §§ smittskyddslagen (2004:168) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
8 §
Varje landsting ansvarar för att behövliga smittskyddsåtgärder vid-tas inom landstingsområdet, i den mån annat inte följer av denna lag.
Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också en kommun som inte ingår i ett landsting.
Varje region ansvarar för att behövliga smittskyddsåtgärder vid-tas inom regionens område, i den utsträckning annat inte följer av denna lag.
Det som sägs i denna lag om region gäller också en kommun som inte ingår i en region.
9 §
I varje landsting ska det finnas en smittskyddsläkare.
I varje region ska det finnas en smittskyddsläkare.
En smittskyddsläkare utses av en sådan nämnd som avses i 7 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). I frågor som inte gäller smittskyddsläkarens myndighetsutövning ska denne verka under nämnden.
Smittskyddsläkaren får uppdra åt en erfaren läkare vid en smittskyddsenhet eller vid en infek-tionsklinik inom landstinget att fullgöra uppgifter som smittskyddsläkaren har enligt denna lag.
Smittskyddsläkaren får uppdra åt en erfaren läkare vid en smittskyddsenhet eller vid en infek-tionsklinik inom regionen att fullgöra uppgifter som smittskyddsläkaren har enligt denna lag.
2 kap.
3 §
Landstinget, och under lands-tinget smittskyddsläkaren, skall se till att allmänheten har tillgång till den information och de råd som behövs för att var och en skall kunna skydda sig mot smitta som kan hota liv eller hälsa.
Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal som är verk-samma inom smittskyddet skall vid behov upplysa patienter om åtgär-der för att förebygga smittsamma sjukdomar.
Regionen, och under regionen smittskyddsläkaren, ska se till att allmänheten har tillgång till den information och de råd som behövs för att var och en ska kunna skydda sig mot smitta som kan hota liv eller hälsa.
Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal som är verk-samma inom smittskyddet ska vid behov upplysa patienter om åtgär-der för att förebygga smittsamma sjukdomar.
3 a §
Landstingen ska erbjuda vacci-nationer mot smittsamma sjukdo-mar i syfte att förhindra spridning av dessa sjukdomar i befolkningen.
Regionerna ska erbjuda vacci-nationer mot smittsamma sjukdo-mar i syfte att förhindra spridning av dessa sjukdomar i befolkningen.
Detsamma gäller kommuner och andra huvudmän inom skolväsendet med ansvar för elevhälsa enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:800), med undantag för huvudmän för elevhälsa i förskoleklass.
3 f §
Den som omfattas av 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska av landstinget er-bjudas vaccinationer mot smitt-samma sjukdomar som ingår i nationella vaccinationsprogram.
Den som omfattas av 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska av regionen er-bjudas vaccinationer mot smitt-samma sjukdomar som ingår i nationella vaccinationsprogram.
Den som omfattas av elevhälsa enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:800), med undantag för elever i förskoleklass, ska i stället erbjudas vaccinationer mot smittsamma sjukdomar som ingår i allmänna vaccinationsprogram av huvudmannen för elevens utbildning.
5 §
En behandlande läkare som misstänker eller konstaterar fall av allmänfarlig sjukdom eller annan anmälningspliktig sjukdom, ska utan dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren i det landsting där den anmälande läkaren har sin yrkesverksamhet och till Folkhäl-somyndigheten. Anmälan ska göras även beträffande annan sjukdom som är eller som misstänks vara smittsam, om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form.
En behandlande läkare som misstänker eller konstaterar fall av allmänfarlig sjukdom eller annan anmälningspliktig sjukdom, ska utan dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren i den region där den anmälande läkaren har sin yrkesverksamhet och till Folkhäl-somyndigheten. Anmälan ska göras även beträffande annan sjukdom som är eller som misstänks vara smittsam, om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form.
Anmälningsskyldigheten enligt första stycket första meningen gäller även
- läkare vid laboratorium som utför mikrobiologisk diagnostik,
- den som är ansvarig för ett sådant laboratorium, och
- läkare som utför obduktion.
5 kap.
4 §
Isolering enligt 1 eller 3 § skall ske på en vårdinrättning som drivs av ett landsting.
Isolering enligt 1 eller 3 § ska ske på en vårdinrättning som drivs av en region.
6 §
Har beslut fattats om isolering enligt 1 § skall smittskyddsläkaren genast underrätta det landsting eller den kommun som svarar för sådana insatser som den isolerade behöver. Smittskyddsläkaren skall därvid lämna de uppgifter om den enskilde som behövs för planering av insatserna.
Landstinget eller kommunen skall i samråd med smittskydds-läkaren förbereda lämpliga åtgärder för att tillgodose den enskildes behov då isoleringen upphör.
Har beslut fattats om isolering enligt 1 § ska smittskyddsläkaren genast underrätta den region eller den kommun som svarar för sådana insatser som den isolerade behöver. Smittskyddsläkaren ska lämna de uppgifter om den enskilde som behövs för planering av insatserna.
Regionen eller kommunen ska i samråd med smittskyddsläkaren förbereda lämpliga åtgärder för att tillgodose den enskildes behov när isoleringen upphör.
24 §
Landstinget får förordna någon inom hälso- och sjukvården legitimerad befattningshavare, som har tillräcklig kompetens och erfarenhet, att i chefsöverläkares ställe fullgöra de uppgifter som chefsöverläkaren har enligt 9-23 §§ vid isolering enligt 1 eller 3 §.
Vad som sägs i denna lag om chefsöverläkaren gäller också den som förordnats enligt första stycket.
Regionen får förordna någon inom hälso- och sjukvården legitimerad befattningshavare, som har tillräcklig kompetens och erfarenhet, att i chefsöverläkares ställe fullgöra de uppgifter som chefsöverläkaren har enligt 9-23 §§ vid isolering enligt 1 eller 3 §.
Det som sägs i denna lag om chefsöverläkaren gäller också den som förordnats enligt första stycket.
6 kap.
8 §
En smittskyddsläkare får, om det är lämpligt och smittskyddsläkarna är överens om det, överlämna ett smittskyddsärende till en smitt-skyddsläkare i ett annat landsting.
En smittskyddsläkare får, om det är lämpligt och smittskyddsläkarna är överens om det, överlämna ett smittskyddsärende till en smitt-skyddsläkare i en annan region.
12 §
Uppmärksammar socialnämnd-en, Polismyndigheten eller Krimi-nalvården, efter att ha fått underrättelse enligt 11 §, i sin verksamhet förhållanden som tyder på att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler, ska detta anmälas till den smitt-skyddsläkare som lämnat under-rättelsen. Om smittskyddsläkaren enligt 8 § överlämnat ärendet till smittskyddsläkaren i ett annat landsting, ska anmälan i stället göras till den smittskyddsläkaren.
Uppmärksammar socialnämnden, Polismyndigheten eller Kriminalvården, efter att ha fått underrättelse enligt 11 §, i sin verksamhet förhållanden som tyder på att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler, ska detta anmälas till den smitt-skyddsläkare som lämnat under-rättelsen. Om smittskyddsläkaren enligt 8 § överlämnat ärendet till smittskyddsläkaren i en annan region, ska anmälan i stället göras till den smittskyddsläkaren.
Den skyldighet som avses i första stycket gäller i två månader från det att underrättelsen enligt 11 § mottagits.
7 kap.
2 §
Undersökning, vård och be-handling som läkaren bedömer minska risken för smittspridning och som ges inom landstingets hälso- och sjukvård eller av en läkare som får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårds-ersättning eller enligt vårdavtal med landstinget är kostnadsfri för patienten om det är fråga om en allmänfarlig sjukdom.
Undersökning, vård och be-handling som läkaren bedömer minska risken för smittspridning och som ges inom regionens hälso- och sjukvård eller av en läkare som får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårds-ersättning eller enligt vårdavtal med regionen är kostnadsfri för patienten om det är fråga om en allmänfarlig sjukdom.
4 §
Landstinget har kostnadsansvar för läkemedel som avses i 1 §. Ett öppenvårdsapotek som har lämnat ut ett sådant läkemedel har rätt att få ersättning för kostnaderna för läkemedlet av det landsting inom vars område patienten är bosatt.
Om patienten inte är bosatt inom något landstings område, ska kostnaderna i stället ersättas av det landsting inom vars område den förskrivande läkaren har sin verksamhetsort.
Regionen har kostnadsansvar för läkemedel som avses i 1 §. Ett öppenvårdsapotek som har lämnat ut ett sådant läkemedel har rätt att få ersättning för kostnaderna för läkemedlet av den region inom vars område patienten är bosatt.
Om patienten inte är bosatt inom någon regions område, ska kostnaderna i stället ersättas av den region inom vars område den förskrivande läkaren har sin verksamhetsort.
4 a §
Landstinget har kostnadsansvar för åtgärder som avses i 2 § och för vaccinationer som ingår i nationella vaccinationsprogram enligt 2 kap. 3 f § första stycket.
Regionen har kostnadsansvar för åtgärder som avses i 2 § och för vaccinationer som ingår i nationella vaccinationsprogram enligt 2 kap. 3 f § första stycket.
Kommunen eller annan huvudman inom skolväsendet har enligt skollagens (2010:800) bestämmelser om elevhälsa kostnadsansvar för vaccinationer som ingår i nationella vaccinationsprogram enligt 2 kap. 3 f § andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.84 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning
Härigenom föreskrivs att 1-10, 12, 13, 15-18 §§ lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestäm-melser om inkomst- och kostnads-utjämning för kommuner och landsting.
Denna lag innehåller bestäm-melser om inkomst- och kostnads-utjämning för kommuner och regioner.
Lagen innehåller även bestämmelser om strukturbidrag och in-förandebidrag samt om regleringsbidrag och regleringsavgift.
2 §
Med landsting avses i denna lag även kommuner som inte ingår i ett landsting.
Med regioner avses i denna lag även kommuner som inte ingår i en region.
Lydelse enligt lagrådsremiss Ändringar i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting
Föreslagen lydelse
3 §
I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här.
Utjämningsår: Det år bidrag eller avgift ska betalas.
Uppräknat skatteunderlag: De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna för en kommun eller ett landsting enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i fråga om kommunal inkomstskatt året före utjämnings-året, uppräknade med uppräknings-faktorerna enligt 4 § tredje stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknat skatteunderlag: De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna för en kommun eller region enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i fråga om kommunal inkomstskatt året före utjämningsåret, upp-räknade med uppräkningsfakt-orerna enligt 4 § tredje stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekraft: Summan av de uppräknade skatte-underlagen för hela landet dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före utjämningsåret.
Skatteutjämningsunderlag: Den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet folk-bokförda invånare i kommunen respektive landstinget den 1 november året före utjämnings-året uppräknad med den procentsats som anges i 4 §.
Medelskattesats: Varje kom-muns och landstings skatte-underlag multiplicerad med dess skattesats varefter summan av de beräknade beloppen divideras med skatteunderlaget i landet. Skatteun-derlaget och skattesatsen för kommuner som inte ingår i ett landsting undantas från denna beräkning.
Standardkostnad: En för varje kommun eller landsting beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som anges i 8 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse för att belysa strukturella förhållanden.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för en kommun eller ett landsting.
Bidragsminskning: En bidrags-minskning föreligger i den mån nettot av en kommuns eller ett landstings bidrag och avgifter år 2019 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller lands-tingets bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9-12, 15 och 16 §§.
Skatteutjämningsunderlag: Den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet folk-bokförda invånare i kommunen respektive regionen den 1 november året före utjämnings-året uppräknad med den procentsats som anges i 4 §.
Medelskattesats: Varje kom-muns och regions skatteunderlag multiplicerad med dess skattesats varefter summan av de beräknade beloppen divideras med skatte-underlaget i landet. Skatteun-derlaget och skattesatsen för kommuner som inte ingår i en region undantas från denna beräkning.
Standardkostnad: En för varje kommun eller region beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som anges i 8 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse för att belysa strukturella förhållanden.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för en kommun eller region.
Bidragsminskning: En bidrags-minskning föreligger i den mån nettot av en kommuns eller en regions bidrag och avgifter år 2019 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller regionens bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9-12, 15 och 16 §§.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Vid beräkning av skatteutjäm-ningsunderlaget för en kommun och för ett landsting ska procent-satsen vara 115 procent.
Vid beräkning av skatteutjäm-ningsunderlaget för en kommun och för en region ska procent-satsen vara 115 procent.
5 §
En kommun eller ett landsting vars skatteutjämningsunderlag är högre än det uppräknade skatte-underlaget har rätt till ett inkomst-utjämningsbidrag som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med den skattesats som fastställs enligt 7 §.
En kommun eller region vars skatteutjämningsunderlag är högre än det uppräknade skatte-underlaget har rätt till ett inkomst-utjämningsbidrag som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med den skattesats som fastställs enligt 7 §.
6 §
En kommun eller ett landsting vars skatteutjämningsunderlag är lägre än det uppräknade skatteunderlaget skall betala en inkomstutjämningsavgift som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med den skattesats som fastställs enligt 7 §.
En kommun eller region vars skatteutjämningsunderlag är lägre än det uppräknade skatteunderlaget ska betala en inkomstutjämningsavgift som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med den skattesats som fastställs enligt 7 §.
7 §
Regeringen fastställer för varje län de skattesatser (länsvisa skattesatser) som ska tillämpas vid beräkning av bidrag enligt 5 § och avgifter enligt 6 §.
De länsvisa skattesatserna ska för bidragsberättigade kommuner fast-ställas utifrån 95 procent av medelskattesatsen år 2003 och för bidragsberättigade landsting uti-från 90 procent av medelskatte-satsen samma år.
För avgiftsskyldiga kommuner och landsting ska de länsvisa skattesatserna i stället fastställas utifrån 85 procent av medel-skattesatsen år 2003.
De länsvisa skattesatserna ska för bidragsberättigade kommuner fast-ställas utifrån 95 procent av medelskattesatsen år 2003 och för bidragsberättigade regioner utifrån 90 procent av medelskattesatsen samma år.
För avgiftsskyldiga kommuner och regioner ska de länsvisa skattesatserna i stället fastställas utifrån 85 procent av medel-skattesatsen år 2003.
Lydelse enligt lagrådsremiss Ändringar i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting
Föreslagen lydelse
8 §
För varje kommun beräknas standardkostnaden för
1. förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800),
2. förskoleklass och grundskola,
3. gymnasieskola,
4. individ- och familjeomsorg,
5. kommunal vuxenutbildning,
6. äldreomsorg,
7. infrastruktur och skydd, och
8. verksamhetsövergripande kostnader.
För varje landsting beräknas standardkostnaden för
För varje region beräknas standardkostnaden för
1. hälso- och sjukvård, och
2. befolkningsförändringar.
En standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kost-naden fördelas mellan kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen meddelar.
En standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kost-naden fördelas mellan kommuner och regioner enligt bestämmelser som regeringen meddelar.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 §
En kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per invånare överstiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare har rätt till ett kostnadsutjämningsbidrag som motsvarar mellanskillnaden, multi-plicerad med antalet invånare i kommunen eller landstinget.
En kommun eller region vars strukturkostnad per invånare överstiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare har rätt till ett kostnadsutjämningsbidrag som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller regionen.
10 §
En kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per invånare understiger den för landet genom-snittliga strukturkostnaden per invånare skall betala en kostnadsut-jämningsavgift som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller landstinget.
En kommun eller region vars strukturkostnad per invånare understiger den för landet genom-snittliga strukturkostnaden per invånare ska betala en kostnadsut-jämningsavgift som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller regionen.
12 §
Ett landsting har rätt till ett strukturbidrag enligt följande.
Ett landsting som år 2004 haft en beräknad standardkostnad för små landsting har rätt till ett bidrag med motsvarande belopp.
Ett landsting som år 2013 fått strukturbidrag för bidragsminsk-ning har rätt till ett bidrag mot-svarande den del av beloppet som överstiger 0,11 procent av det uppräknade skatteunderlaget år 2014.
En region har rätt till ett strukturbidrag enligt följande.
En region som år 2004 haft en beräknad standardkostnad för små regioner har rätt till ett bidrag med motsvarande belopp.
En region som år 2013 fått strukturbidrag för bidragsminsk-ning har rätt till ett bidrag mot-svarande den del av beloppet som överstiger 0,11 procent av det uppräknade skatteunderlaget år 2014.
Lydelse enligt lagrådsremiss Ändringar i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting
Föreslagen lydelse
13 §
En kommun eller ett landsting som får en bidragsminskning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av bidragsminskningen som överstiger 250 kronor per invånare.
En kommun eller region som får en bidragsminskning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av bidragsminskningen som överstiger 250 kronor per invånare.
Införandebidraget ska därefter årligen minska med 250 kronor per invånare till dess det upphör.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 §
Om statens samlade utgifter för inkomstutjämningsbidrag, kostnadsutjämningsbidrag, strukturbidrag och införandebidrag, minskade med statens samlade inkomster från inkomstutjämningsavgifter och kostnadsutjämningsavgifter, är lägre än statens anslag för dessa bidrag, skall skillnaden fördelas till kommuner respektive landsting som regleringsbidrag, med ett enhetligt belopp per invånare i landet.
Om statens samlade utgifter för inkomstutjämningsbidrag, kostnadsutjämningsbidrag, strukturbidrag och införandebidrag, minskade med statens samlade inkomster från inkomstutjämningsavgifter och kostnadsutjämningsavgifter, är lägre än statens anslag för dessa bidrag, ska skillnaden fördelas till kommuner respektive regioner som reglerings-bidrag, med ett enhetligt belopp per invånare i landet.
16 §
Om statens samlade utgifter för inkomstutjämningsbidrag, kost-nadsutjämningsbidrag, struktur-bidrag och införandebidrag, mins-kade med statens samlade in-komster från inkomstutjämnings-avgifter och kostnadsutjämnings-avgifter, är högre än statens anslag för dessa bidrag, skall skillnaden betalas av kommuner respektive landsting i form av reglerings-avgift, med ett enhetligt belopp per invånare i landet.
Om statens samlade utgifter för inkomstutjämningsbidrag, kost-nadsutjämningsbidrag, struktur-bidrag och införandebidrag, mins-kade med statens samlade in-komster från inkomstutjämnings-avgifter och kostnadsutjämnings-avgifter, är högre än statens anslag för dessa bidrag, ska skillnaden betalas av kommuner respektive regioner i form av regleringsavgift, med ett enhetligt belopp per invånare i landet.
17 §
Avgifter och bidrag beräknas på grundval av antalet folkbokförda invånare i en kommun eller i ett landsting den 1 november året före utjämningsåret och den indelning av kommuner och landsting som gäller vid början av utjämningsåret, om inte annat följer av 17 a §.
Avgifter och bidrag beräknas på grundval av antalet folkbokförda invånare i en kommun eller region den 1 november året före utjämningsåret och den indelning av kommuner och regioner som gäller vid början av utjämningsåret, om inte annat följer av 17 a §.
17 a §
Beräkningen av strukturbidrag samt standardkostnader för be-folkningsförändringar och be-byggelsestruktur för en kommun som sammanläggs med en annan kommun eller flera andra kommuner enligt lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting, ska göras enligt följande.
Beräkningen av strukturbidrag samt standardkostnader för be-folkningsförändringar och be-byggelsestruktur för en kommun som sammanläggs med en annan kommun eller flera andra kommuner enligt lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och regioner, ska göras enligt följande.
Den nya kommunens strukturbidrag samt standardkostnader för befolkningsförändringar och bebyggelsestruktur ska, det utjämningsår då indelningsändringen träder i kraft och de därpå följande tre åren, grundas på det högsta värdet på dessa bidrag och kostnader beräknade på grundval av den indelning av kommuner
1. som gäller den 1 januari utjämningsåret, eller
2. som gällde före indelningsändringen, varvid beräkningen ska utgå från de i sammanläggningen ingående kommunernas strukturbidrag samt standardkostnader för respektive kostnadsslag.
18 §
Skatteverket beslutar senast den 20 januari under utjämningsåret preliminärt om bidrag respektive avgifter för varje kommun och landsting.
En kommun eller ett landsting får senast den 15 februari under utjämningsåret till Skatteverket påtala brister och oriktiga uppgifter i underlaget för beslutet.
Skatteverket fastställer bidrag respektive avgifter för varje kommun och landsting senast den 15 april under utjämningsåret.
Skatteverket beslutar senast den 20 januari under utjämningsåret preliminärt om bidrag respektive avgifter för varje kommun och region.
En kommun eller region får senast den 15 februari under utjämningsåret till Skatteverket påtala brister och oriktiga upp-gifter i underlaget för beslutet.
Skatteverket fastställer bidrag respektive avgifter för varje kommun och region senast den 15 april under utjämningsåret.
Denna lag träder i kraft den 2 januari 2020 i fråga om 3, 8 och 13 §§ och i övrigt den 1 januari 2020.
2.85 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 16 § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
16 §
Personuppgifter som kontoföringsmyndigheten administrerar i unionsregistret ska ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för
1. verksamhet som staten, ett landsting eller en kommun an-svarar för enligt lag eller annan författning och
1. verksamhet som staten, en region eller en kommun ansvarar för enligt lag eller annan författning och
a) som avser utsläppsrätter eller kyotoenheter som registreras i unionsregistret,
b) som för att kunna fullgöras förutsätter tillgång till information om utsläppsrätter eller kyotoenheter, eller
c) som avser fullgörande av underrättelseskyldighet,
2. omsättning av utsläppsrätter eller kyotoenheter, samt
3. affärsverksamhet, kreditgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där information om utsläppsrätter eller kyotoenheter utgör underlag för prövningar eller beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.86 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
Landsting får ta ut en avgift av den myndighet som har beslutat att inhämta ett rättsintyg, om detta har utfärdats i tjänsten av läkare inom den offentligt bedrivna vården.
Regioner får ta ut en avgift av den myndighet som har beslutat att inhämta ett rättsintyg, om detta har utfärdats i tjänsten av läkare inom den offentligt bedrivna vården.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.87 Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § naturgaslagen (2005:403) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
10 §
En koncession får för sin giltighet göras beroende av att den som innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort den berörda ledningen eller anläggningen och att vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och komm-unalförbund behöver inte ställa säkerhet.
En koncession får för sin giltighet göras beroende av att den som innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort den berörda ledningen eller anläggningen och att vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, regioner och komm-unalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte längre är tillräcklig, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om säkerhetens be-skaffenhet gäller 2 kap. 25 § ut-sökningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, till-synsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs.
I fråga om säkerhetens be-skaffenhet gäller 2 kap. 25 § ut-sökningsbalken. Säkerheten ska prövas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.88 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 46 §, 10 kap. 18 § och 21 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
46 §
Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor, en lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets ange-lägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, lands-tinget eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets ange-lägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, regionen eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller regionen ingår i.
Revisorn i ett aktiebolag i vilket staten äger samtliga aktier är skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till Riksrevisionen.
10 kap.
18 §
Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagets revisor, en annan lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Lekmannarevisorn i ett aktie-bolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, landstinget eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
Lekmannarevisorn i ett aktie-bolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, regionen eller i så-dana kommunalförbund som kommunen eller regionen ingår i.
21 kap.
2 §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte om
1. gäldenären är en kommun, ett landsting eller ett kommunal-förbund,
1. gäldenären är en kommun, en region eller ett kommunalförbund,
2. gäldenären är ett företag i en koncern i vilken det långivande bolaget ingår,
3. lånet är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och bolaget lämnar lånet av rent affärsmässiga skäl, eller
4. lånet har tagits upp av Riksgäldskontoret enligt 5 kap. budgetlagen (2011:203).
Med koncern som avses i första stycket 2 likställs annan företagsgrupp av motsvarande slag i vilken moderorganisationen är
1. en svensk juridisk person som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078),
2. en motsvarande utländsk juridisk person med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
3. kommun, landsting eller kommunalförbund.
3. en kommun, en region eller ett kommunalförbund.
Bestämmelserna i 1 § gäller inte heller lån till en aktieägare eller dennes närstående, om låntagarens och dennes närståendes sammanlagda aktieinnehav i bolaget inte uppgår till en procent av aktiekapitalet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.89 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
En öppen redovisning och en separat redovisning enligt 3 och 4 §§ som avser verksamhet som bedrivs inom en kommun eller ett landsting och som inte utgör räkenskapsinformation enligt 2 kap. 4 § lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning ska arkiveras i enlighet med bestämmelserna om bevarande och arkivering i 3 kap. 12-15 §§ den lagen. Detsamma gäller uppgifter av betydelse för redovisningarna.
En öppen redovisning och en separat redovisning enligt 3 och 4 §§ som avser verksamhet som bedrivs inom en kommun eller en region och som inte utgör räken-skapsinformation enligt 2 kap. 4 § lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning ska arki-veras i enlighet med bestämmel-serna om bevarande och arkivering i 3 kap. 12-15 §§ den lagen. Detsamma gäller uppgifter av betydelse för redovisningarna.
Sådana redovisningar och uppgifter som sägs i första stycket och som avser verksamhet som bedrivs av en fysisk eller juridisk person vilken omfattas av bokföringslagen (1999:1078) ska arkiveras i enlighet med bestämmelserna om arkivering m.m. i 7 kap. den lagen även om informationen inte utgör räkenskapsinformation i bokföringslagens mening.
I arkivlagen (1990:782) finns ytterligare bestämmelser om arkivering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.90 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund samt 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund
Lag om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om rätt till ersättning för kommuner för ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) och skyldighet att i vissa fall justera en sådan ersättning.
Det som sägs om kommun i denna lag gäller även landsting och kommunalförbund samt samord-ningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samord-ning av rehabiliteringsinsatser.
Det som sägs om kommun i denna lag gäller även region och kommunalförbund samt samord-ningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samord-ning av rehabiliteringsinsatser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.91 Förslag till lag om ändring i vallagen (2005:837)
Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen (2005:837)
dels att 1 kap. 1, 3 och 4 §§, 2 kap. 1-3, 5-7, 10, 14 och 15 §§, 4 kap. 1, 5, 7-10, 13, 15 och 19 §§, 5 kap. 2 a §, 6 kap. 8 §, 7 kap. 6 och 12 §§, 8 kap. 2 §, 10 kap. 2 §, 14 kap. 1, 6, 8, 13, 15, 21, 22, 27-29 §§, 15 kap. 3, 10, 11 och 13 §§ och rubriken närmast före 4 kap. 5 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 14 kap. 26 § ska lyda "Valet till region- och kommunfullmäktige".
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns bestämmelser om genomförande av val till riks-dagen, landstings- och kommun-fullmäktige samt Europaparla-mentet.
I denna lag finns bestämmelser om genomförande av val till riksdagen, region- och kommun-fullmäktige samt Europaparla-mentet.
Vissa grundläggande bestämmelser om val finns i regeringsformen och kommunallagen (2017:725).
Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande.
AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
1 kap. - Inledande bestämmelser
2 kap. - Partier och kandidater
3 kap. - Valmyndigheter m.m.
4 kap. - Valkretsar och valdistrikt m.m.
5 kap. - Röstlängder och röstkort
6 kap. - Valsedlar och kuvert
AVDELNING II. GENOMFÖRANDE AV VAL
7 kap. - Allmänna bestämmelser om röstning
8 kap. - Allmänna bestämmelser om röstmottagning
9 kap. - Röstmottagning i vallokal
10 kap. - Röstmottagning i röstningslokal
AVDELNING III. RÄKNING AV RÖSTER
11 kap. - Preliminär rösträkning i vallokal
12 kap. - Valnämndens rösträkning
13 kap. - Slutlig rösträkning
AVDELNING IV. FÖRDELNING AV MANDAT
14 kap. - Fördelning av mandat
AVDELNING V. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER
15 kap. - Överklagande
3 §
Ordinarie val till riksdagen och ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige ska hållas samma dag. Valdag ska vara den andra söndagen i september. Val till Europaparlamentet ska hållas i juni vart femte år. Om Europeiska unionens råd i ett särskilt fall beslutar det, ska valet i stället hållas i april, maj eller juli valåret.
Vid omval till riksdagen be-stämmer regeringen vilken dag som ska vara valdag. Vid omval till landstings- och kommunfull-mäktige bestämmer den centrala valmyndigheten, efter samråd med länsstyrelsen, vilken dag som ska vara valdag. Ett omval ska hållas så snart det kan ske och senast inom tre månader efter beslut om omval.
Ordinarie val till riksdagen och ordinarie val till region- och kommunfullmäktige ska hållas samma dag. Valdag ska vara den andra söndagen i september. Val till Europaparlamentet ska hållas i juni vart femte år. Om Europeiska unionens råd i ett särskilt fall beslutar det, ska valet i stället hållas i april, maj eller juli valåret.
Vid omval till riksdagen be-stämmer regeringen vilken dag som ska vara valdag. Vid omval till region- och kommunfullmäktige bestämmer den centrala valmyn-digheten, efter samråd med länsstyrelsen, vilken dag som ska vara valdag. Ett omval ska hållas så snart det kan ske och senast inom tre månader efter beslut om omval.
Vid extra val enligt 3 kap. 11 § regeringsformen bestämmer regeringen vilken dag som ska vara valdag.
Vid extra val enligt 6 kap. 5 § regeringsformen bestämmer riksdagens talman, efter samråd med den centrala valmyndigheten, vilken dag som ska vara valdag.
Vid extra val enligt 5 kap. 10 § kommunallagen (2017:725) bestämmer landstings- eller kom-munfullmäktige, efter samråd med den centrala valmyndigheten och länsstyrelsen, vilken dag som ska vara valdag.
Vid extra val enligt 5 kap. 10 § kommunallagen (2017:725) bestämmer region- eller kom-munfullmäktige, efter samråd med den centrala valmyndigheten och länsstyrelsen, vilken dag som ska vara valdag.
4 §
Den som har rösträtt vid val till riksdagen har rösträtt också vid val till Europaparlamentet.
Medborgare i någon av Europ-eiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) som har röst-rätt vid val till landstings- och kommunfullmäktige och som vid val till Europaparlamentet inte röstar i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, har rösträtt vid ett sådant val i Sverige.
Medborgare i någon av Europ-eiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) som har röst-rätt vid val till region- och kommunfullmäktige och som vid val till Europaparlamentet inte röstar i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, har rösträtt vid ett sådant val i Sverige.
2 kap.
1 §
Ett parti som vill registrera sin beteckning ska skriftligen anmäla detta hos den centrala valmyndigheten.
Om anmälan görs senast den sista februari det år då ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommunfullmäktige eller val till Europaparlamentet ska hållas, gäller registreringen från och med det valet.
Om anmälan görs senast den sista februari det år då ordinarie val till riksdagen och till region- och kommunfullmäktige eller val till Europaparlamentet ska hållas, gäller registreringen från och med det valet.
Om det är fråga om ett extra val ska en anmälan i stället göras senast en vecka efter det att beslutet om valdag har meddelats för att registreringen ska gälla från och med det valet.
2 §
Av en anmälan skall det framgå vilket slag av val den gäller. Om den avser val till landstings- eller kommunfullmäktige, skall det framgå vilket landsting eller vilken kommun den gäller.
Tillsammans med en anmälan skall partiet lämna förklaringar enligt 4 § eller ett intyg om att sådana förklaringar har visats upp för notarius publicus.
Av en anmälan ska det framgå vilket slag av val den gäller. Om den avser val till region- eller kommunfullmäktige, ska det framgå vilken region eller kommun den gäller.
Tillsammans med en anmälan ska partiet lämna förklaringar enligt 4 § eller ett intyg om att sådana förklaringar har visats upp för notarius publicus.
3 §
En partibeteckning ska registreras om följande villkor är uppfyllda:
1. Partibeteckningen ska bestå av eller innehålla ord. Den får innehålla en partisymbol.
2. Om ett parti inte redan är representerat i den beslutande församling som anmälan gäller, ska anmälan ha ett dokumenterat stöd av minst
a) för val till riksdagen: 1 500 personer som har rösträtt i hela landet,
b) för val till landstings- eller kommunfullmäktige: 100 respekt-ive 50 personer som har rösträtt i det landsting eller den kommun som anmälan gäller,
b) för val till region- eller kommunfullmäktige: 100 respekt-ive 50 personer som har rösträtt i den region eller kommun som anmälan gäller,
c) för val till Europaparlamentet: 1 500 personer som har rösträtt i hela landet.
3. Partibeteckningen ska inte kunna antas bli förväxlad med en beteckning som redan
a) är registrerad, eller
b) har anmälts för registrering, om beteckningarna skulle komma att bli registrerade för samma val.
4. Partibeteckningen ska inte kunna antas bli förväxlad med en beteckning som tidigare gällt för samma slag av val men som av-registrerats för högst fem år sedan på grund av namnbyte.
5. Partibeteckningen ska inte kunna antas bli förväxlad med en beteckning för något annat parti som redan anmält sitt deltagande i val eller som ska anses ha anmält sitt deltagande enligt 15 § andra eller tredje stycket, om beteckningarna skulle komma att gälla i samma val.
5 §
Om en partibeteckning regi-streras för val till riksdagen, gäller registreringen också för val till landstings- och kommunfull-mäktige i hela landet samt för val till Europaparlamentet. Om regi-streringen avser val till lands-tingsfullmäktige, gäller den val i det landstinget och val till kom-munfullmäktige i de kommuner som ligger inom landstinget. I övriga fall gäller registreringen endast för det val som anmälan avser.
Om en partibeteckning regi-streras för val till riksdagen, gäller registreringen också för val till region- och kommunfullmäktige i hela landet samt för val till Europaparlamentet. Om regi-streringen avser val till region-fullmäktige, gäller den val i den regionen och val till kommun-fullmäktige i de kommuner som ligger inom regionen. I övriga fall gäller registreringen endast för det val som anmälan avser.
6 §
Om ett parti som har registrerat en partibeteckning medger det, kan ett annat parti få samma beteckning registrerad
1. för val till riksdagen även om beteckningen redan är registrerad för val till landstings- eller kommunfullmäktige, eller
2. för val till landstingsfull-mäktige, även om partibeteck-ningen redan är registrerad för val till kommunfullmäktige inom landstinget.
1. för val till riksdagen även om beteckningen redan är registrerad för val till region- eller kommunfullmäktige, eller
2. för val till regionfullmäktige, även om partibeteckningen redan är registrerad för val till kommunfullmäktige inom regionen.
Detta gäller också om det första partiets ansökan ännu inte lett till registrering, när det andra partiet lämnar in sin ansökan.
7 §
En registrerad partibeteckning skall avregistreras om partiet
1. begär det, eller
2. inte har anmält kandidater för två ordinarie val i följd till riksdagen, till landstings- eller kommunfullmäktige eller till Europaparlamentet.
En registrerad partibeteckning ska avregistreras om partiet
1. begär det, eller
2. inte har anmält kandidater för två ordinarie val i följd till riksdagen, till region- eller kommunfullmäktige eller till Europaparlamentet.
10 §
En anmälan av kandidater skall avse
En anmälan av kandidater ska avse
1. för val till riksdagen: en viss valkrets,
2. för val till kommun- eller landstingsfullmäktige: kommunen eller landstinget,
2. för val till kommun- eller regionfullmäktige: kommunen eller regionen,
3. för val till Europaparlamentet: hela landet.
14 §
Ett parti som vill delta i ett val ska skriftligen anmäla detta till den centrala valmyndigheten. Av anmälan ska det framgå vilken beteckning partiet går till val under (partibeteckning) och vilket slag av val anmälan gäller. Om anmälan avser val till landstings- eller kommunfullmäktige, ska det framgå vilket landsting eller vilken kommun den gäller.
Ett parti som vill delta i ett val ska skriftligen anmäla detta till den centrala valmyndigheten. Av anmälan ska det framgå vilken beteckning partiet går till val under (partibeteckning) och vilket slag av val anmälan gäller. Om anmälan avser val till region- eller kommunfullmäktige, ska det framgå vilken region eller kommun den gäller.
15 §
Om ett parti anmäls för val till riksdagen, gäller anmälan också för val till landstings- och kommun-fullmäktige i hela landet och för val till Europaparlamentet. I övriga fall gäller anmälan endast för det val som anmälan avser.
Om ett parti anmäls för val till riksdagen, gäller anmälan också för val till region- och kommun-fullmäktige i hela landet och för val till Europaparlamentet. I övriga fall gäller anmälan endast för det val som anmälan avser.
Ett parti som är representerat i en beslutande församling ska vid nästa val anses ha anmält deltagande i val i den omfattning som följer av första stycket.
Ett parti som har anmält kandidater enligt 9 § ska anses ha anmält deltagande i valet.
4 kap.
1 §
För val till riksdagen, lands-tingsfullmäktige och kommun-fullmäktige skall det finnas geo-grafiskt avgränsade områden för vilka det skall väljas ledamöter till den beslutande församling valet gäller (valkretsar). För val till Europaparlamentet utgör landet en enda valkrets.
Om inte annat anges skall vid tillämpningen av detta kapitel antalet röstberättigade vid ett val beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringsdata-basen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokförings-verksamhet den 1 mars valåret.
För val till riksdagen, region-fullmäktige och kommunfullmäk-tige ska det finnas geografiskt avgränsade områden för vilka det ska väljas ledamöter till den beslutande församling valet gäller (valkretsar). För val till Europa-parlamentet utgör landet en enda valkrets.
Om inte annat anges ska vid tillämpningen av detta kapitel antalet röstberättigade vid ett val beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringsdata-basen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokförings-verksamhet den 1 mars valåret.
Val till landstingsfullmäktige
Val till regionfullmäktige
5 §
Vid val till landstingsfullmäk-tige är landstinget en enda val-krets, om inte fullmäktige beslutar att dela in landstinget i två eller flera valkretsar.
Vid val till regionfullmäktige är regionen en enda valkrets, om inte fullmäktige beslutar att dela in regionen i två eller flera val-kretsar.
En valkrets ska omfatta en eller flera kommuner, om inte något annat följer av 6 § andra stycket.
7 §
Om en kommun delas in i två eller flera valkretsar för val till landstingsfullmäktige och om kommunen är indelad i valkretsar för val till kommunfullmäktige, skall gränsen för en valkrets för val till landstingsfullmäktige sam-manfalla med gränsen för en valkrets för val till kommunfull-mäktige.
Om en kommun delas in i två eller flera valkretsar för val till regionfullmäktige och om kommunen är indelad i valkretsar för val till kommunfullmäktige, ska gränsen för en valkrets för val till regionfullmäktige sammanfalla med gränsen för en valkrets för val till kommunfullmäktige.
8 §
Indelningen i valkretsar skall, sedan kommunerna inom landstinget har fått tillfälle att yttra sig, beslutas av landstingsfull-mäktige senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen skall gälla för första gången. För att gälla skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
Indelningen i valkretsar ska, sedan kommunerna inom regionen har fått tillfälle att yttra sig, beslutas av regionfullmäktige senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen ska gälla för första gången. För att gälla ska beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i regioner eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
9 §
Mandaten i landstingsfullmäktige i ett landsting som är indelat i valkretsar består av fasta valkretsmandat och utjämnings-mandat.
Mandaten i regionfullmäktige i en region som är indelad i val-kretsar består av fasta valkrets-mandat och utjämningsmandat.
Nio tiondelar av mandaten är fasta valkretsmandat. Om talet blir brutet när antalet fasta valkretsmandat beräknas, ska det rundas av till närmaste lägre hela tal. Återstående mandat är utjämningsmandat.
10 §
Om ett landsting är indelat i valkretsar, ska länsstyrelsen senast den 30 april det år då ordinarie val ska hållas besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets ska ha. Det ska göras på följande sätt.
Antalet personer som har rösträtt i landstinget delas med antalet fasta valkretsmandat och därefter delas antalet personer som har rösträtt i varje valkrets med det tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje gång som antalet som har rösträtt i en valkrets är jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett mandat.
Om en region är indelad i valkretsar, ska länsstyrelsen senast den 30 april det år då ordinarie val ska hållas besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets ska ha. Det ska göras på följande sätt.
Antalet personer som har rösträtt i regionen delas med antalet fasta valkretsmandat och därefter delas antalet personer som har rösträtt i varje valkrets med det tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje gång som antalet som har rösträtt i en valkrets är jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett mandat.
Om inte alla fasta valkretsmandat kan fördelas på detta sätt, får valkretsarna de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. När överskottstalen är lika stora i två eller flera valkretsar, ska lotten avgöra vilken valkrets som ska få mandatet.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i regioner eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
13 §
Indelningen i valkretsar skall beslutas av kommunfullmäktige senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen skall gälla för första gången. För att gälla skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än som sägs i första stycket.
Indelningen i valkretsar ska beslutas av kommunfullmäktige senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen ska gälla för första gången. För att gälla ska beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i regioner eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än som sägs i första stycket.
15 §
Om en kommun är indelad i valkretsar, ska länsstyrelsen senast den 30 april det år då ordinarie val ska hållas besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets ska ha. Det ska göras på följande sätt.
Antalet personer som har rösträtt i kommunen delas med antalet fasta valkretsmandat och därefter delas antalet personer som har rösträtt i varje valkrets med det tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje gång som antalet som har rösträtt i en valkrets är jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett mandat.
Om inte alla fasta valkretsmandat kan fördelas på detta sätt, får valkretsarna de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. När överskottstalen är lika stora i två eller flera valkretsar, ska lotten avgöra vilken valkrets som ska få mandatet.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i regioner eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
19 §
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller komm-uner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valdistrikt får meddelas senare än den dag som anges i 18 §.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i regioner eller komm-uner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valdistrikt får meddelas senare än den dag som anges i 18 §.
5 kap.
2 a §
Vid val till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige ska unionsmedborgare som enligt 1 kap. 7 § andra stycket kommunal-lagen (2017:725) har rösträtt tas upp i röstlängd om de skriftligen senast 30 dagar före valdagen hos den centrala valmyndigheten
Vid val till kommunfullmäktige och regionfullmäktige ska unions-medborgare som enligt 1 kap. 7 § andra stycket kommunallagen (2017:725) har rösträtt tas upp i röstlängd om de skriftligen senast 30 dagar före valdagen hos den centrala valmyndigheten
1. anmäler att de vill bli upptagna i röstlängden, och
2. anger sin nationalitet, sin adress i Sverige samt sin födelsetid eller i förekommande fall sitt personnummer.
Väljare som har tagits upp i röstlängd enligt denna paragraf står kvar där tills de stryks från den på egen begäran eller villkoren för rösträtt inte längre är uppfyllda.
6 kap.
8 §
Följande partier som ställer upp i ett val har rätt till valsedlar på statens bekostnad:
1. vid val till riksdagen: parti som vid valet får eller vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet eller som ändå är eller genom valet blir representerat i riksdagen,
2. vid val till landstings- eller kommunfullmäktige: parti som är eller genom valet blir representerat i fullmäktige,
2. vid val till region- eller kom-munfullmäktige: parti som är eller genom valet blir representerat i fullmäktige,
3. vid val till Europaparlamentet: parti som vid valet får eller vid något av de två senaste valen till Europaparlamentet har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet.
I samtliga fall avser rätten till fria valsedlar ett antal som motsvarar högst tre gånger antalet röstberättigade i
1. vid val till riksdagen: valkretsen,
2. vid övriga val: valet.
Vid tillämpningen av andra stycket beräknas antalet röstberättigade på grundval av uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokförings-verksamhet den 1 mars valåret.
7 kap.
6 §
Vid ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kom-munfullmäktige samt val till Europaparlamentet får en budröst göras i ordning tidigast 24 dagar före valdagen.
Vid ordinarie val till riksdagen och till region- och kommun-fullmäktige samt val till Europa-parlamentet får en budröst göras i ordning tidigast 24 dagar före valdagen.
Vid andra val får en budröst göras i ordning tidigast 10 dagar före valdagen. En budröst som lämnas hos en utlandsmyndighet får i dessa fall dock göras i ordning tidigast 20 dagar före valdagen.
12 §
Brevröster får göras i ordning tidigast 45 dagar före valdagen.
Vid andra val än ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommunfullmäktige samt val till Europaparlamentet får brevröster dock göras i ordning först sedan det har beslutats vilken dag valet skall hållas.
Vid andra val än ordinarie val till riksdagen och till region- och kommunfullmäktige samt val till Europaparlamentet får brevröster dock göras i ordning först sedan det har beslutats vilken dag valet ska hållas.
8 kap.
2 §
I anslutning till ett röstmottagningsställe ska det ordnas en lämplig avskärmad plats där valsedlar kan läggas ut. Om en sådan plats inte kan anordnas i anslutning till röstmottagningsstället får den i stället ordnas inne i lokalen. På denna plats ska väljarna ha tillgång till
1. valsedlar med enbart valbeteckning,
2. valsedlar med parti- och valbeteckning
a) för val till riksdagen samt landstings- och kommunfullmäkti-ge för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet,
b) för val till landstings- och kommunfullmäktige för varje parti som redan är representerat där och som inte uppfyller kraven i a ovan, när det gäller röstmottagnings-ställen inom det landsting eller den kommun där partiet är represen-terat,
a) för val till riksdagen samt region- och kommunfullmäktige för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet,
b) för val till region- och kommunfullmäktige för varje parti som redan är representerat där och som inte uppfyller kraven i a ovan, när det gäller röstmottagnings-ställen inom den region eller den kommun där partiet är represen-terat,
3. valsedlar med parti- och valbeteckning för val till Europaparlamentet för varje parti som vid något av de två senaste valen till Europaparlamentet har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet eller valsedlar med parti- och valbeteckning samt uppgifter om kandidater om ett sådant parti deltar med endast en valsedel.
De partier som deltar i valen ska också kunna lägga ut sina valsedlar på denna plats.
Första stycket 2 och 3 gäller endast under förutsättning att partiet har gjort en begäran enligt 6 kap. 7 §.
10 kap.
2 §
Vid ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommun-fullmäktige samt vid val till Europaparlamentet får röstmot-tagningen påbörjas
Vid ordinarie val till riksdagen och till region- och kommun-fullmäktige samt vid val till Europaparlamentet får röstmot-tagningen påbörjas
1. i röstningslokaler som en kommun har anordnat: tidigast den artonde dagen före valdagen,
2. hos en utlandsmyndighet: tidigast den tjugofjärde dagen före valdagen.
Vid andra val får röstmottagningen påbörjas
1. i röstningslokaler som en kommun har anordnat: tidigast den tionde dagen före valdagen,
2. hos en utlandsmyndighet: tidigast den tjugonde dagen före valdagen.
Röstmottagningen får pågå
1. i röstningslokaler som en kommun har anordnat: till och med valdagen,
2. hos en utlandsmyndighet: så länge att de fönsterkuvert som har gjorts i ordning kan antas vara hos den centrala valmyndigheten senast dagen före valdagen.
14 kap.
1 §
Den centrala valmyndigheten skall på grundval av resultatet av den slutliga rösträkningen fördela mandaten i riksdagen och Europa-parlamentet samt fastställa vilka kandidater som har valts till leda-möter och ersättare.
I fråga om val till landstings- och kommunfullmäktige skall läns-styrelsen fördela mandaten mellan partierna och för varje valkrets fastställa vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare.
Den centrala valmyndigheten ska på grundval av resultatet av den slutliga rösträkningen fördela mandaten i riksdagen och Europa-parlamentet samt fastställa vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare.
I fråga om val till region- och kommunfullmäktige ska länsstyrelsen fördela mandaten mellan partierna och för varje valkrets fastställa vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare.
6 §
Mandaten i kommunfullmäktige i en kommun som är en enda valkrets ska fördelas mellan partier som fått minst 2 procent av rösterna i kommunen. I en kommun som är indelad i två eller flera valkretsar ska mandaten fördelas mellan partier som fått minst 3 procent av rösterna i kommunen.
Mandaten i landstingsfullmäkt-ige ska fördelas mellan partier som fått minst 3 procent av rösterna i landstinget.
Mandaten i regionfullmäktige ska fördelas mellan partier som fått minst 3 procent av rösterna i regionen.
Mandaten i Europaparlamentsvalet ska fördelas mellan partier som fått minst 4 procent av rösterna i landet.
8 §
Vid fördelningen av mandat i sådana landsting och kommuner som är indelade i valkretsar tilläm-pas bestämmelserna om riksdags-val i 3-5 §§ på motsvarande sätt.
Vid fördelningen av mandat i sådana regioner och kommuner som är indelade i valkretsar tilläm-pas bestämmelserna om riksdags-val i 3-5 §§ på motsvarande sätt.
13 §
Ledamöter i övriga val fastställs enligt vad som tillämpas beträffande riksdagsvalet.
Personligt röstetal skall fast-ställas bara för kandidater som fått särskilda personröster mot-svarande minst 5 procent av det antal röster som partiet fått i valkretsen, dock minst
1. vid val till landstingsfull-mäktige: 100 röster,
Personligt röstetal ska fastställas bara för kandidater som fått särskilda personröster mot-svarande minst 5 procent av det antal röster som partiet fått i valkretsen, dock minst
1. vid val till regionfullmäktige: 100 röster,
2. vid val till kommunfullmäktige: 50 röster.
15 §
Ersättare i landstingsfullmäktige och Europaparlamentet utses på motsvarande sätt som för riks-dagsvalet.
Ersättare i regionfullmäktige och Europaparlamentet utses på motsvarande sätt som för riks-dagsvalet.
21 §
Om en ledamot i landstings-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet avgår under valperioden, skall respek-tive valmyndighet efter anmälan utse en ny ledamot. Ny ledamot skall utses enligt vad som tillämpas för riksdagsvalet enligt 18 och 19 §§.
Om en ledamot i region-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet avgår under valperioden, ska respektive valmyndighet efter anmälan utse en ny ledamot. Ny ledamot ska utses enligt vad som tillämpas för riksdagsvalet enligt 18 och 19 §§.
22 §
Om en ersättare i landstings-fullmäktige har utsetts till ordi-narie ledamot, blivit invald i en annan valkrets efter ett omval där eller avgått som ersättare av någon annan orsak, ska länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordför-ande göra nya beräkningar och utse ytterligare en ersättare för varje ledamot som berörs.
Om en ersättare i regionfull-mäktige har utsetts till ordinarie ledamot, blivit invald i en annan valkrets efter ett omval där eller avgått som ersättare av någon annan orsak, ska länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordförande göra nya beräkningar och utse ytterligare en ersättare för varje ledamot som berörs.
Ersättare för en annan ledamot som utsetts i stället för en ledamot som avgått är de övriga kandidater som skulle ha varit ersättare för den avgångna ledamoten.
Vid beräkningen ska samma beräkning tillämpas som när ersättare utses. Kan någon ersättare inte utses enligt första stycket, utses ingen ersättare.
27 §
Om färre än halva antalet ledamöter utsetts i landstings- eller kommunfullmäktige, skall Val-prövningsnämnden upphäva valet och besluta om omval av samtliga ledamöter och ersättare.
Om färre än halva antalet ledamöter utsetts i region- eller kommunfullmäktige, ska Valpröv-ningsnämnden upphäva valet och besluta om omval av samtliga ledamöter och ersättare.
28 §
För den som blivit utsedd till ledamot av riksdagen, landstings-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet eller till ersättare skall respektive valmyn-dighet genast utfärda bevis om detta. I beviset skall den valmyn-digheten ange
För den som blivit utsedd till ledamot av riksdagen, region-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet eller till ersättare ska respektive valmyn-dighet genast utfärda bevis om detta. I beviset ska den valmyn-digheten ange
1. namnet på den som blivit utsedd, och
2. den tid, det parti och den valkrets som ledamoten eller ersättaren blivit utsedd för.
Ett bevis för ersättare skall dessutom i förkommande fall innehålla uppgift om den eller de ledamöter som han eller hon utsetts till ersättare för och ordningen mellan ersättarna, om flera ersättare utsetts för samma ledamot.
Ett bevis för ersättare ska dessutom i förekommande fall innehålla uppgift om den eller de ledamöter som han eller hon utsetts till ersättare för och ordningen mellan ersättarna, om flera ersättare utsetts för samma ledamot.
29 §
Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från beräkning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Beviset skall skickas till den som blivit utsedd. Vid riksdagsval skall beviset även skickas till Valpröv-ningsnämnden och riksdagens talman. Bevis som avser ledamot i Europaparlamentet skall dessutom skickas till parlamentet. Bevis som avser landstings- och kommun-fullmäktige skall skickas till respektive fullmäktige.
Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från beräkning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Beviset ska skickas till den som blivit utsedd. Vid riksdagsval ska beviset även skickas till Valpröv-ningsnämnden och riksdagens talman. Bevis som avser ledamot i Europaparlamentet ska dessutom skickas till parlamentet. Bevis som avser region- och kommun-fullmäktige ska skickas till respektive fullmäktige.
15 kap.
3 §
Hos Valprövningsnämnden får överklagas
1. följande beslut av länsstyrelsen:
a) beslut enligt 4 kap. 8 och 13 §§ om fastställande av valkrets-indelning för val till landstings- och kommunfullmäktige,
b) beslut enligt 4 kap. 10 och 14 §§ om antalet valkretsmandat för val till landstings- och kom-munfullmäktige,
a) beslut enligt 4 kap. 8 och 13 §§ om fastställande av valkrets-indelning för val till region- och kommunfullmäktige,
b) beslut enligt 4 kap. 10 och 14 §§ om antalet valkretsmandat för val till region- och kommun-fullmäktige,
c) beslut enligt 4 kap. 17 § om indelning i valdistrikt,
2. länsstyrelsens eller den centrala valmyndighetens beslut om rättelse i en röstlängd,
3. följande beslut av den centrala valmyndigheten eller, i förekommande fall, länsstyrelsen:
a) beslut enligt 4 kap. 3 § om antalet valkretsmandat vid val till riksdagen,
b) beslut i ett ärende enligt 2 kap. om registrering av partibeteckning,
c) beslut i ett ärende enligt 2 kap. om anmälan av kandidater eller 6 kap. om valsedlar,
d) beslut i ett ärende enligt 2 kap. om anmälan om deltagande i val,
4. länsstyrelsens eller den centrala valmyndighetens beslut att fastställa utgången av ett val eller beslut om att utse nya ledamöter eller ersättare enligt 14 kap. 18-24 §§.
10 §
Ett beslut genom vilket någon har förordnats till ledamot i landstings- eller kommunfullmäktige eller till ersättare gäller även om beslutet har överklagats. Om någon annan förordnats till ledamot eller ersät-tare med anledning av överkla-gandet, gäller det beslutet så snart det val eller den sammanräkning har avslutats som ledamoten eller ersättaren blivit förordnad genom.
Ett beslut genom vilket någon har förordnats till ledamot i region- eller kommunfullmäktige eller till ersättare gäller även om beslutet har överklagats. Om någon annan förordnats till ledamot eller ersät-tare med anledning av överkla-gandet, gäller det beslutet så snart det val eller den sammanräkning har avslutats som ledamoten eller ersättaren blivit förordnad genom.
Ledamöter i Europaparlamentet tillträder sitt uppdrag då de förordnats och deras behörighet prövats av Europaparlamentet.
Bestämmelserna om inhibition i 48 § förvaltningslagen (2017:900) tillämpas inte i fråga om förordnande som avses i denna paragraf.
11 §
När Valprövningsnämnden prö-var ett överklagande, skall nämndens samtliga ledamöter vara närvarande. Om överklagandet avser ett beslut genom vilket utgången av ett ordinarie val till riksdagen eller ett ordinarie val till landstings- eller kommunfull-mäktige har fastställts, skall nämnden ha samma sammansätt-ning som den hade vid tiden för dessa val. Om överklagandet avser ett beslut genom vilket utgången av ett annat val fastställts, får nämnden ha den sammansättning den hade vid tiden för det valet.
När Valprövningsnämnden prö-var ett överklagande, ska nämndens samtliga ledamöter vara närvarande. Om överklagandet avser ett beslut genom vilket utgången av ett ordinarie val till riksdagen eller ett ordinarie val till region- eller kommunfullmäktige har fastställts, ska nämnden ha samma sammansättning som den hade vid tiden för dessa val. Om överklagandet avser ett beslut genom vilket utgången av ett annat val fastställts, får nämnden ha den sammansättning den hade vid tiden för det valet.
13 §
Valprövningsnämnden ska upphäva ett val i den omfattning som det behövs och besluta om omval i den berörda valkretsen
1. om det vid förberedande och genomförande av valet som en myndighet svarar för har förekommit någon avvikelse från föreskriven ordning, eller
2. om någon har hindrat röstningen, förvanskat lämnade röster eller otillbörligen verkat vid valet på något annat sätt.
Om rättelse kan åstadkommas genom förnyad sammanräkning eller någon annan sådan mindre ingripande åtgärd, ska nämnden i stället uppdra åt beslutsmyndigheten att vidta en sådan rättelse.
Rättelse enligt första eller andra stycket ska ske bara om det med fog kan antas att vad som förekommit har inverkat på valutgången.
Ett omval till riksdagen, landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige avser endast det antal fasta mandat och utjämnings-mandat som tilldelades den eller de valkretsar som är berörda vid det upphävda valet.
Ett omval till riksdagen, region-fullmäktige eller kommun-fullmäktige avser endast det antal fasta mandat och utjämnings-mandat som tilldelades den eller de valkretsar som är berörda vid det upphävda valet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.92 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler
Härigenom föreskrivs att 1-3 och 6 §§ lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser om verksamhet med utbyte av sprutor och kanyler (sprututbytesverksamhet) i syfte att förebygga spridning av hivinfektion och andra blodburna infektioner bland personer som missbrukar narkotika.
Sprututbytesverksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att den enskilde kan motiveras för vård och behandling.
Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Sprututbytesverksamhet ska bedrivas på ett sådant sätt att den enskilde kan motiveras för vård och behandling.
Det som i lagen sägs om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region.
2 §
Sprututbytesverksamhet får bedrivas endast av landsting inom ramen för deras hälso- och sjukvård och sedan Inspektionen för vård och omsorg har gett tillstånd till verksamheten.
Sprututbytesverksamhet får bedrivas endast av regioner inom ramen för deras hälso- och sjukvård och sedan Inspektionen för vård och omsorg har gett tillstånd till verksamheten.
3 §
Innan en ansökan om tillstånd ges in, skall samråd ske mellan landstinget och samtliga kommuner inom landstinget.
I ansökan skall landstinget redovisa hur behovet av avgiftning och vård av missbrukare kommer att tillgodoses.
Innan en ansökan om tillstånd ges in, ska samråd ske mellan regionen och samtliga kommuner inom regionen.
I ansökan ska regionen redovisa hur behovet av avgiftning och vård av missbrukare kommer att tillgodoses.
6 §
En spruta eller en kanyl får lämnas ut av landstinget endast om en begagnad spruta eller kanyl samtidigt lämnas in. Utlämnande får dock ske om det finns särskilda skäl till varför motsvarande begagnade sprutor och kanyler inte kan lämnas in.
En spruta eller en kanyl får lämnas ut av regionen endast om en begagnad spruta eller kanyl samtidigt lämnas in. Utlämnande får dock ske om det finns särskilda skäl till varför motsvarande begagnade sprutor och kanyler inte kan lämnas in.
Sprutor eller kanyler får lämnas ut endast till den som har fyllt 18 år. Utlämnande får ske endast vid personligt besök.
Endast personer som kan anses bosatta i ett landsting som har beviljats tillstånd får delta i sprut-utbytesverksamhet i det landstin-get.
Endast personer som kan anses bosatta i en region som har beviljats tillstånd får delta i sprut-utbytesverksamhet i den regionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.93 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap samt 1 kap. 1, 2 och 4 §§, 2 kap. 1, 2, 4, 6, 8 och 9 §§, 3 kap. 1, 2 och 5 §§, 4 kap. 1-3 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 och 2 §§, 7 kap. 1 §, rubriken till 4 kap. och rubriken närmast före 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap
Lag om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap
1 kap.
1 §
Bestämmelserna i denna lag syftar till att kommuner och landsting skall minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och landsting skall därigenom också uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar.
Bestämmelserna i denna lag syftar till att kommuner och regioner ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och regioner ska därigenom också uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar.
2 §
Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också kommuner som inte ingår i något landsting.
Det som sägs i denna lag om regioner gäller också kommuner som inte ingår i någon region.
4 §
Med extraordinär händelse avses i denna lag en sådan händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller över-hängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunk-tioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting.
Med extraordinär händelse avses i denna lag en sådan händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller över-hängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktion-er och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller en region.
2 kap.
1 §
Kommuner och landsting skall analysera vilka extraordinära hän-delser i fredstid som kan inträffa i kommunen respektive landstinget och hur dessa händelser kan påverka den egna verksamheten. Resultatet av arbetet skall värderas och sammanställas i en risk- och sårbarhetsanalys.
Kommuner och landsting skall vidare, med beaktande av risk- och sårbarhetsanalysen, för varje ny mandatperiod fastställa en plan för hur de skall hantera extraordinära händelser.
Kommuner och regioner ska analysera vilka extraordinära hän-delser i fredstid som kan inträffa i kommunen respektive regionen och hur dessa händelser kan påverka den egna verksamheten. Resultatet av arbetet ska värderas och sammanställas i en risk- och sårbarhetsanalys.
Kommuner och regioner ska vidare, med beaktande av risk- och sårbarhetsanalysen, för varje ny mandatperiod fastställa en plan för hur de ska hantera extraordinära händelser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om risk- och sårbarhetsanalyser samt planer för hanteringen av extraordinära händelser.
2 §
I kommuner och landsting ska det finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser i fredstid (krislednings-nämnd). Närmare bestämmelser om krisledningsnämnden finns i detta kapitel. I övrigt tillämpas kommunallagens (2017:725) bestämmelser.
I kommuner och regioner ska det finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser i fredstid (krislednings-nämnd). Närmare bestämmelser om krisledningsnämnden finns i detta kapitel. I övrigt tillämpas kommunallagens (2017:725) bestämmelser.
4 §
Krisledningsnämnden får fatta beslut om att överta hela eller delar av verksamhetsområden från övriga nämnder i kommunen eller landstinget i den utsträckning som är nödvändig med hänsyn till den extraordinära händelsens art och omfattning.
När förhållandena medger det skall krisledningsnämnden besluta att de uppgifter som nämnden har övertagit från andra nämnder skall återgå till ordinarie nämnd.
Krisledningsnämnden får fatta beslut om att överta hela eller delar av verksamhetsområden från övriga nämnder i kommunen eller regionen i den utsträckning som är nödvändig med hänsyn till den extraordinära händelsens art och omfattning.
När förhållandena medger det ska krisledningsnämnden besluta att de uppgifter som nämnden har övertagit från andra nämnder ska återgå till ordinarie nämnd.
6 §
Kommun- respektive lands-tingsstyrelsen får, när krisled-ningsnämndens verksamhet som är föranledd av den extraordinära händelsen inte längre behövs, besluta att verksamheten skall upphöra. Om styrelsen fattar ett sådant beslut återgår de verk-samhetsområden som krisled-ningsnämnden har övertagit till ordinarie nämnd. Ett sådant beslut om att krisledningsnämndens verksamhet skall upphöra kan även fattas av fullmäktige.
Kommun- respektive region-styrelsen får, när krislednings-nämndens verksamhet som är föranledd av den extraordinära händelsen inte längre behövs, besluta att verksamheten ska upphöra. Om styrelsen fattar ett sådant beslut återgår de verksamhetsområden som kris-ledningsnämnden har övertagit till ordinarie nämnd. Ett sådant beslut om att krisledningsnämndens verksamhet ska upphöra kan även fattas av fullmäktige.
8 §
Kommuner och landsting skall ansvara för att förtroendevalda och anställd personal får den utbildning och övning som behövs för att de skall kunna lösa sina uppgifter vid extraordinära händelser i fredstid.
Kommuner och regioner ska ansvara för att förtroendevalda och anställd personal får den utbildning och övning som behövs för att de ska kunna lösa sina uppgifter vid extraordinära händelser i fredstid.
9 §
Kommuner och landsting skall hålla den myndighet som reger-ingen bestämmer informerad om vilka åtgärder som vidtagits enligt detta kapitel och hur åtgärderna påverkat krisberedskapsläget.
Kommunen och landstinget skall vid en extraordinär händelse i fredstid ge den myndighet som regeringen bestämmer lägesrap-porter och information om händelseutvecklingen, tillståndet och den förväntade utvecklingen samt om vidtagna och planerade åtgärder.
Kommuner och regioner ska hålla den myndighet som reger-ingen bestämmer informerad om vilka åtgärder som vidtagits enligt detta kapitel och hur åtgärderna påverkat krisberedskapsläget.
Kommunen och regionen ska vid en extraordinär händelse i fredstid ge den myndighet som regeringen bestämmer lägesrapporter och information om händelseutveck-lingen, tillståndet och den förväntade utvecklingen samt om vidtagna och planerade åtgärder.
3 kap.
1 §
Kommuner och landsting skall vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap (beredskapsförbere-delser).
Kommuner och regioner ska vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap (beredskapsförbere-delser).
2 §
Under höjd beredskap ansvarar kommunstyrelsen för ledningen av den del av det civila försvaret som kommunen skall bedriva.
Under höjd beredskap ansvarar landstingsstyrelsen för ledningen av den civila hälso- och sjukvården samt den övriga verksamhet för det civila försvaret som landstinget skall bedriva.
Under höjd beredskap ansvarar kommunstyrelsen för ledningen av den del av det civila försvaret som kommunen ska bedriva.
Under höjd beredskap ansvarar regionstyrelsen för ledningen av den civila hälso- och sjukvården samt den övriga verksamhet för det civila försvaret som regionen ska bedriva.
5 §
Kommuner och landsting skall under höjd beredskap hålla den myndighet som regeringen bestämmer informerad om bered-skapsläget och de övriga förhåll-anden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen respektive landstinget.
Kommuner och regioner ska under höjd beredskap hålla den myndighet som regeringen bestämmer informerad om bered-skapsläget och de övriga förhåll-anden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen respektive regionen.
4 kap. Bistånd mellan kommuner och landsting samt stöd till enskilda
4 kap. Bistånd mellan kommuner och regioner samt stöd till enskilda
Bistånd mellan kommuner och landsting
Bistånd mellan kommuner och regioner
1 §
Kommuner och landsting får på begäran lämna hjälp till andra kommuner och landsting som drabbats av en extraordinär hän-delse i fredstid. Om hjälp har lämnats har kommunen eller lands-tinget rätt till skälig ersättning av den andra kommunen eller landstinget.
Kommuner och regioner får på begäran lämna hjälp till andra kommuner och regioner som drabbats av en extraordinär hän-delse i fredstid. Om hjälp har lämnats har kommunen eller regionen rätt till skälig ersättning av den andra kommunen eller regionen.
När en enskild persons vistelse i en kommun är föranledd av en extraordinär händelse i fredstid, har vistelsekommunen rätt till ersättning från den kommun som drabbats av den extraordinära händelsen.
2 §
Om en kommun eller ett landsting har en för totalförsvaret viktig uppgift och denna blir oskäligt betungande till följd av krigsskada eller andra utom-ordentliga förhållanden som orsa-kats av krig eller krigsfara, är andra kommuner och landsting skyldiga att lämna hjälp.
Om en kommun eller en region har en för totalförsvaret viktig uppgift och denna blir oskäligt betungande till följd av krigsskada eller andra utomordentliga förhållanden som orsakats av krig eller krigsfara, är andra kommuner och regioner skyldiga att lämna hjälp.
Omfattningen av hjälpen beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
3 §
Kommuner och landsting får under en extraordinär händelse i fredstid lämna begränsat ekono-miskt stöd till en enskild som drabbats av händelsen.
Kommuner och regioner får under en extraordinär händelse i fredstid lämna begränsat ekono-miskt stöd till en enskild som drabbats av händelsen.
5 kap.
1 §
Kommunerna och landstingen skall få ersättning av staten för kostnader för förberedande uppgifter som de utför enligt 2 och 3 kap. Uppgifter som rör extraordinära händelser i fredstid berättigar till ersättning endast i den mån verksamheten är till nytta för hanteringen av sådana mycket omfattande och svåra extraordinära händelser som allvarligt kan påverka kommunens respektive landstingets verksamhet.
Kommunerna och regionerna ska få ersättning av staten för kostnader för förberedande uppgifter som de utför enligt 2 och 3 kap. Uppgifter som rör extraordinära händelser i fredstid berättigar till ersättning endast i den mån verksamheten är till nytta för hanteringen av sådana mycket omfattande och svåra extraordinära händelser som allvarligt kan påverka kommunens respektive regionens verksamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ersättningens storlek.
6 kap.
1 §
Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna ska uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotillstånd och liknande förhåll-anden som avser krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveriges våld lämnas till en officiell nationell upplysningsbyrå. Varje kommun och landsting som har sådana uppgifter ska, under tid när den nationella upplysnings-byrån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till Totalförsvarets rekryteringsmynd-ighet och i fråga om andra skyddade personer till Migrations-verket. Totalförsvarets rekryteringsmyndighet och Migrationsverket ska vidarebefordra uppgifterna till den nationella upplysningsbyrån.
Varje kommun och landsting ska också till Totalförsvarets rekry-teringsmyndighet respektive Migrationsverket lämna uppsam-lade värdeföremål och handlingar, som kvarlämnats av skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade personer, om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för de närmast anhöriga. Uppgift ska även lämnas om var avlidna skyddade personers gravar är belägna. Totalförsvarets rekry-teringsmyndighet och Migrations-verket ska lämna vidare uppsam-lade värdeföremål och handlingar samt vidarebefordra uppgifter om gravars belägenhet till den natio-nella upplysningsbyrån.
Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna ska uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotillstånd och liknande förhåll-anden som avser krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveriges våld lämnas till en officiell nationell upplysningsbyrå. Varje kommun och region som har sådana uppgifter ska, under tid när den nationella upplysningsbyrån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till Total-försvarets rekryteringsmyndighet och i fråga om andra skyddade personer till Migrationsverket. Totalförsvarets rekryterings-myndighet och Migrationsverket ska vidarebefordra uppgifterna till den nationella upplysningsbyrån.
Varje kommun och region ska också till Totalförsvarets rekry-teringsmyndighet respektive Migrationsverket lämna uppsam-lade värdeföremål och handlingar, som kvarlämnats av skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade personer, om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för de närmast anhöriga. Uppgift ska även lämnas om var avlidna skyddade personers gravar är belägna. Totalförsvarets rekry-teringsmyndighet och Migrations-verket ska lämna vidare uppsam-lade värdeföremål och handlingar samt vidarebefordra uppgifter om gravars belägenhet till den natio-nella upplysningsbyrån.
2 §
På begäran av Svenska Röda Korset skall varje kommun och landsting, som i krig eller under neutralitet kan få sådan informa-tion som avses i 1 §, i fred hjälpa Svenska Röda Korset med att förbereda den nationella upplys-ningsbyråns verksamhet.
På begäran av Svenska Röda Korset ska varje kommun och region, som i krig eller under neutralitet kan få sådan informa-tion som avses i 1 §, i fred hjälpa Svenska Röda Korset med att förbereda den nationella upplys-ningsbyråns verksamhet.
7 kap.
1 §
Den som deltar eller har deltagit i en kommuns eller ett landstings verksamhet med beredskap för eller åtgärder under extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta om
Den som deltar eller har deltagit i en kommuns eller en regions verksamhet med beredskap för eller åtgärder under extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta om
1. förhållanden av betydelse för att förebygga och hantera fredstida kriser,
2. förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt,
3. en enskild persons ekonomiska förhållanden, eller
4. ett företags affärs- eller driftsförhållanden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.94 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 5 §§ lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Kommuners och landstings skyldighet att ta hand om dem som omfattas av ett utrymningsbeslut och utlänningar som söker skydd i Sverige regleras i socialtjänstlagen (2001:453), hälso- och sjukvårds-lagen (2017:30) och lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Kommuners och regioners skyldighet att ta hand om dem som omfattas av ett utrymningsbeslut och utlänningar som söker skydd i Sverige regleras i socialtjänstlagen (2001:453), hälso- och sjukvårds-lagen (2017:30) och lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
5 §
Kommuner och landsting som befolkningen lämnar på grund av utrymning är skyldiga att i skälig omfattning lämna hjälp till de kommuner och landsting som i större omfattning får ta emot befolkningen.
Kommuner och regioner som befolkningen lämnar på grund av utrymning är skyldiga att i skälig omfattning lämna hjälp till de kommuner och regioner som i större omfattning får ta emot befolkningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.95 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa
Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 9-12, 24 och 25 §§ lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Kommunen svarar enligt denna lag för att åtgärder till skydd för människors hälsa vidtas i fråga om transportmedel, bagage och annat gods samt djur.
Landstinget svarar enligt denna lag för att smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor vidtas.
Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också en kommun som inte ingår i ett landsting.
Regionen svarar enligt denna lag för att smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor vidtas.
Det som sägs i denna lag om regioner gäller också en kommun som inte ingår i en region.
6 §
Med hamn respektive flygplats avses i denna lag sådan hamn eller flygplats där internationell trafik förekommer.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, skall efter samråd med berörda kommuner och landsting besluta vilka hamnar och flygplatser som skall vara karantänshamnar respektive karantänsflygplatser.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, ska efter samråd med berörda kommuner och regioner besluta vilka hamnar och flygplatser som ska vara karantänshamnar respektive karantänsflygplatser.
7 §
Kommuner och landsting skall inom sina respektive ansvarsom-råden svara för att karantäns-hamnar och karantänsflygplatser har tillgång till den personal och den utrustning som behövs för kontroll av passagerare, trans-portmedel, bagage och annat gods samt djur för att skydda mot internationella hot mot människors hälsa.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilken personal och vilken utrustning som karantänshamnar och karantäns-flygplatser skall ha.
Kommuner och regioner ska inom sina respektive ansvarsom-råden svara för att karantäns-hamnar och karantänsflygplatser har tillgång till den personal och den utrustning som behövs för kontroll av passagerare, trans-portmedel, bagage och annat gods samt djur för att skydda mot internationella hot mot människors hälsa.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilken personal och vilken utrustning som karantänshamnar och karantäns-flygplatser ska ha.
9 §
Myndigheter, kommuner och landsting som utför uppgifter enligt denna lag skall vid behov samverka med varandra, med Världshälso-organisationen och med myndig-heter i andra länder för att förebygga och begränsa internationella hot mot människors hälsa.
Myndigheter, kommuner och regioner som utför uppgifter enligt denna lag ska vid behov samverka med varandra, med Världshälso-organisationen och med myndig-heter i andra länder för att förebygga och begränsa internationella hot mot människors hälsa.
10 §
Myndigheter, kommuner och landsting som inom sina respek-tive ansvarsområden får informa-tion om ett misstänkt internatio-nellt hot mot människors hälsa ska omedelbart underrätta Folkhälso-myndigheten om det misstänkta hotet. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter som Folkhälso-myndigheten behöver för att kunna bedöma om det föreligger ett internationellt hot mot människors hälsa.
På begäran ska myndigheter, kommuner och landsting inom sina respektive ansvarsområden snarast möjligt lämna den information som Folkhälsomyndigheten behöver för att kunna fullgöra sin informationsskyldighet till Världshälsoorganisationen.
Berörda myndigheter, kommuner och landsting ska informera Folkhälsomyndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits och som kommer att vidtas med stöd av denna lag. Folkhälsomyndigheten ska lämna information om åtgärderna till berörda myndig-heter, kommuner och landsting.
Myndigheter, kommuner och regioner som inom sina respektive ansvarsområden får information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa ska omedelbart underrätta Folk-hälsomyndigheten om det miss-tänkta hotet. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter som Folkhälsomyndigheten behöver för att kunna bedöma om det föreligger ett internationellt hot mot människors hälsa.
På begäran ska myndigheter, kommuner och regioner inom sina respektive ansvarsområden snarast möjligt lämna den information som Folkhälsomyndigheten behöver för att kunna fullgöra sin informationsskyldighet till Världshälsoorganisationen.
Berörda myndigheter, kommuner och regioner ska informera Folkhälsomyndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits och som kommer att vidtas med stöd av denna lag. Folkhälsomyndigheten ska lämna information om åtgärderna till berörda myndig-heter, kommuner och regioner.
11 §
Folkhälsomyndigheten ska, om den får information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa, skyndsamt och senast inom 24 timmar underrätta Världshälsoorganisationen om det misstänkta hotet.
Om Världshälsoorganisationen har fått information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa i landet ska Folkhälso-myndigheten, på begäran från Världshälsoorganisationen, skyndsamt och senast inom 24 timmar efter begäran lämna information till Världshälsoorganisationen om hälsoläget i landet.
Folkhälsomyndigheten ska läm-na information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa till berörda myndigheter, kommuner och landsting.
Folkhälsomyndigheten ska läm-na information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa till berörda myndigheter, kommuner och regioner.
12 §
Om det bedöms nödvändigt för att skydda mot ett internationellt hot mot människors hälsa ska Folkhälsomyndigheten och andra berörda myndigheter, kommuner och landsting lämna uppgifter till Världshälsoorganisationen och till berörda utländska myndigheter även om de är sekretessbelagda enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Om det bedöms nödvändigt för att skydda mot ett internationellt hot mot människors hälsa ska Folkhälsomyndigheten och andra berörda myndigheter, kommuner och regioner lämna uppgifter till Världshälsoorganisationen och till berörda utländska myndigheter även om de är sekretessbelagda enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Bestämmelser om skydd mot kränkning av en enskilds personliga integritet genom behandling av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.
Folkhälsomyndigheten och andra berörda myndigheter, kommuner och landsting får överföra person-uppgifter till Världshälsoorganisa-tionen och tredjeland för att full-göra sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag. Uppgifter som rör någons hälsa får behandlas helt eller delvis automatiserat, om det är nödvändigt för att en myndighet, en kommun eller ett landsting ska kunna fullgöra sin uppgiftsskyl-dighet enligt denna lag.
Folkhälsomyndigheten och andra berörda myndigheter, kommuner och regioner får överföra personuppgifter till Världshälsoorganisationen och tredjeland för att fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag. Uppgifter som rör någons hälsa får behandlas helt eller delvis automatiserat, om det är nödvändigt för att en myndighet, en kommun eller en region ska kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag.
24 §
Om en myndighet, en kommun eller ett landsting har vidtagit en åtgärd till skydd för människors hälsa enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, skall den som vidtagit åtgärden utfärda ett intyg om åtgärden, om den som berörs av åtgärden begär det.
Om en myndighet, en kommun eller en region har vidtagit en åtgärd till skydd för människors hälsa enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, ska den som vidtagit åtgärden utfärda ett intyg om åtgärden, om den som berörs av åtgärden begär det.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vem som får utfärda intyg, skyldighet att visa upp intyg och undantag från sådan skyldighet samt andra behövliga föreskrifter om intyg enligt denna lag.
25 §
Kommuner och landsting får ta ut avgifter för åtgärder enligt denna lag enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen.
Kommuner och regioner får ta ut avgifter för åtgärder enligt denna lag enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.96 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2007:459) om struktur-fondspartnerskap ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Strukturfondspartnerskapet ska samråda med berört landsting som avses i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i fråga om projektets överensstämmelse med det regionala tillväxtarbetet i berörda län.
Strukturfondspartnerskapet ska samråda med berörd region som avses i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i fråga om projektets överensstämmelse med det regionala tillväxtarbetet i berörda län.
3 §
Ett strukturfondspartnerskap ska vara sammansatt av
1. förtroendevalda representanter för kommuner och landsting i berörda län samt, i vissa fall, Sametinget,
1. förtroendevalda representanter för kommuner och regioner i berörda län samt, i vissa fall, Sametinget,
2. företrädare för arbetsmarknadens organisationer, berörda intresse-organisationer, föreningar, och
3. företrädare för de myndigheter som regeringen bestämmer.
Regeringen utser ordförande för strukturfondspartnerskapet.
Ordföranden utser övriga ledamöter i strukturfondspartnerskapet efter ett nomineringsförfarande och enligt de grunder som regeringen bestämmer. Det sammanlagda antalet ledamöter enligt första stycket 1 ska överstiga antalet övriga ledamöter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.97 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 2 § och 18 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 kap.
2 §
Bestämmelserna i detta kapitel ska inte tillämpas om emittenten är
1. en stat,
2. ett landsting eller en kommun eller en motsvarande regional eller lokal myndighet i en stat,
2. en region eller en kommun eller en motsvarande regional eller lokal myndighet i en stat,
3. en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar,
4. Europeiska centralbanken,
5. en centralbank i en stat inom EES, eller
6. Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten eller andra mekanismer som upprättats i syfte att upprätthålla finansiell stabilitet i Europeiska monetära unionen.
18 kap.
2 §
I 3-6 §§ avses med skuldebrev obligationer och andra överlåtbara skuldförbindelser, med undantag för sådana som
1. om de konverteras eller om de rättigheter som de medför utövas, ger rätt att förvärva aktier eller finansiella instrument som kan jämställas med aktier, eller
2. utgörs av penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.
Bestämmelserna i 3-6 §§ skall tillämpas i fråga om skuldebrev som efter ansökan av utgivaren är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige.
Bestämmelserna i 4-6 §§ skall inte tillämpas i fråga om skuldebrev som har getts ut av en stat inom EES eller av ett landsting eller en kommun eller motsvarande regio-nal eller lokal myndighet inom EES.
Bestämmelserna i 3-6 §§ ska tillämpas i fråga om skuldebrev som efter ansökan av utgivaren är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige.
Bestämmelserna i 4-6 §§ ska inte tillämpas i fråga om skuldebrev som har getts ut av en stat inom EES eller av en region eller en kommun eller motsvarande regio-nal eller lokal myndighet inom EES.
I 8 § finns bestämmelser om undantag från 3-6 §§ för vissa utgivare som inte har säte i en stat inom EES.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.98 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivs att 1, 1 a, 3 och 5-7 §§ lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser om landstingens skyldigheter att, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), erbju-da hälso- och sjukvård och tandvård åt asylsökande och vissa andra utlänningar.
I denna lag finns bestämmelser om regionernas skyldigheter att, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), erbju-da hälso- och sjukvård och tandvård åt asylsökande och vissa andra utlänningar.
1 a §
Särskilda bestämmelser om landstingens skyldighet att er-bjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till personer som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning finns i lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
Särskilda bestämmelser om regionernas skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till personer som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning finns i lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
3 §
Ett landstings skyldigheter enligt denna lag gäller endast utlänningar som vistas inom landstinget.
Med landsting avses i denna lag även kommun som inte ingår i ett landsting.
En regions skyldigheter enligt denna lag gäller endast utlänningar som vistas inom regionen.
Med region avses i denna lag även kommun som inte ingår i en region.
5 §
Ett landsting ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 4 § första stycket 1-3 och som inte har fyllt 18 år, vård i samma omfattning som erbjuds den som är bosatt inom landstinget.
En region ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 4 § första stycket 1-3 och som inte har fyllt 18 år, vård i samma omfattning som erbjuds den som är bosatt inom regionen.
Vård i den omfattning som avses i första stycket ska även erbjudas utlänningar som avses i 4 § första stycket 4.
6 §
Ett landsting ska erbjuda utlänn-ingar som avses i 4 § första stycket 1-3 och som har fyllt 18 år, vård som inte kan anstå, mödrahälso-vård, vård vid abort och preventiv-medelsrådgivning.
En region ska erbjuda utlänn-ingar som avses i 4 § första stycket 1-3 och som har fyllt 18 år, vård som inte kan anstå, mödrahälso-vård, vård vid abort och preventiv-medelsrådgivning.
7 §
Ett landsting ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjuda utlänningar som avses i 4 § en hälsoundersökning. Ett sådant erbjudande ska lämnas när en utlänning som avses i 4 § första stycket 1 eller 2 har etablerat boende inom landstinget. Övriga utlänningar ska erbjudas hälso-undersökning så snart det lämp-ligen kan ske.
En region ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjuda utlänningar som avses i 4 § en hälsoundersökning. Ett sådant erbjudande ska lämnas när en utlänning som avses i 4 § första stycket 1 eller 2 har etablerat boende inom regionen. Övriga utlänningar ska erbjudas hälso-undersökning så snart det lämp-ligen kan ske.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.99 Förslag till lag om ändring i patientdatalagen (2008:355)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 och 7 §§, 4 kap. 6 §, 5 kap. 4 §, 7 kap. 10 § och 9 kap. 3 § patientdatalagen (2008:355) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §
En vårdgivare är personupp-giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som vårdgivaren utför. I landsting och kommun är varje myndighet som bedriver hälso- och sjukvård personupp-giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.
Personuppgiftsansvaret enligt första stycket omfattar även sådan behandling av personuppgifter som vårdgivaren, eller den myndighet i ett landsting eller en kommun som är personuppgiftsansvarig, utför när vårdgivaren eller myndigheten genom direktåtkomst i ett enskilt fall bereder sig tillgång till personuppgifter om en patient hos en annan vårdgivare eller annan myndighet i samma landsting eller kommun.
En vårdgivare är personupp-giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som vårdgivaren utför. I en region och en kommun är varje myndighet som bedriver hälso- och sjukvård personuppgiftsansvarig för den behandling av personupp-gifter som myndigheten utför.
Personuppgiftsansvaret enligt första stycket omfattar även sådan behandling av personuppgifter som vårdgivaren, eller den myndighet i en region eller en kommun som är personuppgiftsansvarig, utför när vårdgivaren eller myndigheten genom direktåtkomst i ett enskilt fall bereder sig tillgång till personuppgifter om en patient hos en annan vårdgivare eller annan myndighet i samma region eller kommun.
I 6 och 7 kap. finns särskilda bestämmelser om personuppgiftsansvar.
7 §
En vårdgivare får behandla endast sådana personuppgifter som behövs för de ändamål som anges i 4 §. Uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden får endast behandlas om det är absolut nödvändigt för ett sådant ändamål. Även en vårdgivare som inte är statlig myndighet, landsting eller kommun får under dessa förutsättningar behandla uppgifter om lagöverträdelser.
En vårdgivare får behandla endast sådana personuppgifter som behövs för de ändamål som anges i 4 §. Uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden får endast behandlas om det är absolut nödvändigt för ett sådant ändamål. Även en vårdgivare som inte är statlig myndighet, region eller kommun får under dessa förutsättningar behandla uppgifter om lagöverträdelser.
4 kap.
6 §
I 14 § lagen (1996:1156) om receptregister finns bestämmelser om att E-hälsomyndigheten ska lämna ut vissa uppgifter till landstingen om förskrivning av läkemedel och andra varor och att uppgifter om patientens identitet ska vara krypterade vid utläm-nandet.
I 14 § lagen (1996:1156) om receptregister finns bestämmelser om att E-hälsomyndigheten ska lämna ut vissa uppgifter till regionerna om förskrivning av läkemedel och andra varor och att uppgifter om patientens identitet ska vara krypterade vid utläm-nandet.
Uppgifter som avses i första stycket får inte behandlas i syfte att röja en patients identitet utan att patienten samtycker till det.
Uppgifter om en patients identitet som har dokumenterats inom hälso- och sjukvården och som landstingen ska sambearbeta med sådana uppgifter som avses i första stycket, ska vara krypterade så att patientens identitet skyddas vid behandlingen.
Uppgifter om en patients identitet som har dokumenterats inom hälso- och sjukvården och som regionerna ska sambearbeta med sådana uppgifter som avses i första stycket, ska vara krypterade så att patientens identitet skyddas vid behandlingen.
5 kap.
4 §
Utlämnande genom direktåtkomst till personuppgifter är tillåten endast i den utsträckning som anges i lag eller förordning.
Om ett landsting eller en kommun bedriver hälso- och sjukvård genom flera myndigheter, får en sådan myndighet ha direkt-åtkomst till personuppgifter som behandlas av någon annan sådan myndighet i samma landsting eller kommun.
Om en region eller en kommun bedriver hälso- och sjukvård genom flera myndigheter, får en sådan myndighet ha direktåtkomst till personuppgifter som behandlas av någon annan sådan myndighet i samma region eller kommun.
Ytterligare bestämmelser om utlämnande genom direktåtkomst finns i 5 §, 6 kap. och i 7 kap. 9 §.
7 kap.
10 §
Personuppgifter i ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister ska gallras när de inte längre behövs för det ändamål som anges i 4 §.
En arkivmyndighet inom ett landsting eller en kommun får dock föreskriva att personuppgifter i ett nationellt eller regionalt kvalitets-register som förs inom landstinget eller kommunen får bevaras för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål.
En arkivmyndighet inom en region eller en kommun får dock föreskriva att personuppgifter i ett nationellt eller regionalt kvalitets-register som förs inom regionen eller kommunen får bevaras för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål.
Om regeringen eller den myndighet regeringen bestämt har meddelat föreskrifter enligt 7 § andra stycket, får regeringen eller myndigheten också föreskriva att personuppgifter får bevaras för sådana ändamål.
9 kap.
3 §
Patientjournaler som omhänder-tagits enligt 1 § ska förvaras avskilda hos arkivmyndigheten i det landsting eller, i fråga om kommun som inte tillhör något landsting, den kommun där journalerna finns. Inspektionen för vård och omsorg ska i varje beslut om omhändertagande ange hos vilken arkivmyndighet journalerna ska förvaras.
Patientjournaler som omhänder-tagits enligt 1 § ska förvaras avskilda hos arkivmyndigheten i den region eller, i fråga om en kommun som inte tillhör någon region, den kommun där journalerna finns. Inspektionen för vård och omsorg ska i varje beslut om omhändertagande ange hos vilken arkivmyndighet journalerna ska förvaras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.100 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands
Härigenom föreskrivs att 1-2 och 5-7 §§ och rubriken närmast före 7 § lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Vid insatser till stöd för utlands-myndigheter och nödställda i en situation då många människor med anknytning till Sverige drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet, får ett landsting bedriva hälso- och sjukvård utomlands i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverkningarna av olyckan eller katastrofen (katastrof-medicinska insatser).
Vid insatser till stöd för utlands-myndigheter och nödställda i en situation då många människor med anknytning till Sverige drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet, får en region bedriva hälso- och sjukvård utomlands i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverkningarna av olyckan eller katastrofen (katastrof-medicinska insatser).
Med människor med anknytning till Sverige avses
1. svenska medborgare,
2. svenska medborgares utländska familjemedlemmar, och
3. i Sverige bosatta utlänningar.
1 a §
Även vid insatser till stöd för andra än de som enligt 1 § har anknytning till Sverige får ett landsting, i en situation då många människor drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet, bedriva hälso- och sjukvård utomlands i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverk-ningarna av olyckan eller kata-strofen.
Även vid insatser till stöd för andra än de som enligt 1 § har anknytning till Sverige får en region, i en situation då många människor drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet, bedriva hälso- och sjukvård utomlands i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverk-ningarna av olyckan eller kata-strofen.
2 §
Med hälso- och sjukvård enligt denna lag avses detsamma som anges i 2 kap. 1 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Katastrofmedicinska insatser ska tillhandahållas av de landsting som anges i 6 § första stycket. Övriga landsting får tillhandahålla sådana insatser.
Det som sägs i denna lag om landsting ska också gälla en kommun som inte ingår i ett landsting.
Katastrofmedicinska insatser ska tillhandahållas av de regioner som anges i 6 § första stycket. Övriga regioner får tillhandahålla sådana insatser.
Det som sägs i denna lag om regioner ska också gälla en kommun som inte ingår i en region.
5 §
Socialstyrelsen ska, i nära samverkan med övriga berörda myndigheter, leda och samordna de katastrofmedicinska insatserna och får i övrigt besluta om hur lands-tingens resurser ska användas vid sådana insatser.
Socialstyrelsen ska, i nära samverkan med övriga berörda myndigheter, leda och samordna de katastrofmedicinska insatserna och får i övrigt besluta om hur region-ernas resurser ska användas vid sådana insatser.
6 §
Beredskap för katastrofmedi-cinska insatser enligt denna lag ska upprätthållas av landstingen i Stockholms, Västra Götalands, Skåne, Östergötlands, Uppsala och Västerbottens län.
Övriga landsting får upprätt-hålla sådan beredskap.
Beredskap för katastrofmedi-cinska insatser enligt denna lag ska upprätthållas av regionerna i Stockholms, Västra Götalands, Skåne, Östergötlands, Uppsala och Västerbottens län.
Övriga regioner får upprätthålla sådan beredskap.
Ersättning till landsting
Ersättning till regioner
7 §
Ett landsting har rätt till er-sättning av staten för kostnader som är direkt hänförliga till katastrof-medicinska insatser som landsting-et har utfört enligt denna lag.
Landsting som avses i 6 § första stycket har rätt till ersättning av staten för kostnader som är direkt hänförliga till beredskap som avses i 6 §. Detsamma gäller övriga landsting efter överenskommelse med Socialstyrelsen om att sådan ersättning ska lämnas.
En region har rätt till ersättning av staten för kostnader som är direkt hänförliga till katastrof-medicinska insatser som regionen har utfört enligt denna lag.
Regioner som avses i 6 § första stycket har rätt till ersättning av staten för kostnader som är direkt hänförliga till beredskap som avses i 6 §. Detsamma gäller övriga regioner efter överenskommelse med Socialstyrelsen om att sådan ersättning ska lämnas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.101 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 27 och 28 §§ och 5 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
27 §
Staten, en kommun eller ett landsting får förbjudas att i en säljverksamhet som omfattas av 1 kap. 5 § första stycket tillämpa ett visst förfarande, om detta
Staten, en kommun eller en region får förbjudas att i en säljverksamhet som omfattas av 1 kap. 5 § första stycket tillämpa ett visst förfarande, om detta
1. snedvrider, eller är ägnat att snedvrida, förutsättningarna för en effektiv konkurrens på marknaden, eller
2. hämmar, eller är ägnat att hämma, förekomsten eller utvecklingen av en sådan konkurrens.
Förbud får inte meddelas för förfaranden som är försvarbara från allmän synpunkt.
En kommun eller ett landsting får även förbjudas att bedriva en viss säljverksamhet i fall som avses i första stycket. En sådan verksamhet får dock inte förbjudas, om den är förenlig med lag.
En kommun eller en region får även förbjudas att bedriva en viss säljverksamhet i fall som avses i första stycket. En sådan verksamhet får dock inte förbjudas, om den är förenlig med lag.
Ett förbud gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.
28 §
Det som sägs i 27 § gäller även ett förfarande eller en verksamhet i en annan juridisk person om staten, en kommun eller ett landsting direkt eller indirekt har ett dominerande inflytande över den juridiska personen genom ägarskap, finansiell medverkan, gällande regler eller på annat sätt. Det som sägs om staten, en kom-mun eller ett landsting tillämpas då på den juridiska personen.
Det som sägs i 27 § gäller även ett förfarande eller en verksamhet i en annan juridisk person om staten, en kommun eller en region direkt eller indirekt har ett dominerande inflytande över den juridiska personen genom ägarskap, finansiell medverkan, gällande regler eller på annat sätt. Det som sägs om staten, en kommun eller en region tillämpas då på den juridiska personen.
5 kap.
1 §
Om det behövs för att Konkurrensverket ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag, får verket ålägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat,
2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig för förhör på tid och plats som verket bestämmer, eller
3. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekono-misk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.
3. en kommun eller en region som driver verksamhet av ekono-misk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.
Ett åläggande enligt första stycket gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.102 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 och 7 §§ lagen (2008:962) om valfrihetssystem ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
5 §
Med offentligt styrda organ avses sådana bolag och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av kommersiell karaktär, och
1. som till största delen finans-ieras av en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvar-ande ledningsorgan mer än hälften av antalet ledamöter är utsedda av en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
1. som till största delen finans-ieras av en kommun, en region eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvar-ande ledningsorgan mer än hälften av antalet ledamöter är utsedda av en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.
7 §
Med upphandlande myndighet avses en kommunal myndighet.
Vid tillämpningen av denna lag ska med upphandlande myndigheter likställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting,
1. beslutande församlingar i kommuner och regioner,
2. offentligt styrda organ som avses i 5 §,
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, och
4. sammanslutningar av flera organ enligt 2.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.103 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1-5 §§, 3 kap. 2 och 5 §§, 5 kap. 1, 2, 4-6, 8 och 9 §§ och 6 kap. 1 och 3-4 a §§ lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag innehåller bestäm-melser som ger kommuner och landsting ökade befogenheter i förhållande till vad som gäller enligt kommunallagen (2017:725).
Denna lag innehåller bestäm-melser som ger kommuner och regioner ökade befogenheter i förhållande till vad som gäller enligt kommunallagen (2017:725).
2 §
Det krav på anknytning till kommunens eller landstingets område eller dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) gäller inte vid tillämpning av följande bestäm-melser i denna lag:
Det krav på anknytning till kommunens eller regionens område eller dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) gäller inte vid tillämpning av följande bestäm-melser i denna lag:
- 2 kap. 3 § om medfinansiering av vissa projekt,
- 2 kap. 4 § om bistånd till utländska studerande,
- 2 kap. 10 § om kompensation till enskilda inom socialtjänsten,
- 3 kap. 2 § om sjuktransporter,
- 3 kap. 3 § om kollektivtrafik,
- 3 kap. 7 § om samhällsorientering,
- 4 kap. 1 § om turism, och
- 5 kap. om tjänsteexport och internationellt bistånd.
Vid tillämpningen av 2 kap. 1 § om bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för, till byggande av järnväg som ett landsting ansvarar för och till anläggande av statlig farled krävs särskilda skäl för undantag från kravet på anknytning.
Vid tillämpningen av 2 kap. 1 § om bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för, till byggande av järnväg som en region ansvarar för och till anläggande av statlig farled krävs särskilda skäl för undantag från kravet på anknytning.
2 kap.
1 §
Kommuner och landsting får lämna bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för. Bidrag får även lämnas till anläggande av allmän farled som staten ansvarar för. Kommuner får även lämna bidrag till byggande av järnväg som ett landsting ansvarar för.
Kommuner och regioner får lämna bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för. Bidrag får även lämnas till anläggande av allmän farled som staten ansvarar för. Kommuner får även lämna bidrag till byggande av järnväg som en region ansvarar för.
Vad som avses med byggande av väg och järnväg framgår av väglagen (1971:948) respektive lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Med anläggande av farled avses i denna lag att anlägga en ny farled och att i farled göra fysiska ingrepp som utgör förbättringar av den ursprungliga anläggningen.
2 §
Kommuner och landsting får lämna bidrag till utbildning och forskning som bedrivs vid statliga universitet och högskolor eller av en enskild utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda vissa examina.
Kommuner och landsting får även lämna bidrag till inrättande och drift av forskningsinfrastruktur vid sådant konsortium som avses i rådets förordning (EG) nr 723/2009 av den 25 juni 2009 om gemenskapens rättsliga ram för ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortium).
Kommuner och regioner får lämna bidrag till utbildning och forskning som bedrivs vid statliga universitet och högskolor eller av en enskild utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda vissa examina.
Kommuner och regioner får även lämna bidrag till inrättande och drift av forskningsinfrastruktur vid sådant konsortium som avses i rådets förordning (EG) nr 723/2009 av den 25 juni 2009 om gemenskapens rättsliga ram för ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortium).
3 §
Kommuner och landsting får medfinansiera projekt inom ramen för EG:s strukturfonder och prog-ram.
Kommuner och regioner får medfinansiera projekt inom ramen för EU:s strukturfonder och prog-ram.
4 §
Kommuner och landsting får bistå utländska studerande som med stöd av svenskt utvecklings-bistånd vistas i kommunen eller landstinget för studier eller annan utbildning. Bistånd får ges genom åtgärder som syftar till att underlätta vistelsen samt till att främja välfärden och trivseln för den studerande.
Kommuner och regioner får bistå utländska studerande som med stöd av svenskt utvecklingsbistånd vistas i kommunen eller regionen för studier eller annan utbildning. Bistånd får ges genom åtgärder som syftar till att underlätta vistelsen samt till att främja välfärden och trivseln för den studerande.
5 §
Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt stöd till ung-domsorganisationer. Ett sådant stöd får också omfatta politisk verk-samhet.
Kommuner och regioner får lämna ekonomiskt stöd till ung-domsorganisationer. Ett sådant stöd får också omfatta politisk verk-samhet.
3 kap.
2 §
Kommuner får ingå avtal med landsting om att utföra sådana transporter som avses i 7 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Kommuner får även ingå avtal med landsting om att utföra hälso- och sjukvård i väntan på sådana transporter.
Kommuner får ingå avtal med regioner om att utföra sådana transporter som avses i 7 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Kommuner får även ingå avtal med regioner om att utföra hälso- och sjukvård i väntan på sådana transporter.
5 §
I aktiebolagets årsredovisning ska intäkterna, kostnaderna och resultatet av den uppdragsverksamhet som avses i 3 § redovisas särskilt.
Av denna särredovisning ska det framgå
1. omsättning och resultat efter finansnetto för uppdragsverksamheten,
2. borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser som kommuner eller landsting har ingått för bolaget och för uppdrags-verksamheten samt kostnaderna för förbindelserna,
3. kapital som kommuner eller landsting tillskjutit uppdragsverk-samheten, och
2. borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser som kommuner eller regioner har in-gått för bolaget och för uppdrags-verksamheten samt kostnaderna för förbindelserna,
3. kapital som kommuner eller regioner tillskjutit uppdragsverk-samheten, och
4. kapital som sysselsätts i uppdragsverksamheten.
För aktiebolagets årsredovisning i övrigt gäller det som är föreskrivet i årsredovisningslagen (1995:1554).
5 kap.
1 §
Kommuner och landsting får tillhandahålla sådan kunskap och erfarenhet som finns i den kommunala verksamheten (kommunal tjänst) för export (tjänsteexport).
Kommuner och regioner får tillhandahålla sådan kunskap och erfarenhet som finns i den kommunala verksamheten (kommunal tjänst) för export (tjänsteexport).
2 §
Som ett led i en tjänsteexport får kommuner och landsting i begränsad omfattning exportera varor som utgör ett nödvändigt komplement till eller har ett naturligt samband med den till-handahållna kommunala tjänsten.
Som ett led i en tjänsteexport får kommuner och regioner i begränsad omfattning exportera varor som utgör ett nödvändigt komplement till eller har ett naturligt samband med den till-handahållna kommunala tjänsten.
4 §
Kommuner och landsting får lämna bistånd i form av utrustning, rådgivning, utbildning eller på annat sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra utbildning och rådgivning.
Kommuner och regioner får lämna bistånd i form av utrustning, rådgivning, utbildning eller på annat sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra utbildning och rådgivning.
5 §
Bistånd till ett land som inte får svenskt statligt bistånd får lämnas av kommuner och landsting i form av utrustning som kommunerna och landstingen inte längre behöver för sin verksamhet.
Bistånd till ett land som inte får svenskt statligt bistånd får lämnas av kommuner och regioner i form av utrustning som kommunerna och regionerna inte längre behöver för sin verksamhet.
Regeringen får ge tillstånd till att bistånd även i form av annan utrustning än som avses i första stycket, rådgivning, utbildning eller på annat sätt lämnas till ett land som inte får svenskt statligt bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra utbildning och rådgivning.
6 §
Kommuner och landsting som lämnar bistånd i form av utrustning får i skälig omfattning använda medel för att transportera och ställa i ordning utrustningen så att den kan tas i bruk.
Kommuner och regioner som lämnar bistånd i form av utrustning får i skälig omfattning använda medel för att transportera och ställa i ordning utrustningen så att den kan tas i bruk.
8 §
Kommuner och landsting ska förvissa sig om att bistånd som lämnas kommer till avsedd an-vändning. Detta gäller dock inte om biståndet avser utrustning som kommunerna och landstingen inte längre behöver för sin verksamhet.
Kommuner och regioner ska förvissa sig om att bistånd som lämnas kommer till avsedd an-vändning. Detta gäller dock inte om biståndet avser utrustning som kommunerna och regionerna inte längre behöver för sin verksamhet.
9 §
Kommuner och landsting som lämnar bistånd till ett land som får svenskt statligt bistånd ska anmäla åtgärden och omfattningen på biståndet till Styrelsen för internationellt utvecklingssam-arbete (Sida). Anmälan ska dock inte göras om biståndet avser utrustning som kommunen eller landstinget inte längre behöver för sin verksamhet.
Kommuner och regioner som lämnar bistånd till ett land som får svenskt statligt bistånd ska anmäla åtgärden och omfattningen på biståndet till Styrelsen för internationellt utvecklingssam-arbete (Sida). Anmälan ska dock inte göras om biståndet avser utrustning som kommunen eller regionen inte längre behöver för sin verksamhet.
6 kap.
1 §
Om det i kommuner eller landsting ska tas ut skatt enligt lagen (2004:629) om trängselskatt, får kommuner eller landsting träffa avtal med staten om att biträda med
Om det i kommuner eller regioner ska tas ut skatt enligt lagen (2004:629) om trängselskatt, får kommuner eller regioner träffa avtal med staten om att biträda med
1. information om systemet med trängselskatt, och
2. förvaltning och upphandling med anledning av trängselskatten.
Kommunerna eller landstingen får dock inte med stöd av första stycket utföra uppgifter som inne-bär myndighetsutövning.
Kommunerna eller regionerna får dock inte med stöd av första stycket utföra uppgifter som innebär myndighetsutövning.
3 §
En kommun som tillhör en sammanslutning av kommuner med uppgift att tillvarata medlemmarnas intressen såsom arbetsgivare, får uppdra åt sammanslutningen att med bindande verkan för kommunen genom kollektivavtal eller på annat sätt enhetligt reglera anställningsvillkoren för sådana arbetstagare i kommunens tjänst, vars villkor inte ska fastställas av någon statlig myndighet.
Kommunen får bestämma att uppdrag enligt första stycket får lämnas av en nämnd som handlägger frågor om anställningsvillkor för arbetstagare i kommunens tjänst.
Med kommun jämställs i denna paragraf landsting och annan kommunal förvaltningsenhet.
Med kommun jämställs i denna paragraf region och annan kommunal förvaltningsenhet.
4 §
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunal-förbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller 7 kap. 7 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna.
En nämnd i en kommun, i en region eller i ett kommunal-förbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller 7 kap. 7 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:725).
4 a §
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunal-förbund får efter överenskom-melse med den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering uppdra åt myndig-heten att besluta på nämndens vägnar i ärenden enligt den lagen.
En nämnd i en kommun, i en region eller i ett kommunal-förbund får efter överenskom-melse med den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering uppdra åt myndig-heten att besluta på nämndens vägnar i ärenden enligt den lagen.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:725).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.104 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:128) om yrkeshögskolan
Härigenom föreskrivs att 4 och 19 §§ lagen (2009:128) om yrkeshögskolan ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Utbildning inom yrkeshögskolan får anordnas av statliga universitet och högskolor, andra statliga myndigheter, kommuner, landsting och enskilda fysiska eller juridiska personer. Utbildningsanordnaren får anordna utbildningen i sam-verkan med andra.
Utbildning inom yrkeshög-skolan får anordnas av statliga universitet och högskolor, andra statliga myndigheter, kommuner, regioner och enskilda fysiska eller juridiska personer. Utbildnings-anordnaren får anordna utbildning-en i samverkan med andra.
19 §
En studerande får tills vidare avskiljas från en utbildning som anordnas av staten, en kommun eller ett landsting om han eller hon
En studerande får tills vidare avskiljas från en utbildning som anordnas av staten, en kommun eller en region om han eller hon
1. lider av psykisk störning,
2. missbrukar alkohol eller narkotika, eller
3. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.
Som ytterligare förutsättning för ett avskiljande gäller att det, till följd av något sådant förhållande som avses i första stycket, bedöms finnas en påtaglig risk att den studerande kan komma att skada någon annan person eller värdefull egendom under utbildningen.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om avskiljande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.105 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 §, 15 kap. 3 §, 19 kap. 3 §, 21 kap. 6 §, 25 kap. 11 §, 27 kap. 1 §, 30 kap. 25 §, 31 kap. 3 §, 37 kap. 5 §, 38 kap. 7 §, 44 kap. 5 § och rubriken närmast före 31 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Vad som föreskrivs i tryck-frihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter ska i tillämpliga delar gälla också handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekono-miska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflyt-ande. Sådana bolag, föreningar och stiftelser ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndig-heter.
Kommuner och landsting ska anses utöva ett rättsligt bestäm-mande inflytande om de ensamma eller tillsammans
Det som föreskrivs i tryck-frihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter ska i tillämpliga delar gälla också handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekono-miska föreningar och stiftelser där kommuner eller regioner utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Sådana bolag, föreningar och stiftelser ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndig-heter.
Kommuner och regioner ska anses utöva ett rättsligt bestäm-mande inflytande om de ensamma eller tillsammans
1. äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en ekonomisk förening med mer än hälften av samtliga röster i bolaget eller föreningen eller på något annat sätt förfogar över så många röster i bolaget eller föreningen,
2. har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller en stiftelse, eller
3. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag.
Vid tillämpningen av andra stycket 1-3 ska inflytande som utövas av en juridisk person över vilken en kommun eller ett landsting bestämmer på det sätt som anges i de nämnda punkterna anses utövat av kommunen eller landstinget.
Första stycket gäller också för handlingar som efter medgivande av en kommun eller ett landsting för viss bestämd tid förvaras hos aktiebolag, handelsbolag, ekonom-iska föreningar eller stiftelser där kommuner eller landsting tidigare har utövat ett rättsligt bestämmande inflytande.
Vad som föreskrivs om kommun-er och landsting i första-tredje styckena tillämpas också på kommunalförbund.
Vid tillämpningen av andra stycket 1-3 ska inflytande som utövas av en juridisk person över vilken en kommun eller en region bestämmer på det sätt som anges i de nämnda punkterna anses utövat av kommunen eller regionen.
Första stycket gäller också för handlingar som efter medgivande av en kommun eller en region för viss bestämd tid förvaras hos aktiebolag, handelsbolag, ekonom-iska föreningar eller stiftelser där kommuner eller regioner tidigare har utövat ett rättsligt bestämmande inflytande.
Det som föreskrivs om kommun-er och regioner i första-tredje styckena tillämpas också på kommunalförbund.
15 kap.
3 §
Sekretessen enligt 1, 1 a och 2 §§ hindrar inte att uppgifter som avses i 37 kap. 4 § lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
Sekretessen enligt 1, 1 a och 2 §§ hindrar inte att uppgifter som avses i 37 kap. 4 § lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt det som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
19 kap.
3 §
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 8 kap. 25 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, 8 kap. 25 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjud-ande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, en region eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 8 kap. 25 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, 8 kap. 25 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjud-ande inom en kommun, en region eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
21 kap.
6 §
Sekretessen enligt 5 § hindrar inte att uppgifter som avses i 37 kap. 4 § lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
Sekretessen enligt 5 § hindrar inte att uppgifter som avses i 37 kap. 4 § lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt det som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyl-dighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
25 kap.
11 §
Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att uppgift lämnas
1. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § i en kommun till en annan sådan myndighet i samma kommun,
2. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § i ett landsting till en annan sådan myndighet i samma landsting,
3. till en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § eller till en enskild vårdgivare enligt vad som föreskrivs om sammanhållen journalföring i patientdatalagen (2008:355),
2. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § i en region till en annan sådan myndighet i samma region,
3. till en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § eller till en enskild vårdgivare enligt det som föreskrivs om sammanhållen journalföring i patientdatalagen (2008:355),
4. till ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister enligt patientdatalagen,
5. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § inom en kommun eller ett landsting till annan sådan myn-dighet för forskning eller fram-ställning av statistik eller för administration på verksamhets-området, om det inte kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs, eller
5. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § inom en kommun eller en region till annan sådan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs, eller
6. till en enskild enligt vad som föreskrivs i
- lagen (1988:1473) om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål,
- lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
- smittskyddslagen (2004:168),
- 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.,
- lagen (2006:496) om blodsäkerhet,
- lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler,
- lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ eller förordning som har meddelats med stöd av den lagen, eller
- 2 kap. lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård.
27 kap.
1 §
Sekretess gäller i verksamhet som avser bestämmande av skatt eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt eller som avser fastighetstaxering för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
Sekretess gäller vidare
1. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som har tillförts databasen,
2. hos kommun eller landsting för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som Skatterättsnämnden har lämnat i ett ärende om förhandsbesked i en skatte- eller taxeringsfråga, och
2. hos kommun eller region för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som Skatterättsnämnden har lämnat i ett ärende om förhandsbesked i en skatte- eller taxeringsfråga, och
3. hos Försäkringskassan för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som Skatteverket har lämnat i ett ärende om särskild sjukförsäkringsavgift.
Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, skattetillägg, återkallelseavgift och förseningsavgift samt expeditionsavgift och tilläggsavgift enligt lagen (2004:629) om trängselskatt. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundande inkomst.
Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3, 4 eller 6 §.
För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund gäller dock sekretessen i högst sjuttio år.
30 kap.
25 §
Får ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting i samband med sådana överläggningar som avses i 9 och 13 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. en uppgift från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket som är sekretessreglerad enligt 23 § första stycket 1, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos landstinget eller kommunen. Detta gäller dock inte om det finns en primär sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse som är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten.
Får en region eller en kommun som inte ingår i en region i samband med sådana överläggningar som avses i 9 och 13 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. en uppgift från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket som är sekretessreglerad enligt 23 § första stycket 1, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos regionen eller kommunen. Detta gäller dock inte om det finns en primär sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse som är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten.
31 kap.
Affärsverksamhet hos kommunala eller landstingskommunala företag
Affärsverksamhet hos kommunala bolag
3 §
Sekretess gäller i affärsverk-samhet hos en bank, ett kredit-marknadsföretag eller ett värde-pappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjnings-sektorerna, lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i affärsverk-samhet hos en bank, ett kredit-marknadsföretag eller ett värde-pappersbolag som samverkande kommuner eller regioner utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjnings-sektorerna, lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
37 kap.
5 §
Sekretess enligt 4 § hindrar inte att uppgifter som avses i den paragrafen lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
Sekretess enligt 4 § hindrar inte att uppgifter som avses i den paragrafen lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt det som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
38 kap.
7 §
Sekretess gäller hos kommuner och landsting i verksamhet som avser beredskap för extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap enligt lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap eller planering enligt förfogandelagen (1978:262)
Sekretess gäller hos kommuner och regioner i verksamhet som avser beredskap för extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap enligt lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap eller planering enligt förfogandelagen (1978:262)
1. för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, och
2. för uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än som avses i 1 för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för verksamheten.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
44 kap.
5 §
Rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter inskränks av den tystnadsplikt som följer av
Rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter inskränks av den tystnadsplikt som följer
1. beslut som har meddelats med stöd av 7 § lagen (1999:988) om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet,
2. 7 kap. 1 § 1 lagen (2006:544) om kommuners och landstings åt-gärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd bered-skap,
3. 4 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), och
4. 5 kap. 15 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
1. av beslut som har meddelats med stöd av 7 § lagen (1999:988) om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet,
2. av 7 kap. 1 § 1 lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap,
3. av 4 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), och
4. av 5 kap. 15 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.106 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
Härigenom föreskrivs att 3, 5 b och 19 §§ lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Kommuner och landsting ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar enligt denna lag och de föreskrifter som denna lag hänvisar till. Detsamma gäller statliga förvaltningsmyndigheter vars verksamhet är av betydelse för de nationella minoriteterna eller minoritetsspråken.
Kommuner och regioner ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar enligt denna lag och de föreskrifter som denna lag hänvisar till. Detsamma gäller statliga förvaltningsmyndigheter vars verksamhet är av betydelse för de nationella minoriteterna eller minoritetsspråken.
5 b §
Kommuner och landsting ska anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete.
Kommuner och regioner ska anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete.
Uppgifter om mål och riktlinjer som har antagits enligt första stycket ska på begäran lämnas till den myndighet som har uppföljningsansvar enligt 20 §.
19 §
Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela föreskrifter om att en viss myndighet som lyder under regeringen ska undantas från tillämpningen av 8 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemynd-igande för landsting och kommun i fråga om kommunala myndigheter.
Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela föreskrifter om att en viss myndighet som lyder under regeringen ska undantas från tillämpningen av 8 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemynd-igande för region och kommun i fråga om kommunala myndigheter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.107 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Denna lag tillämpas i fråga om tjänster, dock inte
1. finansiella tjänster,
2. elektroniska kommunikationstjänster och tillhandahållande av kommunikationsnät,
3. tjänster på transportområdet,
4. tjänster som tillhandahålls av bemanningsföretag,
5. tjänster som är förbehållna reglerade yrken inom hälso- och sjukvården samt läkemedelstjänster utförda av yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården och som utförs för att bedöma, bibehålla eller återställa patienters hälsotillstånd,
6. audiovisuella tjänster och ljudradiosändningar,
7. tillhandahållande av hasardspel där penningvärden satsas,
8. tjänster som är förenade med offentlig maktutövning,
9. sociala tjänster som rör sub-ventionerat boende, barnomsorg och stöd till permanent eller tillfälligt behövande familjer och enskilda, och som tillhandahålls av eller utförs på uppdrag av stat, kommun eller landsting, eller av välgörenhetsorganisationer erkän-da av stat, kommun eller landsting, och
9. sociala tjänster som rör sub-ventionerat boende, barnomsorg och stöd till permanent eller tillfälligt behövande familjer och enskilda, och som tillhandahålls av eller utförs på uppdrag av stat, kommun eller region, eller av välgörenhetsorganisationer erkända av stat, kommun eller region, och
10. privata säkerhetstjänster.
Lagen tillämpas inte på skatteområdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.108 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om säkerhetskontroll
vid offentliga sammanträden
i kommuner och landsting
Lag om säkerhetskontroll
vid offentliga sammanträden
i kommuner och regioner
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.109 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 7 kap. 3 § luftfartslagen (2010:500) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §
Ett luftfartyg får registreras i Sverige bara om det helt ägs av
1. svenska staten,
2. svensk kommun eller svenskt landsting,
2. svensk kommun eller region,
3. medborgare i ett land inom Europeiska unionen (EU-land) eller dödsboet efter en sådan person,
4. bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk nationalitet eller har sitt säte i ett EU-land, eller
5. europeiska ekonomiska intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige.
Även om förutsättningar enligt första stycket inte föreligger får ett luftfartyg registreras i Sverige, om det brukas av någon som avses i första stycket och denne har ett drifttillstånd som är utfärdat i Sverige.
Transportstyrelsen får i ett enskilt fall besluta att ett luftfartyg får registreras i Sverige även om förutsättningar enligt första eller andra stycket inte föreligger. Ett sådant beslut får fattas bara om luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige.
7 kap.
3 §
Ett drifttillstånd får ges endast till
1. svenska staten,
2. svenska kommuner eller landsting,
2. svenska kommuner eller regioner,
3. medborgare i ett land inom Europeiska unionen (EU-land) som har sitt hemvist i Sverige eller till dödsbo efter en sådan person,
4. svenska handelsbolag som endast har bolagsmän som är medborgare i ett EU-land,
5. svenska föreningar, samfund eller stiftelser, som i styrelsen endast har ledamöter som är medborgare i ett EU-land,
6. svenska aktiebolag, om majoriteten av kapitalvärdet och röstvärdet ägs av medborgare i ett EU-land eller av någon som kan få tillstånd enligt denna paragraf,
7. europeiska ekonomiska intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige.
Om ägaren till ett aktiebolag som ansöker om tillstånd enligt denna paragraf är ett annat aktiebolag, ska det som sägs i första stycket 6 också gälla det bolaget.
Ett tillstånd förfaller, om kraven i första och andra styckena inte längre är uppfyllda och rättelse inte sker inom den tid som bestäms av den myndighet som har meddelat tillståndet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, om det finns särskilda skäl, i ett enskilt fall besluta om undantag från denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.110 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Lagen gäller för vidareutnyttjande av sådana handlingar som tillhanda-hålls av statliga och kommunala myndigheter.
Lagen gäller också för vidare-utnyttjande av sådana handlingar som tillhandahålls av de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), om handlingarna hör till den verksamhet som anges där, samt sådana handlingar som tillhanda-hålls av aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Dessa organ ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myn-digheter.
