Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 28 av 700 träffar
Propositionsnummer · 2023/24:154 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Kompletterande bestämmelser till nya unionsregler på konkurrensområdet
Ansvarig myndighet: Klimat- och näringslivsdepartementet
Dokument: Prop. 154
Regeringens proposition 2023/24:154 Kompletterande bestämmelser till nya unionsregler på konkurrensområdet Prop. 2023/24:154 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 maj 2024 Ulf Kristersson Ebba Busch (Klimat- och näringslivsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om digitala marknader och EU:s förordning om utländska subventioner. Konkurrensverket ska kunna begära handräckning från Kronofogdemyndigheten när den bistår kommissionen vid platsundersökningar i Sverige. Konkurrensverket ges vidare vissa befogenheter för att på begäran av kommissionen på egen hand kunna genomföra platsundersökningar och andra utredningsåtgärder för att fastställa om det förekommer en utländsk subvention som snedvrider den inre marknaden. Uppgifter från enskilda som lämnas till Konkurrensverket till följd av EU:s förordning om digitala marknader ska kunna omfattas av sekretess. I propositionen föreslås även ändringar när det gäller de nationella gruppundantagen för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal och konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling. Ändringarna innebär att samma materiella reglering ska gälla som för gruppundantagen på unionsnivå. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2024. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut4 2Lagtext5 2.1Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)5 2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal7 2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling10 2.4Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)14 3Ärendet och dess beredning15 4Konkurrensregelverket16 5EU:s förordning om digitala marknader19 6EU:s förordning om utländska subventioner21 7Förordning (EU) 2023/1067 om gruppundantag för specialiseringsavtal22 8Förordning (EU) 2023/1066 om gruppundantag för forsknings- och utvecklingsavtal22 9Ändringar i konkurrenslagen23 9.1Bistånd vid platsundersökningar23 9.2Platsundersökningar och utredningsåtgärder på begäran av kommissionen25 9.3Platsundersökningar på initiativ av Konkurrensverket27 10Ändringar i offentlighets- och sekretesslagen28 10.1Informationsutbyte enligt EU:s förordning om digitala marknader28 10.2Informationsutbyte enligt EU:s förordning om utländska subventioner33 11Ändringar i gruppundantagslagarna36 11.1Gruppundantag för specialiseringsavtal36 11.2Gruppundantag för forsknings- och utvecklingsavtal37 12Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser38 13Konsekvenser39 14Författningskommentar40 14.1Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579)40 14.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal42 14.3Förslag till lag om ändring i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling44 14.4Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)47 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader)48 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden114 Kommissionens förordning (EU) 2023/1067 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal159 Kommissionens förordning (EU) 2023/1066 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal166 Sammanfattning av promemorian Nya bestämmelser i anslutning till konkurrensregelverket177 Promemorians lagförslag178 Förteckning över remissinstanserna189 Lagrådsremissens lagförslag190 Lagrådets yttrande200 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 2024201 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § och 5 kap. 16 och 17 §§ konkurrenslagen (2008:579) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 3 § Från förbudet i 1 § gäller undantag för sådana grupper av avtal (gruppundantag) som avses i 1. lagen (2008:580) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om viss taxisamverkan, 2. lagen (2008:581) om gruppundantag för vertikala konkurrensbegränsande avtal, 3. lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal, 4. lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling, 4. lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal, 5. lagen (2008:584) om gruppundantag för vertikala konkurrensbegränsande avtal inom motorfordonssektorn, och 6. lagen (2008:586) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om tekniköverföring. Om ett enskilt avtal enligt någon av lagarna som räknas upp i första stycket är undantaget från förbudet i 1 § men har följder som är oförenliga med 2 §, får Konkurrensverket besluta att avtalet inte ska omfattas av gruppundantaget. 5 kap. 16 § Bestämmelserna i 6 och 9–13 §§ gäller även när Konkurrensverket, på begäran av Europeiska kommissionen, genomför en sådan undersökning som avses i artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003. Bestämmelsen i 9 § andra stycket första meningen gäller dock inte om det kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse, om den inte påbörjas omedelbart. Första stycket gäller även när Konkurrensverket på begäran av kommissionen genomför en sådan undersökning som avses i artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004. Bestämmelserna i 6 och 9–13 §§ gäller även när Konkurrensverket, på begäran av Europeiska kommissionen, genomför en sådan undersökning som avses i 1. artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, 2. artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, eller 3. artikel 14.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden. Trots första stycket gäller inte 9 § andra stycket första meningen om det kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse ifall den inte påbörjas omedelbart. Vid en undersökning enligt artikel 14.7 i förordning (EU) 2022/2560 gäller även 1 § första stycket 1 och 2 och andra stycket samt 2 §. 17 § När Europeiska kommissionen har beslutat om en undersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 eller enligt artikel 13.4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, får Kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen ska kunna genomföras. Om Europeiska kommissionen har beslutat om en undersökning enligt 1. artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, 2. artikel 13.4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, 3. artikel 23.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader), eller 4. artikel 14.3 i förordning (EU) 2022/2560, får Kronofogdemyndigheten efter ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen ska kunna genomföras. Vid handräckning enligt första stycket tillämpas 10 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal dels att 1–3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag tillämpas på följande avtal som ingås mellan företag (parterna) om villkoren för deras produktspecialisering (specialiseringsavtal): 1. Avtal om ensidig specialisering mellan två parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom en part samtycker till att helt eller delvis upphöra med produktion av vissa produkter eller att avstå från att producera dessa produkter och att köpa dem från den andra parten som förbinder sig att producera och leverera dessa produkter. 2. Avtal om ömsesidig specialisering mellan två eller flera parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom två eller flera parter ömsesidigt samtycker till att helt eller delvis upphöra med eller avstå från tillverkning av vissa, men skilda produkter och att i stället köpa dessa produkter från övriga parter, som förbinder sig att producera och leverera dem. 3. Avtal om gemensam produktion, varigenom två eller flera parter förbinder sig att gemensamt tillverka vissa produkter. Denna lag tillämpas på specialiseringsavtal som innehåller sådana konkurrensbegränsningar som omfattas av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) (konkurrensbegränsande specialiseringsavtal). Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska även tillämpas på avtal enligt denna lag. Det som i lagen sägs om avtal ska även tillämpas på beslut av en sammanslutning av företag och på samordnade förfaranden av företag. 2 § Under de villkor som följer av 3 § gäller för sådana specialiseringsavtal vilka innehåller konkurrensbegränsningar som omfattas av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) undantag från förbudet i samma paragraf mot sådana avtal. Undantag gäller dock endast för sådana grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för undantag i 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Av 2 kap. 3 § konkurrenslagen följer att Konkurrensverket kan besluta att ett enskilt avtal, som till följd av ett gruppundantag enligt denna lag är undantaget från förbudet i 2 kap. 1 § samma lag, inte ska omfattas av undantaget om avtalet har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i kommissionens förordning (EU) 2023/1067 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal. 3 § I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2.1, 6 och 7. Dock ska hänvisningarna till undantaget i artikel 2.2 och 2.3 samt artiklarna 3–5 avse 2 § i förening med 1 §. De villkor och begränsningar som följer av artikel 3–5 i förordning (EU) 2023/1067 ska tillämpas på konkurrensbegränsande specialiseringsavtal. När det i artiklarna hänvisas till artikel 2 gäller dock i stället undantaget i 4 §. 4 § Konkurrensbegränsande specialiseringsavtal som uppfyller förutsättningarna i artikel 3–5 i förordning (EU) 2023/1067 och som inte har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen är undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Undantaget i första stycket gäller även för 1. specialiseringsavtal som innehåller bestämmelser om överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter till en eller flera av parterna, under förutsättning att dessa bestämmelser inte utgör det primära syftet med dessa avtal, men är direkt knutna till dem och nödvändiga för genomförandet av dem, och 2. specialiseringsavtal genom vilka a) parterna godtar en exklusiv inköpsskyldighet eller en exklusiv leveransskyldighet, eller b) parterna inte självständigt säljer specialiseringsprodukterna utan distribuerar dem gemensamt. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. 2. Äldre föreskrifter gäller dock till utgången av juni 2025 för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal som ingåtts före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling dels att rubriken till lagen och 1–3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling Lag (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal 1 § Denna lag tillämpas på avtal som ingås mellan två eller flera företag (parterna) och avser de villkor på vilka dessa parter bedriver 1. gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna forskning och utveckling, 2. gemensamt utnyttjande av resultaten från forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som gemensamt har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter, 3. gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten, 4. beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna forskning och utveckling, 5. gemensamt utnyttjande av resultaten från beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter, eller 6. beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten. Denna lag tillämpas på forsknings- och utvecklingsavtal som innehåller sådana konkurrensbegränsningar som omfattas av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) (konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal). Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska även tillämpas på avtal enligt denna lag. Det som i lagen sägs om avtal ska även tillämpas på beslut av en sammanslutning av företag och på samordnade förfaranden av företag. 2 § Under de villkor som följer av 3 § gäller för sådana avtal om forskning och utveckling vilka innehåller konkurrensbegränsningar som omfattas av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) undantag från förbudet i samma paragraf mot sådana avtal. Undantag gäller dock endast för sådana grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för undantag i 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Av 2 kap. 3 § konkurrenslagen följer att Konkurrensverket kan besluta att ett enskilt avtal, som till följd av ett gruppundantag enligt denna lag är undantaget från förbudet i 2 kap. 1 § samma lag, inte ska omfattas av undantaget om avtalet har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) 2023/1066 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal. 3 § I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2.1, 8 och 9. Dock ska hänvisningarna till undantaget i artiklarna 2.2 och 3–7 avse 2 § i förening med 1 §. Vidare ska i artiklarna 4.1, 5 f och 5 g samt 6 a och 6 b uttrycket ”på den inre marknaden” ersättas med ”i landet”. De villkor och begränsningar som följer av artikel 3–9 i förordning (EU) 2023/1066 ska tillämpas på konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal. I de fall det i artiklarna anges att en omständighet gäller på den inre marknaden ska dock motsvarande i stället gälla i landet. När det i artiklarna hänvisas till artikel 2 gäller i stället undantaget i 4 §. 4 § Konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal som uppfyller förutsättningarna i artikel 3–9 i förordning (EU) 2023/1066 och som inte har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen är undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Undantaget i första stycket gäller även för forsknings- och utvecklingsavtal som innehåller bestämmelser om överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter till en eller flera av parterna, eller till en enhet som parterna upprättat för att utföra den gemensamma eller beställda forskningen och utvecklingen eller det gemensamma utnyttjandet av resultaten, under förutsättning att dessa bestämmelser är direkt knutna till och nödvändiga för genomförandet av avtalet men inte utgör det primära syftet med avtalet. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. 2. Äldre föreskrifter gäller dock till utgången av juni 2025 för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling som ingåtts före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 30 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 kap. 3 § Sekretess gäller hos Konkurrensverket i ärende som rör utredning av överträdelse av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen (2008:579) eller av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för uppgift i anmälan eller utsaga från en enskild, om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos Konkurrensverket i ärende som rör utredning av överträdelse av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen (2008:579), av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1928 (förordningen om digitala marknader) för uppgift i anmälan eller utsaga från en enskild, om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet antog den 14 september 2022 förordning (EU) 2022/1925 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader), kallad EU:s förordning om digitala marknader, se bilaga 1. Förordningen trädde i kraft den 1 november 2022. Europaparlamentet och rådet antog därefter den 14 december 2022 förordning (EU) 2022/2560 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden, kallad EU:s förordning om utländska subventioner, se bilaga 2. Förordningen trädde i kraft den 12 januari 2023. Europeiska kommissionen antog den 1 juni 2023 två förordningar om gruppundantag: förordning (EU) 2023/1066 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal och förordning (EU) 2023/1067 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal. Dessa förordningar finns i bilaga 3 och 4. Förordningarna trädde i kraft den 1 juli 2023 och ersatte kommissionens tidigare förordningar på respektive område. Med anledning av de nya EU-förordningarna på konkurrensområdet fick en utredare i uppdrag att analysera vilka ändringar som behöver göras i svensk rätt för att unionsbestämmelserna ska få fullt genomslag. Utredaren redovisade i juli 2023 sin promemoria Nya bestämmelser i anslutning till konkurrensregelverket. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 5 och dess lagförslag finns i bilaga 6. Promemorian har remitterats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissvaren finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2023/03687). I propositionen behandlas förslagen i promemorian, med undantag för den del som gäller offentlig upphandling. Ärendet bereds i den delen vidare i Regeringskansliet. Lagrådet Regeringen beslutade den 2 maj 2024 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget i bilaga 8. Lagrådets yttrande återges i bilaga 9. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen görs vissa språkliga och redaktionella ändringar. Konkurrensregelverket Allmänt om konkurrenslagen Konkurrenslagen (2008:579) har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Lagens generella syfte är att skydda samhällsekonomin och konsumenterna. Konkurrensbestämmelserna är tillämpliga på alla företag i hela näringslivet och i fråga om all produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Konkurrenslagen bygger i huvudsak på den konkurrensrättsliga förbudsprincipen. Principen innebär att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför ska vara förbjudna. Lagens materiella bestämmelser är i huvudsak utformade med EU-rätten som förebild. Avsikten är att konkurrenslagen i materiellt hänseende ska likna EU-rättens konkurrensregler så mycket som möjligt. Det innebär att EU-domstolarnas praxis har betydelse för lagens tillämpning. De materiella bestämmelserna i konkurrenslagen är inriktade på att motverka tre slag av åtgärder som kan skada konkurrensens effektivitet, nämligen gemensamma förfaranden som omfattar flera aktörer på marknaden (förbud mot konkurrensbegränsande samarbete), ensidiga förfaranden (förbud mot missbruk av dominerande ställning) och strukturella åtgärder (förbud mot företagskoncentrationer). Konkurrenslagen innehåller också bestämmelser som gör det möjligt att pröva konkurrenskonflikter som uppstår när staten, en kommun eller en region säljer varor och tjänster på marknaden i konkurrens med privata aktörer (förbud mot konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet). Konkurrensverket kan på olika sätt vidta åtgärder mot överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning, se 3 kap. konkurrenslagen. Konkurrensverket kan ålägga ett företag att upphöra med en överträdelse eller, i stället för att ingripa, godta ett åtagande från företaget. Vid uppsåtliga eller oaktsamma överträdelser av förbuden kan verket besluta om konkurrensskadeavgift. Ett företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder något av förbuden kan förpliktas att ersätta den skada som har uppkommit. Bestämmelser om skadestånd finns i konkurrensskadelagen (2016:964). Konkurrensverket kan vidare agera mot företagskoncentrationer som har skadliga effekter för konkurrensen genom förbud eller åliggande mot en part i koncentrationen att vidta vissa åtgärder, se 4 kap. konkurrenslagen. Konkurrensverkets befogenheter vid utredningar av konkurrensärenden regleras i 5 kap. konkurrenslagen. Konkurrensverket får bl.a. ålägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat eller att inställa sig för förhör. Vid misstänkt överträdelse av något av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning får verket också, efter tillstånd från Patent- och marknadsdomstolen, genomföra platsundersökningar hos företag som misstänks ha överträtt något av förbuden. I vissa fall kan platsundersökning ske även hos något annat företag eller i bostäder som nyttjas av styrelseledamöter och anställda i det företag som är föremål för verkets utredning. När Konkurrensverket genomför en undersökning har verket bl.a. rätt att tillträda lokaler, granska och ta kopior av bokföring och andra affärshandlingar samt begära muntliga förklaringar direkt på platsen. Ett beslut om åläggande eller platsundersökning får förenas med vite (6 kap. 1 § konkurrenslagen). Särskilt om förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i konkurrenslagen Förbudet i konkurrenslagen Förbudet mot konkurrensbegränsande avtal framgår av 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Förbudet innebär att avtal mellan företag är förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. I paragrafen ges exempel på avtal som typiskt sett är konkurrensbegränsande. Här nämns bl.a. avtal som innebär att försäljningspriser fastställs, produktion begränsas eller kontrolleras och marknader delas upp. Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt paragrafen är ogiltiga (2 kap. 6 § konkurrenslagen), jfr artikel 101.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Undantag från förbudet Undantag i enskilda fall I 2 kap. 2 § konkurrenslagen finns en generell regel om undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Förbudet gäller inte för ett avtal som 1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, 2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås, 3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå målet i 1, och 4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga. För att undantaget ska gälla måste samtliga villkor vara uppfyllda. Företagen har själva att bedöma om deras avtal eller de förfaranden som de deltar i är förenliga med konkurrensreglerna. Gruppundantag och här relevanta gruppundantagslagar Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete gäller inte heller avtal som omfattas av särskilda s.k. gruppundantagslagar (2 kap. 3 § konkurrenslagen). De gruppundantag som nu är i kraft i Sverige omfattar taxisamverkan, vertikala avtal, specialiseringsavtal, avtal om forskning och utveckling, vertikala avtal inom motorfordonssektorn, vissa avtal inom försäkringssektorn och avtal om tekniköverföring. Samtliga svenska gruppundantag, förutom det som avser taxisamverkan, har EU-rättsliga motsvarigheter. Regeringen har anfört att det faktum att samma regler gäller i sak, oavsett om det är EU-rätten eller svensk rätt som är tillämplig, medför fördelar för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga och villkor i övrigt, vilket på sikt leder till vinster ur samhällsekonomisk och konsumentpolitisk synvinkel (propositionen Ny konkurrenslag m.m., prop. 2007/08:135, s. 218). Innebörden av ett gruppundantag är att vissa typer av avtal generellt undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Om ett enskilt avtal omfattas av ett gruppundantag, men avtalet har följder som är oförenliga med den generella undantagsregeln, får Konkurrensverket besluta att avtalet inte ska omfattas av gruppundantaget. De gruppundantag som är relevanta för de förslag som lämnas i denna proposition finns i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal och lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling. Lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal är tillämplig på avtal som ingås mellan företag om villkoren för deras produktspecialisering, s.k. specialiseringsavtal (1 §). De specialiseringsavtal som omfattas av lagen är desamma som de som omfattas av förordning (EU) nr 1218/2010. Lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling tillämpas på avtal som ingås mellan två eller flera företag (parterna) och avser de villkor på vilka dessa parter bedriver forskning och utveckling enligt vad som framgår av förordning (EU) nr 1217/2010 (1 §). Regleringen i 2 § i lagarna är likalydande och innehåller bestämmelser som undantar konkurrensbegränsande specialiseringsavtal respektive avtal om forskning och utveckling från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Bestämmelserna innebär att undantag endast gäller för sådana avtal som uppfyller förutsättningarna för de allmänna undantag från förbudet som anges i 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Vidare finns en hänvisning till 2 kap. 3 § konkurrenslagen, som innebär att Konkurrensverket i ett visst fall kan återkalla undantaget för ett enskilt avtal, om avtalet har följder som är oförenliga med det generella undantaget i 2 kap. 2 §. Trots att ett avtal omfattas av det skydd mot ingripanden som gruppundantaget ger, kan undantaget alltså återkallas om avtalet exempelvis inte bidrar till att förbättra distributionen av varor eller tjänster eller att konsumenterna inte tillförsäkras en skälig andel av den vinst som uppstår genom avtalet. De närmare förutsättningarna för att ett avtal ska omfattas av respektive lag finns i motsvarande EU-förordning för gruppundantaget. I 3 § i respektive lag anges vilka bestämmelser i förordningarna är som är tillämpliga för den nationella regleringen. Förhållandet mellan konkurrenslagen och EU-rätten Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete har sin förebild i artikel 101 i EUF-fördraget. Förbudet mot missbruk av dominerande ställning har sin motsvarighet i artikel 102. En förutsättning för att artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget ska bli tillämpliga är att handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas. Detta samhandelskriterium har tolkats vidsträckt, vilket innebär att det räcker att påverkan på samhandeln är potentiell. När det gäller tillämpningen av EU:s konkurrensrätt är en av de viktigaste rättsakterna rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (nu artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget). Av artikel 3 i förordningen följer att Konkurrensverket och domstolarna är skyldiga att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget om nationell konkurrensrätt tillämpas på avtal och förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna inom EU. Det innebär att när Konkurrensverket eller en svensk domstol tillämpar t.ex. 2 kap. 1 § konkurrenslagen på ett avtal mellan två företag som kan påverka handeln mellan medlemsstater, är verket eller domstolen också skyldig att tillämpa artikel 101 i EUF-fördraget. Förordning (EG) nr 1/2003 bygger på parallella kompetenser. Kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna inom EU har behörighet att tillämpa förbuden i artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget fullt ut på avtal och förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. I förordningen finns bestämmelser som syftar till att garantera en enhetlig tillämpning av unionens konkurrensregler. Ytterst visar sig detta genom att kommissionen med stöd av artikel 11 kan frånta medlemsstaternas konkurrensmyndigheter deras behörighet att tillämpa förbuden i ett visst fall. Av artikel 16 framgår dessutom att nationella domstolar är bundna av kommissionens avgöranden i enskilda fall. I förordningen finns regler om samarbete och kompetensfördelning mellan de nationella konkurrensmyndigheterna, domstolarna och kommissionen. Förordningen innehåller också de grundläggande reglerna om förfarandet vid kommissionen, dess utredningsbefogenheter och sanktionsmöjligheter. De nationella konkurrensmyndigheterna inom EU och kommissionen ingår, och samarbetar nära, i Europeiska konkurrensnätverket. Nätverket fungerar som ett diskussions- och samarbetsforum vid tillämpningen och genomförandet av EU:s konkurrenspolitik. EU:s förordning om digitala marknader EU:s förordning om digitala marknader utgör en förhandsreglering av stora plattformsleverantörer som har en s.k. grindvaktsroll på marknaden och av deras marknadsagerande. Med det avses företag som har en betydande inverkan på den inre marknaden, som tillhandahåller en central plattformstjänst som är en viktig ingång för företagsanvändare för att nå ut till slutanvändare, och som har en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet (artikel 3). Förordningens syfte är att bidra till en välfungerande inre marknad genom fastställande av harmoniserade regler gällande grindvakter som säkerställer öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn i hela unionen. Regleringen är tillämplig på centrala plattformstjänster som tillhandahålls eller erbjuds av grindvakter till företagsanvändare som är etablerade i unionen eller slutanvändare som är etablerade eller befinner sig i unionen. Med centrala plattformstjänster avses t.ex. sökmotorer, onlinebaserade sociala nätverkstjänster och videodelningsplattformstjänster (artikel 2.2). De företag som betecknas som grindvakter har vissa skyldigheter gentemot företagsanvändare och slutanvändare (artiklarna 5–7). En grindvakt får t.ex. inte hindra företagsanvändare från att erbjuda slutanvändare samma produkter eller tjänster genom onlinebaserade förmedlingstjänster från tredje part, eller genom sina egna direktkanaler för onlineförsäljning, till priser eller villkor som skiljer sig från dem som erbjuds genom grindvaktens onlinebaserade förmedlingstjänster. En grindvakt är vidare bl.a. skyldig att ge slutanvändare möjlighet att, via dess centrala plattformstjänster, få tillgång till och använda innehåll, abonnemang, funktioner eller andra produkter med hjälp av en företagsanvändares programvaruapplikation, utan att använda grindvaktens centrala plattformstjänster. Grindvakten ska säkerställa och visa att skyldigheterna efterlevs och att de fullgörs fullt ut och effektivt (artikel 8.1 och artikel 13.3). Utöver de skyldigheter som en grindvakt har i förhållande till företagsanvändare och slutanvändare har de även vissa skyldigheter i förhållande till kommissionen (artiklarna 14 och 15). Kommissionen ska utöva tillsyn över att EU:s förordning om digitala marknader efterlevs. För att säkerställa att en viss grindvakt uppfyller sina skyldigheter enligt förordningen kan kommissionen anta en genomförandeakt där den anger vilka åtgärder som grindvakten ska vidta (artikel 8.2). Kommissionen kan även vidta åtgärder mot kringgående av regelverket (artikel 13). För att undersöka om det finns skäl att fatta ett visst beslut mot ett företag, om ett företag bör betecknas som en grindvakt eller om en grindvakt har gjort sig skyldig till systematisk bristande efterlevnad av regelverket, kan kommissionen genomföra en marknadsundersökning (artiklarna 16–18). För att fullgöra sina uppgifter får kommissionen begära att företag och företagssammanslutningar lämnar all nödvändig information (artikel 21.1). Kommissionen får vidare genomföra alla nödvändiga inspektioner av ett företag eller en företagssammanslutning (artikel 23.1). De tjänstemän och andra medföljande personer som bemyndigats av kommissionen att genomföra en inspektion har vissa befogenheter som anges i artikel 23.2. Dessa innefattar bl.a. att de ska beredas tillträde till företags eller företagssammanslutningars lokaler, mark och transportmedel samt att ha rätt att granska räkenskaper och andra affärshandlingar som avser verksamheten. För att genomföra inspektioner får kommissionen begära hjälp av revisorer eller experter som utsetts av kommissionen, liksom av den nationella behöriga myndighet som övervakar efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och nationella konkurrensregler i den medlemsstat på vars territorium inspektionen ska genomföras. Företrädare för de behöriga myndigheterna har vid en inspektion samma befogenheter som kommissionen (artikel 23.7). EU:s förordning om utländska subventioner EU:s förordning om utländska subventioner syftar till att åtgärda snedvridningar som uppstår när tredjeländer subventionerar företag som är verksamma på EU:s inre marknad. Utländska subventioner kan undergräva systemet med lika villkor för ekonomiska verksamheter inom unionen och träffas inte av EU:s statsstödsregler. Snedvridning kan uppstå i samband med all ekonomisk verksamhet men särskilt vid koncentrationer och offentliga upphandlingsförfaranden. Förordningen innehåller därför dels generella bestämmelser för att förhindra snedvridningar på grund av utländska subventioner, dels särskilda regler som gäller företagskoncentrationer och offentliga upphandlingsförfaranden. En utländsk subvention ska anses förekomma om ett tredjeland direkt eller indirekt tillhandahåller ett ekonomiskt bidrag som innebär en förmån för ett företag som bedriver ekonomisk verksamhet på den inre marknaden och som är begränsat till ett eller flera företag eller en eller flera branscher (artikel 3.1). För att en snedvridning på den inre marknaden ska anses föreligga krävs att den utländska subventionen kan förbättra ett företags konkurrensläge på den inre marknaden och därigenom faktiskt eller potentiellt inverka negativt på konkurrensen på den inre marknaden (artikel 4.1). Detta ska fastställas på grundval av ett antal angivna indikatorer, bl.a. subventionens belopp och art. I artikel 5 anges vilka kategorier av utländska subventioner som mest sannolikt är snedvridande för den inre marknaden. Till dessa hör bl.a. en utländsk subvention i form av en obegränsad garanti för företagets skulder eller förpliktelser. Kommissionen får på eget initiativ granska information om påstådda utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden (artikel 9.1). Om kommissionen anser att informationen tyder på att en sådan subvention förekommer, ska kommissionen inhämta all information som den anser nödvändig för att preliminärt bedöma om det ekonomiska bidrag som granskas utgör en utländsk subvention och om den snedvrider den inre marknaden (artikel 10.1). I detta syfte får kommissionen begära information och utföra inspektioner inom och utanför unionen (artiklarna 13–15). Om kommissionen på grundval av den preliminära granskningen har tillräckliga indikationer på att ett företag har beviljats en utländsk subvention som snedvrider den inre marknaden, ska den anta ett beslut om att inleda en fördjupad utredning. Under den fördjupade utredningen ska kommissionen ytterligare bedöma den utländska subventionen och inhämta all information som den anser nödvändig i enlighet med artikel 11.1. Om kommissionen konstaterar att en utländsk subvention snedvrider den inre marknaden, får kommissionen ålägga det företag som är föremål för utredning att vidta gottgörande åtgärder för att avhjälpa snedvridningen (artiklarna 7 och 11.2). Om företaget erbjuder åtaganden som till fullo och på ett ändamålsenligt sätt avhjälper snedvridningen, får kommissionen godta dessa genom att i ett beslut göra dessa åtaganden bindande för företaget (artikel 11.3). I de fall ett företag eller en företagssammanslutning uppsåtligen eller av oaktsamhet inte samarbetar med kommissionen, t.ex. genom att lämna ofullständig, oriktig eller vilseledande information som svar på en begäran om information, får kommissionen besluta om böter eller vite (artikel 17). I artiklarna 19–26 finns särskilda bestämmelser om utländska subventioner vid företagskoncentrationer. I artiklarna 27–33 finns särskilda bestämmelser som gäller vid offentliga upphandlingsförfaranden. Förordning (EU) 2023/1067 om gruppundantag för specialiseringsavtal I artikel 1 i förordningen anges att med specialiseringsavtal avses ett ensidigt specialiseringsavtal, ett ömsesidigt specialiseringsavtal eller ett avtal om gemensam produktion. Med ensidigt specialiseringsavtal menas ett avtal mellan två eller flera parter som är verksamma på samma produktmarknad och varigenom en eller flera parter samtycker till att helt eller delvis upphöra med produktion av vissa produkter, eller att avstå från att producera dessa produkter, och att köpa dem från den andra parten eller de andra parterna, vilka förbinder sig att producera och leverera dem. Ett ömsesidigt specialiseringsavtal liknar ett ensidigt specialiseringsavtal, men till skillnad från ett sådant avtal avser åtagandena i ett ömsesidigt specialiseringsavtal minst två olika produkter från olika parter i avtalet. Ett avtal om gemensam produktion är ett avtal varigenom två eller flera parter förbinder sig att gemensamt tillverka vissa produkter. Förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i artikel 101.1 i EUF-fördraget ska som huvudregel inte tillämpas på specialiseringsavtal (artikel 2.1). Undantaget gäller förutsatt att vissa tröskelvärden i fråga om marknadsandelar inte överskrids (artikel 3 och 4). I artikel 5 regleras att undantaget i artikel 2 inte gäller för avtal som, direkt eller indirekt, ensamma eller i kombination med andra faktorer under parternas kontroll, syftar till att fastställa priser vid försäljning av specialiseringsprodukter till tredje part, begränsa produktion eller försäljning, eller dela upp marknader eller kunder. I vissa angivna fall ska dock artikel 2 ändå tillämpas på sådana avtal. Förordningen ska tillämpas till och med den 30 juni 2035. Förordning (EU) 2023/1066 om gruppundantag för forsknings- och utvecklingsavtal I artikel 1 i förordningen anges vad som menas med ett forsknings- och utvecklingsavtal. Ett sådant avtal är ett avtal mellan två eller flera parter som avser de villkor på vilka dessa parter bedriver någon av följande verksamheter. a) Gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik, med eller utan gemensamt utnyttjande av resultaten av denna forskning och utveckling. b) Beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik, med eller utan gemensamt utnyttjande av resultaten av denna forskning och utveckling. c) Gemensamt utnyttjande av resultaten från forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter vilket omfattas av led a. d) Gemensamt utnyttjande av resultaten från forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter vilket omfattas av led b. Förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i artikel 101.1 i EUF-fördraget ska som huvudregel inte tillämpas på forsknings- och utvecklingsavtal (artikel 2.1). Detta gäller under de förutsättningar och villkor som anges i artiklarna 3–6, vilket bl.a. innebär att vissa tröskelvärden i fråga om marknadsandelar inte får överskrids. Hur marknadströskelvärden ska beräknas framgår av artikel 7. I artikel 8 regleras att undantaget i artikel 2 i vissa fall inte ska gälla, trots att kraven i nämnda artiklar är uppfyllda. Detta gäller bl.a. avtal som, direkt eller indirekt, ensamma eller i kombination med andra faktorer under parternas kontroll, syftar till att på vissa angiva sätt begränsa parternas frihet att självständigt eller i samarbete med tredje part bedriva forskning och utveckling, begränsa produktion eller försäljning, eller fastställa priser. I vissa angivna fall ska dock artikel 2 ändå tillämpas på sådana avtal. Förordningen ska tillämpas till och med den 30 juni 2035. Ändringar i konkurrenslagen Bistånd vid platsundersökningar Regeringens förslag: Konkurrensverket ska få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning enligt EU:s förordning om digitala marknader och enligt EU:s förordning om utländska subventioner ska kunna genomföras av kommissionen. Regeringens bedömning: Konkurrensverket bör vara ansvarig myndighet för att bistå kommissionen enligt artikel 14.5 i EU:s förordning om utländska subventioner. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens (s. 36 f. och 59 f. i promemorian). Remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning Konkurrensverket ska bistå kommissionen vid platsundersökningar Kommissionen har enligt artikel 23 i EU:s förordning om digitala marknader och artikel 14 i EU:s förordning om utländska subventioner möjlighet att utföra undersökningar på plats hos företag och företagssammanslutningar. Företaget eller företagssammanslutningen är skyldig att underkasta sig de platsundersökningar som kommissionen beslutar om. Om ett företag eller en företagssammanslutning motsätter sig en platsundersökning, ska den berörda medlemsstaten lämna det bistånd som behövs för att platsundersökningen ska kunna genomföras. Vid en platsundersökning enligt EU:s förordning om digitala marknader ska kommissionen kunna bistås av tjänstemän från, och personer som utsetts av, den nationella behöriga myndigheten som övervakar efterlevnaden av de regler som avses i artikel 1.6 i den medlemsstat på vars territorium platsundersökningen ska genomföras. De regler som anges i artikel 1.6 är såväl nationella som unionsrättsliga konkurrensbestämmelser om förbud mot konkurrensbegränsande avtal och samordnade förfaranden, missbruk av dominerande ställning och koncentrationskontroll. Av konkurrenslagen och konkurrensförordningen följer att Konkurrensverket är ansvarig myndighet för att övervaka efterlevnaden av dessa regler. Det följer därmed direkt av EU:s förordning om digitala marknader att det är företrädare för Konkurrensverket som ska bistå kommissionen vid platsundersökningar i Sverige. När det gäller platsundersökningar enligt EU:s förordning om utländska subventioner ska kommissionen kunna bistås av tjänstemän och andra personer som bemyndigats eller utsetts av den medlemsstat på vars territorium platsundersökningen ska utföras (artikel 14.5). Eftersom det inte följer direkt av förordningen vilken myndighet som ska bistå kommissionen, behöver en ansvarig myndighet utses. Det finns i dag inte någon myndighet som är behörig att utreda sådana utländska subventioner som omfattas av EU:s förordning om utländska subventioner. Konkurrensverket är dock tillsynsmyndighet för regelverken om företagskoncentrationer och offentlig upphandling. Verket bistår vidare redan i dag kommissionen i undersökningar enligt förordning (EG) nr 1/2003 och rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”). Inriktningen är därför att Konkurrensverket ska utses till ansvarig myndighet för att bistå kommissionen vid platsundersökningar. Kronofogdemyndigheten får bistå med handräckning De befogenheter som tjänstemän från kommissionen och Konkurrensverket har vid en platsundersökning framgår av artikel 23 i EU:s förordning om digitala marknader och artikel 14 i EU:s förordning om utländska subventioner. Enligt bestämmelserna ska medlemsstaten dessutom vid behov kunna begära handräckning av polis eller annan rättsvårdande myndighet. För att en sådan handräckning ska vara möjlig behövs kompletterande nationella bestämmelser. Av 5 kap. 17 § konkurrenslagen framgår att Konkurrensverket, när kommissionen har beslutat om en undersökning enligt förordning (EG) nr 1/2003 eller förordning (EG) nr 139/2004, har möjlighet att begära handräckning från Kronofogdemyndigheten. Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Kronofogdemyndigheten kan med stöd av reglerna i utsökningsbalken under vissa omständigheter vidta behövliga tvångsåtgärder och begära biträde av polismyndigheten. Bestämmelserna om platsundersökningar i EU:s förordning om digitala marknader och EU:s förordning om utländska subventioner motsvarar den reglering som finns i förordning (EG) nr 1/2003 och förordning (EG) nr 139/2004. Det är mot bakgrund av detta lämpligt att samma ordning som gäller för platsundersökningar enligt dessa förordningar även tillämpas i fråga om platsundersökningar som genomförs med stöd av EU:s förordning om digitala marknader och EU:s förordning om utländska subventioner. Kronofogdemyndigheten bör alltså, på ansökan av Konkurrensverket, kunna besluta om handräckning för att sådana platsundersökningar ska kunna genomföras. I likhet med vad som gäller vid platsundersökningar enligt förordning (EG) nr 1/2003 eller förordning (EG) nr 139/2004 bör det inte krävas något särskilt tillstånd från domstol eller annan rättslig myndighet för att handräckning ska få lämnas. Platsundersökningar och utredningsåtgärder på begäran av kommissionen Regeringens förslag: När Konkurrensverket genomför undersökningar och andra utredningsåtgärder på begäran av kommissionen enligt artikel 14.7 i EU:s förordning om utländska subventioner ska verket få ålägga någon att tillhandahålla uppgifter, handlingar och annat eller inställa sig för förhör. Åläggandet ska gälla omedelbart, om något annat inte bestäms. Verket ska också ha rätt att få tillträde till lokaler och utrymmen, ta del av tillgänglig information, granska och ta kopior eller göra utdrag av bokföring och andra affärshandlingar, försegla företagslokaler, bokföring eller affärshandlingar och begära muntliga förklaringar direkt på platsen. Verket ska vidare få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Den som Konkurrensverket ska genomföra en undersökning hos ska ha rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. Regeringens bedömning: Konkurrensverket bör vara ansvarig myndighet för att utföra undersökningar enligt artikel 14.7 i EU:s förordning om utländska subventioner. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens (s. 59 f. i promemorian). Remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller har inget att invända mot dem. Konkurrensverket föreslår att verket även ska få ta hand om bokföringshandlingar och andra affärshandlingar i enlighet med 5 kap. 6 a–6 c §§ konkurrenslagen. Skälen för regeringens förslag och bedömning Konkurrensverket ska utföra platsundersökningar och utredningsåtgärder Enligt artikel 14.7 i EU:s förordning om utländska subventioner ska en medlemsstat, när kommissionen begär det, utföra platsundersökningar eller andra utredningsåtgärder på sitt eget territorium och enligt sin nationella rätt, för att fastställa om det förekommer en utländsk subvention som snedvrider den inre marknaden. För att denna skyldighet ska kunna fullgöras på ett effektivt sätt bör en myndighet utses till att utföra de uppgifter som medlemsstaten har enligt bestämmelsen. Konkurrensverket utför redan i dag platsundersökningar på begäran av kommissionen enligt förordning (EG) nr 1/2003 och förordning (EG) nr 139/2004. Verket är vidare tillsynsmyndighet för regelverken om företagskoncentrationer och offentlig upphandling. Inriktningen är därför att Konkurrensverket ska ges i uppdrag att vara den myndighet som utför platsundersökningar enligt artikel 14.7. Platsundersökning på begäran av kommissionen Platsundersökningar på begäran av kommissionen utförs enligt medlemsstatens nationella rätt. Eftersom det inte finns någon nationell reglering kopplad till EU:s förordning om utländska subventioner behöver det införas kompletterande bestämmelser om vilka befogenheter som verket ska ha när det utför en sådan platsundersökning. I 5 kap. 16 § konkurrenslagen anges vad som gäller när Konkurrensverket på begäran av kommissionen utför platsundersökningar enligt artikel 22.2 i förordning (EG) nr 1/2003 och artikel 12.1 i förordning (EG) nr 139/2004. Konkurrensverket har bl.a. rätt att få tillträde till lokaler och andra utrymmen, ta del av tillgänglig information samt granska bokföring och andra affärshandlingar. Det finns också regler om rätt för det företag där undersökningen görs att tillkalla juridiskt biträde, möjlighet för Konkurrensverket att begära handräckning, skydd för handlingar som innehåller viss kommunikation mellan en advokat och ett företag eller företagshemligheter och krav på proportionalitet vid undersökningar. Regleringen om skyldighet att utföra platsundersökningar i artikel 22.2 i förordning (EG) nr 1/2003 och artikel 12.1 i förordning (EG) nr 139/2004 är likalydande med den i artikel 14.7 i EU:s förordning om utländska subventioner. Det är därför lämpligt att Konkurrensverket ges samma befogenheter vid en platsundersökning som verket i dag har vid undersökningar med stöd av dessa förordningar. Konkurrensverket föreslår att även 5 kap. 6 a–6 c §§ konkurrenslagen ska gälla när verket utför platsundersökningar. Bestämmelserna reglerar Konkurrensverkets befogenhet att vid en platsundersökning omhänderta vissa handlingar och vad som då gäller. Vid införandet av bestämmelserna gjordes dessa inte tillämpliga vid undersökningar på begäran av kommissionen (propositionen Konkurrensverkets befogenheter, prop. 2020/21:51). Något sådant förslag lämnas inte heller i promemorian i förevarande lagstiftningsärende. Det saknas därför underlag för att ta ställning till om tillämpningsområdet för 5 kap. 6 a–6 c §§ bör utvidgas på det sätt som Konkurrensverket föreslår. Andra utredningsåtgärder i samband med en platsundersökning Utöver platsundersökningar ska medlemsstaten enligt artikel 14.7 även utföra andra utredningsåtgärder för att fastställa om det förekommer en utländsk subvention som snedvrider den inre marknaden. Någon motsvarande reglering finns inte i förordning (EG) nr 1/2003 eller förordning (EG) nr 139/2004. Eftersom artikel 14 handlar om platsundersökningar får det antas att de utredningsåtgärder som syftas på är sådana som kan vidtas i samband med en sådan undersökning. Konkurrensverket har möjlighet att i vissa fall utfärda ålägganden, om det behövs för att verket ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt konkurrenslagen (5 kap. 1 §). Verket får bl.a. ålägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat och ålägga den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig för förhör på tid och plats som verket bestämmer. Sådana ålägganden gäller omedelbart, om något annat inte bestäms. Utsagan från ett förhör ska upptecknas (5 kap. 2 §). I promemorian föreslås att Konkurrensverket bör kunna utfärda sådana ålägganden som anges ovan, om det behövs för att verket ska kunna fastställa om det förekommer en utländsk subvention som snedvrider den inre marknaden i enlighet med artikel 14.7. Åläggandena bör enligt promemorian gälla omedelbart, om något annat inte är bestämt, och en utsaga från ett förhör bör få upptecknas. Remissinstanserna har inte framfört några invändningar mot detta. Regeringen delar promemorians bedömningar. Platsundersökningar på initiativ av Konkurrensverket Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon möjlighet för Konkurrensverket att på eget initiativ genomföra en utredning vid misstanke om att en grindvakt inte uppfyllt sina skyldigheter enligt EU:s förordning om digitala marknader. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian föreslås ändringar i konkurrenslagen som möjliggör för Konkurrensverket att på eget initiativ genomföra en utredning enligt artikel 38.7 i EU:s förordning om digitala marknader (s. 37 f. i promemorian). Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot promemorians förslag. Konkurrensverket anför att tillsynen av EU:s förordning om digitala marknader blir mer effektiv om grundarbetet görs hos den myndighet som får kännedom om den misstänkta överträdelsen. Advokatsamfundet framför att det är av stor vikt att marknadsregleringar inte leder till överreglering och att det därmed inte är självklart att Konkurrensverket ska ges behörighet att på eget initiativ vidta långtgående utredningsåtgärder, vid sidan av kommissionen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 38.7 i EU:s förordning om digitala marknader får en nationell behörig myndighet som övervakar efterlevnaden av de regler som avses i artikel 1.6, på eget initiativ genomföra en utredning av ett fall av eventuell bristande efterlevnad av artiklarna 5, 6 och 7 på sitt territorium. Det förutsätter att myndigheten enligt nationell rätt har behörighet och utredningsbefogenheter att göra detta. Myndigheten ska skriftligen underrätta kommissionen innan den vidtar sin första utredningsåtgärd. Som framgår i avsnitt 9.1 är Konkurrensverket den nationella myndighet som övervakar efterlevnaden av de regler som avses i artikel 1.6 i förordningen. I promemorian föreslås att Konkurrensverket ska ges behörighet och befogenheter att genomföra en sådan utredning som avses i artikel 38.7. Remissinstanserna har till övervägande del varit positivt inställda till en sådan reglering. Regeringen anser dock att det i detta skede inte bör införas någon sådan möjlighet för Konkurrensverket. EU:s förordning om digitala marknader är ett nytt regelverk och det är oklart vilket behov det kommer finnas av att utreda svenska förhållanden i andra fall än då utredningar utförs av kommissionen. Konkurrensverket bedöms i stället kunna stödja kommissionen i dess arbete i tillräcklig utsträckning genom att bistå vid undersökningar i Sverige och på begäran utföra undersökningar i landet i enighet med förslagen i avsnitt 9.1 och 9.2. Ändringar i offentlighets- och sekretesslagen Informationsutbyte enligt EU:s förordning om digitala marknader Regeringens förslag: Sekretess ska gälla hos Konkurrensverket i ärenden som rör utredning av överträdelse av EU:s förordning om digitala marknader för uppgift i en anmälan eller utsaga från en enskild, om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. Regeringens bedömning: Det behövs inte någon ytterligare reglering för att bestämmelserna om informationsutbyte i EU-förordningen ska få genomslag. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens (s. 43 f. i promemorian). Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget och delar bedömningen eller har inte några invändningar mot dem. Konkurrensverket anför att det inom ramen för det informationsutbyte som regleras i förordningen även kan förekomma handlingar som upprättats av Konkurrensverket och att sådana uppgifter inte med samma tydlighet omfattas av utrikessekretess, men kan omfattas av andra sekretessregler. Verket efterfrågar också en analys av vilka andra uppgifter som kan förekomma i informationsutbytet som bör omfattas av sekretess. Enligt Konkurrensverket kan det tänkas förekomma uppgifter som saknar sekretesskydd. Verket anser vidare att det finns en diskrepans mellan meddelarfriheten enligt tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och tystnadsplikten i artikel 36.4 i EU:s förordning om digitala marknader. Skälen för regeringens förslag Uppgiftslämnande enligt EU:s förordning om digitala marknader I EU:s förordning om digitala marknader finns bestämmelser om utbyte av information mellan olika aktörer. Kommissionen är skyldig att underrätta medlemsstaternas behöriga myndigheter om all information som en grindvakt har lämnat gällande planerade koncentrationer (artikel 14.4). Kommissionen ska ta hänsyn till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Om kommissionen begär det, ska de behöriga myndigheterna förse kommissionen med all nödvändig information som de förfogar över för att kommissionen ska kunna fullgöra de uppgifter som den tilldelats genom förordningen (artikel 21.5). Varje tredje part får informera den nationella behöriga myndigheten som övervakar efterlevnaden av de regler som avses i artikel 1.6 eller kommissionen direkt om alla metoder eller beteenden från grindvakters sida som omfattas av förordningens tillämpningsområde (artikel 27.1). Om den nationella konkurrensmyndigheten till följd av sådan information fastställer att det kan vara fråga om bristande efterlevnad av förordningen, ska den översända denna information till kommissionen (artikel 27.3). De behöriga myndigheterna som övervakar efterlevnaden av de regler som avses i artikel 1.6 ska även informera kommissionen om de avser att inleda en utredning av grindvakter eller ålägga grindvakter skyldigheter på grundval av den nationella lagstiftningen (artikel 38.2 och 38.3). Kommissionen och de nationella behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra och underrätta varandra om sina respektive tillsynsåtgärder (artikel 38.1). De ska ha befogenhet att förse varandra med information om faktiska eller rättsliga omständigheter, även konfidentiella uppgifter. Kommissionen, medlemsstaternas behöriga myndigheter, deras tjänstemän eller anställda och övriga fysiska personer och juridiska personer som arbetar under dessa myndigheters övervakning, t.ex. experter och revisorer, får inte röja information som de har inhämtat eller utbytt med stöd av förordningen och som är av sådant slag att den omfattas av tystnadsplikt (artikel 36.4). Berörda myndigheter Det informationsflöde som regleras i EU:s förordning om digitala marknader gäller dels information mellan kommissionen och de behöriga nationella myndigheterna, dels information mellan kommissionen och den myndighet som övervakar efterlevnaden av de regler som avses i artikel 1.6 och från tredje man till samma myndighet. Som framgår av avsnitt 6.1 är Konkurrensverket den myndighet som övervakar efterlevnaden av de regler som avses i artikel 1.6. Konkurrensverket är även behörig nationell myndighet inom sitt ansvarsområde. Informationsutbytet enligt förordningen bedöms därför i stor utsträckning ske mellan kommissionen och Konkurrensverket. Även andra myndigheter som utövar tillsyn över områden som omfattas av förordningens tillämpningsområde kan dock komma att ha information som kommissionen behöver. De myndigheter som kan komma i fråga bedöms vara Integritetsskyddsmyndigheten, Konsumentverket, Mediemyndigheten och Post- och telestyrelsen. Sekretess hindrar inte att uppgifter lämnas till kommissionen Den information som nationella myndigheter enligt EU:s förordning om digitala marknader ska lämna till eller kan komma att motta från kommissionen kommer i viss utsträckning att innehålla uppgifter om företag. Det kan t.ex. handla om uppgifter om ett eller flera företags omsättning, marknadsandelar, avtal, kunder och produkter samt om transaktioner och syftet med dessa. Det är därmed troligt att en del av de uppgifter som Konkurrensverket, Integritetsskyddsmyndigheten, Konsumentverket, Mediemyndigheten och Post- och telestyrelsen kan komma att behöva lämna till kommissionen omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Det kan t.ex. röra sig om uppgifter om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, vilka i olika grad är sekretessbelagda i myndigheternas tillsynsverksamhet, se 30 kap. 1 §, 30 kap. 23 § och 32 kap. 1 § OSL samt 9 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) och punkterna 15, 99 och 101 i förordningens bilaga. I de fall de berörda myndigheterna ska lämna uppgifter som är sekretessbelagda till kommissionen aktualiseras 8 kap. 3 § OSL. Enligt den paragrafen får en uppgift som är sekretessbelagd enligt OSL inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation i andra fall än bl.a. då utlämnandet sker i enlighet med föreskrift i lag eller förordning. En föreskrift i en EU-förordning jämställs med en sådan föreskrift (se bl.a. prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283). Eftersom uppgiftsskyldigheten följer direkt av EU:s förordning om digitala marknader, hindrar alltså inte 8 kap. 3 § OSL att de berörda nationella myndigheterna lämnar även sekretessbelagd information till kommissionen. Någon kompletterande reglering behövs därför inte för dessa fall. Gällande sekretessreglering är tillräcklig vid mottagande av uppgifter Som tidigare redogjorts för gäller sekretess för vissa uppgifter i myndigheternas verksamhet. Härutöver finns det i 15 kap. OSL bestämmelser om utrikessekretess. Sekretess gäller t.ex. för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs (15 kap. 1 a § första stycket). I de fall kommissionen, för att fullgöra sin informationsskyldighet enligt EU:s förordning om digitala marknader, överlämnar en uppgift till en nationell myndighet kan bestämmelsen bli tillämplig. Till skillnad från Konkurrensverket anser regeringen att artikel 36.4 inte innebär att det behövs någon ändring i 15 kap. 1 a § första stycket för att handlingar som verket upprättar inom ramen för informationsutbytet ska omfattas av bestämmelsen. Artikel 36.4 reglerar skydd för uppgifter som kommissionen och nationella myndigheter (och deras anställda eller uppdragstagare) har inhämtat eller utbytt med stöd av förordningen och som omfattas av tystnadsplikt. I de fall verket inhämtar uppgifter för att upprätta handlingar som ska överlämnas till kommissionen kan 15 kap. 1 a § andra stycket bli tillämpligt. Där anges att motsvarande sekretess som enligt paragrafens första stycke gäller för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal som avses i första stycket. Bestämmelsen omfattar visserligen inte fall då myndigheten har inhämtat uppgifter i något annat syfte än att dessa ska överlämnas till ett utländskt organ och använder uppgifterna för att upprätta en handling som används inom ramen för informationsutbytet. Sådana uppgifter har dock inte inhämtats med stöd av förordningen och bör inte heller omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 a §. En bedömning får i stället göras utifrån andra tillämpliga sekretessbestämmelser, t.ex. sådana som skyddar uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden eller uppgifter i en konkurrensrättslig anmälan eller utsaga. Konkurrensverket har även uppgett att det finns en diskrepans mellan kravet på tystnadsplikt enligt artikel 36.4 i förordningen och meddelarfriheten, dvs. rätten att meddela och offentliggöra uppgifter enligt TF och YGL. Förbudet mot att röja uppgifter i artikel 36.4 gäller dock endast sådana uppgifter som erhållits eller utbytts enligt förordningen och som är av sådant slag att de omfattas av tystnadsplikt. Det finns alltså inte något förbud mot att lämna uppgifterna i de fall det sker med stöd av meddelarfriheten, eftersom det i de fallen finns en rätt att lämna ut uppgifterna. Regeringen delar därför inte Konkurrensverkets uppfattning att det finns en sådan diskrepans. Sammantaget anser regeringen att den nationella regleringen är tillräcklig för att myndigheterna ska kunna skydda uppgifter som mottagits från kommissionen när det behövs. Uppgifter från tredje man bör kunna sekretessbeläggas Uppgifter från tredje man om grindvakters beteenden eller metoder på marknaden kan utgöra en viktig informationskälla för att upptäcka misstänkta överträdelser av regelverket. Det är därför viktigt att aktörer som har kännedom om att en grindvakt inte beter sig i enlighet med gällande regler inte tvekar inför att komma in med information i enlighet med artikel 27 i EU:s förordning om digitala marknader. Det kan t.ex. gälla uppgifter om att en grindvakt i ett visst avseende missgynnar ett företag som konkurrerar med grindvaktens tjänster. Uppgifter som inkommer till Konkurrensverket omfattas i vissa fall av sekretess. Enligt 17 kap. 3 § OSL gäller sekretess för uppgift som hänför sig till utredning hos Konkurrensverket av överträdelser av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen eller artikel 101 eller 102 i fördraget om EUF-fördraget, om det med hänsyn till syftet med utredningen är av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs. Sekretess gäller även enligt 30 kap. 1 § OSL för bl.a. uppgifter om enskilds affärs- eller driftförhållanden och andra ekonomiska eller personliga förhållanden i verkets tillsyns- och utredningsverksamhet. Härutöver gäller enligt 30 kap. 3 § OSL sekretess för uppgifter i en anmälan eller utsaga från en enskild i ärenden som rör utredning av överträdelse av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen eller av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. Uppgifter i en anmälan eller i en utsaga från en enskild i ett ärende om misstänkta överträdelser av EU:s förordning om digitala marknader omfattas inte av gällande sekretessbestämmelser för Konkurrensverket. För att motverka att en aktör avhåller sig från att anmäla en misstänkt överträdelse kan dessa uppgifter i vissa fall vara skyddsvärda. Det kan handla om att uppgifter om vem som är anmälare eller andra uppgifter som på något sätt kan avslöja anmälarens identitet bör kunna skyddas. I förarbetena till 30 kap. 3 § OSL anges att uppgifter i en anmälan kan behöva sekretesskydd, eftersom den som gör en anmälan i många fall står i något slags beroendeförhållande till den juridiska person som anmäls och riskerar att utsättas för repressalier om uppgifterna röjs (propositionen Ändringar i konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning, prop. 2001/02:167 s. 70). Samma förhållanden gäller vid misstänkta överträdelser av EU:s förordning om digitala marknader. Liksom vid överträdelser av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen eller artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget kan information om en grindvakts beteende komma från en anställd eller en före detta anställd som riskerar få sin arbetssituation påverkad om en uppgift om dennes identitet kommer fram. Eftersom de företag som betecknas som grindvakter har en central roll på marknaden befinner sig avtalsparter till grindvakten ofta i ett beroendeförhållande till denne. Detsamma gäller konkurrenter till grindvakten, som i många fall även är användare av grindvaktens infrastruktur. Grindvaktens starka ställning på marknaden innebär därför att det i många fall finns en ojämn maktbalans mellan grindvakten och andra marknadsaktörer, eftersom den andra marknadsaktören kan behöva ha tillgång till de tjänster som grindvakten tillhandahåller för att kunna bedriva sin verksamhet. Det kan därmed finnas en rädsla hos en marknadsaktör att lämna uppgifter om en grindvakts beteenden eller metoder till Konkurrensverket för det fall uppgiften om vem som gjort anmälan inte kan skyddas. Om sådana uppgifter kommer till grindvaktens kännedom kan t.ex. ett företags avtalsförhållande med grindvakten komma att skadas, vilket kan leda till uteblivna intäkter eller högre kostnader för det aktuella företaget. Grindvakten skulle även kunna komma att försvåra användandet av de tjänster som tillhandahålls eller införa avgifter i förhållande till aktören. För att en ny sekretessbestämmelse ska införas till skydd för uppgifter från tredje man krävs det att intresset av sekretess väger tyngre än intresset av insyn. När det gäller uppgifter om en grindvakts beteende eller metoder kan det finnas ett intresse för allmänheten av att ta del av sådana uppgifter. Så som gäller för uppgifter i en utsaga eller anmälan i ärenden som rör utredning av överträdelse av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen eller av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, bör en uppgift därför endast omfattas av sekretess om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. Det skulle innebära att de flesta uppgifter i en anmälan i normalfallet kan lämnas ut och att sekretess endast kommer att gälla för de uppgifter där offentliggörandet av uppgifterna kan antas innebära sådan skada eller men för anmälaren. Det kan t.ex. komma att gälla uppgifter om vem anmälaren är eller särskilda förhållanden som på annat sätt identifierar anmälaren. Dessa uppgifter bedöms vara av mindre intresse för allmänheten. I dessa fall anser regeringen att den enskildes intresse av att uppgifterna skyddas och i förlängningen det offentligas intresse av regelefterlevnad, överväger intresset av insyn i Konkurrensverkets utredningsverksamhet. Tillräckligt starka skäl för att på motsvarande sätt inskränka meddelarfriheten till skydd för den enskilde finns enligt regeringens uppfattning dock inte. Mot bakgrund av detta, och med hänsyn till att uppgifter från tredje män är värdefulla för att tillsynsverksamheten ska kunna bedrivas ändamålsenligt, bör uppgifter i en anmälan eller utsaga från en enskild i ett ärende om misstänkt överträdelse av EU:s förordning om digitala marknader kunna omfattas av sekretess under de förutsättningar som anges i 30 kap. 3 § OSL. Informationsutbyte enligt EU:s förordning om utländska subventioner Regeringens bedömning: Det finns inte behov av några särskilda bestämmelser om sekretess till följd av bestämmelserna om informationsutbyte i EU:s förordning om utländska subventioner. Konkurrensverket bör ansvara för att ta emot den information som kommissionen ska lämna till en medlemsstat och utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt förordningen. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens (s. 68 f. i promemorian). Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inte några invändningar mot den. Konkurrensverket anför att det finns en överhängande risk att information hos andra myndigheter som ska utbytas med kommissionen kan omfattas av sekretess. Enligt verket kan det handla om uppgifter om anbud i pågående upphandlingar, där uppgifterna omfattas av absolut sekretess och den sekretess som gäller hos Konkurrensverket inte är lika omfattande som den som gäller hos den upphandlande myndigheten. Verket anser vidare att det finns en diskrepans mellan meddelarfriheten enligt TF och YGL och tystnadsplikten i artikel 43.2 i EU:s förordning om utländska subventioner. Trafikverket anser att det bör gälla absolut sekretess för det material som enbart samlas in från anbudsgivarna till följd av EU:s förordning om utländska subventioner. Verket anser även att det är tveksamt om all information som ska inhämtas omfattas av sekretess enligt nationell reglering. Upphandlingsmyndigheten ser behov av en kompletterande analys kopplad till formerna för hur den part som gör en anmälan av ett ekonomiskt bidrag i samband med en offentlig upphandling har möjlighet att lämna in information som den anser är konfidentiell. Skälen för regeringens bedömning Bestämmelser om uppgiftslämnande i EU:s förordning om utländska subventioner Även EU:s förordning om utländska subventioner innehåller bestämmelser om informationsutbyte. Kommissionen ska informera medlemsstaterna, och i vissa fall även den berörda upphandlande myndigheten eller enheten, om det finns tillräckliga indikationer på att ett företag har beviljats en utländsk subvention som snedvrider den inre marknaden (artikel 10.3). Om en medlemsstat anser att en utländsk subvention eventuellt förekommer och att denna kan snedvrida den inre marknaden, ska den översända information om detta till kommissionen (artikel 35.1). Om kommissionen begär det ska medlemsstaterna även lämna information till kommissionen vid en marknadsstudie och förse kommissionen med all nödvändig information för att kunna fullgöra de uppgifter som den tilldelas genom förordningen (artiklarna 13.5 och 36.1). Medlemsstaterna och kommissionen, deras tjänstemän och andra personer som arbetar under deras överinseende ska säkerställa skyddet av konfidentiell information som de inhämtar vid tillämpningen av förordningen i enlighet med relevanta tillämpliga regler (artikel 43.2). De får med hänsyn till detta inte röja information som omfattas av tystnadsplikt och som de har inhämtat enligt förordningen. EU:s förordning om utländska subventioner innehåller också särskilda bestämmelser om informationsutbyte i upphandlingsförfaranden. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vidarebefordra en anmälan eller försäkran avseende utländska bidrag till kommissionen (artikel 29.2). Artiklarna 29.3, 29.4 och 31.2 innehåller bestämmelser om underrättelser mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och kommissionen om förkastande av anbud eller anbud som bedömts som ogiltiga av kommissionen. Vidare ska en upphandlande myndighet eller enhet som vid granskning av anbuden misstänker att det förekommer utländska subventioner trots att en försäkran har lämnats in, utan dröjsmål underrätta kommissionen om misstankarna (artikel 29.7). Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta den berörda ekonomiska aktören och den upphandlande myndigheten eller enheten om ett beslut om huruvida en fördjupad utredning ska inledas inom tidsfristen för att slutföra den preliminära granskningen (artikel 30.3). Den upphandlande myndigheten eller enheten ska slutligen utan onödigt dröjsmål underrätta kommissionen om alla beslut som rör avbrytande av det offentliga upphandlingsförfarandet, förkastande av den berörda ekonomiska aktörens anbud eller anbudsansökan och den berörda ekonomiska aktörens inlämnande av ett nytt anbud eller tilldelning av kontraktet (artikel 32.6). Berörda myndigheter EU:s förordning om utländska subventioner innehåller bestämmelser om lämnande av information mellan den berörda medlemsstaten och kommissionen samt mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och kommissionen. När det gäller de uppgifter som enligt förordningen ska utföras av medlemsstaten behöver en eller flera ansvariga myndigheter pekas ut. Den information som kommissionen enligt förordningen ska lämna till medlemsstaten är sådan att den berör Konkurrensverket. Vidare bedöms de uppgifter som medlemsstaten ska lämna vara av sådant slag att Konkurrensverket är den myndighet som i de flesta fall har tillgång till dem. I vissa fall kan dock information som kommissionen har behov av finnas tillgänglig hos andra myndigheter. Det är även i dessa fall lämpligt att Konkurrensverket har det övergripande ansvaret för att förse kommissionen med lämplig information genom att begära in de aktuella uppgifterna från berörd myndighet. Konkurrensverket bör därför vara den myndighet som lämnar information till kommissionen och tar emot information från kommissionen i de fall det i förordningen anges att medlemsstaten har en sådan uppgift. Detta bör regleras i en förordning. Nationella bestämmelser om sekretess är tillräckliga Det är troligt att en del av de uppgifter som Konkurrensverket och upphandlande myndigheter kommer att lämna till, eller ta emot från, kommissionen omfattas av sekretess enligt OSL. I Konkurrensverkets tillsynsverksamhet gäller under vissa förutsättningar sekretess för bl.a. uppgifter om en enskilds affärs- eller driftförhållanden (30 kap. 1 § OSL). Det samma gäller hos en upphandlande myndighet efter att ett beslut om tilldelning eller avbrytande av en upphandling har fattats (31 kap. 16 § OSL). Innan ett sådant beslut har fattats gäller absolut sekretess för uppgifterna hos den upphandlande myndigheten (19 kap. 3 § andra stycket OSL). Regeringen bedömer, utifrån samma resonemang som förs i detta avseende i avsnitt 10.1, att 8 kap. 3 § OSL inte hindrar att Konkurrensverket eller en upphandlande myndighet lämnar även sekretessbelagd information till kommissionen. På samma grunder som anförs i nämnda avsnitt anser regeringen vidare att gällande reglering gör det möjligt för myndigheterna att sekretessbelägga uppgifter som tas emot från kommissionen när detta behövs. Det som remissinstanserna framfört i dessa avseenden och som behandlas i avsnitt 10.1 medför inte heller i denna del någon annan bedömning. Förslaget att Konkurrensverket ska utföra de uppgifter som enligt förordningen ska utföras av medlemsstaten innebär att verket i viss utsträckning kommer att ta emot och vidarebefordra information från andra myndigheter. Till skillnad från Konkurrensverket anser regeringen att gällande sekretessbrytande bestämmelser är tillräckliga för att ett sådant informationsutbyte ska vara möjligt. Regeringen har tidigare uttalat att ett rutinmässigt uppgiftsutbyte mellan myndigheter i regel ska vara författningsreglerat (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 237). Det uppgiftslämnande som kan bli aktuellt bedöms dock inte vara av den omfattningen att det måste införas en särskild sekretessbrytande bestämmelse för detta ändamål. I stället kan ett överlämnande av sekretessbelagda uppgifter från en myndighet till en annan ske med stöd av befintliga sekretessbrytande bestämmelser t.ex. 10 kap. 2 och 27 §§ OSL. Vidare kan det konstateras att den skyldighet att lämna uppgifter till kommissionen som följer av förordningen på upphandlingsområdet riktar sig direkt till upphandlande myndigheter och enheter. Eftersom sådana uppgifter därmed inte kommer behöva lämnas till Konkurrensverket bedöms det därmed inte finnas behov av att stärka sekretesskyddet i Konkurrensverkets verksamhet för uppgifter som förekommer i pågående upphandlingar hos andra myndigheter. Uppgifter som inhämtats med stöd av EU:s förordning om utländska subventioner och som omfattas av tystnadsplikt får inte röjas (artikel 43.2). Förbudet mot att röja uppgifter är alltså kopplat till att en viss uppgift omfattas av sekretess. Regeringen delar därför inte Trafikverkets synpunkt att förordningen ställer krav på att absolut sekretess ska gälla för uppgifter hos upphandlande myndigheter även efter tilldelnings- eller avbrytandebeslut. Någon kompletterande reglering bedöms därmed inte av detta skäl vara nödvändig. Vidare framför Upphandlingsmyndigheten att det eventuellt behövs kompletterande sekretessbestämmelser kopplade till punkterna 25 och 26 i bilaga II i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1441 av den 10 juli 2023 om närmare bestämmelser för kommissionens förfarande enligt EU:s förordning om utländska subventioner. I punkterna regleras hur uppgifter ska hanteras när de lämnas till behörig upphandlande myndighet för vidarebefordrande till kommissionen. Bestämmelserna hanterar således förfarandet vid inlämnade av uppgifter hos den upphandlande myndigheten och inte hur den upphandlande myndigheten ska hantera uppgifterna i förhållande till andra parter. Regeringen bedömer att det därmed inte behöver införas några ytterligare sekretessbestämmelser med anledning av bestämmelserna. Ändringar i gruppundantagslagarna Gruppundantag för specialiseringsavtal Regeringens förslag: Lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal ska anpassas till förordning (EU) 2023/1067. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens (s. 84 f. i promemorian) men har en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot promemorians förslag. Skälen för regeringens förslag: Lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal utgör en nationell reglering av det unionsrättsliga gruppundantaget för specialiseringsavtal som följer av förordning (EU) nr 1218/2010. Enligt lagen ska vissa angivna bestämmelser i förordningen tillämpas på specialiseringsavtal som innehåller sådana konkurrensbegränsningar som är förbjudna enligt konkurrenslagen. När förordningen nu ersätts av förordning (EU) 2023/1067 bör lagen anpassas till den nya förordningen. I samband med detta bör även en del redaktionella ändringar göras för att lagen ska bli mer överskådlig och begriplig, se vidare i författningskommentaren. Lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal innehåller en definition av vad som menas med specialiseringsavtal. Definitionen är likalydande med definitionen av sådana avtal i förordning (EU) nr 1218/2010 men överensstämmer inte med den som anges i den nya gruppundantagsförordningen. Lagen behöver därför ändras. För att det ska vara tydligt att lagen är tillämplig på samma typ av avtal som motsvarande gruppundantag på unionsnivå är det lämpligt att lagens definition av specialiseringsavtal ersätts med en bestämmelse om att termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i förordning (EU) 2023/1067. Förutom att skapa ökad tydlighet innebär en sådan hänvisning att lagens tillämpningsområde följer det unionsrättsliga gruppundantaget för sådana avtal, även om definitionen i förordning (EU) 2023/1067 skulle komma att ändras. Eftersom den nationella regleringen är avsedd att vid varje tidpunkt spegla den unionsrättsliga är en sådan dynamisk hänvisning att föredra framför att överföra förordningens definition till lagtexten. Vidare följer det av lagen att 1 kap. 6 § konkurrenslagen även ska tillämpas på avtal enligt lagen. Där anges att det som i konkurrenslagen sägs om avtal även ska tillämpas på beslut av en sammanslutning av företag, och samordnade förfaranden av företag. Av tydlighetsskäl bör detta framgå direkt av lagen. Enligt lagen är konkurrensbegränsande specialiseringsavtal undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i 2 kap. 1 § konkurrenslagen, under förutsättning att de inte har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen samt att de uppfyller vissa villkor i förordning (EU) nr 1218/2010. Hänvisningarna till villkoren i förordningen bör ersättas med en hänvisning till de artiklar i förordning (EU) 2023/1067 som ska vara tillämpliga på avtalen. I artiklarna 3–5 anges vissa förutsättningar om marknadsandelströsklar och särskilt allvarliga begränsningar som ska vara uppfyllda för att det unionsrättsliga förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i artikel 101.1 i EUF-fördraget inte ska tillämpas på avtalen. Dessa villkor och begränsningar ska även gälla för de avtal som omfattas av lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal. I artiklarna 3–5 hänvisas till artikel 2.1, där undantaget från artikel 101.1 i EUF-fördraget regleras. I lagen bör det därför anges att artiklarna 3–5 i förordning (EU) 2023/1067 ska tillämpas på avtalen med förbehållet att hänvisningarna i artiklarna 3–5 till artikel 2 i stället ska gälla lagens undantag från konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete. Av artikel 2.3 och 2.4 i förordning (EU) 2023/1067 framgår att även vissa andra specialiseringsavtal än de som omfattas av definitionen av sådana avtal undantas från det unionsrättsliga förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Dessa avtal bör även undantas från konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete. Gruppundantag för forsknings- och utvecklingsavtal Regeringens förslag: Lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling ska anpassas till förordning (EU) 2023/1066. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (s. 86 f. i promemorian) men har en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker eller har inte några invändningar mot promemorians förslag. Skälen för regeringens förslag: På samma sätt som gäller för det nationella gruppundantaget för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal utgör lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling en nationell reglering av ett unionsrättsligt gruppundantag. Det EU-rättsliga gruppundantaget för forsknings- och utvecklingsavtal följer av förordning (EU) nr 1217/2010, som nu ersätts av förordning (EU) 2023/1066. Även lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling behöver därför anpassas till den nya gruppundantagsförordningen på området. I samband med det görs även vissa redaktionella ändringar, se vidare i författningskommentaren. Lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling föreslås ändras på motsvarande sätt som föreslås för det nationella gruppundantaget för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal i avsnitt 11.1. Lagens definition av specialiseringsavtal bör alltså ersättas med en bestämmelse om att termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i förordning (EU) 2023/1066, regleringen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen bör anges direkt i lagen och hänvisningarna till villkoren i förordningen bör ersättas med en hänvisning till de artiklar i förordning (EU) 2023/1066 som ska vara tillämpliga på avtalen. I artiklarna 3–9 i förordning (EU) 2023/1066 anges vissa förutsättningar om bl.a. tillgång till slutliga resultat, marknadsandelströsklar och särskilt allvarliga begränsningar som ska vara uppfyllda för att det unionsrättsliga förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i artikel 101.1 i EUF-fördraget inte ska tillämpas på avtalen. Dessa villkor och begränsningar ska även gälla för de avtal som omfattas av lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal. I artiklarna hänvisas till artikel 2.1, där undantaget från artikel 101.1 i EUF-fördraget regleras. På motsvarande sätt som föreslås för det nationella gruppundantaget för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal bör det därför i lagen anges att artiklarna 3–9 i förordning (EU) 2023/1066 ska tillämpas på avtalen med förbehållet att hänvisningarna i artiklarna 3–9 till artikel 2 i stället ska gälla lagens undantag från konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete. I de fall det i artiklarna anges att en omständighet gäller på den inre marknaden bör det i lagen anges att motsvarande i stället ska gälla i landet. Härutöver bör det i lagen anges att även sådana forsknings- och utvecklingsavtal som anges i artikel 2.3 i förordning (EU) 2023/1066 bör undantas från konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 december 2024. När det gäller lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal och lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal ska äldre föreskrifter fortsätta att gälla till utgången av juni 2025 för avtal som ingåtts innan de nya bestämmelserna träder i kraft och som vid ikraftträdandet inte uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (s. 88 f. i promemorian). I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024. Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget i denna del. Skälen för regeringens förslag: De föreslagna ändringarna i konkurrenslagen och OSL kompletterar bestämmelserna i EU:s förordning om digitala marknader och EU:s förordning om utländska subventioner. EU-förordningarna har varit i kraft sedan den 12 januari 2023 och i stora delar varit tillämpliga sedan den 2 maj respektive den 12 juli 2023. Det är därmed angeläget att lagändringarna börjar gälla så fort som möjligt. En lämplig tidpunkt bedöms vara den 1 december 2024. Även ändringarna i lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal och lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling bör träda i kraft vid samma tidpunkt. Kommissionens förordningar (EU) 2023/1066 och (EU) 2023/1067 trädde i kraft den 1 juli 2023 och det är angeläget att samma materiella bestämmelser gäller för gruppundantagen oavsett om nationella eller unionsrättsliga bestämmelser är tillämpliga. För att de nationella reglerna fullt ut ska överensstämma med de unionsrättsliga reglerna bör övergångsregleringen vara densamma som i EU-förordningarna. Enligt artikel 12 i förordning (EU) 2023/1066 och artikel 8 i förordning (EU) 2023/1067 ska tidigare gällande förordningar om gruppundantag tillämpas till utgången av juni 2025 för sådana avtal som var i kraft den 30 juni 2023 och som omfattas av dessa gruppundantag men inte uppfyller villkoren för undantag enligt de nya förordningarna. Äldre bestämmelser i lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal och lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling bör alltså fortsätta att gälla till utgången av juni 2025 för avtal som har ingåtts innan de nya bestämmelserna träder i kraft och som vid ikraftträdandet inte uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna. Konsekvenser Konkurrensverket har direkt grundat på EU:s förordning om digitala marknader ett antal nya uppgifter att utföra. Verket ska bl.a. bistå kommissionen vid platsundersökningar och utbyta information med kommissionen. Även upphandlande myndigheter och enheter är till följd av regleringen i förordningen skyldiga att utföra vissa uppgifter. De uppgifter som myndigheterna har tilldelats genom förordningen kommer att medföra vissa konsekvenser för myndigheterna. Dessa behandlas dock inte inom ramen för denna proposition. I propositionen föreslås att Konkurrensverket ska utföra vissa av de uppgifter som enligt EU:s förordning om utländska subventioner vilar på medlemsstaten. Detta innefattar att bistå kommissionen vid platsundersökningar, att på kommissionens begäran utföra egna platsundersökningar och att lämna information till och ta emot information från kommissionen. Uppgifterna kommer att i viss utsträckning medföra merarbete för Konkurrensverket men bedöms inte vara av sådan omfattning att de inte ryms inom myndighetens befintliga ramar. Konkurrensverket föreslås vidare kunna begära handräckning från Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning enligt EU:s förordning om digitala marknader och EU:s förordning om utländska subventioner ska kunna genomföras. I likhet med Kronofogdemyndigheten gör regeringen bedömningen att det ökade inflödet av ansökningar om handräckning till följd av de föreslagna lagändringarna kommer vara begränsat till ett mindre antal per år. Uppgiften bedöms därför kunna hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar. I avsnitt 6.2 föreslås att Konkurrensverket, när det på kommissionens begäran utför utredningsåtgärder på svenskt territorium, ska kunna besluta om åläggande mot en aktör. Beslut om ålägganden kan enligt 7 kap. 1 § 8 konkurrenslagen överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Förslaget kan alltså komma att medföra en viss ökning av tillkommande mål för domstolarna. Denna ökning bedöms dock vara så begränsad att den får antas medföra endast marginellt ökade kostnader för domstolarna. De föreslagna ändringarna i lagen om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal och lagen om konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling bedöms ha positiva konsekvenser för berörda företag. Genom att samma materiella bestämmelser som gäller på unionsnivå införs får företagen lägre administrativa kostnader för sin verksamhet och det skapas en förutsebarhet på marknaden. Förslagen i propositionen bedöms inte medföra några konsekvenser för kommuner, regioner eller andra samhällsaktörer. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579) 2 kap. Förbjudna konkurrensbegränsningar Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag 3 §    Från förbudet i 1 § gäller undantag för sådana grupper av avtal (gruppundantag) som avses i 1. lagen (2008:580) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om viss taxisamverkan, 2. lagen (2008:581) om gruppundantag för vertikala konkurrensbegränsande avtal, 3. lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal, 4. lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal, 5. lagen (2008:584) om gruppundantag för vertikala konkurrensbegränsande avtal inom motorfordonssektorn, och 6. lagen (2008:586) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om tekniköverföring. Om ett enskilt avtal enligt någon av lagarna som räknas upp i första stycket är undantaget från förbudet i 1 § men har följder som är oförenliga med 2 §, får Konkurrensverket besluta att avtalet inte ska omfattas av gruppundantaget. I paragrafen anges vilka grupper av avtal som är undantagna från förbudet mot konkurrensgränsande samarbete mellan företag i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Första stycket fjärde punkten ändras till följd av att den lag som anges i punkten byter namn. 5 kap. Utredning av konkurrensärenden Utredning på begäran av EU-kommissionen eller myndighet i annan medlemsstat 16 §    Bestämmelserna i 6 och 9–13 §§ gäller även när Konkurrensverket, på begäran av Europeiska kommissionen, genomför en sådan undersökning som avses i 1. artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, 2. artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, eller 3. artikel 14.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden. Trots första stycket gäller inte 9 § andra stycket första meningen om det kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse, ifall den inte påbörjas omedelbart. Vid en undersökning enligt artikel 14.7 i förordning (EU) 2022/2560 gäller även 1 § första stycket 1 och 2 och andra stycket samt 2 §. Av paragrafen framgår vilka bestämmelser om utredning som är tillämpliga när Konkurrensverket genomför undersökningar på uppdrag av kommissionen enligt angivna EU-förordningar. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. I första stycket införs en punktlista. Första punkten motsvarar hittillsvarande första stycket första meningen. Andra punkten motsvarar hittillsvarande andra stycket. Tredje punkten har ingen motsvarighet i nuvarande lydelse. Av den framgår att paragrafen även omfattar de fall då Konkurrensverket, på begäran av kommissionen, utför en undersökning enligt artikel 14.7 i förordning (EU) 2022/2560. Andra stycket får ett nytt innehåll. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande första stycket andra meningen. I tredje stycket, som är nytt, görs ett tillägg som innebär att Konkurrensverket vid en undersökning enligt artikel 14.7 i förordning (EU) 2022/2560 får ålägga ett företag att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Verket får även ålägga företrädare för företaget att inställa sig för förhör på den tid och plats som verket bestämmer. Om inte något annat bestäms gäller ett sådant åläggande direkt. 17 §    Om Europeiska kommissionen har beslutat om en undersökning enligt 1. artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, 2. artikel 13.4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, 3. artikel 23.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader), eller 4. artikel 14.3 i förordning (EU) 2022/2560, får Kronofogdemyndigheten efter ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen ska kunna genomföras. Vid handräckning enligt första stycket tillämpas 10 § andra stycket. Paragrafen reglerar frågor om handräckning när kommissionen har beslutat om en undersökning. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. I första stycket införs en punktlista. Innehållet i tredje och fjärde punkterna är nytt. Av punkterna framgår att Kronofogdemyndigheten, efter ansökan av Konkurrensverket, får besluta om handräckning för att en platsundersökning ska kunna genomföras även när kommissionen har beslutat om en sådan undersökning enligt artikel 23.6 i EU:s förordning om digitala marknader eller enligt artikel 14.3 i EU:s förordning om utländska subventioner. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 december 2024. Övervägandena finns i avsnitt 12. Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal Lagen disponeras om så att den får en lämplig struktur och uppbyggnad. I författningskommentaren kommenteras de delar som är nya i förhållande till den hittillsvarande regleringen. I övriga delar avses ingen ändring i sak. För en förklaring av innebörden av regleringen i dessa delar hänvisas till tidigare förarbeten, se prop. 2007/08:135 och prop. 2010/11:59. 1 §    Denna lag tillämpas på specialiseringsavtal som innehåller sådana konkurrensbegränsningar som omfattas av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) (konkurrensbegränsande specialiseringsavtal). Det som i lagen sägs om avtal ska även tillämpas på beslut av en sammanslutning av företag och på samordnade förfaranden av företag. Av paragrafen framgår lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 11.1. Första stycket får ett delvis ändrat innehåll. I stycket anges att lagen gäller sådana specialiseringsavtal som är konkurrensbegränsande. Motsvarande skrivning finns i hittillsvarande 2 § första stycket. I hittillsvarande lydelse av stycket anges vad som enligt EU-rätten avses med specialiseringsavtal. I den nya lydelsen har definitionerna tagits bort. Vad som avses med specialiseringsavtal framgår i stället genom en hänvisning till förordning (EU) 2023/1067 i 2 §. Andra stycket ändras endast på så sätt att den hittillsvarande hänvisningen till konkurrenslagen ersätts av en bestämmelse med samma innehåll i sak. 2 §    Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i kommissionens förordning (EU) 2023/1067 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal. I paragrafen anges hur termer och uttryck i lagen ska tolkas. Övervägandena finns i avsnitt 11.1. Paragrafen får ett nytt innehåll. Av den framgår att termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i förordning (EU) 2023/1067. Hänvisningen är dynamisk, dvs. den syftar på EU-förordningens vid varje tidpunkt gällande lydelse. I artikel 1 i förordningen definieras vissa termer och uttryck, däribland vad som menas med specialiseringsavtal. Enligt hittillsvarande ordning anges vad som avses med specialiseringsavtal i 1 §. Motsvarigheten till det som anges i hittillsvarande lydelse av paragrafens första stycke finns i 1 § första stycket och 4 § första stycket (se kommentarerna till dessa paragrafer). 3 §    De villkor och begränsningar som följer av artikel 3–5 i förordning (EU) 2023/1067 ska tillämpas på konkurrensbegränsande specialiseringsavtal. När det i artiklarna hänvisas till artikel 2 gäller dock i stället undantaget i 4 §. I paragrafen anges vilka EU-rättsliga regler om villkor och begränsningar som ska tillämpas på konkurrensbegränsande specialiseringsavtal. Övervägandena finns i avsnitt 11.1. Regleringen innebär att avtalen måste uppfylla vissa materiella krav när det gäller marknadsandelströsklar och särskilt allvarliga begränsningar. Paragrafen ändras så att den hänvisar till 2023 års kommissionsförordning i stället för den tidigare gällande kommissionsförordningen. 4 §    Konkurrensbegränsande specialiseringsavtal som uppfyller förutsättningarna i artikel 3–5 i förordning (EU) 2023/1067 och som inte har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen är undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Undantaget i första stycket gäller även för 1. specialiseringsavtal som innehåller bestämmelser om överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter till en eller flera av parterna, under förutsättning att dessa bestämmelser inte utgör det primära syftet med dessa avtal, men är direkt knutna till dem och nödvändiga för genomförandet av dem, och 2. specialiseringsavtal genom vilka a) parterna godtar en exklusiv inköpsskyldighet eller en exklusiv leveransskyldighet, eller b) parterna inte självständigt säljer specialiseringsprodukterna utan distribuerar dem gemensamt. Av paragrafen, som är ny, framgår under vilka förutsättningar konkurrensbegränsande specialiseringsavtal är undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Övervägandena finns i avsnitt 11.1. I första stycket anges att förutsättningarna i artikel 3–5 i förordning (EU) 2023/1067 måste vara uppfyllda för att ett avtal ska vara undantaget från förbudet. Därutöver ska avtalet inte ha sådana följder som är oförenliga med undantaget i 2 kap. 2 § konkurrenslagen från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. Det sistnämnda har sin motsvarighet i hittillsvarande 2 § första stycket andra meningen i förevarande lag. Enligt 2 kap. 2 § konkurrenslagen undantas vissa avtal från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag enligt 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Undantag gäller för avtal som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, som bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå dessa mål, som tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås och som inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga. Trots att ett avtal är undantaget från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete enligt någon av gruppundantagslagarna får Konkurrensverket enligt 2 kap. 3 § konkurrenslagen besluta att avtalet inte ska omfattas av gruppundantaget, om det har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 §. Andra stycket är likalydande med artikel 2.3 och 2.4 i förordning (EU) 2023/1067. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. 2. Äldre föreskrifter gäller dock till utgången av juni 2025 för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal som ingåtts före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 december 2024. I punkt 2 ges en anpassningsfrist för avtal som ingåtts före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte uppfyller villkoren för undantag enligt den nya regleringen. För dessa avtal gäller fortsatt äldre föreskrifter till utgången av juni 2025. Regleringen överensstämmer med tidsfristen för tillämpning av äldre bestämmelser om gruppundantaget på unionsnivå (artikel 8 i förordning (EU) 2023/1067). Övervägandena finns i avsnitt 12. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling Lagen disponeras om så att den får en lämplig struktur och uppbyggnad. I författningskommentaren kommenteras de delar som är nya i förhållande till den hittillsvarande regleringen. I övriga delar avses ingen ändring i sak. För en förklaring av innebörden av regleringen i dessa delar hänvisas till tidigare förarbeten, se prop. 2007/08:135 och prop. 2010/11:59. 1 §    Denna lag tillämpas på forsknings- och utvecklingsavtal som innehåller sådana konkurrensbegränsningar som omfattas av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) (konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal). Det som i lagen sägs om avtal ska även tillämpas på beslut av en sammanslutning av företag och på samordnade förfaranden av företag. Av paragrafen framgår lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Första stycket får delvis ett annat innehåll. I stycket anges att lagen gäller sådana forsknings- och utvecklingsavtal som är konkurrensbegränsande. Motsvarande skrivning finns i hittillsvarande 2 § första stycket. I hittillsvarande lydelse av stycket anges vilken typ av forsknings- och utvecklingsavtal som lagen är tillämplig på. Skrivningen motsvarar definitionen av forsknings- och utvecklingsavtal i förordning (EU) nr 1217/2010. I den nya lydelsen anges inte vad som avses med forsknings- och utvecklingsavtal. I stället framgår detta genom en hänvisning till förordning (EU) 2023/1066 i 2 §. Andra stycket ändras endast på så sätt att den hittillsvarande hänvisningen till konkurrenslagen ersätts av en bestämmelse med samma innehåll i sak. 2 §    Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i kommissionens förordning (EU) 2023/1066 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal. I paragrafen anges hur termer och uttryck i lagen ska tolkas. Överväganden finns i avsnitt 11.2. Paragrafen får ett nytt innehåll. Av den följer att termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i förordning (EU) 2023/1066. I artikel 1 i förordningen definieras vissa termer och uttryck, däribland vad som menas med forsknings- och utvecklingsavtal. Motsvarigheten till det som anges i hittillsvarande lydelse av paragrafens första stycke finns i 1 § första stycket och 4 § första stycket (se kommentarerna till dessa paragrafer). 3 §    De villkor och begränsningar som följer av artikel 3–9 i förordning (EU) 2023/1066 ska tillämpas på konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal. I de fall det i artiklarna anges att en omständighet gäller på den inre marknaden ska dock motsvarande i stället gälla i landet. När det i artiklarna hänvisas till artikel 2 gäller i stället undantaget i 4 §. I paragrafen anges vilka EU-rättsliga regler om villkor och begränsningar som ska tillämpas på konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal. Överväganden finns i avsnitt 11.2. Regleringen innebär att avtalen måste uppfylla vissa materiella krav när det gäller bl.a. tillgång till slutliga resultat, marknadsandelströsklar och särskilt allvarliga begränsningar. Paragrafen ändras så att den hänvisar till 2023 års kommissionsförordning i stället för den tidigare gällande kommissionsförordningen. 4 §    Konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal som uppfyller förutsättningarna i artikel 3–9 i förordning (EU) 2023/1066 och som inte har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen är undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Undantaget i första stycket gäller även för forsknings- och utvecklingsavtal som innehåller bestämmelser om överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter till en eller flera av parterna, eller till en enhet som parterna upprättat för att utföra den gemensamma eller beställda forskningen och utvecklingen eller det gemensamma utnyttjandet av resultaten, under förutsättning att dessa bestämmelser är direkt knutna till och nödvändiga för genomförandet av avtalet men inte utgör det primära syftet med avtalet. Av paragrafen, som är ny, framgår under vilka förutsättningar konkurrensbegränsande specialiseringsavtal är undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. I första stycket anges att förutsättningarna i artikel 3–9 i förordning (EU) 2023/1066 måste vara uppfyllda för att ett avtal ska vara undantaget från förbudet. Därutöver ska avtalet inte ha sådana följder som är oförenliga med undantaget i 2 kap. 2 § konkurrenslagen från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. Det sistnämna har sin motsvarighet i 2 § första stycket andra meningen i hittillsvarande lag. Enligt 2 kap. 2 § konkurrenslagen undantas vissa avtal från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag enligt 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Undantag gäller för avtal som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, som bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå dessa mål, som tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås och som inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga. Trots att ett avtal är undantaget från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete enligt någon av gruppundantagslagarna får Konkurrensverket enligt 2 kap. 3 § konkurrenslagen besluta att avtalet inte ska omfattas av gruppundantaget om det har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 §. Andra stycket är likalydande med artikel 2.3 i förordning (EU) 2023/1066. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. 2. Äldre föreskrifter gäller dock till utgången av juni 2025 för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling som ingåtts före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna. Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 december 2024. I punkt 2 ges en anpassningsfrist för avtal som ingåtts före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte uppfyller villkoren för undantag enligt de nya föreskrifterna. För dessa avtal gäller fortsatt äldre föreskrifter till utgången av juni 2025. Regleringen överensstämmer med tidsfristen för tillämpning av äldre bestämmelser om gruppundantaget på unionsnivå (artikel 12 i förordning (EU) 2023/1066). Övervägandena finns i avsnitt 12. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 30 kap. Sekretess till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn m.m. i fråga om näringslivet Konkurrensverkets tillsyn m.m. Tillsyn och utredning 3 §    Sekretess gäller hos Konkurrensverket i ärende som rör utredning av överträdelse av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen (2008:579), av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader) för uppgift i anmälan eller utsaga från en enskild, om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Paragrafen behandlar den sekretess som gäller till skydd för enskilda i Konkurrensverkets utredningar om överträdelser av förbud i konkurrenslagen och unionsrätten. Övervägandena finns i avsnitt 10.1. Ändringarna i första stycket innebär att sekretess under vissa förutsättningar även gäller för uppgifter från en enskild i ett ärende om överträdelse av bestämmelserna i EU:s förordning om digitala marknader. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. Av bestämmelsen framgår att lagen träder i kraft den 1 december 2024. Övervägandena finns i avsnitt 12. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden Kommissionens förordning (EU) 2023/1067 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal Kommissionens förordning (EU) 2023/1066 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal Sammanfattning av promemorian Nya bestämmelser i anslutning till konkurrensregelverket I promemorian lämnas förslag till författningsändringar som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (Förordningen om digitala marknader) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden. Förslagen innebär bl.a. att Konkurrensverket ska bistå Europeiska kommissionen i dess tillsynsverksamhet. Konkurrensverket föreslås vidare få behörighet att på eget initiativ genomföra en sådan utredning som avses i artikel 38.7 i förordning (EU) 2022/1925 och då bl.a. ha befogenhet att meddela ålägganden och genomföra platsundersökningar. Härutöver föreslås kompletterande bestämmelser till förordningarna genom ändringar i konkurrenslagen (2008:579), offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner. I promemorian lämnas också förslag till EU-rättsliga anpassningar av vissa svenska regler som gäller konkurrensbegränsande avtal mellan företag om produktspecialisering och om forskning och utveckling. Förslagen innebär att lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal anpassas till kommissionens förordning (EU) 2023/1067 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal. Lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling anpassas vidare till kommissionens förordning (EU) 2023/1066 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal. Ändringarna medför att samma materiella regler gäller för bedömningen av konkurrensbegränsande specialiseringsavtal och avtal om forskning och utveckling, oavsett om svensk konkurrensrätt eller EU:s konkurrensrätt är tillämplig i det enskilda fallet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024, med undantag för ändringen i 5 kap. 16 § konkurrenslagen som föreslås träda i kraft den 12 januari 2024. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579) Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (2008:579) dels att 5 kap. 3, 16 och 17 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 2 nya paragrafer, 1 kap. 3 a § och 5 kap. 13 a §. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 a § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 december 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1928) och till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden. 5 kap. 3 § Patent- och marknadsdomstolen får på ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en undersökning hos ett företag för att utreda om det har överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, om 1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett, 2. den som ansökan gäller inte rättar sig efter ett åläggande enligt 1 § första stycket 1 eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas, och 3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden. Ett beslut enligt första stycket får också avse en utredning som gäller en överträdelse av 1. ett beslut om åläggande enligt 3 kap. 1 eller 3 §, 2. ett beslut att godta ett åtagande enligt 3 kap. 4 §, eller 3. 21 § första stycket 1–5. 2. ett beslut att godta ett åtagande enligt 3 kap. 4 §, 3. 21 § första stycket 1–5, eller 4. artiklarna 5, 6 eller 7 i förordning (EU) 2022/1925. 13 a § Konkurrensverket får på eget initiativ genomföra en sådan utredning som avses i artikel 38.7 i förordning (EU) 2022/1925. Bestämmelserna i 1 § första stycket 1 och 2 och andra stycket om ålägganden och 2 § om förhör samt 3 och 6–13 §§ om undersökningar gäller vid en sådan utredning. 16 § Bestämmelserna i 6 och 9–13 §§ gäller även när Konkurrensverket, på begäran av Europeiska kommissionen, genomför en sådan undersökning som avses i artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003. Bestämmelsen i 9 § andra stycket första meningen gäller dock inte om det kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse, om den inte påbörjas omedelbart. Första stycket gäller även när Konkurrensverket på begäran av kommissionen genomför en sådan undersökning som avses i artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004. Första stycket gäller även när Konkurrensverket på begäran av kommissionen genomför en sådan undersökning som avses i artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller i artikel 14.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560. Vid en sådan undersökning enligt artikel 14.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 gäller även bestämmelserna i 1 § första stycket 1 och 2 samt andra stycket och 2 §. 17 § När Europeiska kommissionen har beslutat om en undersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 eller enligt artikel 13.4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, får Kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen ska kunna genomföras. När Europeiska kommissionen har beslutat om en undersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, enligt artikel 13.4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, enligt artikel 23.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 eller enligt artikel 14.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 får Kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen ska kunna genomföras. Vid handräckning enligt första stycket tillämpas 10 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024, med undantag av 5 kap. 16 § som träder i kraft den 12 januari 2024. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag tillämpas på följande avtal som ingås mellan företag (parterna) om villkoren för deras produktspecialisering (specialiseringsavtal): 1. Avtal om ensidig specialisering mellan två parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom en part samtycker till att helt eller delvis upphöra med produktion av vissa produkter eller att avstå från att producera dessa produkter och att köpa dem från den andra parten som förbinder sig att producera och leverera dessa produkter. 2. Avtal om ömsesidig specialisering mellan två eller flera parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom två eller flera parter ömsesidigt samtycker till att helt eller delvis upphöra med eller avstå från tillverkning av vissa, men skilda produkter och att i stället köpa dessa produkter från övriga parter, som förbinder sig att producera och leverera dem. Denna lag tillämpas på följande avtal som ingås mellan företag (parterna) om villkoren för deras produktspecialisering (specialiseringsavtal): 1. Avtal om ensidig specialisering mellan två eller flera parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom en eller flera parter samtycker till att helt eller delvis upphöra med produktion av vissa produkter eller att avstå från att producera dessa produkter och att köpa dem från den andra eller de andra parterna som förbinder sig att producera och leverera dem. 2. Avtal om ömsesidig specialisering mellan två eller flera parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom två eller flera parter ömsesidigt samtycker till att helt eller delvis upphöra med eller avstå från att producera vissa, men skilda produkter och att i stället köpa dessa produkter från den andra parten eller de andra parterna, som förbinder sig att producera och leverera dem. 3. Avtal om gemensam produktion, varigenom två eller flera parter förbinder sig att gemensamt tillverka vissa produkter. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska även tillämpas på avtal enligt denna lag. 3 § I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2.1, 6 och 7. Dock ska hänvisningarna till undantaget i artikel 2.2 och 2.3 samt artiklarna 3–5 avse 2 § i förening med 1 §. I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) 2023/1067 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2.1 och 6–9. Dock ska uttrycket ”artikel 101.1 fördraget” i artikel 2.2 ersättas med ”2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579)”. Vidare ska hänvisningarna i förordningen till undantaget i punkt 1 i artikel 2.2–2.4 och till undantaget i artikel 2 avse 2 § i förening med 1 §. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre föreskrifter gäller till utgången av juni 2025 för avtal som var i kraft den 1 januari 2024 och som vid den tidpunkten inte uppfyllde villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag tillämpas på avtal som ingås mellan två eller flera företag (parterna) och avser de villkor på vilka dessa parter bedriver 1. gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna forskning och utveckling, 2. gemensamt utnyttjande av resultaten från forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som gemensamt har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter, 3. gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten, 4. beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna forskning och utveckling, 5. gemensamt utnyttjande av resultaten från beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter, eller 6. beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten. Denna lag tillämpas på avtal som ingås mellan två eller flera företag (parterna) och avser de villkor på vilka dessa parter bedriver 1. gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik a) utan gemensamt utnyttjande av resultaten av denna forskning och utveckling, eller b) med gemensamt utnyttjande av resultaten av denna forskning och utveckling, 2. beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik a) utan gemensamt utnyttjande av denna forskning och utveckling, eller b) med gemensamt utnyttjande av resultaten av denna forskning och utveckling, 3. gemensamt utnyttjande av resultaten från forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter enligt 1 a eller b, eller 4. gemensamt utnyttjande av resultaten från forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter enligt 2 a eller b. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska även tillämpas på avtal enligt denna lag. 3 § I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2.1, 8 och 9. Dock ska hänvisningarna till undantaget i artiklarna 2.2 och 3–7 avse 2 § i förening med 1 §. Vidare ska i artiklarna 4.1, 5 f och 5 g samt 6 a och 6 b uttrycket "på den inre marknaden" ersättas med "i landet". I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) 2023/1066 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2.1 och 10–13. Dock ska uttrycket ”artikel 101.1 fördraget” i artikel 2.2 ersättas med ”2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579)”. Vidare ska hänvisningarna i förordningen till undantaget i punkt 1 i artikel 2.2 och 2.3 och till undantaget i artikel 2 avse 2 § i förening med 1 §. I artiklarna 6.3, 8 f och 8 g samt 9.1 a i 1, 9.1 a ii 1 och 9.1 b ska uttrycket "på den inre marknaden" ersättas med "i landet". 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre föreskrifter gäller till utgången av juni 2025 för avtal som var i kraft den 1 juni 2024 och som vid den tidpunkten inte uppfyllde villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 3 kap. 30 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 kap. 3 § Sekretess gäller hos Konkurrensverket i ärende som rör utredning av överträdelse av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen (2008:579) eller av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för uppgift i anmälan eller utsaga från en enskild, om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos Konkurrensverket i ärende som rör utredning av överträdelse av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen (2008:579), av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 för uppgift i anmälan eller utsaga från en enskild, om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1145) om offentlig upphandling Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:1145) om offentlig upphandling dels att 20 kap. 6 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 3 a §. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 a § Bestämmelser om offentlig upphandling finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden. 20 kap. 6 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag eller i artiklarna 29.3, 29.4 eller 31.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna dels att 20 kap. 6 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 3 a §. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 a § Bestämmelser om offentlig upphandling finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden. 20 kap. 6 § Om den upphandlande enheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. Om den upphandlande enheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag eller i artiklarna 29.3, 29.4 eller 31.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner dels att 16 kap. 6 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 3 a §. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 a § Bestämmelser om offentlig upphandling finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden. 16 kap. 6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten har brutit mot någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. Om den upphandlande myndigheten eller enheten har brutit mot någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag eller i artiklarna 29.3, 29.4 eller 31.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttrande över promemorian Nya bestämmelser i anslutning till konkurrensregelverket kommit in från Integritetsskyddsmyndigheten, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Myndigheten för press, radio och tv, Post- och telestyrelsen, Trafikverket, Upphandlingsmyndigheten, Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och marknadsöverdomstolen, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Region Skåne, Region Värmland, Gällivare kommun, Göteborgs kommun, Kiruna kommun, Trelleborgs kommun, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Svensk Handel, Svenskt Näringsliv och Sveriges advokatsamfund. Följande remissinstanser har avstått från att lämna synpunkter eller har inte inkommit med något yttrande: Sveriges kommuner och regioner, Västra Götalandsregionen, Region Gävleborg, Region Norrbotten, Region Stockholm, Region Uppsala, Bodens kommun, Borgholms kommun, Gotlands kommun, Helsingborgs kommun, Jönköpings kommun, Karlsborgs kommun, Karlskrona kommun, Landskrona kommun, Linköpings kommun, Luleå kommun, Malmö kommun, Malung-Sälens kommun, Norrköpings kommun, Nynäshamns kommun, Pajala kommun, Sandvikens kommun, Skellefteå kommun, Stockholm kommun, Strömstads kommun, Timrå kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Vänersborgs kommun, Västerås kommun, Ystads kommun, Älmhults kommun, Örebro kommun, Juridiska fakulteteten vid Lunds universitet, Entreprenörskapsforum, Fintech, TechSverige, Amazon, Apple, Google, Meta, Schibsted, Spotify och Viaplay Group AB. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § och 5 kap. 16 och 17 §§ konkurrenslagen (2008:579) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 3 § Från förbudet i 1 § gäller undantag för sådana grupper av avtal (gruppundantag) som avses i 1. lagen (2008:580) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om viss taxisamverkan, 2. lagen (2008:581) om gruppundantag för vertikala konkurrensbegränsande avtal, 3. lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal, 4. lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling, 4. lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal, 5. lagen (2008:584) om gruppundantag för vertikala konkurrensbegränsande avtal inom motorfordonssektorn, och 6. lagen (2008:586) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om tekniköverföring. Om ett enskilt avtal enligt någon av lagarna som räknas upp i första stycket är undantaget från förbudet i 1 § men har följder som är oförenliga med 2 §, får Konkurrensverket besluta att avtalet inte ska omfattas av gruppundantaget. 5 kap. 16 § Bestämmelserna i 6 och 9–13 §§ gäller även när Konkurrensverket, på begäran av Europeiska kommissionen, genomför en sådan undersökning som avses i artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003. Bestämmelsen i 9 § andra stycket första meningen gäller dock inte om det kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse, om den inte påbörjas omedelbart. Första stycket gäller även när Konkurrensverket på begäran av kommissionen genomför en sådan undersökning som avses i artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004. Bestämmelserna i 6 och 9–13 §§ gäller även när Konkurrensverket, på begäran av Europeiska kommissionen, genomför en sådan undersökning som avses i 1. artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, 2. artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, eller 3. artikel 14.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2560 av den 14 december 2022 om utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden. Bestämmelsen i 9 § andra stycket första meningen gäller dock inte om det kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse, ifall den inte påbörjas omedelbart. Vid en undersökning enligt artikel 14.7 i förordning (EU) 2022/2560 gäller även 1 § första stycket 1 och 2 och andra stycket samt 2 §. 17 § När Europeiska kommissionen har beslutat om en undersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 eller enligt artikel 13.4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, får Kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen ska kunna genomföras. Om Europeiska kommissionen har beslutat om en undersökning enligt 1. artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, 2. artikel 13.4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, 3. artikel 23.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader), eller 4. artikel 14.3 i förordning (EU) 2022/2560, får Kronofogdemyndigheten efter ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen ska kunna genomföras. Vid handräckning enligt första stycket tillämpas 10 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal dels att 1–3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag tillämpas på följande avtal som ingås mellan företag (parterna) om villkoren för deras produktspecialisering (specialiseringsavtal): 1. Avtal om ensidig specialisering mellan två parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom en part samtycker till att helt eller delvis upphöra med produktion av vissa produkter eller att avstå från att producera dessa produkter och att köpa dem från den andra parten som förbinder sig att producera och leverera dessa produkter. 2. Avtal om ömsesidig specialisering mellan två eller flera parter som är verksamma på samma produktmarknad, varigenom två eller flera parter ömsesidigt samtycker till att helt eller delvis upphöra med eller avstå från tillverkning av vissa, men skilda produkter och att i stället köpa dessa produkter från övriga parter, som förbinder sig att producera och leverera dem. 3. Avtal om gemensam produktion, varigenom två eller flera parter förbinder sig att gemensamt tillverka vissa produkter. Denna lag tillämpas på specialiseringsavtal som innehåller sådana konkurrensbegränsningar som omfattas av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) (konkurrensbegränsande specialiseringsavtal). Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska även tillämpas på avtal enligt denna lag. Det som i lagen sägs om avtal ska även tillämpas på beslut av en sammanslutning av företag, och på samordnade förfaranden av företag. 2 § Under de villkor som följer av 3 § gäller för sådana specialiseringsavtal vilka innehåller konkurrensbegränsningar som omfattas av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) undantag från förbudet i samma paragraf mot sådana avtal. Undantag gäller dock endast för sådana grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för undantag i 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Av 2 kap. 3 § konkurrenslagen följer att Konkurrensverket kan besluta att ett enskilt avtal, som till följd av ett gruppundantag enligt denna lag är undantaget från förbudet i 2 kap. 1 § samma lag, inte ska omfattas av undantaget om avtalet har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i kommissionens förordning (EU) 2023/1067 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal. 3 § I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2.1, 6 och 7. Dock ska hänvisningarna till undantaget i artikel 2.2 och 2.3 samt artiklarna 3–5 avse 2 § i förening med 1 §. De villkor och begränsningar som följer av artikel 3–5 i förordning (EU) 2023/1067 ska tillämpas på konkurrensbegränsande specialiseringsavtal. När det i artiklarna hänvisas till artikel 2 gäller dock i stället undantaget i 4 §. 4 § Konkurrensbegränsande specialiseringsavtal som uppfyller förutsättningarna i artikel 3–5 i förordning (EU) 2023/1067 och som inte har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen är undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Undantaget i första stycket gäller även för 1. specialiseringsavtal som innehåller bestämmelser om överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter till en eller flera av parterna, under förutsättning att dessa bestämmelser inte utgör det primära syftet med dessa avtal, men är direkt knutna till dem och nödvändiga för genomförandet av dem, och 2. specialiseringsavtal genom vilka a) parterna godtar en exklusiv inköpsskyldighet eller en exklusiv leveransskyldighet, eller b) parterna inte självständigt säljer specialiseringsprodukterna utan distribuerar dem gemensamt. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. 2. Äldre föreskrifter gäller dock till utgången av juni 2025 för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal som ingåtts före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling dels att rubriken till lagen och 1–3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling Lag (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal 1 § Denna lag tillämpas på avtal som ingås mellan två eller flera företag (parterna) och avser de villkor på vilka dessa parter bedriver 1. gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna forskning och utveckling, 2. gemensamt utnyttjande av resultaten från forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som gemensamt har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter, 3. gemensam forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten, 4. beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna forskning och utveckling, 5. gemensamt utnyttjande av resultaten från beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter, eller 6. beställd forskning och utveckling avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten. Denna lag tillämpas på forsknings- och utvecklingsavtal som innehåller sådana konkurrensbegränsningar som omfattas av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) (konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal). Bestämmelsen i 1 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579) ska även tillämpas på avtal enligt denna lag. Det som i lagen sägs om avtal ska även tillämpas på beslut av en sammanslutning av företag, och på samordnade förfaranden av företag. 2 § Under de villkor som följer av 3 § gäller för sådana avtal om forskning och utveckling vilka innehåller konkurrensbegränsningar som omfattas av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) undantag från förbudet i samma paragraf mot sådana avtal. Undantag gäller dock endast för sådana grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för undantag i 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Av 2 kap. 3 § konkurrenslagen följer att Konkurrensverket kan besluta att ett enskilt avtal, som till följd av ett gruppundantag enligt denna lag är undantaget från förbudet i 2 kap. 1 § samma lag, inte ska omfattas av undantaget om avtalet har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i förordning (EU) 2023/1066 av den 1 juni 2023 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal. 3 § I fråga om avtalen tillämpas bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal på motsvarande sätt, med undantag av artiklarna 2.1, 8 och 9. Dock ska hänvisningarna till undantaget i artiklarna 2.2 och 3–7 avse 2 § i förening med 1 §. Vidare ska i artiklarna 4.1, 5 f och 5 g samt 6 a och 6 b uttrycket ”på den inre marknaden” ersättas med ”i landet”. De villkor och begränsningar som följer av artikel 3–9 i förordning (EU) 2023/1066 ska tillämpas på konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal. I de fall det i artiklarna anges att en omständighet gäller på den inre marknaden ska dock motsvarande i stället gälla i landet. När det i artiklarna hänvisas till artikel 2 gäller i stället undantaget i 4 §. 4 § Konkurrensbegränsande forsknings- och utvecklingsavtal som uppfyller förutsättningarna i artikel 3–9 i förordning (EU) 2023/1066 och som inte har följder som är oförenliga med 2 kap. 2 § konkurrenslagen är undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Undantaget i första stycket gäller även för forsknings- och utvecklingsavtal som innehåller bestämmelser om överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter till en eller flera av parterna, eller till en enhet som parterna upprättat för att utföra den gemensamma eller beställda forskningen och utvecklingen eller det gemensamma utnyttjandet av resultaten, under förutsättning att dessa bestämmelser är direkt knutna till och nödvändiga för genomförandet av avtalet men inte utgör det primära syftet med avtalet. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. 2. Äldre föreskrifter gäller dock till utgången av juni 2025 för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling som ingåtts före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet inte uppfyller villkoren för gruppundantag enligt de nya föreskrifterna. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 30 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 kap. 3 § Sekretess gäller hos Konkurrensverket i ärende som rör utredning av överträdelse av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen (2008:579) eller av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för uppgift i anmälan eller utsaga från en enskild, om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos Konkurrensverket i ärende som rör utredning av överträdelse av 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen (2008:579), av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1928 (förordningen om digitala marknader) för uppgift i anmälan eller utsaga från en enskild, om det kan antas att den enskilde lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Denna lag träder i kraft den 1 december 2024. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2024-05-17 Närvarande: F.d. justitierådet Mari Andersson samt justitieråden Kristina Svahn Starrsjö och Eric M. Runesson Kompletterande bestämmelser till nya unionsregler på konkurrensområdet Enligt en lagrådsremiss den 2 maj 2024 har regeringen (Klimat- och näringslivsdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579), 2. lag om ändring i lagen (2008:582) om gruppundantag för konkurrensbegränsande specialiseringsavtal, 3. lag om ändring i lagen (2008:583) om gruppundantag för konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling, 4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Stina Nordström. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Klimat- och näringslivsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 2024 Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Busch, Billström, Svantesson, Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Strömmer, Roswall, Forssmed, Tenje, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Pourmokhtari Föredragande: statsrådet Ebba Busch Regeringen beslutar proposition Kompletterande bestämmelser till nya unionsregler på konkurrensområdet