Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2020/21:87 Godkännande av rådets beslut om systemet för EU:s egna medel för perioden 2021 och framåt Prop. 2020/21:87 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 4 februari 2021 Stefan Löfven Magdalena Andersson (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 17-21 juli 2020 träffades en överenskommelse om dels en flerårig budgetram och ett antal reformer på EU-budgetens utgiftssida, dels ett antal ändringar i EU-budgetens finansieringssystem, inklusive systemet för de s.k. egna medlen. De delar av överenskommelsen som rör ändringar i EU-budgetens finansieringssystem har därefter formaliserats i ett beslut av Europeiska unionens råd den 14 december 2020. För att beslutet ska bli giltigt krävs enligt artikel 311 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ett nationellt godkännande i enlighet med respektive medlemsstats konstitutionella krav. I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna rådets beslut. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Ärendet och dess beredning 4 3 Finansieringssystemets uppbyggnad och överenskomna ändringar i systemet 5 3.1 Finansieringssystemets uppbyggnad 5 3.2 Europeiska kommissionens ursprungliga förslag 5 3.3 Sveriges ståndpunkt i förhandlingarna 6 3.4 Överenskomna ändringar i finansieringssystemet 8 4 Redogörelse för innehållet i rådets beslut 11 4.1 Syfte 11 4.2 Kategorier av egna medel och specifika metoder för att beräkna dessa 11 4.3 Tak för egna medel 12 4.4 Användning av medel som lånats upp på kapitalmarknaderna 13 4.5 Extraordinära och tillfälliga ytterligare medel för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen 13 4.6 Extraordinär och tillfällig höjning av taken för egna medel för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen 13 4.7 Universalitetsprincipen 14 4.8 Överföring av överskott 14 4.9 Uppbörd av egna medel och tillhandahållande av dem till kommissionen 14 4.10 Genomförandeåtgärder 15 4.11 Slutbestämmelser och övergångsbestämmelser 15 4.12 Ikraftträdande 15 5 Godkännande av rådets beslut 16 Bilaga Rådets beslut om systemet för EU:s egna medel för perioden 2021 och framåt 17 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 2021 27 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Europeiska unionens råds beslut av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av beslut 2014/335/EU, Euratom. 2 Ärendet och dess beredning Europeiska kommissionen presenterade den 2 maj 2018 ett förslag till regelverk för ett modifierat system för EU:s s.k. egna medel (KOM[2018] 325-328), dvs. de inkomstkällor som huvudsakligen finansierar EU:s utgifter. Kommissionen presenterade därefter den 27 maj 2020 ett reviderat förslag till beslut om EU:s egna medel (KOM [2020] 445). Förslaget var en del i ett större lagstiftningspaket om den fleråriga budgetramen (MFF) för 2021-2027. De reviderade förslagen föranleddes av spridningen av sjukdomen covid-19. Kommissionens förslag till rådets beslut om egna medel skulle träda ikraft 2021 och ersätta rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel (2014/335/EU, Euratom). Kommissionens förslag till beslut behandlades i rådet under tiden juni 2018-januari 2020. Kommissionens reviderade förslag behandlades i rådet i juni 2020. Det stod då klart att egna medel baserade på volymen icke materialåtervunnen förpackningsplast under vissa förutsättningar kunde accepteras inom ramen för en övergripande uppgörelse om MFF och Europeiska unionens återhämtningsinstrument. Regeringskansliet har i faktapromemorian Förslag till system för EU:s egna medel för perioden från 2021 och framåt (2017/18:FPM92) redogjort för innehållet i kommissionens förslag till rådets beslut om systemet för egna medel och till ändringar i berörda rättsakter. Regeringen har även i de årliga skrivelserna till riksdagen om verksamheten i Europeiska unionen redogjort för förhandlingarna om den fleråriga budgetramen för 2021-2027. Företrädare för regeringen har vidare vid flera tillfällen haft överläggningar med finansutskottet och skatteutskottet beträffande såväl de föreslagna ändringarna av systemet för egna medel som förhandlingsarbetet. Regeringen har även kontinuerligt samrått med EU-nämnden avseende dessa frågor. Regeringskansliet har i faktapromemorian Reviderat förslag till flerårig budgetram för perioden 2021-2027 och förslag om inrättande av instrument för att stödja återhämtningen efter covid-19-pandemin (2019/20:FPM49) redogjort för innehållet i kommissionens reviderade förslag om egna medel. Vid mötet den 17-21 juli 2020 antog stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet gemensamt slutsatser kring EU:s fleråriga budgetram för perioden 2021-2027, inrättandet av ett nytt återhämtningsinstrument för Europeiska unionen samt revideringar av systemet för Europeiska unionens egna medel. Regeringen samrådde inför och under detta möte kontinuerligt med EU-nämnden för att vid mötets avslutande kunna ge stöd åt Europeiska rådets slutsatser. Tullverket, Skatteverket, Kammarkollegiet och Riksgäldskontoret har hittills ansvarat för tillämpningen av rådets beslut om systemet för egna medel i Sverige. Det nya beslutet om egna medel kommer även att tillämpas av Naturvårdsverket. Berörda myndigheter har under beredningen av denna proposition getts tillfälle att yttra sig över rådets beslut. 