Lagen gäller också för vidare-utnyttjande av sådana handlingar som tillhandahålls av de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), om handlingarna hör till den verksamhet som anges där, samt sådana handlingar som tillhanda-hålls av aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller regioner utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Dessa organ ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myn-digheter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.111 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar
Härigenom föreskrivs att 3-10 §§ lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Denna lag gäller för landstingen. Lagen gäller också, med undantag för 8 § 1, för Gotlands kommun. Det som sägs om ett landsting i 5-10 §§ gäller i sådant fall kommunen.
Denna lag gäller för regionerna. Lagen gäller också, med undantag för 8 § 1, för Gotlands kommun. Det som sägs om en region i 5-10 §§ gäller i sådant fall kommunen.
4 §
Ett landsting får besluta att landstingsfullmäktige och lands-tingsstyrelsen i stället ska betecknas regionfullmäktige och regionstyrelsen. Det som sägs i andra författningar om landstings-fullmäktige och landstingsstyrelsen gäller i sådant fall regionfull-mäktige och regionstyrelsen.
Gotlands kommun får besluta att kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i stället ska betecknas regionfullmäktige och regionstyrelsen. Det som sägs i andra författningar om kommunfullmäktige och kommunstyrelsen gäller i sådant fall regionfullmäktige och regionstyrelsen.
Vid genomförande av val enligt vallagen (2005:837) ska dock beteckningen landstingsfullmäktige användas vid val i landstinget. Vid val i Gotlands kommun ska beteckningen kommunfullmäktige användas.
Vid genomförande av val enligt vallagen (2005:837) i Gotlands kommun ska dock beteckningen kommunfullmäktige användas.
5 §
Ett landsting ska
En region ska
1. utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling och samordna insatser för genomförandet av strategin,
2. trots 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen (2017:725) besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete, och
3. följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa resultaten av det regionala tillväxtarbetet.
6 §
Ett landsting får utföra uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram.
En region får utföra uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram.
7 §
Ett landsting ska upprätta och fastställa länsplaner för regional transportinfrastruktur.
En region ska upprätta och fastställa länsplaner för regional transportinfrastruktur.
8 §
Ett landsting ska samverka med
En region ska samverka med
1. länets kommuner, och
2. länsstyrelsen och övriga berörda statliga myndigheter.
9 §
Ett landsting ska samråda med företrädare för berörda organisationer och näringslivet i länet.
En region ska samråda med företrädare för berörda organisationer och näringslivet i länet.
10 §
Statliga myndigheter som bedriver verksamhet i länet ska beakta den strategi som fastställts för länets utveckling.
Länsstyrelsen och övriga stat-liga myndigheter ska inom sina verksamhetsområden lämna landstinget det biträde som det behöver för regionalt tillväxtarbete och regional transportinfrastrukturplanering. De ska också löpande informera landstinget om pågående och planerade verksamheter som har betydelse för länets utveckling.
Länsstyrelsen och övriga stat-liga myndigheter ska inom sina verksamhetsområden lämna regionen det biträde som den behöver för regionalt tillväxtarbete och regional transportinfrastrukturplanering. De ska också löpande informera regionen om pågående och planerade verksamheter som har betydelse för länets utveckling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.112 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.
Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, region och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, regionen eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.113 Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696)
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § och 18 kap. 5 § radio- och tv-lagen (2010:696) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 kap.
4 §
Tillstånd att sända analog kommersiell radio får endast ges till en fysisk eller juridisk person som har finansiella och tekniska förutsättningar att sända under hela tillståndsperioden.
Staten, landsting eller kommuner får inte inneha tillstånd att sända analog kommersiell radio, vare sig direkt eller indirekt genom
Staten, regioner eller kommuner får inte inneha tillstånd att sända analog kommersiell radio, vare sig direkt eller indirekt genom
1. ett företag i vilket ett eller flera sådana subjekt har en del som för dem gemensamt motsvarar minst tjugo procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal har ett bestämmande inflytande, eller
2. ett företag som enligt 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) är ett dotterföretag till ett företag som avses i 1.
18 kap.
5 §
Tillstånd att sända kommersiell radio får återkallas om
1. tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillståndets början,
2. tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor,
3. tillståndshavaren väsentligt brutit mot någon av 14 kap. 2 § samt 15 kap. 1-4, 8-9 a och 10 §§, eller
4. domstol har funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten.
Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio och tv, över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, och finns det skäl att anta att förfogandet kan inverka menligt på konkurrensen, får det eller de tillstånd återkallas som har lämnats efter det första tillståndet.
Har Myndigheten för press, radio och tv medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan förfogar över tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde, och finns det skäl att anta att överlåtelsen kan inverka menligt på konkurrensen, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Återkallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits.
Om staten, landsting eller kom-muner innehar ett tillstånd att sända kommersiell radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § andra stycket ska Myndigheten för press, radio och tv återkalla det tillståndet.
Om staten, regioner eller kom-muner innehar ett tillstånd att sända kommersiell radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § andra stycket ska Myndigheten för press, radio och tv återkalla det tillståndet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.114 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 6 §§, 4 kap. 15 §, 15 kap. 14, 30, 31, 39 och 40 §§, 16 kap. 48-50 §§, 17 kap. 17-19 och 21, 21 a, 23 och 26 a §§, 18 kap. 13, 27, 29 och 30 §§, 19 kap. 40-43 och 44 a §§, 20 kap. 18, 19 d och 22 §§, 21 kap. 15 §, 23 kap. 1, 5, 6, 8 och 9 §§, 26 kap. 17 §, 28 kap. 5 och 12 §§ och 29 kap. 1, 6, 10 och 26 §§ och rubrikerna närmast före 2 kap. 3 §, 15 kap. 31 §, 17 kap. 18 §, 18 kap. 29 §, 28 kap. 5 och 12 §§ och 29 kap. 6 § skollagen (2010:800) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
Landsting
Regioner
3 §
Ett landsting får vara huvudman för gymnasieskola, gymnasie-särskola, kommunal vuxenutbild-ning och särskild utbildning för vuxna i den utsträckning som anges i denna lag.
I ett landsting som är huvudman för sådana skolformer som anges i första stycket ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra landstingets uppgifter enligt denna lag.
En region får vara huvudman för gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna i den utsträckning som anges i denna lag.
I en region som är huvudman för sådana skolformer som anges i första stycket ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra regionens uppgifter enligt denna lag.
För en sådan nämnd som avses i andra stycket gäller det som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:725).
6 §
För att ett bolag eller en för-ening, där en kommun eller ett landsting äger aktier eller andelar eller på annat sätt har ett rättsligt inflytande över verksamheten, ska godkännas som huvudman enligt 5 § gäller utöver vad som föreskrivs där att
1. bestämmanderätten inte tillkommer enbart en eller flera kommuner eller landsting eller juridiska personer där en kommun eller ett landsting genom ägande eller på annat sätt har ett rättsligt bestämmande inflytande,
2. samverkan mellan en kommun eller ett landsting och en enskild är nödvändig för att verksamheten ska komma till stånd, och
För att ett bolag eller en för-ening, där en kommun eller en region äger aktier eller andelar eller på annat sätt har ett rättsligt inflytande över verksamheten, ska godkännas som huvudman enligt 5 § gäller utöver vad som föreskrivs där att
1. bestämmanderätten inte tillkommer enbart en eller flera kommuner eller regioner eller juridiska personer där en kommun eller en region genom ägande eller på annat sätt har ett rättsligt bestämmande inflytande,
2. samverkan mellan en kommun eller en region och en enskild är nödvändig för att verksamheten ska komma till stånd, och
3. det finns särskilda skäl med hänsyn till utbildningens innehåll eller utformning.
4 kap.
15 §
En kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för enligt bestämmelserna om själv-förvaltningsorgan i 8 kap. 4-8 §§ kommunallagen (2017:725) om inte annat följer av denna lag.
En kommun eller en region får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller regionen är huvudman för enligt bestämmelserna om själv-förvaltningsorgan i 8 kap. 4-8 §§ kommunallagen (2017:725) om inte annat följer av denna lag.
15 kap.
14 §
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå.
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskola anordnad av kommuner, landsting och enskilda huvudmän.
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskola anordnad av kommuner, regioner och enskilda huvudmän.
30 §
Varje kommun ansvarar för att ungdomarna i kommunen erbjuds gymnasieutbildning av god kvalitet.
Kommunen kan erbjuda ut-bildning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting enligt samverkansavtal med kommunen eller landstinget. Kom-muner som har ingått ett samver-kansavtal bildar ett samver-kansområde för utbildningen.
Kommunen kan erbjuda ut-bildning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller en region enligt samverkansavtal med kommunen eller regionen. Kom-muner som har ingått ett samver-kansavtal bildar ett samver-kansområde för utbildningen.
Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål.
Utbildning anordnad
av landsting
Utbildning anordnad av regioner
31 §
Ett landsting får anordna utbildningar på sådana nationella program som avser naturbruk och omvårdnad.
Efter överenskommelse med en kommun får landstinget anordna utbildning även på andra nationella program.
Av 17 kap. 17 och 18 §§ följer vilken utbildning på introduk-tionsprogram som får anordnas av ett landsting.
Av 17 a kap. 2 § följer att ett landsting som anordnar utbildning på teknikprogrammet också får anordna vidareutbildning i form av ett fjärde tekniskt år.
En region får anordna utbild-ningar på sådana nationella pro-gram som avser naturbruk och omvårdnad.
Efter överenskommelse med en kommun får regionen anordna utbildning även på andra nationella program.
Av 17 kap. 17 och 18 §§ följer vilken utbildning på introduk-tionsprogram som får anordnas av en region.
Av 17 a kap. 2 § följer att en region som anordnar utbildning på teknikprogrammet också får anordna vidareutbildning i form av ett fjärde tekniskt år.
39 §
Avgifter får inte tas ut för insatser för omvårdnad i boendet eller habilitering som tillhandahålls av staten, en kommun eller ett landsting i anslutning till en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning.
Avgifter får inte tas ut för insatser för omvårdnad i boendet eller habilitering som tillhandahålls av staten, en kommun eller en region i anslutning till en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för kost och logi.
40 §
Hemkommunen ska betala er-sättning för kostnader för boende och omvårdnad i boendet för elever på Rh-anpassad utbildning. Hemlandstinget eller, i förekom-mande fall hemkommunen, ska betala ersättning för kostnader för habilitering. Ersättningarna ska betalas till den huvudman som enligt avtal med staten svarar för verksamheten.
Hemkommunen ska betala er-sättning för kostnader för boende och omvårdnad i boendet för elever på Rh-anpassad utbildning. Hemregionen eller, i förekom-mande fall hemkommunen, ska betala ersättning för kostnader för habilitering. Ersättningarna ska betalas till den huvudman som enligt avtal med staten svarar för verksamheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättningar enligt första stycket.
16 kap.
48 §
Innan en kommun eller ett landsting tar emot en sökande som inte är hemmahörande i kom-munen eller samverkansområdet för utbildningen ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkommun. Yttrande behöver dock inte inhämtas, om det med hänsyn till tidigare avgivet yttrande eller av andra skäl är onödigt.
Innan en kommun eller en region tar emot en sökande som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildnin-gen ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkommun. Yttrande behöver dock inte inhämtas, om det med hänsyn till tidigare avgivet yttrande eller av andra skäl är onödigt.
49 §
En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter flyttar från kommunen eller sam-verkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning.
Erbjuder den nya hemkom-munen inte den aktuella utbild-ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen.
En elev som med anledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 6 kap. 1 § social-tjänstlagen (2001:453) flyttar från kommunen eller samverkans-området för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget, om kommunen erbjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller boende.
Erbjuder den nya hemkom-munen inte den aktuella utbild-ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen.
En elev som med anledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) flyttar från kommunen eller samverkans-området för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget, om kommunen erbjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller boende.
49 a §
En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter placeras i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) och som är beläget i en annan kommun än hemkommunen eller samverkansområdet för utbildningen har rätt att i hemkommunen fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen när eleven efter placeringen återvänder till hemkommunen, om den erbjuder sådan utbildning. Detsamma gäller den elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget.
Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen.
Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen.
50 §
En kommun som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av dennes hemkommun (interkommunal ersättning).
Första stycket gäller även ett landsting som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i sam-verkansområdet för utbildningen.
Första stycket gäller även en region som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i sam-verkansområdet för utbildningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om interkommunal ersättning.
17 kap.
17 §
Ett landsting som anordnar ett nationellt program får anordna programinriktat val som är inriktat mot det nationella programmet.
En region som anordnar ett nationellt program får anordna programinriktat val som är inriktat mot det nationella programmet.
Utbildning anordnad
av landsting
Utbildning anordnad av regioner
18 §
Ett landsting får, utöver vad som följer av 17 §, efter överens-kommelse med en kommun anordna yrkesintroduktion och in-dividuellt alternativ.
En region får, utöver vad som följer av 17 §, efter överens-kommelse med en kommun anordna yrkesintroduktion och in-dividuellt alternativ.
19 §
En kommun eller ett landsting som anordnar programinriktat val som har utformats för en grupp elever eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever ska ta emot alla de behöriga sökande till utbildningen som hör hemma i kommunen eller samver-kansområdet för utbildningen.
En kommun eller en region som anordnar programinriktat val som har utformats för en grupp elever eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever ska ta emot alla de behöriga sökande till utbildningen som hör hemma i kommunen eller samverkans-området för utbildningen.
En elev som vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen.
Om det finns platser över på utbildningen, sedan alla sökande som ska tas emot enligt första och andra styckena har antagits, får kommunen eller landstinget ta emot andra behöriga sökande till utbildningen.
Om det finns platser över på utbildningen, sedan alla sökande som ska tas emot enligt första och andra styckena har antagits, får kommunen eller regionen ta emot andra behöriga sökande till utbildningen.
21 §
En kommun som anordnar programinriktat val som har utformats för en enskild elev, yrkesintroduktion som har utformats för en enskild elev, individuellt alternativ eller språkintroduktion får ta emot ungdomar som uppfyller behörighetsvillkoren för respektive utbildning även om de inte kommer från kommunen.
Även ett landsting som anordnar programinriktat val som har utfor-mats för en enskild elev, yrkes-introduktion som har utformats för en enskild elev eller individuellt alternativ, får ta emot behöriga ungdomar till utbildningen oberoende av vilken kommun de kommer från.
Även en region som anordnar programinriktat val som har utfor-mats för en enskild elev, yrkes-introduktion som har utformats för en enskild elev eller individuellt alternativ, får ta emot behöriga ungdomar till utbildningen oberoende av vilken kommun de kommer från.
21 a §
En kommun som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § första stycket ska ta emot ungdomar som uppfyller behörighetsvillkoren för respektive utbildning om de på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen. Det gäller också för ett landsting som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § andra stycket.
En kommun som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § första stycket ska ta emot ungdomar som uppfyller behörighetsvillkoren för respektive utbildning om de på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen. Det gäller också för en region som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § andra stycket.
23 §
En kommun som på programinriktat val har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av dennes hemkommun (interkommunal ersättning).
Första stycket gäller även ett landsting som på programinriktat val antagit en elev som inte är hemmahörande i samverkansom-rådet för utbildningen.
Första stycket gäller även en region som på programinriktat val antagit en elev som inte är hemmahörande i samverkansom-rådet för utbildningen.
Om inte den anordnande huvudmannen och hemkommunen kommer överens om annat, ska den interkommunala ersättningen beräknas enligt 24-27 §§.
26 a §
En kommun eller ett landsting som enligt 19 § andra stycket har tagit emot en elev på programinriktat val som har utformats för en grupp elever eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun. Detsamma gäller den kommun eller det landsting som enligt 21 a § har tagit emot en elev på programinriktat val som har utformats för en enskild elev, yrkesintroduktion som har utformats för en enskild elev, individuellt alternativ eller språkintroduktion.
En kommun eller en region som enligt 19 § andra stycket har tagit emot en elev på programinriktat val som har utformats för en grupp elever eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun. Detsamma gäller den kommun eller region som enligt 21 a § har tagit emot en elev på programinriktat val som har utformats för en enskild elev, yrkesintroduktion som har utformats för en enskild elev, individuellt alternativ eller språkintroduktion.
Om den anordnande huvudmannen och elevens hemkommun inte kommer överens om annat ska ersättningen för utbildningen motsvara anordnarens självkostnad.
18 kap.
13 §
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasiesärskolan, gymnasieskolan, särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå.
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasiesär-skola anordnad av kommuner, landsting och enskilda huvudmän.
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasiesär-skola anordnad av kommuner, regioner och enskilda huvudmän.
27 §
Varje kommun ansvarar för att alla ungdomar i kommunen som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp erbjuds utbildning av god kvalitet i gymnasiesärskolan.
Kommunen får erbjuda utbild-ning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting enligt samverkansavtal med kommunen eller landstinget. Kommuner som har ingått ett samverkansavtal bildar ett sam-verkansområde för utbildningen.
Kommunen får erbjuda utbild-ning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller en region enligt samverkansavtal med kom-munen eller regionen. Kommuner som har ingått ett samverkansavtal bildar ett samverkansområde för utbildningen.
Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål.
Utbildning får anordnas
av landsting
Utbildning får anordnas
av regioner
29 §
Efter överenskommelse med en kommun får ett landsting anordna utbildning i gymnasiesärskolan på nationella och individuella program.
Efter överenskommelse med en kommun får en region anordna utbildning i gymnasiesärskolan på nationella och individuella program.
30 §
Elever i gymnasiesärskola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts inom hemkommunen från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsnedsättning eller någon annan särskild omständighet.
För elever som går i en annan kommuns gymnasiesärskola ska hemkommunen anordna skolskjuts i de fall det kan ske utan orga-nisatoriska eller ekonomiska svårigheter.
Elevens hemkommun eller det landsting som anordnar utbildning-en ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket.
Elevens hemkommun eller den region som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket.
19 kap.
40 §
En kommun får ta emot en elev från en annan kommun på ett individuellt program i sin gym-nasiesärskola under förutsättning att hemkommunen har bedömt att eleven inte kan följa under-visningen på ett nationellt pro-gram. Även ett landsting får ta emot en elev på ett individuellt program under samma förutsättning.
Det som sägs i första stycket gäller dock endast om hem-kommunen och den mottagande kommunen eller landstinget kommer överens om ersättningen för utbildningen.
En kommun får ta emot en elev från en annan kommun på ett individuellt program i sin gym-nasiesärskola under förutsättning att hemkommunen har bedömt att eleven inte kan följa under-visningen på ett nationellt pro-gram. Även en region får ta emot en elev på ett individuellt program under samma förutsättning.
Det som sägs i första stycket gäller dock endast om hem-kommunen och den mottagande kommunen eller regionen kommer överens om ersättningen för utbildningen.
40 a §
En kommun eller ett landsting ska ta emot en elev på ett individuellt program om
En kommun eller en region ska ta emot en elev på ett individuellt program om
1. eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), och
2. hemkommunen har bedömt att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program.
41 §
Innan en kommun tar emot en sökande som inte är hemma-hörande i kommunen eller sam-verkansområdet för utbildningen ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkommun. Yttrandet ska innehålla uppgift om huruvida eleven tillhör gymnasiesärskolans målgrupp. Detsamma gäller innan ett landsting tar emot en sökande. I de fall där eleven har sökt till ett individuellt program ska yttrandet också innehålla uppgifter om huruvida eleven kan följa ett nationellt program och om överenskommelse om ersättning för utbildningen enligt 40 §.
Innan en kommun tar emot en sökande som inte är hemma-hörande i kommunen eller sam-verkansområdet för utbildningen ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkommun. Yttrandet ska innehålla uppgift om huruvida eleven tillhör gymnasiesärskolans målgrupp. Detsamma gäller innan en region tar emot en sökande. I de fall där eleven har sökt till ett individuellt program ska yttrandet också innehålla uppgifter om huruvida eleven kan följa ett nationellt program och om överenskommelse om ersättning för utbildningen enligt 40 §.
42 §
En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter flyttar från kommunen eller sam-verkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning.
Erbjuder den nya hemkom-munen inte den aktuella utbild-ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen.
En elev som med anledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget, om kommunen erbjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller boende.
Erbjuder den nya hemkom-munen inte den aktuella utbild-ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen.
En elev som med anledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget, om kommunen erbjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller boende.
42 a §
En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter placeras i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) och som är beläget i en annan kommun än hemkommunen eller samverkansområdet för utbildningen har rätt att i hemkommunen fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen när eleven efter placeringen återvänder till hemkommunen, om den erbjuder sådan utbildning. Detsamma gäller den elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget.
Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen.
Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen.
43 §
En kommun som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av hans eller hennes hemkommun (interkommunal ersättning).
Första stycket gäller även ett landsting som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i sam-verkansområdet för utbildningen.
Första stycket gäller även en region som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i sam-verkansområdet för utbildningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om interkommunal ersättning för de nationella programmen.
44 a §
En kommun eller ett landsting som har tagit emot en elev på ett individuellt program enligt 40 a § ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun.
En kommun eller en region som har tagit emot en elev på ett individuellt program enligt 40 a § ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun.
Om den anordnande huvudmannen och elevens hemkommun inte kommer överens om annat ska ersättningen för utbildningen motsvara anordnarens självkostnad.
20 kap.
18 §
Ett landsting får tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå inom områdena naturbruk och omvård-nad. Efter överenskommelse med en kommun får landstinget till-handahålla utbildning på gymnasial nivå även inom andra områden.
En region får tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå inom områdena naturbruk och omvård-nad. Efter överenskommelse med en kommun får regionen till-handahålla utbildning på gymnasial nivå även inom andra områden.
19 d §
Den som har rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå enligt 19, 19 a eller 19 b § har rätt att delta i sådan utbildning i en annan kommun än sin hemkommun eller i ett landsting, om utbildningen finns där och inte erbjuds av hem-kommunen.
Den som har rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå enligt 19, 19 a eller 19 b § har rätt att delta i sådan utbildning i en annan kommun än sin hemkommun eller i en region, om utbildningen finns där och inte erbjuds av hem-kommunen.
När det gäller ungdomar som har sådan rätt som avses i första stycket ska bestämmelserna i 15 kap. 32 § tillämpas till och med första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år.
22 §
Den huvudman som anordnar utbildning på gymnasial nivå beslutar om den sökande ska tas emot till utbildningen.
Hemkommunen ska ta emot en sökande om de villkor som anges i 20 § är uppfyllda eller om den sökande har rätt till utbildning enligt 19, 19 a eller 19 b §.
En kommun ska ta emot en sökande från en annan kommun och ett landsting ska ta emot en sökande, om
En kommun ska ta emot en sökande från en annan kommun och en region ska ta emot en sökande, om
1. de villkor som anges i 20 § är uppfyllda eller om den sökande har rätt till utbildning enligt 19, 19 a eller 19 b §, och
2. hemkommunen har åtagit sig eller, efter överklagande enligt 28 kap. 12 §, ska åta sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning.
Av ett beslut om att en sökande ska tas emot ska det framgå på vilken eller vilka grunder den sökande tas emot.
21 kap.
15 §
Ett landsting får efter överens-kommelse med en kommun till-handahålla utbildning på gym-nasial nivå.
En region får efter överens-kommelse med en kommun till-handahålla utbildning på gym-nasial nivå.
23 kap.
1 §
En kommun, ett landsting eller en enskild huvudman får enligt bestämmelserna i detta kapitel med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal om att någon annan än kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen utför uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag (entreprenad).
Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) om anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar får en kommun eller ett landsting genom ett avtal enligt första stycket utföra uppgifter åt en annan huvudman inom skolväsendet.
En kommun, en region eller en enskild huvudman får enligt bestämmelserna i detta kapitel med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal om att någon annan än kommunen, regionen eller den enskilde huvudmannen utför uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag (entreprenad).
Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) om anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar får en kommun eller en region genom ett avtal enligt första stycket utföra uppgifter åt en annan huvudman inom skolväsendet.
De bestämmelser som finns för en utbildning eller en annan verksamhet enligt denna lag ska med de undantag som anges i detta kapitel gälla även vid entreprenad.
5 §
Om det finns särskilda skäl får regeringen efter ansökan av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman i andra fall än som anges i 2 och 3 a-4 a §§ medge att kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen får överlämna åt någon annan att bedriva undervisning inom skol-väsendet på entreprenad.
Om det finns särskilda skäl får regeringen efter ansökan av en kommun, en region eller en enskild huvudman i andra fall än som anges i 2 och 3 a-4 a §§ medge att kommunen, regionen eller den enskilde huvudmannen får överlämna åt någon annan att bedriva undervisning inom skolväsendet på entreprenad.
6 §
Om en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman över-lämnar uppgiften att bedriva under-visning på entreprenad, får kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen överlämna den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisnings-uppgift.
Kommunen eller landstinget får när det gäller kommunal vuxen-utbildning och särskild utbildning för vuxna överlämna även den myndighetsutövning som hör till rektorns uppgifter.
Om en kommun, en region eller en enskild huvudman överlämnar uppgiften att bedriva undervisning på entreprenad, får kommunen, regionen eller den enskilde huvudmannen överlämna den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisningsuppgift.
Kommunen eller regionen får när det gäller kommunal vuxen-utbildning och särskild utbildning för vuxna överlämna även den myndighetsutövning som hör till rektorns uppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om begränsningar när det gäller överlämnande av rektorsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.
8 §
En kommun får sluta avtal med en annan kommun om att denna ska ta över ansvaret för kommunens uppgifter inom förskolan, fritidshemmet, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap.
En kommun får också sluta avtal med ett landsting om att detta ska ta över ansvaret för kommunens uppgifter inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande eller gymnasial nivå eller inom särskild utbildning för vuxna.
En kommun får också sluta avtal med en region om att regionen ska ta över ansvaret för kommunens uppgifter inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande eller gymnasial nivå eller inom särskild utbildning för vuxna.
9 §
En kommun får som huvudman överlåta ansvaret för sådana medicinska insatser som anges i 2 kap. 25-28 §§ till ett landsting, om kommunen och landstinget är överens om detta. På samma sätt får ett landsting överlåta ansvaret till en kommun.
Staten eller en enskild får som huvudman överlåta ansvaret för de medicinska insatser som anges i 2 kap. 25-28 §§ till en kommun eller ett landsting, om huvudmannen och kommunen eller landstinget är överens om detta.
En kommun får som huvudman överlåta ansvaret för sådana medicinska insatser som anges i 2 kap. 25-28 §§ till en region, om kommunen och regionen är överens om detta. På samma sätt får en region överlåta ansvaret till en kommun.
Staten eller en enskild får som huvudman överlåta ansvaret för de medicinska insatser som anges i 2 kap. 25-28 §§ till en kommun eller en region, om huvudmannen och kommunen eller regionen är överens om detta.
26 kap.
17 §
Statens skolinspektion får när det gäller en verksamhet som bedrivs av en kommun eller ett landsting besluta att staten på kommunens eller landstingets bekostnad ska vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse, om kommunen eller landstinget
Statens skolinspektion får när det gäller en verksamhet som bedrivs av en kommun eller en region besluta att staten på kommunens eller regionens bekostnad ska vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse, om kommunen eller regionen
1. inte har följt ett föreläggande enligt 10 §, och
2. missförhållandet är allvarligt.
Har staten haft kostnader för en åtgärd som vidtagits med stöd av denna paragraf, får denna kostnad kvittas mot belopp som staten annars skulle ha betalt ut till kommunen eller landstinget.
Har staten haft kostnader för en åtgärd som vidtagits med stöd av denna paragraf, får denna kostnad kvittas mot belopp som staten annars skulle ha betalat ut till kommunen eller regionen.
28 kap.
Beslut av en kommun
eller ett landsting
Beslut av en kommun
eller en region
5 §
Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos all-män förvaltningsdomstol i fråga om
Beslut av en kommun eller en region får överklagas till allmän förvaltningsdomstol i fråga om
1. godkännande enligt 2 kap. 5 § eller återkallelse av sådant godkännande enligt 26 kap. 13 eller 14 §,
2. bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 35 § eller 19 kap. 45 §,
3. avstängning enligt 5 kap. 17 eller 19 §,
4. föreläggande för vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter enligt 7 kap. 23 §,
5. skolskjuts enligt 9 kap. 15 b § första stycket, 9 kap. 15 c § första stycket, 10 kap. 32 § första stycket, 10 kap. 33 § första stycket, 11 kap. 31 § första stycket, 11 kap. 32 § första stycket, 18 kap. 30 § första stycket eller 18 kap. 31 § första stycket,
6. ekonomiskt stöd till inackordering enligt 15 kap. 32 § eller 18 kap. 32 § första stycket,
7. medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt eller återkallelse av sådant medgivande enligt 24 kap. 23 eller 24 §,
8. rätt till bidrag enligt 25 kap. 10 eller 15 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 26 kap. 13 §,
9. bidrag enligt 25 kap. 11 §,
10. tillfälligt verksamhetsförbud enligt 26 kap. 18 §, eller
11. vitesföreläggande enligt 26 kap. 27 §.
Beslut av en kommun
eller ett landsting
Beslut av en kommun
eller en region
12 §
Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos Skol-väsendets överklagandenämnd i fråga om
Beslut av en kommun eller en region får överklagas hos Skol-väsendets överklagandenämnd i fråga om
1. barns mottagande i grundsärskolan enligt 7 kap. 5 § eller tillhörighet till grundsärskolans målgrupp enligt 7 kap. 5 b §,
2. uppskjuten skolplikt enligt 7 kap. 10 § andra stycket,
3. skolpliktens förlängning enligt 7 kap. 13 § eller skolpliktens upphörande enligt 7 kap. 14 §,
4. mottagande av en elev från en annan kommun enligt 9 kap. 13 §, 10 kap. 25 § eller 11 kap. 25 §,
5. åtgärder enligt 10 kap. 29 § tredje stycket för en elev som inte bor hemma,
6. placering vid en annan skolenhet än den vårdnadshavaren önskar enligt 9 kap. 15 § andra stycket, 10 kap. 30 § andra stycket eller 11 kap. 29 § andra stycket,
7. mottagande i första hand enligt 16 kap. 36 §, mottagande enligt 17 kap. 14 § när det gäller en utbildning i gymnasieskolan som utformats för en grupp elever, mottagande enligt 17 a kap. 18 § eller mottagande i första hand enligt 19 kap. 29 § första stycket,
8. tillhörighet till målgruppen för gymnasiesärskolan enligt 18 kap. 5 eller 7 §,
9. mottagande till kommunal vuxenutbildning enligt 20 kap. 13 §, 14 § andra stycket, 22 § eller 33 § eller till särskild utbildning för vuxna enligt 21 kap. 7 § tredje stycket,
10. upphörande av utbildningen för en elev i kommunal vuxen-utbildning enligt 20 kap. 9 § andra stycket eller i särskild utbildning för vuxna enligt 21 kap. 9 § andra stycket,
11. att på nytt bereda kommunal vuxenutbildning enligt 20 kap. 9 § tredje eller fjärde stycket eller särskild utbildning för vuxna enligt 21 kap. 9 § tredje stycket,
12. åtagande om interkommunal ersättning enligt 20 kap. 21 § tredje stycket, eller
13. rätt till utbildning eller annan verksamhet för någon som avses i 29 kap. 2 § andra stycket 3.
Beslut som avses i första stycket 1, 4 och 7-12 får överklagas endast av barnet, eleven eller den sökande.
29 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om
- bosättning (2-5 §§),
- hemkommun och hemlandsting (6 §),
- hemkommun och hemregion (6 §),
- utlandssvenska elever (7 §),
- personer med begåvningsmässig funktionsnedsättning (8 §),
- kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar (9 §),
- handläggning (10 och 11 §§),
- talerätt (12 §),
- samverkan och anmälan till socialnämnden (13 §),
- tystnadsplikt (14 §),
- International Baccalaureate (17 §),
- överlämnande av betygshandlingar (18 §),
- informationsskyldighet (19 §),
- uppgiftsskyldighet (19 a §), och
- övriga bemyndiganden (20-29 §§).
Hemkommun
och hemlandsting
Hemkommun och hemregion
6 §
Med en persons hemkommun avses i denna lag den kommun som personen är folkbokförd i.
För den som är bosatt i landet utan att vara folkbokförd här avses med hemkommun den kommun som han eller hon stadigvarande vistas i eller, om han eller hon saknar stadigvarande vistelseort, den kommun som han eller hon för tillfället uppehåller sig i. Detsamma gäller den som har skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481).
Med hemlandsting avses det landsting som hemkommunen hör till.
Med hemregion avses den region som hemkommunen hör till.
10 §
I ärenden som avser myndighets-utövning mot någon enskild enligt denna lag hos en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):
I ärenden som avser myndighets-utövning mot någon enskild enligt denna lag hos en kommun, en region eller en enskild huvudman tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):
- 10 § om partsinsyn,
- 23 § om utredningsansvaret,
- 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
- 25 § om kommunikation,
- 27 § om dokumentation av uppgifter,
- 31 § om dokumentation av beslut,
- 32 § om motivering av beslut,
- 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och
- 36 § om rättelse av skrivfel eller liknande.
I sådana ärenden hos en enskild huvudman tillämpas även bestämmelserna i 16-18 §§ förvaltningslagen.
Trots första stycket tillämpas inte
1. bestämmelserna i 10 och 25 §§ förvaltningslagen i fråga om uppgifter som rör någon annan sökande i ett ärende om plats i utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag, och
2. bestämmelserna i 25 och 32 §§ förvaltningslagen vid antagning för frivillig utbildning.
Det som sägs i denna paragraf gäller inte vid betygssättning.
26 §
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om bestämmandet av det bidrag som kommunerna enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 19 kap. 45 § och 25 kap. 11 § är skyldiga att lämna till fristående förskolor, fristående skolor och enskilt bedriven pedagogisk omsorg.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun eller ett landsting att lämna uppgifter om verksam-heten som behövs för beslut om bidrag till fristående förskolor och fristående skolor samt hur bidrag till en fristående förskola eller fri-stående skola eller annan enskild verksamhet har beräknats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun eller en region att lämna uppgifter om verksamheten som behövs för beslut om bidrag till fristående förskolor och fri-stående skolor samt hur bidrag till en fristående förskola eller fri-stående skola eller annan enskild verksamhet har beräknats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.115 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800)
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800)
dels att 24-27 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast efter 23 § ska lyda "Region som huvudman".
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
24 §
Trots bestämmelserna om huvudmän i den nya skollagen får ett landsting vara huvudman för grundskola för elever med autism eller autismliknande tillstånd och för grundsärskola, om landstinget bedrev obligatorisk särskola vid utgången av juni 2011.
Trots bestämmelserna om huvudmän i den nya skollagen får en region vara huvudman för grundskola för elever med autism eller autismliknande tillstånd och för grundsärskola, om regionen bedrev obligatorisk särskola vid utgången av juni 2011.
Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över elevhemsboende vid utbildning som avses i första stycket.
25 §
Trots bestämmelserna om huvudmän i den nya skollagen får ett landsting vara huvudman för gymnasieskola eller kommunal vuxenutbildning inom andra områden än naturbruk eller omvårdnad om utbildningen
Trots bestämmelserna om huvudmän i den nya skollagen får en region vara huvudman för gymnasieskola eller kommunal vuxenutbildning inom andra områden än naturbruk eller omvårdnad om utbildningen
1. bedrevs före den 1 juli 1991 och har bedrivits sedan dess, och
2. under hela tiden har stått öppen för sökande från hela landet och förblir det.
26 §
När ett landsting bedriver utbildning med stöd av 24 eller 25 § ska de bestämmelser i den nya skollagen och denna lag som gäller för en offentlig huvudman för utbildning i den aktuella skolformen tillämpas på landstinget. Landstinget ska för utbildning i grundskola eller grundsärskola även tillämpa 7 kap. 22 § i den nya skollagen på samma sätt som en enskild huvudman.
När en region bedriver utbildning med stöd av 24 eller 25 § ska de bestämmelser i den nya skollagen och denna lag som gäller för en offentlig huvudman för utbildning i den aktuella skolformen tillämpas på regionen. Regionen ska för utbildning i grundskola eller grundsärskola även tillämpa 7 kap. 22 § i den nya skollagen på samma sätt som en enskild huvudman.
27 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om landstingets befattning med sådan utbildning som avses i 24 och 25 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om regionens befattning med sådan utbildning som avses i 24 och 25 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.116 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 3 kap. 8, 14 och 22 §§, 5 kap. 29 §, 7 kap. 1, 3 och 5-11 §§ och 13 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:900) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
I denna lag avses med
allmän plats: en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov,
bebygga: att förse ett område med ett eller flera byggnadsverk,
bebyggelse: en samling av byggnadsverk som inte enbart består av andra anläggningar än byggnader,
byggherre: den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten,
byggnad: en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den,
byggnadsnämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter enligt denna lag,
byggnadsverk: en byggnad eller annan anläggning,
byggprodukt: en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk,
exploateringsavtal: avtal om genomförande av en detaljplan och om medfinansieringsersättning mellan en kommun och en byggherre eller en fastighetsägare avseende mark som inte ägs av kommunen, dock inte avtal mellan en kommun och staten om utbyggnad av statlig transportinfrastruktur,
genomförandetiden: den tid för genomförandet av en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21-25 §§,
kvartersmark: mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde,
markanvisning: ett avtal mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om överlåtelse eller upplåtelse av ett visst av kommunen ägt markområde för bebyggande,
medfinansieringsersättning: ersättning som en byggherre eller en fastighetsägare i samband med genomförande av en detaljplan åtar sig att betala för en del av en kommuns kostnad för bidrag till byggande av en viss väg eller järnväg som staten eller ett landsting ansvarar för,
medfinansieringsersättning: ersättning som en byggherre eller en fastighetsägare i samband med genomförande av en detaljplan åtar sig att betala för en del av en kommuns kostnad för bidrag till byggande av en viss väg eller järnväg som staten eller en region ansvarar för,
miljönämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet,
nybyggnad: uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en tidigare uppförd byggnad till en ny plats,
ombyggnad: ändring av en byggnad som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas,
omgivningsbuller: buller från flygplatser, industriell verksamhet, spårtrafik och vägar,
planläggning: arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller områdesbestämmelser,
sammanhållen bebyggelse: bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark,
tillbyggnad: ändring av en byggnad som innebär en ökning av byggnadens volym,
tomt: ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål,
underhåll: en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde, och
ändring av en byggnad: en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde.
3 kap.
8 §
När kommunen upprättar ett förslag till översiktsplan eller ändring i planen ska kommunen samråda med länsstyrelsen, landstinget och de kommuner som berörs. Kommunen ska också ge kommunens medlemmar, de andra myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett vä-sentligt intresse av förslaget tillfälle att delta i samrådet.
När kommunen upprättar ett förslag till översiktsplan eller ändring i planen ska kommunen samråda med länsstyrelsen, regionen och de kommuner som berörs. Kommunen ska också ge kommunens medlemmar, de andra myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett vä-sentligt intresse av förslaget tillfälle att delta i samrådet.
Syftet med samrådet är att få fram ett så bra beslutsunderlag som möjligt och att ge möjlighet till insyn och påverkan.
Under samrådet ska kommunen redovisa förslagets innebörd, skälen för förslaget, förslagets konsekvenser och det planeringsunderlag som har betydelse från nationell, regional, mellankommunal eller annan synpunkt.
14 §
Innan utställningen äger rum ska kommunen skicka planförslaget och kungörelsen till länsstyrelsen, landstinget och de kommuner som berörs.
Innan utställningen äger rum ska kommunen skicka planförslaget och kungörelsen till länsstyrelsen, regionen och de kommuner som berörs.
22 §
När ett beslut att anta eller ändra översiktsplanen har fått laga kraft, ska kommunen utan dröjsmål skicka följande handlingar till Boverket, länsstyrelsen, landsting-et och de kommuner som berörs:
När ett beslut att anta eller ändra översiktsplanen har fått laga kraft, ska kommunen utan dröjsmål skicka följande handlingar till Boverket, länsstyrelsen, regionen och de kommuner som berörs:
1. översiktsplanen,
2. den samrådsredogörelse som avses i 11 §,
3. det granskningsyttrande som avses i 16 §,
4. det utlåtande som avses i 17 §, och
5. ett protokollsutdrag med beslutet.
5 kap.
29 §
När detaljplanen har antagits ska kommunen skicka ett meddelande om detta till
1. länsstyrelsen och lantmäterimyndigheten,
2. de kommuner som är berörda och till landstinget om det i länet ska ske planering enligt 7 kap., och
2. de kommuner som är berörda och till regionen om det i länet ska ske planering enligt 7 kap., och
3. dem som anges i 11 § första stycket 2 och 3 och dem som får överklaga enligt 13 kap. 12 eller 13 § och
a) senast under granskningstiden har lämnat skriftliga synpunkter som inte blivit tillgodosedda, eller
b) har rätt att överklaga beslutet enligt 13 kap. 11 § andra stycket 1.
Meddelandet ska innehålla ett protokollsutdrag med beslutet och upplys-ningar om vad den som vill överklaga beslutet måste göra.
Kommunen ska till länsstyrelsen skicka det granskningsutlåtande som avses i 23 § tillsammans med meddelandet om att planen har antagits, om kommunen inte redan har skickat utlåtandet enligt 24 §.
7 kap.
1 §
Regional fysisk planering ska ske i Stockholms län och i Skåne län. Landstinget ansvarar för denna planering.
Landstinget ska
Regional fysisk planering ska ske i Stockholms län och i Skåne län. Regionen ansvarar för denna planering.
Regionen ska
1. utreda regionala frågor av betydelse för länets fysiska miljö,
2. upprätta ett förslag till regionplan enligt 2-4 §§ eller förslag till ändring av en sådan plan,
3. anta, pröva aktualiteten hos och vid behov ändra planen,
4. lämna underlag om regionala frågor av betydelse för länets fysiska miljö till länsstyrelsen, andra berörda landsting och de kommuner, regionala kollektiv-trafikmyndigheter och andra mynd-igheter som berörs,
4. lämna underlag om regionala frågor av betydelse för länets fysiska miljö till länsstyrelsen, andra berörda regioner och de kommuner, regionala kollektiv-trafikmyndigheter och andra mynd-igheter som berörs,
5. yttra sig över förslag till översiktsplaner inom länet under utställningstiden i fråga om hur dessa planer förhåller sig till regionplanen,
6. verka för insatser som kan bidra till att det långsiktiga behovet av bo-städer kan tillgodoses, och
7. verka för insatser som kan bidra till att minska länets klimatpåverkan och dess effekter.
Landstinget ska lämna regeringen de uppgifter om den regionala fysiska planeringen som regeringen begär.
Regionen ska lämna regeringen de uppgifter om den regionala fysiska planeringen som regeringen begär.
3 §
Av regionplanen ska det framgå
1. hur hänsyn har tagits till allmänna intressen enligt 2 kap., hur riksin-tressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken har tillgodosetts och på vilket sätt miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken har följts,
2. hur hänsyn har tagits till och hur planen har samordnats med den regionala utvecklingsstrategin, länsplanen för regional transportinfrastruktur, trafikförsörjningsprogram och kommunala riktlinjer för bostadsförsörjning samt nationella och andra regionala och kommunala mål, planer och program av betydelse för en hållbar utveckling i länet, och
3. hur planen är avsedd att genomföras.
I fråga om strategisk miljöbedömning gäller 3 kap. 4 § andra och tredje styckena. Vid tillämpningen ska det som sägs där om översiktsplan i stället gälla region-plan och det som sägs om kommu-nen gälla landstinget.
I fråga om strategisk miljö-bedömning gäller 3 kap. 4 § andra och tredje styckena. Vid tillämpningen ska det som sägs där om översiktsplan i stället gälla region-plan och det som sägs om kommu-nen gälla regionen.
Länsstyrelsens granskningsyttrande över planförslaget ska redovisas tillsammans med regionplanen. Om länsstyrelsen inte har godtagit planen i en viss del, ska det anmärkas i planen.
5 §
Bestämmelserna i 3 kap. 7 § 2 och 3 och 8-18 §§ om samråd, utställning och granskning gäller i tillämpliga delar också i fråga om förslag till regionplan eller förslag till ändring av en sådan plan. Vid tillämpningen ska det som sägs där om översiktsplan i stället gälla regionplan och det som sägs om kommunen i stället gälla landstinget. Utställningstiden ska dock vara minst tre månader.
Bestämmelserna i 3 kap. 7 § 2 och 3 och 8-18 §§ om samråd, utställning och granskning gäller i tillämpliga delar också i fråga om förslag till regionplan eller förslag till ändring av en sådan plan. Vid tillämpningen ska det som sägs där om översiktsplan i stället gälla regionplan och det som sägs om kommunen i stället gälla regionen. Utställningstiden ska dock vara minst tre månader.
6 §
Landstinget ska minst en gång under fullmäktiges mandattid pröva om regionplanen är aktuell i förhållande till kraven i 2-4 §§ (aktualitetsprövning). Vid denna prövning ska landstinget begära länsstyrelsens och berörda kommu-ners synpunkter i fråga om sådana intressen som anges i 7 och 8 §§.
Regionen ska minst en gång under fullmäktiges mandattid pröva om regionplanen är aktuell i förhållande till kraven i 2-4 §§ (aktualitetsprövning). Vid denna prövning ska regionen begära länsstyrelsens och berörda kommu-ners synpunkter i fråga om sådana intressen som anges i 7 och 8 §§.
7 §
När landstinget begär läns-styrelsens synpunkter enligt 6 §, ska länsstyrelsen redovisa sina synpunkter i fråga om sådana statliga och mellankommunala intressen som kan ha betydelse vid aktualitetsprövningen. Synpunkt-erna ska redovisas i en samman-fattande redogörelse. Av redogör-elsen ska det framgå hur synpunkt-erna förhåller sig till planen.
När regionen begär läns-styrelsens synpunkter enligt 6 §, ska länsstyrelsen redovisa sina synpunkter i fråga om sådana statliga och mellankommunala intressen som kan ha betydelse vid aktualitetsprövningen. Synpunkt-erna ska redovisas i en samman-fattande redogörelse. Av redogör-elsen ska det framgå hur synpunkt-erna förhåller sig till planen.
8 §
När landstinget begär berörda kommuners synpunkter enligt 6 §, ska kommunerna redovisa sina synpunkter i fråga om sådana kommunala intressen som kan ha betydelse vid aktualitetsprövning-en.
När regionen begär berörda kommuners synpunkter enligt 6 §, ska kommunerna redovisa sina synpunkter i fråga om sådana kommunala intressen som kan ha betydelse vid aktualitetsprövning-en.
9 §
Landstingsfullmäktige beslutar i frågor om antagande, aktualitets-prövning och ändring av en region-plan.
Regionfullmäktige beslutar i frågor om antagande, aktualitets-prövning och ändring av en region-plan.
10 §
När landstinget antar, prövar aktualiteten hos eller ändrar en regionplan ska det
När regionen antar, prövar aktualiteten hos eller ändrar en regionplan ska den
1. senast dagen efter att beslutet tillkännagetts skicka ett meddelande om tillkännagivandet och ett protokollsutdrag med beslutet till länsstyrelsen och kommunerna i länet, och
2. skicka planen eller beslutet om aktualitetsprövning till Boverket, läns-styrelsen och kommunerna i länet när beslutet har fått laga kraft.
11 §
Om landstinget begär det, ska länsstyrelsen, andra berörda landsting och de kommuner, regionala kollektivtrafikmyndig-heter och andra myndigheter som berörs lämna det underlag som behövs för att landstinget ska kunna fullgöra de uppgifter som anges i 1 § andra stycket.
Om regionen begär det, ska länsstyrelsen, andra berörda regioner och de kommuner, regionala kollektivtrafikmyndig-heter och andra myndigheter som berörs lämna det underlag som behövs för att regionen ska kunna fullgöra de uppgifter som anges i 1 § andra stycket.
13 kap.
1 §
Följande beslut enligt denna lag får överklagas i den ordning som gäller för laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725):
1. kommunfullmäktiges beslut om översiktsplan,
2. kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt byggnadsnämnden att anta, ändra eller upphäva detaljplaner eller områdesbestämmelser,
3. kommunfullmäktiges beslut om uppdrag åt byggnadsnämnden att fatta beslut om skyldighet för fastighetsägare att betala kostnader för gator och andra allmänna platser eller att fatta beslut om villkoren för sådan betalning,
4. kommunfullmäktiges eller byggnadsnämndens beslut att inte anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser,
5. kommunfullmäktiges eller byggnadsnämndens beslut om grunderna för skyldighet att betala kostnader för gator och andra allmänna platser och om generella villkor för sådan betalning,
6. kommunfullmäktiges beslut om taxa i ärenden hos byggnads-nämnden,
7. kommunens beslut om riktlinjer för exploateringsavtal, och
8. landstingsfullmäktiges beslut om regionplan.
8. regionfullmäktiges beslut om regionplan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.117 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1-2, 5-7, 9, 11, 12 och 15 §§ och 3 kap. 2 § lagen (2010:1065) om kollektivtrafik ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Landstinget och kommunerna inom ett län ansvarar gemensamt för den regionala kollektivtrafi-ken, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Landstinget och kommunerna får dock komma överens om att antingen lands-tinget eller kommunerna ska bära ansvaret.
I Stockholms län ansvarar landstinget ensamt för den regionala kollektivtrafiken, om inte landstinget och kommunerna kommer överens om att gemensamt ansvara för denna trafik eller om att endast kommunerna ska bära ansvaret.
Regionen och kommunerna inom ett län ansvarar gemensamt för den regionala kollektivtrafiken, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Regionen och kom-munerna får dock komma överens om att antingen regionen eller kommunerna ska bära ansvaret.
I Stockholms län ansvarar regionen ensam för den regionala kollektivtrafiken, om inte regionen och kommunerna kommer överens om att gemensamt ansvara för denna trafik eller om att endast kommunerna ska bära ansvaret.
I Gotlands län ansvarar kommunen för den regionala kollektivtrafiken.
Den eller de som ansvarar för kollektivtrafiken enligt första-tredje styckena ansvarar också för persontransporter enligt lagen (1997:736) om färdtjänst eller lagen (1997:735) om riksfärdtjänst i sådana kommuner som överlåtit sina uppgifter enligt någon av dessa lagar till den regionala kollektivtrafikmyndighet som avses i 2 §.
1 a §
Om landstinget och kommunerna i samma län har kommit överens om att landstinget ensamt ska bära ansvaret för den regionala kollektivtrafiken, får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämningen mellan kommunerna. Sådana bidrag får lämnas längst intill utgången av det femte året från det att ansvaret överfördes.
Om regionen och kommunerna i samma län har kommit överens om att regionen ensam ska bära ansvaret för den regionala kollektivtrafiken, får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämningen mellan kommunerna. Sådana bidrag får lämnas längst intill utgången av det femte året från det att ansvaret överfördes.
1 b §
Om ett landsting ensamt ska ansvara för den regionala kollektiv-trafiken i länet, får en kommun inom länet träffa avtal med landstinget om kostnadsansvar för regional kollektivtrafik som är av bättre kvalitet eller billigare för resenärerna än vad landstinget annars skulle tillhandahålla.
Om en region ensam ska ansvara för den regionala kollektivtrafiken i länet, får en kommun inom länet träffa avtal med regionen om kostnadsansvar för regional kollektivtrafik som är av bättre kvalitet eller billigare för resenärerna än vad regionen annars skulle tillhandahålla.
2 §
I varje län ska det finnas en regional kollektivtrafikmyndighet.
I de län där kommunerna och landstinget gemensamt bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken ska den regionala kollektivtrafikmyndigheten organiseras som ett kommunal-förbund. Detsamma gäller i de län där kommunerna ensamma bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken.
I de län där kommunerna och regionen gemensamt bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken ska den regionala kollektiv-trafikmyndigheten organiseras som ett kommunalförbund. Detsamma gäller i de län där kommunerna ensamma bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken.
I fall som sägs i andra stycket får de som ansvarar för den regionala kollektivtrafiken i länet komma överens om att organisera den regionala kollektivtrafikmyndigheten som en gemensam nämnd i stället för som ett kommunalförbund.
I de län där landstinget ensamt bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken är landstinget regional kollektivtrafikmyndighet.
I de län där regionen ensam bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken är regionen också regional kollektivtrafikmyndighet.
I Gotlands län är kommunen regional kollektivtrafikmyndighet.
5 §
Om enighet inte kan uppnås i fråga om hur antalet ledamöter och ersättare i ett kommunalförbunds beslutande församling ska fördelas mellan landstinget och kommu-nerna i länet, ska landstinget utse hälften och kommunerna tillsammans hälften. Antalet ledamöter och ersättare som varje kommun ska utse bestäms av länsstyrelsen i förhållande till folkmängden i kommunerna vid ingången av det år när val av förbundsfullmäktige förrättas. Varje kommun ska dock utse minst en ledamot och en ersättare.
Om enighet inte kan uppnås i fråga om hur antalet ledamöter och ersättare i ett kommunalförbunds beslutande församling ska fördelas mellan regionen och kommunerna i länet, ska regionen utse hälften och kommunerna tillsammans hälften. Antalet ledamöter och ersättare som varje kommun ska utse bestäms av länsstyrelsen i förhållande till folkmängden i kommunerna vid ingången av det år när val av förbundsfullmäktige förrättas. Varje kommun ska dock utse minst en ledamot och en ersättare.
6 §
Om inte enighet uppnås i fråga om sättet att fördela underskott i förbundsverksamheten mellan medlemmarna i ett kommunal-förbund, ska landstinget täcka hälften av underskottet och kommunerna i länet tillsammans resten. Varje kommuns skyldighet att tillhandahålla medel ska bestämmas i förhållande till det trafikarbete som har lagts ned i kommunen under verksamhetsåret.
Om inte enighet uppnås i fråga om sättet att fördela underskott i förbundsverksamheten mellan medlemmarna i ett kommunal-förbund, ska regionen täcka hälften av underskottet och kommunerna i länet tillsammans resten. Varje kommuns skyldighet att tillhandahålla medel ska bestämmas i förhållande till det trafikarbete som har lagts ned i kommunen under verksamhetsåret.
7 §
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen meddela föreskrifter eller i särskilt fall besluta om undantag från 5 eller 6 §. Regeringen får meddela sådana föreskrifter respektive fatta sådant beslut efter framställning av ett landsting, en kommun som inte tillhör ett landsting eller minst en tredjedel av de kommuner i ett visst län som tillhör ett landsting, om de ansvarar för kollektivtrafiken enligt 1 §. Beslut om undantag får förenas med särskilda villkor.
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen meddela föreskrifter eller i särskilt fall besluta om undantag från 5 eller 6 §. Regeringen får meddela sådana föreskrifter respektive fatta sådant beslut efter framställning av en region, en kommun som inte tillhör en region eller minst en tredjedel av de kommuner i ett visst län som tillhör en region, om de ansvarar för kollektivtrafiken enligt 1 §. Beslut om undantag får förenas med särskilda villkor.
9 §
Det regionala trafikförsörjningsprogrammet ska upprättas efter samråd med motsvarande myndigheter i angränsande län.
Samråd ska även ske med övriga berörda myndigheter, organisa-tioner, kollektivtrafikföretag samt företrädare för näringsliv och resenärer. I de fall ett landsting ensamt är regional kollektivtrafik-myndighet ska samråd även ske med kommunerna i länet.
Samråd ska även ske med övriga berörda myndigheter, organisa-tioner, kollektivtrafikföretag samt företrädare för näringsliv och resenärer. I de fall en region ensam är regional kollektivtrafikmyn-dighet ska samråd även ske med kommunerna i länet.
11 §
Varje kommun ska regelbundet i ett trafikförsörjningsprogram ange omfattningen av trafik enligt lagen (1997:736) om färdtjänst och lagen (1997:735) om riksfärdtjänst och grunderna för prissättningen för resor med sådan trafik, i den mån kommunen inte överlåtit sina uppgifter enligt dessa lagar till den regionala kollektivtrafikmyndigheten.
Kommunen ska anta pro-grammet efter samråd med den regionala kollektivtrafikmyndig-heten och, i förekommande fall, landstinget.
Kommunen ska anta pro-grammet efter samråd med den regionala kollektivtrafikmyndig-heten och, i förekommande fall, regionen.
12 §
Efter överenskommelse med landstinget eller en kommun i länet får den regionala kollektiv-trafikmyndigheten upphandla persontransport- och samordnings-tjänster för sådana transportända-mål som kommunerna eller landstinget ska tillgodose samt samordna sådana transporttjänster.
Efter överenskommelse med regionen eller en kommun i länet får den regionala kollektiv-trafikmyndigheten upphandla persontransport- och samordnings-tjänster för sådana transportända-mål som kommunerna eller regionen ska tillgodose samt samordna sådana transporttjänster.
15 §
Regeringen får efter fram-ställning av en regional kollek-tivtrafikmyndighet, ett landsting eller en kommun meddela före-skrifter om samverkan i fråga om trafik mellan regionala kollek-tivtrafikmyndigheter i olika län.
Regeringen får efter fram-ställning av en regional kollek-tivtrafikmyndighet, en region eller en kommun meddela föreskrifter om samverkan i fråga om trafik mellan regionala kollektivtrafik-myndigheter i olika län.
3 kap.
2 §
En regional kollektivtrafik-myndighet får efter beslut av den beslutande församlingen över-lämna befogenheten att ingå avtal om allmän trafik till ett aktiebolag. Om den regionala kollektiv-trafikmyndigheten är en gemensam nämnd, överlämnas befogenheten efter samstämmiga beslut av fullmäktige i var och en av de kommuner och, i förekommande fall, det landsting som samverkar i nämnden.
En regional kollektivtrafik-myndighet får efter beslut av den beslutande församlingen över-lämna befogenheten att ingå avtal om allmän trafik till ett aktiebolag. Om den regionala kollektiv-trafikmyndigheten är en gemensam nämnd, överlämnas befogenheten efter samstämmiga beslut av fullmäktige i var och en av de kommuner och, i förekommande fall, den region som samverkar i nämnden.
Myndigheten får i samma ordning som föreskrivs i första stycket även överlämna sin befogenhet att ingå avtal om allmän trafik till en kommun inom länet i fråga om kollektivtrafik som bedrivs inom denna kommuns område, inklusive trafik längs eventuella utgående linjer som sträcker sig in i angränsande kommuner.
En regional kollektivtrafikmyndighet som överlämnar sin befogenhet enligt första stycket får i samma ordning även överlämna sina befogenheter att upphandla och samordna tjänster enligt 2 kap. 12 § till aktiebolaget.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.118 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
För att tillgodose de behov av uppgifter om marknads- och konkurrensförhållanden som Konkurrensverket har för att främja en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet och en effektiv offentlig upphandling får Konkurrensverket ålägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter eller handlingar, eller
2. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekono-misk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.
2. en kommun eller en region som driver verksamhet av ekono-misk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.
Ett åläggande gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.119 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Ett landsting får fördela vissa statsbidrag till regional kultur-verksamhet om
1. en regional kulturplan har upprättats av landstinget, och
En region får fördela vissa statsbidrag till regional kultur-verksamhet om
1. en regional kulturplan har upprättats av regionen, och
2. kulturplanen överensstämmer med de föreskrifter som regeringen meddelar.
Vad som sägs om landsting i denna lag gäller även för Gotlands kommun.
Det som sägs om regioner i denna lag gäller även för Gotlands kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.120 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 och 26 §§ lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
19 §
Med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, del-ägarförvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kom-mun, ett landsting eller en upp-handlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
1. som till största delen är finansierade av staten, en kom-mun, en region eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.
26 §
Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och
1. beslutande församlingar i kommuner och regioner, och
2. offentligt styrda organ som avses i 19 §, samt
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.121 Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 5 §, 26 kap. 34 §, 62 kap. 1 och 10 §§, 64 kap. 2 och 3 §§, 66 kap. 27 § och rubrikerna närmast före 26 kap. 34 § och 62 kap. 10 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 kap.
5 §
Skatteavdrag ska inte göras från
1. ersättning för arbete som ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person betalar ut till en delägare i bolaget eller i den juridiska personen,
2. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) till en mottagare som har debiterats preliminär skatt för beskattningsåret, eller
3. ersättning för arbete som betalas ut till staten, landsting, kommuner eller kommunalför-bund.
3. ersättning för arbete som betalas ut till staten, regioner, kommuner eller kommunalför-bund.
26 kap.
34 §
Kommuner och landsting
Kommuner och regioner
Kommuner och landsting ska lämna arbetsgivardeklaration och punktskattedeklaration enligt uppställningen i 26 §. Mervärdes-skattedeklaration ska lämnas enligt uppställningen för punktskatte-deklaration i den paragrafen. De skattedeklarationer som ska lämnas i januari och augusti ska dock ha kommit in till Skatteverket senast den 12 i månaden.
Kommuner och regioner ska lämna arbetsgivardeklaration och punktskattedeklaration enligt uppställningen i 26 §. Mervärdes-skattedeklaration ska lämnas enligt uppställningen för punktskatte-deklaration i den paragrafen. De skattedeklarationer som ska lämnas i januari och augusti ska dock ha kommit in till Skatteverket senast den 12 i månaden.
62 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om
- inbetalning till det särskilda kontot för skattebetalningar
(2 §),
- när skatter och avgifter som redovisas i en skattedeklaration ska betalas (3 §),
- när F-skatt och särskild A-skatt ska betalas (4-7 §§),
- när övriga skatter och avgifter ska betalas (8 och 9 §§),
- betalning från kommuner och landsting (10 §),
- betalning från kommuner och regioner (10 §),
- avräkning (11-14 §§),
- vilken skatt eller avgift som är betald (15 och 16 §§),
- ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift (17 och 18 §§), samt
- inbetalda belopp som inte har kunnat tillgodoräknas någon
(19 §).
Kommuner och landsting
Kommuner och regioner
10 §
Betalning av skatt och avgift enligt denna lag från kommuner och landsting ska göras genom avräkning från fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Detsamma gäller sådan ersättning eller sådant juste-ringsbelopp som har debiterats enligt 17 b § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kom-munalförbund och samordnings-förbund.
Betalning av skatt och avgift enligt denna lag från kommuner och regioner ska göras genom avräkning från fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Detsamma gäller sådan ersättning eller sådant juste-ringsbelopp som har debiterats enligt 17 b § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kom-munalförbund och samordnings-förbund.
64 kap.
2 §
Om en avstämning av skattekontot visar att det finns ett överskott på kontot, ska beloppet betalas tillbaka om
1. kontohavaren begär det,
2. överskottet grundas på
a) en slutskatteberäkning enligt 56 kap. 9 §,
b) ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt,
c) ett beslut om överskjutande punktskatt,
d) ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, eller
3. kontohavaren är en kommun eller ett landsting.
3. kontohavaren är en kommun eller en region.
En automatisk återbetalning enligt första stycket 2 ska dock göras bara om beloppet är minst 2 000 kronor eller återbetalningen kan göras till ett konto hos bank- eller kreditmarknadsföretag.
3 §
Överskjutande ingående mervärdesskatt och överskjutande punktskatt som har redovisats före den tid som anges i 26 kap. 26, 27, 28 eller 30 §, ska betalas tillbaka först när samtliga arbetsgivar-, mervärdesskatte- och punktskattedeklarationer har lämnats för skatter och avgifter som ska redovisas senast den månad då den överskjutande skatten redovisades. Det gäller dock inte deklarationer för redovisningsperioder som omfattas av ett omprövningsbeslut.
Första stycket gäller inte kommuner och landsting.
Första stycket gäller inte kommuner och regioner.
66 kap.
27 §
Ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller av ett beslut om skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 § får meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (efterbeskattning) om
1. ett beslut har blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den uppgiftsskyldige
a) under förfarandet har lämnat oriktig uppgift till ledning för egen beskattning,
b) har lämnat oriktig uppgift i ett mål om egen beskattning,
c) inte har lämnat en deklaration eller låtit bli att lämna en begärd uppgift, eller
d) inte har lämnat begärt varuprov,
2. en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende ska rättas,
3. kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande eller uppgift om en betalningsmottagare som ska lämnas i en arbetsgivardeklaration har saknats eller varit felaktig och den som uppgiften ska lämnas för inte har varit skyldig att lämna inkomstdeklaration,
4. det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål
a) om en annan skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, eller samma skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, men för en annan redovisningsperiod, ett annat beskattningsår eller en annan person,
b) om fastighetstaxering,
c) om utländsk skatt eller om obligatoriska utländska socialförsäkringsavgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229),
d) enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kom-munalförbund och samordnings-förbund,
d) enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kom-munalförbund och samordnings-förbund,
e) om huruvida en inkomst ska beskattas enligt inkomstskattelagen eller enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
f) om Skatteverkets prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner eller beslut om ändring av sådant prissättningsbesked, eller
g) om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2-4,
5. en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som föreskrivs i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 9 § inkomstskattelagen eller inte har följt ett annat villkor i beslutet, eller
6. det föranleds av en uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.122 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § yrkestrafiklagen (2012:210) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
4 §
I fråga om den behöriga myndighetens beslut enligt förordning (EG) nr 1071/2009, denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol gäller följande.
Ett beslut som rör en fysisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen är folkbokförd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen vistas.
Ett beslut som rör en juridisk person, varmed avses även offentligrättsliga juridiska personer som staten, en kommun, ett kom-munalförbund eller ett landsting, överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns
Ett beslut som rör en juridisk person, varmed avses även offentligrättsliga juridiska personer som staten, en kommun, ett kommunalförbund eller en region, överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns.
Beslut i andra fall än som sägs i andra och tredje styckena överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.123 Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § taxitrafiklagen (2012:211) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
3 §
I fråga om beslut enligt denna lag, eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol gäller följande.
Ett beslut som rör en fysisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen är folkbokförd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen vistas.
Ett beslut som rör en juridisk person, varmed avses även offentligrättsliga juridiska personer såsom staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett landsting, överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns.
Ett beslut som rör en juridisk person, varmed avses även offentligrättsliga juridiska personer såsom staten, en kommun, ett kommunalförbund eller en region, överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns.
Beslut i andra fall än som sägs i andra och tredje styckena överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.124 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig avvikande händelse
Händelse som inträffar i något steg i kedjan från donation till transplantation och som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande eller invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning
Icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos den levande donatorn eller mottagaren som kan ha samband med något steg i kedjan från donation till trans-plantation, och som
1. kan leda till döden eller till ett livshotande eller invalidiserande tillstånd,
2. medför betydande funktions-nedsättning, eller
3. leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Behörig myndighet eller delegerad inrättning
De myndigheter eller inrättningar som anges i den förteckning som Europeiska kommissionen ska förse medlemsstaterna med enligt artikel 8 i kommissionens genom-förandedirektiv 2012/25/EU av den 9 oktober 2012 om informations-förfarandena för utbyte mellan medlemsstater av mänskliga organ avsedda för transplantation.
Organ
1. Differentierad del av män-niskokroppen som består av olika sorters vävnad och som upprätt-håller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi, eller
2. del av ett sådant organ som avses i 1 och som är avsedd att användas för samma syfte som hela organet i människokroppen och som uppfyller kraven för struktur och kärlbildning.
Vårdgivare
Statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.
Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig avvikande händelse
Händelse som inträffar i något steg i kedjan från donation till transplantation och som kan
1. leda till överföring av en smitt-sam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande eller invalidiserande eller medföra bety-dande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning
Icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos den levande donatorn eller mottagaren som kan ha samband med något steg i kedjan från donation till trans-plantation, och som
1. kan leda till döden eller till ett livshotande eller invalidiserande tillstånd,
2. medför betydande funktions-nedsättning, eller
3. leder till eller förlänger sjuk-dom eller behov av sjukhusvård.
Behörig myndighet eller delegerad inrättning
De myndigheter eller inrättningar som anges i den förteckning som Europeiska kommissionen ska förse medlemsstaterna med enligt artikel 8 i kommissionens genom-förandedirektiv 2012/25/EU av den 9 oktober 2012 om informations-förfarandena för utbyte mellan medlemsstater av mänskliga organ avsedda för transplantation.
Organ
1. Differentierad del av människokroppen som består av olika sorters vävnad och som upprätthåller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi, eller
2. del av ett sådant organ som avses i 1 och som är avsedd att användas för samma syfte som hela organet i människokroppen och som uppfyller kraven för struktur och kärlbildning.
Vårdgivare
Statlig myndighet, region och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, regionen eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.125 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4 och 6-10 §§ lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om skyldighet för landsting att, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till vissa utlänningar som vistas inom ett landsting utan att vara bosatta där.
Denna lag innehåller bestämmelser om skyldighet för regioner att, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till vissa utlänningar som vistas inom en region utan att vara bosatta där.
2 §
I lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. finns bestämmelser om skyldighet för landsting att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård åt bl.a. asylsökande, personer som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och personer som hålls i förvar.
I lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. finns bestämmelser om skyldighet för regioner att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård åt bl.a. asylsökande, personer som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och personer som hålls i förvar.
4 §
Ett landstings skyldigheter enligt denna lag gäller endast för utlänningar som vistas inom landstinget.
Med landsting avses i denna lag även en kommun som inte ingår i ett landsting.
En regions skyldigheter enligt denna lag gäller endast för utlänningar som vistas inom regionen.
Med region avses i denna lag även en kommun som inte ingår i en region.
6 §
Ett landsting ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 5 § och som inte har fyllt 18 år vård i samma omfattning som erbjuds dem som är bosatta inom landstinget.
En region ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 5 § och som inte har fyllt 18 år vård i samma omfattning som erbjuds dem som är bosatta inom regionen.
7 §
Ett landsting ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 5 § och som har fyllt 18 år
En region ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 5 § och som har fyllt 18 år
1. vård som inte kan anstå,
2. mödrahälsovård,
3. vård vid abort, och
4. preventivmedelsrådgivning.
8 §
Ett landsting får erbjuda utlänningar som har fyllt 18 år och som omfattas av denna lag vård utöver vad som följer av 7 §.
En region får erbjuda utlänningar som har fyllt 18 år och som omfattas av denna lag vård utöver vad som följer av 7 §.
9 §
Ett landsting ska erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag sådana läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna enligt lagen (2002:160) om läkemedelsför-måner m.m. Ett landsting ska även erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag och som inte har fyllt 18 år sådana varor som avses i 18 § lagen om läkemedelsförmåner m.m.
En region ska erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag sådana läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna enligt lagen (2002:160) om läkemedelsför-måner m.m. En region ska även erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag och som inte har fyllt 18 år sådana varor som avses i 18 § lagen om läkemedelsförmåner m.m.
Första stycket gäller endast de läkemedel och andra varor som förskrivs i samband med vård som ges med stöd av denna lag.
10 §
Ett landsting ska erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag en hälsoundersökning, om det inte är uppenbart obehövligt.
En region ska erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag en hälsoundersökning, om det inte är uppenbart obehövligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om sådana hälsoundersökningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.126 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Härigenom föreskrivs att 4, 12 och 13 §§ lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Det som i denna lag sägs om ett landsting gäller även en kommun som inte ingår i ett landsting.
Det som i denna lag sägs om en region gäller även en kommun som inte ingår i en region.
12 §
Försäkringskassan ska, om det inte är uppenbart obehövligt, i ett ärende om ersättning eller förhandsbesked enligt denna lag inhämta ett yttrande från det landsting som enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) har ansvar för patientens vård i Sverige.
Om ett landsting ska yttra sig i ett ärende som avser ersättning för hjälpmedel som berör en kommun som ingår i landstinget, ska landstinget inför yttrandet samråda med kommunen.
Försäkringskassan ska, om det inte är uppenbart obehövligt, i ett ärende om ersättning eller förhandsbesked enligt denna lag inhämta ett yttrande från den region som enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) har ansvar för patientens vård i Sverige.
Om en region ska yttra sig i ett ärende som avser ersättning för hjälpmedel som berör en kommun som ingår i regionen, ska regionen inför yttrandet samråda med kommunen.
13 §
Myndigheter ska inom ramen för ett förfarande enligt 12 § eller på begäran lämna Försäkringskassan, landsting och kommuner sådana uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Myndigheter ska inom ramen för ett förfarande enligt 12 § eller på begäran lämna Försäkringskassan, regioner och kommuner sådana uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.127 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:514) om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2013:514) om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet samt 1-4 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet
Lag om regionernas och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet
1 §
I denna lag finns bestämmelser om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet.
Det som i denna lag sägs om ett landsting gäller även en kommun som inte ingår i ett landsting.
I denna lag finns bestämmelser om regionernas och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet.
Det som i denna lag sägs om en region gäller även en kommun som inte ingår i en region.
2 §
Ett landsting har, om inget annat sägs i denna lag, kostnadsansvar för ersättningar som har bestämts enligt
En region har, om inget annat sägs i denna lag, kostnadsansvar för ersättningar som har bestämts enligt
1. 7, 8 eller 9 § lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
Första stycket gäller endast ersättningar som har betalats ut till en patient som vid tiden för den vård ersättningen avser
1. var bosatt inom landstinget, eller
2. hade skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vis-tades inom landstinget.
1. var bosatt inom regionen, eller
2. hade skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vis-tades inom regionen.
3 §
Ett landsting ska ersätta Försäkringskassan för sådana utbetalda ersättningar som avses i 2 §.
En region ska ersätta Försäkringskassan för sådana utbetalda ersättningar som avses i 2 §.
4 §
En kommun som ingår i ett landsting har kostnadsansvar för ersättning som avses i 2 § om ersättningen avser hjälpmedel som kommunen skulle haft kostnads-ansvar för om dessa tillhandahållits i Sverige.
En kommun ska ersätta ett landsting vad landstinget enligt 3 § har betalat ut för sådana hjälpmedel som kommunen enligt första stycket har kostnadsansvar för.
En kommun som ingår i en region har kostnadsansvar för ersättning som avses i 2 § om ersättningen avser hjälpmedel som kommunen skulle haft kostnads-ansvar för om dessa tillhandahållits i Sverige.
En kommun ska ersätta en region vad regionen enligt 3 § har betalat ut för sådana hjälpmedel som kommunen enligt första stycket har kostnadsansvar för.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.128 Förslag till lag om ändring i bibliotekslagen (2013:801)
Härigenom föreskrivs att 3, 11 och 17 §§ bibliotekslagen (2013:801) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Bibliotekshuvudmän är kommunerna, landstingen, staten och, i fråga om vissa skolor, enskilda.
Bibliotekshuvudmän är kommunerna, regionerna, staten och, i fråga om vissa skolor, enskilda.
1. För folkbibliotek ansvarar kommunerna.
2. För skolbibliotek ansvarar kommuner, landsting, staten eller enskilda huvudmän i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. skollagen (2010:800).
3. För regional biblioteks-verksamhet ansvarar landstingen och de kommuner som inte ingår i ett landsting.
2. För skolbibliotek ansvarar kommuner, regioner, staten eller enskilda huvudmän i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. skollagen (2010:800).
3. För regional biblioteks-verksamhet ansvarar regionerna och de kommuner som inte ingår i en region.
4. För högskolebibliotek vid universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434) ansvarar staten.
5. För lånecentraler ansvarar staten.
6. För övrig offentligt finansierad biblioteksverksamhet ansvarar den som enligt särskilda bestämmelser är huvudman för verksamheten.
Om ett kommunalt eller statligt bibliotek drivs av någon annan än huvudmannen ansvarar huvudmannen för att den som driver biblioteket följer bestämmelserna i denna lag.
11 §
Varje landsting och de kommuner som inte ingår i ett landsting ska bedriva regional biblioteksverksamhet med syfte att främja samarbete, verksamhets-utveckling och kvalitet när det gäller de folkbibliotek som är verksamma i länet.
Varje region och de kommuner som inte ingår i en region ska bedriva regional biblioteksverk-samhet med syfte att främja samarbete, verksamhetsutveckling och kvalitet när det gäller de folkbibliotek som är verksamma i länet.
17 §
Kommuner och landsting ska anta biblioteksplaner för sin verksamhet på biblioteksområdet.
Kommuner och regioner ska anta biblioteksplaner för sin verksamhet på biblioteksområdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.129 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Den som erbjuds en anställning i staten, en kommun, ett landsting, ett företag eller en organisation ska, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn, på begäran av den som erbjuder anställningen visa upp ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister.
Den som erbjuds en anställning i staten, en kommun, en region, ett företag eller en organisation ska, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn, på begäran av den som erbjuder anställningen visa upp ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.130 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Lagen gäller arbetsgivare som är juridiska personer eller som är fysiska personer och bedriver näringsverksamhet.
Lagen gäller dock inte
1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund och samver-kansorgan,
2. juridiska personer över vilka staten, landsting, kommuner, kommunalförbund och samver-kansorgan, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande, såvida inte verksam-heten avser affärsverksamhet, och
1. staten, regioner, kommuner, kommunalförbund och samver-kansorgan,
2. juridiska personer över vilka staten, regioner, kommuner, kommunalförbund och samver-kansorgan, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande, såvida inte verksam-heten avser affärsverksamhet, och
3. arbetsgivare i fråga om verksamhet som huvudsakligen är finansierad av allmänna medel och där det enligt en offentligrättslig reglering ankommer på det allmänna att tillhandahålla verksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.131 Förslag till lag om ändring i patientlagen (2014:821)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 3 kap. 2 b §, 8 kap. 1 § och 9 kap. 1 § patientlagen (2014:821) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Bestämmelserna i 1 kap. 9 §, 6 kap. 4 § och 7 kap. 1 och 2 §§ gäller endast hälso- och sjuk-vårdsverksamhet som bedrivs med ett landsting eller en kommun som huvudman.
Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§, 6 kap. 3 §, 8 kap. 1 § och 9 kap. 1 § gäller endast hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs med ett landsting som huvudman.
Bestämmelserna i 1 kap. 9 §, 6 kap. 4 § och 7 kap. 1 och 2 §§ gäller endast hälso- och sjuk-vårdsverksamhet som bedrivs med en region eller en kommun som huvudman.
Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§, 6 kap. 3 §, 8 kap. 1 § och 9 kap. 1 § gäller endast hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs med en region som huvudman.
3 kap.
2 b §
En patient som skrivs ut från sluten vård ska få sammanfattande information om den vård och behandling som getts under vårdtiden, om avsikten är att patienten ska få insatser från socialtjänst, kommunal hälso- och sjukvård eller den landstings-finansierade öppna vården. Om information finns tillgänglig, ska patienten även få uppgifter om vem som är patientens fasta vårdkon-takt, tidpunkt för när samordnad individuell planering avses genom-föras och uppgifter om befintliga planer för vård och omsorg efter utskrivningen.
En patient som skrivs ut från sluten vård ska få sammanfattande information om den vård och behandling som getts under vårdtiden, om avsikten är att patienten ska få insatser från socialtjänst, kommunal hälso- och sjukvård eller den regionfinansierade öppna vården. Om information finns tillgänglig, ska patienten även få uppgifter om vem som är patientens fasta vårdkon-takt, tidpunkt för när samordnad individuell planering avses genom-föras och uppgifter om befintliga planer för vård och omsorg efter utskrivningen.
8 kap.
1 §
En patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada ska få möjlighet att inom eller utom det egna landstinget få en ny medicinsk bedömning.
En patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada ska få möjlighet att inom eller utom den egna regionen få en ny medicinsk bedömning.
Patienten ska erbjudas den behandling som den nya bedömningen kan ge anledning till om
1. behandlingen står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, och
2. det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.
9 kap.
1 §
En patient som omfattas av ett landstings ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom detta landsting få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård.
En patient som omfattas av en regions ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom denna region få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.132 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §
Med myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag, Sveriges regering, svenska landsting, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.
Med myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag, Sveriges regering, svenska regioner, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.
Med integrerad del avses person, organisation, förvaltning, verk, fond, institution eller annat organ, oavsett sammansättning, som utgör en svensk myndighet. Detta gäller dock bara om myndighetens nettoinkomster tillgodogörs myndighetens eget konto eller annat svenskt konto som innehas av en myndighetsenhet och ingen del av nettoinkomsterna fördelas till förmån för någon privatperson. Begreppet integrerad del omfattar inte fysisk person som är statschef eller tjänsteman eller handläggare inom offentlig förvaltning och som agerar i privat eller eget syfte.
Med kontrollerad enhet avses enhet som till sin form är skild från svenska staten eller som på annat sätt utgör en separat juridisk enhet och
1. som helt och hållet ägs och kontrolleras av en eller flera svenska myndighetsenheter, antingen direkt eller via en eller flera kontrollerade enheter,
2. vars nettoinkomster tillgodogörs enhetens eget konto eller konton hos en eller flera svenska myndighetsenheter, och ingen del av enhetens inkomster fördelas till förmån för någon privatperson, och
3. vars tillgångar tillfaller en eller flera svenska myndighetsenheter vid upplösning.
Inkomster anses inte fördelade till förmån för privatpersoner om dessa personer är de avsedda förmånstagarna för ett offentligt program, och verksamheten inom programmet bedrivs till förmån för allmänheten och för det allmännas bästa eller rör administration inom någon fas av myndighetsutövning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.133 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring
Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 §
Fullmäktige i en kommun får under samma förutsättningar som anges i 3 § besluta att allmänna handlingar som kommit in till eller upprättats hos en kommunal myndighet får överlämnas till ett svenskt enskilt organ och förvaras där under viss tid utan att handlingarna upphör att vara allmänna.
Det som sägs om kommuner i denna lag avser även landsting.
Det som sägs om kommuner i denna lag avser även regioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.134 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ska ha följande lydelse.
3 kap.
3 §
Med svensk myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag, Sveriges regering, svenska landsting, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.
Med svensk myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag, Sveriges regering, svenska regioner, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.
Med integrerad del avses person, organisation, förvaltning, verk, fond, institution eller annat organ, oavsett sammansättning, som utgör en svensk myndighet. Detta gäller dock bara om myndighetens nettoinkomster tillgodogörs myndighetens eget konto eller annat svenskt konto som innehas av en myndighetsenhet och ingen del av nettoinkomsterna fördelas till förmån för någon privatperson. Begreppet integrerad del omfattar inte en fysisk person som är statschef eller tjänsteman eller handläggare inom offentlig förvaltning och som agerar i privat eller eget syfte.
Med kontrollerad enhet avses en enhet som till sin form är skild från svenska staten eller som på annat sätt utgör en separat juridisk enhet och
1. som helt och hållet ägs och kontrolleras av en eller flera svenska myndighetsenheter, antingen direkt eller via en eller flera kontrollerade enheter,
2. vars nettoinkomster tillgodogörs enhetens eget konto eller konton hos en eller flera svenska myndighetsenheter, och ingen del av enhetens inkomster fördelas till förmån för någon privatperson, och
3. vars tillgångar tillfaller en eller flera svenska myndighetsenheter vid upplösning.
Inkomster anses inte fördelade till förmån för privatpersoner om dessa personer är de avsedda förmånstagarna för ett offentligt program, och verksamheten inom programmet bedrivs till förmån för allmänheten och för det allmännas bästa eller rör administration inom någon fas av myndighetsutövning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.135 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:35) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (2016:35) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestäm-melser om landstingens skyldighet att lämna bidrag för kostnader för glasögon eller kontaktlinser till vissa barn och unga.
Särskilda bestämmelser om landstingens skyldigheter att er-bjuda hälso- och sjukvård finns i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
Denna lag innehåller bestäm-melser om regionernas skyldighet att lämna bidrag för kostnader för glasögon eller kontaktlinser till vissa barn och unga.
Särskilda bestämmelser om regionernas skyldigheter att er-bjuda hälso- och sjukvård finns i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
2 §
Ett landsting ska lämna bidrag för kostnad för glasögon eller kontaktlinser till barn och unga som är mellan 8 och 19 år och som omfattas av landstingets skyldighet att erbjuda hjälpmedel enligt 8 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Detsamma gäller den som erbjuds hälso- och sjukvård med stöd av lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
En region ska lämna bidrag för kostnad för glasögon eller kontaktlinser till barn och unga som är mellan 8 och 19 år och som omfattas av regionens skyldighet att erbjuda hjälpmedel enligt 8 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Detsamma gäller den som erbjuds hälso- och sjukvård med stöd av lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
Regeringen får meddela föreskrifter om bidragets storlek och övriga villkor för bidraget samt om återbetalningsskyldighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.136 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:659) om avgiftsfrihet för viss screening inom hälso- och sjukvården
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ och rubriken närmast före 2 § lagen (2016:659) om avgiftsfrihet för viss screening inom hälso- och sjukvården ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser om landstingets ansvar för viss avgiftsfri screening inom hälso- och sjukvården utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
I denna lag finns bestämmelser om regionens ansvar för viss avgiftsfri screening inom hälso- och sjukvården utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Med screening avses i denna lag en systematisk undersökning med hjälp av en speciell metod av en grupp personer för att upptäcka tillstånd som innebär en hög risk för framtida ohälsa.
Landstingets ansvar
Regionens ansvar
2 §
Ett landsting ska erbjuda dem som omfattas av 8 kap. 1 eller 2 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) avgiftsfri screening i enlighet med vad som föreskrivs med stöd av 3 §.
Vad som sägs i denna lag om ett landsting gäller också en kommun som inte ingår i ett landsting.
En region ska erbjuda dem som omfattas av 8 kap. 1 eller 2 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) avgiftsfri screening i enlighet med vad som föreskrivs med stöd av 3 §.
Det som sägs i denna lag om en region gäller också en kommun som inte ingår i en region.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.137 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 18 och 22 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
18 §
Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller mot-svarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller mot-svarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.
22 §
Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
1. beslutande församling i en kommun eller en region,
2. offentligt styrt organ som avses i 18 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.138 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 17 och 23 §§ lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
17 §
Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsva-rande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsva-rande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.
23 §
Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
1. beslutande församling i en kommun eller en region,
2. offentligt styrt organ som avses i 17 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.139 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 17, 20 och 21 §§ lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
17 §
Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.
20 §
Med upphandlande enhet avses i denna lag en enhet som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet och som är
1. en statlig eller kommunal myndighet, beslutande församling i en kommun eller ett landsting, ett offentligt styrt organ som avses i 17 § eller en sammanslutning av en eller flera myndigheter eller för-samlingar eller en sammanslutning av ett eller flera offentligt styrda organ,
1. en statlig eller kommunal myndighet, beslutande församling i en kommun eller en region, ett offentligt styrt organ som avses i 17 § eller en sammanslutning av en eller flera myndigheter eller för-samlingar eller en sammanslutning av ett eller flera offentligt styrda organ,
2. ett företag som en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
3. en annan enhet än de som anges i 1 och 2, om den bedriver sin verksamhet med stöd av en sådan ensamrätt enligt 12 § eller en särskild rättighet enligt 18 § som beviljats för bedrivande av någon av de verksamheter som anges i bilaga 2.
Ett bestämmande inflytande enligt första stycket 2 ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
En sådan enhet som anges i första stycket 3 utgör inte en upphandlande enhet om den har beviljats särskilda rättigheter eller ensamrätter genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet av dessa rättigheter har grundats på objektiva kriterier.
21 §
Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
1. beslutande församling i en kommun eller en region,
2. offentligt styrt organ som avses i 17 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
En myndighet som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet utgör dock inte en upphandlande myndighet enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.140 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 2, 3 och 7 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1-3, 5 a och 6-9 §§, 8 kap. 1-9 §§, 9 kap. 1-4 §§, 10 kap. 1-5 §§, 11 kap. 4 §, 12 kap. 4 §, 14 kap. 1-3 §§, 15 kap. 1 §, 16 kap. 1-4 §§, 17 kap. 1, 2 och 6 §§ och 18 kap. 2 och 3 §§, rubriken till 14 kap. och rubriken närmast före 17 kap. 6 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast efter 6 kap. 2 § ska lyda "AVDELNING III. REGIONENS ANSVAR SOM HUVUDMAN".
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag innehåller bestäm-melser om hur hälso- och sjukvårdsverksamhet ska organi-seras och bedrivas. Lagen gäller för samtliga vårdgivare samt landsting och kommuner som huvudmän.
Denna lag innehåller bestäm-melser om hur hälso- och sjukvårdsverksamhet ska organi-seras och bedrivas. Lagen gäller för samtliga vårdgivare samt regioner och kommuner som huvudmän.
Lagen består av fem avdelningar:
Avdelning I innehåller inledande bestämmelser (1 och 2 kap.).
Avdelning II innehåller bestämmelser för all hälso- och sjukvård (3-6 kap.).
Avdelning III innehåller bestäm-melser om landstingets ansvar som huvudman (7-10 kap.).
Avdelning III innehåller bestäm-melser om regionens ansvar som huvudman (7-10 kap.).
Avdelning IV innehåller bestämmelser om kommunens ansvar som huvudman (11-13 kap.).
Avdelning V innehåller övriga bestämmelser för huvudmännen (14-18 kap.).
2 §
Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Avdelning IV gäller de kommuner som inte ingår i ett landsting enbart i de fall det är särskilt föreskrivet.
Det som sägs i denna lag om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region.
Avdelning IV gäller de kommuner som inte ingår i en region enbart i de fall det är särskilt föreskrivet.
2 kap.
2 §
Med huvudman avses i denna lag det landsting eller den kommun som enligt lagen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård. Inom en huvudmans geografiska område kan en eller flera vårdgivare bedriva verksamhet.
Med huvudman avses i denna lag den region eller den kommun som enligt lagen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård. Inom en huvudmans geografiska område kan en eller flera vårdgivare bedriva verksamhet.
3 §
Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, landsting, kommun, annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårds-verksamhet.
Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, region, kommun, annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårds-verksamhet.
7 §
Med nationell högspecialiserad vård avses i denna lag offentligt finansierad hälso- och sjukvård som behöver koncentreras till en eller flera enheter men inte till varje sjukvårdsregion för att kvaliteten, patientsäkerheten och kunskaps-utvecklingen ska kunna upprätt-hållas och ett effektivt användande av hälso- och sjukvårdens resurser ska kunna uppnås.
Med nationell högspecialiserad vård avses i denna lag offentligt finansierad hälso- och sjukvård som behöver koncentreras till en eller flera enheter men inte till varje samverkansregion för att kvalite-ten, patientsäkerheten och kunskapsutvecklingen ska kunna upprätthållas och ett effektivt användande av hälso- och sjukvårdens resurser ska kunna uppnås.
6 kap.
1 §
Regeringen får meddela föreskrifter om
1. att landet ska delas in i regioner för den hälso- och sjukvård som berör flera landsting,
1. att landet ska delas in i samverkansregioner för den hälso- och sjukvård som berör flera regioner,
2. hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, och
3. bedrivande av hälso- och sjukvårdsverksamhet i övrigt.
7 kap.
1 §
Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten i landstinget ska utövas av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:725). Bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten i regionen ska utövas av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller det som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:725). Bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
2 §
Landstinget ska planera sin hälso- och sjukvård med utgångs-punkt i behovet av vård hos dem som omfattas av landstingets ansvar för hälso- och sjukvård.
Landstinget ska vid planeringen beakta den hälso- och sjukvård som erbjuds av andra vårdgivare.
Landstinget ska även planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls.
Regionen ska planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av regionens ansvar för hälso- och sjukvård.
Regionen ska vid planeringen beakta den hälso- och sjukvård som erbjuds av andra vårdgivare.
Regionen ska även planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls.
2 a §
Landstinget ska organisera hälso- och sjukvårdsverksamheten så att vården kan ges nära befolkningen. Om det är motiverat av kvalitets- eller effektivitetsskäl, får vården koncentreras geografiskt.
Regionen ska organisera hälso- och sjukvårdsverksamheten så att vården kan ges nära befolkningen. Om det är motiverat av kvalitets- eller effektivitetsskäl, får vården koncentreras geografiskt.
3 §
Landstinget ska organisera primärvården så att alla som omfattas av landstingets ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårds-tjänster samt få tillgång till och välja en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). Landstinget får inte begränsa den enskildes val till ett visst geografiskt område inom landstinget.
Landstinget ska utforma vårdvalssystemet så att alla utförare behandlas lika, om det inte finns skäl för något annat. Ersättningen från landstinget till utförare inom ett vårdvalssystem ska följa den enskildes val av utförare.
När landstinget beslutat att införa ett vårdvalssystem ska lagen (2008:962) om valfrihetssystem tillämpas.
Regionen ska organisera primärvården så att alla som om-fattas av regionens ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårds-tjänster samt få tillgång till och välja en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). Regionen får inte begränsa den enskildes val till ett visst geografiskt område inom regionen.
Regionen ska utforma vårdvalssystemet så att alla utförare behandlas lika, om det inte finns skäl för något annat. Ersättningen från regionen till utförare inom ett vårdvalssystem ska följa den enskildes val av utförare.
När regionen beslutat att införa ett vårdvalssystem ska lagen (2008:962) om valfrihetssystem tillämpas.
5 a §
För att få bedriva nationell högspecialiserad vård krävs det tillstånd. Den myndighet som regeringen bestämmer får efter ansökan från ett landsting besluta om ett sådant tillstånd. Tillståndet ska gälla tills vidare och vara förenat med villkor.
För att få bedriva nationell högspecialiserad vård krävs det tillstånd. Den myndighet som regeringen bestämmer får efter ansökan från en region besluta om ett sådant tillstånd. Tillståndet ska gälla tills vidare och vara förenat med villkor.
Ett tillstånd får återkallas om villkoren för det inte längre är uppfyllda, om förutsättningarna för tillståndet har ändrats eller om tillståndshavaren begär det.
Beslut enligt första och andra styckena får inte överklagas.
6 §
Landstinget svarar för att det inom landstinget finns en ända-målsenlig organisation för att till och från vårdinrättning eller läkare transportera personer vars tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är särskilt inrättade för ändamålet.
Regionen svarar för att det inom regionen finns en ändamålsenlig organisation för att till och från vårdinrättning eller läkare transportera personer vars tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är särskilt inrättade för ändamålet.
7 §
I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården ska landstinget samverka med samhällsorgan, organisationer och vårdgivare.
I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården ska regionen samverka med samhällsorgan, organisationer och vårdgivare.
8 §
I frågor om hälso- och sjukvård som berör flera landsting ska landstingen samverka.
I frågor om hälso- och sjukvård som berör flera regioner ska regionerna samverka.
9 §
Landstinget får träffa överens-kommelser med kommuner, Försäkringskassan och Arbetsför-medlingen om att inom ramen för landstingets uppgifter enligt denna lag samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgäng-liga resurser. Landstinget ska bidra till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs i sam-verkan. Enligt lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser får landstinget delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.
Regionen får träffa överens-kommelser med kommuner, Försäkringskassan och Arbetsför-medlingen om att inom ramen för regionens uppgifter enligt denna lag samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgäng-liga resurser. Regionen ska bidra till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs i sam-verkan. Enligt lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser får regionen delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.
Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som bedrivits i samverkan med och delvis finansierats av Försäkringskassan eller Arbetsför-medlingen. Riksrevisionen har rätt att ta del av de uppgifter som behövs för granskningen.
8 kap.
1 §
Landstinget ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som är bosatt inom landstinget. Detsamma gäller i fråga om den som har skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och som stadigvarande vistas inom landstinget. Även i övrigt ska landstinget verka för en god hälsa hos befolkningen.
Regionen ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som är bosatt inom regionen. Detsamma gäller i fråga om den som har skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och som stadigvarande vistas inom regionen. Även i övrigt ska regionen verka för en god hälsa hos befolkningen.
2 §
Landstinget ska även erbjuda en god hälso- och sjukvård åt
Regionen ska även erbjuda en god hälso- och sjukvård åt
1. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, och
2. den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och som omfattas av förordningen.
Vården ska erbjudas av det landsting inom vars område personen är förvärvsverksam eller, i fråga om en person som är arbetslös, det landsting inom vars område denne är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning familjemedlemmar till dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av förordningen, ska familjemedlem-marna erbjudas vård av samma landsting. Om familjemedlemmarna är bosatta i Sverige gäller dock 1 §.
Vården ska erbjudas av den region inom vars område personen är förvärvsverksam eller, i fråga om en person som är arbetslös, den region inom vars område denne är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning familjemedlemmar till dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av förordningen, ska familjemedlemmarna erbjudas vård av samma region. Om familje-medlemmarna är bosatta i Sverige gäller dock 1 §.
3 §
Landstinget ska erbjuda öppen vård åt den som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård. En sådan patient omfattas inte av landstingets vårdgaranti enligt 9 kap. 1 §. I övrigt ska vården ges på samma villkor som de villkor som gäller för de egna invånarna.
Om patienten omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård enligt 1 §, svarar det landstinget för kostnaderna för vård som patienten ges med stöd av första stycket. Detta gäller dock inte om det landstinget ställer krav på remiss för vården och dessa remissregler inte följs.
Regionen ska erbjuda öppen vård åt den som omfattas av en annan regions ansvar för hälso- och sjukvård. En sådan patient omfattas inte av regionens vårdgaranti enligt 9 kap. 1 §. I övrigt ska vården ges på samma villkor som de villkor som gäller för de egna invånarna.
Om patienten omfattas av en annan regions ansvar för hälso- och sjukvård enligt 1 §, svarar den regionen för kostnaderna för vård som patienten ges med stöd av första stycket. Detta gäller dock inte om den regionen ställer krav på remiss för vården och dessa remissregler inte följs.
4 §
Om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska landstinget erbjuda sådan vård.
Om någon som vistas inom regionen utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska regionen erbjuda sådan vård.
5 §
Landstinget får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård, om
1. landstingen kommer överens om det, eller
Regionen får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den som omfattas av en annan regions ansvar för hälso- och sjukvård, om
1. regionerna kommer överens om det, eller
2. det är fråga om nationell högspecialiserad vård.
6 §
Landstingets ansvar omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 12 kap. 1 § eller 14 kap. 1 §.
Regionens ansvar omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun inom regionen har ansvar för enligt 12 kap. 1 § eller 14 kap. 1 §.
7 §
Landstinget ska erbjuda dem som avses i 1 §
Regionen ska erbjuda dem som avses i 1 §
1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte insatser enligt första stycket 1 och 2 som en kommun inom landstinget ansvarar för enligt 12 kap. 5 §. Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Landstinget ska, i samverkan med patienten, upprätta en individuell plan när insatser som avses i första stycket 1 eller 2 erbjuds. Av planen ska planerade och beslutade insatser framgå.
Regionens ansvar omfattar dock inte insatser enligt första stycket 1 och 2 som en kommun inom regionen ansvarar för enligt 12 kap. 5 §. Regionens ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Regionen ska, i samverkan med patienten, upprätta en individuell plan när insatser som avses i första stycket 1 eller 2 erbjuds. Av planen ska planerade och beslutade insatser framgå.
8 §
Landstinget får erbjuda läkemedel utan kostnad till den som får hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).
Regionen får erbjuda läkemedel utan kostnad till den som får hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).
9 §
Landstinget ska tillhandahålla den som avses i 1 § förbrukningsartiklar som fortlöpande behövs på grund av allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan sjukdom. Detta gäller inte om kommunen har motsvarande ansvar enligt 12 kap. 6 §.
Regionen ska tillhandahålla den som avses i 1 § förbrukningsartiklar som fortlöpande behövs på grund av allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan sjukdom. Detta gäller inte om kommunen har motsvarande ansvar enligt 12 kap. 6 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka förbrukningsartiklar som omfattas av första stycket.
9 kap.
1 §
Landstinget ska erbjuda vårdgaranti åt den som omfattas av landstingets ansvar enligt 8 kap. 1 eller 2 §. Vårdgarantin ska innehålla en försäkran om att den enskilde inom viss tid får
Regionen ska erbjuda vårdgaranti åt den som omfattas av regionens ansvar enligt 8 kap. 1 eller 2 §. Vårdgarantin ska innehålla en försäkran om att den enskilde inom viss tid får
1. kontakt med primärvården,
2. en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården,
3. besöka den specialiserade vården, och
4. planerad vård.
2 §
Om landstinget inte uppfyller garantin enligt 1 § 3 eller 4, ska landstinget se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare utan extra kostnad för patienten.
Om regionen inte uppfyller garantin enligt 1 § 3 eller 4, ska regionen se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare utan extra kostnad för patienten.
3 §
Landstinget ska rapportera in uppgifter om väntetider till en nationell databas.
Regionen ska rapportera in uppgifter om väntetider till en nationell databas.
4 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. de tidsperioder inom vilka vårdgarantin enligt 1 § ska vara uppfylld och i övrigt om garantins innehåll, och
2. landstingens rapporterings-skyldighet enligt 3 §.
2. regionernas rapporterings-skyldighet enligt 3 §.
10 kap.
1 §
Landstinget ska ge patienten möjlighet att välja behandlings-alternativ enligt vad som anges i 7 kap. 1 § patientlagen (2014:821).
Regionen ska ge patienten möjlighet att välja behandlingsalternativ enligt vad som anges i 7 kap. 1 § patientlagen (2014:821).
2 §
Landstinget ska ge patienten möjlighet att välja hjälpmedel enligt vad som anges i 7 kap. 2 § patientlagen (2014:821).
Regionen ska ge patienten möjlighet att välja hjälpmedel enligt vad som anges i 7 kap. 2 § patientlagen (2014:821).
3 §
Landstinget ska ge patienten möjlighet att få en ny medicinsk bedömning enligt vad som anges i 8 kap. 1 § patientlagen (2014:821).
Regionen ska ge patienten möjlighet att få en ny medicinsk bedömning enligt vad som anges i 8 kap. 1 § patientlagen (2014:821).
4 §
I samband med sjöräddningsinsatser i de delar av havet utanför Sveriges sjöterritorium, där sjöräddningstjänsten ankommer på svenska myndigheter, får landstinget bedriva hälso- och sjukvård i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverkningarna av en olycka.
I samband med sjöräddningsinsatser i de delar av havet utanför Sveriges sjöterritorium, där sjöräddningstjänsten ankommer på svenska myndigheter, får regionen bedriva hälso- och sjukvård i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverkningarna av en olycka.
5 §
I landstingen ska det finnas möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring i sådan omfattning att alla läkare som avlagt läkarexamen och läkare med utländsk utbildning som föreskrivits allmäntjänstgöring ges möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få legitimation som läkare enligt 4 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659). Anställning för allmäntjänstgöring ska ske för viss tid.
I landstingen ska det också finnas möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.
I regionerna ska det finnas möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring i sådan omfattning att alla läkare som avlagt läkarexamen och läkare med utländsk utbildning som föreskrivits allmäntjänstgöring ges möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få legitimation som läkare enligt 4 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659). Anställning för allmäntjänstgöring ska ske för viss tid.
I regionerna ska det också finnas möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.
11 kap.
4 §
Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer ska det finnas en medicinskt ansvarig sjuksköterska.
Om ett verksamhetsområde i huvudsak omfattar rehabilitering, får en fysioterapeut eller en arbetsterapeut fullgöra de uppgifter som åligger en medicinskt ansvarig sjuksköterska.
Första och andra styckena gäller sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet som avses i 12 kap. 1 och 2 §§ i en kommun som inte ingår i ett landsting, om det i verksamheten inte finns någon läkare.
Första och andra styckena gäller sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet som avses i 12 kap. 1 och 2 §§ i en kommun som inte ingår i en region, om det i verksamheten inte finns någon läkare.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ansvar och uppgifter för personal som avses i första och andra styckena.
12 kap.
4 §
Landstinget får på framställning av en kommun inom landstinget erbjuda läkemedel utan kostnad ur läkemedelsförråd till den som
Regionen får på framställning av en kommun inom regionen erbjuda läkemedel utan kostnad ur läkemedelsförråd till den som
1. bor i en sådan särskild boendeform som avses i 5 kap. 5 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453), eller
2. får hemsjukvård genom kommunens försorg.
Landstinget svarar för kostnaderna för läkemedel som rekvireras till läkemedelsförråden.
Regionen svarar för kostnaderna för läkemedel som rekvireras till läkemedelsförråden.
14 kap. Överlåtelse av ansvar
från landsting till kommun
14 kap. Överlåtelse av ansvar
från region till kommun
1 §
Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyl-digheten att erbjuda hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård) i ordinärt boende och i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), om landstinget och kommunen kommer överens om det. Överenskommelsen får inte avse ansvar för hälso- och sjukvård som ges av läkare. Överenskommelsen får även avse ansvar för sådana förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §.
Landstinget får lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som motiveras av överlåtelsen.
Regionen får till en kommun inom regionen överlåta skyl-digheten att erbjuda hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård) i ordinärt boende och i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), om regionen och kom-munen kommer överens om det. Överenskommelsen får inte avse ansvar för hälso- och sjukvård som ges av läkare. Överenskommelsen får även avse ansvar för sådana förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §.
Regionen får lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som motiveras av överlåtelsen.
2 §
Om samtliga kommuner inom ett landstings område ingår i en överlåtelse av ansvar för hemsjukvård enligt 1 § och om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna, får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag till varandra.
Om samtliga kommuner inom en regions område ingår i en överlåtelse av ansvar för hemsjukvård enligt 1 § och om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna, får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag till varandra.
3 §
Landstinget får träffa överenskommelse med en kommun inom landstinget om att kommunen ska ha ansvar för hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Bestämmelserna om individuell plan i 12 kap. 5 § andra stycket och om val av hjälpmedel i 13 kap. 2 § gäller även i dessa fall.
Regionen får träffa överenskommelse med en kommun inom regionen om att kommunen ska ha ansvar för hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Bestämmelserna om individuell plan i 12 kap. 5 § andra stycket och om val av hjälpmedel i 13 kap. 2 § gäller även i dessa fall.
15 kap.
1 §
Landsting och kommuner får med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som landstinget eller kommunen ansvarar för enligt denna lag. Av avtalet ska framgå de särskilda villkor som gäller för överlämnandet. En uppgift som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till en juridisk person eller en enskild individ.
Regioner och kommuner får med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som regionen eller kommunen ansvarar för enligt denna lag. Av avtalet ska framgå de särskilda villkor som gäller för överlämnandet. En uppgift som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till en juridisk person eller en enskild individ.
16 kap.
1 §
Landstinget ska till kommunerna inom landstinget avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hälso- och sjukvård i särskilt boende och i dagverksamhet enligt 12 kap. 1 §. Detsamma gäller hemsjukvård i ordinärt boende och i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), om en kommun ansvarar för vården enligt 14 kap. 1 §.
Landstinget ska med kommuner-na inom landstinget sluta avtal om omfattningen av och formerna för läkarmedverkan.
Om landstinget inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet att tillhandahålla läkare, har kommunen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersättning för sina kostnader för det från landstinget.
Regionen ska till kommunerna inom regionen avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hälso- och sjukvård i särskilt boende och i dagverksamhet enligt 12 kap. 1 §. Detsamma gäller hemsjukvård i ordinärt boende och i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), om en kommun ansvarar för vården enligt 14 kap. 1 §.
Regionen ska med kommunerna inom regionen sluta avtal om omfattningen av och formerna för läkarmedverkan.
Om regionen inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet att tillhandahålla läkare, har kommunen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersättning för sina kostnader för det från regionen.
2 §
Landstinget och kommunen ska samverka så att en enskild, som kommunen enligt 12 kap. 1 eller 2 § har ansvar för, också får övrig vård och behandling, hjälpmedel samt förbrukningsartiklar enligt 8 kap. 9 § som hans eller hennes tillstånd fordrar.
Regionen och kommunen ska samverka så att en enskild, som kommunen enligt 12 kap. 1 eller 2 § har ansvar för, också får övrig vård och behandling, hjälpmedel samt förbrukningsartiklar enligt 8 kap. 9 § som hans eller hennes tillstånd fordrar.
3 §
Landstinget ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett samarbete i fråga om
Regionen ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett samarbete i fråga om
1. personer med psykisk funktionsnedsättning,
2. personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar, och
3. barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.
Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
4 §
När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjuk-vården och från socialtjänsten, ska landstinget tillsammans med kom-munen upprätta en individuell plan.
Planen ska upprättas om landstinget eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till det. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjuk-vården och från socialtjänsten, ska regionen tillsammans med kom-munen upprätta en individuell plan.
Planen ska upprättas om regionen eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till det. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
Planen ska, när det är möjligt, upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det.
Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser som respektive huvudman ska svara för,
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen, och
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än regionen eller kommunen, och
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.
17 kap.
1 §
Vårdavgifter och avgifter med anledning av att patienter uteblir från avtalade besök får tas ut enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer. Patienter som omfattas av ett landstings eller en kommuns ansvar för hälso- och sjukvård enligt 8 kap. 1-3 §§ respektive 12 kap. 1 och 2 §§ och 14 kap. 1 § ska behandlas lika.
Vårdavgifter och avgifter med anledning av att patienter uteblir från avtalade besök får tas ut enligt grunder som regionen eller kommunen bestämmer. Patienter som omfattas av en regions eller en kommuns ansvar för hälso- och sjukvård enligt 8 kap. 1-3 §§ respektive 12 kap. 1 och 2 §§ och 14 kap. 1 § ska behandlas lika.
Första stycket gäller inte i den mån annat är särskilt föreskrivet.
2 §
Landstinget får för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som ska gälla. Avgiften för sluten vård får för varje vårddag uppgå till högst 0,0023 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste tiotal kronor.
Regionen får för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som ska gälla. Avgiften för sluten vård får för varje vårddag uppgå till högst 0,0023 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste tiotal kronor.
Högkostnadsskydd för avgifter till landsting
Högkostnadsskydd för avgifter till regioner
6 §
För den enskilde får följande poster tillsammans under ett år, räknat från det första tillfälle då avgift betalats, uppgå till högst 0,025 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor, eller det lägre belopp som bestämts av landstinget:
För den enskilde får följande poster tillsammans under ett år, räknat från det första tillfälle då avgift betalats, uppgå till högst 0,025 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor, eller det lägre belopp som bestämts av regionen:
1. vårdavgifter som avser öppen vård enligt denna lag i andra fall än som avses i 8 § första stycket 1,
2. avgifter för förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §, och
3. avgifter för tandvård som avses i 8 a § tandvårdslagen (1985:125).
Vid beräkning av avgiftsbefrielse enligt första stycket ska även sådana avdrag som har gjorts enligt 7 § andra stycket lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet medräknas.
18 kap.
2 §
Landsting och kommuner ska medverka vid finansiering, planering och genomförande av dels kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område, dels folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Landsting och kommuner ska i dessa frågor, i den omfattning som behövs, samverka med varandra och med berörda universitet och högskolor.
Regioner och kommuner ska medverka vid finansiering, planering och genomförande av dels kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område, dels folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Regioner och kommuner ska i dessa frågor, i den omfattning som behövs, samverka med varandra och med berörda universitet och högskolor.
3 §
Personer som tas emot från en annan kommun eller ett annat landsting enligt 4 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap omfattas av mottagande kommuns och lands-tings skyldigheter enligt denna lag.
Personer som tas emot från en annan kommun eller en annan region enligt 4 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap omfattas av mottagande kommuns och regions skyldigheter enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.141 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Lagen gäller inte för aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner, landsting eller kommunalförbund utövar eller har utövat ett rättsligt bestämmande inflytande enligt 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och inte heller för de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen beträffande den verksamhet som anges där.
Lagen gäller inte för aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner, regioner eller kommunalförbund utövar eller har utövat ett rättsligt bestämmande inflytande enligt 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och inte heller för de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen beträffande den verksamhet som anges där.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.142 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Landstinget ska, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), på initiativ av social-nämnden erbjuda en hälsounder-sökning i anslutning till att vård utanför det egna hemmet av ett barn eller en ung person i åldern 18-20 år inleds.
Regionen ska, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), på initiativ av social-nämnden erbjuda en hälsounder-sökning i anslutning till att vård utanför det egna hemmet av ett barn eller en ung person i åldern 18-20 år inleds.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.143 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården
Härigenom föreskrivs att 1 och 3-6 §§ lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I varje landsting och kommun ska det finnas en eller flera patientnämnder med uppgift att stödja och hjälpa patienter och deras närstående inom den
1. hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som bedrivs av landsting eller enligt avtal med landsting,
I varje region och kommun ska det finnas en eller flera patientnämnder med uppgift att stödja och hjälpa patienter och deras närstående inom den
1. hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som bedrivs av regioner eller enligt avtal med regioner,
2. hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen som bedrivs av kommuner eller enligt avtal med kommuner och den allmänna omvårdnad enligt socialtjänstlagen (2001:453) som ges i samband med sådan hälso- och sjukvård, och
3. tandvård enligt tandvårds-lagen (1985:125) som bedrivs eller helt eller delvis finansieras av landsting.
3. tandvård enligt tandvårds-lagen (1985:125) som bedrivs eller helt eller delvis finansieras av regioner.
För patientnämnder gäller vad som är föreskrivet i kommunallagen (2017:725).
Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
3 §
Patientnämnderna ska bidra till kvalitetsutveckling, hög patientsäkerhet och till att verksamheterna inom hälso- och sjukvården anpassas efter patienternas behov och förutsättningar genom att årligen analysera inkomna klagomål och synpunkter samt uppmärksamma landstinget eller kommunen på riskområden och hinder för utveckling av vården.
Patientnämnderna ska bidra till kvalitetsutveckling, hög patientsäkerhet och till att verksamheterna inom hälso- och sjukvården anpassas efter patienternas behov och förutsättningar genom att årligen analysera inkomna klagomål och synpunkter samt uppmärksamma regionen eller kommunen på riskområden och hinder för utveckling av vården.
4 §
Landstingen och kommunerna ska organisera patientnämnderna så att de kan utföra sina uppgifter självständigt.
Regionerna och kommunerna ska organisera patientnämnderna så att de kan utföra sina uppgifter självständigt.
5 §
En kommun som ingår i ett landsting får överlåta skyldigheten enligt 1 § till landstinget, om kommunen och landstinget har kommit överens om detta. Kommunen får lämna sådant ekonomiskt bidrag till landstinget som motiveras av överenskommelsen.
En kommun som ingår i en region får överlåta skyldigheten enligt 1 § till regionen, om kommunen och regionen har kommit överens om detta. Kommunen får lämna sådant ekonomiskt bidrag till regionen som motiveras av överenskommelsen.
6 §
Landstingen och kommunerna ska organisera sin verksamhet så att slutsatser av de analyser som patientnämnderna gör i enlighet med 3 § tas om hand och bidrar till hälso- och sjukvårdens utveckling.
Kommunens skyldighet att orga-nisera sin verksamhet i enlighet med första stycket gäller även om kommunen med stöd av 5 § överlåtit skyldigheten enligt 1 § till landstinget.
Regionerna och kommunerna ska organisera sin verksamhet så att slutsatser av de analyser som patientnämnderna gör i enlighet med 3 § tas om hand och bidrar till hälso- och sjukvårdens utveckling.
Kommunens skyldighet att orga-nisera sin verksamhet i enlighet med första stycket gäller även om kommunen med stöd av 5 § överlåtit skyldigheten enligt 1 § till regionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.144 Förslag till lag om ändring i museilagen (2017:563)
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ museilagen (2017:563) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser om det allmänna museiväsendet. Med det allmänna museiväsendet avses
1. statliga museer,
2. regionala museer,
3. kommunala museer, och
4. andra museer i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än hälften av antalet ledamöter är utsedda av stat, kommun eller landsting.
4. andra museer i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än hälften av antalet ledamöter är utsedda av stat, kommun eller region.
3 §
Med museihuvudmän avses i denna lag staten, kommunerna och landstingen.
Med museihuvudmän avses i denna lag staten, kommunerna och regionerna.
Det som sägs om museihuvudmän gäller även den som utsett mer än hälften av antalet ledamöter i ett sådant museum som avses i 1 § 4.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.145 Förlag till lag om ändring i lagen (2017:571) om försöksverksamhet med branschskolor
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (2017:571) om försöksverksamhet med branschskolor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
En huvudman för utbildning på ett yrkesprogram inom gymnasieskolan eller för kommunal vuxenutbildning enligt skollagen (2010:800) får, inom ramen för en försöksverksamhet, med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med en branschskola om att skolan utför vissa uppgifter inom sådan utbildning (entreprenad). De uppgifter som får överlämnas på entreprenad är undervisning i karaktärsämnen som har en yrkesinriktad profil (yrkesämnen) och undervisning som avser sådant gymnasiearbete som ingår i utbildningen enligt skollagen.
Om sådan undervisning överlämnas på entreprenad, får även den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisningsuppgift och uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen överlämnas till branschskolan på entreprenad.
Endast en kommun, ett landsting eller en enskild fysisk eller juridisk person som uppfyller vissa villkor kan efter ansökan till den myndighet som regeringen bestäm-mer få ett godkännande att bedriva branschskola.
Endast en kommun, en region eller en enskild fysisk eller juridisk person som uppfyller vissa villkor kan efter ansökan till den myndighet som regeringen bestämmer få ett godkännande att bedriva branschskola.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana villkor och om urval.
3 §
Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) om anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar får en kommun eller ett landsting genom sådan entreprenad som avses i 1 § utföra uppgifter åt en annan huvudman inom skolväsendet.
Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) om anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar får en kommun eller en region genom sådan entreprenad som avses i 1 § utföra uppgifter åt en annan huvudman inom skolväsendet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.146 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1, 5 och 6 §§, 4 kap. 1 och 3-5 §§ och 5 kap. 1, 3 och 5 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken till 4 kap. ska lyda "Samverkan mellan region och kommun".
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns bestämmelser om
1. samverkan vid planering av insatser för enskilda som efter att de skrivits ut från sluten vård kan komma att behöva insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den landstingsfinansierade öppna vården,
1. samverkan vid planering av insatser för enskilda som efter att de skrivits ut från sluten vård kan komma att behöva insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den regionfinansierade öppna vården,
2. hur insatserna ska planeras för enskilda som efter utskrivning behöver insatser från flera berörda enheter inom de aktuella verksamheterna, och
3. kommunens betalningsansvar för vissa utskrivningsklara patienter.
Det som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som inte ingår i ett landsting.
Det som i denna lag sägs om regioner gäller även kommuner som inte ingår i en region.
2 §
Denna lag syftar till att främja en god vård och en socialtjänst av god kvalitet för enskilda som efter utskrivning från sluten vård behöver insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den landstings-finansierade öppna vården. I detta syfte ska lagen särskilt främja att en patient med behov av insatser skrivs ut från den slutna vården så snart som möjligt efter det att den behandlande läkaren bedömt att patienten är utskrivningsklar.
Denna lag syftar till att främja en god vård och en socialtjänst av god kvalitet för enskilda som efter utskrivning från sluten vård behöver insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den regionfinansierade öppna vården. I detta syfte ska lagen särskilt främja att en patient med behov av insatser skrivs ut från den slutna vården så snart som möjligt efter det att den behandlande läkaren bedömt att patienten är utskrivningsklar.
2 kap.
1 §
Om den behandlande läkaren, när en patient skrivs in i den slutna vården, bedömer att patienten kan komma att behöva insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den landstingsfinansierade öppna vården efter det att patienten har skrivits ut, ska den slutna vården underrätta de berörda enheterna om denna bedömning genom ett inskrivningsmedde-lande.
Om insatser bedöms behövas från den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården, ska inskrivningsmeddelandet även skickas till den landstingsfinansierade öppna vården.
Om den behandlande läkaren, när en patient skrivs in i den slutna vården, bedömer att patienten kan komma att behöva insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den regionfinansierade öppna vården efter det att patienten har skrivits ut, ska den slutna vården underrätta de berörda enheterna om denna bedömning genom ett inskrivningsmeddelande.
Om insatser bedöms behövas från den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården, ska inskriv-ningsmeddelandet även skickas till den regionfinansierade öppna vården.
5 §
När en enhet i den lands-tingsfinansierade öppna vården har tagit emot ett inskrivnings-meddelande i fråga om en patient, ska verksamhetschefen vid den enheten utse en fast vårdkontakt för patienten. Verksamhetschefen ska utse den fasta vårdkontakten innan patienten skrivs ut från den slutna vården.
