Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2023/24:17 Ändrade regler om direkttilldelning av avtal om kollektivtrafik på järnväg Prop. 2023/24:17 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 28 september 2023 Ulf Kristersson Andreas Carlson (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik i fråga om möjligheten att direkttilldela avtal som avser kollektivtrafik på järnväg. Det föreslås att Trafikverkets möjlighet att direkttilldela sådana avtal begränsas till avtal vars årliga genomsnittsvärde uppskattas understiga ett belopp motsvarande 7 500 000 euro. I propositionen föreslås också en ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd. Ändringen innebär att ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tas bort. Ändringarna föreslås träda i kraft den 25 december 2023. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd 6 3 Ärendet och dess beredning 7 4 Kollektivtrafiklagens regler om direkttilldelning av avtal som avser kollektivtrafik på järnväg anpassas till EU:s kollektivtrafikförordning 8 5 Bemyndigandet avseende begränsade hamnskyddsutredningar ska tas bort ur lagen om hamnskydd 10 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 12 7 Konsekvenser 13 7.1 Ändrade regler för direkttilldelning 13 7.2 Ändringar i lagen om hamnskydd 14 8 Författningskommentar 15 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik 15 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd 16 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2338 av den 14 december 2016 om ändring av förordning (EG) nr 1370/2007 vad gäller öppnandet av marknaden för inrikes persontrafik på järnväg 17 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 27 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 29 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 30 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 32 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 september 2023 34 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik Härigenom föreskrivs att 4 a kap. 4 och 7 §§ lagen (2010:1065) om kollektivtrafik ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a kap. 4 § I EU:s kollektivtrafikförordning finns bestämmelser om behöriga myndigheters möjligheter att 1. tilldela avtal om allmän trafik genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande (artikel 5.3), 2. själva tillhandahålla kollektivtrafik eller direkttilldela avtal om allmän trafik till ett internt företag (artikel 5.2), 3. direkttilldela avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg, om det är motiverat av exceptionella omständigheter (artikel 5.3a), 4. tilldela avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg efter ett förhandsmeddelande (artikel 5.3b), 5. direkttilldela avtal om allmän trafik av mindre värde eller omfattning (artikel 5.4), 6. vidta nödåtgärder (artikel 5.5), 6. vidta nödåtgärder (artikel 5.5), och 7. direkttilldela avtal om allmän trafik som rör järnvägstransporter (artikel 5.6), och 8. begränsa antalet avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg som kan tilldelas ett och samma järnvägsföretag (artikel 5.6a). 7. begränsa antalet avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg som kan tilldelas ett och samma järnvägsföretag (artikel 5.6a). 7 § En regional kollektivtrafikmyndighet får direkttilldela avtal som avser järnvägstransport enligt artikel 5.6 i EU:s kollektivtrafikförordning endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas till ett belopp motsvarande högst 7 500 000 euro. Andra behöriga myndigheter får direkttilldela sådana avtal utan begränsning. Direkttilldelning enligt artikel 5.4 i EU:s kollektivtrafikförordning är tillåten endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas till ett belopp motsvarande högst 500 000 euro och avser annat än kollektivtrafik på vatten. En behörig myndighet får direkttilldela avtal enligt artikel 5.4 i EU:s kollektivtrafikförordning endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas understiga ett belopp motsvarande 7 500 000 euro i fråga om avtal som avser kollektivtrafik enbart på järnväg, eller 500 000 euro i fråga om andra avtal om kollektivtrafik som inte avser kollektivtrafik på vatten. 1. Denna lag träder i kraft den 25 december 2023. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för avtal som har tilldelats före ikraftträdandet. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (2006:1209) om hamnskydd ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. tillsyn, 2. avgifter till staten för hamnskyddet, 3. skyddsnivåer, 4. hamnskyddsutredningar, 5. hamnskyddsplaner, 6. hamnskyddsövningar, 7. hamnskyddschefer, 8. erkända skyddsorganisationer, 9. samråd enligt 3 kap. 4 §, och 10. avgifter för ansökan om förordnande enligt 4 kap. 3 § och tillhörande utbildning. Föreskrifter enligt första stycket 4 får innebära att en begränsad hamnskyddsutredning får göras. Denna lag träder i kraft den 25 december 2023. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning) innehåller bl.a. regler om hur avtal om allmän trafik ska tilldelas. I 4 a kap. lagen (2010:1065) om kollektivtrafik (kollektivtrafiklagen) finns bestämmelser om upphandling av kollektivtrafik som kompletterar EU:s kollektivtrafikförordning. EU-reglerna om tilldelning av avtal om allmän trafik för kollektivtrafik på järnväg har ändrats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2338 av den 14 december 2016 om ändring av förordning (EG) nr 1370/2007 vad gäller öppnandet av marknaden för inrikes persontrafik på järnväg. Denna ändringsförordning finns i bilaga 1. Ändringarna innebär bl.a. att den obegränsade möjligheten att direkttilldela avtal om allmän trafik för kollektivtrafik på järnväg upphör att gälla den 25 december 2023. En promemoria har utarbetats inom Landsbygds- och infrastrukturdepartementet med förslag till ändringar i kollektivtrafiklagen i fråga om möjligheten att direkttilldela avtal som avser kollektivtrafik på järnväg för att anpassa reglerna till ändringsförordningen. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Promemorian och remissvaren finns tillgängliga i Landsbygds- och infrastrukturdepartementet (LI2023/01434). Förslaget till ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd har utarbetats med anledning av ett överträdelseärende som Europeiska kommissionen startat mot Sverige avseende genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG av den 26 oktober 2005 om ökat hamnskydd. Transportstyrelsen, som är den myndighet som berörs av förslaget, har getts tillfälle att lämna synpunkter över ett utkast till proposition. Myndigheten har inte haft några invändningar mot förslaget. Handlingarna i ärendet finns tillgängliga i Landsbygds- och infrastrukturdepartementet (dnr LI2023/02696). Lagrådet Regeringen beslutade den 8 juni 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4. När det gäller förslaget till ändring i lagen om hamnskydd innebär det endast att ett bemyndigande, som inte längre används, tas bort. Förslaget är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över förslaget. 4 Kollektivtrafiklagens regler om direkttilldelning av avtal som avser kollektivtrafik på järnväg anpassas till EU:s kollektivtrafikförordning Regeringens förslag: Trafikverkets möjlighet att direkttilldela avtal som avser kollektivtrafik på järnväg ska begränsas till avtal vars årliga genomsnittsvärde uppskattas understiga ett belopp motsvarande 7 500 000 euro. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag Kollektivtrafiklagen och EU:s kollektivtrafikförordning Sedan 1990-talets mitt upphandlas merparten av kollektivtrafiken i Sverige i konkurrens. Avtal om allmän trafik ingås enligt EU:s kollektivtrafikförordning av de behöriga myndigheterna. I Sverige utgörs de behöriga myndigheterna av de regionala kollektivtrafikmyndigheterna, som ansvarar för den regionala kollektivtrafiken, och av Trafikverket, som bl.a. har befogenheter i fråga om interregional och internationell kollektivtrafik. Sedan den 1 januari 2017 har svenska behöriga myndigheter vissa möjligheter att direkttilldela avtal om allmän trafik (se 4 a kap. 7 och 11 §§ kollektivtrafiklagen). Med direkttilldelning avses tilldelning av avtal utan krav på att tillämpa ett konkurrensutsatt anbudsförfarande. De bestämmelser i kollektivtrafiklagen som reglerar möjligheten att direkttilldela avtal infördes med stöd av reglerna om avtalstilldelning i EU:s kollektivtrafikförordning. Enligt den förordningen ska en upphandling som huvudregel vara konkurrensutsatt, men det finns möjligheter för de behöriga myndigheterna att direkttilldela vissa avtal, om det inte är förbjudet enligt nationell lagstiftning. Möjlighet att direkttilldela avtal finns bl.a. i fråga om avtal som rör kollektivtrafik på järnväg (artikel 5.6) och avtal som understiger vissa gränsvärden (artikel 5.4). I Sverige får Trafikverket direkttilldela järnvägsavtal utan inskränkningar, medan regionala kollektivtrafikmyndigheter får direkttilldela sådana avtal om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas till ett belopp motsvarande högst 7 500 000 euro (4 a kap. 7 § första stycket kollektivtrafiklagen). Trafikverkets möjlighet att direkttilldela avtal som avser kollektivtrafik på järnväg begränsas Genom det s.k. fjärde järnvägspaketet ändrades EU:s kollektivtrafikförordning bl.a. i fråga om tilldelning av avtal som avser kollektivtrafik på järnväg. I syfte att anpassa de svenska reglerna om avtalstilldelning trädde vissa ändringar i kollektivtrafiklagen i kraft den 1 juni 2022, se propositionen Fjärde järnvägspaketet (prop. 2021/22:83 avsnitt 2.14 och 21). Ändringarna i EU:s kollektivtrafikförordning innebar bl.a. att den obegränsade möjligheten att direkttilldela avtal som rör kollektivtrafik på järnväg