3 Finansieringssystemets uppbyggnad och överenskomna ändringar i systemet 3.1 Finansieringssystemets uppbyggnad Utformningen av systemet för EU:s egna medel är avgörande för dels finansieringen av EU:s verksamhet, dels fördelningen av finansieringen mellan medlemsstaterna. Den exakta storleken på medlemsstaternas årliga avgifter beror emellertid på de faktiska utbetalningarna från EU-budgeten och den relativa utvecklingen av medlemsstaternas ekonomier. Finansieringssystemets utformning regleras i rådets beslut om systemet för egna medel. Det finns tre typer av egna medel: s.k. traditionella egna medel (tullar och liknande avgifter samt särskilda sockeravgifter), medel som baseras på medlemsstaternas mervärdesskattebas och medel som baseras på medlemsstaternas bruttonationalinkomst (BNI). Såväl mervärdesskattebasen som BNI omfattas av gemensamma definitioner. EU-budgeten finansieras till en mindre del även av skatter på löner och pensioner samt pensionsavgifter för anställda vid EU-institutionerna, bidrag från medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, böter samt en del andra mindre intäktsposter. Systemet för egna medel innehåller särskilda bestämmelser som reducerar vissa medlemsstaters avgifter. Den såväl i absoluta som i relativa tal mest betydelsefulla av dessa reduktioner har fram t.o.m. 2020 varit Förenade kungarikets särskilda reduktion, även kallad den brittiska rabatten. Reduktionerna har i sin nuvarande form utvecklats från 1984 och framåt och omfattar Förenade kungariket, Nederländerna, Sverige, Tyskland, Danmark och Österrike. Den brittiska rabatten tillämpades fram t.o.m. den 31 januari 2020. Sverige har enligt rådets beslut om systemet för egna medel av den 26 maj 2014 tre slags reduktioner: en begränsning av Sveriges finansieringsandel av det Förenade kungarikets reduktion till 25 procent av den normala finansieringsandelen, en nedsättning av uttagsatsen för den del av avgiften som baseras på mervärdeskattebasen från 0,30 till 0,15 procent och en reduktion av den del av avgiften som baseras på BNI med 185 miljoner euro per år (i 2011 års prisnivå). 3.2 Europeiska kommissionens ursprungliga förslag Det förslag till modifierat system för egna medel som kommissionen antog i maj 2018 innebar i huvudsak följande: - ett reviderat tak för egna medel från 1,23 procent till 1,29 procent av BNI mätt som betalningar och från 1,29 procent till 1,35 procent mätt som åtaganden, - en sänkt andel av intäkter från traditionella egna medel (tullintäkter) som medlemsstaterna får behålla för att täcka kostnader för uppbörd från 20 procent till 10 procent, - en förändrad och förenklad modell för beräkning av den mervärdesskattebaserade inkomstkällan, - införande av nya egna medel i form av en andel av intäkterna från försäljningen av utsläppsrätter inom ramen för Europeiska unionens system för utsläppshandel, - införande av nya egna medel i form av en avgift baserad på volymen icke-materialåtervunna plastförpackningar i respektive medlemsstat, - införande av nya egna medel fr.o.m. 2023 baserade på den föreslagna gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (CCCTB), beräknad som en viss procentsats på värdet av de skattepliktiga vinsterna för de företag för vilka CCCTB ska vara obligatorisk, samt - en modell för utfasning av samtliga reduktioner inom systemet för egna medel under perioden 2021-2025. Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen leder till en minskning av Europeiska unionens samlade BNI, vilket ger upphov till en minskning av marginalen mellan utgifter och intäkter till unionens budget och taken för egna medel. Kommissionen föreslog därför en höjning av taken för de egna medlen. Kommissionens förslag föregicks av en diskussion om reformer som sträcker sig tillbaka till åtminstone Europiska rådets uppgörelse om budgetramen för perioden 2014-2020 i februari 2013. Som en del av slutuppgörelsen för budgetramen antogs en gemensam deklaration av kommissionen, rådet och Europaparlamentet om inrättandet av en högnivågrupp för översyn av systemet för egna medel. Gruppen kom att ledas av Mario Monti och presenterade sina förslag i en slutrapport den 17 januari 2017. Kommissionen har vid framtagandet av sina förslag inför beslutet om budgetramen för perioden 2021-2027 i viss utsträckning följt de rekommendationer som gruppen lämnade. Kommissionen motiverade bl.a. sitt förslag med att det befintliga systemet för egna medel fungerade otillfredsställande och att tiden var inne för att ta steg mot att utveckla nya former för finansiering för EU-budgeten. Framför allt ansåg kommissionen att EU-budgetens inkomster i för stor utsträckning bestod av bidrag från medlemsstaterna. Ett mål var därför att minska budgetens beroende av den betydande del av medlemsstaternas bidrag som baseras på ländernas BNI. 3.3 Sveriges ståndpunkt i förhandlingarna Riksdagen har beslutat om att Sverige ska verka för effektivitet och återhållsamhet i EU-budgeten samt en kostnadseffektiv användning av EU:s budgetmedel (prop. 1994/95:40 bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). Finansutskottet och EU-nämnden har bekräftat denna hållning genom att ställa sig bakom regeringens prioriteringar inför förhandlingen om den fleråriga budgetramen för perioden 2021-2027. Regeringen har mot denna bakgrund, och i syfte att begränsa Sveriges EU-avgift, verkat för en reformering och modernisering av EU-budgetens utgiftssida, med en minskning av den totala utgiftsvolymen och omprioriteringar mellan utgiftsrubrikerna. I den mån tillräckliga reformer inte uppnås på EU-budgetens utgiftssida anser regeringen att det även fortsättningsvis bör krävas korrigeringar av vissa länders EU-avgift i form av exempelvis reduktioner på inkomstsidan. I annat fall riskerar vissa medlemsstater, däribland Sverige, få betala oproportionerligt höga brutto- och nettoavgifter till EU:s budget. Nettoavgiften avspeglar skillnaden mellan vad en medlemsstat betalar till EU-budgeten och vad medlemsstaten får tillbaka i form av stöd och bidrag för olika ändamål. Med anledning av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen ansåg regeringen att unionens budget behövde minska med en andel som var proportionerlig till Förenade kungarikets bidrag till budgeten, vilket skulle regleras genom ett årligt utgiftstak om högst 1 procent av unionens samlade BNI. I syfte att stärka det gemensamma ansvarstagandet kring unionens migrationspolitik och respekten för gemensamma värden ansåg regeringen att ett regelverk borde införas som begränsar tillgången till unionens budget för de medlemsstater som inte respekterar gemensamt överenskomna principer på dessa områden. Regeringen förordade även en mer effektiv kontroll av hur unionens medel används. Regeringen delade inte kommissionens bedömning att det förelåg behov av långtgående förändringar av systemet för egna medel, särskilt då reformambitionerna på utgiftssidan i förslaget till flerårig budgetram för 2021-2027 var begränsade. Inte heller i övrigt ansågs några sådana ändringar ligga i Sveriges intresse. De föreslagna förändringarna i systemet för egna medel bedömdes vidare inte resultera i den förenkling och robusthet som kommissionen hade eftersträvat. Framför allt ansågs förslaget till avskaffade reduktioner för samtliga medlemsstater leda till förstärkta obalanser mellan medlemsstaterna. Regeringen motsatte sig mot denna bakgrund huvudsakligen de betydande strukturella förändringarna av systemet, t.ex. införandet av de nya intäktskällorna, och i synnerhet förslaget att göra en andel av den föreslagna gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen till en bas för nya egna medel. Regeringen motsatte sig vidare att de faktiska uttagsatserna för egna medel skulle regleras i någon annan rättsakt än beslutet om systemet för egna medel. Regeringens uppfattning är vidare att en rättvis fördelning av finansieringsbördan, i synnerhet i fråga om den stora skillnaden mellan medlemsstaternas nettobidrag till unionens budget samt avgiftsförändringar, är en central fråga för EU-budgetens legitimitet. Även med de reduktioner som tillämpades 2014-2020 var Sverige en betydande nettobetalare till EU-budgeten. Systemet för egna medel, inklusive reduktionerna, utgör en noggrant utformad balans mellan budgetens inkomst- och utgiftssida. Två av Sveriges reduktioner (den nedsatta uttagsatsen för den mervärdesskattebaserade avgiften och begränsningen av den BNI-baserade avgiften) var tidsbegränsade och löpte ut den 31 december 2020. Den tredje reduktionen upphörde vid samma datum med anledning av Förenade Kungarikets utträde ur Europeiska unionen den 31 januari 2020 2020 och det övergångsavtal som tecknades mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket, vilket reglerade landets fortsatta deltagande i unionens budget för helåret 2020. I förhandlingarna om den fleråriga budgetramen verkade regeringen för att värdet på de svenska reduktionerna skulle bibehållas. 