När en enhet i den regionfinansierade öppna vården har tagit emot ett inskrivningsmeddelande i fråga om en patient, ska verksamhetschefen vid den enheten utse en fast vårdkontakt för patienten. Verksamhetschefen ska utse den fasta vårdkontakten innan patienten skrivs ut från den slutna vården.
Om patienten redan har en fast vårdkontakt vid enheten, får denne fortsätta att vara patientens fasta vårdkontakt.
6 §
När en berörd enhet inom socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den landstingsfinansierade öppna vården har fått ett inskriv-ningsmeddelande, ska enheten börja sin planering av de insatser som är nödvändiga för att patienten på ett tryggt och säkert sätt ska kunna lämna den slutna vården och efter utskrivningen få sina behov av socialtjänst eller hälso- och sjukvård tillgodosedda.
När en berörd enhet inom socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den regionfinansierade öppna vården har fått ett inskrivningsmeddelande, ska enheten börja sin planering av de insatser som är nödvändiga för att patienten på ett tryggt och säkert sätt ska kunna lämna den slutna vården och efter utskrivningen få sina behov av socialtjänst eller hälso- och sjukvård tillgodosedda.
4 kap.
1 §
Om patienten efter utskrivningen behöver insatser från både landsting och kommun i form av hälso- och sjukvård eller socialtjänst, ska en samordnad individuell planering genomföras av representanter för de enheter som ansvarar för insatserna. Om insatser behövs från den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården, ska även den lands-tingsfinansierade öppna vården medverka i den samordnade individuella planeringen.
Om patienten efter utskrivningen behöver insatser från både region och kommun i form av hälso- och sjukvård eller socialtjänst, ska en samordnad individuell planering genomföras av representanter för de enheter som ansvarar för insatserna. Om insatser behövs från den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården, ska även den regionfinansierade öppna vården medverka i den samordnade individuella planeringen.
För patienter som behöver insatser i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård eller öppen rättspsykiatrisk vård, ska planeringen i stället genomföras enligt bestämmelserna om en samordnad vårdplan i 7 a § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och 12 a § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
3 §
En kallelse till den samordnade individuella planering som avses i 1 § första stycket ska skickas till berörda enheter av patientens fasta vårdkontakt i den landstings-finansierade öppna vården.
En kallelse till den samordnade individuella planering som avses i 1 § första stycket ska skickas till berörda enheter av patientens fasta vårdkontakt i den regionfinansierade öppna vården.
Kallelsen ska skickas senast tre dagar efter det att en underrättelse enligt 3 kap. 1 § om att patienten är utskrivningsklar har lämnats.
4 §
Landsting och kommun ska i samråd utarbeta gemensamma riktlinjer till vårdgivare och till dem som bedriver socialtjänst avseende samverkan enligt denna lag.
Region och kommun ska i samråd utarbeta gemensamma riktlinjer till vårdgivare och till dem som bedriver socialtjänst avseende samverkan enligt denna lag.
5 §
Landsting och kommun får träffa en överenskommelse om att kommunens betalningsansvar ska inträda vid en annan tidpunkt än den som anges i 5 kap. 4 § eller med ett annat belopp än det som bestäms enligt 5 kap. 6 §.
Region och kommun får träffa en överenskommelse om att kommunens betalningsansvar ska inträda vid en annan tidpunkt än den som anges i 5 kap. 4 § eller med ett annat belopp än det som bestäms enligt 5 kap. 6 §.
5 kap.
1 §
En kommun betalar i enlighet med 2-6 §§ ersättning till ett landsting för en patient som vårdas inom den slutna vården efter det att den behandlande läkaren har bedömt att patienten är utskrivningsklar.
En kommun betalar i enlighet med 2-6 §§ ersättning till en region för en patient som vårdas inom den slutna vården efter det att den behandlande läkaren har bedömt att patienten är utskrivningsklar.
3 §
Kommunens betalningsansvar förutsätter att den slutna vården har
1. underrättat kommunen om att patienten har skrivits in i enlighet med 2 kap. 1-3 §§, och
2. underrättat berörda enheter i kommunen om att patienten är utskrivningsklar i enlighet med 3 kap. 1 §.
I de fall en samordnad individuell planering ska genomföras enligt 4 kap. 1 och 2 §§ är kommunen betalningsansvarig endast om den fasta vårdkontakten i den landstings-finansierade öppna vården har kallat till samordnad individuell planering i enlighet med 4 kap. 3 §.
I de fall en samordnad individuell planering ska genomföras enligt 4 kap. 1 och 2 §§ är kommunen betalningsansvarig endast om den fasta vårdkontakten i den regionfinansierade öppna vården har kallat till samordnad individuell planering i enlighet med 4 kap. 3 §.
5 §
Kommunens betalningsansvar ska inte inträda om patienten inte kan skrivas ut från den slutna vården på grund av att sådana insatser som den landstingsfinansierade öppna vården är ansvarig för inte är tillgängliga, eller det inte är klarlagt om sådana insatser är tillgängliga.
Kommunens betalningsansvar ska inte inträda om patienten inte kan skrivas ut från den slutna vården på grund av att sådana insatser som den regionfinansierade öppna vården är ansvarig för inte är tillgängliga, eller det inte är klarlagt om sådana insatser är tillgängliga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.147 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Som omständigheter som kan tyda på att risken för penningtvätt och finansiering av terrorism är låg kan verksamhetsutövaren beakta bland annat att kunden
1. är en stat, ett landsting, en kommun eller motsvarande eller en juridisk person över vilken en stat, ett landsting, en kommun eller motsvarande, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande,
1. är en stat, en region, en kommun eller motsvarande eller en juridisk person över vilken en stat, en region, en kommun eller motsvarande, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande,
2. har hemvist inom EES,
3. har hemvist i en stat som har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som motsvarar dem i denna lag och som tillämpar dessa bestämmelser på ett effektivt sätt,
4. har hemvist i en stat som har en låg nivå av korruption och annan relevant brottslighet, och
5. är ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad inom EES eller på en motsvarande marknad utanför EES.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.148 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (2017:900)
Härigenom föreskrivs att 2 § förvaltningslagen (2017:900) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Vid handläggning av sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och landsting där besluten kan laglighetsprövas genom att överklagas enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) tillämpas inte 9 § andra stycket, 10-12, 16-20 och 23-49 §§.
Vid handläggning av sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och regioner där besluten kan laglighetsprövas genom att överklagas enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) tillämpas inte 9 § andra stycket, 10-12, 16-20 och 23-49 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.149 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier
Härigenom föreskrivs att 2, 7 och 28 §§ lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
I lagen avses med
parti: ett parti som deltar eller har deltagit i val till riksdagen, landstingsfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet,
ledamot: en ledamot av riks-dagen, landstingsfullmäktige, kom-munfullmäktige eller Europa-parlamentet,
ersättare för ledamot: en ersättare för en ledamot av riksdagen, landstingsfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europa-parlamentet,
parti: ett parti som deltar eller har deltagit i val till riksdagen, region-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet,
ledamot: en ledamot av riks-dagen, regionfullmäktige, kom-munfullmäktige eller Europa-parlamentet,
ersättare för ledamot: en ersättare för en ledamot av riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europa-parlamentet,
bidrag: prestationer i form av pengar, varor, tjänster och annat som har tagits emot helt eller delvis utan någon motprestation med undantag för sedvanligt frivilligt arbete och sedvanliga gratistjänster,
uppgift om bidragsgivarens identitet: uppgift om namn och antingen personnummer eller organisationsnummer eller adress,
anonymt bidrag: ett bidrag från någon vars identitet mottagaren inte känner till och inte heller utan betydande svårighet kan ta reda på, och
prisbasbelopp: det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ social-försäkringsbalken som gäller vid utgången av det räkenskapsår eller kalenderår som avses i 6 §.
7 §
Ett parti ska lämna intäkts-redovisning för det räkenskapsår eller kalenderår då partiet deltar i val till riksdagen, landstings-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet.
Ett parti som har mandat i riksdagen, landstingsfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europa-parlamentet ska lämna intäktsredo-visning för samtliga räkenskapsår eller kalenderår som helt eller delvis sammanfaller med mandat-perioden.
Ett parti ska lämna intäkts-redovisning för det räkenskapsår eller kalenderår då partiet deltar i val till riksdagen, regionfull-mäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet.
Ett parti som har mandat i riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europa-parlamentet ska lämna intäktsredo-visning för samtliga räkenskapsår eller kalenderår som helt eller delvis sammanfaller med mandat-perioden.
Ett parti som annars får stöd enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier eller får partistöd med stöd av 4 kap. 29 och 30 §§ kommunallagen (2017:725) ska lämna intäktsredovisning för varje räkenskapsår eller kalenderår under vilket det har betalats ut stöd.
28 §
Ett landsting eller en kommun som ger partistöd med stöd av 4 kap. 29 och 30 §§ kommunallagen (2017:725) ska i anslutning till sitt beslut om sådant stöd göra uppgifter om vilka partier som har fått stöd och med vilka belopp tillgängliga på sin webbplats.
En region eller en kommun som ger partistöd med stöd av 4 kap. 29 och 30 §§ kommunallagen (2017:725) ska i anslutning till sitt beslut om sådant stöd göra uppgifter om vilka partier som har fått stöd och med vilka belopp tillgängliga på sin webbplats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.150 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Bostadsanpassningsbidrag lämnas för att anpassa och komplettera fasta funktioner i och i anslutning till en bostad.
Bidrag lämnas endast om åt-gärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. Bidrag lämnas inte om behovet kan tillgodoses med hjälpmedel som erbjuds av landstinget eller kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Bidrag lämnas endast om åt-gärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. Bidrag lämnas inte om behovet kan tillgodoses med hjälpmedel som erbjuds av regionen eller kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.151 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 18 § strålskyddslagen (2018:396) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
18 §
Ett tillstånd enligt denna lag får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer finansiell säkerhet för de kostnader för avfallshantering och återställnings-åtgärder som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, landsting och kommunförbund behöver dock inte ställa någon finansiell säkerhet. Den som är skyldig att betala avgift eller ställa finansiell säkerhet enligt lagen (2006:647) om finansiering av kärntekniska restprodukter eller 16 kap. 3 § miljöbalken behöver inte ställa någon finansiell säkerhet för åtgärder som omfattas av avgifter och säkerheter enligt de nämnda lagarna.
Ett tillstånd enligt denna lag får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer finansiell säkerhet för de kostnader för avfallshantering och återställnings-åtgärder som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver dock inte ställa någon finansiell säkerhet. Den som är skyldig att betala avgift eller ställa finansiell säkerhet enligt lagen (2006:647) om finansiering av kärntekniska restprodukter eller 16 kap. 3 § miljöbalken behöver inte ställa någon finansiell säkerhet för åtgärder som omfattas av avgifter och säkerheter enligt de nämnda lagarna.
Säkerheten kan ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av finansiell säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.152 Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (2018:585)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § och 3 kap. 1 och 11 §§ säkerhets-skyddslagen (2018:585) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §
Statliga myndigheter, kommuner och landsting som avser att genom-föra en upphandling och ingå ett avtal om varor, tjänster eller bygg-entreprenader ska se till att det i ett säkerhetsskyddsavtal anges hur kraven på säkerhetsskydd enligt 1 § ska tillgodoses av leverantören om
Statliga myndigheter, kommuner och regioner som avser att genom-föra en upphandling och ingå ett avtal om varor, tjänster eller bygg-entreprenader ska se till att det i ett säkerhetsskyddsavtal anges hur kraven på säkerhetsskydd enligt 1 § ska tillgodoses av leverantören om
1. det i upphandlingen förekommer säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i säkerhetsskyddsklassen konfidentiell eller högre, eller
2. upphandlingen i övrigt avser eller ger leverantören tillgång till säkerhetskänslig verksamhet av motsvarande betydelse för Sveriges säkerhet.
Verksamhetsutövaren ska kontrollera att leverantören följer säkerhets-skyddsavtalet.
Det som anges i första och andra styckena gäller även för enskilda verksamhetsutövare som ingår avtal om varor, tjänster och byggentre-prenader med utomstående leverantörer.
3 kap.
1 §
Den som genom en anställning eller på något annat sätt ska delta i säkerhetskänslig verksamhet ska säkerhetsprövas. Säkerhetsprövning ska dock inte göras när det gäller
1. uppdrag som statsråd, ledamot av Europaparlamentet, riksdagen eller kommun- och landstingsfull-mäktige, eller
1. uppdrag som statsråd, ledamot av Europaparlamentet, riksdagen eller kommun- och regionfull-mäktige, eller
2. annat uppdrag som offentlig försvarare eller ombud inför domstol än sådant som avser offentligt ombud enligt 27 kap. 27 § rättegångsbalken eller integritetsskyddsombud enligt 6 § lagen (2009:966) om Försvars-underrättelsedomstol.
11 §
En anställning i staten, en kommun eller ett landsting som är placerad i säkerhetsklass 1 eller 2 får endast innehas av den som är svensk medborgare.
En anställning i staten, en kommun eller en region som är placerad i säkerhetsklass 1 eller 2 får endast innehas av den som är svensk medborgare.
Om det finns särskilda skäl får regeringen i enskilda fall medge undantag från kravet på svenskt medborgarskap.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.153 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1-3 §§, 2 kap. 2, 5 och 6 §§, 3 kap. 2, 8, 11, 12, 14 och 15 §§, 4 kap. 3 och 4 §§, 5 kap. 5 och 7 §§, 6 kap. 1 och 7 §§, 7 kap. 5 och 8 §§, 8 kap. 1 §, 9 kap. 3 §, 10 kap. 2 §, 11 kap. 1-4, 6, 9, 12 och 13 §§, 12 kap. 1-3 och 5 §§ lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag innehåller bestäm-melser om bokföring och redovis-ning för kommuner och landsting.
Denna lag innehåller bestäm-melser om bokföring och redovis-ning för kommuner och regioner.
Lagen är indelad i följande kapitel:
- Inledande bestämmelser (1 kap.)
- Ord och uttryck i lagen (2 kap.)
- Bokföring och arkivering (3 kap.)
- Allmänna bestämmelser om årsredovisning (4 kap.)
- Resultaträkning (5 kap.)
- Balansräkning (6 kap.)
- Värdering (7 kap.)
- Kassaflödesanalys (8 kap.)
- Noter (9 kap.)
- Drift- och investeringsredovisning (10 kap.)
- Förvaltningsberättelse (11 kap.)
- Sammanställda räkenskaper (12 kap.)
- Delårsrapport (13 kap.)
2 §
Kommuner och landsting är bokföringsskyldiga enligt 3 kap. De är också skyldiga att upprätta en årsredovisning för varje räken-skapsår enligt 4-12 kap. och en delårsrapport enligt 13 kap.
Kommuner och regioner är bokföringsskyldiga enligt 3 kap. De är också skyldiga att upprätta en årsredovisning för varje räken-skapsår enligt 4-12 kap. och en delårsrapport enligt 13 kap.
3 §
Bestämmelserna i denna lag om kommuner och landsting gäller även kommunalförbund.
Bestämmelserna i denna lag om kommuner och regioner gäller även kommunalförbund.
2 kap.
2 §
Med ekonomisk händelse avses i denna lag alla förändringar i storleken eller sammansättningen av en kommuns eller ett landstings förmögenhet som beror på kommunens eller landstingets ekonomiska relationer med om-världen, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt andra åtgärder eller transaktioner som påverkar förmögenhetens storlek eller sammansättning.
Med ekonomisk händelse avses i denna lag alla förändringar i storleken eller sammansättningen av en kommuns eller en regions förmögenhet som beror på kommunens eller regionens ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt andra åtgärder eller transaktioner som påverkar förmögenhetens storlek eller sammansättning.
5 §
Med kommunalt koncernföretag avses i denna lag en juridisk person över vars verksamhet, mål och strategier kommuner eller landsting har ett varaktigt betydande inflytande. Kommuner eller landsting kan utöva ett sådant inflytande själva eller tillsammans med ett eller flera kommunala koncernföretag.
Med kommunalt koncernföretag avses i denna lag en juridisk person över vars verksamhet, mål och strategier kommuner eller regioner har ett varaktigt betydande inflytande. Kommuner eller regioner kan utöva ett sådant inflytande själva eller tillsammans med ett eller flera kommunala koncernföretag.
Betydande inflytande ska anses finnas vid ett innehav av minst tjugo procent av rösterna i en juridisk persons beslutande organ, om inte annat framgår av omständigheterna.
Om inflytandet inte är bety-dande ska den juridiska personen ändå anses vara ett kommunalt koncernföretag om den har särskild betydelse för kommunens eller landstingets verksamhet eller ekonomi.
Om inflytandet inte är bety-dande ska den juridiska personen ändå anses vara ett kommunalt koncernföretag om den har särskild betydelse för kommunens eller regionens verksamhet eller ekonomi.
6 §
Med en kommunal koncern avses i denna lag kommunen eller landstinget tillsammans med de kommunala koncernföretagen.
Med en kommunal koncern avses i denna lag kommunen eller regionen tillsammans med de kommunala koncernföretagen.
3 kap.
2 §
Bokföringen ska vara ordnad på ett sådant sätt att
1. det ekonomiska utfallet av verksamheten kan jämföras med den budget som fullmäktige har fastställt,
2. det finns förutsättningar för kontroll av kommunens eller landstingets ekonomi och verksamhet, och
2. det finns förutsättningar för kontroll av kommunens eller regionens ekonomi och verksamhet, och
3. statistik kan lämnas enligt lag eller annan författning.
8 §
För varje ekonomisk händelse ska det finnas en verifikation. Har en kommun eller ett landsting tagit emot en uppgift om den ekonomiska händelsen i en form som anges i 12 § första stycket, ska denna uppgift användas som verifikation, i förekommande fall kompletterad med uppgifter enligt 9 § första stycket. Om det behövs med hänsyn till arten av den mottagna verifikationen, får bokföringen i stället grundas på en särskilt upprättad hänvisnings-verifikation.
För varje ekonomisk händelse ska det finnas en verifikation. Har en kommun eller en region tagit emot en uppgift om den ekonomiska händelsen i en form som anges i 12 § första stycket, ska denna uppgift användas som verifikation, i förekommande fall kompletterad med uppgifter enligt 9 § första stycket. Om det behövs med hänsyn till arten av den mottagna verifikationen, får bokföringen i stället grundas på en särskilt upprättad hänvisningsverifikation.
Flera likartade ekonomiska händelser får dokumenteras genom en gemensam verifikation.
11 §
Varje kommun och landsting ska upprätta
Varje kommun och region ska upprätta
1. sådana beskrivningar över bokföringssystemets organisation och uppbyggnad som behövs för att ge överblick över systemet (systemdokumentation), och
2. sådana beskrivningar över genomförda bearbetningar inom systemet som gör det möjligt att utan svårighet följa och förstå behandlingen av de enskilda bokföringsposterna (behandlingshistorik).
12 §
Räkenskapsinformation ska bevaras i
1. vanlig läsbar form (dokument),
2. mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel, eller
3. annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel (maskinläsbart medium) och som genom omedelbar utskrift kan tas fram i sådan form som avses i 1 eller 2.
Dokument, mikroskrift och maskinläsbart medium med räkenskapsinformation som kommunen eller landstinget har tagit emot från någon annan ska bevaras i det skick som materialet hade när det kom till kommunen eller landstinget. Doku-ment, mikroskrift och maskinläs-bart medium med räkenskapsinfor-mation som kommuner eller landsting själva har upprättat ska bevaras i det skick som materialet fick när räkenskapsinformationen sammanställdes.
Dokument, mikroskrift och maskinläsbart medium med räkenskapsinformation som kommunen eller regionen har tagit emot från någon annan ska bevaras i det skick som materialet hade när det kom till kommunen eller regionen. Doku-ment, mikroskrift och maskinläs-bart medium med räkenskapsinfor-mation som kommuner eller regioner själva har upprättat ska bevaras i det skick som materialet fick när räkenskapsinformationen sammanställdes.
14 §
En kommun eller ett landsting får förstöra sådant material för bevarande av räkenskapsinforma-tion som avses i 12 §, om räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt överförs till något annat sådant material. Om materialet är sådant som avses i 12 § andra stycket, får det dock förstöras först från och med det fjärde året efter utgången av räkenskapsåret.
En kommun eller en region får förstöra sådant material för bevarande av räkenskapsinforma-tion som avses i 12 §, om räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt överförs till något annat sådant material. Om materialet är sådant som avses i 12 § andra stycket, får det dock förstöras först från och med det fjärde året efter utgången av räkenskapsåret.
15 §
Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket i enskilda fall tillåta att dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation förstörs före utgången av den tid som anges i 13 §.
Även om ett tillstånd enligt första stycket har meddelats, får kom-munen eller landstinget inte förstöra dokument, mikroskrift eller maskinläsbara medier som används för att bevara information som omfattas av lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbind-elser m.m. förrän tidigast fem år efter utgången av räkenskapsåret. Förstöring får dock ske om informationen bevaras på annat sätt.
Även om ett tillstånd enligt första stycket har meddelats, får kom-munen eller regionen inte förstöra dokument, mikroskrift eller maskinläsbara medier som används för att bevara information som omfattas av lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbind-elser m.m. förrän tidigast fem år efter utgången av räkenskapsåret. Förstöring får dock ske om informationen bevaras på annat sätt.
4 kap.
3 §
Årsredovisningens delar ska upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av verksamhetens resultat och kommunens eller landstingets ekonomiska ställning.
Årsredovisningens delar ska upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av verksamhetens resultat och kommunens eller regionens ekonomiska ställning.
Om det behövs för att bilden ska bli rättvisande, ska ytterligare upplysningar lämnas i en not.
Om kommunen eller landstinget i årsredovisningen avviker från det som följer av en rekommendation från normgivande organ på det kommunala området, ska en upp-lysning om skälen för avvikelsen lämnas i en not.
Om kommunen eller regionen i årsredovisningen avviker från det som följer av en rekommendation från normgivande organ på det kommunala området, ska en upp-lysning om skälen för avvikelsen lämnas i en not.
4 §
När årsredovisningen upprättas ska följande grundläggande redovisningsprinciper iakttas:
1. Kommuner och landsting ska förutsättas fortsätta sina verksam-heter.
1. Kommuner och regioner ska förutsättas fortsätta sina verksam-heter.
2. Samma principer för värdering, klassificering och indelning av de olika posterna ska konsekvent tillämpas från ett räkenskapsår till ett annat.
3. Värdering av de olika posterna ska göras med iakttagande av rimlig försiktighet.
4. Intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret ska tas med oavsett tidpunkten för betalningen.
5. De olika beståndsdelar som balansräkningens poster består av ska värderas var för sig.
6. Tillgångar och skulder får inte kvittas mot varandra. Inte heller får intäkter och kostnader kvittas mot varandra.
7. Den ingående balansen för ett räkenskapsår ska stämma överens med den utgående balansen för det närmast föregående räkenskapsåret.
8. Förändringar i eget kapital ska redovisas i resultaträkningen.
Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med god redo-visningssed och kravet i 4 kap. 3 § på en rättvisande bild, får avvikelse göras från första stycket.
5 kap.
5 §
Intäkter eller kostnader i annan verksamhet än kommunens eller landstingets normala verksamhet ska redovisas som Extraordinära poster.
Intäkter eller kostnader i annan verksamhet än kommunens eller regionens normala verksamhet ska redovisas som Extraordinära poster.
7 §
Efter kommunens eller landstingets beslut ska sådana bidrag som avses i 2 kap. 1 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och sådana bidrag till inrättande av forskningsinfrastruk-tur som avses i 2 kap. 2 § andra stycket samma lag redovisas som en kostnad i resultaträkningen eller tas upp i balansräkningen under posten Bidrag till infrastruktur.
Efter kommunens eller regionens beslut ska sådana bidrag som avses i 2 kap. 1 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och sådana bidrag till inrättande av forskningsinfrastruktur som avses i 2 kap. 2 § andra stycket samma lag redovisas som en kostnad i resultaträkningen eller tas upp i balansräkningen under posten Bidrag till infrastruktur.
6 kap.
1 §
Balansräkningen ska i samman-drag redovisa kommunens eller landstingets samtliga tillgångar, avsättningar och skulder samt eget kapital på dagen för räkenskaps-årets utgång (balansdagen). Ställda panter och ansvarsförbindelser ska tas upp inom linjen.
Balansräkningen ska i samman-drag redovisa kommunens eller regionens samtliga tillgångar, avsättningar och skulder samt eget kapital på dagen för räkenskaps-årets utgång (balansdagen). Ställda panter och ansvarsförbindelser ska tas upp inom linjen.
7 §
Utgifter för utvecklingsarbete som är av väsentligt värde för kommunens eller landstingets verksamhet under kommande år får tas upp som immateriella anläggningstillgångar. Detsamma gäller utgifter för koncessioner, patent, licenser och liknande rättigheter.
Utgifter för utvecklingsarbete som är av väsentligt värde för kommunens eller regionens verksamhet under kommande år får tas upp som immateriella anläggningstillgångar. Detsamma gäller utgifter för koncessioner, patent, licenser och liknande rättigheter.
Utgifter för forskning får inte tas upp som immateriella anläggnings-tillgångar.
7 kap.
5 §
Omsättningstillgångar ska tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på balansdagen, om inte något annat följer av 6, 8 eller 10 §.
Med anskaffningsvärde avses utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning. Anskaffningsvärdet för omsättningstillgångar ska bestämmas enligt 2 § första-tredje styckena.
Med det verkliga värdet avses försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om det finns särskilda skäl, får det verkliga värdet bestämmas till återanskaffningsvärdet, i förekommande fall med avdrag för inkurans, eller något annat värde som är förenligt med god redovisningssed.
Med återanskaffningsvärdet avses det belopp som motsvarar den utgift för anskaffningen som kommunen eller landstinget skulle ha haft om tillgången anskaffats på balansdagen.
Med återanskaffningsvärdet avses det belopp som motsvarar den utgift för anskaffningen som kommunen eller regionen skulle ha haft om tillgången anskaffats på balansdagen.
8 §
Materiella anläggningstillgångar, råvaror och förnödenheter som omsätts och vars sammantagna värde är av underordnad betydelse för kommunen eller landstinget, får tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, om deras kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt.
Materiella anläggningstillgångar, råvaror och förnödenheter som omsätts och vars sammantagna värde är av underordnad betydelse för kommunen eller regionen, får tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, om deras kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt.
8 kap.
1 §
I kassaflödesanalysen ska kom-munens eller landstingets in- och utbetalningar under räkenskapsåret redovisas.
I kassaflödesanalysen ska kom-munens eller regionens in- och utbetalningar under räkenskapsåret redovisas.
9 kap.
3 §
Om en avvikelse görs med stöd av 4 kap. 4 § andra stycket från någon av de grundläggande redo-visningsprinciper som anges i paragrafen, ska det lämnas en upplysning om skälen för avvikelsen och en bedömning av effekten på kommunens eller landstingets resultat och ekonomiska ställning.
Om en avvikelse görs med stöd av 4 kap. 4 § andra stycket från någon av de grundläggande redo-visningsprinciper som anges i paragrafen, ska det lämnas en upplysning om skälen för avvikelsen och en bedömning av effekten på kommunens eller regionens resultat och ekonomiska ställning.
10 kap.
2 §
Investeringsredovisningen ska innehålla en samlad redovisning av kommunens eller landstingets investeringsverksamhet.
Investeringsredovisningen ska innehålla en samlad redovisning av kommunens eller regionens investeringsverksamhet.
11 kap.
1 §
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla en översikt över utvecklingen av kommunens eller landstingets verksamhet.
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla en översikt över utvecklingen av kommunens eller regionens verksamhet.
2 §
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om sådana förhållanden som inte ska redovisas i balansräkningen eller i resultat-räkningen, men som är viktiga för bedömningen av kommunens eller landstingets resultat eller ekono-miska ställning.
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om sådana förhållanden som inte ska redovisas i balansräkningen eller i resultat-räkningen, men som är viktiga för bedömningen av kommunens eller regionens resultat eller ekonomiska ställning.
3 §
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om sådana händelser av väsentlig betydelse för kommunen eller landstinget som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut.
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om sådana händelser av väsentlig betydelse för kommunen eller regionen som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut.
4 §
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om kommunens eller landstingets förväntade utveckling.
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om kommunens eller regionens förväntade utveck-ling.
6 §
Förvaltningsberättelsen ska särskilt innehålla upplysningar om de anställdas frånvaro på grund av sjukdom under räkenskapsåret. Den totala sjukfrånvaron ska anges i procent av de anställdas sammanlagda ordinarie arbetstid.
Uppgift ska också lämnas om
1. den andel av sjukfrånvaron som avser frånvaro under en sammanhängande tid av 60 dagar eller mer,
2. sjukfrånvaron för kvinnor respektive män, samt
3. sjukfrånvaron för anställda i åldrarna 29 år eller yngre, 30-49 år och 50 år eller äldre.
Sjukfrånvaron för varje sådan grupp som avses i andra stycket 2 och 3 ska anges i procent av gruppens sammanlagda ordinarie arbetstid. Sådan uppgift ska inte lämnas när antalet anställda i gruppen är högst tio eller om uppgiften kan hänföras till en enskild individ.
Paragrafen gäller inte kom-muner och landsting i vilka antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren i medeltal uppgått till högst tio.
Paragrafen gäller inte kom-muner och regioner i vilka antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren i medeltal uppgått till högst tio.
9 §
Förvaltningsberättelsen ska innehålla en utvärdering av kommunens eller landstingets ekonomiska ställning.
Förvaltningsberättelsen ska innehålla en utvärdering av kommunens eller regionens ekonomiska ställning.
12 §
Om kommunen eller landstinget ingår i en kommunal koncern, ska förvaltningsberättelsen innehålla upplysningar om koncernen enligt 1-5 och 7-9 §§.
Om kommunen eller regionen ingår i en kommunal koncern, ska förvaltningsberättelsen innehålla upplysningar om koncernen enligt 1-5 och 7-9 §§.
13 §
Förvaltningsberättelsen ska innehålla upplysningar om sådana privata utförare enligt 10 kap. 7 § kommunallagen (2017:725) som inte är kommunala koncernföretag. Upplysningar ska dock endast lämnas om sådana förhållanden som är av väsentlig betydelse för bedömningen av kommunens eller landstingets verksamhet eller ekonomiska ställning.
Förvaltningsberättelsen ska innehålla upplysningar om sådana privata utförare enligt 10 kap. 7 § kommunallagen (2017:725) som inte är kommunala koncernföretag. Upplysningar ska dock endast lämnas om sådana förhållanden som är av väsentlig betydelse för bedömningen av kommunens eller regionens verksamhet eller ekonomiska ställning.
12 kap.
1 §
Med sammanställda räkenskaper för en kommunal koncern avses en sammanställning av kommunens eller landstingets och de kommu-nala koncernföretagens resultaträk-ningar, balansräkningar och kassa-flödesanalyser samt noter.
Med sammanställda räkenskaper för en kommunal koncern avses en sammanställning av kommunens eller regionens och de kommunala koncernföretagens resultaträk-ningar, balansräkningar och kassa-flödesanalyser samt noter.
2 §
Sammanställda räkenskaper ska upprättas för den kommunala koncernen.
Sammanställda räkenskaper behöver dock inte upprättas för den kommunala koncernen om samtliga kommunala koncernföretag, såväl var för sig som tillsammans, är utan väsentlig betydelse för kommunen eller landstinget.
Sammanställda räkenskaper behöver dock inte upprättas för den kommunala koncernen om samtliga kommunala koncernföretag, såväl var för sig som tillsammans, är utan väsentlig betydelse för kommunen eller regionen.
3 §
Ett kommunalt koncernföretag behöver inte omfattas av de sammanställda räkenskaperna om företaget är utan väsentlig betydelse för kommunen eller landstinget.
Om två eller flera av dessa kommunala koncernföretag tillsammans bedöms ha väsentlig betydelse för kommunen eller landstinget, ska de dock omfattas av de sammanställda räkenskaperna.
Ett kommunalt koncernföretag behöver inte omfattas av de sammanställda räkenskaperna om företaget är utan väsentlig betydelse för kommunen eller regionen.
Om två eller flera av dessa kommunala koncernföretag till-sammans bedöms ha väsentlig betydelse för kommunen eller regionen, ska de dock omfattas av de sammanställda räkenskaperna.
5 §
Ett kommunalt koncernföretags tillgångar och skulder enligt förvärvsanalysen i 4 § ska räknas in i den sammanställda resultaträkningen och i den sammanställda balansräkningen.
Konsolidering ska ske i pro-portion till kommunens eller landstingets ägda andel av det kommunala koncernföretaget. Om det kommunala koncernföretaget är ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund enligt lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser, ska konsolidering ske i proportion till kommunens eller landstingets andel av det kommunala koncernföretagets tillgångar och skulder. Om det kommunala koncernföretaget är en stiftelse, ska konsolidering ske i proportion till den andel av stiftelsens kapital som kommunen eller landstinget har bidragit med.
Konsolidering ska ske i pro-portion till kommunens eller regionens ägda andel av det kommunala koncernföretaget. Om det kommunala koncernföretaget är ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund enligt lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser, ska konsolidering ske i proportion till kommunens eller regionens andel av det kommunala koncernföretagets tillgångar och skulder. Om det kommunala koncernföretaget är en stiftelse, ska konsolidering ske i proportion till den andel av stiftelsens kapital som kommunen eller regionen har bidragit med.
Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med kravet i 4 kap. 3 § på en rättvisande bild, får kapitalandelsmetoden i 7 kap. 26 §, 27 §, 28 § första stycket och 29 § årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas vid konsolidering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.154 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:649) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2018:649) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag tillämpas vid hem för vård eller boende som drivs av en kommun eller ett landsting. Lagen tillämpas också i sådan enskild verksamhet i form av hem för vård eller boende som har tillstånd enligt 7 kap. 1 § första stycket 1 socialtjänstlagen (2001:453).
Denna lag tillämpas vid hem för vård eller boende som drivs av en kommun eller en region. Lagen tillämpas också i sådan enskild verksamhet i form av hem för vård eller boende som har tillstånd enligt 7 kap. 1 § första stycket 1 socialtjänstlagen (2001:453).
Lagen tillämpas inte vid sådana särskilda boendeformer som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen. Lagen tillämpas inte heller vid hem för vård eller boende som Statens institutionsstyrelse driver eller med stöd av 6 kap. 3 § andra stycket socialtjänstlagen uppdragit åt en kommun eller ett landsting att driva.
Lagen tillämpas inte vid sådana särskilda boendeformer som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen. Lagen tillämpas inte heller vid hem för vård eller boende som Statens institutionsstyrelse driver eller med stöd av 6 kap. 3 § andra stycket socialtjänstlagen uppdragit åt en kommun eller en region att driva.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.155 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 50 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
50 §
Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor, en särskild granskare och, om föreningen är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om föreningens angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till undersökningsledaren under en förundersökning i brottmål.
Revisorn i en förening som omfattas av 2 kap. 3 § offent-lighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, landstinget eller ett sådant kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
Revisorn i en förening som omfattas av 2 kap. 3 § offent-lighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, regionen eller ett sådant kommunalförbund som kommunen eller regionen ingår i.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.156 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar
Härigenom föreskrivs att 2-5 och 15 §§ och rubriken närmast före 2 § lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Landstingets ansvar och befogen-het
Regionens ansvar och befogenhet
2 §
Landstingen ansvarar för att försäkringsmedicinska utredningar kan tillhandahållas på begäran av Försäkringskassan.
Det som sägs om landsting gäller även en kommun som inte ingår i ett landsting.
Regionerna ansvarar för att försäkringsmedicinska utredningar kan tillhandahållas på begäran av Försäkringskassan.
Det som sägs om regioner gäller även en kommun som inte ingår i en region.
3 §
Ett landstings ansvar enligt 2 § avser försäkrade som är bosatta inom landstinget. Detsamma gäller i fråga om försäkrade som har skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och som stadigvarande vistas inom landstinget.
Landstingets ansvar omfattar även den som, utan att vara bosatt inom landstinget, är försäkrad i Sverige enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och är förvärvsverksam eller registrerad som arbetssökande inom landstingets område.
En regions ansvar enligt 2 § avser försäkrade som är bosatta inom regionen. Detsamma gäller i fråga om försäkrade som har skyddad folkbokföring enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och som stadigvarande vistas inom regionen.
Regionens ansvar omfattar även den som, utan att vara bosatt inom regionen, är försäkrad i Sverige enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och är förvärvsverksam eller registrerad som arbetssökande inom regionens område.
4 §
Ett landsting får sluta avtal med ett annat landsting eller någon annan om att i egenskap av vårdgivare utföra de uppgifter som landstinget ansvarar för enligt denna lag. Ett sådant avtal ska ange de villkor som gäller för överlämnandet och utförandet av uppgifterna.
En region får sluta avtal med en annan region eller någon annan om att i egenskap av vårdgivare utföra de uppgifter som regionen ansvarar för enligt denna lag. Ett sådant avtal ska ange de villkor som gäller för överlämnandet och utförandet av uppgifterna.
5 §
Landstinget ska informera Försäkringskassan om vilken eller vilka vårdgivare som ska utföra de försäkringsmedicinska utredningar som landstinget ansvarar för.
Regionen ska informera Försäkringskassan om vilken eller vilka vårdgivare som ska utföra de försäkringsmedicinska utredningar som regionen ansvarar för.
15 §
Ett landsting har rätt till ersättning från staten för kostnader för försäkringsmedicinska utredningar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regerings-formen meddela ytterligare före-skrifter om ersättning för kostnader som ett landsting har med anled-ning av skyldigheter enligt denna lag.
En region har rätt till ersättning från staten för kostnader för försäkringsmedicinska utredningar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regerings-formen meddela ytterligare före-skrifter om ersättning för kostnader som en region har med anledning av skyldigheter enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.157 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 3 kap. 5 §, 6 kap. 3 § och rubriken närmast före 6 kap. 3 § lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2018:1212
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Det som sägs om landsting i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Det som sägs om regioner i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i en region.
3 kap.
5 §
Personuppgifterna får behandlas om det är nödvändigt för övriga ändamål:
1. debitering till landstingen,
1. debitering till regionerna,
2. ekonomisk uppföljning och framställning av statistik hos E-hälsomyndigheten,
3. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för framställning av statistik,
3. registrering och redovisning till regionerna av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för framställning av statistik,
4. registrering och redovisning till förskrivare, verksamhetschefer enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), verksamhetschefer enligt tandvårdslagen (1985:125) och läkemedelskommittéer enligt lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården,
5. registrering och redovisning till Socialstyrelsen av uppgifter för epidemiologiska undersökningar, forskning, framställning av statistik, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvårdsområdet,
6. registrering och redovisning till Inspektionen för vård och omsorg av uppgifter om en läkares eller tandläkares förskrivning av narkotiskt läkemedel eller annat särskilt läkemedel, för inspektionens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt patientsa¨kerhetslagen (2010:659),
7. registrering och redovisning av uppgifter för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets tillsyn över utbyte av läkemedel enligt 21 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och för prövning och tillsyn enligt samma lag av läkemedel som får säljas enligt 4 kap. 10 § och 5 kap. 1 § andra stycket läkemedelslagen (2015:315), eller
8. registrering och redovisning av uppgifter för Läkemedelsverkets tillsyn över tillhandahållandeskyldigheten enligt 2 kap. 6 § 3 lagen (2009:366) om handel med läkemedel samt för Läkemedelsverkets tillsyn över uppgiftslämnande vid expediering av en förskrivning enligt 2 kap. 6 § 5 lagen om handel med läkemedel.
6 kap.
Landsting
Regioner
3 §
E-hälsomyndigheten ska till det landsting som enligt 22 § lagen (2002:160) om läkemedelsför-måner m.m. ska ersätta kostnaderna för läkemedelsförmåner, för de ändamål som anges i 3 kap. 5 § 1 och 3, lämna ut uppgifter om expedieringar av förskrivna läkemedel och andra varor som omfattas av den lagen.
E-hälsomyndigheten ska, för samma ändamål som anges i första stycket, till det landsting som enligt 7 kap. 4 § smittskyddslagen (2004:168) ska ersätta kostnader för läkemedel lämna ut uppgifter om expedieringar av förskrivna läkemedel som är kostnadsfria enligt den lagen.
För ändamål som anges i 3 kap. 5 § 3 ska uppgifter om patientens identitet vara krypterade på ett sådant sätt att dennes identitet skyddas. I 4 kap. 6 § andra stycket patientdatalagen (2008:355) finns bestämmelser om att detta skydd för patientens identitet ska bestå hos landstingen.
E-hälsomyndigheten ska till den region som enligt 22 § lagen (2002:160) om läkemedelsför-måner m.m. ska ersätta kostnaderna för läkemedelsförmåner, för de ändamål som anges i 3 kap. 5 § 1 och 3, lämna ut uppgifter om expedieringar av förskrivna läkemedel och andra varor som omfattas av den lagen.
E-hälsomyndigheten ska, för samma ändamål som anges i första stycket, till den region som enligt 7 kap. 4 § smittskyddslagen (2004:168) ska ersätta kostnader för läkemedel lämna ut uppgifter om expedieringar av förskrivna läkemedel som är kostnadsfria enligt den lagen.
För ändamål som anges i 3 kap. 5 § 3 ska uppgifter om patientens identitet vara krypterade på ett sådant sätt att dennes identitet skyddas. I 4 kap. 6 § andra stycket patientdatalagen (2008:355) finns bestämmelser om att detta skydd för patientens identitet ska bestå hos regionerna.
2.158 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1214) om ändring i patientdatalagen (2008:355)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § patientdatalagen (2008:355) i stället för lydelsen enligt lagen (2018:1214) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2018:1214
Föreslagen lydelse
4 kap.
6 §
I 6 kap. 3 § lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista finns bestämmelser om att E-hälsomyndigheten ska lämna ut vissa uppgifter till landstingen om förskrivning av läkemedel och andra varor och att uppgifter om patientens identitet ska vara krypterade vid utlämnandet.
I 6 kap. 3 § lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista finns bestämmelser om att E-hälsomyndigheten ska lämna ut vissa uppgifter till regionerna om förskrivning av läkemedel och andra varor och att uppgifter om patientens identitet ska vara krypterade vid utlämnandet.
Uppgifter som avses i första stycket får inte behandlas i syfte att röja en patients identitet utan att patienten samtycker till det.
Uppgifter om en patients identitet som har dokumenterats inom hälso- och sjukvården och som landstingen ska sambearbeta med sådana uppgifter som avses i första stycket, ska vara krypterade så att patientens identitet skyddas vid behandlingen.
Uppgifter om en patients identitet som har dokumenterats inom hälso- och sjukvården och som regionerna ska sambearbeta med sådana uppgifter som avses i första stycket, ska vara krypterade så att patientens identitet skyddas vid behandlingen.
2.159 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1241) om ändring i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista i stället för lydelsen enligt lagen (2018:1241) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2018:1241
Föreslagen lydelse
3 kap.
5 §
Personuppgifterna får behandlas om det är nödvändigt för övriga ändamål:
1. debitering till landstingen,
1. debitering till regionerna,
1. debitering till landstingen,
1. debitering till regionerna,
2. ekonomisk uppföljning och framställning av statistik hos E-hälsomyndigheten,
3. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för framställning av statistik,
3. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för framställning av statistik,
3. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för framställning av statistik,
3. registrering och redovisning till regionerna av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för framställning av statistik,
3. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för framställning av statistik,
3. registrering och redovisning till regionerna av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för framställning av statistik,
4. registrering och redovisning till förskrivare, verksamhetschefer enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), verksamhetschefer enligt tandvårdslagen (1985:125) och läkemedelskommittéer enligt lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården,
5. registrering och redovisning till Socialstyrelsen av uppgifter för epidemiologiska undersökningar, forskning, framställning av statistik, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvårdsområdet,
6. registrering och redovisning till Inspektionen för vård och omsorg av uppgifter om en läkares eller tandläkares förskrivning av narkotiskt läkemedel eller annat särskilt läkemedel, för inspektionens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt patientsa¨kerhetslagen (2010:659),
7. registrering och redovisning av uppgifter för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets tillsyn över utbyte av läkemedel enligt 21-21 c §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och för prövning och tillsyn enligt samma lag av läkemedel som får säljas enligt 4 kap. 10 § och 5 kap. 1 § andra stycket läkemedelslagen (2015:315), eller
8. registrering och redovisning av uppgifter för Läkemedelsverkets tillsyn över tillhandahållandeskyldigheten enligt 2 kap. 6 § 3 lagen (2009:366) om handel med läkemedel samt för Läkemedelsverkets tillsyn över uppgiftslämnande vid expediering av en förskrivning enligt 2 kap. 6 § 5 lagen om handel med läkemedel.
2.160 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1276) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 30 kap. 25 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för lydelsen enligt lagen (2018:1276) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2018:1276
Föreslagen lydelse
30 kap.
25 §
Om ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting i samband med sådana överläggningar som avses i 9 och 13 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. får en uppgift från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket som är sekretessreglerad enligt 23 § första stycket 1, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos landstinget eller kommunen.
Om ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett lands-ting får en uppgift från Läkemedelsverket som förekommer i ett ärende om klinisk läkemedelspröv-ning på människor och som är sekretessreglerad enligt 23 §, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos landstinget eller kommunen.
Om en region eller en kommun som inte ingår i en region i samband med sådana överlägg-ningar som avses i 9 och 13 §§ lagen (2002:160) om läkemedels-förmåner m.m. får en uppgift från Tandvårds- och läkemedelsför-månsverket som är sekretessregle-rad enligt 23 § första stycket 1, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos regionen eller kommunen.
Om en region eller en kommun som inte ingår i en region får en uppgift från Läkemedelsverket som förekommer i ett ärende om klinisk läkemedelsprövning på människor och som är sekretessreglerad enligt 23 §, blir sekretessbestämmelsen tillämplig på uppgiften även hos regionen eller kommunen.
Sekretessen gäller dock inte om det finns en primär sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse som är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten.
2.161 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 1, 7, och 9 §§ lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser om skyldighet för statsråden och vissa offentliga funktionärer vid statliga myndigheter, kommuner och landsting att anmäla innehav av finansiella instrument.
I denna lag finns bestämmelser om skyldighet för statsråden och vissa offentliga funktionärer vid statliga myndigheter, kommuner och regioner att anmäla innehav av finansiella instrument.
Lagen gäller inte myndigheter under riksdagen och inte heller de allmänna pensionsfonderna.
7 §
Om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom en kommun eller ett landsting, får kommunen eller landstinget besluta att de arbetstagare eller uppdragstagare som kommunen eller landstinget bestämmer ska vara skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella instrument.
Om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom en kommun eller en region, får kommunen eller regionen besluta att de arbetstagare eller uppdragstagare som kommunen eller regionen bestämmer ska vara skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella instrument.
9 §
Den som är anmälningsskyldig ska till myndigheten, kommunen eller landstinget anmäla sitt innehav av finansiella instrument och ändringar i innehavet. Statsråden ska göra sådan anmälan till Regeringskansliet.
Den som är anmälningsskyldig ska till myndigheten, kommunen eller regionen anmäla sitt innehav av finansiella instrument och ändringar i innehavet. Statsråden ska göra sådan anmälan till Regeringskansliet.
Om den som är anmälningsskyldig inte innehar några finansiella instrument, ska han eller hon anmäla det.
Myndigheten, kommunen eller landstinget ska föra en förteckning över anmälningarna.
Myndigheten, kommunen eller regionen ska föra en förteckning över anmälningarna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.162 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Med offentlig aktör avses en statlig eller kommunal myndighet eller en beslutande församling i en kommun eller ett landsting.
Med offentlig aktör avses en statlig eller kommunal myndighet eller en beslutande församling i en kommun eller en region.
Vid tillämpningen av denna lag ska med offentlig aktör jämställas
1. ett sådant offentligt styrt organ som avses i 5 §,
2. en sammanslutning som inrättats särskilt för att tillgodose behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och som består av
a) en eller flera myndigheter eller församlingar enligt första stycket, eller
b) ett eller flera organ enligt 1,
3. privata aktörer som yrkesmässigt bedriver verksamhet som till någon del är offentligt finansierad och som
a) aktören bedriver i egenskap av enskild huvudman inom skolväsendet eller huvudman för en sådan internationell skola som avses i 24 kap. skollagen (2010:800),
b) utgör hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) eller tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125), eller
c) bedrivs enligt socialtjänstlagen (2001:453), lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eller utgör personlig assistans som utförs med assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken, och
4. enskilda utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina, och som till största delen har statsbidrag som finansiering av högskoleutbildning på grundnivå eller avancerad nivå eller för utbildning på forskarnivå.
5 §
Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en sådan offentlig aktör som avses i 4 § första stycket eller andra stycket 1 eller 2,
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, en region eller en sådan offentlig aktör som avses i 4 § första stycket eller andra stycket 1 eller 2,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en sådan offentlig aktör som avses i 4 § första stycket eller andra stycket 1 eller 2, eller
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, en region eller en sådan offentlig aktör som avses i 4 § första stycket eller andra stycket 1 eller 2, eller
3. i vars styrelse eller motsva-rande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en sådan offentlig aktör som avses i 4 § första stycket eller andra stycket 1 eller 2.
3. i vars styrelse eller motsva-rande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller en sådan offentlig aktör som avses i 4 § första stycket eller andra stycket 1 eller 2.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.163 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1997) om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 5 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i stället för lydelsen enligt lagen (2018:1997) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2018:1997
Föreslagen lydelse
10 kap.
5 §
I landstingen ska det finnas möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring inklusive bastjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.
I regionerna ska det finnas möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring inklusive bastjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.
2.164 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ och rubriken närmast före 3 § lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Statliga myndigheter och en kommun eller ett landsting får ingå serviceavtal om att för varandras räkning lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och i övrigt handlägga förvaltningsärenden, med de begränsningar som anges i denna lag eller i förordning.
Statliga myndigheter och en kommun eller en region får ingå serviceavtal om att för varandras räkning lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och i övrigt handlägga förvaltningsärenden, med de begränsningar som anges i denna lag eller i förordning.
Den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska ingå avtal om att för andra myndigheters räkning utföra uppgifter enligt första stycket.
Kommuner och landsting
Kommuner och regioner
3 §
Förvaltningsuppgifter som inne-fattar myndighetsutövning och som en kommun eller ett landsting ansvarar för får inte omfattas av ett serviceavtal.
Förvaltningsuppgifter som inne-fattar myndighetsutövning och som en kommun eller en region ansvarar för får inte omfattas av ett serviceavtal.
Ett serviceavtal med en kommun eller ett landsting får trots detta omfatta att
Ett serviceavtal med en kommun eller en region får trots detta omfatta att
1. ta emot ansökningar om plats och, med undantag för barn som behöver särskilt stöd enligt 8 kap. 7 § och 14 kap. 6 § skollagen (2010:800), fördela platser och lämna erbjudanden om plats för barn och elever i förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. samma lag,
2. lämna ekonomiskt stöd till inackordering för elever i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning enligt skollagen,
3. enligt kommunala föreskrifter ge tillstånd till att inrätta annat slag av toalett än vattentoalett, eller
4. bevilja parkeringstillstånd för rörelsehindrade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2.165 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2019:504
Föreslagen lydelse
3 §
Denna lag tillämpas på forskning som utförs av
1. universitet och högskolor som har staten som huvudman och som
omfattas av högskolelagen (1992:1434),
2. andra statliga myndigheter,
3. staten i form av aktiebolag, om bolagets verksamhet är reglerad i lag eller någon annan författning eller om staten som ägare eller genom tillskott av statliga anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,
4. staten i form av stiftelse, om stiftelsens verksamhet är reglerad i lag eller någon annan författning eller om stiftelsen är bildad av eller tillsammans med staten eller förvaltas av en statlig myndighet,
5. kommuner och landsting, eller av aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande, och
5. kommuner och regioner, eller av aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller regioner utövar ett rättsligt bestämmande inflytande, och
6. enskilda utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämp-ningsområde för forskningshuvudmän som bedriver forskning inom det försvars- och säkerhetspolitiska området. Regeringen får också besluta om sådana undantag i enskilda fall.
2.166 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:000) om ändring i skyddslagen (2010:305)
Härigenom föreskrivs att 4 § skyddslagen (2010:305) i stället för lydelsen enligt lagen (2019:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2018/19:127
Föreslagen lydelse
4 §
Följande byggnader, andra anläggningar, områden och objekt får beslutas vara skyddsobjekt:
1. statschefens och tronföljarens residens och bostäder samt stats-ministerns bostäder,
2. byggnader, andra anläggningar och områden som staten har ägande-rätt eller nyttjanderätt till och som disponeras av riksdagen eller riksdags-förvaltningen,
3. byggnader och andra anläggningar som staten, en kommun eller ett landsting har äganderätt eller nyttjanderätt till och som används eller är avsedda för att leda eller styra statlig eller kommunal verksamhet,
3. byggnader och andra anläggningar som staten, en kommun eller en region har äganderätt eller nyttjanderätt till och som används eller är avsedda för att leda eller styra statlig eller kommunal verksamhet,
4. byggnader, andra anläggningar och områden som används eller är avsedda för polisverksamhet eller för annan verksamhet som innefattar att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, verksamhet inom kriminalvården eller Sveriges försörjning med sedlar och mynt,
5. byggnader, andra anläggningar och områden som används eller är avsedda för
- fredstida krishantering,
- elektroniska kommunikationer,
- posthantering,
- transporter,
- alarmering,
- försvarsindustriella ändamål, eller
- försörjning med energi, vatten, livsmedel eller andra förnödenheter av betydelse för Sveriges försörjningsberedskap och då även fartyg som används för transport av kärnämnen, och
6. byggnader, andra anläggningar och områden som används eller är avsedda för ledning av räddningstjänst eller för ledning och samordning av civil verksamhet vid höjd beredskap.
3 Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 2 juli 2015 att tillsätta en kommitté med uppgift att föreslå en ny läns- och landstingsindelning. I uppdraget ingick även att analysera om det är lämpligt att ändra beteckningen landsting till en annan beteckning och föreslå hur namnen ska utformas (dir 2015:77). Kommittén antog namnet Indelningskommittén (Fi 2015:09).
Riksdagen tillkännagav i samband med behandlingen av propositionen Övergångsstyre och utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning (prop. 2015/16:121) som sin mening att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till bestämmelser av innebörden att befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas vid ändringar i landstingsindelningen (bet. 2015/16:KU25 punkt 2, rskr. 2015/16:291). Riksdagen har också tillkännagett som sin mening att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en helhetslösning för den regionala organisationen (bet. 2013/14:KU30 punkt 4, rskr. 2013/14:158). Tillkännagivandena, som regeringen bedömer är helt respektive delvis slutbehandlade, behandlas i avsnitt 4.6.
Genom tilläggsdirektiv utgick Indelningskommitténs uppdrag att föreslå en ny läns- och landstingsindelning och kommittén fick bl.a. i uppdrag att föreslå en reglering i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting, förkortad indelningslagen, om vilken hänsyn som ska tas till berörda landstings och kommuners samt befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen (dir. 2017:72).
Indelningskommittén överlämnade i mars 2018 slutbetänkandet Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå (SOU 2018:10). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och kommitténs lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2018/00966/K).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 11 april 2019 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har det gjorts en mindre språklig ändring i 2 kap. 1 § tredje stycket och en mindre redaktionell ändring i 2 kap. 7 a indelningslagen.
Övriga lagförslag i denna proposition är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats beträffande dem.
4 Landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen
4.1 Nuvarande reglering i indelningslagen och kommunallagen
Förutsättningar för indelningsändring
Föreskrifter om grunderna för ändring i rikets indelning i kommuner ska enligt 14 kap. 6 § regeringsformen meddelas i lag. Med kommuner avses i detta sammanhang såväl kommuner på lokal som regional nivå. Den lag som reglerar detta är indelningslagen.
I indelningslagen regleras förutsättningar för ändringar i indelningen och förfarandet vid sådana ändringar. Lagens bestämmelser täcker såväl överföringar av områden från en kommun till en annan kommun som sammanläggning och delning av kommuner (prop. 1978/79:157 s. 35).
Sambandet mellan landstingsindelningen och länsindelningen
Regeringen får enligt 2 kap. 1 § indelningslagen besluta om ändring i rikets indelning i landsting, om det inte finns hinder mot en motsvarande ändring i länsindelningen. Landstingsindelningen är således avhängig av länsindelningen. Bestämmelser om sambandet mellan landstingsindelningen och länsindelningen har funnits sedan länge och finns nu i 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) där det framgår att varje landsting omfattar ett län, om inte något annat är särskilt beslutat. Om staten vill ändra sin administrativa indelning i län är således huvudregeln att även landstingsindelningen ska ändras. Om flera landsting vill ändra landstingsindelningen, såsom var fallet t.ex. vid bildandet av Skåne läns landsting, krävs också att länsindelningen ändras.
Varken förfarandet vid eller kriterierna för ändring i länsindelningen är reglerade. När det gäller ändring i länsindelningen anses det i förarbetena till indelningslagen att regeringen har rätt att besluta om mindre ändringar, medan frågor om mera omfattande ändringar ska underställas riksdagen (prop. 1978/79:157 s. 85 och prop. 1995/96:38 s. 7 f.). Den nuvarande länsindelningen framgår av regeringens tillkännagivande om länens indelning i kommuner (SFS 2007:229). Tillkännagivandet har inte några rättsverkningar utan anger endast hur Sveriges länsindelning ser ut vid tidpunkten för tillkännagivandet.
Bestående fördel
En ändring i landstingsindelningen får enligt 2 kap. 1 § indelningslagen ske endast om ändringen kan antas medföra bestående fördel för ett landsting eller en del av ett landsting eller andra fördelar från allmän synpunkt. Enligt förarbetena krävs det att det från allmän synpunkt föreligger objektivt bärande skäl för ändringen. Prövningen innebär i allmänhet en skälighetsbedömning där olika intressen vägs mot varandra. Prövningen innebär vanligtvis att fördelarna vägs mot nackdelarna, och vid denna avvägning bör alla omständigheter som talar för eller mot en indelningsändring uppmärksammas. I förarbetena anges att det dock bör krävas att en så ingripande åtgärd som en indelningsändring inte genomförs av skäl som ter sig alltför kortsiktiga och att indelningsändringen måste syfta till att ge en permanent lösning av de problem som den äldre indelningen innebär (prop. 1978/79:157 s. 41-43 och 99).
4.2 Landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter vid indelningsändringar
Ändringar i kommunindelningen regleras i indelningslagens första kapitel och ändringar i landstingsindelningen i dess andra kapitel. Reglerna i de båda kapitlen överensstämmer till stora delar med varandra, vilket vid lagens tillkomst ansågs vara naturligt med hänsyn till att flertalet ändringar i landstingsindelningen sker i samband med att kommunindelningen ändras och till att i övrigt i stort sett enhetliga regler gäller för de båda kommuntyperna (prop. 1978/79:157 s. 119). Det finns dock vissa skillnader.
Vid prövning av frågan om ändring i indelningen i kommuner ska särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen. Om en sådan kommun motsätter sig en indelningsändring, får beslut om ändringen meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Särskild hänsyn ska också tas till befolkningens önskemål och synpunkter (1 kap. 1 § andra stycket indelningslagen). När det finns skäl till det ska en särskild undersökning göras om befolkningens inställning. Undersökningen kan göras genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande (1 kap. 24 § indelningslagen).
När det gäller landstingsindelningen finns det inte några bestämmelser om att särskild hänsyn ska tas till önskemål och synpunkter från berörda landsting, kommuner eller befolkningen. Däremot ska vid utredningen, liksom när det gäller kommuner, samråd ske med de landsting som har intresse av frågan (1 kap. 22 § och 2 kap. 7 § indelningslagen). Det finns beträffande landstingen inte heller någon motsvarighet till 1 kap. 24 § indelningslagen om att det ska göras en särskild undersökning om befolkningens inställning till en indelningsändring när det finns skäl till det.
Det är i huvudsak två skäl som i förarbetena till indelningslagen har angetts för dessa skillnader. För det första utgick lagstiftaren från att ändringar av landstingsgränser i regel är ändringar av mindre omfattning som knappast påverkar andra landsting än de som är direkt berörda av ändringen. Oftast sker de som följdändringar till ändringar i den kommunala indelningen. Eftersom särskild hänsyn ska tas till befolkningens synpunkter i den processen behövdes det enligt förarbetena inte någon uttrycklig bestämmelse om detta när det gäller landstingsindelningen. För det andra hänvisas det till att landstingsindelningen är knuten till länsindelningen och därmed också till den statliga administrationen. Det finns med andra ord inte bara ett kommun- och landstingsperspektiv, utan också ett statligt perspektiv i frågan om ändring av landstingsindelningen (se prop. 1978/79:157 s. 87).
4.3 Reglerna om indelningsändringar för kommuner och landsting bör harmoniseras ytterligare
Regeringens bedömning: Reglerna om indelningsändringar för kommuner och landsting bör harmoniseras ytterligare.
Kommitténs bedömning: Kommittén gör ingen uttrycklig bedömning, men dess uttalande i frågan överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i frågan, bl.a. Östergötlands läns landsting, Gällivare kommun och Sveriges Kommuner och Landsting, instämmer i uttalandet.
Skälen för regeringens bedömning: De regler som gäller vid ändringar i kommunindelningen respektive landstingsindelningen överensstämmer i stora delar. Det finns dock som framgår av avsnitt 4.2 vissa skillnader, som bl.a. har motiverats av att ändringar i landstingsindelningen vanligen föranleds av ändringar i kommunindelningen. En ändring i landstingsindelningen kan vara en följd av en ändring i kommunindelningen, men det är långt ifrån det enda scenariot. Bildandet av Västra Götalands och Skåne län och landsting i slutet av 1990-talet är exempel på när flera landsting lades samman, vilket innebar att också den statliga förvaltningen förändrades. Kammarkollegiet har vidare behandlat ett antal ansökningar om sammanslagningar av två eller flera landsting under det senaste decenniet. Till detta ska läggas att ett flertal utredningar har föreslagit en minskning av antalet län och landsting. Mot denna bakgrund är det enligt regeringen angeläget att indelningslagen också reglerar vilken hänsyn som ska tas till såväl berörda landstings och kommuners som befolkningens synpunkter också vid ändringar i landstingsindelningen. Därutöver har riksdagen tillkännagivit att regeringen bör återkomma med förslag till bestämmelser av innebörden att befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas vid sådana ändringar (bet. 2015/16:KU25 punkt 2, rskr. 2015/16:291). Reglerna som gäller för ändringar i kommunindelningen och för ändringar i landstingsindelningen bör därför enligt regeringen harmoniseras ytterligare.
Det finns en direkt koppling mellan landstings- och länsindelningen som innebär att varje län omfattar ett landsting. Som Indelningskommittén konstaterar blir en konsekvens av regleringar beträffande landstingsindelningen att dessa aktualiseras även vid sådana ändringar som sker till följd av ändringar i länsindelningen. Läns- och därmed landstingsindelningen har således en tydlig koppling till statliga verksamheter och statlig administrativ förvaltning. Flera myndigheter har regionala indelningar som utgår från länsgränserna, t.ex. på så vis att en region kan omfatta fler än ett län. Länsstyrelserna är emellertid de enda statliga myndigheter vars indelning helt följer länsindelningen.
Det kan finnas skäl för förändringar av länsstyrelsernas indelning som kan väga lika tungt som eller tyngre än berörda landstings och kommuners intressen när det gäller landstingsindelningen. Det finns därför skäl som talar för att bestämmelserna som gäller landstingen inte behöver vara helt identiska med de regler som gäller för kommuner.
Regeringens utgångspunkt är, liksom vid införandet av indelningslagen, att inte i onödan detaljreglera genomförandet av indelningsändringar och att lagen bör vara neutral i förhållande till alla tänkbara typer av ändringar.
4.4 Landstingens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen
Regeringens förslag: Vid prövning av frågan om ändring i landstingsindelningen ska särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från det eller de landsting som närmast berörs av ändringen.
Det ska krävas särskilda skäl för att besluta om en ändring i landstingsindelningen mot ett berört landstings vilja.
Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan, bl.a. Blekinge läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Jönköpings läns landsting, Norrbottens läns landsting, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Södermanlands läns landsting, Värmlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Örebro läns landsting och Östergötlands läns landsting samt Kammarrätten i Stockholm, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Statskontoret, Högskolan Dalarna, några kommuner, Samverkansorganet i Västerbottens län och Sveriges Kommuner och Landsting, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Timrå kommun anser att förslaget är väl avvägt och framhåller bl.a. att enskilda landsting inte ensidigt bör få blockera väl avvägda reformer. Göteborgs universitet anför att det är viktigt att enskilda landsting inte ges vetorätt till en större regionreform som är av riksintresse. Universitetet anser därför att det är rimligt att skapa en möjlighet att vid särskilda skäl kunna gå emot ett landstings önskemål och att bestämmelserna på landstingsnivå och kommunal nivå på detta område inte är identiska med tanke på kopplingen till länsindelningen.
Kammarkollegiet anser att förslaget inte är tillräckligt utrett och analyserat och förordar att samma kriterier ska gälla för ändring av såväl gräns mellan kommuner som mellan landsting, dvs. att det ska krävas synnerliga skäl för att gå emot ett landstings vilja. Även bl.a. Hallands läns landsting, Jämtlands läns landsting, Bräcke kommun, Halmstad kommun, Krokoms kommun och Kils kommun anser att det bör krävas synnerliga skäl för att besluta om en ändrad landstingsindelning mot ett berört landstings vilja. Hallands läns landsting framhåller att en ändring i statens regionala myndighetsindelning och en omfattande indelningsändring som berör många landsting inte är tillräckligt starka skäl. Kils kommun anser att det är mycket angeläget att en indelningsändring har en så bred acceptans som möjligt eftersom det handlar om en historisk samhällsindelning som skapats under flera hundra år och som har folklig förankring och legitimitet.
Hallands läns landsting och Jämtlands läns landsting anför vidare att det är otydligt vad som utgör särskilda skäl. Kammarkollegiet framhåller att tillämparen behöver kunna skilja mellan vad som utgör synnerliga skäl och vad som endast utgör särskilda skäl.
Västra Götalands läns landsting anser att landstingsindelningar framförallt måste bedömas utifrån ett övergripande nationellt perspektiv, vilket enligt landstinget talar emot att det ska krävas särskilda skäl för att besluta om en ändring i landstingsindelningen mot ett berört landstings vilja.
Skälen för regeringens förslag: Inställningen från berörda landsting vid en ändrad landstingsindelning bör enligt regeringen tillmätas stor vikt vid den sammantagna bedömningen och därför finns det skäl att införa en bestämmelse i indelningslagen som föreskriver att särskild hänsyn ska tas till önskemål och synpunkter från närmast berörda landsting. Detta gäller särskilt när det är fråga om indelningsändringar som berör endast ett fåtal landsting. De landsting vars indelning påverkas direkt ska anses berörda, oavsett om landstinget t.ex. föreslås ingå i ett större landsting eller om en eller flera kommuner vill lämna eller ingå i landstinget. Med ett berört landsting avses således ett landsting som delas, slås ihop, får ett område överfört från sig eller får ett område överfört till sig. Vid en landsomfattande indelningsändring bör samtliga landstings synpunkter beaktas.
Landstingets inställning ska alltså tillmätas särskilt stor tyngd när man vid prövningen av en fråga om indelningsändring väger styrkan av de intressen som talar för ändringen mot dem som talar mot denna. Det kan dock förekomma fall då det är befogat att låta landstingets intressen stå tillbaka för andra intressen. Frågan är då om det även vid ändringar i landstingsindelningen ska krävas synnerliga skäl för att besluta om en ändring i strid med ett landstings vilja, på samma sätt som det krävs vid ändringar i kommunindelningen krävs synnerliga skäl för en ändring mot en kommuns bestridande. Regeringen gör följande överväganden.
Erfarenheterna av de senaste årens indelningsändringar och utredningar om sådana ändringar visar att det bland såväl landsting som kommuner finns olika uppfattningar dels om en ändring över huvud taget ska ske, dels om hur en eventuell ny indelning bör se ut. En del av dessa olika uppfattningar handlar om hur man prioriterar mellan olika perspektiv och behov, t.ex. arbetsmarknad och tillväxt, hälso- och sjukvård, ekonomisk bärkraft samt formerna för politisk organisation.
Mer omfattande förändringar av landstingsindelningen innebär att många, kanske samtliga landsting berörs. Det är därmed troligt att det kan vara svårt att få till stånd en indelning som tillgodoser varje enskilt landstings respektive varje enskild kommuns förstahandsval. Det är naturligtvis enligt regeringen angeläget, vilket Kils kommun också framhåller, att en indelningsändring har en så bred acceptans som möjligt i berörda län och kommuner. Samtidigt kan det i vissa fall vara omöjligt att tillgodose samtliga aktörers olika intressen. En ny administrativ indelning blir med nödvändighet en avvägning utifrån en helhetsbedömning där vissa synpunkter och perspektiv kommer att behöva tillmätas större vikt än andra. I det läget är det inte lämpligt att ge ett enskilt landsting möjlighet att blockera genomförandet av en för hela landet väl avvägd och nödvändig reform. Att en ändrad indelning ger bestående förbättringar för det stora flertalet landsting och kommuner inom flertalet relevanta perspektiv utesluter inte att något eller några landsting respektive kommuner kommer att motsätta sig ändringen utifrån de intressen som är mest relevanta för dem.
Mot den bakgrunden anser regeringen, liksom kommittén, att det inte bör införas någon bestämmelse om att det ska krävas synnerliga skäl för att genomföra en indelningsförändring mot ett enskilt landstings vilja. En sådan bestämmelse skulle, även om den inte innebär ett veto, medföra alltför stora möjligheter att blockera en lösning som tillgodoser det stora flertalets behov, vilket också Timrå kommun och Göteborgs universitet framhåller. Det gäller särskilt om det skulle tas ett nationellt helhetsgrepp på den regionala indelningen som också omfattar länsindelningen, något som visserligen inte är aktuellt för närvarande. I ett sådant fall kan olika landstings intressen kollidera både med varandra och med statens intressen. Då skulle krav på synnerliga skäl kunna innebära att enstaka landsting ges möjlighet att förhindra en väl avvägd helhetslösning som har ett brett stöd.
Samma problematik kan uppstå när det gäller mindre indelningsändringar, som t.ex. när en kommun vill lämna ett landsting för att ingå i ett annat. Det är i dessa fall inte självklart att landstingets intresse ska väga tyngre än den berörda kommunens.
Till skillnad från Västra Götalands läns landsting bedömer regeringen att landstingens synpunkter bör ges en särställning, även om landstingsindelningar också måste bedömas utifrån ett övergripande nationellt perspektiv. Regeringen anser, liksom kommittén och den övervägande majoriteten av remissinstanserna, att det i stället för synnerliga skäl ska krävas särskilda skäl för att besluta om en indelningsändring mot ett berört landstings vilja. Hallands läns landsting, Jämtlands läns landsting och Kammarkollegiet anser att det är otydligt vad som utgör särskilda skäl. Regeringen kan inledningsvis konstatera att skälen för att gå emot ett landstings vilja i fråga om landstingsindelningen alltså inte behöver vara lika starka som de för att gå emot en kommuns vilja vid en ändring i kommunindelningen. Det skulle kunna anses föreligga särskilda skäl t.ex. om det rör en mindre förändring där en kommun på goda grunder, t.ex. starka intressegemenskaper eller näringsgeografiska samband, vill byta länstillhörighet. Det skulle också kunna handla om att det finns starka skäl för en förändring av statens regionala myndighetsindelning eller att det finns anledning att genomföra en mer omfattande indelningsändring som berör många landsting. I sådana situationer går det inte alltid att skapa konsensus om hur indelningen ska se ut och då bör intresset av en fungerande helhetslösning ges företräde framför enskilda landstings uppfattningar. Vad som därutöver kan anses utgöra särskilda skäl får bedömas av tillämparen i det enskilda fallet.
Även andra landsting än de vars indelning påverkas bör ges möjlighet att framföra sina synpunkter. En ändring skulle t.ex. kunna bryta upp eller försvåra befintliga regionala samarbeten. I dessa fall får enligt regeringen en bedömning göras från fall till fall men utan att det krävs särskilda skäl för att förändra indelningen mot sådana landstings viljor. Att utredningen ska omfatta även dessa landstings synpunkter följer redan av bestämmelserna om samråd i 2 kap. 7 § första stycket 7 och 1 kap. 22 § indelningslagen.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis att vid prövning av frågan om ändring i landstingsindelningen ska särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från det eller de landsting som närmast berörs av ändringen. Det ska dock krävas särskilda skäl för att besluta om en ändring i landstingsindelningen mot ett berört landstings vilja.
4.5 Kommunernas synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen
Regeringens förslag: Vid prövning av frågan om ändring i landstingsindelningen ska särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen.
Regeringens bedömning: Det bör inte krävas särskilda skäl för att besluta om en ändring i landstingsindelningen mot en berörd kommuns vilja.
Kommitténs förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan, bl.a. hälften av landstingen, Kammarrätten i Stockholm, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Statskontoret, Högskolan Dalarna, Gällivare kommun, Kungsbacka kommun, Sala kommun och Timrå kommun och Sveriges Kommuner och Landsting, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.
Lunds kommun anser att det bör krävas särskilda skäl för att besluta om en ändring i landstingsindelningen mot en berörd kommuns vilja. De större kommunernas regionala funktion medför enligt kommunen att de bör betraktas som berörda, och att hänsyn behöver tas till deras önskemål och synpunkter, även i de fall när kommunens geografiska område inte omfattas av en eventuell ny landstingsindelning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kommunerna har ett nära samarbete med landstingen t.ex. när det gäller hälso- och sjukvård, regional utveckling, kollektivtrafik och kultur och har ett starkt intresse av hur landstinget fungerar. Det är därför enligt regeringen motiverat att särskild hänsyn tas även till berörda kommuners synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen. Det bör dock inte krävas särskilda skäl för att frångå sådana kommuners vilja. Regeringen anser i likhet med en övervägande majoritet av remissinstanserna och till skillnad från Lunds kommun att det, med tanke på det stora antalet kommuner som kan beröras vid en ändring i landstingsindelning, är tillräckligt att i lag reglera att särskild hänsyn ska tas till berörda kommuners synpunkter. Det är ofrånkomligt att enstaka kommuner kan hamna i ett större landstings geografiska periferi. Det är också ofrånkomligt att färre landsting innebär färre residensstäder. Sådana och andra nackdelar för en enskild kommun bör inte läggas till grund för att enskilda kommuner ska kunna förhindra en i övrigt väl motiverad förändring.
När det däremot är fråga om en kommun belägen vid ett nytt större landstings gräns som vill byta länstillhörighet kan det finnas anledning att tillmäta kommunens önskemål stor vikt. Kommunen kan i detta läge t.ex. genom en ansökan om indelningsändring uttrycka sin vilja. I denna situation blir även de berörda landstingens uppfattningar relevanta.
Synpunkter från samtliga kommuner inom berörda län bör inhämtas och beaktas. Önskemål från gränskommuner som vill byta län bör dock tillmätas större tyngd och prövas särskilt i samband med beredningen av föreslagen indelningsändring.
Regeringen håller med Lunds kommun om att även synpunkter från en större kommun som inte är att betrakta som berörd, eftersom den geografiskt inte ingår i landstingsindelningen, bör beaktas. Detta följer emellertid redan av bestämmelserna om samråd i 2 kap. 7 § första stycket 7 och 1 kap. 22 § indelningslagen. Av dessa bestämmelser följer att en utredning om en ändring i den kommunala indelningen ska omfatta alla omständigheter som inverkar på frågan och att samråd ska ske med de kommuner och landsting som har intresse av frågan om en ändring i den kommunala indelningen. Till skillnad från Lunds kommun anser dock regeringen inte att särskild hänsyn bör tas till dessa kommuners synpunkter. Vikten som ska läggas vid synpunkterna från berörda kommuner bör alltså vara något tyngre.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis att vid prövning av frågan om ändring i landstingsindelningen ska särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen.
4.6 Befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen
Regeringens förslag: Befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas vid prövning av frågan om ändring i landstingsindelningen.
Berörda landsting ska, om det inte är uppenbart obehövligt, som ett led i beredningen av ett yttrande eller en ansökan om ändrad landstingsindelning inhämta synpunkter från befolkningen.
Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommittén föreslår att berörda landsting ska inhämta synpunkter från sina medlemmar.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan, bl.a. hälften av landstingen, Kammarrätten i Stockholm, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Statskontoret, Högskolan Dalarna, några kommuner, Samverkansorganet i Västerbottens län och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Jämtlands läns landsting och Norrbottens läns landsting är positiva till att befolkningens synpunkter inhämtas och att den representativa demokratin får ansvar för detta inom ramen för den politiska beredningsprocessen. Göteborgs universitet menar att det är viktigt att tydligt slå fast att det är medborgarnas demokratiskt valda företrädare som har sista ordet och fastställer landstingets hållning till den föreslagna förändringen. Timrå kommun anser att det är av stor vikt att den representativa demokratin ska ta ansvar för den helhetsbedömning som krävs när en ny regional indelning av länen ska genomföras. Halmstad kommun välkomnar att berörda landsting, som ett led i beredningen av ett yttrande eller en ansökan om ändrad landstingsindelning, ska inhämta synpunkter från sina invånare om det inte är uppenbart obehövligt. SKL betonar att eftersom landstingsfullmäktige ska göra en helhetsbedömning utifrån olika intressen måste också landstinget ansvara för inhämtandet av befolkningens synpunkter och avgöra på vilket sätt det ska göras. Det är därför positivt att det inte regleras hur befolkningens önskemål och synpunkter ska inhämtas, vilket gör att landstingen själva kan avgöra vilka metoder som är bäst lämpade för att samla in och dokumentera befolkningens inställning.
Halmstad kommun förordar att särskild hänsyn tas till befolkningens önskemål och synpunkter, även om dess inställning måste vägas mot andra intressen och faktorer. Även Hallands läns landsting anser att förslaget ger befolkningens synpunkter en för svag ställning och att särskild hänsyn ska tas till befolkningens inställning, i synnerhet om viljan kommer till tydligt uttryck genom exempelvis en folkomröstning. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det sett ur ett brett demokratiperspektiv är grundläggande att den medborgerliga rätten och möjligheten att kunna påverka är lika, oavsett var i landet medborgaren är bosatt. Enligt länsstyrelsen bör det därför finnas enhetliga och tydliga regler om hur medborgaropinionen ska inhämtas och hur medborgarinflytandet ska utövas.
Västra Götalands läns landsting anser att landstingsindelningar framförallt måste bedömas utifrån ett övergripande nationellt perspektiv, varför synpunkter från medlemmarna bör inhämtas enbart om det finns särskilda skäl. Kils kommun pekar på risken för att en lagreglering av kravet på att befolkningens synpunkter ska inhämtas används som ett skäl för en mindre omfattande förankring. Det räcker inte att bara formellt ha inhämtat synpunkter, utan dessa måste vägas mot andra intressen och faktorer.
Skälen för regeringens förslag
Befolkningens synpunkter ska beaktas
Enligt indelningslagens regler om ändring i kommunindelningen ska, förutom till berörda kommuners synpunkter, särskild hänsyn även tas till befolkningens önskemål och synpunkter. Riksdagen har alltså ansett att just när det gäller indelningsfrågor kan det finnas skäl att särskilt inhämta befolkningens synpunkter.
Indelningslagens särskiljande av kommunerna genom sina folkvalda representanter respektive befolkningen är enligt regeringen inte självklar. Fullmäktigeförsamlingarna är valda av och ansvariga inför medborgarna i kommunen. Enligt den representativa demokratins principer företräder fullmäktige befolkningen och har ansvaret för att tolka den samlade folkviljan i kommunen. Det innebär att de politiska partierna och deras förtroendevalda förutsätts ha en kontinuerlig dialog med kommunens invånare. Fullmäktige förutsätts sedan kunna göra de ofta svåra och komplicerade avvägningar mellan olika intressen som kommer till uttryck. Det gäller inte minst en komplex fråga som en indelningsändring. De frågor som en fullmäktigeförsamling måste väga samman och ta ställning till är dessutom svåra att täcka i en frågeformulering i t.ex. en folkomröstning eller opinionsundersökning.
Regeringen anser dock liksom Indelningskommittén att det, på grund av indelningsfrågornas långsiktiga karaktär och det förhållandet att såväl kommande generationer som politiska majoriteter binds upp av besluten, är lämpligt att besluten föregås av information och diskussion samt att de är väl förankrade. Som riksdagen också framhållit i sitt tillkännagivande om befolkningens synpunkter påverkar förändringar i landstingsindelningen den regionala demokratin och den regionala representationen. Det kan få stor betydelse för enskilda personer vilket landsting de tillhör eftersom det handlar om hur man som medborgare ska representeras och möjligheterna till politisk delaktighet (bet. 2015/16:KU25 punkt 2, rskr. 2015/16:291).
Av dessa skäl finns det enligt regeringen anledning att särskilt reglera att hänsyn ska tas till önskemål och synpunkter från befolkningen i berörda landsting. Befolkningens inställning måste dock vägas mot andra intressen och faktorer, bl.a. berörda kommuners och landstings inställning, näringsgeografiska och ekonomiska förhållanden samt statens behov av att göra förändringar i sin administrativa indelning. Eftersom dessa intressen och faktorer varierar från fall till fall, är det inte möjligt att närmare ange hur en sådan avvägning bör göras. Befolkningens synpunkter kommer sannolikt att tillmätas olika tyngd beroende på vilken typ av indelningsändring det är fråga om, hur tydligt folkopinionen kommit till uttryck och andra omständigheter.
Befolkningens uppfattning bör enligt regeringen ha mer avgörande betydelse exempelvis när en kommun överväger ett länsbyte. I detta sammanhang är det färre variabler som har betydelse, vilket gör att de förtroendevalda kan få tydligare vägledning av synpunkterna från befolkningen i berörda landsting. Besluten bygger dock på olika avvägningar som kräver en helhetsbedömning som i grunden vilar på politiska ställningstaganden och värderingar. Att som Halmstads kommun och Hallands läns landsting förordar föreskriva att särskild hänsyn ska tas till befolkningens önskemål och synpunkter riskerar att skapa överdrivna förväntningar beträffande befolkningens synpunkter.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas vid prövning av frågan om ändringar i landstingsindelningen.
Landstingen ska inhämta synpunkterna
Om befolkningens synpunkter ska kunna beaktas måste de vara kända. Det innebär att de som huvudregel först på något sätt måste hämtas in. När det gäller ändringar i kommunindelningen är det länsstyrelsen som, när det finns skäl till det och efter beslut av Kammarkollegiet, ska göra en särskild undersökning om befolkningens inställning. Undersökningen kan enligt bestämmelsen ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Det vanligaste i praktiken har enligt Indelningskommittén dock varit att kommunerna har genomfört folkomröstningar, varefter det inte har funnits skäl för en särskild undersökning. I de fall länsstyrelserna har genomfört undersökningar har det rört sig om opinionsundersökningar.
Regeringen anser, liksom flertalet av remissinstanserna, att inhämtandet av befolkningens synpunkter bör ske som ett led i den regionala representativa demokratins beredningsprocess och inte som en särskild undersökning utförd av en myndighet. På detta sätt kan befolkningens synpunkter vägas in som en del av ett allsidigt beslutsunderlag såväl när fullmäktige ska ta ställning i frågan, som när regeringen ska fatta beslut om en eventuell ändring. Förslaget innebär vidare att landstingen måste involvera medborgarna i den diskussion som föregår beslutet.
Regeringen föreslår därför att berörda landsting, som ett led i beredningen av ett yttrande eller en ansökan om ändrad landstingsindelning, som huvudregel ska inhämta synpunkter från befolkningen. Utredningen har föreslagit att uttrycket "sina medlemmar" ska användas. Regeringen konstaterar att begreppet medlem är vidare än begreppet befolkningen. Medlem i en kommun är enligt 1 kap. 5 och § kommunallagen bl.a. den som äger fast egendom i en kommun eller ska betala kommunalskatt där. Medlem av ett landsting är enligt 1 kap. 6 § samma lag den som är medlem av en kommun inom landstinget. Begreppet medlem omfattar således, till skillnad från begreppet befolkningen, t.ex. juridiska personer. Regeringen anser att begreppet befolkningen bör användas vid landstingsindelningar på samma sätt som vid kommunindelningar enligt 1 kap. 24 § indelningslagen.
Det finns dock situationer när något särskilt inhämtande av befolkningens önskemål och synpunkter inte är nödvändigt, t.ex. vid mindre omfattande gränsjusteringar eller om befolkningens synpunkter redan har inhämtats. I de flesta fall av något mer omfattande ändringar i indelningen finns det dock enligt regeringens mening, till skillnad från vad Västra Götalands läns landsting anser, skäl att inhämta befolkningens synpunkter på förslaget för att säkra att landstingets invånare involveras i de diskussioner som föregår beslutet. Det bör därför anges i lagen att befolkningens synpunkter ska inhämtas om det inte är uppenbart obehövligt.
Det bör inte närmare regleras hur och när synpunkter ska inhämtas
Det finns för- och nackdelar med att reglera hur och när befolkningens önskemål och synpunkter ska inhämtas. Om det inte regleras på vilket sätt synpunkterna ska inhämtas, kan processerna komma att se olika ut i olika län. När det gäller ändringar i form av en landsomfattande reform, eller då flera landsting är berörda, finns det ett värde i en ordnad och samordnad process. Det kan annars bli svårt att värdera och analysera resultaten. Det finns en risk att uppfattningar blir svåra att tolka och att resultaten i vissa län får orimlig tyngd i förhållande till andra, där man har haft andra processer. Av dessa skäl kan det vara en fördel att reglera när och hur synpunkterna ska inhämtas.
Regeringen anser dock liksom kommittén och flertalet remissinstanser att nackdelarna med att reglera hur processen ska se ut överväger fördelarna. Det finns starka skäl för att kunna inhämta befolkningens önskemål och synpunkter i olika delar av landet på olika sätt. Det kan vara stor skillnad mellan vilka frågor som är viktiga beroende på t.ex. länets läge och storlek. Det kan också finnas frågor som bara är aktuella lokalt och som bör diskuteras i särskilda former. Det är också troligt att olika processer lämpar sig för olika sorters indelningsändringar. Det krävs sannolikt olika metoder för inhämtande av befolkningens synpunkter beroende på om det är fråga om en kommun som vill byta län eller en landsomfattande reform. Ett ytterligare skäl för att inte reglera när en sådan process ska ske och hur den ska se ut är att det skulle kunna leda till överklaganden kring själva processen även om det egentligen handlar om ett missnöje med sakfrågan. Till skillnad från Länsstyrelsen i Jämtlands län anser regeringen att en detaljerad reglering som reglerar alla typer av indelningsändringar inte bör införas i indelningslagen. Det kan också påpekas att någon sådan reglering inte heller finns när det gäller ändringar i kommunindelningen. Det viktiga är att få en allsidig belysning av synpunkter och ett gediget beslutsunderlag. Regeringen menar därför att det inte närmare bör regleras hur och när synpunkterna ska hämtas in. Detta kan alltså, på samma sätt som när det gäller ändringar i kommunindelningen, göras antingen genom folkomröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Det är också möjligt att kombinera olika metoder. Det väsentliga är enligt regeringen att förslag om indelningsändringar är kända för befolkningen och att den har haft möjlighet att framföra sina åsikter samt att de förtroendevalda har kunnat värdera detta tillsammans med övrigt underlag när de tar ställning till förslaget.
För att beslutsfattarna ska ha en möjlighet att beakta befolkningens synpunkter är det enligt regeringen viktigt att dessa inte bara består av ett ja eller nej till en tänkt förändring. Synpunkterna bör bygga på information om såväl motiven till förslaget som konsekvenserna av att det genomförs eller inte genomförs. De inhämtade synpunkterna bör vara av den karaktären och omfattningen att de kan utgöra en del av ett allsidigt underlag för fullmäktiges och även regeringens beslut. Det kan variera vilka frågor som är mest väsentliga att få belysta, även om det handlar om en landsomfattande reform. Dokumentationen av befolkningens synpunkter bör beröra förslagets olika delar och dess konsekvenser för t.ex. hälso- och sjukvård, kollektivtrafik och förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Även sådana uppgifter som hur viktig denna fråga är för medborgarna är av intresse.
För att en sådan process ska vara möjlig att genomföra krävs det att landstingen får tillräckligt lång remisstid inför ett yttrande.
Tillkännagivanden från riksdagen
Riksdagen har i samband med behandlingen av propositionen Övergångsstyre och utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning (prop. 2015/16:121) tillkännagett för regeringen att den bör återkomma till riksdagen med förslag till bestämmelser av innebörden att befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas vid ändringar i landstingsindelningen (bet. 2015/16:KU25 punkt 2, rskr. 2015/16:291). Regeringen bedömer att detta tillkännagivande mot bakgrund av förslaget ovan är slutbehandlat.
Riksdagen har även gett uttryck för att det finns ett problem med för små landsting - både geografiskt och befolkningsmässigt - och att myndigheternas organisation på regional nivå ännu är splittrad. Riksdagen har mot denna bakgrund tillkännagett för regeringen som sin mening att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en helhetslösning för den regionala organisationen (bet. 2013/14:KU30 punkt 4, rskr. 2013/14:158). Indelningskommittén föreslog i delbetänkandet Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) att tre nya län skulle bildas fr.o.m. 2018 och att motsvarande landsting skulle bildas fr.o.m. 2019. I tilläggsdirektiv till Indelningskommittén (dir.2017:72) har regeringen dels uttalat att den inte avser att fortsätta bereda dessa förslag, dels återkallat kommitténs uppdrag att föreslå en ny läns- och landstingsindelning eftersom det inte fanns förutsättningar att genomföra förslagen. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att tillkännagivandet är slutbehandlat i den del som rör landets organisation på regional nivå. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i fråga om resterande del av tillkännagivandet som rör de statliga myndigheternas organisation på regional nivå.
5 En ny beteckning för kommuner på regional nivå
5.1 Bakgrund
Landstingen
Landstingen, eller landskapstingen, är en beteckning med medeltida rötter. Så kallades de allmänna folkmöten, som hölls i de gamla landen eller landskapen för behandling av rikets gemensamma angelägenheter. De moderna landstingen tillkom genom 1862 års kommunalförfattningar som upphöjdes till lag 1866 i samband med att tvåkammarriksdagen ersatte den gamla ståndsriksdagen. Landstingens verksamheter var inledningsvis mycket blandade. Dagens dominerande verksamhet, hälso- och sjukvård, hade en relativt undanskymd plats i landstingens tidiga historia vilken var mer närings- och utbildningsinriktad. En ny landstingslag stiftades 1954. Landstingets karaktär av kommun markerades genom införande av termen landstingskommun för att beteckna den juridiska personen och området, medan termen landsting förbehölls det beslutande organet. Under 1970-talet fick landstingen bl.a. ansvar för gymnasial utbildning, exempelvis vårdutbildning och naturbrukslinjer. Landstingen har även haft huvudmannaansvar för folkhögskolor, vilket flera landsting fortfarande har. Utöver utbildningsfrågor kom landstingen även att få ett större ansvar för kulturfrågor. Från och med 1980-talet tillkom ansvaret för den regionala kollektivtrafiken. Beteckningen landstingskommun ändrades 1992 i kommunallagen och ersattes med beteckningen landsting. I regeringsformen användes dock landstingskommun ända fram till 2011. Sedan slutet av 1990-talet och försöken med en ändrad regional ansvarsfördelning har allt fler landsting tagit över ansvaret för regionalt tillväxtarbete och transportinfrastrukturplanering från länsstyrelserna, det som i dag kallas för det regionala utvecklingsansvaret, se nedan under rubriken Det regionala utvecklingsansvaret. Dessutom har landstingen genom kultursamverkansmodellen fått nya uppgifter inom kulturområdet.
Flera utredningar har berört bl.a. frågan om landstingens uppgifter och lämpliga alternativ till beteckningen landsting under 1900- och 2000-talet, bl.a. Regionberedningens slutbetänkande Regional framtid (SOU 1995:27), den parlamentariska regionkommitténs slutbetänkande Regionalt folkstyre och statlig länsförvaltning (SOU 2000:85), Ansvarskommitténs slutbetänkande Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10). Även Utredningen om den statliga regionala förvaltningens delbetänkande Gotland - användningen av beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse (SOU 2010:94) och slutbetänkande Statens regionala förvaltning - förslag till en angelägen reform (SOU 2012:81) har behandlat dessa frågor.
Det regionala utvecklingsansvaret
Landstingen i Skåne och Västra Götalands län fick i samband med att det infördes en försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i slutet av 1990-talet rätt att besluta att landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen i stället skulle betecknas regionfullmäktige och regionstyrelsen. Dock kvarstod att val skulle ske till landstingsfullmäktige. Den ändrade regionala ansvarsfördelningen innebar att dessa landsting bl.a. övertog ansvaret för att utarbeta en strategi för länets långsiktiga utveckling och ansvaret för transport och infrastrukturplanering från länsstyrelsen.
Rätten att använda de nya beteckningarna på fullmäktige och styrelse motiverades i förarbetena med att namnändringen kunde markera för medborgare, myndigheter och näringsliv landstingets förändrade roll i regionen (prop. 1996/97:36 s. 36).
Försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning blev så småningom permanent. Successivt har allt fler landsting ansökt om och fått ta över det regionala utvecklingsansvaret. Riksdagen beslutade den 19 juni 2018 om propositionen Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar (prop. 2017/18:206, bet. 2017/18:KU46, rskr. 2017/18:418). Beslutet innebar att landstingen i Stockholms, Kalmar, Blekinge, Södermanlands, Värmlands, Dalarnas och Västerbottens län fr.o.m. den 1 januari 2019 övertog det regionala utvecklingsansvaret. I och med beslutet har nu samtliga landsting och Gotlands kommun det regionala utvecklingsansvaret. Samtliga landsting får därmed enligt 4 § första stycket lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar besluta att landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen i stället ska betecknas regionfullmäktige respektive regionstyrelsen. Även Gotlands kommun har enligt andra stycket möjlighet att använda regionfullmäktige och regionstyrelsen i stället för kommunfullmäktige och kommunstyrelsen på motsvarande sätt. Vid genomförande av val enligt vallagen (2005:837) ska dock beteckningen landstingsfullmäktige användas vid val i landstinget. Vid val i Gotlands kommun ska beteckningen kommunfullmäktige användas.
Reglering av beteckningen
I 1 kap. 7 § regeringsformen anges att det i riket finns kommuner på lokal och regional nivå. Regeringen gjorde i förarbetena bedömningen att det inte är nödvändigt att i grundlag reglera hur de två typerna av kommuner ska betecknas. Det viktiga var i stället enligt regeringen att det i grundlag markeras att det i riket finns kommuner på både lokal och regional nivå. Mot denna bakgrund instämde regeringen i utredningens bedömning att uttrycken "primärkommuner" och "landstingskommuner" borde utmönstras ur regeringsformen och att kommuntyperna i regeringsformen i stället borde omtalas som "kommuner på lokal och regional nivå". Regeringen anförde att det genom förslaget klargörs att olika slags kommuner kan ges olika beteckningar genom annan lagstiftning utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om kommuner i regeringsformen. (prop. 2009/10:80 s. 209).
I 1 kap. 1 § kommunallagen anges att Sverige är indelat i kommuner och landsting. Också i vallagen (2005:837) och annan lagstiftning används beteckningen landsting för kommuner på regional nivå. I t.ex. 4 kap. vallagen används rubriken Val till landstingsfullmäktige.
Olika beteckningar har använts samtidigt
I Skåne och Västra Götalands län har man använt sig av beteckningen region sedan slutet av 1900-talet. I takt med att fler landsting har tagit över det regionala utvecklingsansvaret, och därmed fått möjlighet att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse, har allt fler successivt börjat använda sig av beteckningen region i stället för landsting. I dag använder samtliga landsting och Gotlands kommun denna beteckning. Detta har gjorts trots att beteckningen landsting används i kommunallagen, vallagen och annan lagstiftning. Detta har inneburit att det i flera län har varit en annan beteckning än den som används av landstingen själva som står i officiella register m.m. Eftersom någon ändring inte gjorts i lag använder regeringen i t.ex. propositioner beteckningen landsting.
5.2 Beteckningen ska ändras
Regeringens förslag: Beteckningen för kommuner på regional nivå ska vara region.
Fullmäktige i kommuner på regional nivå ska i kommunallagen, vallagen och annan lagstiftning benämnas regionfullmäktige och styrelsen ska benämnas regionstyrelse.
I tryckfrihetsförordningen ska dock benämningen fullmäktige i kommuner på regional nivå användas.
Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens. Kommittén föreslår även att namnen på de enskilda regionerna ska utformas så att ordet region placeras före namnet på respektive län och att ordet län ska ingå i namnet.
Remissinstanserna: En övervägande del av landstingen och övriga remissinstanser, däribland Västernorrlands läns landsting, Västmanlands läns landsting och Östergötlands läns landsting, Statistiska centralbyrån, (SCB), länsstyrelserna i Uppsala, Jämtlands och Västmanlands län, Lunds universitet, Södertörns högskola, Valmyndigheten, flera kommuner, Samverkansorganet i Kalmar län, SmåKom, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Regionsamverkan Sydsverige, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget om att beteckningen för kommuner på regional nivå ska vara region. Hallands läns landsting anser att förslaget skapar tydlighet och att den otydlighet som nu finns i och med att begreppen region och landsting används om varandra försvinner. Också Länsstyrelsen i Jämtlands län och samverkansorganet i Kalmar län anser att förslaget bidrar till en enhetlighet och tydlighet för medborgarna. SKL välkomnar att beteckningen uppdateras så att det på valdagen blir tydligt för väljarna vad man väljer till. SKL, Lunds universitet och Södertörns högskola framhåller att regionbegreppet är lämpligt eftersom det är vedertaget i de regioner som övertagit det regionala utvecklingsansvaret. Södermanlands läns landsting, Karlskrona kommun och Kils kommun anser att förändringen av landstingens uppgifter är principiell till sin karaktär och att det motiverar ett namnbyte.
Flera remissinstanser, däribland Kammarkollegiet, Institutet för språk och folkminnen, Länsstyrelsen i Hallands län, Statskontoret, Göteborgs universitet, Lantmäteriet och Örebro läns landsting, avstyrker eller är tveksamma till kommitténs förslag om beteckningsbyte. Kammarkollegiet, Institutet för språk och folkminne och Lantmäteriet ifrågasätter om det har skett en sådan principiell förändring att ett beteckningsbyte är motiverat. Institutet anför vidare att det för närvarande inte är lämpligt att använda adjektivformen regional som beteckning på företeelser med anknytning till landstingen, eftersom den förekommer i så många andra sammanhang. Att ge mångtydiga allmänspråkliga ord en specifik och avgränsad innebörd för centrala samhällsbegrepp är enligt institutet olämpligt. Kammarrätten i Stockholm anser att risken för sammanblandning och missförstånd för medborgarna är stor. Eftersom det rör sig om ett grundläggande demokratiskt organ anser kammarrätten att ett tydligare begrepp bör användas som bättre lämpar sig för författningar och andra formella sammanhang. Även Kammarkollegiet, Göteborgs universitet och Länsstyrelsen i Hallands län anför liknande synpunkter. Tankesmedjan framtid för Jämtland anser att det skulle försvaga det folkliga engagemanget att byta ett ord som står för regionalt självstyre med tusenårig hävd mot ett ord som tankesmedjan anser är anonymt och substanslöst. Statskontoret noterar att region används i vardagligt språkbruk som benämning på mer geografiskt mer övergripande områden och att ordet region inom t.ex. EU har en annan innebörd. Det kommer därför enligt Statskontoret inte vara självklart att beteckningen region kommer att associeras med landsting.
Kammarkollegiet, Örebro läns landsting, Länsstyrelsen i Hallands län och Karlskoga kommun förespråkar att beteckningen regionkommun används. Kammarkollegiet anger att begreppet regionkommun inte används i det allmänna språkbruket och därför, precis som beteckningen landsting, skulle vara enklare att uppfatta som en formell beteckning för en juridisk person. Örebro läns landsting anför att begreppet regionkommun blir entydigt för den parlamentariska, folkvalda regionala nivån. Länsstyrelsen i Hallands län är tveksam till beteckningen region som har många skiftande betydelser och anser att beteckningen regionkommun vore mer precist.
Samtliga remissinstanser som yttrar sig i fråga om benämning på fullmäktige och styrelse tillstyrker kommitténs förslag.
Ett fåtal remissinstanser, bl.a. Gävleborgs läns landsting, Jönköpings läns landsting, Östergötlands läns landsting och Arvidsjaurs kommun, tillstyrker kommitténs förslag om utformning av namn på de enskilda regionerna.
Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig om utformning av namn på de enskilda regionerna t.ex. Hallands läns landsting, Norrbottens läns landsting, Skåne läns landsting och Uppsala läns landsting, Lunds universitet, Södertörns högskola, Samverkansorganet i Västerbottens län samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) avstyrker förslaget och anser att ordet län inte ska ingå i namnet. Institutet för språk och folkminnen framhåller att den föreslagna utformningen med ordet region följt av länets namn, inte är lämplig och påpekar att det inte följer språkriktighetsnormer. Västernorrlands läns landsting anser att ordet län i de formella namnen kan accepteras om regionerna har möjlighet att utelämna det i sina kontakter med medborgarna. Lunds kommun framför att det blir en begreppsblandning när ordet län ska läggas till sist i beteckningen. Behovet att särskilja stad från region finns t.ex. i Örebro och Jönköpings län men det framstår enligt kommunen som onödigt att man i övriga delar av landet ska behöva forma sig efter detta.
Flera remissinstanser, bl.a. Jämtlands läns landsting, Kronobergs läns landsting, Södermanlands läns landsting, Örebro läns landsting, Östergötlands läns landsting och SKL, anser att det bör vara upp till respektive organisation att bestämma utformningen av det namn som ska användas i kontakterna med medborgarna. Ett flertal remissinstanser, däribland Statistiska centralbyrån (SCB), Kammarkollegiet och Västra Götalands läns landsting framhåller att det bör vara samma namn som används i samtliga sammanhang. Västra Götalands läns landsting anför att landstinget är positivt till enhetliga principer för namnsättning för regionerna och att namnen inleds med ordet region. Enhetlighet över landet underlättar enligt landstinget för invånare att förstå och känna igen den regionala nivån. Kammarkollegiet anser att det finns ett behov av att ensa landstingens namn och att en enhetlighet i alla sammanhang är nödvändig. Av detta följer att landstingen, enligt myndigheten, inte bör ges möjlighet att kalla sig något annat än den det officiella namnet.
Skälen för regeringens förslag
Beteckningen ska vara region
Indelningskommittén anser att situationen med olika beteckningar där det används en beteckning på valsedeln och en annan i kommunikationen med medborgarna inte är hållbar. Kommittén anser att beteckningen för kommuner på regional nivå bör ändras, trots att mycket talar för att behålla beteckningen landsting. Kommittén menar vidare att en viktig förändring har skett på så sätt att landstingen nu har ansvar för betydligt fler frågor och att det skett en sådan principiell förändring att ett namnbyte är motiverat. Till detta kommer enligt kommittén att beteckningen landsting i vissa delar av landet inte har använts på många år.
Regeringen anser, liksom kommittén och flertalet remissinstanser, att det finns skäl att byta beteckningen för kommuner på regional nivå. Det är enligt regeringen väsentligt för att skapa större tydlighet och förståelse för det demokratiska systemets struktur genom att säkerställa en enhetlighet. Den lagstadgade beteckningen på kommuner på regional nivå och den som används i praktiken bör enligt regeringen vara densamma. En beteckning som används av samtliga aktörer och i alla sammanhang kommer, vilket också bl.a. Hallands läns landsting, Kalmar läns landsting, SCB och Kammarkollegiet påpekar, medföra en ökad tydlighet jämfört med nuvarande situation.
Som bl.a. Kils kommun, Södertörns universitet och SKL framhåller har beteckningen region använts av flera landsting under lång tid och samtliga landsting använder denna beteckning fr.o.m. 2019. Regeringen konstaterar att begreppet landsting i vissa län inte har förekommit på många år, vare sig i den politiska debatten eller i kontakterna med allmänheten, även om beteckningen landstingsfullmäktige använts vid val. Också i den politiska debatten på nationell nivå används allt oftare beteckningen region. Eftersom någon ändring inte har gjorts i kommunallagen använder dock regeringen beteckningen landsting. Det blir otydligt då båda beteckningarna, landsting och region, används samtidigt och oklart för medborgarna vad som gäller i olika sammanhang. Regeringen instämmer också i det som Valmyndigheten anför att det ur demokratisk synvinkel är viktigt att medborgarna har möjlighet att förstå den samhällsstruktur de lever i och ska påverka i allmänna val. Att ändra beteckningen på kommuner på regional nivå kan enligt regeringen, utöver att leda till en ökad enhetlighet, också bidra till en ökad förståelse för den offentliga sektorns struktur.
Regeringen instämmer dock i det som framförs av Lantmäteriet och Institutet för språk och folkminnen om att den förändring som skett av landstingens uppgifter avseende utvecklingsfrågor i sig inte är ett tillräckligt starkt skäl för att ändra beteckningen. Det är enligt regeringen inte lämpligt att ange förändrade uppgifter som motiv för en ändring av beteckningen. Enligt regeringen är det viktigt att beteckningen är oberoende av vilka uppgifter som åligger kommunerna på regional nivå och att beteckningen därmed inte behöver ändras vid framtida uppgiftsförändringar.
Flera remissinstanser, bl.a. Kammarkollegiet, Institutet för språk och folkminnen och Göteborgs universitet, för fram att en ändring av beteckningen från landsting till region innebär att det till viss del blir mer otydligt eftersom ordet region används på många olika sätt och i olika sammanhang och att risken för missförstånd ökar jämfört med om endast beteckningen landsting används. Det finns som Statskontoret påpekar även en viss risk för otydlighet då beteckningen region också kan förstås som en benämning på ett geografiskt område.
Regeringen konstaterar dock att beteckningen region använts länge i vissa län och att det fått fäste framför allt i dessa län, men även i t.ex. den nationella politiska debatten och i media. Regeringen noterar vidare att många tror att beteckningen redan har ändrats eftersom samtliga landsting använder sig av beteckningen region.
Kammarkollegiet, Karlskoga kommun, Örebro läns landsting och Länsstyrelsen i Hallands län förordar beteckningen regionkommun. Denna har visserligen enligt regeringen flera fördelar jämfört med beteckningen region. Beteckningen regionkommun skulle minska risken för sammanblandningar och missförstånd i förhållande till andra användningsområden. Det är t.ex. mindre risk att regionkommun uppfattas som ett geografiskt område snarare än en organisation. Vidare blir det tydligare att regionkommun är en kommun på regional nivå. Beteckningen är emellertid lång och sannolikt kommer endast dess första led, region, att användas i de flesta sammanhang. Som Hallands läns landsting påtalat finns det en uppenbar risk att regionerna kommer att ha ett officiellt namn men att man verkar under ett annat varumärke. Därmed skulle problematiken med dagens situation delvis kvarstå då olika beteckningar skulle användas i olika sammanhang. Som bl.a. Kammarkollegiet och Valmyndigheten framhåller bör samma beteckning enligt regeringen användas i alla sammanhang. Regeringen anser sammanfattningsvis att fördelarna med begreppet regionkommun inte överväger nackdelarna.
Regeringens sammantagna bedömning är att region är den mest ändamålsenliga beteckningen för en kommun på regional nivå. Regeringen föreslår därför att beteckningen för en kommun på regional nivå ska vara region.
Benämning på fullmäktige och styrelse
Enligt 4 § lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar får landstingen besluta att landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen i stället ska betecknas regionfullmäktige och regionstyrelsen. Det som sägs i andra författningar om landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen gäller i sådant fall regionfullmäktige och regionstyrelsen.
Benämningarna landstingsfullmäktige respektive landstingsstyrelse används t.ex. i 1 kap. 1 § vallagen, 1 kap. 8 § och 9 kap. 21 § kommunallagen. Som en följd av att beteckningen landsting ändras till region ska även benämningarna landstingsfullmäktige och landstingsstyrelse ändras. Regeringen anser liksom kommittén att benämningarna regionfullmäktige och regionstyrelse bör användas.
Regeringen föreslår sammanfattningsvis att fullmäktige i kommuner på regional nivå i kommunallagen, vallagen och annan lagstiftning ska benämnas regionfullmäktige och att styrelsen ska benämnas regionstyrelse. Detta föranleder följdändringar i lagen om regionalt utvecklingsansvar. Terminologin i tryckfrihetsförordningen bör dock anpassas till regeringsformens, se avsnitt 6.1.3.
Utformning av namn på de enskilda regionerna
Indelningskommittén föreslog att namnen på de enskilda regionerna skulle utformas med ordet region och det officiella namnet på länet. Vidare föreslog kommittén att ordet län skulle ingå i namnet på grund av risken för att organisationen endast associeras med en av kommunerna i länet. Fördelarna med en enhetlig utformning av namnen gör enligt kommittén att detta bör gälla i alla län.
Som nämnts i avsnitt 5.1 har, sedan kommittén lämnade sitt betänkande, samtliga landsting övertagit det regionala utvecklingsansvaret och använder sig i dag därför också av beteckningen region. En övervägande del av landstingen använder i dag beteckningen region placerat före namnet på länet och utan ordet län, t.ex. Region Skåne och Region Norrbotten. Örebro, Jönköpings och Kalmar läns landsting använder sig av ordet region följt av länsnamnet och ordet län. Jämtlands läns landsting använder beteckningen Region Jämtland Härjedalen och Södermanlands läns landsting använder sig av beteckningen Region Sörmland. Fullmäktige i Västra Götalands läns landsting beslutade i april 2019 att ändra det publika namnet på organisationen från Västra Götalandsregionen till Region Västra Götaland fr.o.m. 2021.
Lagen om regionalt utvecklingsansvar har ändrats på så vis att enskilda landsting inte längre nämns i lagen eftersom samtliga landsting övertagit detta ansvar (prop. 2017/18:206, bet. 2017/18:KU46, rskr. 2017/18:418). Det kan dock finnas skäl att i enstaka förordningar peka ut vissa särskilda regioner.
Regeringen anser liksom kommittén att namnen på de enskilda regionerna bör utformas på ett likartat sätt och menar, i likhet med bl.a. Kammarkollegiet och Västra Götalands läns landsting, att samma namn bör användas i alla sammanhang. Nuvarande ordning med olika utformningar och olika namn som används i olika sammanhang är enligt regeringen varken tydlig eller tillfredsställande och ambitionen är att nå en ökad enhetlighet och tydlighet när det gäller utformningen. Detta blir enligt regeringen ännu viktigare med beteckningen region, som används i fler sammanhang än beteckningen landsting.
Regeringen befarar liksom Hallands läns landsting att kommitténs förslag skulle medföra att regionerna ändå skulle välja att använda sig av en annan beteckning än den officiella. Flera remissinstanser har också gett uttryck för att de själva bör kunna bestämma vilket namn som ska användas i kommunikationen med medborgarna. Regeringen konstaterar att kommitténs förslag därmed skulle riskera att skapa en situation där organisationerna utformar namnet på olika sätt och där risken för otydlighet och missförstånd ökar. Regeringen anser därför, i likhet med t.ex. Skåne läns landsting och SKL att ordet län inte bör finnas med i namnet. Regeringen anser att fördelarna med den enhetlighet som följer av att utforma namnen på så vis överväger den otydlighet som uppstår i de län där kommun eller ortsnamn överensstämmer med länsnamnet, t.ex. Region Örebro. En sådan utformning av namnen skulle vidare innebära att namnen överensstämmer med de som flertalet landsting använder i dag.
Detta medför att de officiella namnen på kommunerna på regional nivå i Jämtlands län bör vara Region Jämtland och i Södermanlands län Region Södermanland. Om kommunerna på regional nivå vill använda ett annat namn bör namnet på länet ändras. Det har gjorts t.ex. i Dalarna där länsnamnet ändrades från Kopparbergs till Dalarnas län den 1 januari 1997 (se prop. 1995/96:38 s. 31 f.).
Det kan finnas skäl att, utöver nödvändiga förordningsändringar, ytterligare reglera hur de enskilda regionernas namn ska utformas. Frågan om en sådan reglering har dock inte utretts. Regeringen kommer emellertid att följa utvecklingen vad gäller namnen på de enskilda regionerna och vid behov vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa en enhetlig utformning och användning av de enskilda regionernas namn.
Regeringen anser sammanfattningsvis att namnen på de enskilda kommunerna på regional nivå bör utformas så att ordet region placeras före namnet på respektive län enligt följande modell: Region Norrbotten, Region Skåne, Region Stockholm, Region Västra Götaland osv.
5.3 Någon definition bör inte införas i kommunallagen
Regeringens bedömning: Någon definition av vad som avses med region och kommun bör inte införas i kommunallagen.
Hänvisningar till en sådan definition bör följaktligen inte införas i lagen om kollektivtrafik eller lagen om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet.
Kommitténs förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Kommittén föreslår att en definition av vad som avses med region och kommun ska införas i kommunallagen. Kommittén föreslår vidare att en hänvisning till den definitionen ska införas i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik och lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig i denna fråga. Kungsbacka kommun anser att legaldefinitioner är bra och att förslaget tydliggör indelningsstrukturen under den nationella nivån med en regional och lokal nivå. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Sala kommun föreslår en alternativ utformning av definitionen.
Lunds universitet ifrågasätter om denna definition behövs och påtalar att det inte finns någon sådan i dag.
Skälen för regeringens bedömning: Kommittén föreslår att en definition av begreppet region ska införas i kommunallagen och menar att en sådan kan lösa en del av problemen med att använda begreppet region. Det går sedan enligt kommittén att lägga in hänvisningar till denna definition i författningstext där det finns risk för sammanblandning med andra användningar av regionbegreppet. Kommittén föreslår sådana hänvisningar i lagen om kollektivtrafik och lagen om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet. Kommittén konstaterar samtidigt att det inte löser problemen med beteckningen i den praktiska användningen och påpekar vikten av att såväl regeringen som landstingen själva är tydliga i sin kommunikation så att det i varje situation framgår vad som avses.
Regeringen anser, liksom Lunds universitet, att det inte är nödvändigt med en definition i kommunallagen. I 1 kap. 7 § regeringsformen slås det fast att det i riket finns kommuner på lokal och regional nivå. I kommunallagen kommer det med anledning av förslaget i avsnitt 5.2. att anges att Sverige är indelat i kommuner och regioner. Regeringen anser, till skillnad från Kungsbacka kommun att indelningsstrukturen därmed framgår tillräckligt tydligt. Vid behov kan också en hänvisning göras till regioner enligt kommunallagen. Regeringen bedömer emellertid att det inte finns behov av en sådan hänvisning i lagen om kollektivtrafik och lagen om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet.
När begreppen kommun och kommunal används i regeringsformen avses båda kommuntyperna, dvs. både kommuner på lokal nivå och kommuner på regional nivå. Kommitténs förslag skulle enligt regeringen kunna innebära att det blir svårare att använda begreppet kommun för kommuner på både lokal och regional nivå.
Regeringen anser sammanfattningsvis att någon definition av vad som avses med region och kommun inte bör införas i kommunallagen.
5.4 Gotlands kommun
5.4.1 Bakgrund
Gotlands kommun är en kommun på lokal nivå. Kommunen ansvarar även för uppgifter som landsting ansvarar för i andra län och är därför en s.k. landstingsfri kommun. Det är vidare den enda kommunen i Gotlands län.
Gotlands kommun får sedan 2012, enligt 4 § lagen om regionalt utvecklingsansvar, på motsvarande sätt som landstingen när det gäller landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen, besluta att kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i stället ska betecknas regionfullmäktige och regionstyrelsen. Det som sägs i andra författningar om kommunfullmäktige och kommunstyrelsen gäller i sådant fall Gotlands kommuns regionfullmäktige och regionstyrelsen. Eftersom kommunen har denna möjlighet har den, liksom landstingen, valt att även använda sig av beteckningen region. I samband med behandlingen av propositionen Regionalt utvecklingsansvar i vissa län (prop. 2009/10:156), tillkännagav riksdagen som sin mening att regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse får användas för Gotlands del.
Regeringen lämnade med anledning av tillkännagivandet ett sådant förslag i propositionen Användning av beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse för Gotlands kommun (prop. 2011/12:21). Av propositionen framgår att flera remissinstanser ansåg att det fanns en risk för missförstånd och otydlighet om Gotlands kommun erhöll denna möjlighet. Den föreslagna ordningen innebar att beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse skulle kunna användas för två olika typer av valda församlingar, både för landstingsfullmäktige respektive landstingsstyrelse i vissa landsting och för kommunfullmäktige respektive kommunstyrelse på Gotland. Regeringen instämde i att det kan komma uppstå begreppsförvirring. Det var därför enligt regeringen väsentligt att om kommunen valde att utnyttja möjligheten att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse tydligt informerade allmänheten om detta. I fråga om val enligt vallagen skulle emellertid beteckningen val till kommunfullmäktige i Gotlands kommun användas (prop. 2011/12:21 s. 7 f.).
5.4.2 Fortsatt möjlighet att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse
Regeringens bedömning: Gotlands kommun bör fortsatt ha möjlighet att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse. Vid genomförande av val enligt vallagen i Gotlands kommun bör beteckningen kommunfullmäktige fortsatt användas.
Kommitténs förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Kommitténs huvudförslag är att möjligheten för Gotlands kommun att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse ska upphöra att gälla. Kommitténs alternativa förslag överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig i frågan, däribland Gotlands kommun, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sala kommun, Kils kommun och SmåKom, avstyrker kommitténs huvudförslag men tillstyrker dess alternativa förslag. Gotlands kommun anser att det alternativa förslaget överensstämmer med den syn och de behov som finns på Gotland. Kils kommun anger att ordet region redan använts en tid, som beteckning på de organ som har övertagit det regionala utvecklingsansvaret. Därför anser kommunen att inte heller Gotlands kommun fortsatt ska betecknas Gotlands kommun. Denna organisation har ett regionalt utvecklingsansvar och fullgör de uppgifter som ankommer på en region. Sala kommun anför en liknande synpunkt. SKL anser att då Gotland har kvar sitt uppdrag för regional utveckling och benämningen Region Gotland är en accepterad avvikelse sedan tidigare bör den fortsatt få användas. SmåKom anser att Gotland själv ska få avgöra vilken beteckning som ska användas.
Skälen för regeringens bedömning: Kommittén föreslår i första hand att Gotlands kommuns möjlighet att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar ska upphöra att gälla. Det innebär att kommunen skulle betecknas Gotlands kommun och att fullmäktige och styrelse skulle betecknas kommunfullmäktige och kommunstyrelse. Om beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region framstår det enligt kommittén som problematiskt om Gotlands kommun även fortsättningsvis skulle använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse. Det blir då inte längre fråga om att organisationer med olika formella namn har rätt att använda sig av samma beteckning, utan att en kommun skulle använda det som är den formella beteckningen för en annan typ av organisation. Det skulle enligt kommittén inte bidra till den tydlighet som eftersträvas med en enhetlig beteckning, vare sig nationellt eller internationellt.
Regeringen delar kommitténs bedömning att det finns risk för otydlighet om Gotlands kommun även fortsättningsvis tillåts använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse. I övriga län kommer det med förslaget i avsnitt 5.2 att finnas en kommun på regional nivå som betecknas region och flera kommuner på lokal nivå som betecknas kommuner. I Gotlands län kommer det däremot enbart finnas en kommun på lokal nivå (Gotlands kommun) och ingen kommun på regional nivå. Att ge Gotlands kommun möjlighet att fortsätta använda sig av beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse medför därför, vilket också kommittén påtalar, att dessa beteckningar i Gotlands län avser en annan typ av organisation än i övriga län. Med en sådan möjlighet riskerar det att bli otydligt vilken typ av organisation, som ansvarar för de kommunala uppgifterna i Gotlands län.
