Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2021/22:11 Lagstiftningsåtgärder med anledning av EU:s gröna taxonomiförordning Prop. 2021/22:11 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 september 2021 Stefan Löfven Åsa Lindhagen (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslår regeringen några lagstiftningsåtgärder med anledning av EU:s gröna taxonomiförordning. Förslagen innebär i huvudsak följande. * Upplysningsbestämmelser införs i några lagar på fondområdet om att det i EU-förordningen finns ytterligare bestämmelser om vad en informationsbroschyr och en årsberättelse ska innehålla. * Fondförvaltare ska betala årliga avgifter för Finansinspektionens verksamhet enligt EU-förordningen. * Det införs ett krav på att fondförvaltare ska lämna information enligt EU-förordningen för att få ingå fondavtal med Pensionsmyndigheten. * En upplysningsbestämmelse införs i lagen om värdepappersmarknaden om att det i EU-förordningen finns ytterligare bestämmelser för den som tillhandahåller portföljförvaltning. * Upplysningsbestämmelser införs i årsredovisningslagen om att det i EU-förordningen finns ytterligare bestämmelser om vad en hållbarhetsrapport ska innehålla. Förslagen i propositionen behandlar inte frågan om vad som är miljömässigt hållbart. Den frågan behandlas i EU:s gröna taxonomiförordning och i delegerade akter som antas av kommissionen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022, vilket är den tidpunkt då EU:s gröna taxonomiförordning ska börja tillämpas i de delar som gäller förordningens klimatrelaterade miljömål. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken 5 2.2 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) 7 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 10 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 12 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 13 3 Ärendet och dess beredning 16 4 EU:s gröna taxonomiförordning 16 4.1 Klassificering av miljömässigt hållbar verksamhet 16 4.2 Standarder och offentliga åtgärder 17 4.3 Kompletterande upplysningskrav 17 4.4 Hållbarhetsrapportering enligt taxonomin 18 5 Standarder och andra offentliga åtgärder 19 6 Kompletterande upplysningskrav för vissa aktörer på finansmarknadsområdet 20 6.1 Upplysningar om att ytterligare information ska inkluderas i informationsbroschyrer och årsrapporter 20 6.2 Behörig myndighet, tillsyn och sanktioner 21 6.3 Upplysning i fråga om portföljförvaltning 25 6.4 Informationskrav för att få ingå fondavtal med Pensionsmyndigheten 26 6.5 Avgifter till Finansinspektionen 28 7 Upplysning om krav på hållbarhetsrapportering enligt EU:s gröna taxonomiförordning 29 8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 32 9 Konsekvensanalys 32 10 Författningskommentar 38 10.1 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken 38 10.2 Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) 39 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 42 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 44 10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 44 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 47 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian 78 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 79 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 92 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 93 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 104 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 september 2021 105 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554). 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder. 4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken Härigenom föreskrivs att 64 kap. 17 c § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 64 kap. 17 c § Ett fondavtal ingås efter ansökan av en fondförvaltare hos Pensionsmyndigheten. Om ansökan bifalls, är ett avtal ingånget mellan fondförvaltaren och Pensionsmyndigheten. Pensionsmyndigheten ska bifalla ansökan, om 1. fondförvaltaren uppfyller krav på verksamhetshistorik, 2. fondförvaltaren lämnar och åtar sig att lämna sådan information som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, 2. fondförvaltaren lämnar och åtar sig att lämna sådan information som avses i a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och b) artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, 3. fondförvaltaren åtar sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 4 kap. 15, 16 a och 18 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja förvaltarens fond i premiepensionssystemet, 4. fondförvaltaren åtar sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar, 5. fondförvaltaren åtar sig att, med eller utan prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av Pensionsmyndigheten, 6. fondförvaltaren åtar sig att för varje år till Pensionsmyndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnader som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, och då ange hur stor del som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna, 7. fonden uppfyller krav på avkastningshistorik, 8. fonden uppfyller krav på minsta tillåtna förvaltat kapital utanför premiepensionssystemet, och 9. fondförvaltaren och fonden i övrigt uppfyller de villkor i fondavtalet som Pensionsmyndigheten bestämmer. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2.2 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) Härigenom föreskrivs i fråga om årsredovisningslagen (1995:1554) dels att 7 kap. 2 och 31 c §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 6 kap. 12 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 12 a § I artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 finns ytterligare bestämmelser om innehållet i hållbarhetsrapporten för ett företag som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt 10 § och som 1. är ett företag av allmänt intresse enligt artikel 2.1 a-c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/66/EEG och 83/340/EEG, och 2. under det senaste räkenskapsåret i genomsnitt har haft fler än 500 anställda. 7 kap. 2 § Ett moderföretag som är dotterföretag behöver inte upprätta koncernredovisning, om 1. företaget och dess samtliga dotterföretag omfattas av en koncernredovisning som upprättas av ett överordnat moderföretag, och 2. det överordnade moderföretagets koncernredovisning har upprättats och reviderats enligt a) lagstiftning som har tillkommit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/102/EU, a) lagstiftning som har tillkommit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/102/EU, b) internationella redovisningsstandarder som har antagits enligt förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 297/2008, eller b) internationella redovisningsstandarder som har antagits enligt förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 297/2008, eller c) redovisningsstandarder som Europeiska kommissionen har bedömt som likvärdiga med internationella redovisningsstandarder enligt b. Första stycket gäller även om något dotterföretag av skäl som anges i 5 § andra stycket inte omfattas av den upprättade koncernredovisningen. Ett moderföretag som med stöd av första stycket inte självt har upprättat någon koncernredovisning ska ge in det överordnade moderföretagets koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till registreringsmyndigheten enligt 8 kap. 3, 3 a och 3 c §§. Registreringsmyndigheten ska på det sätt som anges i 8 kap. 4 § kungöra att handlingarna har getts in. Om handlingarna inte är på svenska, får registreringsmyndigheten förelägga moderföretaget att ge in en bestyrkt översättning till svenska. Ett sådant föreläggande ska beslutas om någon begär det. Om moderföretaget, i fall det hade upprättat en koncernredovisning, enligt 8 kap. 3 och 16 §§ inte skulle ha varit skyldigt att ge in denna och koncernrevisionsberättelsen till registreringsmyndigheten, ska det som i nämnda paragrafer sägs om att handlingarna ska hållas tillgängliga i stället tillämpas på det överordnade moderföretagets koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse. Första stycket gäller inte, 1. om delägare som har en ägarandel i moderföretaget på minst tio procent senast sex månader före räkenskapsårets utgång hos moderföretagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan har krävt att en koncernredovisning ska upprättas, eller 2. om andelarna i moderföretaget eller överlåtbara värdepapper som moderföretaget har utfärdat är upptagna till handel på en reglerad marknad. Den som enligt första stycket inte upprättar någon koncernredovisning ska upplysa om detta i en not till årsredovisningen samt lämna uppgift om namn, organisations- eller personnummer och säte för det överordnade moderföretag som upprättar den i stycket nämnda koncernredovisningen. 31 c § Hållbarhetsrapporten ska upprättas med tillämpning av 6 kap. 12 och 13 §§. Om förvaltningsberättelsen för koncernen innehåller en sådan uppgift som avses i 6 kap. 11 § andra stycket, tillämpas även 6 kap. 14 §. Det som sägs i 6 kap. 11-14 §§ om årsredovisningen ska i stället avse koncernredovisningen och det som sägs om företaget ska i stället avse koncernen. Det som sägs i 6 kap. 11, 12, 13 och 14 §§ om årsredovisningen ska i stället avse koncernredovisningen och det som sägs om företaget ska i stället avse koncernen. I artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 finns ytterligare bestämmelser om innehållet i hållbarhetsrapporten för ett moderföretag som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt 31 a § och som 1. är ett företag av allmänt intresse enligt artikel 2.1 a-c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU, och 2. ingår i en koncern som under det senaste räkenskapsåret i genomsnitt har haft fler än 500 anställda. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs att 4 kap. 15 och 18 a §§ och 10 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 15 § För varje värdepappersfond ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla 1. fondbestämmelserna, 2. de ytterligare uppgifter som behövs för att man ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den, 3. en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil, 4. uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§, 5. uppgifter om vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras i, 6. för det fall fondmedlen får placeras i derivatinstrument, uppgifter om i vilket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument kan påverka fondens riskprofil, och 7. uppgifter om fondbolagets ersättningspolicy. För en värdepappersfond som hänvisar till ett referensvärde som avses i artikel 3.1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 finns det i artikel 29.2 ytterligare bestämmelser om informationsbroschyrens innehåll. Bestämmelser om vad en informationsbroschyr ska innehålla finns även i 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, och 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. 18 a § Bestämmelser om vad en årsberättelse ska innehålla finns även i 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, och 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088. 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852. Bestämmelser om vad en halvårsredogörelse ska innehålla finns även i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365. 10 kap. 11 § Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som anges i 1 § första stycket ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, och b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, samt c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn finns bestämmelser som, utöver bestämmelserna i denna lag, gäller för den som tillhandahåller investeringsrådgivning eller portföljförvaltning enligt denna lag. Bestämmelser som, utöver bestämmelserna i denna lag, gäller för den som tillhandahåller investeringsrådgivning eller portföljförvaltning enligt denna lag finns i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 2. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 10 kap. 1 och 5 §§ och 13 kap. 15 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 1 § För varje EES-baserad alternativ investeringsfond som AIF-förvaltaren förvaltar och för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren marknadsför inom EES ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla uppgifter om 1. fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa eller investeringspolicyn kan ändras, 2. var mottagarfonden är etablerad om fonden är en matarfond till en alternativ investeringsfond samt information om var de underliggande fonderna är etablerade om fonden är en fond-i-fond, 3. de tillgångsslag som fonden får placera i och fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång, 4. de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden, 5. AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänsteleverantörer, 6. ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel i enlighet med 7 kap. 5 § för att täcka eventuella skadeståndsanspråk, 7. delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner, 8. principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden, 9. hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen samt förfarande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier, 10. avgifter och alla andra kostnader samt maximibelopp för direkta och indirekta avgifter och kostnader som belastar fondens investerare, 11. förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånligare villkor för någon investerare i fonden, 12. fondens primärmäklare samt relevanta arrangemang mellan sådan mäklare och fonden, 13. hur och när regelbunden information om fonden enligt 9 och 10 §§ lämnas, 14. den senaste årsberättelsen enligt 4 § och det senaste beräknade nettotillgångsvärdet (NAV) eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier, och 15. historisk avkastning. Bestämmelser om vad en informationsbroschyr ska innehålla finns även i 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, och 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. För en alternativ investeringsfond som omfattas av ett krav på att offentliggöra prospekt behöver AIF-förvaltaren endast lämna information enligt första stycket som inte redan framgår av prospektet. 5 § Årsberättelsen ska innehålla 1. en balansräkning eller annan redovisning av tillgångar och skulder, 2. en resultaträkning, 3. en verksamhetsberättelse, 4. information om väsentliga förändringar i den information som ska lämnas enligt 1, 9 och 10 §§, och 5. information om ersättningar. Bestämmelser om vad en årsberättelse ska innehålla finns även i 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, och 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088. 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852. Uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sammanställas i enlighet med 1. bestämmelserna om redovisning i den alternativa investeringsfondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, i det land där fonden är etablerad, och 2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk. 13 kap. 15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt 1. denna lag, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, och 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. AIF-förvaltare som anges i 1 § ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, e) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, och e) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, f) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, samt f) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och g) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, i det följande benämnd EU:s gröna taxonomiförordning, innehåller kriterier för att avgöra om en ekonomisk verksamhet ska anses miljömässigt hållbar i syfte att fastställa i vilken grad en investering är miljömässigt hållbar (artikel 1). Förordningen finns i bilaga 1. Förordningen innehåller vissa krav som rör standarder, upplysningar och redovisning (artiklarna 4-8). På vissa punkter kompletterar den de krav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, i det följande benämnd EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Med anledning av den sistnämnda förordningen har riksdagen nyligen beslutat vissa lagändringar (prop. 2020/21:66, bet. 2020/21:FiU19, rskr. 2020/21:189). Finansdepartementet har därefter tagit fram promemorian Lagstiftningsåtgärder med anledning av EU:s gröna taxonomiförordning. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2021/01011). I denna proposition behandlas förslagen i promemorian. Lagrådet Regeringen beslutade den 10 juni 2021 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen görs vissa språkliga och redaktionella ändringar. 4 EU:s gröna taxonomiförordning 4.1 Klassificering av miljömässigt hållbar verksamhet EU:s gröna taxonomiförordning, innehåller verktyg för att klassificera miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter när det gäller investeringar och finansiella produkter. För att anses som miljömässigt hållbar ska en ekonomisk verksamhet enligt EU-förordningen bidra väsentligt till ett eller flera av förordningens miljömål (artikel 3 a). Den ska samtidigt inte orsaka betydande skada för något av miljömålen (artikel 3 b). Verksamheten ska uppfylla en viss miniminivå för skydd av mänskliga rättigheter och rättigheter för arbetstagare (artiklarna 3 c och 18). Kommissionen har fått mandat att anta delegerade akter med tekniska granskningskriterier som också ska vara uppfyllda för att verksamheten ska anses vara miljömässigt hållbar (artikel 3 d). EU-förordningens kriterier om att investeringen ska ge ett väsentligt bidrag och inte orsaka betydande skada ska tillämpas med avseende på följande miljömål (artikel 9). 1. Begränsning av klimatförändringar. 2. Anpassning till klimatförändringar. 3. Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser. 4. Omställning till en cirkulär ekonomi. 5. Förebyggande och begränsning av miljöföroreningar. 6. Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem. Dessa miljömål sätter en ram för vad som ska beaktas enligt EU-förordningen när det gäller bedömningen av vad som är miljömässigt hållbart. Hur förordningens kriterier ska tillämpas med avseende på dessa miljömål preciseras i delegerade akter som antas av kommissionen med stöd av bemyndiganden i förordningen. 4.2 Standarder och offentliga åtgärder Klassificeringen av miljömässigt hållbara verksamheter är till en början avsedd att ha betydelse för offentliga standarder och märkningar och andra offentliga åtgärder (jfr skälen 14-16 i EU:s gröna taxonomiförordning). I förordningen anges att medlemsstaterna och unionen ska tillämpa kriterierna i samband med alla åtgärder som föreskriver krav på finansmarknadsaktörer eller emittenter med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som tillhandahålls som miljömässigt hållbara (artikel 4). I avsnitt 5 behandlas frågan om detta kräver några lagändringar. 4.3 Kompletterande upplysningskrav EU:s gröna taxonomiförordning (artiklarna 5-7) innehåller även upplysningskrav som kompletterar de upplysningskrav som gäller för vissa aktörer på finansmarknadsområdet enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (artiklarna 6.3 och 11.2). Kraven avser upplysningar som ska lämnas innan avtal ingås om en finansiell produkt, t.ex. i en informationsbroschyr, och upplysningar i regelbundna rapporter. När det gäller finansiella produkter som enligt artikel 9 i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar har miljömässigt hållbara investeringar som mål ska upplysningarna enligt EU:s gröna taxonomiförordning inkludera information om det eller de miljömål som de underliggande investeringarna bidrar till och en beskrivning av hur och i vilken utsträckning den finansiella produktens underliggande investeringar är i verksamheter som ska anses vara miljömässigt hållbara (artikel 5). Detta krav gäller i tillämpliga delar även i fråga om finansiella produkter som främjar miljörelaterade egenskaper enligt artikel 8 i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (artikel 6 i EU:s gröna taxonomiförordning). För sådana produkter ska även viss förklarande information lämnas om räckvidden av EU-kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. I fråga om andra finansiella produkter än de nyss behandlade ska en förklaring lämnas om att produktens underliggande investeringarna inte beaktar EU-kriterierna om miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter (artikel 7). EU:s gröna taxonomiförordning innehåller ingen särskild reglering av tillämpningsområdet för de kompletterande upplysningskraven, utöver att de gäller för finansmarknadsaktörer som tillhandahåller finansiella produkter (artikel 1.2 b). Genom att kraven omfattar finansmarknadsaktörer ska de tillämpas av bl.a. försäkringsföretag som tillhandahåller en försäkringsbaserad investeringsprodukt (Ibip), värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltning, tjänstepensionsinstitut, förvaltningsbolag för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och kreditinstitut som tillhandahåller portföljförvaltning (artikel 2.2 i EU:s gröna taxonomiförordning och artikel 2.1 i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar, se prop. 2020/21:66 s. 28 f. för en utförlig redogörelse). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheter som övervakar att EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar följs även övervakar att artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning följs (artikel 21 i EU:s gröna taxonomiförordning). Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter har alla de tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att de ska utföra sina uppgifter enligt EU:s gröna taxonomiförordning. Medlemsstaterna ska även fastställa regler om åtgärder och sanktioner vid överträdelser av artiklarna 5-7 (artikel 22). Åtgärderna och sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. I avsnitt 6 behandlas vilka lagändringar som detta medför. 4.4 Hållbarhetsrapportering enligt taxonomin För vissa stora företag innebär EU:s gröna taxonomiförordning utökade krav på icke-finansiell rapportering om hållbarhet (artikel 8). Kraven gäller för företag som omfattas av en skyldighet att offentliggöra icke-finansiell information enligt artikel 19a eller 29a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i det följande benämnt EU:s redovisningsdirektiv. Dessa artiklar har införts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy, i det följande benämnt ändringsdirektivet. Enligt EU:s gröna taxonomiförordning ska de berörda företagen i sin icke-finansiella rapport eller sin icke-finansiella rapport för koncernen inkludera information om hur och i vilken utsträckning företagets verksamheter är förknippade med ekonomiska verksamheter som ska anses vara miljömässigt hållbara (artikel 8.1). Icke-finansiella företag ska särskilt lämna upplysningar om a) den andel av deras omsättning som härrör från produkter eller tjänster som är förknippade med ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara, och b) den andel av deras kapitalutgifter och den andel av deras driftsutgifter som avser tillgångar eller processer som är förknippade med ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara (artikel 8.2). Om företaget offentliggör icke-finansiell information om hållbarhet i en separat rapport, ska den kompletterande informationen om miljömässig hållbarhet offentliggöras i den separata rapporten (artikel 8.3). Kommissionen har fått mandat att anta en delegerad akt i syfte att specificera innehållet i och presentationen av de upplysningar som ska lämnas (artikel 8.4). I avsnitt 7 behandlas vilka lagändringar som förordningens krav på hållbarhetsrapportering medför. 5 Standarder och andra offentliga åtgärder Regeringens bedömning: Det behövs inga lagstiftningsåtgärder med anledning av de krav som EU:s gröna taxonomiförordning ställer när det gäller standarder och andra offentliga åtgärder. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Fondbolagens förening anser att begreppet åtgärder i EU-förordningen bör kunna omfatta mer än bara nationell lagstiftning, t.ex. ett sådant fondavtal som fondförvaltare ska ingå med Pensionsmyndigheten och krav som uppställs i en offentlig upphandling. Föreningen efterlyser en analys av huruvida krav relaterade till hållbarhet som uppställs för deltagande på fondtorget samt de kriterier som Pensionsmyndigheten använder för klassificering av fonder som hållbarhetsfonder utgör åtgärder som omfattas. Skälen för regeringens bedömning: Enligt EU:s gröna taxonomiförordning ska medlemsstaterna och unionen tillämpa kriterierna i taxonomin i samband med alla åtgärder som föreskriver krav på finansmarknadsaktörer eller emittenter med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som tillhandahålls som miljömässigt hållbara (artikel 4). Med finansmarknadsaktör avses detsamma som i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (artikel 2.2), se avsnitt 4.3 ovan. Med emittent avses detsamma som i artikel 2 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, benämnd EU:s prospektförordning, vilket innebär att ordet avser en juridisk person som emitterar eller erbjuder emission av värdepapper (artikel 2.4). I gällande svensk rätt finns det inte några regler på finansmarknadsområdet som ställer krav på hållbarhet på det sätt som avses i EU:s gröna taxonomiförordning. Bestämmelsen i förordningen är inte tillämplig på branschstandarder som på frivillig väg tas fram för t.ex. gröna obligationer. För dessa finns det ingen nationell reglering som anger vad som krävs för att de finansiella produkterna eller obligationerna ska anses vara miljömässigt hållbara. I sammanhanget kan det nämnas att det även i EU-rätten saknas en gemensam standard för gröna obligationer. Kommissionen har dock kommunicerat att en sådan standard ska tas fram inom ramen för den europeiska gröna given. EU:s gröna taxonomiförordning är även tillämplig på reglering i medlemsstaterna som innebär skatteincitament för miljömässigt hållbara finansiella produkter med utgångspunkt i ett nationellt system för märkning (jfr artikel 27.3 och SOU 2020:17 s. 49-53). Någon sådan reglering finns dock inte i svensk rätt. Fondbolagens förening efterlyser en analys av om krav som är relaterade till fondtorget för premiepension omfattas av regleringen i EU:s gröna taxonomiförordning. Ett fondavtal ska enligt nu gällande regler bl.a. innehålla villkor om hållbarhetsarbete vid fondförvaltning (64 kap. 17 a § socialförsäkringsbalken). Enligt regeringens mening innebär detta inte att det föreskrivs krav på finansmarknadsaktörer när det gäller att tillhandahålla miljömässigt hållbara produkter på det sätt som avses i EU-förordningen. Kravet kan inte anses innebära en föreskriven standard för vilka produkter som anses miljömässigt hållbara utan tar i stället sikte på hur förvaltningen ska bedrivas. Enligt regeringens bedömning är regleringen i EU-förordningen inte heller så långtgående att den omfattar stöd som ges för enskildas val av fonder på fondtorget när det gäller hållbarhet. Vidare är det regeringens bedömning att miljökrav vid upphandling inte omfattas. Avsikten med den nu aktuella regleringen är att undvika att medlemsstaterna inför olika kvalifikationssystem för att fastställa vilka investeringar som ska anses miljömässigt hållbara när det gäller marknadsföring av miljömässigt hållbara finansiella produkter. I detta syfte harmoniseras kriterierna för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet ska anses miljömässigt hållbar (skälen 11, 12 och 14 i EU-förordningen). Eftersom det inte finns några bestämmelser i svensk rätt som bedöms strida mot de krav som EU:s gröna taxonomiförordning ställer när det gäller standarder och andra offentliga åtgärder, finns det inte heller behov av lagstiftningsåtgärder i denna del. 6 Kompletterande upplysningskrav för vissa aktörer på finansmarknadsområdet 6.1 Upplysningar om att ytterligare information ska inkluderas i informationsbroschyrer och årsrapporter Regeringens förslag: Det ska införas upplysningsbestämmelser i lagen om värdepappersfonder och i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder om att det i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning finns ytterligare bestämmelser om vad en informationsbroschyr och en årsberättelse ska innehålla. Regeringens bedömning: Det bör inte införas sådana upplysningsbestämmelser i några andra lagar. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: EU:s gröna taxonomiförordning innehåller upplysningskrav som innebär att information ska lämnas dels innan avtal ingås om finansiella produkter, dels i regelbundna rapporter (artiklarna 5-7). Kraven kompletterar och är knutna till skyldigheten för finansmarknadsaktörer som tillhandahåller finansiella produkter att lämna upplysningar enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Utöver de upplysningar som ska lämnas enligt den sistnämnda förordningen, ska viss kompletterande information lämnas enligt EU:s gröna taxonomiförordning. På fondområdet har det nyligen införts upplysningsbestämmelser om att det i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar finns ytterligare bestämmelser om vad en informationsbroschyr och en årsberättelse ska innehålla. Detta har gjorts genom hänvisningar till den förordningen i bestämmelser i lagen (2004:46) om värdepappersfonder om informationsbroschyrens innehåll (4 kap. 15 §), respektive årsrapportens innehåll (4 kap. 18 a §). Motsvarande tillägg har gjorts i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (10 kap. 1 och 5 §§). I dessa lagar fanns sedan tidigare liknande upplysningsbestämmelser med hänvisningar till en EU-förordning (prop. 2020/21:66 s. 37). Eftersom EU:s gröna taxonomiförordning innehåller vissa krav på information som kompletterar upplysningskraven i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar, bör även upplysningsbestämmelser med hänvisningar till EU:s gröna taxonomiförordning införas i lagen om värdepappersfonder och i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. När det gäller EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar gjordes bedömningen att det inte fanns skäl att införa motsvarande upplysningsbestämmelser i några andra lagar (samma prop. s. 36 f.). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning när det gäller EU:s gröna taxonomiförordning. 6.2 Behörig myndighet, tillsyn och sanktioner Regeringens bedömning: Bestämmelserna i EU:s gröna taxonomiförordning när det gäller behörig myndighet och dess befogenheter i fråga om utredning, åtgärder och sanktioner kräver inte några lagstiftningsåtgärder. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att pensionsstiftelser som EU-rättsligt är tjänstepensionsinstitut följer artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen, Svenskt Näringsliv och Svenska pensionsstiftelsers förening (SPFA) anser att pensionsstiftelser inte tillhandahåller finansiella produkter och att pensionsstiftelser därför inte omfattas av de kompletterande upplysningskraven i EU-förordningen. FAR anser att ett förtydligande krävs avseende vem som är den övervakande myndigheten för den lagstadgade hållbarhetsrapporten i vilken rapportering enligt EU-förordningen ingår. Skälen för regeringens bedömning EU:s gröna taxonomiförordning De krav som EU:s gröna taxonomiförordning ställer på information som ska lämnas innan avtal ingås och i regelbundna rapporter (artiklarna 5-7) kompletterar de krav som gäller enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Som nämns i avsnitt 4.3 innehåller EU:s gröna taxonomiförordning ingen särskild reglering av tillämpningsområdet för dessa kompletterande upplysningskrav, utöver att de gäller för finansmarknadsaktörer som tillhandahåller finansiella produkter. Kraven är knutna till skyldigheten för finansmarknadsaktörer att lämna upplysningar enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheter som övervakar att EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar följs även övervakar att EU:s gröna taxonomiförordning följs i denna del (artikel 21 i EU:s gröna taxonomiförordning). Dessa myndigheter ska ha de tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs. Det ska även finnas regler om åtgärder och sanktioner vid överträdelser och dessa ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande (artikel 22 i EU:s gröna taxonomiförordning). I Sverige har Finansinspektionen utsetts till behörig myndighet i all den sektorsspecifika lagstiftning som nämns i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Det innebär att det är Finansinspektionen som ska vara behörig myndighet även i fråga om EU:s gröna taxonomiförordning. För att Finansinspektionen ska ha tillgång till de befogenheter som krävs för att utöva tillsyn över att de nu aktuella kraven i EU:s gröna taxonomiförordning uppfylls är det nödvändigt att de bestämmelser i svensk rätt som genomför de EU-rättsakter som omfattas av tillämpningsområdet för EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar är utformade så att inspektionen kan ingripa även när ett företag som avses i de rättsakterna gör sig skyldigt till en överträdelse av EU:s gröna taxonomiförordning. Behörig myndighet, tillsyn och sanktioner i sektorslagstiftning på finansmarknadsområdet När det gäller EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar har regeringen gjort bedömningen att den lagstiftning på försäkringsområdet, fondområdet och värdepappersmarknadsområdet som berörs av förordningen i huvudsak innehåller de bestämmelser som behövs för att Finansinspektionen ska ha de tillsyns- och utredningsbefogenheter som den förordningen kräver (prop. 2020/21:66 s. 38-43). En ändring har dock gjorts i fråga om den tillsyn över vissa pensionsstiftelser som inspektionen utövar enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). I promemorian föreslås att tryggandelagens bestämmelser om tillsyn över dessa pensionsstiftelser, som EU-rättsligt är tjänstepensionsinstitut, kompletteras med en hänvisning till EU:s gröna taxonomiförordning. EU:s gröna taxonomiförordning innehåller kompletterande krav på upplysningar som i nu aktuellt avseende gäller för finansmarknadsaktörer som tillhandahåller finansiella produkter (artikel 1.2 b). Finansinspektionen, Svenskt Näringsliv och SPFA anser att pensionsstiftelser inte tillhandahåller finansiella produkter och att pensionsstiftelser därför inte omfattas av de kompletterande upplysningskraven. Regeringen instämmer i den bedömningen. En pensionsstiftelse har inte några egna pensionsutfästelser utan tryggar bara arbetsgivarens pensionsutfästelser (jfr prop. 2018/19:158 s. 176). Det finns därför skäl att göra bedömningen att pensionsstiftelser som är tjänstepensionsinstitut inte tillhandahåller en finansiell produkt på det sätt som avses i EU-förordningen. Mot denna bakgrund behöver det inte införas bestämmelser om tillsyn i denna del. I likhet med den bedömning som gjorts när det gäller EU:s förordning om hållbarhetrelaterade upplysningar kan det konstateras att aktuella lagar på försäkringsområdet uppfyller kraven på tillsyn och utredningsbefogenheter i EU:s gröna taxonomiförordning. I försäkringsrörelselagen (2010:2043) finns bestämmelser som innebär att Finansinspektionen har tillsyn över att verksamheten drivs enligt de författningar som reglerar företagens verksamhet (17 kap. 2 §). Finansinspektionen ska ingripa om ett försäkringsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt sådana författningar (18 kap. 1 §). Ett ingripande kan ske genom utfärdande av föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning, varning, återkallelse av tillstånd och beslut om sanktionsavgift (18 kap. 2 och 16 §§). Denna reglering bedöms uppfylla även de krav som EU:s gröna taxonomiförordning ställer på regler om åtgärder och sanktioner. Motsvarande bestämmelser finns i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag (14 kap. 3 § och 15 kap. 1, 2 och 16 §§). Även lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige innehåller bestämmelser som bedöms uppfylla de krav som EU:s gröna taxonomiförordning ställer avseende tillsyn, ingripanden och sanktioner för de fall myndigheterna i hemlandet inte vidtar tillräckliga åtgärder vid överträdelser (3 kap. 2, 6 och 6 a §§). På samma sätt kan det konstateras att aktuella lagar på fondområdet och för värdepappersmarknaden uppfyller kraven på tillsyn och utredningsbefogenheter i EU:s gröna taxonomiförordning. I lagen om värdepappersfonder finns bestämmelser som innebär att Finansinspektionen har tillsyn över att verksamheten drivs enligt de författningar som reglerar företagens verksamhet (10 kap. 1 §). Vid överträdelser ska Finansinspektionen ingripa, vilket kan ske genom utfärdande av ett föreläggande att vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning, varning, återkallelse av tillstånd och beslut om sanktionsavgift (12 kap. 1 och 7 §§). Denna reglering bedöms uppfylla EU-förordningens krav på regler om åtgärder och sanktioner. Motsvarande bestämmelser finns i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (13 kap. 1 § och 14 kap. 1 och 11 §§) och i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (23 kap. 1 § och 25 kap. 1 och 8 §§). När det gäller sanktionsmöjligheter kan det noteras att det i skälen i EU:s gröna taxonomiförordning anges att nationella behöriga myndigheter, utöver andra sanktionsmöjligheter, bör utöva de befogenheter att ingripa mot produkter som fastställs i de EU-förordningar som reglerar värdepappersmarknaden, faktablad för s.k. Priip-produkter och paneuropeiska privata pensionsprodukter (PEPP-produkter), även i fråga om vilseledande försäljning eller vilseledande hållbarhetsrelaterade upplysningar, inklusive de upplysningar som ska krävs enligt EU:s gröna taxonomiförordning (skäl 55). Som komplement till regleringen på EU-nivå om produktingripanden har bemyndiganden att meddela föreskrifter om sådana ingripanden införts i lagen om värdepappersmarknaden (23 kap. 15 § 3) och lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter (24 §). Det behövs, på dessa områden, inte några ytterligare lagstiftningsåtgärder för att det enligt svensk rätt ska vara möjligt att göra produktingripanden enligt det som anges i skälen i EU:s gröna taxonomiförordning. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) har ännu inte börjat tillämpas (jfr tidsfristen i artikel 74). Frågan om det finns skäl att vidta lagstiftningsåtgärder med anledning av den förordningen behandlas inte i detta lagstiftningsärende. Finansinspektionen har sammanfattningsvis möjlighet att övervaka att de finansmarknadsaktörer som berörs uppfyller de kompletterande upplysningskraven i EU:s gröna taxonomiförordning. Det krävs därför inte några lagstiftningsåtgärder i denna del. Det kan inte uteslutas att de kompletterande upplysningar som ska lämnas enligt EU:s gröna taxonomiförordning kan förekomma i sammanhang som kan utgöra marknadsföring i den mening som avses i marknadsföringslagen (2008:486). Att det är Finansinspektionen som har tillsynsansvar över att EU-förordningen följs och kan ingripa vid överträdelser av denna hindrar i sig inte Konsumentverket från att ingripa om det finns förutsättningar för det enligt marknadsföringslagen (jfr prop. 2020/21:66 s. 43 f.). Tillsyn över rapporteringskrav De krav som EU:s gröna taxonomiförordning ställer på medlemsstaterna i fråga om tillsyn avser de produktrelaterade kraven i artiklarna 5-7 och alltså inte tillsyn över den hållbarhetsrapportering vars innehåll vissa stora företag ska komplettera enligt artikel 8 (se avsnitt 7). FAR anser att ett förtydligande krävs avseende vem som är den övervakande myndigheten för hållbarhetsrapporten. Enligt gällande rätt ska viss övervakning ske av bl.a. års- och koncernredovisningen, vilket anges i bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden (16 kap. 12-15 §§). En hållbarhetsrapport som inte ingår i års- och koncernredovisningen omfattas emellertid inte av sådan övervakning. Det faller utanför ramen för detta lagstiftningsärende att föreslå ändringar i denna del. Kommissionen har dock nyligen föreslagit ändringar som bl.a. har till syfte att förtydliga regleringen på EU-nivå om tillsynen över hållbarhetsrapporteringen (COM (2021) 189 final av den 21 april 2021). 6.3 Upplysning i fråga om portföljförvaltning Regeringens förslag: Upplysningsbestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden om att det även finns bestämmelser i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska kompletteras med en upplysning om att det också finns bestämmelser i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås att upplysningsbestämmelsen i lagen om försäkringsdistribution om att det även finns bestämmelser i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska kompletteras med en upplysning om att tillämpliga bestämmelser även finns i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning. I promemorian föreslås vidare att det i bestämmelserna i lagen om försäkringsdistribution och lagen om värdepappersmarknaden om att EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar även gäller för dem som har färre än tre anställda ska införas förtydligande tillägg om att artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning ska gälla. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Som nämns i avsnitt 4.3 innehåller EU:s gröna taxonomiförordning ingen särskild reglering av tillämpningsområdet för de upplysningskrav som gäller enligt förordningen (artiklarna 5-7), utöver att kraven är knutna till skyldigheten för finansmarknadsaktörer som tillhandahåller finansiella produkter att lämna upplysningar enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (jfr artiklarna 1.2 b och 2.2 i EU:s gröna taxonomiförordning). EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar är tillämplig även på finansiella rådgivare, vilket bl.a. innebär att den gäller för försäkringsförmedlare som tillhandahåller försäkringsrådgivning avseende försäkringsbaserade investeringsprodukter och värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning (artiklarna 1 och 2.11). Enligt ett undantag är den dock inte tillämplig på sådana försäkringsförmedlare eller värdepappersföretag som har färre än tre anställda (artikel 17.1). Medlemsstaterna får dock besluta att tillämpa förordningen på sådana försäkringsförmedlare eller sådana värdepappersföretag (artikel 17.2). För Sveriges del har möjligheten utnyttjats att tillämpa EU-förordningen även på rådgivningsverksamhet som bedrivs av försäkringsförmedlare och värdepappersbolag med färre än tre anställda (jfr prop. 2020/21:66 s. 47-49). Bestämmelser om detta har införts i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 2 b §) och i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution (6 kap. 1 b §). I promemorian görs bedömningen att detta ställningstagande innebär att försäkringsförmedlare och värdepappersbolag som tillhandahåller investeringsrådgivning och har färre än tre anställda även ska tillämpa EU:s gröna taxonomiförordning. Mot bakgrund av initiativ som kommissionen nyligen tagit har ny reglering införts som innebär att försäkringsförmedlare och värdepappersbolag ska beakta EU:s gröna taxonomiförordning när det gäller att bedöma och tillgodose kundens hållbarhetspreferenser i den lämplighetsbedömning som ingår i rådgivningen (se kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1253 av den 21 april 2021 om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/565 vad gäller integreringen av hållbarhetsfaktorer, hållbarhetsrisker och hållbarhetspreferenser i vissa organisatoriska krav och villkor för verksamheten för värdepappersföretag och kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1257 av den 21 april 2021 om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/2358 och delegerad förordning (EU) 2017/2359 vad gäller integrering av hållbarhetsfaktorer, hållbarhetsrisker och hållbarhetspreferenser i produkttillsyns- och styrningskraven för försäkringsföretag och försäkringsdistributörer samt i uppföranderegler och investeringsrådgivning för försäkringsbaserade investeringsprodukter). Bestämmelserna i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning är dock inte direkt tillämpliga på finansiella rådgivare som t.ex. försäkringsförmedlare som tillhandahåller försäkringsrådgivning avseende försäkringsbaserade investeringsprodukter eller värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning. Eftersom dessa bestämmelser i EU-förordningen inte ska tillämpas av finansiella rådgivare, bör det inte göras några sådana tillägg som föreslås i promemorian i lagen om försäkringsdistribution och lagen om värdepappersmarknaden om försäkringsförmedlare och värdepappersbolag som tillhandahåller investeringsrådgivning och har färre än tre anställda. Den upplysningsbestämmelse om EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar som tagits in i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 2 a §) har inte bara relevans för den som tillhandahåller investeringsrådgivning utan även för finansmarknadsaktörer som tillhandahåller portföljförvaltning. Den bör därför kompletteras med en upplysning om att det också finns bestämmelser i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning. Den motsvarande upplysningsbestämmelse som tagits in i lagen om försäkringsdistribution (6 kap. 1 a §) avser däremot bara rådgivning om försäkringsbaserade investeringsprodukter. Eftersom den inte är relevant för finansmarknadsaktörer, som alltså inte driver verksamhet med rådgivning, bör den inte kompletteras med en hänvisning till EU:s gröna taxonomiförordning. 6.4 Informationskrav för att få ingå fondavtal med Pensionsmyndigheten Regeringens förslag: En av förutsättningarna för att Pensionsmyndigheten ska bifalla en ansökan om att få ingå fondavtal ska vara att fondförvaltaren lämnar och åtar sig att lämna även sådan information som avses i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) noterar att tillägget i socialförsäkringsbalken avser det nuvarande fondtorget, som Pensionsmyndigheten förvaltar, och att det finns ett förslag om att detta ska ersättas av ett upphandlat fondtorg, som ska förvaltas av en ny nämndmyndighet och regleras i ny lagstiftning. Pensionsmyndigheten och Fondbolagens förening anser att kravet på att lämna information enligt EU-förordningen även bör omfatta Sjunde AP-fonden. Fondbolagens förening är positiv till att det anges att hållbarhetsinformationen bör tillgängliggöras för spararna, men anser att det ytterligare kan förtydligas att den information som ska lämnas enligt EU-regleringen om hållbarhetsupplysningar också bör komma pensionssparare till del. Föreningen anser att det är viktigt att hållbarhetsinformation presenteras på samma sätt både för fonder på fondtorget och för fonder vars andelar säljs genom andra kanaler. Föreningen anför att de lagändringar som nyligen gjorts i fråga om EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar inte medfört någon ändring av den information som lämnas på fondtorget om fondernas hållbarhetsnivå. Skälen för regeringens förslag: En förutsättning för att Pensionsmyndigheten ska få bifalla en fondförvaltares ansökan om att ingå fondavtal som avser att få erbjuda en fond på fondtorget för premiepension är att fondförvaltaren lämnar och åtar sig att lämna sådan information som avses i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (64 kap. 17 c § socialförsäkringsbalken). I en tidigare lydelse av bestämmelsen avsågs nationella krav på information om hållbarhet på fondområdet som numera har tagits bort (jfr prop. 2020/21:66). Kravet på att lämna information om hållbarhet till Pensionsmyndigheten infördes eftersom det är viktigt att pensionssparare kan göra hållbara fondval. Hållbarhetsinformationen bör därför tillgängliggöras på fondtorget. Fondregelverket innebär ingen skyldighet för (svenska och utländska) fondförvaltare att lämna hållbarhetsinformation till Pensionsmyndigheten. För att komma till rätta med den bristen infördes ett krav på fondförvaltare att lämna och åta sig att lämna hållbarhetsinformation för att få ingå fondavtal (prop. 2017/18:247 s. 40). Som regeringen nyligen konstaterat är dessa skäl fortfarande aktuella (jfr prop. 2020/21:66 s. 49). När EU:s gröna taxonomiförordning börjar tillämpas ska fondförvaltare i informationsbroschyrer och årsrapporter lämna upplysningar enligt förordningen (artiklarna 5-7), som kompletterar dem som ska lämnas enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (se avsnitt 6.1). En fondförvaltare bör även lämna sådan kompletterande information till Pensionsmyndigheten så att informationen i förlängningen kan komma pensionsspararna till del. Ett tillägg av den innebörden bör därför göras i den ovan nämnda bestämmelsen i socialförsäkringsbalken om att fondförvaltaren ska lämna och åta sig att lämna hållbarhetsinformation. Det kan förtydligas, vilket Fondbolagens förening efterlyser, att syftet är att informationen ska göras tillgänglig för pensionsspararna. Regeringen har dock inte för avsikt att detaljreglera hur informationen ska presenteras eftersom Pensionsmyndigheten bör ha utrymme att vid behov anpassa stödet till pensionsspararna så att de får så pedagogisk och lättillgänglig information som möjligt. Det centrala innehållet enligt EU-regleringen bör dock presenteras så att sparare som har ett intresse av hållbarhetsfrågor kan få stöd i att kunna bedöma olika fonders hållbarhetsprofil. Om innehållet inte presenteras i sin helhet, bör den information som fondförvaltaren lämnar till myndigheten vara tillgänglig för spararna, t.ex. via en länk. Som ISF noterar pågår, mot bakgrund av den pensionsöverenskommelse som träffades 2017 och förslagen från Utredningen om ett upphandlat fondtorg för premiepension i betänkandet Ett bättre premiepensionssystem (SOU 2019:44), ett arbete med att införa ett upphandlat fondtorg. Det finns dock inte skäl att vänta med de nu föreslagna ändringarna i socialförsäkringsbalken till följd av det arbetet. Pensionsmyndigheten och Fondbolagens förening anser att kravet på att lämna information enligt EU-förordningen även bör omfatta Sjunde AP-fonden. I enlighet med det som tidigare uttalats (prop. 2020/21:66 s. 51), avser regeringen att överväga hur Sjunde AP-fonden bör lämna hållbarhetsinformation i det lagstiftningsärende som rör förvalsalternativet inom premiepensionen (Fi2020/00584). 