Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:148 Ökade möjligheter till hemmaladdning av elfordon Prop. 2025/26:148 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 3 mars 2026 Lotta Edholm Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen lämnas förslag som syftar till att fler ska få möjlighet till att ladda sitt elfordon i närheten av hemmet. Förslagen innebär att en hyresgäst eller bostadsrättshavare ska ha rätt att begära installation av en laddningspunkt för laddning av elfordon på den boendes bilparkeringsplats, om parkeringsplatsen ligger i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det huset. Den boende ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Det ska bara vara möjligt att vägra installera laddningspunkten om det finns befogad anledning. Förslagen bygger på ett EU-direktiv. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 29 maj 2026. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut3 2Lagtext4 2.1Förslag till lag om ändring i jordabalken4 2.2Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)7 2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder9 3Ärendet och dess beredning11 4Krav i fråga om laddning av elfordon11 5Ökade möjligheter till hemmaladdning av elfordon13 5.1Allmänna utgångspunkter för genomförandet av direktivet13 5.2Parkeringsplatser som omfattas av förslagen17 5.3Ansvaret för att installera laddningspunkten22 5.4Kostnaderna24 5.5Prövningen av en begäran om att få en laddningspunkt installerad27 6Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser29 7Konsekvenser30 8Författningskommentar32 8.1Förslaget till lag om ändring i jordabalken32 8.2Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)35 8.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder37 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 av den 24 april 2024 om byggnaders energiprestanda39 Sammanfattning av promemorian Rätt att installera laddpunkt hemma (Ds 2025:13)107 Promemorians lagförslag108 Förteckning över remissinstanserna127 Lagrådsremissens lagförslag128 Lagrådets yttrande135 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 2026136 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i jordabalken Härigenom föreskrivs1 i fråga om jordabalken2 dels att 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 8 kap. 20 a § och 12 kap. 27 a §, och närmast före 8 kap. 20 a § och 12 kap. 27 a § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. Installation av laddningspunkt 20 a § Om en upplåtelse avser en bilparkeringsplats som ligger i närheten av det hus där arrendatorn innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt, får arrendatorn begära att jordägaren installerar en laddningspunkt för laddning av elfordon till den parkeringsplatsen, om jordägaren har upplåtit både bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Arrendatorn ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Jordägaren får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning. Om jordägaren vägrar att installera laddningspunkten får arrendatorn begära att arrendenämnden prövar frågan. Den som har en bostadslägenhet eller parkeringsplats upplåten till sig i andra hand har inte rätt att begära installation av en laddningspunkt. 31 §3 Beslut av arrendenämnden enligt 9–11 kap. får överklagas till den hovrätt inom vars domkrets arrendenämnden finns. Beslut av arrendenämnden enligt 20 a § eller 9–11 kap. får överklagas till den hovrätt inom vars domkrets arrendenämnden finns. 12 kap. Installation av laddningspunkt 27 a § Om det i ett hyresavtal för en bostadslägenhet ingår en rätt att nyttja en bilparkeringsplats som ligger i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det huset, får hyresgästen begära att hyresvärden installerar en laddningspunkt för laddning av elfordon till den parkeringsplatsen. Hyresgästen ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Detsamma gäller om en upplåtelse avser en lokal med hyresrätt för en bilparkeringsplats som ligger i det hus där hyresgästen innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt eller i närheten av det huset och hyresvärden har upplåtit både bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Hyresvärden får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning. Om hyresvärden vägrar att installera laddningspunkten får hyresgästen begära att hyresnämnden prövar frågan. Den som har en bostadslägenhet eller parkeringsplats upplåten till sig i andra hand har inte rätt att begära installation av en laddningspunkt. 70 §4 Beslut av hyresnämnden i följande frågor får överklagas inom tre veckor från den dag beslutet meddelades: 1. åtgärdsföreläggande enligt 11 § första stycket 5 eller 16 § andra stycket, 2. upprustningsföreläggande eller förbättrings- och ändringsåtgärder enligt 18 a–18 f eller 18 h §, 3. ändrad användning av lokal enligt 23 § andra stycket, 4. ersättning enligt 24 a §, 5. överlåtelse av hyresrätt enligt 34, 36 eller 37 §, 6. godkännande av överenskommelse som avses i 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 §, 7. förelägganden enligt 46 b §, 8. förlängning av hyresavtal enligt 49 §, 9. uppskov med avflyttning enligt 52 §, 10. ändring av hyresvillkor enligt 54 §, 11. återbetalning och fastställande av hyra enligt 55 f §, 12. utdömande av vite enligt 62 §, och 13. föreläggande att lämna ut uppgifter om hyror enligt 64 §. 5. installation av laddningspunkt enligt 27 a §, 6. överlåtelse av hyresrätt enligt 34, 36 eller 37 §, 7. godkännande av överenskommelse som avses i 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 §, 8. förelägganden enligt 46 b §, 9. förlängning av hyresavtal enligt 49 §, 10. uppskov med avflyttning enligt 52 §, 11. ändring av hyresvillkor enligt 54 §, 12. återbetalning och fastställande av hyra enligt 55 f §, 13. utdömande av vite enligt 62 §, och 14. föreläggande att lämna ut uppgifter om hyror enligt 64 §. Beslut av hyresnämnden i följande frågor får inte överklagas: 1. lägenhetsbyte enligt 35 §, 2. upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 40 §, och 3. uppskov med avflyttning enligt 59 §. Hyresnämnden får tillåta att ett beslut som avses i andra stycket 1 eller 2 överklagas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av hovrätten. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) Härigenom föreskrivs1 i fråga om bostadsrättslagen (1991:614) dels att 9 kap. 15 § och 11 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 7 kap. 9 a §, och närmast före 7 kap. 9 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. Installation av laddningspunkt 9 a § Om det i en upplåtelse av en bostadslägenhet med bostadsrätt ingår en rätt att nyttja en bilparkeringsplats som ligger i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det huset, får bostadsrättshavaren begära att bostadsrättsföreningen installerar en laddningspunkt för laddning av elfordon till den parkeringsplatsen. Bostadsrättshavaren ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Detsamma gäller om en upplåtelse avser en lokal med bostadsrätt för en bilparkeringsplats som ligger i det hus där bostadsrättshavaren innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt eller i närheten av det huset och bostadsrättsföreningen har upplåtit både bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Bostadsrättsföreningen får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning. Om bostadsrättsföreningen vägrar att installera laddningspunkten får bostadsrättshavaren begära att hyresnämnden prövar frågan. Den som har en bostadslägenhet eller parkeringsplats upplåten till sig i andra hand har inte rätt att begära installation av en laddningspunkt. 9 kap. 15 §2 Beslut som innebär väsentliga förändringar av föreningens hus eller mark skall fattas på en föreningsstämma, om inte något annat har bestämts i stadgarna. Beslut som innebär väsentliga förändringar av föreningens hus eller mark ska fattas på en föreningsstämma, om inte något annat har bestämts i stadgarna eller följer av andra eller tredje stycket. I fråga om sådana åtgärder som innebär en förändring av en bostadsrättshavares lägenhet gäller dock bestämmelserna i 7 kap. 7 § och bestämmelserna i 16 § första stycket 2 detta kapitel. I fråga om sådana åtgärder som innebär en förändring av en bostadsrättshavares lägenhet gäller bestämmelserna i 7 kap. 7 § och bestämmelserna i 16 § första stycket 2 detta kapitel. Beslut enligt 7 kap. 9 a § samt 8 kap. 20 a § och 12 kap. 27 a § andra stycket jordabalken i fråga om installation av laddningspunkt ska fattas av styrelsen. 11 kap. 3 §3 Beslut av hyresnämnden i följande frågor får överklagas till Svea hovrätt: 1. inträde i föreningen enligt 2 kap. 10 §, 2. skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 §, 3. fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, 4. tillstånd till en åtgärd i en lägenhet enligt 7 kap. 7 §, 5. godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2, och 6. utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §. 5. installation av laddningspunkt enligt 7 kap. 9 a §, 6. godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2, och 7. utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §. Ett överklagande ska ges in till hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Beslut av hyresnämnden i fråga om upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § får inte överklagas. Hyresnämnden får dock tillåta att ett sådant beslut överklagas till Svea hovrätt om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av hovrätten. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder1 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 En arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att 1. medla i arrendetvist, 2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21, 21 a, 31 eller 31 b §, 10 kap. 6 b § eller 11 kap. 6 b § samma balk ankommer på en arrendenämnd, 2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 8 kap. 20 a §, 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21, 21 a, 31 eller 31 b §, 10 kap. 6 b § eller 11 kap. 6 b § samma balk ankommer på en arrendenämnd, 3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2–4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jordabalken eller 3–6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, 4. vara skiljenämnd i arrendetvist, 5. pröva frågor enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Ett ärende ska tas upp av den arrendenämnd inom vars område fastigheten ligger. 4 §3 Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att 1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist, 2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 11 § första stycket 5 och 16 § andra stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 § andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34–37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, föreläggande om nytt hyresavtal enligt 12 kap. 46 b §, förlängning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, villkor enligt 12 kap. 54 §, återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap. 55 f §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken, 2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 11 § första stycket 5 och 16 § andra stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 § andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, installation av laddningspunkt enligt 12 kap. 27 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34–37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, föreläggande om nytt hyresavtal enligt 12 kap. 46 b §, förlängning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, villkor enligt 12 kap. 54 §, återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap. 55 f §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken, 2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22, 23 och 24 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag, 2 b. pröva tvist om hyresvillkor enligt 3 kap. 14 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt eller tvist om upplåtelse med kooperativ hyresrätt enligt 4 kap. 6 § samma lag, 2 c. pröva tvist om hyresvillkor enligt 4 § lagen (2012:978) om uthyrning av egen bostad, 3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för upplåtelse av bostadsrätt enligt samma paragraf, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, åtgärd i lägenhet enligt 7 kap. 7 §, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §, allt bostadsrättslagen (1991:614), 3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för upplåtelse av bostadsrätt enligt samma paragraf, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, åtgärd i lägenhet enligt 7 kap. 7 §, installation av laddningspunkt enligt 7 kap. 9 a §, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §, allt bostadsrättslagen (1991:614), 4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2 bostadsrättslagen, 5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist, 5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen, 6. pröva frågor enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792), tvist om upprustningsföreläggande enligt 12 kap. 18 a–18 c §§ jordabalken eller förbättrings- och ändringsåtgärder enligt 12 kap. 18 d–18 f och 18 h §§ samma balk, 7. pröva frågor enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt, 8. pröva frågor om att utse en särskild skiljeman enligt 23 a § hyresförhandlingslagen eller entlediga en skiljeman enligt 23 b § samma lag samt att medla i ett ärende om att utse en skiljeman. Ett ärende tas upp av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är belägen. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. Ärendet och dess beredning Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 av den 24 april 2024 om byggnaders energiprestanda trädde i kraft den 28 maj 2024, se bilaga 1. En utredare fick i augusti 2024 i uppdrag att biträda Justitiedepartementet med att ta ställning till hur direktivet ska genomföras i svensk rätt, i de delar som gäller möjligheterna för den som nyttjar en parkeringsplats i anslutning till sin bostad att få tillstånd att installera en laddningspunkt från den som upplåter parkeringsplatsen (Ju 2024:D). Uppdraget redovisades i juni 2025 genom promemorian Rätt att installera laddpunkt hemma (Ds 2025:13). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2025/01361). I propositionen behandlas de lagförslag som läggs fram i promemorian. Lagrådet Regeringen beslutade den 29 januari 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs vissa redaktionella ändringar. Krav i fråga om laddning av elfordon Direktivet om byggnaders energiprestanda innehåller krav på nya och befintliga byggnader och ska bidra till uppfyllandet av EU:s energi- och klimatmål. Syftet med direktivet är att främja en förbättring av energiprestanda i byggnader och en minskning av växthusgasutsläppen från byggnader i unionen samtidigt som hänsyn ska tas till utomhusklimat, lokala förhållanden, kraven avseende kvalitet på inomhusmiljön och kostnadseffektivitet (artikel 1.1). Direktivet har funnits sedan 2002 och har sedan dess reviderats flera gånger. Genom den ändring av direktivet som gjordes 2018 infördes regler om anordningar för laddning av elfordon i anslutning till byggnader. Bestämmelserna i ändringsdirektivet genomfördes i svensk rätt genom ändringar i plan- och bygglagen (2010:900) samt plan- och byggförordningen (2011:338). Artikel 14 om infrastruktur för hållbar mobilitet i det omarbetade direktivet innehåller motsvarigheter till de tidigare reglerna i direktivet om tillgång till anordningar för laddning av elfordon i anslutning till byggnader. Det omarbetade direktivet innebär dock en skärpning av reglerna och ställer bl.a. högre krav på laddinfrastruktur i nya byggnader och vid större renoveringar. Regeringen har gett Boverket i uppdrag att ta fram vissa underlag för hur delar av artikel 14 i direktivet ska genomföras i svensk rätt. Boverket föreslår att merparten av bestämmelserna i direktivet om utrustning av laddning av elfordon ska regleras i myndighetsföreskrifter. I propositionen behandlas en del av artikel 14, nämligen genomförandet av artikel 14.8 första stycket andra och tredje meningarna. I första stycket första meningen anges att medlemsstaterna ska föreskriva åtgärder för att förenkla, rationalisera och påskynda förfarandet för installationen av laddningspunkter i nya och befintliga bostadsbyggnader och lokalbyggnader, särskilt i delägarföreningar, och undanröja eventuella regulatoriska hinder, bl.a. tillstånds- och godkännandeförfaranden vid offentliga myndigheter, utan att det påverkar medlemsstaternas äganderätt och hyreslagstiftning. Bestämmelserna i första stycket andra och tredje meningarna innehåller krav på att medlemsstaterna ska undanröja hinder för installation av laddningspunkter i bostadsbyggnader med parkeringsplatser. Bestämmelserna behandlar särskilt kravet på att få tillstånd från hyresvärden eller andra delägare för en privat laddningspunkt för eget bruk. En begäran från hyresgäster eller delägare om tillåtelse att få installera laddinfrastruktur på en parkeringsplats får endast nekas om det finns allvarliga och berättigade skäl till det. Enligt andra stycket ska medlemsstaterna utan att det påverkar deras äganderätt och hyreslagstiftning bedöma administrativa hinder gällande ansökningar om installation av en laddningspunkt i ett flerfamiljshus i en hyres- eller delägarförening. För att förstå den del i artikel 14.8 som behandlas i propositionen behöver vissa begrepp och de övriga reglerna i artikel 14 först förklaras. Laddinfrastruktur är ett övergripande begrepp för fast utrustning som behövs för laddning av elfordon. Laddinfrastruktur kan delas upp i förinstallerad kabeldragning och tomrör samt laddningspunkter. Förinstallerad kabeldragning är enligt direktivet alla åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra installation av laddningspunkter (artikel 2.34). Med tomrör avses kanaler för elektriska kablar, som i ett senare skede ska möjliggöra installation av laddningspunkter (artikel 14). Med laddningspunkt avses ett fast eller mobilt gränssnitt som möjliggör överföring av el till ett elfordon, kan ladda endast ett elfordon åt gången och utesluter anordningar med en ut-effekt på högst 3,7 kW vars primära syfte inte är laddning av elfordon (se artikel 2.33). I artikel 14.1 anges krav på lokalbyggnader med fler än fem bilparkeringsplatser som antingen är nya eller genomgår en större renovering. För dessa byggnader ska medlemsstaterna säkerställa installation av minst en laddningspunkt per fem bilparkeringsplatser, förinstallerad kabeldragning för minst hälften av bilparkeringsplatserna och tomrör för de återstående bilparkeringsplatserna. Dessa krav gäller om bilparkeringen är belägen inuti byggnaden eller angränsar fysiskt till byggnaden. När det gäller en byggnad som genomgår en större renovering och alltså inte är en nybyggnad, gäller kraven bara om renoveringen innefattar bilparkeringen eller byggnadens eller bilparkeringens elektriska infrastruktur. För bostadsbyggnader gäller kraven i artikel 14.4. Precis som för lokalbyggnader enligt artikel 14.1 omfattar dessa krav endast nya bostadsbyggnader och bostadsbyggnader som genomgår en större renovering och bara i de fall där bilparkeringen har motsvarande placering i förhållande till byggnaden. Kraven gäller för bostadsbyggnader med fler än tre bilparkeringsplatser. För dessa bostadsbyggnader ska medlemsstaterna säkerställa installation av förinstallerad kabeldragning och tomrör i samma utsträckning som för lokalbyggnader enligt artikel 14.1 samt installation av minst en laddningspunkt. Kravet om minst en laddningspunkt gäller dock endast nya bostadsbyggnader. I artikel 14.2 anges att medlemsstaterna i fråga om lokalbyggnader som har fler än 20 parkeringsplatser ska säkerställa installation av minst en laddningspunkt per tio bilparkeringsplatser eller tomrör för minst hälften av bilparkeringsplatserna. Kravet gäller för alla lokalbyggnader. Ökade möjligheter till hemmaladdning av elfordon Allmänna utgångspunkter för genomförandet av direktivet Regeringens förslag De aktuella bestämmelserna i direktivet ska genomföras genom ändringar i jordabalken och bostadsrättslagen. Promemorians förslag Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att även vissa fastighetsägare som är medlemmar i en samfällighetsförening och som har en parkeringsplats ordnat gemensamt med andra fastigheter inom ramen för en gemensamhetsanläggning ska omfattas av reglerna. De fastigheter som avses är dels ägarlägenhetsfastigheter, dels fastigheter med tillhörande enfamiljshus som inte ingår i en affärsmässigt bedriven uthyrningsverksamhet. Ändringar föreslås därför i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter och anläggningslagen (1973:1149). Remissinstanserna De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot promemorians förslag om vilka boendeformer som ska omfattas av reglerna. Flera remissinstanser som bl.a. Bostadsrätterna, Fastighetsägarna Sverige (Fastighetsägarna), HSB Riksförbund, Riksbyggen, Sveriges Allmännytta och Sveriges Kommuner och Regioner är kritiska till förslagen och framhåller att det inte finns behov av att införa en rätt för nyttjanderättshavare att installera sin egen laddningspunkt. Dessa remissinstanser anser att det är en viktig utgångspunkt att artikel 14.8 i direktivet inte överimplementeras. Enligt dem kan förslagen minska incitamenten för kollektiva lösningar och på så sätt försvåra utbyggnaden av laddinfrastruktur. Enligt Bostadsrätterna och Fastighetsägarna erbjuder hyresvärdar och bostadsrättsföreningar redan i stor utsträckning laddning av elfordon. Hyresgästföreningen har liknande synpunkter och framhåller att förslagen inte kommer att öka tillgången till laddinfrastruktur för hyresgäster och därmed inte bidra på ett effektivt sätt till omställningen av elektrifieringen av transportsektorn. Även Statens energimyndighet är tveksam till om förslagen kommer få avsedd effekt. Flera remissinstanser har synpunkter på förslagen när det gäller lagen om förvaltning av samfälligheter och anläggningslagen. Fastighetsägarna och Riksbyggen avstyrker samtliga förslag i den delen. Även Villaägarnas riksförbund avstyrker i huvudsak de förslagen. Remissinstanserna framhåller bl.a. att förslagen är onödigt komplexa och kostsamma. Fastighetsägarna pekar på att förslagen kommer att innebära orimligt stora kostnader för samfällighetsföreningen endast till följd av att en fastighetsägare vill installera en laddningspunkt. Bostadsrätterna avstyrker förslagen förutom förslaget som avser fastigheter med ägarlägenheter. Bostadsrätterna, Lantmäteriet, Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Riksbyggen och Villaägarnas riksförbund framför att förslagen inte är heltäckande eftersom de exkluderar vissa fastighetsägare som är medlemmar i en samfällighetsförening och som har en parkeringsplats ordnat gemensamt med andra fastigheter inom ramen för en gemensamhetsanläggning. Bostadsrätterna anser att det är viktigare att genomföra det förslag som finns i betänkandet Mot en effektiv elektrifiering av transportsystemet (SOU 2024:97) än de förslag som föreslås i promemorian. Fastighetsägarna anser att förslagen i promemorian motverkar det förslag som finns i SOU 2024:97 och de förslag som finns i promemorian Några frågor om ersättning vid gemensamhetsanläggningar (Ds 2025:16). Bostadsrätterna, Riksbyggen och Svea hovrätt anser att bestämmelserna ska samlas i en särskild lag. Skälen för regeringens förslag Fler ska få möjlighet till hemmaladdning Målen inom EU är att elektrifieringen av transportsektorn måste påskyndas för att uppnå klimatneutralitet i unionen senast år 2050 och minska de inhemska utsläppen av växthusgaser med minst 55 procent till år 2030. I skälen till direktivet om byggnaders energiprestanda anges bl.a. att elfordon väntas spela en avgörande roll för att minska koldioxidutsläppen och att laddning i anslutning till byggnader är särskilt viktigt eftersom det är där elfordon parkeras regelbundet och under längre tid (skäl 49). Sveriges nationella mål är att senast år 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Det finns även mål i Sverige om att växthusgasutsläppen från inrikes transporter, bortsett från utsläpp från inrikesflyg, ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med år 2010. En viktig del i elektrifieringen av transportsektorn är att det ska finnas goda förutsättningar för laddning av elfordon hemma. I Sverige sker runt 90 procent av all laddning av elfordon vid hem och arbetsplatser. Det är därför angeläget att fler ska få möjlighet till att ladda sitt elfordon i anslutning till hemmet. Formerna för genomförandet av direktivet Med Sveriges medlemskap i EU följer en skyldighet att genomföra EU-direktiv i svensk rätt. Ett EU-direktiv är bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som ska uppnås, men överlåter åt medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Det innebär att medlemsstaterna inte är bundna av sådant som direktivets terminologi eller systematik, om det avsedda resultatet kan uppnås på annat sätt. Som utgångspunkt ska direktivtexten omarbetas till nationell författningstext. Det saknas bestämmelser i svensk rätt som motsvarar de nu aktuella bestämmelserna i direktivet (artikel 14.8). Direktivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna får ha strängare regler än vad som föreskrivs i direktivet (artikel 1.3). Vid genomförande av direktiv är det en allmän utgångspunkt för regeringen att motverka omotiverade regelbördor för enskilda. Vid genomförandet i detta fall behöver flera intressen vägas mot varandra. Den enskildes behov av att hemmaladdning underlättas behöver vägas mot fastighetsägarens intresse av att råda över sin egendom och själv kunna bestämma över vilka lösningar som är mest ändamålsenliga för fastigheten. Förslagen bör utformas så att de i så stor utsträckning som möjligt inte leder till onödigt betungande krav samtidigt som direktivets syfte att skapa goda förutsättningar för laddning av elfordon uppfylls. Direktivet ska föranleda ändringar i jordabalken och bostadsrättslagen I promemorian föreslås att de aktuella bestämmelserna i direktivet (artikel 14.8) bl.a. bör genomföras beträffande hyresgäster och bostadsrättshavare. När det gäller hyresgäster framgår det av ordalydelsen i direktivet att de ska omfattas av bestämmelserna. När det gäller bostadsrättshavare saknar de i likhet med hyresgäster möjlighet att själva bestämma om en laddningspunkt ska installeras. Bostadsrättshavarnas situation i detta avseende liknar därför på många sätt hyresgästernas. Med hänsyn till att syftet med direktivet är att fler ska få möjlighet till hemmaladdning är det därför rimligt att även bostadsrättshavare bör omfattas av bestämmelserna. Även remissinstanserna instämmer i detta. Bestämmelserna bör utifrån systematiska skäl föras in i de lagar som reglerar den rättighet parkeringsplatsen är upplåten genom, se avsnitt 5.2 om vilka parkeringsplatser som bör omfattas av förslagen. Till skillnad från de förslag som lämnas i promemorian omfattar regeringens förslag inte regler av offentligrättslig natur, såsom tekniska krav på laddningspunkten, se avsnitt 5.3. Det finns därför inte anledning att samla bestämmelserna i en egen lag, vilket är något som förespråkas av Bostadsrätterna, Riksbyggen och Svea hovrätt. De aktuella bestämmelserna i direktivet bör därför föranleda ändringar i 8 kap. jordabalken, 12 kap. jordabalken (hyreslagen) och bostadsrättslagen (1991:614). Reglerna ska inte omfatta parkeringsplatser inom ramen för en gemensamhetsanläggning För att tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter kan en gemensamhetsanläggning inrättas (1 § första stycket anläggningslagen). Det kan t.ex. vara fråga om att tillgodose behovet av parkeringsplatser. Frågan om inrättandet av en gemensamhetsanläggning prövas genom en förrättning som handläggs av lantmäterimyndigheten (1 § första stycket och 4 § första stycket anläggningslagen). De fastigheter som har del i en gemensamhetsanläggning utgör det som kan kallas en anläggningssamfällighet. En anläggningssamfällighet kan bl.a. skötas som en särskilt bildad samfällighetsförening (föreningsförvaltning). En samfällighetsförening får inte driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten ska tillgodose (18 § andra stycket lagen om förvaltning av samfälligheter). Ändamålet ska framgå av det anläggningsbeslut som gemensamhetsanläggningen inrättats genom (24 § andra stycket 1 anläggningslagen). Om samfällighetsföreningen vill ändra ändamålet för gemensamhetsanläggningen krävs en ny förrättning av lantmäterimyndigheten. I promemorian föreslås att de aktuella bestämmelserna i direktivet också bör genomföras beträffande vissa fastighetsägare som är medlemmar i en samfällighetsförening och som har en parkeringsplats ordnat gemensamt med andra fastigheter inom ramen för en gemensamhetsanläggning. De fastigheter som avses är dels ägarlägenhetsfastigheter, dels fastigheter med tillhörande enfamiljshus som inte ingår i en affärsmässigt bedriven uthyrningsverksamhet. Sedan 2009 är det möjligt att bilda ägarlägenhetsfastigheter. En ägarlägenhet är fast egendom och ägs på samma sätt som ett enfamiljshus med direkt äganderätt. Det innebär att ägaren har rätt att fritt överlåta, pantsätta och hyra ut lägenheten. Boendeformen är förhållandevis ovanlig i Sverige till skillnad från vissa andra EU-länder där den är vanligt förekommande. Av direktivet framgår att installationen ska avse en privat laddningspunkt för eget bruk (artikel 14.8). Innebörden av detta torde vara att laddningspunkten inte ska användas kollektivt, utan att rätten till laddningspunkten är knuten till den enskilde boende. Att rätten är knuten till den enskilde hänger också nära samman med att installationen ska ske till en parkeringsplats som den boende disponerar. När det gäller parkeringsplatser som är anordnade inom ramen för en gemensamhetsanläggning är anläggningen och rätten till utrymme som tas i anspråk samfälld för de fastigheter som deltar i anläggningen (14 § första stycket anläggningslagen). Det innebär att ingen av de deltagande fastigheterna har rätt till en viss del av gemensamhetsanläggningen. Fastigheternas rätt är i stället kopplad till anläggningen som sådan. Frågan om fördelning av parkeringsplatser är då snarare en fråga av ordnings- eller förvaltningskaraktär. Mot denna bakgrund anser regeringen att ändringarna inte bör omfatta parkeringsplatser inom ramen för en gemensamhetsanläggning. I detta sammanhang kan det nämnas att betänkandet Mot en effektiv elektrifiering av transportsystemet (SOU 2024:97) bl.a. lämnar ett förslag om att det inte ska krävas någon ny förrättning av lantmäterimyndigheten för att installera laddinfrastruktur på en parkeringsplats eller i ett garage som förvaltas av en samfällighetsförening, utan att föreningen själv ska kunna besluta i frågan. Förslaget i betänkandet träffar därmed även övriga fastigheter än ägarlägenhetsfastigheter och fastigheter med enfamiljshus som har en parkeringsplats ordnat inom ramen för en gemensamhetsanläggning, vilket är något som efterfrågas från Bostadsrätterna, Lantmäteriet, Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Riksbyggen och Villaägarnas riksförbund. I linje med vad Bostadsrätterna och Fastighetsägarna förespråkar kommer frågan om installation av laddningspunkter för samfällighetsföreningar att hanteras inom ramen för beredningen av betänkandet. Regeringen avser alltså att återkomma till denna fråga. Parkeringsplatser som omfattas av förslagen Regeringens förslag Om det i ett hyresavtal för en bostadslägenhet eller i en upplåtelse av en bostadslägenhet med bostadsrätt ingår en rätt att nyttja en bilparkeringsplats, ska hyresgästen eller bostadsrättshavaren kunna begära att få en laddningspunkt installerad för laddning av elfordon till den parkeringsplatsen. Detsamma ska gälla om en upplåtelse avser en lokal med hyresrätt eller bostadsrätt för en bilparkeringsplats eller om bilparkeringsplatsen är upplåten med lägenhetsarrende och den som innehar parkeringsplatsen också innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt. Parkeringsplatsen ska ligga i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det huset. Den som har en bostadslägenhet eller parkeringsplats upplåten till sig i andra hand ska inte ha rätt att begära installation av en laddningspunkt. Promemorians förslag Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att reglerna även ska omfatta en bostadsrättshavare som har rätt att nyttja gemensamma ytor för bilparkering. Remissinstanserna Remissutfallet är blandat. Flera remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem, t.ex. Elsäkerhetsverket, Naturvårdsverket, Riksförbundet M Sverige, Skatteverket och Trafikanalys. Bostadsrätterna, Fastighetsägarna, HSB Riksförbund, Riksbyggen, Sveriges Allmännytta och Sveriges Kommuner och Regioner avstyrker förslagen om att även parkeringsplatser som ligger utanför bostadsbyggnaden ska omfattas av reglerna. De framhåller att förslagen utgör en omotiverad överimplementering av artikel 14.8 i direktivet som innebär en inskränkning av fastighetsägarens egendomsskydd. De framhåller också att förslagen kommer att bli oproportionerligt kostsamma och betungande för fastighetsägaren, vilket kan motverka kollektiva och mer effektiva lösningar. Dessutom anser de att förslagen kan vara negativa för boende utan ekonomisk kapacitet att själva installera en laddningspunkt. Förslagen kommer enligt dem också att innebära en ökad administrativ börda för fastighetsägaren. Bland annat HSB Riksförbund framför att förslagen innebär att fastighetsägare kommer att få hantera ansökningar, debitering av el, momsredovisning och tvister kring installation. Enligt Fastighetsägarna medför förslagen också bl.a. att elsystemen kommer att behöva inventeras, många gånger av anlitad personal. Riksbyggen och Sveriges Kommuner och Regioner föreslår att rätten till att installera en egen laddningspunkt ska avgränsas till att endast gälla parkeringsplatser som ligger inuti bostadsbyggnader. Riksbyggen anser att förslaget om att parkeringsplatsen ska ligga i närheten av bostaden kan skapa tolkningsproblem. Sveriges Allmännytta anser att förslagen bör utformas utifrån att det handlar om en rätt att få tillgång till laddning och inte till en privat laddningspunkt på parkeringsplatsen som endast får brukas av den enskilde. BioDriv Öst, Gröna Mobilister, Riksbyggen och Sveriges Kommuner och Regioner har liknande synpunkter. BioDriv Öst och 2030-sekretariatet är positiva till förslaget att reglerna även ska omfatta en bostadsrättshavare som har rätt att nyttja gemensamma ytor för bilparkering. Fastighetsägarna avstyrker däremot det förslaget. Bostadsrätterna avstyrker det förslaget i den del då parkeringsplatsen är belägen utanför ett bostadshus. Fastighetsägarna och Bostadsrätterna menar att förslaget skulle innebära att en bostadsrättshavare genom installationen av en laddningspunkt knyter till sig en specifik parkeringsplats som tidigare har varit tillgänglig för vem som helst i bostadsrättsföreningen. Sveriges Allmännytta anser att endast boende i permanentbostäder bör omfattas av reglerna. BioDriv Öst, RISE Research institute of Sweden AB och 2030-sekretariatet anser att reglerna även bör omfatta andra elfordon än personbilar. Skälen för regeringens förslag Något om upplåtelser av parkeringsplatser Nyttjanderätt till en bostadslägenhet och till en parkeringsplats kan följa av samma avtal eller av olika avtal. Hyreslagen ska tillämpas på avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåtits till nyttjande mot ersättning. Om hyresavtalet även innefattar upplåtelse av jord som ska nyttjas tillsammans med lägenheten ska hyreslagen tillämpas på avtalet (1 § första och andra styckena hyreslagen). Ett avtal om hyra av en bostadslägenhet kan följaktligen förenas med avtal om andra nyttigheter, t.ex. nyttjande av en bilparkeringsplats. Omfattar hyresavtalet också den särskilda nyttigheten, ska avtalet i sin helhet bedömas enligt reglerna om hyra av bostadslägenheter, dvs. som ett hyresavtal (prop. 1983/84:137 s. 90). En sådan parkeringsplats som ingår i hyresavtalet kan både ligga inomhus i ett garage och utomhus. En upplåtelse med bostadsrätt får endast avse hus eller del av hus. En upplåtelse får dock även omfatta mark som ligger i anslutning till föreningens hus, om marken ska användas som komplement till nyttjandet av huset eller del av huset (1 kap. 4 § andra stycket bostadsrättslagen). Att marken ska ligga i anslutning till ett hus innebär att markupplåtelsen inte får avse ett område som ligger en bit ifrån huset. Bestämmelsen är därför snävare än den motsvarande bestämmelsen för hyresförhållanden i 1 § andra stycket hyreslagen (prop. 1990/91:92 s. 155). För att en parkeringsplats ska kunna ingå i upplåtelsen av en bostadsrätt krävs det alltså att marken ligger i anslutning till bostadslägenheten. Parkeringsplatsen kan också finnas inomhus i ett garage. En bostadslägenhet och parkeringsplats kan också vara upplåtna enligt separata avtal, vilket är mer vanligt förekommande än avtal för en bostadslägenhet där det även ingår en rätt att nyttja en parkeringsplats. Om en bostadslägenhet upplåtits med hyresrätt eller bostadsrätt regleras det rättsförhållandet genom hyreslagen eller bostadsrättslagen. Om det dessutom finns en separat upplåtelse för en parkeringsplats som avser en lokal med hyresrätt eller bostadsrätt regleras det rättsförhållandet genom de bestämmelser som finns i dessa lagar. Parkeringsplatsen ligger då inomhus i ett garage. Om det i stället finns en parkeringsplats som är upplåten med s.k. lägenhetsarrende utgör det en upplåtelse av jord enligt 8 kap. 1 § jordabalken, vilket innebär att parkeringsplatsen ligger utomhus. Både hyresgäster och bostadsrättshavare som innehar en bostadslägenhet kan nyttja en parkeringsplats genom ett lägenhetsarrende och benämns då arrendator. Hyresvärden eller bostadsrättsföreningen benämns som jordägare. Begreppet bostadslägenhet motsvarar begreppet bostadsbyggnad enligt direktivet Direktivets definition av en byggnad avser en takförsedd konstruktion med väggar, för vilken energi används för att påverka inomhusmiljön (artikel 2.1). Med bostadsbyggnad avses enligt direktivet ett eller flera rum i en permanent byggnad (artikel 2.18). Enligt hyreslagen och bostadsrättslagen är objektet för ett hyresavtal eller en bostadsrättsupplåtelse hus eller del av hus. Detta kallas för lägenhet (1 § första stycket hyreslagen och 1 kap. 4 § bostadsrättslagen). Lagens uttryckssätt överensstämmer dock inte med vanligt språkbruk. Bostadslägenheter, lokaler och garage är exempel på lägenheter. Såsom hyreslagen och bostadsrättslagen är utformade delas lägenheterna in i kategorierna bostadslägenhet och lokal. Med bostadslägenhet avses en lägenhet som upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet (1 § tredje stycket hyreslagen och 1 kap. 6 § bostadsrättslagen). Det avtalade ändamålet är avgörande för frågan om upplåtelsen avser en bostadslägenhet. Begreppet bostadslägenhet avgränsas alltså inte utifrån om lägenheten upplåtits som permanentbostad eller fritidsbostad. Definitionen av bostadsbyggnad i direktivet tar inte sikte på det avtalade ändamålet med upplåtelsen utan snarare byggnadens egenskap av att vara utformad för att vara en permanent byggnad. Denna förutsättning medför inte i sig att begreppet bostadsbyggnad enligt direktivet skulle utesluta bostadslägenheter som är upplåtna för fritidsändamål. Begreppet bostadslägenhet enligt hyreslagen och bostadsrättslagen kan därför nära nog anses överensstämma med begreppet bostadsbyggnad enligt direktivet. Som föreslås i promemorian bör därför begreppet bostadslägenhet användas. Det har inte framkommit tillräckliga skäl för att begränsa tillämpningsområdet till endast permanentboende, vilket Sveriges Allmännytta förespråkar. Parkeringsplatsens förhållande till bostadsbyggnaden Enligt direktivet ska medlemsstaterna undanröja hinder för installation av laddningspunkter i bostadsbyggnader med parkeringsplatser, särskilt kravet på att få tillstånd från hyresvärden eller delägare för en privat laddningspunkt för eget bruk (artikel 14.8). Flera remissinstanser är kritiska till att det i promemorian föreslås att parkeringsplatser utanför bostadsbyggnaden ska omfattas av reglerna. Bostadsrätterna, Fastighetsägarna, HSB Riksförbund, Riksbyggen, Sveriges Allmännytta och Sveriges Kommuner och Regioner anser att det är fråga om en omotiverad överimplementering av direktivet som innebär en inskränkning av fastighetsägarens egendomsskydd. Att en boende ska bekosta sin egen laddningspunkt är enligt Fastighetsägarna och Riksbyggen inte ett tillräckligt övertygande argument för förslagen. Det är enligt dem ändå naturligt att den boende bekostar sin egen utrustning, vilket de också anser är utgångspunkten i direktivet. Bestämmelserna riskerar enligt remissinstanserna dessutom att minska fastighetsägarens egna incitament att installera laddningspunkter. Bostadsrätterna, Konsumentverket och Sveriges Kommuner och Regioner framhåller också att en arrendator som har en parkeringsplats som är upplåten med lägenhetsarrende saknar besittningsskydd, vilket enligt dem kan leda till en begränsad användning av reglerna. Installation av laddningspunkter utomhus kommer även enligt Bostadsrätterna att bli oproportionerligt dyrt då ledningsinfrastruktur ofta saknas och schaktning kan behövas. Regeringen anser i likhet med promemorian att det är i linje med direktivets syfte att parkeringsplatser utanför bostadsbyggnaden också bör kunna omfattas av reglerna. Syftet med att tillgängliggöra hemmaladdning av elfordon är lika angeläget, oavsett om parkeringsplatsen finns inomhus i ett garage i samma hus som bostadslägenheten eller i ett annat hus, eller utomhus. Med hänsyn till att det är vanligt att parkeringsplatser finns utomhus eller i ett annat hus än det hus där bostadslägenheten ligger skulle ett sådant tillämpningsområde som vissa remissinstanser förespråkar bli alltför snävt och riskera att stå i strid med direktivet. Ett sådant tillämpningsområde skulle också innebära att möjligheten att begära installation av en laddningspunkt skulle framstå som alltför godtycklig och närmast avgöras utifrån tillfälligheten var parkeringsplatsen är belägen. Därutöver är det den boende som enligt regeringens förslag ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför, se avsnitt 5.4. Mot denna bakgrund anser regeringen att de aktuella bestämmelserna i direktivet bör förstås så att de även omfattar parkeringsplatser som finns utanför bostadsbyggnaden. Det bör dock ställas upp ett krav på att parkeringsplatsen ska ligga i närheten av det hus där bostadslägenheten ligger, vilket utvecklas närmare i författningskommentaren. I avsnitt 5.5 föreslås att en jordägare, hyresvärd eller bostadsrättsförening ska kunna vägra att installera en laddningspunkt om det finns befogad anledning. Det som Bostadsrätterna påtalar om att installationer utomhus kan bli oproportionerligt dyra, kan innebära att fastighetsägaren har rätt att vägra en begäran om installation, se närmare avsnitt 5.5 och författningskommentaren. En hyresgäst eller bostadsrättshavare bör alltså ha rätt att begära att få en laddningspunkt installerad om det i ett hyresavtal för en bostadslägenhet eller i upplåtelsen av en bostadslägenhet med bostadsrätt ingår en rätt att nyttja en parkeringsplats. Detsamma bör gälla om en upplåtelse avser en lokal med hyresrätt eller bostadsrätt för en parkeringsplats eller om parkeringsplatsen är upplåten med lägenhetsarrende och bostadslägenheten samtidigt innehas med hyresrätt eller bostadsrätt. I samtliga fall bör det vara en förutsättning att jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen har upplåtit både bostadslägenheten och parkeringsplatsen till den boende. Några remissinstanser, bl.a. Bostadsrätterna, Fastighetsägarna, HSB Riksförbund, Riksbyggen, Sveriges Allmännytta och Sveriges Kommuner och Regioner, anser att förslagen innebär en omotiverad inskränkning av fastighetsägarens egendomsskydd. De föreslagna bestämmelserna innebär inte enligt regeringen en sådan inskränkning av egendomsskyddet som avses i 2 kap. 15 § regeringsformen. Däremot skulle bestämmelserna kunna sägas utgöra en inskränkning av egendomsskyddet enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Syftet med förslagen är dock att underlätta hemmaladdning av elfordon, vilket kan påskynda elektrifieringen av transportsektorn. Förslagen innebär en balanserad avvägning mellan detta allmänna intresse och skyddet för den enskildes egendom. Förslagen utgör vidare en proportionerlig inskränkning i egendomsskyddet. Reglerna är alltså förenliga med egendomsskyddet. Installationen ska avse laddning av elfordon till den boendes bilparkeringsplats Av direktivet framgår att installationen ska avse en privat laddningspunkt för eget bruk (artikel 14.8). Som framgår ovan i avsnitt 5.1 om gemensamhetsanläggningar torde innebörden av detta vara att laddningspunkten inte ska användas kollektivt, utan att rätten till laddningspunkten är knuten till den enskilde boende. Att rätten är knuten till den enskilde hänger också nära samman med att installationen ska ske till en parkeringsplats som den boende disponerar. Förslagen bör därmed utformas som att installationen ska avse laddning av elfordon till den boendes parkeringsplats. I promemorian görs bedömningen att direktivet endast tar sikte på parkeringsplatser som är avsedda för personbilar och att laddningen därför ska ske till en sådan bil. Regeringen instämmer i och för sig med promemorian att parkeringsplatsen ska vara avsedd för en bil, dvs. en bilparkeringsplats. I likhet med BioDriv Öst, RISE Research institute of Sweden AB och 2030-sekretariatet anser dock regeringen att reglerna inte utesluter att andra elfordon än personbilar kan ha möjlighet till laddning, t.ex. en lätt lastbil. Upplåtelser i andra hand ska inte omfattas av reglerna Om en hyresgäst eller bostadsrättshavare hyr ut sin bostadslägenhet eller parkeringsplats till någon annan blir hyresgästen eller bostadsrättshavaren hyresvärd i förhållande till andrahandshyresgästen. Direktivet bör dock tolkas som att andrahandsupplåtelser inte omfattas av direktivet eftersom hyresvärden i ett sådant hyresförhållande saknar möjlighet att bestämma över bostadsbyggnaden och fastigheten i övrigt. Andrahandshyresgäster bör därför undantas från rätten att begära installation av en laddningspunkt, vilket är något som Sveriges Allmännytta också förespråkar. En parkeringsplats på gemensamma ytor som tillhör en bostadsrättsförening En bostadsrättsupplåtelse får omfatta mark som ligger i anslutning till föreningens hus, om marken ska användas som komplement till nyttjandet av huset eller del av huset (1 kap. 4 § andra stycket bostadsrättslagen). I promemorian konstateras att en bostadsrättsupplåtelse därför inte kan omfatta en parkeringsplats en bit ifrån bostadsrättsföreningens hus. I promemorian föreslås att reglerna även ska omfatta en bostadsrättshavare som innehar en bostadslägenhet med bostadsrätt och som har rätt att nyttja gemensamma ytor för parkering, trots att ytorna inte är upplåtna med bostadsrätt, lägenhetsarrende eller lokalhyra. Som Bostadsrätterna och Fastighetsägarna framhåller skulle en sådan ordning medföra att en bostadsrättshavare genom installationen av en laddningspunkt knyter till sig en specifik parkeringsplats som tidigare har varit tillgänglig för vem som helst i bostadsrättsföreningen. Enligt regeringens bedömning kan, i likhet med vad remissinstanserna anför, direktivets krav inte anses omfatta parkeringsplatser som ska nyttjas gemensamt av flera bostadsrättshavare. Det har inte framkommit tillräckliga skäl för att gå utöver direktivet i detta avseende. Det bör därför inte införas en sådan bestämmelse. Ansvaret för att installera laddningspunkten Regeringens förslag Jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen ska installera laddningspunkten. Promemorians förslag Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att det är den boende som ska installera laddningspunkten. Remissinstanserna De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Boverket avstyrker förslaget om att en boende ska få installera en laddningspunkt i någon annans fastighet. Boverket betonar att förslaget skulle göra det svårt för fastighetsägaren att uppfylla de skyldigheter som finns i andra lagar, t.ex. plan- och bygglagens krav på att vårda och underhålla sin byggnad. Enligt Boverkets mening är det inte rimligt att en boende ska få göra installationer med omfattande kabeldragning i allmänna och gemensamma delar av en byggnad. Boverket anser att bestämmelserna i stället bör utformas som en rätt att få en laddningspunkt installerad för att på det sättet klargöra att det är fastighetsägaren som har huvudansvaret för att byggnaden uppfyller kraven enligt plan- och bygglagen. Flera andra remissinstanser, bl.a. Bostadsrätterna, Energiföretagen Sverige, Fastighetsägarna, HSB Riksförbund, Installatörsföretagen, Mobility Sweden, RISE Research institute of Sweden AB, Statens energimyndighet och Sveriges Allmännytta, anser att flera olika praktiska och tekniska problem kan uppstå med en lösning där en boende ansvarar för installationen. Bland annat pekar de på att förslaget kan försvåra