Regeringen konstaterar i avsnitt 5.2 att en ändrad beteckning inte motiveras av att landstingen övertagit ansvaret för det regionala utvecklingsansvaret. Regeringen anser därför, till skillnad från Kils och Sala kommuner, att ansvaret för det regionala utvecklingsansvaret inte bör vara avgörande för Gotlands kommuns möjligheter att använda beteckningarna. Beteckningarna landsting och region åsyftar själva organisationen, dvs. kommuner på regional nivå. Detta innebär att beteckningen inte är knuten till vilka uppgifter som organisationen ansvarar för och att beteckningen kvarstår även om uppgifterna ändras. Detsamma gäller också beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse. Trots detta har Gotlands kommun möjlighet att använda sig av beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse till följd av att kommunen getts ansvar för de uppgifter som i andra län hanteras av kommuner på regional nivå, dvs. Gotlands kommun är en s.k. landstingsfri kommun. Denna möjlighet är då inte avhängig vilka specifika uppgifter som ansvaret omfattar utan att kommunen getts motsvarande ansvar som gäller för kommuner på regional nivå i alla andra län. Detta medför att om Gotlands kommun ges fortsatt möjlighet att använda beteckningarna kommer den möjligheten att kvarstå så länge kommunen fortfarande ges detta ansvar.
Enligt regeringen finns det därför skäl som talar för att Gotlands kommun ska ha möjlighet att fortsätta använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse. Beteckningarna har använts av kommunen under en längre tid och därmed är dessa väl etablerade hos befolkningen. Sannolikt kommer kommunen även fortsättningsvis att ansvara för de uppgifter som i andra län sköts av landsting (regioner). Dessutom är länet relativt litet sett till befolkningens storlek och geografiskt väl avgränsat vilket gör det enklare för kommunen att nå ut med information om dess beteckning till allmänheten. I övriga län sker val till både kommun- och landstingsfullmäktige. Eftersom det bara finns en kommunal organisation i Gotlands län sker val därmed endast till ett fullmäktige. Sammantaget konstaterar regeringen därmed att Gotland redan i flera olika avseenden särskiljer sig från övriga län, vilket motiverar en avvikande begreppsanvändning.
Regeringen anser sammanfattningsvis att Gotlands kommun fortsatt bör ha möjlighet att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse.
Eftersom Gotlands kommun är en landstingsfri kommun anser regeringen vidare att beteckningen kommunfullmäktige fortsatt bör användas vid genomförande av val enligt vallagen i Gotlands kommun.
6 Författningsändringar till följd av en ny beteckning
6.1 Allmänt om följdändringarna
Förslaget om ändrad beteckning på landsting föranleder ändringar och följdändringar i ett stort antal författningar där beteckningen förekommer.
Flertalet ändringar är av okomplicerat slag, exempelvis att landsting ersätts av region eller landstingsfullmäktige av regionfullmäktige. I vissa fall krävs emellertid omformuleringar. Regeringen bedömer att det inte är lämpligt att använda begreppet regional som beteckning på företeelser med anknytning till landstingen eftersom den förekommer i så många andra sammanhang.
I vissa fall där både kommunal och landstingskommunal förekommit i samma författning bedömer regeringen att det är möjligt att utmönstra sistnämnda beteckning. Detta mot bakgrund av att beteckningen kommunal, enligt regeringsformens terminologi, avser både kommuner och landsting (se prop. 2009/10:80 s. 209).
I de fall beteckningen landsting i en författning hänför sig till förhållanden i förfluten tid föreslås som huvudregel inte någon ändring. Detta gäller exempelvis lagen (2005:1137) om skattereduktion för virke från stormfälld skog vid 2006-2008 års taxeringar och lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen (1994:1220).
Några följdändringar kräver särskilda lösningar. Regeringens överväganden i fråga om dessa redovisas nedan.
Ordet region, regional osv. förekommer i många författningar. Kommittén har gjort bedömningen att sådana ord i framtiden bör undvikas i lagstiftningen i den mån de syftar på något annat än de nuvarande landstingen. Det går dock inte enligt regeringen att förbehålla begreppet region en viss betydelse i annan lagstiftning än den som nu behandlas. Regeringen delar emellertid kommitténs bedömning att orden region, regional osv. i så stor utsträckning som möjligt bör utmönstras ur befintliga författningar och föreslår att begreppet region i ellagen och sjukvårdsregion i hälso- och sjukvårdslagen ges nya beteckningar (se nedan). I övriga fall bedömer regeringen att beteckningen inte omedelbart behöver bytas ut, utan att detta lämpligen kan övervägas i samband med att författningar ses över i andra sammanhang. Ett sådant exempel är beteckningen regional kollektivtrafikmyndighet i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik.
6.1.1 Ändring i ellagen
Regeringens förslag: Begreppet region i ellagen ska ersättas med nätregion i samband med att beteckningen landsting byts ut mot region.
Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Ordet landsting förekommer i en paragraf i ellagen (1997:857). I 2 kap. 11 a § stadgas att en nätkoncessions giltighet får göras beroende av att säkerhet ställs för vissa kostnader. Landsting och vissa andra aktörer är enligt bestämmelsen undantagna från kravet på ställd säkerhet.
Beteckningen landsting i ellagen ska enligt regeringens förslag ersättas med region. Detta ord används dock redan i en annan betydelse i 4 kap. 8 §. Bestämmelsen reglerar utformningen av nättariffer för regionledningar. Vid denna utformning ska vissa kostnader beaktas samlat för nätkoncessionshavarens samtliga regionledningar inom en och samma region.
Vad en regionledning är definieras i 1 kap. 4 a §. Det är en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och vars spänning understiger 220 kilovolt. Vad som utgör en region är däremot varken uttryckligen reglerat eller tydligt utifrån det sammanhang i vilket ordet förekommer. Begreppet fyller en funktion för utjämning av kostnaderna för de s.k. uttagskunderna, samtidigt som systemet med differentierade nättariffer för södra och norra delarna av landet upprätthålls. Enligt förarbetena får frågan om vad som utgör samma region avgöras genom nätmyndighetens praxis (se prop. 1996/97:136 s. 155 och prop. 2008/09:141 s. 98).
Eftersom det inte tydligt framgår av ellagen att ordet region betecknar något annat än landsting bör det ersättas. I ellagen används redan ordet "område" med en särskild betydelse (se 2 kap. 2 §). Regeringen föreslår därför att ordet region behålls som ett ordled, men att bestämmelsen i 4 kap. 8 § förtydligas så att det framgår att termen avser något annat än landsting. Regeringen anser, liksom kommittén, att det enklaste och tydligaste alternativet är beteckningen nätregion och föreslår därför att begreppet region i ellagen ska ersättas med nätregion i samband med att beteckningen landsting byts ut mot region.
6.1.2 Ändring i hälso- och sjukvårdslagen
Regeringens förslag: De sjukvårdsregioner som landet har delats in i för hälso- och sjukvård som berör flera landsting ska benämnas samverkansregioner.
Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Östergötlands läns landsting tillstyrker förslaget och flertalet övriga remissinstanser har inga invändningar.
Ett fåtal remissinstanser, bl.a. Hallands läns landsting, Kronobergs läns landsting och Skåne läns landsting, är tveksamma till förslaget och förespråkar att benämningen bör inkludera att det handlar om vård och samverkan. Landstingen nämner som alternativ att nuvarande sjukvårdsregioner i stället benämns Vårdsamverkan Syd, Vårdsamverkan Sydost, Vårdsamverkan Väst osv.
Skälen för regeringens förslag: I hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, förekommer såväl begreppet landsting som begreppet sjukvårdsregion. Regeringen får, med stöd av 6 kap. 1 § HSL, meddela föreskrifter om att landet ska delas in i regioner för den hälso- och sjukvård som berör flera landsting. Sådana föreskrifter finns i 3 kap. 1 § hälso- och sjukvårdsförordningen. Enligt bestämmelsen är landet indelat i sex regioner: Stockholmsregionen, Linköpingsregionen, Lund/Malmöregionen, Göteborgsregionen, Uppsala/Örebroregionen och Umeåregionen. I 2 kap. 7 § HSL anges att med nationell högspecialiserad vård avses i denna lag offentligt finansierad hälso- och sjukvård som behöver koncentreras till en eller flera enheter men inte till varje sjukvårdsregion för att kvaliteten, patientsäkerheten och kunskapsutvecklingen ska kunna upprätthållas och ett effektivt användande av hälso- och sjukvårdens resurser ska kunna uppnås.
Begreppet sjukvårdsregion bör enligt regeringen ersättas när beteckningen på kommuner på regional nivå ändras. Det finns en uppenbar risk för sammanblandning med landstingen, eftersom även dessa, efter ändringen av beteckning, kommer att vara regioner som ansvarar för hälso- och sjukvård. Regeringen anser liksom kommittén, men till skillnad från Hallands, Kronobergs och Skåne läns landsting, att samverkansregion är en lämplig benämning eftersom den knyter an till sjukvårdsregionernas syfte och samtidigt är mer distinkt i förhållande till landstingen (regionerna). Regeringen har för avsikt att bestämma benämningen på de olika samverkansregionerna i förordning. Det bör då tydligt framgå av namnen vilket geografiskt område som avses.
6.1.3 Följdändringar i tryckfrihetsförordningen
och riksdagsordningen
Regeringens förslag: De två bestämmelser i tryckfrihetsförordningen där beteckningen landsting används ska anpassas till regeringsformens terminologi. I dessa bestämmelser ska därför beteckningen "landstingsfullmäktige" ersättas med "fullmäktige i kommunen på regional nivå" och "landstingsstyrelsen" med "styrelsen i kommunen på regional nivå".
Den bestämmelse i tryckfrihetsförordningen som reglerar valet av juryledamöter om en kommun i ett län inte tillhör ett landsting ska upphävas.
I riksdagsordningen ska beteckningen landsting ersättas med region i den tilläggsbestämmelse där den förekommer.
Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Beteckningen landsting förekommer i både i tryckfrihetsförordningen och i riksdagsordningen. I regeringsformen ersattes begreppet landsting med uttrycket "kommuner på regional nivå" genom en ändring 2011. Regeringen bedömde då att det inte var nödvändigt att i grundlag reglera hur de två typerna av kommuner som finns ska betecknas (prop. 2009/10:80 s. 209). Denna princip bör enligt regeringen nu genomföras fullt ut.
I riksdagsordningen förekommer beteckningen landsting endast i en tilläggsbestämmelse. Det finns inte anledning att använda regeringsformens uttryck i sådana bestämmelser eftersom de kan ändras på samma sätt som vanlig lag. I stället bör "landsting" där ersättas med "region", i likhet med vad regeringen förslår för övriga lagar.
De två aktuella bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen finns i tolfte kapitlet. Enligt dessa ska landstingsfullmäktige välja juryledamöter för vilka landstingsstyrelsen i vissa fall får utse ersättare. Bestämmelserna bör anpassas till regeringsformens terminologi. De bör alltså enligt regeringen ändras så att "landstingsfullmäktige" ersätts av "fullmäktige i kommunen på regional nivå" och "landstingsstyrelsen" med "styrelsen i kommunen på regional nivå".
Det finns vidare en föreskrift i tryckfrihetsförordningen som generellt reglerar valet av juryledamöter i den situationen att en kommun i ett län inte tillhör ett landsting. Den enda kvarvarande kommun som inte tillhör något landsting är emellertid Gotlands kommun, för vilken valet av juryledamöter är särskilt reglerat. Eftersom den inte längre fyller någon funktion, anser regeringen att det finns anledning att upphäva den generella föreskriften.
De två bestämmelser i tryckfrihetsförordningen där beteckningen landsting används bör anpassas till regeringsformens terminologi. I dessa bestämmelser bör därför beteckningen "landstingsfullmäktige" ersättas med "fullmäktige i kommunen på regional nivå" och "landstingsstyrelsen" med "styrelsen i kommunen på regional nivå".
Den bestämmelse i tryckfrihetsförordningen som reglerar valet av jurymän om en kommun i ett län inte tillhör ett landsting bör upphävas.
I riksdagsordningen bör beteckningen landsting ersättas med region i den tilläggsbestämmelse där den förekommer.
7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagförslagen ska, med följande undantag, träda i kraft den 1 januari 2020.
Ändringarna i tryckfrihetsförordningen ska träda i kraft den 1 januari 2023.
Ändringarna i 29 kap. 2 § och 36 kap. 9 § brottsbalken ska träda i kraft den 2 januari 2020.
Ändringarna i 3, 8 och 13 §§ lagen om kommunalekonomisk utjämning ska träda i kraft den 2 januari 2020.
Ändringarna i lagen om ändring i patientdatalagen ska träda i kraft den 1 juni 2020.
Ändringarna i lagen om nationell läkemedelslista ska träda i kraft den 1 juni 2020.
Ändringarna i lagen om ändring i lagen om nationell läkemedelslista ska träda i kraft den 2 juni 2020.
Ändringarna i lagen om ändring i hälso- och sjukvårdslagen ska träda i kraft den 1 juli 2020.
Ändringarna i lagen om ändring i offentlighets- och sekretesslagen ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Regeringens bedömning: Det finns inget behov av några övergångsbestämmelser.
Kommitténs förslag överensstämmer huvudsakligen med regeringens. Kommittén lämnar dock inget förslag om att möjligheten för kommuner på regional nivå att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse i lagen om regionalt utvecklingsansvar ska upphöra att gälla och gör ingen bedömning. Kommittén föreslår att alla lagar förutom tryckfrihetsförordningen ska träda ikraft den 1 januari 2020.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Ändringarna bör enligt regeringens uppfattning träda i kraft i god tid före valåret 2022, bl.a. så att val kan ske till regionfullmäktige. Eftersom en del av förberedelserna för valet sker under året innan valåret är det lämpligt att ändringarna har trätt i kraft 2021. Det faktum att landstingen redan använder sig av beteckningen region och många därmed uppfattar att beteckningen redan har ändrats talar för att ändringen ska träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att lagförslagen i huvudsak ska träda i kraft den 1 januari 2020.
Förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen kan, med hänsyn till ordningen för grundlagsändringar, träda i kraft först efter valet 2022. En lämplig tidpunkt är enligt regeringen den 1 januari 2023. Under perioden 2020-2022 kommer således begreppen landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen finnas kvar i tryckfrihetsförordningen. Förslaget innebär endast en ändrad beteckning på landstingen och deras organ. Det är inte fråga om att föra över befogenheter till en annan aktör eller att på något annat sätt förändra de nuvarande landstingen. Det kan därmed knappast uppstå någon tvekan om vilka organ som avses i 12 kap. tryckfrihetsförordningen. Därtill har bristande terminologisk samstämmighet mellan grundlag och annan lag tidigare tillfälligt godtagits i fråga om kommunbegreppen (se prop. 1990/91:117 s. 23). Eftersom samtliga landstingsfullmäktige och landstingsstyrelser redan betecknas regionfullmäktige och regionstyrelsen enligt den möjlighet som ges i lagen om regionalt utvecklingsansvar finns det i praktiken redan en bristande terminologisk samstämmighet. Denna kommer att upphöra genom regeringens förslag. Det bör emellertid fram till att ändringarna trätt i kraft i tryckfrihetsförordningen även fortsättningsvis vara möjligt att tillämpa bestämmelserna om val av jurymän på regionfullmäktige och regionstyrelser.
Regeringen har i propositionen Brott mot förtroendevalda (prop. 2018/19:154) föreslagit ändringar i 29 kap. 2 § brottsbalken. Den propositionen överlämnades till riksdagen i juni 2019. Den där föreslagna ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. Den nu föreslagna ändringen i denna bestämmelse föreslås av författningstekniska träda i kraft den 2 januari 2020.
Regeringen har i propositionen Skärpta straffrättsliga sanktioner mot företag (prop. 2018/19:164) föreslagit ändringar i bl.a. 36 kap. 9 § brottsbalken. Den där föreslagna ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. Den nu föreslagna ändringen i den bestämmelsen föreslås av författningstekniska skäl träda i kraft den 2 januari 2020.
Regeringen har i lagrådsremissen Ändringar i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting föreslagit ändringar i bl.a. 3, 8 och 13 §§ lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning. De där föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. De nu föreslagna ändringarna i dessa bestämmelser föreslås av författningstekniska skäl träda i kraft den 2 januari 2020.
Lagen (2018:1214) om ändring i patientdatalagen (2008:355) träder i kraft den 1 juni 2020. Den nu föreslagna ändringen i den lagen kommer, genom den valda författningstekniken, att träda i kraft samma dag.
De bestämmelser i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista som berörs av förslagen i den här propositionen träder i kraft den 1 juni 2020. Ändringarna som nu föreslås kommer träda i kraft samtidigt. Lagen (2018:1241) om ändring i lagen om nationell läkemedelslista träder i kraft den 2 juni 2020. Den nu föreslagna ändringen i den lagen kommer, genom den valda författningstekniken, att träda i kraft samma dag.
Lagen (2018:1997) om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) träder i kraft den 1 juli 2020. Den nu föreslagna ändringen i den lagen kommer, genom den valda författningstekniken, att träda i kraft samma dag.
Lagen (2018:1276) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Den nu föreslagna ändringen i den lagen kommer, genom den valda författningstekniken, att träda i kraft samma dag.
Det finns enligt regeringen inget behov av några övergångsbestämmelser.
8 Konsekvenser
8.1 Landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen
8.1.1 Konsekvenser för kommuner och landsting
Hänsyn ska tas till landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter
Förslagen om att reglera vilken hänsyn som ska tas till landstingens och kommunernas synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen innebär att kommuner och landsting kommer att ges tillfälle att yttra sig om förslag till ändringar i indelningen. Förslaget om att reglera vilken hänsyn som ska tas till befolkningens synpunkter får inte några direkta konsekvenser för kommuner och landsting.
Landstingen ska inhämta synpunkter från befolkningen
Ekonomiska konsekvenser för landstingen
En fråga om ändring i landstingsindelningen kan väckas av ett landsting eller en medlem av ett landsting som skulle beröras av ändringen. Regeringen och Kammarkollegiet kan också ta upp en fråga om indelningsändring på eget initiativ. Regeringens förslag innebär att berörda landsting som ett led i beredningen av ett yttrande eller en ansökan om ändrad landstingsindelning ska inhämta synpunkter från befolkningen, om det inte är uppenbart obehövligt. Befolkningens synpunkter inhämtas som ett led i den egna beredningen, och som ett underlag för regeringens ställningstagande i frågan.
Hittills har frågor om ändrad landstingsindelning sällan aktualiserats. När det aktualiseras kommer inhämtandet av befolkningens synpunkter att medföra kostnader för berörda landsting. Kostnaderna kommer att vara beroende av på vilket sätt landstingen väljer att inhämta synpunkterna och om de redan har uppbyggda strukturer för dialog med invånarna.
Inhämtade av befolkningens synpunkter är visserligen en ny lagstadgad uppgift för landstingen när de väljer att ansöka om ändrad indelning eller lämna ett yttrande över förslag till ändrad indelning. Det ligger emellertid redan i landstingens uppgifter att föra en dialog med sina invånare inför t.ex. beslut av denna karaktär och landstingen avgör själva om de vill göra en ansökan eller lämna ett yttrande.
Mot denna bakgrund anser regeringen att den nya uppgiften inte medför sådana ekonomiska konsekvenser för landstingen som innebär att den kommunala finansieringsprincipen ska tillämpas.
Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen
Förslaget innebär en inskränkning av den kommunala självstyrelsen eftersom landstingen blir skyldiga att anpassa sina beredningsformer vid beslutsfattandet i ett visst avseende. Att befolkningens synpunkter ska inhämtas som ett led i den regionala representativa demokratins beredningsprocess syftar till att ge fullmäktige ett allsidigt beslutsunderlag när den ska ta ställning i fråga om en indelningsändring. Förslaget innebär vidare att landstingen måste involvera befolkningen i den diskussion som föregår beslutet. Detta motiverar enligt regeringen inskränkningen i den kommunala självstyrelsen. Ett alternativ hade varit att, såsom när det gäller ändringar i kommunindelningen, låta Kammarkollegiet besluta om en särskild undersökning av befolkningens inställning efter anmälan från den särskilda utredaren. Regeringen anser dock att det, eftersom ändringar i landstingsindelningen ofta är mer komplexa, finns skäl att låta den representativa demokratin ta ansvar för inhämtandet av synpunkter. Bestämmelsen har utformats så att landstingen själva kan bestämma på vilket sätt synpunkterna ska inhämtas. Därmed blir förslaget mindre ingripande än om det också hade reglerats hur synpunkterna ska inhämtas.
8.1.2 Andra konsekvenser
Konsekvenser för enskilda
Förslagen om att reglera vilken hänsyn som ska tas till befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen och att landstingen ska inhämta synpunkter från befolkningen innebär att landstingens invånare som huvudregel kommer att ges tillfälle att på något sätt yttra sig om förslag till ändringar i indelningen.
Konsekvenser för staten
Regeringen bedömer att förslagen om att reglera vilken hänsyn som ska tas till landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen framför allt påverkar den som utreder en sådan ändring, dvs. Kammarkollegiet eller en särskild utredare, och den som beslutar i frågan, dvs. regeringen eller Kammarkollegiet. För dessa tillkommer ytterligare omständigheter som de ska inhämta information om och som ska beaktas vid prövning av frågan om indelningsändring. Utredningen ska emellertid redan i dag omfatta alla omständigheter som inverkar på frågan. Prövningen innebär också redan i dag en skälighetsbedömning där olika intressen vägs mot varandra och kan variera mycket i omfattning från fall till fall, varför den tillkommande arbetsbördan kommer att vara begränsad. Förslagen får också konsekvenser för staten på så vis att en ytterligare reglering införs som påverkar förutsättningarna för en ändring av länsindelningen då det finns en direkt koppling mellan landstings- och länsindelningen.
Övriga konsekvenser
Förslagen innebär inte några konsekvenser av betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättningen och offentlig service i olika delar av landet eller för små företag. Inte heller bedöms förslagen påverka jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
8.2 Ny beteckning för kommuner på regional nivå
8.2.1 Konsekvenser för landstingen och kommunerna
Regeringens förslag om att byta beteckningen för kommuner på regional nivå från landsting till region innebär att begreppet landsting byts ut i befintliga författningar. Något åliggande för kommunerna på regional nivå att använda sig av denna beteckning föreslås inte. Inte heller innebär det något åliggande för kommunerna på lokal nivå. Förslaget om att fullmäktige respektive styrelse i kommuner på regional nivå i kommunallagen, vallagen och annan lagstiftning ska benämnas regionfullmäktige och regionstyrelse innebär inte heller något nytt åliggande. Detsamma gäller förslagen om bl.a. ändringar i ellagen (1997:857), hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tryckfrihetsförordningen. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att finansieringsprincipen inte är tillämplig.
Förslagen som rör beteckningsfrågan bedöms inte innebära några inskränkningar i den kommunala självstyrelsen.
8.2.2 Konsekvenser för statliga myndigheter
Förslaget om en ny beteckning för kommuner på regional nivå får effekter för flera statliga myndigheter, t.ex. Socialstyrelsen, som bl.a. behöver anpassa IT-system, föreskrifter, styrdokument, informationsmaterial m.m. Ett fåtal av de statliga myndigheterna, bl.a. Valmyndigheten och SCB, påtalar att förslaget om en ny beteckning kommer att innebära en engångskostnad för myndigheterna. Regeringen konstaterar liksom Valmyndigheten att den kommer att ha förutsättningar att hantera detta i god tid före det allmänna valet 2022. Regeringen gör bedömningen att förslagen endast innebär mindre engångskostnader för de statliga myndigheter som berörs, och bör därför kunna rymmas inom befintliga ekonomiska ramar.
8.2.3 Konsekvenser för övriga
Regeringen bedömer att förslagen inte har betydelse för brottsligheten, det brottsförebyggande arbetet, sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. Förslagen bedöms inte heller ha betydelse för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags.
9 Författningskommentarer
Utöver ändringarna i indelningslagen om landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen är ändringarna i huvudsak direkt hänförliga till förslaget om ändrad beteckning för kommuner på regional nivå som behandlas i avsnitt 5.2.
Som nämnts i avsnitt 6.1 har regeringen valt att inte använda adjektivformen regional med hänvisning till landstingen. Där beteckningen landstingskommunal har förekommit har regeringen därför valt en omformulering med substantivformen region. I vissa fall har regeringen bedömt att det är möjligt att utmönstra beteckningen utan att göra någon omformulering.
9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
2 kap.
1 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om förutsättningarna för ändring i indelningen i kommuner på regional nivå, nedan regionindelningen, samt om beslutanderätten i ärenden om sådana indelningsändringar.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4 och 5.
I paragrafen görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region.
Normgivningsbemyndigandet flyttas till andra stycket.
Bestämmelserna i tredje stycket är nya.
Enligt tredje stycket första meningen ska vid prövning av frågan om ändring i regionindelningen särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de regioner som närmast berörs av ändringen. Med en berörd region avses en region som delas, slås ihop, får ett område överfört från sig eller får ett område överfört till sig.
Om en berörd region motsätter sig en indelningsändring får ändringen enligt tredje stycket andra meningen beslutas endast om det finns särskilda skäl. En mindre förändring där en kommun på goda grunder, t.ex. starka intressegemenskaper eller näringsgeografiska samband, vill byta länstillhörighet är ett exempel på särskilda skäl. Andra exempel på särskilda skäl kan vara att det finns starka skäl för en förändring av statens regionala myndighetsindelning eller att det finns anledning att genomföra en mer omfattande indelningsändring som berör många regioner.
Enligt tredje stycket tredje meningen ska vid prövning av frågan om ändring i regionindelningen särskild hänsyn även tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen. Med en berörd kommun avses en kommun som ingår i en sådan region.
Bestämmelserna i tredje stycket fjärde meningen innebär att befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas vid prövning av fråga om ändring i regionindelningen. I 7 a § finns bestämmelser om när befolkningens synpunkter ska inhämtas.
1 a §
Bestämmelsen i paragrafen, som flyttas från 2 kap. 1 § andra stycket, reglerar beslutanderätten i ärenden om ändring i regionindelningen (jfr prop. 1978/79:157 s. 120). Ändringarna görs av författningstekniska och redaktionella skäl och innebär inte någon ändring i sak.
3 §
I paragrafen ändras paragrafhänvisningen till följd av att 1 a § införs. Ingen ändring i sak är avsedd.
6 §
I andra stycket ändras paragrafhänvisningen till följd av att 1 a § införs. Ingen ändring i sak är avsedd.
7 a §
Bestämmelsen i paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär att berörda regioner, som ett led i beredningen av ett yttrande eller en ansökan om ändrad regionindelning, ska inhämta synpunkter från befolkningen om det inte är uppenbart obehövligt. Regionen får själva bestämma på vilket sätt synpunkterna ska inhämtas. Det kan göras t.ex. genom folkomröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Vid exempelvis mindre omfattande gränsjusteringar eller om befolkningens synpunkter redan har inhämtats kan det vara uppenbart obehövligt att höra befolkningen. Väljer en region att inhämta synpunkter genom en folkomröstning finns bestämmelser om rösträtt i 5 § lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.6.
Övriga ändringar
I författningens rubrik, i rubriken närmast före 2 kap. 1 § samt 2 kap. 4, 6, 7 och 8 §§, 3 kap. 1-5, 10-12, 14, 16-18, 22, 27, 29, 30, 32, 34, 37, 39, 40 §§ och 4 kap. 1 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 2 kap. 1 och 4 §§ samt i 4 kap. 1 § ändras landstingsindelning till regionindelning. I 2 kap. 6 och 7 §§ ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige. I 2 kap. 7 § ändras landstingsstyrelse till regionstyrelse. I 3 kap. 30 § ändras kommun- eller landstingsdelen till delen av kommunen eller regionen.
9.2 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen (2017:725)
1 kap.
1 §
Paragrafen reglerar indelningen i kommuner på lokal och regional nivå. Bestämmelsen ändras på så sätt att det i stället för att Sverige är indelat i kommuner och landsting anges att Sverige är indelat i kommuner och regioner. I bestämmelsens sista mening har ordet landsting ersatts med ordet region. Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2.
Övriga ändringar
I 1 kap. 1-4, 6, 8 och 10 §§, 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1, 4 och 6-14 §§, 4 kap. 2, 4, 5, 18, 23, 29 och 33 §§, 5 kap. 1, 5, 13, 38, 41, 48, 61 och 63 §§, 6 kap. 1, 2, 7, 11, 12, 15, 26 och 31 §§, 7 kap. 3, 5, 6, 11, 13, 14, 20 och 23 §§, 8 kap. 1, 9, 10, 13-15 och 17 §§, 9 kap. 2, 15, 19-22, 24-35, 37 och 38 §§, 10 kap. 1-3, 6, 8 och 9 §§, 11 kap. 1, 2, 5, 14 och 22 §§, 12 kap. 3 och 12 §§, 13 kap. 1, 5, 6, 8, 10 och 13 §§ samt i rubrikerna närmast före 1 kap. 1 och 10 §§ och 3 kap. 1 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 1 kap. 8 § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige. I rubriken närmast före 4 kap. 2 § och i 4 kap. 2 § ändras landstingsråd till regionråd. I 8 kap. 2 § ändras landstingsmedlemmarna till regionmedlemmarna. I 9 kap. 21 § ändras landstingsstyrelsen till regionstyrelsen. I 11 kap. 8 § ändras landstingsskatt till regionskatt. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.3 Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
12 kap.
9 §
I paragrafen finns bestämmelser om val av juryledamöter.
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.1.3.
Första stycket ändras på så sätt att beteckningen landstingsfullmäktige ersätts med uttrycket fullmäktige i kommunen på regional nivå. Ändringen görs till följd av förslaget om ny beteckning för kommuner på regional nivå. Det innebär inte någon ändring i sak, utan endast en anpassning till regeringsformens terminologi. Terminologin bygger på regeringens bedömning att det inte är nödvändigt att i grundlag reglera hur de två typer av kommuner som finns ska betecknas (prop. 2009/10:80 s. 209).
Paragrafen ändras vidare på så sätt att första stycket andra meningen, som reglerar valet av jurymän om en kommun i ett län inte tillhör ett landsting, tas bort.
12 §
I paragrafen finns bestämmelser bl.a. om ersättare för juryledamöter som avgått eller upphört att vara valbara.
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.1.3.
Paragrafens andra stycke ändras på så sätt att beteckningen landstingsstyrelsen ersätts med uttrycket styrelsen i kommunen på regional nivå. Vidare ersätts beteckningen landstingsfullmäktige med beteckningen fullmäktige. Det innebär inte någon ändring i sak, utan endast en anpassning till regeringsformens terminologi. Terminologin bygger på regeringens bedömning att det inte är nödvändigt att i grundlag reglera hur de två typer av kommuner som finns ska betecknas (prop. 2009/10:80 s. 209).
Ikraftträdande
Ändringarna i tryckfrihetsförordningen träder i kraft den 1 januari 2023. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 7.
9.4 Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen
I tilläggsbestämmelse 13.6.2 finns bestämmelser om vilka förhållanden en riksrevisor ska anmäla till riksdagen.
I punkten 5 görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.5 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
I 4 kap. 7 § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige till följd av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 15 kap. 6 § ändras landstingskommuner till regioner. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.6 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
I 11 kap. 16 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.7 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
I 20 kap. 4 och 5 §§, 29 kap. 2 §, 36 kap. 9 § och 37 kap. 2 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 37 kap. 2 § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.8 Förslaget till lag om ändring i jordabalken
I 12 kap. 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.9 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken
I 2 kap. 27 §, 10 kap. 16 §, 12 kap. 35 § och 17 kap. 5 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.10 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken
I 9 kap. 6 e §, 15 kap. 37 § och 16 kap. 3 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.11 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken
I 52 kap. 20 §, 106 kap. 9 och 24 §§, 114 kap. 8 och 35 §§ och 117 kap. 6 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. I 117 kap. 6 § görs en språklig ändring. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred
I 2 kap. 5 och 6 §§ och 3 kap. 11 och 12 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
I 1 och 3-4 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 1 § ändras landstingsskatt till regionskatt. I 3 a § ändras landstingsstyrelsen till regionstyrelsen. I 4 § ändras landstingsskattemedel till regioners skattemedel. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
I 4 c § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
I 19 § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige till följd av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting til region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.16 Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948)
I 76 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.17 Förslaget till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
I 3 kap. 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.18 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
I 2 kap. 1, 10, 11 och 12 §§ och 7 kap. 7 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
I 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare
I 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar
I 6 a § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.22 Förslaget till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
I 7 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting
I författningens rubrik och i 4 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I samma paragraf ändras landstingsskatt till regionskatt. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter
I 2 b § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen
I 2 § andra stycket ändras hänvisningen till lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. eftersom denna upphävdes genom lagen (1992:339) om proportionellt valsätt. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1310) om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m.m.
I 1 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen
I 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. Begreppet kommunala myndigheter omfattar myndigheter i såväl kommuner på lokal nivå som kommuner på regional nivå.
9.28 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)
I 5-10, 13, 15 a och 15 b §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I rubriken närmast före 5 § och i 6 och 9 §§ ändras landstingskommunen till regionen. Rubriken närmast efter 4 b ändras från Den landstingskommunala tandvården till Tandvård som bedrivs av regioner. I 10 § ändras landstingskommunerna till regionerna. I 15 a § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige.
9.29 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
I 4 kap. 2 och 3 §§, och 8 kap. 4 § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga och redaktionella ändringar.
9.30 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
I 11 kap. 11 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
I 7 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 5 § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige och landstingsstyrelse till regionstyrelse. I övrigt görs vissa redaktionella ändringar.
9.32 Förslaget till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
I 5 kap. 11 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.33 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
I 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.34 Förslaget till lag om ändring i arkivlagen (1990:782)
I 8 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 8, 14-16 §§ ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige. I 8 § ändras landstingsstyrelsen till regionstyrelsen.
9.35 Förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)
I 8 kap. 3 och 4 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar
I 2 § ändras landstingskommunen till regionen till följd av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.37 Förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
I 17 kap. 2 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.38 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor
I 1 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.39 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
I 10 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.40 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
I 5 och 6 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.41 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)
I 2 kap. 4 § och 6 kap. 3 § och 7 kap. 10 och 19 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga och redaktionella ändringar.
9.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader
I 4 § ändras landstingskommuner till regioner till följd av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall
I 2 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 1 och 5 §§ ändras landstingskommuner till regioner.
9.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
I 1, 4, 7 a, 15 och 40 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.45 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
I 2 och 6 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt
I 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 1 § ändras också landstingsfullmäktige till regionfullmäktige.
9.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
I 5 b § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap
I 7 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.49 Förslaget till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)
I 2 kap. 2 § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige och i 3 kap. 32 a § ändras landstingsledamot till ledamot i regionfullmäktige till följd av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.50 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman
I 5 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
I 2, 3, 10, 16, 17, 21 d-23, 26 f, 28 a och 28 c-28 e §§ samt i rubriken närmast före 16 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.52 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
I 1, 3-6, 9, 19, 20, 23 och 26 §§ samt i rubriken närmast före 6 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi
I 1, 3-6, 9, 19, 20, 22 och 25 §§ samt i rubriken närmast före 6 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.54 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
I 1 kap. 16 § och 3 kap. 29 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning
I 2 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar
I 3-6, 8, 9, 12 och 13 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.57 Förslaget till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)
I 4 kap. 15 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.58 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
I 2 kap. 1 och 4 §§, 3 kap. 15 § och 5 kap. 15 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
I 19, 22-24, 50, 51, 58 och 62 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 50 § görs vissa språkliga ändringar och i 51 § andra stycket görs en redaktionell ändring.
9.60 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster
I 3 och 4 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
I 5 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg
I 5 kap. 3 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.63 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)
I 2 kap. 3 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.64 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion
I 1 kap. 3 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen
I 8 § ändras Statligt, primärkommunalt och landstingskommunalt uppdrag till Statligt eller kommunalt uppdrag till följd av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister
I 2, 6 och 14 §§ samt i rubriken närmast före 14 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer
I 1, 3 och 6 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:735) om riksfärdtjänst
I 3 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.69 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:736) om färdtjänst
I 4 och 11 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.70 Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)
I 2 kap. 11 a § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
I 4 kap. 8 § finns bestämmelser om skälighetsbedömningen av nättarriffer för regionledningar. I andra stycket görs en ändring på så sätt att beteckningen region ersätts med nätregion. Det är inte fråga om en ändring i sak, utan ändringen syftar endast till att undvika att begreppet förväxlas med landsting när dessa betecknas regioner. Tidigare förarbetsuttalanden (se prop. 2008/09:141 s. 98 och 99) och befintlig praxis ska således även fortsättningsvis tillämpas. Förslaget behandlas i avsnitt 5.1.1.
9.71 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
I 9 kap. 3 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.72 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga
I 6 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.73 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)
I 2 kap. 3 och 5 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa redaktionella ändringar.
9.74 Förslaget till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)
I 36 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.75 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
I 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 9 §, 7 kap. 2 §, 14 kap. 17 §, 29 kap. 2 § och 67 kap. 13 c §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 1 kap. 4 § och 65 kap. 3 och 4 §§ ändras landstingsskatt till regionskatt. I 8 kap. 18 § ändras kommunala eller landstingskommunala medel till kommuners eller regioners medel.
9.76 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:99) om den officiella statistiken
I 7 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.77 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
I 2 kap. 6 och 7 §§, 5 kap. 1 d, 6, 8, 8 a och 9 a §§, 6 kap. 3 §, 7 kap. 1 §, 11 kap. 3 a §, 13 kap. 8 §§, 16 kap. 8 §§ och rubriken närmast före 16 kap. 8 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.78 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980)
I 3 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.79 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.
I 3, 9, 13, 22, 23 och 26 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.80 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
I 7 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.81 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet
I 1 och 2 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.82 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
I 1, 3, 5, 5 a, 9, 12, 14, 19, 21, 25, 26 och 28 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 12, 16, 20, 25 och 26 §§ ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige. I övrigt görs vissa språkliga och redaktionella ändringar.
9.83 Förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)
I 1 kap. 8 och 9 §§, 2 kap. 3, 3 a, 3 f och 5 §§, 5 kap. 4, 6 och 24 §§, 6 kap. 8 och 12 §§ och 7 kap. 2, 4 och 4 a §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 1 kap. 8 § ändras landstingsområdet till regionens område. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.84 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning
I 1-10, 12, 13, 15-18 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 7 § görs en redaktionell ändring.
9.85 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter
I 4 kap. 16 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.86 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott
I 12 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.87 Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
I 2 kap. 10 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.88 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
I 9 kap. 46 §, 10 kap. 18 § och 21 kap. 2 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga och redaktionella ändringar.
9.89 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.
I 6 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.90 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund
I författningens rubrik och i 1 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.91 Förslaget till lag om ändring i vallagen (2005:837)
I 2 kap. 2, 3, 5, 6, 10, 14 §§, 4 kap. 5, 8-10, 13, 15 och 19 §§, 8 kap. 2 § och 14 kap. 6 och 8 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 1 kap. 1, 3 och 4 §§, 2 kap. 1-3, 5-7, 10, 14 och 15 §§, 4 kap. 1, 5, 7-9, 5 kap. 2 a §, 6 kap. 8 §, 7 kap. 6 och 12 §§, 8 kap. 2 §, 10 kap. 2 §, 14 kap. 1, 6, 13, 15, 21, 22, 27-29 §§ och 15 kap. 3, 10, 11, 13 § samt i rubrikerna närmast före 4 kap. 5 § och 14 kap. 26 § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige. I 14 kap. 28 § görs en språklig ändring.
9.92 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler
I 1-3 och 6 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.93 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap
I författningens rubrik, i 1 kap. 1, 2 och 4 §§, 2 kap. 1, 2, 4, 8 och 9 §§, 3 kap. 1, 2 och 5 §§, 4 kap. 1-3 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 och 2 §§ och 7 kap. 1 § samt i rubriken till 4 kap. och rubriken närmast före 4 kap. 1 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 2 kap. 6 § och 3 kap. 2 § ändras landstingsstyrelsen till regionstyrelsen. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.94 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap
I 2 kap. 4 och 5 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.95 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa
I 4, 6, 7, 9-12, 24 och 25 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.96 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap
I 2 och 3 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.97 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
I 16 kap. 2 § och 18 kap. 2 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.98 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
I 1, 1 a, 3 och 5-7 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.99 Förslaget till lag om ändring i patientdatalagen (2008:355)
I 2 kap. 6 och 7 §§, 4 kap. 6 §, 5 kap. 4 §, 7 kap. 10 § och 9 kap. 3 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.100 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands
I 1-2 och 5-7 §§ samt i rubriken närmast före 7 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.101 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)
I 3 kap. 27 och 28 §§ och 5 kap. 1 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.102 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem
I 2 kap. 5 och 7 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.103 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
I 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1-5 §§, 3 kap. 2 och 5 §§, 5 kap. 1, 2, 4-6, 8 och 9 §§ och 6 kap. 1 och 3-4 a §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 2 kap. 3 § ändras EG till EU då EU ersatt EG genom att Lissabonfördraget trädde i kraft i november 2009.
9.104 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:128) om yrkeshögskolan
I 4 och 19 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.105 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
I 2 kap. 3 §, 15 kap. 3 §, 19 kap. 3 §, 21 kap. 6 §, 25 kap. 11 §, 27 kap. 1 §, 30 kap. 25 §, 31 kap. 3 §, 37 kap. 5 §, 38 kap. 7 § och 44 kap. 5 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. Rubriken närmast före 31 kap. 3 § anpassas till kommunallagens terminologi (jfr 3 kap. 11 § kommunallagen [2017:725]) och ändras från Affärsverksamhet hos kommunala eller landstingskommunala företag till Affärsverksamhet hos kommunala bolag. I 44 kap. 5 § görs vissa redaktionella ändringar. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.106 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
I 3, 5 b och 19 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.107 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden
I 2 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.108 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting
I författningens rubrik görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.109 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500)
I 2 kap. 2 § och 7 kap. 3 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.110 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen
I 2 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.111 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar
I 3-10 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. 4 § reglerar nu endast Gotlands kommuns möjlighet att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse, se avsnitt 5.4.2.
9.112 Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)
I 1 kap. 3 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.113 Förslaget till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696)
I 13 kap. 4 § och 18 kap. 5 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.114 Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)
I 2 kap. 3 och 6 §§, 4 kap. 15 §, 15 kap. 14, 30, 31 och 39 §§, 16 kap. 48-50 §§, 17 kap. 17-19 och 21, 21 a, 23 och 26 a §§, 18 kap. 13, 27, 29 och 30 §§, 19 kap. 40-43 och 44 a §§, 20 kap. 18, 19 d och 22 §§, 21 kap. 15 §, 23 kap. 1, 5, 6, 8 och 9 §§, 26 kap. 17 §, 28 kap. 5 och 12 §§ och 29 kap. 6, 10 och 26 §§ samt i rubrikerna närmast före 2 kap. 3 §, 15 kap. 31 §, 17 kap. 18 §, 18 kap. 29 § och 28 kap. 5 och 12 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 15 kap. 40 § ändras hemlandstinget till hemregionen. I rubriken närmast före 29 kap. 6 § och 29 kap. 1 och 6 §§ ändras hemlandsting till hemregion. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.115 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800)
I 24-27 §§ samt i rubriken närmast efter 23 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.116 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)
I 1 kap. 4 §, 3 kap. 8, 14 och 22 §§, 5 kap. 29 §, 7 kap. 1, 3 och 5-8, 10 och 11 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 7 kap. 9 § och 13 kap. 1 § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige.
9.117 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik
I 2 kap. 1-2, 5-7, 9, 11, 12 och 15 §§ och 3 kap. 2 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 2 kap. 2 § görs en språklig ändring.
9.118 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
I 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.119 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet
I 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.120 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
I 2 kap. 19 och 26 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.121 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
I 10 kap. 5 §, 26 kap. 34 §, 62 kap. 1 och 10 §§, 64 kap. 2 och 3 §§ och 66 kap. 27 § samt i rubrikerna närmast före 26 kap. 34 § och 62 kap. 10 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.122 Förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210)
I 6 kap. 4 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I tredje stycket görs en redaktionell ändring.
9.123 Förslaget till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)
I 6 kap. 3 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.124 Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ
I 2 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.125 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd
I 1, 2, 4 och 6-10 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.126 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
I 4, 12 och 13 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.127 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:514) om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet
I författningens rubrik och i 1-4 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.128 Förslaget till lag om ändring i bibliotekslagen (2013:801)
I 3, 11 och 17 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.129 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn
I 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.130 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete
I 3 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.131 Förslaget till lag om ändring i patientlagen (2014:821)
I 1 kap. 2 §, 8 kap. 1 § och 9 kap. 1 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 3 kap. 2 b § ändras landstings-finansierade till regionfinansierade.
9.132 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet
I 3 kap. 4 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.133 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring
I 16 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.134 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton
I 3 kap. 3 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.135 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:35) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga
I 1 och 2 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.136 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:659) om avgiftsfrihet för viss screening inom hälso- och sjukvården
I 1 och 2 §§ samt i rubriken närmast före 2 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
9.137 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling
I 1 kap. 18 och 22 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.138 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna
I 1 kap. 17 och 23 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.139 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner
I 1 kap. 17, 20 och 21 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.140 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
I 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 2 och 3§§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1-3 och 5 a-9 §§, 8 kap. 1-9 §§, 9 kap. 1-4 §§, 10 kap. 1-5 §§, 11 kap. 4 §, 12 kap. 4 §, 14 kap. 1-3 §§, 15 kap. 1 §, 16 kap. 1-4 §§, 17 kap. 1, 2 och 6 §§ och 18 kap. 2 och 3 §§ samt i rubriken till 14 kap., rubriken närmast före 17 kap. 6 § och rubriken närmast efter 6 kap. 2 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs vissa språkliga ändringar.
I 2 kap. 7 § ändras beteckningen sjukvårdsregion till beteckningen samverkansregion. 6 kap. 1 § ändras också på så sätt att den nuvarande beteckningen regioner, som avser de s.k. sjukvårdsregionerna, ersätts med beteckningen samverkansregioner. Ändringarna är inte avsedda att innebära en förändring i sak, utan syftar till att undvika att sjukvårdsregionerna förväxlas med landstingen när dessa betecknas regioner. Förslaget behandlas i avsnitt 6.1.2.
9.141 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter
I 3 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.142 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet
I 1 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.143 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården
I 1 och 3-6 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.144 Förslaget till lag om ändring i museilagen (2017:563)
I 1 och 3 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.145 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:571) om försöksverksamhet med branschskolor
I 1 och 3 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.146 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård
I 1 kap. 1 §, 4 kap. 1, 4 och 5 §§ och 5 kap. 1 § samt i rubriken till 4 kap. görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1, 5 och 6 §§, 4 kap. 1 och 3 §§ och 5 kap. 3 och 5 §§ ändras landstingsfinansierade till regionfinansierade.
9.147 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
I 2 kap. 4 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.148 Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen (2017:900)
I 2 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.149 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier
I 28 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 2 och 7 §§ ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige.
9.150 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag
I 5 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.151 Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:396)
I 6 kap. 18 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I övrigt görs i paragrafen en språklig ändring.
9.152 Förslaget till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (2018:585)
I 2 kap. 6 § och 3 kap. 11 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I 3 kap. 1 § ändras landstingsfullmäktige till regionfullmäktige.
9.153 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning
I 1 kap. 1-3 §§, 2 kap. 2, 5 och 6 §§, 3 kap. 2, 8, 11, 12, 14 och 15 §§, 4 kap. 3 och 4 §§, 5 kap. 5 och 7 §§, 6 kap. 1 och 7 §§, 7 kap. 5 och 8 §§, 8 kap. 1 §, 9 kap. 3 §, 10 kap. 2 §, 11 kap. 1-4, 6, 9, 12 och 13 §§, 12 kap. 1-3 och 5 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.154 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:649) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende
I 1 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.155 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar
I 8 kap. 50 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.156 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar
I 2-5 och 15 §§ samt i rubriken närmast före 2 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.157 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista
I 1 kap. 2 §, 3 kap. 5 § och 6 kap. 3 § samt i rubriken närmast före 6 kap. 3 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.158 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1214) om ändring i patientdatalagen (2008:355)
I 4 kap. 6 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.159 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1241) om ändring i lagen (2018:1212) om nationell läkemedelslista
I 3 kap. 5 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.160 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1276) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
I 30 kap. 25 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.161 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument
I 1, 7, och 9 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.162 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service
I 4 och 5 §§ görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.163 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1997) om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
I 10 kap. 5 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.164 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:212) om viss gemensam offentlig service
I 1 och 3 §§ samt i rubriken närmast före 3 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.165 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning
I 3 § görs ändringar med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.
9.166 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:000) om ändring i skyddslagen (2010:305)
I 4 § görs en ändring med anledning av att beteckningen för kommuner på regional nivå ändras från landsting till region. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. Regeringen har i propositionen Skyddsobjekt och obemannade farkoster (prop. 2018/19:127) föreslagit ändringar i bl.a. 4 § skyddslagen (2010:305). Den propositionen överlämnades till riksdagen i maj 2019 för riksdagens behandling under hösten 2019. Den där föreslagna ändringen i skyddslagen (2010:305) föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. Den nu föreslagna ändringen i den ändringsförfattningen kommer, genom den valda författningstekniken, att träda i kraft samma dag.
Sammanfattning av betänkandet Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå (SOU 2018:10)
Myndighetsgemensam regional indelning
För att statliga myndigheters verksamheter ska kunna tillgodose medborgarnas olika behov krävs specialisering och arbetsfördelning. Genom att verksamheterna struktureras i politikområden och uppgifter och ansvar fördelas på olika myndigheter skapas förutsättningar inte bara för hög kompetens och effektivitet utan också enhetlighet och likabehandling av medborgarna varhelst i landet man bor. Flera utredningar har dock pekat på sektoriseringens avigsidor, att helhetsperspektivet inom statsförvaltningen försvåras liksom samverkan myndigheter emellan och samverkan med kommuner och landsting.
Skarpa sektorsgränser i kombination med helt olika geografiska indelningar accentuerar problematiken. Vi delar därför Ansvarskommitténs (SOU 2007:10) och flera andra utredningars bedömning att det finns ett stort behov av att "återsamla staten" på regional nivå, vilket skulle tillföra ett territoriellt perspektiv som balans till det sektoriella. En myndighetsgemensam indelning skulle främja samverkan och samordning av staten på regional nivå, till gagn för medborgare, näringsliv och det civila samhället liksom för samverkan med kommuner och landsting. Med en gemensam geografisk struktur skulle förutsättningar skapas för att hantera samordningsbehoven, såväl på regional som lokal nivå.
Den gemensamma geografin skulle kunna fungera som en plattform för samverkan, där olika myndigheter kan analysera problem och behov av insatser. Förutsättningar för att rätt funktioner i myndigheterna finner varandra och att beslutsnivåer matchar varandra ökar.
Både för medborgare och för kommuner, näringsliv och intressegrupper är det i dagsläget svårt att orientera sig i den statliga förvaltningsorganisationen. En myndighetsgemensam indelning på regional nivå skapar en tydligare regional struktur inom vilken också uppdrag som kräver samordning mellan flera aktörer kan hanteras, när länsnivån inte bedöms vara ändamålsenlig. Möjligheter skapas att ta fram myndighetsgemensamma regionala lägesbilder i olika frågor som kan tjäna som beslutsunderlag för gemensamma strategiska åtgärder.
I dag har i princip alla statliga myndigheter olika regionala indelningar. Vi vill understryka att detta endast är ett av flera hinder för en effektiv samverkan mellan myndigheter och mellan stat och kommun. Vår bedömning är dock att en myndighetsgemensam indelning är en viktig del på vägen och en nödvändig förutsättning för en samlad stat regionalt.
Vi anser att den regionala indelningen för de aktuella statliga myndigheterna ska regleras i en gemensam förordning.
Vilka myndigheter?
Vi har i urvalet av myndigheter som bör ha en gemensam indelning utgått från nationella statliga myndigheter som redan i dag har en regional områdesindelning för hela eller delar av sin verksamhet samt har en inte obetydlig samverkan med antingen andra myndigheter eller med landsting och kommuner.
Relevanta myndigheter bör vidare ha en strategisk eller främjande funktion som kan ha betydelse för planeringskapacitet på regional nivå, eller ha starka kopplingar till andra sådana myndigheter. Det innebär att vi har undantagit rena tillsynsmyndigheter. Vi har också undantagit vissa myndigheter med regional organisation som för närvarande är föremål för särskild utredning, till exempel ett antal skolmyndigheter.
Vi har därtill identifierat tre verksamhetsområden som involverar många myndigheter, samt landsting och kommuner och där behovet av samordnad regional indelning är särskilt stort, nämligen krisberedskap och totalförsvar, regionalt utvecklingsarbete samt mottagande av nyanlända.
Krisberedskapsarbetet och totalförsvaret är verksamheter som involverar en lång rad aktörer på lokal och regional nivå, såväl statliga myndigheter som kommunsektorn och andra samhällsaktörer. Det är av stor vikt att arbetet bedrivs samordnat och att det finns upparbetade strukturer för detta som snabbt kan träda in vid en krissituation. Det civila försvaret inom totalförsvaret ska så långt möjligt bygga på de processer och strukturer som används inom krisberedskapen, vilket innebär att indelningen för dessa verksamhetsområden bör överensstämma. Vidare bör hanteringen av en kris så långt som möjligt ske med samma organisation och lokalisering som under normala förhållanden.
Regional utveckling är likaledes ett område där ett flertal myndigheter är involverade och där det finns ett stort behov av att kunna möta en samordnad stat på regional nivå.
Flyktingsituationen 2015 visade tydligt på det stora behovet av utvecklad samordning, inte minst mellan de många statliga och kommunala aktörer som är involverade i mottagande av asylsökande och nyanlända. De senaste decennierna har ansvaret för att ta emot asylsökande och nyanlända varierat mellan olika aktörer. Ett tecken på behovet av samverkan är att det finns en särskild samverkansdelegation bestående av en rad myndigheter som behandlar nationella och strategiska frågor på området.
Vi har gjort bedömningen att följande myndigheter har en sådan betydelse för regional samverkan att de ska ha en samordnad geografisk indelning:
* Arbetsförmedlingen
* Försvarsmakten
* Kriminalvården
* Migrationsverket
* Polismyndigheten
* Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (strukturfondsprogram)
* Tillväxtverket (strukturfondsprogram)
* Trafikverket
* Säkerhetspolisen
* Åklagarmyndigheten.
Inom viken geografi ska myndigheterna samverka?
Ett flertal utredningar har synliggjort svårigheterna med att statliga myndigheter har olika indelningar och vilka konsekvenser detta får för kvaliteten i verksamheterna. Senast pekade Försvarsberedningen i sin rapport från den 20 december 2017 på att en försvårande faktor för effektiv samordning på regional nivå är att flera viktiga totalförsvarsmyndigheter har olika regionala indelningar. Försvarsberedningen menar att det är ett problem att myndigheter som är viktiga för totalförsvaret har geografiska indelningar som vare sig stämmer överens med länens och länsstyrelsernas indelning eller med Försvarsmaktens militärregioner.
En grundläggande utgångspunkt i vårt arbete har varit att inte bryta några läns- och landstingsgränser. Vidare har vi sökt lösningar som innebär minst omställning för såväl de berörda statliga myndigheterna som för kommunsektorn. Därför har vi utgått ifrån redan existerande strukturer. En helt ny indelning som inte har någon motsvarighet vare sig inom staten eller kommunsektorn skulle innebära ytterligare en struktur lagd till den redan mångfacetterade förvaltningskartan.
Vårt förslag är att de myndigheter som föreslås ska följa en gemensam indelning i sex geografiska områden. Det stämmer väl överens med det antal områden som de flesta förvaltningsmyndigheter med regional indelning har i dag och som är det mest resurseffektiva. Det är det antal som vi bedömer innebär minst omställning för de flesta av våra föreslagna myndigheter. Vårt förslag innebär också ett begränsat behov när det gäller förändringar av lokaliseringar av verksamhetsorter för regionala kontor.
En statlig samordning och indelning kan inte ses isolerat från samverkan med landsting och kommuner. Även existerande samverkansstrukturer för det kommunala självstyret har varit en utgångspunkt i utredningen. Vi föreslår därför en myndighetsgemensam indelning som överensstämmer med de sex sjukvårdsregionerna, men med den justeringen att Halland, som i dag delas mellan två sjukvårdsregioner, ingår i samma område som Västra Götaland.
Med denna justering blir vårt förslag att de myndigheter som föreslås ska följa en gemensam indelning i sex geografiska områden som omfattar följande län:
* Jämtland, Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland
* Dalarna, Gävleborg, Södermanland, Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro
* Gotland, Stockholm
* Jönköping, Kalmar, Östergötland
* Halland, Västra Götaland
* Blekinge, Kronoberg, Skåne.
Sjukvårdsregionerna är sedan 1960-talet inarbetade samverkansplattformar för landstingen i hela landet. Därutöver har sjukvårdsregionernas karta mycket gemensamt rent geografiskt med flera myndigheters nuvarande indelning.
Dessutom finns det mycket som talar för att samtliga landsting från och med 1 januari 2019 har ansvaret för regional utveckling. Visserligen samverkar landstingen om regional utveckling i stor utsträckning i andra konstellationer än de som motsvarar sjukvårdsregionernas områden, men givet landstingens egna bedömningar att samverkan generellt sett kommer att öka inom alla områden så bedömer vi att den nya geografin kan få betydelse också i det sammanhanget.
En betydande faktor för vårt val av en områdesindelning som motsvarar den som i dag finns på sjukvårdsområdet är att flera myndigheter, framför allt Försvarsmakten, har och måste ha en samverkan med landstingens hälso- och sjukvård. Landstingens hälso- och sjukvård är en viktig del av totalförsvaret, då det inte är aktuellt för Försvarsmakten att bygga upp någon mer omfattande egen sjukvårdsorganisation. Försvarsberedningen berör denna fråga specifikt och menar till exempel att ansvars- och ledningsförhållanden mellan landstingen och de geografiskt samordnade militärregionerna och civilområdena som föreslås måste tydliggöras.
Således bedömer vi att det inte bara finns ett värde rent allmänt med att staten och den kommunala sektorn delar regional geografi, utan att det finns ett särskilt värde i att denna gemensamma indelning omfattar hälso- och sjukvårdens organisation.
Med detta sagt kan vi konstatera att en myndighetsgemensam indelning utifrån sjukvårdsregionerna inte är helt oproblematisk. Området i mitten av Sverige blir ett område som omfattar sju län och ett stort antal kommuner. Vi har därför pekat på möjliga justeringar av den föreslagna indelningen för detta område.
En alternativ indelning
Ett alternativ till den regionala indelning som vi förordar skulle kunna vara att de myndigheter vi föreslår indelas i en geografi som motsvarar Polismyndighetens sju regioner. En fördel med denna indelning är att den också tillämpas av Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten. För samtliga tre gäller att de relativt nyligen organiserats i dessa områden och att det för framför allt Polismyndigheten inneburit en genomgripande förändring. Polisregionerna är också den geografi som används inom ramen för regeringens satsning på myndighetsgemensam samverkan mot organiserad brottslighet.
Det som talar emot detta alternativ är att flera av de myndigheter som vi föreslår rent resursmässigt har svårt att bära fler än sex regioner. En sådan indelning har dessutom inte heller någon motsvarighet inom kommunsektorn, vilket är en viktig utgångspunkt i vårt huvudförslag.
Beteckning och utformning av namn på kommuner
på regional nivå
Allt fler landsting har börjat använda sig av beteckningen region i stället för landsting i takt med att de har tagit över det regionala utvecklingsansvaret. I Skåne och Västra Götalands län har man gjort så sedan i slutet av 1900-talet. I dag får 13 av de 20 landstingen besluta att landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen i stället ska betecknas regionfullmäktige och regionstyrelsen med stöd av lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län. Gotlands kommun har också fått motsvarande möjlighet. Om förslagen i departementspromemorian Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar (Ds 2017:61) genomförs kommer samtliga landsting att få möjlighet att använda beteckningarna regionfullmäktige respektive regionstyrelse.
Den officiella beteckningen är dock fortfarande Skåne läns landsting osv. Det innebär att olika beteckningar används i olika delar av landet och att det ofta är en annan beteckning på valsedeln vid allmänna val än den som används i kommunikationen med medborgarna. Samma beteckning bör användas i hela landet och i alla sammanhang. Detta är särskilt betydelsefullt då det rör sig om en för vår demokrati viktig aktör.
När de första landstingen fick möjlighet att använda beteckningarna regionfullmäktige och regionstyrelse motiverades detta med att det för medborgare, myndigheter och näringsliv skulle markera landstingens förändrade roll i länen, i och med att övertagandet av det regionala utvecklingsansvaret. Med åren har denna förändring blivit ännu tydligare när landstingens arbete med regional utveckling ökat.
Till detta ska läggas att en viktig förändring har skett på så sätt att landstingen nu har ansvar för betydligt fler frågor som berör invånarna direkt, utöver hälso- och sjukvården. Det har, enligt vår mening, skett en sådan principiell förändring att ett namnbyte är motiverat.
Vi föreslår att beteckningen landsting ändras till region. Beteckningen region har använts under lång tid av landstingen i Västra Götalands län och Skåne län och allt fler landsting har valt att övergå till att använda denna beteckning i samband med att de tagit över det regionala utvecklingsansvaret.
Beteckningen är dock inte oproblematisk, eftersom den används också i andra sammanhang. Vi har därför noga övervägt alternativet regionkommun för att få en mer distinkt beteckning. En fördel med regionkommun är att det skulle markera att det rör sig om ett kommunalt organ. Det tyngst vägande skälet mot regionkommun är dock enligt vår uppfattning att dagens problem med att olika begrepp används i olika sammanhang delvis skulle bestå. Detta eftersom det formella namnet inte skulle motsvara det som används i media och i kommunikation med medborgarna. Om beteckningen ska ändras delvis för att få en enhetlighet och större tydlighet är det en fördel att även formellt använda en beteckning som används och kommer att användas till vardags.
Trots nackdelarna är därför vår sammantagna bedömning att beteckningen landsting ska ändras till beteckningen region. Ändringen medför bland annat att ett stort antal följdändringar i författningar måste göras. Beträffande Gotland är dock vårt förslag att kommunen ska betecknas Gotlands kommun.
När det gäller utformningen av namn på de enskilda regionerna är vårt förslag att de utformas så att ordet Region placeras före namnet på respektive län och att ordet län ingår i namnet enligt följande modell: Region Norrbottens län, Region Skåne län, Region Örebro län, Region Västra Götalands län osv.
Landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter
vid ändringar i landstingsindelningen
De regler som gäller vid ändringar av kommunindelning respektive landstingsindelning överensstämmer i stora delar. Det finns dock vissa skillnader. Vid ändringar i kommuners indelning ska särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som berörs av ändringen. Skulle en kommun motsätta sig en ändring kan en sådan beslutas endast om det finns synnerliga skäl. Vidare ska särskild hänsyn tas till befolkningens önskemål och synpunkter. När det finns skäl till det ska en särskild undersökning göras om vilken inställning befolkningen har. En sådan undersökning kan göras genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande.
Motsvarande bestämmelser finns inte när det gäller ändringar av landstingsindelningen. Det finns skäl att ytterligare harmonisera regleringen av kommunindelningsändringar och ändringar i landstingsindelningen. Det finns däremot, enligt vår uppfattning, skäl för att bestämmelserna när det gäller landstingen inte ska vara identiska med de regler som gäller för kommunindelningsändringar. Ett viktigt skäl är att landstingsindelningen är kopplat till länsindelningen och därmed också till statliga intressen av att organisera sin förvaltning.
Vi föreslår att det införs en bestämmelse om att särskild hänsyn ska tas till önskemål och synpunkter från berörda landsting. Mer omfattande förändringar av landstingsindelningen innebär att många landsting berörs. Det är därmed troligt att det kan vara svårt att få till stånd en indelning som tillgodoser varje enskilt landstings respektive kommuns förstahandsval. Det är naturligtvis angeläget att en indelningsförändring har en så bred acceptans som möjligt. Samtidigt är det omöjligt att tillgodose samtliga aktörers olika intressen. En ny administrativ indelning blir med nödvändighet en avvägning utifrån en helhetsbedömning där vissa synpunkter och perspektiv kommer att behöva tillmätas större vikt än andra. I det läget är det svårt att se att man kan ge ett enskilt landsting möjlighet att i praktiken blockera genomförandet av en väl avvägd reform. Det bör därför endast krävas särskilda skäl, inte synnerliga, för att besluta om en ändring mot ett berört landstings vilja.
På motsvarande sätt föreslår vi att särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som berörs av en ändring i landstingsindelningen, men att det inte införs någon bestämmelse om krav på särskilda skäl för att beslut om en ändring i landstingsindelningen mot en berörd kommuns vilja. Det är ofrånkomligt att enstaka kommuner kan hamna i ett större landstings geografiska periferi. Det är också ofrånkomligt att till exempel färre landsting innebär färre residensstäder. Sådana och andra nackdelar för en enskild kommun bör inte, anser vi, läggas till grund för att enskilda kommuner ska kunna förhindra en i övrigt väl motiverad förändring. Om det däremot handlar om önskemål från en kommun som vill "byta landsting" bör kommunens önskemål tillmätas stor vikt
När det gäller befolkningens synpunkter är indelningsfrågornas karaktär sådana att det är rimligt att besluten föregås av information och diskussion, samt att de är väl förankrade. Det finns därför anledning att särskilt reglera att hänsyn ska tas till befolkningens önskemål och synpunkter. Befolkningens inställning måste dock vägas mot andra intressen och faktorer, som till exempel berörda kommuners och landstings inställning, näringsgeografiska och ekonomiska förhållanden samt statens behov av att göra förändringar i sin administrativa indelning. Den typ av avvägningar det är fråga om kräver en helhetsbedömning som i grunden vilar på politiska ställningstaganden och värderingar. Vi föreslår därför att regleringen när det gäller ändringar i landstingsindelningen bör utformas på så sätt att befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas.
Vi anser att inhämtandet av befolkningens synpunkter bör ske som ett led i den representativa demokratins beredningsprocess och inte som en särskild undersökning utförd av en myndighet. På detta sätt kan synpunkterna vägas in som en del av ett allsidigt beslutsunderlag såväl när fullmäktige ska ta ställning i frågan, som när regeringen ska fatta beslut om en eventuell ändring.
Vårt förslag är därför att berörda landsting, som ett led i beredningen av ett yttrande eller en ansökan om ändrad landstingsindelning, ska inhämta synpunkter från sina medlemmar om det inte är uppenbart obehövligt. Synpunkterna ska inhämtas som ett led i den egna beredningen och som ett underlag för regeringens och riksdagens ställningstagande i frågan.
Landstingens samverkansmönster
Vi har kartlagt landstingens samverkansmönster bland annat genom en enkät med frågor till samtliga landsting och i förekommande fall regionförbund. Av svaren framgår att det i dag sker en omfattande samverkan mellan landstingen inom framför allt områdena hälso- och sjukvård, regional utveckling, infrastrukturplanering och kollektivtrafik, samt utbildning och kultur.
Landstingen bedömer själva att denna utveckling kommer att öka inom samtliga verksamheter, bland annat därför att samhällsutvecklingen är komplex och olika aktörer liksom olika verksamhetsområden behöver samspela och samverka. Av svaren framgår att det inom hälso- och sjukvårdsområdet pågår en intensiv utveckling med bland annat kunskapsstyrning som kommer innebära ytterligare behov av samverkansstrukturer. Detsamma gäller utvecklingen av nivåstrukturering inom sjukvården. Framtida ekonomiska åtaganden och investeringsbehov behöver hanteras i samverkan, så att resurser kan användas mer effektivt och så att olika specialiseringar kan förläggas på olika platser. Även framtida utmaningar vad avser kompetensförsörjning leder till ökade behov av samverkan.
På många håll ställs det nya krav på tillgänglighet och utbyggd infrastruktur, bland annat för att befolkningen ökar. När infrastrukturen finns på plats behövs en god samverkan kring kollektivtrafiken för att kunna erbjuda en god trafikering med hög tillgänglighet, samordnade taxor- och biljettsystem och smidiga övergångar mellan trafikslag.
För att staten på en översiktlig nivå ska kunna följa denna utveckling föreslår vi att Göteborgs universitet får i uppdrag att löpande följa och vart fjärde år lämna en rapport till regeringen som beskriver utvecklingen av landstingens samverkan.
Finansiering av förvaltningsutgifter för det regionala utvecklingsansvaret
Det regionala utvecklingsansvaret kommer från och med 2019 att ligga hos landstingen i alla län utom Gotlands län, där kommunen har ansvaret, förutsatt att förslagen i Ett enhetligt regionalt utvecklingsansvar (Ds 2017:61) genomförs.
Förvaltningsutgifter inom det regionala utvecklingsansvaret finansieras i dag genom länsstyrelsernas förvaltningsanslag (5:1 Länsstyrelserna m.m.) under utgiftsområde 1. I län där landsting eller samverkansorgan har det regionala utvecklingsansvaret ska länsstyrelserna i sin tur betala ett visst belopp månatligen till dessa. Denna finansieringsmodell i flera steg innebär en omständlig och otydlig finansiell styrning av verksamheten.
Vi förslår i stället att statsbidrag till landstingen och Gotlands kommun ska utgå från utgiftsområde 19 Regional tillväxt.
Ikraftträdande
Den myndighetsgemensamma indelningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2021. Den ändrade landstingsbeteckningen och ändringarna i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting föreslås träda i kraft den 1 januari 2020.
Lagförslag i betänkandet
Förslag till
lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner
och landsting
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
dels att rubriken till lagen, 2 kap. 1, 4, 6-8 §§, 3 kap. 1-5, 10-12, 14, 16-18, 22, 27, 29, 30, 32, 34, 37, 39, 40 §§, 4 kap. 1 § och rubriken närmast före 2 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
Lag om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och regioner
2 kap.
Ändring i indelningen
i landsting
Ändring i indelningen
i regioner
1 §
Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i landsting, om det inte finns hinder mot en motsvarande ändring i länsindelningen. Bestämmelser om sambandet mellan landstingsindelningen och länsindelningen finns i 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:725). En ändring i landstingsindelningen får dock ske endast om ändringen kan antas medföra bestående fördel för ett landsting eller en del av ett landsting eller andra fördelar från allmän synpunkt. Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.
Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i regioner, om det inte finns hinder mot en motsvarande ändring i länsindelningen. Bestämmelser om sambandet mellan regionindelningen och länsindelningen finns i 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:725). En ändring i regionindelningen får dock ske endast om ändringen kan antas medföra bestående fördel för en region eller en del av en region eller andra fördelar från allmän synpunkt. Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.
Kammarkollegiet får dock besluta om en indelningsändring som bör ske med anledning av en sådan ändring i den kommunala indelningen som avses i 1 kap. 3 §.
Vid prövning av frågan om indelningsändring ska särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de regioner samt den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen. Om en sådan region motsätter sig en indelningsändring, får beslut om ändringen meddelas endast om det finns särskilda skäl. Befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas.
4 §
En fråga om ändring i landstingsindelningen kan väckas av landsting eller medlem av ett landsting som skulle beröras av ändringen. Ansökan om en sådan
ändring ska ges in till Kammarkollegiet.
En fråga om ändring i regionindelningen kan väckas av en region eller medlem av en region som skulle beröras av ändringen. Ansökan om en sådan ändring
ska ges in till Kammarkollegiet.
Regeringen och Kammarkollegiet kan också ta upp en fråga om indelningsändring på eget initiativ.
6 §
En indelningsändring träder i kraft den 1 januari det år som bestäms i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning att ett landsting enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla landstingsfullmäktige, träder ändringen i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum.
En indelningsändring träder i kraft den 1 januari det år som bestäms i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning att en region enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla regionfullmäktige, träder ändringen i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum.
Ett beslut om indelningsändring enligt 1 § första stycket ska meddelas senast ett år innan ändringen ska träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Ett beslut om indelningsändring enligt 1 § andra stycket ska meddelas senast tre månader innan ändringen ska träda i kraft.
7 §
Vid ändringar i indelningen i landsting tillämpas bestämmelserna i 1 kap. om
Vid ändringar i indelningen i regioner tillämpas bestämmelserna i 1 kap. om
1. ekonomisk reglering i 6-10 §§,
2. rättskapacitet i 13 §,
3. fördelning av beslutanderätt i 14-16 §§,
4. indelningsdelegerade i 17 §,
5. beredning och verkställighet i 18 §,
6. överklagande i 19 §, och
7. utredning om indelningsändring i 22, 23, 25 och 26 §§.
Då ska det som där sägs om
1. kommun i stället gälla landsting,
2. kommunfullmäktige i stället gälla landstingsfullmäktige, och
3. kommunstyrelse i stället gälla landstingsstyrelse.
1. kommun i stället gälla region,
2. kommunfullmäktige i stället gälla regionfullmäktige, och
3. kommunstyrelse i stället gälla regionstyrelse.
7 a §
Berörda regioner ska, om det inte är uppenbart obehövligt, som ett led i beredningen av ett yttrande eller en ansökan om ändrad regionindelning, inhämta synpunkter från sina medlemmar.
8 §
Om en indelningsändring innebär att ett nytt landsting bildas, får
1. landstinget lämna bidrag till en kommun inom landstinget i den utsträckning det behövs för att motverka att bildandet leder till höjd kommunalskatt, och
2. kommunerna inom landstinget lämna bidrag till varandra, om det behövs för att jämna ut ekonomiska effekter mellan kommunerna på grund av att uppgifter förts över från landstinget till kommunerna eller omvänt.
Om en indelningsändring innebär att en ny region bildas, får
1. regionen lämna bidrag till en kommun inom regionen i den utsträckning det behövs för att motverka att bildandet leder till höjd kommunalskatt, och
2. kommunerna inom regionen lämna bidrag till varandra, om det behövs för att jämna ut ekonomiska effekter mellan kommunerna på grund av att uppgifter förts över från regionen till kommunerna eller omvänt.
Bidrag får som längst lämnas till utgången av det femte året från det att indelningsändringen har trätt i kraft.
De närmare villkoren för bidragsgivningen ska regleras i en överenskommelse mellan de berörda parterna.
3 kap.
1 §
Detta kapitel innehåller bestämmelser som ska tillämpas om regeringen enligt 1 kap. 17 § eller 2 kap. 7 § första stycket 4 har beslutat att en kommun eller ett landsting ska företrädas av indelningsdelegerade.
Detta kapitel innehåller bestämmelser som ska tillämpas om regeringen enligt 1 kap. 17 § eller 2 kap. 7 § första stycket 4 har beslutat att en kommun eller en region ska företrädas av indelningsdelegerade.
2 §
De indelningsdelegerade och ersättare för dessa utses från varje kommun eller landsting vars område helt eller delvis ska ingå i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen (ändringsberörda kommuner och landsting).
De indelningsdelegerade och ersättare för dessa utses från varje kommun eller region vars område helt eller delvis ska ingå i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen (ändringsberörda kommuner och regioner).
3 §
Antalet indelningsdelegerade och ersättare från varje kommun och landsting bestäms av fullmäktige i ändringsberörda kommuner och landsting. Om kommunerna eller landstingen inte är överens om antalet, ska regeringen fastställa antalet indelningsdelegerade och ersättare.
Antalet indelningsdelegerade och ersättare från varje kommun och region bestäms av fullmäktige i ändringsberörda kommuner och regioner. Om kommunerna eller regionerna inte är överens om antalet, ska regeringen fastställa antalet indelningsdelegerade och ersättare.
4 §
De indelningsdelegerade och deras ersättare ska väljas av fullmäktige i ändringsberörda kommuner och landsting inom 30 dagar efter det att kommunen eller landstinget fått del av regeringens beslut om indelningsändring, om inte regeringen bestämmer en senare tidpunkt.
De indelningsdelegerade och deras ersättare ska väljas av fullmäktige i ändringsberörda kommuner och regioner inom 30 dagar efter det att kommunen eller regionen fått del av regeringens beslut om indelningsändring, om inte regeringen bestämmer en senare tidpunkt.
5 §
De indelningsdelegerade och deras ersättare väljs bland dem som är ledamöter eller ersättare i fullmäktige i ändringsberörda kommuner och landsting.
De indelningsdelegerade och deras ersättare väljs bland dem som är ledamöter eller ersättare i fullmäktige i ändringsberörda kommuner och regioner.
Under de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska valet vara proportionellt. Om ersättarna inte väljs proportionellt, ska det vid valet bestämmas i vilken ordning ersättarna ska tjänstgöra.
10 §
Indelningsdelegerade är enligt 1 kap. 17 § och 2 kap. 7 § första stycket 4 beslutande församling för kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen.
Indelningsdelegerade är enligt 1 kap. 17 § och 2 kap. 7 § första stycket 4 beslutande församling för kommunen eller regionen enligt den nya indelningen.
11 §
Indelningsdelegerade ska tillsätta ett arbetsutskott för beredning av ärenden och verkställighet av beslut. Om det behövs för att fullgöra sådana uppgifter, får indelningsdelegerade tillsätta flera utskott eller anlita nämnder och beredningar i ändringsberörda kommuner och landsting.
Indelningsdelegerade ska tillsätta ett arbetsutskott för beredning av ärenden och verkställighet av beslut. Om det behövs för att fullgöra sådana uppgifter, får indelningsdelegerade tillsätta flera utskott eller anlita nämnder och beredningar i ändringsberörda kommuner och regioner.
12 §
Om inte något annat följer av lag eller annan författning får ansvaret för beredning, förvaltning och verkställighet inom ett utskotts verksamhetsområde lämnas över till partssammansatta organ. Detta gäller dock endast ärenden som avser förhållandet mellan kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen som arbets-givare och dess anställda.
Om inte något annat följer av lag eller annan författning får ansvaret för beredning, förvaltning och verkställighet inom ett utskotts verksamhetsområde lämnas över till partssammansatta organ. Detta gäller dock endast ärenden som avser förhållandet mellan kommunen eller regionen enligt den nya indelningen som arbets-givare och dess anställda.
Bestämmelserna i 7 kap. 20-25 §§ kommunallagen (2017:725) tillämpas i fråga om partsammansatta organ. Det som där sägs om fullmäktige och nämnd ska då i stället gälla indelningsdelegerade och utskott.
14 §
Indelningsdelegerade ska besluta i ärenden som har väckts av
1. ett utskott,
2. en indelningsdelegerad genom motion,
3. revisorerna om ärendet avser granskning eller förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, och
4. fullmäktige eller styrelse i ändringsberörda kommuner och landsting.
4. fullmäktige eller styrelse i ändringsberörda kommuner och regioner.
16 §
Indelningsdelegerade får bestämma att ett utskott i sin tur får uppdra åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos ändrings-berörda kommuner och landsting att besluta på utskottets vägnar.
Indelningsdelegerade får bestämma att ett utskott i sin tur får uppdra åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos ändrings-berörda kommuner och regioner att besluta på utskottets vägnar.
Första stycket gäller inte sådana ärenden som anges i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:725).
17 §
Indelningsdelegerade samt ledamöter i ett fullmäktige som har utsett indelningsdelegerade får ställa interpellationer och frågor till
1. ordföranden i ett utskott, och
2. ordföranden i en nämnd eller beredning i ändringsberörda kom-muner och landsting.
Indelningsdelegerade får även besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation eller fråga till någon som har utsetts av fullmäktige för ändringsberörda kommuner och landsting och som är ledamot i styrelsen för en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2-6 §§ kommunallagen (2017:725) eller till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i ett kommunal-förbund som ändringsberörda kom-muner och landsting är medlemmar i.
2. ordföranden i en nämnd eller beredning i ändringsberörda kom-muner och regioner.
Indelningsdelegerade får även besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation eller fråga till någon som har utsetts av fullmäktige för ändringsberörda kommuner och regioner och som är ledamot i styrelsen för en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2-6 §§ kommunallagen (2017:725) eller till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i ett kommunal-förbund som ändringsberörda kom-muner och regioner är medlemmar i.
18 §
I fråga om indelningsdelegerades arbetsformer i övrigt tillämpas bestämmelserna i kommunallagen (2017:725) om
1. ordförande och vice ordförande i 5 kap. 11 §,
2. tillkännagivande om och kallelse till sammanträden i 5 kap. 13-15 §§,
3. ersättare i 4 kap. 22 § och 5 kap. 17-20 §§,
4. beslutsförhet i 5 kap. 45 och 46 §§,
5. jäv i 5 kap. 47 och 48 §§,
6. rätt och skyldighet för andra än ledamöterna att medverka i 5 kap. 40 och 41 §§,
7. hur ärenden bereds i 5 kap. 26, 28, 29 och 33 §§,
8. bordläggning och återremiss i 5 kap. 50 och 51 §§,
9. offentlighet och ordning vid sammanträdena i 5 kap. 42 och 43 §§,
10. hur ärendena avgörs i 5 kap. 52-57 §§,
11. interpellationer i 5 kap. 59-62 §§,
12. frågor i 5 kap. 64 §, dock inte till den del det i 64 § hänvisas till 63 §, och
13. protokollet i 5 kap. 65-69 §§ och 8 kap. 12 §.
Då ska det som där sägs om
1. fullmäktige i stället gälla indelningsdelegerade,
2. en ledamot i fullmäktige i stället gälla en indelningsdelegerad,
3. styrelsen i stället gälla arbetsutskottet,
4. nämnd eller fullmäktigeberedning i stället gälla utskott, och
5. kommunens eller landstingets anslagstavla i 5 kap. 13 § andra stycket och 8 kap. 12 § kommunallagen avse anslagstavlan i ändringsberörda kommuner och landsting.
5. kommunens eller regionens anslagstavla i 5 kap. 13 § andra stycket och 8 kap. 12 § kommunallagen avse anslagstavlan i ändringsberörda kommuner och regioner.
Vid tillämpningen av 5 kap. 26, 28, 41 och 61 §§ kommunallagen ska dock det som där sägs om nämnd även gälla utskott.
22 §
Valbar som ledamot eller ersättare i utskott är den som vid tidpunkten för ett sådant val
1. är indelningsdelegerad eller ersättare för indelningsdelegerad, eller
2. har rösträtt vid val av fullmäktige i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen
2. har rösträtt vid val av fullmäktige i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen
I fråga om valbarhet i övrigt tillämpas bestämmelserna om valbarhetshinder i 7 kap. 3 § och 4 kap. 5 § 1 kommunallagen (2017:725). Det som där sägs om nämnd ska då i stället gälla utskott.
27 §
Arbetsutskottet ska upprätta förslag till budget för kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen. I fråga om tidsfrister tillämpas 11 kap. 8 och 9 §§ kommunallagen (2017:725).
Arbetsutskottet ska upprätta förslag till budget för kommunen eller regionen enligt den nya indelningen. I fråga om tidsfrister tillämpas 11 kap. 8 och 9 §§ kommunallagen (2017:725).
29 §
I fråga om utskott i övrigt tillämpas bestämmelserna i kommunallagen (2017:725) om
1. omröstning, beslut och reservation i 4 kap. 24-27 §§,
2. ersättarnas tjänstgöring och rätt att närvara vid sammanträden i 6 kap. 17 §,
3. ordförande och vice ordförande i 6 kap. 21 och 22 §§,
4. tidpunkt för sammanträden i 6 kap. 23 §,
5. offentlighet och närvarorätt i 6 kap. 25 § första och tredje styckena och 26 §,
6. beslutsförhet i 6 kap. 27 §,
7. jäv i 6 kap. 28-32 §§,
8. hur ärendena avgörs i 6 kap. 33 §,
9. protokollet i 6 kap. 35 §,
10. delgivning i 6 kap. 36 §, och
11. personalföreträdare i 7 kap. 10-19 §§.
Då ska det som där sägs om
1. fullmäktige i stället gälla indelningsdelegerade,
2. styrelsen i stället gälla arbetsutskottet,
3. nämnd i stället gälla utskott,
4. en ledamot eller en ersättare i fullmäktige i stället gälla en indelningsdelegerad eller en ersättare,
5. förtroendevald i stället gälla ledamot i utskott, och
6. anslagstavla avse anslagstavlan i ändringsberörda kommuner och landsting.
6. anslagstavla avse anslagstavlan i ändringsberörda kommuner och regioner.
30 §
Ändringsberörda kommuner och landsting ska tillhandahålla medel för indelningsdelegerades verksamhet.
Kostnaderna ska fördelas mellan kommuner och landsting i förhållande till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms-ter som enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebi-tering av skatt, m.m. ska ligga till grund för kommunernas bestämmande av skattesatsen för uttag av skatt för det år då beslutet om indelningsändringen meddelas.
Om endast en del av en kommun eller ett landsting ingår i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen, ska fördelningen ske i förhållande till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna för den kommun- eller landstingsdelen.
Ändringsberörda kommuner och regioner ska tillhandahålla medel för indelningsdelegerades verksamhet.
Kostnaderna ska fördelas mellan kommuner och regioner i förhållande till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms-ter som enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebi-tering av skatt, m.m. ska ligga till grund för kommunernas bestämmande av skattesatsen för uttag av skatt för det år då beslutet om indelningsändringen meddelas.
Om endast en del av en kommun eller en region ingår i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen, ska fördelningen ske i förhållande till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms-terna för den delen av kommunen eller regionen.
32 §
Indelningsdelegerade ska lämna en redovisning till fullmäktige och revisorerna i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen. Redovisningen ska lämnas snarast möjligt och senast den 15 april det år indelningsändringen träder i kraft.
Indelningsdelegerade ska lämna en redovisning till fullmäktige och revisorerna i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen. Redovisningen ska lämnas snarast möjligt och senast den 15 april det år indelningsändringen träder i kraft.
34 §
Valbar som revisor är den som vid tidpunkten för ett sådant val har rösträtt vid val av fullmäktige i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen.
Valbar som revisor är den som vid tidpunkten för ett sådant val har rösträtt vid val av fullmäktige i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen.
Den som är indelningsdelegerad eller ersättare för delegerad är inte valbar som revisor. I övrigt tillämpas bestämmelserna om valbarhetshinder i 7 kap. 3 § och 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (2017:725).
37 §
Revisorerna ska det år indelningsändringen träder i kraft till fullmäktige i kommunen eller landstinget enligt den nya indelningen lämna en berättelse med redogörelse för resultatet av revisionen av utskottens verksamhet.
Revisorerna ska det år indelningsändringen träder i kraft till fullmäktige i kommunen eller regionen enligt den nya indelningen lämna en berättelse med redogörelse för resultatet av revi-sionen av utskottens verksamhet.
De sakkunnigas rapporter ska lämnas tillsammans med revisionsberättelsen.
I fråga om anmärkningar tillämpas 12 kap. 13 § kommunallagen (2017:725). Det som där sägs om nämnder och förtroendevalda ska då i stället gälla utskott och ledamöter och ersättare i utskott.
39 §
Ändringsberörda kommuner och landsting samt deras medlemmar har rätt att få prövat om ett beslut av indelningsdelegerade, ett utskott eller ett partssammansatt organ är lagligt genom att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.
Ändringsberörda kommuner och regioner samt deras medlemmar har rätt att få prövat om ett beslut av indelningsdelegerade, ett utskott eller ett partssammansatt organ är lagligt genom att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.
40 §
I fråga om överklagande gäller bestämmelserna i 13 kap. kommunallagen (2017:725) om
1. tillämpningsområde i 3 §,
2. hur besluten överklagas i 4 §,
3. tiden för överklagande i 5 och 6 §§,
4. grunder för upphävande av besluten i 7-9 §§,
5. handläggningen i domstol i 10-13 §§,
6. när beslut får verkställas i 14 §, och
7. rättelse av verkställighet i 15 §.
Det som i 13 kap. 13 § andra stycket kommunallagen sägs om rätten att överklaga domstolens beslut ska även gälla ändringsberörda kommuner och landsting samt deras medlemmar.
Det som i 13 kap. 13 § andra stycket kommunallagen sägs om rätten att överklaga domstolens beslut ska även gälla ändringsberörda kommuner och regioner samt deras medlemmar.
4 kap.
1 §
Om en ändrad landstings- eller kommunindelning skall träda i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie val hålls till landstings- och kommunfullmäktige, skall redan det valet avse landstinget och kommunen enligt den nya indel-ningen.
Om en ändrad region- eller kommunindelning ska träda i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie val hålls till region- och kommunfullmäktige, ska redan det valet avse regionen och kommunen enligt den nya indelningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i kommunallagen (2017:725)
Bestämmelser om kommunernas och landstingens angelägenheter finns även i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och i annan lag eller annan författning.
Bestämmelser om kommunernas och regionernas angelägenheter finns även i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och i annan lag eller annan författning.
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (2017:725)
dels att 3 kap. 14 § ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 14 § ska utgå,
dels att 1 kap. 1-4, 6, 8 och 10 §§, 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1, 4 och 6-13 §§, 4 kap. 2, 4, 5, 18, 23, 29 och 33 §§, 5 kap. 1, 5, 13, 38, 41, 48, 61 och 63 §§, 6 kap. 1, 2, 7, 11, 12, 15, 26 och 31 §§, 7 kap. 3, 5, 6, 11, 13, 14, 20 och 23 §§, 8 kap. 1, 2, 9, 10, 13-15 och 17 §§, 9 kap. 2, 15, 19-22, 24-35 §§, 10 kap. 1-3, 6, 8 och 9 §§, 11 kap. 1, 2, 5, 8, 14 och 22 §§, 12 kap. 3 och 12 §§, 13 kap. 1, 5, 6, 8, 10 och 13 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 1 kap. 1 och 10 §§, 3 kap. 1 § och 4 kap. 2 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Kommuner och landsting
Kommuner och regioner
1 §
Sverige är indelat i kommuner och landsting. Varje landsting omfattar ett län, om inte något annat är särskilt beslutat.
Sverige är indelat i kommuner och regioner. Kommuner är kommuner på lokal nivå. Regioner är kommuner på regional nivå. Varje region omfattar ett län, om inte något annat är särskilt beslutat.
2 §
Kommuner och landsting sköter på demokratins och den kommu-nala självstyrelsens grund de angelägenheter som anges i denna lag eller annan författning.
Kommuner och regioner sköter på demokratins och den kommu-nala självstyrelsens grund de angelägenheter som anges i denna lag eller annan författning.
3 §
Bestämmelser om att kommuner och landsting har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter och att meddela föreskrifter finns i regeringsformen.
Bestämmelser om att kommuner och regioner har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter och att meddela föreskrifter finns i regeringsformen.
4 §
Beslutanderätten i kommuner och landsting utövas av valda församlingar (fullmäktige) som utses av röstberättigade medlem-mar i allmänna val.
Beslutanderätten i kommuner och regioner utövas av valda församlingar (fullmäktige) som utses av röstberättigade medlem-mar i allmänna val.
Beslut kan också fattas av andra kommunala organ i enlighet med vad som anges i denna lag eller annan författning.
6 §
Medlem av ett landsting är den som är medlem av en kommun inom landstinget.
Medlem av en region är den som är medlem av en kommun inom regionen.
8 §
Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och ersättare i kom-munfullmäktige i en kommun inom landstinget.
Rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i regionfullmäktige har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och ersättare i kom-munfullmäktige i en kommun inom regionen.
Ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
Ändringar i Sveriges indelning i kommuner och regioner
10 §
Bestämmelser om indelnings-ändringar finns i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting.
Bestämmelser om indelnings-ändringar finns i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och regioner.
2 kap.
1 §
Kommuner och landsting får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar.
Kommuner och regioner får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till Kommunens eller regionens område eller deras medlemmar.
2 §
Kommuner och landsting får inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan ska ha hand om.
Kommuner och regioner får inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart staten, en annan kommun, en annan region eller någon annan ska ha hand om.
3 §
Kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.
Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.
4 §
Kommuner och landsting får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft till nackdel för medlemmarna. Sådana beslut får dock fattas om det finns synnerliga skäl för det.
Kommuner och regioner får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft till nackdel för medlemmarna. Sådana beslut får dock fattas om det finns synnerliga skäl för det.
5 §
Kommuner och landsting får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som de är skyldiga att tillhandahålla får dock avgifter endast tas ut om det följer av lag eller annan författning.
Kommuner och regioner får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som de är skyldiga att tillhandahålla får dock avgifter endast tas ut om det följer av lag eller annan författning.
6 §
Kommuner och landsting får inte ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller.
Kommuner och regioner får inte ta ut högre avgifter än som motsvarar kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller.
7 §
Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.
Kommuner och regioner får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.
8 §
Kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget.
Kommuner och regioner får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller regionen.
Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas endast om det finns synnerliga skäl för det.
9 §
Bestämmelser om kommunernas och landstingens angelägenheter finns även i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och i annan lag eller annan författning.
Bestämmelser om kommunernas och regionernas angelägenheter finns även i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och i annan lag eller annan författning.
3 kap.
Kommunernas och
landstingens organisation
och verksamhetsformer
Kommunernas och
regionernas organisation
och verksamhetsformer
1 §
I varje kommun och i varje landsting finns det en beslutande församling, ett fullmäktige.
I varje kommun och i varje region finns det en beslutande församling, ett fullmäktige.
4 §
Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kom-munens eller landstingets upp-gifter enligt lag eller annan för-fattning och för övrig verksamhet.
Fullmäktige ska tillsätta de nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra kom-munens eller regionens uppgifter enligt lag eller annan författning och för övrig verksamhet.
6 §
Kommuner och landsting får inrätta partssammansatta organ som inom en nämnds verksam-hetsområde ska svara för bered-ning, förvaltning och verkställighet av de ärenden som fullmäktige har bestämt.
Kommuner och regioner får inrätta partssammansatta organ som inom en nämnds verksam-hetsområde ska svara för bered-ning, förvaltning och verkställighet av de ärenden som fullmäktige har bestämt.
7 §
Kommuner och landsting får besluta att en nämnd får uppdra åt ett självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning eller en viss institution.
Kommuner och regioner får besluta att en nämnd får uppdra åt ett självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis sköta driften av en viss anläggning eller en viss institution.
8 §
Kommuner och landsting får bilda kommunalförbund och lämna över skötseln av kommunala ange-lägenheter till sådana förbund.
Kommuner och regioner får bilda kommunalförbund och lämna över skötseln av kommunala ange-lägenheter till sådana förbund.
9 §
Kommuner och landsting får besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller ett annat landsting.
Kommuner och regioner får besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller en annan region.
10 §
Kommuner och landsting ska utse revisorer för granskning av den kommunala verksamheten.
Kommuner och regioner ska utse revisorer för granskning av den kommunala verksamheten.
11 §
Kommuner och landsting får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till kommunala bolag, stiftelser och föreningar.
Kommuner och regioner får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till kommunala bolag, stiftelser och föreningar.
12 §
Kommuner och landsting får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till privata utförare.
Kommuner och regioner får, med de begränsningar som framgår av lag, överlämna skötseln av kommunala angelägenheter till privata utförare.
13 §
Bestämmelser om den kommunala organisationen under krig eller krigs-fara finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
Bestämmelser om kommuners och landstings organisation och befogenheter vid extraordinära händelser i fredstid finns i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
Bestämmelser om kommuners och regioners organisation och befogenheter vid extraordinära händelser i fredstid finns i lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
4 kap.
Kommunal- och landstingsråd
Kommunal- och regionråd
2 §
Den som inom kommunen eller landstinget fullgör ett för-troendeuppdrag på heltid eller betydande del av heltid ska ha benämningen kommunalråd, bor-garråd, landstingsråd, oppositions-råd eller en annan benämning som fullmäktige bestämmer.
Den som inom kommunen eller regionen fullgör ett för-troendeuppdrag på heltid eller betydande del av heltid ska ha benämningen kommunalråd, bor-garråd, regionråd, oppositionsråd eller en annan benämning som fullmäktige bestämmer.
En sådan förtroendevald får tidigast väljas av fullmäktige vid första sammanträdet efter det att val av fullmäktige har hållits i hela landet.
4 §
Den som är vald till ledamot eller ersättare i fullmäktige är inte valbar som revisor inom den kommunen eller det landstinget.
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget är inte valbar som revisor för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldig-heten. Detsamma gäller make, sambo, förälder, barn, syskon eller andra närstående till den redo-visningsskyldige.
Den som är vald till ledamot eller ersättare i fullmäktige är inte valbar som revisor inom den kommunen eller den regionen.
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller regionen är inte valbar som revisor för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldig-heten. Detsamma gäller make, sambo, förälder, barn, syskon eller andra närstående till den redo-visningsskyldige.
5 §
Den som är vald till revisor är inom den kommunen eller det landstinget inte valbar som
Den som är vald till revisor är inom den kommunen eller den regionen inte valbar som
1. ledamot eller ersättare i fullmäktige, i en nämnd eller en fullmäktigeberedning, eller
2. ledamot eller ersättare i en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2-6 §§.
18 §
Fullmäktige får besluta att en sådan förtroendevald som anges i 2 § första stycket för sina uppdrag ska få ekonomiska och andra förmåner som svarar mot de löne- och anställningsvillkor som gäller för dem som är anställda hos kommunen eller landstinget.
Fullmäktige får besluta att en sådan förtroendevald som anges i 2 § första stycket för sina uppdrag ska få ekonomiska och andra förmåner som svarar mot de löne- och anställningsvillkor som gäller för dem som är anställda hos kommunen eller regionen.
Fullmäktige får bestämma hur ersättare ska utses för förtroendevalda som beviljas ledighet till följd av bestämmelsen i första stycket.
23 §
Kommuner och landsting ska verka för att förtroendevalda med funktionsnedsättning kan delta i handläggningen av ärenden på samma villkor som andra för-troendevalda.
Kommuner och regioner ska verka för att förtroendevalda med funktionsnedsättning kan delta i handläggningen av ärenden på samma villkor som andra för-troendevalda.
29 §
Kommuner och landsting får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd till politiska partier för att stärka deras ställning i den kommunala demokratin (partistöd).
Kommuner och regioner får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd till politiska partier för att stärka deras ställning i den kommunala demokratin (partistöd).
Partistöd får ges till de politiska partier som är representerade i fullmäktige och som är juridiska personer. Ett parti är representerat om det har fått mandat i fullmäktige för vilket en vald ledamot är fastställd enligt 14 kap. vallagen (2005:837).
Partistöd får ges också till ett parti som har upphört att vara representerat i fullmäktige, dock endast under ett år efter det att representationen upphörde.
33 §
Kommuner och landsting får anställa politiska sekreterare för att biträda de förtroendevalda i det politiska arbetet.
Kommuner och regioner får anställa politiska sekreterare för att biträda de förtroendevalda i det politiska arbetet.
Politiska sekreterare får inte anställas för längre tid än till utgången av det år då val av fullmäktige ska hållas nästa gång i hela landet.
Bestämmelserna i lagen (1982:80) om anställningsskydd ska inte tillämpas för politiska sekreterare.
5 kap.
1 §
Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller landstinget, främst
Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller regionen, främst
1. mål och riktlinjer för verksamheten,
2. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor,
3. nämndernas organisation och verksamhetsformer,
4. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar,
5. val av revisorer,
6. grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda,
7. årsredovisning och ansvarsfrihet,
8. folkomröstning i kommunen eller landstinget,
8. folkomröstning i kommunen eller regionen, och
och 9. extra val till fullmäktige.
Fullmäktige beslutar också i andra ärenden som anges i denna lag eller i andra författningar
5 §
Fullmäktige bestämmer hur många ledamöter som fullmäktige ska ha. Antalet ska bestämmas till ett udda tal och till minst
1. 21 i kommuner med högst 8 000 röstberättigade
2. 31 i kommuner med över 8 000 röstberättigade och i landsting med högst 140 000 röstberättigade,
2. 31 i kommuner med över 8 000 röstberättigade och i regioner med högst 140 000 röstberättigade,
3. 41 i kommuner med över 16 000 röstberättigade,
4. 51 i kommuner med över 24 000 röstberättigade och i landsting med över 140 000 röstberättigade,
4. 51 i kommuner med över 24 000 röstberättigade och i regioner med över 140 000 röstberättigade
5. 61 i kommuner med över 36 000 röstberättigade,
6. 71 i landsting med över 200 000 röstberättigade, och
7. 101 i kommuner med över 600 000 röstberättigade och i landsting med över 300 000 röstberättigade.
6. 71 i regioner med över 200 000 röstberättigade, och
7. 101 i kommuner med över 600 000 röstberättigade och i regioner med över 300 000 röstberättigade.
13 §
Ordföranden ska tillkännage tid och plats för varje sammanträde med fullmäktige och uppgifter om de ärenden som ska behandlas. Fullmäktiges sammanträden ska tillkännages på kommunens eller landstingets anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.
Fullmäktiges sammanträden ska tillkännages på kommunens eller landstingets anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.
Fullmäktiges sammanträden ska tillkännages på kommunens eller regionens anslagstavla minst en vecka före sammanträdesdagen.
38 §
Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av att ett landsting an-litar valnämnden.
Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av att en region anlitar valnämnden.
41 §
Ordföranden och vice ordföra-nden i en nämnd, revisorerna och de anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess.
Ordföranden och vice ordföra-nden i en nämnd, revisorerna och de anställda i kommunen eller regionen är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess.
48 §
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller landstinget får inte delta i
Den som är redovisningsskyldig till kommunen eller regionen får inte delta i
1. val av revisor för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten, eller
2. handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamheten.
Detsamma gäller make, sambo, förälder, barn, syskon eller någon annan närstående till den redovisningsskyldige.
61 §
Interpellationer ska avse ämnen som hör till fullmäktiges, en nämnds eller en fullmäktigeberednings handläggning. De får dock inte avse ärenden som rör myndighetsutövning mot någon enskild.
Interpellationer bör ställas endast i angelägenheter av större intresse för kommunen eller landstinget.
Interpellationer bör ställas endast i angelägenheter av större intresse för kommunen eller regionen.
63 §
Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen för en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2-6 §§ eller till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i ett kommu-nalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i.
Fullmäktige får besluta att ordföranden i en nämnd får överlåta besvarandet av en interpellation till en av fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen för en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2-6 §§ eller till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd i ett kommu-nalförbund som kommunen eller regionen är medlem i.
6 kap.
1 §
Styrelsen ska leda och samordna förvaltningen av kommunens eller landstingets angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders och eventuella gemensamma nämnders verksamhet.
Styrelsen ska också ha uppsikt över kommunal verksamhet som bedrivs i sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2-6 §§ och sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i.
Styrelsen ska leda och samordna förvaltningen av kommunens eller regionens angelägenheter och ha uppsikt över övriga nämnders och eventuella gemensamma nämnders verksamhet.
Styrelsen ska också ha uppsikt över kommunal verksamhet som bedrivs i sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2-6 §§ och sådana kommunalförbund som kommunen eller regionen är medlem i.
2 §
Fullmäktige ska, om inte något annat anges i lag eller annan författning, bestämma nämndernas verksamhetsområden och inbördes förhållanden. Fullmäktige får besluta
1. att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter i hela kommunen eller landstinget,
2. att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter för en del av kommunen eller landstinget,
1. att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter i hela kommunen eller regionen,
2. att en nämnd ska ha hand om en eller flera verksamheter för en del av kommunen eller regionen,
3. att en nämnd ska ha hand om verksamheten vid en eller flera anläggningar, och
4. att en nämnd ska tillhandahålla tjänster åt en annan nämnd.
7 §
En nämnd får inte bestämma om rättigheter eller skyldigheter för kommunen eller landstinget i ärenden där nämnden företräder kommunen eller landstinget som part.
En nämnd får inte bestämma om rättigheter eller skyldigheter för kommunen eller regionen i ärenden där nämnden företräder kommunen eller regionen som part.
En nämnd får inte heller utöva i lag eller annan författning föreskriven tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver.
11 §
Styrelsen ska följa de frågor som kan inverka på kommunens eller landstingets utveckling och eko-nomiska ställning.
Styrelsen ska följa de frågor som kan inverka på kommunens eller regionens utveckling och eko-nomiska ställning.
Styrelsen ska också hos fullmäktige, övriga nämnder och andra myndigheter göra de framställningar som behövs.
12 §
Styrelsen får från övriga nämnder, beredningar och anställda i kommunen eller landstinget begära in de yttranden och upplysningar som behövs för att styrelsen ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Styrelsen får från övriga nämnder, beredningar och anställda i kommunen eller regionen begära in de yttranden och upplysningar som behövs för att styrelsen ska kunna fullgöra sina uppgifter.
15 §
Styrelsen får själv eller genom ombud företräda kommunen eller landstinget i alla mål och ärenden, om inte någon annan ska göra det på grund av lag eller annan förfat-tning eller beslut av fullmäktige.
Detta gäller också mål där någon har begärt laglighetsprövning av fullmäktiges beslut, om inte full-mäktige beslutar att själv företräda kommunen eller landstinget i målet.
Styrelsen får själv eller genom ombud företräda kommunen eller regionen i alla mål och ärenden, om inte någon annan ska göra det på grund av lag eller annan författning eller beslut av fullmäktige.
Detta gäller också mål där någon har begärt laglighetsprövning av fullmäktiges beslut, om inte full-mäktige beslutar att själv företräda kommunen eller regionen i målet.
26 §
En nämnd får kalla en ledamot eller en ersättare i fullmäktige, en annan nämnd eller beredning, en revisor, en anställd hos kommunen eller landstinget eller en särskild sakkunnig att närvara vid ett sammanträde med nämnden för att lämna upplysningar.
En nämnd får kalla en ledamot eller en ersättare i fullmäktige, en annan nämnd eller beredning, en revisor, en anställd hos kommunen eller regionen eller en särskild sakkunnig att närvara vid ett sammanträde med nämnden för att lämna upplysningar.
Den som har kallats till ett sammanträde får, om nämnden beslutar det, delta i överläggningarna men inte i besluten.
31 §
Om ett ärende hos en nämnd berör ett aktiebolag där kommunen eller landstinget äger minst hälften av aktierna eller en stiftelse där kommunen eller landstinget utser minst hälften av styrelseledamöterna, ska den som handlägger ärendet inte anses jävig enligt 28 § 2 eller 5 enbart på grund av att han eller hon är ställföreträdare för bolaget eller stiftelsen eller på något annat sätt är knuten dit. Detta gäller inte när en nämnd handlägger ärenden som avser myndighets-utövning mot enskilda.
Om ett ärende hos en nämnd berör ett aktiebolag där kommunen eller regionen äger minst hälften av aktierna eller en stiftelse där kommunen eller regionen utser minst hälften av styrelseledamöterna, ska den som handlägger ärendet inte anses jävig enligt 28 § 2 eller 5 enbart på grund av att han eller hon är ställföreträdare för bo-laget eller stiftelsen eller på något annat sätt är knuten dit. Detta gäller inte när en nämnd handlägger ärenden som avser myndighets-utövning mot enskilda.
Den som handlägger ett ärende hos en nämnd ska inte heller anses jävig enligt 28 § 5 enbart på grund av att han eller hon tidigare har deltagit i handläggningen av ärendet hos en annan nämnd.
7 kap.
3 §
Direktören är inte valbar till förtroendeuppdrag i kommunen, landstinget eller kommunalförbund som kommunen eller landstinget är medlem i.
Direktören är inte valbar till förtroendeuppdrag i kommunen, regionen eller kommunalförbund som kommunen eller regionen är medlem i.
Den som är chef för en förvaltning som hör till en nämnds verksamhetsområde får inte väljas till ledamot eller ersättare i nämnden.
5 §
En nämnd får uppdra åt en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämn-dens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 38 §.
En nämnd får uppdra åt en anställd hos kommunen eller regionen att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 38 §.
6 §
Om en nämnd med stöd av 5 § uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsom-råde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller landstinget att fatta beslutet.
Om en nämnd med stöd av 5 § uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsom-råde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller regionen att fatta beslutet.
11 §
Personalföreträdarna utses av den eller de lokala arbetstagar-organisationer som kommunen eller landstinget har kollektivavtal med.
Personalföreträdarna utses av den eller de lokala arbetstagar-organisationer som kommunen eller regionen har kollektivavtal med.
13 §
Personalföreträdarna har rätt att närvara vid en nämnds behandling av ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller landstinget som arbetsgivare och dess anställda.
Personalföreträdarna har rätt att närvara vid en nämnds behandling av ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller regionen som arbetsgivare och dess anställda.
Nämnden får i enskilda fall besluta att personalföreträdarna får närvara även vid behandlingen av andra ärenden.
14 §
Personalföreträdarna har inte rätt att närvara vid handläggning av
1. ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild, såvida inte ärendet rör en obestämd krets av enskilda,
2. förhandlingar med en arbetstagarorganisation,
3. uppsägningar av kollektivavtal,
4. arbetskonflikter,
5. rättstvister mellan kommunen eller landstinget och en arbetstagarorganisation, eller
5. rättstvister mellan kommunen eller regionen och en arbetstagarorganisation, eller
6. ärenden som avser beställning eller upphandling av varor och tjänster.
20 §
Fullmäktige får inrätta parts-sammansatta organ för sådana ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller lands-tinget som arbetsgivare och dess anställda eller, i fråga om en gemensam nämnd, förhållandet mellan de samverkande kommu-nerna eller landstingen som arbetsgivare och deras anställda. Detta gäller dock inte om något annat följer av lag eller annan författning.
Fullmäktige får inrätta parts-sammansatta organ för sådana ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller regionen som arbetsgivare och dess anställda eller, i fråga om en gemensam nämnd, förhållandet mellan de samverkande kommunerna eller regionerna som arbetsgivare och deras anställda. Detta gäller dock inte om något annat följer av lag eller annan författning.
De partssammansatta organen ska inom en nämnds verksamhetsområde svara för beredning, förvaltning och verkställighet av de ärenden som fullmäktige har bestämt enligt första stycket.
23 §
Ett partssammansatt organ ska bestå av företrädare för dels kom-munen eller landstinget, dels de anställda.
Kommunens eller landstingets företrädare väljs av fullmäktige eller, om fullmäktige bestämmer det, av en nämnd.
De anställdas företrädare utses av den eller de lokala arbetstagar-organisationer som kommunen eller landstinget har slutit kollek-tivavtal med om partssammansatta organ
Ett partssammansatt organ ska bestå av företrädare för dels kom-munen eller regionen, dels de anställda.
Kommunens eller regionens företrädare väljs av fullmäktige eller, om fullmäktige bestämmer det, av en nämnd.
De anställdas företrädare utses av den eller de lokala arbetstagar-organisationer som kommunen eller regionen har slutit kollektiv-avtal med om parts-sammansatta organ.
8 kap.
1 §
Den som är folkbokförd i kommunen eller i en kommun inom landstinget får, om fullmäktige har beslutat det, väcka ärenden i fullmäktige (medborgarförslag). Detsamma gäller unionsmedbor-gare som avses i 1 kap. 5 § andra stycket.
Den som är folkbokförd i kommunen eller i en kommun inom regionen får, om fullmäktige har beslutat det, väcka ärenden i fullmäktige (medborgarförslag). Detsamma gäller unionsmedbor-gare som avses i 1 kap. 5 § andra stycket.
2 §
Ärende om att hålla folk-omröstning i en viss fråga får i fullmäktige väckas av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlem-marna enligt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar (folkinitiativ). Initiativet ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, uppgifter om när namnteckning-arna gjorts, namnförtydliganden, personnummer och uppgift om deras adresser.
Ärende om att hålla folk-omröstning i en viss fråga får i fullmäktige väckas av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller regionmedlem-marna enligt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar (folkinitiativ). Initiativet ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, uppgifter om när namnteckning-arna gjorts, namnförtydliganden, personnummer och uppgift om deras adresser.
Vid beräkningen av antalet initiativtagare ska endast de räknas med som har skrivit under initiativet under den sexmånadersperiod som föregått inlämnandet.
9 §
Varje kommun och landsting ska på sin webbplats ha en an-slagstavla. Anslagstavlan ska vara lättillgänglig och kunna särskiljas från övrigt innehåll på webb-platsen.
Kommuner och landsting ska i sina lokaler eller på annan plats ge allmänheten möjlighet att ta del av innehållet på anslagstavlan.
Varje kommun och region ska på sin webbplats ha en anslagstavla. Anslagstavlan ska vara lättill-gänglig och kunna särskiljas från övrigt innehåll på webbplatsen.
Kommuner och regioner ska i sina lokaler eller på annan plats ge allmänheten möjlighet att ta del av innehållet på anslagstavlan.
10 §
Anslagstavlan ska innehålla
1. tillkännagivanden om fullmäktiges sammanträden,
2. tillkännagivanden av justerade protokoll,
3. tillkännagivanden av delegationsbeslut som inte ska anmälas till en nämnd,
4. justerade protokoll i den utsträckning kommunen eller landstinget bestämmer och det inte strider mot lag eller annan för-fattning, och
4. justerade protokoll i den utsträckning kommunen eller regionen bestämmer och det inte strider mot lag eller annan för-fattning, och
5. upplysningar om hur beslut kan överklagas enligt 13 kap.
Anslagstavlan ska även innehålla kungörelser, tillkännagivanden eller annan information som med stöd av lag eller annan författning ska meddelas på anslagstavlan.
När en handling, som anslagits med stöd av andra stycket, varit anslagen under föreskriven tid ska den som begärt åtgärden få ett bevis om det
13 §
Kommunala föreskrifter ska kungöras genom att det på kommunens eller landstingets anslagstavla tillkännages att protokollet för de beslutade före-skrifterna har justerats.
Gällande kommunala före-skrifter ska finnas tillgängliga för allmänheten på kommunens eller landstingets webbplats. De ska där vara samlade i kommunens eller landstingets författningssamling eller på något annat sätt. Innehållet i samlingen ska framgå av ett register eller någon annan förteckning på webbplatsen.
Kommunala föreskrifter ska kungöras genom att det på kommunens eller regionens anslagstavla tillkännages att protokollet för de beslutade före-skrifterna har justerats.
Gällande kommunala före-skrifter ska finnas tillgängliga för allmänheten på kommunens eller regionens webbplats. De ska där vara samlade i kommunens eller regionens författningssamling eller på något annat sätt. Innehållet i samlingen ska framgå av ett re-gister eller någon annan förteckning på webbplatsen.
Första och andra styckena gäller inte om
1. det i lag eller annan författning anges att föreskrifterna ska kungöras eller göras tillgängliga på något annat sätt, eller
2. föreskrifterna på grund av sekretess inte får lämnas ut till var och en.
14 §
Styrelsens förslag till budget ska hållas tillgängligt för allmänheten på kommunens eller landstingets webbplats från och med tillkänna-givandet av det sammanträde med fullmäktige då budgeten ska fast-ställas
Styrelsens förslag till budget ska hållas tillgängligt för allmänheten på kommunens eller regionens webbplats från och med tillkänna-givandet av det sammanträde med fullmäktige då budgeten ska fast-ställas.
15 §
Årsredovisningen ska hållas tillgänglig för allmänheten på kommunens eller landstingets webbplats från och med tillkänna-givandet av det sammanträde med fullmäktige då årsredovisningen ska godkännas
Årsredovisningen ska hållas tillgänglig för allmänheten på kommunens eller regionens webbplats från och med tillkänna-givandet av det sammanträde med fullmäktige då årsredovisningen ska godkännas.
17 §
Bestämmelser om allmänhetens insyn i verksamhet som genom avtal lämnas över från en kommun, ett landsting eller ett helägt kommunalt bolag till en privat utförare finns i 10 kap. 3 och 9 §§.
Bestämmelser om allmänhetens insyn i verksamhet som genom avtal lämnas över från en kommun, en region eller ett helägt kommunalt bolag till en privat utförare finns i 10 kap. 3 och 9 §§.
9 kap.
2 §
Om inget annat anges eller följer av bestämmelserna om kommuner och landsting i denna lag, tillämpas dessa även för kommunalförbund.
När ett kommunalförbund har hand om en angelägenhet som det finns bestämmelser om i en särskild författning, ska den författningens bestämmelser om kommuner eller landsting tillämpas för förbundet.
Om inget annat anges eller följer av bestämmelserna om kommuner och regioner i denna lag, tillämpas dessa även för kommunalförbund.
När ett kommunalförbund har hand om en angelägenhet som det finns bestämmelser om i en särskild författning, ska den författningens bestämmelser om kommuner eller regioner tillämpas för förbundet.
Om det i någon annan författning finns särskilda bestämmelser om kommunalförbund för ett visst ändamål, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag.
15 §
Revisorer i ett kommunal-förbund är skyldiga att på begäran lämna upplysningar till de förtroendevalda revisorerna i varje kommun eller landsting som är medlem i kommunalförbundet. Skyldigheten gäller upplysningar om
Revisorer i ett kommunal-förbund är skyldiga att på begäran lämna upplysningar till de förtroendevalda revisorerna i varje kommun eller region som är medlem i kommunalförbundet. Skyldigheten gäller upplysningar om
1. kommunalförbundets angelägenheter, och
2. sådana juridiska personer som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och till vilka kommunalförbundet enligt 10 kap. 2-6 §§ lämnat över skötseln av en kommunal angelägenhet
19 §
Fullmäktige får besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller ett annat landsting.
Fullmäktige får besluta att en nämnd ska vara gemensam med en annan kommun eller en annan region.
20 §
En gemensam nämnd tillsätts i någon av de samverkande komm-unerna eller landstingen och ingår i denna kommuns eller detta landstings organisation
En gemensam nämnd tillsätts i någon av de samverkande komm-unerna eller regionerna och ingår i denna kommuns eller denna regions organisation.
21 §
Kommuner och landsting får genom en gemensam nämnd full-göra uppgifter enligt 3 kap. 4 §.
En gemensam nämnd får fullgöra uppgifter för vilka det enligt lag eller annan författning ska finnas en eller flera nämnder i varje kommun eller landsting. Uppgifter som kommun- eller landstingsstyrelsen har vid höjd beredskap enligt lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får dock inte fullgöras av en gemensam nämnd.
Kommuner och regioner får genom en gemensam nämnd full-göra uppgifter enligt 3 kap. 4 §.
En gemensam nämnd får fullgöra uppgifter för vilka det enligt lag eller annan författning ska finnas en eller flera nämnder i varje kommun eller region. Uppgifter som kommun- eller regionstyrelsen har vid höjd beredskap enligt lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får dock inte fullgöras av en gemensam nämnd.
22 §
En gemensam nämnds uppgifter ska närmare preciseras i en överenskommelse mellan de berör-da kommunerna och landstingen.
En gemensam nämnds uppgifter ska närmare preciseras i en överenskommelse mellan de berör-da kommunerna och regionerna.
24 §
Ledamöter och ersättare väljs av fullmäktige i de samverkande kommunerna och landstingen. Var och en av de samverkande kom-munerna och landstingen ska vara representerade i den gemensamma nämnden med minst en ledamot och en ersättare. Antalet ersättare ska vara lika många som antalet ledamöter.
Ledamöter och ersättare väljs av fullmäktige i de samverkande kommunerna och regionerna. Var och en av de samverkande kom-munerna och regionerna ska vara representerade i den gemensamma nämnden med minst en ledamot och en ersättare. Antalet ersättare ska vara lika många som antalet ledamöter.
25 §
Förtroendevalda i en gemensam nämnd har rätt till ersättning av den kommun eller det landsting som har valt dem.
Förtroendevalda i en gemensam nämnd har rätt till ersättning av den kommun eller den region som har valt dem.
26 §
Budgeten upprättas av den kommun eller det landsting som har tillsatt nämnden. Budgeten ska upprättas efter samråd med de övriga samverkande kommunerna och landstingen.
Budgeten upprättas av den kommun eller den region som har tillsatt nämnden. Budgeten ska upprättas efter samråd med de övriga samverkande kommunerna och regionerna.