3.4 Överenskomna ändringar i finansieringssystemet Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 17-21 juli 2020 träffades en överenskommelse om dels en flerårig budgetram inklusive ett återhämtningsinstrument och ett antal reformer på EU-budgetens utgiftssida, dels om ett antal ändringar i EU-budgetens finansieringssystem, inklusive systemet för egna medel. Nedan följer en kort presentation av de ändringar som berör systemet för egna medel. En mer detaljerad beskrivning av innehållet i beslutet om egna medel finns i avsnitt 4. Taket för de egna medlen justeras Överenskommelsen innebär att taken för de egna medlen justeras upp från 1,29 till 1,46 procent av medlemsstaternas BNI för att täcka åtagandebemyndiganden i EU-budgeten och från 1,23 till 1,40 procent av ländernas BNI för att täcka betalningsbemyndiganden i budgeten. Taket för betalningsbemyndiganden innebär i praktiken att det totala belopp som årligen tas ut som avgifter från medlemsstaterna inte får överskrida 1,40 procent av ländernas samlade BNI. Justeringen av taken har en begränsad praktisk betydelse, eftersom utgiftstaken i den fleråriga budgetramen i allmänhet är betydligt lägre. Finansieringen av Europeiska unionens återhämtningsinstrument regleras Europeiska rådet träffade den 21 juli 2020 en överenskommelse om att inrätta ett återhämtningsinstrument för att hantera de extraordinära konsekvenserna av covid-19-krisen. Återhämtningsinstrumentet regleras i en särskild rättsakt, men finansieringen av instrumentets betalningar genom upplåning på kapitalmarknaderna regleras i egna medelsbeslutet. Kommissionen ges befogenhet att på unionens vägnar låna upp medel upp till 750 000 miljoner euro i 2018 års priser. Av dessa får upp till 360 000 miljoner euro i 2018 års priser användas för att tillhandahålla lån och upp till 390 000 miljoner euro användas för utgifter. Beloppen ska justeras med en fast deflator om 2 procent per år. Ingen ny nettoupplåning får ske efter 2026. Återbetalningen av medlen ska inledas före utgången av den fleråriga budgetramen 2021-2027, och hela lånebeloppet inklusive räntor ska vara helt och hållet återbetalt senast den 31 december 2058. Den årliga återbetalningen av lånen får dock inte överstiga 7,5 procent av det maximibelopp som ska användas för utgifter (390 000 miljoner euro i 2018 års priser). I syfte att skapa ett garantiutrymme för unionens samtliga skulder höjs taken för de egna medlen under en bestämd period med 0,6 procentenheter till dess att samtliga skulder som finansierar återhämtningsinstrumentet är återbetalda, dock längst t.o.m. den 31 december 2058. Det innebär att taken för de egna medlen justeras upp från 1,46 till 2,06 procent av medlemsstaternas BNI för att täcka åtagandebemyndiganden i EU-budgeten och från 1,40 till 2,00 procent av ländernas BNI för att täcka betalningsbemyndiganden i budgeten, varav 0,6 procentenheter enbart får användas för att finansiera återbetalningen av lån och räntor som finansierar återhämtningsinstrumentet. En ny intäktkomponent införs Nya egna medel införs fr.o.m. den 1 januari 2021 baserade på en enhetlig uttagssats på vikten av plastförpackningsavfall som genereras i varje medlemsstat och som inte materialåtervinns. Den enhetliga uttagssatsen ska vara 0,80 euro per kilogram. Därtill införs en årlig schablonminskning för vissa medlemsstater i syfte att undvika en alltför stor regressiv effekt på de nationella bidragen. Eftersom denna intäktsökning för EU-budgeten leder till en lägre BNI-avgift har förändringen främst betydelse för avgiften för de medlemsstater vars andel av EU:s samlade icke materialåtervunna plastförpackningsavfall (justerat för schablonminskningen) väsentligt avviker från medlemsstatens andel av EU:s samlade BNI. Befintliga intäktskällor kvarstår De traditionella egna medlen kvarstår oförändrade, men den andel som medlemsstaterna får behålla för att täcka kostnader för uppbörd av traditionella egna medel ökas från 20 till 25 procent. Eftersom denna intäktsminskning för EU-budgeten leder till en högre BNI-avgift för medlemsstaterna har förändringen framför allt betydelse för de stater som till följd av sin geografiska belägenhet, omfattande hamninfrastruktur och öppna ekonomi har en mycket stor utrikeshandel i form av import från tredje land i förhållande till sin BNI (framför allt Belgien och Nederländerna). Mervärdesskattebasen kvarstår som grund för beräkningen av den