för fastighetsägaren att tillhandahålla kollektiva lösningar för laddning och samordna elförbrukningen i fastigheten på ett effektivt sätt. Skälen för regeringens förslag Jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen ska installera laddningspunkten I promemorian föreslås att det är den boende som ska installera laddningspunkten. Det kan konstateras att direktivets ordalydelse talar för att det är den boende som ska ansvara för installationen men samtidigt anges det i promemorian att ordalydelsen i direktivet inte bör uppfattas så att den utesluter andra lösningar. Det övergripande syftet med att tillgängliggöra hemmaladdning av elfordon skulle också kunna uppnås om installationen utfördes av den som upplåtit parkeringsplatsen. Enligt regeringen skulle det föra med sig en rad fördelar att lägga över ansvaret för att installera laddningspunkten på jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen. Som bl.a. Boverket, Energiföretagen Sverige, HSB Riksförbund och RISE Research institute of Sweden AB framhåller kan utbyggnaden av effektiva helhetslösningar där elbilsladdning samordnas med annan elförbrukande utrustning i fastigheten försvåras om varje boende ska installera en egen laddningspunkt. Det är också centralt att reglerna utformas på ett sätt som underlättar effektiv energianvändning, vilket också framgår av direktivets skäl. Där betonas bl.a. att laddning av elfordon ska integreras med elsystemen i fastigheten och bidra till systemets effektivitet (skäl 49). Även det talar för att jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen bör ha ansvaret för installationen. Som bl.a. Sveriges Allmännytta framhåller skulle det underlätta för fastighetsägaren att kunna ta ett samlat grepp om fastighetens elinfrastruktur och kunna fatta beslut som är effektiva och resurssnåla. Det främjar också långsiktiga och hållbara lösningar. Om en boende skulle få installera och bli innehavare av en starkströmsanläggning som integreras i fastighetens elanläggning riskerar det dessutom att leda till en svår ansvarsfördelning om det t.ex. skulle uppstå sakskada på fastighetens elanläggning som visar sig bero på den boendes anläggning. Detta är något som påpekas bl.a. av Installatörsföretagen och Mobility Sweden. Som Boverket framhåller har fastighetsägaren också ett ansvar för att byggnaden uppfyller olika lagkrav. Därutöver har den boende inte samma förutsättningar som fastighetsägaren att installera en laddningspunkt. Enligt Energiföretagen Sverige och Mobility Sweden finns det en risk för att installationsprocessen därför blir långsam, dyr och svårhanterlig om ansvaret läggs på den enskilde. Regeringen instämmer med Boverket och anser att det är mer ändamålsenligt att ansvaret för att installera laddningspunkten läggs på jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen i stället för den boende. En sådan ordning innebär en rimlig balans mellan fastighetsägarens intresse av att råda över sin fastighet, samtidigt som den boendes möjligheter till hemmaladdning säkerställs. Det är dock viktigt att fastighetsägaren inte försvårar för den boende så att processen tar onödigt lång tid eller att lösningar väljs som blir onödigt dyra. En följd av att det är upplåtaren av parkeringsplatsen som ansvarar för installationen är att denne bör utföra de åtgärder som krävs för underhållet av laddningspunkten. I de fall det är möjligt kan dock hyresgästen eller bostadsrättshavaren ansvara för underhållet (se 15 § hyreslagen samt 7 kap. 4 och 12 §§ bostadsrättslagen). Såvitt gäller en parkeringsplats som är upplåten med lägenhetsarrende bör det vara upp till parterna att avtala om underhållsansvaret. I avsnitt 5.4 föreslås att det är den boende som ska stå för kostnaderna för underhållet. Det saknas behov av att särskilt reglera tekniska krav Syftet med direktivet är fler ska få möjlighet till hemmaladdning av elfordon. I likhet med Boverket anser regeringen därför att det inte är nödvändigt att i den civilrättsliga regleringen införa sådana detaljerade bestämmelser som föreslås i promemorian om att laddningspunkten ska förberedas för mätning och debitering av el. Det är inte heller nödvändigt att särskilt fastslå att laddningspunkten ska installeras enligt de regler som redan allmänt gäller för elinstallationer. Fastighetsägaren är redan under alla förhållanden skyldig att följa gällande lagstiftning på området, t.ex. lagstiftning om byggnadskrav och elinstallationer. Dessa krav bör därför inte regleras i detta sammanhang. I promemorian föreslås att installationen ska stödja smarta laddningsfunktioner, vilket bl.a. Drivkraft Sverige och Trafikanalys är positiva till. Smart laddning är enligt direktivet en laddningsfunktion där intensiteten på den elektricitet som överförs till batteriet justeras dynamiskt, baserat på information som tas emot genom elektronisk kommunikation (se artikel 2.37). Direktivet uppställer dock inte några krav på att en laddningspunkt som installeras med stöd av artikel 14.8 ska stödja smarta laddningsfunktioner. Som Boverket framhåller är det inte nödvändigt att ha med kravet på smart laddning i den nu aktuella lagstiftningen. Lagstiftningen bör dessutom så långt som möjligt vara teknikneutral. Direktivet uppställer vidare inga krav på att laddningspunkten ska utrustas med vissa uttag eller anslutningsdon. Inte heller detta bör därmed regleras i lagen. Eftersom det bör vara jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen som ska ansvara för installationen behöver det inte heller regleras att parterna ska ge varandra den digitala tillgång som krävs för att vissa system ska fungera. Bostadsrätterna, Fastighetsägarna och HSB Riksförbund ställer sig i huvudsak positiva till att detta inte regleras i lagen. Kostnaderna Regeringens förslag Den boende som begär att få en laddningspunkt installerad ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Promemorians förslag Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att det i lag ska specificeras att det är den boende som ska bekosta installationen av laddningspunkten samt tillse nödvändigt underhåll och stå för alla kostnader för driften av laddningspunkten. Det föreslås också att den boende inte ska behöva betala mer än en skälig fast avgift för de kostnader som hänför sig till administration i jordägarens, hyresvärdens eller bostadsrättsföreningens verksamhet. I promemorian föreslås också att kostnader för den elektricitet som den boende förbrukar och betalar till jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen inte ska anses som arrendeavgift, hyra eller årsavgift. Remissinstanserna De flesta remissinstanser, t.ex. Sveriges Allmännytta tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Bland annat Bostadsrätterna, Fastighetsägarna, HSB Riksförbund och Riksbyggen betonar att det ska vara den boende som ska stå för samtliga kostnader med anledning av installationen. Bostadsrätterna avstyrker förslaget om att den boende inte ska behöva betala mer än en skälig fast avgift för de kostnader som hänför sig till administration. Enligt Bostadsrätterna ska den boende ersätta samtliga administrativa kostnader, åtminstone i den mån upplåtaren av parkeringsplatsen kan visa de faktiska kostnaderna. Först om kostnaderna inte är möjliga att fastställa kan kostnaderna enligt Bostadsrätterna begränsas enligt en skälighetsbedömning. Fastighetsägarna, HSB Riksförbund och Riksbyggen föreslår att avgiften ska kunna ändras av upplåtaren av parkeringsplatsen i takt med att upplåtarens kostnader förändras. Energiföretagen Sverige påpekar att installationen höjer fastighetens marknadsvärde och därför inte bör vara en individuell avgift. Skälen för regeringens förslag Kostnadsansvar vid installation av laddningspunkt Det anges inte i direktivet hur kostnaderna för laddningspunkten ska fördelas mellan den boende och upplåtaren av parkeringsplatsen (artikel 14.8). I promemorian föreslås att det är den boende som ska bekosta installationen av laddningspunkten samt tillse nödvändigt underhåll och stå för alla kostnader för driften av laddningspunkten. Varken hyreslagen eller bostadsrättslagen uppställer något generellt hinder mot att en hyresvärd eller bostadsrättsförening tillgodoräknar sig en investering i laddinfrastruktur genom att höja hyran eller avgiften för upplåtelserna av bostadslägenheten och parkeringsplatsen. I de situationer där parterna bedömer att det är till ömsesidig fördel att installera laddinfrastruktur krävs alltså ingen särskild lagstiftning för att upplåtare av parkeringsplatser ska göra investeringar i hemmanära laddning. Som promemorian framhåller finns det samtidigt en risk för att en investering i laddinfrastruktur måste bäras av andra personer än den boende som begärt att få tillgång till utrustningen. Det är inte heller garanterat att efterfrågan på parkeringsplatser med laddinfrastruktur kommer att bestå efter att den berörde flyttat. Det är därför rimligt att kostnaderna för laddningspunkten inte bör belasta de övriga boende, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen. Regeringen anser därför att det bör klargöras i lagstiftningen att det är den boende som begär att få en laddningspunkt installerad som ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför, t.ex. kostnader för installation och förberedande arbete, el, underhåll av laddningspunkten och administration. Det innebär alltså, som flera remissinstanser betonar, att den boende ska stå för samtliga kostnader som uppkommer med anledning av installationen och att kostnaderna inte ska belasta övriga boende eller fastighetsägaren. Till skillnad från promemorian anser regeringen inte att det bör regleras särskilt att den enskilde inte ska behöva betala mer än en skälig fast avgift för kostnaderna för administration. Inte heller bör de olika kostnadsposterna anges särskilt i lagen. Ersättning för elektricitet som hyresgästen eller bostadsrättshavaren ska betala till hyresvärden eller bostadsrättsföreningen kan vara en del av ersättningen för nyttjandet av parkeringsplatsen, dvs. hyra eller årsavgift. Om en kostnad för elektrisk ström kan påföras en hyresgäst eller bostadsrättshavare efter individuell mätning, ska dock den del av hyran eller årsavgiften som hänför sig till den kostnaden, ta sin utgångspunkt i den uppmätta förbrukningen (19 § fjärde stycket hyreslagen och 7 kap. 14 § andra stycket bostadsrättslagen). Det förekommer också att hyresgästen eller bostadsrättshavaren har ett elabonnemang med elleverantören och betalar direkt till elleverantören. I det fallet föreligger ingen betalningsskyldighet för hyresgästen eller bostadsrättshavaren gentemot hyresvärden eller bostadsrättsföreningen. I promemorian föreslås att kostnader för den elektricitet som den boende förbrukar och betalar till jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen inte ska anses som arrendeavgift, hyra eller årsavgift. Vad gäller parkeringsplatser som är upplåtna med hyresrätt eller bostadsrätt motiveras det med att det kan finnas särskilda beräkningsgrunder för betalning av elektricitet och att det kan utgöra ett hinder för rätten att begära installation av en laddningspunkt. När det gäller parkeringsplatser som är upplåtna med lägenhetsarrende motiveras det främst utifrån att bestämmelserna bör hanteras på liknande sätt som för bestämmelserna om hyresrätt och bostadsrätt. Det har enligt regeringen inte framkommit att det finns något behov av att hålla isär ersättningen för elförbrukningen från ersättningen för nyttjandet av parkeringsplatsen. Om arrendatorn, hyresgästen eller bostadsrättshavaren betalar för elförbrukningen av laddningspunkten kommer ersättningen att utgöra arrendeavgift, hyra eller årsavgift. Några remissinstanser, bl.a. Fastighetsägarna och Riksbyggen, efterfrågar ett förtydligande kring hur de faktiska kostnaderna ska beräknas, t.ex. när det gäller effektavgift för el. Även Energimarknadsinspektionen påpekar att den boende ska debiteras på ett sätt som främjar kostnadseffektivitet och träffas av prissignaler på elmarknaden. Från den 1 januari 2027 ska alla elnätsföretag ha infört s.k. effektavgifter som innebär att elpriset kan skilja sig åt beroende på vilken tid på dygnet elen används. Syftet är att elnätet ska användas så effektivt som möjligt. Regeringen konstaterar att elkostnaderna för laddning, på samma sätt som övrig elanvändning, kan påverkas av flera olika faktorer, såsom val av elleverantör, fast eller rörlig avgift och när förbrukningen sker. Avsikten är som sagt att den boende ska stå för de elkostnader som uppkommer och att övriga boende inte ska drabbas ekonomiskt. Det är dock inte möjligt att i det här sammanhanget närmare precisera hur kostnaderna ska beräknas utan det är något som får hanteras i det enskilda fallet. Parterna bör givetvis eftersträva resurssnåla och effektiva lösningar så att elförbrukningen och andra kostnader hålls så låga som möjligt. Vad händer med laddningspunkten efter installationen? Flera remissinstanser, bl.a. Energiföretagen Sverige, Gröna Mobilister, Mobility Sweden, Riksbyggen, Svea hovrätt och 2030-sekretariatet, efterfrågar klargöranden om vad som händer med laddningspunkten efter installationen, t.ex. om en boende har rätt att ta med sig laddningspunkten vid en flytt. Enligt 2 kap. 4 § jordabalken ska föremål som nyttjanderättshavaren eller annan än fastighetsägaren tillfört fastigheten inte anses höra till fastigheten, om inte föremålet och fastigheten kommit i samme ägares hand. I rättspraxis har det konstaterats att det vid bedömningen av vem som ska anses ha tillfört ett föremål gäller att avgöra i vems intresse – fastighetsägarens eller någon annans – ett föremål har tillförts så att det i och för sig skulle kunna utgöra tillbehör (se rättsfallet NJA 2015 s. 961). Omständigheter som kan beaktas vid intresseprövningen är vem som fattat beslut om att ett föremål ska tillföras en fastighet, vem som burit kostnaderna för föremålet, vem som har nyttan av föremålet, vem som ansvarar för drift och underhåll samt vad som åsyftats i fråga om ägandet. Det ligger nära tillhands att laddningspunkten typiskt sett skulle vara att bedöma som ett fastighetstillbehör, men det är en bedömning som måste avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det är därför inte möjligt att göra några generella uttalanden om en laddningspunkt kommer tillhöra fastighetsägaren eller den boende. Så länge det inte påverkar andra boende finns det i regel inte heller något som hindrar parterna från att komma överens om hur utrustningen ska hanteras vid en flytt, vilket är något som bl.a. framhålls av Mobility Sweden. Prövningen av en begäran om att få en laddningspunkt installerad Regeringens förslag Jordägaren, hyresvärden respektive bostadsrättsföreningen ska få vägra att installera en laddningspunkt endast om det finns befogad anledning. Arrendatorn, hyresgästen eller bostadsrättshavaren ska få begära att hyres- eller arrendenämnden prövar frågan. Beslut av hyres- eller arrendenämnden ska få överklagas till hovrätten. När en bostadsrättsförening har upplåtit en bilparkeringsplats med bostadsrätt, lägenhetsarrende eller lokalhyra ska beslut om installation av laddningspunkt fattas av styrelsen. Promemorians förslag Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att begreppsparet allvarliga och berättigade skäl ska användas. Det föreslås vidare vissa krav på skriftlighet mellan parterna och att jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen ska svara på en boendes begäran om att få installera en laddningspunkt inom en viss tid. Remissinstanserna De flesta remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem, däribland Hyres- och arrendenämnden i Jönköping och Hyres- och arrendenämnden i Umeå. Flera remissinstanser, bl.a. BioDriv Öst, Boverket, Energiföretagen Sverige, HSB Riksförbund, Mobility Sweden, RISE Research institute of Sweden AB, Riksbyggen och Sveriges Allmännytta, anser att det finns behov av att förtydliga vad som kan utgöra allvarliga och berättigade skäl. Fastighetsägarna avstyrker förslaget om att bostadsrättsföreningens styrelse ska fatta beslut om en boendes begäran om att få installera en laddningspunkt. I den mån bostadsrättsföreningen önskar att beslut om installationen fattas av styrelsen har föreningen enligt Fastighetsägarna möjlighet att kunna bestämma om det i stadgarna. Energiföretagen Sverige anser att det bör framgå av lag när ett besked om installationen ska lämnas. Även 2030-sekretariatet lyfter fram att en begäran