27 §
Fullmäktige i en kommun eller ett landsting som bildat en gemensam nämnd har rätt att begära upplysningar från nämnden. Ord-föranden och vice ordföranden i nämnden samt de anställda i de samverkande kommunerna och landstingen är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess.
Fullmäktige i en kommun eller en region som bildat en gemensam nämnd har rätt att begära upplysningar från nämnden. Ord-föranden och vice ordföranden i nämnden samt de anställda i de samverkande kommunerna och regionerna är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden, om det inte finns något hinder mot det på grund av sekretess.
28 §
Företrädare för anställda i kom-muner eller landsting som samverkar i en gemensam nämnd får i den omfattning som anges i 7 kap. 13-16 §§ närvara vid sam-manträden med den gemensamma nämnden.
Företrädare för anställda i kom-muner eller regioner som samverkar i en gemensam nämnd får i den omfattning som anges i 7 kap. 13-16 §§ närvara vid sam-manträden med den gemensamma nämnden.
29 §
Ledamöter i fullmäktige i kommuner eller landsting som bildat en gemensam nämnd får ställa interpellationer om nämndens handläggning. För att hämta in upplysningar får ledamöterna ställa frågor. Interpellationer och frågor ska riktas till nämndens ordförande.
Ledamöter i fullmäktige i kommuner eller regioner som bildat en gemensam nämnd får ställa interpellationer om nämndens handläggning. För att hämta in upplysningar får ledamöterna ställa frågor. Interpellationer och frågor ska riktas till nämndens ordförande.
30 §
En gemensam nämnd får, utöver vad som anges i 7 kap. 5 §, även under samma förutsättningar uppdra åt en anställd i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att besluta på nämn-dens vägnar.
En gemensam nämnd får, utöver vad som anges i 7 kap. 5 §, även under samma förutsättningar uppdra åt en anställd i någon av de samverkande kommunerna eller regionerna att besluta på nämndens vägnar.
31 §
Om en gemensam nämnd med stöd av 7 kap. 5 § uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller landstinget eller i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att fatta beslutet.
Om en gemensam nämnd med stöd av 7 kap. 5 § uppdrar åt en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlåta åt förvaltningschefen att i sin tur uppdra åt en annan anställd inom kommunen eller regionen eller i någon av de samverkande kommunerna eller regionerna att fatta beslutet.
32 §
Justeringen av en gemensam nämnds protokoll ska tillkännages på var och en av de samverkande kommunernas och landstingens anslagstavlor.
Justeringen av en gemensam nämnds protokoll ska tillkännages på var och en av de samverkande kommunernas och regionernas anslagstavlor.
33 §
Reglementet för en gemensam nämnd ska antas av fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller landstingen.
Reglementet för en gemensam nämnd ska antas av fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller regionerna.
34 §
En gemensam nämnd ska grans-kas av revisorerna i var och en av de samverkande kommunerna eller landstingen.
En gemensam nämnd ska grans-kas av revisorerna i var och en av de samverkande kommunerna eller regionerna.
35 §
Fråga om ansvarsfrihet och om anmärkning för en gemensam nämnd ska prövas av fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller landstingen.
Fråga om ansvarsfrihet och om anmärkning för en gemensam nämnd ska prövas av fullmäktige i var och en av de samverkande kommunerna eller regionerna.
10 kap.
1 §
Fullmäktige i kommuner eller landsting får, om det inte i lag eller annan författning anges att ange-lägenheten ska bedrivas av en kommunal nämnd, besluta att lämna över skötseln av en kom-munal angelägenhet till en juridisk person eller en enskild individ.
Fullmäktige i kommuner eller regioner får, om det inte i lag eller annan författning anges att ange-lägenheten ska bedrivas av en kommunal nämnd, besluta att lämna över skötseln av en kom-munal angelägenhet till en juridisk person eller en enskild individ.
Om skötseln av angelägenheten innefattar myndighetsutövning, får den lämnas över endast om det finns stöd för det i lag.
2 §
Med ett helägt kommunalt bolag avses ett aktiebolag där kommunen eller landstinget direkt eller indirekt innehar samtliga aktier.
Med ett delägt kommunalt bolag avses ett aktiebolag eller handels-bolag där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan.
Med ett helägt kommunalt bolag avses ett aktiebolag där kommunen eller regionen direkt eller indirekt innehar samtliga aktier.
Med ett delägt kommunalt bolag avses ett aktiebolag eller handels-bolag där kommunen eller regionen bestämmer tillsammans med någon annan.
3 §
Om en kommun eller ett landsting med stöd av 1 § lämnar över skötseln av en kommunal angelägenhet till ett helägt kom-munalt bolag, ska fullmäktige
Om en kommun eller en region med stöd av 1 § lämnar över skötseln av en kommunal angelägenhet till ett helägt kom-munalt bolag, ska fullmäktige
1. fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
2. se till att det fastställda kommunala ändamålet och de
kommunala befogenheterna som utgör ram för verksamheten anges i bolagsordningen,
3. utse samtliga styrelseledamöter,
4. se till att det anges i bolagsordningen att fullmäktige får ta ställning till sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt innan de fattas,
5. utse minst en lekmannarevisor, och
6. se till att bolaget ger allmänheten insyn i den verksamhet som genom avtal lämnas över till privata utförare.
6 §
Det som anges i 3 § 1-4 och 6 gäller också när kommunen ensam eller landstinget ensamt bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet. Fullmäktige ska även utse minst en revisor i en sådan stiftelse. Till revisor i stiftelsen ska fullmäktige utse någon av de revisorer som valts enligt 12 kap. 4 §.
Det som anges i 4 § gäller också en förening där kommunen eller landstinget bestämmer tillsammans med någon annan och en stiftelse som kommunen eller landstinget bildar tillsammans med någon annan för en kommunal angelä-genhet.
Det som anges i 3 § 1-4 och 6 gäller också när kommunen ensam eller regionen ensam bildar en stiftelse för en kommunal angelägenhet. Fullmäktige ska även utse minst en revisor i en sådan stiftelse. Till revisor i stiftelsen ska fullmäktige utse någon av de revisorer som valts enligt 12 kap. 4 §.
Det som anges i 4 § gäller också en förening där kommunen eller regionen bestämmer tillsammans med någon annan och en stiftelse som kommunen eller regionen bildar tillsammans med någon annan för en kommunal angelä-genhet.
Det som anges i 3 § om bolagsordningen ska vid tillämpningen av första och andra styckena i stället avse stadgarna i en förening och stiftelseförordnandet eller stiftelseurkunden i en stiftelse.
8 §
När skötseln av en kommunal angelägenhet genom avtal har lämnats över till en privat utförare, ska kommunen eller landstinget kontrollera och följa upp verksam-heten.
När skötseln av en kommunal angelägenhet genom avtal har lämnats över till en privat utförare, ska kommunen eller regionen kontrollera och följa upp verksam-heten.
9 §
Om en kommun eller ett landsting sluter avtal med en privat utförare, ska kommunen eller landstinget genom avtalet tillför-säkra sig information som gör det möjligt att ge allmänheten insyn i den verksamhet som lämnas över.
Om en kommun eller en region sluter avtal med en privat utförare, ska kommunen eller regionen genom avtalet tillförsäkra sig information som gör det möjligt att ge allmänheten insyn i den verksamhet som lämnas över.
11 kap.
1 §
Kommuner och landsting ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verk-samhet som bedrivs genom sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2-6 §§. Fullmäktige ska besluta om riktlinjer för god ekonomisk hushållning för kommunen eller landstinget. Om kommunen eller landstinget har en sådan resultatutjämningsreserv som avses i 14 §, ska riktlinjerna även omfatta hanteringen av den.
Kommuner och regioner ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verk-samhet som bedrivs genom sådana juridiska personer som avses i 10 kap. 2-6 §§. Fullmäktige ska besluta om riktlinjer för god ekonomisk hushållning för kommunen eller regionen. Om kommunen eller regionen har en sådan resultatutjämningsreserv som avses i 14 §, ska riktlinjerna även omfatta hanteringen av den.
2 §
Kommuner och landsting ska förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodo-ses.
Kommuner och regioner ska förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodo-ses.
5 §
Kommuner och landsting ska varje år upprätta en budget för nästa kalenderår (budgetår).
Kommuner och regioner ska varje år upprätta en budget för nästa kalenderår (budgetår).
Budgeten ska upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna.
Undantag från andra stycket får göras
1. i den utsträckning som medel från en resultatutjämningsreserv tas i anspråk enligt 14 §, eller
2. om det finns synnerliga skäl.
8 §
Förslag till budget ska upprättas av styrelsen före oktober månads utgång. Förslag till budget för revisorernas verksamhet ska upprättas av fullmäktiges presidium senast vid samma tidpunkt.
Om det finns särskilda skäl för det, får budgetförslaget upprättas i november månad. I så fall ska styrelsen före oktober månads utgång föreslå skattesatsen för den kommunalskatt eller landstings-skatt som ingår i den preliminära inkomstskatten under det följande året.
Om det finns särskilda skäl för det, får budgetförslaget upprättas i november månad. I så fall ska styrelsen före oktober månads utgång föreslå skattesatsen för den kommunalskatt eller regionskatt som ingår i den preliminära inkomstskatten under det följande året.
Lydelse enligt lagrådsremissen
En ändamålsenlig kommunal bokföring och redovisning
Föreslagen lydelse
14 §
Kommuner och landsting får till en resultatutjämningsreserv reser-vera medel som får användas för att utjämna intäkter över en konjunk-turcykel.
Kommuner och regioner får till en resultatutjämningsreserv reser-vera medel som får användas för att utjämna intäkter över en konjunk-turcykel.
Reservering får göras med högst ett belopp som motsvarar det lägsta av antingen den del av årets resultat eller den del av årets resultat efter balanskravsjusteringar enligt 11 kap. 10 § lagen (2018:000) om kommunal bokföring och redovisning, som överstiger
1. en procent av summan av skatteintäkter samt generella statsbidrag och kommunalekonomisk utjämning, eller
2. två procent av summan av skatteintäkter samt generella statsbidrag och kommunalekono-misk utjämning, om kommunen eller landstinget har ett negativt eget kapital, inklusive ansvarsför-bindelsen för pensionsförpliktelser.
2. två procent av summan av skatteintäkter samt generella statsbidrag och kommunalekono-misk utjämning, om kommunen eller regionen har ett negativt eget kapital, inklusive ansvarsför-bindelsen för pensionsförpliktelser.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §
Kommuner och landsting får inte upplåta panträtt i sin egendom till säkerhet för en fordran.
Kommuner och regioner får inte upplåta panträtt i sin egendom till säkerhet för en fordran.
Vid förvärv av egendom får de dock överta betalningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt i egendomen.
12 kap.
3 §
Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild i andra fall än
1. när handläggningen av sådana ärenden har vållat kommunen eller landstinget ekonomisk förlust,
1. när handläggningen av sådana ärenden har vållat kommunen eller regionen ekonomisk förlust,
2. när granskningen gäller hur nämnderna verkställer egna gynnande beslut enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och socialtjänstlagen (2001:453),
3. när granskningen gäller hur nämnderna verkställer avgöranden av allmänna förvaltningsdomstolar, eller
4. när granskningen sker från allmänna synpunkter.
12 §
Revisorerna ska varje år till fullmäktige lämna en berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under det föregående budgetåret. De sakkunnigas rapporter ska bifogas revisionsberättelsen.
Granskningsrapport enligt 10 kap. 5 § aktiebolagslagen (2005:551) som har lämnats för ett aktiebolag som avses i 10 kap. 2 § ska också bifogas revisionsberättelsen.
13 kap.
1 §
Varje medlem av en kommun eller ett landsting har rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga beslutet till förvalt-ningsrätten.
Lagligheten av en gemensam nämnds beslut får överklagas på samma sätt av varje medlem av de samverkande kommunerna och landstingen.
Lagligheten av ett kommunal-förbunds beslut får överklagas på samma sätt av varje medlem av de kommuner eller landsting som ingår i kommunalförbundet samt av förbundsmedlemmarna.
Varje medlem av en kommun eller en region har rätt att få lagligheten av kommunens eller regionens beslut prövad genom att överklaga beslutet till förvalt-ningsrätten.
Lagligheten av en gemensam nämnds beslut får överklagas på samma sätt av varje medlem av de samverkande kommunerna och regionerna.
Lagligheten av ett kommunal-förbunds beslut får överklagas på samma sätt av varje medlem av de kommuner eller regioner som ingår i kommunalförbundet samt av förbundsmedlemmarna.
5 §
Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens, landstingets eller kommunalför-bundets anslagstavla att protokollet över beslutet justerats. Tiden för överklagande av en gemensam nämnds beslut räknas från det att tillkännagivandet skett på anslagstavlorna i samtliga samver-kande kommuner och landsting.
Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens, regionens eller kommunalför-bundets anslagstavla att protokollet över beslutet justerats. Tiden för överklagande av en gemensam nämnds beslut räknas från det att tillkännagivandet skett på anslagstavlorna i samtliga samver-kande kommuner och regioner.
Tillkännagivandet av protokollsjusteringen måste finnas på anslagstavlan under hela överklagandetiden för att tiden ska löpa ut.
6 §
Om överklagandet före överklagandetidens utgång har kommit in till kommunen, landstinget eller kommunalför-bundet i stället för till förvalt-ningsrätten, ska överklagandet ändå prövas. Detsamma gäller när överklagandet av en gemensam nämnds beslut kommit in till någon av de samverkande kommunerna eller landstingen.
Om överklagandet före överklagandetidens utgång har kommit in till kommunen, regionen eller kommunalförbundet i stället för till förvaltningsrätten, ska överklagandet ändå prövas. Detsamma gäller när överklagandet av en gemensam nämnds beslut kommit in till någon av de samverkande kommunerna eller regionerna.
8 §
Ett överklagat beslut ska upphävas, om
1. det inte har kommit till på lagligt sätt,
2. beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget,
2. beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen eller regionen,
3. det organ som har fattat beslutet inte har haft rätt att göra det, eller
4. beslutet annars strider mot lag eller annan författning.
Första stycket 3 och 4 gäller inte beslut enligt 11 kap. 5 § andra och tredje styckena samt 12 och 13 §§ och beslut om att använda medel från en resultatutjämningsreserv enligt 14 §.
Domstolen får inte ersätta det överklagade beslutet med något annat beslut.
10 §
Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska kommunen, landstinget, den gemensamma nämnden eller kommunalförbundet anses som part.
Vid tillämpningen av förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska kommunen, regionen, den gemensamma nämnden eller kommunalförbundet anses som part.
13 §
Om förvaltningsrättens eller kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får endast klaganden överklaga beslutet.
Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verk-ställs, får domstolens beslut över-klagas av kommunen eller lands-tinget och av deras medlemmar.
Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut av ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av förbundet eller av nämnden, liksom av varje kommun och landsting som är medlem i förbundet eller samverkar i nämnden och av deras medlemmar.
Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av kommunen eller regionen och av deras medlemmar.
Om förvaltningsrätten eller kammarrätten har upphävt ett beslut av ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd eller förbjudit att det verkställs, får domstolens beslut överklagas av förbundet eller av nämnden, liksom av varje kommun och region som är medlem i förbundet eller samverkar i nämnden och av deras medlemmar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 9 och 12 §§ tryckfrihetsförordningen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2017/18:49
Föreslagen lydelse
12 kap.
9 §
Juryledamöter väljs av lands-tingsfullmäktige i länet. Om en kommun i länet inte tillhör ett landsting, väljer landstingsfull-mäktige samt kommunfullmäktige i kommunen. I Gotlands län är det kommunfullmäktige i Gotlands kommun som väljer.
Juryledamöter väljs av full-mäktige för kommunen på regional nivå i länet. I Gotlands län är det kommunfullmäktige i Gotlands kommun som väljer.
Ska valet utföras av mer än en valmyndighet, fördelar länsstyrelsen antalet juryledamöter inom vardera gruppen mellan valmyndigheterna med ledning av folkmängden.
När en juryledamot ska väljas, ska tingsrätten anmäla detta till den valmyndighet som enligt första stycket ska genomföra valet.
12 §
Om en juryledamot avgår eller han eller hon upphör att vara valbar, ska valmyndigheten enligt 9 § utse en ersättare för återstoden av valperioden. Valet ska göras inom den jurygrupp som juryledamoten tillhörde.
Valet får göras av landstings-styrelsen i stället för av landstingsfullmäktige. Ett sådant val gäller dock endast fram till fullmäktiges nästa möte.
Valet får göras av styrelsen för kommunen på regional nivå i stället för av fullmäktige. Ett sådant val gäller dock endast fram till fullmäktiges nästa möte.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelse 13.6.2 riksdagsordningen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13.6.2
En riksrevisor ska skriftligen anmäla följande förhållanden till riksdagen:
1. innehav och ändring i innehavet av finansiella instrument som anges i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
2. avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal om löne- eller pensionsförmån som utges under tid som omfattas av uppdraget i Riksrevisionen,
3. avlönad anställning som inte är av endast tillfällig karaktär,
4. inkomstbringande självständig verksamhet som bedrivs vid sidan av uppdraget som riksrevisor,
5. uppdrag hos en kommun eller ett landsting, om uppdraget inte är av endast tillfällig karaktär, och
5. uppdrag hos en kommun eller en region, om uppdraget inte är av endast tillfällig karaktär, och
6. andra anställningar och uppdrag eller annat ägande som kan antas påverka uppdragets utförande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § och 15 kap. 6 § rättegångsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
7 §
Val av nämndeman i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige
Val av nämndeman i hovrätt förrättas av landstingsfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
Vid val av nämndemän skall eftersträvas att nämndemanna-kåren får en allsidig samman-sättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid.
Val av nämndeman i hovrätt förrättas av regionfullmäktige. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
Vid val av nämndemän ska eftersträvas att nämndemanna-kåren får en allsidig samman-sättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid.
15 kap.
6 §
En åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § får beviljas endast om sökanden hos rätten ställer säkerhet för skada som kan tillfogas motparten. Förmår sökanden ej ställa säkerhet och har han visat synnerliga skäl för sitt anspråk, får rätten befria honom därifrån. Staten, kommuner, landstingskommuner och kommu-nalförbund behöver ej ställa säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den ej har godkänts av motparten.
En åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 § får beviljas endast om sökanden hos rätten ställer säkerhet för skada som kan tillfogas motparten. Förmår sökanden ej ställa säkerhet och har han visat synnerliga skäl för sitt anspråk, får rätten befria honom därifrån. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av rätten, om den ej har godkänts av motparten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 16 § föräldrabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
16 §
I ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt 16 år ska rätten eller överförmyndaren ge denna person tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap ska rätten också inhämta yttranden från den enskil-des make eller sambo, barn och framtidsfullmaktshavare, överförmyndaren och vårdinrätt-ning, om det inte är obehövligt. Yttranden ska också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar landstingets ledning av omsorgs-verksamheten. Den som ansökan avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten får dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.
I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap ska rätten också inhämta yttranden från den enskil-des make eller sambo, barn och framtidsfullmaktshavare, överförmyndaren och vårdinrätt-ning, om det inte är obehövligt. Yttranden ska också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar regionens ledning av omsorgs-verksamheten. Den som ansökan avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten får dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.
Andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare.
Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 20 kap. 4 och 5 §§ och 37 kap. 2 § brottsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 kap.
4 §
Den som har valts till sådant uppdrag hos staten eller hos en kommun med vilket följer myndighetsutövning får av rätten skiljas från uppdraget, om han har begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.
Med uppdrag hos staten eller hos kommun likställs uppdrag hos styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund.
Med uppdrag hos staten eller hos kommun likställs uppdrag hos styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, region eller kommunalförbund.
5 §
Utan hinder av vad som annars är föreskrivet får åklagare åtala brott varigenom följande personer har åsidosatt vad som åligger dem i utövningen av anställningen eller uppdraget:
1. arbetstagare hos staten eller en kommun,
2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund,
2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, region eller kommunalförbund,
3. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
4. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. eller som annars fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
5. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som avses i 1-4 utövar myndighet.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket ska dock gälla
1. vad som i denna balk föreskrivs om att åtal inte får ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och
2. vad som i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är föreskrivet endast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som avses i första stycket.
Om det inte finns särskilda bestämmelser för ett visst fall, får åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Om åtal för brott som i utövningen av anställningen eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd eller innehavare av anställning eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser.
37 kap.
2 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar ordförande och vice ordförande i övervakningsnämn-derna. Vice ordföranden tjänstgör vid förfall för ordföranden i dennes ställe. Vid förfall för både ordföranden och vice ordföranden förordnas tillfällig ersättare av Kriminalvården. Ordföranden, vice ordföranden och tillfällig ersättare skall vara lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare.
Övriga ledamöter utses genom val. För dessa väljs lika många ersättare. Val förrättas av kommunfullmäktige, om övervak-ningsnämndens verksamhetsom-råde omfattar endast en kommun, och annars av landstingsfullmäk-tige. Om det inom nämndens verksamhetsområde även finns en kommun som ej ingår i ett lands-ting, förrättas valet av landstings-fullmäktige och kommunfullmäk-tige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestäm-mer efter befolkningstalen. Ingår flera län eller delar av län i övervakningsnämnds verksamhets-område, fastställer regeringen efter samma grunder antalet ledamöter och ersättare för varje län eller del av län.
Landstingsfullmäktiges och kommunfullmäktiges val av ledamöter eller ersättare skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter i landstingsfullmäktige eller kom-munfullmäktige som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt. Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall vid valet även den ordning bestämmas, i vilken de skall kallas till tjänstgöring.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar ordförande och vice ordförande i övervakningsnämn-derna. Vice ordföranden tjänstgör vid förfall för ordföranden i dennes ställe. Vid förfall för både ordföranden och vice ordföranden förordnas tillfällig ersättare av Kriminalvården. Ordföranden, vice ordföranden och tillfällig ersättare ska vara lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare.
Övriga ledamöter utses genom val. För dessa väljs lika många ersättare. Val förrättas av kommunfullmäktige, om övervak-ningsnämndens verksamhetsom-råde omfattar endast en kommun, och annars av regionfullmäktige. Om det inom nämndens verksamhetsområde även finns en kommun som ej ingår i en region, förrättas valet av regionfullmäktige och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Ingår flera län eller delar av län i övervaknings-nämnds verksamhetsområde, fasts-täller regeringen efter samma grunder antalet ledamöter och ersättare för varje län eller del av län.
Regionfullmäktiges och kommunfullmäktiges val av leda-möter eller ersättare ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter i regionfullmäktige eller kommun-fullmäktige som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, ska den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt. Om ersättarna inte väljs proportionellt, ska vid valet även den ordning bestämmas, i vilken de ska kallas till tjänstgöring.
Ledamot och annan än tillfällig ersättare utses för fyra år. Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår före tidens utgång, inträder en ersättare enligt den ordning mellan ersättarna som har bestämts vid valet. Avgår en ledamot eller ersättare som inte har utsetts vid proportionellt val, utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av tiden. Tillfällig ersättare förordnas för högst sex månader.
Då ledamot eller ersättare skall utses skall övervakningsnämnden göra anmälan därom till den som skall utse honom.
Då ledamot eller ersättare ska utses ska övervakningsnämnden göra anmälan därom till den som ska utse honom.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till ändring i jordabalken
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 1 § jordabalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap.
1 §
Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.
Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med lägenheten, ska detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden ska användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som inte är av ringa betydelse, med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, ska kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.
Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.
Det som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller endast sådana samboförhållanden där ingen av samborna är gift.
Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans eller hennes ställe, om inte annat anges.
Omfattar hyresavtalet minst tre bostadslägenheter, som hyresgäs-ten ska hyra ut i andra hand eller upplåta med kooperativ hyresrätt, får parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landsting eller kommunalförbund är hyresvärd.
Omfattar hyresavtalet minst tre bostadslägenheter, som hyresgäs-ten ska hyra ut i andra hand eller upplåta med kooperativ hyresrätt, får parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, region eller kommunalförbund är hyresvärd.
I lagen (2012:978) om uthyrning av egen bostad finns särskilda bestämmelser om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 27 §, 10 kap. 16 §, 12 kap. 35 § och 17 kap. 5 § utsökningsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
27 §
Staten, kommun, landsting och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.
Staten, kommun, region och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.
Vite får ej föreläggas staten.
10 kap.
16 §
Den som ropar in skeppet är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än de förrättningskostnader som skall utgå ur skeppet.
Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning i skeppet, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.
Staten, kommun, landsting och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 22 § ersättnings-skyldiga intill motsvarande belopp.
Obetald del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 § har kungjorts för köpeskillingens fördelning. När köpeskillingen har till fullo betalats, får köparen komma i besittning av skeppet.
Den som ropar in skeppet är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än de förrättningskostnader som ska utgå ur skeppet.
Handpenningen ska betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning i skeppet, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.
Staten, kommun, region och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 22 § ersättnings-skyldiga intill motsvarande belopp.
Obetald del av den kontanta köpeskillingen ska betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 § har kungjorts för köpeskillingens fördelning. När köpeskillingen har till fullo betalats, får köparen komma i besittning av skeppet.
Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har avräknats på köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför.
12 kap.
35 §
Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 34 § skall betalas kontant eller mindre än de förrättningskostnader som skall utgå ur fastigheten.
Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.
Staten, kommun, landsting och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 43 § ersättningsskyldiga intill motsva-rande belopp.
Obetald del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 § har kungjorts för köpeskillingens fördelning.
Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 34 § ska betalas kontant eller mindre än de förrättningskostnader som ska utgå ur fastigheten.
Handpenningen ska betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande.
Staten, kommun, region och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning men blir i fall som avses i 43 § ersättningsskyldiga intill motsva-rande belopp.
Obetald del av den kontanta köpeskillingen ska betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 § har kungjorts för köpe-skillingens fördelning.
17 kap.
5 §
Förrättningskostnader för vilka sökanden ansvarar skall förskot-teras av honom, om Kronofogde-myndigheten begär det. Staten, kommun, landsting och kommu-nalförbund är dock inte skyldiga att lämna sådant förskott.
Förrättningskostnader för vilka sökanden ansvarar ska förskotteras av honom, om Kronofogde-myndigheten begär det. Staten, kommun, region och kommunal-förbund är dock inte skyldiga att lämna sådant förskott.
Betalas inte förskott inom förelagd tid, får Kronofogdemyndigheten inställa verkställigheten och häva vidtagna åtgärder. Om förskottet avser en grundavgift, får myndigheten i stället avskriva målet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 6 e § och 16 kap. 3 § miljöbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
6 e §
Tillstånd till täkt får ges endast om det för uppfyllandet av de villkor som ska gälla för tillståndet ställs säkerhet enligt 16 kap. 3 §. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet.
Tillstånd till täkt får ges endast om det för uppfyllandet av de villkor som ska gälla för tillståndet ställs säkerhet enligt 16 kap. 3 §. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet.
16 kap.
3 §
Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet. Den som är skyldig att betala avgift eller ställa säkerhet enligt lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet behöver inte ställa säkerhet för åtgärder som omfattas av sådana avgifter och säkerheter.
En säkerhet skall godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Säkerheten kan ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet.
Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten.
Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för det avhjälpande av en miljöskada och de andra återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver dock inte ställa säkerhet. Den som är skyldig att betala avgift eller ställa säkerhet enligt lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet behöver inte ställa säkerhet för åtgärder som omfattas av sådana avgifter och säkerheter.
En säkerhet ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Säkerheten kan ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet.
Säkerheten ska prövas av till-ståndsmyndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken
Härigenom föreskrivs 52 kap. 20 §, 106 kap. 9 och 24 §§, 114 kap. 8, 20 och 35 §§ och 117 kap. 6 § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
52 kap.
20 §
Ett anskaffningsbidrag ska minskas med sådant bidrag till inköp av ett fordon som den försäkrade får från en kommun eller ett landsting eller i form av försäkringsersättning.
Ett anskaffningsbidrag ska minskas med sådant bidrag till inköp av ett fordon som den försäkrade får från en kommun eller en region eller i form av försäkringsersättning.
106 kap.
9 §
För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, lämnas vårdbidrag endast om vården kan beräknas pågå högst sex månader. Det-samma gäller om han eller hon vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman för vården.
För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller en region, lämnas vårdbidrag endast om vården kan beräknas pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en sådan institution och staten, kommunen eller regionen är huvudman för vården.
24 §
Assistansersättning lämnas inte för tid när den funktionshindrade
1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting,
2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting,
1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller en region,
2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun eller en region,
3. bor i en gruppbostad, eller
4. vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet enligt 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
114 kap.
8 §
Personuppgifter som behandlas för ändamål som anges i 7 § får också behandlas av Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten för tillhandahållande av information som behövs
1. som underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd åt enskilda i den verksamhet som bedrivs av Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna,
2. för samordning av tjänstepensioner i den verksamhet som bedrivs av Statens tjänste-pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gem-ensamma organet för admi-nistration av personalpensioner,
2. för samordning av tjänste-pensioner i den verksamhet som bedrivs av Statens tjänste-pensionsverk och det för kommunerna och regionerna gem-ensamma organet för admi-nistration av personalpensioner,
3. för handläggning av ärenden hos Statens tjänstepensionsverk där regler om statens tjänstegrupplivförsäkring ska tillämpas, eller
4. som underlag för beslut om och kontroll av ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. socialtjänstlagen (2001:453) åt enskild i den verksamhet som bedrivs av socialnämnderna.
20 §
Statens tjänstepensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personal-pensioner får ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för samor-dning av tjänstepensioner med socialförsäkringsförmåner. Statens tjänstepensionsverk får även ha direktåtkomst till socialförsäk-ringsdatabasen i den utsträckning det behövs för handläggning av ärenden där regler om statens tjänstegrupplivförsäkring ska tillämpas.
Statens tjänstepensionsverk och det för kommunerna och regionerna gemensamma organet för administration av personal-pensioner får ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för samor-dning av tjänstepensioner med socialförsäkringsförmåner. Statens tjänstepensionsverk får även ha direktåtkomst till socialförsäk-ringsdatabasen i den utsträckning det behövs för handläggning av ärenden där regler om statens tjänstegrupplivförsäkring ska tillämpas.
35 §
Den som genom sin befattning med personuppgifter som inhämtats från socialförsäkrings-databasen till det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner får kännedom om uppgifter om enskildas ekonomiska och personliga förhållanden får inte obehörigen röja dessa uppgifter.
Den som genom sin befattning med personuppgifter som inhämtats från socialförsäkrings-databasen till det för kommunerna och regionerna gemensamma organet för administration av personalpensioner får kännedom om uppgifter om enskildas ekonomiska och personliga för-hållanden får inte obehörigen röja dessa uppgifter.
117 kap.
6 §
Bestämmelserna i 7 och 8 §§ ska tillämpas på förmåner som enligt lag eller annan författning eller regeringens beslut månatligen eller för längre tidsperiod ska betalas ut av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten.
Efter överenskommelse mellan Pensionsmyndigheten och Statens tjänstepensionsverk ska Pensions-myndigheten svara för utbetalni-ngen av statliga tjänstepensioner. Motsvarande gäller pensioner som administreras av ett för kom-munerna och landstingen gemen-samt organ. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 och 8 §§ på sådana pensioner.
Bestämmelserna i 7 och 8 §§ ska tillämpas på förmåner som enligt lag eller annan författning eller regeringens beslut månatligen eller för längre tidsperiod ska betalas ut av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten.
Efter överenskommelse mellan Pensionsmyndigheten och Statens tjänstepensionsverk ska Pensions-myndigheten svara för utbetalni-ngen av statliga tjänstepensioner. Motsvarande gäller pensioner som administreras av ett för kom-munerna och regionerna gemen-samt organ. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 och 8 §§ på sådana pensioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 och 6 §§ och 3 kap. 11 och 12 §§ lagen (1933:269) om ägofred ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
5 §
Stängsel skall vara så beskaffat, att det fredar mot större hemdjur (hästar och nötkreatur).
Prövas i fråga om visst län eller viss del av län erforderligt, att stängsel fredar jämväl mot mindre hemdjur eller visst slag av sådana djur, ankommer på regeringen att efter hörande av vederbörande landsting och hushållningssällskap därom meddela föreskrift. Sådan föreskrift äge tillämpning jämväl i fråga om stängsel, som skall hållas i gränsen mellan det område föreskriften avser och invidlig-gande mark.
Stängsel ska vara så beskaffat, att det fredar mot större hemdjur (hästar och nötkreatur).
Prövas i fråga om visst län eller viss del av län erforderligt, att stängsel fredar jämväl mot mindre hemdjur eller visst slag av sådana djur, ankommer på regeringen att efter hörande av vederbörande region och hushållningssällskap därom meddela föreskrift. Sådan föreskrift äge tillämpning jämväl i fråga om stängsel, som ska hållas i gränsen mellan det område föreskriften avser och invidlig-gande mark.
6 §
Stängsel skall om våren vara i fredgillt stånd den 15 maj och därefter underhållas, intill dess på hösten tjäle kommer i marken.
Prövas i fråga om visst län eller viss del av län lämpligt, att den tid, då stängsel om våren skall vara fredgillt, sättes till annan dag än den 15 maj, ankommer på regeringen att efter hörande av vederbörande landsting och hushållningssällskap därom meddela föreskrift.
Om rätt för länsstyrelse att bestämma, vilken tid av året grind över allmän väg skall hållas avlyftad, är särskilt stadgat.
Stängsel ska om våren vara i fredgillt stånd den 15 maj och därefter underhållas, intill dess på hösten tjäle kommer i marken.
Prövas i fråga om visst län eller viss del av län lämpligt, att den tid, då stängsel om våren ska vara fredgillt, sättes till annan dag än den 15 maj, ankommer på regeringen att efter hörande av vederbörande region och hushållningssällskap därom meddela föreskrift.
Om rätt för länsstyrelse att bestämma, vilken tid av året grind över allmän väg ska hållas avlyftad, är särskilt stadgat.
3 kap.
11 §
Prövas för skogsåterväxtens skyddande inom visst län eller viss del av län erforderligt, att rätt till bete å ohägnad mark, som i 10 § sägs, varder helt eller i viss mån, såsom beträffande vissa slag av hemdjur eller viss tid av året, förbjuden, må regeringen på framställning av vederbörande landsting och hushållningssällskap därom meddela föreskrift.
Prövas för skogsåterväxtens skyddande inom visst län eller viss del av län erforderligt, att rätt till bete å ohägnad mark, som i 10 § sägs, varder helt eller i viss mån, såsom beträffande vissa slag av hemdjur eller viss tid av året, förbjuden, må regeringen på framställning av vederbörande region och hushållningssällskap därom meddela föreskrift.
12 §
Där inom visst län eller viss del av län skogs- eller utmark på grund av bestämmelserna i § 5 förordningen den 21 december 1857 om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet den 1 januari 1933 var upplåten till gemensamt bete, må regeringen då skäl därtill äro, på framställning av veder-börande landsting och hushåll-ningssällskap förordna, att inom länet eller länsdelen betesreglering å sådan mark må äga rum på sätt och under villkor, som i 13-19 §§ stadgas.
Där inom visst län eller viss del av län skogs- eller utmark på grund av bestämmelserna i § 5 förordningen den 21 december 1857 om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet den 1 januari 1933 var upplåten till gemensamt bete, må regeringen då skäl därtill äro, på framställning av veder-börande region och hushåll-ningssällskap förordna, att inom länet eller länsdelen betesreglering å sådan mark må äga rum på sätt och under villkor, som i 13-19 §§ stadgas.
Har statsbidrag beviljats till utförande av åtgärder för skogs-produktionens höjande enligt skogsvårdsplan, fastställd av Skogs-styrelsen för viss del av län, må regeringen rörande länsdelen på framställning av Skogsstyrelsen meddela förordnande, som i första stycket sägs.
Inom län eller länsdel, där förordnande enligt första eller andra stycket gäller, må stängsel enligt 2 § ej fordras mellan ägor, som utgöras av skogs- eller utmark, med mindre stängsel mellan ägorna fanns den 1 januari 1933.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 och 3-4 §§ lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Skattesatsen för kommuns uttag av kommunal inkomstskatt och landstings uttag av landstingsskatt samt avgiftssatsen för uttag av begravningsavgift enligt 9 kap. begravningslagen (1990:1144) ska bestämmas i förhållande till de av Skatteverket beräknade samman-lagda beskattningsbara förvärvsin-komsterna i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) det år skatte- och avgiftssatserna ska fastställas. Motsvarande gäller vid bestämmande av avgiftssatsen för ett trossamfunds uttag av avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund.
Skattesatsen för kommuns uttag av kommunal inkomstskatt och regions uttag av regionskatt samt avgiftssatsen för uttag av begravningsavgift enligt 9 kap. begravningslagen (1990:1144) ska bestämmas i förhållande till de av Skatteverket beräknade samman-lagda beskattningsbara förvärvsin-komsterna i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) det år skatte- och avgiftssatserna ska fastställas. Motsvarande gäller vid bestämmande av avgiftssatsen för ett trossamfunds uttag av avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund.
Om enligt 11 kap. 11 § andra stycket kommunallagen (2017:725) någon annan skatte- eller avgiftssats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, ska den nya skatte- eller avgiftssatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen det år skatte- eller avgiftssatsen ska fastställas.
3 §
Skatteverket ska senast den 8 mars till kommuner och landsting redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer kommunen eller landstinget. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om sådan redovisning.
Skatteverket ska senast den 10 september varje år lämna kommuner och landsting uppgift om den beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkom-sten som avses i 1 § första stycket.
Skatteverket ska senast den 8 mars till kommuner och regioner redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer kommunen eller regionen. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om sådan redovisning.
Skatteverket ska senast den 10 september varje år lämna kommuner och regioner uppgift om den beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkom-sten som avses i 1 § första stycket.
Skatteverket ska i fråga om avgifter till trossamfund lämna redovisning och uppgifter motsvarande dem som anges i första och andra styckena till Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund, som enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund har beviljats statlig hjälp med att ta in avgifterna. Skatteverket ska lämna motsvarande redovisning och uppgifter i fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144) till den församling, kyrkliga samfällighet eller kommun som är huvudman för begravningsverksamheten. För den begravnings-verksamhet som bedrivs under huvudmannaskap av en församling eller kyrklig samfällighet ska dock uppgifter som anges i andra stycket lämnas till Kammarkollegiet och avse den beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsten i samtliga huvudmäns förvaltningsområden.
Skatteverket ska till kommuner lämna motsvarande redovisning som anges i första stycket i fråga om fastighetsavgiftsmedel. Senast samma dag ska Skatteverket till kommuner också lämna uppgift om de sammanlagda fastighetsavgifterna i kommunen enligt Skatteverkets senaste beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
3 a §
När en kommun eller ett landsting har fastställt budgeten, skall kommunstyrelsen respektive landstingsstyrelsen genast under-rätta Skatteverket om den skattesats som har bestämts för det följande året.
Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads utgång, skall styrelsen genast underrätta Skatteverket om styrelsens förslag till skattesats. Har någon annan skattesats än den föreslagna fastställts, skall styrelsen genast underrätta Skatte-verket om den fastställda skatte-satsen. Om budgeten inte har fastställts före november månads utgång, skall, så snart skattesatsen för den preliminära skatten har fastställts, Skatteverket underrättas om skattesatsen.
När en kommun eller en region har fastställt budgeten, ska kommunstyrelsen respektive regionstyrelsen genast underrätta Skatteverket om den skattesats som har bestämts för det följande året.
Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads utgång, ska styrelsen genast underrätta Skatteverket om styrelsens förslag till skattesats. Har någon annan skattesats än den föreslagna fastställts, ska styrelsen genast underrätta Skatteverket om den fastställda skattesatsen. Om budgeten inte har fastställts före november månads utgång, ska, så snart skattesatsen för den preliminära skatten har fastställts, Skatteverket underrättas om skattesatsen.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även underrättelse om avgiftssats enligt begravningslagen (1990:1144).
4 §
Det som sägs i denna paragraf om kommun och kommunalskatte-medel tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel samt kommuns begravningsavgiftsmedel. I fråga om slutavräkning av begravningsavgiftsmedel gäller dock i stället bestämmelserna i sjätte stycket.
Det som sägs i denna paragraf om kommun och kommunalskatte-medel tillämpas också i fråga om regioner och regioners skattemedel samt kommuns begravningsav-giftsmedel. I fråga om slutavräk-ning av begravningsavgiftsmedel gäller dock i stället bestämmelserna i sjätte stycket.
En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommunen enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i fråga om kommunal inkomstskatt (skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret. En kommun har också rätt att under visst år (avgiftsåret) av staten uppbära fastighetsavgiftsmedel med belopp som motsvarar vad kommunen haft rätt att uppbära i sådana medel närmast föregående år med justering för skillnaden mellan de sammanlagda fastighetsavgifterna i kommunen enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen året före avgiftsåret och motsvarande summa andra året före avgiftsåret.
Senast i september varje år ska regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som ska svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena ska avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra ska avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret. Under år då riksdagsval hålls i september, får regeringen dock ändra redan fastställda uppräkningsfaktorer. Detta ska ske senast en vecka efter att regeringen avlämnat budgetpropositionen.
Innan Skatteverket betalar ut kommunalskattemedel och fastighets-avgiftsmedel till kommunerna ska avräkning och tillägg för bidrag göras enligt 19 § lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning och 6 § lagen (2008:342) om utjämning av kostnader för stöd och service till vissa funktionshindrade. Vidare ska avräkning göras enligt 62 kap. 10 § skatteförfarandelagen. Det belopp som framkommer ska betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte ska medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, ska utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får Skatteverket dock förordna att utbetalningen ska grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, ska den jämkning som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i april eller, om det är fråga om ett större belopp, fördelas på utbetalningarna i april, maj och juni månader.
En slutavräkning av kommunalskattemedlen ska ske när besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen under året efter beskattningsåret har fattats. Därvid ska en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. Produkten av skatteunderlaget enligt besluten om slutlig skatt och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunal-skattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskatte-medlen enligt andra stycket ska skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattnings-året. I motsatt fall ska skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattnings-året. Utbetalning eller återbetalning ska göras i januari andra året efter beskattningsåret.
En slutavräkning av kommunalskattemedlen ska ske när besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen under året efter beskattningsåret har fattats. Därvid ska en kommun som inte ingår i en region behandlas som om den även utgjorde en region. Produkten av skatteunderlaget enligt besluten om slutlig skatt och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunal-skattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskatte-medlen enligt andra stycket ska skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattnings-året. I motsatt fall ska skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattnings-året. Utbetalning eller återbetalning ska göras i januari andra året efter beskattningsåret.
En slutavräkning av kommunens begravningsavgiftsmedel ska ske när besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen under året efter beskattningsåret har fattats. Produkten av skatteunderlaget enligt besluten om slutlig skatt och den avgiftssats för begravningsavgiften som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga begravnings-avgiftsmedlen. Om dessa överstiger de preliminära begravningsavgiftsmedlen enligt andra stycket ska skillnaden betalas ut till kommunen. I motsatt fall ska skillnaden återbetalas av kommunen. Utbetalning eller återbetalning ska göras i januari andra året efter beskattningsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
Härigenom föreskrivs att 4 c § lagen (1966:314) om kontinentalsockeln ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 c §
Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och för andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och för andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får beslut fattas om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs eller som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs eller som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §
Nämndemän utses genom val. Val förrättas av landstings-fullmäktige. I Gotlands län förrättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun
Nämndemän utses genom val. Val förrättas av regionfullmäktige. I Gotlands län förrättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar det tal man får om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
Regeringen får för ett visst län besluta att nämndemän i kammarrätt ska väljas bland dem som för samma tjänstgöringstid har utsetts till nämndemän i hovrätt. En nämndeman i hovrätt får även i annat fall, om han eller hon är behörig, tjänstgöra som nämndeman i den kammarrätt inom vars domkrets han eller hon är folkbokförd.
Vid val av nämndemän ska eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och yrke. Om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör de personer väljas som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta
Den som har arbetstagare i sin tjänst ska ersätta
1. personskada eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten,
2. ren förmögenhetsskada som arbetstagaren i tjänsten vållar genom brott, och
3. skada på grund av att arbetstagaren kränker någon annan på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse i tjänsten.
I fråga om skadeståndsansvar för staten eller en kommun gäller även vad som sägs nedan i detta kapitel. Vad som där sägs om en kommun gäller också ett landsting och ett kommunalförbund.
I fråga om skadeståndsansvar för staten eller en kommun gäller även vad som sägs nedan i detta kapitel. Vad som där sägs om en kommun gäller också en region och ett kommunalförbund.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 10-12 §§ och 7 kap. 7 § expropriationslagen (1972:719) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Expropriation får ske för att ge en kommun möjlighet att förfoga över mark eller annat utrymme som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.
Expropriation för ändamål som anges i första stycket får avse endast mark eller annat utrymme inom kommunens eget område.
Inom tätbebyggt område får expropriation ske endast om
1. det med skäl kan antas att marken eller utrymmet inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller
2. det med hänsyn till intresset av att främja ett planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommunen får rådighet över marken eller utrymmet.
Med motsvarande tillämpning av första-tredje styckena får expropriation ske till förmån för landsting eller kommunalförbund, som handhar sådan angelägenhet som första stycket avser att främja.
Med motsvarande tillämpning av första-tredje styckena får expropriation ske till förmån för regioner eller kommunalförbund, som handhar sådan angelägenhet som första stycket avser att främja.
10 §
Även i annat fall än som avses i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 7, 7 a, 8 eller 9 § får expropriation ske för att tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet som staten, kommun, landsting eller kommunalförbund har att tillgodo-se eller som annars är av väsentlig betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.
Även i annat fall än som avses i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 7, 7 a, 8 eller 9 § får expropriation ske för att tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet som staten, kommun, region eller kommunalförbund har att tillgodo-se eller som annars är av väsentlig betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.
11 §
Ska genom statens, kommuns, landstings eller kommunalförbunds försorg inom ett visst område vidtas en byggnads- eller anläggnings-åtgärd som kan föranleda expropriation enligt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 7, 7 a, 8, 9 eller 10 § och kan med skäl antas att åtgärden medför ett väsentligt ökat värde för en fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja en sådan fastighet, får fastigheten expro-prieras av den som vidtar åtgärden, om det med hänsyn till kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter är skäligt. Det som sagts nu om fastighet tillämpas också på särskild rätt till fastighet.
Ska genom statens, kommuns, regions eller kommunalförbunds försorg inom ett visst område vidtas en byggnads- eller anläggnings-åtgärd som kan föranleda expropriation enligt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 7, 7 a, 8, 9 eller 10 § och kan med skäl antas att åtgärden medför ett väsentligt ökat värde för en fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja en sådan fastighet, får fastigheten expro-prieras av den som vidtar åtgärden, om det med hänsyn till kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter är skäligt. Det som sagts nu om fastighet tillämpas också på särskild rätt till fastighet.
12 §
Expropriationstillstånd ska inte meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.
Expropriation till förmån för annan än staten, kommun, landsting eller kommunalförbund får ske endast om den exproprierande på ett betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet.
Expropriation till förmån för annan än staten, kommun, region eller kommunalförbund får ske endast om den exproprierande på ett betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet.
7 kap.
7 §
Har säkerhet som ska ställas enligt denna lag inte godkänts av den, till vars förmån den ställs, prövas säkerheten av länsstyrelsen.
Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.
Staten, kommun, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Staten, kommun, region och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Identitetsbeteckning i numerisk form (organisationsnummer) ska fastställas för
1. aktiebolag, europabolag och europakooperativ med säte i Sverige, handelsbolag, ekonomisk förening och samfällighetsförening,
2. erkänd arbetslöshetskassa, försäkringsförening och annan allmän inrättning som enligt lag eller annan författning står under offentlig tillsyn,
3. kommun, landsting, kommu-nalförbund och annat organ för samverkan mellan kommuner,
3. kommun, region, kommu-nalförbund och annat organ för samverkan mellan kommuner,
4. registrerat trossamfund och dess organisatoriska delar, och
5. stiftelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.
Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
34 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldig-heter för kommuner, landsting och enskilda att
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldig-heter för kommuner, regioner och enskilda att
1. vidta åtgärder i anslutning till att en nöjdförklaring får lämnas, och
2. lämna de uppgifter med anledning av verkställighet av dom som behövs enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag tillämpas på tolkar och översättare som
1. anlitas av en myndighet eller ett annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller en kommun svarar,
2. genomgått sådan prövning som föreskrivs av regeringen eller den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer, eller
3. yrkesmässigt anlitas vid överläggning mellan en misstänkt i ett brottmål och hans eller hennes försvarare eller i övrigt vid förberedande av en misstänkts försvar.
Med kommuner enligt första stycket 1 likställs landsting och kommunalförbund.
Med kommuner enligt första stycket 1 likställs regioner och kommunalförbund.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar
Härigenom föreskrivs att 6 a § lagen (1978:160) om vissa rörledningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 a §
En koncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar koncessionen skall fullgöra skyldigheten enligt 16 § att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kom-muner, landsting och kommunal-förbund behöver inte ställa säkerhet.
En koncession får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för att den som innehar koncessionen ska fullgöra skyldigheten enligt 16 § att ta bort ledningen och vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kom-muner, regioner och kommunal-förbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och förvaras av läns-styrelsen i det län där verksamheten bedrivs.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och förvaras av läns-styrelsen i det län där verksamheten bedrivs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
Härigenom föreskrivs att 7 § förfogandelagen (1978:262) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §
Om förfogande beslutar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommuner, landsting eller statliga myndig-heter. Förfogande över egendom skall riktas mot en bestämd ägare eller innehavare av egendomen. I fall som avses i 1 § eller 2 § första stycket 1 eller 2 får dock regeringen föreskriva om förfogande som avser alla eller en viss krets av ägare och innehavare av egendom av det slag som förfogandet gäller.
Om förfogande beslutar re-geringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommuner, regioner eller statliga myndigheter. Förfogande över egendom ska riktas mot en bestämd ägare eller innehavare av egendomen. I fall som avses i 1 § eller 2 § första stycket 1 eller 2 får dock regeringen föreskriva om förfogande som avser alla eller en viss krets av ägare och innehavare av egendom av det slag som förfogandet gäller.
Dispositionsförbud och förlängning av tiden för sådant förbud beslutas av den myndighet som har rätt att besluta om förfogandet.
Om förfogande göres för annans räkning än statens, gäller vad som i denna lag sägs om staten i tillämpliga delar den för vars räkning förfogandet sker.
Om förfogande görs för annans räkning än statens, gäller vad som i denna lag sägs om staten i tillämpliga delar den för vars räkning förfogandet sker.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting samt 4 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och landsting
Lag om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och regioner
4 §
Vad som sagts i denna lag om kommun och kommunalskatt skall gälla också för landsting och landstingsskatt. Bestämmelserna i 1 § skall gälla också för begravningsavgift som skall betalas till kommun enligt begravningslagen (1990:1144).
Vad som sagts i denna lag om kommun och kommunalskatt ska gälla också för regioner och regionskatt. Bestämmelserna i 1 § ska gälla också för begravningsavgift som ska betalas till kommun enligt begravningslagen (1990:1144).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter
Härigenom föreskrivs att 2 b § lagen (1980:578) om ordningsvakter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 b §
Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra vid säkerhetskontroll enligt lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting.
Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra vid säkerhetskontroll enligt lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och regioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1981:324) om medborgarvittnen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Medborgarvittnen väljs av kommunfullmäktige till det antal och för den tid som fullmäktige bestämmer.
Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfull-mäktige m.m.
Valet ska vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, ska den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1981:1310) om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1981:1310) om offentliga funktionärers rätt till gottgörelse för rättegångskostnad i vissa mål m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Med offentliga funktionärer avses i denna lag
1. arbetstagare hos staten,
2. arbetstagare hos kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar eller kyrkliga samfälligheter,
2. arbetstagare hos kommuner, regioner, kommunalförbund, församlingar eller kyrkliga samfälligheter,
3. arbetstagare hos andra arbetsgivare, om anställningen är statligt reglerad,
4. ledamöter av sådana styrelser, verk, nämnder, kommittéer eller andra myndigheter som hör till staten eller till någon kommun eller något landsting eller andra organ som avses i 2 eller 3,
4. ledamöter av sådana styrelser, verk, nämnder, kommittéer eller andra myndigheter som hör till staten eller till någon kommun eller region eller andra organ som avses i 2 eller 3,
5. de som utövar uppdrag åt staten eller åt en kommun eller annat organ som avses i 2, om de har valts till uppdraget eller inte äger undandra sig detta liksom eljest om uppdraget är reglerat i författning,
6. krigsmän och andra som fullgör lagstadgad tjänsteplikt,
7. de som utövar myndighet utan att ha sådan anställning eller sådant uppdrag som anges i 1-5 och utan att fullgöra sådan tjänsteplikt som nämns i 6.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvars-planeringen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Ägare eller innehavare av industriella anläggningar, andra näringsidkare samt sådana arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer som avses i 6 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, är skyldiga att på begäran av den myndighet som regeringen bestämmer (totalförsvarsmyndighet), delta i totalförsvarsplaneringen enligt bestämmelserna i denna lag.
Lagen gäller inte statliga myn-digheter, kommunala myndigheter eller landstingsmyndigheter och inte heller den som i stället omfattas av särskilda föreskrifter för totalförsvaret.
Lagen gäller varken statliga myn-digheter eller kommuners eller regioners myndigheter och inte heller den som i stället omfattas av särskilda föreskrifter för total-försvaret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)
Härigenom föreskrivs i fråga om tandvårdslagen (1985:125)
dels att 5-10, 13, 15 a och 15 b §§ och rubriken närmast före 5 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast efter 4 b § ska lyda "Tandvård som bedrivs av regioner".
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Landstingskommunens ansvar
Regionens ansvar
5 §
Varje landsting ska erbjuda en god tandvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Detsamma gäller dem som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistas inom landstinget. Även i övrigt ska landstinget verka för en god tandhälsa hos befolkningen. Tandvård som landstinget självt bedriver benämns i denna lag folktandvård.
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som landstinget och dess folktandvård ansvarar för enligt denna lag. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till en juridisk person eller en enskild individ.
Varje region ska erbjuda en god tandvård åt dem som är bosatta inom regionen. Detsamma gäller dem som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistas inom regionen. Även i övrigt ska regionen verka för en god tandhälsa hos befolkningen. Tandvård som regionen själv bedriver benämns i denna lag folktandvård.
Vad som i denna lag sägs om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region.
En region får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som regionen och dess folktandvård ansvarar för enligt denna lag. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till en juridisk person eller en enskild individ.
5 a §
Landstinget ska även erbjuda en god tandvård åt dem som, utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Detsamma ska gälla för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och som omfattas av nämnda förordning. Tandvården ska i dessa fall erbjudas av det landsting inom vars område personen är förvärvs-verksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område denne är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning familjemedlem-mar till dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjuk-dom, enligt vad som följer av den nämnda förordningen, ska familje-medlemmarna erbjudas tandvård av samma landsting. Om familje-medlemmarna är bosatta i Sverige gäller dock 5 §.
Regionen ska även erbjuda en god tandvård åt dem som, utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Detsamma ska gälla för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och som omfattas av nämnda förordning. Tandvården ska i dessa fall erbjudas av den region inom vars område personen är förvärvs-verksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, den region inom vars område denne är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning familjemed-lemmar till dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom, enligt vad som följer av den nämna förordningen, ska familjemedlemmarna erbjudas tandvård av samma region. Om familjemedlemmarna är bosatta i Sverige gäller dock 5 §.
6 §
Om någon som vistas i landstingskommunen utan att vara bosatt där behöver omedelbar tandvård, ska landstingskommunen erbjuda sådan tandvård.
Om någon som vistas i regionen utan att vara bosatt där behöver omedelbar tandvård, ska regionen erbjuda sådan tandvård.
Särskilda bestämmelser om tandvård finns i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
7 §
Folktandvården ska svara för
1. regelbunden och fullständig tandvård för personer till och med det år då de fyller 23 år,
2. specialisttandvård för personer från och med det år då de fyller 24 år, och
3. övrig tandvård för personer från och med det år då de fyller 24 år i den omfattning som landstinget bedömer lämplig.
3. övrig tandvård för personer från och med det år då de fyller 24 år i den omfattning som regionen bedömer lämplig.
8 §
Landstinget skall planera tand-vården med utgångspunkt i be-folkningens behov av tandvård. Landstinget skall se till att det finns tillräckliga resurser för patienter med särskilda behov av tandvårds-insatser och att patientgrupper med behov av särskilt stöd erbjuds tandvård.
Planeringen skall avse även den tandvård som erbjuds av annan än landstinget.
Regionen ska planera tand-vården med utgångspunkt i be-folkningens behov av tandvård. Regionen ska se till att det finns tillräckliga resurser för patienter med särskilda behov av tandvårds-insatser och att patientgrupper med behov av särskilt stöd erbjuds tandvård.
Planeringen ska avse även den tandvård som erbjuds av annan än regionen.
8 a §
Vid tillämpningen av 8 § ska landstinget särskilt se till att upp-sökande verksamhet bedrivs bland dem som
Vid tillämpningen av 8 § ska regionen särskilt se till att upp-sökande verksamhet bedrivs bland dem som
1. omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller
2. har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och som
a) omfattas av en kommuns ansvar för hälso- och sjukvård enligt 12 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
b) får hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård), eller
c) är bosatta i egen bostad och har motsvarande behov av vård eller omsorg som personer som omfattas av 2 a eller 2 b ovan.
Landstinget ska också se till att nödvändig tandvård erbjuds patie-nter som avses i första stycket.
Landstinget ska vidare se till att tandvård kan erbjudas
Regionen ska också se till att nödvändig tandvård erbjuds patie-nter som avses i första stycket.
Regionen ska vidare se till att tandvård kan erbjudas
1. dem som har behov av särskilda tandvårdsinsatser som ett led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid, och
2. dem som har stora behov av tandvård på grund av en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning.
9 §
I planeringen och utvecklingen av tandvården skall landstings-kommunen samverka med sam-hällsorgan, organisationer och enskilda.
I planeringen och utvecklingen av tandvården ska regionen samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda.
10 §
Landstingskommunerna skall samverka i tandvårdsfrågor som berör flera landstingskommuner.
Regionerna ska samverka i tandvårdsfrågor som berör flera regioner.
13 §
I landstingen ska det finnas möjlighet till anställning för tandläkares specialiseringstjänst-göring enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av tandläkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.
I regionerna ska det finnas möjlighet till anställning för tandläkares specialiseringstjänst-göring enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av tandläkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.
15 a §
Tandvård som avses i 7 § 1 ska vara avgiftsfri för patienten. Uppkommer kostnader med anledning av att patienten uteblivit från avtalat tandvårdsbesök, får avgift tas ut av patienten enligt grunder som landstinget bestäm-mer. Landstinget får också ta ut avgift, om patienten på begäran ges tandvård som inte är nödvändig för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och ut-seendemässigt godtagbart resultat.
Tandvård som avses i 7 § 1 ska vara avgiftsfri för patienten. Uppkommer kostnader med anledning av att patienten uteblivit från avtalat tandvårdsbesök, får avgift tas ut av patienten enligt grunder som regionen bestämmer. Regionen får också ta ut avgift, om patienten på begäran ges tandvård som inte är nödvändig för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat.
Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten är under 18 år när
1. vården ges, eller
2. patienten uteblir från ett avtalat besök.
Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för avgiften.
Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den underårige.
Av patienter som får tandvård som avses i 7 § 2 och 3 får landstinget ta ut vårdavgifter enligt grunder som landstingsfullmäktige bestämmer, om inte något annat är särskilt föreskrivet.
Av patienter som får tandvård som avses i 7 § 2 och 3 får regionen ta ut vårdavgifter enligt grunder som regionfullmäktige bestämmer, om inte något annat är särskilt föreskrivet.
Vid tandvård som avses i 8 a § samt vid undersökning för och utförande av oralkirurgisk behandling som kräver ett sjukhus tekniska och medicinska resurser gäller bestämmelserna om avgifter i den öppna vården enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Patienten ska ha rätt att välja om sådan tandbehandling som avses i 8 a § ska utföras av folktandvården eller av en enskild näringsidkare, ett bolag eller en annan juridisk person vars vård kan berättiga till ersättning enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd.
15 b §
För tandvård enligt 8 a § andra och tredje styckena lämnar landstinget ersättning till vårdgi-varen med belopp som motsvarar folktandvårdens priser för tandvård om inte landstinget kommer överens med vårdgivaren om något annat. Den patientavgift som patienten betalat skall räknas av från ersättningen.
För tandvård enligt 8 a § andra och tredje styckena lämnar regionen ersättning till vårdgivaren med belopp som motsvarar folktandvårdens priser för tandvård om inte regionen kommer överens med vårdgivaren om något annat. Den patientavgift som patienten betalat ska räknas av från ersättningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 och 3 §§ och 8 kap. 4 § sparbankslagen (1987:619) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
2 §
En huvudman får inte vara
1. underårig eller i konkurs,
2. bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Finansinspektionen på grund av särskilda förhållanden medger det,
3. anställd i sparbanken, om inte reglementet uttryckligen medger detta, eller
4. huvudman, styrelseledamot eller anställd i annan sparbank.
En huvudman får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
En huvudman, som utses av kommunfullmäktige eller lands-tingsfullmäktige enligt 3 §, får inte heller vara anställd eller styrelseledamot i något annat bankaktiebolag än Swedbank AB (publ) eller i en medlemsbank.
En huvudman, som utses av kommunfullmäktige eller region-fullmäktige enligt 3 §, får inte heller vara anställd eller styrelseledamot i något annat bankaktiebolag än Swedbank AB (publ) eller i en medlemsbank.
3 §
Av antalet huvudmän skall hälften, i enlighet med närmare föreskrifter i reglementet, väljas av kommunfullmäktige eller lands-tingsfullmäktige inom sparbankens verksamhetsområde. Återstoden utses av huvudmännen själva bland insättarna i sparbanken. Kravet på att dessa huvudmän skall vara insättare gäller dock inte vid huvudmannaval i samband med sparbankens bildande. En huvud-man som står i tur att avgå får inte delta i valet för besättande av hans egen plats.
Skall flera korporationer förrätta val av huvudmän skall, om inte särskilda skäl föranleder till något annat, fördelningen av antalet mandat mellan dem ske efter det invånarantal som de företräder.
Bestämmelserna i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt skall tillämpas också på kommunfullmäktiges och lands-tingsfullmäktiges val av huvudmän.
Av antalet huvudmän ska hälften, i enlighet med närmare föreskrifter i reglementet, väljas av kommunfullmäktige eller region-fullmäktige inom sparbankens verksamhetsområde. Återstoden utses av huvudmännen själva bland insättarna i sparbanken. Kravet på att dessa huvudmän ska vara insättare gäller dock inte vid huvudmannaval i samband med sparbankens bildande. En huvud-man som står i tur att avgå får inte delta i valet för besättande av hans egen plats.
Ska flera korporationer förrätta val av huvudmän ska, om inte särskilda skäl föranleder till något annat, fördelningen av antalet mandat mellan dem ske efter det invånarantal som de företräder.
Bestämmelserna i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska tillämpas också på kommunfullmäktiges och region-fullmäktiges val av huvudmän.
8 kap.
4 §
En sådan stiftelse som avses i 1 § andra stycket får förutom styrelsen finnas huvudmän till det antal och med de uppgifter som framgår av stiftelseförordnandet. Bestämmel-serna i 4 kap. 3 § om kommun-fullmäktiges och landstings-fullmäktiges val av huvudmän i sparbanker gäller också huvudmän i en sådan stiftelse.
En sådan stiftelse som avses i 1 § andra stycket får förutom styrelsen finnas huvudmän till det antal och med de uppgifter som framgår av stiftelseförordnandet. Bestämmel-serna i 4 kap. 3 § om kommun-fullmäktiges och regionfull-mäktiges val av huvudmän i sparbanker gäller också huvudmän i en sådan stiftelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 11 § konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
11 §
Säkerhet enligt 10 § skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk.
Om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut skall ställa säkerhet, får förvaltaren godta en utfästelse av institutet att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.
Staten, kommun, landstings-kommun och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Säkerhet enligt 10 § ska bestå av pant eller borgen. Borgen ska ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk.
Om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut ska ställa säkerhet, får förvaltaren godta en utfästelse av institutet att infria den förpliktelse som säkerheten ska avse.
Staten, kommun, region och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.
Härigenom föreskrivs att 5 och 7 §§ lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
I denna lag avses med
fullmäktige: kommunfullmäkt-ige, landstingsfullmäktige och förbundsfullmäktige i kommunalförbund,
styrelse: kommunstyrelse, landstingsstyrelse och förbundsstyrelse i kommunalförbund med förbundsfullmäktige.
fullmäktige: kommunfullmäkt-ige, regionfullmäktige och för-bundsfullmäktige i kommunalförbund,
styrelse: kommunstyrelse, regionstyrelse och förbundsstyrelse i kommunalförbund med förbundsfullmäktige.
7 §
Styrelsen får i ett ärende som inte kan anstå besluta i stället för fullmäktige. Styrelsen får dock inte besluta i ett ärende som rör
1. val av ledamöter och ersättare i styrelsen eller någon annan nämnd eller av revisorer,
2. ansvarsfrihet för styrelsens eller en annan nämnds ledamöter eller åtgärd för att bevara kommunens, landstingets eller kommunalförbundets rätt.
Beslut som har fattats med stöd av första stycket skall anmälas till fullmäktige vid nästa sammanträde.
2. ansvarsfrihet för styrelsens eller en annan nämnds ledamöter eller åtgärd för att bevara kommunens, regionens eller kommunalförbundets rätt.
Beslut som har fattats med stöd av första stycket ska anmälas till fullmäktige vid nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 11 § kulturmiljölagen (1988:950) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
11 §
Även om ett föremål är av stor betydelse för kulturarvet ska tillstånd till utförsel ges om
1. ägaren flyttar från Sverige för att bosätta sig i ett annat land,
2. föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en enskild person som är bosatt i ett annat land,
3. föremålet förs ut ur landet av en offentlig institution här i landet eller en institution som får bidrag av stat, kommun eller landsting och det ska föras tillbaka till Sverige,
3. föremålet förs ut ur landet av en offentlig institution här i landet eller en institution som får bidrag av stat, kommun eller region och det ska föras tillbaka till Sverige,
4. föremålet förs ut av en enskild person för att användas i samband med offentlig kulturverksamhet och det ska föras tillbaka till Sverige, eller
5. föremålet tillfälligt är i landet.
Även om ett föremål är av stor betydelse för kulturarvet får tillstånd till utförsel ges om föremålet har förvärvats av en institution i utlandet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Särskild löneskatt ska för varje år betalas till staten med 6,15 procent på sådan ersättning som avses i 2 kap. 10 och 11 §§ socialavgiftslagen (2000:980) till personer som vid årets ingång har fyllt 65 år och med 24,26 procent på
1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångs-bidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunal-förbund som arbetsgivare eller av Sveriges Kommuner och Landsting eller det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personal-pension, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen eller liknande garanti tecknats av kommun, kommunalförbund eller Sveriges Kommuner och Landsting,
2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångs-bidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunal-förbund som arbetsgivare eller av Sveriges Kommuner och Landsting eller det för kommunerna och regionerna gemensamma organet för administration av personal-pension, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen eller liknande garanti tecknats av kommun, kommunalförbund eller Sveriges Kommuner och Landsting,
3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till sjukersättning eller till aktivitetsersättning,
5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för förlorad inkomst,
6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till
- en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 25 kap. 21 § social-försäkringsbalken om ersättningar från stiftelsen är avgiftsfria enligt 2 kap. 18 § socialavgiftslagen, eller
- en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt som utgörs av rabatt, bonus eller annan ersättning på grund av kundtrohet eller liknande, är den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för ersättningen skattskyldig enligt denna lag. I fråga om sådan förmån som avses i 10 kap. 11 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) är den i vars tjänst rättigheten förvärvats skattskyldig enligt denna lag. I fråga om annan för mottagaren skattepliktig ersättning som utgetts av en utomlands bosatt fysisk person eller av en utländsk juridisk person och som har sin grund i en anställning i Sverige hos någon annan än den som utgett ersättningen, är den hos vilken mottagaren är anställd i Sverige skattskyldig enligt denna lag.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4-15 och 17-25 §§ socialavgiftslagen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 ska bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa eller Försäkringskassan efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782)
Härigenom föreskrivs att 8 och 14-16 §§ arkivlagen (1990:782) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §
Regeringen bestämmer vilken arkivmyndighet som ska finnas för tillsynen över de statliga myndigheterna. Tillsynen över att sådana organ som avses i 2 § fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ ska skötas av den statliga arkivmyndigheten.
Kommunstyrelsen är arkiv-myndighet i kommunen och landstingsstyrelsen i landstinget, om inte kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige har utsett någon annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet.
Den kommunala arkivmyndigheten ska se till att sådana juridiska personer som avses i 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ denna lag. I de fall flera kommuner eller flera landsting bestämmer tillsammans i ett sådant företag fullgörs uppgiften av arkivmyndigheten i den kommun eller det landsting som kommunerna eller landstingen kommer överens om.
Kommunstyrelsen är arkiv-myndighet i kommunen och regionstyrelsen i regionen, om inte kommunfullmäktige eller regionfullmäktige har utsett någon annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet.
Den kommunala arkivmyndigheten ska se till att sådana juridiska personer som avses i 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ denna lag. I de fall flera kommuner eller flera regioner bestämmer tillsammans i ett sådant företag fullgörs uppgiften av arkivmyndigheten i den kommun eller den region som kommunerna eller regionerna kommer överens om.
Tillsynen över att sådana enskilda organ som avses i 1 § tredje stycket 1 fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ ska skötas av den statliga arkivmyndigheten i de fall det enskilda organet förvarar ett statligt arkiv och av de kommunala arkivmyndigheterna i de fall det enskilda organet förvarar ett kommunalt arkiv.
Den statliga arkivmyndigheten ska också sköta tillsynen över att Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ avseende handlingar som förvaras med stöd av lagen (1999:288) om överlämnande av allmänna handlingar till Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar för förvaring, m.m.
14 §
Om en kommunal myndighet har upphört och dess verksamhet inte har förts över till en annan kommunal myndighet, ska myndighetens arkiv överlämnas till arkivmyndigheten inom tre månader såvida inte kommun-fullmäktige eller landstings-fullmäktige har beslutat något annat.
Om en kommunal myndighet har upphört och dess verksamhet inte har förts över till en annan kommunal myndighet, ska myndighetens arkiv överlämnas till arkivmyndigheten inom tre månader såvida inte kommun-fullmäktige eller regionfullmäktige har beslutat något annat.
I lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring finns bestämmelser om förvaring av kommunala myndigheters arkiv hos enskilda organ i vissa fall.
15 §
Utöver vad som följer av bestämmelserna i 9, 10 och 14 §§ får en kommunal myndighet avhända sig allmänna handlingar endast genom sådant återlämnande eller överlämnande som sker med stöd av
1. lag, eller
2. särskilt beslut av kommun-fullmäktige eller landstingsfull-mäktige.
2. särskilt beslut av kommun-fullmäktige eller regionfullmäk-tige.
Första stycket gäller inte handlingar som en myndighet har fått som lån.
16 §
Kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige får meddela föreskrifter om arkivvården inom kommunen, i den utsträckning något annat inte är särskilt föreskrivet.
Kommunfullmäktige eller regionfullmäktige får meddela föreskrifter om arkivvården inom kommunen, i den utsträckning något annat inte är särskilt föreskrivet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 och 4 §§ begravningslagen (1990:1144) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
3 §
En församling som är huvudman för begravningsverksamheten skall vidta de beredskapsförberedelser som behövs för denna verksamhet under höjd beredskap.
Bestämmelser om vilket ansvar kommuner i detta sammanhang har inom det civila försvaret finns i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
En församling som är huvudman för begravningsverksamheten ska vidta de beredskapsförberedelser som behövs för denna verksamhet under höjd beredskap.
Bestämmelser om vilket ansvar kommuner i detta sammanhang har inom det civila försvaret finns i lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
4 §
Skyldigheten att lämna upp-lysningar m.m. enligt 6 kap. 1 § andra stycket och 2 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap gäller för huvudman och annan församling som innehar en eller flera allmänna begravningsplatser.
Skyldigheten att lämna upp-lysningar m.m. enligt 6 kap. 1 § andra stycket och 2 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap gäller för huvudman och annan församling
som innehar en eller flera allmänna begravningsplatser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
En kommun får den 1 januari 1992 eller senare även överta ansvaret för och driften av en annan vårdinrättning för långtidssjukvård än som avses i 1 §, om landstingskommunen och kom-munen kommer överens om det.
En kommun får den 1 januari 1992 eller senare även överta ansvaret för och driften av en annan vårdinrättning för långtidssjukvård än som avses i 1 §, om regionen och kommunen kommer överens om det.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)
Härigenom föreskrivs att 17 kap. 2 § minerallagen (1991:45) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 kap.
2 §
Om säkerhet som skall ställas enligt denna lag inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen.
Om säkerhet som ska ställas enligt denna lag inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, ska säkerheten prövas av länsstyrelsen.
Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar som för egen skuld och, om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt.
Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:419) om resekostnads-ersättning vid sjukresor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Landsting och kommuner som inte tillhör något landsting (sjukvårdshuvudmän) ska, i fråga om personer som är försäkrade för bosättningsbaserade förmåner enligt 4 och 5 kap. socialför-säkringsbalken, lämna ersättning för resekostnader
1. i samband med öppen hälso- och sjukvård som anordnas av ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting eller i samband med sjukhusvård,
Regioner och kommuner som inte tillhör någon region (sjukvårdshuvudmän) ska, i fråga om personer som är försäkrade för bosättningsbaserade förmåner enligt 4 och 5 kap. socialför-säkringsbalken, lämna ersättning för resekostnader
1. i samband med öppen hälso- och sjukvård som anordnas av en region eller en kommun som inte ingår i en region eller i samband med sjukhusvård,
2. i samband med rådgivning om födelsekontrollerande verksamhet m.m. som ersätts enligt föreskrifter som regeringen meddelat,
3. vid resor till och från sjukhus eller läkare som föranleds av en undersökning enligt förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m.,
4. i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt en person med funktionsnedsättning,
5. i samband med tandvård som avses i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd,
6. vid besök som med anledning av sjukdom görs hos läkare inom studerandeorganisationernas hälsovård, för vilken statsbidrag betalas ut av högskolestyrelse,
7. i samband med konvalescentvård som ges i konvalescenthem som har tagits upp på förteckning som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
8. vid besök för sjukvårdande behandling som ges i omedelbart samband med en insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
9. vid besök för sjukvårdande behandling som ges med stöd av bestämmelserna om den kommunala hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
I fråga om resekostnader enligt första stycket 2 ska ersättning lämnas även när rådgivningen bedrivs av organisationer med tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg.
För resekostnader som avses i första stycket 1 behöver ersättning lämnas endast om vården eller behandlingen getts med anledning av sjukdom eller förlossning.
Sjukvårdshuvudmännen ska också lämna ersättning för resekostnader vid vård enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och vid fysioterapi enligt lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
Härigenom föreskrivs att 10 § folkbokföringslagen (1991:481) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av uppdrag som riksdags-ledamot, statsråd eller heltidsar-voderad förtroendevald i landsting.
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av uppdrag som riksdags-ledamot, statsråd eller heltidsar-voderad förtroendevald i region.
En vistelse på viss fastighet som inte enbart föranleds av förhållande som avses i första stycket anses inte heller leda till ändrad bosättning om personen har anknytning till en annan fastighet genom att disponera en bostad där.
En person som regelmässigt tillbringar dygnsvilan endast på en fastighet där han eller hon med tillämpning av första eller andra stycket inte ska anses bosatt, anses bosatt på den fastighet som han eller hon med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses ha sin starkaste anknytning till.
Sammanlever en person som omfattas av första eller andra stycket med sin familj på en fastighet där han eller hon enligt 7 § skulle anses vara bosatt, får Skatteverket på ansökan besluta att han eller hon ska folkbokföras på den fastigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Skattepliktig inkomst enligt denna lag är:
1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting;
2. avlöning eller därmed jäm-förlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svensk region;
2. avlöning eller därmed jäm-förlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kommun eller svensk region, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
3. arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats;
4. ersättning i form av pension, med undantag av barnpension, sjukersättning och aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken till den del det totala beloppet av uppburna ersättningar för varje kalendermånad överstiger en tolftedel av 0,77 prisbasbelopp, samt annan ersättning enligt samma balk;
5. pension på grund av anställ-ning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting;
5. pension på grund av anställ-ning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svensk region;
6. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse samt belopp som utbetalas från pensionssparkonto fört av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande samt avskattning av en sådan försäkring eller ett sådant pensionssparkonto;
6 a. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring samt avskattning av sådan annan försäkring, om försäkringen meddelats i en utländsk försäkringsrörelse i den utsträckning den skattskyldige vid den årliga beskattningen fått avdrag för premier eller om premierna inte räknats som inkomst för den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229);
7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring eller avtal om tjänstepension som är jämförbart med försäkring inklusive avskattning av sådan försäkring eller sådant avtal, samt annan pension eller förmån, om förmånen utgår på grund av förutvarande tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats i Sverige;
8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring;
9. dagpenning från arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring;
10. annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;
11. återfört avdrag för egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980), arbetsgivaravgifter och egenavgifter som satts ned genom ändrad debitering, i den utsträckning avdrag har medgetts för avgifterna samt avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen och som satts ned genom ändrad debitering, i den utsträckning avdrag har medgetts för avgifterna och dessa inte hänför sig till näringsverksamhet;
12. sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen i den utsträckning inkomsten förvärvats genom verksamhet på
- ett handelsfartyg som ska anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009), utom i de fall fartyget hyrs ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare och sjömannen inte är anställd hos fartygets ägare eller hos en arbetsgivare som ägaren anlitar, eller
- ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om sjömannen är anställd hos redaren eller hos arbetsgivare som redaren anlitar.
Som inkomst enligt första stycket 1-3 och 12 anses också förskott på sådan inkomst.
Verksamhet på grund av anställning eller uppdrag i svenskt företag eller vid ett utländskt företags fasta driftställe i Sverige anses utövad här i riket även om den enskilde inom ramen för verksamheten
- gör tjänsteresor utomlands, eller
- utför arbete utomlands i sin bostad under förutsättning att tiden för arbetet där uppgår till högst hälften av den enskildes totala arbetstid i verksamheten under varje tremånadersperiod.
Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst som skulle ha beskattats hos en obegränsat skattskyldig enligt inkomstskattelagen.
6 §
Från skatteplikt enligt denna lag undantas utomlands bosatt person för:
1. avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting, om
1. avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kommun eller svensk region, om
a) mottagaren av inkomsten vistas här i riket, under tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, och
b) ersättningen betalas av arbetsgivare, som inte har hemvist här i riket eller på dennes vägnar, samt
c) ersättningen inte belastar fast driftställe, som arbetsgivaren har här i riket;
2. ersättning som vid tillfällig anställning i Sverige betalats av arbetsgivare för kostnad
a) för resa till respektive från Sverige vid anställningens början respektive slut och
b) för logi för den tid under vilken arbetet utförts i Sverige;
3. ersättning som sådan person i sin egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk person uppburit i samband med förrättning och som betalats av bolaget eller den juridiska personen för kostnad
a) för resa till respektive från förrättningen och
b) för logi i samband med förrättningen;
4. sådan inkomst för vilken skatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska betalas och sådan inkomst som ska beskattas enligt 3 kap. 18 § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229);
5. avlöning eller därmed jämförlig förmån eller pension, som utgått på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, om mottagaren är medborgare i anställningslandet och anställts av svensk utlandsmyndighet eller utomlands för fältprojekt för bilateral biståndsverksamhet (lokalanställd);
6. inkomst som är undantagen från beskattning på grund av be-stämmelse i dubbelbeskattningsavtal.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag om lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § och 6 kap. 3 § och 7 kap. 10 och 19 §§ bostadsrättslagen (1991:614) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
En juridisk person som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet, som inte är avsedd för fritidsändamål, får vägras inträde i föreningen även om de i 3 § angivna förutsättningarna för medlemskap är uppfyllda.
En kommun eller ett landsting som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får inte vägras inträde i föreningen.
En kommun eller region som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får inte vägras inträde i föreningen.
6 kap.
3 §
En juridisk person som är medlem i en bostadsrättsförening får inte utan samtycke av föreningens styrelse genom överlåtelse förvärva bostadsrätt till en bostadslägenhet som inte är avsedd för fritidsändamål.
Samtycke behövs dock inte vid
1. förvärv vid exekutiv försäljning eller tvångsförsäljning enligt 8 kap., om den juridiska personen hade panträtt i bostadsrätten, eller
2. förvärv som görs av en kommun eller ett landsting.
2. förvärv som görs av en kommun eller region.
7 kap.
10 §
En bostadsrättshavare får upplåta sin lägenhet i andra hand till annan för självständigt brukande endast om styrelsen ger sitt samtycke. Detta gäller även i de fall som avses i 6 § andra stycket.
Samtycke behövs dock inte,
1. om en bostadsrätt har förvärvats vid exekutiv försäljning eller tvångsförsäljning enligt 8 kap. av en juridisk person som hade panträtt i bostadsrätten och som inte antagits till medlem i föreningen, eller
2. om lägenheten är avsedd för permanentboende och bostads-rätten till lägenheten innehas av en kommun eller ett landsting.
Styrelsen skall genast under-rättas om en upplåtelse enligt andra stycket.
2. om lägenheten är avsedd för permanentboende och bostads-rätten till lägenheten innehas av en kommun eller region.
Styrelsen ska genast underrättas om en upplåtelse enligt andra stycket.
19 §
Nyttjanderätten är inte förverkad, om det som ligger bostads-rättshavaren till last är av ringa betydelse. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om det som ligger bostadsrättshavaren till last har sin grund i att en närstående eller tidigare närstående har utsatt bostadsrättshavaren eller någon i bostadsrättshavarens hushåll för brott.
Nyttjanderätten till en bo-stadslägenhet är inte förverkad på grund av att en skyldighet som avses i 18 § 7 inte fullgörs, om bostadsrättshavaren är en kommun eller ett landsting och skyldigheten inte kan fullgöras av en kommun eller ett landsting.
Nyttjanderätten till en bo-stadslägenhet är inte förverkad på grund av att en skyldighet som avses i 18 § 7 inte fullgörs, om bostadsrättshavaren är en kommun eller region och skyldigheten inte kan fullgöras av en kommun eller region.
En skyldighet för bostadsrättshavaren att inneha anställning i ett visst företag eller någon liknande skyldighet får inte läggas till grund för förverkande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229). Med beskattningsår för staten, landstingskommuner, kommuner och kommunalförbund avses dock i denna lag kalenderår. Med beskattningsår för svenska handels-bolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar avses i denna lag räkenskapsåret.
Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229). Med beskattningsår för staten, regioner, kommuner och kommunalförbund avses dock i denna lag kalenderår. Med beskattningsår för svenska handels-bolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar avses i denna lag räkenskapsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Prospekt behöver inte upprättas, om de överlåtbara värdepapperen
1. villkorslöst och oåterkalleligt garanteras av en stat inom EES eller av ett landsting eller en kommun eller en motsvarande regional eller lokal myndighet inom EES, eller
2. utgörs av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper som ges ut av en stat eller en centralbank inom EES, av ett landsting eller en kommun eller en motsvarande regional eller lokal myndighet inom EES eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar.
1. villkorslöst och oåterkalleligt garanteras av en stat inom EES eller av en region eller kommun eller en motsvarande regional eller lokal myndighet inom EES, eller
2. utgörs av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper som ges ut av en stat eller en centralbank inom EES, av en region eller kommun eller en motsvarande regional eller lokal myndighet inom EES eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 5 §§ lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i vissa fall ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Med uppdragsutbildning avses i denna lag utbildning som innebär att kommuner och landstings-kommuner mot särskild ersättning från annan än enskild, för dennes räkning anordnar utbildning för personer som uppdragsgivaren utser. Uppdragsutbildning får bedrivas på de villkor som anges i denna lag.
Med uppdragsutbildning avses i denna lag utbildning som innebär att kommuner och regioner mot särskild ersättning från annan än enskild, för dennes räkning anordnar utbildning för personer som uppdragsgivaren utser. Uppdragsutbildning får bedrivas på de villkor som anges i denna lag.
2 §
Kommuner och landsting får bedriva uppdragsutbildning som i fråga om art och nivå motsvarar den verksamhet kommunen eller landstinget får bedriva inom skolväsendet. Uppdragsutbild-ningen får dock inte motsvara ett helt nationellt program i gymnasie-skolan.
Kommuner och regioner får bedriva uppdragsutbildning som i fråga om art och nivå motsvarar den verksamhet kommunen eller regionen får bedriva inom skolväsendet. Uppdragsutbild-ningen får dock inte motsvara ett helt nationellt program i gymnasie-skolan.
5 §
Kommuner och landstings-kommuner som är huvudmän för folkhögskolor som kan få statsbidrag, får bedriva uppdrags-utbildning vid skolorna vid sidan av den verksamhet som kan berättiga till statsbidrag.
Kommuner och regioner som är huvudmän för folkhögskolor som kan få statsbidrag, får bedriva uppdragsutbildning vid skolorna vid sidan av den verksamhet som kan berättiga till statsbidrag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
Härigenom föreskrivs att 1, 4, 7 a, 15 och 40 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och patientlagen (2014:821) gäller all psykiatrisk vård. Kompletterande föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (tvångsvård) ges i denna lag.
Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård finns också i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
Vad som sägs i denna lag om ett landsting gäller även en kommun som inte ingår i ett landsting.
Vad som sägs i denna lag om en region gäller även en kommun som inte ingår i en region.
Med chefsöverläkare avses i denna lag chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där patienten är inskriven.
4 §
Ett beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning för tvångsvård får inte fattas utan att ett läkarintyg (vårdintyg) har utfärdats, av vilket det framgår att det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för sluten psykiatrisk tvångsvård av patienten är uppfyllda. Vårdintyget ska grundas på en särskild läkarundersökning.
En undersökning för vårdintyg får företas endast om det finns skälig anledning till det. Undersökningen utförs av en legitimerad läkare. Om under-sökningen inte kan utföras med patientens samtycke, får patienten tas om hand för undersökning. Beslut om sådant omhändertagande får fattas endast av en läkare i allmän tjänst eller av en läkare som enligt avtal med landstinget har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg.
En undersökning för vårdintyg får företas endast om det finns skälig anledning till det. Undersökningen utförs av en legitimerad läkare. Om under-sökningen inte kan utföras med patientens samtycke, får patienten tas om hand för undersökning. Beslut om sådant omhändertagande får fattas endast av en läkare i allmän tjänst eller av en läkare som enligt avtal med regionen har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg.
7 a §
En samordnad vårdplan ska innehålla uppgifter om
- det bedömda behovet av insatser från landstingets hälso- och sjukvård och kommunens socialtjänst eller hälso- och sjukvård,
- det bedömda behovet av insatser från regionens hälso- och sjukvård och kommunens socialtjänst eller hälso- och sjukvård,
- beslut om insatser och, så långt möjligt, patientens inställning till insatserna i vårdplanen,
- vilken enhet vid landstinget eller kommunen som ansvarar för respektive insats, och
- eventuella åtgärder som vidtas av andra än landstinget eller kommunen.
Vårdplanen ska upprättas av chefsöverläkaren, om han eller hon bedömer att patienten kommer att vara i behov av insatser enligt första stycket i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård. Vårdplanen ska så långt möjligt utformas i samråd med patienten och, om det inte är olämpligt, med dennes närstående. Vårdplanen ska utformas i samarbete mellan de enheter vid kommunen eller landstinget som svarar för insatserna. Vårdplanen är upprättad när den har justerats av enheterna.
Chefsöverläkaren ska underrätta berörd enhet vid landsting, kommun eller annan huvudman om beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård.
- vilken enhet vid regionen eller kommunen som ansvarar för respektive insats, och
- eventuella åtgärder som vidtas av andra än regionen eller kommunen.
Vårdplanen ska upprättas av chefsöverläkaren, om han eller hon bedömer att patienten kommer att vara i behov av insatser enligt första stycket i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård. Vårdplanen ska så långt möjligt utformas i samråd med patienten och, om det inte är olämpligt, med dennes närstående. Vårdplanen ska utformas i samarbete mellan de enheter vid kommunen eller regionen som svarar för insatserna. Vårdplanen när upprättad när den har justerats av enheterna.
Chefsöverläkaren ska underrätta berörd enhet vid region, kommun eller annan huvudman om beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård.
15 §
Vård enligt denna lag ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av ett landsting.
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen bestämma att vård får ges även på någon annan vårdinrättning. På en sådan inrättning ska tillämpas det som i denna lag sägs om sjukvårds-inrättning som drivs av ett landsting.
Vård enligt denna lag ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en region.
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen bestämma att vård får ges även på någon annan vårdinrättning. På en sådan inrättning ska tillämpas det som i denna lag sägs om sjukvårds-inrättning som drivs av en region.
40 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från kravet i 4 § på att läkare som utför undersökning för vårdintyg ska vara legitimerad och från kravet i 39 § på specialistkompetens.
Om regeringen enligt 15 § andra stycket bestämt att vård enligt denna lag får ges på någon annan vårdinrättning än en sådan som drivs av ett landsting, ska regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, uppdra åt en erfaren läkare med specialist-kompetens inom någon av de psykiatriska specialiteterna att fullgöra de uppgifter som enligt denna lag ankommer på chefsöverläkare.
Om regeringen enligt 15 § andra stycket bestämt att vård enligt denna lag får ges på någon annan vårdinrättning än en sådan som drivs av en region, ska regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, uppdra åt en erfaren läkare med specialist-kompetens inom någon av de psykiatriska specialiteterna att fullgöra de uppgifter som enligt denna lag ankommer på chefsöverläkare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
Härigenom föreskrivs att 2 och 6 §§ lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) om skyldighet för ett landsting att erbjuda hälso- och sjukvård gäller även rättspsykiatrisk vård.
Vad som sägs i denna lag om ett landsting gäller också en kommun som inte ingår i ett landsting.
Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) om skyldighet för en region att er-bjuda hälso- och sjukvård gäller även rättspsykiatrisk vård.
Vad som sägs i denna lag om en region gäller också en kommun som inte ingår i en region.
Med chefsöverläkare avses i denna lag chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där patienten är inskriven.
6 §
Rättspsykiatrisk vård ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av ett landsting. Den som ges öppen rättspsykiatrisk vård får vistas utanför en sådan sjukvårds-inrättning.
Rättspsykiatrisk vård ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en region. Den som ges öppen rättspsykiatrisk vård får vistas utanför en sådan sjukvårds-inrättning.
Vid rättspsykiatrisk vård gäller i tillämpliga delar 15 a-17 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.
På en enhet för rättspsykiatrisk undersökning får rättspsykiatrisk vård ges åt den som genomgår undersökning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller proportionella val som förrättas av
- kommunfullmäktige,
- landstingsfullmäktige,
- styrelsen eller någon annan nämnd i en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund,
- regionfullmäktige,
- styrelsen eller någon annan nämnd i en kommun, en region eller ett kommunalförbund,
- förbundsfullmäktige eller förbundsdirektionen i kommunalförbund, och
- indelningsdelegerade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
Härigenom föreskrivs att 5 b § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 b §
Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt för andra åtgärder för återställning. Staten, kommu-ner, landsting och kommunalför-bund behöver inte ställa säkerhet.
Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt för andra åtgärder för återställning. Staten, kommu-ner, regioner och kommunalför-bund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får tillståndsmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §
Vid höjd beredskap skall kommuner och landsting vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av ver-ksamheten, tjänstgöring och ledi-ghet för personal samt användning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena skall kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret.
Vid höjd beredskap skall de enskilda organisationer och företag som enligt överenskommelse eller på annan grund är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i krig vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt använd-ning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena skall kunna fullgöra dessa skyldigheter.
Vid höjd beredskap ska kommuner och regioner vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av ver-ksamheten, tjänstgöring och ledig-het för personal samt användning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena ska kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret.
Vid höjd beredskap ska de enskilda organisationer och företag som enligt överenskommelse eller på annan grund är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i krig vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt använd-ning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att de under de rådande förhållandena ska kunna fullgöra dessa skyldigheter.
Innebörden i övrigt av att höjd beredskap råder framgår av andra författningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 3 kap. 32 a § sametingslagen (1992:1433) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §
Sametinget skall bestå av 31 ledamöter, utsedda genom val. För ledamöterna skall det utses ersättare. I fråga om antalet ersättare och hur de skall utses gäller bestämmelserna i 14 kap. 15 § vallagen (2005:837) om val till landstingsfullmäktige. Ledamöterna skall vara svenska medborgare.
Efter förslag av Sametinget förordnar regeringen ordförande i Sametinget. Ordföranden skall utses bland tingets ledamöter. Sametinget väljer en eller flera vice ordförande bland ledamöterna. Sametinget får återkalla vice ordförandes uppdrag.
Sametinget ska bestå av 31 ledamöter, utsedda genom val. För ledamöterna ska det utses ersättare. I fråga om antalet ersättare och hur de ska utses gäller bestämmelserna i 14 kap. 15 § vallagen (2005:837) om val till regionfullmäktige. Ledamöterna ska vara svenska medborgare.
Efter förslag av Sametinget förordnar regeringen ordförande i Sametinget. Ordföranden ska utses bland tingets ledamöter. Sametinget väljer en eller flera vice ordförande bland ledamöterna. Sametinget får återkalla vice ordförandes uppdrag.
3 kap.
32 a §
Om en ledamot har avgått före utgången av den tid för vilken ledamoten blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordförande inkalla en ny ordinarie ledamot enligt de bestämmelser i 14 kap. 21 § vallagen (2005:837) som avser ny ordinarie landstingsledamot.
Om en ersättare för ledamot har inträtt som ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av annan orsak, skall länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordföra-nde utse ytterligare ersättare enligt de bestämmelser i 14 kap. 22 § vallagen som avser ersättare för landstingsledamot.
Den förrättning som avses i första och andra styckena är avslutad när protokollet från förrättningen har lagts fram för granskning. Efter sammanräk-ningen skall valsedlarna åter läggas i omslag på det sätt som föreskrivs i 31 §.
Om en ledamot har avgått före utgången av den tid för vilken ledamoten blivit vald, ska länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordförande inkalla en ny ordinarie ledamot enligt de bestämmelser i 14 kap. 21 § vallagen (2005:837) som avser ny ordinarie ledamot i regionfullmäktige.
Om en ersättare för ledamot har inträtt som ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av annan orsak, ska länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordförande utse ytterligare ersättare enligt de bestämmelser i 14 kap. 22 § vallagen som avser ersättare för ledamot i regionfullmäktige.
Den förrättning som avses i första och andra styckena är avslutad när protokollet från förrättningen har lagts fram för granskning. Efter sammanräkningen ska valsedlarna åter läggas i omslag på det sätt som föreskrivs i 31 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1993:335) om Barnombudsman ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Förvaltningsmyndigheter, kommuner och landsting skall på Barnombudsmannens uppmaning lämna uppgifter till ombuds-mannen om vilka åtgärder som vidtagits för att i den egna verksamheten genomföra barns och ungas rättigheter enligt barn-konventionen. De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning komma till överläggningar med denne.
Förvaltningsmyndigheter, kommuner och regioner ska på Barnombudsmannens uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen om vilka åtgärder som vidtagits för att i den egna verksamheten genomföra barns och ungas rättigheter enligt barnkonven-tionen. De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning komma till överläggningar med denne.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 10, 16, 17, 21 d, 22, 23, 26 f, 28 a och 28 c-28 e §§ och rubriken närmast före 16 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Varje landsting skall, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara för insatser enligt 9 § 1.
Varje kommun skall, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara för insatser enligt 9 § 2-10.
Varje region ska, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara för insatser enligt 9 § 1.
Varje kommun ska, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara för insatser enligt 9 § 2-10.
3 §
Vad som föreskrivs för landsting i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i något landsting.
Vad som föreskrivs för regioner i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i någon region.
10 §
I samband med att en insats enligt denna lag beviljas ska den enskilde erbjudas att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom eller henne. Den som har beviljats en insats ska när som helst kunna begära att en plan upprättas, om det inte redan har skett. I planen ska även åtgärder redovisas som vidtas av andra än kommunen eller landstinget. Planen ska omprövas fortlöpande och minst en gång om året.
Landstinget och kommunen ska underrätta varandra om upprättade planer.
I samband med att en insats enligt denna lag beviljas ska den enskilde erbjudas att en individuell plan med beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom eller henne. Den som har beviljats en insats ska när som helst kunna begära att en plan upprättas, om det inte redan har skett. I planen ska även åtgärder redovisas som vidtas av andra än kommunen eller regionen. Planen ska omprövas fortlöpande och minst en gång om året.
Regionen och kommunen ska underrätta varandra om upprättade planer.
Gemensamma bestämmelser om landstingens och kommunernas ansvar
Gemensamma bestämmelser om regionernas och kommunernas ansvar
16 §
En kommuns ansvar enligt denna lag gäller gentemot dem som är bosatta i kommunen. Ansvaret för insatser enligt 9 § 2-10 omfattar dock inte dem som är bosatta i kommunen genom beslut av en annan kommun i fall som avses i 16 c eller 16 d §.
Om en person som anges i 1 § tänker bosätta sig i en kommun, ska kommunen på ansökan meddela förhandsbesked om rätten till insatser enligt 9 §. Vid prövningen av en ansökan om förhandsbesked ska bestämmelserna i denna lag gälla. Kommunen ska utan dröjsmål planera och förbereda insatser som förhandsbeskedet ger den enskilde rätt till om han eller hon bosätter sig i kommunen. Förhandsbeskedet gäller under sex månader räknat från den dag då insatserna blir tillgängliga för den enskilde.
Förhandsbesked enligt andra stycket ska också meddelas på ansökan av en person som redan är bosatt i kommunen, om en annan kommun enligt 16 c eller 16 d § har ansvaret enligt denna lag, och om ansökan avser
1. insats enligt 9 § 8 eller 9, eller
2. andra insatser enligt 9 § och den enskilde ordnar eget boende.
Om behov av insatser enligt denna lag uppkommer under en tillfällig vistelse i en kommun ska kommunen ansvara för det stöd och den hjälp som behövs i akuta situationer.
I fråga om landstingets för-pliktelser gäller vad som sägs i denna paragraf om kommunen i stället landstinget.
I fråga om regionens för-pliktelser gäller vad som sägs i denna paragraf om kommunen i stället regionen.
17 §
Ett landsting eller en kommun får med bibehållet ansvar sluta avtal med någon annan om att tillhandahålla insatser enligt denna lag. Om ett avtal som en kommun träffar med en enskild innebär att en insats enligt 9 § 8 eller 9 ska tillhandahållas i en annan kommun, ska den kommunen underrättas om avtalet.
Ett landsting och en kommun som ingår i landstinget får träffa avtal om att ansvar för en eller flera uppgifter enligt denna lag överlåts från landstinget till kommunen eller från kommunen till landstinget. Om en sådan överlåtelse sker ska föreskrifterna i denna lag om landsting eller kommun gälla för den till vilken uppgiften överlåtits.
Om ett landsting och en kommun har träffat en överenskommelse enligt andra stycket, får överlåtaren lämna sådant ekonomiskt bidrag till mottagaren som motiveras av överenskommelsen. Har en överlåtelse skett från ett landsting till samtliga kommuner som ingår i landstinget, får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs för kostnads-utjämning mellan kommunerna.
En region eller en kommun får med bibehållet ansvar sluta avtal med någon annan om att tillhandahålla insatser enligt denna lag. Om ett avtal som en kommun träffar med en enskild innebär att en insats enligt 9 § 8 eller 9 ska tillhandahållas i en annan kommun, ska den kommunen underrättas om avtalet.
En region och en kommun som ingår i regionen får träffa avtal om att ansvar för en eller flera uppgifter enligt denna lag överlåts från regionen till kommunen eller från kommunen till regionen. Om en sådan överlåtelse sker ska föreskrifterna i denna lag om region eller kommun gälla för den till vilken uppgiften överlåtits.
Om en region och en kommun har träffat en överenskommelse enligt andra stycket, får överlåtaren lämna sådant ekonomiskt bidrag till mottagaren som motiveras av överenskommelsen. Har en överlåtelse skett från en region till samtliga kommuner som ingår i regionen, får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs för kostnads-utjämning mellan kommunerna.
21 d §
Handlingar som kommit in eller upprättats i samband med att en insats lämnas enligt 9 § 8 får inte gallras med stöd av bestämmelserna i 21 c §.
Handlingar skall vidare undantas från gallring enligt bestämmelserna i 21 c § av hänsyn till forskningens behov i ett representativt urval av kommuner och landsting och i övriga kommuner och landsting beträffande ett representativt urval av personer.
Handlingar ska vidare undantas från gallring enligt bestämmelserna i 21 c § av hänsyn till forskningens behov i ett representativt urval av kommuner och regioner och i övriga kommuner och regioner beträffande ett representativt urval av personer.
22 §
Ledningen av landstingets eller kommunens verksamhet enligt denna lag skall utövas av en eller flera nämnder som fullmäktige utser. Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
Ledningen av regionens eller kommunens verksamhet enligt denna lag ska utövas av en eller flera nämnder som fullmäktige utser. Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
Lydelse enligt lagrådsremissen Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet
Föreslagen lydelse
23 §
En enskild person får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva verksamhet som avses i 9 § 2-10.
Tillstånd att bedriva verksamhet som avses i första stycket får endast lämnas om den enskilde är en juridisk person och om företrädarna för den juridiska personen genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten. Med företrädare avses
1. den verkställande direktören och andra som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,
2. styrelseledamöter och styrelsesuppleanter,
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag, och
4. personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har ett väsentligt inflytande över verksamheten.
Vidare krävs att samtliga som anges i andra stycket 1-4 i övrigt bedöms lämpliga. Vid lämplighetsbedömningen ska viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständigheter av betydelse beaktas.
Kommun och landsting som ska bedriva verksamhet som avses i första stycket ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verksamheten påbörjas.
Kommun och region som ska bedriva verksamhet som avses i första stycket ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verksamheten påbörjas.
Den som har beviljats ekonomiskt stöd för personlig assistans enligt 9 § 2 eller assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken, och som har anställt någon för sådan personlig assistans, ska göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg innan assistenten påbörjar sitt arbete.
Lydelse enligt lagrådsremissen Ökade tillståndskrav inom socialtjänsten och skolväsendet
Föreslagen lydelse
26 f §
Om Inspektionen för vård och omsorg finner att det i verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag förekommer ett missförhållande som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till, får inspektionen förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa missförhållandet. Om inspektionen finner att kraven i 23 § andra och tredje styckena eller 23 a § inte är uppfyllda i verksamhet som beviljats tillstånd, eller att en sådan förändring som avses i 23 b § inte har anmälts, får inspektionen förelägga den som har beviljats tillståndet att avhjälpa bristen. Ett föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som inspektionen anser nödvändiga för att det påtalade missförhållandet eller bristen ska kunna avhjälpas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller det landsting som inte har fullgjort sin anmälnings-skyldighet enligt 23 § fjärde stycket att fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller den region som inte har fullgjort sin anmälnings-skyldighet enligt 23 § fjärde stycket att fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
28 a §
En kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid tillhanda-håller en insats enligt 9 § som någon är berättigad till enligt ett beslut av en sådan nämnd som avses i 22 §, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid på nytt till-handahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant beslut avbrutits.
En kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid tillhandahåller en insats enligt 9 § som någon är berättigad till enligt en domstols avgörande, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller ett landsting som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant avgörande avbrutits.
En kommun eller en region som inte inom skälig tid tillhandahåller en insats enligt 9 § som någon är berättigad till enligt ett beslut av en sådan nämnd som avses i 22 §, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller en region som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant beslut avbrutits.
En kommun eller en region som inte inom skälig tid tillhandahåller en insats enligt 9 § som någon är berättigad till enligt en domstols avgörande, ska åläggas att betala en särskild avgift. Detsamma gäller en kommun eller en region som inte inom skälig tid på nytt tillhandahåller insatsen efter det att verkställigheten av ett sådant avgörande avbrutits.
Om en bosättningskommun med stöd av 16 a § 2 har begärt att en vistelsekommun ska verkställa ett beslut, ska vistelsekommunen i fall som avses i första och andra styckena betala den särskilda avgiften enligt denna paragraf.
Avgifter enligt denna paragraf tillfaller staten.
28 c §
Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av Inspektionen för vård och omsorg av den förvaltningsrätt inom vars domkrets kommunen är belägen. En ansökan som avser ett landsting prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets landstingets förvaltning utövas.
Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av Inspektionen för vård och omsorg av den förvaltningsrätt inom vars domkrets kommunen är belägen. En ansökan som avser en region prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets regionens förvaltning utövas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
28 d §
Om en kommun eller ett landsting efter att ha ålagts att betala särskild avgift fortfarande underlåter att tillhandahålla in-satsen får ny särskild avgift enligt 28 a § första eller andra stycket dömas ut.
Om en kommun eller en region efter att ha ålagts att betala särskild avgift fortfarande underlåter att tillhandahålla insatsen får ny särskild avgift enligt 28 a § första eller andra stycket dömas ut.
28 e §
Särskild avgift enligt 28 a § första stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 28 c § delgetts kommunen eller landstinget inom två år från tidpunkten för det gynnande beslutet om insatsen eller inom två år från det att verkställigheten av det gynnande beslutet avbrutits.
Särskild avgift enligt 28 a § andra stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 28 c § delgetts kommunen eller landstinget inom två år från det att domen om insatsen vunnit laga kraft eller inom två år från det att verkställigheten av domen avbrutits.
Särskild avgift enligt 28 a § första stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 28 c § delgetts kommunen eller regionen inom två år från tidpunkten för det gynnande beslutet om insatsen eller inom två år från det att verkställigheten av det gynnande beslutet avbrutits.
Särskild avgift enligt 28 a § andra stycket får dömas ut bara om ansökan enligt 28 c § delgetts kommunen eller regionen inom två år från det att domen om insatsen vunnit laga kraft eller inom två år från det att verkställigheten av domen avbrutits.
Om en vistelsekommun enligt 28 a § tredje stycket ska betala den särskilda avgiften, ska första och andra styckena avse vistelsekommunen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Härigenom föreskrivs att 1, 3-6, 9, 19, 20, 23 och 26 §§ och rubriken närmast före 6 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till läkare i privat verksamhet i primärvården och den öppna hälso- och sjukvården i övrigt och om patientavgifter i samband därmed (läkarvårdsersättning).
Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Vad som i lagen sägs om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region.
3 §
Med vård avses i denna lag medicinskt motiverad vård, behandling eller undersökning som ges av en läkare eller under läkarens överinseende samt rådgivning som lämnas av läkare i födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort eller sterilisering.
Ett landsting får, som villkor för att lämna läkarvårdsersättning enligt denna lag, kräva remiss för vård hos en privat verksam läkare med specialistkompetens under förutsättning att remisskrav gäller för motsvarande vård hos en specialist inom landstinget. Remiss får dock inte krävas för läkarvård inom verksamheter som avser barnmedicin, gynekologi eller psykiatri.
En region får, som villkor för att lämna läkarvårdsersättning enligt denna lag, kräva remiss för vård hos en privat verksam läkare med specialistkompetens under förut-sättning att remisskrav gäller för motsvarande vård hos en specialist inom regionen. Remiss får dock inte krävas för läkarvård inom verksamheter som avser barnmedicin, gynekologi eller psykiatri.
4 §
Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det landsting inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet.
Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med regionen den region inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet.
5 §
Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med regionen rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkans-avtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a-5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med regionen, får ta emot ersättning från regionen på de villkor och enligt de grunder som regionen och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkans-avtal och vårdavtal ska regionen tillämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a-5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
5 a §
En läkare som är verksam med rätt till ersättning enligt denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla till landstinget om han eller hon i samband härmed vill
- säga upp sin rätt till ersättning, och
- möjliggöra för annan läkare att få ingå samverkansavtal med landstinget med motsvarande villkor (ersättningsetablering).
En läkare som är verksam med rätt till ersättning enligt denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla till regionen om han eller hon i samband härmed vill
- säga upp sin rätt till ersättning, och
- möjliggöra för annan läkare att få ingå samverkansavtal med regionen med motsvarande villkor (ersättningsetablering).
5 b §
Efter anmälan enligt 5 a § ska landstinget utan dröjsmål publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå samverkansavtal. Publicering-en ska ske genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Efter anmälan enligt 5 a § ska regionen utan dröjsmål publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå samverkansavtal. Publicering-en ska ske genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Av inbjudan, eller annat för sökande tillgängligt underlag, ska framgå
1. vilken verksamhet som ska överlåtas,
2. vilka villkor som ska gälla för samverkansavtalet,
3. de i 5 e § första stycket angivna kraven för ingående av sam-verkansavtal,
4. hur en ansökan får lämnas, och
5. vilken dag ansökan senast ska ha kommit in.
Sökande ska ges skälig tid att komma in med ansökningar.
5 c §
Landstinget ska behandla sökande på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömse-sidigt erkännande och propor-tionalitet.
Regionen ska behandla sökande på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännande och propor-tionalitet.
5 d §
Landstinget får utesluta en sökande från att delta i ansök-ningsförfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihets-system. Vad som sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse landsting.
Regionen får utesluta en sökande från att delta i ansök-ningsförfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihets-system. Vad som sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse region.
5 e §
Landstinget ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som
Regionen ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som
1. vid övertagandet av verksamheten kan uppfylla de krav som anges i 7-9 §§,
2. inte har uteslutits enligt 5 d §, och
3. inte redan har, eller kan få, rätt till offentlig ersättning för sina hälso-och sjukvårdstjänster inom ramen för ett sådant valfrihetssystem som avses i lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som avses i första stycket, ska lands-tinget ingå samverkansavtal med denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor som gällt för den överlåtande läkarens rätt till ersättning. Landstinget får dock ändra villkoren om den överlåtande läkaren godkänt de nya villkoren och dessa angivits i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.
Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som avses i första stycket, ska regionen ingå samverkansavtal med denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor som gällt för den överlåtande läkarens rätt till ersättning. Regionen får dock ändra villkoren om den överlåtande läkaren godkänt de nya villkoren och dessa angivits i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag
Om den överlåtande läkaren återkallar sin anmälan enligt 5 a § eller om det annars saknas förutsättningar att fullfölja ärendet har detta förfallit.
5 f §
Landstinget ska utan dröjsmål skriftligen underrätta sökandena och den överlåtande läkaren om ett beslut att ingå samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller om ärendet förfallit enligt 5 e § sista stycket.
Regionen ska utan dröjsmål skriftligen underrätta sökandena och den överlåtande läkaren om ett beslut att ingå samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller om ärendet förfallit enligt 5 e § sista stycket.
5 g §
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4-12, 14, 16 och 18-21 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4-12, 14, 16 och 18-21 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse regioner, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b-5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13-15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
5 h §
Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen (2016:1145) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal som har ingåtts i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det har ingåtts utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om landstinget skriftligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om regionen skrift-ligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
Landstingets ansvar m.m.
Regionens ansvar m.m.
6 §
Landstinget skall svara för den läkarvårdsersättning som inte täcks av patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt inom landstingets område, skall det landsting inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte landstingen kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom något landstings område, skall det landsting inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen.
Försäkringskassan får efter överenskommelse med landstinget ha hand om utbetalning av läkar-vårdsersättning.
Regionen ska svara för den läkarvårdsersättning som inte täcks av patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt inom regionens område, ska den region inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte regionerna kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom någon regions område, ska den region inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, den region inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen.
Försäkringskassan får efter överenskommelse med regionen ha hand om utbetalning av läkar-vårdsersättning.
9 §
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersätt-ning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i någon regions hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som regionen har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersätt-ning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet inom företagshälsovård eller elevhälsa som avser medicinska insatser enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:800).
19 §
Ett landsting är inte skyldigt att betala läkarvårdsersättning innan samverkansavtal har ingåtts.
Om en läkare har fått läkar-vårdsersättning med för högt belopp, får landstinget återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Landstinget får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från läkaren på läkarvårdsersättning.
Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den samlade läkarvårdsersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp.
En region är inte skyldigt att betala läkarvårdsersättning innan samverkansavtal har ingåtts.
Om en läkare har fått läkar-vårdsersättning med för högt belopp, får regionen återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Regionen får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från läkaren på läkarvårdsersättning.
Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får regionen sätta ned den samlade läkarvårdsersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp.
20 §
Till en läkare som etablerar sig på en ort inom ett särskilt stödområde ska arvoden enligt 15 § lämnas med tjugo procents förhöjning.
Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av landstinget. Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem pro-centenheter årligen ner till fem procent.
Till en läkare som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde ska landstinget lämna särskild ersättning för telefonkon-sultationer och medicinskt motiverade hembesök.
Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av regionen. Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procent.
Till en läkare som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde ska regionen lämna särskild ersättning för telefon-konsultationer och medicinskt motiverade hembesök.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som ska anses som särskilda stödområden enligt denna paragraf.
23 §
Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst samma belopp som gäller för motsvarande vård inom landstinget.
Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt första stycket, skall detta inte påverka den del av läkarvårdsersättningen som betalas av landstinget.
Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för vården, skall mellanskillnaden betalas till landstinget.
Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst samma belopp som gäller för motsvarande vård inom regionen.
Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt första stycket, ska detta inte påverka den del av läkarvårdsersättningen som be-talas av regionen.
Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för vården, ska mellanskillnaden betalas till regionen.
26 §
En läkare som begär läkar-vårdsersättning ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren ska årligen till landstinget lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda vårdåtgärder och antalet patientbesök.
Läkaren ska på begäran av landstinget lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör undersökning, vård eller behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd läkarvårds-ersättning.
En läkare som begär läkar-vårdsersättning ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren ska årligen till regionen lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda vårdåtgärder och antalet patientbesök.
Läkaren ska på begäran av regionen lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör undersökning, vård eller behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd läkarvårdsersättning.
Av 6 § lagen (1998:543) om hälsodataregister följer att läkaren också ska lämna uppgifter till hälsodataregister. 9 Senaste lydelse 1995:837.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi
Härigenom föreskrivs att 1, 3-6, 9, 19, 20, 22 och 25 §§ och rubriken närmast före 6 § lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till fysioterapeuter i privat verksamhet i den öppna hälso- och sjukvården och om patientavgifter i samband därmed (fysioterapiersättning).
Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Vad som i lagen sägs om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region.
3 §
Med fysioterapi avses i denna lag fysioterapeutisk behandling som är föranledd av skada eller sjukdom. Om det krävs remiss från läkare eller tandläkare för fysioterapi inom landstinget, gäller det kravet även för fysioterapiersättning enligt denna lag.
Med fysioterapi avses i denna lag fysioterapeutisk behandling som är föranledd av skada eller sjukdom. Om det krävs remiss från läkare eller tandläkare för fysioterapi inom regionen, gäller det kravet även för fysioterapiersättning enligt denna lag.
4 §
Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det landsting inom vars område fysioterapeuten bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet.
Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med regionen den region inom vars område fysioterapeuten bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet.
5 §
Fysioterapiersättning enligt denna lag lämnas endast till fysioterapeut som har samverkans-avtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Fysioterapiersättning enligt denna lag lämnas endast till fysioterapeut som har samverkans-avtal med regionen rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En fysioterapeut i privat verk-samhet som ger fysioterapi enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och fysioterapeuten kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkans-avtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a-5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
En fysioterapeut i privat verk-samhet som ger fysioterapi enligt avtal med regionen, får ta emot ersättning från regionen på de villkor och enligt de grunder som regionen och fysioterapeuten kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkans-avtal och vårdavtal ska regionen tillämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a-5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
5 a §
En fysioterapeut som är verksam med rätt till ersättning enligt denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla till landstinget om han eller hon i samband med överlåtelsen vill
1. säga upp sin rätt till ersättning, och
2. möjliggöra för någon annan fysioterapeut att få ingå samverkansavtal med landstinget med motsvarande villkor (ersättningsetablering).
En fysioterapeut som är verksam med rätt till ersättning enligt denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla till regionen om han eller hon i samband med överlåtelsen vill
1. säga upp sin rätt till ersättning, och
2. möjliggöra för någon annan fysioterapeut att få ingå samverkansavtal med regionen med motsvarande villkor (ersättningsetablering).
5 b §
Efter anmälan enligt 5 a § ska landstinget utan dröjsmål publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå samverkansavtal. Publicering-en ska ske genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Efter anmälan enligt 5 a § ska regionen utan dröjsmål publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå samverkansavtal. Publicering-en ska ske genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Av inbjudan, eller annat för sökande tillgängligt underlag, ska framgå
1. vilken verksamhet som ska överlåtas,
2. vilka villkor som ska gälla för samverkansavtalet,
3. de i 5 e § första stycket angivna kraven för ingående av sam-verkansavtal,
4. hur en ansökan får lämnas, och
5. vilken dag ansökan senast ska ha kommit in.
Sökande ska ges skälig tid att komma in med ansökningar.
5 c §
Landstinget ska behandla sökande på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömse-sidigt erkännande och proportio-nalitet.
Regionen ska behandla sökande på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet, ömse-sidigt erkännande och proportio-nalitet.
5 d §
Landstinget får utesluta en sökande från att delta i ansöknings-förfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Vad som sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse landsting.
Regionen får utesluta en sökande från att delta i ansöknings-förfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Vad som sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse region.
5 e §
Landstinget ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som
Regionen ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten och som
1. vid övertagandet av verksamheten kan uppfylla de krav som anges i 7-9 §§,
2. inte har uteslutits enligt 5 d §, och
3. inte redan har, eller kan få, rätt till offentlig ersättning för sina hälso- och sjukvårdstjänster inom ramen för ett sådant valfrihetssystem som avses i lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som avses i första stycket, ska lands-tinget ingå samverkansavtal med denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor som gällt för den överlåtande fysiote-rapeutens rätt till ersättning. Lands-tinget får dock ändra vill-koren om den överlåtande fysioterapeuten godkänt de nya villkoren och dessa angetts i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.
Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som avses i första stycket, ska regionen ingå samverkansavtal med denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor som gällt för den överlåtande fysioterapeutens rätt till ersättning. Regionen får dock ändra villkoren om den överlåtande fysioterapeuten godkänt de nya villkoren och dessa angetts i ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt underlag.
Om den överlåtande fysioterapeuten återkallar sin anmälan enligt 5 a § eller om det annars saknas förutsättningar att fullfölja ärendet, har detta förfallit.
5 f §
Landstinget ska utan dröjsmål skriftligen underrätta sökandena och den överlåtande fysiotera-peuten om ett beslut att ingå samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller om ärendet förfallit enligt 5 e § tredje stycket.
Regionen ska utan dröjsmål skriftligen underrätta sökandena och den överlåtande fysiotera-peuten om ett beslut att ingå samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller om ärendet förfallit enligt 5 e § tredje stycket.
5 g §
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4-12, 14, 16 och 18-21 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kon-trakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4-12, 14, 16 och 18-21 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kon-trakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse region, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b-5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13-15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
5 h §
Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen (2016:1145) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal som har ingåtts i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det har ingåtts utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om landstinget skriftligen har underrättat sökan-dena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om regionen skriftligen har underrättat sökan-dena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
Landstingets ansvar m.m.
Regionens ansvar m.m.
6 §
Landstinget ska svara för den fysioterapiersättning som inte täcks av patientavgiften. Om fysioterapin har avsett en patient som inte är bosatt inom landstingets område, ska det landsting inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda fysioterapiersättningen, om inte landstingen kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom något landstings område, ska det landsting inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda fysioterapiersättningen.
Försäkringskassan får efter överenskommelse med landstinget ha hand om utbetalning av fysioterapiersättning.
