Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:16 Förbättrad utformning av EU:s elmarknad Prop. 2025/26:16 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 18 september 2025 Ulf Kristersson Ebba Busch (Klimat- och näringslivsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslår regeringen ändringar i ellagen (1997:857), bl.a. för att genomföra ändringar i EU:s elmarknadsdirektiv. Förslagen innebär i huvudsak följande: En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris. Elanvändare ska få en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren innan ett avtal om leverans av el ingås eller förlängs. En elleverantör ska ha strategier för att begränsa risken för utebliven leverans. Ett nätföretag ska välja ut en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt. En elleverantör ska inte få säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om den omständighet som leverantören vill lägga till grund för åtgärden är föremål för tvistlösning utanför domstol. Skyldigheten för distributionsnätsföretag att lämna information för att underlätta anslutningar utökas. Mottagningsplikten för elleverantörer att ta emot el utökas. Krav införs på att nätföretag ska göra information tillgänglig i fråga om den el som levereras. Det föreslås också ändringar i lagen (2011:200) om elcertifikat som syftar till att minska antalet kvotpliktiga aktörer i elcertifikatsystemet och att göra det möjligt för kontoföringsmyndigheten att ta ut vissa typer av avgifter. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut4 2Lagtext5 2.1Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)5 2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat16 3Ärendet och dess beredning18 4Ändringsdirektivet20 5Flexibel nätanslutning20 6Leveransavtal22 6.1Leveransavtal med fast löptid och pris22 6.2Information till elanvändaren innan ett avtal ingås eller förlängs23 7Hantering av risker för elleverantörer25 8Sistahandsleverantör27 9Skydd mot bortkoppling29 10Tillgång till distributionsnätet33 11Elpriskriser35 12Tillgängliggörande av information för att underlätta efterfrågeflexibilitet37 13En ökad transparens vid anslutning till elnätet38 14En utvidgad mottagningsplikt för elleverantörer40 15Ändringar i elcertifikatssystemet42 16Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser46 17Konsekvensanalys47 17.1Förenlighet med EU-rätten47 17.2Konsekvenser för elleverantörer48 17.3Konsekvenser för nätföretagen49 17.4Konsekvenser för kunder50 17.5Konsekvenser för kvotpliktiga aktörer i elcertifikatssystemet50 17.6Konsekvenser för förvaltningsmyndigheter51 17.7Konsekvenser för domstolarna52 18Författningskommentar53 18.1Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)53 18.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat64 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1711 av den 13 juni 2024 om ändring av direktiven (EU) 2018/2001 och (EU) 2019/944 vad gäller förbättring av utformningen av unionens elmarknad67 Artikel 20a i det reviderade förnybartdirektivet85 Sammanfattning av promemorian87 Promemorians lagförslag88 Förteckning över remissinstanserna98 Sammanfattning av rapporten Informationsdelning vid ansökning om anslutning till elnäten99 Informationsdelningsrapportens lagförslag103 Förteckning över remissinstanserna104 Sammanfattning av promemorian Förändrade skattesubventioner för solceller och mikroproduktion av el samt utvidgad mottagningsplikt för elleverantörer105 Mottagningspliktspromemorians lagförslag106 Förteckning över remissinstanserna107 Sammanfattning av rapporten Kontrollstation för elcertifikatsystemet 2023 – marknadens funktion och administrativa kostnader108 Elcertifikatsrapportens författningsförslag110 Förteckning över remissinstanserna114 Jämförelsetabell115 Lagrådsremissens lagförslag118 Lagrådets yttrande131 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 september 2025133 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857), Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857) dels att rubrikerna närmast före 9 kap. 17 och 21 §§ ska utgå, dels att nuvarande 9 kap. 17, 18 och 21–23 §§ och 12 kap. 1 a och 1 b §§ ska betecknas 9 kap. 23 b, 21, 17, 18 a och 18 b §§ och 12 kap. 1 b och 1 c §§, dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 6 och 8 §§, 9 kap. 3, 5 och 16 §§, de nya 9 kap. 17, 18 a och 23 b §§ och 12 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 9 kap. 23 § ska sättas närmast före 9 kap. 18 b §, dels att det ska införas 16 nya paragrafer, 3 kap. 48 a §, 4 kap. 4 a, 4 b, 6 a, 8 a, 8 b och 12 a §§ och 9 kap. 18, 22–23 a, 23 c och 29 a–29 c §§ och 12 kap. 1 a §, och närmast före 3 kap. 48 a §, 4 kap. 4 a, 4 b och 12 a §§ och 9 kap. 17, 22, 23 a–23 c, 29 a och 29 c §§ nya rubriker av följande lydelse, dels att det närmast före 9 kap. 21 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Skyldighet att erbjuda leveransavtal med dynamiska elpriser”. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732). I övrigt avses i lagen med Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader, aggregeringstjänst: en tjänst som förutsätter aggregering, balansansvar: det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt, distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät, distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät, dynamiska elpriser: priser som återspeglar de priser som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknaderna med ett intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden, efterfrågeflexibilitet: att en elanvändare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nuvarande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi, elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el, elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga lydelsen, elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1711, energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare, EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, fastkraftsavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el, icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nätföretag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift, inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning, intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod, konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut, leveransavtal med fast löptid och pris: ett sådant avtal om leverans av el mellan en elleverantör och en elanvändare som garanterar oförändrade avtalsvillkor under avtalets löptid, men som kan innehålla en flexibel del inom ett fast pris, och där ändringar i den resulterande fakturan endast kan vara en följd av faktorer som inte bestäms av elleverantören, leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt, lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning, nätföretag: den som bedriver nätverksamhet, nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen, regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning, små företag: företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år, stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning, transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät, transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder, transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät, uttagspunkt: den punkt på ett elnät där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för förbrukning. 3 kap. Information för att underlätta efterfrågeflexibilitet 48 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att göra information tillgänglig om 1. hur stor del av den el som levereras som är förnybar, 2. de växthusgasutsläpp som uppstår vid produktionen av den el som levereras, 3. prognoser för 1 och 2 för kommande leveranser, 4. den förnybara el som produceras och matas in i elnätet av egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi, och 5. vilken potential som finns för efterfrågeflexibilitet. 4 kap. Flexibel nätanslutning 4 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. krav på installation av effektregleringssystem och andra tekniska krav som ska vara uppfyllda för att en anläggning ska få anslutas till elnätet enligt ett avtal som innefattar villkor för att begränsa och kontrollera inmatning eller uttag av el, och 2. certifiering av effektregleringssystem. Begäran om anslutning 4 b § Ett distributionsnätsföretag ska göra det möjligt för innehavare av elektriska anläggningar att lämna en begäran om anslutning i elektronisk form. 6 § Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elproduktionsanläggningar och energilagringsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning. Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elektriska anläggningar och energilagringsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning. Ett nätföretag ska offentliggöra sina rutiner. 6 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i de standardiserade rutiner som avses i 6 §. 8 § Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elproduktionsanläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen. Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elektrisk anläggning eller en energilagringsanläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen. När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elproduktionsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen. När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elektrisk anläggning eller en energilagringsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen. 8 a § Ett distributionsnätsföretag ska ge den som har begärt anslutning av en anläggning tydlig och transparent information om hur begäran behandlas och hur handläggningen går. Informationen ska lämnas inom tre månader från det att begäran har tagits emot och därefter minst en gång i kvartalet fram till dess att företaget slutligt tar ställning till begäran. 8 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 8 a §. Information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar 12 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att distributionsnätsföretag ska vara skyldiga att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar. 9 kap. 3 § Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. Nätföretaget ska välja ut elleverantören på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt. Den elleverantör som anvisas ska ha åtagit sig gentemot nätföretaget att leverera el till elanvändaren på skäliga villkor. Metoderna för att utforma leveransvillkoren ska framgå av avtalet mellan nätföretaget och elleverantören. 5 § Nätföretaget ska utan dröjsmål underrätta elanvändaren om Nätföretaget ska snarast möjligt underrätta elanvändaren om 1. vilken elleverantör som anvisats enligt 3 §, 2. innebörden av en sådan anvisning, och 3. bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör. 2. innebörden av en sådan anvisning, 3. hur elleverantören har valts ut, och 4. bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör. 16 § En elleverantör som levererar el till en elanvändare som enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) kan få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el ska på villkor som är skäliga ta emot den el som matas in från elanvändarens produktionsanläggning. En elleverantör som levererar el till en elanvändare ska på villkor som är skäliga ta emot el som matas in från elanvändarens produktions- eller energilagringsanläggning. Första stycket gäller inte om elanvändaren har ingått avtal med någon annan om att ta emot elen. Innehållet i ett leveransavtal 21 § 17 § Ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska innehålla uppgifter om 1. elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats, 2. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att påbörja leveranserna till elanvändaren, 3. den tid som avtalet löper på eller om det löper tills vidare, 4. vilka tjänster som avtalet omfattar, 5. elleverantörens åtagande gentemot elanvändaren, 6. villkoren för fakturering och betalning, 7. vad som gäller i fråga om förlängning av ett avtal som löper under en viss tid, 8. villkoren för uppsägning av avtalet och om avtalet kan sägas upp avgiftsfritt, 9. hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid, 10. villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, 11. var elanvändaren kan hitta information om elleverantörens priser, övriga tjänster och villkor samt om konsumenträttigheter, och 12. hur tvistlösning utanför domstol inleds. Elleverantören ska lämna information om avtalsvillkoren till elanvändaren innan avtalet ingås eller bekräftas, även i de fall avtalet ingås genom en mellanhand. Elleverantören ska tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren. 18 § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska elleverantören ge elanvändaren tillgång till en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren. Elleverantören ska se till att elanvändaren lätt kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid. 22 § 18 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på något annat sätt, och 1. att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på något annat sätt, 2. vilka delar av avtalsinnehållet enligt 21 § som ska finnas med i den sammanfattning som elleverantörer ska tillhandahålla enligt tredje stycket samma paragraf och hur sammanfattningen ska tillhandahållas. 2. vilka delar av avtalsinnehållet enligt 17 § som ska finnas med i den sammanfattning som elleverantörer ska tillhandahålla enligt 18 § och hur sammanfattningen ska tillhandahållas, och 3. att elleverantören ska vara skyldig att lämna ytterligare information i samband med att leverantören fullgör sina skyldigheter enligt 18 §. Skyldighet att erbjuda leveransavtal med fast löptid och pris 22 § En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris med en löptid på minst ett år. 23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 22 §. Skyldighet att informera om möjligheter, kostnader och risker med leveransavtal 23 a § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med dynamiskt elpris eller med fast löptid och pris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med avtalet. Särskilt samtycke till dynamiska elpriser 17 § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett avtal med dynamiskt elpris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med ett sådant avtal och särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär. 23 b § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med dynamiskt elpris ska elleverantören särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär. Ett gällande elavtal får inte omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris utan att elanvändaren har fått den information som avses i första stycket och lämnat sitt samtycke. Ett gällande leveransavtal får inte omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris utan att elanvändaren har fått den information som avses i 23 a § och lämnat sitt samtycke. Förbud mot uppsägning av avtal och avbrytande av överföringen av el 23 c § En elleverantör får inte säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om den omständighet som leverantören vill lägga till grund för åtgärden är föremål för 1. ett sådant klagomål som avses i 19 § och klagomålet inte har besvarats av elleverantören, eller 2. tvistlösning utanför domstol. Trots första stycket får elleverantören säga upp leveransavtalet eller begära att överföringen av el ska avbrytas, om elanvändaren har lämnat in klagomålet eller begärt tvistlösningen i otillbörligt syfte. I 11 kap. finns bestämmelser om avbrytande av överföring av el till konsumenter. Hantering av risker 29 a § En elleverantör ska 1. ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden för el kan innebära för leverantörens förutsättningar att fullgöra sina åtaganden, och 2. vidta de åtgärder som är rimliga för att begränsa risken för utebliven leverans. 29 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. strategier och åtgärder enligt 29 a §, och 2. skyldighet för elleverantörer att göra stresstester för att bedöma strategier och åtgärder. Prisreglering under en elpriskris 29 c § Regeringen får meddela föreskrifter för viss tid om att priset för leverans av el till elanvändare inte får överstiga vissa nivåer, om Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris. Föreskrifterna ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. Föreskrifterna upphör omedelbart att gälla 1. om de inte underställs riksdagen inom en månad från den dag då de beslutades, 2. om de inte godkänns vid riksdagens prövning, eller 3. om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom två månader från det att de underställdes. 12 kap. 1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. I övrigt utövar nätmyndigheten tillsyn över att lagen och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs. Tillsynen omfattar inte att 7, 10 och 11 kap. följs. När det gäller elleverantörers skyldigheter enligt 8 kap. omfattar tillsynen endast att elleverantörerna följer 8 kap. 40 §. Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt EU:s elmarknadsförordning. 1 a § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att EU:s elmarknadsförordning och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen följs. Detta gäller dock inte om det följer av lag eller förordning att tillsynen ska utövas av en annan myndighet. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. Om ett nätföretag före ikraftträdandet har ingått ett avtal med en elleverantör, som i avtalet har åtagit sig att leverera el till elanvändare som saknar elleverantör, ska 9 kap. 3 och 5 §§ i den äldre lydelsen gälla för nätföretaget under avtalets återstående löptid vid ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 och 5 §§ och 6 kap. 7 § lagen (2011:1200) om elcertifikat ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 1 § Kvotpliktiga är 1. elleverantörer, 2. elanvändare som använder el som de själva producerat om mängden använd el uppgår till mer än 60 megawattimmar per beräkningsår och har producerats i en anläggning med en installerad effekt som är högre än 50 kilowatt, 2. elanvändare som använder el som de själva producerat om mängden använd el uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår och har producerats i en anläggning med en installerad effekt som är högre än 50 kilowatt, 3. elanvändare i den utsträckning de har använt el som de har importerat eller köpt på den nordiska elbörsen, 4. elproducenter som producerar el i ett nät som används utan stöd av nätkoncession, om mängden levererad el uppgår till mer än 60 megawattimmar per beräkningsår och om elen yrkesmässigt levereras vidare till användare som tar ut elen på samma nät, och 4. elproducenter som producerar el i ett nät som används utan stöd av nätkoncession, om mängden levererad el uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår och om elen yrkesmässigt levereras vidare till användare som tar ut elen på samma nät, och 5. elintensiva industrier som har registrerats. 5 § Vid beräkning av kvotplikten beaktas inte el som 1. matats in på det elektriska nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion (förlustel), 2. en elleverantör har levererat till en elanvändare utan ersättning i enlighet med ett avtal om intrångsersättning, om leveransen sker vid en lägre effekt än 50 kilowatt (frikraft), 3. har använts i den industriella tillverkningsprocessen i en registrerad sådan elintensiv industri som avses i 1 kap. 2 § första stycket 8 a eller b, 4. får dras av eller återbetalas enligt 11 kap. 9 § första stycket 2, 3 eller 5 eller 13 a § första stycket 2, 3 eller 4 lagen (1994:1776) om skatt på energi, om elen har använts i en registrerad sådan elintensiv industri som avses i 1 kap. 2 § första stycket 8 c, 5. en elanvändare själv har producerat och använt, i en anläggning som har en installerad effekt om högst 50 kilowatt, 6. har använts i produktionen av el (hjälpkraft), eller 7. en elanvändare själv har producerat och använt, om den använda mängden el inte uppgår till mer än 60 megawattimmar per beräkningsår. 7. en elanvändare själv har producerat och använt, om den använda mängden el inte uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår. Om kvotplikten för en elintensiv industri endast omfattar sådan el som inte ska beaktas enligt första stycket 3 eller 4 och övrig el inte överstiger 60 megawattimmar per år, beaktas inte heller den övriga elen vid beräkning av kvotplikten. Om kvotplikten för en elintensiv industri endast omfattar sådan el som inte ska beaktas enligt första stycket 3 eller 4 och övrig el inte överstiger 1 200 megawattimmar per år, beaktas inte heller den övriga elen vid beräkning av kvotplikten. 6 kap. 7 § För kontoföring och registrering av överlåtelser av elcertifikat får kontoföringsmyndigheten ta ut avgifter. Någon avgift får dock inte tas ut för registrering som sker när elcertifikat annulleras eller tilldelas en innehavare av en anläggning. Kontoföringsmyndigheten får ta ut avgifter för 1. kontoföring, 2. registrering av överlåtelser av elcertifikat, och 3. registrering som sker när elcertifikat annulleras eller tilldelas en innehavare av en anläggning. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för kontoföring och registrering av överlåtelser av elcertifikat. Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Ärendet och dess beredning Nya EU-krav på utformningen av elmarknaden och på information för att underlätta efterfrågeflexibilitet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (elmarknadsdirektivet) trädde i kraft den 4 juli 2019. Direktivet har ändrats senast genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1711 av den 13 juni 2024 om ändring av direktiven (EU) 2018/2001 och (EU) 2019/944 vad gäller förbättring av utformningen av unionens elmarknad (ändringsdirektivet), se bilaga 1. Genom ändringsdirektivet införs nya bestämmelser bl.a. i frågor om anslutning till elnätet, leveransavtal, energidelning, elleverantörernas riskhantering, sistahandsleverantörer och skydd mot bortkoppling. Direktiv (EU) 2019/944, i lydelsen enligt ändringsdirektivet, kallas i det följande för det reviderade elmarknadsdirektivet. Ändringsdirektivet skulle i de flesta delar vara genomfört i nationell rätt senast den 17 januari 2025. Europeiska kommissionen har inlett ett överträdelseärende mot Sverige om för sent genomförande av ändringsdirektivet i dessa delar (SB2025/00365). De krav som gäller energidelning ska däremot vara genomförda senast den 17 juli 2026. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (förnybartdirektivet) trädde i kraft den 24 december 2018. Direktivet har ändrats senast genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652. Genom direktiv (EU) 2023/2413, som i relevanta delar återges i bilaga 2, införs nya bestämmelser bl.a. i frågor om nätföretags tillgängliggörande av information om den el som levereras. Det direktivet ska i de delar som nu är aktuella vara genomfört senast den 21 maj 2025. Direktiv (EU) 2018/2001, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2023/2413, kallas i det följande för det reviderade förnybartdirektivet. I promemorian Förbättrad utformning av EU:s elmarknad, som har tagits fram i Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet), finns överväganden och förslag när det gäller genomförandet av ändringsdirektivet i de delar som inte omfattas av uppdraget till Energimarknadsinspektionen och av delar av det reviderade förnybartdirektivet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2025/00428). Uppdrag att utveckla informationsdelningen vid anslutning till elnäten Regeringen gav den 15 juni 2023 Energimarknadsinspektionen i uppdrag att utreda en utvecklad och effektiv informationsdelning av relevant information mellan den som ansöker om nätanslutning eller utökat abonnemang, distributionsnätföretag och transmissionsnätsföretag vid ansökningar om nya anslutningar till elnäten. Energimarknadsinspektionen redovisade uppdraget den 16 april 2024 genom rapporten Informationsdelning vid ansökningar om anslutning till elnäten, nedan kallad informationsdelningsrapporten. En sammanfattning av informationsdelningsrapporten finns i bilaga 6. Rapportens lagförslag finns i bilaga 7. Informationsdelningsrapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2024/00887). Slopad skattereduktion kräver en anpassning av mottagningsplikten för elleverantörer I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1, Förslag till statens budget, finansplan och skattefrågor, avsnitt 12.6) aviserade regeringen att skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el bör slopas. Inom Regeringskansliet har därför en promemoria tagits fram med förslag om bl.a. ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229). I promemorian lämnades också förslag om en utvidgad skyldighet för elleverantörer att ta emot förnybar el. Promemorian har rubriken Förändrade skattesubventioner för solceller och mikroproduktion av el samt utvidgad mottagningsplikt för elleverantörer, nedan kallad mottagningspliktspromemorian. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 9. Mottagningspliktspromemorians lagförslag i den del som rör mottagningsplikten finns i bilaga 10. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 11. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2024/02289). Uppdrag att säkerställa att elcertifikatsmarknaden fungerar väl Regeringen gav den 25 februari 2021 Statens energimyndighet i uppdrag att utreda om det fanns behov av åtgärder för att marknaden för elcertifikat skulle fungera väl efter införandet av ett s.k. stoppdatum. Myndigheten skulle också analysera de administrativa kostnaderna för att upprätthålla elcertifikatssystemet fram till dess att det avslutas (I2021/00669). Statens energimyndighet redovisade uppdraget den 14 juni 2022 genom rapporten Kontrollstation för elcertifikatssystemet 2023 – marknadens funktion och administrativa kostnader, nedan elcertifikatsrapporten. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 12. Elcertifikatsrapportens författningsförslag finns i bilaga 13. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 14. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats och i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2023/01475). Lagrådet Regeringen beslutade den 7 augusti 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 16. Lagrådets yttrande finns i bilaga 17. Regeringen har följt Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissen görs dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar. Ändringsdirektivet Målet för ändringsdirektivet är att förbättra utformningen av den integrerade elmarknaden, i synnerhet för att förebygga orimligt höga elpriser. Direktivet ska ses mot bakgrund av de mycket höga elpriser och den volatilitet som har funnits på elmarknaden sedan september 2021, främst som en följd av det höga priset på naturgas som används för elproduktion. Upptrappningen av Rysslands anfallskrig mot Ukraina och de internationella sanktioner som följt har lett till en gaskris, stört de globala energimarknaderna, förvärrat problemet med höga gaspriser och haft en betydande dominoeffekt på elpriserna. Även andra omständigheter, som minskad tillgång till kärnreaktorer och låg vattenkraftsproduktion, har bidragit till elprisökningen. Ändringsdirektivet innehåller nya krav när det gäller energidelning, flexibel nätanslutning, avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris, information till elkunder, hantering av risker för elleverantörer, sistahandsleverantörer, skydd mot bortkoppling och anslutning till elnätet. Dessutom införs en möjlighet för ministerrådet att tillkännage en regional eller unionsomfattande elpriskris och för berörda medlemsstater att ingripa i prissättningen för leverans av el under giltighetstiden för rådets beslut. En sammanställning av åtgärder som genomför ändringsdirektivet i svensk nationell rätt i de delar som ska vara genomförda senast den 17 januari 2025 finns i bilaga 15. Sammanställningen innehåller både befintliga genomförandeåtgärder och sådana som föreslås i propositionen. Flexibel nätanslutning Regeringens förslag Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om krav på installation av effektregleringssystem och andra tekniska krav som ska vara uppfyllda för att en anläggning ska få anslutas till elnätet enligt ett avtal som innefattar villkor för att begränsa och kontrollera inmatning eller uttag av el och om certifiering av effektregleringssystem. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige AB och Vattenfall AB förordar att flexibel anslutning definieras i ellagen och att lagen uppdateras i de delar som berör anslutning. Energiföretagen Sverige ifrågasätter om det behövs en föreskrift och anför att utformningen av en eventuell certifiering bör återspegla de nödvändiga villkoren med minimal administrativ börda. E.ON Sverige AB (Eon) ställer sig frågande till om det behövs certifiering. Skälen för regeringens förslag Avtal om flexibel anslutning Ändringsdirektivet innehåller nya krav som syftar till att det ska vara möjligt för den som begär nätanslutning i områden där elnäten har begränsad eller ingen nätkapacitet att kunna dra nytta av att det ingås ett flexibelt anslutningsavtal. Med ett avtal om flexibel anslutning avses ”en uppsättning överenskomna villkor för anslutning av elkapacitet till nätet som inkluderar villkor för att begränsa och kontrollera inmatning av el till och uttag av el från överföringsnätet eller distributionsnätet” (artikel 2.24c i det reviderade elmarknadsdirektivet). Tillsynsmyndigheten eller en annan behörig myndighet ska utarbeta en ram för systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem i syfte att erbjuda systemanvändare möjlighet att ingå avtal om flexibel anslutning i områden där det finns begränsad eller ingen nätkapacitet för nya anslutningar, se närmare artikel 6a.1 och 6a.2 första stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet. I promemorian bedöms att Energimarknadsinspektionen bör få i uppgift att utarbeta ramen. Någon reglering i lag är inte nödvändig i denna del. Energiföretagen Sverige AB och Vattenfall AB efterlyser en definition av flexibel anslutning i ellagen och ändringar när det gäller regleringen av nätföretagens anslutningsskyldighet. Några sådana lagändringar är dock inte nödvändiga för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. Krav på den anläggning som ska anslutas Enligt det reviderade elmarknadsdirektivet ska den som ansluter genom en flexibel anslutning vara skyldig att installera ett effektregleringssystem som är certifierat (artikel 6a.2 andra stycket). Energiföretagen Sverige AB och Eon ifrågasätter behovet av en reglering i denna del. En sådan är dock nödvändig för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. Elmarknadsdirektivet innehåller inte någon definition av effektregleringssystem eller krav som ett sådant system ska uppfylla. För att genomföra direktivet kan det vara nödvändigt att införa föreskrifter om tekniska krav på den anläggning som ska anslutas till elnätet. Det är lämpligt att sådana föreskrifter, liksom föreskrifter om certifieringskravet, meddelas på en lägre normnivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör alltså få meddela föreskrifter om tekniska krav som ska vara uppfyllda för att en anläggning ska få anslutas till elnätet enligt ett avtal som innefattar villkor för att begränsa och kontrollera inmatning eller uttag av el och om certifiering av effektregleringssystem. Leveransavtal Leveransavtal med fast löptid och pris Regeringens förslag En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris med en löptid på minst ett år. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät avstyrker förslaget. Energimarknadsinspektionen, Konkurrensverket, Statens energimyndighet och Energiföretagen Sverige AB framhåller behovet av undantag från skyldigheten. Energiföretagen Sverige och E.ON Sverige AB (Eon) efterlyser förtydliganden när det gäller vad som avses med elanvändare och med leveransavtal med fast löptid och pris. Energiföretagen Sverige ser även behov av en tydlig definition i fråga om den geografiska avgränsningen när det gäller beräkningen av antalet elanvändare. Skälen för regeringens förslag Avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris Enligt ändringsdirektivet ska elanvändarna ha rätt till avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris. Ett sådant avtal är ett avtal om leverans av el mellan en leverantör och en slutkund som garanterar att avtalsvillkoren, inbegripet priset, förblir oförändrade under avtalets löptid, samtidigt som det inom ett fast pris får innehålla en flexibel del med exempelvis variationer mellan topplast- och låglastpriser, och där ändringar i den resulterande fakturan endast kan vara en följd av faktorer som inte bestäms av leverantörerna, såsom skatter och avgifter (artikel 2.15a i det reviderade elmarknadsdirektivet). I det följande används även uttrycket leveransavtal med fast löptid och pris. Rätt till leveransavtal med fast löptid och pris Medlemsstaterna ska alltså säkerställa att leverantörer erbjuder avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris. Medlemsstaterna ska också säkerställa att alla slutkunder kan begära att få ingå ett avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris med en löptid på minst ett år, med minst en leverantör och med varje leverantör som har fler än 200 000 slutkunder (artikel 11.1 första stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet). Någon motsvarande skyldighet finns inte enligt den hittillsvarande lagstiftningen i Sverige. Affärsverket svenska kraftnät avstyrker att en sådan införs med hänvisning till att förslaget riskerar att hämma konkurrensen och försvåra för aktörer vars affärsmodeller bygger på dynamiska avtal. Det är dock nödvändigt att införa en reglering för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare bör som utgångspunkt vara skyldig att erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris. Detta bedöms vara tillräckligt för att även säkerställa att alla slutkunder kan ingå ett sådant avtal med minst en elleverantör. Energiföretagen Sverige och Eon efterlyser förtydliganden i olika frågor. Det är emellertid ytterst en fråga för EU-domstolen att avgöra hur direktivet ska tolkas i dessa delar. Regeringen bedömer att det inte finns utrymme för en medlemsstat att precisera innebörden ytterligare i nationell lag. Undantag från skyldigheten Under vissa förutsättningar får en medlemsstat undanta en leverantör med fler än 200 000 slutkunder från skyldigheten att erbjuda avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris (artikel 11.1 andra stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet). Flera remissinstanser, bl.a. Energimarknadsinspektionen och Energiföretagen Sverige, framhåller behovet av undantag i Sverige. Det bör alltså vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris. Ändring av avtalsvillkor och uppsägning Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer inte ensidigt ändrar villkoren i avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris och inte säger upp sådana avtal innan de löper ut (artikel 11.1 tredje stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet). Avtal som löper under en bestämd tid bör enligt allmänna avtalsrättsliga principer inte kunna ändras ensidigt av elleverantören under den tid som avtalet löper. Ett sådant avtal får, om möjligt, i stället sägas upp till villkorsändring, men i den situationen måste naturligtvis båda parter godkänna de nya villkoren. Den part som utan grund säger upp avtalet ensidigt kan komma att bli skadeståndsskyldig (prop. 2010/11:70 s. 97). Mot denna bakgrund bedöms det inte vara nödvändigt med en ny reglering i denna del. Information till elanvändaren innan ett avtal ingås eller förlängs Regeringens förslag Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska elleverantören ge elanvändaren tillgång till en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren. Elleverantören ska se till att elanvändaren lätt kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att elleverantören ska vara skyldig att lämna ytterligare information i samband med att leverantören tillhandahåller en sammanfattning av avtalsvillkoren. Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med fast löptid och pris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med avtalet. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät anser att det bör klargöras vilken informationsskyldighet som gäller för olika typer av avtal och att det finns skäl att överväga om inte motsvarande krav även bör omfatta andra avtalsformer än avtal med fast löptid och pris. Skälen för regeringens förslag En sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren Ändringsdirektivet innehåller nya krav på den information som ska lämnas innan ett leveransavtal med ett dynamiskt elpris eller med fast löptid ingås eller förlängs. Slutkunderna ska få tillgång till en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren på ett väl synligt sätt och uttryckt på ett tydligt och kortfattat språk. Den sammanfattningen ska enligt artikel 11.1a i det reviderade elmarknadsdirektivet ange vissa rättigheter och ska åtminstone innehålla information om totalpriset och kostnadsfördelningen, en förklaring av om priset är fast, rörligt eller dynamiskt, information om leverantörens e-postadress och uppgifter avseende en kundtjänst, och i tillämpliga fall, information om engångsbetalningar, säljfrämjande åtgärder, ytterligare tjänster och rabatter. En elleverantör ska tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren (9 kap. 21 § tredje stycket ellagen). Det finns dock inget krav på när informationen ska lämnas. Det anges emellertid i Energimarknadsinspektionens föreskrifter och allmänna råd om elleverantörers information till elanvändare (EIFS 2024:2) att elleverantören ska tillhandahålla sammanfattningen innan avtalet ingås eller bekräftas och därefter på sin webbplats under avtalets löptid. Med hänsyn till de nya kraven i ändringsdirektivet bör det förtydligas även i ellagen att elleverantören ska tillhandahålla sammanfattningen innan avtalet ingås eller förlängs och se till att elanvändaren lätt kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid. Enligt ändringsdirektivet ska elleverantören även lämna information om annat än avtalsvillkoren, bl.a. kontaktuppgifter, tillsammans med sammanfattningen. De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är sådana som riksdagen kan bemyndiga regeringen att utfärda. En annan möjlighet är att införa en allmänt hållen bestämmelse i ellagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Det finns dock ingen särskild fördel med en sådan uppdelning eller i övrigt starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör alltså få meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantören att lämna ytterligare information i samband med att leverantören tillhandahåller en sammanfattning av avtalsvillkoren. Det finns utrymme för att genom föreskrifter på en lägre normnivå lämna sådana klargöranden som Affärsverket svenska kraftnät efterlyser, i den utsträckning som det bedöms vara motiverat. Möjligheterna, kostnaderna och riskerna med leveransavtalet Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna får fullständig information från leverantörerna om möjligheterna, kostnaderna och riskerna med avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris och att leverantörerna ger slutkunderna denna information (artikel 11.2 i det reviderade elmarknadsdirektivet). I ellagen finns det redan krav på elleverantören att informera elanvändaren om möjligheter, kostnader och risker innan ett leveransavtal ingås (9 kap. 17 § första stycket). Regleringen bör anpassas till det nya kravet. Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med fast löptid och pris bör elleverantören alltså informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som avtalet innebär. Affärsverket svenska kraftnät anser att det finns skäl att överväga om inte motsvarande krav även bör omfatta andra avtalsformer. Regeringen anser dock att det inte finns skäl att i denna fråga gå längre än vad som krävs för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. Hantering av risker för elleverantörer Regeringens förslag En elleverantör ska ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden för el kan innebära för leverantörens förutsättningar att fullgöra sina åtaganden och vidta de åtgärder som är rimliga för att begränsa risken för utebliven leverans. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om strategier och åtgärder och om skyldighet för elleverantörer att göra stresstester. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Enligt promemorians förslag ska elleverantören vidta alla rimliga åtgärder för att begränsa risken för utebliven leverans. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige AB föreslår att ordet ”alla” stryks i författningstexten och anser att det är viktigt att undvika detaljreglering. Skälen för regeringens förslag Ändringsdirektivet innehåller nya krav när det gäller elleverantörernas riskhantering (artikel 18a.1 i det reviderade elmarknadsdirektivet). En behörig myndighet ska med beaktande av leverantörens storlek eller marknadsstrukturen säkerställa att leverantörer har infört och genomför lämpliga risksäkringsstrategier för att begränsa den risk som förändringar i elförsörjningen i grossistledet innebär för den ekonomiska bärkraften hos deras avtal med kunder. Samtidigt ska likviditeten och prissignalerna från kortsiktiga marknader upprätthållas. I relevanta fall ska stresstester utföras. Myndigheten ska också säkerställa att leverantörer vidtar alla rimliga åtgärder för att begränsa risken för försörjningsavbrott. Det bör därför införas krav på att en elleverantör ska ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden för el kan innebära för leverantörens förutsättningar att fullgöra sina åtaganden och vidta de åtgärder som är rimliga för att begränsa risken för utebliven leverans. Som Energiföretagen Sverige påpekar behöver det inte särskilt anges att leverantören ska vidta alla rimliga åtgärder. Det kan visa sig finnas behov av en mer detaljerad reglering för att elleverantörernas rikssäkringsstrategier och övriga åtgärder ska svara mot kraven i det reviderade elmarknadsdirektivet. Det är inte nödvändigt att införa sådana föreskrifter i ellagen. Om föreskrifterna finns på en lägre normnivå, blir det också enklare att vid behov genomföra justeringar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om strategier och åtgärder och om sådana stresstester som avses i direktivet. Som Energiföretagen Sverige framhåller bör det inte införas någon detaljreglering som inte är nödvändig. I Sverige är Energimarknadsinspektionen nationell energitillsynsmyndighet. Myndigheten är även nätmyndighet enligt ellagen och kommer i den egenskapen att utöva tillsyn över att den nya regleringen följs. Energimarknadsinspektionen har som nätmyndighet de befogenheter som krävs för att se till att elleverantörerna lever upp till de nya kraven. Sistahandsleverantör Regeringens förslag Ett nätföretag ska välja ut en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt. Företaget ska informera elanvändaren om hur elleverantören har valts ut. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förlaget eller har inga invändningar mot det. Vattenfall AB avstyrker förslaget. Affärsverket svenska kraftnät ser en risk att förslaget kan medföra att många nätföretag tvingas byta ut sina befintliga sistahandsleverantörer. Affärsverket anser vidare att det bör klargöras om en tillsynsmyndighet ska godkänna valet av leverantör, eller om andra kontrollmekanismer behövs, och att en alternativ modell bör övervägas. Statens energimyndighet, Energiföretagen Sverige AB och E.ON Sverige AB förordar att den nuvarande regleringen behålls i avvaktan på att anvisade elavtal avskaffas i enlighet med Elmarknadsutredningens förslag. Energiföretagen Sverige vill lyfta fram att en anvisningsleverantör och sistahandsleverantör inte är samma sak. Skälen för regeringens förslag Hur en sistahandsleverantör utses Med sistahandsleverantör avses i det reviderade elmarknadsdirektivet en leverantör som har utsetts att ta över elleveranser till kunder till en leverantör som har upphört med sin verksamhet (artikel 2.24a). Sistahandsleverantörer ska utses genom ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande förfarande (artikel 27a.1 andra meningen). Sverige har ett system i fråga om sistahandsleverantörer i och med att det i ellagen finns bestämmelser om anvisade elleverantörer (9 kap. 3–10 §§). Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. En anvisad elleverantör fungerar alltså bl.a. som en sistahandsleverantör i elmarknadsdirektivets mening. Det finns dock ingen reglering om förfarandet för att utse en sådan elleverantör. Det är alltså nödvändigt att reglera detta. Elmarknadsutredningens förslag Elmarknadsutredningen föreslår i sitt betänkande Spänning i tillvaron (SOU 2025:47) att bestämmelserna om anvisade avtal i ellagen upphävs. Utredningen föreslår att det ska finnas en utpekad sistahandsleverantör för elanvändare med en förväntad årsförbrukning under 100 000 kilowattimmar el. Den utpekade sistahandsleverantören ska enligt förslaget utses av nätföretag baserat på den elleverantör som, beräknat per den 1 december, under den föregående tolvmånadersperioden har levererat störst antal kilowattimmar el till elanvändare med en förväntad årsförbrukning under 100 000 kilowattimmar. Med hänsyn till lagstiftningsprocessen bedömer utredningen att ett lämpligt datum för ikraftträdande är den 1 januari 2027. Ett alternativt datum, som kan vara möjligt, är den 1 juli 2027. Energimarknadsinspektionen och Energiföretagen Sverige har framfört till utredningen att det möjligen inte går att genomföra förändringarna så snart som den 1 januari 2027. Energiföretagen Sverige uppger vidare att vissa aktörer anser att ett dataverktyg bör vara på plats innan författningsförslagen träder i kraft (SOU 2025:47 s. 612). Några remissinstanser motsätter sig att ändringar görs i det hittillsvarande regelverket innan Elmarknadsutredningens förslag kan genomföras. Ändringsdirektivet skulle dock i denna del ha varit genomfört den 17 januari 2025. Som framgår av avsnitt 3 har Europeiska kommissionen inlett ett överträdelseärende mot Sverige om för sent genomförande av direktivet. Mot denna bakgrund finns det inte förutsättningar att avvakta de kommande åtgärderna på området. Nya krav på elnätsföretagen Med hänsyn till att det pågår en grundläggande översyn av systemet med anvisade elleverantörer bör inriktningen för propositionen vara att införa den reglering som är oundgängligen nödvändig för att genomföra ändringsdirektivet. Sådana överväganden som Affärsverket svenska kraftnät efterlyser framstår inte som motiverade inom ramen för lagstiftningsärendet. Det ligger närmast till hands att införa nya krav när det gäller det sätt på vilket nätföretagen anvisar elleverantörer. Det är vanligt att nätföretaget utser en elleverantör i den egna koncernen. Som Energiföretagen Sverige framhåller är en sistahandsleverantör inte samma sak som en anvisad elleverantör, eftersom det enligt den hittillsvarande regleringen blir aktuellt att anvisa elleverantörer även av andra anledningar än för att ta över elleveranser till kunder till en leverantör som har upphört med sin verksamhet. Kraven behöver alltså inte gälla för alla anvisade elleverantörer för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. Det finns dock inte några tydliga fördelar med en särreglering om sistahandsleverantörer. Frågan om att reglera anvisningsförfarandet behandlas i propositionen Anvisade elavtal (prop. 2016/17:13). Regeringen bedömde i det sammanhanget att det inte var lämpligt att, som Energimarknadsinspektionen hade föreslagit, införa ett krav på att nätföretagen skulle utse den anvisade elleverantören, för en period om högst två år, på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt. Ett flertal remissinstanser hade avstyrkt förslaget med hänvisning till bl.a. de kostnader som en sådan reglering skulle innebära för nätföretagen, elleverantörerna och tillsynsmyndigheten. Konkurrensverket ansåg att det var svårt att se någon egentlig skillnad i praktiken mellan Energimarknadsinspektionens förslag och ett regelrätt upphandlingsförfarande. Vattenfall AB varnar för att ett krav på att nätföretaget ska välja en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande kan leda till att nätföretag upphandlar anvisade elavtal. Ett krav på att nätföretaget ska välja en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt kan dock inte jämställas med ett regelrätt upphandlingsförfarande. Det är ytterst en fråga för EU-domstolen att tolka ändringsdirektivets krav, men det bör förstås så att den som utser sistahandsleverantören måste göra det på objektiva grunder, vara öppen med vilka grunderna är och inte på ett otillbörligt sätt gynna exempelvis närstående företag. Att ställa ett sådant krav på nätföretaget framstår som det minst ingripande sättet att genomföra ändringsdirektivet på utan att regleringen av anvisade elavtal ändras på ett mer grundläggande sätt. Med beaktande av den branschkännedom som ett nätföretag får förutsättas ha kan kravet inte anses vara oskäligt betungande. Mot denna bakgrund ser regeringen inte heller någon uttalad risk för att nätföretag, som Affärsverket svenska kraftnät befarar, tvingas byta ut sistahandsleverantörer som har valts för att trygga goda kundvillkor. Med hänsyn till kravet på transparens bör nätföretaget även vara skyldigt att informera elanvändaren om hur den anvisade elleverantören har valts ut. Affärsverket svenska kraftnät efterlyser ett klargörande i fråga om kontrollmekanismer. Energimarknadsinspektionen kommer i egenskap av nätmyndighet att utöva tillsyn över att nätföretagen följer bestämmelserna. Regeringen ser inte något behov av en kontrollmekanism utöver detta. I avsnitt 16 finns överväganden och förslag när det gäller övergångsbestämmelser. Skydd mot bortkoppling Regeringens förslag En elleverantör ska inte få säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om den omständighet som leverantören vill lägga till grund för åtgärden är föremål för ett sådant klagomål från elanvändaren som inte har besvarats av elleverantören eller för tvistlösning utanför domstol. Detta ska dock inte gälla om elanvändaren har lämnat in klagomålet eller begärt tvistlösningen i otillbörligt syfte. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer delvis överens med regeringens. I promemorians förslag anges att förbudet gäller om klagomålet inte har behandlats av elleverantören. I promemorian föreslås vidare inte något undantag för fallet att elanvändaren har handlat otillbörligt. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energimarknadsinspektionen anser att det finns anledning att överväga andra sanktioner än föreläggande vid vite för överträdelse av bortkopplingsförbudet. Bostadsrätterna menar att det bör införas en rätt till ersättning för den skada som elleverantören orsakar vid en sådan uppsägning eller avbruten elleverans som sker i strid med förbudet. Energiföretagen Sverige AB och Vattenfall AB anser att det behöver tydliggöras vad som avses med att klagomålet inte behandlats av elleverantören. Energiföretagen Sverige pekar dessutom på att den faktiska bortkopplingen sköts av elnätsföretagen och att det inte är önskvärt att ge dessa en myndighetsliknande kontrollfunktion och, liksom E.ON Sverige AB (Eon), på risken att kunder missbrukar regleringen. Eon föreslår att förslaget ses över och vid behov förtydligas. Skälen för regeringens förslag Skydd för utsatta kunder och kunder som påverkas av energifattigdom I ändringsdirektivet finns det nya krav på skydd mot bortkoppling. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för skydda utsatta kunder och kunder som påverkas av energifattigdom från bortkoppling av el. (artikel 28a.1 första stycket första meningen i det reviderade elmarknadsdirektivet). I detta ingår förbud mot bortkoppling eller andra likvärdiga åtgärder. När medlemsstaterna underrättar Europeiska kommissionen om sina åtgärder för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet, ska de förklara förhållandet mellan det skydd mot bortkoppling som ska finnas enligt direktivet och motsvarande delar i de nationella genomförandedokumenten (artikel 28a.1 andra stycket). Det finns därför skäl att här lämna en utförlig beskrivning av regelverket i Sverige. Vilka är utsatta kunder och kunder som omfattas av energifattigdom? Enligt elmarknadsdirektivet ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att skydda kunder, och de ska särskilt säkerställa att utsatta kunder får tillräckligt skydd. En medlemsstat måste bestämma vad som avses med utsatta kunder (artikel 28.1). Med utsatta kunder avses i Sverige personer som varaktigt saknar förmåga att betala för den el, naturgas, fjärrvärme eller fjärrkyla som överförs eller levereras till dem för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, se 8 § förordningen (2016:742) med instruktion för Energimarknadsinspektionen. Med energifattigdom avses i huvudsak att ett hushåll har bristande tillgång till väsentliga energitjänster, om bristen beror på bl.a. orimliga priser, otillräcklig disponibel inkomst, höga energikostnader eller bostäder med låg energieffektivitet, se närmare artikel 2.24b i det reviderade elmarknadsdirektivet och artikel 2.52 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/1791 av den 13 september 2023 om energieffektivitet och om ändring av förordning (EU) 2023/955. En elleverantör är skyldig att fortsätta leverera el En elleverantör som levererar el till en elanvändare i en uttagspunkt är, oavsett vad som avtalats, skyldig att fortsätta att leverera el till dess elanvändaren slutar att ta ut el i uttagspunkten, någon annan elleverantör börjar leverera el till elanvändaren i uttagspunkten eller överföringen av el enligt vissa bestämmelser eller enligt avtal får avbrytas på grund av att elanvändaren har åsidosatt sina skyldigheter gentemot elleverantören (9 kap. 14 § första stycket ellagen). Det vanligaste åsidosättandet kan antas vara bristande betalning av den levererade elen. Konsumenter är skyddade mot avbrytande av överföringen av el I 11 kap. ellagen finns bestämmelser om avbrytande av överföring av el till konsumenter. Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i kapitlet är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne (11 kap. 1 § andra stycket). Med konsument avses i lagen en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet (1 kap. 4 §). Att regleringen i Sverige gäller alla konsumenter innebär att utsatta kunder och kunder som omfattas av energifattigdom är skyddade utan att detta behöver anges särskilt. De grundläggande förutsättningarna för att överföringen av el till en konsument ska få avbrytas på grund av konsumentens avtalsbrott anges i 11 kap. 2 § ellagen. Det krävs bl.a. att konsumenten har åsidosatt sina skyldigheter enligt avtalet med nätföretaget eller elleverantören och att det rör sig om ett väsentligt avtalsbrott. Konsumenten måste ha fått skälig tid att vidta rättelse. Vid utebliven betalning finns det dessutom en rad ytterligare krav som ska vara uppfyllda innan överföringen av el till en konsument får avbrytas (11 kap. 3 §). Betalningen ska avse överföring eller leverans av el. Konsumenten ska i god tid informeras om vilka alternativ som finns för att undvika att överföringen avbryts. Elleverantören eller nätföretaget måste informera socialnämnden om den uteblivna betalningen samtidigt som konsumenten delges en uppmaning att betala inom tre veckor. För att överföringen ska få avbrytas sedan de tre veckorna har löpt ut krävs både att elleverantören eller nätföretaget inte har fått betalt och att socialnämnden inte har tagit på sig betalningsansvaret. Dessutom får fordringen inte vara tvistig. En enskild som inte själv kan tillgodose sina ekonomiska behov och inte heller kan få dem tillgodosedda på något annat sätt har rätt att få ekonomiskt bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sina levnadskostnader i övrigt, se 12 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400). Att försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för hushållsel anges uttryckligen i 12 kap. 7 § första stycket 2 i den lagen. I 11 kap. 6–10 §§ ellagen finns bestämmelser om skadestånd när överföringen av el avbryts utan att det finns förutsättningar för det enligt lagen. Skydd i övrigt mot uppsägning av leveransavtal och bortkoppling Ändringsdirektivet innehåller även nya krav som ska säkerställa att elleverantörer inte säger upp avtal eller kopplar bort kunder på grund av omständigheter som är tvistiga och föremål för sådana klagomålsförfaranden som hanteras av leverantörerna eller för tvistlösning utanför domstol (artikel 28a.2 i det reviderade elmarknadsdirektivet). I viss utsträckning finns det redan ett sådant skydd för kunderna. Överföringen av el till en konsument får avbrytas vid utebliven betalning endast om fordringen inte är tvistig (11 kap. 3 § ellagen). Det framgår också av skälen till ändringsdirektivet att kravet främst tar sikte på tvister som gäller fakturor eller utestående belopp (skäl 27). Det är emellertid inte uppenbart att den hittillsvarande regleringen fullt ut svarar mot direktivets krav i denna del. Enligt direktivets ordalydelse gäller skyddet i detta fall alla kunder, inte bara sådana som omfattas av ellagens konsumentbegrepp. De klagomål eller tvister som avses kan dessutom gälla annat än betalning. För att det reviderade elmarknadsdirektivet ska vara helt genomfört i denna del bör det införas ett förbud för elleverantörer att säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om den omständighet som leverantören vill lägga till grund för åtgärden är föremål för ett klagomål från elanvändaren eller för tvistlösning utanför domstol. Som Energiföretagen Sverige och Vattenfall AB framhåller finns det anledning att tydliggöra förbudets omfattning när elanvändaren har lämnat in ett klagomål till elleverantören. Förbudet bör gälla om elleverantören inte har besvarat klagomålet. Förfarandemissbruk Ett par remissinstanser väcker frågan om elanvändare kan missbruka den nya regleringen. Energiföretagen Sverige och Vattenfall AB pekar bl.a. på att det inte är ovanligt att ett ärende i Allmänna reklamationsnämnden tar fyra–sex månader i anspråk från anmälan till beslut. Utrymmet för missbruk kan dock antas vara begränsat med hänsyn till att elanvändaren inte kan åberopa ett klagomål som har lämnats in eller en tvist som har inletts efter det att elleverantören har sagt upp leveransavtalet eller begärt att överföringen ska avbrytas. Förslaget kan dessutom antas ha liten betydelse när det gäller en tvist som prövas av Allmänna reklamationsnämnden med hänsyn till att det redan följer av den hittillsvarande regleringen att överföringen av el till en konsument inte får avbrytas med hänvisning till utebliven betalning, om fordringen är tvistig. Den nya regleringen blir alltså relevant bara om tvisten mellan elleverantören och konsumenten rör någonting annat än betalning för leverans av el. Skyddet mot bortkoppling bör dock inte gälla om det står klart att elanvändaren har lämnat in klagomålet eller begärt tvistlösningen i otillbörligt syfte. En sådan begränsning är förenlig med det reviderade elmarknadsdirektivet, eftersom medlemsstaterna får vidta lämpliga åtgärder för att undvika förfarandemissbruk (artikel 28a.2 tredje meningen). Sanktioner Energimarknadsinspektionen kommer i egenskap av nätmyndighet att utöva tillsyn över att elleverantörerna följer regleringen. Inspektionen får meddela de förelägganden som behövs för att reglerna ska följas och ett föreläggande får förenas med vite (12 kap. 3 § första stycket ellagen). Energimarknadsinspektionen anser att det är lämpligare med någon form av administrativ sanktion, inklusive sanktionsavgifter. Bostadsrätterna menar att det bör införas en rätt till ersättning för skada som elleverantören orsakar vid en uppsägning eller avbruten leverans i strid med förbudet. Det är emellertid inte nödvändigt att införa nya sanktionsmöjligheter för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. Det skulle dessutom förutsätta att underlaget i lagstiftningsärendet kompletterades. Förslaget innebär att det i vissa situationer är förbjudet för en elleverantör att begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas. Det innefattar inte någon sådan kontrollfunktion för nätföretagen som Energiföretagen Sverige beskriver i sitt remissvar. Tillgång till distributionsnätet Regeringens förslag Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att distributionsnätsföretag ska vara skyldiga att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar. Ett distributionsnätsföretag ska ge den som har begärt anslutning av en anläggning tydlig och transparent information om hur begäran behandlas och hur handläggningen går. Informationen ska lämnas inom tre månader från det att begäran har lämnats in och därefter minst en gång i kvartalet fram till dess att företaget slutligt tar ställning till begäran. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten. Ett distributionsnätsföretag ska göra det möjligt för innehavare av elektriska anläggningar att lämna en begäran om anslutning i elektronisk form. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. E.ON Sverige AB (Eon) menar att det vore mer ändamålsenligt att i stället aggregera elnätsföretagens nätutvecklingsplaner. Vattenfall AB föreslår att rapporteringskravet anpassas, så att kravet på kvartalsvisa uppdateringar endast gäller i den mån ny och relevant information har tillkommit och anser, liksom Statens energimyndighet, att undantagsmöjligheten bör begränsas. Skälen för regeringens förslag Information om tillgänglig kapacitet Enligt det reviderade elmarknadsdirektivet ska systemansvariga för distributionssystem (distributionsnätsföretag) på ett transparent sätt offentliggöra tydlig och detaljerad information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar inom sina verksamhetsområden (artikel 31.3 första stycket). I detta ingår information om den kapacitet som är föremål för en begäran om anslutning, möjligheten till flexibel anslutning i överbelastade områden och kriterierna för beräkning av tillgänglig kapacitet för nya anslutningar. Informationen ska uppdateras regelbundet, åtminstone en gång i kvartalet. Ett motsvarande krav för systemansvariga för överföringssystem (transmissionsnätsföretag) införs genom en ändring i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (EU:s elmarknadsförordning). Eon menar att det vore mer ändamålsenligt att i stället aggregera elnätsföretagens nätutvecklingsplaner. För att genomföra ändringsdirektivet är det emellertid nödvändigt att införa föreskrifter om en skyldighet för distributionsnätsföretag att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar. De föreskrifter som krävs för att genomföra direktivet i denna del är sådana som riksdagen kan bemyndiga regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda. En annan möjlighet är att införa en allmänt hållen reglering i ellagen och komplettera lagen i förordning och myndighetsföreskrifter. Det finns dock ingen särskild fördel med en sådan uppdelning eller i övrigt starka skäl för en reglering i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om skyldigheten. Även föreskrifter om skyldighet att offentliggöra principer för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid anslutning till elnätet bör i framtiden finnas på en lägre normnivå än lag. I den delen föreslås dock inte några ändringar i sak. Information om hur en begäran om anslutning behandlas Genom ändringsdirektivet införs även krav på att systemansvariga för distributionssystem på ett transparent sätt ska tillhandahålla tydlig information till systemanvändarna om statusen för och behandlingen av deras begäran om anslutning (artikel 31.3 andra stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet). De ska tillhandahålla sådan information inom tre månader från det att de tog emot en begäran. Om begäran om anslutning varken beviljas eller får permanent avslag, ska informationen uppdateras regelbundet, åtminstone en gång i kvartalet Även i denna fråga införs motsvarande krav för systemansvariga för överföringssystem i EU:s elmarknadsförordning. För att genomföra ändringsdirektivet bör distributionsnätsföretag vara skyldiga att tillhandahålla de aktuella uppgifterna. När det gäller kravet på löpande uppdateringar förordar Vattenfall AB en ordning där en enkel bekräftelse till kunden om oförändrat läge, eller möjligen ingen bekräftelse alls, är tillräcklig om inga förändringar har skett i ett ärende. Av elmarknadsdirektivets ordalydelse följer att nätföretaget ska vara skyldigt att återkoppla till den som har begärt en anslutning minst en gång i kvartalet fram till dess att företaget slutligt tar ställning till begäran. I ett läge där inga förändringar har skett bör dock återkopplingen kunna vara en sådan upplysning till kunden som Vattenfall AB nämner utan att detta behöver anges särskilt i lagen. Undantag Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de nya kraven på integrerade elföretag som betjänar färre än 100 000 anslutna kunder eller som betjänar små enskilda system. Medlemsstaterna får tillämpa ett lägre tröskelvärde än det på 100 000 anslutna kunder (artikel 31.3b i det reviderade elmarknadsdirektivet). Sverige har i andra sammanhang använt möjligheten till sådana undantag i fråga om distributionsnätsföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare, se t.ex. 3 kap. 21 § ellagen. Med hänsyn till den administrativa börda som kravet kan innebära för små nätföretag bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om undantag från den nya skyldigheten. Sådana invändningar mot undantag som Statens energimyndighet och Vattenfall AB för fram kan beaktas vid utformningen av sådana föreskrifter. Begäran om anslutning i elektronisk form Enligt det reviderade elmarknadsdirektivet ska systemansvariga för distributionssystem ge systemanvändare möjlighet att begära nätanslutning och lämna in relevanta handlingar uteslutande i digital form (artikel 31.3a). Det kan visserligen antas att de flesta systemansvariga i Sverige redan ger systemanvändarna en sådan möjlighet. För att ändringsdirektivet ska vara genomfört i denna del bör det dock införas ett uttryckligt krav på detta. Elpriskriser Regeringens förslag Regeringen ska få meddela föreskrifter för viss tid om att priset för leverans av el till elanvändare inte får överstiga vissa nivåer, om Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris. Föreskrifterna ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. Föreskrifterna ska omedelbart upphöra att gälla om de inte underställs riksdagen inom en månad från den dag då de beslutades, om de inte godkänns vid riksdagens prövning eller om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom två månader från det att de underställdes. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät och Statens energimyndighet anser att förslaget bör förtydligas när det gäller den praktiska tillämpningen. Energimarknadsinspektionen förordar att villkoren i elmarknadsdirektivet framgår direkt av lagen eller åtminstone av förarbetena. E.ON Sverige AB anser att det kan finnas andra åtgärder som är mer lämpliga att vidta i en krissituation och att dessa bör analyseras samt att det är av yttersta vikt att eventuella regler om prisinterventioner i händelse av kris tydligt kompletteras med bestämmelser om hur leverantörerna ska kompenseras för sina faktiska kostnader. Skälen för regeringens förslag Tillkännagivande av en elpriskris Genom ändringsdirektivet införs en möjlighet för Europeiska unionens råd att, på förslag av Europeiska kommissionen, genom ett genomförandebeslut tillkännage en regional eller unionsomfattande elpriskris. Ett sådant beslut förutsätter såväl mycket höga genomsnittspriser på grossistmarknaderna för el som kraftiga ökningar av slutkundspriserna (artikel 66a.1 i det reviderade elmarknadsdirektivet). Genomförandebeslutet får ha en giltighetstid om ett år. Giltighetstiden kan dock förlängas (artikel 66a.2 och 66a.8). Riktade offentliga ingripanden i prissättningen för leverans av el Om rådet har antagit ett genomförandebeslut, får medlemsstaterna under giltighetstiden tillämpa tillfälliga riktade offentliga ingripanden i prissättningen för leverans av el till små och medelstora företag (artikel 66a.6 i det reviderade elmarknadsdirektivet). När det gäller hushållskunder finns det ett visst utrymme för sådana åtgärder sedan tidigare (artikel 5.3 i elmarknadsdirektivet). Ett bemyndigande till regeringen Det går i nuläget inte att ta ställning till i vilken utsträckning det kan vara motiverat med offentliga ingripanden i prissättningen i Sverige med anledning av en elpriskris. Det står dock klart att sådana ingripanden kräver en snabb hantering för att fylla sitt syfte. Detta talar för att en prisreglering bör kunna införas genom en förordning. Regeringen bör därför få meddela föreskrifter för en begränsad tid om reglering av priset för leverans av el till elanvändare, om Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris. Några remissinstanser väcker frågor om den praktiska tillämpningen av ett pristak. Förslagen i denna proposition tar dock sikte endast på valet av normnivå för en eventuell reglering. Det är först i samband med att rådet tillkännager en elpriskris som det blir aktuellt att ta ställning till om en prisreglering faktiskt ska införas och hur den närmare ska utformas. I det sammanhanget är det nödvändigt att följa det som föreskrivs i artikel 66 a i det reviderade elmarknadsdirektivet om bl.a. ersättning till elleverantörer. Med hänsyn till att direktivet är bindande för medlemsstaten finns det inte skäl att, som Energimarknadsinspektionen föreslår, föra in direktivets villkor i ellagen eller lämna en utförlig redogörelse i förarbetena. Underställning Med hänsyn till föreskrifternas karaktär bör de så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. Föreskrifterna bör omedelbart upphöra att gälla, om de inte underställs riksdagen i tid eller om riksdagen inte godkänner föreskrifterna inom två månader från underställandet. Tillgängliggörande av information för att underlätta efterfrågeflexibilitet Regeringens förslag Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att göra information tillgänglig om hur stor del av den el som levereras som är förnybar, de växthusgasutsläpp som uppstår vid produktionen av den el som levereras, prognoser för kommande leveranser, den förnybara el som produceras och matas in i elnätet av egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi, och vilken potential som finns för efterfrågeflexibilitet. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens. Förslaget i promemorian omfattar inte uttryckligen prognoser för kommande leveranser. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. E.ON Sverige AB avstyrker förslaget, bl.a. eftersom det saknas en tydlig gräns för vilken data som ska få samlas in av nätföretagen. Affärsverket svenska kraftnät föreslår att lydelsen anpassas till förnybartdirektivets utformning genom att det läggs till ”av egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi”. Energiföretagen Sverige AB konstaterar att nätföretagen inte alltid har tillgång till sådan information som ska tillgängliggöras. Energimarknadsinspektionen föreslår att det även införs ett bemyndigande som omfattar prognoser för kommande leveranser. Vattenfall AB anser att det är märkligt att använda ordet levereras. Skälen för regeringens förslag Det reviderade förnybartdirektivet ställer upp krav på transmissionsnätsföretag och, under vissa förutsättningar, distributionsnätsföretag att tillgängliggöra viss information för att underlätta efterfrågeflexibilitet (artikel 20a.1). Det rör sig om att tillgängliggöra information och, om sådana finns tillgängliga, prognoser om andelen förnybar el och andelen växthusgasutsläpp i den levererade elen i varje elområde, så exakt som möjligt och med ett visst intervall. Om det är tekniskt möjligt ska distributionsnätsföretag även tillgängliggöra anonymiserade och aggregerade uppgifter om potentialen för efterfrågeflexibilitet och om den förnybara el som produceras och matas in i nätet av egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi. Energimarknadsinspektionen har bedömt att det för närvarande inte är tekniskt möjligt att genomföra det kravet (Energimarknadsinspektionens rapport Ei R2025:08 Information om klimatprestanda och flexibla resurser, Förslag till genomförande av artikel 20a i det reviderade förnybartdirektivet, s. 27). Uppgifterna ska tillgängliggöras digitalt på ett sätt som säkerställer driftskompatibilitet (artikel 20a.2). Ellagen bör inte belastas med den typ av detaljerad reglering som krävs för att genomföra de aktuella kraven i direktivet. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela de föreskrifter som krävs. Några remissinstanser anför att nätföretagen ibland kan sakna tillgång till viss information och att omfattningen av vilken information som ska tillgängliggöras är oklar. Det är dock inget som påverkar utformningen av själva bemyndigandet. Det får i stället omhändertas i arbetet att, med stöd av bemyndigandet, ta fram mer detaljerad reglering. Bemyndigandet bör inte heller begränsas med anledning av att det för närvarande inte är tekniskt möjligt att tillgängliggöra vissa uppgifter. För tydlighetens skull bör det som Energimarknadsinspektionen anför om prognoser komma till uttryck i bemyndigandet. Detsamma gäller för det Affärsverket svenska kraftnät föreslår om tillägg av orden ”egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi” när det gäller information om produktion och inmatning av el i elnätet. En ökad transparens vid anslutning till elnätet Regeringens förslag Nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av anläggningar för överföring och av anläggningar för användning av el. Nätföretag ska offentliggöra sina rutiner för anslutning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i de standardiserade rutinerna. Nätföretag ska ta fram en tidsplan för handläggning av ett anslutningsärende även för anslutning av anläggningar för överföring och för användning av el och av energilagringsanläggningar. Nätföretag ska också ange en tidsplan för anslutningen av sådana anläggningar. Informationsdelningsrapportens förslag Informationsdelningsrapportens förslag stämmer till övervägande del överens med regeringens. I informationsdelningsrapporten föreslås att Energimarknadsinspektionen ska få meddela föreskrifter om innehållet i de standardiserade rutinerna. Remissinstanserna De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Svensk Solenergi anser att tillsyn bör utövas mot nätföretag som inte följer de tidsplaner som tagits fram och Sveriges Allmännytta anser att det bör införas sanktioner för sådana fall. TechSverige föreslår att rutinerna för anslutning bör omfatta elinstallation. Skälen för regeringens förslag Elektrifieringen av samhället kommer att innebära att Sveriges totala elbehov ökar under de kommande åren. En del i att möta det behovet är att säkerställa optimal användning av elnäten. I dag finns brister i transparensen vid ansökningar om anslutning till elnäten som leder till ökade kostnader för den anläggning som vill ansluta sig och till onödigt långa handläggningstider. Olika nätföretag hanterar också anslutningsprocessen på olika sätt. Nätföretagen är skyldiga att ha standardiserade rutiner för anslutning av elproduktionsanläggningar och energilagringsanläggningar (4 kap. 6 § ellagen). Något sådant krav gäller dock inte för andra typer av anläggningar, som anläggningar för användning av el. Denna skillnad mellan olika aktörer på elmarknaden framstår inte som motiverad. Nätföretag bör ha standardiserade rutiner även för anslutning av anläggningar för överföring och användning av el. Uttrycket elektrisk anläggning avser anläggningar för produktion, överföring och användning av el, se 1 kap. 3 § ellagen och 2 § elsäkerhetslagen (2016:732). Det bör därför anges att de standardiserade rutinerna för anslutning ska avse elektriska an-läggningar. För att nätföretagen ska kunna förekomma eventuella brister eller oklarheter i ansökningar om anslutning bör de också vara skyldiga att offentliggöra rutinerna. Det kan bidra till en snabbare handläggning av anslutningsärenden. Som nämns ovan hanterar nätföretag i dag ansökningar på olika sätt. För att det ska vara möjligt att utforma mer enhetliga processer hos nätföretagen bör det vara möjligt att i föreskrifter ange minimikrav på hur rutinerna utformas. Rutinerna kan behöva anpassas efter vilken typ av anläggning som ska anslutas och eventuellt även efter andra omständigheter. De kan också vara av teknisk och detaljerad karaktär. Sådana föreskrifter bör därför tas fram på lägre normnivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få rätt att meddela föreskrifter om innehållet i de standardiserade rutinerna. Det förslag som TechSverige lämnar om att rutinerna ska omfatta elinstallation bör hanteras i arbetet med att ta fram sådana föreskrifter. Nätföretag är också skyldiga att vid anslutning av en elproduktionsanläggning ta fram en tidsplan för handläggningen av anslutningsärendet och lämna den till elproduktionsanläggningen. Nätföretaget ska också tillhandahålla en tidsplan över anslutningen vid begäran om nya anslutningar (4 kap. 8 § ellagen). Det är dock inte bara de som vill ansluta elproduktionsanläggningar som har nytta av att få en tidsplan. Alla som ansöker om att få ansluta en anläggning till elnätet har nytta av denna typ av information. Den sökande bör därför ha rätt att på begäran få en tidsplan för handläggningen av anslutningsärendet och för anslutningen, oavsett vilken typ av elektrisk anläggning som ska anslutas. Det saknas i nuläget skäl att införa sanktioner mot nätföretag som avviker från tidsplanerna på det sätt som Svensk Solenergi och Sveriges Allmännytta efterfrågar. En utvidgad mottagningsplikt för elleverantörer Regeringens förslag En elleverantör som levererar el till en elanvändare som matar in el från en egen elproduktionsanläggning eller en egen energilagringsanläggning ska vara skyldig att på skäliga villkor ta emot den inmatade elen. Mottagningspliktspromemorians förslag Mottagningspliktspromemorians förslag stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian föreslås att elleverantörens mottagningsplikt endast ska omfatta förnybar el som matas in från en elanvändares egen elproduktionsanläggning. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Vattenfall AB anför att förslaget riskerar att leda till att kundkollektivet belastas med kostnader för obalans. Energimarknadsinspektionen anser att det inte behöver anges att villkoren ska vara skäliga. Affärsverket Svenska kraftnät och Ellevio Sverige AB anser att mottagningsplikten ska gälla för all produktion av el, inte bara förnybar el, och dessutom omfatta el som matas in från energilagringsanläggningar. Affärsverket Svenska kraftnät föreslår dessutom att undantaget från mottagningsplikten ska tas bort. Skälen för regeringens förslag I samband med att skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el infördes inrättades också en s.k. mottagningsplikt för elleverantörer (se prop. 2014/15:1 s. 223). Mottagningsplikten innebär att en elleverantör är skyldig att på skäliga villkor ta emot el som matas in på elnätet av en elanvändare som uppfyller förutsättningarna för att få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el (9 kap. 16 § ellagen). Skyldigheten gäller inte om elanvändaren har tecknat avtal med någon annan, t.ex. ett elhandelsbolag, om att den aktören ska köpa den inmatade elen. Mottagningsplikten syftar delvis till att fördela det s.k. balansansvaret, dvs. det ekonomiska ansvaret för att elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut eller att lika mycket el tas ut från elsystemet som det tillförs. Den syftar också till att säkerställa att den avräkning som ska ske mellan balansansvariga blir korrekt. Därutöver är mottagningsplikten en del av genomförandet av förnybartdirektivet. Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att s.k. egenanvändare, dvs. elanvändare som också producerar förnybar el, kan få marknadsmässig ersättning för elen (artikel 21.2 d). Mot bakgrund av att skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el slopas från och med den 1 januari 2026 (se prop. 2024/25:109, bet. 2024/25:SkU17, rskr. 2024/25:199) måste hänvisningen i ellagen till bestämmelsen om skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el i inkomstskattelagen tas bort. Mottagningsplikten bör dock, särskilt mot bakgrund av förnybartdirektivets krav, vara kvar. Mottagningsplikten gäller endast produktionsanläggningar som innehas av en elanvändare som har en säkring om högst 100 ampere i anslutningspunkten. Förnybartdirektivets krav på mottagningsplikt omfattar dock alla elanvändare, oavsett spänningen i anslutningspunkten. Denna begränsning avseende anslutningspunkten bör därför slopas. I motsats till vad Energimarknadsinspektionen anför bör det dock, för att säkerställa att förnybartdirektivets krav på att elanvändare ska få marknadsmässig ersättning genomförs i svensk rätt, fortfarande anges att elleverantören ska ta emot elen på skäliga villkor. Som Affärsverket Svenska kraftnät och Ellevio Sverige AB anger bör mottagningsplikten också utvidgas till att omfatta all elproduktion. Nätföretag bör inte behöva utreda från vilken energikälla el som börjar matas in i elnätet kommer innan en balansansvarig part kan utses. Utgångspunkten måste vara att de flesta producenter som avser att i större skala bedriva elproduktion har ett intresse av att teckna ett elavtal med villkor som är gynnsamma för dem. Det får därför förutsättas att större producenter inte kommer att förlita sig på mottagningsplikten, utan att de i stället kommer att teckna avtal med elleverantörer som kan ge dem gynnsamma villkor. Elleverantörers mottagningsplikt omfattar inte dem som redan har tecknat ett elavtal (9 kap. 16 § andra stycket ellagen). Det är därmed sannolikt att den grupp av elproducenter som kommer att omfattas av en utvidgad mottagningsplikt fortfarande främst kommer att bestå av hushåll och mindre verksamheter med småskalig elproduktion, och då främst från förnybara energikällor som t.ex. solceller. Det saknas skäl att som Affärsverket Svenska kraftnät föreslår slopa bestämmelsen om att mottagningsplikten inte ska gälla om elanvändaren redan tecknat ett avtal med någon annan om att ta emot den inmatade elen. Mottagningsplikten bör även omfatta el från en energilagringsanläggning. Med energilagringsanläggningar avses två typer av anläggningar (1 kap. 4 § ellagen). En typ av energilagringsanläggningar är anläggningar som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället. Exempel på sådana energilagringsanläggningar är batterilager. En annan typ av energilagringsanläggningar är anläggningar för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare. Exempel på sådana energilagringsanläggningar är anläggningar där el används för att producera vätgas som sedan vid ett senare tillfälle används för att producera el. I de allra flesta fall är en energilagringsanläggning ansluten till en produktionsanläggning för el. Det är omöjligt för ett nätföretag att avgöra om el som börjar matas in i en inmatningspunkt kommer från en elproduktionsanläggning eller från en energilagringsanläggning. Av den anledningen bör även el från en elanvändares energilagringsanläggning omfattas av mottagningsplikt. Av samma skäl som anges för utvidgningen av vilka elproduktionsanläggningar som omfattas av mottagningsplikten väntas inte denna utvidgning leda till att särskilt många fler aktörer kommer att förlita sig på mottagningsplikten i förhållande till vad som är fallet med dagens reglering. Den risk för att ökade obalanser ska drabba kundkollektivet som Energiföretagen Sverige och Vattenfall AB ser bedöms som försumbar. Som nämns ovan får de flesta större producenter förutsättas ha tecknat avtal med en elleverantör, som då blir balansansvarig, innan elen börjar matas in på elnätet. Ändringar i elcertifikatssystemet Regeringens förslag Gränsen för när skyldigheten att annullera elcertifikat (kvotplikt) inträder för elanvändare och producenter ska höjas från 60 megawattimmar till 1 200 megawattimmar. Antalet megawattimmar el som inte ska beaktas vid beräkningen av kvotplikten för elanvändare som använder egenproducerad el och elintensiv industri ska höjas från 60 megawattimmar till 1 200 megawattimmar. Kontoföringsmyndigheten ska få ta ut avgifter för registrering som sker när elcertifikat annulleras eller tilldelas en innehavare av en anläggning. Regeringen ska få meddela föreskrifter om sådana avgifter. Elcertifikatsrapportens förslag Elcertifikatsrapportens förslag stämmer delvis överens med regeringens. I elcertifikatsrapporten föreslås att det ska införas ett krav på att kontoföringsmyndigheten ska registrera datum för avtal om överlåtelse av elcertifikat och att sådan information också ska offentliggöras av kontoföringsmyndigheten. I rapporten föreslås också en ändring av bestämmelserna om avgifter för registrering i förordningen (2011:1480) om elcertifikat men inte i lagen om elcertifikat. Remissinstanserna De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige påpekar att kravet på att tidpunkten för avtalets tecknande inte får leda till att varje genomförd affär måste överföras till en mottagare en och en på grund av att handelsdatum måste anges. Konjunkturinstitutet anger att det inte är uppenbart att en ny avgiftsstruktur i praktiken flyttar kostnader från producenter till konsumenter. Konjunkturinstitutet bedömer vidare att det är tveksamt om det är ett samhällsekonomiskt problem att producenter lämnar systemet i förtid, eftersom hela tanken med certifikatsystemet bör vara att fasa ut det när producenterna kan bära sina egna kostnader. Svensk Solenergi anser att egenanvändare av förnybar el måste uteslutas från kvotplikt, eftersom syftet med systemet är att gynna investeringar i förnybar elproduktion. De anser dessutom att gränsen för kvotplikt bör höjas till omkring 10 000 megawattimmar. Skälen för regeringens förslag Elcertifikatssystemet Elcertifikatssystemet är ett marknadsbaserat stödsystem för förnybar el. I korthet innebär systemet att producenter av förnybar el som uppfyller vissa krav tilldelas elcertifikat av staten. Producenterna kan sedan sälja elcertifikaten och därmed få ett finansiellt tillskott till verksamheten. Vissa aktörer är skyldiga att annullera elcertifikat i förhållande till sin elanvändning respektive elförsäljning. Denna skyldighet kallas för kvotplikt (4 kap. 2 § lagen om elcertifikat). Statens energimyndighet är s.k. kontoföringsmyndighet och har därmed flera uppgifter kopplade till överlåtelsen och annulleringen av elcertifikat enligt lagen, se 3 § förordningen om elcertifikat. Sverige har en gemensam elcertifikatsmarknad med Norge. De två länderna har också ett gemensamt mål för utbyggnaden av förnybar energi. Systemet med elcertifikat har varit framgångsrikt. De mål som satts upp för förnybar elproduktion har redan nåtts. Elcertifikatssystemet kommer därför att avslutas 2035. Inga elcertifikat får tilldelas för produktion av el i anläggningar som tas i drift efter den 31 december 2021, det s.k. stoppdatumet (2 kap. 11 § lagen om elcertifikat). Höjd gräns för kvotplikt Nästan hälften av alla kvotpliktiga aktörer har färre än 1 000 elcertifikat i kvotplikt, vilket innebär att aktörerna klassificeras som små. Gruppen består främst av elintensiv industri och av s.k. egenanvändare, dvs. elanvändare som använder egenproducerad el. Kategorin egenanvändare består av bl.a. bostadsrättsföreningar, kommuner och små och medelstora företag. För att en egenanvändare ska ha kvotplikt krävs att mängden använd el överstiger 60 megawattimmar per år och att elen har producerats i en anläggning med en högre installerad effekt än 50 kilowatt (4 kap. 1 § 2 lagen om elcertifikat). Dessa små aktörer står för en mycket liten del av den totala kvotplikten. Kvotplikten är förenad med en administrativ börda för såväl de kvotpliktiga aktörerna som kontoföringsmyndigheten. Kvotplikten är nämligen förenad med administrativa skyldigheter, såsom att till kontoföringsmyndigheten skriftligen lämna uppgifter om den el som ska ligga till grund för beräkningen av kvotplikten (4 kap. 3 § lagen om elcertifikat). De små aktörernas administrativa kostnader för att hantera systemet i kombination med kontoföringsmyndighetens kostnader blir omfattande i förhållande till hur mycket dessa aktörer bidrar till den totala kvotplikten. De små aktörerna har ofta mindre kunskap om systemet och kräver därför mer resurser hos kontoföringsmyndigheten. För att minska antalet aktörer i systemet och därmed minska administrationskostnaderna för såväl aktörerna själva som kontoföringsmyndigheten, bör gränsen för vilken mängd egenanvänd el som ska krävas för att kvotplikt ska inträda höjas. På motsvarande sätt bör också gränserna för vilken el som inte ska beaktas vid beräkningen av kvotplikten höjas för producenter som använder egenproducerad el och för elintensiv energi. Statistik visar att antalet kvotpliktiga aktörer kraftigt ökar för låga nivåer, men sedan planar ut vid 1 200 megawattimmar el. En gräns på 1 200 megawattimmar skulle utesluta över 440 av de kvotpliktiga aktörerna. Dessa representerar dock endast en förbrukning motsvarande 0,1 procent av den totala kvotpliktiga elen. Ackumulerat antal kvotpliktiga aktörer upp till en viss volym kvotpliktig el Det saknas skäl att som Svensk Solenergi önskar helt utesluta egenanvändare av förnybar el från kvotpliktsystemet eller höja gränserna ytterligare. Kvotpliktsystemet är konstruerat på så sätt att det finns en total kvotplikt fastställd till ett antal elcertifikat. Dessa fördelas sedan ut på alla kvotpliktiga aktörer. Om några kvotpliktiga aktörer lämnar marknaden, måste elcertifikaten fördelas på ett färre antal kvotpliktiga aktörer. En alltför stor minskning av antalet kvotpliktiga aktörer kan därför leda till att kostnaderna för kvarvarande aktörer ökar för mycket. Att utesluta aktörer som använder eller producerar mindre el än 1 200 megawattimmar per år bedöms vara ett lämpligt sätt att utesluta så många aktörer som möjligt utan att kostnaderna ökar nämnvärt för kvarvarande kvotpliktiga aktörer. Egenanvändare som använder mindre än 1 200 megawattimmar el per år och producenter som levererar mindre än 1 200 megawattimmar el per år i ett nät som används utan stöd av nätkoncession bör därför undantas från kvotplikt. Egenanvänd el bör inte beaktas vid beräkningen av kvotplikten om den inte uppgår till minst 1 200 megawattimmar per år. För elintensiva industrier bör sådan el som inte används i den industriella tillverkningsprocessen eller inte berättigar till avdrag eller återbetalning enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi inte beaktas om den understiger 1 200 megawattimmar per år. Det bör vara tillåtet att ta ut avgifter vid tilldelning och annullering av elcertifikat Kontoföringsmyndigheten har enligt lagen om elcertifikat möjlighet att ta ut avgifter för kontoföring och registrering av överlåtelser av elcertifikat. Kontoföringsmyndigheten får dock inte ta ut avgifter för registrering som sker när elcertifikat annulleras eller tilldelas en innehavare av en anläggning (6 kap. 7 §). Enligt förordningen om elcertifikat får kontoföringsmyndigheten ta ut en årsavgift och en s.k. kontoavgift. Kontoavgiften tas ut kvartalsvis per registrerat elcertifikat. Det innebär att en producent eller kvotpliktig som har elcertifikat sparade på sitt konto får betala en avgift för varje sparat elcertifikat. Systemet ger producenter incitament att sälja sina elcertifikat i stället för att lagra dem på sina elcertifikatskonton. En nackdel med dagens system är att producenterna står för en oproportionerligt stor del av avgiften, eftersom de oftast har elcertifikat lagrade på sina konton under längre tid. Producenter får elcertifikat tilldelade vid en viss tidpunkt medan kvotpliktiga kan vänta med att köpa elcertifikat till strax innan de måste annulleras. Problemet med den ojämna kostnadsfördelningen mellan kvotpliktiga och producenter väntas öka i takt med det växande överskottet av elcertifikat. Som Energiföretagen Sverige påpekar kan höga administrativa kostnader leda till att producenter väljer att lämna systemet i förtid. Ett annat problem med dagens avgiftsstruktur är att även producenter som lämnar elcertifikatssystemet måste fortsätta betala kontoavgift för eventuella elcertifikat som finns kvar på kontot. Eftersom det finns ett stort överskott av elcertifikat, kommer inte alla producenter att få sina certifikat sålda. Kontoföringsmyndigheten kan ta bort upp till 50 elcertifikat i samband med att ett elcertifikatskonto avslutas (3 kap. 15 a § lagen om elcertifikat). Producenter som vill lämna systemet men som har fler elcertifikat än så registrerade på sitt konto kan därför behöva fortsätta betala kontoavgift för sina elcertifikat fram till att systemet med elcertifikat stängs. Även om det, som Konjunkturinstitutet anser, inte skulle vara ett problem att producenter lämnar certifikatsystemet i förtid, är det ändå problematiskt att producenter kan tvingas betala avgifter för elcertifikat även efter det att de lämnat systemet. Det är alltså snarare av administrativa skäl än samhällsekonomiska skäl som avgiftsstrukturen bör reformeras. Den begränsning som finns i lagen om elcertifikat att kontoföringsmyndigheten inte får ta ut avgifter för registrering vid annullering eller tilldelning bör tas bort. Dessutom bör det bemyndigande som finns för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter utvidgas till att omfatta rätten att meddela föreskrifter även om sådana avgifter. Det gör det möjligt att utforma en mer rättvis avgiftsstruktur, t.ex. genom att ta ut en avgift vid tilldelning och vid annullering. Det bör inte införas krav på att registrera datum för överlåtelse vid överlåtelse av elcertifikat I dag har över 2 500 aktörer lagt in automatiska överföringar av elcertifikat i det svenska kontoföringssystemet. Om ett nytt krav på att registrera datum för överlåtelse vid överlåtelse av elcertifikat infördes, skulle dessa automatiska överföringar behöva raderas och läggas in i kontoföringssystemet på nytt. Ett sådant krav skulle alltså, som Energiföretagen Sverige befarar, innebära en ökad administrativ börda för de kvotpliktiga aktörerna. Att införa ett krav på registrering av datum för överlåtelse skulle också medföra betydande kostnader för att ändra kontoföringssystemet. Sedan Elcertifikatsrapporten överlämnades har priserna på elcertifikat varit stabila. Det finns alltså i nuläget inget behov av ökad transparens i prissättningen av elcertifikat. Det saknas därför skäl att införa ett krav på att datum för överlåtelse ska registreras i kontoföringssystemet i samband med överlåtelse av elcertifikat. Inte heller bör kontoföringsmyndigheten offentliggöra sådan information. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2026. Om ett nätföretag före ikraftträdandet har ingått ett avtal med en elleverantör, som i avtalet har åtagit sig att leverera el till en elanvändare som saknar leveransavtal, ska de nya skyldigheterna när det gäller anvisning av elleverantör inte gälla för nätföretaget under avtalets återstående löptid vid ikraftträdandet. Promemorians förslag Promemorians förslag stämmer inte överens med regeringens. Enligt förslaget ska lagändringarna träda i kraft den 1 november 2025. Promemorian innehåller inte något förslag till övergångsbestämmelser. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige AB anser att ett ikraftträdande den 1 november 2025 inte är rimligt och efterlyser dessutom övergångsregler för redan ingångna avtal mellan nätföretag och anvisade elleverantörer. Även E.ON Sverige AB pekar på behovet av en rimlig införandetid. Informationsdelningsrapportens förslag I informationsdelningsrapporten lämnas inget förslag avseende ikraftträdande. Remissinstanserna Remissinstanserna har inga särskilda synpunkter när det gäller ikraftträdande. Mottagningspliktspromemorians förslag Mottagningspliktspromemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Elcertifikatsrapportens förslag I elcertifikatsrapporten lämnas inga förslag om ikraftträdande. Remissinstanserna Remissinstanserna har inga särskilda synpunkter när det gäller ikraftträdande. Skälen för regeringens förslag Ikraftträdande Ändringsdirektivet skulle ha varit genomfört senast den 17 januari 2025. Direktiv (EU) 2023/2413 skulle ha varit genomfört senast den 21 maj 2025. Med hänsyn till lagstiftningsprocessen har det inte funnits förutsättningar för ett genomförande inom fristerna. Som framgår av avsnitt 3 har Europeiska kommissionen inlett ett överträdelseärende mot Sverige om för sent genomförande av ändringsdirektivet. Det är angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt. De bör därför träda i kraft den 1 januari 2026. Den utvidgade mottagningsplikten (avsnitt 14) har ett nära samband med skattereduktionen för mikroproduktion för förnybar el som slopas den 1 januari 2026. Ändringarna i ellagen rörande mottagningsplikt bör träda i kraft samma dag. Ändringarna i lagen om elcertifikat syftar till att minska den administrativa bördan för kontoföringsmyndigheten och de små aktörer som i dag är kvotpliktiga. Ändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt och i vart fall innan deklarationsskyldigheten för 2025 inträder. Även de lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2026. Övergångsbestämmelser Som Energiföretagen Sverige antyder finns det skäl att förtydliga vad som gäller i fråga om ett sådant avtal som ett nätföretag har ingått med en anvisad elleverantör före ikraftträdandet. För att det inte ska råda någon tvekan om att nätföretaget inte behöver se över sådana avtal bör de nya skyldigheterna om anvisning av elleverantör inte gälla för nätföretaget under avtalets återstående löptid vid ikraftträdandet. Konsekvensanalys Förenlighet med EU-rätten Förslagen som syftar till att genomföra ändringsdirektivet har tillkommit för att genomföra krav i EU-direktiv och stämmer överens med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Skyldigheten för nätföretag att tillhandahålla standardiserade rutiner och tidsplaner i anslutningsärenden som rör elproduktionsanläggningar har sin grund i EU-rätten (se prop. 2009/10:128 s. 57–59, prop. 2013/14:174 s. 196–200 och prop. 2021/22:153 s. 89). Kravet på nätföretag att tillhandahålla standardiserade rutiner och tidsplaner i ärenden om anslutning till elnätet, oavsett vilken typ av anläggning som ska anslutas, går dock utöver de skyldigheter som följer av EU-rätten. Förslaget om utvidgad mottagningsplikt genomför delvis förnybartdirektivet, men går också utöver det direktivet eftersom all el, inte bara el producerad från förnybara energikällor, omfattas. Inget av förslagen bedöms omfattas av anmälningsskyldighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden eller Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster. Båda förslagen bedöms också vara förenliga med EU-rätten i övrigt. Konsekvenser för elleverantörer Flera av regeringens förslag har konsekvenser för elleverantörer. Elleverantörer som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda elanvändare avtal med fast löptid och pris med en löptid på minst ett år och ska informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med ett sådant avtal innan avtalet ingås eller förlängs (avsnitt 6). Det finns redan en motsvarande reglering i ellagen för avtal med dynamiskt elpris. Kravet att elleverantörerna ska kunna erbjuda avtal med fast löptid och pris kommer främst att träffa sådana leverantörer som redan kan antas erbjuda dessa avtal, vilket innebär att förslaget inte påverkar dem. Det kan finnas elleverantörer som kommer att träffas av kravet och som i dag endast erbjuder dynamiska elavtal med inriktning på kunder som är intresserade av flexibel elanvändning eller som har hög risktolerans. För att dessa elleverantörer inte ska behöva ta fram och erbjuda elavtal som de inte har något intresse av att marknadsföra finns det anledning att utnyttja den undantagsmöjlighet som föreslås. När det gäller kravet att elleverantörerna ska lämna information innan avtal ingås eller förlängs, bör elleverantörerna redan ha upparbetade rutiner för att lämna informationen. Förslaget i denna del bör därför ha endast marginell påverkan på berörda elleverantörer. Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el ska elleverantören ge elanvändaren tillgång till en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren (avsnitt 6.2). Elleverantören ska se till att elanvändaren kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid. En reglering i frågan finns redan i ellagen. Regleringen får en något annorlunda utformning. Det förtydligas också när informationen ska lämnas. Ändringen bör ha liten inverkan på elleverantörernas verksamhet, eftersom de redan i dag bör hålla informationen tillgänglig på det sätt som anges i förslaget. Elleverantörer ska ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden kan innebära för förutsättningarna att fullgöra sina åtaganden. De ska vidta de åtgärder som är rimliga för att begränsa risken för utebliven leverans (avsnitt 7). Det kan förutsättas att seriösa elleverantörer redan i dag säkrar verksamheten mot sådana risker och alltså lever upp till de nya kraven. Förslaget bör också ha positiv inverkan för seriösa elleverantörer och elmarknaden i stort, eftersom det kommer att försvåra för oseriösa aktörer på elmarknaden att bedriva verksamhet på elmarknaden och få en konkurrensfördel. Elleverantörernas mottagningsplikt för el utvidgas till att gälla alla elanvändares produktionsanläggningar, oavsett säkringens storlek i anslutningspunkten (avsnitt 14). Skyldigheten omfattar även all el som en elanvändare matar in, oavsett om den är producerad från förnybara energikällor eller inte. Förslaget bedöms ha små effekter för elleverantörerna, eftersom de större anläggningar som berörs av ändringen redan i dag i de allra flesta fall omfattas av ett avtal med en elleverantör för den elen som matas in på elnätet. Konsekvenser för nätföretagen Flera av regeringens förslag påverkar elnätsföretagen. Ett nätföretag ska välja ut en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt (avsnitt 8). Förslaget bör inte i praktiken inte innebära någon ändring jämfört med hur nätföretagen arbetar i dag när de väljer ut anvisade elleverantörer. Företaget ska även informera elanvändaren om hur elleverantören valts ut. Nätföretagen är redan i dag skyldiga att lämna viss information till en elanvändare som har anvisats en elleverantör. Förslaget bör innebära endast marginella kostnader för företagen, eftersom det är fråga om en engångsuppdatering av den information som nätföretagen redan har tagit fram. Ett distributionsnätsföretag ska lämna information till den som begär anslutning till elnätet om hur begäran behandlas och hur långt behandlingen har fortskridit (avsnitt 10). Redan i dag är nätföretagen skyldiga att tillhandahålla tidsplaner för anslutning av elproduktionsanläggningar till elnäten (4 kap. 8 § ellagen). Förslaget bör ha liten påverkan på elnätsföretagen, eftersom de bör ha rutiner för att informera om handläggningen av ansökningar om anslutningar. Det bör bara bli i undantagsfall som ett elnätsföretag behöver informera mer än en gång, eftersom ett besked om anslutningen bör kunna lämnas inom ett halvår från ansökan, särskilt med beaktande av att huvudregeln är att en anslutning ska ske inom två år från det att en ansökan om anslutning gjordes. Distributionsnätsföretagen ska även göra det möjligt för en sökande att lämna in en ansökan om anslutning i elektronisk form (avsnitt 10). Det bör vara ett krav som distributionsnätsföretagen uppfyller redan i dag. Det införs även ett krav att nätföretagen ska ta fram standardiserade rutiner för anslutning av överförings- och förbrukningsanläggningar (avsnitt 13). Nätföretagen ska också offentliggöra sina rutiner för samtliga anslutningar till elnäten. Den största kostnaden som uppkommer med detta förslag är en engångskostnad som uppstår direkt när elnätsföretagen tar fram rutinerna och offentliggör dessa. Bedömningen är att den kostnaden uppgår sammanlagt till 21–36 miljoner kronor för berörda nätföretag. Förslaget uppskattas dock innebära ekonomiska vinster för elnätsföretagen i form av färre s.k. luftbokningar och förenklad kundinformation. Dessa beräknas uppgå minst till de kostnader som elnätsföretagen kommer att ha för att genomföra regleringen. Slutligen införs det ett krav att ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en överförings- eller förbrukningsanläggning eller en energilagringsanläggning ska ta fram en tidsplan för handläggningen av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen. Tidsplanen ska även överlämnas i samband med att elnätsföretagen lämnar uppgifter om avgiften och övriga villkor för anslutningen. Detta förslag beräknas innebära en sammanlagd kostnad för elnätsföretagen om 7,8–13,4 miljoner kronor per år. Dock uppskattas förslaget även innebära ekonomiska vinster för elnätsföretagen i form av färre luftbokningar och mer effektiv kundhantering. Dessa beräknas uppgå minst till de kostnader som elnätsföretagen kommer att ha för att genomföra regleringen. Konsekvenser för kunder Det finns ett antal förslag i propositionen som bör underlätta för kundkollektivet att verka på elmarknaden. Det kommer bland annat att finnas mer omfattande och tydligare information i vissa relationer mellan kunden och elleverantören eller nätföretaget. De förslag som bör ha störst betydelse för kundkollektivet är emellertid förslagen om hantering av risker för elleverantörer och om ett utökat skydd mot