bör hanteras skyndsamt. Hyresgästföreningen anser att prövningen av begäran kan upplevas som krånglig och tidskrävande. Skälen för regeringens förslag Jordägarens, hyresvärdens eller bostadsrättsföreningens prövning Enligt direktivet får en begäran om att installera laddinfrastruktur nekas endast om det finns allvarliga och berättigade skäl till detta (artikel 14.8). I promemorian föreslås att direktivets begreppspar allvarliga och berättigade skäl ska användas i lagen. Det kan konstateras att det begreppsparet inte förekommer sedan tidigare i fastighetsrättslig lagstiftning. Ett annat alternativ är att använda begreppet befogad anledning, vars innebörd kan anses motsvara direktivets ”allvarliga och berättigade skäl”. Det begreppet förekommer sedan tidigare i jordabalken och bostadsrättslagen och passar bättre in med befintlig terminologi och systematik i lagstiftningen. Bestämmelserna bör därför utformas utifrån att jordägaren, hyresvärden respektive bostadsrättsföreningen får vägra att installera en laddningspunkt endast om det finns befogad anledning. Det är av betydelse med en nyanserad och flexibel tillämpning av bestämmelserna. För att uppnå en sådan tillämpning bör det inte i lagen anges när en begäran om installation av en laddningspunkt ska kunna vägras utan det är lämpligare att ge exempel i författningskommentaren. Som framhålls i promemorian bör en begäran t.ex. kunna vägras om det redan finns eller planeras för en kollektiv lösning för elfordon. En begäran bör också kunna vägras om installationen skulle medföra omotiverade kostnader för fastighetsägaren som den boende inte ska betala. Installationen bör också kunna vägras om den skulle ta en större del av fastigheten i anspråk eller påverka andra boende, se vidare i författningskommentaren. I promemorian föreslås vissa krav på skriftlighet mellan parterna och att jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen ska svara på en boendes begäran om att få installera en laddningspunkt inom en viss tid. Direktivet uppställer dock inga sådana krav och det har inte heller i övrigt framkommit att det finns behov av några sådana formkrav. Det bör därför inte införas några sådana bestämmelser. Vilket organ i bostadsrättsföreningen bör pröva frågan? En bostadsrättshavare får inte utan styrelsens tillstånd utföra vissa åtgärder i den egna lägenheten. Sådana åtgärder kan vara t.ex. ingrepp i en bärande konstruktion, installation av ledningar för avlopp, värme eller vatten eller någon annan väsentlig förändring av lägenheten (7 kap. 7 § första stycket bostadsrättslagen). Beslut om frågor som rör sådana förändringar i lägenheten kan alltså fattas av styrelsen. Beslut som däremot innebär väsentliga förändringar av föreningens hus eller mark ska fattas på en föreningsstämma, om inte något annat har bestämts i stadgarna (9 kap. 15 § första stycket bostadsrättslagen). I promemorian föreslås att det ska vara bostadsrättsföreningens styrelse som ska fatta beslutet om en boendes begäran om att få installera en laddningspunkt. Det är angeläget att beslut om installation av laddningspunkt kan fattas så fort som möjligt. Regeringen anser därför att en ordning som påminner om åtgärder enligt 7 kap. 7 § bostadsrättslagen bör gälla för en boendes begäran om att få en laddningspunkt installerad på en bilparkeringsplats som upplåtits med bostadsrätt, lägenhetsarrende eller lokalhyra. Även om de två sistnämnda upplåtelsetyperna inte regleras i bostadsrättslagen är det naturligt att reglera styrelsens behörighet även i den frågan. När bostadsrättsföreningen har upplåtit bilparkeringsplatsen med bostadsrätt, lägenhetsarrende eller lokalhyra bör beslutet om installation av laddningspunkt fattas av styrelsen. Hyres- eller arrendenämndens prövning Om jordägaren, hyresvärden eller bostadsrättsföreningen vägrar att installera laddningspunkten, bör arrendatorn, hyresgästen eller bostadsrättshavaren få begära prövning av frågan. Regeringen anser i likhet med promemorian att hyres- eller arrendenämnden är mest lämpad för att hantera dessa frågor. Hyresnämndens beslut i sådana ärenden bör få överklagas till Svea hovrätt och arrendenämndens beslut bör få överklagas till den hovrätt inom vars domkrets arrendenämnden finns. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag Lagändringarna ska träda i kraft den 29 maj 2026. Regeringens bedömning Det bör inte införas några övergångsbestämmelser. Promemorians förslag Promemorians förslag överensstämmer med regeringens när det gäller ikraftträdandet men inte när det gäller övergångsbestämmelser. I promemorian föreslås en övergångsbestämmelse om att de nya bestämmelserna även ska gälla för bostadslägenheter och parkeringsplatser som upplåtits före ikraftträdandet. Det föreslås också att de nya bestämmelserna endast ska gälla när en begäran om installation av laddningspunkt skickats efter ikraftträdandet. Remissinstanserna Remissinstanserna har inga synpunkter. Skälen för regeringens förslag och bedömning Medlemsstaterna ska enligt direktivet sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa bl.a. artikel 14 senast den 29 maj 2026 (artikel 35.1). Lagändringarna bör därför träda i kraft det datumet. Förslagen innebär att en arrendator, hyresgäst eller bostadsrättshavare får en rätt att under vissa förutsättningar få en laddningspunkt installerad. Lagändringarna kan enbart tillämpas på en begäran som gjorts efter det att ändringarna trätt i kraft. Att lagen berör befintliga avtal för bostadslägenheter och parkeringsplatser som har ingåtts före lagens ikraftträdande kräver inte i sig någon övergångsbestämmelse. Det bör därför inte införas några övergångsbestämmelser. Konsekvenser Regeringens bedömning Förslagen bedöms leda till förbättrade möjligheter för hyresgäster och bostadsrättshavare att få en laddningspunkt installerad till sin bilparkeringsplats. Risken för att hyresvärdar eller bostadsrättsföreningar drabbas ekonomiskt av förslagen bedöms vara liten. Effekten för berörda företag bedöms som marginell. Förslagen bedöms leda till ett fåtal fler ärenden hos hyres- och arrendenämnderna, hovrätterna och Skatteverket. Kostnaderna för detta kan hanteras inom befintliga ramar. I övrigt leder förslagen inte till några konsekvenser för det allmänna. Förslagen bedöms ha positiva konsekvenser för miljön. Promemorians bedömning Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna De flesta remissinstanser har inga synpunkter. Regelrådet anser att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven på konsekvensutredning vid regelgivning eftersom det inte framgår av promemorians underlag hur förslagen påverkar berörda företag samt att det saknas uppskattningar av förslagens effekter för företagens kostnader och intäkter. Sveriges Allmännytta menar att förslagen kan leda till betydligt fler ärenden än vad som anges i promemorian. Skälen för regeringens bedömning Konsekvenser för enskilda Möjligheten till hemmaladdning är ofta avgörande för att enskilda ska skaffa elfordon. Förslagen kan i detta avseende leda till förbättrade möjligheter för hyresgäster och bostadsrättshavare att få en laddningspunkt installerad till sin bilparkeringsplats. I Sverige är hyresrätter i flerbostadshus den vanligaste boendeformen, sett till antalet hushåll. Av Sveriges knappt 5 miljoner hushåll bor ungefär 50 procent i en lägenhet i ett flerbostadshus med hyresrätt och drygt 20 procent i flerbostadshus med bostadsrätt. I Sverige finns det cirka 30 000 aktiva bostadsrättsföreningar. Det finns dock ingen statistik över hur många av dessa hyresrätter och bostadsrätter som har parkeringsplatser. Genomslaget för förslagen kan under den närmaste framtiden komma att begränsas av att hyresgäster och bostadsrättshavare avhåller sig från att investera i laddinfrastruktur då investeringen kan upplevas som dyr och osäker, vilket är något som framhålls av bl.a. Hyresgästföreningen. För bostadsrättshavare kan den ekonomiska faktorn vara något mindre än den är för hyresgäster eftersom bostadsrättshavare omfattas, till skillnad från hyresgäster, av skattereduktionen för installation av laddningspunkter. Förslagen kan dock på längre sikt få större genomslag, om t.ex. priserna för elfordon, laddinfrastruktur och elektricitet minskar så att investeringar i laddinfrastruktur lönar sig i större utsträckning. Förslagen påverkar fastighetsägare av olika slag, t.ex. privata och kommunala bostadsbolag och bostadsrättsföreningar. Förslagen kan leda till ökad administration och arbete för fastighetsägare när det gäller att hantera den boendes begäran, installationer, underhåll etc. Det är dock den som begär att få en laddningspunkt installerad som ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Risken för att hyresvärdar eller bostadsrättsföreningar drabbas ekonomiskt av förslagen bedöms därför vara liten. Förslagen kan på sikt påverka kostnaderna och intäkterna för elbolag och elnätsföretag genom en ökad användning av elnätet samt aktörer som arbetar med laddinfrastruktur och elfordon. Det är dock svårt att bedöma hur många hyresgäster och bostadsrättshavare som kommer att begära att få en laddningspunkt installerad med stöd av förslagen. Effekten för berörda företag bedöms inledningsvis som marginell eftersom genomslaget för förslagen under den närmaste framtiden kan komma att begränsas av att hyresgäster och bostadsrättshavare avhåller sig från att investera i laddinfrastruktur. Konsekvenser för det allmänna I de fall upplåtaren av parkeringsplatsen vägrar att installera en laddningspunkt föreslås den boende kunna begära att hyres- eller arrendenämnden prövar frågan. Förslagen kan därför antas leda till fler ärenden i nämnderna och visst merarbete, särskilt i början eftersom det handlar om en ny ärendetyp. Ärendena kommer också kunna överklagas till hovrätterna, men det bedöms röra sig om ett litet antal ärenden. Även Skatteverket kan behöva pröva några fler ansökningar om skattereduktion för installation av laddningspunkt. Sammantaget bedöms antalet ärenden vara så få till antalet att kostnaderna för hyres- och arrendenämnderna, hovrätterna och Skatteverket kan hanteras inom befintliga ramar. I övrigt bedöms förslagen inte få några konsekvenser för det allmänna. Konsekvenser för miljön Förslagen kan antas bidra till att påskynda elektrifieringen av transportsektorn och omställningen från fossila bränslen till fossilfria alternativ. Om flera personer kan ladda elfordon hemma kan det bli attraktivare att köpa eller leasa elfordon. Att kvantifiera förslagens konkreta påverkan på miljön är dock i nuläget inte möjligt, men bedömningen är att förslagen kommer få positiva effekter för miljön. Övriga konsekvenser Förslagen bedöms inte ha någon direkt påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män och har inte några andra konsekvenser som bör redovisas. Förslagen är förenliga med EU-rätten. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i jordabalken 8 kap. Arrende i allmänhet Installation av laddningspunkt 20 a §    Om en upplåtelse avser en bilparkeringsplats som ligger i närheten av det hus där arrendatorn innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt, får arrendatorn begära att jordägaren installerar en laddningspunkt för laddning av elfordon till den parkeringsplatsen, om jordägaren har upplåtit både bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Arrendatorn ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Jordägaren får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning. Om jordägaren vägrar att installera laddningspunkten får arrendatorn begära att arrendenämnden prövar frågan. Den som har en bostadslägenhet eller parkeringsplats upplåten till sig i andra hand har inte rätt att begära installation av en laddningspunkt. Paragrafen, som är ny, reglerar förutsättningarna för en arrendator att få en laddningspunkt för elfordon installerad till sin bilparkeringsplats. Genom paragrafen genomförs artikel 14.8 första stycket andra och tredje meningarna i direktivet om byggnaders energiprestanda. Övervägandena finns i avsnitt 5. Av första stycket första meningen framgår att bestämmelsen gäller när arrendet avser en bilparkeringsplats. En sådan upplåtelse är ett s.k. lägenhetsarrende. Det ska alltså röra sig om upplåtelse av jord enligt 1 §, vilket innebär att bilparkeringsplatsen ska vara belägen utomhus. Arrendatorn ska även inneha en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt. Bostadslägenheten och parkeringsplatsen är i detta fall upplåtna genom separata avtal. För att paragrafen ska aktualiseras krävs det att det är samma upplåtare av bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Jordägaren ska på arrendatorns begäran installera en laddningspunkt för laddning av elfordon till arrendatorns bilparkeringsplats. Vad som avses med laddningspunkt anges i artikel 2.33 i direktivet. Det ska vara fråga om en särskilt utpekad bilparkeringsplats som är avsedd för arrendatorn. Bilparkeringsplatsen ska ligga i närheten av det hus där arrendatorn innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt. Det betyder att parkeringsplatsen ska ligga bredvid det hus där arrendatorn innehar en bostadslägenhet eller annars i dess närområde. Det ska alltså finnas ett geografiskt samband mellan parkeringsplatsen och bostadslägenheten. Parkeringsplatsen och bostadslägenheten behöver däremot inte ligga på samma fastighet. Det kan dock i regel antas att de kommer göra det eftersom det krävs att upplåtaren av bostadslägenheten och parkeringsplatsen är densamma. Den närmare bedömningen av närhetskravet får göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet. Av första stycket andra meningen framgår att det är den arrendator som begär att få en laddningspunkt installerad som ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Med det avses att arrendatorn ska betala t.ex. kostnader för installation och förberedande arbete, el, underhåll av laddningspunkten och administration. Av andra stycket första meningen framgår att jordägaren får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning. Det kan t.ex. vara fallet om det redan finns laddningspunkter på andra bilparkeringsplatser som används kollektivt och jordägaren kan erbjuda arrendatorn en sådan parkeringsplats eller om jordägaren har planer på att installera laddningspunkter inom en rimlig tidsram. Skulle installationen av laddningspunkten medföra omotiverade kostnader för jordägaren som arrendatorn inte ska betala enligt första stycket kan även det utgöra befogad anledning att vägra. Detta kan vara fallet när installationen kräver uppgraderingar av fastighetens elinfrastruktur. Ett annat exempel på när jordägaren kan vägra är om installationen skulle ta en större del av fastigheten i anspråk, t.ex. om en kabel behöver installeras på platser som jordägaren har intresse av att använda på andra sätt. Jordägaren kan också ha befogad anledning att vägra om installationen skulle påverka andra boende, t.ex. att det leder till ökade kostnader eller att kablar behöver installeras och dras utanför arrendestället på ett sätt som är negativt för andra boende. Ett annat exempel på när en installation kan vägras är om installationen skulle strida mot annan lagstiftning eller avtal som jordägaren har med någon annan än arrendatorn. Därutöver kan det finnas befogad anledning att vägra en installation om förhållandena är sådana som avses i 12 kap. 45 § första stycket, t.ex. när det är fråga om kortvariga upplåtelseformer. Av andra stycket andra meningen framgår att om jordägaren vägrar att installera laddningspunkten får arrendatorn begära att arrendenämnden prövar frågan. Tvister om kostnader prövas dock av allmän domstol. Det kan förekomma att arrendatorn upplåter bostadslägenheten eller parkeringsplatsen till någon annan. Av tredje stycket framgår att andrahandshyresgäster till en bostadslägenhet eller parkeringsplats inte har rätt att begära installation av en laddningspunkt. Förfarandet i vissa arrendetvister 31 §    Beslut av arrendenämnden enligt 20 a § eller 9–11 kap. får överklagas till den hovrätt inom vars domkrets arrendenämnden finns. Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av arrendenämndens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Genom tillägget görs det möjligt att överklaga arrendenämndens beslut i fråga om installation av laddningspunkt enligt 20 a §. 