Regionen ska svara för den fysioterapiersättning som inte täcks av patientavgiften. Om fysioterapin har avsett en patient som inte är bosatt inom regionens område, ska den region inom vars område patienten är bosatt svara för den utbetalda fysioterapiersättningen, om inte regionerna kommer överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom någon regions område, ska den region inom vars område patienten eller familjemedlemmen är förvärvs-verksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, den region inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda fysioterapiersättningen.
Försäkringskassan får efter överenskommelse med regionen ha hand om utbetalning av fysioterapiersättning.
9 §
Fysioterapiersättning lämnas inte till en fysioterapeut som är anställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om fysioterapeuten är tjänstledig och vikarierar för en annan fysio-terapeut.
Fysioterapiersättning lämnas inte till en fysioterapeut som är anställd i någon regions hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som regionen har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om fysioterapeuten är tjänstledig och vikarierar för en annan fysio-terapeut.
Fysioterapiersättning lämnas inte till en fysioterapeut för verksamhet inom företagshälsovård. fysioterapeut.
19 §
Ett landsting är inte skyldigt att betala fysioterapiersättning innan samverkansavtal har ingåtts.
Om en fysioterapeut har fått ersättning med för högt belopp, får landstinget återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Landstinget får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från fysioterapeuten på fysioterapiersättning.
Om en fysioterapeut trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning begär fysioterapi-ersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den samlade fysioterapiersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp.
En region är inte skyldigt att betala fysioterapiersättning innan samverkansavtal har ingåtts.
Om en fysioterapeut har fått ersättning med för högt belopp, får regionen återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Regionen får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från fysioterapeuten på fysioterapi-ersättning.
Om en fysioterapeut trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning begär fysioterapi-ersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får regionen sätta ned den samlade fysioterapiersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp.
20 §
Till en fysioterapeut som etablerar sig på en ort inom ett särskilt stödområde ska arvoden enligt 15 § lämnas med tjugo procents förhöjning.
Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av landstinget. Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem pro-centenheter årligen ner till fem procent.
Till en fysioterapeut som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde ska landstinget lämna särskild ersättning för telefon-konsultationer och behandlings-mässigt motiverade hembesök.
Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av regionen. Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procent.
Till en fysioterapeut som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde ska regionen lämna särskild ersättning för telefon-konsultationer och behandlings-mässigt motiverade hembesök.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som ska anses som särskilda stödområden enligt denna paragraf.
22 §
För fysioterapi som ges av en fysioterapeut som får ersättning enligt denna lag får patienten avkrävas en patientavgift, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Patientavgift får tas ut med högst samma belopp som en patient betalar för motsvarande fysioterapi hos landstinget.
Om fysioterapeuten tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt första stycket ska detta inte påverka den del av fysioterapiersättningen som be-talas av landstinget.
Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för vården, ska mellanskillnaden betalas till landstinget.
För fysioterapi som ges av en fysioterapeut som får ersättning enligt denna lag får patienten avkrävas en patientavgift, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Patientavgift får tas ut med högst samma belopp som en patient betalar för motsvarande fysioterapi hos regionen.
Om fysioterapeuten tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt första stycket ska detta inte påverka den del av fysioterapiersättningen som be-talas av regionen.
Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för vården, ska mellanskillnaden betalas till regionen.
25 §
En fysioterapeut som begär fysioterapiersättning enligt denna lag ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Fysioterapeuten ska årligen till landstinget lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda behandlingsåtgärder och antalet patientbesök.
Fysioterapeuten ska på begäran av landstinget lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd fysioterapi-ersättning.
En fysioterapeut som begär fysioterapiersättning enligt denna lag ska medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Fysioterapeuten ska årligen till regionen lämna en redovisning med uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska utrustning samt om utförda behandlingsåtgärder och antalet patientbesök.
Fysioterapeuten ska på begäran av regionen lämna upplysningar och visa upp patientjournal samt övrigt material som rör behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd fysioterapi-ersättning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 16 § och 3 kap. 29 § mervärdes-skattelagen (1994:200) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
16 §
Med staten avses inte de statliga affärsverken. Med kommun förstås kommun och landsting enligt kommunallagen (2017:725).
Med staten avses inte de statliga affärsverken. Med kommun förstås kommun och region enligt kommunallagen (2017:725).
3 kap.
29 §
Från skatteplikt undantas kommunernas uttag av varor och tjänster för eget behov. Från skatteplikt undantas även statens uttag av tjänster som avses i 2 kap. 8 §.
Undantaget omfattar inte statens eller en kommuns uttag av tjänster när det gäller arbeten på stadigvarande bostad i sådana fall som avses i 2 kap. 8 §. Undantaget gäller dock för kommunernas uttag av tjänster i fråga om sådana boendeformer som avses i 4 § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund.
Undantaget omfattar inte statens eller en kommuns uttag av tjänster när det gäller arbeten på stadigvarande bostad i sådana fall som avses i 2 kap. 8 §. Undantaget gäller dock för kommunernas uttag av tjänster i fråga om sådana boendeformer som avses i 4 § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:260) om offentlig anställning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommuner, landsting och kommunalförbund, nämligen
Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommuner, regioner och kommunalförbund, nämligen
7-7 c §§ om bisysslor,
23-29 §§ om arbetskonflikter,
38 § om interimistiskt beslut,
42 § första och andra styckena om vissa undantag från lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också arbetstagare hos kommuner och landsting.
Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också arbetstagare hos kommuner och regioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar
Härigenom föreskrivs att 3-6, 8, 9, 12 och 13 §§ lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Kommunen eller landstinget skall på lämpligt sätt informera sina medlemmar om det som fullmäktige beslutat enligt 2 § och om vad som i övrigt gäller för folkomröstningen.
Kommunen eller regionen ska på lämpligt sätt informera sina medlemmar om det som fullmäktige beslutat enligt 2 § och om vad som i övrigt gäller för folkomröstningen.
4 §
För folkomröstningens genomförande i en kommun svarar val-nämnden.
För folkomröstningens genom-förande i ett landsting svarar valnämnden i den kommun inom landstingets område som lands-tinget träffar överenskommelse med. Om överenskommelse inte kan träffas, skall folkomröstningen genomföras av valnämnden i den kommun där landstinget har sin anslagstavla.
För folkomröstningens genom-förande i en region svarar valnämnden i den kommun inom regionens område som regionen träffar överenskommelse med. Om överenskommelse inte kan träffas, ska folkomröstningen genomföras av valnämnden i den kommun där regionen har sin anslagstavla.
5 §
Rösträtt vid folkomröstning i en kommun har den som är folkbokförd i kommunen, senast på dagen för folkomröstningen fyller 18 år och
1. är medborgare i Sverige eller i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare),
2. är medborgare i Island eller Norge, eller
3. varit folkbokförd i Sverige tre år i följd före dagen för folk-omröstningen.
Rösträtt vid folkomröstning i en kommun har också en sådan unionsmedborgare som avses i 1 kap. 5 § andra stycket kommunallagen (2017:725).
Rösträtt vid folkomröstning i ett landsting har den som har rösträtt vid folkomröstning i en kommun inom landstinget.
Rösträtt vid folkomröstning i en region har den som har rösträtt vid folkomröstning i en kommun inom regionen.
6 §
När en kommunal folkomröstning skall hållas, skall en röstlängd upprättas för varje omröstningsdistrikt. Det är uppgifterna i folkbokförings-databasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbok-föringsverksamhet och i fastighets-registret enligt lagen (2000:224) om fastighetsregister 30 dagar före dagen för folkomröstningen som skall ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna.
När en kommunal folkom-röstning ska hållas, ska en röst-längd upprättas för varje omröstningsdistrikt. Det är uppgifterna i folkbokförings-databasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbok-föringsverksamhet och i fastighets-registret enligt lagen (2000:224) om fastighetsregister 30 dagar före dagen för folkomröstningen som ska ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna.
Uppgifter för framställning av röstlängder och röstkort tillhandahålls av den centrala valmyndigheten efter anmälan.
Skall folkomröstning äga rum samtidigt med ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, får röstlängderna och röstkorten för den kommunala folkomröstningen samordnas med valet eller den nationella folkomröstningen. I annat fall och för de personer som inte är röstberättigade i det allmänna valet eller den nationella folkomröstningen skall kommunen eller landstinget framställa röstlängd och upprätta röstkort med ledning av registeruppgifterna från den centrala valmyndigheten.
Ska folkomröstning äga rum samtidigt med ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, får röstlängderna och röstkorten för den kommunala folkomröstningen samordnas med valet eller den nationella folkomröstningen. I annat fall och för de personer som inte är röstberättigade i det allmänna valet eller den nationella folkomröstningen ska kommunen eller regionen framställa röstlängd och upprätta röstkort med ledning av registeruppgifterna från den centrala valmyndigheten.
Centrala valmyndigheten har rätt till ersättning för de kostnader som föranleds av den kommunala folkomröstningen.
8 §
Väljare som har förlorat sitt röstkort eller inte fått något röstkort skall få ett duplettröstkort om de begär det.
Om den kommunala folkom-röstningen skall hållas på samma dag som ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, får duplettröstkort tillhandahållas hos centrala valmyndigheten, läns-styrelsen, en utlandsmyndighet eller kommunen. I annat fall får duplettröstkort tillhandahållas hos den kommun eller det landsting som ansvarar för folkomröst-ningen.
De som vill ha ett duplett-röstkort skall lämna uppgift om namn och personnummer.
Väljare som har förlorat sitt röstkort eller inte fått något röstkort ska få ett duplettröstkort om de begär det.
Om den kommunala folkom-röstningen ska hållas på samma dag som ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, får duplettröstkort tillhandahållas hos centrala valmyndigheten, läns-styrelsen, en utlandsmyndighet eller kommunen. I annat fall får duplettröstkort tillhandahållas hos den kommun eller den region som ansvarar för folkomröstningen.
De som vill ha ett duplettröstkort ska lämna uppgift om namn och personnummer.
9 §
Om folkomröstning skall äga rum samtidigt med ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, kan de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära att uppgifterna rättas. Bestämmelserna i 5 kap. 5-7 §§ samt 15 kap. 3 § 2, 5 §, 6 § första stycket 2 och andra stycket samt 9 § vallagen (2005:837) skall då tillämpas.
I annat fall skall de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära hos den kommun eller det landsting som ansvarar för omröstningen att uppgifterna rättas. Det som inträffat senare än 30 dagar före valdagen får inte ligga till grund för rättelse enligt denna paragraf.
Om folkomröstning ska äga rum samtidigt med ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, kan de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära att uppgifterna rättas. Bestämmelserna i 5 kap. 5-7 §§ samt 15 kap. 3 § 2, 5 §, 6 § första stycket 2 och andra stycket samt 9 § vallagen (2005:837) ska då tillämpas.
I annat fall ska de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära hos den kommun eller den region som ansvarar för omröstningen att uppgifterna rättas. Det som inträffat senare än 30 dagar före valdagen får inte ligga till grund för rättelse enligt denna paragraf.
12 §
Tillkännagivandet om justering av valnämndens protokoll med anledning av en folkomröstning i ett landsting skall anslås på landstingets anslagstavla.
Tillkännagivandet om justering av valnämndens protokoll med anledning av en folkomröstning i en region ska anslås på regionens anslagstavla.
13 §
Valnämndens beslut med an-ledning av en folkomröstning i ett landsting får på begäran av en medlem av det landstinget överklagas genom laglighetspröv-ning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725).
Valnämndens beslut med an-ledning av en folkomröstning i en region får på begäran av en medlem av den regionen överklagas genom laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 15 § stiftelselagen (1994:1220) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
15 §
Revisorerna får inte obehörigen lämna upplysningar till utomstående om sådana stiftelsens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för stiftelsen.
Revisorerna är skyldiga att
1. till medrevisor, ny revisor, tillsynsmyndigheten och, om stiftelsen har försatts i konkurs, konkursförvaltaren lämna behövliga upplysningar om stiftelsens angelägenheter, samt
2. på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Bestämmelsen i andra stycket 1 om upplysningsskyldighet till tillsynsmyndigheten gäller inte när det är fråga om sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket. Detsamma gäller upplysningar i sådana hänseenden där stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt 9 kap. 10 a §.
Revisorerna i en stiftelse som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldiga att på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till de förtroende-valda revisorerna i kommunen, landstinget eller i sådana kommu-nalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
Revisorerna i en stiftelse som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldiga att på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till de förtroende-valda revisorerna i kommunen, regionen eller i sådana kommu-nalförbund som kommunen eller regionen ingår i.
Revisorerna i en stiftelse som avses i 2 § 5 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. är skyldiga att på begäran lämna upplysningar om stiftelsens angelägenheter till Riksrevisionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 4 §§, 3. kap. 15 § och 5 kap. 15 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värn-plikt eller civilplikt ska kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att, på begäran av Totalförsvarets rekryteringsmynd-ighet, en annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, en kommun eller ett landsting, skriftligen eller muntligen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, utbildning, arbete och personliga förhållanden i övrigt.
För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värn-plikt eller civilplikt ska kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att, på begäran av Totalförsvarets rekryteringsmynd-ighet, en annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, en kommun eller region, skriftligen eller muntligen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, utbildning, arbete och personliga förhållanden i övrigt.
4 §
Kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar ska till Totalförsvarets rekryteringsmyn-dighet lämna de uppgifter om en totalförsvarspliktigs hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt.
Kommuner, regioner och enskilda vårdinrättningar ska till Totalförsvarets rekryteringsmyn-dighet lämna de uppgifter om en totalförsvarspliktigs hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt.
3 kap.
15 §
Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets rekryterings-myndighet efter framställningar från statliga myndigheter, kommuner, landsting, bolag, föreningar, samfälligheter, registre-rade trossamfund, organisatoriska delar av sådana samfund eller andra enskilda (bemanningsansvariga). Om ett beslut om krigsplacering upphävs, gäller 14 §.
Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets rekryterings-myndighet efter framställningar från statliga myndigheter, kommuner, regioner, bolag, föreningar, samfälligheter, registre-rade trossamfund, organisatoriska delar av sådana samfund eller andra enskilda (bemanningsansvariga). Om ett beslut om krigsplacering upphävs, gäller 14 §.
Även utan sådan framställning som avses i första stycket får Totalförsvarets rekryteringsmyndighet besluta om krigsplacering, om det sker i enlighet med en anmälan om behov av totalförsvarspliktiga och den bemanningsansvarige inte har meddelat annat.
5 kap.
15 §
Ärenden om avbrott ska prövas av Totalförsvarets rekryterings-myndighet eller efter myndighetens bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun eller ett landsting. Ärenden som avses i 14 § ska dock alltid prövas av Totalförsvarets rekryteringsmyn-dighet.
Ärenden om avbrott ska prövas av Totalförsvarets rekryterings-myndighet eller efter myndighetens bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun eller en region. Ärenden som avses i 14 § ska dock alltid prövas av Totalförsvarets rekryteringsmyn-dighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Härigenom föreskrivs att 19, 22-24, 50, 51, 58 och 62 §§ lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §
Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet, den kommun eller det landsting där den disciplin-ansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet, den kommun eller den region där den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse, ett registrerat trossamfund eller någon av dess organisatoriska delar eller hos en annan enskild, prövas frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan av den myndighet som regeringen bestämmer.
22 §
Ärenden som skall prövas av andra myndigheter än Försvars-makten, av kommuner eller av landsting där den disciplinansvar-ige tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för den organisatoriska enhet där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort eller av någon annan högre chef.
Ärenden som ska prövas av andra myndigheter än Försvarsmakten, av kommuner eller av regioner där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för den organisatoriska enhet där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort eller av någon annan högre chef.
23 §
För att biträda de myndigheter, kommuner eller landsting som har att handlägga disciplinärenden skall det finnas auditörer.
Auditörerna skall vara jurister. De förordnas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
För att biträda de myndigheter, kommuner eller regioner som har att handlägga disciplinärenden ska det finnas auditörer.
Auditörerna ska vara jurister. De förordnas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
24 §
Innan en disciplinpåföljd be-slutas eller en åtalsanmälan görs i fråga om en disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock inte om
Innan en disciplinpåföljd be-slutas eller en åtalsanmälan görs i fråga om en disciplinansvarig, ska yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock inte om
1. förseelsen inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts,
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning, och
4. den disciplinansvarige inte begär att yttrande från auditör skall inhämtas i ärendet.
Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten, kommunen eller landstinget fattar på hans eller hennes tillstyrkan.
4. den disciplinansvarige inte begär att yttrande från auditör ska inhämtas i ärendet.
Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten, kommunen eller regionen fattar på hans eller hennes tillstyrkan.
50 §
Ett beslut av en sådan chef vid Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kommun eller ett landsting att ålägga någon disciplinpåföljd får av den disciplinansvarige överklagas hos den tingsrätt inom vars domkrets det verksamhets-ställe där den disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat. Om verksamhetsstället inte är lokaliserat i Sverige eller om det finns särskilda skäl, får beslutet överklagas hos den tingsrätt som regeringen bestämmer.
Ett beslut av en sådan chef vid Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kommun eller en region att ålägga någon disciplinpåföljd får av den disciplinansvarige överklagas hos den tingsrätt inom vars domkrets det verksamhetsställe där den disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat. Om verksamhetsstället inte är lokaliserat i Sverige eller om det finns särskilda skäl, får beslutet överklagas hos den tingsrätt som regeringen bestämmer.
51 §
Beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myndighet, den kommun eller det landsting som har meddelat beslutet. I överklagandet skall klag-anden ange det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som begärs.
Överklagandet skall ha kommit in till den myndighet, som har meddelat beslutet, inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Tingsrätten skall, sedan hand-lingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas.
Beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myndighet, den kommun eller den region som har meddelat beslutet. I överklagandet ska klaganden ange det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som begärs.
Överklagandet ska ha kommit in till den myndighet, som har meddelat beslutet, inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Tingsrätten ska, sedan hand-lingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kommit in för sent ska avvisas.
58 §
Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disciplinansvarig går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun eller ett landsting besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen (1972:207) för honom eller henne. Om någon åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot den disciplinansvarige, får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.
Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disciplinansvarig går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun eller en region besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen (1972:207) för honom eller henne. Om någon åtgärd har vidtagits för att åtal ska väckas mot den disciplinansvarige, får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.
62 §
Ett beslut om ersättningsskyl-dighet som fattas av en sådan chef i Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kom-mun eller ett landsting får över-klagas av den disciplinansvarige till tingsrätten. Bestämmelserna i 50-53 och 55 §§ gäller vid sådant överklagande.
Ett beslut om ersättningsskyl-dighet som fattas av en sådan chef i Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kom-mun eller en region får överklagas av den disciplinansvarige till tings-rätten. Bestämmelserna i 50-53 och 55 §§ gäller vid sådant överklagande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förlag till lag om ändring i lagen (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Ansvarig myndighet enligt artikel 9 i konventionen är den kommun eller det landsting som har ansvaret för motsvarande insatser till enskilda som är bosatta i Sverige.
Till uppfyllande av artiklarna 9 och 10 i konventionen får kommuner och landsting, utan hinder av annars gällande bestämmelser, själva fatta de beslut och ingå de överenskommelser som enligt konventionen är en uppgift för de ansvariga myndigheterna i respektive land.
De ansvariga myndigheterna skall underrätta Socialstyrelsen om sådana beslut och överens-kommelser.
Ansvarig myndighet enligt artikel 9 i konventionen är den kommun eller region som har ansvaret för motsvarande insatser till enskilda som är bosatta i Sverige.
Till uppfyllande av artiklarna 9 och 10 i konventionen får kommuner och regioner, utan hinder av annars gällande bestämmelser, själva fatta de beslut och ingå de överenskommelser som enligt konventionen är en uppgift för de ansvariga myndigheterna i respektive land.
De ansvariga myndigheterna ska underrätta Socialstyrelsen om sådana beslut och överens-kommelser.
4 §
Det ekonomiska ansvaret för de beslut och överenskommelser som avses i 3 § skall vila på kom-munerna och landstingen själva, om regeringen inte föreskriver annat.
Det ekonomiska ansvaret för de beslut och överenskommelser som avses i 3 § ska vila på kommunerna och regionerna själva, om regeringen inte föreskriver annat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning enligt garantin:
1. en bank,
2. ett kreditmarknadsföretag,
3. ett värdepappersbolag,
4. ett försäkringsföretag,
5. ett återförsäkringsföretag,
6. en understödsförening,
7. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
8. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,
9. en pensionsfond,
10. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller
10. en region, en kommun eller en statlig myndighet, eller
11. en insättare som inte har identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas
1. enskilda personer,
2. sammanslutningar för jakt- eller målskytte, som uppfyller höga krav på säkerhet i fråga om handhavande av vapen och
a) har auktoriserats enligt 17 §, eller
b) är anslutna till en auktoriserad sammanslutning och har en stabil organisation och kontinuerlig skytteverksamhet,
3. huvudmän för museer, om museet får statsbidrag enligt särskilda föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, ett landsting eller en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn: för vapen som ska ingå i samlingarna, och
3. huvudmän för museer, om museet får statsbidrag enligt särskilda föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, en region eller en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn: för vapen som ska ingå i samlingarna, och
4. auktoriserade bevakningsföretag: för utlåning till väktare som har meddelats tillstånd att som lån inneha ett sådant vapen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1996:764) om företags-rekonstruktion ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, kreditmarknadsföretag, försäkringsföretag, värdepappersbolag, clearingorganisation och värdepapperscentral.
Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksam-het staten, en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande.
Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksam-het staten, en kommun, en region, ett kommunalförbund, en försam-ling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande.
Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte heller ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i patientskadelagen (1996:799)
Härigenom föreskrivs att 5 § patientskadelagen (1996:799) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
I denna lag avses med
hälso- och sjukvård: sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), tandvårdslagen (1985:125) eller lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar, annan liknande medicinsk verksamhet samt verksamhet inom detaljhandeln med läkemedel, allt under förutsättning att det är fråga om verksamhet som utövas av personal som omfattas av 1 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659),
vårdgivare: statlig myndighet, landsting eller kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för (offentlig verksamhet) samt enskild som bedriver hälso- och sjukvård (privat vårdgivare).
vårdgivare: statlig myndighet, region eller kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, regionen eller kommunen har ansvar för (offentlig verksamhet) samt enskild som bedriver hälso- och sjukvård (privat vårdgivare).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
8 §
Registret ska innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot ska följande uppgifter registreras:
Art av åtagande eller ekonomiskt intresse
Uppgifter som ska registreras
1. Innehav av aktier i ett aktie-bolag, andel i ett handelsbolag eller en ekonomisk förening utom bostadsrättsförening samt andel i en motsvarande utländsk juridisk person, om värdet av aktierna eller andelen beträffande varje bolag eller förening eller motsvarande juridiska person vid anmälnings-tillfället överstiger två prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Med aktier jämställs sådana finansiella instrument som berättigar till förvärv av aktier.
Bolagets, föreningens eller den utländska juridiska personens namn.
2. Ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229).
Fastighetens beteckning.
3. Avlönad anställning som inte är av endast tillfällig karaktär.
Befattningens art samt arbets-givarens namn.
4. Avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal om löne- eller pensionsförmån eller annan förmån som utgår under tid som omfattas av uppdraget som riksdagsledamot.
Avtalets art och arbetsgivarens namn.
5. Avtal av ekonomisk karaktär med en arbetsgivare eller uppdrags-givare, även om avtalet får effekt först efter det att uppdraget som riksdagsledamot har upphört.
Avtalets art och arbetsgivarens eller uppdragsgivarens namn.
6. Inkomstbringande självständig verksamhet som bedrivs vid sidan av uppdraget som riksdagsledamot.
Arten av verksamhet samt i förekommande fall namnet på den juridiska person i vilken verksam-heten bedrivs.
7. Styrelseuppdrag och uppdrag som revisor i aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening eller motsvarande utländsk juridisk person.
Uppdragets art samt bolagets, föreningens eller den utländska juridiska personens namn.
8. Styrelseuppdrag och uppdrag som revisor i en ideell förening som har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, i en stiftelse som bedriver rörelse eller annan ekonomisk verksamhet eller i en motsvarande utländsk juridisk person.
Uppdragets art samt föreningens, stiftelsens eller den utländska juridiska personens namn.
9. Statligt, primärkommunalt och landstingskommunalt uppdrag som inte är av endast tillfällig karaktär.
Uppdragets art och uppdrags-givarens namn.
10. Stadigvarande materiell för-mån samt sekreterar- eller utredningshjälp som inte har betalats av ledamoten själv och som har anknytning till uppdraget som riksdagsledamot.
Arten av förmån samt den som har bekostat den.
11. Skulder, borgensåtaganden och andra åtaganden som hänför sig till verksamhet eller ekonomiska intressen enligt 1, 2 och 6. Anmälan behöver endast göras för en skuld eller ett åtagande som vid anmälningstillfället överstiger två prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
Arten av skuld eller åtagande och vilken verksamhet eller vilket intresse enligt 1, 2 och 6 som skulden eller åtagandet hänför sig till samt borgenärens namn.
Uppgifterna i registret ska vara offentliga.
Föreslagen lydelse
8§
Registret ska innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.
För varje ledamot ska följande uppgifter registreras:
Art av åtagande eller ekonomiskt intresse
Uppgifter som ska registreras
1. Innehav av aktier i ett aktie-bolag, andel i ett handelsbolag eller en ekonomisk förening utom bostadsrättsförening samt andel i en motsvarande utländsk juridisk person, om värdet av aktierna eller andelen beträffande varje bolag eller förening eller motsvarande juridiska person vid anmälnings-tillfället överstiger två prisbas-belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Med aktier jämställs sådana finansiella instrument som berättigar till förvärv av aktier.
Bolagets, föreningens eller den utländska juridiska personens namn.
2. Ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229).
Fastighetens beteckning.
3. Avlönad anställning som inte är av endast tillfällig karaktär.
Befattningens art samt arbets-givarens namn.
4. Avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal om löne- eller pensionsförmån eller annan förmån som utgår under tid som omfattas av uppdraget som riksdagsledamot.
Avtalets art och arbetsgivarens namn.
5. Avtal av ekonomisk karaktär med en arbetsgivare eller uppdrags-givare, även om avtalet får effekt först efter det att uppdraget som riksdagsledamot har upphört.
Avtalets art och arbetsgivarens eller uppdragsgivarens namn.
6. Inkomstbringande självständig verksamhet som bedrivs vid sidan av uppdraget som riksdagsledamot.
Arten av verksamhet samt i förekommande fall namnet på den juridiska person i vilken verksamheten bedrivs.
7. Styrelseuppdrag och uppdrag som revisor i aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening eller motsvarande utländsk juridisk person.
Uppdragets art samt bolagets, föreningens eller den utländska juridiska personens namn.
8. Styrelseuppdrag och uppdrag som revisor i en ideell förening som har till syfte att främja medlem-marnas ekonomiska intressen, i en stiftelse som bedriver rörelse eller annan ekonomisk verksamhet eller i en motsvarande utländsk juridisk person.
Uppdragets art samt föreningens, stiftelsens eller den utländska juridiska personens namn.
9. Uppdrag hos staten, eller hos en kommun eller region, som inte är av endast tillfällig karaktär.
Uppdragets art och uppdrags-givarens namn.
10. Stadigvarande materiell för-mån samt sekreterar- eller utredningshjälp som inte har betalats av ledamoten själv och som har anknytning till uppdraget som riksdagsledamot.
Arten av förmån samt den som har bekostat den.
11. Skulder, borgensåtaganden och andra åtaganden som hänför sig till verksamhet eller ekonomiska intressen enligt 1, 2 och 6. Anmälan behöver endast göras för en skuld eller ett åtagande som vid anmälningstillfället överstiger två prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
Arten av skuld eller åtagande och vilken verksamhet eller vilket intresse enligt 1, 2 och 6 som skulden eller åtagandet hänför sig till samt borgenärens namn.
Uppgifterna i registret ska vara offentliga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister
Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 14 §§ och rubriken närmast 14 § lagen (1996:1156) om receptregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Vad som sägs om landsting i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Vad som sägs om regioner i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i en region.
Lydelse enligt lagrådsremissen Kvalitet och säkerhet på apoteksmarknaden
Föreslagen lydelse
6 §
Personuppgifterna i receptregistret får behandlas om det är nödvändigt för
1. expediering av läkemedel och andra varor som förskrivits,
2. registrering av underlaget för tillämpningen av bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m.,
3. debiteringen till landstingen,
3. debiteringen till regionerna,
4. ekonomisk uppföljning och framställning av statistik hos E-hälsomyndigheten,
5. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppfölj-ning samt för framställning av statistik,
5. registrering och redovisning till regionerna av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppfölj-ning samt för framställning av statistik,
6. registrering och redovisning till förskrivare, till verksamhetschefer enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och till läkemedelskommittéer enligt lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården,
7. registrering och redovisning till Socialstyrelsen av uppgifter för epidemiologiska undersökningar, forskning, framställning av statistik, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvårdsområdet,
8. registrering av recept och blanketter som används för flera uttag, samt registrering av dosrecept och elektroniska recept,
9. registrering och redovisning till Inspektionen för vård och omsorg av uppgifter om enskild läkares eller tandläkares förskrivning av narkotiskt läkemedel eller annat särskilt läkemedel, för inspektionens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt patientsäkerhetslagen (2010:659),
10. registrering och redovisning av uppgifter för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets tillsyn över utbyte av läkemedel enligt 21 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och för prövning och tillsyn enligt samma lag av läkemedel som får säljas enligt 4 kap. 10 § andra stycket och 5 kap. 1 § tredje stycket läkemedelslagen (2015:315), eller
11. registrering och redovisning av uppgifter för Läkemedelsverkets tillsyn över tillhandahållandeskyldigheten enligt 2 kap. 6 § 3 lagen (2009:366) om handel med läkemedel samt för Läkemedelsverkets tillsyn över uppgiftslämnande vid expediering av en förskrivning i enlighet med 2 kap. 6 § 5 lagen om handel med läkemedel.
Behandling av personuppgifter för ändamål som avses i första stycket 2 och 8, med undantag för registrering av elektroniska recept, får endast ske i fråga om den som har lämnat sitt samtycke till behandlingen. För ändamål som avses i första stycket 3 får uppgifter som kan hänföras till en enskild person inte omfatta annat än inköpsdag, kostnad, kostnadsreducering enligt lagen om läkemedelsförmåner m.m., kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen (2004:168) och patientens personnummer.
För ändamål som avses i första stycket 4, 6 och 10 får inga uppgifter redovisas som kan hänföras till en enskild person. Ändamålen enligt första stycket 5 får inte, med undantag för utlämnande av uppgifter enligt 14 §, omfatta några åtgärder som innebär att uppgifter som kan hänföras till någon enskild patient redovisas. Dock får uppgifter som kan hänföras till en enskild förskrivare ingå i redovisning enligt första stycket 6 till samma förskrivare och till verksamhetschefen vid den enhet där förskrivaren tjänstgör samt i redovisning enligt första stycket 9 till Inspektionen för vård och omsorg.
Förskrivningsorsak får redovisas endast för de ändamål som avses i första stycket 5-7.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Skyldighet att lämna uppgifter till landstingen
Skyldighet att lämna uppgifter till regionerna
14 §
E-hälsomyndigheten ska, för de ändamål som avses i 6 § första stycket 3 och 5, till det landsting som enligt 22 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. ska ersätta kostnaderna för läkemedels-förmåner, lämna ut uppgifter om uttag av förskrivna läkemedel och andra varor som omfattas av den lagen.
E-hälsomyndigheten ska, för samma ändamål som anges i första stycket, till det landsting som enligt 7 kap. 4 § smittskyddslagen (2004:168) ska ersätta kostnader för läkemedel, lämna ut uppgifter om uttag av förskrivna läkemedel som är kostnadsfria enligt den lagen.
Vid utlämnande av uppgifter för de ändamål som avses i 6 § första stycket 5 ska uppgifter om patientens identitet vara krypterade på ett sådant sätt att dennes identitet skyddas. I 4 kap. 6 § andra stycket patientdatalagen (2008:355) finns bestämmelser om att detta skydd för patientens identitet ska bestå hos landstingen.
E-hälsomyndigheten ska, för de ändamål som avses i 6 § första stycket 3 och 5, till den region som enligt 22 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. ska ersätta kostnaderna för läkemedels-förmåner, lämna ut uppgifter om uttag av förskrivna läkemedel och andra varor som omfattas av den lagen.
E-hälsomyndigheten ska, för samma ändamål som anges i första stycket, till den region som enligt 7 kap. 4 § smittskyddslagen (2004:168) ska ersätta kostnader för läkemedel, lämna ut uppgifter om uttag av förskrivna läkemedel som är kostnadsfria enligt den lagen.
Vid utlämnande av uppgifter för de ändamål som avses i 6 § första stycket 5 ska uppgifter om patientens identitet vara krypterade på ett sådant sätt att dennes identitet skyddas. I 4 kap. 6 § andra stycket patientdatalagen (2008:355) finns bestämmelser om att detta skydd för patientens identitet ska bestå hos regionerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 6 §§ lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I varje landsting skall det finnas en eller flera läkemedels-kommittéer.
Landstinget bestämmer hur många sådana kommittéer som skall finnas och vilket organ inom landstinget som skall tillsätta en kommitté. Landstinget bestämmer också antalet ledamöter i varje kommitté och mandattiden för ledamöterna.
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som inte ingår i ett landsting.
I varje region ska det finnas en eller flera läkemedelskommittéer.
Regionen bestämmer hur många sådana kommittéer som ska finnas och vilket organ inom regionen som ska tillsätta en kommitté. Regionen bestämmer också antalet ledamöter i varje kommitté och mandattiden för ledamöterna.
Vad som i denna lag sägs om regioner gäller även kommuner som inte ingår i en region.
3 §
En läkemedelskommitté skall genom rekommendationer till hälso- och sjukvårdspersonalen eller på annat lämpligt sätt verka för en tillförlitlig och rationell läkemedelsanvändning inom landstinget. Rekommendationerna skall vara grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.
En läkemedelskommitté ska genom rekommendationer till hälso- och sjukvårdspersonalen eller på annat lämpligt sätt verka för en tillförlitlig och rationell läkemedelsanvändning inom regionen. Rekommendationerna ska vara grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.
6 §
Landstinget skall utfärda ett reglemente med de föreskrifter om en läkemedelskommittés verksam-het och arbetsformer som behövs.
Regionen ska utfärda ett reglemente med de föreskrifter om en läkemedelskommittés verksam-het och arbetsformer som behövs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:735) om riksfärdtjänst
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1997:735) om riksfärdtjänst ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.
Kommunen får, efter överens-kommelse med landstinget, om det hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafik-myndigheten i länet.
Kommunen får, efter överens-kommelse med regionen, om den hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafik-myndigheten i länet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:736) om färdtjänst
Härigenom föreskrivs att 4 och 11 §§ lagen (1997:736) om färdtjänst ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Kommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer.
Kommunen får, efter överens-kommelse med landstinget, om det hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafik-myndigheten i länet.
Kommunen får, efter överens-kommelse med regionen, om den hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet, överlåta sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafik-myndigheten i länet.
11 §
Är en kommun tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av kommunen.
Är en regional kollektivtrafikmyndighet tillståndsgivare, bestäms grunderna för avgifterna av
1. kommunerna och landstinget i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet, eller
2. enbart kommunerna i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet och om överenskommelse om detta har träffats med landstinget, om det hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet.
1. kommunerna och regionen i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet, eller
2. enbart kommunerna i länet, om de ansvarar för kollektivtrafiken i länet och om överenskommelse om detta har träffats med regionen, om det hör till dem som ansvarar för kollektivtrafiken i länet.
De kommuner som inte har överlåtit sina uppgifter enligt denna lag till den regionala kollektivtrafikmyndigheten får dock inte delta i beslutet. Kan enighet inte uppnås om grunderna för avgifterna, ska dessa bestämmas av regeringen.
Avgifterna ska vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11 a § och 4 kap. 8 § ellagen (1997:857) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
11 a §
En nätkoncession får för sin giltighet göras beroende av att den som innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och att vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
En nätkoncession får för sin giltighet göras beroende av att den som innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och att vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte längre är tillräcklig, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av den myndighet som prövar frågan om nätkoncession och förvaras av länsstyrelsen.
4 kap.
8 §
På en regionledning ska inom varje normalt spänningsintervall nättariffen utformas utifrån nätkoncessionshavarens kostnader för samtliga regionledningar i hela landet som kan hänföras till respektive spänningsintervall.
Den del av de beräknade kost-naderna som utgörs av betalning för överföring på stamnätet och andra region-ledningar ska dock beaktas samlat endast för nätkoncession-shavarens samtliga regionledningar inom en och samma region.
Den del av de beräknade kost-naderna som utgörs av betalning för överföring på stamnätet och andra region-ledningar ska dock beaktas samlat endast för nätkoncession-shavarens samtliga regionledningar inom en och samma nätregion.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
3 §
Om en säkerhet som skall ställas enligt denna lag eller miljöbalken inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen.
Om en säkerhet som ska ställas enligt denna lag eller miljöbalken inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, ska säkerheten prövas av länsstyrelsen.
Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar som för egen skuld och, om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt.
Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
Känsliga personuppgifter får behandlas om det är nödvändigt för de ändamål som anges i 1 § första stycket.
Första stycket gäller även kommuner, landsting och statliga myndigheter om uppgifterna behövs för utredning om den total-försvarspliktiges personliga förhål-landen enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Första stycket gäller även kommuner, regioner och statliga myndigheter om uppgifterna behövs för utredning om den total-försvarspliktiges personliga förhål-landen enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ bokföringslagen (1999:1078) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Stiftelser är bokföringsskyldiga, om värdet av tillgångarna, beräknat enligt 4 §, överstiger en och en halv miljon kronor. Bokföringsskyldigheten inträder
1. från och med tidpunkten för stiftelsens bildande, om tillgångarna då överstiger det angivna gränsbeloppet, eller
2. från och med det kalenderår vid vars ingång värdet av tillgångarna överstiger gränsbeloppet.
Bokföringsskyldigheten enligt första stycket upphör, om tillgångarnas värde vid utgången av de tre senaste åren har varit lägre än det angivna gränsbeloppet.
Följande stiftelser är dock bokföringsskyldiga även om förutsätt-ningarna enligt första stycket inte är uppfyllda:
1. stiftelser som bedriver näringsverksamhet,
2. stiftelser som är moderstiftelser,
3. insamlingsstiftelser enligt 11 kap. 1 § stiftelselagen (1994:1220),
4. kollektivavtalsstiftelser enligt 11 kap. 3 § samma lag,
5. stiftelser som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun eller ett landsting,
6. pensionsstiftelser enligt 9 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
7. personalstiftelser enligt 27 § samma lag.
5. stiftelser som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun eller en region,
6. pensionsstiftelser enligt 9 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
7. personalstiftelser enligt 27 § samma lag.
5 §
Följande juridiska personer är inte bokföringsskyldiga enligt denna lag:
1. staten, kommunerna, lands-tingen, kommunalförbunden och regionförbunden,
1. staten, kommunerna, region-erna, kommunalförbunden och regionförbunden,
2. konkursbon, samt
3. stiftelser vars tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)
Härigenom föreskrivs att 36 § revisionslagen (1999:1079) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
36 §
Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor och, om företaget har försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om företagets angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om företagets angelägenheter till undersökningsledaren under förunder-sökning i brottmål.
Revisorn i ett handelsbolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angeläg-enheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller landstinget.
Revisorn i ett handelsbolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angeläg-enheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen eller regionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 9 §, 7 kap. 2 §, 8 kap. 18 §, 14 kap. 17 §, 29 kap. 2 §, 65 kap. 3 och 4 §§ och 67 kap. 13 c § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret ska betala kommunal inkomstskatt i form av kommunalskatt till hemortskommunen och, om hem-ortskommunen ingår i ett landsting, landstingsskatt till det landstinget. Vad som avses med hemorts-kommun framgår av 65 kap. 3 §.
Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret ska betala kommunal inkomstskatt i form av kommunalskatt till hem-ortskommunen och, om hemorts-kommunen ingår i en region, regionskatt till den regionen. Vad som avses med hemortskommun framgår av 65 kap. 3 §.
Fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret ska betala kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål.
För sådana begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning till utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat som avses i 3 kap. 17 § 2-4 tillämpas dock bestämmelserna i första stycket.
2 kap.
2 §
De termer och uttryck som används omfattar också motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses.
Första stycket gäller inte bestämmelser som avser staten, regeringen, landsting, kommuner och kommunalförbund.
Första stycket gäller inte bestämmelser som avser staten, regeringen, regioner, kommuner och kommunalförbund.
3 kap.
9 §
En obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär att han vistas utomlands i minst sex månader, är inte skattskyldig för inkomst av sådan anställning till den del inkomsten beskattas i verksamhetslandet (sexmånadersregeln). Detta gäller dock inte om det framkommer att inkomsten beskattats i verksamhetslandet i strid med landets lagstiftning eller gällande skatteavtal.
Om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i samma land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även om denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal (ettårsregeln). Ettårsregeln gäller dock inte för anställningar hos staten, landsting, kommuner eller församlingar inom Svenska kyrkan annat än vid tjänsteexport. Ettårsregeln gäller inte heller för uppdrag som ledamot av Europaparlamentet.
Om vistelsen utomlands under anställningen varar i minst ett år i samma land, är den skattskyldige inte skattskyldig för inkomsten även om denna inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal (ettårsregeln). Ettårsregeln gäller dock inte för anställningar hos staten, regioner, kommuner eller församlingar inom Svenska kyrkan annat än vid tjänsteexport. Ettårsregeln gäller inte heller för uppdrag som ledamot av Europaparlamentet
7 kap.
2 §
Helt undantagna från skattskyldighet är
1. staten,
2. landsting, kommuner och kommunalförbund,
2. regioner, kommuner och kommunalförbund,
3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., och
4. samordningsförbund enligt 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser.
I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för pensionsstiftelser.
8 kap.
18 §
Hemsjukvårdsbidrag och hem-vårdsbidrag som betalas ut av kommunala eller landstings-kommunala medel till en vård-behövande är skattefria.
Hemsjukvårdsbidrag och hem-vårdsbidrag som betalas ut av kommuners eller regioners medel till en vårdbehövande är skattefria.
14 kap.
17 §
Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter den huvudsakliga delen av sin närings-verksamhet eller sina tillgångar till staten, ett landsting eller en kommun, ska bestämmelserna i 18 § tillämpas. Detsamma gäller om överlåtelsen sker till ett bolag som till övervägande del innehas, direkt eller indirekt, av staten, ett landsting eller en kommun.
Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter den huvudsakliga delen av sin närings-verksamhet eller sina tillgångar till staten, en region eller en kommun, ska bestämmelserna i 18 § tillämpas. Detsamma gäller om överlåtelsen sker till ett bolag som till övervägande del innehas, direkt eller indirekt, av staten, en region eller en kommun.
Bestämmelserna i 18 § tillämpas dock inte vid överlåtelser inom en svensk koncern. De tillämpas inte heller om överlåtelsen framstår som ett normalt led i företagets verksamhet.
Vid bedömningen av om det är en huvudsaklig del som överlåts, ska hänsyn tas till hela den näringsverksamhet som bolaget eller föreningen bedrivit vid beskattningsårets ingång, förhållandena efter överlåtelsen samt verksamhetens allmänna art och inriktning.
29 kap.
2 §
Med näringsbidrag avses stöd utan återbetalningsskyldighet som lämnas till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten, Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemen-skapen, landsting, kommuner, juridiska personer som avses i 7 kap. 16, 17 och 20 §§, allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna samt stöd av detta slag som beslutas av en europeisk gruppering för territoriellt samarbete.
Med näringsbidrag avses stöd utan återbetalningsskyldighet som lämnas till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten, Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemen-skapen, regioner, kommuner, juridiska personer som avses i 7 kap. 16, 17 och 20 §§, allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna samt stöd av detta slag som beslutas av en europeisk gruppering för territoriellt samarbete.
Med näringsbidrag avses också stöd som lämnas i form av
1. elcertifikat till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 a § 1,
2. utsläppsrätter till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 b § första stycket,
3. utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar till sådana skattskyldiga som avses i 17 kap. 22 b § andra stycket 1, och
4. stöd enligt lagen (2015:1016) om resolution eller lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut, om stödet inte
- redovisas som en skuld i räkenskaperna, eller
- avser betalning för nyemitterade eller egna aktier.
65 kap.
3 §
För fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten summan av de skattesatser för kommunalskatt och landstings-skatt som gäller i hemortskom-munen för beskattningsåret multi-plicerad med den beskattningsbara förvärvsinkomsten.
För fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten summan av de skattesatser för kommunalskatt och regionskatt som gäller i hemortskommunen för beskattningsåret multiplicerad med den beskattningsbara förvärvs-inkomsten.
Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före beskattningsåret. För den som var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige under någon del av beskattningsåret, men som inte var folkbokförd här den 1 november föregående år, avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först var bosatt eller stadigvarande vistades. För den som på grund av väsentlig anknytning till Sverige är obegränsat skattskyldig enligt 3 kap. 3 § första stycket 3, avses med hemortskommun den kommun som anknytningen var starkast till under året före beskattningsåret.
Med hemortskommun för ett dödsbo avses den dödes hemortskommun för dödsåret. Om den döde hade bytt folkbokföringsort efter den 1 november året före dödsåret, ska dock hemortskommunen för dödsboet från och med beskattningsåret efter dödsåret anses vara den kommun där den döde hade sin senaste rätta folkbokföringsort.
För en enskild näringsidkare som enligt 1 kap. 13 § andra stycket har ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderåret, avses med beskattningsår enligt första-tredje styckena det kalenderår under vilket beskattningsåret går ut.
4 §
För fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten 25 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten.
För fysiska personer som är begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1, 2 eller 6 under hela beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten sum-man av de skattesatser för kommunal skatt och landstings-skatt som genomsnittligt tillämpas för beskattningsåret, multiplicerad med den beskattningsbara förvärvsinkomsten.
För fysiska personer som är begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1, 2 eller 6 under hela beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten sum-man av de skattesatser för kommunal skatt och regionskatt som genomsnittligt tillämpas för beskattningsåret, multiplicerad med den beskattningsbara förvärvs-inkomsten.
För begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning till utländsk stats beskickning som avses i 3 kap. 17 § 2-4 tillämpas 3 §.
67 kap.
13 c §
Som hushållsarbete räknas inte
1. arbete som enbart avser installationer eller service på maskiner och andra inventarier vid tillämpningen av 13 a eller 13 b §,
2. arbete för vilket försäkringsersättning lämnats,
3. arbete för vilket bidrag eller annat ekonomiskt stöd lämnats från staten, en kommun eller ett landsting,
3. arbete för vilket bidrag eller annat ekonomiskt stöd lämnats från staten, en kommun eller en region,
4. om- eller tillbyggnad av ett småhus för vilket fastighetsavgift inte har tagits ut för de fem första kalenderåren efter beräknat värdeår, eller
5. sådana tjänster som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 5 mervärdesskattelagen (1994:200).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2001:99) om den officiella statistiken
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2001:99) om den officiella statistiken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §
Följande är skyldiga att till de statistikansvariga myndigheterna lämna uppgifter för den officiella statistiken och uppgifter för framställning av europeisk statistik som en myndighet enligt en EU-förordning ska ge in till Europeiska kommissionen:
1. näringsidkare,
2. ägare till en fastighet där någon annan driver jordbruk, skogsbruk, eller trädgårdsodling eller håller djur,
3. stiftelser och ideella föreningar, samt
4. kommuner, landsting och kommunalförbund.
4. kommuner, regioner och kommunalförbund.
Skyldigheten att lämna uppgifter för den officiella statistiken gäller inte uppgifter som avser förhållanden som ligger mer än tre år tillbaka i tiden.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
Regeringen får vidare bemyndiga en myndighet att meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna uppgifter för den officiella statistiken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020
Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 och 7 §§, 5 kap. 1 d, 6, 8, 8 a och 9 a §§, 6 kap. 3 §, 7 kap. 1 §, 11 kap. 3 a §, 13 kap. 8 §§ och 16 kap. 7 och 8 §§ samt rubriken närmast före 16 kap. 8 § socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §
Kommunen får även träffa överenskommelse med landstinget, Försäkringskassan och Arbets-förmedlingen om att, inom ramen för socialtjänstens uppgifter, sam-verka i syfte att uppnå en effek-tivare användning av tillgängliga resurser. Kommunen skall bidra till finansieringen av sådan verk-samhet som bedrivs i samverkan. Enligt bestämmelser i lagen (2003:1210) om finansiell samord-ning av rehabiliteringsinsatser får kommunen delta i finansiell samordning inom rehabiliterings-området.
Kommunen får även träffa överenskommelse med regionen, Försäkringskassan och Arbets-förmedlingen om att, inom ramen för socialtjänstens uppgifter, sam-verka i syfte att uppnå en effek-tivare användning av tillgängliga resurser. Kommunen ska bidra till finansieringen av sådan verk-samhet som bedrivs i samverkan. Enligt bestämmelser i lagen (2003:1210) om finansiell sam-ordning av rehabiliteringsinsatser får kommunen delta i finansiell samordning inom rehabiliterings-området.
Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som bedrivits i samverkan med och delvis finansierats av Försäkringskassan eller Arbets-förmedlingen. Vid en sådan granskning har Riksrevisionen rätt att ta del av de uppgifter som behövs för att granska verksamheten.
7 §
När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med landstinget upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den en-skilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska på
börjas utan dröjsmål.
När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med regionen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller regionen be-dömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den en-skilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det.
Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för,
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller regionen, och
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.
5 kap.
1 d §
Kommunen ska ingå en över-enskommelse med landstinget om ett samarbete i fråga om barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa barn och unga eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
Kommunen ska ingå en över-enskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa barn och unga eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
6 §
Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område.
Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska kommunen samverka med landstinget samt andra samhälls-organ och organisationer.
Kommunen ska planera sina insatser för äldre. I planeringen ska kommunen samverka med regionen samt andra samhällsorgan och organisationer.
Kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i om-vårdnaden om äldre människor.
8 §
Socialnämnden skall göra sig väl förtrogen med levnadsförhåll-andena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden.
Kommunen skall planera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen skall kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer.
Socialnämnden ska göra sig väl förtrogen med levnadsförhåll-andena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden.
Kommunen ska planera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen ska kommunen samverka med regionen samt andra samhällsorgan och organisationer.
8 a §
Kommunen ska ingå en överenskommelse med landstinget om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktions-nedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktions-nedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
9 a §
Kommunen ska ingå en överenskommelse med landstinget om ett samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendefram-kallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar.
Kommunen ska ingå en överenskommelse med regionen om ett samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendefram-kallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar.
Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
6 kap.
3 §
Behovet av sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ska tillgodoses av staten. Statens institutionsstyrelse leder verksamheten vid hemmen. Bestämmelser om tillsyn m.m. över verksamheten vid hemmen finns i 13 kap.
Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, genom avtal uppdra åt ett landsting eller en kommun att inrätta och driva ett sådant hem som avses i första stycket.
Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, genom avtal uppdra åt en region eller en kommun att inrätta och driva ett sådant hem som avses i första stycket.
För vård i ett hem som avses i denna paragraf får staten ta ut avgift av den kommun som begärt placeringen.
Lydelse enligt lagrådsremissen Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollags-reglerad verksamhet
Föreslagen lydelse
7 kap.
1 §
Endast juridiska personer får efter tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva
1. verksamhet i form av stödboende eller hem för vård eller boende enligt 6 kap.,
2. verksamhet i form av boenden som motsvarar dem som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 7 § tredje stycket,
3. verksamhet i form av hem för viss annan heldygnsvård,
4. verksamhet i form av hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten bedrivs,
5. verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden föreslå familjehem och jourhem till barn samt som lämnar stöd och handledning till sådana hem som tar emot barn, eller
6. hemtjänst.
Kommun och landsting som driver verksamhet som avses i första stycket 1-4 och 6, ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verksamheten påbörjas.
Kommun och region som driver verksamhet som avses i första stycket 1-4 och 6, ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verksamheten påbörjas.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
3 a §
Socialnämnden ska, om det inte är obehövligt, underrätta landsting-et om att ett barn eller en ung person i åldern 18-20 år, i anslutning till att vård utanför det egna hemmet inleds, ska erbjudas en sådan hälsoundersökning som avses i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.
Socialnämnden ska, om det inte är obehövligt, underrätta regionen om att ett barn eller en ung person i åldern 18-20 år, i anslutning till att vård utanför det egna hemmet inleds, ska erbjudas en sådan hälsoundersökning som avses i lagen (2017:209) om hälsounder-sökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.
Lydelse enligt lagrådsremissen Ökade tillståndskrav inom social-tjänsten och skolväsendet
Föreslagen lydelse
13 kap.
8 §
Om Inspektionen för vård och omsorg finner att det i verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag förekommer ett missförhållande som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till, får inspektionen förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa missförhållandet. Om inspektionen finner att kraven i 7 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena inte är uppfyllda i verksamhet som beviljats tillstånd, eller att en sådan förändring som avses i 7 kap. 2 a § inte har anmälts, får inspektionen förelägga den som beviljats tillståndet att avhjälpa bristen. Ett föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som inspektionen anser nödvändiga för att det påtalade missförhållandet eller bristen ska kunna avhjälpas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller det landsting som inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 7 kap. 1 § andra stycket att fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Inspektionen för vård och omsorg får även förelägga den kommun eller den region som inte har fullgjort sin anmälnings-skyldighet enligt 7 kap. 1 § andra stycket att fullgöra denna skyldighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 kap.
7 §
I den mån huvudmannen för ett hem för vård eller boende, som drivs av landsting eller kommun, beslutar det, får de som bereds vård där inte inneha alkohol eller andra berusningsmedel. Detsamma gäller i fråga om injektionssprutor eller kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen.
Om sådan egendom påträffas hos en intagen eller någon annanstans inom hemmet utan att det finns känd ägare till den, får den omhändertas. Den som förestår hemmet skall låta förstöra eller försälja egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som erhålls vid försäljning tillfaller staten.
I den mån huvudmannen för ett hem för vård eller boende, som drivs av region eller kommun, beslutar det, får de som bereds vård där inte inneha alkohol eller andra berusningsmedel. Detsamma gäller i fråga om injektionssprutor eller kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen.
Om sådan egendom påträffas hos en intagen eller någon annanstans inom hemmet utan att det finns känd ägare till den, får den omhändertas. Den som förestår hemmet ska låta förstöra eller försälja egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som erhålls vid försäljning tillfaller staten.
Kommuner utanför landsting
Kommuner utanför regioner
8 §
Vad som sägs i denna lag om landsting skall tillämpas också på en kommun som inte tillhör något landsting.
Vad som sägs i denna lag om region ska tillämpas också på en kommun som inte tillhör någon region.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980)
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Bestämmelserna i 2 § första stycket skall inte tillämpas om den avgiftsskyldige är
1. en kommun eller ett landsting,
Bestämmelserna i 2 § första stycket ska inte tillämpas om den avgiftsskyldige är
1. en kommun eller region,
2. en statlig myndighet,
3. ett statligt affärsdrivande verk, eller
4. ett registrerat trossamfund.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen
Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (2002:34) om samverkans-organ i länen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Ett kommunalförbund som har samtliga kommuner i länet som medlemmar och där även landstingen kan ingå som medlem kan utgöra ett samverkansorgan.
Ett kommunalförbund som har samtliga kommuner i länet som medlemmar och där även regionerna kan ingå som medlem kan utgöra ett samverkansorgan.
3 §
Ett samverkansorgan har till uppgift att
1. utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling som kommuner och landsting avser att genomföra i samarbete med andra parter,
1. utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling som kommuner och regioner avser att genomföra i samarbete med andra parter,
2. samordna insatser för genomförandet av strategin,
3. trots 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen (2017:725) besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete,
4. upprätta och fastställa länsplaner för regional transportinfrastruktur, och
5. följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa resultaten av det regionala tillväxtarbetet.
5 §
Samverkansorganet ska samverka med
1. länets kommuner,
2. landstinget, och
2. regionen, och
3. länsstyrelsen och övriga berörda statliga myndigheter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.
Härigenom föreskrivs att 3, 9, 13, 22, 23 och 26 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som inte ingår i ett landsting.
Vad som i denna lag sägs om regioner gäller även kommuner som inte ingår i en region.
9 §
Innan Tandvårds- och läke-medelsförmånsverket meddelar beslut i frågor som avses i 7 § ska sökanden och landstingen ges tillfälle till överläggningar med myndigheten.
Innan Tandvårds- och läke-medelsförmånsverket meddelar beslut i frågor som avses i 7 § ska sökanden och regionerna ges tillfälle till överläggningar med myndigheten.
13 §
En fråga om ändring av ett tidigare fastställt inköpspris eller försäljningspris får, förutom på eget initiativ av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, tas upp av myndigheten på begäran av den som marknadsför läkemedlet eller varan, ett landsting eller den som enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 § andra stycket har ansökt om att läkemedlet ska ingå i förmånerna. Den som begär ändringen har även rätt till överläggningar med myndigheten. Om överläggningar inte begärs, eller om överläggningarna inte leder till en överenskommelse, kan myndig-heten fastställa det nya inköpspriset eller försäljningspriset på grundval av tillgänglig utredning.
En fråga om ändring av ett tidigare fastställt inköpspris eller försäljningspris får, förutom på eget initiativ av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, tas upp av myndigheten på begäran av den som marknadsför läkemedlet eller varan, en region eller den som enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 § andra stycket har ansökt om att läkemedlet ska ingå i förmånerna. Den som begär ändringen har även rätt till överläggningar med myndigheten. Om överläggningar inte begärs, eller om överläggningarna inte leder till en överenskommelse, kan myndig-heten fastställa det nya inköpspriset eller försäljningspriset på grundval av tillgänglig utredning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förutsättningar för ändring av inköpspris och försäljningspris för ett läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna om det
1. har gått 15 år efter det att läkemedlet godkänts för försäljning, eller
2. finns läkemedel som är utbytbara mot läkemedlet och som marknadsförs till öppenvårdsapotek i Sverige.
22 §
Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts av det landsting inom vars område den berättigade är bosatt.
Om den berättigade inte är bosatt inom något landstings område, ska det landsting inom vars område den berättigade är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för kostnader för förmåner enligt denna lag. När det gäller den som är berättigad till förmåner enligt denna lag i egenskap av familjemedlem till anställd eller egenföretagare enligt Europa-parlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, ska i stället det landsting inom vars område den anställde eller egenföretagaren är förvärvsverksam eller registrerad som arbetssökande svara för kostnaderna för förmånerna.
I andra fall än som avses i första och andra styckena ersätts kostnaderna av det landsting inom vars område den som förskrivit en förmånsberättigad vara har sin verksamhetsort.
Kostnader för förmåner enligt denna lag ersätts av den region inom vars område den berättigade är bosatt.
Om den berättigade inte är bosatt inom någon regions område, ska den region inom vars område den berättigade är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, den region inom vars område personen är registrerad som arbetssökande, svara för kostnader för förmåner enligt denna lag. När det gäller den som är berättigad till förmåner enligt denna lag i egenskap av familjemedlem till anställd eller egenföretagare enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, ska i stället den region inom vars område den anställde eller egenföretagaren är förvärvsverksam eller registrerad som arbetssökande svara för kostnaderna för förmånerna.
I andra fall än som avses i första och andra styckena ersätts kostnaderna av den region inom vars område den som förskrivit en förmånsberättigad vara har sin verksamhetsort.
23 §
Rätten till förmåner enligt denna lag prövas av det landsting som enligt 22 § har att svara för kostnaden för förmånerna.
Rätten till förmåner enligt denna lag prövas av den region som enligt 22 § har att svara för kostnaden för förmånerna.
26 §
Beslut som Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket eller ett landsting i ett enskilt fall meddelar enligt denna lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut som Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket eller en region i ett enskilt fall meddelar enligt denna lag eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §
Riksrevisionen får vid vite före-lägga den som avses i 2 § 6 att fullgöra sin skyldighet enligt 6 §. Detta gäller dock inte kommuner och landsting.
Riksrevisionen får vid vite före-lägga den som avses i 2 § 6 att fullgöra sin skyldighet enligt 6 §. Detta gäller dock inte kommuner och regioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Ett landsting och en eller flera kommuner som ingår i landstinget får genom samverkan i en gemensam nämnd gemensamt fullgöra
1. landstingets uppgifter
En region och en eller flera kommuner som ingår i regionen får genom samverkan i en gemensam nämnd gemensamt fullgöra
1. regionens uppgifter
- enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30),
- enligt tandvårdslagen (1985:125),
- enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
- enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
- enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
- enligt lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården,
- enligt smittskyddslagen (2004:168), eller
- som i annat fall enligt lag ska skötas av en sådan nämnd som avses i 7 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen, och
2. kommunens uppgifter
- enligt socialtjänstlagen (2001:453),
- enligt hälso- och sjukvårdslagen,
- enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
- enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
- enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade,
- enligt lagen om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården, eller
- som i annat fall enligt lag ska skötas av socialnämnd.
2 §
Landstinget och kommunen eller kommunerna får samverka enligt denna lag endast om uppgifter från såväl landstinget som kommunen eller kommunerna ingår i den gemensamma nämndens ansvars-område.
Regionen och kommunen eller kommunerna får samverka enligt denna lag endast om uppgifter från såväl regionen som kommunen eller kommunerna ingår i den gemensamma nämndens ansvars-område.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
Härigenom föreskrivs att 1, 3, 5, 5 a, 9, 12, 14, 16, 19-21, 25, 26 och 28 §§ lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliterings-insatser ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Finansiell samordning enligt denna lag får inom ett samord-ningsområde bedrivas mellan Försäkringskassan, Arbetsförmed-lingen, kommun och landsting för att uppnå en effektiv resurs-användning. Ett samordningsom-råde kan omfatta en eller flera kommuner eller delar av kom-muner. Kommunerna kan vara belägna inom olika landsting.
Finansiell samordning enligt denna lag får inom ett samord-ningsområde bedrivas mellan Försäkringskassan, Arbetsförmed-lingen, kommun och region för att uppnå en effektiv resurs-användning. Ett samordningsom-råde kan omfatta en eller flera kommuner eller delar av kom-muner. Kommunerna kan vara belägna inom olika regioner.
3 §
Försäkringskassan, Arbetsför-medlingen och ett eller flera landsting samt en eller flera kommuner får delta som sam-verkande parter i verksamhet med finansiell samordning. Finansiell samordning får bedrivas endast om Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, minst ett landsting och minst en kommun deltar. För finansiell samordning måste såväl kommun som landsting delta för varje del av samord-ningsområdet enligt 1 §. Finansiell samordning får dock bedrivas utan ett landsting för en del av samordningsområdet, om det för denna del deltar en kommun som inte ingår i ett landsting.
Försäkringskassan, Arbetsför-medlingen och en eller flera regioner samt en eller flera kommuner får delta som sam-verkande parter i verksamhet med finansiell samordning. Finansiell samordning får bedrivas endast om Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, minst en region och minst en kommun deltar. För finansiell samordning måste såväl kommun som region delta för varje del av samordningsområdet enligt 1 §. Finansiell samordning får dock bedrivas utan en region för en del av samordningsområdet, om det för denna del deltar en kommun som inte ingår i en region.
5 §
Försäkringskassan ska bidra med hälften av medlen till den finansiella samordningen. Det eller de landsting som deltar ska bidra med en fjärdedel av medlen och den eller de kommuner som deltar med en fjärdedel.
Försäkringskassan ska bidra med hälften av medlen till den finansiella samordningen. Det eller de regioner som deltar ska bidra med en fjärdedel av medlen och den eller de kommuner som deltar med en fjärdedel.
Om flera kommuner deltar i finansiell samordning inom ett samordningsområde, ska dessa tillsammans anses utgöra en part. Den andel som dessa kommuner sammanlagt ska bidra med fördelas mellan dem på det sätt som de kommer överens om.
Andra stycket ska tillämpas på motsvarande sätt på landsting, om flera landsting deltar i finansiell samordning inom ett samordnings-område.
Andra stycket ska tillämpas på motsvarande sätt på regioner, om flera regioner deltar i finansiell samordning inom ett samordnings-område.
5 a §
Om en kommun som inte ingår i ett landsting deltar i finansiell samordning, ska den kommunen bidra med hälften av medlen till samordningen, om det inte deltar något landsting i samordningen.
Om en kommun som avses i första stycket deltar i finansiell samordning i vilken det också deltar ett landsting, ska 5 § andra stycket tillämpas på denna kommun. Vid sådant förhållande ska dessutom 5 § tredje stycket tillämpas på så sätt att denna kommun betraktas som ett landsting.
Om en kommun som inte ingår i en region deltar i finansiell samordning, ska den kommunen bidra med hälften av medlen till samordningen, om det inte deltar någon region i samordningen.
Om en kommun som avses i första stycket deltar i finansiell samordning i vilken det också deltar en region, ska 5 § andra stycket tillämpas på denna kommun. Vid sådant förhållande ska dessutom 5 § tredje stycket tillämpas på så sätt att denna kommun betraktas som en region.
9 §
Förbundsordningen ska ange
1. samordningsförbundets namn och den ort där förbundet ska ha sitt säte, förbundets medlemmar och ändamål,
2. förbundets organisation,
3. antalet ledamöter och ersättare i styrelsen och hur förbundsmedlemmarna ska vara representerade samt mandattiden om den ska vara kortare än fyra år,
4. de uppgifter förbundet ska få fullgöra enligt 7 § och den be-slutanderätt förbundet enligt samma bestämmelse ska ha,
5. om en förbundsmedlem ska ha rätt att väcka ärenden i styrelsen,
6. om det för beslut ska krävas kvalificerad majoritet i styrelsen och för vilka ärenden detta ska gälla,
7. var förbundets tillkännagivanden ska anslås,
8. förbundsmedlemmarnas andelar i förbundets tillgångar och skulder och fördelningen av förbundets kostnader mellan medlemmarna, allt i förhållande till de andelar som medlemmarna ska bidra med enligt 5 §,
9. eventuella begränsningar av förbundets rätt enligt 21 § till skuldsättning genom sedvanliga krediter,
10. förbundsmedlemmarnas styrning av och insyn i förbundets ekonomi och verksamhet,
11. föreskrifter om förbundets budgetprocess,
12. mandattiden för revisorer som utses enligt 25 §,
13. i fråga om förbund med en eller flera gemensamma revisorer för kommuner och landsting, på vilket sätt de gemensamma revisorerna ska utses och vilken av förbundsmedlemmarna som ska utse dem,
13. i fråga om förbund med en eller flera gemensamma revisorer för kommuner och regioner, på vilket sätt de gemensamma revisorerna ska utses och vilken av förbundsmedlemmarna som ska utse dem,
14. förfarandet vid en förbundsmedlems utträde ur förbundet,
15. förutsättningarna för och förfarandet vid förbundets likvidation och upplösning samt grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar när förbundet upplöses,
16. ordningen för att lösa tvister mellan förbundet och dess medlemmar,
17. ordningen för att bestämma ekonomiska förmåner till ledamöterna och ersättarna i styrelsen samt till revisorerna, och
18. vad förbundsmedlemmarna i övrigt anser nödvändigt för att ordna de ekonomiska förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar samt förbundets förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning.
12 §
Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen utses av kommun- och landstingsfullmäkt-ige, Försäkringskassan och av Arbetsförmedlingen. När ledamöt-er eller ersättare skall utses för kommun och landsting skall det, under de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt, ske genom proportionellt val.
Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen utses av kommun- och regionfullmäktige, För-säkringskassan och av Arbets-förmedlingen. När ledamöter eller ersättare ska utses för kommun och region ska det, under de förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt, ske genom proportionellt val.
Till ledamot eller ersättare i styrelsen får en medlem utse endast den som är
1. ledamot eller ersättare i kommun- eller landstingsfull-mäktige,
1. ledamot eller ersättare i kommun- eller regionfullmäktige,
2. anställd vid Försäkringskassan, eller
3. anställd vid Arbetsförmedlingen.
När det utses ersättare i styrelsen skall det bestämmas i vilken ord-ning de skall kallas till tjänstgöring.
När det utses ersättare i styrelsen ska det bestämmas i vilken ordning de ska kallas till tjänstgöring.
14 §
Om det under ett år då val av fullmäktige har hållits i hela landet utses ledamöter och ersättare enligt 12 § första stycket ska detta i fråga om kommun och landsting göras av de nyvalda fullmäktige.
Om det under ett år då val av fullmäktige har hållits i hela landet utses ledamöter och ersättare enligt 12 § första stycket ska detta i fråga om kommun och region göras av de nyvalda fullmäktige.
När ledamöter och ersättare utses enligt första stycket ska 4 kap. 8 § kommunallagen (2017:725) tillämpas på motsvarande sätt.
16 §
Bestämmelserna i 4 kap. 6, 7 och 9 §§ samt 11 § första stycket kommunallagen (2017:725) om upphörande av uppdrag och rätt till ledighet ska tillämpas på motsvarande sätt för ledamöter och ersättare i styrelsen. Det förhållandet att en ledamots eller ersättares mandattid i kommun- eller landstingsfullmäktige har löpt ut medför inte att uppdraget som ledamot eller ersättare i samord-ningsförbundets styrelse upphör
Bestämmelserna i 4 kap. 6, 7 och 9 §§ samt 11 § första stycket kommunallagen (2017:725) om upphörande av uppdrag och rätt till ledighet ska tillämpas på motsvarande sätt för ledamöter och ersättare i styrelsen. Det förhållandet att en ledamots eller ersättares mandattid i kommun- eller regionfullmäktige har löpt ut medför inte att uppdraget som ledamot eller ersättare i samord-ningsförbundets styrelse upphör
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får återkalla uppdraget för en ledamot eller ersättare som Försäkringskassan respektive Arbetsförmedlingen har utsett, om hans eller hennes anställning vid Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen har upphört.
19 §
Beträffande styrelsens verk-samhet ska 3 kap. 5 § första och andra styckena, 4 kap. 20, 21, 24, 25 och 27 §§ samt 6 kap. 17, 23 och 27-36 §§ kommunallagen (2017:725) tillämpas på motsva-rande sätt. Vad som där föreskrivs om förtroendevald ska gälla ledamot och ersättare i styrelsen och vad som föreskrivs om full-mäktige eller nämnd ska gälla styrelsen. Justering av styrelsens protokoll ska tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och landsting som är medlem i samordningsförbundet. Det sam-manträde vid vilket budgeten fastställs ska vara offentligt. Sammanträdet ska tillkännages i enlighet med vad som anges i förbundsordningen
Beträffande styrelsens verk-samhet ska 3 kap. 5 § första och andra styckena, 4 kap. 20, 21, 24, 25 och 27 §§ samt 6 kap. 17, 23 och 27-36 §§ kommunallagen (2017:725) tillämpas på motsva-rande sätt. Vad som där föreskrivs om förtroendevald ska gälla ledamot och ersättare i styrelsen och vad som föreskrivs om full-mäktige eller nämnd ska gälla styrelsen. Justering av styrelsens protokoll ska tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och region som är medlem i samordningsförbundet. Det sam-manträde vid vilket budgeten fastställs ska vara offentligt. Sammanträdet ska tillkännages i enlighet med vad som anges i förbundsordningen
20 §
Ansvaret för tillsynen av att samordningsförbundet fullgör sina skyldigheter enligt arkivlagen (1990:782) ligger på arkivmyndigheten i en kommun som är medlem av förbundet. Arkivmyndigheten ska samråda med Riksarkivet. Om mer än en kommun ingår i förbundet, ska de berörda kommunerna komma överens om vilken av dem som ska svara för tillsynen.
Kommunfullmäktige i den ansvariga kommunen får, efter samråd med Riksarkivet, meddela föreskrifter om förbundets arkiv-vård. Vad som föreskrivs i 12 och 15 §§ arkivlagen om regeringen, den myndighet regeringen bestäm-mer och landstingsfullmäktige ska i stället avse kommunfullmäktige.
Kommunfullmäktige i den ansvariga kommunen får, efter samråd med Riksarkivet, meddela föreskrifter om förbundets arkiv-vård. Vad som föreskrivs i 12 och 15 §§ arkivlagen om regeringen, den myndighet regeringen bes-tämmer och regionfullmäktige ska i stället avse kommunfullmäktige.
21 §
Bestämmelserna i 8 kap. 14 § samt 11 kap. 1-4 §§, 5 § första och andra styckena, 6, 15 och 22 §§ kommunallagen (2017:725) ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om ekonomisk förvaltning i ett samordningsförbund. Vad som där föreskrivs om kommun eller landsting ska gälla för ett samord-ningsförbund och vad som föres-krivs för fullmäktige och styrelse ska gälla för förbundsstyrelsen.
Bestämmelserna i 8 kap. 14 § samt 11 kap. 1-4 §§, 5 § första och andra styckena, 6, 15 och 22 §§ kommunallagen (2017:725) ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om ekonomisk förvaltning i ett samordningsförbund. Vad som där föreskrivs om kommun eller region ska gälla för ett samord-ningsförbund och vad som föres-krivs för fullmäktige och styrelse ska gälla för förbundsstyrelsen.
Ett samordningsförbund får inte ingå borgen. Förbundet får inte heller sätta sig i skuld i annat fall än när det gäller sedvanliga krediter för verksamheten.
25 §
Ett samordningsförbunds räken-skaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning ska granskas av en revisor för varje förbunds-medlems räkning. För Försäkrings-kassan och Arbetsförmedlingen ska Försäkringskassan utse en gemen-sam revisor. Revisorer ska när det gäller kommun och landsting utses av kommun- och landstingsfull-mäktige. När kommun- och landstingsfullmäktige utser reviso-rer ska 14 § denna lag samt 4 kap. 3 § och 4 § andra stycket samt 7 kap. 3 § kommunallagen (2017:725) tillämpas på motsvarande sätt. Kommuner och landsting kan träffa överenskommelse om att utse en eller flera gemensamma revisorer. När en eller flera gemensamma revisorer utses ska 9 kap. 7 § andra stycket kommunallagen tillämpas på motsvarande sätt.
Ett samordningsförbunds räken-skaper och årsredovisning samt styrelsens förvaltning ska granskas av en revisor för varje förbunds-medlems räkning. För Försäkrings-kassan och Arbetsförmedlingen ska Försäkringskassan utse en gemen-sam revisor. Revisorer ska när det gäller kommun och region utses av kommun- och regionfullmäktige. När kommun- och regionfull-mäktige utser revisorer ska 14 § denna lag samt 4 kap. 3 § och 4 § andra stycket samt 7 kap. 3 § kommunallagen (2017:725) tilläm-pas på motsvarande sätt. Kommu-ner och regioner kan träffa överenskommelse om att utse en eller flera gemensamma revisorer. När en eller flera gemensamma revisorer utses ska 9 kap. 7 § andra stycket kommunallagen tillämpas på motsvarande sätt.
För granskning av ett nybildat förbund ska revisor utses senast när förbundet bildas och avse tiden från tidpunkten för utseendet till dess nästa mandattid för revisorer börjar.
Arvoden till samtliga revisorer ska betalas av samordningsförbundet, om inte annat anges i förbundsordningen. Om förbundsmedlemmarna enligt förbundsordningen ska betala arvode till revisorerna, ska i stället Försäkringskassan betala arvodet till den för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gemensamma revisorn.
26 §
Bestämmelserna i 12 kap. 1-3 och 7-17 §§ kommunallagen (2017:725) tillämpas på mot-svarande sätt vid revision enligt denna lag. Bestämmelserna i 12 kap. 18 § kommunallagen til-lämpas på motsvarande sätt vid revision enligt denna lag som utförs av revisorer utsedda av kommun- och landstingsfullmäktige.
Justering av revisorernas proto-koll tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och
landsting som är medlem i sam-ordningsförbundet.
Bestämmelserna i 12 kap. 1-3 och 7-17 §§ kommunallagen (2017:725) tillämpas på mot-svarande sätt vid revision enligt denna lag. Bestämmelserna i 12 kap. 18 § kommunallagen til-lämpas på motsvarande sätt vid revision enligt denna lag som utförs av revisorer utsedda av kommun- och regionfullmäktige.
Justering av revisorernas proto-koll tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och
region som är medlem i sam-ordningsförbundet.
Revisionsberättelse ska lämnas till styrelsen, förbundsmedlemmarna och Arbetsförmedlingen. Förbundsmedlemmarna ska var för sig pröva om styrelsen ska beviljas ansvarsfrihet och om skadeståndstalan ska väckas.
28 §
Ett samordningsförbunds beslut får, med motsvarande tilllämpning av bestämmelserna om laglighets-prövning i 13 kap. kommunallagen (2017:725) överklagas av den som är medlem i en kommun eller i ett landsting, som ingår i förbundet.
Beslut varigenom allmän förvaltningsdomstol har upphävt ett samordningsförbunds beslut eller förbjudit att det verkställs får överklagas endast av förbundet och av den som är medlem i en kommun eller ett landsting som är förbundsmedlem.
Ett samordningsförbunds beslut får, med motsvarande tilllämpning av bestämmelserna om laglighets-prövning i 13 kap. kommunallagen (2017:725) överklagas av den som är medlem i en kommun eller region, som ingår i förbundet.
Beslut varigenom allmän förvaltningsdomstol har upphävt ett samordningsförbunds beslut eller förbjudit att det verkställs får överklagas endast av förbundet och av den som är medlem i en kommun eller region som är förbundsmedlem.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 8 och 9 §§, 2 kap. 3, 3 a, 3 f och 5 §§, 5 kap. 4, 6 och 24 §§, 6 kap. 8 och 12 §§ och 7 kap. 2, 4 och 4 a §§ smittskyddslagen (2004:168) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
8 §
Varje landsting ansvarar för att behövliga smittskyddsåtgärder vid-tas inom landstingsområdet, i den mån annat inte följer av denna lag.
Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också en kommun som inte ingår i ett landsting.
Varje region ansvarar för att behövliga smittskyddsåtgärder vid-tas inom regionens område, i den mån annat inte följer av denna lag.
Vad som sägs i denna lag om region gäller också en kommun som inte ingår i en region.
9 §
I varje landsting ska det finnas en smittskyddsläkare.
I varje region ska det finnas en smittskyddsläkare.
En smittskyddsläkare utses av en sådan nämnd som avses i 7 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). I frågor som inte gäller smittskyddsläkarens myndighetsutövning ska denne verka under nämnden.
Smittskyddsläkaren får upp-dra åt en erfaren läkare vid en smittskyddsenhet eller vid en infek-tionsklinik inom landstinget att fullgöra uppgifter som smitts-kyddsläkaren har enligt denna lag.
Smittskyddsläkaren får upp-dra åt en erfaren läkare vid en smittskyddsenhet eller vid en infek-tionsklinik inom regionen att fullgöra uppgifter som smitts-kyddsläkaren har enligt denna lag.
2 kap.
3 §
Landstinget, och under lands-tinget smittskyddsläkaren, skall se till att allmänheten har tillgång till den information och de råd som behövs för att var och en skall kunna skydda sig mot smitta som kan hota liv eller hälsa.
Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal som är verk-samma inom smittskyddet skall vid behov upplysa patienter om åtgär-der för att förebygga smittsamma sjukdomar.
Regionen, och under regionen smittskyddsläkaren, ska se till att allmänheten har tillgång till den information och de råd som behövs för att var och en ska kunna skydda sig mot smitta som kan hota liv eller hälsa.
Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal som är verk-samma inom smittskyddet ska vid behov upplysa patienter om åtgär-der för att förebygga smittsamma sjukdomar.
3 a §
Landstingen ska erbjuda vacci-nationer mot smittsamma sjukdo-mar i syfte att förhindra spridning av dessa sjukdomar i befolkningen.
Regionerna ska erbjuda vacci-nationer mot smittsamma sjukdo-mar i syfte att förhindra spridning av dessa sjukdomar i befolkningen.
Detsamma gäller kommuner och andra huvudmän inom skolväsendet med ansvar för elevhälsa enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:800), med undantag för huvudmän för elevhälsa i förskoleklass.
3 f §
Den som omfattas av 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska av landstinget er-bjudas vaccinationer mot smitt-samma sjukdomar som ingår i nationella vaccinationsprogram.
Den som omfattas av 8 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska av regionen er-bjudas vaccinationer mot smitt-samma sjukdomar som ingår i nationella vaccinationsprogram.
Den som omfattas av elevhälsa enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:800), med undantag för elever i förskoleklass, ska i stället erbjudas vaccinationer mot smittsamma sjukdomar som ingår i allmänna vaccinationsprogram av huvudmannen för elevens utbildning.
5 §
En behandlande läkare som misstänker eller konstaterar fall av allmänfarlig sjukdom eller annan anmälningspliktig sjukdom, ska utan dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren i det landsting där den anmälande läkaren har sin yrkesverksamhet och till Folkhäl-somyndigheten. Anmälan ska göras även beträffande annan sjukdom som är eller som miss-tänks vara smittsam, om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form.
En behandlande läkare som misstänker eller konstaterar fall av allmänfarlig sjukdom eller annan anmälningspliktig sjukdom, ska utan dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren i den region där den anmälande läkaren har sin yrkesverksamhet och till Folkhäl-somyndigheten. Anmälan ska göras även beträffande annan sjukdom som är eller som miss-tänks vara smittsam, om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form.
Anmälningsskyldigheten enligt första stycket första meningen gäller även
- läkare vid laboratorium som utför mikrobiologisk diagnostik,
- den som är ansvarig för ett sådant laboratorium, och
- läkare som utför obduktion.
5 kap.
4 §
Isolering enligt 1 eller 3 § skall ske på en vårdinrättning som drivs av ett landsting.
Isolering enligt 1 eller 3 § ska ske på en vårdinrättning som drivs av en region.
6 §
Har beslut fattats om isolering enligt 1 § skall smittskyddsläkaren genast underrätta det landsting eller den kommun som svarar för sådana insatser som den isolerade behöver. Smittskyddsläkaren skall därvid lämna de uppgifter om den enskilde som behövs för planering av insatserna.
Landstinget eller kommunen skall i samråd med smittskydds-läkaren förbereda lämpliga åtgärder för att tillgodose den enskildes behov då isoleringen upphör.
Har beslut fattats om isolering enligt 1 § ska smittskyddsläkaren genast underrätta den region eller den kommun som svarar för sådana insatser som den isolerade behöver. Smittskyddsläkaren ska därvid lämna de uppgifter om den enskilde som behövs för planering av insatserna.
Regionen eller kommunen ska i samråd med smittskyddsläkaren förbereda lämpliga åtgärder för att tillgodose den enskildes behov då isoleringen upphör.
24 §
Landstinget får förordna någon inom hälso- och sjuk-vården legitimerad befattningshavare, som har tillräcklig kompetens och erfarenhet, att i chefsöverläkares ställe fullgöra de uppgifter som chefsöverläkaren har enligt 9-23 §§ vid isolering enligt 1 eller 3 §.
Regionen får förordna någon inom hälso- och sjukvården legitimerad befattningshavare, som har tillräcklig kompetens och erfarenhet, att i chefsöverläkares ställe fullgöra de uppgifter som chefsöverläkaren har enligt 9-23 §§ vid isolering enligt 1 eller 3 §.
Vad som sägs i denna lag om chefsöverläkaren gäller också den som förordnats enligt första stycket.
6 kap.
8 §
En smittskyddsläkare får, om det är lämpligt och smittskyddsläkarna är överens om det, överlämna ett smittskyddsärende till en smitt-skyddsläkare i ett annat landsting.
En smittskyddsläkare får, om det är lämpligt och smittskyddsläkarna är överens om det, överlämna ett smittskyddsärende till en smitt-skyddsläkare i en annan region.
12 §
Uppmärksammar socialnämnd-en, Polismyndigheten eller Krimi-nalvården, efter att ha fått underrättelse enligt 11 §, i sin verksamhet förhållanden som tyder på att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler, ska detta anmälas till den smitt-skyddsläkare som lämnat under-rättelsen. Om smittskydds-läkaren enligt 8 § överlämnat ärendet till smittskyddsläkaren i ett annat landsting, ska anmälan i stället göras till den smittskyddsläkaren.
Uppmärksammar socialnämnden, Polismyndigheten eller Kriminalvården, efter att ha fått underrättelse enligt 11 §, i sin verksamhet förhållanden som tyder på att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler, ska detta anmälas till den smitt-skyddsläkare som lämnat under-rättelsen. Om smittskydds-läkaren enligt 8 § överlämnat ärendet till smittskyddsläkaren i en annan region, ska anmälan i stället göras till den smittskyddsläkaren.
Den skyldighet som avses i första stycket gäller i två månader från det att underrättelsen enligt 11 § mottagits.
7 kap.
2 §
Undersökning, vård och be-handling som läkaren bedömer minska risken för smittspridning och som ges inom landstingets hälso- och sjukvård eller av en läkare som får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårds-ersättning eller enligt vårdavtal med landstinget är kostnadsfri för patienten om det är fråga om en allmänfarlig sjukdom.
Undersökning, vård och be-handling som läkaren bedömer minska risken för smittspridning och som ges inom regionens hälso- och sjukvård eller av en läkare som får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårds-ersättning eller enligt vårdavtal med regionen är kostnadsfri för patienten om det är fråga om en allmänfarlig sjukdom.
4 §
Landstinget har kostnadsansvar för läkemedel som avses i 1 §. Ett öppenvårdsapotek som har lämnat ut ett sådant läkemedel har rätt att få ersättning för kostnaderna för läkemedlet av det landsting inom vars område patienten är bosatt.
Om patienten inte är bosatt inom något landstings område, ska kostnaderna i stället ersättas av det landsting inom vars område den förskrivande läkaren har sin verksamhetsort.
Regionen har kostnadsansvar för läkemedel som avses i 1 §. Ett öppenvårdsapotek som har lämnat ut ett sådant läkemedel har rätt att få ersättning för kostnaderna för läkemedlet av den region inom vars område patienten är bosatt.
Om patienten inte är bosatt inom någon regions område, ska kostnaderna i stället ersättas av den region inom vars område den förskrivande läkaren har sin verksamhetsort.
4 a §
Landstinget har kostnads-ansvar för åtgärder som avses i 2 § och för vaccinationer som ingår i nationella vaccinationsprogram enligt 2 kap. 3 f § första stycket.
Regionen har kostnadsansvar för åtgärder som avses i 2 § och för vaccinationer som ingår i nationella vaccinationsprogram enligt 2 kap. 3 f § första stycket.
Kommunen eller annan huvudman inom skolväsendet har enligt skollagens (2010:800) bestämmelser om elevhälsa kostnadsansvar för vaccinationer som ingår i nationella vaccinationsprogram enligt 2 kap. 3 f § andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor
Härigenom föreskrivs att 1 och 8 §§ samt rubriken närmast före 8 § lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Statliga myndigheter, en kommun eller ett landsting får ingå avtal om att för varandras räkning lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och i övrigt handlägga förvaltningsärenden med de begränsningar som anges i denna lag eller i förordning (samtjänst vid medborgarkontor).
Statliga myndigheter, en kommun eller en region får ingå avtal om att för varandras räkning lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda och i övrigt handlägga förvaltningsärenden med de begränsningar som anges i denna lag eller i förordning (samtjänst vid medborgarkontor).
Kommuner och landsting
Kommuner och regioner
8 §
Förvaltningsuppgifter, som en kommun eller ett landsting ansvarar för och som innefattar myndighetsutövning, får omfattas av ett samtjänstavtal endast i sådana fall som anges i andra stycket.
Förvaltningsuppgifter, som en kommun eller region ansvarar för och som innefattar myndighets-utövning, får omfattas av ett samtjänstavtal endast i sådana fall som anges i andra stycket.
En arbets- eller uppdragstagare som omfattas av ett särskilt avtal enligt 5 § får i den kommunala myndighetens namn
1. ta emot ansökningar om plats och, med undantag för barn som behöver särskilt stöd enligt 8 kap. 7 § och 14 kap. 6 § skollagen (2010:800), fördela platser och lämna erbjudanden om plats för barn och elever i förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. samma lag,
2. lämna ekonomiskt stöd till inackordering för elever i gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning enligt skollagen,
3. ge tillstånd till att inrätta annat slag av toalett än vattentoalett enligt en kommunal föreskrift, eller
4. bevilja parkeringstillstånd för rörelsehindrade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning
Härigenom föreskrivs att 1-10, 12-18 §§ lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestäm-melser om inkomst- och kostnads-utjämning för kommuner och landsting.
Denna lag innehåller bestäm-melser om inkomst- och kostnads-utjämning för kommuner och regioner.
Lagen innehåller även bestämmelser om strukturbidrag och in-förandebidrag samt om regleringsbidrag och regleringsavgift.
2 §
Med landsting avses i denna lag även kommuner som inte ingår i ett landsting.
Med regioner avses i denna lag även kommuner som inte ingår i en region.
3 §
I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här.
Utjämningsår: Det år bidrag eller avgift ska betalas.
Uppräknat skatteunderlag: De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna för en kommun eller ett landsting enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i fråga om kommunal inkomstskatt året före utjämnings-året, uppräknade med uppräknings-faktorerna enligt 4 § tredje stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknat skatteunderlag: De sammanlagda beskattningsbara inkomsterna för en kommun eller region enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i fråga om kommunal inkomstskatt året före utjämningsåret, upp-räknade med uppräkningsfakt-orerna enligt 4 § tredje stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Uppräknad medelskattekraft: Summan av de uppräknade skatte-underlagen för hela landet dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före utjämningsåret.
Skatteutjämningsunderlag: Den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet folk-bokförda invånare i kommunen respektive landstinget den 1 november året före utjämningsåret uppräknad med den procentsats som anges i 4 §.
Medelskattesats: Varje kom-muns och landstings skatte-underlag multiplicerad med dess skattesats varefter summan av de beräknade beloppen divideras med skatteunderlaget i landet. Skatteun-derlaget och skattesatsen för kommuner som inte ingår i ett landsting undantas från denna beräkning.
Standardkostnad: En för varje kommun eller landsting beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som anges i 8 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse för att belysa strukturella förhållanden.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för en kommun eller ett landsting.
Bidragsminskning: En bidrags-minskning föreligger i den mån nettot av en kommuns eller ett landstings bidrag och avgifter år 2013 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller landstingets bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9, 10 §§, 11 § andra och tredje styckena, 12 § andra och tredje styckena samt 15 och 16 §§.
Avgiftsökning: En avgiftsökning föreligger i den mån nettot av en kommuns eller ett landstings bidrag och avgifter år 2015 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller landstingets bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9-12 §§, 13 § första och tredje styckena samt 15 och 16 §§.
Skatteutjämningsunderlag: Den uppräknade medelskattekraften multiplicerad med antalet folk-bokförda invånare i kommunen respektive regionen den 1 november året före utjämningsåret uppräknad med den procentsats som anges i 4 §.
Medelskattesats: Varje kom-muns och regions skatteunderlag multiplicerad med dess skattesats varefter summan av de beräknade beloppen divideras med skatte-underlaget i landet. Skatteun-derlaget och skattesatsen för kommuner som inte ingår i en region undantas från denna beräkning.
Standardkostnad: En för varje kommun eller region beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som anges i 8 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse för att belysa strukturella förhållanden.
Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för en kommun eller region.
Bidragsminskning: En bidrags-minskning föreligger i den mån nettot av en kommuns eller en regions bidrag och avgifter år 2013 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller regionens bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9, 10 §§, 11 § andra och tredje styckena, 12 § andra och tredje styckena samt 15 och 16 §§.
Avgiftsökning: En avgiftsökning föreligger i den mån nettot av en kommuns eller en regions bidrag och avgifter år 2015 enligt den då gällande lydelsen av denna lag är större än nettot av kommunens eller regionens bidrag och avgifter för samma år beräknade enligt 5, 6, 9-12 §§, 13 § första och tredje styckena samt 15 och 16 §§.
4 §
Vid beräkning av skatteutjäm-ningsunderlaget för en kommun och för ett landsting ska procent-satsen vara 115 procent.
Vid beräkning av skatteutjäm-ningsunderlaget för en kommun och för en region ska procent-satsen vara 115 procent.
5 §
En kommun eller ett landsting vars skatteutjämningsunderlag är högre än det uppräknade skatte-underlaget har rätt till ett inkomst-utjämningsbidrag som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med den skattesats som fastställs enligt 7 §.
En kommun eller region vars skatteutjämningsunderlag är högre än det uppräknade skatte-underlaget har rätt till ett inkomst-utjämningsbidrag som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med den skattesats som fastställs enligt 7 §.
6 §
En kommun eller ett landsting vars skatteutjämningsunderlag är lägre än det uppräknade skatteunderlaget skall betala en inkomstutjämningsavgift som mot-svarar mellanskillnaden, multi-plicerad med den skattesats som fastställs enligt 7 §.
En kommun eller region vars skatteutjämningsunderlag är lägre än det uppräknade skatteunderlaget ska betala en inkomstutjämn-ingsavgift som motsvarar mellan-skillnaden, multiplicerad med den skattesats som fastställs enligt 7 §.
7 §
Regeringen fastställer för varje län de skattesatser (länsvisa skattesatser) som ska tillämpas vid beräkning av bidrag enligt 5 § och avgifter enligt 6.
De länsvisa skattesatserna ska för bidragsberättigade kommuner fast-ställas utifrån 95 procent av medelskattesatsen år 2003 och för bidragsberättigade landsting uti-från 90 procent av medelskatte-satsen samma år.
För avgiftsskyldiga kommuner och landsting ska de länsvisa skattesatserna i stället fastställas utifrån 85 procent av medel-skattesatsen år 2003.
De länsvisa skattesatserna ska för bidragsberättigade kommuner fast-ställas utifrån 95 procent av medelskattesatsen år 2003 och för bidragsberättigade regioner utifrån 90 procent av medelskattesatsen samma år.
För avgiftsskyldiga kommuner och regioner ska de länsvisa skattesatserna i stället fastställas utifrån 85 procent av medel-skattesatsen år 2003.
8 §
För varje kommun beräknas standardkostnaden för
1. förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. skollagen (2010:800),
2. förskoleklass och grundskola,
3. gymnasieskola,
4. individ- och familjeomsorg,
5. barn och ungdomar med utländsk bakgrund,
6. äldreomsorg,
7. befolkningsförändringar,
8. bebyggelsestruktur, och
9. löner.
För varje landsting beräknas standardkostnaden för
För varje region beräknas standardkostnaden för
1. hälso- och sjukvård,
2. befolkningsförändringar, och
3. löner.
En standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kost-naden fördelas mellan kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen meddelar.
En standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kost-naden fördelas mellan kommuner och regioner enligt bestämmelser som regeringen meddelar.
9 §
En kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per invånare överstiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare har rätt till ett kostnadsutjämningsbidrag som motsvarar mellanskillnaden, multi-plicerad med antalet invånare i kommunen eller landstinget.
En kommun eller region vars strukturkostnad per invånare överstiger den för landet genomsnittliga strukturkostnaden per invånare har rätt till ett kostnadsutjämningsbidrag som motsvarar mellanskillnaden, multi-plicerad med antalet invånare i kommunen eller regionen.
10 §
En kommun eller ett landsting vars strukturkostnad per invånare understiger den för landet genom-snittliga strukturkostnaden per invånare skall betala en kostnadsut-jämningsavgift som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller landstinget.
En kommun eller region vars strukturkostnad per invånare understiger den för landet genom-snittliga strukturkostnaden per invånare ska betala en kostnadsut-jämningsavgift som motsvarar mellanskillnaden, multiplicerad med antalet invånare i kommunen eller regionen.
12 §
Ett landsting har rätt till ett strukturbidrag enligt följande.
Ett landsting som år 2004 haft en beräknad standardkostnad för små landsting har rätt till ett bidrag med motsvarande belopp.
Ett landsting som år 2013 fått strukturbidrag för bidragsminsk-ning har rätt till ett bidrag mot-svarande den del av beloppet som överstiger 0,11 procent av det uppräknade skatteunderlaget år 2014.
En region har rätt till ett strukturbidrag enligt följande.
En region som år 2004 haft en beräknad standardkostnad för små regioner har rätt till ett bidrag med motsvarande belopp.
En region som år 2013 fått strukturbidrag för bidragsminsk-ning har rätt till ett bidrag mot-svarande den del av beloppet som överstiger 0,11 procent av det uppräknade skatteunderlaget år 2014.
13 §
En kommun eller ett landsting som får en bidragsminskning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av bidragsminskningen som överstiger 250 kronor per invånare.
En kommun eller ett landsting som får en avgiftsökning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av avgiftsökningen som överstiger 250 kronor per invånare.
En kommun eller region som får en bidragsminskning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av bidragsminskningen som överstiger 250 kronor per invånare.
En kommun eller region som får en avgiftsökning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av avgiftsökningen som överstiger 250 kronor per invånare.
Införandebidragen ska därefter årligen minska med 250 kronor per invånare och bidrag till dess respektive bidrag upphör.
15 §
Om statens samlade utgifter för inkomstutjämningsbidrag, kostnadsutjämningsbidrag, strukturbidrag och införandebidrag, minskade med statens samlade inkomster från inkomst-utjämningsavgifter och kostnads-utjämningsavgifter, är lägre än statens anslag för dessa bidrag, skall skillnaden fördelas till kommuner respektive landsting som regleringsbidrag, med ett enhetligt belopp per invånare i landet.
Om statens samlade utgifter för inkomstutjämningsbidrag, kostnadsutjämningsbidrag, strukturbidrag och införandebidrag, minskade med statens samlade inkomster från inkomstut-jämningsavgifter och kostnads-utjämningsavgifter, är lägre än statens anslag för dessa bidrag, ska skillnaden fördelas till kommuner respektive regioner som reglerings-bidrag, med ett enhetligt belopp per invånare i landet.
16 §
Om statens samlade utgifter för inkomstutjämningsbidrag, kost-nadsutjämningsbidrag, struktur-bidrag och införandebidrag, min-skade med statens samlade inkomster från inkomstutjämning-savgifter och kostnadsutjämnings-avgifter, är högre än statens anslag för dessa bidrag, skall skillnaden betalas av kommuner respektive landsting i form av reglerings-avgift, med ett enhetligt belopp per invånare i landet.
Om statens samlade utgifter för inkomstutjämningsbidrag, kostnadsutjämningsbidrag, strukturbidrag och införande-bidrag, minskade med statens samlade inkomster från inkomst-utjämningsavgifter och kostnads-utjämningsavgifter, är högre än statens anslag för dessa bidrag, ska skillnaden betalas av kommuner respektive regioner i form av regleringsavgift, med ett enhetligt belopp per invånare i landet.
17 §
Avgifter och bidrag beräknas på grundval av antalet folkbokförda invånare i en kommun eller i ett landsting den 1 november året före utjämningsåret och den indelning av kommuner och landsting som gäller vid början av utjämningsåret, om inte annat följer av 17 a §.
Avgifter och bidrag beräknas på grundval av antalet folkbokförda invånare i en kommun eller region den 1 november året före utjämningsåret och den indelning av kommuner och regioner som gäller vid början av utjämningsåret, om inte annat följer av 17 a §.
17 a §
Beräkningen av strukturbidrag samt standardkostnader för be-folkningsförändringar och be-byggelsestruktur för en kommun som sammanläggs med en annan kommun eller flera andra kommuner enligt lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting, ska göras enligt följande.
Beräkningen av strukturbidrag samt standardkostnader för be-folkningsförändringar och be-byggelsestruktur för en kommun som sammanläggs med en annan kommun eller flera andra kommuner enligt lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och regioner, ska göras enligt följande.
Den nya kommunens strukturbidrag samt standardkostnader för befolkningsförändringar och bebyggelsestruktur ska, det utjämningsår då indelningsändringen träder i kraft och de därpå följande tre åren, grundas på det högsta värdet på dessa bidrag och kostnader beräknade på grundval av den indelning av kommuner
1. som gäller den januari utjämningsåret, eller
2. som gällde före indelningsändringen, varvid beräkningen ska utgå från de i sammanläggningen ingående kommunernas strukturbidrag samt standardkostnader för respektive kostnadsslag.
18 §
Skatteverket beslutar senast den 20 januari under utjämningsåret preliminärt om bidrag respektive avgifter för varje kommun och landsting.
En kommun eller ett landsting får senast den 15 februari under utjämningsåret till Skatteverket påtala brister och oriktiga uppgifter i underlaget för beslutet.
Skatteverket fastställer bidrag respektive avgifter för varje kommun och landsting senast den 15 april under utjämningsåret.
Skatteverket beslutar senast den 20 januari under utjämningsåret preliminärt om bidrag respektive avgifter för varje kommun och region.
En kommun eller region får senast den 15 februari under utjämningsåret till Skatteverket påtala brister och oriktiga upp-gifter i underlaget för beslutet.
Skatteverket fastställer bidrag respektive avgifter för varje kommun och region senast den 15 april under utjämningsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 16 § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
16 §
Personuppgifter som kontoföringsmyndigheten administrerar i unionsregistret ska ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för
1. verksamhet som staten, ett landsting eller en kommun an-svarar för enligt lag eller annan författning och
1. verksamhet som staten, en region eller en kommun ansvarar för enligt lag eller annan författning och
a) som avser utsläppsrätter eller kyotoenheter som registreras i unionsregistret,
b) som för att kunna fullgöras förutsätter tillgång till information om utsläppsrätter eller kyotoenheter, eller
c) som avser fullgörande av underrättelseskyldighet,
2. omsättning av utsläppsrätter eller kyotoenheter, samt
3. affärsverksamhet, kreditgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där information om utsläppsrätter eller kyotoenheter utgör underlag för prövningar eller beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
Landsting får ta ut en avgift av den myndighet som har beslutat att inhämta ett rättsintyg, om detta har utfärdats i tjänsten av läkare inom den offentligt bedrivna vården.
Regioner får ta ut en avgift av den myndighet som har beslutat att inhämta ett rättsintyg, om detta har utfärdats i tjänsten av läkare inom den offentligt bedrivna vården.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § naturgaslagen (2005:403) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
10 §
En koncession får för sin giltighet göras beroende av att den som innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort den berörda ledningen eller anläggningen och att vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, landsting och komm-unalförbund behöver inte ställa säkerhet.
En koncession får för sin giltighet göras beroende av att den som innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort den berörda ledningen eller anläggningen och att vidta andra åtgärder för återställning. Staten, kommuner, regioner och komm-unalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte längre är tillräcklig, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om säkerhetens be-skaffenhet gäller 2 kap. 25 § ut-sökningsbalken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, till-synsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs.
I fråga om säkerhetens be-skaffenhet gäller 2 kap. 25 § ut-sökningsbalken. Säkerheten ska prövas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 46 §, 10 kap. 18 § och 21 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
46 §
Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor, en lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets ange-lägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, lands-tinget eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
Revisorn i ett aktiebolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets ange-lägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, regionen eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller regionen ingår i.
Revisorn i ett aktiebolag i vilket staten äger samtliga aktier är skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägen-heter till Riksrevisionen.
10 kap.
18 §
Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagets revisor, en annan lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.
Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.
Lekmannarevisorn i ett aktie-bolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, landstinget eller i sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i
Lekmannarevisorn i ett aktie-bolag som omfattas av 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, regionen eller i så-dana kommunalförbund som kommunen eller regionen ingår i.
21 kap.
2 §
Bestämmelserna i 1 § gäller inte om
1. gäldenären är en kommun, ett landsting eller ett kommunal-förbund,
1. gäldenären är en kommun, en region eller ett kommunalförbund,
2. gäldenären är ett företag i en koncern i vilken det långivande bolaget ingår,
3. lånet är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och bolaget lämnar lånet av rent affärsmässiga skäl, eller
4. lånet har tagits upp av Riksgäldskontoret enligt 5 kap. budgetlagen (2011:203).
Med koncern som avses i första stycket 2 likställs annan företagsgrupp av motsvarande slag i vilken moderorganisationen är
1. en svensk juridisk person som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078),
2. en motsvarande utländsk juridisk person med hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
3. kommun, landsting eller kommunalförbund.
3. kommun, region eller kommunalförbund.
Bestämmelserna i 1 § gäller inte heller lån till en aktieägare eller dennes närstående, om låntagarens och dennes närståendes sammanlagda aktieinnehav i bolaget inte uppgår till en procent av aktiekapitalet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt Lagrådsremissen En ändamålsenlig kommunal bokföring och redovisning
Föreslagen lydelse
6 §
En öppen redovisning och en separat redovisning enligt 3 och 4 §§ som avser verksamhet som bedrivs inom en kommun eller ett landsting och som inte utgör räkenskapsinformation enligt lagen (2018:000) om kommunal bokför-ing och redovisning ska arkiveras i enlighet med bestämmelserna om bevarande och arkivering m.m. i 3 kap. 12-15 §§ den lagen. Det-samma gäller uppgifter av betydelse för redovisningarna.
En öppen redovisning och en separat redovisning enligt 3 och 4 §§ som avser verksamhet som bedrivs inom en kommun eller region och som inte utgör räkenskapsinformation enligt lagen (2018:000) om kommunal bokför-ing och redovisning ska arkiveras i enlighet med bestämmelserna om bevarande och arkivering m.m. i 3 kap. 12-15 §§ den lagen. Det-samma gäller uppgifter av betydelse för redovisningarna.
Sådana redovisningar och uppgifter som sägs i första stycket och som avser verksamhet som bedrivs av en fysisk eller juridisk person vilken omfattas av bokföringslagen (1999:1078) ska arkiveras i enlighet med bestämmelserna om arkivering m.m. i 7 kap. den lagen även om informationen inte utgör räkenskapsinformation i bokföringslagens mening.
I arkivlagen (1990:782) finns ytterligare bestämmelser om arkivering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund samt 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund
Lag om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om rätt till ersättning för kommuner för ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) och skyldighet att i vissa fall justera en sådan ersättning.
Det som sägs om kommun i denna lag gäller även landsting och kommunalförbund samt samord-ningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samord-ning av rehabiliteringsinsatser.
Det som sägs om kommun i denna lag gäller även region och kommunalförbund samt samord-ningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samord-ning av rehabiliteringsinsatser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i vallagen (2005:837)
Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen (2005:837)
dels att 1 kap. 1, 3 och 4 §§, 2 kap. 1-3, 5-7, 10, 14 och 15 §§, 4 kap. 1, 5, 7-10, 13, 15 och 19 §§, 5 kap. 2 a §, 6 kap. 8 §, 7 kap. 6 och 12 §§, 8 kap. 2 §, 10 kap. 2 §, 14 kap. 1, 6, 8, 13, 15, 21, 22, 27-29 §§ och 15 kap. 3, 10, 11, 13 §§ och rubriken närmast före 4 kap. 5 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 14 kap. 26 § ska lyda "Valet till region- och kommunfullmäktige".
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns bestämmelser om genomförande av val till riks-dagen, landstings- och kommun-fullmäktige samt Europaparla-mentet.
I denna lag finns bestämmelser om genomförande av val till riksdagen, region- och kommun-fullmäktige samt Europaparla-mentet.
Vissa grundläggande bestämmelser om val finns i regeringsformen och kommunallagen (2017:725).
Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande.
AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
1 kap. - Inledande bestämmelser
2 kap. - Partier och kandidater
3 kap. - Valmyndigheter m.m.
4 kap. - Valkretsar och valdistrikt m.m.
5 kap. - Röstlängder och röstkort
6 kap. - Valsedlar och kuvert
AVDELNING II. GENOMFÖRANDE AV VAL
7 kap. - Allmänna bestämmelser om röstning
8 kap. - Allmänna bestämmelser om röstmottagning
9 kap. - Röstmottagning i vallokal
10 kap. - Röstmottagning i röstningslokal
AVDELNING III. RÄKNING AV RÖSTER
11 kap. - Preliminär rösträkning i vallokal
12 kap. - Valnämndens rösträkning
13 kap. - Slutlig rösträkning
AVDELNING IV. FÖRDELNING AV MANDAT
14 kap. - Fördelning av mandat
AVDELNING V. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER
15 kap. - Överklagande
3 §
Ordinarie val till riksdagen och ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige ska hållas samma dag. Valdag ska vara den andra söndagen i september. Val till Europaparlamentet ska hållas i juni vart femte år. Om Europeiska unionens råd i ett särskilt fall beslutar det, ska valet i stället hållas i april, maj eller juli valåret.
Vid omval till riksdagen be-stämmer regeringen vilken dag som ska vara valdag. Vid omval till landstings- och kommunfull-mäktige bestämmer den centrala valmyndigheten, efter samråd med länsstyrelsen, vilken dag som ska vara valdag. Ett omval ska hållas så snart det kan ske och senast inom tre månader efter beslut om omval.
Ordinarie val till riksdagen och ordinarie val till region- och kommunfullmäktige ska hållas samma dag. Valdag ska vara den andra söndagen i september. Val till Europaparlamentet ska hållas i juni vart femte år. Om Europeiska unionens råd i ett särskilt fall beslutar det, ska valet i stället hållas i april, maj eller juli valåret.
Vid omval till riksdagen be-stämmer regeringen vilken dag som ska vara valdag. Vid omval till region- och kommunfullmäktige bestämmer den centrala valmyn-digheten, efter samråd med länsstyrelsen, vilken dag som ska vara valdag. Ett omval ska hållas så snart det kan ske och senast inom tre månader efter beslut om omval.
Vid extra val enligt 3 kap. 11 § regeringsformen bestämmer regeringen vilken dag som ska vara valdag.
Vid extra val enligt 6 kap. 5 § regeringsformen bestämmer riksdagens talman, efter samråd med den centrala valmyndigheten, vilken dag som ska vara valdag.
Vid extra val enligt 5 kap. 10 § kommunallagen (2017:725) bestämmer landstings- eller kom-munfullmäktige, efter samråd med den centrala valmyndigheten och länsstyrelsen, vilken dag som ska vara valdag.
Vid extra val enligt 5 kap. 10 § kommunallagen (2017:725) bestämmer region- eller kom-munfullmäktige, efter samråd med den centrala valmyndigheten och länsstyrelsen, vilken dag som ska vara valdag.
4 §
Den som har rösträtt vid val till riksdagen har rösträtt också vid val till Europaparlamentet.
Medborgare i någon av Europ-eiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) som har röst-rätt vid val till landstings- och kommunfullmäktige och som vid val till Europaparlamentet inte röstar i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, har rösträtt vid ett sådant val i Sverige.
Medborgare i någon av Europ-eiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) som har röst-rätt vid val till region- och kommunfullmäktige och som vid val till Europaparlamentet inte röstar i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, har rösträtt vid ett sådant val i Sverige.
2 kap.
1 §
Ett parti som vill registrera sin beteckning ska skriftligen anmäla detta hos den centrala valmyndigheten.
Om anmälan görs senast den sista februari det år då ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommunfullmäktige eller val till Europaparlamentet ska hållas, gäller registreringen från och med det valet.
Om anmälan görs senast den sista februari det år då ordinarie val till riksdagen och till region- och kommunfullmäktige eller val till Europaparlamentet ska hållas, gäller registreringen från och med det valet.
Om det är fråga om ett extra val ska en anmälan i stället göras senast en vecka efter det att beslutet om valdag har meddelats för att registreringen ska gälla från och med det valet.
2 §
Av en anmälan skall det framgå vilket slag av val den gäller. Om den avser val till landstings- eller kommunfullmäktige, skall det framgå vilket landsting eller vilken kommun den gäller.
Tillsammans med en anmälan skall partiet lämna förklaringar enligt 4 § eller ett intyg om att sådana förklaringar har visats upp för notarius publicus.
Av en anmälan ska det framgå vilket slag av val den gäller. Om den avser val till region- eller kommunfullmäktige, ska det framgå vilken region eller vilken kommun den gäller.
Tillsammans med en anmälan ska partiet lämna förklaringar enligt 4 § eller ett intyg om att sådana förklaringar har visats upp för notarius publicus.
3 §
En partibeteckning ska registreras om följande villkor är uppfyllda:
1. Partibeteckningen ska bestå av eller innehålla ord. Den får innehålla en partisymbol.
2. Om ett parti inte redan är representerat i den beslutande församling som anmälan gäller, ska anmälan ha ett dokumenterat stöd av minst
a) för val till riksdagen: 1 500 personer som har rösträtt i hela landet,
b) för val till landstings- eller kommunfullmäktige: 100 respekt-ive 50 personer som har rösträtt i det landsting eller den kommun som anmälan gäller,
b) för val till region- eller kommunfullmäktige: 100 respekt-ive 50 personer som har rösträtt i den region eller den kommun som anmälan gäller,
c) för val till Europaparlamentet: 1 500 personer som har rösträtt i hela landet.
3. Partibeteckningen ska inte kunna antas bli förväxlad med en beteckning som redan
a) är registrerad, eller
b) har anmälts för registrering, om beteckningarna skulle komma att bli registrerade för samma val.
4. Partibeteckningen ska inte kunna antas bli förväxlad med en beteckning som tidigare gällt för samma slag av val men som av-registrerats för högst fem år sedan på grund av namnbyte.
5. Partibeteckningen ska inte kunna antas bli förväxlad med en beteckning för något annat parti som redan anmält sitt deltagande i val eller som ska anses ha anmält sitt deltagande enligt 15 § andra eller tredje stycket, om beteckningarna skulle komma att gälla i samma val.
5 §
Om en partibeteckning regi-streras för val till riksdagen, gäller registreringen också för val till landstings- och kommunfull-mäktige i hela landet samt för val till Europaparlamentet. Om regi-streringen avser val till lands-tingsfullmäktige, gäller den val i det landstinget och val till kom-munfullmäktige i de kommuner som ligger inom landstinget. I övriga fall gäller registreringen endast för det val som anmälan avser.
Om en partibeteckning regi-streras för val till riksdagen, gäller registreringen också för val till region- och kommunfullmäktige i hela landet samt för val till Europaparlamentet. Om regi-streringen avser val till region-fullmäktige, gäller den val i den regionen och val till kommun-fullmäktige i de kommuner som ligger inom regionen. I övriga fall gäller registreringen endast för det val som anmälan avser.
6 §
Om ett parti som har registrerat en partibeteckning medger det, kan ett annat parti få samma beteckning registrerad
1. för val till riksdagen även om beteckningen redan är registrerad för val till landstings- eller kommunfullmäktige, eller
2. för val till landstingsfull-mäktige, även om partibeteck-ningen redan är registrerad för val till kommunfullmäktige inom landstinget.
1. för val till riksdagen även om beteckningen redan är registrerad för val till region- eller kommunfullmäktige, eller
2. för val till regionfullmäktige, även om partibeteckningen redan är registrerad för val till kom-munfullmäktige inom regionen.
Detta gäller också om det första partiets ansökan ännu inte lett till registrering, när det andra partiet lämnar in sin ansökan.
7 §
En registrerad partibeteckning skall avregistreras om partiet
1. begär det, eller
2. inte har anmält kandidater för två ordinarie val i följd till riksdagen, till landstings- eller kommunfullmäktige eller till Europaparlamentet.
En registrerad partibeteckning ska avregistreras om partiet
1. begär det, eller
2. inte har anmält kandidater för två ordinarie val i följd till riksdagen, till region- eller kommunfullmäktige eller till Europaparlamentet.
10 §
En anmälan av kandidater skall avse
En anmälan av kandidater ska avse
1. för val till riksdagen: en viss valkrets,
2. för val till kommun- eller landstingsfullmäktige: kommunen eller landstinget,
2. för val till kommun- eller regionfullmäktige: kommunen eller regionen,
3. för val till Europaparlamentet: hela landet.
14 §
Ett parti som vill delta i ett val ska skriftligen anmäla detta till den centrala valmyndigheten. Av anmälan ska det framgå vilken beteckning partiet går till val under (partibeteckning) och vilket slag av val anmälan gäller. Om anmälan avser val till landstings- eller kommunfullmäktige, ska det framgå vilket landsting eller vilken kommun den gäller.
Ett parti som vill delta i ett val ska skriftligen anmäla detta till den centrala valmyndigheten. Av anmälan ska det framgå vilken beteckning partiet går till val under (partibeteckning) och vilket slag av val anmälan gäller. Om anmälan avser val till region- eller kommunfullmäktige, ska det framgå vilken region eller vilken kommun den gäller.
15 §
Om ett parti anmäls för val till riksdagen, gäller anmälan också för val till landstings- och kommun-fullmäktige i hela landet och för val till Europaparlamentet. I övriga fall gäller anmälan endast för det val som anmälan avser.
Om ett parti anmäls för val till riksdagen, gäller anmälan också för val till region- och kommun-fullmäktige i hela landet och för val till Europaparlamentet. I övriga fall gäller anmälan endast för det val som anmälan avser.
Ett parti som är representerat i en beslutande församling ska vid nästa val anses ha anmält deltagande i val i den omfattning som följer av första stycket.
Ett parti som har anmält kandidater enligt 9 § ska anses ha an-mält deltagande i valet.
4 kap.
1 §
För val till riksdagen, lands-tingsfullmäktige och kommun-fullmäktige skall det finnas geo-grafiskt avgränsade områden för vilka det skall väljas ledamöter till den beslutande församling valet gäller (valkretsar). För val till Europaparlamentet utgör landet en enda valkrets.
Om inte annat anges skall vid tillämpningen av detta kapitel antalet röstberättigade vid ett val beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringsdata-basen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokförings-verksamhet den 1 mars valåret.
För val till riksdagen, region-fullmäktige och kommunfullmäk-tige ska det finnas geografiskt avgränsade områden för vilka det ska väljas ledamöter till den beslutande församling valet gäller (valkretsar). För val till Europa-parlamentet utgör landet en enda valkrets.
Om inte annat anges ska vid tillämpningen av detta kapitel antalet röstberättigade vid ett val beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringsdata-basen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokförings-verksamhet den 1 mars valåret.
Val till landstingsfullmäktige
Val till regionfullmäktige
5 §
Vid val till landstingsfullmäk-tige är landstinget en enda val-krets, om inte fullmäktige beslutar att dela in landstinget i två eller flera valkretsar.
Vid val till regionfullmäktige är regionen en enda valkrets, om inte fullmäktige beslutar att dela in regionen i två eller flera val-kretsar.
En valkrets ska omfatta en eller flera kommuner, om inte något annat följer av 6 § andra stycket.
7 §
Om en kommun delas in i två eller flera valkretsar för val till landstingsfullmäktige och om kommunen är indelad i valkretsar för val till kommunfullmäktige, skall gränsen för en valkrets för val till landstingsfullmäktige sam-manfalla med gränsen för en valkrets för val till kommunfull-mäktige.
Om en kommun delas in i två eller flera valkretsar för val till regionfullmäktige och om kommunen är indelad i valkretsar för val till kommunfullmäktige, ska gränsen för en valkrets för val till regionfullmäktige sammanfalla med gränsen för en valkrets för val till kommunfullmäktige.
8 §
Indelningen i valkretsar skall, sedan kommunerna inom landstinget har fått tillfälle att yttra sig, beslutas av landstingsfull-mäktige senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen skall gälla för första gången. För att gälla skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
Indelningen i valkretsar ska, sedan kommunerna inom regionen har fått tillfälle att yttra sig, beslutas av regionfullmäktige senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen ska gälla för första gången. För att gälla ska beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i regioner eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
9 §
Mandaten i landstingsfullmäktige i ett landsting som är indelat i valkretsar består av fasta valkretsmandat och utjämnings-mandat.
Mandaten i regionfullmäktige i en region som är indelad i val-kretsar består av fasta valkrets-mandat och utjämningsmandat.
Nio tiondelar av mandaten är fasta valkretsmandat. Om talet blir brutet när antalet fasta valkretsmandat beräknas, ska det rundas av till närmaste lägre hela tal. Återstående mandat är utjämningsmandat.
10 §
Om ett landsting är indelat i valkretsar, ska länsstyrelsen senast den 30 april det år då ordinarie val ska hållas besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets ska ha. Det ska göras på följande sätt.
Antalet personer som har rösträtt i landstinget delas med antalet fasta valkretsmandat och därefter delas antalet personer som har rösträtt i varje valkrets med det tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje gång som antalet som har rösträtt i en valkrets är jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett mandat.