enligt artikel 5.6 ska upphöra. Mot bakgrund av att denna möjlighet upphör först den 25 december 2023 förklarade regeringen i propositionen sin avsikt att återkomma med ytterligare ändringar i kollektivtrafiklagen. De regionala kollektivtrafikmyndigheternas möjlighet att direkttilldela avtal som rör kollektivtrafik på järnväg är begränsad till avtal vars årliga genomsnittsvärde uppskattas till ett belopp motsvarande högst 7 500 000 euro. Möjligheten infördes för att skapa en ökad flexibilitet för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna och bl.a. underlätta samarbeten kring gränsöverskridande trafik och möjliggöra köp av platser ombord på tåg som körs kommersiellt. Regleringen i kollektivtrafiklagen stöder sig i dag på artikel 5.6 i EU:s kollektivtrafikförordning, men beloppsgränsen valdes med beaktande av det gränsvärde som skulle börja gälla för direkttilldelning av järnvägsavtal enligt artikel 5.4 när ändringarna i fjärde järnvägspaketet trädde i kraft, se propositionen Upphandling av vissa kollektivtrafiktjänster (prop. 2016/17:28 s. 59 f.). De regionala kollektivtrafikmyndigheterna bör fortsatt ha möjlighet att direkttilldela avtal som avser kollektivtrafik på järnväg upp till gränsvärdet. Sådan direkttilldelning ska dock framöver alltså ske med stöd av artikel 5.4 i EU:s kollektivtrafikförordning, som anger att direkttilldelning får ske om avtalets genomsnittliga årsvärde uppskattas till mindre än 7 500 000 euro. Trafikverket har i dag en oinskränkt möjlighet att direkttilldela avtal som avser kollektivtrafik på järnväg med stöd av artikel 5.6 i EU:s kollektivtrafikförordning. Enligt artikel 5.4a i förordningen finns möjlighet att direkttilldela avtal för kollektivtrafik på järnväg om detta är motiverat av relevanta strukturella och geografiska särdrag hos marknaden och nätet i fråga. En förutsättning är dock att detta skulle leda till en förbättrad kvalitet eller kostnadseffektivitet jämfört med det tidigare tilldelade avtalet. Det är i dag förbjudet enligt kollektivtrafiklagen att direkttilldela avtal med stöd av den artikeln (se 4 a kap. 7 a § och prop. 2021/22:83 s. 454 f.). I princip alla avtal avseende kollektivtrafik på järnväg som upphandlats av Trafikverket har ingåtts efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande. Det saknas också skäl att tro att ett direkttilldelat avtal skulle leda till förbättrad kvalitet eller kostnadseffektivitet. Mot den bakgrunden bör direkttilldelning enligt artikel 5.4a fortsatt vara förbjuden. Trafikverket bör dock ha samma möjlighet som de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att direkttilldela avtal som avser kollektivtrafik på järnväg. Även Trafikverket bör därför kunna direkttilldela sådana avtal om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas understiga ett belopp motsvarande 7 500 000 euro. Kollektivtrafiklagen bör ändras i enlighet med detta. Sedan tidigare finns möjlighet att direkttilldela avtal, vars årliga genomsnittsvärde understiger 500 000 euro. Sådana avtal kan avse all slags kollektivtrafik som omfattas av lagen, utom kollektivtrafik på vatten. Denna möjlighet bör behållas. Lagrådets förslag till utformning av paragrafen har dock en annan innebörd. Regeringen föreslår därför en lydelse som innebär att avtal som faller under den lägre beloppsgränsen inte utesluter järnvägstrafik. 5 Bemyndigandet avseende begränsade hamnskyddsutredningar ska tas bort ur lagen om hamnskydd Regeringens förslag: Bemyndigandet i lagen om hamnskydd om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om begränsade hamnskyddsutredningar ska tas bort. Förslaget i utkastet till proposition överensstämmer med regeringens. Berörd myndighet har inte haft några invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag Formell underrättelse om bristande tillämpning av EU-rättsliga bestämmelser Europeiska kommissionen har i en formell underrättelse daterad den 15 februari 2023 gjort gällande att Sverige inte uppnått huvudsyftet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG av den 26 oktober 2005 om ökat hamnskydd, C(2023)475 final, ärendenr INFR(2022)2206. Kommissionen anför bland annat att Sverige underlåter att tillämpa direktivet i rätt omfattning genom att fortsätta att använda instrumentet "begränsade hamnskyddsutredningar" vilket saknar grund i direktivet. Regeringen har i sitt svar bekräftat kommissionens påpekande och anfört dels att Transportstyrelsens föreskrifter om hamnskydd, TSFS 2022:21, redan är ändrade på denna punkt, dels att regeringen avser att föreslå en ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd som innebär att det bemyndigande som tillåter föreskrifter om så kallade begränsade hamnskyddsutredningar tas bort. Hamnskydd och sjöfartsskydd Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG om ökat hamnskydd (direktivet om ökat hamnskydd) genomförs i lagen (2006:1209) om