bortkoppling. De nya kraven på elleverantörer när det gäller hanteringen av risker (avsnitt 7) kan ha en positiv inverkan på kundkollektivet. Förslaget bör innebära att det blir svårare för oseriösa aktörer att bedriva verksamhet på elmarknaden. Energimarknadsinspektionen får ett nytt verktyg att komma åt oseriösa elleverantörer. Detta kan innebära att färre kunder ingår avtal med oseriösa elleverantörer. Även det utökade skyddet mot bortkoppling (avsnitt 9) bör ha en positiv inverkan. Förslaget ger kunderna ett skydd som den svagare parten vid tvister med elleverantörerna och skyddar även mot förhastade åtgärder från dessas sida. Den nya regleringen innebär också skydd för hela kundkollektivet mot att överföringen av el avbryts vid en tvist. Förslagen att nätföretagen ska ta fram standardiserade rutiner för anslutning av elanvändare och tidsplaner för handläggningen av ett anslutningsärende (avsnitt 13) kommer att innebära vinster för kunderna främst i form av snabbare anslutningar av anläggningar. Regleringen kan leda till ett visst ökat administrativt arbete för kunderna. Detta kommer dock att uppvägas av snabbare anslutningar till elnäten. Förslaget om höjda gränsvärden inom elcertifikatssystemet (se avsnitt 15) kommer att påverka elkunder utan egen kvotplikt marginellt. Konsekvenser för kvotpliktiga aktörer i elcertifikatssystemet Förslagen som gäller elcertifikatssystemet (se avsnitt 15) påverkar främst de kvotpliktiga aktörer som inte når över det nya gränsvärdet för kvotplikt, dvs. mindre aktörer. En höjning av gränsen för kvotplikt innebär att 442 aktörer som i dag är kvotpliktiga inte längre kommer att vara det. Majoriteten av de minsta aktörerna i systemet är egenanvändare, främst privatpersoner, bostadsrättsföreningar och mindre företag med egna solcellsanläggningar. Bland de minsta aktörerna finns även elintensiv industri och elproducenter som levererar el i nät utan koncession. Förslagen innebär att kvotpliktiga egenanvändares kostnad för inköp och administration av elcertifikat försvinner. De behöver inte heller vara registrerade som kvotpliktiga. Aktörer inom elintensiv industri kommer fortsatt att behöva vara registrerade som kvotpliktiga för att de ska kunna köpa in el utan att behöva betala elcertifikatsavgift. Deras kvotplikt kommer dock, till följd av förslagen, att vara noll elcertifikat. Det innebär att en viss administrativ börda kvarstår för aktörer inom elintensiv industri, men att de inte längre behöver köpa elcertifikat eller sköta administrationen runt handel med elcertifikat. Förslagen kommer därmed att medföra en lättnad i den administrativa bördan även för aktörer inom elintensiv industri. Av totalt 291 deklarationsskyldiga aktörer inom elintensiva industrier under den senaste deklarationsperioden hade 224 aktörer en kvotplikt som var lägre än 1 200 megawattimmar kvotpliktig el. En minskning av antalet kvotpliktiga aktörer sänker efterfrågan på elcertifikat. Det leder i teorin till att de aktörer som är kvar i systemet, dvs. fortfarande har kvotplikt, möter ett lägre pris på kort sikt. Den totala kvotplikten är emellertid fastställd till ett antal elcertifikat, motsvarande uppsatta mål, som då måste fördelas på ett färre antal kvotpliktiga aktörer. I praktiken kommer båda dessa effekter att bli små. År 2020 hade mer än hälften av aktörerna en kvotpliktig elanvändning under 1 200 megawattimmar, men deras sammanlagda förbrukning representerade endast 0,1 procent av den totala kvotpliktiga elen. Med hänsyn tagen till det historiskt låga priset på elcertifikat bedöms de sammanvägda effekterna för de kvotpliktiga aktörer som är kvar i systemet bli försumbara. Sedan 2022 har det blivit lättare att dela el mellan byggnader i lokala nät, vilket öppnar upp möjligheten för större sammankopplade solcellsanläggningar. Gränsen på 1 200 megawattimmar skulle kunna leda till att de få aktörer som hamnar nära gränsen väljer att inte bygga ut, producera eller använda mer el för att undvika kvotplikten. En gräns på 1 200 megawattimmar kommer dock sannolikt att leda till att detta inträffar mindre ofta än med en gräns på 60 megawattimmar. Konsekvenser för förvaltningsmyndigheter Regeringens förslag innebär ett utökat tillsynsansvar för Energimarknadsinspektionen. Energimarknadsinspektionen kommer troligtvis även att få utökade arbetsuppgifter när det gäller att ta fram nya föreskrifter, men omfattningen av uppgifterna kan bedömas först när regeringen har fått möjlighet att delegera till Energimarknadsinspektionen att meddela föreskrifter. Energimarknadsinspektionen har fått ett ökat förvaltningsanslag med 20 miljoner kronor per år (prop. 2024/25:1, utgiftsområde 21, s. 31 och 38, bet. 2024/25:NU3, rskr. 2024/25:106). Det ökade anslaget ska täcka Energimarknadsinspektionens nya arbetsuppgifter. Det blir Energimarknadsinspektionen som får fördela det nya anslaget efter det behov som finns för de nya uppgifterna Det kan skilja sig åt från år till år hur mycket av anslaget som ska gå till en viss uppgift. Statens energimyndighet är tillsynsmyndighet för regelverket om elcertifikat och även kontoföringsmyndighet. Förslagen som gäller elcertifikatssystemet (se avsnitt 15) väntas minska de administrativa kostnaderna för myndigheten. Mindre aktörer har ofta en lägre kunskapsnivå om hur elcertifikatssystemet fungerar än större aktörer. Det krävs därför mer resurser hos Energimyndigheten för att hantera de små aktörerna. Det extra resursbehovet uppkommer främst i form av fler frågor via e-post och telefon men även genom ofullständiga deklarationer som ofta kräver komplettering. Att utesluta mindre aktörer kommer att minska behovet av denna typ av insatser från myndigheten. Även Energimyndighetens administration kopplad till kvotpliktiga företag kommer att minska. Konsekvenser för domstolarna Det utökade tillsynsansvaret för Energimarknadsinspektionen kan leda till fler tillsynsbeslut. Detta kan i sin tur leda till fler överklaganden till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det är emellertid endast ett fåtal av Energimarknadsinspektionens tillsynsbeslut som överklagas till domstol under ett år. Bedömningen är att regeringens förslag inte kommer att leda till någon större ökning av antalet tillsynsbeslut och därmed inte heller till någon större ökning av antalet överklaganden. Förslagen bedöms inte medföra något behov av att öka anslagen till domstolarna. Förslagen om höjda gränsvärden inom elcertifikatssystemet kommer att leda till antalet aktörer i systemet reduceras kraftigt. Det bör leda till att antalet mål vid förvaltningsdomstolarna som rör elcertifikatssystemet minskar. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) 1 kap. Inledande bestämmelser 4 §    Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732). I övrigt avses i lagen med Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader, aggregeringstjänst: en tjänst som förutsätter aggregering, balansansvar: det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt, distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät, distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät, dynamiska elpriser: priser som återspeglar de priser som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknaderna med ett intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden, efterfrågeflexibilitet: att en elanvändare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nuvarande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi, elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el, elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1711, energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare, EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, fastkraftsavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el, icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nätföretag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift, inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning, intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod, konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut, leveransavtal med fast löptid och pris: ett sådant avtal om leverans av el mellan en elleverantör och en elanvändare som garanterar oförändrade avtalsvillkor under avtalets löptid, men som kan innehålla en flexibel del inom ett fast pris, och där ändringar i den resulterande fakturan endast kan vara en följd av faktorer som inte bestäms av elleverantören, leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt, lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning, nätföretag: den som bedriver nätverksamhet, nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen, regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning, små företag: företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år, stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning, transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät, transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder, transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät, uttagspunkt: den punkt på ett elnät där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för förbrukning. I paragrafen, som innehåller en förteckning med vissa ord och uttryck, införs uttrycket leveransavtal med fast löptid och pris. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Ett leveransavtal med fast löptid och pris motsvarar i sak det som i det reviderade elmarknadsdirektivet benämns avtal om leverans av el med fast löptid och fast pris (artikel 2.15a). Bestämmelser om sådana avtal införs i 9 kap. Dessutom ändras hänvisningen till elmarknadsdirektivet till att avse direktivets aktuella lydelse. 3 kap. Nätföretag och drift av elnät Information för att underlätta efterfrågeflexibilitet 48 a §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att göra information tillgänglig om 1. hur stor del av den el som levereras som är förnybar, 2. de växthusgasutsläpp som uppstår vid produktionen av den el som levereras, 3. prognoser för 1 och 2 för kommande leveranser, 4. den förnybara el som produceras och matas in i elnätet av egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi, och 5. vilken potential som finns för efterfrågeflexibilitet. Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att göra viss information om den faktiska spridningen av grön el i systemet tillgänglig. Paragrafen gör det möjligt att genomföra artikel 20a.1 och 20a.2 i det reviderade förnybartdirektivet på en lägre nivå än lag. Övervägandena finns i avsnitt 12. Föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet kan t.ex. gälla information om den el som produceras och matas in i nätet från egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi om det blir tekniskt möjligt för nätföretagen att i framtiden tillhandahålla sådan information. Den aktuella informationen kan göras tillgänglig på olika sätt. Det kan t.ex. handla om att på nätföretagets hemsida publicera informationen eller att länka till en plats där den är enkelt tillgänglig. I 1 kap. 4 § andra stycket anges vad som avses med efterfrågeflexibilitet. 4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el Flexibel nätanslutning 4 a §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. krav på installation av effektregleringssystem och andra tekniska krav som ska vara uppfyllda för att en anläggning ska få anslutas till elnätet enligt ett avtal som innefattar villkor för att begränsa och kontrollera inmatning eller uttag av el, och 2. certifiering av effektregleringssystem. Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om anläggningar som ska anslutas till elnätet enligt ett sådant avtal om flexibel anslutning som avses i artikel 2.24 c i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5. Föreskrifter enligt första punkten kan avse en skyldighet för anläggningens innehavare att installera ett effektregleringssystem innan nätföretaget får ansluta anläggningen till elnätet. Med stöd av andra punkten kan det införas krav på en sådan certifiering av en bemyndigad certifierare som krävs enligt artikel 6a andra stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet. Begäran om anslutning 4 b §    Ett distributionsnätsföretag ska göra det möjligt för innehavare av elektriska anläggningar att lämna en begäran om anslutning i elektronisk form. Enligt paragrafen, som är ny, är ett distributionsnätsföretag skyldigt att ta emot en begäran om anslutning till elnätet i elektronisk form. Paragrafen genomför artikel 31.3a i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Skyldigheten att ta emot en begäran om anslutning i elektronisk form omfattar alla handlingar som nätföretaget behöver för att ta ställning till begäran. Standardiserade rutiner för anslutning 6 §    Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elektriska anläggningar och energilagringsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning. Ett nätföretag ska offentliggöra sina rutiner. I paragrafen regleras skyldigheten för ett nätföretag att ha standardiserade rutiner för anslutning. Övervägandena finns i avsnitt 13. Ändringen i första stycket innebär att skyldigheten för nätföretag att ha standardiserade rutiner utvidgas till att även gälla vid anslutning av anläggningar för överföring och anläggningar för användning av el. I 2 § elsäkerhetslagen (2016:732) anges vad som avses med elektriska anläggningar. I 1 kap. 4 § förevarande lag anges vad som avses med energilagringsanläggningar. I andra stycket, som är nytt, anges att nätföretagen ska offentliggöra sina rutiner. Hur offentliggörandet ska gå till kan regleras i verkställighetsföreskrifter på lägre normnivå än lag. 6 a §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i de standardiserade rutiner som avses i 6 §. I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i de rutiner som nätföretagen ska ta fram enligt 6 §. Övervägandena finns i avsnitt 13. Tidsplaner för anslutning 8 §    Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elektrisk anläggning eller en energilagringsanläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen. När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elektrisk anläggning eller en energilagringsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen. I paragrafen anges i vilka fall ett nätföretag är skyldigt att upprätta tidsplaner för handläggningen av ett anslutningsärende och för anslutningen. Övervägandena finns i avsnitt 13. Första stycket ändras på så sätt att skyldigheten för nätföretag att ta fram tidsplaner för handläggningen av ärenden som rör anslutning utvidgas till att också gälla vid anslutning av anläggningar för överföring eller användning av el och energilagringsanläggningar. Innebörden av elektrisk anläggning och energilagringsanläggning förklaras i kommentaren till 6 §. Även andra stycket ändras på så sätt att nätföretagens skyldigheter också omfattar anläggningar för överföring eller användning av el och energilagringsanläggningar. 8 a §    Ett distributionsnätsföretag ska ge den som har begärt anslutning av en anläggning tydlig och transparent information om hur begäran behandlas och hur handläggningen går. Informationen ska lämnas inom tre månader från det att begäran har tagits emot och därefter minst en gång i kvartalet fram till dess att företaget slutligt tar ställning till begäran. I paragrafen, som är ny, regleras en skyldighet för distributionsnätsföretag att lämna information om behandlingen av en begäran om anslutning. Paragrafen genomför artikel 31.3 andra stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. För att distributionsnätsföretaget ska anses slutligt ta ställning till begäran bör företaget skicka ett sådant skriftligt ställningstagande som avses i 13 § till den som har begärt anslutning. 8 b §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 8 a §. I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att lämna information om behandlingen av en begäran om anslutning. Övervägandena finns i avsnitt 10. I artikel 31.3b i det reviderade elmarknadsdirektivet anges inom vilka ramar en medlemsstat får införa ett sådant undantag som paragrafen gäller. Ett undantag får enligt direktivet avse integrerade elföretag som betjänar färre än 100 000 anslutna kunder eller som betjänar små enskilda system. Information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar 12 a §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att distributionsnätsföretag ska vara skyldiga att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar. I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att distributionsnätsföretag ska vara skyldiga att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar. Övervägandena finns i avsnitt 10. Med stöd av paragrafen kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela sådana föreskrifter som krävs för att genomföra artikel 31.3 första stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet. 9 kap. Leverans av el och aggregeringstjänster Leverans av el om leveransavtal saknas 3 §    Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. Nätföretaget ska välja ut elleverantören på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt. Den elleverantör som anvisas ska ha åtagit sig gentemot nätföretaget att leverera el till elanvändaren på skäliga villkor. Metoderna för att utforma leveransvillkoren ska framgå av avtalet mellan nätföretaget och elleverantören. I paragrafen regleras nätföretagets skyldighet att anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal. Genom ändringen genomförs artikel 27a.1 andra meningen i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8. Paragrafen ändras på så sätt att det införs krav i fråga om hur nätföretaget ska välja ut den anvisade elleverantören. Det nya kravet, som framgår av första stycket andra meningen, innebär inte att nätföretaget är skyldigt att genomföra ett regelrätt upphandlingsförfarande. Nätföretaget måste dock välja ut en elleverantör på objektiva grunder, vara öppet med vilka grunderna är och inte på ett otillbörligt sätt gynna exempelvis elleverantörer i samma koncern som nätföretaget. 5 §    Nätföretaget ska snarast möjligt underrätta elanvändaren om 1. vilken elleverantör som anvisats enligt 3 §, 2. innebörden av en sådan anvisning, 3. hur elleverantören har valts ut, och 4. bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör. I paragrafen anges vilken information som nätföretaget ska ge till elanvändaren när en elleverantör anvisas. Övervägandena finns i avsnitt 8. I sak ändras paragrafen på så sätt att det införs en skyldighet för nätföretaget att underrätta elanvändaren om hur den anvisade elleverantören har valts ut. I övrigt ändras den språkligt. Den nya skyldigheten, som framgår av tredje punkten, ska ses mot bakgrund av kravet på transparens enligt artikel 27a.1 andra meningen i det reviderade elmarknadsdirektivet. Nätföretaget måste informera elanvändaren om på vilka grunder den anvisade elleverantören har valts ut. Elleverantörers skyldighet att ta emot el 16 §    En elleverantör som levererar el till en elanvändare ska på villkor som är skäliga ta emot el som matas in från elanvändarens produktions- eller energilagringsanläggning. Första stycket gäller inte om elanvändaren har ingått avtal med någon annan om att ta emot elen. I paragrafen anges att elleverantörer under vissa förutsättningar är skyldiga att ta emot el som matas in från en elanvändares produktionsanläggning. Övervägandena finns i avsnitt 14. Ändringen i första stycket innebär att elleverantörer som levererar el till elanvändare är skyldiga att på skäliga villkor ta emot el från en elanvändares produktionsanläggning, oavsett om elen som produceras är förnybar eller inte och oavsett om produktionen kan klassificeras som mikroproduktion eller inte. Skyldigheten utvidgas också till att gälla el från en elanvändares energilagringsanläggning. I 1 kap. 4 § anges vad som avses med energilagringsanläggning. Innehållet i ett leveransavtal 17 §    Ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska innehålla uppgifter om 1. elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats, 2. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att påbörja leveranserna till elanvändaren, 3. den tid som avtalet löper på eller om det löper tills vidare, 4. vilka tjänster som avtalet omfattar, 5. elleverantörens åtagande gentemot elanvändaren, 6. villkoren för fakturering och betalning, 7. vad som gäller i fråga om förlängning av ett avtal som löper under en viss tid, 8. villkoren för uppsägning av avtalet och om avtalet kan sägas upp avgiftsfritt, 9. hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid, 10. villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, 11. var elanvändaren kan hitta information om elleverantörens priser, övriga tjänster och villkor samt om konsumenträttigheter, och 12. hur tvistlösning utanför domstol inleds. Elleverantören ska lämna information om avtalsvillkoren till elanvändaren innan avtalet ingås eller bekräftas, även i de fall avtalet ingås genom en mellanhand. I paragrafen, som får en ny beteckning, regleras vilka uppgifter som ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el ska innehålla. Den stämmer överens med hittillsvarande 21 § första och andra styckena. Regleringen i hittillsvarande tredje stycket ändras och flyttas till 18 §. 18 §    Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska elleverantören ge elanvändaren tillgång till en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren. Elleverantören ska se till att elanvändaren lätt kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid. I paragrafen, som är ny, regleras en skyldighet för elleverantören att tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste villkoren i leveransavtalet. Den motsvarar delvis hittillsvarande 21 § tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Regleringen förtydligas i fråga om när informationen ska finnas tillgänglig. Av första stycket framgår att sammanfattningen ska tillhandahållas innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt. På detta sätt genomförs artikel 11.1a första meningen i det reviderade elmarknadsdirektivet. I andra stycket regleras en skyldighet att hålla informationen tillgänglig under avtalets löptid. 18 a §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på något annat sätt, 2. vilka delar av avtalsinnehållet enligt 17 § som ska finnas med i den sammanfattning som elleverantörer ska tillhandahålla enligt 18 § och hur sammanfattningen ska tillhandahållas, och 3. att elleverantören ska vara skyldig att lämna ytterligare information i samband med att leverantören fullgör sina skyldigheter enligt 18 §. Genom paragrafen, som får en ny beteckning, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att elleverantörer ska lämna viss information till elanvändare och om den sammanfattning som avses i 18 §. Den stämmer delvis överens med hittillsvarande 22 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. I paragrafen införs ett bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldighet för elleverantören att lämna ytterligare information i samband med att leverantören tillhandahåller sammanfattningen. Ändringen framgår av tredje punkten. Bemyndigandet gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter bl.a. om att elleverantören ska lämna sådana uppgifter som avses i artikel 11.1a andra meningen i det reviderade elmarknadsdirektivet innan ett leveransavtal med dynamiskt elpris eller med fast löptid och pris ingås. Skyldighet att erbjuda leveransavtal med fast löptid och pris 22 §    En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris med en löptid på minst ett år. I paragrafen, som är ny, regleras en skyldighet för större elleverantörer att erbjuda leveransavtal med fast löptid och pris. Den genomför artikel 11.1 i elmarknadsdirektivet när det gäller sådana avtal. När det gäller avtal med dynamiska elpriser finns en motsvarande skyldighet i 21 § (hittillsvarande 18 §). Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Skyldigheten enligt paragrafen innebär inte att elleverantören har en kontraheringsplikt. Företaget kan ha sakligt grundade skäl att inte ingå avtal med en viss elanvändare, t.ex. att elanvändaren har bristande betalningsförmåga. 23 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 22 §. I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att erbjuda leveransavtal med fast löptid och pris. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I artikel 11.1 andra stycket i det reviderade elmarknadsdirektivet anges inom vilka ramar en medlemsstat får införa ett sådant undantag som paragrafen gäller. En leverantör med fler än 200 000 slutkunder får enligt direktivet undantas, förutsatt att leverantören erbjuder endast avtal med dynamiska priser och att vissa krav är uppfyllda i fråga om konkurrens och urval av leveransavtal. Skyldighet att informera om möjligheter, kostnader och risker med leveransavtal 23 a §    Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med dynamiskt elpris eller med fast löptid och pris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med avtalet. I paragrafen regleras en skyldighet för elleverantörer att lämna information om möjligheter, kostnader och risker. Den motsvarar delvis hittillsvarande 17 § första stycket. Paragrafen genomför artikel 11.2 första meningen i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Elanvändaren ska få den information som anges i paragrafen innan ett leveransavtal med dynamiskt elpris eller med fast löptid och pris ingås. När det gäller dynamiska elpriser finns det dessutom ett krav på särskilt samtycke i 23 b §. I 1 kap. 4 § anges vad som avses med dynamiska elpriser och leveransavtal med fast löptid och pris. Särskilt samtycke till dynamiska elpriser 23 b §    Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med dynamiskt elpris ska elleverantören särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär. Ett gällande leveransavtal får inte omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris utan att elanvändaren har fått den information som avses i 23 a § och lämnat sitt samtycke. I paragrafen, som får en ny beteckning, regleras elleverantörens skyldighet att inhämta elanvändarens samtycke till ett dynamiskt elpris innan avtalet ingås. Den stämmer delvis överens med hittillsvarande 17 §. Första stycket ändras på så sätt att den del som gäller skyldigheten att lämna information till elanvändaren utgår. En sådan reglering finns i stället i nya 23 a §. Andra stycket ändras endast språkligt och redaktionellt. Förbud mot uppsägning av avtal och avbrytande av överföringen av el 23 c §    En elleverantör får inte säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om den omständighet som leverantören vill lägga till grund för åtgärden är föremål för 1. ett sådant klagomål som avses i 19 § och klagomålet inte har besvarats av elleverantören, eller 2. tvistlösning utanför domstol. Trots första stycket får elleverantören säga upp leveransavtalet eller begära att överföringen av el ska avbrytas, om elanvändaren har lämnat in klagomålet eller begärt tvistlösningen i otillbörligt syfte. I 11 kap. finns bestämmelser om avbrytande av överföring av el till konsumenter. I paragrafen, som är ny, finns ett förbud för en elleverantör att säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas i vissa fall. Den genomför artikel 28a.2 i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. En elleverantör kan säga upp ett leveransavtal i förtid eller begära att överföringen av el till elanvändaren ska avbrytas med hänvisning till att elanvändaren har åsidosatt sina skyldigheter enligt avtalet. Förbudet i paragrafen tar sikte på ett par särskilt angivna situationer när det råder oenighet mellan elleverantören och elanvändaren om den omständighet som elleverantören vill lägga till grund för att säga upp avtalet eller begära att överföringen av el ska avbrytas. Det kan antas att oenigheten i de flesta fall gäller hur mycket kunden ska betala. En förutsättning för att förbudet ska vara tillämpligt är att oenigheten har visat sig på något av de sätt som anges i paragrafen innan elleverantören hunnit säga upp avtalet eller begära bortkoppling. Enligt första punkten gäller förbudet om elanvändaren har lämnat ett klagomål som rör den aktuella omständigheten till elleverantören och elleverantören inte har besvarat klagomålet enligt de rutiner som ska finnas enligt 19 §. Av andra punkten framgår att förbudet gäller så länge grunden för uppsägningen eller avbrytandet är föremål för tvistlösning utanför domstol. Med sådan tvistlösning avses framför allt Allmänna reklamationsnämndens verksamhet, men det kan förekomma tvistlösning även inom ramen för den tillsyn som bedrivs av Energimarknadsinspektionen och Konsumentverket. Enligt andra stycket får elleverantören säga upp leveransavtalet eller begära att överföringen av el ska avbrytas, trots förbudet i första stycket, om elanvändaren har lämnat in klagomålet till elleverantören eller begärt tvistlösningen utanför domstol i otillbörligt syfte. Som exempel kan nämnas att elanvändaren lämnar in en uppenbart ogrundad anmälan till Allmänna reklamationsnämnden med avsikten att förhindra att elleverantören säger upp avtalet. Till skillnad från den reglering som finns i 11 kap. gäller paragrafens skydd mot avbrytande av överföringen av el till förmån för alla elanvändare, inte bara konsumenter. I tredje stycket finns en upplysning om det starkare skyddet för konsumenter enligt 11 kap. För att ett nätföretag ska få avbryta överföringen av el till en konsument krävs även att förutsättningarna i 11 kap. 2 och 3 §§ är uppfyllda. Hantering av risker 29 a §    En elleverantör ska 1. ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden för el kan innebära för leverantörens förutsättningar att fullgöra sina åtaganden, och 2. vidta de åtgärder som är rimliga för att begränsa risken för utebliven leverans. I paragrafen, som är ny, regleras grundläggande krav på elleverantörer när det gäller hantering av risker. Den genomför artikel 18a.1 i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7. Av första punkten följer att en elleverantör måste se till att gardera sig mot sådana finansiella risker som är knutna till förändringar i grossistpriserna på el. Sådana riskhanteringsstrategier som avses i punkten kan innefatta användning av energiköpsavtal och andra lämpliga instrument, som terminskontrakt (artikel 18a.2 i det reviderade elmarknadsdirektivet). Elleverantören är även i övrigt skyldig att vidta de åtgärder som är rimliga för att förhindra att finansiella risker drabbar elförsörjningen. Det följer av andra punkten. 29 b §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. strategier och åtgärder enligt 29 a §, och 2. skyldighet för elleverantörer att göra stresstester för att bedöma strategier och åtgärder. I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om elleverantörernas hantering av risker. Den ska ses mot bakgrund av artikel 18a i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7. Med stöd av första punkten kan föreskrifter meddelas för att säkerställa att elleverantörerna har lämpliga risksäkringsstrategier. Energimarknadsinspektionen utövar tillsyn över att sådana föreskrifter följs (12 kap. 1 § andra stycket). Stresstester för elleverantörer kan vara ett verktyg för att bedöma leverantörernas risksäkringsstrategier. Föreskrifter om sådana tester kan meddelas med stöd av andra punkten. Prisreglering under en elpriskris 29 c §    Regeringen får meddela föreskrifter för viss tid om att priset för leverans av el till elanvändare inte får överstiga vissa nivåer, om Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris. Föreskrifterna ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. Föreskrifterna upphör omedelbart att gälla 1. om de inte underställs riksdagen inom en månad från den dag då de beslutades, 2. om de inte godkänns vid riksdagens prövning, eller 3. om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom två månader från det att de underställdes. I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om prisreglering. Den ska ses mot bakgrund av artikel 66a i det reviderade elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Av första stycket framgår att det är en förutsättning för att regeringen ska kunna meddela föreskrifter att Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris. Rådet får, om omständigheterna är sådana som anges i artikel 66a.1 i det reviderade elmarknadsdirektivet, tillkännage en regional eller unionsomfattande elpriskris genom ett genomförandebeslut på ett förslag från Europeiska kommissionen. Under genomförandebeslutets giltighetstid får berörda medlemsstater tillämpa tillfälliga riktade offentliga ingripanden i prissättningen för leverans av el till små och medelstora företag (artikel 66a.6). Rådets beslut gör det dessutom i viss utsträckning möjligt att göra större ingripanden i prissättningen för leveranser av el till hushållskunder och till mikroföretag än vad elmarknadsdirektivet annars tillåter (artikel 66a.7). Med stöd av bemyndigandet kan regeringen meddela föreskrifter om prisreglering inom de ramar som sätts av artikel 66a och ministerrådets genomförandebeslut. Det betyder bl.a. att prisregleringen får tillämpas endast under giltighetstiden för beslutet. Andra stycket innehåller en s.k. underställningsmekanism. 12 kap. Tillsyn m.m. 1 §    Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. I övrigt utövar nätmyndigheten tillsyn över att lagen och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs. Tillsynen omfattar inte att 7, 10 och 11 kap. följs. När det gäller elleverantörers skyldigheter enligt 8 kap. omfattar tillsynen endast att elleverantörerna följer 8 kap. 40 §. I paragrafen tas en bestämmelse om att nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt EU:s elmarknadsförordning bort. En motsvarande reglering finns i nya 1 a §. 1 a §    Nätmyndigheten utövar tillsyn över att EU:s elmarknadsförordning och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen följs. Detta gäller dock inte om det följer av lag eller förordning att tillsynen ska utövas av en annan myndighet. I paragrafen, som är ny och som motsvarar hittillsvarande 1 § tredje stycket, förtydligas att Energimarknadsinspektionen utövar tillsyn över att elmarknadens aktörer följer EU:s elmarknadsförordning och EU-förordningar som antagits med stöd av den förordningen. Det innebär inte någon ändring i sak. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. Om ett nätföretag före ikraftträdandet har ingått ett avtal med en elleverantör, som i avtalet har åtagit sig att leverera el till elanvändare som saknar elleverantör, ska 9 kap. 3 och 5 §§ i den äldre lydelsen gälla för nätföretaget under avtalets återstående löptid vid ikraftträdandet. Enligt första punkten träder lagändringarna i kraft den 1 januari 2026. I andra punkten regleras situationen att ett avtal, som har ingåtts före den 1 december 2026, mellan ett nätföretag och en anvisad elleverantör fortfarande gäller efter ikraftträdandet. Nätföretaget omfattas i ett sådant fall inte av den ändrade regleringen i fråga om anvisning av elleverantörer under avtalets återstående löptid. I stället gäller lagens tidigare lydelse. Övervägandena finns i avsnitt 16. Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat 4 kap. Kvotplikt 1 §    Kvotpliktiga är 1. elleverantörer, 2. elanvändare som använder el som de själva producerat om mängden använd el uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår och har producerats i en anläggning med en installerad effekt som är högre än 50 kilowatt, 3. elanvändare i den utsträckning de har använt el som de har importerat eller köpt på den nordiska elbörsen, 4. elproducenter som producerar el i ett nät som används utan stöd av nätkoncession, om mängden levererad el uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår och om elen yrkesmässigt levereras vidare till användare som tar ut elen på samma nät, och 5. elintensiva industrier som har registrerats. I paragrafen anges vilka aktörer som är kvotpliktiga, dvs. vilka som är skyldiga att annullera elcertifikat. Övervägandena finns i avsnitt 15. Paragrafen ändras när det gäller kvotplikten för elanvändare och producenter i de fall där plikten är knuten till mängden använd eller levererad el. Andra punkten innebär att elanvändare som använder mindre egenproducerad el än 1 200 megawattimmar per beräkningsår inte längre ska ha kvotplikt. För att kvotplikt ska inträda för elanvändare med en högre elanvändning än 1 200 megawattimmar ska elen liksom tidigare ha producerats i en anläggning med en installerad effekt högre än 50 kilowatt. Fjärde punkten innebär att elproducenter som producerar el i ett nät som används utan koncession inte längre har kvotplikt, om mängden levererad el uppgår till mindre än 1 200 megawattimmar per beräkningsår. På samma sätt som tidigare gäller kvotplikten för dem som levererar mer el än så endast under förutsättning att elen yrkesmässigt levereras vidare till elanvändare som tar ut elen på samma nät. 5 §    Vid beräkning av kvotplikten beaktas inte el som 1. matats in på det elektriska nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion (förlustel), 2. en elleverantör har levererat till en elanvändare utan ersättning i enlighet med ett avtal om intrångsersättning, om leveransen sker vid en lägre effekt än 50 kilowatt (frikraft), 3. har använts i den industriella tillverkningsprocessen i en registrerad sådan elintensiv industri som avses i 1 kap. 2 § första stycket 8 a eller b, 4. får dras av eller återbetalas enligt 11 kap. 9 § första stycket 2, 3 eller 5 eller 13 a § första stycket 2, 3 eller 4 lagen (1994:1776) om skatt på energi, om elen har använts i en registrerad sådan elintensiv industri som avses i 1 kap. 2 § första stycket 8 c, 5. en elanvändare själv har producerat och använt, i en anläggning som har en installerad effekt om högst 50 kilowatt, 6. har använts i produktionen av el (hjälpkraft), eller 7. en elanvändare själv har producerat och använt, om den använda mängden el inte uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår. Om kvotplikten för en elintensiv industri endast omfattar sådan el som inte ska beaktas enligt första stycket 3 eller 4 och övrig el inte överstiger 1 200 megawattimmar per år, beaktas inte heller den övriga elen vid beräkning av kvotplikten. I paragrafen anges vilken el som inte ska beaktas vid beräkningen av kvotplikten. Ändringarna speglar ändringarna i 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 15. Ändringen i första stycket sjunde punkten innebär en höjning av gränsen för den el som inte ska beaktas vid beräkning av kvotplikt för användare av egenproducerad el. El som en elanvändare producerat och använt själv ska inte beaktas, om den uppgår till mindre än 1 200 megawattimmar per beräkningsår. Ändringen i andra stycket innebär att gränsen för när så kallad övrig el inte behöver tas med vid beräkningen av kvotplikt för elintensiva industrier höjs till 1 200 megawattimmar per år. Med övrig el avses sådan el som inte faller in under första stycket punkterna 3 eller 4. För elintensiva industrier inträder kvotplikt endast om den övriga elen överstiger 1 200 megawattimmar. 6 kap. Avgifter 7 §    Kontoföringsmyndigheten får ta ut avgifter för 1. kontoföring, 2. registrering av överlåtelser av elcertifikat, och 3. registrering som sker när elcertifikat annulleras eller tilldelas en innehavare av en anläggning Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket. I paragrafen regleras under vilka förutsättningar kontoföringsmyndigheten får ta ut avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 15. Första stycket ändras dels genom att den andra meningen utgår, dels genom att det blir möjligt att ta ut avgifter för registrering som sker när elcertifikat annulleras eller tilldelas en innehavare av en anläggning. Stycket arbetas också om till en punktlista. Genom ändringen i andra stycket får regeringen rätt att meddela föreskrifter även för avgifter om registrering som sker vid annullering och tilldelning av elcertifikat. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1711 av den 13 juni 2024 om ändring av direktiven (EU) 2018/2001 och (EU) 2019/944 vad gäller förbättring av utformningen av unionens elmarknad Artikel 20a i det reviderade förnybartdirektivet Sammanfattning av promemorian I promemorian föreslås ändringar i ellagen (1997:857) för att genomföra ändringar i EU:s elmarknadsdirektiv i de delar som ska vara genomförda i nationell rätt under 2025. Förslagen innebär bl.a. följande. En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris. Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska elleverantören tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren. Elleverantören ska se till att elanvändaren lätt kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid. En elleverantör ska ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden för el kan innebära för leverantörens förutsättningar att fullgöra sina åtaganden och vidta alla rimliga åtgärder för att begränsa risken för utebliven leverans. Ett nätföretag ska välja ut en anvisad elleverantör på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt. Företaget ska informera elanvändaren om hur elleverantören har valts ut. En elleverantör ska inte få säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om grunden för uppsägningen eller avbrytandet är föremål för ett sådant klagomål från elanvändaren som inte har behandlats av elleverantören eller för tvistlösning utanför domstol. Skyldigheten för distributionsnätsföretag att lämna information för att underlätta anslutningar utökas. I promemorian finns det dessutom ett förslag till ändring i ellagen för att genomföra ändringar i EU:s direktiv om främjande av energi från förnybara energikällor när det gäller information som nätföretag ska göra tillgänglig i fråga om den el som levereras. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 november 2025. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857) dels att rubrikerna närmast före 9 kap. 17 och 21 §§ ska utgå, dels att nuvarande 9 kap. 17, 18 och 21–23 §§ och 12 kap. 1 a och 1 b §§ ska betecknas 9 kap. 23 b, 21, 17, 18 a och 18 b §§ och 12 kap. 1 b och 1 c §§, dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 12 §, 9 kap. 3 och 5 §§, de nya 9 kap. 17, 18 a och 23 b §§, 12 kap. 1 § och rubriken närmast före 4 kap. 12 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 9 kap. 23 § ska sättas närmast före 9 kap. 18 b §, dels att det ska införas 14 nya paragrafer, 3 kap. 48 a §, 4 kap. 4 a, 4 b, 8 a och 8 b §§ och 9 kap. 18, 22–23 a, 23 c och 29 a–29 c §§ och 12 kap. 1 a §, och närmast före 3 kap. 48 a §, 4 kap. 4 a och 4 b §§ och 9 kap. 17, 22, 23 a–23 c, 29 a och 29 c §§ nya rubriker av följande lydelse, dels att det närmast före 9 kap. 21 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Skyldighet att erbjuda leveransavtal med dynamiska elpriser”. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732). I övrigt avses i lagen med Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader, aggregeringstjänst: en tjänst som förutsätter aggregering, balansansvar: det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt, distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät, distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät, dynamiska elpriser: priser som återspeglar de priser som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknaderna med ett intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden, efterfrågeflexibilitet: att en elanvändare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nuvarande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi, elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el, elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga lydelsen, elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1711, energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare, EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, fastkraftsavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el, icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nätföretag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift, inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning, intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod, konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut, leveransavtal med fast löptid och pris: ett sådant avtal om leverans av el mellan en elleverantör och en elanvändare som garanterar oförändrade avtalsvillkor under löptiden men kan innehålla en flexibel del inom ett fast pris och där ändringar i den resulterande fakturan endast kan vara en följd av faktorer som inte bestäms av elleverantören, leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt, lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning, nätföretag: den som bedriver nätverksamhet, nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen, regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning, små företag: företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år, stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning, transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät, transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder, transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät, uttagspunkt: den punkt på ett elnät där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för förbrukning. 3 kap. Information för att underlätta efterfrågeflexibilitet 48 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att göra information tillgänglig om 1. hur stor del av den el som levereras som är förnybar, 2. de växthusgasutsläpp som uppstår vid produktionen av den el som levereras, 3. den förnybara el som produceras och matas in i elnätet, och 4. vilken potential som finns för efterfrågeflexibilitet. 4 kap. Flexibel nätanslutning 4 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. krav på installation av effektregleringssystem och andra tekniska krav som ska vara uppfyllda för att en anläggning ska få anslutas till elnätet enligt ett avtal som innefattar villkor för att begränsa och kontrollera inmatning eller uttag av el, och 2. certifiering av effektregleringssystem. Begäran om anslutning 4 b § Ett distributionsnätsföretag ska göra det möjligt för innehavare av elektriska anläggningar att lämna en begäran om anslutning i elektronisk form. 8 a § Ett distributionsnätsföretag ska ge den som har begärt anslutning av en anläggning tydlig och transparent information om hur begäran behandlas och hur långt behandlingen har fortskridit. Informationen ska lämnas inom tre månader från det att begäran har lämnats in och därefter minst en gång i kvartalet fram till dess att företaget slutligt tar ställning till begäran. 8 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 8 a §. Principer för kostnadsfördelning Skyldighet för nätföretag att offentliggöra information i frågor om anslutning till elnätet 12 § Ett nätföretag ska offentliggöra principer för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid anslutning till elnätet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att 1. distributionsnätsföretag ska vara skyldiga att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar, och 2. nätföretag ska vara skyldiga att offentliggöra principer för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid anslutning till elnätet. 9 kap. 3 § Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. Nätföretaget ska välja ut elleverantören på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt. Den elleverantör som anvisas ska ha åtagit sig gentemot nätföretaget att leverera el till elanvändaren på skäliga villkor. Metoderna för att utforma leveransvillkoren ska framgå av avtalet mellan nätföretaget och elleverantören. 5 § Nätföretaget ska utan dröjsmål underrätta elanvändaren om 1. vilken elleverantör som anvisats enligt 3 §, 2. innebörden av en sådan anvisning, och 3. bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör. 2. innebörden av en sådan anvisning, 3. hur elleverantören har valts ut, och 4. bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör. Innehållet i ett leveransavtal 21 § 17 § Ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska innehålla uppgifter om 1. elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats, 2. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att påbörja leveranserna till elanvändaren, 3. den tid som avtalet löper på eller om det löper tills vidare, 4. vilka tjänster som avtalet omfattar, 5. elleverantörens åtagande gentemot elanvändaren, 6. villkoren för fakturering och betalning, 7. vad som gäller i fråga om förlängning av ett avtal som löper under en viss tid, 8. villkoren för uppsägning av avtalet och om avtalet kan sägas upp avgiftsfritt, 9. hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid, 10. villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, 11. var elanvändaren kan hitta information om elleverantörens priser, övriga tjänster och villkor samt om konsumenträttigheter, och 12. hur tvistlösning utanför domstol inleds. Elleverantören ska lämna information om avtalsvillkoren till elanvändaren innan avtalet ingås eller bekräftas, även i de fall avtalet ingås genom en mellanhand. Elleverantören ska tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren. 18 § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska elleverantören tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren. Elleverantören ska se till att elanvändaren lätt kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid. 22 § 18 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på något annat sätt, och 2. vilka delar av avtalsinnehållet enligt 21 § som ska finnas med i den sammanfattning som elleverantörer ska tillhandahålla enligt tredje stycket samma paragraf och hur sammanfattningen ska tillhandahållas. 1. att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på något annat sätt, 2. vilka delar av avtalsinnehållet enligt 17 § som ska finnas med i den sammanfattning som elleverantörer ska tillhandahålla enligt 18 § och hur sammanfattningen ska tillhandahållas, och 3. att elleverantören ska vara skyldig att lämna ytterligare information i samband med att leverantören fullgör sina skyldigheter enligt 18 §. Skyldighet att erbjuda leveransavtal med fast löptid och pris 22 § En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris med en löptid på minst ett år. 23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 22 §. Skyldighet att informera om möjligheter, kostnader och risker med leveransavtal 23 a § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med dynamiskt elpris eller med fast löptid och pris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med avtalet. Särskilt samtycke till dynamiska elpriser 17 § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett avtal med dynamiskt elpris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med ett sådant avtal och särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär. 23 b § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med dynamiskt elpris ska elleverantören särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär. Ett gällande elavtal får inte omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris utan att elanvändaren har fått den information som avses i första stycket och lämnat sitt samtycke. Ett gällande elavtal får inte omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris utan att elanvändaren har fått den information som avses i 23 a § och lämnat sitt samtycke. Förbud mot uppsägning av avtal och avbrytande av överföringen av el 23 c § En elleverantör får inte säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om grunden för uppsägningen eller avbrytandet är föremål för 1. ett sådant klagomål som avses i 19 § och klagomålet inte har behandlats av elleverantören, eller 2. tvistlösning utanför domstol. I 11 kap. finns bestämmelser om avbrytande av överföring av el till konsumenter. Hantering av risker 29 a § En elleverantör ska 1. ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden för el kan innebära för leverantörens förutsättningar att fullgöra sina åtaganden, och 2. vidta alla rimliga åtgärder för att begränsa risken för utebliven leverans. 29 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. strategier och åtgärder enligt 29 a §, och 2. skyldighet för elleverantörer att göra stresstester. Prisreglering under en elpriskris 29 c § Regeringen får meddela föreskrifter om att priset för leverans av el till elanvändare inte får överstiga vissa nivåer, om Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris. Föreskrifterna ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. Föreskrifterna upphör omedelbart att gälla 1. om de inte underställs riksdagen inom en månad från den dag då de beslutades, 2. om de inte godkänns vid riksdagens prövning, eller 3. om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom två månader från det att de underställdes. 12 kap. 1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. I övrigt utövar nätmyndigheten tillsyn över att lagen och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs. Tillsynen omfattar inte att 7, 10 och 11 kap. följs. När det gäller elleverantörers skyldigheter enligt 8 kap. omfattar tillsynen endast att elleverantörerna följer 8 kap. 40 §. Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt EU:s elmarknadsförordning. 1 a § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att EU:s elmarknadsförordning och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen följs. Detta gäller dock inte om det följer av lag eller förordning att tillsynen ska utövas av en annan myndighet. Denna lag träder i kraft den 1 november 2025. Förteckning över remissinstanserna Följande remissinstanser har lämnat remissvar över promemorian: Affärsverket svenska kraftnät, Allmänna reklamationsnämnden, Bostadsrätterna, Elsäkerhetsverket, Energiföretagen Sverige AB, Energimarknadsinspektionen, Finansinspektionen, Förvaltningsrätten i Linköping, Hyresgästföreningen, Kammarrätten i Jönköping, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Lokalkraft Sverige AB, Regelrådet, Skatteverket, Statens energimyndighet, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) och Sveriges Allmännytta. Yttranden har också inkommit från E.ON Sverige AB och Vattenfall AB. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Elinorr, Fastighetsägarna Sverige, Konsumenternas energimarknadsbyrå, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Luleå tekniska universitet, Regelrådet, Skatteverket, Statens energimyndighet, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) och Sveriges Allmännytta. Sammanfattning av rapporten Informationsdelning vid ansökning om anslutning till elnäten Regeringen har gett Ei i uppdrag att utreda en utvecklad och effektiv informationsdelning av relevant information mellan den som ansöker om nätanslutning, eller höjning av avtalad effekt, och distributionsnätsföretag och transmissionsnätsföretag vid ansökningar om nya anslutningar till elnäten och hur informationen ska delas vidare till berörda parter. Informationsdelningen syftar till att säkerställa ett optimalt utnyttjande av resurser samt en säker och effektiv utveckling och drift av elsystemet. I uppdraget har vi utrett vilken information som ska delas och analyserat om det bör finnas någon undre gräns när man inte behöver dela informationen om ansökningen samt utrett om det ska ställas ändamålsenliga krav på mognadsgrad på ansökan från sökande. Arbetet har resulterat i ett antal förslag, varav fem resulterat i författningsförslag. De författningsförslag som lämnats innehåller samtliga ett förslag om bemyndigande till Ei att meddela närmare föreskrifter. Inledningsvis tog Ei fram en översiktlig beskrivning av anslutningsprocessens olika steg, se nedan Ei har samverkat med Svenska kraftnät under uppdraget. Svenska kraftnät har ett regeringsuppdrag med angränsande frågor, om att vidta åtgärder för att effektivisera hanteringen av förfrågningar om anslutning eller utökat abonnemang. Vidare har Ei haft dialogmöten med företrädare för nätföretag, producenter samt förbrukare. Ei höll ett dialogmöte den 18 januari för att få inspel på nio preliminära förslag, aktörer hade också möjlighet att lämna synpunkter skriftligt. Totalt fick Ei in synpunkter från femton aktörer. Ei har identifierat ett antal utmaningar som tillsammans har en betydande påverkan på möjligheten att nyttja resurser på ett optimalt sätt, nämligen luftbokningar, otillräckligt med information samt brist på transparens i ansökningsprocessen. Ei konstaterar att de utmaningar som framkommit under uppdraget främst berör de tre första stegen i anslutningsprocessen: Indikationsstadiet – brist på information och risk för luftbokningar Ansökningsstadiet – otillräckligt med information och risk för luftbokningar Utredningsstadiet – otillräcklig dialog och transparens. Vår analys av utmaningarna och vår dialog med aktörer har resulterat i att Ei föreslår sammanlagt tio åtgärder som vi bedömer kan leda till ett utvecklat och effektivt utbyte av information mellan aktörer vid ansökningar om nya anslutningar samt höjning av ansluten effekt. Vi lämnar också förslag som beskriver hur informationen ska delas vidare och till vilka parter. Förslagen berör de två första stegen i anslutningsprocessen men kommer att påverka de utmaningar som tagits upp under utredningsstadiet positivt genom en ökad dialog och transparens. Ei föreslår följande tio åtgärder: Aktiv köhantering: Nätföretagen har anslutningsplikt och bör därför ha en aktiv köhantering genom dialog med sökande kunder för att säkerställa att ansökan gäller den kapacitet/effekt som den sökande kunden har ett behov av. I en sådan dialog kan det även framkomma om det finns åtgärder som de anslutande kunderna kan vidta för att kunna ansluta snabbare. Information om kapacitet: Svenska kraftnät ska få i uppdrag att utreda formerna för och ansvara för att utveckla en kapacitetskarta på nationell nivå. Transparens om köläget: Nätföretag med kapacitetsbrister i näten och kö för anslutning bör redan idag publicera information om köläget, antal kunder i kön, uppskattad effekt i kön och annan relevant information. Även uppgift om tillgänglig kapacitet bör publiceras genom till exempel en kapacitetskarta. Krav på ansökan: Nätföretagen ska begära in information från den sökande kunden. Den information som begärs in ska vara relevant för nätföretagets egen handläggning av ansökan om anslutning eller information som ska eller bör delas med andra nätföretag. Det kan gälla uppgift om huruvida den sökande kunden ansökt om anslutning i annat nät, det anslutande projektets mognadsgrad eller energianalys. Branschpraxis: Nätföretagen bör gemensamt ta fram en branschpraxis som anger vad som ryms inom begreppet mognadskrav. Rutiner för anslutning. Bestämmelsen i 4 kap. 6 § ellagen ändras så att nätföretagens skyldighet att ta fram rutiner för anslutning omfattar elektriska anläggningar. Ett nätföretag ska offentliggöra sina rutiner. Ei bör få ett bemyndigande i förordningen om elnätsverksamhet om att meddela närmare föreskrifter om vad rutinerna ska innehålla och hur de ska offentliggöras. Det finns inget som hindrar att nätföretagen redan idag tar fram och offentliggör rutiner för anslutning av elektriska anläggningar. Tidsplan för anslutning: Bestämmelsen i 4 kap. 8 § ellagen ändras så att nätföretagens skyldigheter att ta fram tidsplaner för handläggning och anslutning omfattar elektriska anläggningar. Det finns inget som hindrar att nätföretagen redan idag tar fram tidplaner för anslutning av elektriska anläggningar. Informationsutbyte: Bestämmelsen i 9 § i förordningen (2022:585) om elnätsverksamhet ändras så att skyldigheten att utbyta och samordna information inte endast gäller mellan distributionsnätsföretag och transmissionsnätsföretag utan även distributionsnätsföretag sinsemellan. En ny bestämmelse bör införas med ett bemyndigande till Ei att meddela närmare föreskrifter om informationsutbytet och samordningen av information nätföretagen sinsemellan i samband med anslutning av en elektrisk anläggning. Ansökningsplattform: En central plattform för informationsdelning i anslutningsprocessen bör etableras. Svenska kraftnät bör ges uppdrag att utreda behovet och lämplig teknisk lösning, samt regelverk, för informationsdelning kopplad till ansökan om anslutning. Disponering av outnyttjad effekt: Ei bör utreda nätföretagens rätt att disponera över den effekt som inte utnyttjas inom ramen för anslutningsavtal eller abonnemangsavtal och i vilken utsträckning det ska leda till ersättning till kunden. Det finns inget som hindrar att nätföretagen redan idag, i dialog med befintliga kunder, kommer överens om hur effekt som inte utnyttjas disponeras. Nedanstående figur visar en sammanfattning av förslagen fördelade på stegen i anslutningsprocessen samt vilka utmaningar som möts av respektive förslag. Med kort sikt (grön) avses här att förslagen kan genomföras redan idag. Med medellång sikt (gul) avses ett förslag som inte kräver ändring i lag och som, om arbetet påbörjas skyndsamt, kan genomföras inom uppskattningsvis sex månader. Med lång sikt (blå) avses förslag som kräver tillägg till eller ändring av befintlig lagstiftning samt utredningar. I de förslag som rör lagstiftning uppskattar vi tiden till minst ett år innan ny lagstiftning kan vara på plats. Vad gäller förslag som rörutredningar så bedömer vi att dessa borde kunna genomföras inom ett år. Vi vill även påtala att nätföretagen har rätt att genomföra många av de förslagna åtgärderna redan idag, men det kommer ta viss tid att införa dem som formella krav. Informationsdelningsrapportens lagförslag Förslag till ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857) att 4 kap. 6 och 8 §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. Standardiserade rutiner för anslutning 6 § Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elproduktions-anläggningar och energilagringsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning. Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elektriska anläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning. Ett nätföretag ska offentliggöra sina rutiner. 8 § Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elproduktionsanläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen. Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elektrisk anläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen. När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elproduktionsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen. Lag (2022:596). När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elektrisk anläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen. Lag (2022:596). Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit från Affärsverket svenska kraftnät, Boverket, Energiföretagen Sverige, Fastighetsägarna Sverige, Förvaltningsrätten i Linköping, Jernkontoret, Kammarrätten i Jönköping, Konkurrensverket, Konsumentverket, Post- och telestyrelsen, Regelrådet, Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet (SKGS), Statens energimyndighet, Svensk solenergi, Svensk vindenergi, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner och TechSverige. Därutöver har yttranden kommit in från E.ON. Sverige AB, Statkraft Sverige AB och Sveriges Allmännytta. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna synpunkter: Elinorr, Energieffektiviseringsföretagen, Företagarna, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige, Konsumenternas Energimarknadsbyrå, Lantbrukarnas riksförbund, Lokalkraft Sverige, Power Circle AB, Svensk Vindkraftförening och Villaägarnas Riksförbund. Sammanfattning av promemorian Förändrade skattesubventioner för solceller och mikroproduktion av el samt utvidgad mottagningsplikt för elleverantörer I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 Förslag till statens budget, finansplan och skattefrågor, avsnitt 12.5 och 12.6) aviserade regeringen att subventionsgraden för installation av solceller inom ramen för skattereduktionen för grön teknik bör sänkas och att skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el bör slopas. I denna promemoria föreslås att subventionsgraden för installation av solceller inom ramen för skattereduktionen för grön teknik ska sänkas från 20 till 15 procent, vilket är den subventionsgrad som gällde före 2023, och att skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el slopas. Promemorian innehåller också ett förslag om utvidgad mottagningsplikt för elleverantörer. Förslaget om sänkt subventionsgrad för installation av solceller föreslås träda i kraft den 1 juli 2025. Förslaget att slopa skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el och förslaget om utvidgad mottagningsplikt för elleverantörer föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. Mottagningspliktspromemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 16 § ellagen (1997:857) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 16 § En elleverantör som levererar el till en elanvändare som enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) kan få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el ska på villkor som är skäliga ta emot den el som matas in från elanvändarens produktionsanläggning. En elleverantör som levererar el till en elanvändare som producerar förnybar el ska på villkor som är skäliga ta emot den el som matas in från elanvändarens produktions-anläggning. Första stycket gäller inte om elanvändaren har ingått avtal med någon annan om att ta emot elen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden inkommit från Affärsverket svenska kraftnät, Bostadsrätterna Sverige, Elsäkerhetsverket, Energiföretagen Sverige, Energimarknadsinspektionen, Fastighetsägarna Sverige, Förvaltningsrätten i Karlstad, Installatörsföretagen Service i Sverige AB, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Konsumentverket, Lantbrukarnas riksförbund, Regelrådet, Skatteverket, Småföretagarnas Riksförbund, Statens energimyndighet, Svensk solenergi, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenskt Näringsliv och Villaägarnas Riksförbund. Därutöver har yttranden inkommit från Ellevio Sverige AB, Riksbyggen, Tillväxtverket och Vattenfall AB. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna synpunkter: Boverket, Företagarna, Konsumenternas Energimarknadsbyrå, Lokalkraft Sverige, Naturvårdsverket, Näringslivets Skattedelegation, Power Circle AB, Svensk Fjärrvärme, Svensk vindkraftförening, Svenska Elektrikerförbundet och Sveriges Energiföreningars Riksorganisation. Sammanfattning av rapporten Kontrollstation för elcertifikatsystemet 2023 – marknadens funktion och administrativa kostnader Energimyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att tillsammans med NVE analysera elcertifikatmarknadens funktion efter införandet av stoppdatumet. Uppdraget omfattar också att analysera de administrativa kostnaderna för att upprätthålla elcertifikatsystemet fram till dess att det avslutas år 2035. Stoppet infördes den 31 december 2021 vilket var under pågående utredning. Utredningen har baserats på scenarion för marknadens utveckling och analys av eventuella marknadsproblem som skulle kunna uppstå efter stoppet. Initialt gjordes därför en analys av elcertifikatmarknaden. Det finns idag ett stort överskott av elcertifikat som också förväntas vara stort under de kommande åren. Till följd av det förväntas också ett lågt pris på elcertifikaten. Ett lågt pris är en förväntad funktion av ett kostnadseffektivt system, där priset på elcertifikat går ner om behovet av stöd för nya anläggningar minskar. Energimyndigheten föreslår att lagringsavgiften ersätts med en utfärdande- samt en annulleringsavgift Ett lågt pris gör dock att aktörernas administrativa kostnader och avgifter får större betydelse. För producenter kan det innebära att de avväger att lämna systemet i förtid vilket skulle medföra ett minskat utbud av elcertifikat. Analysen av kontoföringsavgiften visar att den till största delen belastar producenterna inom systemet. Med förväntat låga priser på elcertifikat anser Energimyndigheten att belastningen av avgifter bör jämnas ut mellan producenter och kvotpliktiga. Detta minskar risken för att producenter väljer att lämna systemet i förtid. Energimyndigheten föreslår att ersätta dagens kontoavgift (lagringsavgift) med en utfärdandeavgift och en annulleringsavgift, och att dagens årsavgift på 200 kr kvarstår. Producenter behöver då inte betala avgift flera gånger för lagrade elcertifikat utan endast en avgift per utfärdat certifikat. Totalt blir det en omfördelning av 17,5 miljoner kronor från producenter till kvotpliktiga. Samt att gränsen för kvotplikten höjs till 1 200 MWh/år För att ta reda på administrativa kostnader för marknadens aktörer genomfördes en enkätstudie. Svarsfrekvensen var 14 procent och spridningen i svaren var stor. Osäkerheten i resultatet är stor men det är ändå tydligt att de administrativa kostnaderna är störst för de minsta aktörerna. Över hälften av de aktörer som är kvotpliktiga har idag en mycket låg kvotplikt. Tillsammans står de för 0,1 procent av den totala kvotplikten. Om dessa aktörer inte längre skulle omfattas av kvotplikt skulle administrationen minska både för dessa aktörer och för myndigheten. Kvarvarande kvotpliktiga skulle få en höjning av kvotplikten på 0,1 procent vilket bedöms som en marginell ökning. Energimyndigheten föreslår att gränsen för kvotplikt, samt gränsen för el som beaktas vid beräkning av kvotplikt, höjs från 60 MWh till 1 200 MWh per år. Inga ändringar av kvotpliktsavgiften är nödvändiga än Ett lågt pris på elcertifikat under lång tid kan också innebära att kvotpliktsavgiften tappar sin funktion som incitament att uppfylla kvotplikten. Kvotplikten utgör efterfrågan av elcertifikat och uppfyllandet av kvotplikten är viktigt för marknadens funktion. Analysen av kvotpliktsavgiften visar att den hittills fyller sin funktion. Avgiften är högre än kostnaden för administration och inköp av certifikaten och ger därmed incitament för de kvotpliktiga att uppfylla kvotplikten. En hög annulleringsgrad vid årets annullering bekräftar detta och Energimyndigheten bedömer att ingen ändring är nödvändig. Skulle annulleringsgraden gå ner kan behov finnas att åter se över avgiftens utformning. Risk för minskad transparens kring marknadspriset En annan effekt av det låga priset är minskad handel som kan leda till att mäklare och marknadsplatser riskerar att upphöra. Försvinner marknadsplatserna helt minskar transparensen kring marknadspriset, och det kan bli svårt att återuppta en sådan verksamhet. Då blir det också svårare för aktörer att hitta köpare och säljare. Energimyndigheten anser att det för närvarande inte finns behov av åtgärder för att bibehålla ett marknadspris. För att öka transparensen kring priset föreslår Energimyndigheten att vid överföringar av elcertifikat i Cesar anges, utöver priset per elcertifikat, även tidpunkt för avtalets tecknande. På så sätt ges information till marknaden om huruvida transaktionspriset återspeglar ett aktuellt marknadspris eller om avtalet har ingåtts under tidigare år. En vidare utredning om möjligheten att förkorta systemet Inom utredningen genomfördes en samhällsekonomisk analys av de kvarvarande åren 2023–2035. Osäkerheten i underlaget och i marknadens framtida utveckling gör att resultatet inte ger ett tydligt utslag huruvida det är bäst att avsluta systemet i förtid eller inte. Under perioden efter stoppet har inga reaktioner från marknaden kunnat observeras. De förslag som lämnas enligt ovan ämnar i stället att minska kostnaderna och förenkla för aktörerna. För att ytterligare minska kostnaderna samt ge bättre förutsättningar för marknadsplatser att finnas kvar, skulle systemet kunna kortas ner. En sådan förändring är omfattande och kräver vidare utredning för att säkerställa om det ens är möjligt och att rekommendera. Energimyndigheten föreslår att Energimyndigheten och NVE får uppdraget att undersöka om systemet kan förkortas utifrån juridiska och kostnadsmässiga aspekter samt en plan för hur det i så fall skulle kunna genomföras. Elcertifikatsrapportens författningsförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 3 § När ett elcertifikat har överlåtits ska kontoföringsmyndigheten efter ansökan från överlåtaren snarast registrera överlåtelsen på för-värvarens certifikatkonto. Kontoföringsmyndigheten ska även registrera försäljningspriset för elcertifikatet och ange tidpunkten för registreringen. När ett elcertifikat har överlåtits ska överlåtaren snarast registrera överlåtelsen i elcertifikatregistret. Överlåtaren ska även registrera försäljningspriset för elcertifikatet, datum för avtal om överlåtelse och tidpunkten för registreringen. Har förvärvaren ansökt om att det överlåtna certifikatet ska registreras på hans konto, ska en preliminär registrering av överlåtelsen göras på överlåtarens certifikatkonto, om registrering som avses i första stycket inte redan har skett. Kontoföringsmyndigheten ska därefter förelägga överlåtaren att yttra sig över ansökan inom två veckor från det att han fått del av föreläggandet. Om överlåtaren inte invänder mot ansökan inom denna tid eller gör invändning som uppenbart saknar fog, ska de överlåtna certifikaten registreras på förvärvarens konto. Har förvärvaren ansökt hos kontoföringsmyndigheten om att det överlåtna certifikatet ska registreras på hans konto, ska en preliminär registrering av överlåtelsen göras på överlåtarens certifikatkonto, om registrering som avses i första stycket inte redan har skett. Kontoföringsmyndigheten ska därefter förelägga överlåtaren att yttra sig över ansökan inom två veckor från det att han fått del av föreläggandet. Om överlåtaren inte invänder mot ansökan inom denna tid eller gör invändning som uppenbart saknar fog, ska de överlåtna certifikaten registreras på förvärvarens konto 16 § Kontoföringsmyndigheten ska fortlöpande offentliggöra information om överlåtelser av elcertifikat. Informationen ska avse tidpunkten för överlåtelsen, antalet överlåtna elcertifikat och priset för elcertifikaten. Myndigheten ska vidare fortlöpande offentliggöra dels det volymvägda medelvärdet av priset på elcertifikaten under de närmast föregående tolv månaderna, dels antalet elcertifikat som tilldelats elproducenter under samma period. […] Kontoföringsmyndigheten ska fortlöpande offentliggöra information om överlåtelser av elcertifikat. Informationen ska avse tidpunkten för överlåtelsen, antalet överlåtna elcertifikat, datum för avtal om överlåtelse och priset för elcertifikaten. Myndigheten ska vidare fortlöpande offentliggöra dels det volymvägda medelvärdet av priset på elcertifikaten under de närmast föregående tolv månaderna, dels antalet elcertifikat som tilldelats elproducenter under samma period. […] 4 kap. 1 § Kvotpliktiga är 1. elleverantörer, 2. elanvändare som använder el som de själva producerat om mängden använd el uppgår till mer än 60 megawattimmar per beräkningsår och har producerats i en anläggning med en installerad effekt som är högre än 50 kilowatt, 3. elanvändare i den utsträckning de har använt el som de har importerat eller köpt på den nordiska elbörsen, 4. elproducenter som producerar el i ett nät som används utan stöd av nätkoncession, om mängden levererad el uppgår till mer än 60 megawattimmar per beräkningsår och om elen yrkesmässigt levereras vidare till användare som tar ut elen på samma nät, och 5. elintensiva industrier som har registrerats. Kvotpliktiga är 1. elleverantörer, 2. elanvändare som använder el som de själva producerat om mängden använd el uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår och har producerats i en anläggning med en installerad effekt som är högre än 50 kilowatt, 3. elanvändare i den utsträckning de har använt el som de har importerat eller köpt på den nordiska elbörsen, 4. elproducenter som producerar el i ett nät som används utan stöd av nätkoncession, om mängden levererad el uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår och om elen yrkesmässigt levereras vidare till användare som tar ut elen på samma nät, och 5. elintensiva industrier som har registrerats. 5 § Vid beräkning av kvotplikten beaktas inte el som 1. […] 1. […] 7. en elanvändare själv har producerat och använt, om den använda mängden el inte uppgår till mer än 60 megawattimmar per beräkningsår en elanvändare själv har producerat och använt, om den använda mängden el inte uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår Om kvotplikten för en elintensiv industri endast omfattar sådan el som inte ska beaktas enligt första stycket 3 eller 4 och övrig el inte överstiger 60 megawattimmar per år, beaktas inte heller den övriga elen vid beräkning av kvotplikten. Om kvotplikten för en elintensiv industri endast omfattar sådan el som inte ska beaktas enligt första stycket 3 eller 4 och övrig el inte överstiger 1 200 megawattimmar per år, beaktas inte heller den övriga elen vid beräkning av kvotplikten. Förslag till förordning om ändring av förordningen (2011:1480) om elcertifikat Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15§ Kontoföringsmyndigheten ska för kontoföring och registrering av överlåtelser av elcertifikat ta ut avgifter i form av en årsavgift och en kontoavgift enligt 16 §. Kontoföringsmyndigheten ska för kontoföring och registrering av överlåtelser av elcertifikat ta ut avgifter enligt 16–19 §§. 16 § Den som har ett elcertifikatskonto ska betala 1. en årsavgift på 200 kronor för kontot, och 2. en kontoavgift på 0,03 kronor för varje registrerat elcertifikat. Den som har ett elcertifikatskonto ska betala en årsavgift på 200 kronor för kontot. Kontoföringsmyndigheten ska beräkna kontoavgiften på det högsta antal elcertifikat som samtidigt varit registrerat på kontot under den tremånadersperiod (avgiftsperiod) som föregår avgiftsbeslutet. Den sammanlagda kontoavgiften ska avrundas till närmaste heltal kronor och tas ut endast om den sammanlagda avgiften för avgiftsperioden överstiger 50 kronor. 17 § Sökanden ska betala en ansökningsavgift på 100 kronor, om en ansökan om registrering enligt 3 kap. 6 § lagen (2011:1200) om elcertifikat inte har överförts elektroniskt. Den som har ett elcertifikatkonto och som tilldelas elcertifikat ska betala en avgift på 0,05 kronor för varje elcertifikat som utfärdats till kontot Den sammanlagda avgiften ska avrundas till närmaste heltal kronor och tas ut endast om den sammanlagda avgiften för avgiftsperioden överstiger 50 kronor. 18 § Den som har varit kvotpliktig under beräkningsåret ska betala en annulleringsavgift på 0,08 kronor för varje elcertifikat som efter tillsynsmyndighetens beslut om annullering enligt 4 kap. 10 § lagen (2011:1200) om elcertifikat ska annulleras på den kvotpliktiges elcertifikatkonto. Den sammanlagda avgiften ska avrundas till närmaste heltal kronor och tas ut endast om den sammanlagda avgiften överstiger 50 kronor 19 § Sökanden ska betala en ansökningsavgift på 100 kronor, om en ansökan om registrering enligt 3 kap. 6 § lagen (2011:1200) om elcertifikat inte har överförts elektroniskt. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttrande över rapporten Kontrollstation för elcertifikatsystemet 2023 – Marknadens funktion och administrativa kostnader kommit in från Affärsverket svenska kraftnät Boverket, Energiföretagen Sverige, Energimarknadsinspektionen, Försvarsmakten, Havs- och vattenmyndigheten, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Konsumentverket, Luleå tekniska universitet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Sametinget, Skogsstyrelsen, Statskontoret, Svensk Solenergi, Svensk Vattenkraftförening, Svensk Vindenergi, Tillväxtanalys och Umeå universitet. Följande remissinstanser har inte svarat eller har angett att de avstår från att lämna några synpunkter:, Avfall Sverige, Branschföreningen Svensk Torv, Chalmers tekniska högskola, Energigas Sverige, Fastighetsägarna Sverige, Företagarna, Greenpeace, HSB Riksförbund, Institutet för Näringslivsforskning, Jernkontoret, Kammarkollegiet, Konsumenternas energimarknadsbyrå, Kungl. Tekniska högskolan, Lantbrukarnas riksförbund, Linköpings universitet, Lunds universitet, Näringslivets Regelnämnd, Oberoende elhandlare, Skogen Kemin Gruvorna och Stålet, Skogsindustrierna, Skogsstyrelsen, Statens energimyndighet, Statens jordbruksverk, Svemin, Svensk Kraftmäkling AB, Svensk Vindkraftförening, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Elnätsuppropret, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Trädbränsleföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, Sveriges kommuner och regioner, Sveriges konsumenter, Sveriges Lantbruksuniversitet, Sveriges Ornitologiska Förening, Tillväxtverket, Villaägarnas riksförbund, Världsnaturfonden WWF och Återvinningsindustrierna. Därutöver har yttrande inkommit från Bodecker Partners och Sveriges Allmännytta. Jämförelsetabell Artikel i det reviderade elmarknadsdirektivet Åtgärd Kommentar Artikel 2 - Kräver inte några specifika genomförandeåtgärder. Artikeln beaktas vid utformningen av de nationella föreskrifterna. De definitioner som det bedöms vara lämpligt att införa särskilt i nationella föreskrifter finns i 1 kap. 4 § ellagen. Artikel 6a.1 2 § 1 förordningen (2016:742) med instruktion för Energimarknadsinspektionen Energimarknadsinspektionen ska fullgöra tillsynsmyndighetens uppgifter enligt elmarknadsdirektivet. Artikel 6a.2 första stycket 2 § 1 förordningen (2016:742) med instruktion för Energimarknadsinspektionen Artikel 6a.3 andra stycket Förordning eller myndighetsföreskrifter Meddelas med stöd av 4 kap. 4 a § ellagen (ny) Artikel 11.1 9 kap. 22 § (ny) Artikel 11.1a 9 kap. 18 § (ny) Förordning eller myndighetsföreskrifter Meddelas med stöd av 9 kap. 18 a §, nya tredje punkten Artikel 11.1b - Slutkunder stängs i dag inte ute från sådant deltagande som avses i punkten. Det finns alltså inte något hinder att undanröja. Artikel 11.2 9 kap. 23 a § (ny) 9 kap. 12 §, 12 kap. 1 och 3 §§ ellagen 2 § 1 förordningen med instruktion för Energimarknadsinspektionen Artikel 18a.1 9 kap. 29 a och 29 b §§ ellagen (nya) 12 kap. 1 och 3 §§ ellagen 2 § 1 förordningen med instruktion för Energimarknadsinspektionen Artikel 18a.2 - Kräver inte någon genomförandeåtgärd. Artikel 18a.3 Uppdrag till Energimarknadsinspektionen Att medlemsstaten ska sträva efter detta innefattar inte ett krav på lagstiftningsåtgärder inom genomförandetiden. Artikel 27.1 4 kap. 1 och 16 §§ ellagen Artikel 27a.1 9 kap. 3 och 5 §§ ellagen (ny lydelse) 9 kap. 4 och 6–10 §§ ellagen Artikel 27a.2 - Kräver inte någon särskild genomförandeåtgärd. I lagstiftningen görs det ingen skillnad mellan elkunder med anvisade avtal och kunder som har gjort ett aktivt val. Artikel 27a.3 9 kap. 6 och 14 §§ ellagen Artikel 27a.4 9 kap. 6 och 7 §§ ellagen Artikel 27a.5 - Kräver inte någon genomförandeåtgärd. Artikel 28a.1 9 kap. 14 §, 11 kap. 2, 3 och 6–10 §§ ellagen 12 kap. 1 och 7 §§ socialtjänstlagen (2025:400). Se avsnitt 9. Artikel 28a.2 9 kap. 29 a § ellagen (ny) Artikel 28a.3 11 kap. 3 § Artikel 31.2 4 kap. 1 och 16 §§ ellagen Artikel 31.3 första stycket Förordning Meddelas med stöd av 4 kap. 12 a § ellagen (ny). Artikel 31.3 andra stycket 4 kap. 8 a § ellagen (ny) Artikel 31.3a 4 kap. 4 b § ellagen Artikel 31.3b - Kräver inte någon genomförandeåtgärd. Möjligheten till undantag används dock när det gäller artikel 31.3 andra stycket, se 4 kap. 8 a § jfrd med 3 kap 21 § ellagen. Det finns dessutom möjlighet att använda möjligheten till undantag när föreskrifter meddelas med stöd av 4 kap. 12 § 1 ellagen. Artikel 33.1 4 kap. 1 § ellagen 22 b § förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857). Artikel 59.1 c 12 kap. 1 a § ellagen (ny) 2 § 1 förordningen med instruktion för Energimarknadsinspektionen Artikel 59.1 z 2 § 1 förordningen med instruktion för Energimarknadsinspektionen Även 4 § 1 och 6 och 11 §§ är relevanta. Artikel 66 - Inte relevant i Sverige. Artikel 66a - Kräver inte någon genomförandeåtgärd. Artikeln sätter ramar som är bindande för Sverige vid eventuella ingripanden i prissättningen med stöd av nya 9 kap. 29 c §. Artikel 69.2 - Gäller kommissionen. Lagrådsremissens lagförslag Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857) dels att rubrikerna närmast före 9 kap. 17 och 21 §§ ska utgå, dels att nuvarande 9 kap. 17, 18 och 21–23 §§ och 12 kap. 1 a och 1 b §§ ska betecknas 9 kap. 23 b, 21, 17, 18 a och 18 b §§ och 12 kap. 1 b och 1 c §§, dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 6 och 8 §§, 9 kap. 3, 5 och 16 §§, de nya 9 kap. 17, 18 a och 23 b §§ och 12 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 9 kap. 23 § ska sättas närmast före 9 kap. 18 b §, dels att det ska införas 16 nya paragrafer, 3 kap. 48 a §, 4 kap. 4 a, 4 b, 6 a, 8 a, 8 b och 12 a §§ och 9 kap. 18, 22–23 a, 23 c och 29 a–29 c §§ och 12 kap. 1 a §, och närmast före 3 kap. 48 a §, 4 kap. 4 a, 4 b och 12 a §§ och 9 kap. 17, 22, 23 a–23 c, 29 a och 29 c §§ nya rubriker av följande lydelse, dels att det närmast före 9 kap. 21 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Skyldighet att erbjuda leveransavtal med dynamiska elpriser”. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732). I övrigt avses i lagen med Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader, aggregeringstjänst: en tjänst som förutsätter aggregering, balansansvar: det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt, distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät, distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät, dynamiska elpriser: priser som återspeglar de priser som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknaderna med ett intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden, efterfrågeflexibilitet: att en elanvändare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nuvarande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi, elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el, elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga lydelsen, elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1711, energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare, EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, fastkraftsavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el, icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nätföretag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift, inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning, intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod, konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut, leveransavtal med fast löptid och pris: ett sådant avtal om leverans av el mellan en elleverantör och en elanvändare som garanterar oförändrade avtalsvillkor under löptiden, men som kan innehålla en flexibel del inom ett fast pris, och där ändringar i den resulterande fakturan endast kan vara en följd av faktorer som inte bestäms av elleverantören, leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt, lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning, nätföretag: den som bedriver nätverksamhet, nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen, regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning, små företag: företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år, stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning, transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät, transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder, transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät, uttagspunkt: den punkt på ett elnät där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för förbrukning. 3 kap. Information för att underlätta efterfrågeflexibilitet 48 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att göra information tillgänglig om 1. hur stor del av den el som levereras som är förnybar, 2. de växthusgasutsläpp som uppstår vid produktionen av den el som levereras, 3. prognoser för 1 och 2 för kommande leveranser, 4. den förnybara el som produceras och matas in i elnätet av egenanvändare och gemenskaper för förnybar energi, och 5. vilken potential som finns för efterfrågeflexibilitet. 4 kap. Flexibel nätanslutning 4 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. krav på installation av effektregleringssystem och andra tekniska krav som ska vara uppfyllda för att en anläggning ska få anslutas till elnätet enligt ett avtal som innefattar villkor för att begränsa och kontrollera inmatning eller uttag av el, och 2. certifiering av effektregleringssystem. Begäran om anslutning 4 b § Ett distributionsnätsföretag ska göra det möjligt för innehavare av elektriska anläggningar att lämna en begäran om anslutning i elektronisk form. 6 § Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elproduktionsanläggningar och energilagringsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning. Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av elektriska anläggningar och energilagringsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning. Ett nätföretag ska offentliggöra sina rutiner. 6 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i de standardiserade rutiner som avses i 6 §. 8 § Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elproduktionsanläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen. Ett nätföretag som har tagit emot en begäran om anslutning av en elektrisk anläggning eller en energilagringsanläggning ska ta fram en tidsplan för sin handläggning av ärendet och lämna planen till den som vill ansluta anläggningen. När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elproduktionsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen. När uppgifter enligt 7 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elektrisk anläggning eller en energilagringsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen. 8 a § Ett distributionsnätsföretag ska ge den som har begärt anslutning av en anläggning tydlig och transparent information om hur begäran behandlas och hur handläggningen går. Informationen ska lämnas inom tre månader från det att begäran har tagits emot och därefter minst en gång i kvartalet fram till dess att företaget slutligt tar ställning till begäran. 8 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 8 a §. Skyldighet för distributionsnätsföretag att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar 12 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att distributionsnätsföretag ska vara skyldiga att offentliggöra information om tillgänglig kapacitet för nya anslutningar. 9 kap. 3 § Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör. Nätföretaget ska välja ut elleverantören på ett rättvist, transparent och icke-diskriminerande sätt. Den elleverantör som anvisas ska ha åtagit sig gentemot nätföretaget att leverera el till elanvändaren på skäliga villkor. Metoderna för att utforma leveransvillkoren ska framgå av avtalet mellan nätföretaget och elleverantören. 5 § Nätföretaget ska utan dröjsmål underrätta elanvändaren om Nätföretaget ska snarast möjligt underrätta elanvändaren om 1. vilken elleverantör som anvisats enligt 3 §, 2. innebörden av en sådan anvisning, och 3. bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör. 2. innebörden av en sådan anvisning, 3. hur elleverantören har valts ut, och 4. bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör. 16 § En elleverantör som levererar el till en elanvändare som enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) kan få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el ska på villkor som är skäliga ta emot den el som matas in från elanvändarens produktionsanläggning. En elleverantör som levererar el till en elanvändare ska på villkor som är skäliga ta emot el som matas in från elanvändarens produktions- eller energilagringsanläggning. Första stycket gäller inte om elanvändaren har ingått avtal med någon annan om att ta emot elen. Innehållet i ett leveransavtal 21 § 17 § Ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska innehålla uppgifter om 1. elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats, 2. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att påbörja leveranserna till elanvändaren, 3. den tid som avtalet löper på eller om det löper tills vidare, 4. vilka tjänster som avtalet omfattar, 5. elleverantörens åtagande gentemot elanvändaren, 6. villkoren för fakturering och betalning, 7. vad som gäller i fråga om förlängning av ett avtal som löper under en viss tid, 8. villkoren för uppsägning av avtalet och om avtalet kan sägas upp avgiftsfritt, 9. hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid, 10. villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, 11. var elanvändaren kan hitta information om elleverantörens priser, övriga tjänster och villkor samt om konsumenträttigheter, och 12. hur tvistlösning utanför domstol inleds. Elleverantören ska lämna information om avtalsvillkoren till elanvändaren innan avtalet ingås eller bekräftas, även i de fall avtalet ingås genom en mellanhand. Elleverantören ska tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren. 18 § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår eller förlänger ett avtal om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska elleverantören ge elanvändaren tillgång till en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren. Elleverantören ska se till att elanvändaren lätt kan få tillgång till sammanfattningen under avtalets löptid. 22 § 18 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på något annat sätt, och 1. att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på något annat sätt, 2. vilka delar av avtalsinnehållet enligt 21 § som ska finnas med i den sammanfattning som elleverantörer ska tillhandahålla enligt tredje stycket samma paragraf och hur sammanfattningen ska tillhandahållas. 2. vilka delar av avtalsinnehållet enligt 17 § som ska finnas med i den sammanfattning som elleverantörer ska tillhandahålla enligt 18 § och hur sammanfattningen ska tillhandahållas, och 3. att elleverantören ska vara skyldig att lämna ytterligare information i samband med att leverantören fullgör sina skyldigheter enligt 18 §. Skyldighet att erbjuda leveransavtal med fast löptid och pris 22 § En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda elanvändare leveransavtal med fast löptid och pris med en löptid på minst ett år. 23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 22 §. Skyldighet att informera om möjligheter, kostnader och risker med leveransavtal 23 a § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med dynamiskt elpris eller med fast löptid och pris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med avtalet. Särskilt samtycke till dynamiska elpriser 17 § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett avtal med dynamiskt elpris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med ett sådant avtal och särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär. 23 b § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett leveransavtal med dynamiskt elpris ska elleverantören särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär. Ett gällande elavtal får inte omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris utan att elanvändaren har fått den information som avses i första stycket och lämnat sitt samtycke. Ett gällande leveransavtal får inte omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris utan att elanvändaren har fått den information som avses i 23 a § och lämnat sitt samtycke. Förbud mot uppsägning av avtal och avbrytande av överföringen av el 23 c § En elleverantör får inte säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas, om den omständighet som leverantören vill lägga till grund för åtgärden är föremål för 1. ett sådant klagomål som avses i 19 § och klagomålet inte har besvarats av elleverantören, eller 2. tvistlösning utanför domstol. Trots första stycket får elleverantören säga upp leveransavtalet eller begära att överföringen av el ska avbrytas, om elanvändaren har handlat otillbörligt. I 11 kap. finns bestämmelser om avbrytande av överföring av el till konsumenter. Hantering av risker 29 a § En elleverantör ska 1. ha strategier för att begränsa den risk som händelser på grossistmarknaden för el kan innebära för leverantörens förutsättningar att fullgöra sina åtaganden, och 2. vidta de åtgärder som är rimliga för att begränsa risken för utebliven leverans. 29 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. strategier och åtgärder enligt 29 a §, och 2. skyldighet för elleverantörer att göra stresstester för att bedöma strategier och åtgärder. Prisreglering under en elpriskris 29 c § Regeringen får meddela föreskrifter om att priset för leverans av el till elanvändare inte får överstiga vissa nivåer, om Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris. Föreskrifterna ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. Föreskrifterna upphör omedelbart att gälla 1. om de inte underställs riksdagen inom en månad från den dag då de beslutades, 2. om de inte godkänns vid riksdagens prövning, eller 3. om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom två månader från det att de underställdes. 12 kap. 1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. I övrigt utövar nätmyndigheten tillsyn över att lagen och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs. Tillsynen omfattar inte att 7, 10 och 11 kap. följs. När det gäller elleverantörers skyldigheter enligt 8 kap. omfattar tillsynen endast att elleverantörerna följer 8 kap. 40 §. Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt EU:s elmarknadsförordning. 1 a § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att EU:s elmarknadsförordning och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen följs. Detta gäller dock inte om det följer av lag eller förordning att tillsynen ska utövas av en annan myndighet. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. Om ett nätföretag före ikraftträdandet har ingått ett avtal med en elleverantör, som i avtalet har åtagit sig att leverera el till elanvändare som saknar elleverantör, ska 9 kap. 3 och 5 §§ i den äldre lydelsen gälla för nätföretaget under avtalets återstående löptid vid ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 och 5 §§ och 6 kap. 7 § lagen (2011:1200) om elcertifikat ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 1 § Kvotpliktiga är 1. elleverantörer, 2. elanvändare som använder el som de själva producerat om mängden använd el uppgår till mer än 60 megawattimmar per beräkningsår och har producerats i en anläggning med en installerad effekt som är högre än 50 kilowatt, 2. elanvändare som använder el som de själva producerat om mängden använd el uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår och har producerats i en anläggning med en installerad effekt som är högre än 50 kilowatt, 3. elanvändare i den utsträckning de har använt el som de har importerat eller köpt på den nordiska elbörsen, 4. elproducenter som producerar el i ett nät som används utan stöd av nätkoncession, om mängden levererad el uppgår till mer än 60 megawattimmar per beräkningsår och om elen yrkesmässigt levereras vidare till användare som tar ut elen på samma nät, och 4. elproducenter som producerar el i ett nät som används utan stöd av nätkoncession, om mängden levererad el uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår och om elen yrkesmässigt levereras vidare till användare som tar ut elen på samma nät, och 5. elintensiva industrier som har registrerats. 5 § Vid beräkning av kvotplikten beaktas inte el som 1. matats in på det elektriska nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion (förlustel), 2. en elleverantör har levererat till en elanvändare utan ersättning i enlighet med ett avtal om intrångsersättning, om leveransen sker vid en lägre effekt än 50 kilowatt (frikraft), 3. har använts i den industriella tillverkningsprocessen i en registrerad sådan elintensiv industri som avses i 1 kap. 2 § första stycket 8 a eller b, 4. får dras av eller återbetalas enligt 11 kap. 9 § första stycket 2, 3 eller 5 eller 13 a § första stycket 2, 3 eller 4 lagen (1994:1776) om skatt på energi, om elen har använts i en registrerad sådan elintensiv industri som avses i 1 kap. 2 § första stycket 8 c, 5. en elanvändare själv har producerat och använt, i en anläggning som har en installerad effekt om högst 50 kilowatt, 6. har använts i produktionen av el (hjälpkraft), eller 7. en elanvändare själv har producerat och använt, om den använda mängden el inte uppgår till mer än 60 megawattimmar per beräkningsår. 7. en elanvändare själv har producerat och använt, om den använda mängden el inte uppgår till mer än 1 200 megawattimmar per beräkningsår. Om kvotplikten för en elintensiv industri endast omfattar sådan el som inte ska beaktas enligt första stycket 3 eller 4 och övrig el inte överstiger 60 megawattimmar per år, beaktas inte heller den övriga elen vid beräkning av kvotplikten. Om kvotplikten för en elintensiv industri endast omfattar sådan el som inte ska beaktas enligt första stycket 3 eller 4 och övrig el inte överstiger 1 200 megawattimmar per år, beaktas inte heller den övriga elen vid beräkning av kvotplikten. 6 kap. 7 § För kontoföring och registrering av överlåtelser av elcertifikat får kontoföringsmyndigheten ta ut avgifter. Någon avgift får dock inte tas ut för registrering som sker när elcertifikat annulleras eller tilldelas en innehavare av en anläggning. Kontoföringsmyndigheten får ta ut avgifter för 1. kontoföring, 2. registrering av överlåtelser av elcertifikat, och 3. registrering som sker när elcertifikat annulleras eller tilldelas en innehavare av en anläggning. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för kontoföring och registrering av överlåtelser av elcertifikat. Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2025-09-09 Närvarande: F.d. justitierådet Gudmund Toijer samt justitieråden Marie Jönsson och Jonas Malmberg Förbättrad utformning av EU:s elmarknad Enligt en lagrådsremiss den 7 augusti 2025 har regeringen (Klimat- och näringslivsdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857), lag om ändring i lagen (2011:1200) om elcertifikat. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Andreas Lindholm och departementssekreteraren Hanna Pettersson. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om ändring i ellagen 9 kap. 23 c § Första stycket innehåller bestämmelser om förbud för en elleverantör att säga upp ett leveransavtal eller begära att överföringen av el till en elanvändare ska avbrytas i vissa fall. Förbudet gäller om den omständighet som leverantören vill lägga till grund för åtgärden är föremål för klagomål till leverantören och denne inte har besvarat klagomålet eller om omständigheten är föremål för tvistlösning utanför domstol. Av andra stycket framgår att elleverantören, trots förbudet i första stycket, får säga upp leveransavtalet eller begära att överföringen av el ska avbrytas om ”elanvändaren har handlat otillbörligt”. Lagrådet kan konstatera att det inte framgår av lagtexten i vilket avseende elanvändaren ska ha handlat otillbörligt. I författningskommentaren anges som exempel på otillbörligt handlande att elanvändaren lämnar in en uppenbart ogrundad anmälan till Allmänna reklamationsnämnden med avsikten att förhindra att elleverantören säger upp avtalet. Av lagrådsremissen i övrigt framgår att avsikten är att undvika förfarandemissbruk, något som också stämmer med möjligheten till undantag enligt det reviderade elmarknadsdirektivet, artikel 28a.2. Vid föredragningen har upplysts om att avsikten är att elanvändaren ska ha handlat otillbörligt i någon av de situationer som anges i första stycket för att bestämmelsen i andra stycket ska vara tillämplig. Enligt Lagrådets uppfattning bör detta framgå av bestämmelsen. Lagrådet föreslår därför att andra stycket ges följande lydelse. Trots första stycket får elleverantören säga upp leveransavtalet eller begära att överföringen av el ska avbrytas, om elanvändaren har lämnat in klagomålet eller begärt tvistlösningen i otillbörligt syfte. 29 c § Paragrafen innehåller ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om prisreglering. Av första stycket framgår att det är en förutsättning för att regeringen ska kunna meddela föreskrifter att Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris. Rådet tillkännager en elpriskris genom ett genomförandebeslut. Under genomförandebeslutets giltighetstid får berörda medlemsstater tillämpa tillfälliga riktade offentliga ingripanden i prissättningen för leverans av el till små och medelstora företag (artikel 66a.6). Med stöd av bemyndigandet ska regeringen kunna meddela föreskrifter om prisreglering inom de ramar som sätts av artikel 66a och ministerrådets genomförandebeslut. Av andra stycket framgår att regeringens föreskrifter så snart som möjligt ska underställas riksdagens prövning. Det framgår också att föreskrifterna upphör omedelbart att gälla om det inte sker inom en månad från den dag de beslutades, om de inte godkänns vid riksdagens prövning eller om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom två månader från att de underställdes. Av lagtexten framgår inte hur länge föreskrifterna ska gälla om de godkänns av riksdagen. Vid föredragningen har upplysts om att föreskrifterna endast kan vara av tillfällig karaktär och att de ska upphöra att gälla samtidigt som giltighetstiden för rådets genomförandebeslut. Enligt Lagrådet bör det i lagtexten framgå att föreskrifterna ska vara tillfälliga och bara gälla under viss tid. Lagrådet föreslår med den bakgrunden att första stycket får följande lydelse. Regeringen får meddela föreskrifter för viss tid om att priset för leverans av el till elanvändare inte får överstiga vissa nivåer, om Europeiska unionens råd har tillkännagett en elpriskris. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Klimat- och näringslivsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 september 2025 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Edholm, Waltersson Grönvall, Strömmer, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Rosencrantz, Dousa, Larsson, Britz, Mohamsson, Lann Föredragande: statsrådet Busch Regeringen beslutar proposition Förbättrad utformning av EU:s elmarknad