Om en region är indelad i valkretsar, ska länsstyrelsen senast den 30 april det år då ordinarie val ska hållas besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets ska ha. Det ska göras på följande sätt.
Antalet personer som har rösträtt i regionen delas med antalet fasta valkretsmandat och därefter delas antalet personer som har rösträtt i varje valkrets med det tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje gång som antalet som har rösträtt i en valkrets är jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett mandat.
Om inte alla fasta valkretsmandat kan fördelas på detta sätt, får valkretsarna de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. När överskottstalen är lika stora i två eller flera valkretsar, ska lotten avgöra vilken valkrets som ska få mandatet.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i regioner eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
13 §
Indelningen i valkretsar skall beslutas av kommunfullmäktige senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen skall gälla för första gången. För att gälla skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än som sägs i första stycket.
Indelningen i valkretsar ska beslutas av kommunfullmäktige senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen ska gälla för första gången. För att gälla ska beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i regioner eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än som sägs i första stycket.
15 §
Om en kommun är indelad i valkretsar, ska länsstyrelsen senast den 30 april det år då ordinarie val ska hållas besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets ska ha. Det ska göras på följande sätt.
Antalet personer som har rösträtt i kommunen delas med antalet fasta valkretsmandat och därefter delas antalet personer som har rösträtt i varje valkrets med det tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje gång som antalet som har rösträtt i en valkrets är jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett mandat.
Om inte alla fasta valkretsmandat kan fördelas på detta sätt, får valkretsarna de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. När överskottstalen är lika stora i två eller flera valkretsar, ska lotten avgöra vilken valkrets som ska få mandatet.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i regioner eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än den dag som anges i första stycket.
19 §
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller komm-uner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valdistrikt får meddelas senare än den dag som anges i 18 §.
Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i regioner eller komm-uner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valdistrikt får meddelas senare än den dag som anges i 18 §.
5 kap.
2 a §
Vid val till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige ska unionsmedborgare som enligt 1 kap. 7 § andra stycket kommunal-lagen (2017:725) har rösträtt tas upp i röstlängd om de skriftligen senast 30 dagar före valdagen hos den centrala valmyndigheten
Vid val till kommunfullmäktige och regionfullmäktige ska unions-medborgare som enligt 1 kap. 7 § andra stycket kommunallagen (2017:725) har rösträtt tas upp i röstlängd om de skriftligen senast 30 dagar före valdagen hos den centrala valmyndigheten
1. anmäler att de vill bli upptagna i röstlängden, och
2. anger sin nationalitet, sin adress i Sverige samt sin födelsetid eller i förekommande fall sitt personnummer.
Väljare som har tagits upp i röstlängd enligt denna paragraf står kvar där tills de stryks från den på egen begäran eller villkoren för rösträtt inte längre är uppfyllda.
6 kap.
8 §
Följande partier som ställer upp i ett val har rätt till valsedlar på statens bekostnad:
1. vid val till riksdagen: parti som vid valet får eller vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet eller som ändå är eller genom valet blir representerat i riksdagen,
2. vid val till landstings- eller kommunfullmäktige: parti som är eller genom valet blir representerat i fullmäktige,
2. vid val till region- eller kom-munfullmäktige: parti som är eller genom valet blir representerat i fullmäktige,
3. vid val till Europaparlamentet: parti som vid valet får eller vid något av de två senaste valen till Europaparlamentet har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet.
I samtliga fall avser rätten till fria valsedlar ett antal som motsvarar högst tre gånger antalet röstberättigade i
1. vid val till riksdagen: valkretsen,
2. vid övriga val: valet.
Vid tillämpningen av andra stycket beräknas antalet röstberättigade på grundval av uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokförings-verksamhet den 1 mars valåret.
7 kap.
6 §
Vid ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kom-munfullmäktige samt val till Europaparlamentet får en budröst göras i ordning tidigast 24 dagar före valdagen.
Vid ordinarie val till riksdagen och till region- och kommun-fullmäktige samt val till Europa-parlamentet får en budröst göras i ordning tidigast 24 dagar före valdagen.
Vid andra val får en budröst göras i ordning tidigast 10 dagar före valdagen. En budröst som lämnas hos en utlandsmyndighet får i dessa fall dock göras i ordning tidigast 20 dagar före valdagen.
12 §
Brevröster får göras i ordning tidigast 45 dagar före valdagen.
Vid andra val än ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommunfullmäktige samt val till Europaparlamentet får brevröster dock göras i ordning först sedan det har beslutats vilken dag valet skall hållas.
Vid andra val än ordinarie val till riksdagen och till region- och kommunfullmäktige samt val till Europaparlamentet får brevröster dock göras i ordning först sedan det har beslutats vilken dag valet ska hållas.
8 kap.
2 §
I anslutning till ett röstmot-tagningsställe skall det ordnas en lämplig plats där valsedlar kan läggas ut. Om detta inte är möjligt får en sådan plats i stället ordnas inne i lokalen. På denna plats skall väljarna ha tillgång till
I anslutning till ett röstmot-tagningsställe ska det ordnas en lämplig plats där valsedlar kan läggas ut. Om detta inte är möjligt får en sådan plats i stället ordnas inne i lokalen. På denna plats ska väljarna ha tillgång till
1. valsedlar med enbart valbeteckning,
2. valsedlar med parti- och valbeteckning
a) för val till riksdagen samt landstings- och kommunfull-mäktige för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet,
b) för val till landstings- och kommunfullmäktige för varje parti som redan är representerat där och som inte uppfyller kraven i a ovan, när det gäller röstmottagnings-ställen inom det landsting eller den kommun där partiet är repre-senterat,
a) för val till riksdagen samt region- och kommunfullmäktige för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet,
b) för val till region- och kommunfullmäktige för varje parti som redan är representerat där och som inte uppfyller kraven i a ovan, när det gäller röstmottagnings-ställen inom den region eller den kommun där partiet är repre-senterat,
3. valsedlar med parti- och valbeteckning för val till Europaparlamentet för varje parti som vid något av de två senaste valen till Europaparlamentet har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet eller valsedlar med parti- och valbeteckning samt uppgifter om kandidater om ett sådant parti deltar med endast en valsedel.
De partier som deltar i valen skall också kunna lägga ut sina valsedlar på denna plats.
De partier som deltar i valen ska också kunna lägga ut sina val-sedlar på denna plats.
Vad som sägs i första stycket 2 och 3 gäller endast under förutsättning att partiet har gjort en begäran enligt 6 kap. 7 §.
10 kap.
2 §
Vid ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommun-fullmäktige samt vid val till Europaparlamentet får röstmot-tagningen påbörjas
Vid ordinarie val till riksdagen och till region- och kommun-fullmäktige samt vid val till Europaparlamentet får röstmot-tagningen påbörjas
1. i röstningslokaler som en kommun har anordnat: tidigast den artonde dagen före valdagen,
2. hos en utlandsmyndighet: tidigast den tjugofjärde dagen före valdagen.
Vid andra val får röstmottagningen påbörjas
1. i röstningslokaler som en kommun har anordnat: tidigast den tionde dagen före valdagen,
2. hos en utlandsmyndighet: tidigast den tjugonde dagen före valdagen.
Röstmottagningen får pågå
1. i röstningslokaler som en kommun har anordnat: till och med valdagen,
2. hos en utlandsmyndighet: så länge att de fönsterkuvert som har gjorts i ordning kan antas vara hos den centrala valmyndigheten senast dagen före valdagen.
14 kap.
1 §
Den centrala valmyndigheten skall på grundval av resultatet av den slutliga rösträkningen fördela mandaten i riksdagen och Europa-parlamentet samt fastställa vilka kandidater som har valts till leda-möter och ersättare.
I fråga om val till landstings- och kommunfullmäktige skall läns-styrelsen fördela mandaten mellan partierna och för varje valkrets fastställa vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare.
Den centrala valmyndigheten ska på grundval av resultatet av den slutliga rösträkningen fördela mandaten i riksdagen och Europa-parlamentet samt fastställa vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare.
I fråga om val till region- och kommunfullmäktige ska länsstyre-lsen fördela mandaten mellan partierna och för varje valkrets fastställa vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare.
6 §
Mandaten i kommunfullmäktige i en kommun som är en enda valkrets ska fördelas mellan partier som fått minst 2 procent av rösterna i kommunen. I en kommun som är indelad i två eller flera valkretsar ska mandaten fördelas mellan partier som fått minst 3 procent av rösterna i kommunen.
Mandaten i landstingsfullmäkt-ige ska fördelas mellan partier som fått minst 3 procent av rösterna i landstinget.
Mandaten i regionfullmäktige ska fördelas mellan partier som fått minst 3 procent av rösterna i regionen.
Mandaten i Europaparlamentsvalet ska fördelas mellan partier som fått minst 4 procent av rösterna i landet.
8 §
Vid fördelningen av mandat i sådana landsting och kommuner som är indelade i valkretsar tilläm-pas bestämmelserna om riksdags-val i 3-5 §§ på motsvarande sätt.
Vid fördelningen av mandat i sådana regioner och kommuner som är indelade i valkretsar tilläm-pas bestämmelserna om riksdags-val i 3-5 §§ på motsvarande sätt.
13 §
Ledamöter i övriga val fastställs enligt vad som tillämpas beträffande riksdagsvalet.
Personligt röstetal skall fast-ställas bara för kandidater som fått särskilda personröster mot-svarande minst 5 procent av det antal röster som partiet fått i valkretsen, dock minst
1. vid val till landstingsfull-mäktige: 100 röster,
Personligt röstetal ska fastställas bara för kandidater som fått särskilda personröster mot-svarande minst 5 procent av det antal röster som partiet fått i valkretsen, dock minst
1. vid val till regionfullmäktige: 100 röster,
2. vid val till kommunfullmäktige: 50 röster.
15 §
Ersättare i landstingsfullmäktige och Europaparlamentet utses på motsvarande sätt som för riks-dagsvalet.
Ersättare i regionfullmäktige och Europaparlamentet utses på motsvarande sätt som för riks-dagsvalet.
21 §
Om en ledamot i landstings-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet avgår under valperioden, skall respek-tive valmyndighet efter anmälan utse en ny ledamot. Ny ledamot skall utses enligt vad som tillämpas för riksdagsvalet enligt 18 och 19 §§.
Om en ledamot i region-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet avgår under valperioden, ska respektive val-myndighet efter anmälan utse en ny ledamot. Ny ledamot ska utses enligt vad som tillämpas för riksdagsvalet enligt 18 och 19 §§.
22 §
Om en ersättare i landstings-fullmäktige har utsetts till ordi-narie ledamot, blivit invald i en annan valkrets efter ett omval där eller avgått som ersättare av någon annan orsak, ska länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordför-ande göra nya beräkningar och utse ytterligare en ersättare för varje ledamot som berörs.
Om en ersättare i regionfull-mäktige har utsetts till ordinarie ledamot, blivit invald i en annan valkrets efter ett omval där eller avgått som ersättare av någon annan orsak, ska länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordförande göra nya beräkningar och utse ytterligare en ersättare för varje ledamot som berörs.
Ersättare för en annan ledamot som utsetts i stället för en ledamot som avgått är de övriga kandidater som skulle ha varit ersättare för den avgångna ledamoten.
Vid beräkningen ska samma beräkning som vid utseende av ersättare tillämpas. Kan någon ersättare inte utses enligt första stycket, utses ingen ersättare.
27 §
Om färre än halva antalet ledamöter utsetts i landstings- eller kommunfullmäktige, skall Val-prövningsnämnden upphäva valet och besluta om omval av samtliga ledamöter och ersättare.
Om färre än halva antalet ledamöter utsetts i region- eller kommunfullmäktige, ska Valpröv-ningsnämnden upphäva valet och besluta om omval av samtliga ledamöter och ersättare.
28 §
För den som blivit utsedd till ledamot av riksdagen, landstings-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet eller till ersättare skall respektive valmyn-dighet genast utfärda bevis om detta. I beviset skall den valmyn-digheten ange
För den som blivit utsedd till ledamot av riksdagen, region-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet eller till ersättare ska respektive valmyn-dighet genast utfärda bevis om detta. I beviset ska den valmyn-digheten ange
1. namnet på den som blivit utsedd, och
2. den tid, det parti och den valkrets som ledamoten eller ersättaren blivit utsedd för.
Ett bevis för ersättare skall dessutom i förkommande fall innehålla uppgift om den eller de ledamöter som han eller hon utsetts till ersättare för och ordningen mellan ersättarna, om flera ersättare utsetts för samma ledamot.
Ett bevis för ersättare ska dessutom i förkommande fall innehålla uppgift om den eller de ledamöter som han eller hon utsetts till ersättare för och ordningen mellan ersättarna, om flera ersättare utsetts för samma ledamot.
29 §
Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från beräkning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Beviset skall skickas till den som blivit utsedd. Vid riksdagsval skall beviset även skickas till Valpröv-ningsnämnden och riksdagens talman. Bevis som avser ledamot i Europaparlamentet skall dessutom skickas till parlamentet. Bevis som avser landstings- och kommun-fullmäktige skall skickas till respektive fullmäktige.
Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från beräkning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Beviset ska skickas till den som blivit utsedd. Vid riksdagsval ska beviset även skickas till Valpröv-ningsnämnden och riksdagens talman. Bevis som avser ledamot i Europaparlamentet ska dessutom skickas till parlamentet. Bevis som avser region- och kommun-fullmäktige ska skickas till respektive fullmäktige.
15 kap.
3 §
Hos Valprövningsnämnden får överklagas
1. följande beslut av länsstyrelsen:
a) beslut enligt 4 kap. 8 och 13 §§ om fastställande av valkrets-indelning för val till landstings- och kommunfullmäktige,
b) beslut enligt 4 kap. 10 och 14 §§ om antalet valkretsmandat för val till landstings- och kom-munfullmäktige,
a) beslut enligt 4 kap. 8 och 13 §§ om fastställande av valkrets-indelning för val till region- och kommunfullmäktige,
b) beslut enligt 4 kap. 10 och 14 §§ om antalet valkretsmandat för val till region- och kommun-fullmäktige,
c) beslut enligt 4 kap. 17 § om indelning i valdistrikt,
2. länsstyrelsens eller den centrala valmyndighetens beslut om rättelse i en röstlängd,
3. följande beslut av den centrala valmyndigheten eller, i förekommande fall, länsstyrelsen:
a) beslut enligt 4 kap. 3 § om antalet valkretsmandat vid val till riksdagen,
b) beslut i ett ärende enligt 2 kap. om registrering av partibeteckning,
c) beslut i ett ärende enligt 2 kap. om anmälan av kandidater eller 6 kap. om valsedlar,
d) beslut i ett ärende enligt 2 kap. om anmälan om deltagande i val,
4. länsstyrelsens eller den centrala valmyndighetens beslut att fastställa utgången av ett val eller beslut om att utse nya ledamöter eller ersättare enligt 14 kap. 18-24 §§.
10 §
Ett beslut genom vilket någon har förordnats till ledamot i landstings- eller kommunfullmäktige eller till ersättare gäller även om beslutet har överklagats. Om någon annan förordnats till ledamot eller ersät-tare med anledning av överkla-gandet, gäller det beslutet så snart det val eller den sammanräkning har avslutats som ledamoten eller ersättaren blivit förordnad genom.
Ett beslut genom vilket någon har förordnats till ledamot i region- eller kommunfullmäktige eller till ersättare gäller även om beslutet har överklagats. Om någon annan förordnats till ledamot eller ersät-tare med anledning av överkla-gandet, gäller det beslutet så snart det val eller den sammanräkning har avslutats som ledamoten eller ersättaren blivit förordnad genom.
Ledamöter i Europaparlamentet tillträder sitt uppdrag då de förordnats och deras behörighet prövats av Europaparlamentet.
Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen (1986:223) gäller inte beslut som sägs i denna paragraf.
11 §
När Valprövningsnämnden prö-var ett överklagande, skall nämndens samtliga ledamöter vara närvarande. Om överklagandet avser ett beslut genom vilket utgången av ett ordinarie val till riksdagen eller ett ordinarie val till landstings- eller kommunfull-mäktige har fastställts, skall nämnden ha samma sammansätt-ning som den hade vid tiden för dessa val. Om överklagandet avser ett beslut genom vilket utgången av ett annat val fastställts, får nämnden ha den sammansättning den hade vid tiden för det valet.
När Valprövningsnämnden prö-var ett överklagande, ska nämndens samtliga ledamöter vara närvarande. Om överklagandet avser ett beslut genom vilket utgången av ett ordinarie val till riksdagen eller ett ordinarie val till region- eller kommunfullmäktige har fastställts, ska nämnden ha samma sammansättning som den hade vid tiden för dessa val. Om överklagandet avser ett beslut genom vilket utgången av ett annat val fastställts, får nämnden ha den sammansättning den hade vid tiden för det valet.
13 §
Valprövningsnämnden ska upphäva ett val i den omfattning som det behövs och besluta om omval i den berörda valkretsen
1. om det vid förberedande och genomförande av valet som en myndighet svarar för har förekommit någon avvikelse från föreskriven ordning, eller
2. om någon har hindrat röstningen, förvanskat lämnade röster eller otillbörligen verkat vid valet på något annat sätt.
Om rättelse kan åstadkommas genom förnyad sammanräkning eller någon annan sådan mindre ingripande åtgärd, ska nämnden i stället uppdra åt beslutsmyndigheten att vidta en sådan rättelse.
Rättelse enligt första eller andra stycket ska ske bara om det med fog kan antas att vad som förekommit har inverkat på valutgången.
Ett omval till riksdagen, landstingsfullmäktige eller komm-unfullmäktige avser endast det antal fasta mandat och utjämnings-mandat som tilldelades den eller de valkretsar som är berörda vid det upphävda valet.
Ett omval till riksdagen, region-fullmäktige eller kommun-fullmäktige avser endast det antal fasta mandat och utjämnings-mandat som tilldelades den eller de valkretsar som är berörda vid det upphävda valet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler
Härigenom föreskrivs att 1-3 och 6 §§ lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser om verksamhet med utbyte av sprutor och kanyler (sprututbytesverksamhet) i syfte att förebygga spridning av hivinfektion och andra blodburna infektioner bland personer som missbrukar narkotika.
Sprututbytesverksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att den enskilde kan motiveras för vård och behandling.
Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Sprututbytesverksamhet ska bedrivas på ett sådant sätt att den enskilde kan motiveras för vård och behandling.
Vad som i lagen sägs om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region.
2 §
Sprututbytesverksamhet får bedrivas endast av landsting inom ramen för deras hälso- och sjukvård och sedan Inspektionen för vård och omsorg har gett tillstånd till verksamheten.
Sprututbytesverksamhet får bedrivas endast av regioner inom ramen för deras hälso- och sjukvård och sedan Inspektionen för vård och omsorg har gett tillstånd till verksamheten.
3 §
Innan en ansökan om tillstånd ges in, skall samråd ske mellan landstinget och samtliga kommuner inom landstinget.
I ansökan skall landstinget redovisa hur behovet av avgiftning och vård av missbrukare kommer att tillgodoses.
Innan en ansökan om tillstånd ges in, ska samråd ske mellan regionen och samtliga kommuner inom regionen.
I ansökan ska regionen redovisa hur behovet av avgiftning och vård av missbrukare kommer att tillgodoses.
6 §
En spruta eller en kanyl får lämnas ut av landstinget endast om en begagnad spruta eller kanyl samtidigt lämnas in. Utlämnande får dock ske om det finns särskilda skäl till varför motsvarande begagnade sprutor och kanyler inte kan lämnas in.
En spruta eller en kanyl får lämnas ut av regionen endast om en begagnad spruta eller kanyl samtidigt lämnas in. Utlämnande får dock ske om det finns särskilda skäl till varför motsvarande begagnade sprutor och kanyler inte kan lämnas in.
Sprutor eller kanyler får lämnas ut endast till den som har fyllt 18 år. Utlämnande får ske endast vid personligt besök.
Endast personer som kan anses bosatta i ett landsting som har beviljats tillstånd får delta i sprut-utbytesverksamhet i det landstin-get.
Endast personer som kan anses bosatta i en region som har beviljats tillstånd får delta i sprut-utbytesverksamhet i den regionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
4 §
Befruktning av ägg från en kvinna, i vars kropp ägget ska införas, med spermier från kvinnans make eller sambo får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Detta gäller också införande av ägget i kvinnans kropp.
Kommer ägget inte från kvinnan eller spermien inte från kvinnans make eller sambo får befruktning och införande av ägg ske endast vid de sjukhus som upplåtit enhet för utbildning av läkare enligt avtal mellan de universitet som bedriver läkarutbildning och berörda lands-ting.
Kommer ägget inte från kvinnan eller spermien inte från kvinnans make eller sambo får befruktning och införande av ägg ske endast vid de sjukhus som upplåtit enhet för utbildning av läkare enligt avtal mellan de universitet som bedriver läkarutbildning och berörda region-er.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap
dels att rubriken till lagen samt 1 kap. 1, 2 och 4 §§, 2 kap. 1, 2, 4, 6, 8 och 9 §§, 3 kap. 1, 2 och 5 §§, 4 kap. 1-3 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 och 2 §§, 7 kap. 1 § och rubriken närmast före 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken till 4 kap. ska lyda "Bistånd mellan kommuner och regioner samt stöd till enskilda".
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap
Lag om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap
1 kap.
1 §
Bestämmelserna i denna lag syftar till att kommuner och landsting skall minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och landsting skall därigenom också uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar.
Bestämmelserna i denna lag syftar till att kommuner och regioner ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och regioner ska därigenom också uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar.
2 §
Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också kommuner som inte ingår i något landsting.
Vad som sägs i denna lag om regioner gäller också kommuner som inte ingår i någon region.
4 §
Med extraordinär händelse avses i denna lag en sådan händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller över-hängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunk-tioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting.
Med extraordinär händelse avses i denna lag en sådan händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller över-hängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktion-er och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller en region.
2 kap.
1 §
Kommuner och landsting skall analysera vilka extraordinära hän-delser i fredstid som kan inträffa i kommunen respektive landstinget och hur dessa händelser kan påverka den egna verksamheten. Resultatet av arbetet skall värderas och sammanställas i en risk- och sårbarhetsanalys.
Kommuner och landsting skall vidare, med beaktande av risk- och sårbarhetsanalysen, för varje ny mandatperiod fastställa en plan för hur de skall hantera extraordinära händelser.
Kommuner och regioner ska analysera vilka extraordinära hän-delser i fredstid som kan inträffa i kommunen respektive regionen och hur dessa händelser kan påverka den egna verksamheten. Resultatet av arbetet ska värderas och sammanställas i en risk- och sårbarhetsanalys.
Kommuner och regioner ska vidare, med beaktande av risk- och sårbarhetsanalysen, för varje ny mandatperiod fastställa en plan för hur de ska hantera extraordinära händelser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om risk- och sårbarhetsanalyser samt planer för hanteringen av extraordinära händelser.
2 §
I kommuner och landsting ska det finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser i fredstid (krislednings-nämnd). Närmare bestämmelser om krisledningsnämnden finns i detta kapitel. I övrigt tillämpas kommunallagens (2017:725) bestämmelser.
I kommuner och regioner ska det finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser i fredstid (krislednings-nämnd). Närmare bestämmelser om krisledningsnämnden finns i detta kapitel. I övrigt tillämpas kommunallagens (2017:725) bestämmelser.
4 §
Krisledningsnämnden får fatta beslut om att överta hela eller delar av verksamhetsområden från övriga nämnder i kommunen eller landstinget i den utsträckning som är nödvändig med hänsyn till den extraordinära händelsens art och omfattning.
När förhållandena medger det skall krisledningsnämnden besluta att de uppgifter som nämnden har övertagit från andra nämnder skall återgå till ordinarie nämnd.
Krisledningsnämnden får fatta beslut om att överta hela eller delar av verksamhetsområden från övriga nämnder i kommunen eller regionen i den utsträckning som är nödvändig med hänsyn till den extraordinära händelsens art och omfattning.
När förhållandena medger det ska krisledningsnämnden besluta att de uppgifter som nämnden har övertagit från andra nämnder ska återgå till ordinarie nämnd.
6 §
Kommun- respektive lands-tingsstyrelsen får, när krisled-ningsnämndens verksamhet som är föranledd av den extraordinära händelsen inte längre behövs, besluta att verksamheten skall upphöra. Om styrelsen fattar ett sådant beslut återgår de verk-samhetsområden som krisled-ningsnämnden har övertagit till ordinarie nämnd. Ett sådant beslut om att krisledningsnämndens verksamhet skall upphöra kan även fattas av fullmäktige.
Kommun- respektive region-styrelsen får, när krislednings-nämndens verksamhet som är föranledd av den extraordinära händelsen inte längre behövs, besluta att verksamheten ska upphöra. Om styrelsen fattar ett sådant beslut återgår de verksamhetsområden som kris-ledningsnämnden har övertagit till ordinarie nämnd. Ett sådant beslut om att krisledningsnämndens verksamhet ska upphöra kan även fattas av fullmäktige.
8 §
Kommuner och landsting skall ansvara för att förtroendevalda och anställd personal får den utbildning och övning som behövs för att de skall kunna lösa sina uppgifter vid extraordinära händelser i fredstid.
Kommuner och regioner ska ansvara för att förtroendevalda och anställd personal får den utbildning och övning som behövs för att de ska kunna lösa sina uppgifter vid extraordinära händelser i fredstid.
9 §
Kommuner och landsting skall hålla den myndighet som reger-ingen bestämmer informerad om vilka åtgärder som vidtagits enligt detta kapitel och hur åtgärderna påverkat krisberedskapsläget.
Kommunen och landstinget skall vid en extraordinär händelse i fredstid ge den myndighet som regeringen bestämmer lägesrap-porter och information om händelseutvecklingen, tillståndet och den förväntade utvecklingen samt om vidtagna och planerade åtgärder.
Kommuner och regioner ska hålla den myndighet som reger-ingen bestämmer informerad om vilka åtgärder som vidtagits enligt detta kapitel och hur åtgärderna påverkat krisberedskapsläget.
Kommunen och regionen ska vid en extraordinär händelse i fredstid ge den myndighet som regeringen bestämmer lägesrapporter och information om händelseutveck-lingen, tillståndet och den förväntade utvecklingen samt om vidtagna och planerade åtgärder.
3 kap.
1 §
Kommuner och landsting skall vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap (beredskapsförbere-delser).
Kommuner och regioner ska vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap (beredskapsförbere-delser).
2 §
Under höjd beredskap ansvarar kommunstyrelsen för ledningen av den del av det civila försvaret som kommunen skall bedriva.
Under höjd beredskap ansvarar landstingsstyrelsen för ledningen av den civila hälso- och sjukvården samt den övriga verksamhet för det civila försvaret som landstinget skall bedriva.
Under höjd beredskap ansvarar kommunstyrelsen för ledningen av den del av det civila försvaret som kommunen ska bedriva.
Under höjd beredskap ansvarar regionstyrelsen för ledningen av den civila hälso- och sjukvården samt den övriga verksamhet för det civila försvaret som regionen ska bedriva.
5 §
Kommuner och landsting skall under höjd beredskap hålla den myndighet som regeringen bestämmer informerad om bered-skapsläget och de övriga förhåll-anden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen respektive landstinget.
Kommuner och regioner ska under höjd beredskap hålla den myndighet som regeringen bestämmer informerad om bered-skapsläget och de övriga förhåll-anden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen respektive regionen.
4 kap.
Bistånd mellan kommuner
och landsting
Bistånd mellan kommuner och regioner
1 §
Kommuner och landsting får på begäran lämna hjälp till andra kommuner och landsting som drabbats av en extraordinär hän-delse i fredstid. Om hjälp har lämnats har kommunen eller lands-tinget rätt till skälig ersättning av den andra kommunen eller landstinget.
Kommuner och regioner får på begäran lämna hjälp till andra kommuner och regioner som drabbats av en extraordinär hän-delse i fredstid. Om hjälp har lämnats har kommunen eller regionen rätt till skälig ersättning av den andra kommunen eller regionen.
När en enskild persons vistelse i en kommun är föranledd av en extraordinär händelse i fredstid, har vistelsekommunen rätt till ersättning från den kommun som drabbats av den extraordinära händelsen.
2 §
Om en kommun eller ett landsting har en för totalförsvaret viktig uppgift och denna blir oskäligt betungande till följd av krigsskada eller andra utom-ordentliga förhållanden som orsa-kats av krig eller krigsfara, är andra kommuner och landsting skyldiga att lämna hjälp.
Om en kommun eller en region har en för totalförsvaret viktig uppgift och denna blir oskäligt betungande till följd av krigsskada eller andra utomordentliga förhållanden som orsakats av krig eller krigsfara, är andra kommuner och regioner skyldiga att lämna hjälp.
Omfattningen av hjälpen beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
3 §
Kommuner och landsting får under en extraordinär händelse i fredstid lämna begränsat ekono-miskt stöd till en enskild som drabbats av händelsen.
Kommuner och regioner får under en extraordinär händelse i fredstid lämna begränsat ekono-miskt stöd till en enskild som drabbats av händelsen.
5 kap.
1 §
Kommunerna och landstingen skall få ersättning av staten för kostnader för förberedande uppgifter som de utför enligt 2 och 3 kap. Uppgifter som rör extraordinära händelser i fredstid berättigar till ersättning endast i den mån verksamheten är till nytta för hanteringen av sådana mycket omfattande och svåra extraordinära händelser som allvarligt kan påverka kommunens respektive landstingets verksamhet.
Kommunerna och regionerna ska få ersättning av staten för kostnader för förberedande uppgifter som de utför enligt 2 och 3 kap. Uppgifter som rör extraordinära händelser i fredstid berättigar till ersättning endast i den mån verksamheten är till nytta för hanteringen av sådana mycket omfattande och svåra extraordinära händelser som allvarligt kan påverka kommunens respektive regionens verksamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ersättningens storlek.
6 kap.
1 §
Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna ska uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotillstånd och liknande förhåll-anden som avser krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveriges våld lämnas till en officiell nationell upplysningsbyrå. Varje kommun och landsting som har sådana uppgifter ska, under tid när den nationella upplysnings-byrån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till Totalförsvarets rekryteringsmynd-ighet och i fråga om andra skyddade personer till Migrations-verket. Totalförsvarets rekryteringsmyndighet och Migrationsverket ska vidarebefordra uppgifterna till den nationella upplysningsbyrån.
Varje kommun och landsting ska också till Totalförsvarets rekry-teringsmyndighet respektive Migrationsverket lämna uppsam-lade värdeföremål och handlingar, som kvarlämnats av skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade personer, om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för de närmast anhöriga. Uppgift ska även lämnas om var avlidna skyddade personers gravar är belägna. Totalförsvarets rekry-teringsmyndighet och Migrations-verket ska lämna vidare uppsam-lade värdeföremål och handlingar samt vidarebefordra uppgifter om gravars belägenhet till den natio-nella upplysningsbyrån.
Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna ska uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotillstånd och liknande förhåll-anden som avser krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveriges våld lämnas till en officiell nationell upplysningsbyrå. Varje kommun och region som har sådana uppgifter ska, under tid när den nationella upplysningsbyrån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till Total-försvarets rekryteringsmyndighet och i fråga om andra skyddade personer till Migrationsverket. Totalförsvarets rekryterings-myndighet och Migrationsverket ska vidarebefordra uppgifterna till den nationella upplysningsbyrån.
Varje kommun och region ska också till Totalförsvarets rekry-teringsmyndighet respektive Migrationsverket lämna uppsam-lade värdeföremål och handlingar, som kvarlämnats av skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade personer, om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för de närmast anhöriga. Uppgift ska även lämnas om var avlidna skyddade personers gravar är belägna. Totalförsvarets rekry-teringsmyndighet och Migrations-verket ska lämna vidare uppsam-lade värdeföremål och handlingar samt vidarebefordra uppgifter om gravars belägenhet till den natio-nella upplysningsbyrån.
2 §
På begäran av Svenska Röda Korset skall varje kommun och landsting, som i krig eller under neutralitet kan få sådan informa-tion som avses i 1 §, i fred hjälpa Svenska Röda Korset med att förbereda den nationella upplys-ningsbyråns verksamhet.
På begäran av Svenska Röda Korset ska varje kommun och region, som i krig eller under neutralitet kan få sådan informa-tion som avses i 1 §, i fred hjälpa Svenska Röda Korset med att förbereda den nationella upplys-ningsbyråns verksamhet.
7 kap.
1 §
Den som deltar eller har deltagit i en kommuns eller ett landstings verksamhet med beredskap för eller åtgärder under extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta om
Den som deltar eller har deltagit i en kommuns eller en regions verksamhet med beredskap för eller åtgärder under extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta om
1. förhållanden av betydelse för att förebygga och hantera fredstida kriser,
2. förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt,
3. en enskild persons ekonomiska förhållanden, eller
4. ett företags affärs- eller driftsförhållanden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 och 5 §§ lagen (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Kommuners och landstings skyldighet att ta hand om dem som omfattas av ett utrymningsbeslut och utlänningar som söker skydd i Sverige regleras i socialtjänstlagen (2001:453), hälso- och sjukvårds-lagen (2017:30) och lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Kommuners och regioners skyldighet att ta hand om dem som omfattas av ett utrymningsbeslut och utlänningar som söker skydd i Sverige regleras i socialtjänstlagen (2001:453), hälso- och sjukvårds-lagen (2017:30) och lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
5 §
Kommuner och landsting som befolkningen lämnar på grund av utrymning är skyldiga att i skälig omfattning lämna hjälp till de kommuner och landsting som i större omfattning får ta emot befolkningen.
Kommuner och regioner som befolkningen lämnar på grund av utrymning är skyldiga att i skälig omfattning lämna hjälp till de kommuner och regioner som i större omfattning får ta emot befolkningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa
Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 9-12, 24 och 25 §§ lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Kommunen svarar enligt denna lag för att åtgärder till skydd för människors hälsa vidtas i fråga om transportmedel, bagage och annat gods samt djur.
Landstinget svarar enligt denna lag för att smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor vidtas.
Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också en kommun som inte ingår i ett landsting.
Regionen svarar enligt denna lag för att smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor vidtas.
Vad som sägs i denna lag om regioner gäller också en kommun som inte ingår i en region.
6 §
Med hamn respektive flygplats avses i denna lag sådan hamn eller flygplats där internationell trafik förekommer.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, skall efter samråd med berörda komm-uner och landsting besluta vilka hamnar och flygplatser som skall vara karantänshamnar respektive karantänsflygplatser.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, ska efter samråd med berörda komm-uner och regioner besluta vilka hamnar och flygplatser som ska vara karantänshamnar respektive karantänsflygplatser.
7 §
Kommuner och landsting skall inom sina respektive ansvarsom-råden svara för att karantäns-hamnar och karantänsflygplatser har tillgång till den personal och den utrustning som behövs för kontroll av passagerare, trans-portmedel, bagage och annat gods samt djur för att skydda mot internationella hot mot människors hälsa.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilken personal och vilken utrustning som karantänshamnar och karantäns-flygplatser skall ha.
Kommuner och regioner ska inom sina respektive ansvarsom-råden svara för att karantäns-hamnar och karantänsflygplatser har tillgång till den personal och den utrustning som behövs för kontroll av passagerare, trans-portmedel, bagage och annat gods samt djur för att skydda mot internationella hot mot människors hälsa.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilken personal och vilken utrustning som karantänshamnar och karantäns-flygplatser ska ha.
9 §
Myndigheter, kommuner och landsting som utför uppgifter enligt denna lag skall vid behov samverka med varandra, med Världshälso-organisationen och med myndig-heter i andra länder för att förebygga och begränsa internat-ionella hot mot människors hälsa.
Myndigheter, kommuner och regioner som utför uppgifter enligt denna lag ska vid behov samverka med varandra, med Världshälso-organisationen och med myndig-heter i andra länder för att förebygga och begränsa internat-ionella hot mot människors hälsa.
10 §
Myndigheter, kommuner och landsting som inom sina respek-tive ansvarsområden får informa-tion om ett misstänkt internatio-nellt hot mot människors hälsa ska omedelbart underrätta Folkhälso-myndigheten om det misstänkta hotet. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter som Folkhälso-myndigheten behöver för att kunna bedöma om det föreligger ett internationellt hot mot människors hälsa.
På begäran ska myndigheter, kommuner och landsting inom sina respektive ansvarsområden snarast möjligt lämna den information som Folkhälsomyndigheten behöver för att kunna fullgöra sin informationsskyldighet till Världshälsoorganisationen.
Berörda myndigheter, kommuner och landsting ska informera Folkhälsomyndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits och som kommer att vidtas med stöd av denna lag. Folkhälsomyndigheten ska lämna information om åtgärderna till berörda myndig-heter, kommuner och landsting.
Myndigheter, kommuner och regioner som inom sina respektive ansvarsområden får information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa ska omedelbart underrätta Folk-hälsomyndigheten om det miss-tänkta hotet. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter som Folkhälsomyndigheten behöver för att kunna bedöma om det föreligger ett internationellt hot mot människors hälsa.
På begäran ska myndigheter, kommuner och regioner inom sina respektive ansvarsområden snarast möjligt lämna den information som Folkhälsomyndigheten behöver för att kunna fullgöra sin informationsskyldighet till Världshälsoorganisationen.
Berörda myndigheter, kommuner och regioner ska informera Folkhälsomyndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits och som kommer att vidtas med stöd av denna lag. Folkhälsomyndigheten ska lämna information om åtgärderna till berörda myndig-heter, kommuner och regioner.
11 §
Folkhälsomyndigheten ska, om den får information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa, skyndsamt och senast inom 24 timmar underrätta Världshälsoorganisationen om det misstänkta hotet.
Om Världshälsoorganisationen har fått information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa i landet ska Folkhälso-myndigheten, på begäran från Världshälsoorganisationen, skyndsamt och senast inom 24 timmar efter begäran lämna information till Världshälsoorganisationen om hälsoläget i landet.
Folkhälsomyndigheten ska läm-na information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa till berörda myndigheter, kommuner och landsting.
Folkhälsomyndigheten ska läm-na information om ett misstänkt internationellt hot mot människors hälsa till berörda myndigheter, kommuner och regioner.
12 §
Om det bedöms nödvändigt för att skydda mot ett internationellt hot mot människors hälsa ska Folkhälsomyndigheten och andra berörda myndigheter, kommuner och landsting lämna uppgifter till Världshälsoorganisationen och till berörda utländska myndigheter även om de är sekretessbelagda enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Bestämmelser om skydd mot kränkning av en enskilds person-liga integritet genom behandling av personuppgifter finns i person-uppgiftslagen (1998:204). Folk-hälsomyndigheten och andra berörda myndigheter, kommuner och landsting får oavsett bestämmelserna i 33 § person-uppgiftslagen överföra person-uppgifter till Världshälsoorga-nisationen och tredje land för att fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag. Uppgifter som rör någons hälsa får behandlas helt eller delvis automatiserat, om det är nödvändigt för att en myndighet, en kommun eller ett landsting ska kunna fullgöra sin uppgifts-skyldighet enligt denna lag.
Om det bedöms nödvändigt för att skydda mot ett internationellt hot mot människors hälsa ska Folkhälsomyndigheten och andra berörda myndigheter, kommuner och regioner lämna uppgifter till Världshälsoorganisationen och till berörda utländska myndigheter även om de är sekretessbelagda enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Bestämmelser om skydd mot kränkning av en enskilds person-liga integritet genom behandling av personuppgifter finns i person-uppgiftslagen (1998:204). Folk-hälsomyndigheten och andra berörda myndigheter, kommuner och regioner får oavsett bestämmelserna i 33 § person-uppgiftslagen överföra person-uppgifter till Världshälsoorga-nisationen och tredje land för att fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag. Uppgifter som rör någons hälsa får behandlas helt eller delvis automatiserat, om det är nödvändigt för att en myndighet, en kommun eller en region ska kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag.
24 §
Om en myndighet, en kommun eller ett landsting har vidtagit en åtgärd till skydd för människors hälsa enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, skall den som vidtagit åtgärden utfärda ett intyg om åtgärden, om den som berörs av åtgärden begär det.
Om en myndighet, en kommun eller en region har vidtagit en åtgärd till skydd för människors hälsa enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, ska den som vidtagit åtgärden utfärda ett intyg om åtgärden, om den som berörs av åtgärden begär det.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vem som får utfärda intyg, skyldighet att visa upp intyg och undantag från sådan skyldighet samt andra behövliga föreskrifter om intyg enligt denna lag.
25 §
Kommuner och landsting får ta ut avgifter för åtgärder enligt denna lag enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen.
Kommuner och regioner får ta ut avgifter för åtgärder enligt denna lag enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2007:459) om struktur-fondspartnerskap ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Strukturfondspartnerskapet ska samråda med berört samverkans-organ, berört landsting som avses i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län eller länsstyrelse i fråga om projektets överensstämmelse med det regionala tillväxtarbetet i berörda län.
Strukturfondspartnerskapet ska samråda med berört samverkans-organ, berörd region som avses i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län eller länsstyrelse i fråga om projektets överensstämmelse med det regionala tillväxtarbetet i berörda län.
3 §
Ett strukturfondspartnerskap ska vara sammansatt av
1. förtroendevalda representanter för kommuner och landsting i berörda län samt, i vissa fall, Sametinget,
1. förtroendevalda representanter för kommuner och regioner i berörda län samt, i vissa fall, Sametinget,
2. företrädare för arbetsmarknadens organisationer, berörda intresse-organisationer, föreningar, och
3. företrädare för de myndigheter som regeringen bestämmer.
Regeringen utser ordförande för strukturfondspartnerskapet.
Ordföranden utser övriga ledamöter i strukturfondspartnerskapet efter ett nomineringsförfarande och enligt de grunder som regeringen bestämmer. Det sammanlagda antalet ledamöter enligt första stycket 1 ska överstiga antalet övriga ledamöter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 2 § och 18 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 kap.
2 §
Bestämmelserna i detta kapitel ska inte tillämpas om emittenten är
1. en stat,
2. ett landsting eller en kommun eller en motsvarande regional eller lokal myndighet i en stat,
2. en region eller en kommun eller en motsvarande regional eller lokal myndighet i en stat,
3. en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar,
4. Europeiska centralbanken,
5. en centralbank i en stat inom EES, eller
6. Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten eller andra mekanismer som upprättats i syfte att upprätthålla finansiell stabilitet i Europeiska monetära unionen.
18 kap.
2 §
I 3-6 §§ avses med skuldebrev obligationer och andra överlåtbara skuldförbindelser, med undantag för sådana som
1. om de konverteras eller om de rättigheter som de medför utövas, ger rätt att förvärva aktier eller finansiella instrument som kan jämställas med aktier, eller
2. utgörs av penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.
Bestämmelserna i 3-6 §§ skall tillämpas i fråga om skuldebrev som efter ansökan av utgivaren är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige.
Bestämmelserna i 4-6 §§ skall inte tillämpas i fråga om skuldebrev som har getts ut av en stat inom EES eller av ett landsting eller en kommun eller motsvarande regio-nal eller lokal myndighet inom EES.
Bestämmelserna i 3-6 §§ ska tillämpas i fråga om skuldebrev som efter ansökan av utgivaren är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige.
Bestämmelserna i 4-6 §§ ska inte tillämpas i fråga om skulde-brev som har getts ut av en stat inom EES eller av en region eller en kommun eller motsvarande regio-nal eller lokal myndighet inom EES.
I 8 § finns bestämmelser om undantag från 3-6 §§ för vissa utgivare som inte har säte i en stat inom EES.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivs att 1, 1 a, 3 och 5-7 §§ lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser om landstingens skyldigheter att, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), erbju-da hälso- och sjukvård och tandvård åt asylsökande och vissa andra utlänningar.
I denna lag finns bestämmelser om regionernas skyldigheter att, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), erbju-da hälso- och sjukvård och tandvård åt asylsökande och vissa andra utlänningar.
1 a §
Särskilda bestämmelser om landstingens skyldighet att er-bjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till personer som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning finns i lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
Särskilda bestämmelser om regionernas skyldighet att er-bjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till personer som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning finns i lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
3 §
Ett landstings skyldigheter enligt denna lag gäller endast utlänningar som vistas inom landstinget.
Med landsting avses i denna lag även kommun som inte ingår i ett landsting.
En regions skyldigheter enligt denna lag gäller endast utlänningar som vistas inom regionen.
Med region avses i denna lag även kommun som inte ingår i en region.
5 §
Ett landsting ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 4 § första stycket 1-3 och som inte har fyllt 18 år, vård i samma omfattning som erbjuds den som är bosatt inom landstinget.
En region ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 4 § första stycket 1-3 och som inte har fyllt 18 år, vård i samma omfattning som erbjuds den som är bosatt inom regionen.
Vård i den omfattning som avses i första stycket ska även erbjudas utlänningar som avses i 4 § första stycket 4.
6 §
Ett landsting ska erbjuda utlänn-ingar som avses i 4 § första stycket 1-3 och som har fyllt 18 år, vård som inte kan anstå, mödrahälso-vård, vård vid abort och preventiv-medelsrådgivning.
En region ska erbjuda utlänn-ingar som avses i 4 § första stycket 1-3 och som har fyllt 18 år, vård som inte kan anstå, mödrahälso-vård, vård vid abort och preventiv-medelsrådgivning.
7 §
Ett landsting ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjuda utlänningar som avses i 4 § en hälsoundersökning. Ett sådant erbjudande ska lämnas när en utlänning som avses i 4 § första stycket 1 eller 2 har etablerat boende inom landstinget. Övriga utlänningar ska erbjudas hälsoundersökning så snart det lämpligen kan ske.
En region ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjuda utlänningar som avses i 4 § en hälsoundersökning. Ett sådant erbjudande ska lämnas när en utlänning som avses i 4 § första stycket 1 eller 2 har etablerat boende inom regionen. Övriga utlänningar ska erbjudas hälso-undersökning så snart det lämpligen kan ske.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i patientdatalagen (2008:355)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 6 och 7 §§, 4 kap. 6 §, 5 kap. 4 §, 7 kap. 10 § och 9 kap. 3 § patientdatalagen (2008:355) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1 kap.
3 §
I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse
Uttryck
Betydelse
Hälso- och sjukvård
Verksamhet som avses i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), tandvårdslagen (1985:125), lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, smitt-skyddslagen (2004:168), lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. samt den upphävda lagen (1944:133) om kastrering.
Journalhandling
Framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel och som upprättas eller inkommer i samband med vården av en patient och som innehåller uppgifter om patientens hälso-tillstånd eller andra personliga förhållanden eller om vidtagna eller planerade vårdåtgärder.
Patientjournal
En eller flera journalhandlingar som rör samma patient.
Sammanhållen journalföring
Ett elektroniskt system, som gör det möjligt för en vårdgivare att ge eller få direktåtkomst till personupp-gifter hos en annan vårdgivare.
Vårdgivare
Statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för (offentlig vårdgivare) samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som be-driver hälso- och sjukvård (privat vårdgivare).
Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse
Uttryck
Betydelse
Hälso- och sjukvård
Verksamhet som avses i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), tandvårdslagen (1985:125), lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, smitt-skyddslagen (2004:168), lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. samt den upphävda lagen (1944:133) om kastrering.
Journalhandling
Framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel och som upprättas eller inkommer i samband med vården av en patient och som innehåller uppgifter om patientens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden eller om vidtagna eller planerade vårdåtgärder.
Patientjournal
En eller flera journalhandlingar som rör samma patient.
Sammanhållen journalföring
Ett elektroniskt system, som gör det möjligt för en vårdgivare att ge eller få direktåtkomst till personupp-gifter hos en annan vårdgivare.
Vårdgivare
Statlig myndighet, region och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, regionen eller kommunen har ansvar för (offentlig vårdgivare) samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård (privat vård-givare).
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §
En vårdgivare är personupp-giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som vårdgivaren utför. I landsting och kommun är varje myndighet som bedriver hälso- och sjukvård personupp-giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför.
Personuppgiftsansvaret enligt första stycket omfattar även sådan behandling av personuppgifter som vårdgivaren, eller den myndighet i ett landsting eller en kommun som är personuppgiftsansvarig, utför när vårdgivaren eller myndigheten genom direktåtkomst i ett enskilt fall bereder sig tillgång till personuppgifter om en patient hos en annan vårdgivare eller annan myndighet i samma landsting eller kommun.
En vårdgivare är personupp-giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som vårdgivaren utför. I region och kommun är varje myndighet som bedriver hälso- och sjukvård personuppgiftsansvarig för den behandling av personupp-gifter som myndigheten utför.
Personuppgiftsansvaret enligt första stycket omfattar även sådan behandling av personuppgifter som vårdgivaren, eller den myndighet i en region eller en kommun som är personuppgiftsansvarig, utför när vårdgivaren eller myndigheten genom direktåtkomst i ett enskilt fall bereder sig tillgång till personuppgifter om en patient hos en annan vårdgivare eller annan myndighet i samma region eller kommun.
I 6 och 7 kap. finns särskilda bestämmelser om personuppgiftsansvar.
7 §
En vårdgivare får behandla endast sådana personuppgifter som behövs för de ändamål som anges i 4 §. Uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får endast behandlas om det är absolut nödvändigt för ett sådant ändamål. Även en vårdgivare som inte är statlig myndighet, landsting eller kommun får under dessa förutsättningar behandla uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen.
En vårdgivare får behandla endast sådana personuppgifter som behövs för de ändamål som anges i 4 §. Uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får endast behandlas om det är absolut nödvändigt för ett sådant ändamål. Även en vårdgivare som inte är statlig myndighet, region eller kommun får under dessa förutsättningar behandla uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen.
4 kap.
6 §
I 14 § lagen (1996:1156) om receptregister finns bestämmelser om att E-hälsomyndigheten ska lämna ut vissa uppgifter till landstingen om förskrivning av läkemedel och andra varor och att uppgifter om patientens identitet ska vara krypterade vid utläm-nandet.
I 14 § lagen (1996:1156) om receptregister finns bestämmelser om att E-hälsomyndigheten ska lämna ut vissa uppgifter till regionerna om förskrivning av läkemedel och andra varor och att uppgifter om patientens identitet ska vara krypterade vid utläm-nandet.
Uppgifter som avses i första stycket får inte behandlas i syfte att röja en patients identitet utan att patienten samtycker till det.
Uppgifter om en patients identitet som har dokumenterats inom hälso- och sjukvården och som landstingen ska sambearbeta med sådana uppgifter som avses i första stycket, ska vara krypterade så att patientens identitet skyddas vid behandlingen.
Uppgifter om en patients identitet som har dokumenterats inom hälso- och sjukvården och som regionerna ska sambearbeta med sådana uppgifter som avses i första stycket, ska vara krypterade så att patientens identitet skyddas vid behandlingen.
5 kap.
4 §
Utlämnande genom direktåtkomst till personuppgifter är tillåten endast i den utsträckning som anges i lag eller förordning.
Om ett landsting eller en kommun bedriver hälso- och sjukvård genom flera myndigheter, får en sådan myndighet ha direkt-åtkomst till personuppgifter som behandlas av någon annan sådan myndighet i samma landsting eller kommun.
Om en region eller en kommun bedriver hälso- och sjuk-vård genom flera myndigheter, får en sådan myndighet ha direkt-åtkomst till personuppgifter som behandlas av någon annan sådan myndighet i samma region eller kommun.
Ytterligare bestämmelser om utlämnande genom direktåtkomst finns i 5 §, 6 kap. och i 7 kap. 9 §.
7 kap.
10 §
Personuppgifter i ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister ska gallras när de inte längre behövs för det ändamål som anges i 4 §.
En arkivmyndighet inom ett landsting eller en kommun får dock föreskriva att personuppgifter i ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister som förs inom landstinget eller kommunen får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.
En arkivmyndighet inom en region eller en kommun får dock föreskriva att personuppgifter i ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister som förs inom regionen eller kommunen får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.
Om regeringen eller den myndighet regeringen bestämt har meddelat föreskrifter enligt 7 § andra stycket, får regeringen eller myndigheten också föreskriva att personuppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.
9 kap.
3 §
Patientjournaler som omhänder-tagits enligt 1 § ska förvaras avskilda hos arkivmyndigheten i det landsting eller, i fråga om kommun som inte tillhör något landsting, den kommun där journalerna finns. Inspektionen för vård och omsorg ska i varje beslut om omhändertagande ange hos vilken arkivmyndighet journalerna ska förvaras.
Patientjournaler som omhänder-tagits enligt 1 § ska förvaras avskilda hos arkivmyndigheten i den region eller, i fråga om kommun som inte tillhör någon region, den kommun där journalerna finns. Inspektionen för vård och omsorg ska i varje beslut om omhändertagande ange hos vilken arkivmyndighet journalerna ska förvaras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands
Härigenom föreskrivs att 1-2 och 5-7 §§ samt rubriken närmast före 7 § lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Vid insatser till stöd för utlands-myndigheter och nödställda i en situation då många människor med anknytning till Sverige drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet, får ett landsting bedriva hälso- och sjukvård utomlands i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverkningarna av olyckan eller katastrofen (katastrof-medicinska insatser).
Vid insatser till stöd för utlands-myndigheter och nödställda i en situation då många människor med anknytning till Sverige drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet, får en region bedriva hälso- och sjukvård utomlands i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverkningarna av olyckan eller katastrofen (katastrof-medicinska insatser).
Med människor med anknytning till Sverige avses
1. svenska medborgare,
2. svenska medborgares utländska familjemedlemmar, och
3. i Sverige bosatta utlänningar.
1 a §
Även vid insatser till stöd för andra än de som enligt 1 § har anknytning till Sverige får ett landsting, i en situation då många människor drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet, bedriva hälso- och sjukvård utomlands i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverk-ningarna av olyckan eller kata-strofen.
Även vid insatser till stöd för andra än de som enligt 1 § har anknytning till Sverige får en region, i en situation då många människor drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet, bedriva hälso- och sjukvård utomlands i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverk-ningarna av olyckan eller kata-strofen.
2 §
Med hälso- och sjukvård enligt denna lag avses detsamma som anges i 2 kap. 1 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Katastrofmedicinska insatser ska tillhandahållas av de landsting som anges i 6 § första stycket. Övriga landsting får tillhandahålla sådana insatser.
Det som sägs i denna lag om landsting ska också gälla en kommun som inte ingår i ett landsting.
Katastrofmedicinska insatser ska tillhandahållas av de regioner som anges i 6 § första stycket. Övriga regioner får tillhandahålla sådana insatser.
Det som sägs i denna lag om regioner ska också gälla en kommun som inte ingår i en region.
5 §
Socialstyrelsen ska, i nära samverkan med övriga berörda myndigheter, leda och samordna de katastrofmedicinska insatserna och får i övrigt besluta om hur lands-tingens resurser ska användas vid sådana insatser.
Socialstyrelsen ska, i nära samverkan med övriga berörda myndigheter, leda och samordna de katastrofmedicinska insatserna och får i övrigt besluta om hur region-ernas resurser ska användas vid sådana insatser.
6 §
Beredskap för katastrofmedi-cinska insatser enligt denna lag ska upprätthållas av landstingen i Stockholms, Västra Götalands, Skåne, Östergötlands, Uppsala och Västerbottens län.
Övriga landsting får upprätt-hålla sådan beredskap.
Beredskap för katastrofmedi-cinska insatser enligt denna lag ska upprätthållas av regionerna i Stockholms, Västra Götalands, Skåne, Östergötlands, Uppsala och Västerbottens län.
Övriga regioner får upprätthålla sådan beredskap.
Ersättning till landsting
Ersättning till regioner
7 §
Ett landsting har rätt till er-sättning av staten för kostnader som är direkt hänförliga till katastrof-medicinska insatser som landsting-et har utfört enligt denna lag.
Landsting som avses i 6 § första stycket har rätt till ersättning av staten för kostnader som är direkt hänförliga till beredskap som avses i 6 §. Detsamma gäller övriga landsting efter överenskommelse med Socialstyrelsen om att sådan ersättning ska lämnas.
En region har rätt till ersättning av staten för kostnader som är direkt hänförliga till katastrof-medicinska insatser som regionen har utfört enligt denna lag.
Regioner som avses i 6 § första stycket har rätt till ersättning av staten för kostnader som är direkt hänförliga till beredskap som avses i 6 §. Detsamma gäller övriga regioner efter överenskommelse med Socialstyrelsen om att sådan ersättning ska lämnas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 27 och 28 §§ och 5 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
27 §
Staten, en kommun eller ett landsting får förbjudas att i en säljverksamhet som omfattas av 1 kap. 5 § första stycket tillämpa ett visst förfarande, om detta
Staten, en kommun eller en region får förbjudas att i en säljverksamhet som omfattas av 1 kap. 5 § första stycket tillämpa ett visst förfarande, om detta
1. snedvrider, eller är ägnat att snedvrida, förutsättningarna för en effektiv konkurrens på marknaden, eller
2. hämmar, eller är ägnat att hämma, förekomsten eller utvecklingen av en sådan konkurrens.
Förbud får inte meddelas för förfaranden som är försvarbara från allmän synpunkt.
En kommun eller ett landsting får även förbjudas att bedriva en viss säljverksamhet i fall som avses i första stycket. En sådan verksamhet får dock inte förbjudas, om den är förenlig med lag.
En kommun eller en region får även förbjudas att bedriva en viss säljverksamhet i fall som avses i första stycket. En sådan verksamhet får dock inte förbjudas, om den är förenlig med lag.
Ett förbud gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.
28 §
Det som sägs i 27 § gäller även ett förfarande eller en verksamhet i en annan juridisk person om staten, en kommun eller ett landsting direkt eller indirekt har ett dominerande inflytande över den juridiska personen genom ägarskap, finansiell medverkan, gällande regler eller på annat sätt. Det som sägs om staten, en kom-mun eller ett landsting tillämpas då på den juridiska personen.
Det som sägs i 27 § gäller även ett förfarande eller en verksamhet i en annan juridisk person om staten, en kommun eller en region direkt eller indirekt har ett dominerande inflytande över den juridiska personen genom ägarskap, finansiell medverkan, gällande regler eller på annat sätt. Det som sägs om staten, en kommun eller en region tillämpas då på den juridiska personen.
5 kap.
1 §
Om det behövs för att Konkurrensverket ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag, får verket ålägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat,
2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig för förhör på tid och plats som verket bestämmer, eller
3. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekono-misk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.
3. en kommun eller en region som driver verksamhet av ekono-misk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.
Ett åläggande enligt första stycket gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 och 7 §§ lagen (2008:962) om valfrihetssystem ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
5 §
Med offentligt styrda organ avses sådana bolag och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av kommersiell karaktär, och
1. som till största delen finans-ieras av en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvar-ande ledningsorgan mer än hälften av antalet ledamöter är utsedda av en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
1. som till största delen finans-ieras av en kommun, en region eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvar-ande ledningsorgan mer än hälften av antalet ledamöter är utsedda av en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.
7 §
Med upphandlande myndighet avses en kommunal myndighet.
Vid tillämpningen av denna lag ska med upphandlande myndigheter likställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting,
1. beslutande församlingar i kommuner och regioner,
2. offentligt styrda organ som avses i 5 §,
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, och
4. sammanslutningar av flera organ enligt 2.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1-5 §§, 3 kap. 2 och 5 §§, 5 kap. 1, 2, 4-6, 8 och 9 §§ och 6 kap. 1 och 3-4 a §§ lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag innehåller bestäm-melser som ger kommuner och landsting ökade befogenheter i förhållande till vad som gäller enligt kommunallagen (2017:725).
Denna lag innehåller bestäm-melser som ger kommuner och regioner ökade befogenheter i förhållande till vad som gäller enligt kommunallagen (2017:725).
2 §
Det krav på anknytning till kommunens eller landstingets område eller dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) gäller inte vid tillämpning av följande bestäm-melser i denna lag:
Det krav på anknytning till kommunens eller regionens område eller dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) gäller inte vid tillämpning av följande bestäm-melser i denna lag:
- 2 kap. 3 § om medfinansiering av vissa projekt,
- 2 kap. 4 § om bistånd till utländska studerande,
- 2 kap. 10 § om kompensation till enskilda inom socialtjänsten,
- 3 kap. 2 § om sjuktransporter,
- 3 kap. 3 § om kollektivtrafik,
- 3 kap. 7 § om samhällsorientering,
- 4 kap. 1 § om turism, och
- 5 kap. om tjänsteexport och internationellt bistånd.
Vid tillämpningen av 2 kap. 1 § om bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för, till byggande av järnväg som ett landsting ansvarar för och till anläggande av statlig farled krävs särskilda skäl för undantag från kravet på anknytning.
Vid tillämpningen av 2 kap. 1 § om bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för, till byggande av järnväg som en region ansvarar för och till anläggande av statlig farled krävs särskilda skäl för undantag från kravet på anknytning.
2 kap.
1 §
Kommuner och landsting får lämna bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för. Bidrag får även lämnas till anläggande av allmän farled som staten ansvarar för. Kommuner får även lämna bidrag till byggande av järnväg som ett landsting ansvarar för.
Kommuner och regioner får lämna bidrag till byggande av väg och järnväg som staten ansvarar för. Bidrag får även lämnas till anläggande av allmän farled som staten ansvarar för. Kommuner får även lämna bidrag till byggande av järnväg som en region ansvarar för.
Vad som avses med byggande av väg och järnväg framgår av väglagen (1971:948) respektive lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Med anläggande av farled avses i denna lag att anlägga en ny farled och att i farled göra fysiska ingrepp som utgör förbättringar av den ursprungliga anläggningen.
2 §
Kommuner och landsting får lämna bidrag till utbildning och forskning som bedrivs vid statliga universitet och högskolor eller av en enskild utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda vissa examina.
Kommuner och landsting får även lämna bidrag till inrättande och drift av forskningsinfrastruktur vid sådant konsortium som avses i rådets förordning (EG) nr 723/2009 av den 25 juni 2009 om gemenskapens rättsliga ram för ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortium).
Kommuner och regioner får lämna bidrag till utbildning och forskning som bedrivs vid statliga universitet och högskolor eller av en enskild utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda vissa examina.
Kommuner och regioner får även lämna bidrag till inrättande och drift av forskningsinfrastruktur vid sådant konsortium som avses i rådets förordning (EG) nr 723/2009 av den 25 juni 2009 om gemenskapens rättsliga ram för ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortium).
3 §
Kommuner och landsting får medfinansiera projekt inom ramen för EG:s strukturfonder och prog-ram.
Kommuner och regioner får medfinansiera projekt inom ramen för EG:s strukturfonder och prog-ram.
4 §
Kommuner och landsting får bistå utländska studerande som med stöd av svenskt utvecklings-bistånd vistas i kommunen eller landstinget för studier eller annan utbildning. Bistånd får ges genom åtgärder som syftar till att underlätta vistelsen samt till att främja välfärden och trivseln för den studerande.
Kommuner och regioner får bistå utländska studerande som med stöd av svenskt utvecklingsbistånd vistas i kommunen eller regionen för studier eller annan utbildning. Bistånd får ges genom åtgärder som syftar till att underlätta vistelsen samt till att främja välfärden och trivseln för den studerande.
5 §
Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt stöd till ung-domsorganisationer. Ett sådant stöd får också omfatta politisk verk-samhet.
Kommuner och regioner får lämna ekonomiskt stöd till ung-domsorganisationer. Ett sådant stöd får också omfatta politisk verk-samhet.
3 kap.
2 §
Kommuner får ingå avtal med landsting om att utföra sådana transporter som avses i 7 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Kommuner får även ingå avtal med landsting om att utföra hälso- och sjukvård i väntan på sådana transporter.
Kommuner får ingå avtal med regioner om att utföra sådana transporter som avses i 7 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Kommuner får även ingå avtal med regioner om att utföra hälso- och sjukvård i väntan på sådana transporter.
5 §
I aktiebolagets årsredovisning ska intäkterna, kostnaderna och resultatet av den uppdragsverksamhet som avses i 3 § redovisas särskilt. Av denna särredovisning ska det framgå
1. omsättning och resultat efter finansnetto för uppdragsverksamheten,
2. borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser som kommuner eller landsting har ingått för bolaget och för uppdrags-verksamheten samt kostnaderna för förbindelserna,
3. kapital som kommuner eller landsting tillskjutit uppdragsverk-samheten, och
2. borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser som kommuner eller regioner har in-gått för bolaget och för uppdrags-verksamheten samt kostnaderna för förbindelserna,
3. kapital som kommuner eller regioner tillskjutit uppdragsverk-samheten, och
4. kapital som sysselsätts i uppdragsverksamheten.
För aktiebolagets årsredovisning i övrigt gäller det som är föreskrivet i årsredovisningslagen (1995:1554).
5 kap.
1 §
Kommuner och landsting får tillhandahålla sådan kunskap och erfarenhet som finns i den kommunala verksamheten (kommunal tjänst) för export (tjänsteexport).
Kommuner och regioner får tillhandahålla sådan kunskap och erfarenhet som finns i den kommunala verksamheten (kommunal tjänst) för export (tjänsteexport).
2 §
Som ett led i en tjänsteexport får kommuner och landsting i begränsad omfattning exportera varor som utgör ett nödvändigt komplement till eller har ett naturligt samband med den till-handahållna kommunala tjänsten.
Som ett led i en tjänsteexport får kommuner och regioner i begränsad omfattning exportera varor som utgör ett nödvändigt komplement till eller har ett naturligt samband med den till-handahållna kommunala tjänsten.
4§
Kommuner och landsting får lämna bistånd i form av utrustning, rådgivning, utbildning eller på annat sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra utbildning och rådgivning.
Kommuner och regioner får lämna bistånd i form av utrustning, rådgivning, utbildning eller på annat sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra utbildning och rådgivning.
5 §
Bistånd till ett land som inte får svenskt statligt bistånd får lämnas av kommuner och landsting i form av utrustning som kommunerna och landstingen inte längre behöver för sin verksamhet.
Bistånd till ett land som inte får svenskt statligt bistånd får lämnas av kommuner och regioner i form av utrustning som kommunerna och regionerna inte längre behöver för sin verksamhet.
Regeringen får ge tillstånd till att bistånd även i form av annan utrustning än som avses i första stycket, rådgivning, utbildning eller på annat sätt lämnas till ett land som inte får svenskt statligt bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra utbildning och rådgivning.
6 §
Kommuner och landsting som lämnar bistånd i form av utrustning får i skälig omfattning använda medel för att transportera och ställa i ordning utrustningen så att den kan tas i bruk.
Kommuner och regioner som lämnar bistånd i form av utrustning får i skälig omfattning använda medel för att transportera och ställa i ordning utrustningen så att den kan tas i bruk.
8 §
Kommuner och landsting ska förvissa sig om att bistånd som lämnas kommer till avsedd an-vändning. Detta gäller dock inte om biståndet avser utrustning som kommunerna och landstingen inte längre behöver för sin verksamhet.
Kommuner och regioner ska förvissa sig om att bistånd som lämnas kommer till avsedd an-vändning. Detta gäller dock inte om biståndet avser utrustning som kommunerna och regionerna inte längre behöver för sin verksamhet.
9 §
Kommuner och landsting som lämnar bistånd till ett land som får svenskt statligt bistånd ska anmäla åtgärden och omfattningen på biståndet till Styrelsen för internationellt utvecklingssam-arbete (Sida). Anmälan ska dock inte göras om biståndet avser utrustning som kommunen eller landstinget inte längre behöver för sin verksamhet.
Kommuner och regioner som lämnar bistånd till ett land som får svenskt statligt bistånd ska anmäla åtgärden och omfattningen på biståndet till Styrelsen för internationellt utvecklingssam-arbete (Sida). Anmälan ska dock inte göras om biståndet avser utrustning som kommunen eller regionen inte längre behöver för sin verksamhet.
6 kap.
1 §
Om det i kommuner eller landsting ska tas ut skatt enligt lagen (2004:629) om trängselskatt, får kommuner eller landsting träffa avtal med staten om att biträda med
Om det i kommuner eller regioner ska tas ut skatt enligt lagen (2004:629) om trängselskatt, får kommuner eller regioner träffa avtal med staten om att biträda med
1. information om systemet med trängselskatt, och
2. förvaltning och upphandling med anledning av trängselskatten.
Kommunerna eller landstingen får dock inte med stöd av första stycket utföra uppgifter som inne-bär myndighetsutövning.
Kommunerna eller regionerna får dock inte med stöd av första stycket utföra uppgifter som innebär myndighetsutövning.
3 §
En kommun som tillhör en sammanslutning av kommuner med uppgift att tillvarata medlemmarnas intressen såsom arbetsgivare, får uppdra åt sammanslutningen att med bindande verkan för kommunen genom kollektivavtal eller på annat sätt enhetligt reglera anställningsvillkoren för sådana arbetstagare i kommunens tjänst, vars villkor inte ska fastställas av någon statlig myndighet.
Kommunen får bestämma att uppdrag enligt första stycket får lämnas av en nämnd som handlägger frågor om anställningsvillkor för arbetstagare i kommunens tjänst.
Med kommun jämställs i denna paragraf landsting och annan kommunal förvaltningsenhet.
Med kommun jämställs i denna paragraf region och annan kommunal förvaltningsenhet.
4 §
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunal-förbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller 7 kap. 7 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna.
En nämnd i en kommun, i en region eller i ett kommunal-förbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller 7 kap. 7 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:725).
4 a §
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunal-förbund får efter överenskom-melse med den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering uppdra åt myndig-heten att besluta på nämndens vägnar i ärenden enligt den lagen.
En nämnd i en kommun, i en region eller i ett kommunal-förbund får efter överenskom-melse med den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering uppdra åt myndig-heten att besluta på nämndens vägnar i ärenden enligt den lagen.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:725).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2009:128) om yrkeshögskolan
Härigenom föreskrivs att 4 och 19 §§ lagen (2009:128) om yrkes-högskolan ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Utbildning inom yrkeshögskolan får anordnas av statliga universitet och högskolor, andra statliga myndigheter, kommuner, landsting och enskilda fysiska eller juridiska personer. Utbildningsanordnaren får anordna utbildningen i sam-verkan med andra.
Utbildning inom yrkeshög-skolan får anordnas av statliga universitet och högskolor, andra statliga myndigheter, kommuner, regioner och enskilda fysiska eller juridiska personer. Utbildnings-anordnaren får anordna utbildning-en i samverkan med andra.
19 §
En studerande får tills vidare avskiljas från en utbildning som anordnas av staten, en kommun eller ett landsting om han eller hon
En studerande får tills vidare avskiljas från en utbildning som anordnas av staten, en kommun eller en region om han eller hon
1. lider av psykisk störning,
2. missbrukar alkohol eller narkotika, eller
3. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.
Som ytterligare förutsättning för ett avskiljande gäller att det, till följd av något sådant förhållande som avses i första stycket, bedöms finnas en påtaglig risk att den studerande kan komma att skada någon annan person eller värdefull egendom under utbildningen.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om avskiljande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 §, 15 kap. 3 §, 19 kap. 3 §, 21 kap. 6 §, 25 kap. 11 §, 27 kap. 1 §, 30 kap. 25 §, 31 kap. 3 §, 37 kap. 5 §, 38 kap. 7 § och 44 kap. 5 § samt rubriken närmast 31 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Vad som föreskrivs i tryck-frihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter ska i tillämpliga delar gälla också handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekono-miska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflyt-ande. Sådana bolag, föreningar och stiftelser ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndig-heter.
Kommuner och landsting ska anses utöva ett rättsligt bestäm-mande inflytande om de ensamma eller tillsammans
Vad som föreskrivs i tryck-frihetsförordningen om rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter ska i tillämpliga delar gälla också handlingar hos aktiebolag, handelsbolag, ekono-miska föreningar och stiftelser där kommuner eller regioner utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Sådana bolag, föreningar och stiftelser ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myndig-heter.
Kommuner och regioner ska anses utöva ett rättsligt bestäm-mande inflytande om de ensamma eller tillsammans
1. äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en ekonomisk förening med mer än hälften av samtliga röster i bolaget eller föreningen eller på något annat sätt förfogar över så många röster i bolaget eller föreningen,
2. har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller en stiftelse, eller
3. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag.
Vid tillämpningen av andra stycket 1-3 ska inflytande som utövas av en juridisk person över vilken en kommun eller ett landsting bestämmer på det sätt som anges i de nämnda punkterna anses utövat av kommunen eller landstinget.
Första stycket gäller också för handlingar som efter medgivande av en kommun eller ett landsting för viss bestämd tid förvaras hos aktiebolag, handelsbolag, ekonom-iska föreningar eller stiftelser där kommuner eller landsting tidigare har utövat ett rättsligt bestämmande inflytande.
Vad som föreskrivs om kommun-er och landsting i första-tredje styckena tillämpas också på kommunalförbund.
Vid tillämpningen av andra stycket 1-3 ska inflytande som utövas av en juridisk person över vilken en kommun eller en region bestämmer på det sätt som anges i de nämnda punkterna anses utövat av kommunen eller regionen.
Första stycket gäller också för handlingar som efter medgivande av en kommun eller en region för viss bestämd tid förvaras hos aktiebolag, handelsbolag, ekonom-iska föreningar eller stiftelser där kommuner eller regioner tidigare har utövat ett rättsligt bestämmande inflytande.
Vad som föreskrivs om kommun-er och regioner i första-tredje styckena tillämpas också på kommunalförbund.
15 kap.
3 §
Sekretessen enligt 1, 1 a och 2 §§ hindrar inte att uppgifter som avses i 37 kap. 4 § lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
Sekretessen enligt 1, 1 a och 2 §§ hindrar inte att uppgifter som avses i 37 kap. 4 § lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
19 kap.
3 §
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 8 kap. 25 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, 8 kap. 25 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjud-ande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, en region eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 8 kap. 25 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, 8 kap. 25 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjud-ande inom en kommun, en region eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
21 kap.
6 §
Sekretessen enligt 5 § hindrar inte att uppgifter som avses i 37 kap. 4 § lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och för-ordningen (1996:1475) om skyl-dighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
Sekretessen enligt 5 § hindrar inte att uppgifter som avses i 37 kap. 4 § lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyl-dighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
25 kap.
11 §
Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att uppgift lämnas
1. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § i en kommun till en annan sådan myndighet i samma kommun,
2. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § i ett landsting till en annan sådan myndighet i samma landsting,
2. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § i en region till en annan sådan myndighet i samma region,
3. till en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § eller till en enskild vårdgivare enligt vad som föreskrivs om sammanhållen journalföring i patientdatalagen (2008:355),
4. till ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister enligt patientdatalagen,
5. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § inom en kommun eller ett landsting till annan sådan myn-dighet för forskning eller fram-ställning av statistik eller för administration på verksamhets-området, om det inte kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs, eller
5. från en myndighet som bedriver verksamhet som avses i 1 § inom en kommun eller en region till annan sådan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men om uppgiften röjs, eller
6. till en enskild enligt vad som föreskrivs i
- lagen (1988:1473) om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål,
- lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,
- smittskyddslagen (2004:168),
- 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.,
- lagen (2006:496) om blodsäkerhet,
- lagen (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler,
- lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ eller förordning som har meddelats med stöd av den lagen, eller
- 2 kap. lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård.
27 kap.
1 §
Sekretess gäller i verksamhet som avser bestämmande av skatt eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt eller som avser fastighetstaxering för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
Sekretess gäller vidare
1. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som har tillförts databasen,
2. hos kommun eller landsting för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som Skatterättsnämnden har lämnat i ett ärende om förhandsbesked i en skatte- eller taxeringsfråga, och
2. hos kommun eller region för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som Skatterättsnämnden har lämnat i ett ärende om förhandsbesked i en skatte- eller taxeringsfråga, och
3. hos Försäkringskassan för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som Skatteverket har lämnat i ett ärende om särskild sjukförsäkringsavgift.
Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, skattetillägg, återkallelseavgift och förseningsavgift samt expeditionsavgift och tilläggsavgift enligt lagen (2004:629) om trängselskatt. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundande inkomst.
Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3, 4 eller 6 §.
För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund gäller dock sekretessen i högst sjuttio år.
30 kap.
25 §
Får ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting i samband med sådana överläggningar som avses i 9 och 13 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. en uppgift från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket som är sekretessreglerad enligt 23 § första stycket 1, blir sekretessbest-ämmelsen tillämplig på uppgiften även hos landstinget eller kommu-nen. Detta gäller dock inte om det finns en primär sekretessbes-tämmelse till skydd för samma intresse som är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten.
Får en region eller en kommun som inte ingår i en region i samband med sådana överlägg-ningar som avses i 9 och 13 §§ lagen (2002:160) om läkemedels-förmåner m.m. en uppgift från Tandvårds- och läkemedelsför-månsverket som är sekretess-reglerad enligt 23 § första stycket 1, blir sekretessbestämmelsen tilläm-plig på uppgiften även hos regionen eller kommunen. Detta gäller dock inte om det finns en primär sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse som är tillämplig på uppgiften hos den mottagande myndigheten.
31 kap.
Affärsverksamhet hos kommunala eller landstingskommunala företag
Kommunala bolag, stiftelser
och föreningar
3 §
Sekretess gäller i affärsverk-samhet hos en bank, ett kredit-marknadsföretag eller ett värde-pappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjnings-sektorerna, lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i affärsverk-samhet hos en bank, ett kredit-marknadsföretag eller ett värde-pappersbolag som samverkande kommuner eller regioner utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjnings-sektorerna, lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
37 kap.
5 §
Sekretess enligt 4 § hindrar inte att uppgifter som avses i den paragrafen lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
Sekretess enligt 4 § hindrar inte att uppgifter som avses i den paragrafen lämnas till den nationella upplysningsbyrån enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och förordningen (1996:1475) om skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra skyddade personer.
38 kap.
7 §
Sekretess gäller hos kommuner och landsting i verksamhet som avser beredskap för extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap enligt lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap eller planering enligt förfogandelagen (1978:262)
Sekretess gäller hos kommuner och regioner i verksamhet som avser beredskap för extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap enligt lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap eller planering enligt förfogandelagen (1978:262)
1. för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, och
2. för uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än som avses i 1 för den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för verksamheten.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
44 kap.
5 §
Rätten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter inskränks av den tystnadsplikt som följer av
1. förordnande med stöd av 7 § lagen (1999:988) om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet,
2. 7 kap. 1 § 1 lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd bered-skap,
2. 7 kap. 1 § 1 lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd bered-skap,
3. 4 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), och 4. 5 kap. 15 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänste-pensionsinstituts verksamhet i Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §
Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela föreskrifter om att en viss myndighet som lyder under regeringen ska undantas från tillämpningen av 8 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemynd-igande för landsting och kommun i fråga om kommunala myndigheter.
Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela föreskrifter om att en viss myndighet som lyder under regeringen ska undantas från tillämpningen av 8 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemynd-igande för region och kommun i fråga om kommunala myndigheter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Denna lag tillämpas i fråga om tjänster, dock inte
1. finansiella tjänster,
2. elektroniska kommunikationstjänster och tillhandahållande av kommunikationsnät,
3. tjänster på transportområdet,
4. tjänster som tillhandahålls av bemanningsföretag,
5. tjänster som är förbehållna reglerade yrken inom hälso- och sjukvården samt läkemedelstjänster utförda av yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården och som utförs för att bedöma, bibehålla eller återställa patienters hälsotillstånd,
6. audiovisuella tjänster och ljudradiosändningar,
7. tillhandahållande av hasardspel där penningvärden satsas,
8. tjänster som är förenade med offentlig maktutövning,
9. sociala tjänster som rör sub-ventionerat boende, barnomsorg och stöd till permanent eller tillfälligt behövande familjer och enskilda, och som tillhandahålls av eller utförs på uppdrag av stat, kommun eller landsting, eller av välgörenhetsorganisationer erkän-da av stat, kommun eller landsting, och
9. sociala tjänster som rör sub-ventionerat boende, barnomsorg och stöd till permanent eller tillfälligt behövande familjer och enskilda, och som tillhandahålls av eller utförs på uppdrag av stat, kommun eller region, eller av välgörenhetsorganisationer erkän-da av stat, kommun eller region, och
10. privata säkerhetstjänster.
Lagen tillämpas inte på skatteområdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och landsting ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om säkerhetskontroll
vid offentliga sammanträden
i kommuner och landsting
Lag om säkerhetskontroll
vid offentliga sammanträden
i kommuner och regioner
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i skyddslagen (2010:305)
Härigenom föreskrivs att 4 § skyddslagen (2010:305) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Följande byggnader, andra anläggningar och områden kan beslutas vara skyddsobjekt
1. statschefens och tronföljarens residens och bostäder samt statsministerns bostäder,
2. byggnader, andra anläggningar och områden som staten har äganderätt eller nyttjanderätt till och som disponeras av riksdagen eller riksdagsförvaltningen,
3. byggnader och andra anlägg-ningar som staten, en kommun eller ett landsting har äganderätt eller nyttjanderätt till och som används eller är avsedda för att leda eller styra statlig eller kommunal verksamhet,
3. byggnader och andra anlägg-ningar som staten, en kommun eller en region har äganderätt eller nyttjanderätt till och som används eller är avsedda för att leda eller styra statlig eller kommunal verksamhet,
4. byggnader, andra anläggningar och områden som används eller är avsedda för ledning av räddningstjänsten eller totalförsvarets civila delar i övrigt eller för fredstida krishantering, energiförsörjning, vattenförsörjning, elektroniska kommunikationer, transporter eller försvarsindustriella ändamål, och
5. byggnader, andra anläggningar och områden som används eller är avsedda för verksamhet som innefattar upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, verksamhet inom kriminalvården eller Sveriges försörjning med sedlar och mynt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (2010:500)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 7 kap. 3 § luftfartslagen (2010:500) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §
Ett luftfartyg får registreras i Sverige bara om det helt ägs av
1. svenska staten,
2. svensk kommun eller svenskt landsting,
2. svensk kommun eller svensk region
3. medborgare i ett land inom Europeiska unionen (EU-land) eller dödsboet efter en sådan person,
4. bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk nationalitet eller har sitt säte i ett EU-land, eller
5. europeiska ekonomiska intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige.
Även om förutsättningar enligt första stycket inte föreligger får ett luftfartyg registreras i Sverige, om det brukas av någon som avses i första stycket och denne har ett drifttillstånd som är utfärdat i Sverige.
Transportstyrelsen får i ett enskilt fall besluta att ett luftfartyg får registreras i Sverige även om förutsättningar enligt första eller andra stycket inte föreligger. Ett sådant beslut får fattas bara om luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige.
7 kap.
3 §
Ett drifttillstånd får ges endast till
1. svenska staten,
2. svenska kommuner eller landsting,
2. svenska kommuner eller regioner,
3. medborgare i ett land inom Europeiska unionen (EU-land) som har sitt hemvist i Sverige eller till dödsbo efter en sådan person,
4. svenska handelsbolag som endast har bolagsmän som är medborgare i ett EU-land,
5. svenska föreningar, samfund eller stiftelser, som i styrelsen endast har ledamöter som är medborgare i ett EU-land,
6. svenska aktiebolag, om majoriteten av kapitalvärdet och röstvärdet ägs av medborgare i ett EU-land eller av någon som kan få tillstånd enligt denna paragraf,
7. europeiska ekonomiska intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige.
Om ägaren till ett aktiebolag som ansöker om tillstånd enligt denna paragraf är ett annat aktiebolag, ska det som sägs i första stycket 6 också gälla det bolaget.
Ett tillstånd förfaller, om kraven i första och andra styckena inte längre är uppfyllda och rättelse inte sker inom den tid som bestäms av den myndighet som har meddelat tillståndet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, om det finns särskilda skäl, i ett enskilt fall besluta om undantag från denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Lagen gäller för vidareutnyttjande av sådana handlingar som tillhanda-hålls av statliga och kommunala myndigheter.
Lagen gäller också för vidare-utnyttjande av sådana handlingar som tillhandahålls av de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), om handlingarna hör till den verksamhet som anges där, samt sådana handlingar som tillhandahålls av aktiebolag, hand-elsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Dessa organ ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myn-digheter.
Lagen gäller också för vidare-utnyttjande av sådana handlingar som tillhandahålls av de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), om handlingarna hör till den verksamhet som anges där, samt sådana handlingar som tillhandahålls av aktiebolag, hand-elsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner eller regioner utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Dessa organ ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med myn-digheter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län
dels att 4 § ska upphöra att gälla,
dels att 3 och 5-10 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Denna lag gäller för Uppsala läns landsting, Östergötlands läns landsting, Jönköpings läns lands-ting, Kronobergs läns landsting, Skåne läns landsting, Hallands läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Örebro läns landsting, Västmanlands läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Väster-norrlands läns landsting, Jämtlands läns landsting och Norrbottens läns landsting. Lagen gäller också, med undantag för 8 § 1, för Gotlands kommun. Det som sägs om ett landsting i 5-10 §§ gäller i sådant fall kommunen.
Denna lag gäller för Region Uppsala län, Region Östergötlands län, Region Jönköpings län, Region Kronobergs län, Region Skåne län, Region Hallands län, Region Västra Götalands län, Region Örebro län, Region Västmanlands län, Region Gävleborgs län, Region Västernorrlands län, Region Jämtlands län och Region Norrbottens län. Lagen gäller också, med undantag för 8 § 1, för Gotlands kommun. Det som sägs om en region i 5-10 §§ gäller i sådant fall kommunen.
5 §
De landsting som avses i denna lag ska
De regioner som avses i denna lag ska
1. utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling och samordna insatser för genomförandet av strategin,
2. trots 2 kap. 8 § andra stycket kommunallagen (2017:725) besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete, och
3. följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa resultaten av det regionala tillväxtarbetet.
6 §
De landsting som avses i denna lag får utföra uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram.
De regioner som avses i denna lag får utföra uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram.
7 §
De landsting som avses i denna lag ska upprätta och fastställa länsplaner för regional transport-infrastruktur.
De regioner som avses i denna lag ska upprätta och fastställa länsplaner för regional transport-infrastruktur.
8 §
De landsting som avses i denna lag ska samverka med
De regioner som avses i denna lag ska samverka med
1. länets kommuner, och
2. länsstyrelsen och övriga berörda statliga myndigheter.
9 §
De landsting som avses i denna lag ska samråda med företrädare för berörda organisationer och närings-livet i länet.
De regioner som avses i denna lag ska samråda med företrädare för berörda organisationer och närings-livet i länet.
10 §
Statliga myndigheter som bedriver verksamhet i länet ska beakta den strategi som fastställts för länets utveckling.
Länsstyrelsen och övriga stat-liga myndigheter ska inom sina verksamhetsområden lämna de landsting som avses i denna lag det biträde som de behöver för regionalt tillväxtarbete och regional transportinfrastrukturplanering. De ska också löpande informera de landsting som avses i denna lag om pågående och planerade verksam-heter som har betydelse för länets utveckling.
Länsstyrelsen och övriga stat-liga myndigheter ska inom sina verksamhetsområden lämna de regioner som avses i denna lag det biträde som de behöver för regionalt tillväxtarbete och regional transportinfrastrukturplanering. De ska också löpande informera de regioner som avses i denna lag om pågående och planerade verksam-heter som har betydelse för länets utveckling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.
Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, region och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, regionen eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696)
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § och 18 kap. 5 § radio- och tv-lagen (2010:696) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 kap.
4 §
Tillstånd att sända analog kommersiell radio får endast ges till en fysisk eller juridisk person som har finansiella och tekniska förutsättningar att sända under hela tillståndsperioden.
Staten, landsting eller kommuner får inte inneha tillstånd att sända analog kommersiell radio, vare sig direkt eller indirekt genom
Staten, regioner eller kommuner får inte inneha tillstånd att sända analog kommersiell radio, vare sig direkt eller indirekt genom
1. ett företag i vilket ett eller flera sådana subjekt har en del som för dem gemensamt motsvarar minst tjugo procent av samtliga aktier eller andelar eller genom avtal har ett bestämmande inflytande, eller
2. ett företag som enligt 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) är ett dotterföretag till ett företag som avses i 1.
Lydelse enligt lagrådsremissen
En omreglerad spelmarknad
Föreslagen lydelse
18 kap.
5 §
Tillstånd att sända kommersiell radio får återkallas om
1. tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillståndets början,
2. tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor,
3. tillståndshavaren väsentligt brutit mot någon av 14 kap. 2 § samt 15 kap. 1-4, 8-9 a och 10 §§, eller
4. domstol har funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten.
Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio och tv, över mer än ett tillstånd för analog kommersiell radio i ett sändningsområde, och finns det skäl att anta att förfogandet kan inverka menligt på konkurrensen, får det eller de tillstånd återkallas som har lämnats efter det första tillståndet.
Har Myndigheten för press, radio och tv medgett överlåtelse trots att tillståndshavaren redan förfogar över tillstånd att sända analog kommersiell radio i samma sändningsområde, och finns det skäl att anta att överlåtelsen kan inverka menligt på konkurrensen, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Återkallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits.
Om staten, landsting eller kommuner innehar ett tillstånd att sända kommersiell radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § andra stycket ska Myndigheten för press, radio och tv återkalla det tillståndet.
Om staten, regioner eller kommuner innehar ett tillstånd att sända kommersiell radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § andra stycket ska Myndigheten för press, radio och tv återkalla det tillståndet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 6 §§, 4 kap. 15 §, 15 kap. 14, 30, 31, 39 och 40 §§, 16 kap. 48-50 §§, 17 kap. 17-19 och 21, 21 a, 23 och 26 a §§, 18 kap. 13, 27, 29 och 30 §§, 19 kap. 40-43 och 44 a §§, 20 kap. 18, 19 d och 22 §§, 21 kap. 15 §, 23 kap. 1, 5, 6, 8 och 9 §§, 26 kap. 17 §, 28 kap. 5 och 12 §§ och 29 kap. 1, 6, 10 och 26 §§ och rubrikerna närmast före 2 kap. 3 §, 15 kap. 31 §, 17 kap. 18 §, 18 kap. 29 §, 28 kap. 5 och 12 §§ och 29 kap. 6 § skollagen (2010:800) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
Landsting
Regioner
3 §
Ett landsting får vara huvudman för gymnasieskola, gymnasie-särskola, kommunal vuxenutbild-ning och särskild utbildning för vuxna i den utsträckning som anges i denna lag.
I ett landsting som är huvudman för sådana skolformer som anges i första stycket ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra landstingets uppgifter enligt denna lag.
En region får vara huvudman för gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna i den utsträckning som anges i denna lag.
I en region som är huvudman för sådana skolformer som anges i första stycket ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra regionens uppgifter enligt denna lag.
För en sådan nämnd som avses i andra stycket gäller det som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:725).
6 §
För att ett bolag eller en för-ening, där en kommun eller ett landsting äger aktier eller andelar eller på annat sätt har ett rättsligt inflytande över verksamheten, ska godkännas som huvudman enligt 5 § gäller utöver vad som föreskrivs där att
1. bestämmanderätten inte tillkommer enbart en eller flera kommuner eller landsting eller juridiska personer där en kommun eller ett landsting genom ägande eller på annat sätt har ett rättsligt bestämmande inflytande,
2. samverkan mellan en kommun eller ett landsting och en enskild är nödvändig för att verksamheten ska komma till stånd, och
För att ett bolag eller en för-ening, där en kommun eller en region äger aktier eller andelar eller på annat sätt har ett rättsligt inflytande över verksamheten, ska godkännas som huvudman enligt 5 § gäller utöver vad som föreskrivs där att
1. bestämmanderätten inte tillkommer enbart en eller flera kommuner eller regioner eller juridiska personer där en kommun eller en region genom ägande eller på annat sätt har ett rättsligt bestämmande inflytande,
2. samverkan mellan en kommun eller en region och en enskild är nödvändig för att verksamheten ska komma till stånd, och
3. det finns särskilda skäl med hänsyn till utbildningens innehåll eller utformning.
4 kap.
15 §
En kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för enligt bestämmelserna om själv-förvaltningsorgan i 8 kap. 4-8 §§ kommunallagen (2017:725) om inte annat följer av denna lag.
En kommun eller en region får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller regionen är huvudman för enligt bestämmelserna om själv-förvaltningsorgan i 8 kap. 4-8 §§ kommunallagen (2017:725) om inte annat följer av denna lag.
15 kap.
14 §
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå.
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskola anordnad av kommuner, landsting och enskilda huvudmän.
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskola anordnad av kommuner, regioner och enskilda huvudmän
30 §
Varje kommun ansvarar för att ungdomarna i kommunen erbjuds gymnasieutbildning av god kvalitet.
Kommunen kan erbjuda ut-bildning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting enligt samverkansavtal med kommunen eller landstinget. Kom-muner som har ingått ett samver-kansavtal bildar ett samver-kansområde för utbildningen.
Kommunen kan erbjuda ut-bildning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller en region enligt samverkansavtal med kommunen eller regionen. Kom-muner som har ingått ett samver-kansavtal bildar ett samver-kansområde för utbildningen.
Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål.
Utbildning anordnad
av landsting
Utbildning anordnad av regioner
31 §
Ett landsting får anordna utbildningar på sådana nationella program som avser naturbruk och omvårdnad.
Efter överenskommelse med en kommun får landstinget anordna utbildning även på andra nationella program.
Av 17 kap. 17 och 18 §§ följer vilken utbildning på introduk-tionsprogram som får anordnas av ett landsting.
Av 17 a kap. 2 § följer att ett landsting som anordnar utbildning på teknikprogrammet också får anordna vidareutbildning i form av ett fjärde tekniskt år.
En region får anordna utbild-ningar på sådana nationella pro-gram som avser naturbruk och omvårdnad.
Efter överenskommelse med en kommun får regionen anordna utbildning även på andra nationella program.
Av 17 kap. 17 och 18 §§ följer vilken utbildning på introduk-tionsprogram som får anordnas av en region.
Av 17 a kap. 2 § följer att en region som anordnar utbildning på teknikprogrammet också får anordna vidareutbildning i form av ett fjärde tekniskt år.
39 §
Avgifter får inte tas ut för insatser för omvårdnad i boendet eller habilitering som tillhandahålls av staten, en kommun eller ett landsting i anslutning till en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning.
Avgifter får inte tas ut för insatser för omvårdnad i boendet eller habilitering som tillhandahålls av staten, en kommun eller en region i anslutning till en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för kost och logi.
40 §
Hemkommunen ska betala er-sättning för kostnader för boende och omvårdnad i boendet för elever på Rh-anpassad utbildning. Hemlandstinget eller, i förekom-mande fall hemkommunen, ska betala ersättning för kostnader för habilitering. Ersättningarna ska betalas till den huvudman som enligt avtal med staten svarar för verksamheten.
Hemkommunen ska betala er-sättning för kostnader för boende och omvårdnad i boendet för elever på Rh-anpassad utbildning. Hemregionen eller, i förekom-mande fall hemkommunen, ska betala ersättning för kostnader för habilitering. Ersättningarna ska betalas till den huvudman som enligt avtal med staten svarar för verksamheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättningar enligt första stycket.
16 kap.
48 §
Innan en kommun eller ett landsting tar emot en sökande som inte är hemmahörande i kom-munen eller samverkansområdet för utbildningen ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkommun. Yttrande behöver dock inte inhämtas, om det med hänsyn till tidigare avgivet yttrande eller av andra skäl är onödigt.
Innan en kommun eller en region tar emot en sökande som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildnin-gen ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkommun. Yttrande behöver dock inte inhämtas, om det med hänsyn till tidigare avgivet yttrande eller av andra skäl är onödigt.
49 §
En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter flyttar från kommunen eller sam-verkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning.
Erbjuder den nya hemkom-munen inte den aktuella utbild-ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen.
En elev som med anledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 6 kap. 1 § social-tjänstlagen (2001:453) flyttar från kommunen eller samverkans-området för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget, om kommunen erbjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller boende.
Erbjuder den nya hemkom-munen inte den aktuella utbild-ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen.
En elev som med anledning av placering i ett hem för vård eller boende enligt 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) flyttar från kommunen eller samverkans-området för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget, om kommunen erbjuder sådan utbildning. Om den inte erbjuder den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen, om detta inte hindrar eleven från att vistas i hemmet för vård eller boende.
49 a §
En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter placeras i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) och som är beläget i en annan kommun än hemkommunen eller samverkansområdet för utbildningen har rätt att i hemkommunen fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen när eleven efter placeringen återvänder till hemkommunen, om den erbjuder sådan utbildning. Detsamma gäller den elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget.
Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen.
Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen.
50 §
En kommun som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av dennes hemkommun (interkommunal ersättning).
Första stycket gäller även ett landsting som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i sam-verkansområdet för utbildningen.
Första stycket gäller även en region som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i sam-verkansområdet för utbildningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om interkommunal ersättning.
17 kap.
17 §
En kommun eller ett landsting som anordnar ett yrkesprogram får anordna programinriktat indivi-duellt val som är inriktat mot yrkesprogrammet.
En kommun eller en region som anordnar ett yrkesprogram får anordna programinriktat indivi-duellt val som är inriktat mot yrkesprogrammet.
Utbildning anordnad
av landsting
Utbildning anordnad av regioner
18 §
Ett landsting får, utöver vad som följer av 17 §, efter överens-kommelse med en kommun anordna yrkesintroduktion och in-dividuellt alternativ. Mottagande till utbildningar som utformats för en grupp elever
En region får, utöver vad som följer av 17 §, efter överens-kommelse med en kommun anordna yrkesintroduktion och in-dividuellt alternativ. Mottagande till utbildningar som utformats för en grupp elever
19 §
En kommun eller ett landsting som anordnar programinriktat individuellt val eller yrkesintro-duktion som har utformats för en grupp elever ska ta emot alla de behöriga sökande till utbildningen som hör hemma i kommunen eller samverkansområdet för utbildning-en.
En kommun eller en region som anordnar programinriktat indivi-duellt val eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever ska ta emot alla de behöriga sökande till utbildningen som hör hemma i kommunen eller samverkansområdet för utbildning-en.
En elev som vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) ska vid beslut om mottagande enligt första stycket jämställas med den som är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen.
Om det finns platser över på utbildningen, sedan alla sökande som ska tas emot enligt första och andra styckena har antagits, får kommunen eller landstinget ta emot andra behöriga sökande till utbildningen.
Om det finns platser över på utbildningen, sedan alla sökande som ska tas emot enligt första och andra styckena har antagits, får kommunen eller regionen ta emot andra behöriga sökande till utbildningen.
21 §
En kommun som anordnar preparandutbildning, yrkesintroduktion som inte har utformats för en grupp elever, individuellt alternativ eller språkintroduktion får ta emot ungdomar som uppfyller behörighetsvillkoren för respektive utbildning även om de inte kommer från kommunen.
Även ett landsting som anordnar yrkesintroduktion, som inte har utformats för en grupp elever eller individuellt alternativ, får ta emot behöriga ungdomar till utbildningen oberoende av vilken kommun de kommer från.
Även en region som anordnar yrkesintroduktion, som inte har utformats för en grupp elever eller individuellt alternativ, får ta emot behöriga ungdomar till utbildningen oberoende av vilken kommun de kommer från.
21 a §
En kommun som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § första stycket ska ta emot ungdomar som uppfyller behörighetsvillkoren för respektive utbildning om de på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildni-ngen. Det gäller också för ett landsting som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § andra stycket.
En kommun som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § första stycket ska ta emot ungdomar som uppfyller behörighetsvillkoren för respektive utbildning om de på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildni-ngen. Det gäller också för en region som anordnar sådan utbildning som avses i 21 § andra stycket.
23 §
En kommun som på programinriktat individuellt val har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av dennes hemkommun (interkommunal ersättning).
Första stycket gäller även ett landsting som på programinriktat individuellt val antagit en elev som inte är hemmahörande i sam-verkansområdet för utbildningen.
Första stycket gäller även en region som på programinriktat individuellt val antagit en elev som inte är hemmahörande i sam-verkansområdet för utbildningen.
Om inte den anordnande huvudmannen och hemkommunen kommer överens om annat, ska den interkommunala ersättningen beräknas enligt 24-27 §§.
26 a §
En kommun eller ett landsting som enligt 19 § andra stycket har tagit emot en elev på programinriktat individuellt val eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun. Detsamma gäller den kommun eller det landsting som enligt 21 a § har tagit emot en elev på preparandutbildning, yrkesintroduktion som inte har utformats för en grupp elever, individuellt alternativ eller språkintroduktion.
En kommun eller en region som enligt 19 § andra stycket har tagit emot en elev på programinriktat individuellt val eller yrkesintroduktion som har utformats för en grupp elever ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun. Detsamma gäller den kommun eller den region som enligt 21 a § har tagit emot en elev på preparandutbildning, yrkesintroduktion som inte har utformats för en grupp elever, individuellt alternativ eller språkintroduktion.
Om den anordnande huvudmannen och elevens hemkommun inte kommer överens om annat ska ersättningen för utbildningen motsvara anordnarens självkostnad.
18 kap.
13 §
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasiesärskolan, gymnasieskolan, särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå.
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasiesär-skola anordnad av kommuner, landsting och enskilda huvudmän.
Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasiesär-skola anordnad av kommuner, regioner och enskilda huvudmän.
27 §
Varje kommun ansvarar för att alla ungdomar i kommunen som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp erbjuds utbildning av god kvalitet i gymnasiesärskolan.
Kommunen får erbjuda utbild-ning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting enligt samverkansavtal med kommunen eller landstinget. Kommuner som har ingått ett samverkansavtal bildar ett sam-verkansområde för utbildningen.
Kommunen får erbjuda utbild-ning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller en region enligt samverkansavtal med kom-munen eller regionen. Kommuner som har ingått ett samverkansavtal bildar ett samverkansområde för utbildningen.
Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål.
Utbildning får anordnas
av landsting
Utbildning får anordnas
av regioner
29 §
Efter överenskommelse med en kommun får ett landsting anordna utbildning i gymnasiesärskolan på nationella och individuella program.
Efter överenskommelse med en kommun får en region anordna utbildning i gymnasiesärskolan på nationella och individuella program.
30 §
Elever i gymnasiesärskola med offentlig huvudman har rätt till kostnadsfri skolskjuts inom hemkommunen från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsnedsättning eller någon annan särskild omständighet.
För elever som går i en annan kommuns gymnasiesärskola ska hemkommunen anordna skolskjuts i de fall det kan ske utan orga-nisatoriska eller ekonomiska svårigheter.
Elevens hemkommun eller det landsting som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket.
Elevens hemkommun eller den region som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket.
19 kap.
40 §
En kommun får ta emot en elev från en annan kommun på ett individuellt program i sin gym-nasiesärskola under förutsättning att hemkommunen har bedömt att eleven inte kan följa under-visningen på ett nationellt pro-gram. Även ett landsting får ta emot en elev på ett individuellt program under samma förutsättning.
Det som sägs i första stycket gäller dock endast om hem-kommunen och den mottagande kommunen eller landstinget kommer överens om ersättningen för utbildningen.
En kommun får ta emot en elev från en annan kommun på ett individuellt program i sin gym-nasiesärskola under förutsättning att hemkommunen har bedömt att eleven inte kan följa under-visningen på ett nationellt pro-gram. Även en region får ta emot en elev på ett individuellt program under samma förutsättning.
Det som sägs i första stycket gäller dock endast om hem-kommunen och den mottagande kommunen eller regionen kommer överens om ersättningen för utbildningen.
40 a §
En kommun eller ett landsting ska ta emot en elev på ett individuellt program om
En kommun eller en region ska ta emot en elev på ett individuellt program om
1. eleven vistas i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen på grund av placering i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), och
2. hemkommunen har bedömt att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program.
41 §
Innan en kommun tar emot en sökande som inte är hemma-hörande i kommunen eller sam-verkansområdet för utbildningen ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkommun. Yttrandet ska innehålla uppgift om huruvida eleven tillhör gymnasiesärskolans målgrupp. Detsamma gäller innan ett landsting tar emot en sökande. I de fall där eleven har sökt till ett individuellt program ska yttrandet också innehålla uppgifter om huruvida eleven kan följa ett nationellt program och om överenskommelse om ersättning för utbildningen enligt 40 §.
Innan en kommun tar emot en sökande som inte är hemma-hörande i kommunen eller sam-verkansområdet för utbildningen ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkommun. Yttrandet ska innehålla uppgift om huruvida eleven tillhör gymnasiesärskolans målgrupp. Detsamma gäller innan en region tar emot en sökande. I de fall där eleven har sökt till ett individuellt program ska yttrandet också innehålla uppgifter om huruvida eleven kan följa ett nationellt program och om överenskommelse om ersättning för utbildningen enligt 40 §.
42 §
En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter flyttar från kommunen eller sam-verkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning.
Erbjuder den nya hemkom-munen inte den aktuella utbild-ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen.
Erbjuder den nya hemkom-munen inte den aktuella utbild-ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen.
42 a §
En elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning och som därefter placeras i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) och som är beläget i en annan kommun än hemkommunen eller samverkansområdet för utbildningen har rätt att i hemkommunen fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet eller den påbörjade inriktningen när eleven efter placeringen återvänder till hemkommunen, om den erbjuder sådan utbildning. Detsamma gäller den elev som har påbörjat ett nationellt program eller en nationell inriktning i den kommun där hemmet för vård eller boende är beläget.
Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen.
Erbjuder hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller en region som anordnar utbildningen.
43 §
En kommun som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av hans eller hennes hemkommun (interkommunal ersättning).
Första stycket gäller även ett landsting som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i sam-verkansområdet för utbildningen.
Första stycket gäller även en region som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i sam-verkansområdet för utbildningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om interkommunal ersättning för de nationella programmen.
44 a §
En kommun eller ett landsting som har tagit emot en elev på ett individuellt program enligt 40 a § ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun.
En kommun eller en region som har tagit emot en elev på ett individuellt program enligt 40 a § ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun.
Om den anordnande huvudmannen och elevens hemkommun inte kommer överens om annat ska ersättningen för utbildningen motsvara anordnarens självkostnad.
20 kap.
18 §
Ett landsting får tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå inom områdena naturbruk och omvårdnad. Efter överenskom-melse med en kommun får landstinget tillhandahålla utbild-ning på gymnasial nivå även inom andra områden.
En region får tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå inom områdena naturbruk och omvårdnad. Efter överenskom-melse med en kommun får regi-onen tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå även inom andra områden.
19 d §
Den som har rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå enligt 19, 19 a eller 19 b § har rätt att delta i sådan utbildning i en annan kommun än sin hemkommun eller i ett landsting, om utbildningen finns där och inte erbjuds av hemkommunen.
Den som har rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå enligt 19, 19 a eller 19 b § har rätt att delta i sådan utbildning i en annan kommun än sin hemkommun eller i en region, om utbildningen finns där och inte erbjuds av hemkommunen.
När det gäller ungdomar som har sådan rätt som avses i första stycket ska bestämmelserna i 15 kap. 32 § tillämpas till och med första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år.
22 §
Den huvudman som anordnar utbildning på gymnasial nivå beslutar om den sökande ska tas emot till utbildningen.
Hemkommunen ska ta emot en sökande om de villkor som anges i 20 § är uppfyllda eller om den sökande har rätt till utbildning enligt 19, 19 a eller 19 b §.
En kommun ska ta emot en sökande från en annan kommun och ett landsting ska ta emot en sökande, om
En kommun ska ta emot en sökande från en annan kommun och en region ska ta emot en sökande, om
1. de villkor som anges i 20 § är uppfyllda eller om den sökande har rätt till utbildning enligt 19, 19 a eller 19 b §, och
2. hemkommunen har åtagit sig eller, efter överklagande enligt 28 kap. 12 §, ska åta sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning.
Av ett beslut om att en sökande ska tas emot ska det framgå på vilken eller vilka grunder den sökande tas emot.
21 kap.
15 §
Ett landsting får efter överens-kommelse med en kommun till-handahålla utbildning på gym-nasial nivå.
En region får efter överens-kommelse med en kommun till-handahålla utbildning på gym-nasial nivå.
Lydelse enligt lagrådsremissen Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet
Föreslagen lydelse
23 kap.
1 §
En kommun, ett landsting eller en enskild huvudman får enligt bestämmelserna i detta kapitel med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal om att någon annan än kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen utför uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag (entreprenad).
En kommun, en region eller en enskild huvudman får enligt bestämmelserna i detta kapitel med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal om att någon annan än kommunen, regionen eller den enskilde huvudmannen utför uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag (entreprenad).
Ersättning som följer av ett avtal enligt första stycket till sådana privata utförare som avses i 10 kap. 7 § kommunallagen (2017:725) får, i fråga om juridiska personer, endast lämnas om utföraren har tillstånd att ta emot offentlig finansiering enligt 2 a kap.
Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) om anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar får en kommun eller ett landsting genom ett avtal enligt första stycket utföra uppgifter åt en annan huvudman inom skol-väsendet.
Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) om anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar får en kommun eller en region genom ett avtal enligt första stycket utföra uppgifter åt en annan huvudman inom skolväsendet.
De bestämmelser som finns för en utbildning eller en annan verksamhet enligt denna lag ska med de undantag som anges i detta kapitel gälla även vid entreprenad.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Om det finns särskilda skäl får regeringen efter ansökan av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman i andra fall än som anges i 2 och 3 a-4 a §§ medge att kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen får överlämna åt någon annan att bedriva undervisning inom skol-väsendet på entreprenad.
Om det finns särskilda skäl får regeringen efter ansökan av en kommun, en region eller en enskild huvudman i andra fall än som anges i 2 och 3 a-4 a §§ medge att kommunen, regionen eller den enskilde huvudmannen får överlämna åt någon annan att bedriva undervisning inom skol-väsendet på entreprenad.
6 §
Om en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman över-lämnar uppgiften att bedriva under-visning på entreprenad, får kommunen, landstinget eller den enskilde huvudmannen överlämna den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisnings-uppgift.
Kommunen eller landstinget får när det gäller kommunal vuxen-utbildning och särskild utbildning för vuxna överlämna även den myndighetsutövning som hör till rektorns uppgifter.
Om en kommun, en region eller en enskild huvudman överlämnar uppgiften att bedriva undervisning på entreprenad, får kommunen, regionen eller den enskilde huvudmannen överlämna den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisningsuppgift.
Kommunen eller regionen får när det gäller kommunal vuxen-utbildning och särskild utbildning för vuxna överlämna även den myndighetsutövning som hör till rektorns uppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om begränsningar när det gäller överlämnande av rektorsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.
8 §
En kommun får sluta avtal med en annan kommun om att denna ska ta över ansvaret för kommunens uppgifter inom förskolan, fritidshemmet, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap.
En kommun får också sluta avtal med ett landsting om att detta ska ta över ansvaret för kommunens uppgifter inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande eller gymnasial nivå eller inom särskild utbildning för vuxna.
En kommun får också sluta avtal med en region om att detta ska ta över ansvaret för kommunens uppgifter inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande eller gymnasial nivå eller inom särskild utbildning för vuxna.
9 §
En kommun får som huvudman överlåta ansvaret för sådana medicinska insatser som anges i 2 kap. 25-28 §§ till ett landsting, om kommunen och landstinget är överens om detta. På samma sätt får ett landsting överlåta ansvaret till en kommun.
Staten eller en enskild får som huvudman överlåta ansvaret för de medicinska insatser som anges i 2 kap. 25-28 §§ till en kommun eller ett landsting, om huvudmannen och kommunen eller landstinget är överens om detta.
En kommun får som huvudman överlåta ansvaret för sådana medicinska insatser som anges i 2 kap. 25-28 §§ till en region, om kommunen och regionen är överens om detta. På samma sätt får en region överlåta ansvaret till en kommun.
Staten eller en enskild får som huvudman överlåta ansvaret för de medicinska insatser som anges i 2 kap. 25-28 §§ till en kommun eller en region, om huvudmannen och kommunen eller regionen är överens om detta.
26 kap.
17 §
Statens skolinspektion får när det gäller en verksamhet som bedrivs av en kommun eller ett landsting besluta att staten på kommunens eller landstingets bekostnad ska vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse, om kommunen eller landstinget.
Statens skolinspektion får när det gäller en verksamhet som bedrivs av en kommun eller en region besluta att staten på kommunens eller regionens bekostnad ska vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse, om kommunen eller regionen.
1. inte har följt ett föreläggande enligt 10 §, och
2. grovt eller under längre tid åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Har staten haft kostnader för en åtgärd som vidtagits med stöd av denna paragraf, får denna kostnad kvittas mot belopp som staten annars skulle ha betalt ut till kommunen eller landstinget.
Har staten haft kostnader för en åtgärd som vidtagits med stöd av denna paragraf, får denna kostnad kvittas mot belopp som staten annars skulle ha betalt ut till kommunen eller regionen.
28 kap.
Beslut av en kommun
eller ett landsting
Beslut av en kommun
eller en region
5 §
Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos all-män förvaltningsdomstol i fråga om
Beslut av en kommun eller en region får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i fråga om
1. godkännande enligt 2 kap. 5 § eller återkallelse av sådant godkännande enligt 26 kap. 13 eller 14 §,
2. bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 eller 35 § eller 19 kap. 45 §,
3. avstängning enligt 5 kap. 17 eller 19 §,
4. föreläggande för vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter enligt 7 kap. 23 §,
5. skolskjuts enligt 9 kap. 15 b § första stycket, 9 kap. 15 c § första stycket, 10 kap. 32 § första stycket, 10 kap. 33 § första stycket, 11 kap. 31 § första stycket, 11 kap. 32 § första stycket, 18 kap. 30 § första stycket eller 18 kap. 31 § första stycket,
6. ekonomiskt stöd till inackordering enligt 15 kap. 32 § eller 18 kap. 32 § första stycket,
7. medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt eller
återkallelse av sådant medgivande enligt 24 kap. 23 eller 24 §,
8. rätt till bidrag enligt 25 kap. 10 eller 15 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 26 kap. 13 §,
9. bidrag enligt 25 kap. 11 §,
10. tillfälligt verksamhetsförbud enligt 26 kap. 18 §, eller
11. vitesföreläggande enligt 26 kap. 27 §.
Beslut av en kommun
eller ett landsting
Beslut av en kommun
eller en region
12 §
Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos Skol-väsendets överklagandenämnd i fråga om
Beslut av en kommun eller en region får överklagas hos Skol-väsendets överklagandenämnd i fråga om
1. barns mottagande i grundsärskolan enligt 7 kap. 5 § eller tillhörighet till grundsärskolans målgrupp enligt 7 kap. 5 b §,
2. uppskjuten skolplikt enligt 7 kap. 10 § andra stycket,
3. skolpliktens förlängning enligt 7 kap. 13 § eller skolpliktens upphörande enligt 7 kap. 14 §,
4. mottagande av en elev från en annan kommun enligt 9 kap. 13 §, 10 kap. 25 § eller 11 kap. 25 §,
5. åtgärder enligt 10 kap. 29 § tredje stycket för en elev som inte bor hemma,
6. placering vid en annan skolenhet än den vårdnadshavaren önskar enligt 9 kap. 15 § andra stycket, 10 kap. 30 § andra stycket eller 11 kap. 29 § andra stycket,
7. mottagande i första hand enligt 16 kap. 36 §, mottagande enligt 17 kap. 14 § när det gäller en utbildning i gymnasieskolan som utformats för en grupp elever, mottagande enligt 17 a kap. 18 § eller mottagande i första hand enligt 19 kap. 29 § första stycket,
8. tillhörighet till målgruppen för gymnasiesärskolan enligt 18 kap. 5 eller 7 §,
9. mottagande till kommunal vuxenutbildning enligt 20 kap. 13 §, 14 § andra stycket, 22 § eller 33 § eller till särskild utbildning för vuxna enligt 21 kap. 7 § tredje stycket,
10. upphörande av utbildningen för en elev i kommunal vuxen-utbildning enligt 20 kap. 9 § andra stycket eller i särskild utbildning för vuxna enligt 21 kap. 9 § andra stycket,
11. att på nytt bereda kommunal vuxenutbildning enligt 20 kap. 9 § tredje eller fjärde stycket eller särskild utbildning för vuxna enligt 21 kap. 9 § tredje stycket,
12. åtagande om interkommunal ersättning enligt 20 kap. 21 § tredje stycket, eller
13. rätt till utbildning eller annan verksamhet för någon som avses i 29 kap. 2 § andra stycket 3.
Beslut som avses i första stycket 1, 4 och 7-12 får överklagas endast av barnet, eleven eller den sökande.
29 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om
- bosättning (2-5 §§),
- hemkommun och hemlandsting (6 §),
- hemkommun och hemregion (6 §),
- utlandssvenska elever (7 §),
- personer med begåvningsmässig funktionsnedsättning (8 §),
- kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar (9 §),
- handläggning (10 och 11 §§),
- talerätt (12 §),
- samverkan och anmälan till socialnämnden (13 §),
- tystnadsplikt (14 §),
- International Baccalaureate (17 §),
- överlämnande av betygshandlingar (18 §),
- informationsskyldighet (19 §),
- uppgiftsskyldighet (19 a §), och
- övriga bemyndiganden (20-29 §§).
Hemkommun
och hemlandsting
Hemkommun och hemregion
6 §
Med en persons hemkommun avses i denna lag den kommun som personen är folkbokförd i.
För den som är bosatt i landet utan att vara folkbokförd här avses med hemkommun den kommun som han eller hon stadigvarande vistas i eller, om han eller hon saknar stadigvarande vistelseort, den kommun som han eller hon för tillfället uppehåller sig i. Detsamma gäller den som är kvarskriven i en kommun enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481).
Med hemlandsting avses det landsting som hemkommunen hör till.
Med hemregion avses den region som hemkommunen hör till.
10 §
I ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild enligt denna lag hos en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223) tillämpas:
I ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild enligt denna lag hos en kommun, en region eller en enskild huvudman ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223) tillämpas:
- 14 § första stycket om en parts rätt att meddela sig muntligen,
- 15 § om anteckning av uppgifter,
- 16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av uppgifter,
- 20 § om motivering av beslut,
- 21 § om underrättelse av beslut, och
- 26 § om rättelse av skrivfel eller liknande.
I sådana ärenden hos en enskild huvudman ska också 11 och 12 §§ förvaltningslagen tillämpas.
Bestämmelserna i 16 och 17 §§ förvaltningslagen gäller dock inte uppgifter som rör någon annan sökande i ett ärende om plats i utbildning eller annan verksamhet enligt denna lag. Det som sägs i denna paragraf gäller inte vid betygssättning.
26 §
26 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om bestämmandet av det bidrag som kommunerna enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 §, 19 kap. 45 § och 25 kap. 11 § är skyldiga att lämna till fristående förskolor, fristående skolor och enskilt bedriven pedagogisk omsorg.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun eller ett landsting att lämna uppgifter om verksamheten som behövs för beslut om bidrag till fristående förskolor och fristående skolor samt hur bidrag till en fristående förskola eller fristående skola eller annan enskild verksamhet har be-räknats.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun eller en region att lämna uppgifter om verksamheten som behövs för beslut om bidrag till fristående förskolor och fristående skolor samt hur bidrag till en fristående förskola eller fristående skola eller annan enskild verksamhet har beräknats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800)
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:801) om införande av skollagen (2010:800)
dels att 24-27 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast efter 23 § ska lyda "Region som huvudman".
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
24 §
Trots bestämmelserna om huvudmän i den nya skollagen får ett landsting vara huvudman för grundskola för elever med autism eller autismliknande tillstånd och för grundsärskola, om landstinget bedrev obligatorisk särskola vid utgången av juni 2011.
Trots bestämmelserna om huvudmän i den nya skollagen får en region vara huvudman för grundskola för elever med autism eller autismliknande tillstånd och för grundsärskola, om landstinget bedrev obligatorisk särskola vid utgången av juni 2011.
Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över elevhemsboende vid utbildning som avses i första stycket.