hamnskydd, förordningen (2006:1213) om hamnskydd och Transportstyrelsens föreskrifter om hamnskydd (TSFS 2022:21). Bestämmelserna om hamnskydd syftar till att skydda hamnarna mot hot om säkerhetstillbud. Med hamnskydd avses åtgärder som ska vidtas i hamnar i syfte att skydda människor, infrastruktur och utrustning i hamnarna mot allvarliga olagliga handlingar (1 kap. 1 § lagen om hamnskydd). Människor som arbetar i eller passerar genom hamnar samt infrastruktur och utrustning behöver skyddas från angrepp utifrån. Det kan handla om att identifiera känslig verksamhet och svaga punkter i infrastruktur och förfaranden, att identifiera vilken personal som ska genomgå bakgrundskontroller och säkerhetsprövning och att fastställa risken för att ett säkerhetstillbud får följdeffekter. Därefter ska det fastställas bland annat vilka förfaranden som ska tillämpas, vilka åtgärder som ska vidtas och vilka insatser som krävs vid olika scenarier. De olika komponenter som omfattas framgår av bilaga 1 och 2 till TSFS 2022:21. Direktivet om ökat hamnskydd tillkom som ett andra steg efter regel-verket om sjöfartsskydd. Genom Europaparlamentets och rådets förord-ning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar harmoniserades och införlivades i gemenskapsrätten de bestämmelser som på internationell nivå hade utarbetats inom den internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Sjöfartsskyddet tar, förutom på fartyget, sikte på det mer landnära område där samverkan mellan fartyg och hamn äger rum, dvs. det mer avgränsade område där gods och passagerare befinner sig före och efter ombordgåendet eller lastningen och lossningen. Sjöfartsskyddet och hamnskyddet kompletterar därigenom varandra och skapar ett sammanhängande skydd från fartygen via hamnanläggningen till det landbaserade hamnområdet. EU-förordningen om sjöfartsskydd kompletteras på nationell nivå med lagen (2004:487) om sjöfartsskydd, förordningen (2004:283) om sjöfartsskydd och Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om sjöfartsskydd (SJÖFS 2004:13). De båda skydden är utformade på ett likartat sätt. Först ska risker och hot identifieras och därefter ska planering ske och åtgärder vidtas för att förhindra att säkerheten äventyras. Medlemsstaterna ansvarar bland annat för att utöva tillsyn över att bestämmelserna följs liksom att, i olika omfattning, godkänna olika förfaranden som exempelvis en hamnskyddsutredning. Hamnskyddsutredning och begränsad hamnskyddsutredning En av de grundläggande beståndsdelarna av hamnskyddet är den så kallade hamnskyddsutredningen. I hamnskyddsutredningen identifieras den egendom och infrastruktur som är känslig för hot eller sårbar i säkerhetshänseende. Svaga punkter i verksamheten identifieras liksom tänkbara hot och sannolikheten för att de ska kunna uppstå. Enligt 3 kap. 2 § lagen om hamnskydd ska en hamninnehavare, inom vars hamns område det finns minst en hamnanläggning enligt förordningen om sjöfartsskydd, göra en hamnskyddsutredning. Bestämmelsen genomför artikel 6.1 i direktivet om hamnskydd. Hamninnehavaren är, enligt definitionen i 1 kap. 3 § lagen om hamnskydd, den fysiska eller juridiska person som utövar det avgörande inflytandet över hamnens drift. I 6 kap. 1 § första stycket lagen om hamnskydd bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bland annat hamnskyddsutredningar. Enligt andra stycket får före-skrifter om hamnskyddsutredningar innebära att en begränsad hamnskyddsutredning får göras. Sistnämnda bestämmelse har ingen uttrycklig motsvarighet i direktivet. I Transportstyrelsens tidigare gällande föreskrifter om hamnskydd, SJÖFS 2007:1, angavs att om en översiktlig utredning utifrån punkterna i bilaga 1 visar att hamnens geografiska omfattning sammanfaller med en hamnanläggnings geografiska omfattning ska hamnskyddsutredningen innehålla endast ett begränsat antal uppgifter. I annat fall skulle en (fullständig) hamnskyddsutredning i enlighet med bilaga 1 göras. Bemyndigandet ska tas bort I den formella underrättelsen anger Europeiska kommissionen att Sverige har infört begreppet begränsad hamnskyddsutredning i lagen om hamnskydd utan att någon motsvarighet finns i direktivet om hamnskydd. Kommissionen anför också att den begränsade hamnskyddsutredningen inte uppfyller kraven på en hamnskyddsutredning enligt direktivet och att den i praktiken leder till att kravet på att utföra hamnskyddsutredningar i den mening som avses i direktivet kringgås för minst 115 hamnar i Sverige. Av förarbetena till lagen om hamnskydd framgår att regeringen vid genomförandet av direktivet tolkade direktivet som att en begränsad hamnskyddsutredning kan göras i de fall hamnanläggningens och hamnens gränser sammanfaller. Tolkningen grundar sig på artikel 2.3 och 2.4. I artikel 2.3 anges att medlemsstaterna för varje hamn ska fastställa de gränser inom vilka direktivet ska vara tillämpligt, med