6.5 Avgifter till Finansinspektionen Regeringens förslag: Företag som står under Finansinspektionens tillsyn enligt lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska betala årliga avgifter för att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt EU:s gröna taxonomiförordning. Regeringens bedömning: Det behövs i detta sammanhang inte några ytterligare lagstiftningsåtgärder när det gäller avgifter till Finansinspektionen. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Finansinspektionen ska ha tillsyn över att bestämmelserna i EU:s gröna taxonomiförordning följs när det gäller de krav som kompletterar EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. EU:s gröna taxonomiförordning innehåller inte några bestämmelser som medför att Finansinspektionen kommer att behöva pröva ansökningar, anmälningar eller underrättelser enligt förordningen. Däremot bör inspektionen kunna ta ut årliga avgifter. Regeringen har konstaterat att det i sektorslagstiftningarna på värdepappersmarknadsområdet och försäkringsområdet finns bestämmelser som ger möjlighet att ta ut de årliga avgifter som behövs när det gäller EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (prop. 2020/21:66 s. 46). En sådan bestämmelse finns i lagen om värdepappersmarknaden (23 kap. 12 §). På försäkringsområdet finns bestämmelser om sådana avgifter i försäkringsrörelselagen (17 kap. 29 §) och lagen om tjänstepensionsföretag (14 kap. 17 §). Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter (17 kap. 30 § försäkringsrörelselagen och 14 kap. 18 § lagen om tjänstepensionsföretag). Regeringen får även föreskriva att vissa utländska försäkringsgivare ska betala årliga avgifter till Finansinspektionen enligt lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (10 kap. 9 §). Dessa bestämmelser kan användas som rättslig grund för att ta ut årliga avgifter även när det gäller tillsynen över de kompletterande kraven i EU:s gröna taxonomiförordning. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig i denna del. På fondområdet har det nyligen gjorts vissa lagändringar som innebär att företag som står under Finansinspektionens tillsyn enligt lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska betala årliga avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet även enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (jfr samma prop. s. 45). Ändringarna har gjorts genom tillägg i de bestämmelser som ger möjlighet att ta ut årliga avgifter i lagen om värdepappersfonder (10 kap. 11 §) och i lagen om förvaltare och alternativa investeringsfonder (13 kap. 15 §). På motsvarande sätt bör den rättsliga grunden för att ta ut årliga avgifter kompletteras även när det gäller Finansinspektionens verksamhet enligt EU:s gröna taxonomiförordning. 7 Upplysning om krav på hållbarhetsrapportering enligt EU:s gröna taxonomiförordning Regeringens förslag: En upplysningsbestämmelse ska införas i årsredovisningslagen om att det i artikel 8 i EU:s gröna taxonomiförordning finns ytterligare bestämmelser som gäller för innehållet i en hållbarhetsrapport för ett företag som ska upprätta en sådan rapport enligt nuvarande bestämmelser i denna lag och som dessutom 1. är ett företag av allmänt intresse enligt EU:s redovisningsdirektiv, och 2. under det senaste räkenskapsåret i genomsnitt har haft fler än 500 anställda. En motsvarande bestämmelse ska införas i fråga om koncernredovisning med den skillnaden att upplysningen ska gälla innehållet i hållbarhetsrapporten för ett moderföretag och villkoret om antalet anställda ska gälla moderföretagets koncern. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenskt Näringsliv framför att kretsen företag som är skyldiga att lämna hållbarhetsrapport enligt årsredovisningslagen (1995:1554), förkortad ÅRL, i viss mån skiljer sig från definitionen av stora företag i EU:s redovisningsdirektiv. Svenskt Näringsliv anser dock att det är osannolikt att det i praktiken uppstår en situation där denna skillnad får betydelse för skyldigheten att lämna upplysningar enligt EU:s gröna taxonomiförordning och anser därför att upplysningsbestämmelsen bör utformas i enlighet med promemorians förslag. FAR anser att det behöver förtydligas vad som gäller i de fall ett företag omfattas av EU-förordningen men inte uppfyller gränsvärdena för att upprätta en hållbarhetsrapport enligt årsredovisningslagen. FAR anser även att det bör förtydligas om kravet på omsättning och balansomslutning ska vara uppfyllt för att rapporteringskraven ska gälla. Rådet för finansiell rapportering anser att det bör tydliggöras att ett företag kan utgå från de gränsvärden som följer av årsredovisningslagen när det gör bedömningen av om företaget uppfyller definitionen av stora företag. Rådet för finansiell rapportering anser även att det behövs en analys av vad den ökade omfattningen av icke-finansiell information innebär för årsredovisningens format, presentation och överskådlighet. Skälen för regeringens förslag: Som anges i avsnitt 4.4 innebär EU:s gröna taxonomiförordning utökade krav på icke-finansiell rapportering om hållbarhet för vissa stora företag (artikel 8). Kraven gäller både för finansiella och icke-finansiella företag. Det utvidgade kravet innebär att berörda företag ska inkludera information om hur och i vilken utsträckning företagets verksamheter är förknippade med ekonomiska verksamheter som ska anses vara miljömässigt hållbara (artikel 8.1). Icke-finansiella företag ska särskilt lämna upplysningar om a) den andel av deras omsättning som härrör från produkter eller tjänster som är förknippade med ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara, och b) den andel av deras kapitalutgifter och den andel av deras driftsutgifter som avser tillgångar eller processer som är förknippade med ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara (artikel 8.2). Rapporteringskravet i EU:s gröna taxonomiförordning utgör ett komplement till de bestämmelser i årsredovisningslagen som innebär att företag av en viss storlek och moderföretag i koncerner av en viss storlek ska upprätta en hållbarhetsrapport (6 kap. 10-14 §§ och 7 kap. 31 a-31 c §§). Dessa bestämmelser gäller även för de företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersföretag (6 kap. 1 § och 7 kap. 2 §) och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (6 kap. 1 § och 7 kap. 2 §). Lagbestämmelserna genomför bestämmelser om hållbarhetsrapportering i EU:s redovisningsdirektiv som införts genom ändringsdirektivet (se avsnitt 4.4). För svensk del har dock ett större tillämpningsområde valts för hållbarhetsrapporteringen än det som krävs enligt EU:s direktiv (prop. 2015/16:193 s. 40-44). Att låta fler företag omfattas av kravet på att upprätta en hållbarhetsrapport (se 6 kap. 10 § och 7 kap. 31 a § ÅRL) är tillåtet enligt ändringsdirektivet (jfr skäl 14). En hållbarhetsrapport ska enligt årsredovisningslagen innehålla bl.a. de hållbarhetsupplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning och resultat och konsekvenserna av verksamheten, däribland upplysningar i frågor som rör miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption (6 kap. 12 §). När EU:s gröna taxonomiförordning ska börja tillämpas finns det en risk att vissa företag inte uppmärksammar de ytterligare krav på innehållet i hållbarhetsrapporten som gäller enligt artikel 8 i EU-förordningen. Det bör därför införas upplysningsbestämmelser i årsredovisningslagen om att ytterligare bestämmelser som gäller för innehållet i en hållbarhetsrapport finns i artikel 8 i EU:s gröna taxonomiförordning. Upplysningsbestämmelserna bör utformas med beaktande av att förordningens krav på hållbarhetsrapportering bara gäller för företag som omfattas av en skyldighet att offentliggöra icke-finansiell information enligt artikel 19a eller 29a i EU:s redovisningsdirektiv (artikel 8.1 i EU:s gröna taxonomiförordning). De företag som omfattas av skyldighet att rapportera enligt artikel 19a är stora företag som är företag av allmänt intresse och som på balansdagen överskrider kriteriet om att under räkenskapsåret i genomsnitt ha haft 500 anställda. De företag som omfattas av rapporteringsskyldighet enligt artikel 29a är företag av allmänt intresse som är moderföretag i en stor koncern som på balansdagen efter konsolidering överskrider kriteriet att under räkenskapsåret i genomsnitt ha haft 500 anställda. Uttrycken företag av allmänt intresse, stort företag och stor koncern definieras i EU:s redovisningsdirektiv. Det kan nämnas att företag av allmänt intresse något förenklat är s.k. noterade företag, kreditinstitut och försäkringsföretag (artikel 2.1 a-c). Att det ska vara fråga om ett stort företag respektive en stor koncern överensstämmer med det som gäller i dag (6 kap. 10 § och 7 kap. 31 a § första stycket ÅRL). De övriga villkoren är däremot nya. Det bör därför införas en upplysningsbestämmelse i årsredovisningslagen om att det i EU:s gröna taxonomiförordning finns ytterligare bestämmelser som gäller för innehållet i en hållbarhetsrapport för ett företag som ska upprätta en sådan rapport enligt nuvarande bestämmelser i lagen och som dessutom är ett företag av allmänt intresse enligt EU:s redovisningsdirektiv och under det senaste räkenskapsåret i genomsnitt har haft fler än 500 anställda. Hänvisningen till de nuvarande bestämmelserna i lagen innebär bl.a. en påminnelse om att även villkor om omsättning och balansomslutning är relevanta, vilket FAR efterlyser ett förtydligande om. En motsvarande upplysningsbestämmelse bör införas i fråga om koncernredovisning med den skillnaden att upplysningen bör gälla innehållet i hållbarhetsrapporten för ett moderföretag och villkoret i fråga om antalet anställda bör gälla moderföretagets koncern. FAR och Rådet för finansiell rapportering anser att det bör förtydligas vad som gäller om ett företag omfattas av kraven i EU:s gröna taxonomiförordning men inte uppfyller gränsvärdena för att omfattas av krav på att upprätta en hållbarhetsrapport enligt årsredovisningslagen. I denna del kan det noteras att EU:s redovisningsdirektiv innehåller en reglering om hur relevanta gränsvärden i fråga om räkenskapsår ska tillämpas och om vilken växelkurs som ska användas för medlemsstater som inte har euro som valuta (artikel 3.9 och 3.10). Några allvarligare tillämpningsproblem bör inte kunna förekomma. Regeringen anser att upplysningsbestämmelserna bör utformas enligt promemorians förslag. Som Rådet för finansiell rapportering lyfter fram har kommissionen föreslagit ändringar i EU-regleringen om hållbarhetsrapportering (COM (2021) 189 final). Förslagen gäller bl.a. vilka företag som ska ta fram en hållbarhetsrapport. Det faller utanför ramen för detta lagstiftningsärende att, som Rådet för finansiell rapportering efterfrågar, göra en analys av vad en ökad omfattning av hållbarhetsinformationen skulle innebära för årsredovisningens format, presentation och överskådlighet. 8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2022. Regeringens bedömning: Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte. Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag och bedömning: EU:s gröna taxonomiförordning trädde i kraft den 12 juli 2020 (se artikel 27). Förordningen ska tillämpas från och med den 1 januari 2022 med avseende på förordningens klimatrelaterade miljömål, och från och med den 1 januari 2023 när det gäller de övriga miljömålen. Det är lämpligt att lagändringarna träder i kraft den dag förordningen ska börja tillämpas, dvs. den 1 januari 2022 (jfr prop. 2020/21:66 s. 53). De föreslagna lagändringarna bedöms inte kräva någon övergångsreglering och någon sådan föreslås därför inte. 9 Konsekvensanalys Regeringens bedömning: Genom förslagen säkerställs att pensionssparare på fondtorget för premiepension kan få ändamålsenliga hållbarhetsupplysningar enligt EU:s gröna taxonomiförordning. Det säkerställs även att årliga avgifter betalas för Finansinspektionens verksamhet på fondområdet i fråga om EU-förordningen. Regeringen kommer att noga följa frågor som rör Finansinspektionens tillsyn på hållbarhetsområdet. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Pensionsmyndigheten påpekar att den tekniska standarden för upplysningar enligt EU:s gröna taxonomiförordning som kommissionen ska anta inte kommer att vara slutligt fastställd förrän till hösten 2021 och att berörda företag därefter behöver anpassa sin informationsgivning. Det finns därför en risk att eventuella ändringar i hållbarhetsinformationen inte hinner presenteras för pensionsspararna på myndighetens webbplats redan till årsskiftet. Naturvårdsverket framhåller vikten av att det finns tillräcklig kompetens och kapacitet hos Finansinspektionen för att säkerställa att den information som ges verkligen överensstämmer med taxonomins kriterier för vad som är miljömässigt hållbart. Detta kräver enligt myndigheten en i vissa delar avancerad miljökompetens. För miljöfarliga verksamheter finns kompetens hos miljötillsynsmyndigheterna och därför bör ett samarbete mellan länsstyrelserna och Finansinspektionen ske. Av effektivitetsskäl och för att minimera den administrativa bördan framför allt för mindre verksamhetsutövare bör även en samordning av uppgiftsinsamlingen göras i möjligaste mån. Finansinspektionen bedömer att tillsynen över upplysningskraven i EU:s gröna taxonomiförordning kommer att medföra ett ökat behov av resurser hos myndigheten och att myndigheten bör få ett resurstillskott om fem miljoner kronor. Därtill anser myndigheten att omfattningen av tillsynsansvaret bör klargöras. Det råder oklarhet om Finansinspektionens tillsynsansvar också innefattar att granska om de underliggande investeringarna uppfyller de miljömässiga kraven i EU-förordningen. Det vore enligt Finansinspektionen en olämplig ordning eftersom det är en verksamhet som inte passar ihop med myndighetens uppdrag som finansiell tillsynsmyndighet. Myndigheten har inte den kompetens som den typen av tillsyn skulle kräva och det vore kostsamt och ineffektivt att bygga upp sådan kompetens. Om regeringen ändå anser att tillsynsansvaret inkluderar att granska underliggande investeringar måste det ske genom ett omfattande samarbete med andra myndigheter. De närmare formerna för ett sådant samarbete kommer i så fall att kräva noggranna överväganden. EU-förordningen ställer helt nya upplysningskrav på både finansiella och icke-finansiella företag. Att granska att upplysningskraven är uppfyllda kommer att medföra ett avsevärt ökat behov av resurser och inspektionen måste kunna vägleda företagen för att förordningens syfte ska uppfyllas. De nya kraven innebär att både nya tillsynsområden och nya tillsynsobjekt tillkommer. Regelrådet anser att promemorian inte uppfyller kraven i förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet anser att konsekvensanalysen har brister när det gäller redovisningen av berörda företag, både utifrån antal och storlek. Även redovisningen av förslagens konsekvenser för berörda företag bedöms vara bristfällig där det framför allt saknas kvantifierade kostnadsuppskattningar och redovisning av konkurrenspåverkan. Även Finansbolagens förening saknar en mer samlad konsekvensanalys av hur lagstiftningsärendet tillsammans med sammanhängande regleringsförslag påverkar t.ex. onoterade kreditinstitut. FAR anför att erfarenheterna från införandet av kravet på hållbarhetsrapportering är att för en stor del av företaget kan kostnader uppstå som inte är oväsentliga. FAR anser även att det krävs ett förtydligande om vilka avgifter som kommer att tas ut och vilka sanktioner som kommer att kunna beslutas. Sveriges riksbank anser att EU:s gröna taxonomiförordning kan förväntas bli ett viktigt verktyg för att styra investeringar mot hållbara projekt och verksamheter och förbättra den miljömässiga integriteten. Riksbanken anser även att förordningen bör kunna bli positiv för de finansiella marknadernas funktionssätt och för den finansiella stabiliteten eftersom bättre informationstillgång är en förutsättning för att aktörer i det finansiella systemet ska kunna mäta, prissätta och hantera sina exponeringar mot klimatrelaterade risker. Riksbanken vill dock betona vikten av att bestämmelserna justeras i takt med teknisk utveckling och ny forskning för att minska risken för en alltför stelbent reglering. Skälen för regeringens bedömning EU:s gröna taxonomiförordning Regeringens förslag föranleds av EU:s gröna taxonomiförordning och överensstämmer med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. EU-förordningen har beslutats som ett led i EU:s handlingsplan för hållbar tillväxt från 2018. Den syftar till att styra kapital till hållbara investeringar som bidrar till att nå unionens mål för hållbar tillväxt (skäl 11 i förordningen). Förordningen syftar även till att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att göra det lättare att jämföra investeringar mot harmoniserade kriterier för miljömässig hållbarhet (skäl 12). EU-förordningen innehåller ett nytt regelverk som ska tillämpas från och med den 1 januari 2022 i de delar som gäller förordningens klimatrelaterade miljömål och i övrigt från och med den 1 januari 2023. Det nya regelverket innehåller vissa kompletterande krav på hållbarhetsrelaterade upplysningar och på rapportering om hållbarhet. Det medför i sig olika konsekvenser för de aktörer som berörs av förordningen. Eftersom dessa konsekvenser till stor del följer direkt av förordningen hänvisas i den delen till kommissionens konsekvensanalys beträffande handlingsplanen för en hållbar finansmarknad, där förslaget till förordning ingår (Commission staff working document, Impact assessment, SWD (2018) 264 final av den 24 maj 2018). Alternativa lösningar I propositionen lämnas förslag till lagstiftningsåtgärder som direkt föranleds av att EU:s gröna taxonomiförordning ska börja tillämpas. Förslagen innebär i huvudsak att vissa upplysningar införs i relevanta lagar samt vissa ändringar i fråga om årliga avgifter och om skyldighet för fondförvaltare att lämna information till Pensionsmyndigheten. Det är lämpligt att det i några lagar på fondområdet anges att Finansinspektionen får ta ut årliga avgifter för inspektionens verksamhet enligt EU-förordningen. Finansinspektionens verksamhet enligt olika EU-förordningar finansieras genom årliga avgifter som tas ut av företag som står under tillsyn av inspektionen. Det bedöms inte finnas något rimligt alternativ till denna ordning när det gäller den nu aktuella EU-förordningen. FAR efterlyser ett förtydligande i denna del av vilka företag som berörs och om det är såväl avgifter som kommer att tas ut som sanktioner som kommer att kunna beslutas. I denna del motiveras förslaget, liksom den ändring som tidigare gjorts till följd av EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (prop. 2020/21:66 s. 44 f.), av att nationella bestämmelser om hållbarhetsupplysningar ersätts av direktverkande EU-reglering. På fondområdet behövs lagstiftningsåtgärder för att fondförvaltare även fortsättningsvis ska betala avgifter för Finansinspektionens verksamhet i fråga om hållbarhetsupplysningar. Förslagen berör i denna del inte sanktioner. När det gäller de upplysningsbestämmelser som föreslås så har de till syfte att förtydliga vad som gäller. Det framstår inte som ett rimligt alternativ att avstå från sådana förtydliganden. Propositionens förslag om att fondförvaltare ska lämna information till Pensionsmyndigheten är en följd av beslutet att upphäva den nationella regleringen om hållbarhetsinformation på fondområdet och att denna ersätts med att fondförvaltare ska lämna hållbarhetsrelaterade upplysningar enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (samma prop. s. 35 f. och 49 f.). Propositionens förslag innebär att de kompletterande upplysningar som fondförvaltare ska lämna även enligt EU:s gröna taxonomiförordning ska lämnas också till Pensionsmyndigheten, så att myndigheten kan tillgängliggöra informationen till sparare på fondtorget på ett ändamålsenligt sätt. Det framstår inte som ett lämpligt alternativ att sådan information inte skulle lämnas och i förlängningen inte heller komma sparare till del. I denna del påpekar Pensionsmyndigheten att det finns en risk för att hållbarhetsinformationen inte hinner presenteras för pensionsspararna på myndighetens webbplats redan till årsskiftet. Informationen får i så fall presenteras så snart det kan ske. Det kan i sammanhanget nämnas att berörda fondförvaltare givetvis inte kan lämna mer omfattande information än vad som är möjligt när lagen träder i kraft. Det kan förväntas att informationen förbättras och blir mer komplett över tiden. Konsekvenser för företag och enskilda En rad aktörer får genom EU:s gröna taxonomiförordning nya krav på att lämna vissa kompletterande hållbarhetsrelaterade upplysningar (se avsnitt 4). Vissa stora företag får även kompletterande krav på hållbarhetsredovisning, vilket är en direkt följd av EU-förordningen. I kommissionens konsekvensanalys anges att taxonomin är ett viktigt steg för att ge större klarhet kring vad som utgör en hållbar ekonomisk aktivitet. Dess påverkan på olika intressenter kommer att bero på den närmare utformningen av taxonomin i delegerade akter som kommissionen antar med stöd av bemyndiganden i förordningen. När det gäller upplysningskrav anges bl.a. att kostnader kan uppstå men att dessa inte bedöms bli påtagligt höga och att aktörernas renommé kan gynnas av att lämna hållbarhetsupplysningar. Vidare får investerare lägre kostnader för att hitta finansiella produkter och tjänster som motsvarar deras preferenser när det gäller hållbarhet (SWD (2018) 264 final s. 106-108). EU:s gröna taxonomiförordning ska tillämpas av ett stort antal finansmarknadsaktörer. Dessa varierar i storlek när det gäller såväl antal anställda som omsättning. Det är inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende närmare redovisa antalet aktörer som direkt omfattas av förordningen eller deras storlek. Vissa ytterligare administrativa kostnader kan uppkomma som en följd av de kompletterande upplysningskrav i EU:s gröna taxonomiförordning som direkt anknyter till EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Administrativa kostnader kan även uppstå för de stora företag som ska komplettera sin hållbarhetsrapportering med redovisning av hur och i vilken utsträckning verksamheten är förknippad med sådan verksamhet som anses miljömässigt hållbar enligt EU:s gröna taxonomiförordning. Hur stor denna kostnad blir får antas variera beroende på aktörens verksamhet och eventuella tidigare hållbarhetsarbete. FAR gör bedömningen att kostnader kan uppstå som inte är oväsentliga. Det finns inte anledning att ifrågasätta att så kan vara fallet för vissa stora företag. Finansbolagens förening saknar en mer samlad konsekvensanalys av effekterna för t.ex. onoterade kreditinstitut. Det är förenat med svårigheter att tillhandahålla en sådan analys inom ramen för detta lagstiftningsärende, inte minst då EU-regleringen om hållbarhet på finansmarknadsområdet fortfararande är under utveckling. Effekterna för mindre företag begränsas såtillvida att rapporteringskraven enligt artikel 8 i EU-förordningen bara omfattar vissa företag som är skyldiga att upprätta en hållbarhetsrapport, vilket bl.a. innebär en avgränsning till stora företag enligt EU:s redovisningsdirektiv. De krav som EU:s gröna taxonomiförordning ställer på hållbarhetsinformation och enhetliga kriterier för miljömässig hållbarhet kan förväntas ge positiva effekter för investerare som eftersträvar ett hållbart fondsparande, sparande i försäkringsprodukter eller andra hållbara produkter på finansmarknaden eftersom dessa får bättre möjlighet att välja en lämplig produkt. När det gäller de specifika förslag som lämnas i denna proposition bedömer regeringen att det kan uppstå vissa kostnader för de fondförvaltare som ska lämna upplysningar till Pensionsmyndigheten. I den mån fondförvaltarna erbjuder berörda fonder även utanför fondtorget för premiepension kan kostnaderna antas vara begränsade eftersom upplysningarna då ändå ska tas fram och lämnas till enskilda sparare. Förslaget bedöms inte ha någon större påverkan på konkurrensförhållandena, vilka Regelrådet efterfrågar en analys av. Det bör dock i viss mån kunna gynna förvaltare av fonder vars medel i större utsträckning placeras i miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter och överlag trovärdigheten på fondtorget när det gäller hållbarhetsaspekter, vilket kan gynna aktiva val. Konsekvenser för myndigheter och domstolar Finansinspektionen utövar tillsyn över att de aktörer som omfattas av de olika regelverken på finansmarknadsområdet driver sin verksamhet enligt bl.a. lagar och andra författningar som reglerar företagens verksamhet. Till de författningarna läggs nu EU:s gröna taxonomiförordning. Det är också möjligt att t.ex. ansökningar om ändring av fondbestämmelser enligt lagen om värdepappersfonder (4 kap. 9 §) kan komma att beröra frågor med anknytning till EU-förordningen. Finansinspektionen har redan i dag kompetens och kapacitet på hållbarhetsområdet. Inspektionens verksamhet med tillståndsärenden finansieras genom avgifter som disponeras av inspektionen och som tas ut av dem som ansöker om tillstånd. Avgifterna regleras i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. EU:s gröna taxonomiförordning innehåller inte några bestämmelser som medför att inspektionen kommer att behöva pröva ansökningar, anmälningar eller underrättelser enligt den förordningen. Förordningen innebär således inte några ökade kostnader i denna del. Finansinspektionens övriga verksamhet finansieras via anslag i statens budget. Huvuddelen av kostnaderna, bl.a. kostnaderna för arbetet med regelgivning och tillsyn, täcks av avgifter enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet, som ska uppgå till ett belopp som motsvarar kostnaden för den verksamhet som ska finansieras. Inspektionen redovisar de avgiftsintäkterna mot inkomsttitel på statens budget. Finansinspektionen bedömer att tillsynen över upplysningskraven i EU:s gröna taxonomiförordning kommer att medföra ett ökat behov av resurser hos myndigheten och att myndigheten bör få ett resurstillskott om fem miljoner kronor. Både Finansinspektionen och Naturvårdsverket framhåller aspekter som rör tillsynens omfattning och inspektionens kompetens och kapacitet på området. Regeringen konstaterar att EU-regleringen om hållbarhetsupplysningar delvis ersätter nationella regler (jfr prop. 2020/21:66 s. 56 f.), men EU-regleringen är samtidigt mer detaljerad och omfattar fler aktörer än den nationella regleringen. Som Finansinspektionen berör finns det för närvarande en oklarhet när det gäller hur omfattande tillsynen i nu aktuell mening bör vara. Detta beror till stor del på att kompletterande EU-reglering i tekniska standarder för tillsyn ännu inte är beslutad av kommissionen (jfr de bemyndiganden som införts genom artikel 25.2-25.4 i EU:s gröna taxonomiförordning). Om finansmarknadsaktörer enligt kommande tekniska standarder t.ex. ska förlita sig på nyckeltal som rapporteras av företag som de gör investeringar i, torde det minska tillsynens omfattning och behovet av miljökompetens hos tillsynsmyndigheten i denna del. När det gäller hållbarhetsrapportering finns det oklarheter om tillsynens omfattning som kommissionen har för avsikt att hantera i ett lagstiftningsärende som också rör nya krav på extern granskning av företags hållbarhetsrapportering (COM (2021) 189 final). Därtill har det viss betydelse att rapporteringskraven kan komma att fasas in över tiden enligt rättsakter som kommissionen antar (jfr artikel 8.4 i EU-förordningen). Regeringen instämmer i att det är viktigt att syftet med EU:s gröna taxonomiförordning uppfylls och att investerare kan förlita sig på den hållbarhetsinformation som EU-förordningen möjliggör. Regeringen har därför för avsikt att följa de frågor om tillsyn som Finansinspektionen och Naturvårdsverket tar upp. Regeringen avser att återkomma i frågorna. Finansinspektionens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det förväntas inte någon påtaglig ökning av ingripanden från Finansinspektionen eller överklaganden av beslut om ingripanden. Eventuella merkostnader som kan uppstå för de allmänna förvaltningsdomstolarna med anledning av förslagen kan därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Konsumentombudsmannen får väcka talan i enlighet med marknadsföringslagen (2008:486). Marknadsföringslagen är tillämplig bl.a. då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet. EU:s gröna taxonomiförordning kan få viss betydelse för marknadsföringen av finansiella produkter eftersom den kompletterar upplysningskraven i EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Den förväntas dock inte påverka Konsumentverkets verksamhet i någon nämnvärd omfattning. Eventuella ökade kostnader kan hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar. Pensionsmyndigheten kan behöva göra anpassningar av sina informationssystem med anledning av att det nu införs krav på att viss ytterligare information ska lämnas enligt EU:s gröna taxonomiförordning. Kostnaderna för detta bedöms kunna hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar. Förslagen medför inte något behov av särskilda informationsinsatser utöver den sedvanliga information om nya regelverk som berörda myndigheter tillhandahåller. Eventuella ökade kostnader kan hanteras inom myndigheternas befintliga ekonomiska ramar. Övriga konsekvenser EU:s gröna taxonomiförordning förväntas enligt kommissionens konsekvensanalys underlätta investeringar i hållbara projekt och tillgångar i EU genom att skapa större klarhet kring vilka verksamheter som ska anses miljömässigt hållbara. Detta förväntas bidra till uppfyllelsen av EU:s miljömål, bl.a. att utsläppen av växthusgaser ska minska i linje med Parisavtalet. Användningen av taxonomin på produkter och standarder förväntas förbättra den miljömässiga integriteten hos gröna investeringar och därmed minska risken för s.k. grönmålning (eng. green washing) och negativ miljöpåverkan från verksamheter som inte ligger i linje med EU:s miljömål. För att regleringen som helhet ska bli ändamålsenlig krävs dock att kraven på detaljnivå ges rätt utformning, så att den inte ger upphov till negativa effekter, t.ex. på så sätt att en verksamhet på otillräckliga grunder inte anses uppfylla kraven på miljömässig hållbarhet. Risken för att taxonomin försvårar omställningen om den är olämpligt utformad framhålls av 2030-sekretariatet. Sveriges riksbank anser att EU:s gröna taxonomiförordning kan förväntas bli ett viktigt verktyg för att styra investeringar mot hållbara projekt och verksamheter och förbättra den miljömässiga integriteten. Riksbanken anser även att förordningen bör kunna bli positiv för de finansiella marknadernas funktionssätt och för den finansiella stabiliteten eftersom bättre informationstillgång är en förutsättning för att aktörer i det finansiella systemet ska kunna mäta, prissätta och hantera sina exponeringar mot klimatrelaterade risker. Riksbanken vill dock betona vikten av att bestämmelserna justeras i takt med teknisk utveckling och ny forskning för att minska risken för en alltför stelbent reglering. 10 Författningskommentar 10.1 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken 64 kap. 17 c § Ett fondavtal ingås efter ansökan av en fondförvaltare hos Pensionsmyndigheten. Om ansökan bifalls, är ett avtal ingånget mellan fondförvaltaren och Pensionsmyndigheten. Pensionsmyndigheten ska bifalla ansökan, om 1. fondförvaltaren uppfyller krav på verksamhetshistorik, 2. fondförvaltaren lämnar och åtar sig att lämna sådan information som avses i a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och b) artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, 3. fondförvaltaren åtar sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 4 kap. 15, 16 a och 18 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja förvaltarens fond i premiepensionssystemet, 4. fondförvaltaren åtar sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar, 5. fondförvaltaren åtar sig att, med eller utan prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av Pensionsmyndigheten, 6. fondförvaltaren åtar sig att för varje år till Pensionsmyndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnader som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, och då ange hur stor del som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna, 7. fonden uppfyller krav på avkastningshistorik, 8. fonden uppfyller krav på minsta tillåtna förvaltat kapital utanför premiepensionssystemet, och 9. fondförvaltaren och fonden i övrigt uppfyller de villkor i fondavtalet som Pensionsmyndigheten bestämmer. Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan om fondavtal hos Pensionsmyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. Ändringen i andra stycket 2 är en följd av att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, benämnd EU:s gröna taxonomiförordning, ska börja tillämpas och att artiklarna 5-7 i den förordningen innehåller upplysningskrav som kompletterar dem som gäller enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Ändringen medför även att Pensionsmyndighetens granskning av fondförvaltare enligt 3 § tredje stycket 2 omfattar att fondförvaltare löpande uppfyller kravet att lämna sådan information som avses i EU:s gröna taxonomiförordning. En punktlista införs för de hänvisningar till EU-förordningar som finns i andra stycket 2. På samma sätt som hänvisningen till EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar är hänvisningen till EU:s gröna taxonomiförordning dynamisk, vilket innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 10.2 Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) 6 kap. 12 a § I artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 finns ytterligare bestämmelser om innehållet i hållbarhetsrapporten för ett företag som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt 10 § och som 1. är ett företag av allmänt intresse enligt artikel 2.1 a-c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/66/EEG och 83/340/EEG, och 2. under det senaste räkenskapsåret i genomsnitt har haft fler än 500 anställda. Paragrafen, som är ny, behandlar kompletterande krav på innehållet i en hållbarhetsrapport. Övervägandena finns i avsnitt 7. Paragrafen är en upplysningsbestämmelse om att det i artikel 8 i EU:s gröna taxonomiförordning finns ytterligare bestämmelser som ställer krav på vad en hållbarhetsrapport ska innehålla för de företag som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt 10 § och som dessutom omfattas av villkoren i de båda punkterna. Artikeln i förordningen har ett snävare tillämpningsområde än de bestämmelser om hållbarhetsrapportering som finns i 10-12, 13 och 14 §§ eftersom den bara gäller för företag som omfattas av en skyldighet att offentliggöra icke-finansiell information enligt artikel 19a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/66/EEG och 83/340/EEG, benämnt EU:s redovisningsdirektiv. Det rör sig om företag som är stora företag enligt EU:s redovisningsdirektiv, vilket i relevanta avseenden överensstämmer med de villkor som gäller enligt svensk rätt i 10 §, och som dessutom är företag av allmänt intresse enligt samma direktiv och uppfyller ett villkor i direktivet om ett visst antal anställda. Punkt 1 innehåller en hänvisning till definitionen av företag av allmänt intresse i artikel 2.1 a-c i EU:s redovisningsdirektiv, som något förenklat innebär att företaget ska vara ett s.k. noterat företag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag. Punkt 2 motsvarar det som anges i artikel 19a i EU:s redovisningsdirektiv om att företaget på balansdagen ska överskrida villkoret att under räkenskapsåret i genomsnitt ha haft 500 anställda. Upplysningsbestämmelsen gäller även för företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag enligt en hänvisning i 6 kap. 1 § den lagen, och för företag som omfattas av lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag enligt en hänvisning i 6 kap. 1 § den lagen. 7 kap. 2 § Ett moderföretag som är dotterföretag behöver inte upprätta koncernredovisning, om 1. företaget och dess samtliga dotterföretag omfattas av en koncernredovisning som upprättas av ett överordnat moderföretag, och 2. det överordnade moderföretagets koncernredovisning har upprättats och reviderats enligt a) lagstiftning som har tillkommit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/102/EU, b) internationella redovisningsstandarder som har antagits enligt förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 297/2008, eller c) redovisningsstandarder som Europeiska kommissionen har bedömt som likvärdiga med internationella redovisningsstandarder enligt b. Första stycket gäller även om något dotterföretag av skäl som anges i 5 § andra stycket inte omfattas av den upprättade koncernredovisningen. Ett moderföretag som med stöd av första stycket inte självt har upprättat någon koncernredovisning ska ge in det överordnade moderföretagets koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till registreringsmyndigheten enligt 8 kap. 3, 3 a och 3 c §§. Registreringsmyndigheten ska på det sätt som anges i 8 kap. 4 § kungöra att handlingarna har getts in. Om handlingarna inte är på svenska, får registreringsmyndigheten förelägga moderföretaget att ge in en bestyrkt översättning till svenska. Ett sådant föreläggande ska beslutas om någon begär det. Om moderföretaget, i fall det hade upprättat en koncernredovisning, enligt 8 kap. 3 och 16 §§ inte skulle ha varit skyldigt att ge in denna och koncernrevisionsberättelsen till registreringsmyndigheten, ska det som i nämnda paragrafer sägs om att handlingarna ska hållas tillgängliga i stället tillämpas på det överordnade moderföretagets koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse. Första stycket gäller inte, 1. om delägare som har en ägarandel i moderföretaget på minst tio procent senast sex månader före räkenskapsårets utgånghos moderföretagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan har krävt att en koncernredovisning ska upprättas, eller 2. om andelarna i moderföretaget eller överlåtbara värdepapper som moderföretaget har utfärdat är upptagna till handel på en reglerad marknad. Den som enligt första stycket inte upprättar någon koncernredovisning ska upplysa om detta i en not till årsredovisningen samt lämna uppgift om namn, organisations- eller personnummer och säte för det överordnade moderföretag som upprättar den i stycket nämnda koncernredovisningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från skyldigheten att upprätta koncernredovisning. Övervägandena finns i avsnitt 7. I första stycket 2 a görs en följdändring som innebär att hänvisningen till EU:s redovisningsdirektiv görs med förkortat omnämnande med anledning av att direktivet anges med fullständigt omnämnande i nya 6 kap. 12 a §. I första stycket 2 b görs en rättelse i fråga om benämningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 297/2008. 31 c § Hållbarhetsrapporten ska upprättas med tillämpning av 6 kap. 12 och 13 §§. Om förvaltningsberättelsen för koncernen innehåller en sådan uppgift som avses i 6 kap. 11 § andra stycket, tillämpas även 6 kap. 14 §. Det som sägs i 6 kap. 11, 12, 13 och 14 §§ om årsredovisningen ska i stället avse koncernredovisningen och det som sägs om företaget ska i stället avse koncernen. I artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 finns ytterligare bestämmelser om innehållet i hållbarhetsrapporten för ett moderföretag som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt 31 a § och som 1. är ett företag av allmänt intresse enligt artikel 2.1 a-c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU, och 2. ingår i en koncern som under det senaste räkenskapsåret i genomsnitt har haft fler än 500 anställda. Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ska iakttas när en hållbarhetsrapport ska upprättas för en koncern. Övervägandena finns i avsnitt 7. I andra stycket görs en följdändring med anledning av nya 6 kap. 12 a §. I tredje stycket, som är nytt, finns en upplysningsbestämmelse om att det i artikel 8 i EU:s gröna taxonomiförordning finns ytterligare bestämmelser som ställer krav på vad hållbarhetsrapporten ska innehålla för de företag som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt 31 a § och som dessutom omfattas av villkoren i de båda punkterna. Artikeln har ett snävare tillämpningsområde än de hittillsvarande bestämmelser som gäller för hållbarhetsrapportering enligt 31 a-31 c §§ eftersom den bara gäller företag som omfattas av en skyldighet att offentliggöra icke-finansiell information enligt artikel 29a i EU:s redovisningsdirektiv. Det rör sig om företag som är moderföretag i en stor koncern enligt EU:s redovisningsdirektiv, vilket överensstämmer med de villkor som gäller enligt svensk rätt i 31 a § första stycket, och som dessutom är företag av allmänt intresse enligt samma direktiv och uppfyller ett villkor i direktivet om ett visst antal anställda. Punkt 1 innehåller en hänvisning till definitionen av företag av allmänt intresse i artikel 2.1 a-c i EU:s redovisningsdirektiv, som något förenklat innebär att företaget ska vara ett s.k. noterat företag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag. Punkt 2 motsvarar villkoret om antalet anställda i artikel 29a i samma direktiv. Upplysningsbestämmelsen gäller även för företag som omfattas av lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag enligt en hänvisning i 7 kap. 2 § den lagen, och för företag som omfattas av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag enligt en hänvisning i 7 kap. 2 § den lagen. 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 4 kap. 15 § För varje värdepappersfond ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla 1. fondbestämmelserna, 2. de ytterligare uppgifter som behövs för att man ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den, 3. en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil, 4. uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§, 5. uppgifter om vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras i, 6. för det fall fondmedlen får placeras i derivatinstrument, uppgifter om i vilket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument kan påverka fondens riskprofil, och 7. uppgifter om fondbolagets ersättningspolicy. För en värdepappersfond som hänvisar till ett referensvärde som avses i artikel 3.1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 finns det i artikel 29.2 ytterligare bestämmelser om informationsbroschyrens innehåll. Bestämmelser om vad en informationsbroschyr ska innehålla finns även i 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. Paragrafen innehåller bestämmelser om den informationsbroschyr som ska finnas för varje värdepappersfond och om innehållet i broschyren. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I fjärde stycket införs en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om vad en informationsbroschyr ska innehålla även finns i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning. Dessa artiklar innehåller upplysningskrav som kompletterar dem som gäller enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Av 1 kap. 6 d § följer att det som anges om fondbolag i denna paragraf även gäller för förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond. 18 a § Bestämmelser om vad en årsberättelse ska innehålla finns även i 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852. Bestämmelser om vad en halvårsredogörelse ska innehålla finns även i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365. Paragrafen innehåller en upplysning om att bestämmelser om vad en årsberättelse och halvårsredogörelse ska innehålla även finns i vissa EU-förordningar. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I första stycket införs en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om vad en årsberättelse ska innehålla även finns i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning. Av 1 kap. 6 d § följer att det som anges om fondbolag i denna paragraf även gäller för förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond. Paragrafen gäller, genom hänvisningen i 12 kap. 10 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, även för AIF-förvaltare vid förvaltning av specialfonder. 10 kap. 11 § Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som anges i 1 § första stycket ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter till Finansinspektionen. Övervägandena finns i avsnitt 6.5. Ändringen i första stycket innebär att den årliga avgift till Finansinspektionen som fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag ska betala även ska avse inspektionens verksamhet enligt EU:s gröna taxonomiförordning. På samma sätt som hänvisningarna till övriga EU-förordningar i paragrafen är hänvisningen till EU:s gröna taxonomiförordning dynamisk, vilket innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 1 kap. 2 a § Bestämmelser som, utöver bestämmelserna i denna lag, gäller för den som tillhandahåller investeringsrådgivning eller portföljförvaltning enligt denna lag finns i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 2. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. Paragrafen innehåller en upplysning om att bestämmelser för den som tillhandahåller investeringsrådgivning eller portföljförvaltning enligt denna lag även finns i vissa EU-förordningar. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Ändringen innebär att upplysningsbestämmelsen kompletteras med en hänvisning till bestämmelserna i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning. Dessa artiklar innehåller upplysningskrav som kompletterar dem som gäller enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Upplysningskraven i EU:s gröna taxonomiförordning ska tilllämpas av den som tillhandahåller portföljförvaltning enligt definitionen i 4 c §. En punktlista införs för de hänvisningar till EU-förordningar som finns i paragrafen. 10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 10 kap. 1 § För varje EES-baserad alternativ investeringsfond som AIF-förvaltaren förvaltar och för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren marknadsför inom EES ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla uppgifter om 1. fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa eller investeringspolicyn kan ändras, 2. var mottagarfonden är etablerad om fonden är en matarfond till en alternativ investeringsfond samt information om var de underliggande fonderna är etablerade om fonden är en fond-i-fond, 3. de tillgångsslag som fonden får placera i och fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång, 4. de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden, 5. AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänsteleverantörer, 6. ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel i enlighet med 7 kap. 5 § för att täcka eventuella skadeståndsanspråk, 7. delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner, 8. principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden, 9. hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen samt förfarande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier, 10. avgifter och alla andra kostnader samt maximibelopp för direkta och indirekta avgifter och kostnader som belastar fondens investerare, 11. förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånligare villkor för någon investerare i fonden, 12. fondens primärmäklare samt relevanta arrangemang mellan sådan mäklare och fonden, 13. hur och när regelbunden information om fonden enligt 9 och 10 §§ lämnas, 14. den senaste årsberättelsen enligt 4 § och det senaste beräknade nettotillgångsvärdet (NAV) eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier, och 15. historisk avkastning. Bestämmelser om vad en informationsbroschyr ska innehålla finns även i 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. För en alternativ investeringsfond som omfattas av ett krav på att offentliggöra prospekt behöver AIF-förvaltaren endast lämna information enligt första stycket som inte redan framgår av prospektet. Paragrafen innehåller bestämmelser om den informationsbroschyr som ska finnas för varje alternativ investeringsfond som en AIF-förvaltare förvaltar respektive marknadsför inom EES och om innehållet i broschyren. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I andra stycket införs en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om vad en informationsbroschyr ska innehålla även finns i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning. Dessa artiklar innehåller upplysningskrav som kompletterar dem som gäller enligt EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar. 5 § Årsberättelsen ska innehålla 1. en balansräkning eller annan redovisning av tillgångar och skulder, 2. en resultaträkning, 3. en verksamhetsberättelse, 4. information om väsentliga förändringar i den information som ska lämnas enligt 1, 9 och 10 §§, och 5. information om ersättningar. Bestämmelser om vad en årsberättelse ska innehålla finns även i 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852. Uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sammanställas i enlighet med 1. bestämmelserna om redovisning i den alternativa investeringsfondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, i det land där fonden är etablerad, och 2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk. Paragrafen innehåller bestämmelser om den årsberättelse och halvårsredogörelse som en AIF-förvaltare ska lämna för varje alternativ investeringsfond som den förvaltar. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I andra stycket införs en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om vad en årsberättelse ska innehålla även finns i artiklarna 5-7 i EU:s gröna taxonomiförordning. 13 kap. 15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt 1. denna lag, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, och 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. AIF-förvaltare som anges i 1 § ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, e) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, f) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och g) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter till Finansinspektionen. Övervägandena finns i avsnitt 6.5. Ändringen i andra stycket innebär att den årliga avgift till Finansinspektionen som AIF-förvaltare ska betala även ska avse inspektionens verksamhet enligt EU:s gröna taxonomiförordning. På samma sätt som övriga hänvisningar till EU-förordningar i paragrafen är hänvisningen till EU:s gröna taxonomiförordning dynamisk, vilket innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 31 sidor Sammanfattning av promemorian I promemorian lämnas förslag till lagstiftningsåtgärder med anledning av EU:s gröna taxonomiförordning. Förslagen innebär i huvudsak följande. * Upplysningsbestämmelser införs i några lagar på fondområdet om att det i EU-förordningen finns ytterligare bestämmelser om vad en informationsbroschyr och en årsberättelse ska innehålla. * Fondförvaltare ska betala årliga avgifter för Finansinspektionens verksamhet enligt EU-förordningen. * Det införs ett krav på att fondförvaltare ska lämna information enligt EU-förordningen för att få ingå fondavtal med Pensionsmyndigheten. * Finansinspektionens tillsyn över vissa pensionsstiftelser som är tjänstepensionsinstitut utvidgas så att tillsynen även omfattar att pensionsstiftelserna följer EU-förordningen. * Det förtydligas att även små försäkringsförmedlare och värdepappersbolag med färre än tre anställda ska tillämpa EU-förordningen. * Upplysningsbestämmelser införs i årsredovisningslagen om att det i EU-förordningen finns ytterligare bestämmelser om vad en hållbarhetsrapport ska innehålla. Förslagen i promemorian behandlar inte frågan om vad som är miljömässigt hållbart. Den frågan behandlas i EU:s gröna taxonomiförordning och i delegerade akter som antas av kommissionen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022, vilket är den tidpunkt då EU:s gröna taxonomiförordning ska börja tillämpas i de delar som gäller förordningens klimatrelaterade miljömål. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken Härigenom föreskrivs att 64 kap. 17 c § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2021:102 Föreslagen lydelse 64 kap. 17 c § Ett fondavtal ingås efter ansökan av en fondförvaltare hos Pensionsmyndigheten. Om ansökan bifalls, är ett avtal ingånget mellan fondförvaltaren och Pensionsmyndigheten. Pensionsmyndigheten ska bifalla ansökan, om 1. fondförvaltaren uppfyller krav på verksamhetshistorik, 2. fondförvaltaren lämnar och åtar sig att lämna sådan information som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, 2. fondförvaltaren lämnar och åtar sig att lämna sådan information som avses i a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och b) artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, 3. fondförvaltaren åtar sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 4 kap. 15, 16 a och 18 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja förvaltarens fond i premiepensionssystemet, 4. fondförvaltaren åtar sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar, 5. fondförvaltaren åtar sig att, med eller utan prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av Pensionsmyndigheten, 6. fondförvaltaren åtar sig att för varje år till Pensionsmyndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnader som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, och då ange hur stor del som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna, 7. fonden uppfyller krav på avkastningshistorik, 8. fonden uppfyller krav på minsta tillåtna förvaltat kapital utanför premiepensionssystemet, och 9. fondförvaltaren och fonden i övrigt uppfyller de villkor i fondavtalet som Pensionsmyndigheten bestämmer. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2021:103 Föreslagen lydelse 34 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse förvaltas i enlighet med 10 a § första stycket andra meningen och andra stycket, 10 b-10 l och 10 n §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 d och 16 a-16 l §§ samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Finansinspektionen ska också utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket följer 1. artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012, och 1. artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) Härigenom föreskrivs i fråga om årsredovisningslagen (1995:1554) dels att 7 kap. 2 och 31 c §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 6 kap. 12 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 12 a § I artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 finns ytterligare bestämmelser om innehållet i hållbarhetsrapporten för ett företag som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt 10 § och som 1. är ett företag av allmänt intresse enligt artikel 2.1 a-c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/66/EEG och 83/340/EEG, och 2. under det senaste räkenskapsåret i genomsnitt har haft fler än 500 anställda. 7 kap. 2 § Ett moderföretag som är dotterföretag behöver inte upprätta koncernredovisning, om 1. företaget och dess samtliga dotterföretag omfattas av en koncernredovisning som upprättas av ett överordnat moderföretag, och 2. det överordnade moderföretagets koncernredovisning har upprättats och reviderats enligt a) lagstiftning som har tillkommit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/102/EU, a) lagstiftning som har tillkommit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/102/EU, b) internationella redovisningsstandarder som har antagits enligt förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 297/2008, eller b) internationella redovisningsstandarder som har antagits enligt förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 297/2008, eller c) redovisningsstandarder som Europeiska kommissionen har bedömt som likvärdiga med internationella redovisningsstandarder enligt b. Första stycket gäller även om något dotterföretag av skäl som anges i 5 § andra stycket inte omfattas av den upprättade koncernredovisningen. Ett moderföretag som med stöd av första stycket inte självt har upprättat någon koncernredovisning ska ge in det överordnade moderföretagets koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till registreringsmyndigheten enligt 8 kap. 3, 3 a och 3 c §§. Registreringsmyndigheten ska på det sätt som anges i 8 kap. 4 § kungöra att handlingarna har getts in. Om handlingarna inte är på svenska, får registreringsmyndigheten förelägga moderföretaget att ge in en bestyrkt översättning till svenska. Ett sådant föreläggande ska beslutas om någon begär det. Om moderföretaget, i fall det hade upprättat en koncernredovisning, enligt 8 kap. 3 och 16 §§ inte skulle ha varit skyldigt att ge in denna och koncernrevisionsberättelsen till registreringsmyndigheten, ska det som i nämnda paragrafer sägs om att handlingarna ska hållas tillgängliga i stället tillämpas på det överordnade moderföretagets koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse. Första stycket gäller inte, 1. om delägare som har en ägarandel i moderföretaget på minst tio procent senast sex månader före räkenskapsårets utgång hos moderföretagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan har krävt att en koncernredovisning ska upprättas, eller 2. om andelarna i moderföretaget eller överlåtbara värdepapper som moderföretaget har utfärdat är upptagna till handel på en reglerad marknad. Den som enligt första stycket inte upprättar någon koncernredovisning ska upplysa om detta i en not till årsredovisningen samt lämna uppgift om namn, organisations- eller personnummer och säte för det överordnade moderföretag som upprättar den i stycket nämnda koncernredovisningen. 31 c § Hållbarhetsrapporten ska upprättas med tillämpning av 6 kap. 12 och 13 §§. Om förvaltningsberättelsen för koncernen innehåller en sådan uppgift som avses i 6 kap. 11 § andra stycket, tillämpas även 6 kap. 14 §. Det som sägs i 6 kap. 11-14 §§ om årsredovisningen ska i stället avse koncernredovisningen och det som sägs om företaget ska i stället avse koncernen. Det som sägs i 6 kap. 11, 12, 13 och 14 §§ om årsredovisningen ska i stället avse koncernredovisningen och det som sägs om företaget ska i stället avse koncernen. I artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 finns ytterligare bestämmelser om innehållet i hållbarhetsrapporten för ett moderföretag som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt 31 a § och 1. som är ett företag av allmänt intresse enligt artikel 2.1 a-c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU, och 2. vars koncern under det senaste räkenskapsåret i genomsnitt har haft fler än 500 anställda. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs att 4 kap. 15 och 18 a §§ och 10 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2021:105 Föreslagen lydelse 4 kap. 15 § För varje värdepappersfond ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla 1. fondbestämmelserna, 2. de ytterligare uppgifter som behövs för att man ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den, 3. en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil, 4. uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§, 5. uppgifter om vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras i, 6. för det fall fondmedlen får placeras i derivatinstrument, uppgifter om i vilket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument kan påverka fondens riskprofil, och 7. uppgifter om fondbolagets ersättningspolicy. För en värdepappersfond som hänvisar till ett referensvärde som avses i artikel 3.1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 finns det i artikel 29.2 ytterligare bestämmelser om informationsbroschyrens innehåll. Bestämmelser om vad en informationsbroschyr ska innehålla finns även i 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, och 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. 18 a § Bestämmelser om vad en årsberättelse ska innehålla finns även i 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, och 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088. 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852. Bestämmelser om vad en halvårsredogörelse ska innehålla finns även i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365. 10 kap. 11 § Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som anges i 1 § första stycket ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, och b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, samt c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 a och 2 b §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2021:106 Föreslagen lydelse 1 kap. 2 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn finns bestämmelser som, utöver bestämmelserna i denna lag, gäller för den som tillhandahåller investeringsrådgivning eller portföljförvaltning enligt denna lag. Bestämmelser som, utöver bestämmelserna i denna lag, gäller för den som tillhandahåller investeringsrådgivning eller portföljförvaltning enligt denna lag finns i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 2. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. 2 b § Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 ska även gälla för Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 och i artik- larna 5-7 i Europaparlaments och rådets förordning (EU) 2020/852 ska även gälla för 1. värdepappersbolag som - tillhandahåller investeringsrådgivning, och - har färre än tre anställda, och 2. utländska värdepappersföretag som - driver värdepappersrörelse från filial i Sverige eller genom att använda anknutna ombud som är etablerade i Sverige, - tillhandahåller investeringsrådgivning, och - har färre än tre anställda. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 10 kap. 1 och 5 §§ och 13 kap. 15 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2021:107 Föreslagen lydelse 10 kap. 1 § För varje EES-baserad alternativ investeringsfond som AIF-förvaltaren förvaltar och för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren marknadsför inom EES ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla uppgifter om 1. fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa eller investeringspolicyn kan ändras, 2. var mottagarfonden är etablerad om fonden är en matarfond till en alternativ investeringsfond samt information om var de underliggande fonderna är etablerade om fonden är en fond-i-fond, 3. de tillgångsslag som fonden får placera i och fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång, 4. de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden, 5. AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänsteleverantörer, 6. ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel i enlighet med 7 kap. 5 § för att täcka eventuella skadeståndsanspråk, 7. delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner, 8. principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden, 9. hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen samt förfarande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier, 10. avgifter och alla andra kostnader samt maximibelopp för direkta och indirekta avgifter och kostnader som belastar fondens investerare, 11. förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånligare villkor för någon investerare i fonden, 12. fondens primärmäklare samt relevanta arrangemang mellan sådan mäklare och fonden, 13. hur och när regelbunden information om fonden enligt 9 och 10 §§ lämnas, 14. den senaste årsberättelsen enligt 4 § och det senaste beräknade nettotillgångsvärdet (NAV) eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier, och 15. historisk avkastning. Bestämmelser om vad en informationsbroschyr ska innehålla finns även i 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, och 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. För en alternativ investeringsfond som omfattas av ett krav på att offentliggöra prospekt behöver AIF-förvaltaren endast lämna information enligt första stycket som inte redan framgår av prospektet. 5 § Årsberättelsen ska innehålla 1. en balansräkning eller annan redovisning av tillgångar och skulder, 2. en resultaträkning, 3. en verksamhetsberättelse, 4. information om väsentliga förändringar i den information som ska lämnas enligt 1, 9 och 10 §§, och 5. information om ersättningar. Bestämmelser om vad en årsberättelse ska innehålla finns även i 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, och 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088. 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852. Uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sammanställas i enlighet med 1. bestämmelserna om redovisning i den alternativa investeringsfondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, i det land där fonden är etablerad, och 2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk. 13 kap. 15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt 1. denna lag, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, och 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. AIF-förvaltare som anges i 1 § ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, e) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, och e) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, f) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, samt f) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och g) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 a och 1 b §§ lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2021:108 Föreslagen lydelse 6 kap. 1 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn finns bestämmelser som, utöver bestämmelserna i denna lag, gäller för rådgivning om försäkringsbaserade investeringsprodukter. Bestämmelser som, utöver bestämmelserna i denna lag, gäller för rådgivning om försäkringsbaserade investeringsprodukter finns i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 2. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. 1 b § Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 ska även gälla för försäkringsförmedlare som har färre än tre anställda. Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 och i artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning 2020/852 ska även gälla för försäkringsförmedlare som har färre än tre anställda. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förteckning över remissinstanserna Följande remissinstanser har kommit in med yttranden: Bokföringsnämnden, FAR, Finansbolagens förening, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Förvaltningsrätten i Stockholm, Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), Kammarrätten i Stockholm, Konkurrensverket, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Pensionsmyndigheten, Regelrådet, Revisorsinspektionen, Riksgäldskontoret, Sparbankernas Riksförbund, Svenska pensionsstiftelsers förening (SPFA), Svenskt Näringsliv, Sveriges riksbank och Swedish House of Finance vid Handelshögskolan i Stockholm. Därutöver har yttrande kommit in från 2030-sekretariatet och Rådet för finansiell rapportering. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna synpunkter: Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Föreningen Svensk Värdepappersmarknad, Företagarna, Försäkringsjuridiska föreningen, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå, Miljömärkning Sverige AB, Näringslivets regelnämnd, Pensionärernas Riksorganisation, Riksrevisionen, Sjunde AP-fonden, SPF Seniorerna, Svensk Försäkring, Svenska försäkringsförmedlares förening (SFM), Sveriges Finansanalytikers förening, Sveriges Forum för hållbara investeringar (SWESIF), Sveriges Konsumenter, Sveriges Pensionärers Riksförbund, Swedish Private Equity & Venture Capital Association (SVCA), Tjänstepensionsförbundet, Utländska försäkringsbolags förening och Världsnaturfonden (WWF). Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken Härigenom föreskrivs att 64 kap. 17 c § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 64 kap. 17 c § Ett fondavtal ingås efter ansökan av en fondförvaltare hos Pensionsmyndigheten. Om ansökan bifalls, är ett avtal ingånget mellan fondförvaltaren och Pensionsmyndigheten. Pensionsmyndigheten ska bifalla ansökan, om 1. fondförvaltaren uppfyller krav på verksamhetshistorik, 2. fondförvaltaren lämnar och åtar sig att lämna sådan information som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, 2. fondförvaltaren lämnar och åtar sig att lämna sådan information som avses i a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och b) artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, 3. fondförvaltaren åtar sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 4 kap. 15, 16 a och 18 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja förvaltarens fond i premiepensionssystemet, 4. fondförvaltaren åtar sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar, 5. fondförvaltaren åtar sig att, med eller utan prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av Pensionsmyndigheten, 6. fondförvaltaren åtar sig att för varje år till Pensionsmyndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnader som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, och då ange hur stor del som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna, 7. fonden uppfyller krav på avkastningshistorik, 8. fonden uppfyller krav på minsta tillåtna förvaltat kapital utanför premiepensionssystemet, och 9. fondförvaltaren och fonden i övrigt uppfyller de villkor i fondavtalet som Pensionsmyndigheten bestämmer. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) Härigenom föreskrivs i fråga om årsredovisningslagen (1995:1554) dels att 7 kap. 2 och 31 c §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 6 kap. 12 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 12 a § I artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 finns ytterligare bestämmelser om innehållet i hållbarhetsrapporten för ett företag som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt 10 § och som 1. är ett företag av allmänt intresse enligt artikel 2.1 a-c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/66/EEG och 83/340/EEG, och 2. under det senaste räkenskapsåret i genomsnitt har haft fler än 500 anställda. 7 kap. 2 § Ett moderföretag som är dotterföretag behöver inte upprätta koncernredovisning, om 1. företaget och dess samtliga dotterföretag omfattas av en koncernredovisning som upprättas av ett överordnat moderföretag, och 2. det överordnade moderföretagets koncernredovisning har upprättats och reviderats enligt a) lagstiftning som har tillkommit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/102/EU, a) lagstiftning som har tillkommit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/102/EU, b) internationella redovisningsstandarder som har antagits enligt förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 297/2008, eller b) internationella redovisningsstandarder som har antagits enligt förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 297/2008, eller c) redovisningsstandarder som Europeiska kommissionen har bedömt som likvärdiga med internationella redovisningsstandarder enligt b. Första stycket gäller även om något dotterföretag av skäl som anges i 5 § andra stycket inte omfattas av den upprättade koncernredovisningen. Ett moderföretag som med stöd av första stycket inte självt har upprättat någon koncernredovisning ska ge in det överordnade moderföretagets koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till registreringsmyndigheten enligt 8 kap. 3, 3 a och 3 c §§. Registreringsmyndigheten ska på det sätt som anges i 8 kap. 4 § kungöra att handlingarna har getts in. Om handlingarna inte är på svenska, får registreringsmyndigheten förelägga moderföretaget att ge in en bestyrkt översättning till svenska. Ett sådant föreläggande ska beslutas om någon begär det. Om moderföretaget, i fall det hade upprättat en koncernredovisning, enligt 8 kap. 3 och 16 §§ inte skulle ha varit skyldigt att ge in denna och koncernrevisionsberättelsen till registreringsmyndigheten, ska det som i nämnda paragrafer sägs om att handlingarna ska hållas tillgängliga i stället tillämpas på det överordnade moderföretagets koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse. Första stycket gäller inte, 1. om delägare som har en ägarandel i moderföretaget på minst tio procent senast sex månader före räkenskapsårets utgång hos moderföretagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan har krävt att en koncernredovisning ska upprättas, eller 2. om andelarna i moderföretaget eller överlåtbara värdepapper som moderföretaget har utfärdat är upptagna till handel på en reglerad marknad. Den som enligt första stycket inte upprättar någon koncernredovisning ska upplysa om detta i en not till årsredovisningen samt lämna uppgift om namn, organisations- eller personnummer och säte för det överordnade moderföretag som upprättar den i stycket nämnda koncernredovisningen. 31 c § Hållbarhetsrapporten ska upprättas med tillämpning av 6 kap. 12 och 13 §§. Om förvaltningsberättelsen för koncernen innehåller en sådan uppgift som avses i 6 kap. 11 § andra stycket, tillämpas även 6 kap. 14 §. Det som sägs i 6 kap. 11-14 §§ om årsredovisningen ska i stället avse koncernredovisningen och det som sägs om företaget ska i stället avse koncernen. Det som sägs i 6 kap. 11, 12, 13 och 14 §§ om årsredovisningen ska i stället avse koncernredovisningen och det som sägs om företaget ska i stället avse koncernen. I artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 finns ytterligare bestämmelser om innehållet i hållbarhetsrapporten för ett moderföretag som ska upprätta en hållbarhetsrapport enligt 31 a § och 1. som är ett företag av allmänt intresse enligt artikel 2.1 a-c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU, och 2. vars koncern under det senaste räkenskapsåret i genomsnitt har haft fler än 500 anställda. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs att 4 kap. 15 och 18 a §§ och 10 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 15 § För varje värdepappersfond ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla 1. fondbestämmelserna, 2. de ytterligare uppgifter som behövs för att man ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den, 3. en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil, 4. uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§, 5. uppgifter om vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras i, 6. för det fall fondmedlen får placeras i derivatinstrument, uppgifter om i vilket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument kan påverka fondens riskprofil, och 7. uppgifter om fondbolagets ersättningspolicy. För en värdepappersfond som hänvisar till ett referensvärde som avses i artikel 3.1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 finns det i artikel 29.2 ytterligare bestämmelser om informationsbroschyrens innehåll. Bestämmelser om vad en informationsbroschyr ska innehålla finns även i 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, och 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. 18 a § Bestämmelser om vad en årsberättelse ska innehålla finns även i 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, och 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088. 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852. Bestämmelser om vad en halvårsredogörelse ska innehålla finns även i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365. 10 kap. 11 § Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som anges i 1 § första stycket ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, och b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, samt c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn finns bestämmelser som, utöver bestämmelserna i denna lag, gäller för den som tillhandahåller investeringsrådgivning eller portföljförvaltning enligt denna lag. Bestämmelser som, utöver bestämmelserna i denna lag, gäller för den som tillhandahåller investeringsrådgivning eller portföljförvaltning enligt denna lag finns i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 2. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att 10 kap. 1 och 5 §§ och 13 kap. 15 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 1 § För varje EES-baserad alternativ investeringsfond som AIF-förvaltaren förvaltar och för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren marknadsför inom EES ska det finnas en aktuell informationsbroschyr. Informationsbroschyren ska innehålla uppgifter om 1. fondens investeringsstrategi och mål samt de omständigheter under vilka dessa eller investeringspolicyn kan ändras, 2. var mottagarfonden är etablerad om fonden är en matarfond till en alternativ investeringsfond samt information om var de underliggande fonderna är etablerade om fonden är en fond-i-fond, 3. de tillgångsslag som fonden får placera i och fondens riskprofil, inklusive information om användande av finansiell hävstång, 4. de viktigaste rättsliga följderna av en investering i fonden, 5. AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, revisorer och andra tjänsteleverantörer, 6. ansvarsförsäkring eller tillgängliga medel i enlighet med 7 kap. 5 § för att täcka eventuella skadeståndsanspråk, 7. delegering av förvaltnings- och förvaringsfunktioner, 8. principer och rutiner för värdering av tillgångarna i fonden, 9. hantering av likviditetsrisker och rätt till inlösen samt förfarande och villkor för emission och försäljning av andelar eller aktier, 10. avgifter och alla andra kostnader samt maximibelopp för direkta och indirekta avgifter och kostnader som belastar fondens investerare, 11. förvaltarens principer för likabehandling av investerare och rätt till förmånligare villkor för någon investerare i fonden, 12. fondens primärmäklare samt relevanta arrangemang mellan sådan mäklare och fonden, 13. hur och när regelbunden information om fonden enligt 9 och 10 §§ lämnas, 14. den senaste årsberättelsen enligt 4 § och det senaste beräknade nettotillgångsvärdet (NAV) eller marknadsvärdet för fondens andelar eller aktier, och 15. historisk avkastning. Bestämmelser om vad en informationsbroschyr ska innehålla finns även i 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, och 1. artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. 2. artiklarna 6-9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. För en alternativ investeringsfond som omfattas av ett krav på att offentliggöra prospekt behöver AIF-förvaltaren endast lämna information enligt första stycket som inte redan framgår av prospektet. 5 § Årsberättelsen ska innehålla 1. en balansräkning eller annan redovisning av tillgångar och skulder, 2. en resultaträkning, 3. en verksamhetsberättelse, 4. information om väsentliga förändringar i den information som ska lämnas enligt 1, 9 och 10 §§, och 5. information om ersättningar. Bestämmelser om vad en årsberättelse ska innehålla finns även i 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, och 1. artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365, 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088. 2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och 3. artiklarna 5-7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852. Uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sammanställas i enlighet med 1. bestämmelserna om redovisning i den alternativa investeringsfondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, i det land där fonden är etablerad, och 2. fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk. 13 kap. 15 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt 1. denna lag, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, 3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, 4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, och 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. AIF-förvaltare som anges i 1 § ska betala en årlig avgift för 1. Finansinspektionens verksamhet enligt a) denna lag, b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760, e) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, och e) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131, f) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, samt f) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088, och g) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852, samt 2. Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Skyldigheten att betala en årlig avgift gäller även utländska AIF-förvaltare som förvaltar sådana alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen har tillsyn över enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2021-06-18 Närvarande: F.d. justitierådet Ella Nyström samt justitieråden Per Classon och Stefan Johansson Lagstiftningsåtgärder med anledning av EU:s gröna taxonomiförordning Enligt en lagrådsremiss den 10 juni 2021 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i socialförsäkringsbalken, 2. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554), 3. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 4. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 5. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Johan Hedberg och rättssakkunnige Emil Boqvist. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 september 2021 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Bolund, Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Hallberg, Nordmark Föredragande: statsrådet Lindhagen Regeringen beslutar proposition Lagstiftningsåtgärder med anledning av EU:s gröna taxonomiförordning