25 §
Trots bestämmelserna om huvudmän i den nya skollagen får ett landsting vara huvudman för gymnasieskola eller kommunal vuxenutbildning inom andra områden än naturbruk eller omvårdnad om utbildningen
Trots bestämmelserna om huvudmän i den nya skollagen får en region vara huvudman för gymnasieskola eller kommunal vuxenutbildning inom andra områden än naturbruk eller omvårdnad om utbildningen
1. bedrevs före den 1 juli 1991 och har bedrivits sedan dess, och
2. under hela tiden har stått öppen för sökande från hela landet och förblir det.
26 §
När ett landsting bedriver utbildning med stöd av 24 eller 25 § ska de bestämmelser i den nya skollagen och denna lag som gäller för en offentlig huvudman för utbildning i den aktuella skolformen tillämpas på landstinget. Landstinget ska för utbildning i grundskola eller grundsärskola även tillämpa 7 kap. 22 § i den nya skollagen på samma sätt som en enskild huvudman.
När en region bedriver utbildning med stöd av 24 eller 25 § ska de bestämmelser i den nya skollagen och denna lag som gäller för en offentlig huvudman för utbildning i den aktuella skolformen tillämpas på regionen. Regionen ska för utbildning i grundskola eller grundsärskola även tillämpa 7 kap. 22 § i den nya skollagen på samma sätt som en enskild huvudman.
27 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om landstingets befattning med sådan utbildning som avses i 24 och 25 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om regionens befattning med sådan utbildning som avses i 24 och 25 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § plan- och bygglagen (2010:900) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
I denna lag avses med
allmän plats: en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov,
bebygga: att förse ett område med ett eller flera byggnadsverk,
bebyggelse: en samling av byggnadsverk som inte enbart består av andra anläggningar än byggnader,
byggherre: den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten,
byggnad: en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den,
byggnadsnämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter enligt denna lag,
byggnadsverk: en byggnad eller annan anläggning,
byggprodukt: en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk,
exploateringsavtal: avtal om genomförande av en detaljplan och om medfinansieringsersättning mellan en kommun och en byggherre eller en fastighetsägare avseende mark som inte ägs av kommunen, dock inte avtal mellan en kommun och staten om utbyggnad av statlig transportinfrastruktur,
genomförandetiden: den tid för genomförandet av en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21-25 §§,
kvartersmark: mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde, markanvisning: ett avtal mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om överlåtelse eller upplåtelse av ett visst av kommunen ägt markområde för bebyggande,
medfinansieringsersättning: ersättning som en byggherre eller en fastighetsägare i samband med genomförande av en detaljplan åtar sig att betala för en del av en kommuns kostnad för bidrag till byggande av en viss väg eller järnväg som staten eller ett landsting ansvarar för,
medfinansieringsersättning: ersättning som en byggherre eller en fastighetsägare i samband med genomförande av en detaljplan åtar sig att betala för en del av en kommuns kostnad för bidrag till byggande av en viss väg eller järnväg som staten eller en region ansvarar för,
miljönämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet,
nybyggnad: uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en tidigare uppförd byggnad till en ny plats,
ombyggnad: ändring av en byggnad som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas,
omgivningsbuller: buller från flygplatser, industriell verksamhet, spårtrafik och vägar,
planläggning: arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller områdesbestämmelser,
sammanhållen bebyggelse: bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark,
tillbyggnad: ändring av en byggnad som innebär en ökning av byggnadens volym,
tomt: ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål,
underhåll: en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde, och
ändring av en byggnad: en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1065) om kollektivtrafik
dels att 2 kap. 1, 1 a, 1 b, 2, 6, 7, 9, 11, 12 och 15 §§ och 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 7 §, med följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
7 §
I denna lag avses med regioner regioner enligt 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:725).
2 kap.
1 §
Landstinget och kommunerna inom ett län ansvarar gemensamt för den regionala kollektivtrafi-ken, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Landstinget och kommunerna får dock komma överens om att antingen lands-tinget eller kommunerna ska bära ansvaret.
I Stockholms län ansvarar landstinget ensamt för den regionala kollektivtrafiken, om inte landstinget och kommunerna kommer överens om att gemensamt ansvara för denna trafik eller om att endast kommunerna ska bära ansvaret.
Regionen och kommunerna inom ett län ansvarar gemensamt för den regionala kollektivtrafiken, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Regionen och kom-munerna får dock komma överens om att antingen regionen eller kommunerna ska bära ansvaret.
I Stockholms län ansvarar regionen ensamt för den regionala kollektivtrafiken, om inte regionen och kommunerna kommer överens om att gemensamt ansvara för denna trafik eller om att endast kommunerna ska bära ansvaret.
I Gotlands län ansvarar kommunen för den regionala kollektivtrafiken.
Den eller de som ansvarar för kollektivtrafiken enligt första-tredje styckena ansvarar också för persontransporter enligt lagen (1997:736) om färdtjänst eller lagen (1997:735) om riksfärdtjänst i sådana kommuner som överlåtit sina uppgifter enligt någon av dessa lagar till den regionala kollektivtrafikmyndighet som avses i 2 §.
1 a §
Om landstinget och kommunerna i samma län har kommit överens om att landstinget ensamt ska bära ansvaret för den regionala kollektivtrafiken, får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämningen mellan kommunerna. Sådana bidrag får lämnas längst intill utgången av det femte året från det att ansvaret överfördes.
Om regionen och kommunerna i samma län har kommit överens om att regionen ensamt ska bära ansvaret för den regionala kollektivtrafiken, får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämningen mellan kommunerna. Sådana bidrag får lämnas längst intill utgången av det femte året från det att ansvaret överfördes.
1 b §
Om ett landsting ensamt ska ansvara för den regionala kollektiv-trafiken i länet, får en kommun inom länet träffa avtal med landstinget om kostnadsansvar för regional kollektivtrafik som är av bättre kvalitet eller billigare för resenärerna än vad landstinget annars skulle tillhandahålla.
Om en region ensamt ska an-svara för den regionala kollektiv-trafiken i länet, får en kommun inom länet träffa avtal med regionen om kostnadsansvar för regional kollektivtrafik som är av bättre kvalitet eller billigare för resenärerna än vad regionen annars skulle tillhandahålla.
2 §
I varje län ska det finnas en regional kollektivtrafikmyndighet.
I de län där kommunerna och landstinget gemensamt bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken ska den regionala kollektivtrafikmyndigheten organiseras som ett kommunal-förbund. Detsamma gäller i de län där kommunerna ensamma bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken.
I de län där kommunerna och regionen gemensamt bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken ska den regionala kollektiv-trafikmyndigheten organiseras som ett kommunalförbund. Detsamma gäller i de län där kommunerna ensamt bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken.
I fall som sägs i andra stycket får de som ansvarar för den regionala kollektivtrafiken i länet komma överens om att organisera den regionala kollektivtrafikmyndigheten som en gemensam nämnd i stället för som ett kommunalförbund.
I de län där landstinget ensamt bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken är landstinget regional kollektivtrafikmyndighet.
I de län där regionen ensamt bär ansvaret för den regionala kollektivtrafiken är denna regional kollektivtrafikmyndighet.
I Gotlands län är kommunen regional kollektivtrafikmyndighet.
5 §
Om enighet inte kan uppnås i fråga om hur antalet ledamöter och ersättare i ett kommunalförbunds beslutande församling ska fördelas mellan landstinget och kommu-nerna i länet, ska landstinget utse hälften och kommunerna tillsammans hälften. Antalet ledamöter och ersättare som varje kommun ska utse bestäms av länsstyrelsen i förhållande till folkmängden i kommunerna vid ingången av det år när val av förbundsfullmäktige förrättas. Varje kommun ska dock utse minst en ledamot och en ersättare.
Om enighet inte kan uppnås i fråga om hur antalet ledamöter och ersättare i ett kommunalförbunds beslutande församling ska fördelas mellan regionen och kommunerna i länet, ska regionen utse hälften och kommunerna tillsammans hälften. Antalet ledamöter och ersättare som varje kommun ska utse bestäms av länsstyrelsen i förhållande till folkmängden i kommunerna vid ingången av det år när val av förbundsfullmäktige förrättas. Varje kommun ska dock utse minst en ledamot och en ersättare.
6 §
Om inte enighet uppnås i fråga om sättet att fördela underskott i förbundsverksamheten mellan medlemmarna i ett kommunal-förbund, ska landstinget täcka hälften av underskottet och kommunerna i länet tillsammans resten. Varje kommuns skyldighet att tillhandahålla medel ska bestämmas i förhållande till det trafikarbete som har lagts ned i kommunen under verksamhetsåret.
Om inte enighet uppnås i fråga om sättet att fördela underskott i förbundsverksamheten mellan medlemmarna i ett kommunal-förbund, ska regionen täcka hälften av underskottet och kommunerna i länet tillsammans resten. Varje kommuns skyldighet att tillhandahålla medel ska bestämmas i förhållande till det trafikarbete som har lagts ned i kommunen under verksamhetsåret.
7 §
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen meddela föreskrifter eller i särskilt fall besluta om undantag från 5 eller 6 §. Regeringen får meddela sådana föreskrifter respektive fatta sådant beslut efter framställning av ett landsting, en kommun som inte tillhör ett landsting eller minst en tredjedel av de kommuner i ett visst län som tillhör ett landsting, om de ansvarar för kollektivtrafiken enligt 1 §. Beslut om undantag får förenas med särskilda villkor.
Om det finns synnerliga skäl, får regeringen meddela föreskrifter eller i särskilt fall besluta om undantag från 5 eller 6 §. Regeringen får meddela sådana föreskrifter respektive fatta sådant beslut efter framställning av en region, en kommun som inte tillhör en region eller minst en tredjedel av de kommuner i ett visst län som tillhör en region, om de ansvarar för kollektivtrafiken enligt 1 §. Beslut om undantag får förenas med särskilda villkor.
9 §
Det regionala trafikförsörjningsprogrammet ska upprättas efter samråd med motsvarande myndigheter i angränsande län.
Samråd ska även ske med övriga berörda myndigheter, organisa-tioner, kollektivtrafikföretag samt företrädare för näringsliv och resenärer. I de fall ett landsting ensamt är regional kollektivtrafik-myndighet ska samråd även ske med kommunerna i länet.
Samråd ska även ske med övriga berörda myndigheter, organisa-tioner, kollektivtrafikföretag samt företrädare för näringsliv och resenärer. I de fall en region ensamt är regional kollektivtrafikmyn-dighet ska samråd även ske med kommunerna i länet.
11 §
Varje kommun ska regelbundet i ett trafikförsörjningsprogram ange omfattningen av trafik enligt lagen (1997:736) om färdtjänst och lagen (1997:735) om riksfärdtjänst och grunderna för prissättningen för resor med sådan trafik, i den mån kommunen inte överlåtit sina uppgifter enligt dessa lagar till den regionala kollektivtrafikmyndigheten.
Kommunen ska anta pro-grammet efter samråd med den regionala kollektivtrafikmyndig-heten och, i förekommande fall, landstinget.
Kommunen ska anta pro-grammet efter samråd med den regionala kollektivtrafikmyndig-heten och, i förekommande fall, regionen.
12 §
Efter överenskommelse med landstinget eller en kommun i länet får den regionala kollektiv-trafikmyndigheten upphandla persontransport- och samordnings-tjänster för sådana transportända-mål som kommunerna eller landstinget ska tillgodose samt samordna sådana transporttjänster.
Efter överenskommelse med regionen eller en kommun i länet får den regionala kollektiv-trafikmyndigheten upphandla persontransport- och samordnings-tjänster för sådana transportända-mål som kommunerna eller regionen ska tillgodose samt samordna sådana transporttjänster.
15 §
Regeringen får efter fram-ställning av en regional kollek-tivtrafikmyndighet, ett landsting eller en kommun meddela före-skrifter om samverkan i fråga om trafik mellan regionala kollek-tivtrafikmyndigheter i olika län.
Regeringen får efter fram-ställning av en regional kollek-tivtrafikmyndighet, en region eller en kommun meddela föreskrifter om samverkan i fråga om trafik mellan regionala kollektivtrafik-myndigheter i olika län.
3 kap.
2 §
En regional kollektivtrafik-myndighet får efter beslut av den beslutande församlingen över-lämna befogenheten att ingå avtal om allmän trafik till ett aktiebolag. Om den regionala kollektiv-trafikmyndigheten är en gemensam nämnd, överlämnas befogenheten efter samstämmiga beslut av fullmäktige i var och en av de kommuner och, i förekommande fall, det landsting som samverkar i nämnden.
En regional kollektivtrafik-myndighet får efter beslut av den beslutande församlingen över-lämna befogenheten att ingå avtal om allmän trafik till ett aktiebolag. Om den regionala kollektiv-trafikmyndigheten är en gemensam nämnd, överlämnas befogenheten efter samstämmiga beslut av fullmäktige i var och en av de kommuner och, i förekommande fall, den region som samverkar i nämnden.
Myndigheten får i samma ordning som föreskrivs i första stycket även överlämna sin befogenhet att ingå avtal om allmän trafik till en kommun inom länet i fråga om kollektivtrafik som bedrivs inom denna kommuns område, inklusive trafik längs eventuella utgående linjer som sträcker sig in i angränsande kommuner.
En regional kollektivtrafikmyndighet som överlämnar sin befogenhet enligt första stycket får i samma ordning även överlämna sina befogenheter att upphandla och samordna tjänster enligt 2 kap. 12 § till aktiebolaget.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
För att tillgodose de behov av uppgifter om marknads- och konkurrensförhållanden som Konkurrensverket har för att främja en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet och en effektiv offentlig upphandling får Konkurrensverket ålägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter eller handlingar, eller
2. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekono-misk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.
2. en kommun eller en region som driver verksamhet av ekono-misk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.
Ett åläggande gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Ett landsting får fördela vissa statsbidrag till regional kultur-verksamhet om
1. en regional kulturplan har upprättats av landstinget, och
En region får fördela vissa statsbidrag till regional kultur-verksamhet om
1. en regional kulturplan har upprättats av regionen, och
2. kulturplanen överensstämmer med de föreskrifter som regeringen meddelar.
Vad som sägs om landsting i denna lag gäller även för Gotlands kommun.
Vad som sägs om regioner i denna lag gäller även för Gotlands kommun.
Med regioner avses i denna lag regioner enligt 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:725).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 och 26 §§ lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
19 §
Med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, del-ägarförvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kom-mun, ett landsting eller en upp-handlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
1. som till största delen är finansierade av staten, en kom-mun, en region eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.
26 §
Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och
1. beslutande församlingar i kommuner och regioner, och
2. offentligt styrda organ som avses i 19 §, samt
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 5 §, 26 kap. 34 §, 62 kap. 1 och 10 §§ och 64 kap. 2 och 3 §§ samt rubriken närmast före 26 kap. 34 § och 62 kap. 10 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 kap.
5 §
Skatteavdrag ska inte göras från
1. ersättning för arbete som ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person betalar ut till en delägare i bolaget eller i den juridiska personen,
2. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) till en mottagare som har debiterats preliminär skatt för beskattningsåret, eller
3. ersättning för arbete som betalas ut till staten, landsting, kommuner eller kommunalför-bund.
3. ersättning för arbete som betalas ut till staten, regioner, kommuner eller kommunalför-bund.
26 kap.
34 §
Kommuner och landsting
Kommuner och regioner
Kommuner och landsting ska lämna arbetsgivardeklaration och punktskattedeklaration enligt uppställningen i 26 §. Mervärdes-skattedeklaration ska lämnas enligt uppställningen för punktskatte-deklaration i den paragrafen. De skattedeklarationer som ska lämnas i januari och augusti ska dock ha kommit in till Skatteverket senast den 12 i månaden.
Kommuner och regioner ska lämna arbetsgivardeklaration och punktskattedeklaration enligt uppställningen i 26 §. Mervärdes-skattedeklaration ska lämnas enligt uppställningen för punktskatte-deklaration i den paragrafen. De skattedeklarationer som ska lämnas i januari och augusti ska dock ha kommit in till Skatteverket senast den 12 i månaden.
62 kap.
1 §
I detta kapitel finns bestämmelser om
- inbetalning till det särskilda kontot för skattebetalningar
(2 §),
- när skatter och avgifter som redovisas i en
skattedeklaration ska betalas (3 §),
- när F-skatt och särskild A-skatt ska betalas (4-7 §§),
- när övriga skatter och avgifter ska betalas (8 och 9 §§),
- betalning från kommuner och landsting (10 §),
- betalning från kommuner och regioner (10 §),
- avräkning (11-14 §§),
- vilken skatt eller avgift som är betald (15 och 16 §§),
- ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift (17 och
18 §§), samt
- inbetalda belopp som inte har kunnat tillgodoräknas någon
(19 §).
Kommuner och landsting
Kommuner och regioner
10 §
Betalning av skatt och avgift enligt denna lag från kommuner och landsting ska göras genom avräkning från fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Detsamma gäller sådan ersättning eller sådant juste-ringsbelopp som har debiterats enligt 17 b § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kom-munalförbund och samordnings-förbund.
Betalning av skatt och avgift enligt denna lag från kommuner och regioner ska göras genom avräkning från fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Detsamma gäller sådan ersättning eller sådant juste-ringsbelopp som har debiterats enligt 17 b § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kom-munalförbund och samordnings-förbund.
64 kap.
2 §
Om en avstämning av skattekontot visar att det finns ett överskott på kontot, ska beloppet betalas tillbaka om
1. kontohavaren begär det,
2. överskottet grundas på
a) en slutskatteberäkning enligt 56 kap. 9 §,
b) ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt,
c) ett beslut om överskjutande punktskatt,
d) ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, eller
3. kontohavaren är en kommun eller ett landsting.
3. kontohavaren är en kommun eller en region.
En automatisk återbetalning enligt första stycket 2 ska dock göras bara om beloppet är minst 2 000 kronor eller återbetalningen kan göras till ett konto hos bank- eller kreditmarknadsföretag.
3 §
Överskjutande ingående mervärdesskatt och överskjutande punktskatt som har redovisats före den tid som anges i 26 kap. 26, 27, 28 eller 30 §, ska betalas tillbaka först när samtliga arbetsgivar-, mervärdesskatte- och punktskattedeklarationer har lämnats för skatter och avgifter som ska redovisas senast den månad då den överskjutande skatten redovisades. Det gäller dock inte deklarationer för redovisningsperioder som omfattas av ett omprövningsbeslut.
Första stycket gäller inte kommuner och landsting.
Första stycket gäller inte kommuner och regioner.
66 kap.
27 §
Ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller av ett beslut om skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 § får meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (efterbeskattning) om
1. ett beslut har blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den uppgiftsskyldige
a) under förfarandet har lämnat oriktig uppgift till ledning för egen beskattning,
b) har lämnat oriktig uppgift i ett mål om egen beskattning,
c) inte har lämnat en deklaration eller låtit bli att lämna en begärd uppgift, eller
d) inte har lämnat begärt varuprov,
2. en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende ska rättas,
3. kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande eller uppgift om en betalningsmottagare som ska lämnas i en arbetsgivardeklaration har saknats eller varit felaktig och den som uppgiften ska lämnas för inte har varit skyldig att lämna inkomstdeklaration,
4. det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål
a) om en annan skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, eller samma skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, men för en annan redovisningsperiod, ett annat beskattningsår eller en annan person,
b) om fastighetstaxering,
c) om utländsk skatt eller om obligatoriska utländska socialförsäkringsavgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229),
d) enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kom-munalförbund och samordnings-förbund,
d) enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kom-munalförbund och samordnings-förbund,
e) om huruvida en inkomst ska beskattas enligt inkomst-skattelagen eller enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
f) om Skatteverkets prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner eller beslut om ändring av sådant prissättningsbesked, eller
g) om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2-4,
5. en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som föreskrivs i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 9 § inkomstskattelagen eller inte har följt ett annat villkor i beslutet, eller
6. det föranleds av en uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § yrkestrafiklagen (2012:210) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
4 §
4 § I fråga om den behöriga myndighetens beslut enligt förordning (EG) nr 1071/2009, denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol gäller följande.
Ett beslut som rör en fysisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen är folkbokförd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen vistas.
Ett beslut som rör en juridisk person, varmed avses även offentligrättsliga juridiska personer som staten, en kommun, ett kom-munalförbund eller ett landsting, överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns.
Ett beslut som rör en juridisk person, varmed avses även offentligrättsliga juridiska personer som staten, en kommun, ett kommunalförbund eller en region, överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns.
Beslut i andra fall än som sägs i andra och tredje styckena överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § taxitrafiklagen (2012:211) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
3 §
I fråga om beslut enligt denna lag, eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol gäller följande.
Ett beslut som rör en fysisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen är folkbokförd eller, om denne inte är folkbokförd i Sverige, till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen vistas.
Ett beslut som rör en juridisk person, varmed avses även offentligrättsliga juridiska personer såsom staten, en kommun, ett kommunalförbund eller ett landsting, överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns.
Ett beslut som rör en juridisk person, varmed avses även offentligrättsliga juridiska personer såsom staten, en kommun, ett kommunalförbund eller en region, överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets företagets eller verksamhetens ledning finns.
Beslut i andra fall än som sägs i andra och tredje styckena överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet meddelades.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2012:263) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig avvikande händelse
Händelse som inträffar i något steg i kedjan från donation till transplantation och som kan
1. leda till överföring av en smittsam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande eller invalidiserande eller medföra betydande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning
Icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos den levande donatorn eller mottagaren som kan ha samband med något steg i kedjan från donation till trans-plantation, och som
1. kan leda till döden eller till ett livshotande eller invalidiserande tillstånd,
2. medför betydande funktions-nedsättning, eller
3. leder till eller förlänger sjukdom eller behov av sjukhus-vård.
Behörig myndighet eller delegerad inrättning
De myndigheter eller inrättningar som anges i den förteckning som Europeiska kommissionen ska förse medlemsstaterna med enligt artikel 8 i kommissionens genom-förandedirektiv 2012/25/EU av den 9 oktober 2012 om informations-förfarandena för utbyte mellan medlemsstater av mänskliga organ avsedda för transplantation.
Organ
1. Differentierad del av män-niskokroppen som består av olika sorters vävnad och som upprätt-håller sin struktur, kärlbildning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi, eller
2. del av ett sådant organ som avses i 1 och som är avsedd att användas för samma syfte som hela organet i människokroppen och som uppfyller kraven för struktur och kärlbildning.
Vårdgivare
Statlig myndighet, landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.
Föreslagen lydelse
2 §
I denna lag används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.
Allvarlig avvikande händelse
Händelse som inträffar i något steg i kedjan från donation till transplantation och som kan
1. leda till överföring av en smitt-sam sjukdom eller till döden,
2. vara livshotande eller invalidiserande eller medföra bety-dande funktionsnedsättning för patienten, eller
3. leda till eller förlänga sjukdom eller behov av sjukhusvård.
Allvarlig biverkning
Icke avsedd reaktion, inbegripet smittsam sjukdom, hos den levande donatorn eller mottagaren som kan ha samband med något steg i kedjan från donation till trans-plantation, och som
1. kan leda till döden eller till ett livshotande eller invalidiserande tillstånd,
2. medför betydande funktions-nedsättning, eller
3. leder till eller förlänger sjuk-dom eller behov av sjukhusvård.
Behörig myndighet eller delegerad inrättning
De myndigheter eller inrättningar som anges i den förteckning som Europeiska kommissionen ska förse medlemsstaterna med enligt artikel 8 i kommissionens genom-förandedirektiv 2012/25/EU av den 9 oktober 2012 om informations-förfarandena för utbyte mellan medlemsstater av mänskliga organ avsedda för transplantation.
Organ
1. Differentierad del av människokroppen som består av olika sorters vävnad och som upprätthåller sin struktur, kärlbild-ning och förmåga att utveckla fysiologiska funktioner med en betydande grad av autonomi, eller
2. del av ett sådant organ som avses i 1 och som är avsedd att användas för samma syfte som hela organet i människokroppen och som uppfyller kraven för struktur och kärlbildning.
Vårdgivare
Statlig myndighet, region och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för samt annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvård.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4 och 6-10 §§ lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om skyldighet för landsting att, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till vissa utlänningar som vistas inom ett landsting utan att vara bosatta där.
Denna lag innehåller bestämmelser om skyldighet för regioner att, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till vissa utlänningar som vistas inom en region utan att vara bosatta där.
2 §
I lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. finns bestämmelser om skyldighet för landsting att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård åt bl.a. asylsökande, personer som bevilj-ats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och personer som hålls i förvar.
I lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. finns bestämmelser om skyldighet för regioner att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård åt bl.a. asylsökande, personer som bevilj-ats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och personer som hålls i förvar.
4 §
Ett landstings skyldigheter enligt denna lag gäller endast för utlänningar som vistas inom landstinget.
Med landsting avses i denna lag även en kommun som inte ingår i ett landsting.
En regions skyldigheter enligt denna lag gäller endast för utlänningar som vistas inom regionen.
Med region avses i denna lag även en kommun som inte ingår i en region.
6 §
Ett landsting ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 5 § och som inte har fyllt 18 år vård i samma omfattning som erbjuds dem som är bosatta inom landstinget.
En region ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 5 § och som inte har fyllt 18 år vård i samma omfattning som erbjuds dem som är bosatta inom regionen.
7 §
Ett landsting ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 5 § och som har fyllt 18 år
En region ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 5 § och som har fyllt 18 år
1. vård som inte kan anstå,
2. mödrahälsovård,
3. vård vid abort, och
4. preventivmedelsrådgivning.
8 §
Ett landsting får erbjuda utlänningar som har fyllt 18 år och som omfattas av denna lag vård utöver vad som följer av 7 §.
En region får erbjuda utlänningar som har fyllt 18 år och som omfattas av denna lag vård utöver vad som följer av 7 §.
9 §
Ett landsting ska erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag sådana läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna enligt lagen (2002:160) om läkemedelsför-måner m.m. Ett landsting ska även erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag och som inte har fyllt 18 år sådana varor som avses i 18 § lagen om läkemedelsförmåner m.m.
En region ska erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag sådana läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna enligt lagen (2002:160) om läkemedelsför-måner m.m. En region ska även erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag och som inte har fyllt 18 år sådana varor som avses i 18 § lagen om läkemedelsförmåner m.m.
Första stycket gäller endast de läkemedel och andra varor som förskrivs i samband med vård som ges med stöd av denna lag.
10 §
Ett landsting ska erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag en hälsoundersökning, om det inte är uppenbart obehövligt.
En region ska erbjuda utlänningar som omfattas av denna lag en hälsoundersökning, om det inte är uppenbart obehövligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om sådana hälsoundersökningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Härigenom föreskrivs att 4, 12 och 13 §§ lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §
Det som i denna lag sägs om ett landsting gäller även en kommun som inte ingår i ett landsting.
Det som i denna lag sägs om en region gäller även en kommun som inte ingår i en region.
12 §
Försäkringskassan ska, om det inte är uppenbart obehövligt, i ett ärende om ersättning eller förhandsbesked enligt denna lag inhämta ett yttrande från det landsting som enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) har ansvar för patientens vård i Sverige.
Om ett landsting ska yttra sig i ett ärende som avser ersättning för hjälpmedel som berör en kommun som ingår i landstinget, ska landstinget inför yttrandet samråda med kommunen.
Försäkringskassan ska, om det inte är uppenbart obehövligt, i ett ärende om ersättning eller förhandsbesked enligt denna lag inhämta ett yttrande från den region som enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) har ansvar för patientens vård i Sverige.
Om en region ska yttra sig i ett ärende som avser ersättning för hjälpmedel som berör en kommun som ingår i regionen, ska regionen inför yttrandet samråda med kommunen.
13 §
Myndigheter ska inom ramen för ett förfarande enligt 12 § eller på begäran lämna Försäkringskassan, landsting och kommuner sådana uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Myndigheter ska inom ramen för ett förfarande enligt 12 § eller på begäran lämna Försäkringskassan, regioner och kommuner sådana uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:514) om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2013:514) om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet samt 1-3 och 4 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet
Lag om regionernas och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet
1 §
I denna lag finns bestämmelser om landstingens och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet.
Det som i denna lag sägs om ett landsting gäller även en kommun som inte ingår i ett landsting.
I denna lag finns bestämmelser om regionernas och kommunernas kostnadsansvar för viss vård i utlandet.
Det som i denna lag sägs om en region gäller även en kommun som inte ingår i en region.
2 §
Ett landsting har, om inget annat sägs i denna lag, kostnadsansvar för ersättningar som har bestämts enligt
En region har, om inget annat sägs i denna lag, kostnadsansvar för ersättningar som har bestämts enligt
1. 7, 8 eller 9 § lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
Första stycket gäller endast ersättningar som har betalats ut till en patient som vid tiden för den vård ersättningen avser var
1. bosatt inom landstinget, eller
2. kvarskriven enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistades i landstinget.
1. bosatt inom regionen, eller
2. kvarskriven enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistades i regionen.
3 §
Ett landsting ska ersätta Försäkringskassan för sådana utbetalda ersättningar som avses i 2 §.
En region ska ersätta Försäkringskassan för sådana utbetalda ersättningar som avses i 2 §.
4 §
En kommun som ingår i ett landsting har kostnadsansvar för ersättning som avses i 2 § om ersättningen avser hjälpmedel som kommunen skulle haft kostnads-ansvar för om dessa tillhandahållits i Sverige.
En kommun ska ersätta ett landsting vad landstinget enligt 3 § har betalat ut för sådana hjälpmedel som kommunen enligt första stycket har kostnads-ansvar för.
En kommun som ingår i en region har kostnadsansvar för ersättning som avses i 2 § om ersättningen avser hjälpmedel som kommunen skulle haft kostnads-ansvar för om dessa tillhandahållits i Sverige.
En kommun ska ersätta en region vad regionen enligt 3 § har betalat ut för sådana hjälpmedel som kommunen enligt första stycket har kostnadsansvar för.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i bibliotekslagen (2013:801)
Härigenom föreskrivs att 3, 11 och 17 §§ bibliotekslagen (2013:801) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Bibliotekshuvudmän är kommunerna, landstingen, staten och, i fråga om vissa skolor, enskilda.
Bibliotekshuvudmän är kommunerna, regionerna, staten och, i fråga om vissa skolor, enskilda.
1. För folkbibliotek ansvarar kommunerna.
2. För skolbibliotek ansvarar kommuner, landsting, staten eller enskilda huvudmän i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. skollagen (2010:800).
3. För regional biblioteks-verksamhet ansvarar landstingen och de kommuner som inte ingår i ett landsting.
2. För skolbibliotek ansvarar kommuner, regioner, staten eller enskilda huvudmän i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. skollagen (2010:800).
3. För regional biblioteks-verksamhet ansvarar regionerna och de kommuner som inte ingår i en region.
4. För högskolebibliotek vid universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434) ansvarar staten.
5. För lånecentraler ansvarar staten.
6. För övrig offentligt finansierad biblioteksverksamhet ansvarar den som enligt särskilda bestämmelser är huvudman för verksamheten.
Om ett kommunalt eller statligt bibliotek drivs av någon annan än huvudmannen ansvarar huvudmannen för att den som driver biblioteket följer bestämmelserna i denna lag.
11 §
Varje landsting och de kommuner som inte ingår i ett landsting ska bedriva regional biblioteksverksamhet med syfte att främja samarbete, verksamhets-utveckling och kvalitet när det gäller de folkbibliotek som är verksamma i länet.
Varje region och de kommuner som inte ingår i en region ska bedriva regional biblioteksverk-samhet med syfte att främja samarbete, verksamhetsutveckling och kvalitet när det gäller de folkbibliotek som är verksamma i länet.
17 §
Kommuner och landsting ska anta biblioteksplaner för sin verksamhet på biblioteksområdet.
Kommuner och regioner ska anta biblioteksplaner för sin verksamhet på biblioteksområdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Den som erbjuds en anställning i staten, en kommun, ett landsting, ett företag eller en organisation ska, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn, på begäran av den som erbjuder anställningen visa upp ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister.
Den som erbjuds en anställning i staten, en kommun, en region, ett företag eller en organisation ska, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn, på begäran av den som erbjuder anställningen visa upp ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förlag till lag om ändring i lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Lagen gäller arbetsgivare som är juridiska personer eller som är fysiska personer och bedriver näringsverksamhet.
Lagen gäller dock inte
1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund och samver-kansorgan,
2. juridiska personer över vilka staten, landsting, kommuner, kommunalförbund och samver-kansorgan, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande, såvida inte verksam-heten avser affärsverksamhet, och
1. staten, regioner, kommuner, kommunalförbund och samver-kansorgan,
2. juridiska personer över vilka staten, regioner, kommuner, kommunalförbund och samver-kansorgan, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande, såvida inte verksam-heten avser affärsverksamhet, och
3. arbetsgivare i fråga om verksamhet som huvudsakligen är finansierad av allmänna medel och där det enligt en offentligrättslig reglering ankommer på det allmänna att tillhandahålla verksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i patientlagen (2014:821)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 3 kap. 2 b §, 8 kap. 1 § och 9 kap. 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Bestämmelserna i 1 kap. 9 §, 6 kap. 4 § och 7 kap. 1 och 2 §§ gäller endast hälso- och sjuk-vårdsverksamhet som bedrivs med ett landsting eller en kommun som huvudman.
Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§, 6 kap. 3 §, 8 kap. 1 § och 9 kap. 1 § gäller endast hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs med ett landsting som huvudman.
Bestämmelserna i 1 kap. 9 §, 6 kap. 4 § och 7 kap. 1 och 2 §§ gäller endast hälso- och sjuk-vårdsverksamhet som bedrivs med en region eller en kommun som huvudman.
Bestämmelserna i 2 kap. 3 och 4 §§, 6 kap. 3 §, 8 kap. 1 § och 9 kap. 1 § gäller endast hälso- och sjukvårdsverksamhet som bedrivs med en region som huvudman.
3 kap.
2 b §
En patient som skrivs ut från sluten vård ska få sammanfattande information om den vård och behandling som getts under vårdtiden, om avsikten är att patienten ska få insatser från socialtjänst, kommunal hälso- och sjukvård eller den landstings-finansierade öppna vården. Om information finns tillgänglig, ska patienten även få uppgifter om vem som är patientens fasta vårdkon-takt, tidpunkt för när samordnad individuell planering avses genom-föras och uppgifter om befintliga planer för vård och omsorg efter utskrivningen.
En patient som skrivs ut från sluten vård ska få sammanfattande information om den vård och behandling som getts under vårdtiden, om avsikten är att patienten ska få insatser från socialtjänst, kommunal hälso- och sjukvård eller den av regioner finansierade öppna vården. Om information finns tillgänglig, ska patienten även få uppgifter om vem som är patientens fasta vårdkon-takt, tidpunkt för när samordnad individuell planering avses genom-föras och uppgifter om befintliga planer för vård och omsorg efter utskrivningen.
8 kap.
1 §
En patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada ska få möjlighet att inom eller utom det egna landstinget få en ny medicinsk bedömning.
En patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada ska få möjlighet att inom eller utom den egna regionen få en ny medicinsk bedömning.
Patienten ska erbjudas den behandling som den nya bedömningen kan ge anledning till om
1. behandlingen står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, och
2. det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.
9 kap.
1 §
En patient som omfattas av ett landstings ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom detta landsting få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård.
En patient som omfattas av en regions ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom denna region få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
4 §
Med myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag, Sveriges regering, svenska landsting, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.
Med myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag, Sveriges regering, svenska regioner, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.
Med integrerad del avses person, organisation, förvaltning, verk, fond, institution eller annat organ, oavsett sammansättning, som utgör en svensk myndighet. Detta gäller dock bara om myndighetens nettoinkomster tillgodogörs myndighetens eget konto eller annat svenskt konto som innehas av en myndighetsenhet och ingen del av nettoinkomsterna fördelas till förmån för någon privatperson. Begreppet integrerad del omfattar inte fysisk person som är statschef eller tjänsteman eller handläggare inom offentlig förvaltning och som agerar i privat eller eget syfte.
Med kontrollerad enhet avses enhet som till sin form är skild från svenska staten eller som på annat sätt utgör en separat juridisk enhet och
1. som helt och hållet ägs och kontrolleras av en eller flera svenska myndighetsenheter, antingen direkt eller via en eller flera kontrollerade enheter,
2. vars nettoinkomster tillgodogörs enhetens eget konto eller konton hos en eller flera svenska myndighetsenheter, och ingen del av enhetens inkomster fördelas till förmån för någon privatperson, och
3. vars tillgångar tillfaller en eller flera svenska myndighetsenheter vid upplösning.
Inkomster anses inte fördelade till förmån för privatpersoner om dessa personer är de avsedda förmånstagarna för ett offentligt program, och verksamheten inom programmet bedrivs till förmån för allmänheten och för det allmännas bästa eller rör administration inom någon fas av myndighetsutövning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring
Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 §
Fullmäktige i en kommun får under samma förutsättningar som anges i 3 § besluta att allmänna handlingar som kommit in till eller upprättats hos en kommunal myndighet får överlämnas till ett svenskt enskilt organ och förvaras där under viss tid utan att handlingarna upphör att vara allmänna.
Det som sägs om kommuner i denna lag avser även landsting.
Det som sägs om kommuner i denna lag avser även regioner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ska ha följande lydelse.
3 kap.
3 §
Med svensk myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag, Sveriges regering, svenska landsting, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.
Med svensk myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag, Sveriges regering, svenska regioner, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.
Med integrerad del avses person, organisation, förvaltning, verk, fond, institution eller annat organ, oavsett sammansättning, som utgör en svensk myndighet. Detta gäller dock bara om myndighetens nettoinkomster tillgodogörs myndighetens eget konto eller annat svenskt konto som innehas av en myndighetsenhet och ingen del av nettoinkomsterna fördelas till förmån för någon privatperson. Begreppet integrerad del omfattar inte en fysisk person som är statschef eller tjänsteman eller handläggare inom offentlig förvaltning och som agerar i privat eller eget syfte.
Med kontrollerad enhet avses en enhet som till sin form är skild från svenska staten eller som på annat sätt utgör en separat juridisk enhet och
1. som helt och hållet ägs och kontrolleras av en eller flera svenska myndighetsenheter, antingen direkt eller via en eller flera kontrollerade enheter,
2. vars nettoinkomster tillgodogörs enhetens eget konto eller konton hos en eller flera svenska myndighetsenheter, och ingen del av enhetens inkomster fördelas till förmån för någon privatperson, och
3. vars tillgångar tillfaller en eller flera svenska myndighetsenheter vid upplösning.
Inkomster anses inte fördelade till förmån för privatpersoner om dessa personer är de avsedda förmånstagarna för ett offentligt program, och verksamheten inom programmet bedrivs till förmån för allmänheten och för det allmännas bästa eller rör administration inom någon fas av myndighetsutövning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2016:35) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (2016:35) om bidrag för glasögon till vissa barn och unga ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag innehåller bestäm-melser om landstingens skyldighet att lämna bidrag för kostnader för glasögon eller kontaktlinser till vissa barn och unga.
Särskilda bestämmelser om landstingens skyldigheter att er-bjuda hälso- och sjukvård finns i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
Denna lag innehåller bestäm-melser om regionernas skyldighet att lämna bidrag för kostnader för glasögon eller kontaktlinser till vissa barn och unga.
Särskilda bestämmelser om regionernas skyldigheter att er-bjuda hälso- och sjukvård finns i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
2 §
Ett landsting ska lämna bi-drag för kostnad för glasögon eller kontaktlinser till barn och unga som är mellan 8 och 19 år och som omfattas av landstingets skyldighet att erbjuda hjälpmedel enligt 8 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Detsamma gäller den som erbjuds hälso- och sjukvård med stöd av lagen (2008:344) om hälso- och sjuk-vård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
En region ska lämna bidrag för kostnad för glasögon eller kontaktlinser till barn och unga som är mellan 8 och 19 år och som omfattas av regionens skyldighet att erbjuda hjälpmedel enligt 8 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Detsamma gäller den som erbjuds hälso- och sjukvård med stöd av lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
Regeringen får meddela föreskrifter om bidragets storlek och övriga villkor för bidraget samt om återbetalningsskyldighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2016:659) om avgiftsfrihet för viss screening inom hälso- och sjukvården
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ och rubriken närmast före 2 § lagen (2016:659) om avgiftsfrihet för viss screening inom hälso- och sjukvården ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser om landstingets ansvar för viss avgiftsfri screening inom hälso- och sjukvården utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
I denna lag finns bestämmelser om regionens ansvar för viss avgiftsfri screening inom hälso- och sjukvården utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Med screening avses i denna lag en systematisk undersökning med hjälp av en speciell metod av en grupp personer för att upptäcka tillstånd som innebär en hög risk för framtida ohälsa.
Landstingets ansvar
Regionens ansvar
2 §
Ett landsting ska erbjuda dem som omfattas av 8 kap. 1 eller 2 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) avgiftsfri screening i enlighet med vad som föreskrivs med stöd av 3 §.
Vad som sägs i denna lag om ett landsting gäller också en kommun som inte ingår i ett landsting.
En region ska erbjuda dem som omfattas av 8 kap. 1 eller 2 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) avgiftsfri screening i enlighet med vad som föreskrivs med stöd av 3 §.
Vad som sägs i denna lag om en region gäller också en kommun som inte ingår i en region.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 18 och 22 §§ lagen (2016:1145) om offentlig upphandling ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
18 §
Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller mot-svarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller mot-svarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.
22 §
Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
1. beslutande församling i en kommun eller en region,
2. offentligt styrt organ som avses i 18 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 17 och 23 §§ lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
17 §
Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsva-rande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsva-rande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.
23 §
Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
1. beslutande församling i en kommun eller en region,
2. offentligt styrt organ som avses i 17 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 17, 20 och 21 §§ lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
17 §
Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.
20 §
Med upphandlande enhet avses i denna lag en enhet som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet och som är
1. en statlig eller kommunal myndighet, beslutande församling i en kommun eller ett landsting, ett offentligt styrt organ som avses i 17 § eller en sammanslutning av en eller flera myndigheter eller för-samlingar eller en sammanslutning av ett eller flera offentligt styrda organ,
1. en statlig eller kommunal myndighet, beslutande församling i en kommun eller en region, ett offentligt styrt organ som avses i 17 § eller en sammanslutning av en eller flera myndigheter eller för-samlingar eller en sammanslutning av ett eller flera offentligt styrda organ,
2. ett företag som en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
3. en annan enhet än de som anges i 1 och 2, om den bedriver sin verksamhet med stöd av en sådan ensamrätt enligt 12 § eller en särskild rättighet enligt 18 § som beviljats för bedrivande av någon av de verksamheter som anges i bilaga 2.
Ett bestämmande inflytande enligt första stycket 2 ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
En sådan enhet som anges i första stycket 3 utgör inte en upphandlande enhet om den har beviljats särskilda rättigheter eller ensamrätter genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet av dessa rättigheter har grundats på objektiva kriterier.
21 §
Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
1. beslutande församling i en kommun eller en region,
2. offentligt styrt organ som avses i 17 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
En myndighet som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet utgör dock inte en upphandlande myndighet enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 2, 3 och 7 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1-3 och 5 a-9 §§, 8 kap. 1-9 §§, 9 kap. 1-4 §§, 10 kap. 1-5 §§, 11 kap. 4 §, 12 kap. 4 §, 14 kap. 1-3 §§, 15 kap. 1 §, 16 kap. 1-4 §§, 17 kap. 1, 2 och 6 §§ och 18 kap. 2 och 3 §§ samt rubriken närmast före 14 kap. 1 och 2 §§ och 17 kap. 6 § och närmast efter 6 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag innehåller bestäm-melser om hur hälso- och sjukvårdsverksamhet ska organi-seras och bedrivas. Lagen gäller för samtliga vårdgivare samt landsting och kommuner som huvudmän.
Denna lag innehåller bestäm-melser om hur hälso- och sjukvårdsverksamhet ska organi-seras och bedrivas. Lagen gäller för samtliga vårdgivare samt regioner och kommuner som huvudmän
Lagen består av fem avdelningar:
Avdelning I innehåller inledande bestämmelser (1 och 2 kap.).
Avdelning II innehåller bestämmelser för all hälso- och sjukvård (3-6 kap.).
Avdelning III innehåller bestäm-melser om landstingets ansvar som huvudman (7-10 kap.).
Avdelning III innehåller bestäm-melser om regionens ansvar som huvudman (7-10 kap.).
Avdelning IV innehåller bestämmelser om kommunens ansvar som huvudman (11-13 kap.).
Avdelning V innehåller övriga bestämmelser för huvudmännen (14-18 kap.).
2 §
Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting.
Avdelning IV gäller de kommuner som inte ingår i ett landsting enbart i de fall det är särskilt föreskrivet.
Vad som sägs i denna lag om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region.
Avdelning IV gäller de kommuner som inte ingår i en region enbart i de fall det är särskilt föreskrivet.
2 kap.
2 §
Med huvudman avses i denna lag det landsting eller den kommun som enligt lagen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård. Inom en huvudmans geografiska område kan en eller flera vårdgivare bedriva verksamhet.
Med huvudman avses i denna lag den region eller den kommun som enligt lagen ansvarar för att erbjuda hälso- och sjukvård. Inom en huvudmans geografiska område kan en eller flera vårdgivare bedriva verksamhet.
3 §
Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, landsting, kommun, annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårds-verksamhet.
Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet, region, kommun, annan juridisk person eller enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårds-verksamhet.
Lydelse enligt prop. 2017/18:40
Föreslagen lydelse
7 §
Med nationell högspecialiserad vård avses i denna lag offentligt finansierad hälso- och sjukvård som behöver koncentreras till en eller flera enheter men inte till varje sjukvårdsregion för att kvaliteten, patientsäkerheten och kunskapsut-vecklingen ska kunna upprätthållas och ett effektivt användande av hälso- och sjukvårdens resurser ska kunna uppnås.
Med nationell högspecialiserad vård avses i denna lag offentligt finansierad hälso- och sjukvård som behöver koncentreras till en eller flera enheter men inte till varje samverkansregion för att kvaliteten, patientsäkerheten och kunskapsutvecklingen ska kunna upprätthållas och ett effektivt användande av hälso- och sjuk-vårdens resurser ska kunna uppnås.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
1 §
Regeringen får meddela föreskrifter om
1. att landet ska delas in i regioner för den hälso- och sjukvård som berör flera landsting,
1. att landet ska delas in i samverkansregioner för den hälso- och sjukvård som berör flera regioner,
2. hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, och
3. bedrivande av hälso- och sjukvårdsverksamhet i övrigt.
AVDELNING III. LANDSTINGETS ANSVAR SOM HUVUDMAN
AVDELNING III. REGIONENS ANSVAR
SOM HUVUDMAN
7 kap.
1 §
Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten i landstinget ska utövas av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:725). Bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten i regionen ska utövas av en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (2017:725). Bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
2 §
Landstinget ska planera sin hälso- och sjukvård med utgångs-punkt i behovet av vård hos dem som omfattas av landstingets ansvar för hälso- och sjukvård.
Landstinget ska vid planeringen beakta den hälso- och sjukvård som erbjuds av andra vårdgivare.
Landstinget ska även planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls.
Regionen ska planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av regionens ansvar för hälso- och sjukvård.
Regionen ska vid planeringen beakta den hälso- och sjukvård som erbjuds av andra vårdgivare.
Regionen ska även planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls.
Lydelse enligt prop. 2017/18:83
Föreslagen lydelse
2 a §
Landstinget ska organisera hälso- och sjukvårdsverksamheten så att vården kan ges nära be-folkningen. Om det är motiverat av kvalitets- eller effektivitetsskäl, får vården koncentreras geografiskt.
Regionen ska organisera hälso- och sjukvårdsverksamheten så att vården kan ges nära befolkningen. Om det är motiverat av kvalitets eller effektivitetsskäl, får vården koncentreras geografiskt.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Landstinget ska organisera primärvården så att alla som omfattas av landstingets ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårds-tjänster samt få tillgång till och välja en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). Landstinget får inte begränsa den enskildes val till ett visst geografiskt område inom landstinget.
Landstinget ska utforma vårdvalssystemet så att alla utförare behandlas lika, om det inte finns skäl för något annat. Ersättningen från landstinget till utförare inom ett vårdvalssystem ska följa den enskildes val av utförare.
När landstinget beslutat att införa ett vårdvalssystem ska lagen (2008:962) om valfrihetssystem tillämpas.
Regionen ska organisera primärvården så att alla som om-fattas av regionens ansvar för hälso- och sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårds-tjänster samt få tillgång till och välja en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). Regionen får inte begränsa den enskildes val till ett visst geografiskt område inom regionen.
Regionen ska utforma vårdvalssystemet så att alla utförare behandlas lika, om det inte finns skäl för något annat. Ersättningen från regionen till utförare inom ett vårdvalssystem ska följa den enskildes val av utförare.
När regionen beslutat att in-föra ett vårdvalssystem ska lagen (2008:962) om valfrihetssystem tillämpas.
Lydelse enligt prop. 2017/18:83
Föreslagen lydelse
5 a §
För att få bedriva nationell högspecialiserad vård krävs det tillstånd. Den myndighet som regeringen bestämmer får efter ansökan från ett landsting besluta om ett sådant tillstånd. Tillståndet ska gälla tills vidare och vara förenat med villkor.
För att få bedriva nationell högspecialiserad vård krävs det tillstånd. Den myndighet som regeringen bestämmer får efter ansökan från en region besluta om ett sådant tillstånd. Tillståndet ska gälla tills vidare och vara förenat med villkor.
Ett tillstånd får återkallas om villkoren för det inte längre är uppfyllda, om förutsättningarna för tillståndet har ändrats eller om tillståndshavaren begär det.
Beslut enligt första och andra styckena får inte överklagas.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
Landstinget svarar för att det inom landstinget finns en ända-målsenlig organisation för att till och från vårdinrättning eller läkare transportera personer vars tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är särskilt inrättade för ändamålet.
Regionen svarar för att det inom regionen finns en ändamålsenlig organisation för att till och från vårdinrättning eller läkare transportera personer vars tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är särskilt inrättade för ändamålet.
7 §
I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården ska landstinget samverka med samhäl-lsorgan, organisationer och vård-givare.
I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården ska regionen samverka med samhäl-lsorgan, organisationer och vård-givare.
8 §
I frågor om hälso- och sjukvård som berör flera landsting ska landstingen samverka.
I frågor om hälso- och sjukvård som berör flera regioner ska regionerna samverka.
9 §
Landstinget får träffa överens-kommelser med kommuner, Försäkringskassan och Arbetsför-medlingen om att inom ramen för landstingets uppgifter enligt denna lag samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgäng-liga resurser. Landstinget ska bidra till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs i sam-verkan. Enligt lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser får landstinget delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.
Regionen får träffa överens-kommelser med kommuner, Försäkringskassan och Arbetsför-medlingen om att inom ramen för regionens uppgifter enligt denna lag samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgäng-liga resurser. Regionen ska bidra till finansieringen av sådan verksamhet som bedrivs i sam-verkan. Enligt lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser får regionen delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.
Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som bedrivits i samverkan med och delvis finansierats av Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Riksrevisionen har rätt att ta del av de uppgifter som behövs för granskningen.
8 kap.
1 §
Landstinget ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som är bosatt inom landstinget. Detsamma gäller i fråga om den som är kvarskriven enligt 16 § folkbok-föringslagen (1991:481) och som stadigvarande vistas inom landstinget. Även i övrigt ska landstinget verka för en god hälsa hos befolkningen.
Regionen ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt den som är bosatt inom regionen. Det-samma gäller i fråga om den som är kvarskriven enligt 16 § folkbok-föringslagen (1991:481) och som stadigvarande vistas inom regionen. Även i övrigt ska regionen verka för en god hälsa hos befolkningen.
2 §
Landstinget ska även erbjuda en god hälso- och sjukvård åt
Regionen ska även erbjuda en god hälso- och sjukvård åt
1. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, och
2. den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och som omfattas av förordningen.
Vården ska erbjudas av det landsting inom vars område personen är förvärvsverksam eller, i fråga om en person som är arbetslös, det landsting inom vars område denne är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning familjemedlemmar till dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av förordningen, ska familjemedlem-marna erbjudas vård av samma landsting. Om familjemedlemmarna är bosatta i Sverige gäller dock 1 §.
Vården ska erbjudas av den region inom vars område personen är förvärvsverksam eller, ifråga om en person som är arbetslös, den region inom vars område denne är registrerad som arbetssökande. I den utsträckning familje-medlemmar till dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av förordningen, ska familjemedlemmarna erbjudas vård av samma region. Om familje-medlemmarna är bosatta i Sverige gäller dock 1 §.
3 §
Landstinget ska erbjuda öppen vård åt den som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård. En sådan patient omfattas inte av landstingets vårdgaranti enligt 9 kap. 1 §. I övrigt ska vården ges på samma villkor som de villkor som gäller för de egna invånarna.
Om patienten omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård enligt 1 §, svarar det landstinget för kostnaderna för vård som patienten ges med stöd av första stycket. Detta gäller dock inte om det landstinget ställer krav på remiss för vården och dessa remissregler inte följs.
Regionen ska erbjuda öppen vård åt den som omfattas av en annan regions ansvar för hälso- och sjukvård. En sådan patient omfattas inte av regionens vårdgaranti enligt 9 kap. 1 §. I övrigt ska vården ges på samma villkor som de villkor som gäller för de egna invånarna.
Om patienten omfattas av en annan regions ansvar för hälso- och sjukvård enligt 1 §, svarar den regionen för kostnaderna för vård som patienten ges med stöd av första stycket. Detta gäller dock inte om den regionen ställer krav på remiss för vården och dessa remissregler inte följs.
4 §
Om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska landstinget erbjuda sådan vård.
Om någon som vistas inom regionen utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska regionen erbjuda sådan vård.
Lydelse enligt prop. 2017/18:40
Föreslagen lydelse
5 §
Landstinget får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård, om
1. landstingen kommer överens om det, eller
2. det är fråga om nationell högspecialiserad vård.
Regionen får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den som omfattas av en annan regions ansvar för hälso- och sjukvård, om
1. regionerna kommer överens om det, eller
2. det är fråga om nationell högspecialiserad vård.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
Landstingets ansvar omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 12 kap. 1 § eller 14 kap. 1 §.
Regionens ansvar omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun inom regionen har ansvar för enligt 12 kap. 1 § eller 14 kap. 1 §.
7 §
Landstinget ska erbjuda dem som avses i 1 §
Regionen ska erbjuda dem som avses i 1
1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.
Landstingets ansvar omfattar dock inte insatser enligt första stycket 1 och 2 som en kommun inom landstinget ansvarar för enligt 12 kap. 5 §. Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Landstinget ska, i samverkan med patienten, upprätta en individuell plan när insatser som avses i första stycket 1 eller 2 erbjuds. Av planen ska planerade och beslutade insatser framgå.
Regionens ansvar omfattar dock inte insatser enligt första stycket 1 och 2 som en kommun inom regionen ansvarar för enligt 12 kap. 5 §. Regionens ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag.
Regionen ska, i samverkan med patienten, upprätta en individuell plan när insatser som avses i första stycket 1 eller 2 erbjuds. Av planen ska planerade och beslutade insatser framgå.
8 §
Landstinget får erbjuda läkemedel utan kostnad till den som får hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).
Regionen får erbjuda läkemedel utan kostnad till den som får hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).
9 §
Landstinget ska tillhandahålla den som avses i 1 § förbrukningsartiklar som fortlöpande behövs på grund av allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan sjukdom. Detta gäller inte om kommunen har motsvarande ansvar enligt 12 kap. 6 §.
Regionen ska tillhandahålla den som avses i 1 § förbrukningsartiklar som fortlöpande behövs på grund av allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan sjukdom. Detta gäller inte om kommunen har motsvarande ansvar enligt 12 kap. 6 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka förbrukningsartiklar som omfattas av första stycket.
Lydelse enligt prop. 2017/18:83
Föreslagen lydelse
9 kap.
1 §
Landstinget ska erbjuda vårdgaranti åt den som omfattas av landstingets ansvar enligt 8 kap. 1 eller 2 §. Vårdgarantin ska innehålla en försäkran om att den enskilde inom viss tid får
Regionen ska erbjuda vårdgaranti åt den som omfattas av regionens ansvar enligt 8 kap. 1 eller 2 §. Vårdgarantin ska innehålla en försäkran om att den enskilde inom viss tid får
1. kontakt med primärvården,
2. en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården,
3. besöka den specialiserade vården, och
4. planerad vård.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Om landstinget inte uppfyller garantin enligt 1 § 3 eller 4, ska landstinget se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare utan extra kostnad för patienten.
Om regionen inte uppfyller garantin enligt 1 § 3 eller 4, ska regionen se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare utan extra kostnad för patienten.
3 §
Landstinget ska rapportera in uppgifter om väntetider till en nationell databas.
Regionen ska rapportera in uppgifter om väntetider till en nationell databas.
4 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. de tidsperioder inom vilka vårdgarantin enligt 1 § ska vara uppfylld och i övrigt om garantins innehåll, och
2. landstingens rapporterings-skyldighet enligt 3 §.
2. regionernas rapporterings-skyldighet enligt 3 §.
10 kap.
1 §
Landstinget ska ge patienten möjlighet att välja behandlings-alternativ enligt vad som anges i 7 kap. 1 § patientlagen (2014:821).
Regionen ska ge patienten möjlighet att välja behandlingsalternativ enligt vad som anges i 7 kap. 1 § patientlagen (2014:821).
2 §
Landstinget ska ge patienten möjlighet att välja hjälpmedel enligt vad som anges i 7 kap. 2 § patientlagen (2014:821).
Regionen ska ge patienten möjlighet att välja hjälpmedel enligt vad som anges i 7 kap. 2 § patientlagen (2014:821).
3 §
Landstinget ska ge patienten möjlighet att få en ny medicinsk bedömning enligt vad som anges i 8 kap. 1 § patientlagen (2014:821).
Regionen ska ge patienten möjlighet att få en ny medicinsk bedömning enligt vad som anges i 8 kap. 1 § patientlagen (2014:821).
4 §
I samband med sjöräddningsinsatser i de delar av havet utanför Sveriges sjöterritorium, där sjöräddningstjänsten ankommer på svenska myndigheter, får landstinget bedriva hälso- och sjukvård i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverkningarna av en olycka.
I samband med sjöräddningsinsatser i de delar av havet utanför Sveriges sjöterritorium, där sjöräddningstjänsten ankommer på svenska myndigheter, får regionen bedriva hälso- och sjukvård i syfte att minimera de fysiska och psykiska följdverkningarna av en olycka.
5 §
I landstingen ska det finnas möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring i sådan omfattning att alla läkare som avlagt läkarexamen och läkare med utländsk utbildning som föreskrivits allmäntjänstgöring ges möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få legitimation som läkare enligt 4 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659). Anställning för allmäntjänstgöring ska ske för viss tid.
I landstingen ska det också finnas möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.
I regionerna ska det finnas möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring i sådan omfattning att alla läkare som avlagt läkarexamen och läkare med utländsk utbildning som föreskrivits allmäntjänstgöring ges möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få legitimation som läkare enligt 4 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659). Anställning för allmäntjänst-göring ska ske för viss tid.
I regionerna ska det också finnas möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänst-göring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med specialist-kompetens i klinisk verksamhet.
11 kap.
4 §
Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer ska det finnas en medicinskt ansvarig sjuksköterska.
Om ett verksamhetsområde i huvudsak omfattar rehabilitering, får en fysioterapeut eller en arbetsterapeut fullgöra de uppgifter som åligger en medicinskt ansvarig sjuksköterska.
Första och andra styckena gäller sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet som avses i 12 kap. 1 och 2 §§ i en kommun som inte ingår i ett landsting, om det i verksamheten inte finns någon läkare.
Första och andra styckena gäller sådan hälso- och sjukvårdsverksamhet som avses i 12 kap. 1 och 2 §§ i en kommun som inte ingår i en region, om det i verksamheten inte finns någon läkare.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ansvar och uppgifter för personal som avses i första och andra styckena.
12 kap.
4 §
Landstinget får på framställning av en kommun inom landstinget erbjuda läkemedel utan kostnad ur läkemedelsförråd till den som
Regionen får på framställning av en kommun inom regionen erbjuda läkemedel utan kostnad ur läkemedelsförråd till den som
1. bor i en sådan särskild boendeform som avses i 5 kap. 5 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453), eller
2. får hemsjukvård genom kommunens försorg.
Landstinget svarar för kostnaderna för läkemedel som rekvireras till läkemedelsförråden.
Regionen svarar för kostnaderna för läkemedel som rekvireras till läkemedelsförråden.
14 kap.
Överlåtelse av ansvar
från landsting till kommun
Överlåtelse av ansvar
från region till kommun
1 §
Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten att erbjuda hälso- och sjukvård i hemmet (hem-sjukvård) i ordinärt boende, om landstinget och kommunen kommer överens om det. Överenskommelsen får inte avse ansvar för hälso- och sjukvård som ges av läkare. Överenskommelsen får även avse ansvar för sådana förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §.
Landstinget får lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som motiveras av överlåtelsen.
Regionen får till en kommun inom regionen överlåta skyldig-heten att erbjuda hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård) i ordinärt boende, om regionen och kommunen kommer överens om det. Överenskommelsen får inte avse ansvar för hälso- och sjukvård som ges av läkare. Överenskommelsen får även avse ansvar för sådana förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §.
Regionen får lämna sådant eko-nomiskt bidrag till kommunen som motiveras av överlåtelsen
2 §
Om samtliga kommuner inom ett landstings område ingår i en överlåtelse av ansvar för hemsjukvård enligt 1 § och om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna, får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag till varandra.
Om samtliga kommuner inom en regions område ingår i en överlåtelse av ansvar för hemsjukvård enligt 1 § och om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna, får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag till varandra.
3 §
Landstinget får träffa överenskommelse med en kommun inom landstinget om att kommunen ska ha ansvar för hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Bestämmelserna om individuell plan i 12 kap. 5 § andra stycket och om val av hjälpmedel i 13 kap. 2 § gäller även i dessa fall.
Regionen får träffa överenskommelse med en kommun inom regionen om att kommunen ska ha ansvar för hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Bestämmelserna om individuell plan i 12 kap. 5 § andra stycket och om val av hjälpmedel i 13 kap. 2 § gäller även i dessa fall.
Lydelse enligt Prop. 2016/17:167
Föreslagen lydelse
15 kap.
1 §
Landsting och kommuner får, med de undantag som anges i 2 och 3 §§, med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som landstinget eller kommunen ansvarar för enligt denna lag. Av avtalet ska framgå de särskilda villkor som gäller för överlämnandet. Avtal som ett landsting ingår ska innehålla villkor om de krav som gäller enligt 3 kap. 3 §.
Regioner och kommuner får, med de undantag som anges i 2 och 3 §§, med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som regionen eller kommunen ansvarar för enligt denna lag. Av avtalet ska framgå de särskilda villkor som gäller för överlämnandet. Avtal som en region ingår ska innehålla villkor om de krav som gäller enligt 3 kap. 3 §.
2 §
Landsting och kommuner får inte med stöd av 1 § överlämna en uppgift som innefattar myndighetsutövning till en juridisk person eller en enskild individ.
Regioner och kommuner får inte med stöd av 1 § överlämna en uppgift som innefattar myndighetsutövning till en juridisk person eller en enskild individ.
3 §
Ett landsting får inte genom ett sådant avtal som avses i 1 § överlämna uppgiften att bedriva hälso- och sjukvård vid ett universitetssjukhus till någon annan.
En region får inte genom ett sådant avtal som avses i 1 § överlämna uppgiften att bedriva hälso- och sjukvård vid ett universitetssjukhus till någon annan.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka sjukhus som anses som universitetssjukhus.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 kap.
1 §
Landstinget ska till kommunerna inom landstinget avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hälso- och sjukvård i särskilt boende och i dagverksamhet enligt 12 kap. 1 §. Detsamma gäller hemsjukvård i ordinärt boende, om en kommun ansvarar för vården enligt 14 kap. 1 §.
Landstinget ska med kommu-nerna inom landstinget sluta avtal om omfattningen av och formerna för läkarmedverkan.
Om landstinget inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet att tillhandahålla läkare, har kommu-nen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersättning för sina kostnader för det från landstinget.
Regionen ska till kommunerna inom regionen avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hälso- och sjukvård i särskilt boende och i dagverksamhet enligt 12 kap. 1 §. Detsamma gäller hemsjukvård i ordinärt boende, om en kommun ansvarar för vården enligt 14 kap. 1 §.
Regionen ska med kommunerna inom regionen sluta avtal om omfattningen av och formerna för läkarmedverkan.
Om regionen inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet att tillhandahålla läkare, har kommunen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersättning för sina kostnader för det från regionen.
2 §
Landstinget och kommunen ska samverka så att en enskild, som kommunen enligt 12 kap. 1 eller 2 § har ansvar för, också får övrig vård och behandling, hjälpmedel samt förbrukningsartiklar enligt 8 kap. 9 § som hans eller hennes tillstånd fordrar.
Regionen och kommunen ska samverka så att en enskild, som kommunen enligt 12 kap. 1 eller 2 § har ansvar för, också får övrig vård och behandling, hjälpmedel samt förbrukningsartiklar enligt 8 kap. 9 § som hans eller hennes tillstånd fordrar.
3 §
Landstinget ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett samarbete i fråga om
Regionen ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett samarbete i fråga om
1. personer med psykisk funktionsnedsättning,
2. personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel, dopningsmedel eller spel om pengar, och
3. barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.
Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen.
4 §
När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjuk-vården och från socialtjänsten, ska landstinget tillsammans med kom-munen upprätta en individuell plan.
Planen ska upprättas om landstinget eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till det. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjuk-vården och från socialtjänsten, ska regionen tillsammans med kom-munen upprätta en individuell plan.
Planen ska upprättas om regionen eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda och om den enskilde samtycker till det. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
Planen ska, när det är möjligt, upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det.
Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser som respektive huvudman ska svara för,
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen, och
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än regionen eller kommunen, och
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.
17 kap.
1 §
Vårdavgifter och avgifter med anledning av att patienter uteblir från avtalade besök får tas ut enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer. Patienter som omfattas av ett landstings eller en kommuns ansvar för hälso- och sjukvård enligt 8 kap. 1-3 §§ respektive 12 kap. 1 och 2 §§ och 14 kap. 1 § ska behandlas lika.
Vårdavgifter och avgifter med anledning av att patienter uteblir från avtalade besök får tas ut enligt grunder som regionen eller kommunen bestämmer. Patienter som omfattas av en regions eller en kommuns ansvar för hälso- och sjukvård enligt 8 kap. 1-3 §§ respektive 12 kap. 1 och 2 §§ och 14 kap. 1 § ska behandlas lika.
Första stycket gäller inte i den mån annat är särskilt föreskrivet.
2 §
Landstinget får för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som ska gälla. Avgiften för sluten vård får för varje vårddag uppgå till högst 0,0023 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste tiotal kronor.
Regionen får för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om nedsättning av avgiften som ska gälla. Avgiften för sluten vård får för varje vårddag uppgå till högst 0,0023 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste tiotal kronor.
Högkostnadsskydd för avgifter till landsting
Högkostnadsskydd för avgifter till regioner
6 §
För den enskilde får följande poster tillsammans under ett år, räknat från det första tillfälle då avgift betalats, uppgå till högst 0,025 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor, eller det lägre belopp som bestämts av landstinget:
För den enskilde får följande poster tillsammans under ett år, räknat från det första tillfälle då avgift betalats, uppgå till högst 0,025 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor, eller det lägre belopp som bestämts av regionen:
1. vårdavgifter som avser öppen vård enligt denna lag i andra fall än som avses i 8 § första stycket 1,
2. avgifter för förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §, och
3. avgifter för tandvård som avses i 8 a § tandvårdslagen (1985:125).
Vid beräkning av avgiftsbefrielse enligt första stycket ska även sådana avdrag som har gjorts enligt 7 § andra stycket lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet medräknas.
18 kap.
2 §
Landsting och kommuner ska medverka vid finansiering, planering och genomförande av dels kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område, dels folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Landsting och kommuner ska i dessa frågor, i den omfattning som behövs, samverka med varandra och med berörda universitet och högskolor.
Regioner och kommuner ska medverka vid finansiering, planering och genomförande av dels kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område, dels folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Regioner och kommuner ska i dessa frågor, i den omfattning som behövs, samverka med varandra och med berörda universitet och högskolor.
3 §
Personer som tas emot från en annan kommun eller ett annat landsting enligt 4 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap omfattas av mottagande kommuns och lands-tings skyldigheter enligt denna lag.
Personer som tas emot från en annan kommun eller en annan region enligt 4 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap omfattas av mottagande kommuns och regions skyldigheter enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
Lagen gäller inte för aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreni-ngar och stiftelser där kommuner, landsting eller kommunalförbund utövar eller har utövat ett rättsligt bestämmande inflytande enligt 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och inte heller för de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen beträffande den verksamhet som anges där.
Lagen gäller inte för aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreni-ngar och stiftelser där kommuner, regioner eller kommunalförbund utövar eller har utövat ett rättsligt bestämmande inflytande enligt 2 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och inte heller för de organ som anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen beträffande den verksamhet som anges där.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2017:209) om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Landstinget ska, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), på initiativ av social-nämnden erbjuda en hälsounder-sökning i anslutning till att vård utanför det egna hemmet av ett barn eller en ung person i åldern 18-20 år inleds.
Regionen ska, utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och tandvårdslagen (1985:125), på initiativ av social-nämnden erbjuda en hälsounder-sökning i anslutning till att vård utanför det egna hemmet av ett barn eller en ung person i åldern 18-20 år inleds.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården
Härigenom föreskrivs att 1 och 3-6 §§ lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I varje landsting och kommun ska det finnas en eller flera patientnämnder med uppgift att stödja och hjälpa patienter och deras närstående inom den
1. hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som bedrivs av landsting eller enligt avtal med landsting,
I varje region och kommun ska det finnas en eller flera patientnämnder med uppgift att stödja och hjälpa patienter och deras närstående inom den
1. hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som bedrivs av regioner eller enligt avtal med regioner,
2. hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen som bedrivs av kommuner eller enligt avtal med kommuner och den allmänna omvårdnad enligt socialtjänstlagen (2001:453) som ges i samband med sådan hälso- och sjukvård, och
3. tandvård enligt tandvårds-lagen (1985:125) som bedrivs eller helt eller delvis finansieras av landsting.
3. tandvård enligt tandvårds-lagen (1985:125) som bedrivs eller helt eller delvis finansieras av regioner.
För patientnämnder gäller vad som är föreskrivet i kommunallagen (2017:725).
Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
3 §
Patientnämnderna ska bidra till kvalitetsutveckling, hög patientsäkerhet och till att verksamheterna inom hälso- och sjukvården anpassas efter patienternas behov och förutsättningar genom att årligen analysera inkomna klagomål och synpunkter samt uppmärksamma landstinget eller kommunen på riskområden och hinder för utveckling av vården.
Patientnämnderna ska bidra till kvalitetsutveckling, hög patientsäkerhet och till att verksamheterna inom hälso- och sjukvården anpassas efter patienternas behov och förutsättningar genom att årligen analysera inkomna klagomål och synpunkter samt uppmärksamma regionen eller kommunen på riskområden och hinder för utveckling av vården.
4 §
Landstingen och kommunerna ska organisera patientnämnderna så att de kan utföra sina uppgifter självständigt.
Regionerna och kommunerna ska organisera patientnämnderna så att de kan utföra sina uppgifter självständigt.
5 §
En kommun som ingår i ett landsting får överlåta skyldigheten enligt 1 § till landstinget, om kommunen och landstinget har kommit överens om detta. Kommunen får lämna sådant ekonomiskt bidrag till landstinget som motiveras av överenskommelsen.
En kommun som ingår i en region får överlåta skyldigheten enligt 1 § till regionen, om kommunen och regionen har kommit överens om detta. Kommunen får lämna sådant ekonomiskt bidrag till regionen som motiveras av överenskommelsen.
6 §
Landstingen och kommunerna ska organisera sin verksamhet så att slutsatser av de analyser som patientnämnderna gör i enlighet med 3 § tas om hand och bidrar till hälso- och sjukvårdens utveckling.
Kommunens skyldighet att orga-nisera sin verksamhet i enlighet med första stycket gäller även om kommunen med stöd
av 5 § överlåtit skyldigheten enligt 1 § till landstinget.
Regionerna och kommunerna ska organisera sin verksamhet så att slutsatser av de analyser som patientnämnderna gör i enlighet med 3 § tas om hand och bidrar till hälso- och sjukvårdens utveckling.
Kommunens skyldighet att orga-nisera sin verksamhet i enlighet med första stycket gäller även om kommunen med stöd
av 5 § överlåtit skyldigheten enligt 1 § till regionen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i museilagen (2017:563)
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ museilagen (2017:563) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag finns bestämmelser om det allmänna museiväsendet. Med det allmänna museiväsendet avses
1. statliga museer,
2. regionala museer,
3. kommunala museer, och
4. andra museer i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än hälften av antalet ledamöter är utsedda av stat, kommun eller landsting.
4. andra museer i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än hälften av antalet ledamöter är utsedda av stat, kommun eller region.
3 §
Med museihuvudmän avses i denna lag staten, kommunerna och landstingen.
Med museihuvudmän avses i denna lag staten, kommunerna och regionerna.
Det som sägs om museihuvudmän gäller även den som utsett mer än hälften av antalet ledamöter i ett sådant museum som avses i 1 § 4.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förlag till lag om ändring i lagen (2017:571) om försöksverksamhet med branschskolor
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (2017:571) om för-söksverksamhet med branschskolor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
En huvudman för utbildning på ett yrkesprogram inom gymnasieskolan eller för kommunal vuxenutbildning enligt skollagen (2010:800) får, inom ramen för en försöksverksamhet, med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med en branschskola om att skolan utför vissa uppgifter inom sådan utbildning (entreprenad). De uppgifter som får överlämnas på entreprenad är undervisning i karaktärsämnen som har en yrkesinriktad profil (yrkesämnen) och undervisning som avser sådant gymnasiearbete som ingår i utbildningen enligt skollagen.
Om sådan undervisning överlämnas på entreprenad, får även den myndighetsutövning som hör till en lärares undervisningsuppgift och uppgifter som inte är hänförliga till undervisningen överlämnas till branschskolan på entreprenad.
Endast en kommun, ett landsting eller en enskild fysisk eller juridisk person som uppfyller vissa villkor kan efter ansökan till den myndighet som regeringen bestäm-mer få ett godkännande att bedriva branschskola.
Endast en kommun, en region eller en enskild fysisk eller juridisk person som uppfyller vissa villkor kan efter ansökan till den myndighet som regeringen bestämmer få ett godkännande att bedriva branschskola.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana villkor och om urval.
3 §
Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) om anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar får en kommun eller ett landsting genom sådan entreprenad som avses i 1 § utföra uppgifter åt en annan huvudman inom skolväsendet.
Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (2017:725) om anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar får en kommun eller en region genom sådan entreprenad som avses i 1 § utföra uppgifter åt en annan huvudman inom skolväsendet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lag (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård
dels att 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1, 5 och 6 §§, 4 kap. 1 och 3-5 §§ och 5 kap. 1, 3 och 5 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken till 4 kap. ska lyda "Samverkan mellan region och kommun".
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns bestämmelser om
1. samverkan vid planering av insatser för enskilda som efter att de skrivits ut från sluten vård kan komma att behöva insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den landstingsfinansierade öppna vården,
1. samverkan vid planering av insatser för enskilda som efter att de skrivits ut från sluten vård kan komma att behöva insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den av regioner finansierade öppna vården,
2. hur insatserna ska planeras för enskilda som efter utskrivning behöver insatser från flera berörda enheter inom de aktuella verksamheterna, och
3. kommunens betalningsansvar för vissa utskrivningsklara patienter.
Det som i denna lag sägs om landsting gäller även kommuner som inte ingår i ett landsting.
3. kommunens betalningsansvar för vissa utskrivningsklara patienter.
Det som i denna lag sägs om regioner gäller även kommuner som inte ingår i en region.
2 §
Denna lag syftar till att främja en god vård och en socialtjänst av god kvalitet för enskilda som efter utskrivning från sluten vård behöver insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den landstings-finansierade öppna vården. I detta syfte ska lagen särskilt främja att en patient med behov av insatser skrivs ut från den slutna vården så snart som möjligt efter det att den behandlande läkaren bedömt att patienten är utskrivningsklar.
Denna lag syftar till att främja en god vård och en socialtjänst av god kvalitet för enskilda som efter utskrivning från sluten vård behöver insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den av regioner finansierade öppna vården. I detta syfte ska lagen särskilt främja att en patient med behov av insatser skrivs ut från den slutna vården så snart som möjligt efter det att den behandlande läkaren bedömt att patienten är utskrivningsklar.
2 kap.
1 §
Om den behandlande läkaren, när en patient skrivs in i den slutna vården, bedömer att patienten kan komma att behöva insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den landstingsfinansierade öppna vården efter det att patienten har skrivits ut, ska den slutna vården underrätta de berörda enheterna om denna bedömning genom ett inskrivnings-meddelande.
Om insatser bedöms behövas från den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården, ska inskrivningsmeddelandet även skickas till den landstingsfinan-sierade öppna vården.
Om den behandlande läkaren, när en patient skrivs in i den slutna vården, bedömer att patienten kan komma att behöva insatser från socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den av regioner finansierade öppna vården efter det att patienten har skrivits ut, ska den slutna vården underrätta de berörda enheterna om denna bedömning genom ett inskrivnings-meddelande.
Om insatser bedöms behövas från den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården, ska inskriv-ningsmeddelandet även skickas till den av regioner finansierade öppna vården.
5 §
När en enhet i den lands-tingsfinansierade öppna vården har tagit emot ett inskrivnings-meddelande i fråga om en patient, ska verksamhetschefen vid den enheten utse en fast vårdkontakt för patienten. Verksamhetschefen ska utse den fasta vårdkontakten innan patienten skrivs ut från den slutna vården.
När en enhet i den av regioner finansierade öppna vården har tagit emot ett inskrivningsmeddelande i fråga om en patient, ska verksamhetschefen vid den enheten utse en fast vårdkontakt för patienten. Verksamhetschefen ska utse den fasta vårdkontakten innan patienten skrivs ut från den slutna vården.
Om patienten redan har en fast vårdkontakt vid enheten, får denne fortsätta att vara patientens fasta vårdkontakt.
6 §
När en berörd enhet inom socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den landstingsfinansierade öppna vården har fått ett inskriv-ningsmeddelande, ska enheten börja sin planering av de insatser som är nödvändiga för att patienten på ett tryggt och säkert sätt ska kunna lämna den slutna vården och efter utskrivningen få sina behov av socialtjänst eller hälso- och sjukvård tillgodosedda.
När en berörd enhet inom socialtjänsten, den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården eller den av regioner finansierade öppna vården har fått ett inskrivningsmeddelande, ska enheten börja sin planering av de insatser som är nödvändiga för att patienten på ett tryggt och säkert sätt ska kunna lämna den slutna vården och efter utskrivningen få sina behov av socialtjänst eller hälso- och sjukvård tillgodosedda.
4 kap.
1 §
Om patienten efter utskrivningen behöver insatser från både landsting och kommun i form av hälso- och sjukvård eller socialtjänst, ska en samordnad individuell planering genomföras av representanter för de enheter som ansvarar för insatserna. Om insatser behövs från den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården, ska även den lands-tingsfinansierade öppna vården medverka i den samordnade individuella planeringen.
Om patienten efter utskrivningen behöver insatser från både region och kommun i form av hälso- och sjukvård eller socialtjänst, ska en samordnad individuell planering genomföras av representanter för de enheter som ansvarar för insatserna. Om insatser behövs från den kommunalt finansierade hälso- och sjukvården, ska även den av regioner finansierade öppna vården medverka i den samordnade individuella planeringen.
För patienter som behöver insatser i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård eller öppen rättspsykiatrisk vård, ska planeringen i stället genomföras enligt bestämmelserna om en samordnad vårdplan i 7 a § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och 12 a § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.
3 §
En kallelse till den samordnade individuella planering som avses i 1 § första stycket ska skickas till berörda enheter av patientens fasta vårdkontakt i den landstings-finansierade öppna vården.
En kallelse till den samordnade individuella planering som avses i 1 § första stycket ska skickas till berörda enheter av patientens fasta vårdkontakt i den av regioner finansierade öppna vården.
Kallelsen ska skickas senast tre dagar efter det att en underrättelse enligt 3 kap. 1 § om att patienten är utskrivningsklar har lämnats.
4 §
Landsting och kommun ska i samråd utarbeta gemensamma riktlinjer till vårdgivare och till dem som bedriver socialtjänst avseende samverkan enligt denna lag.
Region och kommun ska i samråd utarbeta gemensamma riktlinjer till vårdgivare och till dem som bedriver socialtjänst avseende samverkan enligt denna lag.
5 §
Landsting och kommun får träffa en överenskommelse om att kommunens betalningsansvar ska inträda vid en annan tid¬punkt än den som anges i 5 kap. 4 § eller med ett annat belopp än det som bestäms enligt 5 kap. 6 §.
Region och kommun får träffa en överenskommelse om att kommunens betalningsansvar ska inträda vid en annan tidpunkt än den som anges i 5 kap. 4 § eller med ett annat belopp än det som bestäms enligt 5 kap. 6 §.
5 kap.
1 §
En kommun betalar i enlighet med 2-6 §§ ersättning till ett landsting för en patient som vårdas inom den slutna vården efter det att den behandlande läkaren har bedömt att patienten är utskrivningsklar.
En kommun betalar i enlighet med 2-6 §§ ersättning till en region för en patient som vårdas inom den slutna vården efter det att den behandlande läkaren har bedömt att patienten är utskrivningsklar.
3 §
Kommunens betalningsansvar förutsätter att den slutna vården har
1. underrättat kommunen om att patienten har skrivits in i enlighet med 2 kap. 1-3 §§, och
2. underrättat berörda enheter i kommunen om att patienten är utskrivningsklar i enlighet med 3 kap. 1 §.
I de fall en samordnad individuell planering ska genomföras enligt 4 kap. 1 och 2 §§ är kommunen betalningsansvarig endast om den fasta vårdkontakten i den landstings-finansierade öppna vården har kallat till samordnad individuell planering i enlighet med 4 kap. 3 §.
I de fall en samordnad individuell planering ska genomföras enligt 4 kap. 1 och 2 §§ är kommunen betalningsansvarig endast om den fasta vårdkontakten i den av regioner finansierade öppna vården har kallat till samordnad individuell planering i enlighet med 4 kap. 3 §.
5 §
Kommunens betalningsansvar ska inte inträda om patienten inte kan skrivas ut från den slutna vården på grund av att sådana insatser som den landstingsfinansierade öppna vården är ansvarig för inte är tillgängliga, eller det inte är klarlagt om sådana insatser är tillgängliga.
Kommunens betalningsansvar ska inte inträda om patienten inte kan skrivas ut från den slutna vården på grund av att sådana insatser som den av regioner finansierade öppna vården är ansvarig för inte är tillgängliga, eller det inte är klarlagt om sådana insatser är tillgängliga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Som omständigheter som kan tyda på att risken för penningtvätt och finansiering av terrorism är låg kan verksamhetsutövaren beakta bland annat att kunden
1. är en stat, ett landsting, en kommun eller motsvarande eller en juridisk person över vilken en stat, ett landsting, en kommun eller motsvarande, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande,
1. är en stat, en region, en kommun eller motsvarande eller en juridisk person över vilken en stat, en region, en kommun eller motsvarande, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande,
2. har hemvist inom EES,
3. har hemvist i en stat som har bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som motsvarar dem i denna lag och som tillämpar dessa bestämmelser på ett effektivt sätt,
4. har hemvist i en stat som har en låg nivå av korruption och annan relevant brottslighet, och
5. är ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad inom EES eller på en motsvarande marknad utanför EES.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Lagen är tillämplig på
1. svenska juridiska personer,
2. utländska juridiska personer som driver verksamhet i Sverige, och
3. fysiska personer som har hemvist i Sverige och som förvaltar truster eller liknande juridiska konstruktioner.
Lagen är inte tillämplig på
1. staten, landsting och kommuner, kommunalförbund och samverkansorgan samt juridiska personer över vilka staten, landsting, kommuner, kommunal-förbund och samverkansorgan, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande,
1. staten, regioner och kommuner, kommunalförbund och samverkansorgan samt juridiska personer över vilka staten, regioner, kommuner, kommunalförbund och samverkansorgan, var för sig eller tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande,
2. aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad inom EES eller motsvarande marknad utanför EES,
3. dödsbon, och
4. konkursbon.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (2017:900)
Härigenom föreskrivs att 2 § förvaltningslagen (2017:900) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Vid handläggning av sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och landsting där besluten kan laglighetsprövas genom att överklagas enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) tillämpas inte 9 § andra stycket, 10-12, 16-20 och 23-49 §§.
Vid handläggning av sådana ärenden hos myndigheter i kommuner och regioner där besluten kan laglighetsprövas genom att överklagas enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) tillämpas inte 9 § andra stycket, 10-12, 16-20 och 23-49 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:000) om insyn i finansiering av partier
Härigenom föreskrivs att 2, 7 och 28 §§ lagen (2018:000) om insyn i finansiering av partier ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2017/18:55
Föreslagen lydelse
2 §
I lagen avses med
parti: ett parti som deltar eller har deltagit i val till riksdagen, landstingsfullmäktige, kommun-fullmäktige eller Europaparlamen-tet,
ledamot: en ledamot av riks-dagen, landstingsfullmäktige, kom-munfullmäktige eller Europa-parlamentet,
ersättare för ledamot: en ersättare för en ledamot av riksdagen, landstingsfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europa-parlamentet,
parti: ett parti som deltar eller har deltagit i val till riksdagen, region-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet,
ledamot: en ledamot av riks-dagen, regionfullmäktige, kom-munfullmäktige eller Europa-parlamentet,
ersättare för ledamot: en ersättare för en ledamot av riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europa-parlamentet,
bidrag: prestationer i form av pengar, varor, tjänster och annat som har tagits emot helt eller delvis utan någon motprestation med undantag för sedvanligt frivilligt arbete och sedvanliga gratistjänster,
uppgift om bidragsgivarens identitet: uppgift om namn och antingen personnummer eller organisationsnummer eller adress,
anonymt bidrag: ett bidrag från någon vars identitet mottagaren inte känner till och inte heller utan betydande svårighet kan ta reda på, och
prisbasbelopp: det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ social-försäkringsbalken som gäller vid utgången av det räkenskapsår eller kalenderår som avses i 6 §.
7 §
Ett parti ska lämna intäkts-redovisning för det räkenskapsår eller kalenderår då partiet deltar i val till riksdagen, landstings-fullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet.
Ett parti som har mandat i riksdagen, landstingsfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europa-parlamentet ska lämna intäktsredo-visning för samtliga räkenskapsår eller kalenderår som helt eller delvis sammanfaller med mandat-perioden.
Ett parti ska lämna intäkts-redovisning för det räkenskapsår eller kalenderår då partiet deltar i val till riksdagen, regionfull-mäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet.
Ett parti som har mandat i riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europa-parlamentet ska lämna intäktsredo-visning för samtliga räkenskapsår eller kalenderår som helt eller delvis sammanfaller med mandat-perioden.
Ett parti som annars får stöd enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier eller får partistöd med stöd av 4 kap. 29 och 30 §§ kommunallagen (2017:725) ska lämna intäktsredovisning för varje räkenskapsår eller kalenderår under vilket det har betalats ut stöd.
28 §
Ett landsting eller en kommun som ger partistöd med stöd av 4 kap. 29 och 30 §§ kommunallagen (2017:725) ska i anslutning till sitt beslut om sådant stöd göra uppgifter om vilka partier som har fått stöd och med vilka belopp tillgängliga på sin webbplats.
En region eller en kommun som ger partistöd med stöd av 4 kap. 29 och 30 §§ kommunallagen (2017:725) ska i anslutning till sitt beslut om sådant stöd göra uppgifter om vilka partier som har fått stöd och med vilka belopp tillgängliga på sin webbplats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:000) om bostadsanpassningsbidrag
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2018:000) om bostads-anpassningsbidrag ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2017/18:80
Föreslagen lydelse
5 §
Bostadsanpassningsbidrag lämnas för att anpassa och komplettera fasta funktioner i och i anslutning till en bostad.
Bidrag lämnas endast om åt-gärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. Bidrag lämnas inte om behovet kan tillgodoses med hjälpmedel som erbjuds av landstinget eller kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Bidrag lämnas endast om åt-gärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. Bidrag lämnas inte om behovet kan tillgodoses med hjälpmedel som erbjuds av regionen eller kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:000) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2018:000) om förbud mot innehav av berusningsmedel m.m. vid hem för vård eller boende ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Stärkt rättssäkerhet vid genom-förande av särskilda befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag ska tillämpas vid hem för vård eller boende som drivs av en kommun, ett landsting, ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.
Denna lag ska tillämpas vid hem för vård eller boende som drivs av en kommun, en region, ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:000) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 50 § lagen (2018:000) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen
En ny lag om ekonomiska föreningar
Föreslagen lydelse
8 kap.
50 §
Revisorn är skyldig att lämna en medrevisor, en ny revisor, en särskild granskare och, om föreningen är försatt i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om föreningens angelägenheter.
Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till undersökningsledaren under en förundersökning i brottmål.
Revisorn i en förening som omfattas av 2 kap. 3 § offent-lighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, landstinget eller ett sådant kommunalförbund som kommunen eller landstinget ingår i.
Revisorn i en förening som omfattas av 2 kap. 3 § offent-lighets- och sekretesslagen (2009:400) är även skyldig att på begäran lämna upplysningar om föreningens angelägenheter till de förtroendevalda revisorerna i kommunen, regionen eller ett sådant kommunalförbund som kommunen eller regionen ingår i.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (2018:000)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 18 § strålskyddslagen (2018:000) ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen
Ny strålskyddslag
Föreslagen lydelse
6 kap.
18 §
Ett tillstånd enligt denna lag får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer finansiell säkerhet för de kostnader för avfallshantering och återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, landsting och kommunförbund behöver dock inte ställa någon finansiell säkerhet. Den som är skyldig att betala avgift eller ställa finansiell säkerhet enligt lagen (2006:647) om finansiering av kärntekniska restprodukter eller 16 kap. 3 § miljöbalken behöver inte ställa någon finansiell säkerhet för åtgärder som omfattas av avgifter och säkerheter enligt de nämnda lagarna.
Ett tillstånd enligt denna lag får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer finansiell säkerhet för de kostnader för avfallshantering och återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, regioner och kommunförbund behöver dock inte ställa någon finansiell säkerhet. Den som är skyldig att betala avgift eller ställa finansiell säkerhet enligt lagen (2006:647) om finansiering av kärntekniska restprodukter eller 16 kap. 3 § miljöbalken behöver inte ställa någon finansiell säkerhet för åtgärder som omfattas av avgifter och säkerheter enligt de nämnda lagarna.
Säkerheten kan ställas efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av finansiell säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:000) om kommunal bokföring och redovisning
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1-3 §§, 2 kap. 2, 5 och 6 §§, 3 kap. 2, 8, 11, 12, 14 och 15 §§, 4 kap. 3 och 4 §§, 5 kap. 5 och 7 §§, 6 kap. 1 och 7 §§, 7 kap. 5 och 8 §§, 8 kap. 1 §, 9 kap. 3 §, 10 kap. 2 §, 11 kap. 1-4, 6, 9 och 13 §§, 12 kap. 1-3 och 5 §§ lagen (2018:000) om kommunal bokföring och redovisning ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen
En ändamålsenlig kommunal bokföring och redovisning
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag innehåller bestäm-melser om bokföring och redovis-ning för kommuner och landsting. Lagen är indelad i följande kapitel:
Denna lag innehåller bestäm-melser om bokföring och redovis-ning för kommuner och regioner. Lagen är indelad i följande kapitel:
- Inledande bestämmelser (1 kap.)
- Ord och uttryck i lagen (2 kap.)
- Bokföring och arkivering (3 kap.)
- Allmänna bestämmelser om årsredovisning (4 kap.)
- Resultaträkning (5 kap.)
- Balansräkning (6 kap.)
- Värdering (7 kap.)
- Kassaflödesanalys (8 kap.)
- Noter (9 kap.)
- Drift- och investeringsredovisning (10 kap.)
- Förvaltningsberättelse (11 kap.)
- Sammanställda räkenskaper (12 kap.)
- Delårsrapport (13 kap.)
2 §
Kommuner och landsting är bokföringsskyldiga enligt 3 kap. De är också skyldiga att upprätta en årsredovisning för varje räken-skapsår enligt 4-12 kap. och en delårsrapport enligt 13 kap.
Kommuner och regioner är bokföringsskyldiga enligt 3 kap. De är också skyldiga att upprätta en årsredovisning för varje räken-skapsår enligt 4-12 kap. och en delårsrapport enligt 13 kap.
3 §
Bestämmelserna i denna lag om kommuner och landsting gäller även kommunalförbund.
Bestämmelserna i denna lag om kommuner och regioner gäller även kommunalförbund.
2 kap.
2 §
Med ekonomisk händelse avses i denna lag alla förändringar i storleken eller sammansättningen av en kommuns eller ett landstings förmögenhet som beror på kommunens eller landstingets ekonomiska relationer med om-världen, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt andra åtgärder eller transaktioner som påverkar förmögenhetens storlek eller sammansättning.
Med ekonomisk händelse avses i denna lag alla förändringar i storleken eller sammansättningen av en kommuns eller regions förmögenhet som beror på kommunens eller regionens ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt andra åtgärder eller transaktioner som påverkar förmögenhetens storlek eller sammansättning.
5 §
Med kommunalt koncernföretag avses i denna lag en juridisk person över vars verksamhet, mål och strategier kommuner eller landsting har ett varaktigt betydande inflytande. Kommuner eller landsting kan utöva ett sådant inflytande själva eller tillsammans med ett eller flera kommunala koncernföretag.
Med kommunalt koncernföretag avses i denna lag en juridisk person över vars verksamhet, mål och strategier kommuner eller regioner har ett varaktigt betydande inflytande. Kommuner eller regioner kan utöva ett sådant inflytande själva eller tillsammans med ett eller flera kommunala koncernföretag.
Betydande inflytande ska anses finnas vid ett innehav av minst tjugo procent av rösterna i en juridisk persons beslutande organ, om inte annat framgår av omständigheterna.
Om inflytandet inte är bety-dande ska den juridiska personen ändå anses vara ett kommunalt koncernföretag om den har särskild betydelse för kommunens eller landstingets verksamhet eller ekonomi.
Om inflytandet inte är bety-dande ska den juridiska personen ändå anses vara ett kommunalt koncernföretag om den har särskild betydelse för kommunens eller regionens verksamhet eller ekonomi.
6 §
Med en kommunal koncern avses i denna lag kommunen eller landstinget samt de kommunala koncernföretagen.
Med en kommunal koncern avses i denna lag kommunen eller regionen samt de kommunala koncernföretagen.
3 kap.
2 §
Bokföringen ska vara ordnad på ett sådant sätt att
1. det ekonomiska utfallet av verksamheten kan jämföras med den budget som fullmäktige har fastställt,
2. det finns förutsättningar för kontroll av kommunens eller landstingets ekonomi, och
2. det finns förutsättningar för kontroll av kommunens eller regionens ekonomi, och
3. statistik kan lämnas enligt lag eller annan författning.
8 §
För varje ekonomisk händelse ska det finnas en verifikation. Har en kommun eller ett landsting tagit emot en uppgift om den ekonomiska händelsen i en form som anges i 12 § första stycket, ska denna uppgift användas som verifikation, i förekommande fall kompletterad med uppgifter enligt 9 § första stycket. Om det behövs med hänsyn till arten av den mottagna verifikationen, får bokföringen i stället grundas på en särskilt upprättad hänvisnings-verifikation.
För varje ekonomisk händelse ska det finnas en verifikation. Har en kommun eller region tagit emot en uppgift om den ekonomiska händelsen i en form som anges i 12 § första stycket, ska denna uppgift användas som verifikation, i förekommande fall kompletterad med uppgifter enligt 9 § första stycket. Om det behövs med hänsyn till arten av den mottagna verifikationen, får bokföringen i stället grundas på en särskilt upprättad hänvisningsverifikation.
Flera likartade ekonomiska händelser får dokumenteras genom en gemensam verifikation.
11 §
Varje kommun och landsting ska upprätta
Varje kommun och region ska upprätta
1. sådana beskrivningar över bokföringssystemets organisation och uppbyggnad som behövs för att ge överblick över systemet (systemdokumentation), och
2. sådana beskrivningar över genomförda bearbetningar inom systemet som gör det möjligt att utan svårighet följa och förstå behandlingen av de enskilda bokföringsposterna (behandlingshistorik).
12 §
Räkenskapsinformation ska bevaras i
1. vanlig läsbar form (dokument),
2. mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel, eller
3. annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel (maskinläsbart medium) och som genom omedelbar utskrift kan tas fram i sådan form som avses i 1 eller 2.
Dokument, mikroskrift och maskinläsbart medium med räkenskapsinformation som kommunen eller landstinget har tagit emot från någon annan ska bevaras i det skick som materialet hade när det kom till kommunen eller landstinget. Doku-ment, mikroskrift och maskinläs-bart medium med räkenskapsinfor-mation som kommuner eller landsting själva har upprättat ska bevaras i det skick som materialet fick när räkenskapsinformationen sammanställdes.
Dokument, mikroskrift och maskinläsbart medium med räkenskapsinformation som kommunen eller regionen har tagit emot från någon annan ska bevaras i det skick som materialet hade när det kom till kommunen eller regionen. Doku-ment, mikroskrift och maskinläs-bart medium med räkenskapsinfor-mation som kommuner eller regioner själva har upprättat ska bevaras i det skick som materialet fick när räkenskapsinformationen sammanställdes.
14 §
En kommun eller ett landsting får förstöra sådant material för bevarande av räkenskapsinforma-tion som avses i 12 §, om räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt överförs till något annat sådant material. Om materialet är sådant som avses i 12 § andra stycket, får det dock förstöras först från och med det fjärde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.
En kommun eller en region får förstöra sådant material för bevarande av räkenskapsinforma-tion som avses i 12 §, om räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt överförs till något annat sådant material. Om materialet är sådant som avses i 12 § andra stycket, får det dock förstöras först från och med det fjärde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.
15 §
Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket i enskilda fall tillåta att dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation förstörs före utgången av den tid som anges i 13 §.
Även om ett tillstånd enligt första stycket har meddelats, får kom-munen eller landstinget inte förstöra dokument, mikroskrift eller maskinläsbara medier som används för att bevara information som omfattas av lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbind-elser m.m. förrän tidigast fem år efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Förstö-ring får dock ske om informationen bevaras på annat sätt.
Även om ett tillstånd enligt första stycket har meddelats, får kom-munen eller regionen inte förstöra dokument, mikroskrift eller maskinläsbara medier som används för att bevara information som omfattas av lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbind-elser m.m. förrän tidigast fem år efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Förstö-ring får dock ske om informationen bevaras på annat sätt.
4 kap.
3 §
Årsredovisningens delar ska upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av verksamhetens resultat och kommunens eller landstingets ekonomiska ställning.
Årsredovisningens delar ska upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av verksamhetens resultat och kommunens eller regionens ekonomiska ställning.
Om det behövs för att bilden ska bli rättvisande, ska ytterligare upplysningar lämnas i en not.
Om kommunen eller landstinget i årsredovisningen avviker från det som följer av en rekommendation från normgivande organ på det kommunala området, ska en upp-lysning om skälen för avvikelsen lämnas i en not.
Om kommunen eller regionen i årsredovisningen avviker från det som följer av en rekommendation från normgivande organ på det kommunala området, ska en upp-lysning om skälen för avvikelsen lämnas i en not.
4 §
När årsredovisningen upprättas ska följande grundläggande
redovisningsprinciper iakttas:
1. Kommuner och landsting ska förutsättas fortsätta sina verksam-heter.
1. Kommuner och regioner ska förutsättas fortsätta sina verksam-heter.
2. Samma principer för värdering, klassificering och indelning av de olika posterna ska konsekvent tillämpas från ett räkenskapsår till ett annat.
3. Värdering av de olika posterna ska göras med iakttagande av rimlig försiktighet.
4. Intäkter och kostnader som är hänförliga till räkenskapsåret ska tas med oavsett tidpunkten för betalningen.
5. De olika beståndsdelar som balansräkningens poster består av ska värderas var för sig.
6. Tillgångar och skulder får inte kvittas mot varandra. Inte heller får intäkter och kostnader kvittas mot varandra.
7. Den ingående balansen för ett räkenskapsår ska stämma överens med den utgående balansen för det närmast föregående räkenskapsåret.
8. Förändringar i eget kapital ska redovisas över resultaträkningen.
Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med god redo-visningssed och kravet i 4 kap. 3 § på en rättvisande bild, får avvikelse göras från första stycket.
5 kap.
5 §
Intäkter eller kostnader i annan verksamhet än kommunens eller landstingets normala verksamhet ska redovisas som Extraordinära poster.
Intäkter eller kostnader i annan verksamhet än kommunens eller regionens normala verksamhet ska redovisas som Extraordinära poster.
7 §
Efter kommunens eller landstingets beslut ska sådana bidrag som avses i 2 kap. 1 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och sådana bidrag till inrättande av forskningsinfrastruk-tur som avses i 2 kap. 2 § andra stycket samma lag redovisas som en kostnad i resultaträkningen eller tas upp i balansräkningen under posten Bidrag till infrastruktur.
Efter kommunens eller regionens beslut ska sådana bidrag som avses i 2 kap. 1 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter och sådana bidrag till inrättande av forskningsinfrastruktur som avses i 2 kap. 2 § andra stycket samma lag redovisas som en kostnad i resultaträkningen eller tas upp i balansräkningen under posten Bidrag till infrastruktur.
6 kap.
1 §
Balansräkningen ska i samman-drag redovisa kommunens eller landstingets samtliga tillgångar, avsättningar och skulder samt eget kapital på dagen för räkenskaps-årets utgång (balansdagen). Ställda panter och ansvarsförbindelser ska tas upp inom linjen.
Balansräkningen ska i samman-drag redovisa kommunens eller regionens samtliga tillgångar, avsättningar och skulder samt eget kapital på dagen för räkenskaps-årets utgång (balansdagen). Ställda panter och ansvarsförbindelser ska tas upp inom linjen.
7 §
Utgifter för utvecklingsarbete som är av väsentligt värde för kommunens eller landstingets verksamhet under kommande år får tas upp som immateriella an-läggningstillgångar. Detsamma gäller utgifter för koncessioner, patent, licenser och liknande rättig-heter.
Utgifter för utvecklingsarbete som är av väsentligt värde för kommunens eller regionens verksamhet under kommande år får tas upp som immateriella anläggningstillgångar. Detsamma gäller utgifter för koncessioner, patent, licenser och liknande rättig-heter.
Utgifter för forskning får inte tas upp som immateriella anläggnings-tillgångar.
7 kap.
5 §
Omsättningstillgångar ska tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet på balansdagen, om inte något annat följer av 6, 8 eller 10 §.
Med anskaffningsvärde avses utgifterna för tillgångens förvärv eller tillverkning. Anskaffningsvärdet för omsättningstillgångar ska bestämmas enligt 2 § första-tredje styckena.
Med det verkliga värdet avses försäljningsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om det finns särskilda skäl, får det verkliga värdet bestämmas till återanskaffningsvärdet, i förekommande fall med avdrag för inkurans, eller något annat värde som är förenligt med god redovisningssed.
Med återanskaffningsvärdet avses det belopp som motsvarar den utgift för anskaffningen som kommunen eller landstinget skulle ha haft om tillgången anskaffats på balansdagen.
Med återanskaffningsvärdet avses det belopp som motsvarar den utgift för anskaffningen som kommunen eller regionen skulle ha haft om tillgången anskaffats på balansdagen.
8 §
Materiella anläggningstillgångar, råvaror och förnödenheter som omsätts och vars sammantagna värde är av underordnad betydelse för kommunen eller landstinget, får tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, om deras kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt.
Materiella anläggningstillgångar, råvaror och förnödenheter som omsätts och vars sammantagna värde är av underordnad betydelse för kommunen eller regionen, får tas upp till en bestämd mängd och ett fast värde, om deras kvantitet, värde och sammansättning inte varierar väsentligt.
8 kap.
1 §
I kassaflödesanalysen ska kom-munens eller landstingets in- och utbetalningar under räkenskapsåret redovisas.
I kassaflödesanalysen ska kom-munens eller regionens in- och utbetalningar under räkenskapsåret redovisas.
9 kap.
3 §
Om en avvikelse görs med stöd av 4 kap. 4 § andra stycket från någon av de grundläggande redo-visningsprinciper som anges i paragrafen, ska en upplysning lämnas om skälen för avvikelsen och en bedömning av effekten på kommunens eller landstingets resultat och ekonomiska ställning.
Om en avvikelse görs med stöd av 4 kap. 4 § andra stycket från någon av de grundläggande redo-visningsprinciper som anges i paragrafen, ska en upplysning lämnas om skälen för avvikelsen och en bedömning av effekten på kommunens eller regionens resultat och ekonomiska ställning.
10 kap.
2 §
Investeringsredovisningen ska innehålla en samlad redovisning av kommunens eller landstingets investeringsverksamhet.
Investeringsredovisningen ska innehålla en samlad redovisning av kommunens eller regionens investeringsverksamhet.
11 kap.
1 §
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla en översikt över utvecklingen av kommunens eller landstingets verksamhet.
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla en översikt över utvecklingen av kommunens eller regionens verksamhet.
2 §
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om sådana förhållanden som inte ska redovisas i balansräkningen eller i resultat-räkningen, men som är viktiga för bedömningen av kommunens eller landstingets resultat eller ekono-miska ställning.
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om sådana förhållanden som inte ska redovisas i balansräkningen eller i resultat-räkningen, men som är viktiga för bedömningen av kommunens eller regionens resultat eller ekonomiska ställning.
3 §
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om sådana händelser av väsentlig betydelse för kommunen eller landstinget som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut.
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om sådana händelser av väsentlig betydelse för kommunen eller regionen som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut.
4 §
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om kommunens eller landstingets förväntade utveckling.
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om kommunens eller regionens förväntade utveck-ling.
6 §
Förvaltningsberättelsen ska särskilt innehålla upplysningar om de anställdas frånvaro på grund av sjukdom under räkenskapsåret. Den totala sjukfrånvaron ska anges i procent av de anställdas sammanlagda ordinarie arbetstid.
Uppgift ska också lämnas om
1. den andel av sjukfrånvaron som avser frånvaro under en sammanhängande tid av 60 dagar eller mer,
2. sjukfrånvaron för kvinnor respektive män, samt
3. sjukfrånvaron för anställda i åldrarna 29 år eller yngre, 30-49 år och 50 år eller äldre.
Sjukfrånvaron för varje sådan grupp som avses i andra stycket 2 och 3 ska anges i procent av gruppens sammanlagda ordinarie arbetstid. Sådan uppgift ska inte lämnas när antalet anställda i gruppen är högst tio eller om uppgiften kan hänföras till en enskild individ.
Paragrafen gäller inte kom-muner och landsting i vilka antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren i medeltal uppgått till högst tio.
Paragrafen gäller inte kom-muner och regioner i vilka antalet anställda under de senaste två räkenskapsåren i medeltal uppgått till högst tio.
9 §
Förvaltningsberättelsen ska innehålla en utvärdering av kommunens eller landstingets ekonomiska ställning.
Förvaltningsberättelsen ska innehålla en utvärdering av kommunens eller regionens ekonomiska ställning.
13 §
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om sådana förhållanden om privata utförare enligt 10 kap. 7 § kommunallagen (2017:725) som inte är ett kommunalt koncernföretag som är av väsentlig betydelse för bedöm-ningen av kommunens eller lands-tingets verksamhet eller ekonom-iska ställning.
Förvaltningsberättelsen ska inne-hålla upplysningar om sådana förhållanden om privata utförare enligt 10 kap. 7 § kommunallagen (2017:725) som inte är ett kommunalt koncernföretag som är av väsentlig betydelse för bedöm-ningen av kommunens eller region-ens verksamhet eller ekonomiska ställning.
12 kap.
1 §
Med sammanställda räkenskaper för en kommunal koncern avses en sammanställning av kommunens eller landstingets och de kommu-nala koncernföretagens resultaträk-ningar, balansräkningar och kassa-flödesanalyser samt noter.
Med sammanställda räkenskaper för en kommunal koncern avses en sammanställning av kommunens eller regionens och de kommunala koncernföretagens resultaträk-ningar, balansräkningar och kassa-flödesanalyser samt noter.
2 §
Sammanställda räkenskaper ska upprättas för den kommunala koncernen.
Sammanställda räkenskaper behöver dock inte upprättas för den kommunala koncernen om samtliga kommunala koncernföretag, såväl var för sig som tillsammans, är utan väsentlig betydelse för kommunen eller landstinget.
Sammanställda räkenskaper behöver dock inte upprättas för den kommunala koncernen om samtliga kommunala koncernföretag, såväl var för sig som tillsammans, är utan väsentlig betydelse för kommunen eller regionen.
3 §
Ett kommunalt koncernföretag behöver inte omfattas av de sammanställda räkenskaperna om det är utan väsentlig betydelse för kommunen eller landstinget.
Om två eller flera av dessa kommunala koncernföretag tillsammans bedöms ha väsentlig betydelse för kommunen eller landstinget, ska de dock ingå i de sammanställda räkenskaperna.
Ett kommunalt koncernföretag behöver inte omfattas av de sammanställda räkenskaperna om det är utan väsentlig betydelse för kommunen eller regionen.
Om två eller flera av dessa kommunala koncernföretag till-sammans bedöms ha väsentlig betydelse för kommunen eller regionen, ska de dock ingå i de sammanställda räkenskaperna.
5 §
Ett kommunalt koncernföretags identifierbara tillgångar och skulder enligt förvärvsanalysen i 4 § ska räknas in i den sammanställda resultaträkningen och i den sammanställda balansräkningen.
Konsolidering ska ske i pro-portion till kommunens eller landstingets ägda andel av det kommunala koncernföretaget. Om det kommunala koncernföretaget är en stiftelse, ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund enligt lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliterings-insatser, ska konsolidering ske i proportion till kommunens eller landstingets andel av det kommu-nala koncernföretagets tillgångar och skulder.
Konsolidering ska ske i pro-portion till kommunens eller regionens ägda andel av det kommunala koncernföretaget. Om det kommunala koncernföretaget är en stiftelse, ett kommunalförbund eller ett samordningsförbund enligt lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliterings-insatser, ska konsolidering ske i proportion till kommunens eller regionens andel av det kommunala koncernföretagets tillgångar och skulder.
Om det finns särskilda skäl och det är förenligt med kravet i 4 kap. 3 § på en rättvisande bild, får kapitalandelsmetoden i 7 kap. 26 §, 27 §, 28 § första stycket och 29 § årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas vid konsolidering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förslag till lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (0000:000)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § och 3 kap. 1 och 11 §§ säkerhetsskyddslagen (0000:000) ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen
Ett modernt och stärkt skydd för Sveriges säkerhet - ny säkerhets-skyddslag
Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §
Statliga myndigheter, kommuner och landsting som avser att genomföra en upphandling och ingå ett avtal om varor, tjänster eller byggentreprenader ska se till att det i ett säkerhetsskyddsavtal anges hur kraven på säker-hetsskydd enligt 1 § ska till-godoses av leverantören om
Statliga myndigheter, kommuner och regioner som avser att genomföra en upphandling och ingå ett avtal om varor, tjänster eller byggentreprenader ska se till att det i ett säkerhetsskyddsavtal anges hur kraven på säker-hetsskydd enligt 1 § ska till-godoses av leverantören om
1. det i upphandlingen förekommer säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i säkerhetsskyddsklassen konfidentiell eller över, eller
2. upphandlingen i övrigt avser eller ger leverantören tillgång till säkerhetskänslig verksamhet av motsvarande betydelse för Sveriges säkerhet.
Det som anges i första stycket gäller även för enskilda verksamhets-utövare som ingår avtal om varor, tjänster och byggentreprenader med utomstående leverantörer.
Verksamhetsutövaren ska kontrollera att leverantören följer säkerhetsskyddsavtalet.
3 kap.
1 §
Den som genom en anställning eller på något annat sätt ska delta i säkerhetskänslig verksamhet ska säkerhetsprövas. Säkerhetsprövning ska dock inte göras när det gäller
1. uppdrag som statsråd, ledamot av Europaparlamentet, riksdagen eller kommun- och landstingsfull-mäktige, eller
1. uppdrag som statsråd, ledamot av Europaparlamentet, riksdagen eller kommun- och regionfull-mäktige, eller
2. annat uppdrag som offentlig försvarare eller ombud inför domstol än sådant som avser offentligt ombud enligt 27 kap. 27 § rättegångsbalken eller integritetsskyddsombud enligt 6 § lagen (2009:966) om Försvars-underrättelsedomstol.
11 §
En anställning i staten, en kommun eller ett landsting som är placerad i säkerhetsklass 1 eller 2 får endast innehas av den som är svensk medborgare.
En anställning i staten, en kommun eller en region som är placerad i säkerhetsklass 1 eller 2 får endast innehas av den som är svensk medborgare.
Om det finns särskilda skäl får regeringen i enskilda fall medge undantag från kravet på svenskt medborgarskap.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över betänkandet Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå (SOU 2018:10) kommit in från Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Luleå, Förvaltningsrätten i Stockholm, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kriminalvården, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Migrationsverket, Försvarsmakten, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg, Pensionsmyndigheten, Tullverket, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Kammarkollegiet, Statistiska centralbyrån, Arbetsgivarverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statskontoret, Statens servicecenter, Linköpings universitet, Lunds universitet, Umeå universitet, Uppsala universitet, Göteborgs universitet, Högskolan i Dalarna, Södertörns högskola, Naturvårdsverket, Elsäkerhetsverket, Trafikverket, Tillväxtverket, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Livsmedelsverket, Boverket, Lantmäteriet, Institutet för språk och folkminnen, Riksantikvarieämbetet, Valmyndigheten, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige, Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Borlänge kommun, Bräcke kommun, Eskilstuna kommun, Gotlands kommun, Gällivare kommun, Halmstads kommun, Haparanda kommun, Hudiksvalls kommun, Karlskoga kommun, Karlskrona kommun, Kungsbacka kommun, Lunds kommun, Motala kommun, Mönsterås kommun, Norrköpings kommun, Norsjö kommun, Sala kommun, Stockholms kommun, Sölvesborgs kommun, Timrå kommun, Umeå kommun, Värmdö kommun, Värnamo kommun, Växjö kommun, Samverkansorganet i Södermanlands län, Samverkansorganet i Kalmar län, Samverkansorganet i Värmlands län, Samverkansorganet i Västerbottens län, Blekinge läns landsting, Dalarnas läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Hallands läns landsting, Jämtlands läns landsting, Jönköpings läns landsting, Kalmar läns landsting, Kronobergs läns landsting, Norrbottens läns landsting, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Södermanlands läns landsting, Uppsala läns landsting, Värmlands läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Västmanlands läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Örebro läns landsting, Östergötlands läns landsting, Hela Sverige ska leva, Skärgårdarnas riksförbund, SmåKom, Svensk kollektivtrafik, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
Därutöver har Per Andersson, Arvidsjaurs kommun, Centerpartiet i Jämtlands län, Kils kommun, Krokums kommun, Moderaterna i Västmanlands läns landsting, Bert Olsson, Regionsamverkan Sydsverige, Tankesmedjan Framtid för Jämtland, Tillväxtberedningen för Norrbottens Kommuner och Region Norrbotten och Tågoperatörerna yttrat sig.
Riksrevisionen, Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Statens veterinärmedicinska anstalt, Alvesta kommun, Enköpings kommun, Falköpings kommun, Kristinehamns kommun, Kungsörs kommun, Laxå kommun, Norrtälje kommun, Nässjö kommun, Osby kommun, Ovanåkers kommun, Sollefteå kommun, Stenungssunds kommun, Tierps kommun, Torsby kommun, Trelleborgs kommun, Trosa kommun, Vansbro kommun, Vimmerby kommun, Vänersborgs kommun, Åre kommun, Samverkansorganet i Uppsala län, Samverkansorganet i Dalarnas län, Företagarna, Ideell Arena, Landsorganisationen (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Röda korset, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Studieförbunden, Svenskt Näringsliv och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) har beretts tillfälle att lämna synpunkter, men avstått från att yttra sig eller inte hörts av.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting
dels att 2 kap. 1, 3 och 6 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 1 a och 7 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i landsting, om det inte finns hinder mot en motsvarande ändring i länsindelningen. Bestämmelser om sambandet mellan landstingsindelningen och länsindelningen finns i 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:725). En ändring i landstingsindelningen får dock ske endast om ändringen kan antas medföra bestående fördel för ett landsting eller en del av ett landsting eller andra fördelar från allmän synpunkt. Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.
Regeringen får besluta om ändring i rikets indelning i landsting, om det inte finns hinder mot en motsvarande ändring i länsindelningen. Bestämmelser om sambandet mellan landstingsindelningen och länsindelningen finns i 1 kap. 1 § kommunallagen (2017:725). En ändring i landstingsindelningen får dock ske endast om ändringen kan antas medföra bestående fördel för ett landsting eller en del av ett landsting eller andra fördelar från allmän synpunkt.
Kammarkollegiet får besluta om en indelningsändring som bör ske med anledning av en sådan ändring i den kommunala indelningen som avses i 1 kap. 3 §.
Regeringen får meddela föreskrifter om genomförandet av en beslutad indelningsändring.
Vid prövning av frågan om indelningsändring ska särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner samt det eller de landsting som närmast berörs av ändringen. Om ett sådant landsting motsätter sig en indelningsändring, får ändringen beslutas endast om det finns särskilda skäl. Befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas.
1 a §
Kammarkollegiet får besluta om en indelningsändring som bör ske med anledning av en sådan ändring i den kommunala indelningen som avses i 1 kap. 3 §.
3 §
Kammarkollegiets beslut enligt 1 § andra stycket eller 2 § överklagas hos regeringen.
Kammarkollegiets beslut enligt 1 a eller 2 § överklagas till regeringen.
6 §
En indelningsändring träder i kraft den 1 januari det år som bestäms i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning att ett landsting enligt den nya indelningen inte bör företrädas av de gamla landstingsfullmäktige, träder ändringen i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum.
Ett beslut om indelningsändring enligt 1 § första stycket ska meddelas senast ett år innan ändringen ska träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Ett beslut om indelningsändring enligt 1 § andra stycket ska meddelas senast tre månader innan ändringen ska träda i kraft.
Ett beslut om indelningsändring enligt 1 § första stycket ska meddelas senast ett år innan ändringen ska träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än åtta månader före ikraftträdandet. Ett beslut om indelningsändring enligt 1 a § ska meddelas senast tre månader innan ändringen ska träda i kraft.
7 a §
Berörda landsting ska, om det inte är uppenbart obehövligt, som ett led i beredningen av ett yttrande eller en ansökan om ändrad landstingsindelning, inhämta synpunkter från befolkningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2019-04-29
Närvarande: F.d. justitierådet Ella Nyström samt justitieråden Erik Nymansson och Thomas Bull
Landstingens, kommunernas och befolkningens synpunkter vid ändringar i landstingsindelningen
Enligt en lagrådsremiss den 11 april 2019 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Annika Rudestad, biträdd av ämnesrådet Henrik Källsbo.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 september 2019
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Strandhäll, Shekarabi, Ygeman, Eriksson, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark
Föredragande: statsrådet Shekarabi
Regeringen beslutar proposition En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning