Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:13 Straff för överträdelser av EU:s nya förordningar om f-gaser och ozonnedbrytande ämnen Prop. 2025/26:13 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 11 september 2025 Ulf Kristersson Romina Pourmokhtari (Klimat- och näringslivsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i miljöbalkens straffbestämmelser som syftar till att komplettera EU:s nya förordningar om fluorerade växthusgaser (f-gaser) och ozonnedbrytande ämnen (ODS, ozone depleting substances). Det föreslås att straffbestämmelserna om miljöfarlig kemikaliehantering anpassas till de nya förordningarna. Dessutom föreslås att överträdelser av ytterligare förbud och begränsningar enligt de nya förordningarna blir straffbelagda. Ändringarna innebär bl.a. att det blir straffbart att släppa ut fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen i atmosfären. Vidare föreslås straffansvaret omfatta ytterligare led i hanteringen av sådana gaser. Det föreslås också att överträdelser av kravet på dokumentation vid gasning med sulfurylfluorid ska straffbeläggas med böter. De flesta lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. Lagändringarna som handlar om förbud och begränsningar att använda fluorerade växthusgaser för underhåll och service av stationär kylutrustning och elektrisk brytarutrustning föreslås träda i kraft den 1 januari 2032 respektive den 1 januari 2035. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut4 2Lagtext5 2.1Förslag till lag om ändring i miljöbalken5 2.2Förslag till lag om ändring i miljöbalken15 2.3Förslag till lag om ändring i miljöbalken16 3Ärendet och dess beredning17 4Klimat- och miljöpåverkan från fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen17 4.1Allmänt om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen17 4.2Utveckling och utsläppstrender i Sverige18 5Regleringen på EU-nivå19 5.1EU:s förordning om fluorerade växthusgaser19 5.2EU:s förordning om ozonnedbrytande ämnen20 5.3EU:s miljöbrottsdirektiv20 6Kompletterande straffbestämmelser till EU:s f-gasförordning och ODS-förordning21 6.1Befintliga straffbestämmelser anpassas till de nya EU-förordningarna21 6.2Förbudet mot att släppa ut f-gaser i atmosfären21 6.3Förbuden mot och begränsningarna för användandet av f-gaser22 6.4Förbuden mot att exportera skumplast, tekniska aerosoler, stationär kyl- och luftkonditioneringsutrustning och stationära värmepumpar24 6.5Förbudet mot hantering av engångsbehållare för f-gaser25 6.6Krav på att visa upp giltig licens i samband med import och export26 6.7Krav på dokumentation vid gasning med sulfurylfluorid27 6.8Förbudet mot att släppa ut ozonnedbrytande ämnen i atmosfären28 6.9Ett utökat förbud mot att hantera ozonnedbrytande ämnen på EU:s marknad28 6.10Förbudet mot att återexportera förbjudna engångsbehållare för ozonnedbrytande ämnen30 6.11Förverkande av varor som är förbjudna31 7Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser32 8Konsekvenser33 8.1Berörda aktörer33 8.2Konsekvenser för offentliga aktörer33 8.3Konsekvenser för näringsidkare34 8.4Konsekvenser för miljön34 9Författningskommentar35 9.1Förslaget till lag om ändring i miljöbalken35 9.2Förslaget till lag om ändring i miljöbalken43 9.3Förslaget till lag om ändring i miljöbalken44 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/573 av den 7 februari 2024 om fluorerade växthusgaser, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om upphävande av förordning (EU) nr 517/201446 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/590 av den 7 februari 2024 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och om upphävande av förordning (EG) nr 1005/2009113 Sammanfattning av skrivelsen Förslag till författningsändringar till följd av EU:s reviderade förordningar om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen159 Skrivelsens förslag i relevanta delar160 Förteckning över remissinstanserna163 Lagrådets yttrande164 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 2025165 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken dels att nuvarande 29 kap. 3 a och 3 b §§ ska betecknas 29 kap. 3 b och 3 c §§, dels att 29 kap. 3, 6, 9, 11 och 12 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 29 kap. 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 29 kap. 3 § För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av produktens, organismens eller varans inneboende egenskaper och genom denna underlåtenhet orsakar eller riskerar att orsaka skada på människor eller i miljön. För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av produktens, organismens eller varans inneboende egenskaper och genom denna underlåtenhet orsakar eller riskerar att orsaka skada på människor eller i miljön. För miljöfarlig kemikaliehantering döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. bryter mot ett förbud att sprida bekämpningsmedel enligt 14 kap. 7 §, 2. bryter mot ett förbud eller en föreskrift om en skyddsåtgärd, ett produktval eller ett annat försiktighetsmått som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap., 3. på marknaden släpper ut ett tvätt- eller rengöringsmedel eller en tensid för ett sådant medel utan att följa en skyldighet enligt artikel 3 eller 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel, 4. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på marknaden eller använda ett ämne enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar, 5. i fråga om åtgärder för bortskaffande eller återvinning av avfall bryter mot artikel 7.2 eller 7.3 i förordning (EU) 2019/1021, 6. i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser bryter mot bestämmelserna i artikel 3.2 eller 3.3 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser, 7. i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbildning bryter mot en bestämmelse i artikel 8.1 eller 8.3 i förordning (EU) nr 517/2014, 8. släpper ut en fluorerad växthusgas på marknaden eller använder en sådan gas och därigenom bryter mot ett förbud i artikel 11.1 eller 13 i förordning (EU) nr 517/2014, 9. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på marknaden eller använda ett ämne, som sådant eller ingående i en blandning eller i en vara, enligt artikel 67 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, 6. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på marknaden eller använda ett ämne, som sådant eller ingående i en blandning eller i en vara, enligt artikel 67 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, 10. släpper ut en kemisk produkt eller ett explosivt föremål på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.1 eller 35.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006, 7. släpper ut en kemisk produkt eller ett explosivt föremål på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.1 eller 35.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006, 11. i egenskap av att vara tillverkare, nedströmsanvändare eller någon som för in en kemisk produkt eller ett explosivt föremål till Sverige, släpper ut produkten eller föremålet på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008, 8. i egenskap av att vara tillverkare, nedströmsanvändare eller någon som för in en kemisk produkt eller ett explosivt föremål till Sverige, släpper ut produkten eller föremålet på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008, 12. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att producera, använda, importera, exportera eller på marknaden släppa ut ett ämne, en produkt eller en utrustning enligt artikel 4, 5, 6, 15.1, 17.1, 20.1 eller 24.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, 9. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att producera, använda, importera, exportera, återexportera, vidare leverera, tillhandahålla till en annan person eller på marknaden släppa ut ett ämne, en produkt eller en utrustning enligt artikel 4, 5, 11.2, 15.1, 15.2 eller 19.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/590 av den 7 februari 2024 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och om upphävande av förordning (EG) nr 1005/2009, 13. i fråga om åtgärder för återvinning och destruktion av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 22.1, 22.2 eller 22.4 i förordning (EG) nr 1005/2009, 10. i fråga om åtgärder för återvinning och destruktion av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 20.1, 20.5 eller 20.6 i förordning (EU) 2024/590, 11. släpper ut ozonnedbrytande ämnen i atmosfären utan att det är tillåtet enligt artikel 21.1 i förordning (EU) 2024/590, 14. i fråga om åtgärder för att hindra eller minska läckage av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 23.1, 23.5 eller 23.6 i förordning (EG) nr 1005/2009, 12. i fråga om åtgärder för att hindra eller minska läckage av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 21.2 i förordning (EU) 2024/590, 15. använder ett växtskyddsmedel utan att följa de villkor som framgår av märkningen enligt vad som krävs i artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG, 13. använder ett växtskyddsmedel utan att följa de villkor som framgår av märkningen enligt vad som krävs i artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG, 16. på marknaden släpper ut ett växtskyddsmedel eller ett hjälpämne som allmänheten får tillgång till, utan att se till att medlet eller ämnet innehåller sådana beståndsdelar som avskräcker från eller förhindrar konsumtion enligt vad som krävs i artikel 64.2 i förordning (EG) nr 1107/2009, 14. på marknaden släpper ut ett växtskyddsmedel eller ett hjälpämne som allmänheten får tillgång till, utan att se till att medlet eller ämnet innehåller sådana beståndsdelar som avskräcker från eller förhindrar konsumtion enligt vad som krävs i artikel 64.2 i förordning (EG) nr 1107/2009, 17. på marknaden släpper ut ett växtskyddsmedel eller ett hjälpämne utan att följa en skyldighet i artikel 64.3 i förordning (EG) nr 1107/2009, 15. på marknaden släpper ut ett växtskyddsmedel eller ett hjälpämne utan att följa en skyldighet i artikel 64.3 i förordning (EG) nr 1107/2009, 18. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt i strid med ett förbud eller en begränsning i artikel 14, 15.1 eller 15.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter, om inte förekomsten av ett förbjudet ämne i en kosmetisk produkt kan anses tillåten enligt artikel 17 i samma förordning, 16. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt i strid med ett förbud eller en begränsning i artikel 14, 15.1 eller 15.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter, om inte förekomsten av ett förbjudet ämne i en kosmetisk produkt kan anses tillåten enligt artikel 17 i samma förordning, 19. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt utan att produkten har genomgått en säkerhetsbedömning i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1223/2009, eller att en säkerhetsrapport har upprättats i enlighet med samma artikel, 17. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt utan att produkten har genomgått en säkerhetsbedömning i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1223/2009, eller att en säkerhetsrapport har upprättats i enlighet med samma artikel, 20. använder en biocidprodukt utan att följa de bestämmelser och villkor som följer av märkningen enligt vad som krävs i artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter, 18. använder en biocidprodukt utan att följa de bestämmelser och villkor som följer av märkningen enligt vad som krävs i artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter, 21. på marknaden släpper ut en behandlad vara utan att följa en skyldighet i artikel 58.2 i förordning (EU) nr 528/2012, eller 19. på marknaden släpper ut en behandlad vara utan att följa en skyldighet i artikel 58.2 i förordning (EU) nr 528/2012, eller 22. i egenskap av innehavare av ett produktgodkännande av en biocidprodukt inte ser till att produkten innehåller beståndsdelar som avskräcker från konsumtion enligt vad som krävs i artikel 69.1 andra stycket andra meningen i förordning (EU) nr 528/2012. 20. i egenskap av innehavare av ett produktgodkännande av en biocidprodukt inte ser till att produkten innehåller beståndsdelar som avskräcker från konsumtion enligt vad som krävs i artikel 69.1 andra stycket andra meningen i förordning (EU) nr 528/2012. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om 1. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §, 2. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 6 § eller om ansvar enligt 6 § inte ska dömas ut till följd av 6 § andra stycket, eller 3. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 9 § första stycket 9. 3 a § För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år även den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. släpper ut fluorerade växthusgaser i atmosfären utan att det är tillåtet enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/573 av den 7 februari 2024 om fluorerade växthusgaser, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om upphävande av förordning (EU) nr 517/2014, 2. bryter mot artikel 4.3 eller 4.5 första stycket i förordning (EU) 2024/573, i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser, 3. bryter mot artikel 8.1, 8.2, 8.3, 8.4 eller 8.10 i förordning (EU) 2024/573, i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbildning, eller 4. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att ta i drift, använda, importera, exportera, vidare leverera, tillhandahålla till en annan person eller på marknaden släppa ut en fluorerad växthusgas, en produkt eller en utrustning enligt artikel 11.1 första stycket, 11.3 första stycket, 13.1, 13.2, 13.3, 13.4, 13.9, 22.1 eller 22.3 i förordning (EU) 2024/573. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. 6 § För bristfällig miljöinformation döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. i fråga om kemiska produkter eller biotekniska organismer bryter mot bestämmelserna om produktinformation i 14 kap. genom att a) felaktigt klassificera eller inte klassificera en produkt enligt vad som krävs i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap., b) inte märka en produkt eller att lämna annan produktinformation enligt vad som krävs i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap., c) inte med en lämplig symbol eller beteckning för fara eller risk eller med annan tydlig varningstext märka en produkt eller på annat sätt lämna produktinformation, om märkningen eller informationen behövs till skydd för människors hälsa eller miljön, eller d) lämna oriktig eller bristfällig produktinformation, 2. i fråga om kemiska produkter bryter mot en bestämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier genom att a) inte märka en produkt med en farosymbol, en farobeteckning, en riskfras eller ett varningsmärke enligt vad som krävs i förordningens artikel 17.1, b) inte lämna säkerhetsdatablad enligt vad som krävs i förordningens artikel 17.3, eller c) lämna oriktig uppgift i märkningen eller säkerhetsdatabladet, 3. i fråga om tvätt- eller rengöringsmedel bryter mot förordning (EG) nr 648/2004 genom att inte märka förpackningar enligt vad som krävs i förordningens artikel 11, 4. i fråga om produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser bryter mot förordning (EU) nr 517/2014 genom att inte märka produkter och utrustning enligt vad som krävs i förordningens artikel 12, 4. i fråga om produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser bryter mot förordning (EU) 2024/573 genom att inte märka produkter eller utrustning enligt vad som krävs i förordningens artikel 12, 5. i fråga om kemiska produkter bryter mot förordning (EG) nr 1907/2006 genom att a) inte förse mottagaren av ett ämne eller en blandning med ett säkerhetsdatablad enligt kraven i artikel 31, b) lämna oriktig eller bristfällig uppgift i säkerhetsdatabladet, eller c) inte enligt vad som krävs i artikel 33 tillhandahålla en mottagare eller konsument information om namn på ett ämne som ingår i en vara och finns angivet i bilaga XIV till förordningen eller angivet i den kandidatförteckning som avses i artikel 59, 6. i fråga om kemiska produkter och explosiva föremål bryter mot förordning (EG) nr 1272/2008 genom att a) felaktigt klassificera eller inte klassificera ett ämne, en blandning eller ett explosivt föremål enligt vad som krävs i artiklarna 4.1, 4.2, 4.3 eller 4.8, eller b) felaktigt märka eller inte märka ett ämne, en blandning eller ett explosivt föremål enligt vad som krävs i artiklarna 4.4, 4.7 eller 4.8, 7. i fråga om behandlat utsäde eller växtskyddsmedel bryter mot förordning (EG) nr 1107/2009 genom att a) felaktigt märka eller inte märka ett behandlat utsäde enligt vad som krävs i artikel 49.4, b) felaktigt märka eller inte märka ett växtskyddsmedel enligt vad som krävs i artikel 65.1 och i kommissionens förordning (EU) nr 547/2011 av den 8 juni 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller märkningskrav för växtskyddsmedel, eller c) lämna oriktig eller bristfällig produktinformation enligt vad som krävs i artikel 66.1, 66.2 eller 66.5, eller 8. i fråga om en biocidprodukt eller behandlad vara bryter mot förordning (EU) nr 528/2012 genom att a) inte märka produkten eller varan på ett sätt som uppfyller kraven i artikel 58.3 eller artikel 69.2, eller b) inte lämna produktinformation som uppfyller kraven i artikel 72. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om underlåtenheten eller den oriktiga eller bristfälliga informationen varit sådan att den inte kunnat försvåra bedömningen av risken för skada på människors hälsa eller i miljön. Ansvar ska inte heller dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 9 § första stycket 9. 9 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. bryter mot bestämmelsen i artikel 6.3 i förordning (EG) nr 338/97 om skyldighet att i en ansökan lämna uppgift om tidigare beslut om avslag, 2. bryter mot en föreskrift eller ett beslut i ett enskilt fall om tomgångskörning eller gatumusik som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 9 kap. 12 §, 3. bryter mot en föreskrift om skötsel av jordbruksmark som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 12 kap. 8 §, 4. bryter mot en föreskrift om hantering av gödsel som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 12 kap. 10 §, 5. vid en sådan odling av genetiskt modifierade organismer som omfattas av ett tillstånd enligt 13 kap. 12 § bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 13 kap. 11 §, 6. bryter mot en föreskrift om märkning av genetiskt modifierade organismer som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 13 kap. 18 §, 7. bryter mot en bestämmelse om spårbarhet eller märkning enligt artikel 4.1, 4.2, 4.3, 4.4, 4.6, 5.1 eller 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG, 8. bryter mot en bestämmelse om information, identifiering, dokumentation eller anmälan enligt artikel 6, 12 eller 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer, 9. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt som inte uppfyller kraven om märkning enligt artikel 19.1 eller 19.2 i förordning (EG) nr 1223/2009, eller på marknaden tillhandahåller en kosmetisk produkt som inte uppfyller kraven om märkning enligt artikel 19.1 a, e eller g i samma förordning, 10. bryter mot skyldigheten att lämna information enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 648/2004, 11. bryter mot en bestämmelse om information eller dokumentation enligt artikel 32, 34 eller 36 i förordning (EG) nr 1907/2006, 12. i fråga om ett växtskyddsmedel som är godkänt i ett annat land i Europeiska unionen men som inte är godkänt i Sverige bryter mot artikel 52 i förordning (EG) nr 1107/2009 genom att föra in medlet till Sverige, släppa ut det på marknaden eller använda det utan att medlet omfattas av ett sådant parallellhandelstillstånd som krävs enligt artikeln, 13. i fråga om en biocidprodukt som är godkänd i ett annat land i Europeiska unionen men som inte är godkänd i Sverige tillhandahåller produkten eller använder den utan att produkten omfattas av ett sådant parallellhandelstillstånd som avses i artikel 53 i förordning (EU) nr 528/2012, 14. bryter mot bestämmelsen i 15 kap. 24 § första stycket eller en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 39 § genom att yrkesmässigt eller annars i stor omfattning transportera avfall, 15. bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 30 § genom att lämna avfall till någon som inte har gjort de anmälningar eller har de tillstånd som krävs för avfallshanteringen, 16. i egenskap av fartygsägare lämnar oriktig eller vilseledande information om sitt fartyg som underlag till den återvinningsplan som den driftsansvariga ska ta fram för fartyget enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 1257/2013, eller 16. i egenskap av fartygsägare lämnar oriktig eller vilseledande information om sitt fartyg som underlag till den återvinningsplan som den driftsansvariga ska ta fram för fartyget enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 1257/2013, 17. i egenskap av driftsansvarig på en sådan fartygsåtervinningsanläggning som avses i förordning (EU) nr 1257/2013 återvinner ett fartyg på ett sätt som inte överensstämmer med den återvinningsplan som har tagits fram för fartyget enligt artikel 7 i förordningen. 17. i egenskap av driftsansvarig på en sådan fartygsåtervinningsanläggning som avses i förordning (EU) nr 1257/2013 återvinner ett fartyg på ett sätt som inte överensstämmer med den återvinningsplan som har tagits fram för fartyget enligt artikel 7 i förordningen, eller 18. bryter mot skyldigheten att dokumentera och bevara dokumentation enligt artikel 4.2 i förordning (EU) 2024/573. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. 11 § Om en gärning som avses i 2, 2 a, 2 b, 2 c, 3, 3 a eller 3 b §, 4 § första stycket 2, 4 a §, 5 § 1 eller 8 eller 9 § är att anse som ringa, döms det inte till ansvar. En gärning är att anse som ringa om den framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas genom straffbestämmelsen. Om en gärning som avses i 2, 2 a, 2 b, 2 c, 3, 3 a, 3 b eller 3 c §, 4 § första stycket 2, 4 a §, 5 § 1 eller 8 eller 9 § är att anse som ringa, döms det inte till ansvar. En gärning är att anse som ringa om den framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas genom straffbestämmelsen. Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken. Om gärningen är straffbar både enligt detta kapitel och enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling men ansvar inte kan dömas ut enligt den lagen, döms till ansvar enligt detta kapitel. Om ett vitesföreläggande har överträtts och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om att döma ut vitet, döms det inte till ansvar enligt detta kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet. Om en gärning som avses i 1–9 §§ kan föranleda miljösanktionsavgift och inte kan antas föranleda annan påföljd än böter, får åtal väckas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Om en gärning som avses i 1–9 §§ kan leda till miljösanktionsavgift och inte kan antas leda till annan påföljd än böter, får åtal väckas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. 12 § Egendom får förverkas, om det inte är uppenbart oskäligt och egendomen 1. har varit föremål för brott enligt 1, 2, 2 b, 2 c, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 6 eller 8 § och är 1. har varit föremål för brott enligt 1, 2, 2 b, 2 c, 3, 3 a, 4, 4 a, 4 b, 5, 6 eller 8 § och är a) ett djur, en växt eller en annan organism eller en produkt som utvunnits av ett djur eller en växt, b) en sådan genetisk resurs som avses i förordning (EU) nr 511/2014, c) utbrutet material vid täktverksamhet, d) en kemisk produkt, en bioteknisk organism eller en vara som innehåller en kemisk produkt, e) en genetiskt modifierad organism eller en produkt som innehåller eller består av en genetiskt modifierad organism, eller f) avfall, 2. utgör vinst från ett brott som avses i 1, 3. är ett fortskaffningsmedel eller annan egendom som har använts som hjälpmedel vid ett brott som avses i 1, eller 4. varit avsedd att användas som hjälpmedel vid ett brott som avses i 1 och brottet har fullbordats eller förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. Egendomen får förverkas enligt första stycket 3 eller 4 endast om det behövs för att förebygga brott eller om det finns andra särskilda skäl. I stället för egendomen får dess värde helt eller delvis förverkas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs att 29 kap. 3 a § miljöbalken ska ha följande lydelse. Lydelse enligt 2.1 Föreslagen lydelse 29 kap. 3 a § För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år även den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. släpper ut fluorerade växthusgaser i atmosfären utan att det är tillåtet enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/573 av den 7 februari 2024 om fluorerade växthusgaser, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om upphävande av förordning (EU) nr 517/2014, 2. bryter mot artikel 4.3 eller 4.5 första stycket i förordning (EU) 2024/573, i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser, 3. bryter mot artikel 8.1, 8.2, 8.3, 8.4 eller 8.10 i förordning (EU) 2024/573, i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbildning, eller 4. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att ta i drift, använda, importera, exportera, vidare leverera, tillhandahålla till en annan person eller på marknaden släppa ut en fluorerad växthusgas, en produkt eller en utrustning enligt artikel 11.1 första stycket, 11.3 första stycket, 13.1, 13.2, 13.3, 13.4, 13.9, 22.1 eller 22.3 i förordning (EU) 2024/573. 4. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att ta i drift, använda, importera, exportera, vidare leverera, tillhandahålla till en annan person eller på marknaden släppa ut en fluorerad växthusgas, en produkt eller en utrustning enligt artikel 11.1 första stycket, 11.3 första stycket, 13.1, 13.2, 13.3, 13.4, 13.5, 13.9, 22.1 eller 22.3 i förordning (EU) 2024/573. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2032. Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs att 29 kap. 3 a § miljöbalken ska ha följande lydelse. Lydelse enligt 2.2 Föreslagen lydelse 29 kap. 3 a § För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år även den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. släpper ut fluorerade växthusgaser i atmosfären utan att det är tillåtet enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/573 av den 7 februari 2024 om fluorerade växthusgaser, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om upphävande av förordning (EU) nr 517/2014, 2. bryter mot artikel 4.3 eller 4.5 första stycket i förordning (EU) 2024/573, i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser, 3. bryter mot artikel 8.1, 8.2, 8.3, 8.4 eller 8.10 i förordning (EU) 2024/573, i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbildning, eller 4. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att ta i drift, använda, importera, exportera, vidare leverera, tillhandahålla till en annan person eller på marknaden släppa ut en fluorerad växthusgas, en produkt eller en utrustning enligt artikel 11.1 första stycket, 11.3 första stycket, 13.1, 13.2, 13.3, 13.4, 13.5, 13.9, 22.1 eller 22.3 i förordning (EU) 2024/573. 4. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att ta i drift, använda, importera, exportera, vidare leverera, tillhandahålla till en annan person eller på marknaden släppa ut en fluorerad växthusgas, en produkt eller en utrustning enligt artikel 11.1 första stycket, 11.3 första stycket, 13.1, 13.2, 13.3, 13.4, 13.5, 13.7, 13.9, 22.1 eller 22.3 i förordning (EU) 2024/573. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2035. Ärendet och dess beredning Den 11 mars 2024 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/573 av den 7 februari 2024 om fluorerade växthusgaser, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om upphävande av förordning (EU) nr 517/2014 (f-gasförordningen) i kraft, bilaga 1, liksom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/590 av den 7 februari 2024 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och om upphävande av förordning (EG) nr 1005/2009 (ODS-förordningen), bilaga 2. Förordningarna ersätter Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (den tidigare f-gasförordningen) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (den tidigare ODS-förordningen). Regeringen gav i Naturvårdsverkets regleringsbrev för 2024 ett uppdrag till myndigheten att analysera och föreslå nödvändiga författningsändringar till följd av f-gasförordningen och ODS-förordningen. Naturvårdsverket redovisade uppdraget i september 2024 i skrivelsen Förslag till författningsändringar till följd av EU:s reviderade förordningar om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen (KN2024/01891). En sammanfattning av skrivelsen finns i bilaga 3. Skrivelsens lagförslag i nu relevanta delar finns i bilaga 4. Skrivelsen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2024/01891). I propositionen behandlas de förslag i skrivelsen som handlar om straffbestämmelser. Skrivelsens förslag i övriga delar, bl.a. om miljösanktionsavgifter, bereds vidare i Regeringskansliet. Lagrådet Regeringen beslutade den 12 juni 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som överensstämmer med lagförslagen i denna proposition. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Klimat- och miljöpåverkan från fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen Allmänt om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen (Ozone Depleting Substances, ODS) och fluorerade växthusgaser (f-gaser) har en betydande negativ klimat- och miljöpåverkan. Deras användning regleras därför genom särskilda EU-förordningar. Syftet med EU-förordningarna är att bidra till att uppnå målet om klimatneutralitet inom unionen senast 2050 och att säkerställa återhämtningen av det stratosfäriska ozonskiktet. Användningsområdena för f-gaser och ODS är ofta desamma. F-gasförordningen och ODS-förordningen har nära koppling till varandra och har därför setts över parallellt. Åtgärderna för att minska de ämnen som kontrolleras och deras utsläpp liknar varandra. F-gaser är syntetiska och kraftfulla växthusgaser med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential, GWP) som i många fall är mer än tusen gånger starkare än koldioxids. Utsläppen av f-gaser i Sverige uppgick 2023 till cirka 828 kiloton koldioxidekvivalenter vilket motsvarade nästan 2 procent av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp. F-gaser används i många olika produkter och utrustningar, i huvudsak i kyl- och luftkonditioneringsanläggningar, värmepumpar, elektriska brytare, brandskyddsutrustning och isoleringsmaterial, samt som aerosoler och lösningsmedel. Ozonskiktet skyddar människor och andra levande varelser från skadlig ultraviolett strålning (UV) från solen. Utsläpp av ODS orsakar skador på ozonskiktet, vilket leder till negativa effekter för människors hälsa och miljön, samt till stora ekonomiska konsekvenser. De flesta konstgjorda ODS är också potenta växthusgaser. Vissa av dem har en global uppvärmningspotential som är flera tusen gånger starkare än koldioxids. ODS användes tidigare som köldmedium i kylsystem men förekommer i dag främst i skumpaneler och laminerade skivor som innehåller skumplast. Utsläppen av ODS har gått ned men fortsatta minskningar är angelägna för att säkerställa ozonskiktets återhämtning. I samband med upptäckten av hålet i ozonskiktet på 1980-talet undertecknade världens länder 1985 års Wienkonvention för skydd av ozonskiktet. Det tillhörande Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet trädde i kraft 1989. Som en följd av utfasningen av ODS introducerades f-gaser, som visserligen inte skadar ozonskiktet men som har en betydande global uppvärmningspotential. F-gaser ökade snabbt i användning och ersatte ODS inom många användningsområden under 1990-talet och det tidiga 2000-talet. I oktober 2016 antogs ett tillägg till Montrealprotokollet, det så kallade Kigalitillägget. Genom Kigalitillägget lades den vanligaste typen av f-gas, fluorkolväten (HFC), till i listan över kontrollerade ämnen. Genomförandet av Kigalitillägget uppskattas leda till att förhindra en ökning av den globala medeltemperaturen med ca 0,5 ? till 2100 och därmed bidra till att nå målen i Parisavtalet inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC). Utveckling och utsläppstrender i Sverige Huvuddelen av f-gasutsläppen i Sverige uppstår från användning av produkter som innehåller eller släpper ut f-gaser under sin livslängd. År 2023 motsvarade dessa utsläpp av f-gaser cirka 796 000 ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar 96 procent av de totala f-gasutsläppen i Sverige. Av de totala f-gasutsläppen orsakade användningen av köldmedier inom kommersiell och industriell kylning samt stationär luftkonditionering högst växthusgasutsläpp. Utsläppstrenden för f-gaser (framför allt HFC) i Sverige var kraftigt ökande från 1990-talet och fram till 2008. Efter införandet av EU-bestämmelser som begränsade användningen av HFC har utsläpp inom produktanvändningssektorn visat en nedåtgående trend. Trots detta är utsläppen mer än dubbelt så höga i dag jämfört med 1990. Utsläpp av f-gaser uppstår genom läckage av gas i olika delar av produkternas livscykel såsom i samband med tillverkning, lagring, påfyllning, service och underhåll samt avfallshantering och destruktion. Den största delen av läckagen uppskattas komma från produkternas användningsfas och vid underhåll och service i samband med tömning eller påfyllning av f-gaser i utrustning. Vidare bedöms felaktig avfallshantering orsaka betydande läckage och utsläpp. Till detta kommer en okänd andel illegal hantering av f-gaser och produkter som innehåller f-gaser. De nationella utsläppen av reglerade ODS består nästan uteslutande av klorfluorkolföreningar, så kallade freoner (CFC), från befintliga och uttjänta produkter. Utsläppen av CFC i Sverige bedöms ha minskat med mer än 90 procent sedan 1990. Minskningen är till stor del en följd av de regleringar som infördes efter ikraftträdandet av Montrealprotokollet. Huvuddelen av de kvarvarande nationella utsläppen av CFC uppstår genom bristfälligt omhändertagande av isoleringsmaterial vid renovering och rivning. Regleringen på EU-nivå EU:s förordning om fluorerade växthusgaser F-gaser har varit reglerade i EU sedan 2006. Den nu gällande f-gasförordningen trädde i kraft den 11 mars 2024. Som nämns i avsnitt 3 ersätter den en förordning från 2014. Den tidigare f-gasförordningen kompletteras i svensk rätt av förordningen (2016:1128) om fluorerade växthusgaser. I EU:s f-gasförordning fastställs bl.a. förbud och begränsningar för användning, import och export av f-gaser samt regler om återvinning och destruktion av f-gaser. Förordningen innehåller även krav på dokumentation, rapportering, certifiering och utbildning. Flera förbud har införts mot att släppa ut produkter och utrustningar på EU:s marknad, såsom vissa typer av värmepumpar och luftkonditioneringsutrustningar som innehåller f-gaser. Förordningen innehåller även utvidgade åtgärder för att begränsa utsläpp av f-gaser från kyl- och luftkonditioneringsutrustning i transportmedel eftersom dessa har särskilt höga läckagenivåer på grund av de vibrationer som uppstår under transporten. De nya kraven innebär också att utsläpp av f-gaser så långt som möjligt ska undvikas vid rivning eller renovering av skumpaneler och laminerade skivor som innehåller skumplast med f-gaser, samt att gaserna ska återvinnas och destrueras. Medlemsstaterna ska fastställa regler om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner samt vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sanktionerna tillämpas (artikel 31). Detta behandlas i avsnitt 6. EU:s förordning om ozonnedbrytande ämnen ODS har varit reglerade i EU sedan 1988. Den nu gällande ODS-förordningen (EU) 2024/590 trädde i kraft den 11 mars 2024. Som nämns i avsnitt 3 ersätter den en förordning från 2009. Den tidigare ODS-förordningen kompletteras i svensk rätt av förordningen (2016:1129) om ozonnedbrytande ämnen. I ODS-förordningen fastställs regler om bl.a. produktion, import, export, användning, återvinning och destruktion av ODS. Förordningen innehåller också krav på rapportering. Den nya ODS-förordningen innehåller krav på att utsläpp av ODS så långt som möjligt ska undvikas vid rivning eller renovering av skumpaneler och laminerade skivor som innehåller skumplast med ODS, samt att gaserna ska återvinnas och destrueras. I förordningen har även ett förbud införts mot att destruera haloner för att främja att de i stället återvinns och återanvänds. Förordningen innehåller även ökade krav på behöriga myndigheter och tullmyndigheter. Medlemsstaterna ska fastställa regler om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner samt vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sanktionerna tillämpas (artikel 27.2). Detta behandlas i avsnitt 6. EU:s miljöbrottsdirektiv Den 11 april 2024 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1203 av den 11 april 2024 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser och om ersättande av direktiven 2008/99/EG och 2009/123/EG (miljöbrottsdirektivet). Miljöbrottsdirektivet innehåller minimiregler om brottsrekvisit och påföljder för de allvarligaste överträdelserna av unionens miljölagstiftning, inklusive överträdelser av reglerna för hantering av f-gaser och ODS. Direktivet innehåller skärpta krav på medlemsstaterna i fråga om påföljder och åtgärder för att förebygga och bekämpa miljöbrott. För att en handling ska vara straffbar enligt direktivet ska handlingen ha begåtts med uppsåt eller, i vissa fall, av grov oaktsamhet. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att brott beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder. Enligt miljöbrottsdirektivet ska det vara brottsligt att producera, på marknaden släppa ut, importera, exportera, använda eller släppa ut ODS (artikel 3.2 s). Straffansvaret ska gälla även för produkter och utrustning och delar därav som innehåller eller vars funktion är beroende av ODS. För f-gaser finns en motsvarande bestämmelse, med tillägget att det även ska vara brottsligt att ta i bruk sådana produkter och sådan utrustning (artikel 3.2 t). För brott mot f-gasförordningen och ODS-förordningen ska maximistraff på minst fem års fängelse införas. Medlemsstaterna ska även vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt att förverka hjälpmedel till och vinning av brott enligt f-gasförordningen och ODS-förordningen (artikel 10). Genomförandet av miljöbrottsdirektivet behandlas inte i denna proposition. I samband med genomförandet av direktivet kommer straffskalorna för vissa av de straffbestämmelser som föreslås i denna proposition att behöva ses över. Kompletterande straffbestämmelser till EU:s f-gasförordning och ODS-förordning Befintliga straffbestämmelser anpassas till de nya EU-förordningarna Regeringens förslag: Nuvarande straffbestämmelser i miljöbalken ska anpassas till den nya f-gasförordningen och den nya ODS-förordningen. Naturvårdsverkets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Skälen för regeringens förslag: De nuvarande straffbestämmelserna i 29 kap. miljöbalken hänvisar till artiklar i den tidigare f-gasförordningen och den tidigare ODS-förordningen. Vissa bestämmelser i de tidigare förordningarna har förts över till de nya förordningarna utan att det har gjorts någon ändring i sak. Hänvisningarna till sådana artiklar i de tidigare förordningarna bör därför ändras till att avse motsvarande artiklar i de nya förordningarna. Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. EUförordningarna är direkt tillämpliga i svensk rätt. Genom en dynamisk hänvisning säkerställs att ändringar i EU-förordningarna får omedelbart genomslag, eftersom lagen inte med nödvändighet behöver ändras om förordningen ändras. Det är lämpligt att de aktuella hänvisningarna till f-gasförordningen och ODS-förordningen är dynamiska. Genom att varje hänvisning kombineras med en ram inom vilken bestämmelsens straffbara område anges kan straffbestämmelsens räckvidd avgränsas i tillräcklig utsträckning. Förbudet mot att släppa ut f-gaser i atmosfären Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut f-gaser i atmosfären utan att det är tillåtet enligt f-gasförordningen ska dömas för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år. Naturvårdsverkets förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Skälen för regeringens förslag: Den nya f-gasförordningen har utökats till att omfatta fler former av avsiktliga och oavsiktliga utsläpp av f-gaser. I artikel 4.1 i f-gasförordningen har det införts ett nytt förbud mot avsiktliga utsläpp av f-gaser i atmosfären. Undantag från förbudet kan göras om utsläppen är tekniskt nödvändiga för det avsedda användningsområdet. I sådana fall ska operatörer av utrustning som innehåller f-gaser eller anläggningar där f-gaser används vidta alla tekniskt och ekonomiskt genomförbara åtgärder för att så långt som det är möjligt förhindra sådana utsläpp i atmosfären, inbegripet genom att fånga in de gaser som släpps ut. I skälen till förordningen anges att olagliga avsiktliga utsläpp i atmosfären av fgaser utgör en allvarlig överträdelse av förordningen och uttryckligen bör förbjudas (skäl 9). F-gaser utgör kraftfulla växthusgaser som har stor påverkan på miljön. Förbudet mot avsiktliga utsläpp har en central betydelse för det övergripande målet att minska utsläppen av f-gaser. Det finns därför anledning att se allvarligt på handlingar som innebär att f-gaser släpps ut i atmosfären. Överträdelser av förbudet mot att avsiktligen släppa ut f-gaser i atmosfären bör därför förenas med straffansvar. Det bör dock inte bara vara avsiktliga utsläpp som straffbeläggs. Om utsläpp är tekniskt nödvändiga för det avsedda tillämpningsområdet krävs det enligt förordningen att man så långt som möjligt förhindrar utsläpp genom att fånga in de gaser som släpps ut. Straffansvar bör därför inte vara aktuellt för utsläpp som är tekniskt nödvändiga enligt f-gasförordningen. Om utsläppen inte sker på ett adekvat sätt bör ansvar för oaktsamhet kunna komma i fråga. Även utsläpp som sker av oaktsamhet bör alltså straffbeläggas. Överträdelser av kraven i f-gasförordningen på att förhindra och åtgärda läckage är sedan tidigare kriminaliserade som miljöfarlig kemikaliehantering (29 kap. 3 § andra stycket 6 miljöbalken). För straffbarhet krävs uppsåt eller oaktsamhet. Straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst två år. Utsläpp av f-gaser bör behandlas på samma sätt. Förbuden mot och begränsningarna för användandet av f-gaser Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud mot eller en begränsning för att använda f-gaser ska dömas för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller för den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud mot eller en begränsning för att ta i drift elektriska brytare som använder, eller vars funktion är beroende av f-gaser. Naturvårdsverkets förslag överensstämmer i sak med regeringens men har en annan redaktionell utformning. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Åklagarmyndigheten påpekar att det inte råder full överensstämmelse mellan åtgärderna i artikel 13 och de åtgärder som nämns i förslaget. Skälen för regeringens förslag: Artikel 13 i f-gasförordningen innehåller ett antal handlingsregler som syftar till att kontrollera användningen av f-gaser. Artikel 13.3–13.5 avser förbud och begränsningar att använda f-gaser för underhåll och service av vissa utrustningar, såsom kylutrustning, luftkonditioneringsutrustning och värmepumpar. Militär utrustning och annan särskild utrustning är undantagen. Förbudet ska inte heller tillämpas på vissa regenererade och återanvända f-gaser. Med underhåll och service avses bl.a. arbete som innefattar öppnande av delar som innehåller eller är utformade för att innehålla f-gaser, påfyllning av systemet med f-gaser, reparation av läckor och tillsättning av f-gaser (artikel 3.18). I artikel 13.7 har ett utökat förbud införts mot användning av svavelhexafluorid (SF6), som är en kraftfull syntetisk växthusgas med 24 300 gånger större påverkan på växthuseffekten per viktenhet jämfört med koldioxid. Det är sedan tidigare förbjudet att använda svavelhexafluorid vid pressgjutning av magnesium och för att fylla fordonsdäck. I artikel 13.7 införs ett förbud att från och med den 1 januari 2035 använda svavelhexafluorid för underhåll eller service av elektrisk brytarutrustning. Förbudet gäller inte om det bevisas att regenererad eller återanvänd svavelhexafluorid inte kan användas av tekniska skäl eller inte är tillgänglig i händelse av en reparation i en nödsituation. Även militär utrustning är undantagen från förbudet. Artikel 13.9 avser förbud att ta i drift elektriska brytare som använder, eller vars funktion är beroende av, f-gaser. I skälen till förordningen anges att det bör vara förbjudet att ta nya elektriska brytare i drift med relevanta f-gaser om det finns tekniskt lämpliga alternativ som är förenliga med unionens konkurrenspolitik (skäl 21). Förbudet i artikel 13.9 avser endast idrifttagande av nya eller utökade elektriska brytare och träder i kraft vid olika tillfällen, beroende på vilken spänning brytaren är anpassad till och om den använder f-gaser. För vissa elektriska mellanbrytare träder förbudet i kraft den 1 januari 2026 respektive den 1 januari 2030 medan förbudet för vissa elektriska högspänningsbrytare träder i kraft den 1 januari 2028 respektive den 1 januari 2032. Urdrifttagande av en elektrisk brytare med drift inom unionen och efterföljande idrifttagande av samma elektriska brytare på en annan plats i unionen omfattas inte av förbudet (artikel 13.10). Förbuden och begränsningarna för att använda f-gaser har stor betydelse för att kunna nå förordningens övergripande mål att minska utsläppen av f-gaser. Överträdelser av kraven bör därför förenas med straffansvar. Straffbestämmelsen i miljöbalken om miljöfarlig kemikaliehantering omfattar redan i dag förbud mot viss användning och utsläppande av f-gaser (29 kap. 3 § andra stycket 8). För straffbarhet krävs uppsåt eller oaktsamhet. Straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst två år. Överträdelser av de nu aktuella förbuden och begränsningarna bör behandlas på samma sätt. I skrivelsen föreslås att straffbestämmelsen även ska omfatta de punkter i artikel 13 som innehåller undantag från det förbjudna området. Undantagen behöver dock inte räknas upp, eftersom det inte kan bli fråga om en överträdelse av ett förbud om det finns ett tillämpligt undantag i f-gasförordningen. Förbuden mot att exportera skumplast, tekniska aerosoler, stationär kyl- och luftkonditioneringsutrustning och stationära värmepumpar Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot förbudet att exportera skumplast, tekniska aerosoler, stationär kyl- och luftkonditioneringsutrustning och stationära värmepumpar som innehåller f-gaser eller vars funktion är beroende av sådana gaser, ska dömas för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år. Naturvårdsverkets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Skälen för regeringens förslag: Ett utökat förbud har införts i artikel 22.3 i f-gasförordningen mot att exportera vissa produkter och utrustningar, såsom skumplast, tekniska aerosoler, stationär kyl- och luftkonditioneringsutrustning och stationära värmepumpar, som innehåller eller vars funktion är beroende av f-gaser med en global uppvärmningspotential på 1 000 eller mer. Med export avses i fgasförordningen utförsel av ämnen, produkter och utrustning från unionens tullområde, i den mån området omfattas av en ratificering av Montrealprotokollet (artikel 3.8). Som anges i skälen till förordningen (skäl 25) har flera utvecklingsländer som är parter till Montrealprotokollet tagit upp problemet med export från andra parter av ineffektiva kyl- och luftkonditioneringsapparater som använder föråldrade köldmedier och köldmedier med hög global uppvärmningspotential till de egna marknaderna, vilket ökar servicebehovet. En sådan situation är särskilt problematisk i utvecklingsländer med begränsade resurser och begränsad kapacitet för inneslutning och återvinning, samt för begagnad utrustning med kort återstående förväntad livslängd och ny utrustning som är i bruk men i slutet av sin livscykel. Det finns därför anledning att se allvarligt på ageranden som innebär att f-gaser samt produkter och utrustning som innehåller sådana gaser eller vars funktion är beroende av sådana gaser exporteras i strid med gällande regelverk. Överträdelser av förbudet i artikel 22.3 i f-gasförordningen bör därför förenas med straffansvar. Straffansvar bör omfatta överträdelser av förbudet mot att exportera skumplast, tekniska aerosoler, stationär kyl- och luftkonditioneringsutrustning och stationära värmepumpar enligt vad som avses i bilaga IV till förordningen och som innehåller eller vars funktion är beroende av f-gaser med en global uppvärmningspotential på 1 000 eller mer. Straffbestämmelsen i miljöbalken om miljöfarlig kemikaliehantering omfattar bl.a. överträdelser av förbudet mot att släppa ut f-gaser på marknaden (29 kap. 3 § andra stycket 8). För straffbarhet krävs uppsåt eller oaktsamhet. Straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst två år. Överträdelser av exportförbudet bör behandlas på samma sätt. Förbudet mot hantering av engångsbehållare för f-gaser Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot förbudet att hantera tomma eller helt eller delvis fyllda engångsbehållare för f-gaser ska dömas för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år. Naturvårdsverkets förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Skälen för regeringens förslag: I den tidigare f-gasförordningen var det förbjudet att på marknaden släppa ut engångsbehållare för f-gaser. I den nya f-gasförordningen har förbudet utökats till att även omfatta att importera, vidare leverera och tillhandahålla till andra personer i unionen, mot betalning eller kostnadsfritt, använda eller exportera tomma eller helt eller delvis fyllda engångsbehållare för vissa f-gaser (artikel 11.3). Sådana behållare får endast lagras eller transporteras för efterföljande bortskaffande. I skälen till förordningen anges att engångsbehållare för f-gaser bör förbjudas, eftersom det oundvikligen finns kvar en viss mängd köldmedium i dessa behållare när de töms, som sedan släpps ut i atmosfären (skäl 24). Med engångsbehållare avses i förordningen sådana behållare som inte kan återfyllas utan att anpassas för detta ändamål, och behållare som skulle kunna återfyllas, men som importeras eller släpps ut på marknaden utan att åtgärder har vidtagits för att behållaren ska kunna lämnas i retur för återfyllning. Med import avses i f-gasförordningen införsel av ämnen, produkter och utrustning till unionens tullområde, i den mån området omfattas av en ratificering av Montrealprotokollet (artikel 3.7). Med export avses utförsel av ämnen, produkter och utrustning från unionens tullområde, i den mån området omfattas av en ratificering av Montrealprotokollet (artikel 3.8). Det anges inte i förordningen vad som avses med vidare leverans och tillhandahållande till en annan person inom unionen. I den engelska versionen av förordningen motsvaras uttrycken av ”any subsequent supply” och ”making available to another person within the Union”. Eftersom det saknas definitioner av uttrycken, får de tolkas med hänsyn till hur de anges i sitt sammanhang, dvs. som led i hanteringen av f-gaser genom hela leveranskedjan. Det kan exempelvis vara fråga om tillhandahållande till slutkonsument eller hantering genom en mellanhand såsom en grossist eller leverantör. Det har varit förbjudet att släppa ut engångsbehållare för f-gaser på marknaden inom EU sedan 2007. Ett liknande förbud mot att släppa ut engångsbehållare för ODS trädde i kraft 2000. Det kan därför antas att engångsbehållare som fortfarande hanteras härrör från illegal verksamhet. För att använda engångsbehållare ska kunna hanteras på rätt sätt ska de lämnas till en behörig återvinningsanläggning för slutlig destruktion av återstående gas i behållaren. I dagsläget finns det endast två sådana anläggningar i Sverige. Åtgärder för att lämna in engångsbehållare till återvinning är kostsamma och det kan finnas en ekonomisk drivkraft att inte hantera behållarna på rätt sätt. Det finns starka skäl att anta att engångsbehållare som innehåller f-gaser kan komma att användas på ett felaktigt sätt. Det bör därför införas en sanktion vid överträdelser av det utökade förbudet i artikel 11.3. Straffbestämmelsen i miljöbalken om miljöfarlig kemikaliehantering omfattar redan i dag förbud mot att släppa ut vissa engångsbehållare på marknaden (29 kap. 3 § andra stycket 8). För straffbarhet krävs uppsåt eller oaktsamhet. Straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst två år. Överträdelser av det utökade förbudet mot att importera, vidare leverera och tillhandahålla till andra personer i unionen, mot betalning eller kostnadsfritt, använda eller exportera tomma eller helt eller delvis fyllda engångsbehållare för vissa f-gaser bör behandlas på samma sätt. Krav på att visa upp giltig licens i samband med import och export Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot kravet på att visa upp en giltig licens i samband med import och export av f-gaser eller produkter och utrustning som innehåller eller vars funktion är beroende av sådana gaser, ska dömas för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år. Naturvårdsverkets förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Skälen för regeringens förslag: Den nya f-gasförordningen har ytterligare fokus på att stävja illegal import, export, utsläppande på marknaden och användning av f-gaser. Detta sker bl.a. genom ett krav på att en giltig licens ska kunna uppvisas vid import och export av f-gaser samt produkter och utrustning som innehåller eller vars funktion är beroende av sådana gaser (artikel 22.1). Licenskravet gäller inte vid tillfällig lagring och är inte heller tillämpligt på produkter och utrustning som är personliga tillhörigheter. Med import avses i f-gasförordningen införsel av ämnen, produkter och utrustning till unionens tullområde, i den mån området omfattas av en ratificering av Montrealprotokollet (artikel 3.7). Med export avses utförsel av ämnen, produkter och utrustning från unionens tullområde, i den mån området omfattas av en ratificering av Montrealprotokollet (artikel 3.8). Det finns anledning att se allvarligt på ageranden som innebär att f-gaser eller produkter och utrustning som innehåller eller vars funktion är beroende av sådana gaser släpps ut på marknaden i strid med gällande regelverk. Licenskravet f-gasförordningen syftar till att minska utsläpp och försvåra illegal handel med f-gaser. Överträdelser av kravet bör därför förenas med straffansvar. Överträdelser av licenskravet kan jämföras med överträdelser av förbudet mot att släppa ut f-gaser på marknaden, som omfattas av straffbestämmelsen i miljöbalken om miljöfarlig kemikaliehantering (29 kap. 3 § andra stycket 8). För straffbarhet krävs uppsåt eller oaktsamhet. Straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst två år. Överträdelser av licenskravet bör behandlas på samma sätt. Krav på dokumentation vid gasning med sulfurylfluorid Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot kravet på att dokumentera och bevara dokumentation vid gasning med sulfurylfluorid ska dömas till böter. Naturvårdsverkets förslag överensstämmer delvis med regeringens. I skrivelsen föreslås att överträdelser av kravet på dokumentation vid gasning med sulfurylfluorid ska omfattas av straffbestämmelsen om miljöfarlig kemikaliehantering, som har en strängare straffskala. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Skälen för regeringens förslag: I den nya f-gasförordningen har ett dokumentationskrav införts för åtgärder som vidtas i samband med gasning med sulfurylfluorid (artikel 4.2). Operatörer ska dokumentera de åtgärder som vidtas för infångning och insamling vid gasning med sulfurylfluorid eller, om sådana åtgärder inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara, ange skälen till detta. Operatörer ska bevara de styrkande handlingarna i fem år och på begäran göra dem tillgängliga för behörig myndighet eller för kommissionen. Sulfurylfluorid är en kraftfull växthusgas med mer än 4 000 gånger högre global uppvärmningspotential än koldioxid. Gasen används främst som bekämpningsmedel för att kontrollera skadedjur i trä. Exempelvis kan gods, emballage och lastpallar som fraktas i containrar vara behandlade med sulfurylfluorid för att förhindra att skadedjur angriper godset eller sprids mellan länder. Kravet på att dokumentera vidtagna åtgärder vid gasning med sulfurylfluorid syftar till att begränsa och förhindra utsläpp av sulfurylfluorid genom att öka medvetandegraden bland operatörer. En operatör kan visserligen ha vidtagit nödvändiga åtgärder för infångning och insamling men inte dokumenterat åtgärderna i enlighet med kraven i förordningen. Det är inte fråga om en uppgiftsskyldighet där handlingar som utgångspunkt ska lämnas in till myndigheterna. Kravet fyller dock en viktig funktion för att säkerställa att den som hanterar f-gaser gör det på ett korrekt sätt och även för myndigheternas kontroll och tillsyn. Överträdelser av kravet på att dokumentera och bevara dokumentation vid gasning med sulfurylfluorid har därmed sådan betydelse att de bör förenas med straffansvar. I skrivelsen föreslås att överträdelser av kravet ska omfattas av straffbestämmelsen i miljöbalken om miljöfarlig kemikaliehantering. Den straffbestämmelsen omfattar överträdelser av ett antal förbud och försiktighetsmått, såsom förbudet i artikel 4.1 i f-gasförordningen mot att avsiktligen släppa ut f-gaser i atmosfären. En överträdelse av kravet på att dokumentera vidtagna åtgärder bör inte i sig betraktas som miljöfarlig kemikaliehantering. En sådan överträdelse får också normalt anses ha ett lägre straffvärde än de gärningar som omfattas av straffbudet om miljöfarlig kemikaliehantering. Regeringen anser därför att straffet för överträdelser av kravet att dokumentera och bevara dokumentation vid gasning med sulfurylfluorid bör stanna vid böter. Förbudet mot att släppa ut ozonnedbrytande ämnen i atmosfären Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet släpper ut ozonnedbrytande ämnen i atmosfären utan att det är tillåtet enligt ODS-förordningen ska dömas för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år. Naturvårdsverket lämnar inte något förslag i denna del. Remissinstanserna: Kemikalieinspektionen anser att överträdelser av förbudet mot avsiktliga utsläpp av ODS bör omfattas av miljöbalkens straffbestämmelse om miljöfarlig kemikaliehantering. Skälen för regeringens förslag: I den nya ODS-förordningen finns ett nytt förbud mot avsiktliga utsläpp i atmosfären av ODS (artikel 21.1). Förbudet omfattar även ODS som ingår i produkter eller utrustning. Undantag från förbudet kan göras om utsläpp är tekniskt nödvändiga för de användningsområden som är tillåtna enligt förordningen. I skälen till förordningen anges att olagliga avsiktliga utsläpp i atmosfären av ODS utgör en allvarlig överträdelse av förordningen och uttryckligen bör förbjudas (skäl 30). Som anges i skälen till ODS-förordningen (skäl 2) är det vetenskapligt vedertaget att kontinuerliga utsläpp av ODS orsakar betydande skador på ozonskiktet. Det leder till betydande negativa effekter för människors hälsa och ekosystemen och på biosfären samt till stora ekonomiska konsekvenser, om inga åtgärder vidtas. Förbudet mot avsiktliga utsläpp har en central betydelse för det övergripande målet att minska utsläppen av ODS. Det finns därför anledning att se allvarligt på handlingar som innebär att ODS släpps ut i atmosfären. Överträdelser av förbudet bör därför vara straffbelagda. På samma sätt som när det gäller f-gaser (se avsnitt 6.2) bör inte bara avsiktliga utsläpp straffbeläggas, utan även utsläpp som sker av oaktsamhet. Överträdelser av kraven i ODS-förordningen på åtgärder för att hindra eller minska läckage av ODS är sedan tidigare kriminaliserade som miljöfarlig kemikaliehantering (29 kap. 3 § andra stycket 14 miljöbalken). För straffbarhet krävs uppsåt eller oaktsamhet. Straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst två år. Utsläpp av ODS bör behandlas på samma sätt. Ett utökat förbud mot att hantera ozonnedbrytande ämnen på EU:s marknad Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot förbudet att hantera ozonnedbrytande ämnen på EU:s marknad ska dömas för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år. Naturvårdsverkets förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Åklagarmyndigheten anser inte att uttrycket ”vidare leverans” i ODS-förordningen kan leda till gränsdragningsproblem. Skälen för regeringens förslag: Enligt den tidigare ODS-förordningen har det varit förbjudet att på marknaden släppa ut och använda kontrollerade ämnen. Det har även varit förbjudet att på marknaden släppa ut produkter och utrustning som innehåller eller är beroende av kontrollerade ämnen. I den nya ODS-förordningen har förbudet mot att hantera ODS på EU:s marknad utökats till att omfatta fler led i hanteringen. I artikel 4.1 anges att produktion, utsläppande på marknaden, vidare leverans eller tillhandahållande till en annan person inom unionen, mot betalning eller kostnadsfritt, och användning av ODS ska vara förbjudet. Ett motsvarande förbud med anknytning till produkter och utrustning som innehåller eller vars funktion är beroende av ODS finns i artikel 5.1. Utsläppande på marknaden definieras i förordningen som frisläppande i tullhänseende för övergång till fri omsättning i unionen eller leverans eller tillhandahållande till en annan person i unionen för första gången, mot betalning eller kostnadsfritt, eller användning av ämnen som producerats, eller produkter eller utrustning som tillverkats, för eget bruk (artikel 3.5). På samma sätt som i f-gasförordningen (se avsnitt 6.5) anges det inte i ODS-förordningen vad som avses med vidare leverans och tillhandahållande till en annan person inom unionen. Som anges i avsnitt 6.5 får därför uttrycken i ODS-förordningen tolkas med hänsyn till hur de anges i sitt sammanhang, dvs. som led i hanteringen av ODS genom hela leveranskedjan. Det kan exempelvis vara fråga om tillhandahållande till slutkonsument eller hantering genom en mellanhand, som en grossist eller leverantör. De förbud som gäller för de olika leden i hanteringen av ODS är centrala för förordningen och avser ämnen som om de släpps ut orsakar skador på ozonskiktet, bidrar till den globala uppvärmningen och utgör en allvarlig risk för människors hälsa och miljön. Överträdelser av förbudet mot att producera, släppa ut på marknaden, vidare leverera och tillhandahålla till en annan person inom unionen är därför så allvarliga att de bör förenas med straffansvar. Straffbestämmelsen om miljöfarlig kemikaliehantering i miljöbalken omfattar redan i dag förbud mot import och export av ODS (29 kap. 3 § andra stycket 12). För straffbarhet krävs uppsåt eller oaktsamhet. Straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst två år. Överträdelser av det utökade förbudet i artikel 4.1 och 5.1 i ODS-förordningen bör behandlas på samma sätt. En straffbestämmelse bör utformas på ett sådant sätt att det inte råder någon tveksamhet om dess innebörd. Den bör vara tydlig så att det framgår vilka handlingsregler som omfattas av kriminaliseringen. I skrivelsen föreslås att uttrycket ”vidare leverans” ska omfattas av ”annars tillhandahålla”. Regeringen anser dock, i likhet med Åklagarmyndigheten, att uttrycket vidare leverans inte är otydligt utan bör anges i straffbestämmelsen. Förbudet mot att återexportera förbjudna engångsbehållare för ozonnedbrytande ämnen Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot förbudet att återexportera förbjudna engångsbehållare för ozonnedbrytande ämnen ska dömas för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år. Naturvårdsverkets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Skälen för regeringens förslag: I den nya ODS-förordningen har ett omfattande förbud införts mot användningen av engångsbehållare för ODS (artikel 15.1). Förbudet omfattar import, utsläppande på marknaden, vidare leverans eller tillhandahållande till en annan person inom unionen, mot betalning eller kostnadsfritt, användning eller export av tomma eller helt eller delvis fyllda engångsbehållare för ODS. Sådana behållare får endast lagras eller transporteras för efterföljande bortskaffande. Undantag kan i vissa fall göras för nödvändiga laboratorie- och analysändamål. ODS-förordningen innehåller även ett förbud mot att återexportera förbjudna engångsbehållare (artikel 15.2). I skälen till förordningen anges att engångsbehållare bör förbjudas, eftersom det oundvikligen finns kvar en viss mängd köldmedium i dessa behållare när de töms, som sedan släpps ut i atmosfären (skäl 18). Med engångsbehållare avses i förordningen behållare som inte kan återfyllas utan att anpassas för detta ändamål, och behållare som skulle kunna återfyllas, men som importeras eller släpps ut på marknaden utan att åtgärder har vidtagits för att behållaren ska kunna lämnas i retur för återfyllning (artikel 15.1 andra stycket). Med återexport avses export av icke-unionsvaror ut ur EU:s tullområde. Det kan exempelvis vara fallet när varor tas in i EU:s tullområde och ompaketeras för att därefter återexporteras ut ur unionen. I ODS-förordningen ställs krav på medlemsstaterna att fastställa regler om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner (artikel 27.2). Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sanktionerna tillämpas. Vidare ställs det krav i miljöbrottsdirektivet på straff för den som med uppsåt eller av grov vårdslöshet släpper ut ODS eller produkter, utrustning och delar därav som innehåller eller vars funktion är beroende av sådana gaser (artikel 3.2 s). Det har varit förbjudet att släppa ut ODS i engångsbehållare på marknaden inom EU sedan 2000. Ett liknande förbud mot att släppa ut engångsbehållare för f-gaser trädde i kraft 2007. Det kan därför antas att engångsbehållare som fortfarande hanteras härrör från illegal verksamhet. För att använda engångsbehållare ska kunna hanteras på rätt sätt ska de lämnas till en behörig återvinningsanläggning för slutlig destruktion av återstående gas i behållaren. I dagsläget finns det endast två sådana anläggningar i Sverige. Åtgärder för att lämna in engångsbehållare till återvinning är kostsamma och det kan finnas en ekonomisk drivkraft att inte hantera behållarna på rätt sätt. Det finns starka skäl att anta att engångsbehållare som innehåller ODS kan komma att användas på ett felaktigt sätt. Utsläpp av ODS orsakar skador på ozonskiktet, bidrar till den globala uppvärmningen och utgör en allvarlig risk för människors hälsa och för miljön. Överträdelser av förbudet att återexportera engångsbehållare för ODS till unionen bör därför vara förenat med straffansvar. Straffbestämmelsen om miljöfarlig kemikaliehantering i miljöbalken omfattar redan i dag förbud och begränsningar av ett antal led i hanteringen av ODS (29 kap. 3 § andra stycket 12). För straffbarhet krävs uppsåt eller oaktsamhet. Straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst två år. Överträdelser av förbudet mot att återexportera förbjudna engångsbehållare för ODS bör behandlas på samma sätt. Förverkande av varor som är förbjudna Regeringens bedömning: Olagliga f-gaser och ozonnedbrytande ämnen eller produkter och utrustning som innehåller sådana gaser och ämnen kan förklaras förverkade enligt nuvarande regelverk. Det behövs därför ingen ytterligare nationell reglering om förverkande med anledning av f-gasförordningen och ODS-förordningen. Naturvårdsverkets förslag överensstämmer i sak med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Skälen för regeringens bedömning: I f-gasförordningen (artikel 31.3 b) och ODS-förordningen (artikel 27.3 b) anges att sanktioner ska omfatta bl.a. förverkande eller beslag. Förordningarna innehåller särskilda krav på tullmyndigheten att förverka och beslagta engångsbehållare (artikel 23.12 i f-gasförordningen och artikel 15.2 i ODS-förordningen). Dessutom ska tullmyndigheten förverka eller beslagta ODS, produkter och utrustning som är förbjudna enligt ODS-förordningen (artikel 17.11). Bestämmelser om förverkande finns även i artikel 198 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Enligt artikel 10 i miljöbrottsdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att bl.a. göra det möjligt att förverka hjälpmedel till och vinning av brott enligt f-gasförordningen och ODS-förordningen. De grundläggande nationella bestämmelserna om förverkande finns i 36 kap. brottsbalken. Bestämmelserna i brottsbalken om förverkande är tillämpliga inte bara på brottsbalkens område utan även inom specialstraffrätten. Bestämmelser om förverkande i speciallag har dock företräde framför brottsbalkens allmänna regler. I miljöbalken finns en särskild reglering om förverkande av egendom som varit föremål för brott, utgör vinst från brott eller är ett fortskaffningsmedel eller annan egendom som har använts som hjälpmedel vid sådana brott (29 kap. 12 § miljöbalken). I skrivelsen föreslås att det uttryckligen ska anges att olagliga produkter eller utrustning enligt f-gasförordningen och ODS-förordningen kan förverkas, om egendomen har varit föremål för brottet miljöfarlig kemikaliehantering. Nuvarande regelverk medger dock redan förverkande av en kemisk produkt eller en vara som innehåller en kemisk produkt. Eftersom det finns förutsättningar att förverka gaser och produkter eller utrustning som innehåller f-gaser eller ODS, saknas det anledning att uttryckligen ange att det kan beslutas om förverkande vid överträdelser av f-gasförordningen och ODS-förordningen. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: De flesta lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2026. Lagändringar som handlar om överträdelser av förbud och begränsningar för att använda f-gaser för underhåll och service av stationär kylutrustning och elektrisk brytarutrustning ska träda i kraft den 1 januari 2032 respektive den 1 januari 2035. Bedömning: Det finns inte behov av några övergångsbestämmelser. Naturvårdsverket lämnar inte något förslag i denna del. Remissinstanserna: Endast Energiföretagen har yttrat sig i denna del. Energiföretagen understryker vikten av övergångsbestämmelser som säkerställer en rimlig och kostnadseffektiv utfasning av f-gaser, så att de komponenter och system som utgör störst risk och har mest läckage fasas ut först. Skälen för förslaget: De förslag som lämnas i denna proposition har sin bakgrund i EU:s f-gasförordning och ODS-förordning. Eftersom båda förordningarna har börjat gälla bör de nu föreslagna lagändringarna träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2026. Artikel 13.5 och 13.7 i f-gasförordningen innehåller förbud som börjar gälla den 1 januari 2032 respektive den 1 januari 2035. Artikel 13.5 avser förbud och begränsningar för att använda f-gaser för underhåll och service av stationär kylutrustning och artikel 13.7 avser förbud och begränsningar för att använda av svavelhexafluorid för underhåll och service av elektrisk brytarutrustning. Straffbestämmelserna för överträdelser av dessa artiklar bör träda i kraft den 1 januari 2032 respektive den 1 januari 2035. Övriga lagändringar bör träda i kraft den 1 januari 2026. EU:s f-gasförordning och ODS-förordning trädde i kraft den 11 mars 2024 och är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Det saknas därmed förutsättningar för regeringen att, så som Energiföretagen önskar, meddela nationella övergångsbestämmelser om utfasningen av f-gaser. Av 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken följer att straff ska bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Några övergångsbestämmelser till straffbestämmelserna behövs därför inte. Konsekvenser Berörda aktörer Propositionens förslag berör samtliga företag som hanterar utrustning som innehåller f-gaser eller ODS. Det omfattar de serviceföretag som installerar, servar, underhåller och genomför periodiska läckagekontroller av utrustningar som innehåller f-gaser eller ODS, företag som importerar produkter och utrustning som innehåller f-gaser och ODS samt tillverkare av utrustning som innehåller f-gaser och ODS. Därutöver berörs utbildningscentrum, främst de som utbildar servicepersonal inom kyl-, frys och luftkonditioneringsområdet och certifieringsorgan som certifierar företag och personal. I avfallsledet berörs de återvinningsaktörer som hanterar produkter, utrustning och material som innehåller f-gaser och ODS. Kyl-, frys-, luftkonditionerings- och brandsläckningsutrustning som innehåller f-gaser eller ODS förekommer i verksamheter i många delar av samhället, exempelvis inom handeln, restaurangbranschen, fastighetsbranschen, industrin, skolor, sjukvården, kommunal verksamhet, försvaret och sjöfarten och övrig transportsektor. Svavelhexafluorid förekommer som isolermedium i elektriska ställverk och som brytmedium i elektriska brytare vilka hanteras av energibolag samt tillverkare, importörer och de som utför service av elektriska brytare. Skumpaneler och laminerade skivor som innehåller skumplast med f-gaser eller ODS förekommer i byggnader och uppbyggda strukturer. Materialen hanteras av fastighetsägare, byggentreprenörer och de som utför rivning eller renovering som inbegriper avlägsnande av materialen. Sulfurylfluorid förekommer vid skadedjursbekämpning genom gasning av exempelvis fraktcontainrar, vilket hanteras av specialiserade operatörer. I Sverige finns cirka 4 000 certifierade kylföretag varav 2 119 är bilverkstäder med företagscertifikat för arbete med kylutrustning som innehåller f-gaser. Antalet certifierade kyltekniker uppgår till cirka 9 000. Det finns cirka 20 svenska kylimportörer som importerar köldmedier i bulk och säljer vidare till tillverkare av utrustning och kylföretag. Cirka 150 svenska företag rapporterar import av f-gaser till EU:s kvotregister. De företag som berörs av propositionens förslag är allt från fåmansföretag till internationella koncerner. Berörda myndigheter är ansvariga tillsyns-, väglednings- och marknadskontrollmyndigheter för EU-förordningarna. Konsekvenser för offentliga aktörer En tillsynsmyndighet ska skyndsamt anmäla överträdelser av bestämmelser i miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Att upprätta en anmälan om konstaterad överträdelse av de föreslagna straffbestämmelserna kan antas medföra vissa ökade kostnader för den berörda tillsynsmyndigheten i form av ökad dokumentation och administration. Samtidigt ger straffbestämmelserna tillsynsmyndigheterna större möjligheter att utföra sina uppgifter. Införande av straffbestämmelser bedöms kunna fungera avhållande och därmed ge incitament för verksamhetsutövare att följa förordningarna. Detta kan i sig leda till ett minskat behov av stöd och vägledning från berörda myndigheter. Sammanfattningsvis bedöms förslagen underlätta tillämpningen av EU-förordningarna. Eventuella ökade kostnader för redan utpekade tillsynsmyndigheter bör finansieras inom befintliga budgetramar. Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten kommer att ansvara för utredningar om överträdelser av de föreslagna straffbestämmelserna. Ärendetillströmningen till dessa myndigheter kan därför förväntas öka något. Omfattningen av antalet anmälningar är svår att bedöma men de kan antas variera. Exempelvis bedöms gasning med sulfurylfluorid vara relativt ovanlig i Sverige. Brottsutredningar förväntas bli sällsynt förekommande. Sammantaget bedöms eventuella merkostnader kunna rymmas inom befintliga budgetramar. Konsekvenser för näringsidkare Propositionens förslag bedöms bidra till en sundare konkurrens på de berörda marknaderna. Förbud vars överträdelser inte medför några konsekvenser riskerar att resultera i orättvis och osund konkurrens. Den exakta omfattningen av den illegala handeln och hanteringen av f-gaser och ODS i Sverige är svår att fastställa, men det finns indikationer på att det inte är ett obetydligt problem. Både Interpol och Europol har kunnat konstatera att gaserna utgör en illegal internationell handelsvara där den dominerande drivkraften är stora ekonomiska förtjänster i kombination med låg upptäcktsrisk och låga straff. Detta medför ökade utsläpp av växthusgaser, begränsar marknaden för produkter med lägre klimatpåverkan och gynnar oseriösa eller kriminella aktörer. Genom införandet av kompletterande straffbestämmelser riskerar aktörer böter och fängelsestraff vid överträdelser, vilket förväntas få en avhållande effekt i berörda branscher och leda till ökad regelefterlevnad. Dessa åtgärder tillsammans kan skapa en miljö där det blir svårare och mindre lönsamt att bedriva illegal verksamhet. Införandet av nya straffbestämmelser kan leda till att aktörer behöver anpassa sina rutiner för att säkerställa att regleringen följs. Detta kan innebära viss ökad dokumentation, rapportering och övervakning för att undvika överträdelser. Konsekvenser för miljön Förslagen bedöms bidra till att berörda aktörer i högre grad följer aktuella krav i förordningarna, vilket indirekt bidrar till minskade utsläpp och därmed minskar ämnenas klimat- och miljöpåverkan. Förslagen bedöms bidra till att minska utsläppen av f-gaser i Sverige och därmed bidra till att EU når sitt utsläppsminskningsmål på minst 55 procent till 2030 och sitt klimatneutralitetsmål till 2050. Förslagen bedöms även bidra till att säkerställa att Sverige och EU uppfyller sina åtaganden under Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Kigalitillägget. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i miljöbalken 29 kap. 3 §    För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av produktens, organismens eller varans inneboende egenskaper och genom denna underlåtenhet orsakar eller riskerar att orsaka skada på människor eller i miljön. För miljöfarlig kemikaliehantering döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. bryter mot ett förbud att sprida bekämpningsmedel enligt 14 kap. 7 §, 2. bryter mot ett förbud eller en föreskrift om en skyddsåtgärd, ett produktval eller ett annat försiktighetsmått som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap., 3. på marknaden släpper ut ett tvätt- eller rengöringsmedel eller en tensid för ett sådant medel utan att följa en skyldighet enligt artikel 3 eller 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel, 4. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på marknaden eller använda ett ämne enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar, 5. i fråga om åtgärder för bortskaffande eller återvinning av avfall bryter mot artikel 7.2 eller 7.3 i förordning (EU) 2019/1021, 6. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på marknaden eller använda ett ämne, som sådant eller ingående i en blandning eller i en vara, enligt artikel 67 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, 7. släpper ut en kemisk produkt eller ett explosivt föremål på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.1 eller 35.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006, 8. i egenskap av att vara tillverkare, nedströmsanvändare eller någon som för in en kemisk produkt eller ett explosivt föremål till Sverige, släpper ut produkten eller föremålet på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008, 9. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att producera, använda, importera, exportera, återexportera, vidare leverera, tillhandahålla till en annan person eller på marknaden släppa ut ett ämne, en produkt eller en utrustning enligt artikel 4, 5, 11.2, 15.1, 15.2 eller 19.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/590 av den 7 februari 2024 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och om upphävande av förordning (EG) nr 1005/2009, 10. i fråga om åtgärder för återvinning och destruktion av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 20.1, 20.5 eller 20.6 i förordning (EU) 2024/590, 11. släpper ut ozonnedbrytande ämnen i atmosfären utan att det är tillåtet enligt artikel 21.1 i förordning (EU) 2024/590, 12. i fråga om åtgärder för att hindra eller minska läckage av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 21.2 i förordning (EU) 2024/590, 13. använder ett växtskyddsmedel utan att följa de villkor som framgår av märkningen enligt vad som krävs i artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG, 14. på marknaden släpper ut ett växtskyddsmedel eller ett hjälpämne som allmänheten får tillgång till, utan att se till att medlet eller ämnet innehåller sådana beståndsdelar som avskräcker från eller förhindrar konsumtion enligt vad som krävs i artikel 64.2 i förordning (EG) nr 1107/2009, 15. på marknaden släpper ut ett växtskyddsmedel eller ett hjälpämne utan att följa en skyldighet i artikel 64.3 i förordning (EG) nr 1107/2009, 16. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt i strid med ett förbud eller en begränsning i artikel 14, 15.1 eller 15.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter, om inte förekomsten av ett förbjudet ämne i en kosmetisk produkt kan anses tillåten enligt artikel 17 i samma förordning, 17. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt utan att produkten har genomgått en säkerhetsbedömning i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1223/2009, eller att en säkerhetsrapport har upprättats i enlighet med samma artikel, 18. använder en biocidprodukt utan att följa de bestämmelser och villkor som följer av märkningen enligt vad som krävs i artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter, 19. på marknaden släpper ut en behandlad vara utan att följa en skyldighet i artikel 58.2 i förordning (EU) nr 528/2012, eller 20. i egenskap av innehavare av ett produktgodkännande av en biocidprodukt inte ser till att produkten innehåller beståndsdelar som avskräcker från konsumtion enligt vad som krävs i artikel 69.1 andra stycket andra meningen i förordning (EU) nr 528/2012. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om 1. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §, 2. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 6 § eller om ansvar enligt 6 § inte ska dömas ut till följd av 6 § andra stycket, eller 3. ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 9 § första stycket 9. Paragrafen reglerar brottet miljöfarlig kemikaliehantering. Övervägandena finns i avsnitt 6.8–6.10. Hittillsvarande andra stycket sjätte, sjunde och åttonde punkterna, som avser överträdelser av f-gasförordningen, flyttas till den nya 3 a §. Andra stycket sjätte–åttonde och trettonde–tjugonde punkterna överensstämmer med hittillsvarande nionde–elfte och femtonde–tjugoandra punkterna. Nionde punkten avser förbud och begränsningar av olika led i hanteringen av ODS. Artikel 4.1 i den nya ODS-förordningen motsvarar delvis artikel 4 och 5.1 i den tidigare ODS-förordningen. Artikel 4.2 och 5.2 motsvarar delvis artikel 15.1. Artikel 5.1 motsvarar delvis artikel 6.1. Artikel 11.2 motsvarar artikel 6.2. Artikel 15.1 motsvarar delvis artikel 5.2. Artikel 19.1 motsvarar artikel 20.1. Ytterligare led i hanteringen av ODS kriminaliseras. Nytillkomna led är att vidare leverera och tillhandahålla till en annan person. Det kan exempelvis vara fråga om tillhandahållande till en slutkonsument eller hantering genom en mellanhand, som en grossist eller leverantör. Uppräkningen utökas även till att omfatta förbud mot att återexportera förbjudna engångsbehållare (artikel 15.2). Med engångsbehållare avses behållare som inte kan återfyllas utan att anpassas för detta ändamål, och behållare som skulle kunna återfyllas, men som importeras eller släpps ut på marknaden utan att åtgärder har vidtagits för att behållaren ska kunna lämnas i retur för återfyllning. Med återexport avses export av icke-unionsvaror ut ur EU:s tullområde. Det kan exempelvis vara fallet när varor tas in i EU:s tullområde och ompaketeras för att därefter återexporteras ut ur unionen. Tionde punkten avser åtgärder för återvinning och destruktion av ODS. Artikel 20.1, 20.5 och 20.6 i den nya ODS-förordningen motsvarar artikel 22.1, 22.2 och 22.4 i den tidigare ODS-förordningen. Ändringen är en anpassning till den nya ODS-förordningen. Elfte punkten avser det nytillkomna förbudet i artikel 21.1 mot utsläpp av ODS i atmosfären. Utsläpp är tillåtna enligt förordningen, om de är tekniskt nödvändiga för de användningsområden som är tillåtna enligt förordningen. Ansvar förutsätter uppsåt eller oaktsamhet av normalgraden. Det kan t.ex. vara fråga om ett oaktsamt handlande om den som släppt ut ODS i atmosfären visserligen inte känt till att det var fråga om just en sådan gas, men det hade kunnat begäras att personen hade kunskap eller inhämtade information för att försäkra sig om att gasen hanteras på rätt sätt. Tolfte punkten avser åtgärder för att hindra eller minska läckage av ODS. Artikel 21.2 i den nya ODS-förordningen motsvarar artikel 23.1, 23.5 och 23.6 i den tidigare ODS-förordningen. I 11 § regleras förhållandet mellan miljöbalken och lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Det är först om ansvar inte kan dömas ut enligt smugglingslagen som ansvar kan dömas ut enligt miljöbalken. För ansvar enligt smugglingslagen krävs dock grov oaktsamhet medan det för ansvar enligt förevarande paragraf endast krävs oaktsamhet av normalgraden. Det straffbara området är alltså större enligt denna bestämmelse. Av 11 § framgår också att en gärning som är att anse som ringa inte är straffbar. Hänvisningarna till ODS-förordningen är, som i den hittillsvarande regleringen, dynamiska och avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 3 a §    För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år även den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. släpper ut fluorerade växthusgaser i atmosfären utan att det är tillåtet enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/573 av den 7 februari 2024 om fluorerade växthusgaser, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om upphävande av förordning (EU) nr 517/2014, 2. bryter mot artikel 4.3 eller 4.5 första stycket i förordning (EU) 2024/573, i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser, 3. bryter mot artikel 8.1, 8.2, 8.3, 8.4 eller 8.10 i förordning (EU) 2024/573, i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbildning, eller 4. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att ta i drift, använda, importera, exportera, vidare leverera, tillhandahålla till en annan person eller på marknaden släppa ut en fluorerad växthusgas, en produkt eller en utrustning enligt artikel 11.1 första stycket, 11.3 första stycket, 13.1, 13.2, 13.3, 13.4, 13.9, 22.1 eller 22.3 i förordning (EU) 2024/573. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Paragrafen, som är ny, reglerar brottet miljöfarlig kemikaliehantering vid överträdelser av f-gasförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.2–6.6. I första stycket anges vilka överträdelser som är straffbelagda. Ansvar förutsätter uppsåt eller oaktsamhet av normalgraden. Första punkten avser förbudet i artikel 4.1 mot utsläpp av f-gaser i atmosfären. Utsläpp kan vara tillåtna enligt artikel 4.1, om de är tekniskt nödvändiga för det avsedda användningsområdet. Om utsläppen är tekniskt nödvändiga, ska operatörer av utrustning som innehåller f-gaser eller av anläggningar där f-gaser används vidta alla tekniskt och ekonomiskt genomförbara åtgärder för att så långt som det är möjligt förhindra sådana utsläpp i atmosfären, inbegripet genom att fånga in de gaser som släpps ut. Om sådana åtgärder inte vidtas och det leder till utsläpp, kan ansvar för i vart fall oaktsamt brott komma i fråga. Det kan också vara fråga om ett oaktsamt handlande om den som släppt ut f-gaser i atmosfären visserligen inte känt till att det var fråga om just en f-gas, men det hade kunnat begäras att personen hade kunskap eller inhämtade information för att försäkra sig om att gasen hanteras på rätt sätt. Andra punkten avser åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fgaser. Den motsvarar delvis hittillsvarande 3 § andra stycket sjätte punkten. Artikel 4.3 och 4.5 första stycket i den nya f-gasförordningen motsvarar artikel 3.2 och 3.3 första stycket i den tidigare fgasförordningen. Tredje punkten avser krav på personal i samband med återvinning av f-gaser. Den motsvarar hittillsvarande 3 § andra stycket sjunde punkten. Artikel 8.1, 8.2, 8.3, 8.4 och 8.10 i den nya f-gasförordningen motsvarar artikel 8.1 och 8.3 i den tidigare f-gasförordningen. Fjärde punkten avser ett antal förbud och begränsningar som syftar till att minska utsläppen av f-gaser. Den motsvarar delvis hittillsvarande 3 § andra stycket åttonde punkten. Artikel 11.1 första stycket, 13.1 och 13.2 har samma beteckning och innehåll i den nya f-gasförordningen som i den tidigare fgasförordningen. Uppräkningen utökas även till att omfatta överträdelser av artikel 11.3 första stycket, 13.3, 13.4, 13.9, 22.1 och 22.3. Straffansvaret utvidgas till att utöver f-gaser även omfatta produkter eller utrustning som använder eller vars funktion är beroende av f-gaser. Dessutom omfattas fler led i hanteringen av f-gaser. Nytillkomna led är att ta i drift, importera, exportera, vidare leverera och tillhandahålla till en annan person. Samtliga led avser förbud och begränsningar som på olika sätt syftar till att i enlighet med f-gasförordningen kontrollera användningen av f-gaser. Med import avses införsel av ämnen, produkter och utrustning till unionens tullområde, i den mån området omfattas av en ratificering av Montrealprotokollet. Med export avses utförsel av ämnen, produkter och utrustning från unionens tullområde, i den mån området omfattas av en ratificering av Montrealprotokollet. Med vidare leverans och tillhandahållande till en annan person inom unionen avses exempelvis tillhandahållande till slutkonsument eller hantering genom en mellanhand, som en grossist eller leverantör. Artikel 11.3 första stycket avser ett utökat förbud mot att importera, vidare leverera och tillhandahålla till andra personer i unionen, mot betalning eller kostnadsfritt, använda eller exportera tomma eller helt eller delvis fyllda engångsbehållare för vissa f-gaser. Med engångsbehållare avses sådana behållare som inte kan återfyllas utan att anpassas för detta ändamål och behållare som skulle kunna återfyllas, men som importeras eller släpps ut på marknaden utan att åtgärder har vidtagits för att behållaren ska kunna lämnas i retur för återfyllning. Artikel 13.3 och 13.4 avser förbud och begränsningar att använda f-gaser för underhåll och service av vissa utrustningar, såsom kylutrustning, luftkonditioneringsutrustning och värmepumpar. Med underhåll och service avses bl.a. arbete som innefattar öppnande av delar som innehåller eller är utformade för att innehålla f-gaser, påfyllning av systemet med f-gaser, reparation av läckor och tillsättning av f-gaser. Militär utrustning och annan särskild utrustning är undantagen. Förbudet ska inte heller tillämpas på vissa regenererade och återanvända f-gaser. Artikel 13.9 avser förbud att ta i drift elektriska brytare som använder, eller vars funktion är beroende av f-gaser. Förbudet avser endast idrifttagande av nya eller utökade elektriska brytare och träder i kraft vid olika tillfällen, beroende på vilken spänning brytaren är anpassad till och om den använder f-gaser. För elektriska mellanbrytare för primär och sekundär distribution upp till och med 24 kilovolt och mellan 24 kilovolt och 52 kilovolt träder förbudet i kraft den 1 januari 2026 respektive den 1 januari 2030. För elektriska högspänningsbrytare träder förbudet i kraft den 1 januari 2028 respektive den 1 januari 2032. Urdrifttagande av en elektrisk brytare med drift inom unionen och efterföljande idrifttagande av samma elektriska brytare på en annan plats i unionen omfattas inte av förbudet. Artikel 22.1 avser krav på att import och export av f-gaser samt produkter och utrustning som innehåller sådana gaser eller vars funktion är beroende av sådana gaser ska ske mot uppvisande för tullmyndigheterna av en giltig licens som utfärdats av Europeiska kommissionen. Licenskravet gäller inte vid tillfällig lagring och är inte heller tillämpligt på produkter och utrustning som är personliga tillhörigheter. Artikel 22.3 avser ett förbud att exportera produkter och utrustning som anges i bilaga IV till förordningen. Förbudet omfattar bl.a. vissa typer av skumplast, tekniska aerosoler, kylutrustning, stationär luftkonditioneringsutrustning och stationära värmepumpar. I 11 § regleras förhållandet mellan miljöbalken och lagen (2000:1225) om straff för smuggling, se kommentaren till 3 §. Enligt andra stycket ska ansvar för miljöfarlig kemikaliehantering inte dömas ut om ansvar kan dömas ut för miljöbrott enligt 1 §. Ansvar ska alltså i första hand dömas ut för miljöbrott. Hänvisningarna till f-gasförordningen är, som i den hittillsvarande regleringen, dynamiska och avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 6 §    För bristfällig miljöinformation döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. i fråga om kemiska produkter eller biotekniska organismer bryter mot bestämmelserna om produktinformation i 14 kap. genom att a) felaktigt klassificera eller inte klassificera en produkt enligt vad som krävs i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap., b) inte märka en produkt eller att lämna annan produktinformation enligt vad som krävs i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap., c) inte med en lämplig symbol eller beteckning för fara eller risk eller med annan tydlig varningstext märka en produkt eller på annat sätt lämna produktinformation, om märkningen eller informationen behövs till skydd för människors hälsa eller miljön, eller d) lämna oriktig eller bristfällig produktinformation, 2. i fråga om kemiska produkter bryter mot en bestämmelse i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier genom att a) inte märka en produkt med en farosymbol, en farobeteckning, en riskfras eller ett varningsmärke enligt vad som krävs i förordningens artikel 17.1, b) inte lämna säkerhetsdatablad enligt vad som krävs i förordningens artikel 17.3, eller c) lämna oriktig uppgift i märkningen eller säkerhetsdatabladet, 3. i fråga om tvätt- eller rengöringsmedel bryter mot förordning (EG) nr 648/2004 genom att inte märka förpackningar enligt vad som krävs i förordningens artikel 11, 4. i fråga om produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser bryter mot förordning (EU) 2024/573 genom att inte märka produkter eller utrustning enligt vad som krävs i förordningens artikel 12, 5. i fråga om kemiska produkter bryter mot förordning (EG) nr 1907/2006 genom att a) inte förse mottagaren av ett ämne eller en blandning med ett säkerhetsdatablad enligt kraven i artikel 31, b) lämna oriktig eller bristfällig uppgift i säkerhetsdatabladet, eller c) inte enligt vad som krävs i artikel 33 tillhandahålla en mottagare eller konsument information om namn på ett ämne som ingår i en vara och finns angivet i bilaga XIV till förordningen eller angivet i den kandidatförteckning som avses i artikel 59, 6. i fråga om kemiska produkter och explosiva föremål bryter mot förordning (EG) nr 1272/2008 genom att a) felaktigt klassificera eller inte klassificera ett ämne, en blandning eller ett explosivt föremål enligt vad som krävs i artiklarna 4.1, 4.2, 4.3 eller 4.8, eller b) felaktigt märka eller inte märka ett ämne, en blandning eller ett explosivt föremål enligt vad som krävs i artiklarna 4.4, 4.7 eller 4.8, 7. i fråga om behandlat utsäde eller växtskyddsmedel bryter mot förordning (EG) nr 1107/2009 genom att a) felaktigt märka eller inte märka ett behandlat utsäde enligt vad som krävs i artikel 49.4, b) felaktigt märka eller inte märka ett växtskyddsmedel enligt vad som krävs i artikel 65.1 och i kommissionens förordning (EU) nr 547/2011 av den 8 juni 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller märkningskrav för växtskyddsmedel, eller c) lämna oriktig eller bristfällig produktinformation enligt vad som krävs i artikel 66.1, 66.2 eller 66.5, eller 8. i fråga om en biocidprodukt eller behandlad vara bryter mot förordning (EU) nr 528/2012 genom att a) inte märka produkten eller varan på ett sätt som uppfyller kraven i artikel 58.3 eller artikel 69.2, eller b) inte lämna produktinformation som uppfyller kraven i artikel 72. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om underlåtenheten eller den oriktiga eller bristfälliga informationen varit sådan att den inte kunnat försvåra bedömningen av risken för skada på människors hälsa eller i miljön. Ansvar ska inte heller dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 9 § första stycket 9. Paragrafen avser straff för brottet bristfällig miljöinformation. Första stycket fjärde punkten uppdateras till att avse den nu gällande fgasförordningen. Hänvisningen till f-gasförordningen är, som i den hittillsvarande regleringen, dynamisk och avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 9 §    Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. bryter mot bestämmelsen i artikel 6.3 i förordning (EG) nr 338/97 om skyldighet att i en ansökan lämna uppgift om tidigare beslut om avslag, 2. bryter mot en föreskrift eller ett beslut i ett enskilt fall om tomgångskörning eller gatumusik som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 9 kap. 12 §, 3. bryter mot en föreskrift om skötsel av jordbruksmark som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 12 kap. 8 §, 4. bryter mot en föreskrift om hantering av gödsel som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 12 kap. 10 §, 5. vid en sådan odling av genetiskt modifierade organismer som omfattas av ett tillstånd enligt 13 kap. 12 § bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 13 kap. 11 §, 6. bryter mot en föreskrift om märkning av genetiskt modifierade organismer som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 13 kap. 18 §, 7. bryter mot en bestämmelse om spårbarhet eller märkning enligt artikel 4.1, 4.2, 4.3, 4.4, 4.6, 5.1 eller 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG, 8. bryter mot en bestämmelse om information, identifiering, dokumentation eller anmälan enligt artikel 6, 12 eller 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer, 9. på marknaden släpper ut en kosmetisk produkt som inte uppfyller kraven om märkning enligt artikel 19.1 eller 19.2 i förordning (EG) nr 1223/2009, eller på marknaden tillhandahåller en kosmetisk produkt som inte uppfyller kraven om märkning enligt artikel 19.1 a, e eller g i samma förordning, 10. bryter mot skyldigheten att lämna information enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 648/2004, 11. bryter mot en bestämmelse om information eller dokumentation enligt artikel 32, 34 eller 36 i förordning (EG) nr 1907/2006, 12. i fråga om ett växtskyddsmedel som är godkänt i ett annat land i Europeiska unionen men som inte är godkänt i Sverige bryter mot artikel 52 i förordning (EG) nr 1107/2009 genom att föra in medlet till Sverige, släppa ut det på marknaden eller använda det utan att medlet omfattas av ett sådant parallellhandelstillstånd som krävs enligt artikeln, 13. i fråga om en biocidprodukt som är godkänd i ett annat land i Europeiska unionen men som inte är godkänd i Sverige tillhandahåller produkten eller använder den utan att produkten omfattas av ett sådant parallellhandelstillstånd som avses i artikel 53 i förordning (EU) nr 528/2012, 14. bryter mot bestämmelsen i 15 kap. 24 § första stycket eller en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 39 § genom att yrkesmässigt eller annars i stor omfattning transportera avfall, 15. bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 30 § genom att lämna avfall till någon som inte har gjort de anmälningar eller har de tillstånd som krävs för avfallshanteringen, 16. i egenskap av fartygsägare lämnar oriktig eller vilseledande information om sitt fartyg som underlag till den återvinningsplan som den driftsansvariga ska ta fram för fartyget enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 1257/2013, 17. i egenskap av driftsansvarig på en sådan fartygsåtervinningsanläggning som avses i förordning (EU) nr 1257/2013 återvinner ett fartyg på ett sätt som inte överensstämmer med den återvinningsplan som har tagits fram för fartyget enligt artikel 7 i förordningen, eller 18. bryter mot skyldigheten att dokumentera och bevara dokumentation enligt artikel 4.2 i förordning (EU) 2024/573. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Paragrafen innehåller en rad olika kriminaliseringar med endast böter i straffskalan. Övervägandena finns i avsnitt 6.7. Genom första stycket artonde punkten, som är ny, införs straffansvar för överträdelser av kravet i artikel 4.2 i f-gasförordningen på att dokumentera och bevara dokumentation vid gasning med sulfurylfluorid. Kravet innebär att operatörer ska dokumentera de åtgärder som vidtas för infångning och insamling vid gasning med sulfurylfluorid eller, om sådana åtgärder inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara, ange skälen till detta. Operatörer ska bevara de styrkande handlingarna i fem år och på begäran göra dem tillgängliga för behörig myndighet eller för kommissionen. Hänvisningen till f-gasförordningen är, som i den hittillsvarande regleringen, dynamisk och avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 11 §    Om en gärning som avses i 2, 2 a, 2 b, 2 c, 3, 3 a, 3 b eller 3 c §, 4 § första stycket 2, 4 a §, 5 § 1 eller 8 eller 9 § är att anse som ringa, döms det inte till ansvar. En gärning är att anse som ringa om den framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas genom straffbestämmelsen. Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken. Om gärningen är straffbar både enligt detta kapitel och enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling men ansvar inte kan dömas ut enligt den lagen, döms till ansvar enligt detta kapitel. Om ett vitesföreläggande har överträtts och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om att döma ut vitet, döms det inte till ansvar enligt detta kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet. Om en gärning som avses i 1–9 §§ kan leda till miljösanktionsavgift och inte kan antas leda till annan påföljd än böter, får åtal väckas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Paragrafen reglerar undantag för ringa brott, kapitlets förhållande till brottsbalken och lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om ansvar för gärningar som omfattas av vitesförelägganden och om väckande av åtal. Ändringen i första stycket om undantag för ringa brott är en följdändring med anledning av dels att straffbestämmelser som avser överträdelser av f-gasförordningen flyttas till 3 a §, dels att hittillsvarande 3 a och 3 b §§ byter beteckning. I fjärde stycket görs endast en språklig ändring. 12 §    Egendom får förverkas, om det inte är uppenbart oskäligt och egendomen 1. har varit föremål för brott enligt 1, 2, 2 b, 2 c, 3, 3 a, 4, 4 a, 4 b, 5, 6 eller 8 § och är a) ett djur, en växt eller en annan organism eller en produkt som utvunnits av ett djur eller en växt, b) en sådan genetisk resurs som avses i förordning (EU) nr 511/2014, c) utbrutet material vid täktverksamhet, d) en kemisk produkt, en bioteknisk organism eller en vara som innehåller en kemisk produkt, e) en genetiskt modifierad organism eller en produkt som innehåller eller består av en genetiskt modifierad organism, eller f) avfall, 2. utgör vinst från ett brott som avses i 1, 3. är ett fortskaffningsmedel eller annan egendom som har använts som hjälpmedel vid ett brott som avses i 1, eller 4. varit avsedd att användas som hjälpmedel vid ett brott som avses i 1 och brottet har fullbordats eller förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. Egendomen får förverkas enligt första stycket 3 eller 4 endast om det behövs för att förebygga brott eller om det finns andra särskilda skäl. I stället för egendomen får dess värde helt eller delvis förverkas. Paragrafen innehåller bestämmelser om förverkande. Ändringen i första stycket första punkten är en följdändring med anledning av dels att straffbestämmelser i 3 § som avser överträdelser av f-gasförordningen flyttas till 3 a §, dels att hittillsvarande 3 a och 3 b §§ byter beteckning. Förslaget till lag om ändring i miljöbalken 29 kap. 3 a §    För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år även den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. släpper ut fluorerade växthusgaser i atmosfären utan att det är tillåtet enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/573 av den 7 februari 2024 om fluorerade växthusgaser, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om upphävande av förordning (EU) nr 517/2014, 2. bryter mot artikel 4.3 eller 4.5 första stycket i förordning (EU) 2024/573, i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser, 3. bryter mot artikel 8.1, 8.2, 8.3, 8.4 eller 8.10 i förordning (EU) 2024/573, i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbildning eller 4. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att ta i drift, använda, importera, exportera, vidare leverera, tillhandahålla till en annan person eller på marknaden släppa ut en fluorerad växthusgas, en produkt eller en utrustning enligt artikel 11.1 första stycket, 11.3 första stycket, 13.1, 13.2, 13.3, 13.4, 13.5, 13.9, 22.1 eller 22.3 i förordning (EU) 2024/573. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Paragrafen reglerar brottet miljöfarlig kemikaliehantering. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Första stycket fjärde punkten avser ett antal förbud och begränsningar som syftar till att minska utsläppen av f-gaser. Uppräkningen utökas till att omfatta överträdelser av förbudet i artikel 13.5 i f-gasförordningen att från och med den 1 januari 2032 använda vissa f-gaser för underhåll och service av stationär kylutrustning, med undantag för vätskekylaggregat. Militär utrustning och annan särskild utrustning är undantagen. Förbudet ska inte heller tillämpas på vissa regenererade och återanvända f-gaser. Hänvisningen till f-gasförordningen är, som i den hittillsvarande regleringen, dynamisk och avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Förslaget till lag om ändring i miljöbalken 29 kap. 3 a §    För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år även den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. släpper ut fluorerade växthusgaser i atmosfären utan att det är tillåtet enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/573 av den 7 februari 2024 om fluorerade växthusgaser, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om upphävande av förordning (EU) nr 517/2014, 2. bryter mot artikel 4.3 eller 4.5 första stycket i förordning (EU) 2024/573, i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser, 3. bryter mot artikel 8.1, 8.2, 8.3, 8.4 eller 8.10 i förordning (EU) 2024/573, i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbildning, eller 4. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att ta i drift, använda, importera, exportera, vidare leverera, tillhandahålla till en annan person eller på marknaden släppa ut en fluorerad växthusgas, en produkt eller en utrustning enligt artikel 11.1 första stycket, 11.3 första stycket, 13.1, 13.2, 13.3, 13.4, 13.5, 13.7, 13.9, 22.1 eller 22.3 i förordning (EU) 2024/573. Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §. Paragrafen reglerar brottet miljöfarlig kemikaliehantering. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. Första stycket fjärde punkten avser ett antal förbud och begränsningar som syftar till att minska utsläppen av f-gaser. Uppräkningen utökas till att omfatta överträdelser av förbudet i artikel 13.7 i f-gasförordningen att från och med den 1 januari 2035 använda svavelhexafluorid för underhåll eller service av elektrisk brytarutrustning. Militär utrustning är undantagen från förbudet. Hänvisningen till f-gasförordningen är, som i den hittillsvarande regleringen, dynamisk och avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/573 av den 7 februari 2024 om fluorerade växthusgaser, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om upphävande av förordning (EU) nr 517/2014 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/590 av den 7 februari 2024 om ämnen som bryter ned ozonskiktet och om upphävande av förordning (EG) nr 1005/2009 Sammanfattning av skrivelsen Förslag till författningsändringar till följd av EU:s reviderade förordningar om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen I skrivelsen presenterar Naturvårdsverket ett antal förslag på författningsändringar till följd av EU:s nya f-gasförordning och ODS-förordning. Naturvårdsverket bedömer att flera av författningsförslagen innebär regelförenklingar och förtydliganden vilka förväntas förenkla för både aktörer och myndigheter att tolka och efterleva förordningarna. Naturvårdsverket föreslår att ett flertal straffbestämmelser införs för överträdelser av förbud och begränsningar i f-gasförordningen och ODS-förordningen. De utökade straffbestämmelserna syftar bland annat till att minska utsläpp och försvåra illegal handel. Naturvårdsverket föreslår även att tillsynsdefinitionen utvidgas och förtydligas. Vidare föreslås viss omfördelning av ansvaret för tillsyn mellan myndigheter. Naturvårdsverket föreslår en form av miljösanktionsavgifter utan fasta belopp och att en anmälningsplikt införs vid renovering och rivning av byggnader med material som innehåller fgaser och ODS. I övrigt föreslår Naturvårdsverket ändringar i ett flertal förordningar. Utöver författningsförslagen föreslår Naturvårdsverket kompletterande åtgärder som syftar till ökad efterlevnad av EU:s f-gasförordning och ODS-förordning. Vidare identifierar Naturvårdsverket fyra ytterligare åtgärder som skulle kunna bidra till att snabbare fasa ut f-gaser i Sverige. Skrivelsen innehåller en beskrivning av konsekvenserna av Naturvårdsverkets författningsförslag i enlighet med förordning (2024:183) om konsekvensutredningar. Konsekvenserna beskrivs översiktligt och främst kvalitativt med motivering att Sverige har en skyldighet att anpassa nationell lagstiftning till de nya EU-förordningarna och att det nationella handlingsutrymmet därför är begränsat. För de konsekvenser som uppstår som en direkt följd av EU-förordningarna hänvisar skrivelsen till EU-kommissionens konsekvensbedömningar i det tidigare lagstiftningsarbetet. Skrivelsens förslag i relevanta delar Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken att [...] 29 kap. 3 § andra stycket 6–8 och 12–14, 29 kap. 6 § första stycket 4, 29 kap. 12 § [...] ska ha följande lydelse [...]. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 29 kap. 3 § För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av produktens, organismens eller varans inneboende egenskaper och genom denna underlåtenhet orsakar eller riskerar att orsaka skada på människor eller i miljön. För miljöfarlig kemikaliehantering döms även den som med uppsåt eller oaktsamhet 1. bryter mot ett förbud att sprida bekämpningsmedel enligt 14 kap. 7 §, 2. bryter mot ett förbud eller en föreskrift om en skyddsåtgärd, ett produktval eller ett annat försiktighetsmått som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap., 3. på marknaden släpper ut ett tvätt- eller rengöringsmedel eller en tensid för ett sådant medel utan att följa en skyldighet enligt artikel 3 eller 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel, 4. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på marknaden eller använda ett ämne enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar, 5. i fråga om åtgärder för bortskaffande eller återvinning av avfall bryter mot artikel 7.2 eller 7.3 i förordning (EU) 2019/1021, 6. i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser bryter mot bestämmelserna i artikel 3.2 eller 3.3 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser, 6. i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser bryter mot bestämmelserna i artikel 4.1, 4.2, 4.3 eller 4.5 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/573 av den 7 februari 2024 om fluorerade växthusgaser, 7. i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbildning bryter mot en bestämmelse i artikel 8.1 eller 8.3 i förordning (EU) nr 517/2014, 7. i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbildning bryter mot en bestämmelse i artikel 8.1, 8.2, 8.3, 8.4 eller 8.10 i förordning (EU) 2024/573, 8. släpper ut en fluorerad växthusgas på marknaden eller använder en sådan gas och därigenom bryter mot ett förbud i artikel 11.1 eller 13 i förordning (EU) nr 517/2014, 8. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att använda, importera, exportera eller på marknaden släppa ut en fluorerad växthusgas, en produkt eller en utrustning enligt artikel 11.1 första stycket, 13.1, 13.2, 13.3, 13.4, 13.5, 13.7, 13.9, 13.11, 13.12, 13.18, 13.19, 13.20, 22.1 eller 22.3 i förordning (EU) 2024/573, 9. bryter mot en begränsning för att tillverka, släppa ut på marknaden eller använda ett ämne, som sådant eller ingående i en blandning eller i en vara, enligt artikel 67 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, 10. släpper ut en kemisk produkt eller ett explosivt föremål på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.1 eller 35.2 första stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006, 11. i egenskap av att vara tillverkare, nedströmsanvändare eller någon som för in en kemisk produkt eller ett explosivt föremål till Sverige, släpper ut produkten eller föremålet på marknaden utan att följa en skyldighet i artikel 35.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008, 12. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att producera, använda, importera, exportera eller på marknaden släppa ut ett ämne, en produkt eller en utrustning enligt artikel 4, 5, 6, 15.1, 17.1, 20.1 eller 24.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, 12. bryter mot ett förbud eller en begränsning för att producera, använda, importera, exportera, återexportera, på marknaden släppa ut eller annars tillhandahålla ett ämne, en produkt eller en utrustning enligt artikel 4.1, 4.2, 5.1, 5.2, 11.1, 15.1, 15.2 eller 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/590 av den 7 februari 2024 om ämnen som bryter ned ozonskiktet. 13. i fråga om åtgärder för återvinning och destruktion av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 22.1, 22.2 eller 22.4 i förordning (EG) nr 1005/2009, 13. i fråga om åtgärder för återvinning och destruktion av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 20.1, 20.5 eller 20.6 i förordning (EU) 2024/590. 14. i fråga om åtgärder för att hindra eller minska läckage av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 23.1, 23.5 eller 23.6 i förordning (EG) nr 1005/2009, 14. i fråga om åtgärder för att hindra eller minska läckage av ozonnedbrytande ämnen bryter mot artikel 21.2 i förordning (EU) 2024/590. 6 § För bristfällig miljöinformation döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet 4. i fråga om produkter eller utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser bryter mot förordning (EU) nr 517/2014 genom att inte märka produkter eller utrustning enligt vad som krävs i förordningens artikel 12, 4. i fråga om produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser bryter mot förordning (EU) 2024/573 genom att inte märka produkter eller utrustning enligt vad som krävs i förordningens artikel 12, 12 § Egendom får förverkas, om det inte är uppenbart oskäligt och egendomen 1. har varit föremål för brott enligt 1, 2, 2 b, 2 c, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 6 eller 9 § och är a) ett djur, en växt eller en annan organism eller produkt som utvunnits av ett djur eller en växt, b) en sådan genetisk resurs som avses i förordning (EU) nr 511/2014, c) utbrutet material vid täktverksamhet, d) en kemisk produkt, en bioteknisk organism eller en vara som innehåller en kemisk produkt, e) en genetiskt modifierad organism eller en produkt som innehåller eller består av en genetiskt modifierad organism, eller e) en genetiskt modifierad organism eller en produkt som innehåller eller består av en genetiskt modifierad organism, f) avfall, f) avfall, eller g) olagligt erhållna produkter eller utrustning enligt förordning (EU) 2024/573 eller förordning (EU) 2024/590. Förteckning över remissinstanserna Remissyttranden har lämnats av Alingsås kommun, Alvesta kommun, Avfall Sverige, Boverket, Byggföretagen, Ekonomistyrningsverket, Elsäkerhetsverket, Energiföretagen Sverige, Fastighetsägarna, Fortifikationsverket, Företagarna, Försvarets Materielverk (FMV), Försvarsmakten, Göteborgs stad, INCERT AB, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Installatörsföretagen, Jönköpings kommun, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Kungsbacka kommun, Kyl- och värmepumpimportörerna, Luleå kommun, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Malmö stad, Maskinentreprenörerna, Mölndals kommun, Regelrådet, Salems kommun, Statens Energimyndighet, Stockholms stad, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Sundbybergs stad, Svensk vindenergi, Svenska kyl- och värmepumpsföreningen (SKVP), Sveriges Allmännytta, Sveriges kommuner och regioner (SKR), Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Trafikanalys, Trafikverket, Transportstyrelsen, Trelleborgs kommun, Tullverket, Växjö kommun, Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Åklagarmyndigheten, Återvinningsindustrierna, Ödeshögs kommun och Östersunds kommun. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Arbetsmiljöverket, Bodens kommun, Byggmaterialindustrierna, El-Kretsen, Faluns kommun, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, Gällivare kommun, Hagainitiativet, Hallsbergs kommun, Hjo kommun, Hofors kommun, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (IKEM), IVL Svenska Miljöinstitutet, Karlstads kommun, Konkurrensverket, Konjunkturinstitutet, Konsumentverket, Köpings kommun, Landsorganisationen i Sverige (LO), Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Maskinoperatörerna, Mobility Sweden, Naturskyddsföreningen, Näringslivets regelnämnd, Näringslivets transportråd, Riksförbundet M Sverige, RISE Research Institutes of Sweden, Ronneby kommun, Skatteverket, Sorsele kommun, Storumans kommun, Svenskt Näringsliv, SwedenBIO, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Swedish Medtech, Teknikföretagen, Tillväxtverket, Tjänstemännens centralorganisation, Torsby kommun, Transportföretagen, Tågföretagen, Vellinge kommun, Vännäs kommun, Västerviks kommun, Världsnaturfonden WWF och Älvdalens kommun. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2025-06-18 Närvarande: Justitierådet Svante O. Johansson, f.d. justitierådet Ella Nyström och justitierådet Linda Haggren Straff för överträdelser av EU:s nya förordningar om fgaser och ozonnedbrytande ämnen Enligt en lagrådsremiss den 12 juni 2025 har regeringen (Klimat- och näringslivsdepartementet) beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i miljöbalken, 2. lag om ändring i miljöbalken, 3. lag om ändring i miljöbalken. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Sonay Jalili. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Klimat- och näringslivsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 september 2025 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Svantesson, Edholm, Waltersson Grönvall, Jonson, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Liljestrand, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Larsson, Britz, Mohamsson, Lann Föredragande: statsrådet Pourmokhtari Regeringen beslutar proposition Straff för överträdelser av EU:s nya förordningar om f-gaser och ozonnedbrytande ämnen