mervärdesskattebaserade avgiften, och uttagssatsen kommer även fortsättningsvis uppgå till 0,3 procent. BNI-avgiftens konstruktion behålls oförändrad. BNI ska även fortsättningsvis beräknas enligt de gemensamma definitionerna i ESA 2010. Systemet för reduktioner av de nationella bidragen revideras Förenade kungarikets reduktion upphörde den 31 december 2020 i och med landets utträde ur Europeiska unionen den 1 februari 2020. Sverige, Tyskland, Nederländerna, Danmark och Österrike har tidigare haft reduktioner för perioden 2014-2020 på de mervärdesskattebaserade egna medlen eller de BNI-baserade egna medlen, eller båda. Dessa reduktioner förenklas och förlängs nu så att samtliga av dessa medlemsstater får en reduktion av de BNI-baserade egna medlen. Reduktionerna av de mervärdesskattebaserade medlen upphör därför. Sverige erhåller enligt överenskommelsen en årlig reduktion av den BNI-baserade avgiften om 1 069 miljoner euro (i 2020 års priser) för perioden 2021-2027, vilket ska jämföras med den tidigare reduktionen om 185 miljoner euro årligen (i 2011 års priser) samt en reduktion av den enhetliga procentsatsen för uttag av momsbaserade egna medel från 0,30 procent till 0,15 procent för perioden 2014-2020. Tyskland erhåller enligt överenskommelsen en årlig reduktion av den BNI-baserade avgiften om 3 671 miljoner euro (i 2020 års priser) för perioden 2021-2027, vilket ska jämföras med den tidigare reduktionen av den enhetliga procentsatsen för uttag av mervärdesskattebaserade egna medel från 0,30 procent till 0,15 procent för perioden 2014-2020. Nederländerna och Danmark erhåller enligt överenskommelsen en årlig reduktion av den BNI-baserade avgiften om 1 921 respektive 377 miljoner euro (i 2020 års priser) för perioden 2021-2027, vilket ska jämföras med de tidigare reduktionerna om 695 respektive 130 miljoner euro årligen (i 2011 års priser) för perioden 2014-2020. Österrike erhåller enligt överenskommelsen en årlig reduktion av den BNI-baserade avgiften om 565 miljoner euro (i 2020 års priser) för perioden 2021-2027, vilket ska jämföras med de tidigare reduktionerna om 30 miljoner euro 2014, 20 miljoner euro 2015 och 10 miljoner euro 2016 (i 2011 års priser). Ikraftträdande Samtliga medlemsstater ska godkänna rådets beslut om egna medel i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser. Beslutet beräknas kunna träda i kraft under 2021. Det nya beslutet ska dock i alla delar få verkan fr.o.m. den 1 januari 2021. Detta innebär att det tidigare beslutet om systemet för egna medels uttagssatser och övriga bestämmelser tillämpas fram till dess att det nya beslutet träder ikraft, och att de justerade uttagssatserna och reduktionerna därefter tillämpas retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2021. Inverkan på Sveriges medlemsavgift En viktig fråga för regeringen vid förhandlingarna om den fleråriga budgetramen var utvecklingen av Sveriges EU-avgift för 2021-2027, med hänsyn tagen till den ekonomiska utvecklingen. Nettovärdet av de svenska reduktionerna, dvs. värdet med hänsyn tagen till finansieringen av andra medlemsstaters reduktioner och de egna reduktionerna, beräknas 2014-2020 ha uppgått till ca 540 miljoner euro årligen (i 2018 års prisnivå). Den nedsatta uttagssatsen för den mervärdesskattebaserade avgiften och reduktionen av den BNI-baserade avgiften löpte dock, som ovan anförts, ut den 31 december 2020. Nettovärdet av de reduktioner som i beslutet om egna medel fastställdes för 2021-2027 beräknas uppgå till ca 8,4 miljarder kronor per år (i 2018 års prisnivå). Reduktionernas storlek ska ses i ljuset av att omslutningen på budgetramen 2021-2027 minskar något jämfört med tidigare period justerat för Förenade kungarikets utträde ur EU, att Europeiska unionens återhämtningsinstrument bidrar till att fördela ytterligare medel mellan medlemsstaterna och Sveriges ekonomiska utveckling i förhållande till andra medlemsstater. Sammantaget beräknas effekterna på den svenska avgiften av den överenskomna utgiftsvolymen och systemet för egna medel, inklusive reduktionerna för perioden 2021-2027 innebära en för Sverige betydligt lägre genomsnittlig avgiftsnivå än vad kommissionens förslag hade medfört. Den svenska EU-avgiften beräknas till följd av rådets gällande beslut om systemet för egna medel, och de beskrivna ändringarna, öka under början av 2021, för att sedan minska när det nya beslutet om systemet för egna medel träder ikraft. Det beror främst på att Sveriges nya BNI-baserade reduktion regleras i det nya beslutet, samtidigt som tidigare reduktioner, i enlighet med vad som anförts ovan, upphör den 31 december 2020. De nya reduktionerna kommer vid ikraftträdandet att tillämpas retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2021. I budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1 utg.omr. 27) har regeringen i sitt förslag till anslaget 1:1 Avgiften till Europeiska unionen inom utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen för 2021, och i sina beräkningar av samma anslag för 2022-2023, beaktat effekterna av rådets beslut om egna medel. Det bör noteras att beloppen i budgetpropositionen redovisas i löpande priser och därför avviker från de belopp som finns i beslutet om systemet för EU:s egna medel, där de redovisas i 2018 år respektive, för reduktionerna, 2020 års priser. Sammantaget bedömer regeringen att den svenska avgiften till EU under perioden 2021-2027 på grund av rabattens storlek kommer att uppgå till en andel av BNI som ungefär motsvarar samma andel under perioden 2014-2020. 4 Redogörelse för innehållet i rådets beslut Med utgångspunkt i överenskommelsen om ändringar i EU-budgetens finansieringssystem som redovisats i avsnitt 3 fattade rådet den 14 december 2020 ett nytt beslut om egna medel. Nedan ges en kort beskrivning av beslutets innehåll. 4.1 Syfte I artikel 1 anges att beslutet fastställer regler om fördelningen av egna medel till unionen, i syfte att säkerställa finansieringen av unionens årliga budget. 4.2 Kategorier av egna medel och specifika metoder för att beräkna dessa I artikel 2.1 redogörs för vilka inkomster som ska utgöra egna medel och redovisas på EU:s budget: a) Olika former av avgifter, t.ex. tullar, som fastställts eller kommer att fastställas avseende handel med tredje land, tullar på produkter som omfattades av det tidigare fördraget om Europeiska kol- och stålgemenskapen samt bidrag och avgifter som föreskrivs inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaderna för socker (traditionella egna medel). b) En enhetlig uttagssats på 0,3 procent för alla medlemsstater på det totala belopp intäkter från mervärdesskatt som uppbärs från alla beskattningsbara leveranser, dividerat med den viktade genomsnittliga mervärdesskattesats som beräknats för det relevanta kalenderåret enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89. Det beräkningsunderlag som ska användas i detta syfte får inte överstiga 50 procent av varje medlemsstats BNI. c) En enhetlig uttagssats om 0,8 euro per kg plastförpackningsavfall som genereras i varje medlemsstat och som inte materialåtervinns. Vissa medlemsstater kan få en årlig minskning med ett schablonbelopp. d) En enhetlig uttagssats på summan av alla medlemsstaters BNI. Uttagssatsen ska fastställas enligt budgetförfarandet och med hänsyn tagen till alla andra inkomster. I artikel 2.2 finns anvisningar för hur den enhetliga uttagssatsen för ej materialåtervunnen plast ska tillämpas. Artikeln innehåller definitioner av begreppen plast, förpackningsavfall och materialåtervinning. Det anges också hur vikten av plastförpackningsavfall som inte återvinns ska beräknas. Vidare anges vilka årliga schablonbeloppsminskningar som vissa medlemsstater ska ha rätt till. I artikel 2.3 finns anvisningar för hur den enhetliga uttagssatsen för medlemsstaternas BNI ska tillämpas. I artikel 2.4 anges att vissa medlemsstater, däribland Sverige, ska erhålla en bruttominskning av det årliga BNI-baserade bidrag som beräknas enligt artikel 2.1 d. I artikeln anges också med vilka belopp respektive medlemsstats bidrag ska minskas och att dessa bruttominskningar ska finansieras av alla medlemsstater. I artikel 2.5 anges att om unionens budget ännu inte har antagits när det nya budgetåret börjar, ska de senast tillämpade uttagssatserna baserade på BNI fortsätta att tillämpas till dess att nya uttagssatser träder i kraft. 4.3 Tak för egna medel I artikel 3.1 anges att de totala egna medel som tilldelas unionen för att täcka årliga anslag för betalningar inte får överstiga 1,40 procent av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. Enligt artikel 3.2 får det totala årliga anslaget för åtaganden som tas upp i unionens budget inte överstiga 1,46 procent av samtliga medlemsstaters sammanlagda BNI. I artikel 3.3 anges att ett balanserat förhållande mellan anslag för åtaganden och anslag för betalningar ska upprätthållas för att garantera deras inbördes förenlighet och för att möjliggöra att det tak som fastställs i punkt 1 iakttas under de följande åren. I artikel 3.4 finns en bestämmelse om hur Europeiska kommissionen ska räkna om de tak som anges i punkterna 1 och 2 för det fall ändringar i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen medför betydande ändringar av BNI-nivån. 4.4 Användning av medel som lånats upp på kapitalmarknaderna I artikel 4 anges att unionen inte får använda medel som lånats upp på kapitalmarknaderna för att finansiera driftsutgifter. 