vederbörlig hänsyn tagen till hamnskyddsutredningens resultat. I artikel 2.4 anges att om en medlemsstat har fastställt gränserna för en hamnanläggning enligt sjöfartsskyddet på ett sådant sätt att den i praktiken omfattar en hamn, ska de relevanta bestämmelserna i EU-förordningen om sjöfartsskydd ha företräde framför bestämmelserna i direktivet. En fullständig hamnskyddsutredning skulle alltså inte behöva göras i de fallen, se propositionen Hamnskydd (prop. 2005/06:212 s. 34 och 82). Mot bakgrund av det som Europeiska kommissionen anfört om att begränsade hamnskyddsutredningar saknar grund i direktivet bör bemyndigandet att få meddela föreskrifter om begränsade utredningar tas bort. Som framgår av avsnitt 4.1 har regeringen i sitt svar på den formella underrättelsen kommunicerat sin avsikt att presentera ett sådant förslag. Transportstyrelsen ändrade redan under 2022 sina dåvarande föreskrifter om hamnskydd, SJÖFS 2007:1. I de nu gällande föreskrifterna TSFS 2022:21 finns inte det som tidigare benämndes översiktlig hamnskyddsutredning med. Om även bemyndigandet i lagen av hamnskydd tas bort, kommer inte längre den teoretiska möjligheten att finnas kvar för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om begränsade hamnskyddsutredningar. 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Båda lagändringarna ska träda i kraft den 25 december 2023. När det gäller ändrade regler för direkttilldelning ska äldre bestämmelser fortfarande gälla för avtal som har tilldelats före ikraftträdandet. När det gäller ändringen i lagen om hamnskydd behövs inga övergångsbestämmelser. Promemorians förslag och förslaget i utkastet till proposition överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslagen. Skälen för regeringens förslag Ändrade regler för direkttilldelning Den nuvarande bestämmelsen i EU:s kollektivtrafikförordning (artikel 5.6) som medger oinskränkt möjlighet att direkttilldela avtal som avser kollektivtrafik på järnväg upphör att gälla den 25 december 2023, se artikel 8.2 iii. Ändringarna i kollektivtrafiklagen bör därför träda i kraft samma dag. Regleringen i EU:s kollektivtrafikförordning får förstås så att det inte ska vara tillåtet att tilldela avtal med stöd av artikel 5.6 efter den 24 december 2023. Fram till dess är direkttilldelningar enligt 4 a kap. 7 § kollektivtrafiklagen tillåtna enligt paragrafens nuvarande lydelse. Enligt 4 a kap. 10 § ska vissa bestämmelser i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner tillämpas vid tilldelningar enligt 7 §, bl.a. bestämmelserna om överprövning i 16 kap. i den lagen. Vid en eventuell prövning som rör tilldelningar som har ägt rum före den 25 december 2023 bör en domstol utgå ifrån 4 a kap. 7 § i dess nuvarande lydelse. Ändring i lagen om hamnskydd Lagändringen föreslås med anledning av det överträdelseärende som Europeiska kommissionen har inlett mot Sverige. Lagändringen bör därför träda i kraft så snart som möjligt. Den 25 december 2023 bör vara en rimlig tidpunkt. Övergångsbestämmelser behövs inte. 7 Konsekvenser 7.1 Ändrade regler för direkttilldelning Regeringens bedömning: Förslagen innebär att Trafikverkets möjlighet att direkttilldela avtal som avser kollektivtrafik på järnväg begränsas till avtal vars årliga genomsnittsvärde uppskattas understiga ett belopp motsvarande 7 500 000 euro. I övrigt föreslås inga förändringar jämfört med nuvarande bestämmelser. I sina upphandlingar av kollektivtrafik på järnväg tillämpar Trafik-verket normalt sett ett konkurrensutsatt förfarande. Konsekvenserna av förslaget bedöms därför bli små. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning Konsekvenser för kommuner och regioner Förslagen innebär inte någon förändring av de bestämmelser om upphandling av kollektivtrafik som tillämpas av de regionala kollektivtrafikmyndigheterna. Förslaget bedöms därmed inte medföra några ekonomiska konsekvenser för dem. Konsekvenser för företagen Ökad konkurrensutsättning av kollektivtrafik bedöms leda till större möjligheter för företag att delta i upphandlingar om kollektivtrafik, vilket ökar effektiviteten på marknaden. Konsekvenser för statliga myndigheter Trafikverket är den enda statliga myndighet som upphandlar kollektivtrafik på järnväg. I sina upphandlingar tillämpar man normalt sett ett konkurrensutsatt förfarande, och myndigheten har således sedan lång tid tillbaka etablerat väl fungerande rutiner och arbetssätt i sin upphandlingsverksamhet. Direkttilldelning av avtal om kollektivtrafik på järnväg har skett i en begränsad omfattning där det främsta motivet har varit att en sådan upphandling har kunnat genomföras på kortare tid jämfört med ett konkurrensutsatt förfarande. Direkttilldelningen har således inte varit motiverad utifrån en bedömning om att avtalet skulle leda till en förbättrad kvalitet eller kostnadseffektivitet jämfört med det tidigare tilldelade avtalet. Förslaget