4.5 Extraordinära och tillfälliga ytterligare medel för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen I artikel 5.1 finns en bestämmelse som ger kommissionen befogenhet att, i syfte att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen, på unionens vägnar låna upp medel på kapitalmarknaderna upp till 750 000 miljoner euro i 2018 års priser. Det ska göras årliga justeringar av detta belopp. I bestämmelsen anges också hur de upplånade medlen får användas. Bland annat görs ett undantag från regleringen i artikel 4, vilket innebär att en viss del av de upplånade medlen får användas till utgifter. Kommissionen ska förvalta upplåningen så att ingen ny nettoupplåning sker efter 2026. I artikel 5.2 regleras hur återbetalning ska ske av de medel som har lånats upp enligt artikel 5.1. Återbetalningarna ska inledas före utgången av den fleråriga budgetramen 2021-2027 och vara helt genomförda senast den 31 december 2058. I artikel 5.3 finns en bestämmelse om kommissionens ansvar för att administrera lånetransaktionerna och för att informera Europaparlamentet och rådet om sin skuldförvaltningsstrategi. Kommissionen ska även upprätta och överlämna en emitteringskalender till Europaparlamentet och rådet. 4.6 Extraordinär och tillfällig höjning av taken för egna medel för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen I artikel 6 finns en bestämmelse om att de tak som anges i artikel 3 tillfälligt ska höjas med 0,6 procentenheter vardera i det uteslutande syftet att täcka unionens samtliga skulder till följd av upplåningen enligt artikel 5, dvs. för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen. Höjningen av taken gäller till dess att inga av dessa skulder finns kvar, dock längst t.o.m. den 31 december 2058. 4.7 Universalitetsprincipen I artikel 7 anges att de inkomster som avses i artikel 2 (egna medel) ska användas utan åtskillnad för att finansiera alla utgifter i unionens årliga budget. 4.8 Överföring av överskott I artikel 8 anges att om unionens inkomster överskrider de totala faktiska utgifterna under ett budgetår ska överskottet överföras till närmast följande budgetår. 4.9 Uppbörd av egna medel och tillhandahållande av dem till kommissionen I artikel 9.1 anges att medlemsstaterna ska uppbära traditionella egna medel (art. 2.1 a) enligt nationella bestämmelser. Medlemsstaterna kan behöva anpassa dessa bestämmelser för att uppfylla kraven i unionens regler. Det anges även att kommissionen ska granska relevanta nationella bestämmelser och meddela medlemsstaterna de justeringar som den anser är nödvändiga. Enligt artikel 9.2 får medlemsstaterna behålla 25 procent av de belopp som uppbärs som traditionella egna medel för att täcka kostnaderna för uppbörden. Av artikel 9.3 framgår att medlemsstaterna ska ställa de olika former av egna medel som anges i artikel 2.1 till kommissionens förfogande, i enlighet med förordningar som antas enligt artikel 322.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I artikel 9.4 anges att medlemsstaterna ska ställa nödvändiga medel till kommissionens förfogande för att unionen ska kunna uppfylla sina skyldigheter för de lån som har upptagits enligt artikel 5 för att hantera konsekvenserna av covid-19-krisen. Detta ska vara en sista utväg för kommissionen och det krävs att en rad andra åtgärder har vidtagits innan denna bestämmelse tillämpas. Enligt artikel 9.5 får kommissionen begära att medlemsstaterna tillfälligt tillhandahåller skillnaden mellan de totala tillgångarna och behovet av likvida medel. Medlemsstaterna ska bidra i proportion till respektive lands prognostiserade avgift till EU. En sådan begäran till medlemsstaterna ska ske i god tid, och kommissionen ska även upprätta en dialog med de nationella skuldförvaltningskontoren och statskassorna med avseende på emitterings- och återbetalningsplaner. I artikeln anges även att kommissionen tillfälligt kan begära ytterligare medel från resterande medlemsstater om en medlemsstat inte fullgör sin del av begäran. I artikel 9.6 anges hur det totala årliga maximibelopp av likvida medel som får begäras från en medlemsstat enligt artikel 9.5 ska beräknas. Av artikel 9.7 framgår att medlemsstaternas tillhandahållande av likvida medel enligt artikel 9.5 och 9.6 ska kompenseras utan dröjsmål. I artikel 9.8 anges att de likvida medel som tillfälligt tillhandahålls av medlemsstaterna utan dröjsmål ska tas upp i unionens budget så att tillhandahållna medel betalas tillbaka till medlemsstaterna så snart som möjligt. Enligt artikel 9.9 får likvida medel inte begäras utöver de tak för egna medel som avses i artikel 3, och som höjts i enlighet med artikel 6. 4.10 Genomförandeåtgärder I artikel 10 anges att rådet i enlighet med artikel 311 i EUF-fördraget ska anta genomförandeåtgärder rörande förfarandet för beräkning och budgetering av budgetsaldo enligt artikel 8 samt nödvändiga regler och arrangemang som behövs för att kontrollera och övervaka intäkterna i artikel 2.1. 4.11 Slutbestämmelser och övergångsbestämmelser I artikel 11.1 anges att rådets tidigare beslut om egna medel upphör att gälla. Vidare anges att referenser till tidigare rättsakter på området ska tolkas som att de rör det nya beslutet och att sådana hänvisningar ska läsas i enlighet med en jämförelsetabell som finns i en bilaga till det nya beslutet. Enligt artikel 11.2 ska vissa äldre bestämmelser även fortsättningsvis tillämpas på beräkningen och justeringen av inkomster vid tillämpningen av den enhetliga uttagssatsen på beräkningsunderlaget för mervärdesskatt (begränsat till mellan 50 och 55 procent av beräkningsunderlaget för mervärdesskatt), på beräkningen av den korrigering av obalanser i budgeten som beviljats Förenade kungariket för åren 1995-2020 och på finansieringen av de korrigeringar som beviljats Förenade kungariket av andra medlemsstater. I artikel 11.3-11.5 finns vissa övergångsbestämmelser när det gäller medlemsstaternas rätt att behålla belopp för att täcka uppbördskostnader. I artikel 11.6 anges att alla belopp ska anges i euro vid tillämpningen av beslutet. 4.12 Ikraftträdande I artikel 12 regleras formerna för anmälan av medlemsstaternas godkännande. I artikeln anges vidare att beslutet träder i kraft den första dagen i den första månaden efter mottagande av den sista anmälan, men att det ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2021. 5 Godkännande av rådets beslut Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Europeiska unionens råds beslut av den 14 december 2020 om systemet för unionens egna medel. Skälen för regeringens förslag: Europeiska unionens råds beslut av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel ersätter det tidigare beslutet om egna medel (rådets beslut 2014/335/EU, Euratom). Beslutet, som har antagits med åberopande av artikel 311 i EUF-fördraget, innehåller bestämmelser om finansieringen av EU:s budget och har beskrivits i avsnitt 4. Enligt nämnda artikel ska rådet enhälligt, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, fastställa bestämmelser om unionens system för egna medel samt rekommendera medlemsstaterna att anta dessa bestämmelser i enlighet med nationell rätt. Beslutet om systemet för egna medel är att anse som en internationell överenskommelse som avser statens medel. Överenskommelsen rör ett ämne som riksdagen ska besluta om. I enlighet med 10 kap. 3 § regeringsformen krävs därför riksdagens godkännande innan regeringen kan ingå överenskommelsen. Rådets beslut om egna medel är en följd av den överenskommelse om en flerårig budgetram och återhämtningsinitiativet för perioden 2021-2027 som träffades vid Europeiska rådets möte den 17-21 juli 2020. Regeringen bedömer att rådets beslut om egna medel överensstämmer med denna överenskommelse och att de svenska målsättningarna på området har uppnåtts. För de myndigheter som sedan tidigare varit ansvariga för beräkningar och inbetalningar av egna medel innebär förslaget inga väsentliga förändringar. De nya egna medel som baseras på den samlade vikten av icke materialåtervunna plastförpackningar ska vid beslutets ikraftträdande beräknas preliminärt utifrån underlag som tagits fram periodiskt sedan ett antal år. Framtagandet av särskilda underlag för beräkningen av dessa egna medel torde inte medföra alltför stora kostnader. Det kan dock förmodas att definitioner och inrapporteringssystem för materialåtervinning av plast kan komma att förändras i väsentlig utsträckning om brister i jämförbarhet eller mätbarhet mellan eller inom EU:s medlemsstater skulle konstateras. För den eller de myndigheter som av regeringen utses att ansvara för inrapportering och inbetalning av sådana egna medel som baseras på vikten icke materialåtervunna plastförpackningar kan därför vissa förvaltnings- och utvecklingskostnader uppstå. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att riksdagen godkänner Europeiska unionens råds beslut av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel. Rådets beslut om systemet för EU:s egna medel för perioden 2021 och framåt Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 2021 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Micko Föredragande: statsrådet Andersson Regeringen beslutar proposition 2020/21:87 Godkännande av rådets beslut om systemet för EU:s egna medel för perioden 2021 och framåt