medför i viss mån ett ökat behov av att planera upphandlingsverksamheten så att tillräcklig tid ges för att genomföra ett konkurrensutsatt förfarande. Detta bedöms dock inte leda till några negativa ekonomiska effekter för Trafikverkets upphandlingsverksamhet. Eventuellt merarbete kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslaget innebär också att Trafikverket i likhet med de regionala kollektivtrafikmyndigheterna ges möjlighet att direkttilldela avtal om kollektivtrafik på järnväg om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas understiga ett belopp motsvarande 7 500 000 euro. Förslaget innebär således att kraven på upphandlingsförfarandet likställs för alla behöriga myndigheter på kollektivtrafikområdet. Övriga konsekvenser Förslagen bedöms inte leda till några konsekvenser för enskilda. De bedöms vara förenliga med EU-rätten. 7.2 Ändringar i lagen om hamnskydd Förslaget innebär att normgivningsmakten inom ett visst område ändras. Ett bemyndigande i lagen om hamnskydd som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela vissa föreskrifter tas bort. Bemyndigandet används inte längre. Konsekvenserna uppstod redan när bemyndigandet slutade användas. Förslaget som sådant medför därför inte några konsekvenser. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik 4 a kap. Upphandling av kollektivtrafik När kollektivtrafik ska upphandlas enligt EU:s kollektivtrafikförordning 4 § I EU:s kollektivtrafikförordning finns bestämmelser om behöriga myndigheters möjligheter att 1. tilldela avtal om allmän trafik genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande (artikel 5.3), 2. själva tillhandahålla kollektivtrafik eller direkttilldela avtal om allmän trafik till ett internt företag (artikel 5.2), 3. direkttilldela avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg, om det är motiverat av exceptionella omständigheter (artikel 5.3a), 4. tilldela avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg efter ett förhandsmeddelande (artikel 5.3b), 5. direkttilldela avtal om allmän trafik av mindre värde eller omfattning (artikel 5.4), 6. vidta nödåtgärder (artikel 5.5), och 7. begränsa antalet avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg som kan tilldelas ett och samma järnvägsföretag (artikel 5.6a). Paragrafen innehåller en upplysning om vissa bestämmelser i EU:s kollektivtrafikförordning som reglerar möjligheten att tilldela avtal om allmän trafik. Behöriga myndigheter i Sverige får tilldela avtal om allmän trafik enligt de artiklar som räknas upp i paragrafen. Artikel 5.6 i förordningen upphör att gälla, varför hänvisningen i paragrafen till den artikeln tas bort. Övervägandena finns i avsnitt 4. Direkttilldelning och nödåtgärder 7 § En behörig myndighet får direkttilldela avtal enligt artikel 5.4 i EU:s kollektivtrafikförordning endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas understiga ett belopp motsvarande 7 500 000 euro i fråga om avtal som avser kollektivtrafik enbart på järnväg, eller 500 000 euro i fråga om andra avtal om kollektivtrafik som inte avser kollektivtrafik på vatten. Paragrafen reglerar möjligheter för behöriga myndigheter att direkttilldela avtal om allmän trafik. Paragrafen ändras bl.a. genom att hänvisningen till artikel 5.6 i EU:s kollektivtrafikförordning tas bort. Behöriga myndigheter har inte längre möjlighet att direkttilldela avtal som rör järnvägstransporter med stöd av den artikeln. I stället kan avtal i viss utsträckning direkttilldelas med stöd av artikel 5.4 i EU:s kollektivtrafikförordning. Enligt paragrafen får behöriga myndigheter direkttilldela avtal enligt artikeln endast när avtalens värde understiger vissa belopp. Övriga möjligheter att direkttilldela avtal enligt artikel 5.4 får alltså inte utnyttjas. Ett avtal som avser kollektivtrafik enbart på järnväg får direkttilldelas, om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas understiga ett belopp motsvarande 7 500 000 euro. Andra avtal får direkttilldelas, om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas understiga ett belopp motsvarande 500 000 euro. Sådana avtal kan avse tjänstekontrakt för kollektivtrafik på järnväg eller med tunnelbana eller tjänstekoncessioner för kollektivtrafik, med undantag för kollektivtrafik på vatten (jfr 5 § första stycket). Såvitt gäller den lägre beloppsgränsen motsvarar bestämmelsen paragrafens hittillsvarande andra stycke och kommenteras i prop. 2016/17:28 s. 85. I artikel 7.2 i EU:s kollektivtrafikförordning finns bestämmelser om att vissa uppgifter ska offentliggöras senast ett år innan ett avtal direkttilldelas. Övervägandena finns i avsnitt 4. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 25 december 2023. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för avtal som har tilldelats före ikraftträdandet. Lagändringarna träder enligt första punkten i kraft den 25 december 2023. Enligt andra punkten gäller äldre bestämmelser fortfarande för avtal som har tilldelats före ikraftträdandet. Vid direkttilldelningar enligt 4 a kap. 7 § ska enligt 4 a kap. 10 § vissa bestämmelser i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner tillämpas, bl.a. den lagens bestämmelser om överprövning. Vid en eventuell prövning i domstol, t.ex. av giltigheten av ett avtal som har direkttilldelats enligt 4 a kap. 7 § kollektivtrafiklagen före ikraftträdandet, ska bestämmelsen i dess tidigare lydelse tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 6. 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1209) om hamnskydd 6 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. tillsyn, 2. avgifter till staten för hamnskyddet, 3. skyddsnivåer, 4. hamnskyddsutredningar, 5. hamnskyddsplaner, 6. hamnskyddsövningar, 7. hamnskyddschefer, 8. erkända skyddsorganisationer, 9. samråd enligt 3 kap. 4 §, och 10. avgifter för ansökan om förordnande enligt 4 kap. 3 § och tillhörande utbildning. Ändringen i paragrafen innebär att andra stycket, som tillåter föreskrifter om en begränsad hamnskyddsutredning, tas bort. Övervägandena finns i avsnitt 5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2338 av den 14 december 2016 om ändring av förordning (EG) nr 1370/2007 vad gäller öppnandet av marknaden för inrikes persontrafik på järnväg Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik Härigenom föreskrivs att 4 a kap. 4 och 7 §§ lagen (2010:1065) om kollektivtrafik ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a kap. 4 § I EU:s kollektivtrafikförordning finns bestämmelser om behöriga myndigheters möjligheter att 1. tilldela avtal om allmän trafik genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande (artikel 5.3), 2. själva tillhandahålla kollektivtrafik eller direkttilldela avtal om allmän trafik till ett internt företag (artikel 5.2), 3. direkttilldela avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg, om det är motiverat av exceptionella omständigheter (artikel 5.3a), 4. tilldela avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg efter ett förhandsmeddelande (artikel 5.3b), 5. direkttilldela avtal om allmän trafik av mindre värde eller omfattning (artikel 5.4), 6. vidta nödåtgärder (artikel 5.5), 7. direkttilldela avtal om allmän trafik som rör järnvägstransporter (artikel 5.6), och 8. begränsa antalet avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg som kan tilldelas ett och samma järnvägsföretag (artikel 5.6a). I EU:s kollektivtrafikförordning finns bestämmelser om behöriga myndigheters möjligheter att 1. tilldela avtal om allmän trafik genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande (artikel 5.3), 2. själva tillhandahålla kollektivtrafik eller direkttilldela avtal om allmän trafik till ett internt företag (artikel 5.2), 3. direkttilldela avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg, om det är motiverat av exceptionella omständigheter (artikel 5.3a), 4. tilldela avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg efter ett förhandsmeddelande (artikel 5.3b), 5. direkttilldela avtal om allmän trafik av mindre värde eller omfattning (artikel 5.4), 6. vidta nödåtgärder (artikel 5.5), och 7. begränsa antalet avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg som kan tilldelas ett och samma järnvägsföretag (artikel 5.6a). 7 § En regional kollektivtrafikmyndighet får direkttilldela avtal som avser järnvägstransport enligt artikel 5.6 i EU:s kollektivtrafikförordning endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas till ett belopp motsvarande högst 7 500 000 euro. Andra behöriga myndigheter får direkttilldela sådana avtal utan begränsning. Direkttilldelning enligt artikel 5.4 i EU:s kollektivtrafikförordning är tillåten endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas till ett belopp motsvarande högst 500 000 euro och avser annat än kollektivtrafik på vatten. En behörig myndighet får direkttilldela avtal enligt artikel 5.4 i EU:s kollektivtrafikförordning endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas till ett belopp motsvarande högst - 7 500 000 euro och avser kollektivtrafik på järnväg, eller - 500 000 euro och avser annat än kollektivtrafik på vatten. 1. Denna lag träder i kraft den 25 december 2023. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för avtal som har tilldelats före ikraftträdandet. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorian Ändrade regler om direkttilldelning av avtal om kollektivtrafik på järnväg inkommit från Kammarrätten i Sundsvall, Konkurrensverket, Region Västerbotten, Region Östergötland, Tingsrätten i Falun, Trafikanalys, Trafikverket, Transportstyrelsen, Upphandlingsmyndigheten och Västra Götalandsregionen. Följande remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig men avstått eller inte hörts av: Bussföretagen, Region Skåne, Region Uppsala, Svensk Kollektivtrafik, Sveriges Kommuner och Regioner, Taxiförbundet och Tågföretagen. Utkastet till proposition med förslag till ändring i lagen om hamnskydd har beretts med Transportstyrelsen som inkommit med yttrande. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik Härigenom föreskrivs att 4 a kap. 4 och 7 §§ lagen (2010:1065) om kollektivtrafik ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a kap. 4 § I EU:s kollektivtrafikförordning finns bestämmelser om behöriga myndigheters möjligheter att 1. tilldela avtal om allmän trafik genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande (artikel 5.3), 2. själva tillhandahålla kollektivtrafik eller direkttilldela avtal om allmän trafik till ett internt företag (artikel 5.2), 3. direkttilldela avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg, om det är motiverat av exceptionella omständigheter (artikel 5.3a), 4. tilldela avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg efter ett förhandsmeddelande (artikel 5.3b), 5. direkttilldela avtal om allmän trafik av mindre värde eller omfattning (artikel 5.4), 6. vidta nödåtgärder (artikel 5.5), 6. vidta nödåtgärder (artikel 5.5), och 7. direkttilldela avtal om allmän trafik som rör järnvägstransporter (artikel 5.6), och 8. begränsa antalet avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg som kan tilldelas ett och samma järnvägsföretag (artikel 5.6a). 7. begränsa antalet avtal om allmän trafik som rör kollektivtrafik på järnväg som kan tilldelas ett och samma järnvägsföretag (artikel 5.6a). 7 § En regional kollektivtrafikmyndighet får direkttilldela avtal som avser järnvägstransport enligt artikel 5.6 i EU:s kollektivtrafikförordning endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas till ett belopp motsvarande högst 7 500 000 euro. Andra behöriga myndigheter får direkttilldela sådana avtal utan begränsning. Direkttilldelning enligt artikel 5.4 i EU:s kollektivtrafikförordning är tillåten endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas till ett belopp motsvarande högst 500 000 euro och avser annat än kollektivtrafik på vatten. En behörig myndighet får direkttilldela avtal enligt artikel 5.4 i EU:s kollektivtrafikförordning endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas understiga ett belopp motsvarande - 7 500 000 euro och avser kollektivtrafik på järnväg, eller - 500 000 euro och avser annat än kollektivtrafik på vatten. 1. Denna lag träder i kraft den 25 december 2023. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för avtal som har tilldelats före ikraftträdandet. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2023-06-27 Närvarande: F.d. justitierådet Martin Borgeke samt justitieråden Leif Gäverth och Eric M. Runesson Ändrade regler om direkttilldelning av avtal om kollektivtrafik på järnväg Enligt en lagrådsremiss den 8 juni 2023 har regeringen (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Louise Berlin. Förslaget föranleder följande yttrande. Lagrådsremissens innehåll I remissen föreslås ändringar i lagen om kollektivtrafik i fråga om s.k. direkttilldelning av avtal som avser kollektivtrafik på järnväg. Innebörden är att Trafikverkets möjlighet att "direkttilldela" sådana avtal ska begränsas till avtal vars årliga "genomsnittsvärde" uppskattas understiga ett belopp motsvarande 7 500 000 euro. I övrigt föreslås några redaktionella förändringar av lagtexten. Allmänt Både i remissen och i den gällande lagstiftningen talas det alltså om direkttilldelning av avtal. Med avtal avses emellertid enligt svensk rätt inte något som någon kan tilldelas utan i stället något som kan ingås mellan två eller flera parter. Det hade förstås varit önskvärt att ett annat ord än avtal användes i sammanhanget. Med hänsyn till att uttryckssättet är allmänt förekommande på området låter Lagrådet det emellertid bero med detta konstaterande. I övrigt har Lagrådet synpunkter endast på den föreslagna utformningen av 4 a kap. 7 §. 4 a kap. 7 § Förslaget till lagtext har fått en utformning som i någon mån utmanar logiken. Det är enligt Lagrådets uppfattning bättre att skriva så här: En behörig myndighet får direkttilldela avtal enligt artikel 5.4 i EU:s kollektivtrafikförordning endast om det årliga genomsnittsvärdet av avtalet uppskattas understiga ett belopp motsvarande - 7 500 000 euro när avtalet avser kollektivtrafik på järnväg, eller - 500 000 euro när avtalet avser annan kollektivtrafik, dock inte kollektivtrafik på vatten. Landsbygds- och infrastrukturdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 september 2023 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Ankarberg Johansson, J Pehrson, Jonson, Forssmed, Tenje, Forssell, M Persson, Wykman, Kullgren, Brandberg, Bohlin, Carlson Föredragande: statsrådet Carlson Regeringen beslutar proposition Ändrade regler om direkttilldelning av avtal om kollektivtrafik på järnväg