12 kap. Hyra Installation av laddningspunkt 27 a §    Om det i ett hyresavtal för en bostadslägenhet ingår en rätt att nyttja en bilparkeringsplats som ligger i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det huset, får hyresgästen begära att hyresvärden installerar en laddningspunkt för laddning av elfordon till den parkeringsplatsen. Hyresgästen ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Detsamma gäller om en upplåtelse avser en lokal med hyresrätt för en bilparkeringsplats som ligger i det hus där hyresgästen innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt eller i närheten av det huset och hyresvärden har upplåtit både bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Hyresvärden får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning. Om hyresvärden vägrar att installera laddningspunkten får hyresgästen begära att hyresnämnden prövar frågan. Den som har en bostadslägenhet eller parkeringsplats upplåten till sig i andra hand har inte rätt att begära installation av en laddningspunkt. Paragrafen, som är ny, reglerar förutsättningarna för en hyresgäst att få en laddningspunkt för elfordon installerad till sin bilparkeringsplats. Genom paragrafen genomförs artikel 14.8 första stycket andra och tredje meningarna i direktivet om byggnaders energiprestanda. Övervägandena finns i avsnitt 5. Av första stycket framgår att bestämmelsen gäller i fråga om ett hyresavtal för en bostadslägenhet där det även ingår en rätt att nyttja en bilparkeringsplats. Hyresvärden till bostadslägenheten och parkeringsplatsen är i detta fall densamma, vilket följer av att parkeringsplatsen ingår i upplåtelsen av bostadslägenheten. Parkeringsplatsen och bostadslägenheten är alltså inte upplåtna genom separata avtal. Av andra stycket framgår att bestämmelsen i första stycket även gäller när en hyresgäst nyttjar en bilparkeringsplats som är upplåten med lokalhyra samtidigt som hyresgästen innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt. Bostadslägenheten och parkeringsplatsen är i detta fall upplåtna genom separata avtal. Det krävs också att det är samma upplåtare av bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Enligt första och andra styckena ska bilparkeringsplatsen ligga i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det huset. Parkeringsplatsen kan enligt första stycket ligga inomhus i ett garage eller utomhus. Enligt andra stycket ska parkeringsplatsen avse en lokal och är därmed belägen inomhus. Av tredje stycket framgår att hyresvärden får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning. Om hyresvärden vägrar att installera laddningspunkten får hyresgästen begära att hyresnämnden prövar frågan. Förutsättningarna i paragrafen är utformade på motsvarande sätt som för 8 kap. 20 a §, se kommentaren till den paragrafen. Förfarandet i hyrestvister 70 §    Beslut av hyresnämnden i följande frågor får överklagas inom tre veckor från den dag beslutet meddelades: 1. åtgärdsföreläggande enligt 11 § första stycket 5 eller 16 § andra stycket, 2. upprustningsföreläggande eller förbättrings- och ändringsåtgärder enligt 18 a–18 f eller 18 h §, 3. ändrad användning av lokal enligt 23 § andra stycket, 4. ersättning enligt 24 a §, 5. installation av laddningspunkt enligt 27 a §, 6. överlåtelse av hyresrätt enligt 34, 36 eller 37 §, 7. godkännande av överenskommelse som avses i 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 §, 8. förelägganden enligt 46 b §, 9. förlängning av hyresavtal enligt 49 §, 10. uppskov med avflyttning enligt 52 §, 11. ändring av hyresvillkor enligt 54 §, 12. återbetalning och fastställande av hyra enligt 55 f §, 13. utdömande av vite enligt 62 §, och 14. föreläggande att lämna ut uppgifter om hyror enligt 64 §. Beslut av hyresnämnden i följande frågor får inte överklagas: 1. lägenhetsbyte enligt 35 §, 2. upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 40 §, och 3. uppskov med avflyttning enligt 59 §. Hyresnämnden får tillåta att ett beslut som avses i andra stycket 1 eller 2 överklagas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av hovrätten. Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av hyresnämndens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. I första stycket införs en ny punkt 5 som gör det möjligt att överklaga hyresnämndens beslut i fråga om installation av laddningspunkt enligt 27 a §. Övriga ändringar är endast redaktionella. Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) 7 kap. Bostadsrättshavarens rättigheter och skyldigheter Installation av laddningspunkt 9 a §    Om det i en upplåtelse av en bostadslägenhet med bostadsrätt ingår en rätt att nyttja en bilparkeringsplats som ligger i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det huset, får bostadsrättshavaren begära att bostadsrättsföreningen installerar en laddningspunkt för laddning av elfordon till den parkeringsplatsen. Bostadsrättshavaren ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Detsamma gäller om en upplåtelse avser en lokal med bostadsrätt för en bilparkeringsplats som ligger i det hus där bostadsrättshavaren innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt eller i närheten av det huset och bostadsrättsföreningen har upplåtit både bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Bostadsrättsföreningen får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning. Om bostadsrättsföreningen vägrar att installera laddningspunkten får bostadsrättshavaren begära att hyresnämnden prövar frågan. Den som har en bostadslägenhet eller parkeringsplats upplåten till sig i andra hand har inte rätt att begära installation av en laddningspunkt. Paragrafen, som är ny, reglerar förutsättningarna för en bostadsrättshavare att få en laddningspunkt för elfordon installerad till sin bilparkeringsplats. Genom paragrafen genomförs artikel 14.8 första stycket andra och tredje meningarna i direktivet om byggnaders energiprestanda. Övervägandena finns i avsnitt 5. Av första stycket framgår att bestämmelsen gäller i fråga om en upplåtelse av en bostadslägenhet med bostadsrätt där det även ingår en rätt att nyttja en bilparkeringsplats. Enligt andra stycket gäller bestämmelsen i första stycket också när en bostadsrättshavare nyttjar en bilparkeringsplats, som avser en lokal som är upplåten med bostadsrätt, samtidigt som bostadsrättshavaren innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt. I detta fall är bostadslägenheten och parkeringsplatsen upplåtna genom separata avtal. Ett beslut om installation av laddningspunkt ska fattas av bostadsrättsföreningens styrelse, se 9 kap. 15 § tredje stycket. Förutsättningarna i paragrafen är utformade på motsvarande sätt som för 8 kap. 20 a § och 12 kap. 27 a § jordabalken, se kommentarerna till de paragraferna. 9 kap. Bestämmelser om föreningen m.m. Särskilda villkor för vissa beslut 15 §    Beslut som innebär väsentliga förändringar av föreningens hus eller mark ska fattas på en föreningsstämma, om inte något annat har bestämts i stadgarna eller följer av andra eller tredje stycket. I fråga om sådana åtgärder som innebär en förändring av en bostadsrättshavares lägenhet gäller bestämmelserna i 7 kap. 7 § och bestämmelserna i 16 § första stycket 2 detta kapitel. Beslut enligt 7 kap. 9 a § samt 8 kap. 20 a § och 12 kap. 27 a § andra stycket jordabalken i fråga om installation av laddningspunkt ska fattas av styrelsen. Paragrafen innehåller bestämmelser om vilket organ som ska fatta beslut i en bostadsrättsförening. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Av tredje stycket, som är nytt, framgår att beslut om installation av laddningspunkt på en bilparkeringsplats som bostadsrättsföreningen har upplåtit ska fattas av styrelsen. Bostadsrättsföreningen kan ha upplåtit parkeringsplatsen med bostadsrätt, lägenhetsarrende eller lokalhyra. Övriga ändringar är endast språkliga och redaktionella. 11 kap. Förfarandet i bostadsrättstvister m.m. 3 §    Beslut av hyresnämnden i följande frågor får överklagas till Svea hovrätt: 1. inträde i föreningen enligt 2 kap. 10 §, 2. skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 §, 3. fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, 4. tillstånd till en åtgärd i en lägenhet enligt 7 kap. 7 §, 5. installation av laddningspunkt enligt 7 kap. 9 a §, 6. godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2, och 7. utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §. Ett överklagande ska ges in till hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Beslut av hyresnämnden i fråga om upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § får inte överklagas. Hyresnämnden får dock tillåta att ett sådant beslut överklagas till Svea hovrätt om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av hovrätten. Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av hyresnämndens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. I första stycket införs en ny punkt 5 som gör det möjligt att överklaga hyresnämndens beslut i fråga om installation av laddningspunkt enligt 7 kap. 9 a §. Övriga ändringar är endast redaktionella. Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder Arrendenämnds uppgifter och sammansättning m.m. 1 §    En arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att 1. medla i arrendetvist, 2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 8 kap. 20 a §, 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21, 21 a, 31 eller 31 b §, 10 kap. 6 b § eller 11 kap. 6 b § samma balk ankommer på en arrendenämnd, 3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2–4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jordabalken eller 3–6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, 4. vara skiljenämnd i arrendetvist, 5. pröva frågor enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Ett ärende ska tas upp av den arrendenämnd inom vars område fastigheten ligger. Paragrafen innehåller bestämmelser om arrendenämndens uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Arrendenämnden får med tillägget i första stycket 2 även till uppgift att pröva tvister i fråga om installation av laddningspunkt enligt 8 kap. 20 a § jordabalken. Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m.m. 4 §    Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att 1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist, 2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 11 § första stycket 5 och 16 § andra stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 § andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, installation av laddningspunkt enligt 12 kap. 27 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34–37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, föreläggande om nytt hyresavtal enligt 12 kap. 46 b §, förlängning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, villkor enligt 12 kap. 54 §, återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap. 55 f §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken, 2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22, 23 och 24 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag, 2 b. pröva tvist om hyresvillkor enligt 3 kap. 14 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt eller tvist om upplåtelse med kooperativ hyresrätt enligt 4 kap. 6 § samma lag, 2 c. pröva tvist om hyresvillkor enligt 4 § lagen (2012:978) om uthyrning av egen bostad, 3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för upplåtelse av bostadsrätt enligt samma paragraf, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, åtgärd i lägenhet enligt 7 kap. 7 §, installation av laddningspunkt enligt 7 kap. 9 a §, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §, allt bostadsrättslagen (1991:614), 4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2 bostadsrättslagen, 5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist, 5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen, 6. pröva frågor enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792), tvist om upprustningsföreläggande enligt 12 kap. 18 a–18 c §§ jordabalken eller förbättrings- och ändringsåtgärder enligt 12 kap. 18 d–18 f och 18 h §§ samma balk, 7. pröva frågor enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt, 8. pröva frågor om att utse en särskild skiljeman enligt 23 a § hyresförhandlingslagen eller entlediga en skiljeman enligt 23 b § samma lag samt att medla i ett ärende om att utse en skiljeman. Ett ärende tas upp av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är belägen. Paragrafen innehåller bestämmelser om hyresnämndens uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 5.5. Hyresnämnden får med tilläggen i första stycket 2 och 3 även till uppgift att pröva tvister i fråga om installation av laddningspunkt enligt 12 kap. 27 a § jordabalken och 7 kap. 9 a § bostadsrättslagen. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 av den 24 april 2024 om byggnaders energiprestanda Sammanfattning av promemorian Rätt att installera laddpunkt hemma (Ds 2025:13) Den här promemorian har föranletts av ett uppdragsdirektiv från regeringen att ta ställning till hur det reviderade direktivet 2024/1275/EU om byggnaders energiprestanda (EPBD) ska genomföras i Sverige, i de delar som gäller möjligheterna för den som nyttjar en parkeringsplats i anslutning till sin bostad att få tillstånd att installera en laddningspunkt från den som upplåter parkeringsplatsen. De relevanta bestämmelserna återfinns i artikel 14.8 andra och tredje meningen i EPBD. Bestämmelserna går i korthet ut på att den som saknar möjlighet att själv besluta om installation av en laddningspunkt (i sammanhanget benämnt rådighet) ska kunna begära att få utgöra åtgärden. Den som har möjlighet att själv besluta om åtgärden får bara neka om han eller hon har allvarliga och berättigade skäl till det. Utredningen har med detta som grund föreslagit lagändringar som rör hyresgäster, bostadsrättshavare och fastighetsägare som har parkeringsplats ordnat gemensamt med andra fastighetsägare genom gemensamhetsanläggning, samt hyresvärdar, bostadsrättsföreningar och samfällighetsföreningar som förvaltar sådana gemensamhetsanläggningar. Lagförslaget rör i huvudsak 12 kap. jordabalken (den så kallade hyreslagen), bostadsrättslagen, anläggningslagen och lagen om förvaltning av samfälligheter. Eftersom hyresgäster och bostadsrättshavare kan ha parkeringsplats upplåten som lägenhetsarrende har lagändringar också föreslagits i 8 kap. JB. Lagändringarna innebär att berörda hyresgäster, bostadsrättshavare och fastighetsägare får rätt att installera en laddningspunkt för eget bruk. De berättigade parterna ska stå kostnaderna för installation, drift och underhåll av sina laddningspunkter. Lagändringarna innebär att en ny typ av sakrätt införs som saknar motsvarighet i det befintliga fastighetsrättsliga systemet. Det innebär att nyttjanderättshavare får rätt att nyttja delar av fastigheten som inte ingår i deras upplåtelse, om det behövs för att en laddningspunkt ska kunna anslutas till elnätet. På en principiell nivå innebär alltså lagändringen en förändring. Den föreslagna lagstiftningens genomslag i praktiken kan dock komma att begränsas på grund av att investeringen i laddinfrastruktur upplevs som osäker för den som inte äger parkeringsplatsen. Anledningen till det är bland annat att vissa nyttjanderättshavare saknar besittningsskydd till sin parkeringsplats. Det ligger inte inom utredningens uppdrag att föreslå några ändringar i sådana frågor. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i jordabalken Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken dels att 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 8 kap. 20 a § och 12 kap. 24 b–c §§, och närmast före 8 kap. 20 a § en ny rubrik, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. Installation av laddningspunkt 20 a § Om upplåtelsen avser en bilparkeringsplats i närhet till ett hus i vilket arrendatorn innehar en bostadslägenhet har arrendatorn rätt att på egen bekostnad installera en laddningspunkt för eget bruk, som möjliggör laddning av ett elfordon på arrendestället, om 1. bostadslägenheten innehas med hyresrätt enligt 12 kap., och förhållandena inte är sådana som avses i 12 kap. 45 § första stycket, eller bostadsrätt enligt bostadsrättslagen (1991:614), 2. jordägaren har upplåtit både bostadslägenheten och bilparkeringsplatsen, 3. upplåtaren äger eller innehar tomträtt i den fastighet som arrendestället är belägen på eller innehar nyttjanderätt till den fastigheten och äger det hus som bostadslägenheten ligger i, 4. arrendatorn åtar sig att tillse nödvändigt underhåll och stå alla kostnader för drift av laddningspunkten, 5. laddningspunkten förbereds för elmätning och debitering av elkostnad och utrustas med minst de uttag eller anslutningsdon som anges i punkt 1.1–1.2 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 av den 13 september 2023 om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel och om upphävande av direktiv 2014/94/EU, 6. laddningspunkten installeras på ett fackmässigt sätt av ett sådant elinstallationsföretag eller en sådan elinstallatör som avses i elsäkerhetslagen (2016:732), 7. laddningspunkten stödjer smarta laddningsfunktioner i den mening som avses i artikel 2.65 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 och 8. jordägaren inte har allvarliga och berättigade skäl att motsätta sig att arrendatorn installerar en laddningspunkt. Vad gäller de kostnader enligt första stycket 4 som hänför sig till administration i jordägarens verksamhet behöver arrendatorn inte åta sig att stå mer än en skälig fast avgift. En arrendator som vill installera en laddningspunkt ska skicka skriftlig begäran till jordägaren. Om jordägaren godtar arrendatorns begäran eller om parterna kommer överens om villkoren för installation av laddningspunkten, ska jordägaren ge skriftligt samtycke till åtgärden. Av samtycket ska det framgå vilket utrymme som installationen får ta i anspråk samt den avgift enligt andra stycket som arrendatorn ska betala. Om jordägaren har nekat en begäran, om parterna inte har kommit överens om villkoren för installationen eller om jordägaren inte har besvarat begäran inom tre månader från det att den lämnades, kan arrendatorn begära att arrendenämnden ger tillstånd till åtgärden. Arrendenämnden får förena ett sådant tillstånd med villkor. I arrendenämndens beslut ska det även anges den avgift enligt andra stycket som arrendatorn ska betala. Om arrendatorn har fått samtycke eller tillstånd att installera en laddningspunkt gäller följande. Jordägaren är skyldig att ge arrendatorn tillträde till utrymme utanför arrendestället, om det krävs för att installationen ska kunna utföras. Jordägaren ska även upplåta sådant utrymme för brukande av laddningspunkten. Parterna ska ge varandra den digitala tillgång som krävs för att de smarta laddningsfunktionerna i laddningspunkten och eventuella andra laddningspunkter och elektriska apparater, ska kunna användas. Arrendatorns rätt till det upplåtna utrymmet, villkoren enligt första stycket 4 samt de ytterligare villkor som kan ha ställts för installationen, ska anses ingå i arrendeavtalet. Om arrendatorn utger ersättning till jordägaren för den elektricitet som förbrukas genom laddningspunkten ska det dock inte anses som arrendeavgift. Skuld avseende sådan betalning förfaller trettio dagar efter det att jordägaren har avsänt ett skriftligt betalningskrav till arrendatorn. Kravet får inte avse kostnad som jordägaren ännu inte har blivit debiterad. Om arrendatorn inte fullgör sina åtaganden avseende laddningspunkten ska han eller hon på uppmaning från jordägaren återställa utrymmet för denna. Om arrendatorn inte efter uppmaning återställer utrymmet eller fullgör vad han eller hon eftersatt så snart som möjligt, får jordägaren vidta någon av de åtgärderna på arrendatorns bekostnad. Om utrymmet har återställts av jordägaren eller arrendatorn enligt detta stycke, upphör bestämmelserna i femte stycket att gälla. Arrendatorn har då inte heller rätt att på nytt installera laddningspunkten. 31 §1 Beslut av arrendenämnden enligt 9–11 kap. får överklagas till den hovrätt inom vars domkrets arrendenämnden finns. Beslut av arrendenämnden enligt 8 kap. 20 a § eller 9–11 kap. får överklagas till den hovrätt inom vars domkrets arrendenämnden finns. 12 kap. 24 b § Om det i hyresavtalet för en bostadslägenhet ingår en rätt att nyttja en bilparkeringsplats i närhet till det hus som lägenheten ligger i, har hyresgästen rätt att på egen bekostnad installera en laddningspunkt för eget bruk, som möjliggör laddning av ett elfordon på den bilparkeringsplatsen, om 1. förhållandena inte är sådana som avses i 45 § första stycket, 2. hyresvärden äger eller innehar tomträtt i den fastighet som bilparkeringsplatsen är belägen på, eller innehar nyttjanderätt till den fastigheten och äger det hus som bostadslägenheten ligger i, 3. hyresgästen åtar sig att tillse nödvändigt underhåll och stå alla kostnader för drift av laddningspunkten, 4. laddningspunkten förbereds för elmätning och debitering av elkostnad och utrustas med minst de uttag eller anslutningsdon som anges i punkt 1.1–1.2 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets Förordning (EU) 2023/1804 av den 13 september 2023 om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel och om upphävande av direktiv 2014/94/EU, 5. laddningspunkten installeras på ett fackmässigt sätt av ett sådant elinstallationsföretag eller en sådan elinstallatör som avses i elsäkerhetslagen (2016:732), 6. laddningspunkten stödjer smarta laddningsfunktioner i den mening som avses i artikel 2.65 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 och 7. hyresvärden inte har allvarliga och berättigade skäl att motsätta sig att hyresgästen installerar en laddningspunkt. Vad gäller de kostnader enligt första stycket 3 som hänför sig till administration i hyresvärdens verksamhet behöver hyresgästen inte åta sig att stå mer än en skälig fast avgift. En hyresgäst som vill installera en laddningspunkt ska skicka skriftlig begäran till hyresvärden. Om hyresvärden godtar hyresgästens begäran eller om parterna kommer överens om villkoren för installation av laddningspunkt, ska hyresvärden ge skriftligt samtycke till åtgärden. Av samtycket ska det framgå vilket utrymme som installationen får ta i anspråk samt den avgift enligt andra stycket som hyresgästen ska betala. Om hyresvärden har nekat en begäran, om parterna inte har kommit överens om villkoren för installationen eller om hyresvärden inte har besvarat begäran inom tre månader från det att den lämnades, får hyresgästen begära att hyresnämnden ger tillstånd till åtgärden. Hyresnämnden får förena ett sådant tillstånd med villkor. I hyresnämndens beslut ska det även anges den avgift enligt andra stycket som hyresgästen ska betala. Om hyresgästen har fått samtycke eller tillstånd att installera en laddningspunkt gäller följande. Hyresvärden är skyldig att ge hyresgästen tillträde till utrymme utanför parkeringsplatsen, om det krävs för att installationen ska kunna utföras. Hyresvärden ska även upplåta sådant utrymme för brukande av laddningspunkten. Parterna ska ge varandra den digitala tillgång som krävs för att de smarta laddningsfunktionerna i laddningspunkten och eventuella andra laddningspunkter och elektriska apparater, ska kunna användas. Hyresgästens rätt till det upplåtna utrymmet, villkoren enligt första stycket 3 samt de ytterligare villkor som kan ha ställts för installationen, ska anses ingå i hyresavtalet. Om hyresgästen utger ersättning till hyresvärden för den elektricitet som förbrukas genom laddningspunkten ska det dock inte anses som hyra. Skuld avseende sådan betalning förfaller trettio dagar efter det att hyresvärden har avsänt ett skriftligt betalningskrav till hyresgästen. Kravet får inte avse kostnad som hyresvärden ännu inte har blivit debiterad. Om hyresgästen inte fullgör sina åtaganden avseende laddningspunkten ska han eller hon på uppmaning från hyresvärden återställa utrymmet för denna. Om hyresgästen inte efter uppmaning återställer utrymmet eller fullgör vad han eller hon eftersatt så snart som möjligt, får hyresvärden vidta någon av de åtgärderna på hyresgästens bekostnad. Om utrymmet har återställts av hyresvärden eller hyresgästen enligt detta stycke, upphör bestämmelserna i femte stycket att gälla. Hyresgästen har då inte heller rätt att på nytt installera laddningspunkten. 24 c § Om upplåtelsen avser en lokal för bilparkering (garageplats) i närhet till ett hus i vilket hyresgästen innehar en bostadslägenhet, har hyresgästen rätt att på egen bekostnad installera en laddningspunkt för eget bruk, som möjliggör laddning av ett elfordon på den garageplatsen, om 1. bostadslägenheten innehas med hyresrätt enligt detta kapitel eller bostadsrätt enligt bostadsrättslagen (1991:614), 2. hyresvärden har upplåtit både bostaden och bilparkeringsplatsen, och 3. villkoren i 24 b § första stycket 1–7 är uppfyllda. Bestämmelserna i 24 b § andra–sjätte stycket gäller även vid tillämpningen av denna paragraf. 70 §2 Beslut av hyresnämnden i följande frågor får överklagas inom tre veckor från den dag beslutet meddelades: 1. åtgärdsföreläggande enligt 11 § första stycket 5 eller 16 § andra stycket, 2. upprustningsföreläggande eller förbättrings- och ändringsåtgärder enligt 18 a–18 f eller 18 h §, 3. ändrad användning av lokal enligt 23 § andra stycket, 4. ersättning enligt 24 a §, 5. överlåtelse av hyresrätt enligt 34, 36 eller 37 §, 6. godkännande av överenskommelse som avses i 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 §, 7. förelägganden enligt 46 b §, 8. förlängning av hyresavtal enligt 49 §, 9. uppskov med avflyttning enligt 52 §, 10. ändring av hyresvillkor enligt 54 §, 11. återbetalning och fastställande av hyra enligt 55 f §, 12. utdömande av vite enligt 62 §, och 13. föreläggande att lämna ut uppgifter om hyror enligt 64 §. 5. tillstånd till installation av laddningspunkt enligt 24 b–24 c §, 6. överlåtelse av hyresrätt enligt 34, 36 eller 37 §, 7. godkännande av överenskommelse som avses i 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 §, 8. förelägganden enligt 46 b §, 9. förlängning av hyresavtal enligt 49 §, 10. uppskov med avflyttning enligt 52 §, 11. ändring av hyresvillkor enligt 54 §, 12. återbetalning och fastställande av hyra enligt 55 f §, 13. utdömande av vite enligt 62 §, och 14. föreläggande att lämna ut uppgifter om hyror enligt 64 §. Beslut av hyresnämnden i följande frågor får inte överklagas: 1. lägenhetsbyte enligt 35 §, 2. upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 40 §, och 3. uppskov med avflyttning enligt 59 §. Hyresnämnden får tillåta att ett beslut som avses i andra stycket 1 eller 2 överklagas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av hovrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. 2. De nya bestämmelserna gäller även för bostadslägenheter och parkeringsplatser som upplåtits före ikraftträdandet, om arrendatorns eller hyresgästens begäran om installation av laddningspunkt skickats till jordägaren eller hyresvärden efter ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter Härigenom föreskrivs att det i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter ska införas en ny paragraf, 19 b §, och närmast före 19 b §, en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Installation av laddningspunkt 19 b § En medlem som äger en ägarlägenhetsfastighet eller en fastighet med tillhörande enfamiljshus som inte ingår i en affärsmässigt bedriven uthyrningsverksamhet som deltar i en gemensamhetsanläggning vars ändamål är att tillgodose de deltagande fastigheternas behov av bilparkeringsplats, har rätt att på egen bekostnad installera en laddningspunkt för eget bruk, som möjliggör laddning av ett elfordon, om 1. medlemmen står alla kostnader för utförande och drift av laddningspunkten, 2. laddningspunkten förbereds för elmätning och debitering av elkostnad och utrustas med minst de uttag eller anslutningsdon som anges i punkt 1.1–1.2 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 av den 13 september 2023 om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel och om upphävande av direktiv 2014/94/EU, 3. laddningspunkten installeras på ett fackmässigt sätt av ett sådant elinstallationsföretag eller en sådan elinstallatör som avses i elsäkerhetslagen (2016:732, 4. laddningspunkten stödjer smarta laddningsfunktioner i den mening som avses i artikel 2.65 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 och 5. föreningen inte har allvarliga och berättigade skäl att motsätta sig att medlemmen installerar en laddningspunkt. En medlem som vill installera en laddningspunkt har rätt att få det ärendet behandlat vid en föreningsstämma om han eller hon skriftligen begär det hos styrelsen i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman. Begäran ska framställas på det sätt och inom den tid som har bestämts i stadgarna. En medlem som underlåtit att i rätt tid fullgöra sin bidragsskyldighet har inte rätt att få ett ärende behandlat vid stämman, om han eller hon inte fullgör vad han eller hon eftersatt i sådan tid som avses i första och andra meningen. Ett tillstånd att installera en laddningspunkt enligt första stycket kan förenas med villkor. En laddningspunkt som installerats enligt första stycket ska anses tillhöra och vara samfälld för de fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggningen. Det som anges i den här paragrafen gäller utan hinder av 18 § andra stycket. 1. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. 2. De nya bestämmelserna gäller när medlemmens begäran att få ärendet behandlat på stämman skickats till styrelsen efter ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) Härigenom föreskrivs att 37, 38 och 43 a §§ anläggningslagen (1973:1149) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 § Inträder fastighet i bestående samfällighet, skall ägaren förpliktas att utge ersättning till övriga delägare för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som tillföres honom genom anslutningen. Första stycket äger motsvarande tillämpning när andelstal höjes för fastighet som ingår i samfällighet. Första stycket äger motsvarande tillämpning när andelstal höjs för fastighet som ingår i samfällighet. Det gäller dock inte om andelstal höjs i syfte att en medlem ska stå kostnader för utförande och drift av en laddningspunkt enligt 19 b § första stycket 1 lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. 38 § Utträder fastighet ur bestående samfällighet, skall ägaren tillerkännas ersättning för den andel i ett enligt 39 § beräknat överskott som han förlorar genom utträdet. Föreligger enligt samma paragraf underskott, skall han förpliktas utge ersättning för sin andel däri. Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighets andelstal minskas. Första stycket äger motsvarande tillämpning när fastighets andelstal minskas. Det gäller dock inte om andelstalet minskas i syfte att en medlem ska stå kostnader för utförande och drift av en laddningspunkt enligt 19 b § första stycket 1 lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. 43 a §1 En samfällighetsförening som förvaltar en gemensamhetsanläggning får genom ett beslut på en föreningsstämma ändra en eller flera fastigheters andelstal för utförande eller drift av anläggningen. För beslut om en sådan ändring krävs minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. En samfällighetsförening som förvaltar en gemensamhetsanläggning får genom ett beslut på en föreningsstämma ändra en eller flera fastigheters andelstal för utförande eller drift av anläggningen. Om det är lämpligt, kan föreningen på motsvarande sätt besluta att kostnaderna för anläggningens drift i första hand ska fördelas genom att avgifter uttas för anläggningens utnyttjande. Grunderna för beräkningen av sådana avgifter ska framgå av beslutet. För beslut om sådana ändringar krävs minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Ett beslut om en ändring får samma rättsverkan som ett beslut vid en förrättning när ändringen godkänns av lantmäterimyndigheten. Lantmäterimyndigheten ska godkänna ändringen om den inte strider mot denna lag. Om en samfällighetsförening har beslutat om ändring enligt första stycket, i syfte att en medlem ska stå kostnader för installation och drift av laddningspunkt enligt 19 b § första stycket 1 lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, gäller beslu-tet även om det inte fått minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Kostnaderna för ett ärende om godkännande ska fördelas mellan ägarna av fastigheterna i samfällighetsföreningen efter vad som är skäligt. I övrigt ska 2 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) tillämpas på kostnaderna. Ett beslut om en ändring får samma rättsverkan som ett beslut vid en förrättning när ändringen godkänns av lantmäterimyndigheten. Lantmäterimyndigheten ska godkänna ändringen om den inte strider mot denna lag. Kostnaderna för ett ärende om godkännande ska fördelas mellan ägarna av fastigheterna i samfällighetsföreningen efter vad som är skäligt. I övrigt ska 2 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988) tilllämpas på kostnaderna. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrättslagen (1991:614) dels att 9 kap. 15 § och 11 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 7 kap. 7 a–c §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 7 a § Om det i upplåtelsen av en bostadslägenhet ingår ett garage eller en rätt att nyttja mark enligt 1 kap. 4 § andra stycket som bilparkeringsplats, har bostadsrättshavaren rätt att på egen bekostnad installera en laddningspunkt för eget bruk, som möjliggör laddning av ett elfordon på den bilparkeringsplatsen, om 1. bostadsrättshavaren åtar sig att tillse nödvändigt underhåll och stå alla kostnader för drift av laddningspunkten, 2. laddningspunkten förbereds för elmätning och debitering av elkostnad och utrustas med minst de uttag eller anslutningsdon som anges i punkt 1.1–1.2 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 av den 13 september 2023 om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel och om upphävande av direktiv 2014/94/EU, 3. laddningspunkten installeras på ett fackmässigt sätt av ett sådant elinstallationsföretag eller en sådan elinstallatör som avses i elsäkerhetslagen (2016:732), 4. laddningspunkten stödjer smarta laddningsfunktioner i den mening som avses i artikel 2.65 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1804 och 5. föreningen inte har allvarliga och berättigade skäl att motsätta sig att bostadsrättshavaren installerar en laddningspunkt. Vad gäller de kostnader enligt första stycket 1 som hänför sig till administration i föreningens verksamhet behöver bostadsrättshavaren inte åta sig att stå mer än en skälig fast avgift. En bostadsrättshavare som vill installera en laddningspunkt ska skriftligen begära det till styrelsen. Om styrelsen godtar bostadsrättshavarens begäran eller om parterna kommer överens om villkoren för installation av laddningspunkt, ska styrelsen ge skriftligt samtycke till åtgärden. Av samtycket ska det framgå vilket utrymme som installationen får ta i anspråk samt den avgift enligt andra stycket som bostadsrättshavaren ska betala. Om styrelsen har nekat begäran, om parterna inte har kommit överens om villkoren för installationen eller om styrelsen inte har besvarat begäran inom tre månader från det att den lämnades, får bostadsrättshavaren begära att hyresnämnden ger tillstånd till åtgärden. Hyresnämnden kan förena ett sådant tillstånd med villkor. I hyresnämndens beslut ska det även anges den avgift enligt andra stycket som bostadsrättshavaren ska betala. Om bostadsrättshavaren har fått samtycke eller tillstånd att installera en laddningspunkt gäller följande. Föreningen är skyldig att ge bostadsrättshavaren tillträde till utrymme utanför parkeringsplatsen, om det krävs för att installationen ska kunna utföras. Föreningen ska även upplåta sådant utrymme för brukande av laddningspunkten. Parterna ska ge varandra den digitala tillgång som krävs för att de smarta laddningsfunktionerna i laddningspunkten och eventuella andra laddningspunkter och elektriska apparater, ska kunna användas. Bostadsrättshavarens rätt till det upplåtna utrymmet, villkoren enligt första stycket 1 samt de ytterligare villkor som kan ha ställts för installationen, ska anses ingå i bostadsrättsupplåtelsen. Om bostadsrättshavaren utger ersättning till föreningen för den elektricitet som förbrukas genom laddningspunkten ska det dock inte anses som årsavgift. Skuld avseende sådan betalning förfaller trettio dagar efter det att föreningen har avsänt ett skriftligt krav på betalning till bostadsrättshavaren. Kravet får inte avse kostnad som föreningen ännu inte har blivit debiterad. Om bostadsrättshavaren inte fullgör sina åtaganden avseende laddningspunkten ska han eller hon på uppmaning från föreningen återställa utrymmet för denna. Om bostadsrättshavaren inte efter uppmaning återställer utrymmet eller fullgör vad han eller hon eftersatt så snart som möjligt, får föreningen vidta någon av de åtgärderna på bostadsrättshavarens bekostnad. Om utrymmet har återställts av föreningen eller bostadsrättshavaren enligt detta stycke, upphör bestämmelserna i femte stycket att gälla. Bostadsrättshavaren har då inte heller rätt att på nytt installera laddningspunkten. 7 b § Om upplåtelsen avser en lokal för bilparkering (garageplats) i närhet till ett hus i vilket bostadsrättshavaren innehar en bostadslägenhet, har bostadsrättshavaren rätt att på egen bekostnad installera en laddningspunkt för eget bruk, som möjliggör laddning av ett elfordon på den garageplatsen, om 1. bostaden innehas med bostadsrätt eller hyresrätt enligt 12 kap. jordabalken och förhållandena inte är sådana som avses i 45 § första stycket det kapitlet, 2. både bostaden och garageplatsen är upplåtna av föreningen, och 3. villkoren i 7 a § första stycket 1–5 är uppfyllda. Bestämmelserna i 7 a § andra– sjätte stycket gäller även vid tilllämpningen av denna paragraf. 7 c § En bostadsrättshavare som innehar en bostadslägenhet och som har rätt att nyttja gemensamma ytor för bilparkering, har rätt att på egen bekostnad installera en laddningspunkt för eget bruk som möjliggör laddning av ett elfordon på den bilparkeringsplatsen, om villkoren i 7 a § första stycket 1–5 är uppfyllda. Bestämmelserna i 7 a § andra–sjätte stycket gäller även vid tilllämpningen av denna paragraf. 9 kap. 15 §1 Beslut som innebär väsentliga förändringar av föreningens hus eller mark skall fattas på en föreningsstämma, om inte något annat har bestämts i stadgarna. I fråga om sådana åtgärder som innebär en förändring av en bostadsrättshavares lägenhet gäller dock bestämmelserna i 7 kap. 7 § och bestämmelserna i 16 § första stycket 2 detta kapitel. I fråga om installation av laddningspunkt gäller bestämmelserna i 7 kap. 7 a–7 c §§. I fråga om installation av laddningspunkt enligt 8 kap. 20 a § och 12 kap. 24 c § jordabalken, på bilparkeringsplats eller garageplats som föreningen har upplåtit, ska beslut fattas av styrelsen. 11 kap. 3 §2 Beslut av hyresnämnden i följande frågor får överklagas till Svea hovrätt: 1. inträde i föreningen enligt 2 kap. 10 §, 2. skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 §, 3. fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, 4. tillstånd till en åtgärd i en lägenhet enligt 7 kap. 7 §, 5. godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2, och 6. utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §. 5. tillstånd till installation av laddningspunkt enligt 7 kap. 7 a– c §§, 6. godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2, och 7. utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §. Ett överklagande ska ges in till hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Beslut av hyresnämnden i fråga om upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § får inte överklagas. Hyresnämnden får dock tillåta att ett sådant beslut överklagas till Svea hovrätt om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av hovrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. 2. De nya bestämmelserna gäller även för bostadslägenheter och parkeringsplatser som upplåtits före ikraftträdandet, om bostadsrättshavarens begäran om installation av laddningspunkt skickats till styrelsen efter ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lag (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen om arrendenämnder och hyresnämnder (1973:188) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 En arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att 1. medla i arrendetvist, 2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21, 21 a, 31 eller 31 b §, 10 kap. 6 b § eller 11 kap. 6 b § samma balk ankommer på en arrendenämnd, 2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 8 kap. 20 a §, 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21, 21 a, 31 eller 31 b §, 10 kap. 6 b § eller 11 kap. 6 b § samma balk ankommer på en arrendenämnd 3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2–4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jordabalken eller 3–6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, 4. vara skiljenämnd i arrendetvist, 5. pröva frågor enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Ett ärende ska tas upp av den arrendenämnd inom vars område fastigheten ligger. 4 §2 Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att 1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist, 2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 11 § första stycket 5 och 16 § andra stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 § andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34–37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, föreläggande om nytt hyresavtal enligt 12 kap. 46 b §, förlängning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, villkor enligt 12 kap. 54 §, återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap. 55 f §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken, 2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 11 § första stycket 5 och 16 § andra stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 § andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, tillstånd till installation av laddningspunkt enligt 12 kap. 24 b–c §§, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34–37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, föreläggande om nytt hyresavtal enligt 12 kap. 46 b §, förlängning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, villkor enligt 12 kap. 54 §, återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap. 55 f §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken, 2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22, 23 och 24 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag, 2 b. pröva tvist om hyresvillkor enligt 3 kap. 14 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt eller tvist om upplåtelse med kooperativ hyresrätt enligt 4 kap. 6 § samma lag, 2 c. pröva tvist om hyresvillkor enligt 4 § lagen (2012:978) om uthyrning av egen bostad, 3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för upplåtelse av bostadsrätt enligt samma paragraf, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, åtgärd i lägenhet enligt 7 kap. 7 §, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §, allt bostadsrättslagen (1991:614), 3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för upplåtelse av bostadsrätt enligt samma paragraf, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, åtgärd i lägenhet enligt 7 kap. 7 §, tillstånd till installation av laddningspunkt enligt 7 kap. 7 a–c §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §, allt bostadsrättslagen (1991:614), 4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2 bostadsrättslagen, 5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist, 5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen, 6. pröva frågor enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792), tvist om upprustningsföreläggande enligt 12 kap. 18 a–18 c §§ jordabalken eller förbättrings- och ändringsåtgärder enligt 12 kap. 18 d–18 f och 18 h §§ samma balk, 7. pröva frågor enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt, 8. pröva frågor om att utse en särskild skiljeman enligt 23 a § hyresförhandlingslagen eller entlediga en skiljeman enligt 23 b § samma lag samt att medla i ett ärende om att utse en skiljeman. Ett ärende tas upp av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är belägen. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. Förteckning över remissinstanserna Remissyttranden har lämnats av BioDriv Öst, Bostadsrätterna, Boverket, Drivkraft Sverige, Elsäkerhetsverket, Energiföretagen Sverige, Energimarknadsinspektionen, Fastighetsägarna Sverige, Gröna Mobilister, Göteborgs universitet, HSB Riksförbund, Hyresgästföreningen, Hyres- och arrendenämnden i Jönköping, Hyres- och arrendenämnden i Umeå, Installatörsföretagen, Konsumentverket, Lantmäteriet, Mobility Sweden, Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Naturvårdsverket, Regelrådet, Riksbyggen, Riksförbundet M Sverige, 2030-sekretariatet, Skatteverket, Statens energimyndighet, Svea hovrätt (mark- och miljööverdomstolen och avdelning 2), Svenska Institutet för Standarder, Sveriges Allmännytta, Sveriges Kommuner och Regioner, Trafikanalys, Villaägarnas riksförbund och Växjö tingsrätt (mark- och miljödomstolen). Chargenode, Elaway, Eon, Greenely AB, Konsumenternas energimarknadsbyrå, Mäklarsamfundet, Power Circle AB, Rikshem, Samfälligheterna, Svenska Elektrikerförbundet, Svenskt Näringsliv, Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC), Sveriges energigemenskaper, Teknikföretagen, och Tibber Sverige har fått tillfälle att yttra sig, men har avstått från att göra det. Yttrande har också inkommit från RISE Research institute of Sweden AB. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i jordabalken Härigenom föreskrivs1 i fråga om jordabalken2 dels att 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 8 kap. 20 a § och 12 kap. 24 b §, och närmast före 8 kap. 20 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. Installation av laddningspunkt 20 a § Om en upplåtelse avser en bilparkeringsplats som ligger i närheten av det hus där arrendatorn innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt, får arrendatorn begära att jordägaren installerar en laddningspunkt för laddning av elfordon till den parkeringsplatsen, om jordägaren har upplåtit både bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Arrendatorn ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Jordägaren får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning för det. Om jordägaren vägrar att installera laddningspunkten får arrendatorn begära att arrendenämnden prövar frågan. Den som har en bostadslägenhet eller parkeringsplats upplåten till sig i andra hand har inte rätt att begära installation av en laddningspunkt. 31 §3 Beslut av arrendenämnden enligt 9–11 kap. får överklagas till den hovrätt inom vars domkrets arrendenämnden finns. Beslut av arrendenämnden enligt 20 a § eller 9–11 kap. får överklagas till den hovrätt inom vars domkrets arrendenämnden finns. 12 kap. 24 b § Om det i ett hyresavtal för en bostadslägenhet ingår en rätt att nyttja en bilparkeringsplats som ligger i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det huset, får hyresgästen begära att hyresvärden installerar en laddningspunkt för laddning av elfordon till den parkeringsplatsen. Hyresgästen ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Detsamma gäller om en upplåtelse avser en lokal med hyresrätt för en bilparkeringsplats som ligger i det hus där hyresgästen innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt eller i närheten av det huset och hyresvärden har upplåtit både bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Hyresvärden får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning för det. Om hyresvärden vägrar att installera laddningspunkten får hyresgästen begära att hyresnämnden prövar frågan. Den som har en bostadslägenhet eller parkeringsplats upplåten till sig i andra hand har inte rätt att begära installation av en laddningspunkt. 70 §4 Beslut av hyresnämnden i följande frågor får överklagas inom tre veckor från den dag beslutet meddelades: 1. åtgärdsföreläggande enligt 11 § första stycket 5 eller 16 § andra stycket, 2. upprustningsföreläggande eller förbättrings- och ändringsåtgärder enligt 18 a–18 f eller 18 h §, 3. ändrad användning av lokal enligt 23 § andra stycket, 4. ersättning enligt 24 a §, 5. överlåtelse av hyresrätt enligt 34, 36 eller 37 §, 6. godkännande av överenskommelse som avses i 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 §, 7. förelägganden enligt 46 b §, 8. förlängning av hyresavtal enligt 49 §, 9. uppskov med avflyttning enligt 52 §, 10. ändring av hyresvillkor enligt 54 §, 11. återbetalning och fastställande av hyra enligt 55 f §, 12. utdömande av vite enligt 62 §, och 13. föreläggande att lämna ut uppgifter om hyror enligt 64 §. 5. installation av laddningspunkt enligt 24 b §, 6. överlåtelse av hyresrätt enligt 34, 36 eller 37 §, 7. godkännande av överenskommelse som avses i 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 §, 8. förelägganden enligt 46 b §, 9. förlängning av hyresavtal enligt 49 §, 10. uppskov med avflyttning enligt 52 §, 11. ändring av hyresvillkor enligt 54 §, 12. återbetalning och fastställande av hyra enligt 55 f §, 13. utdömande av vite enligt 62 §, och 14. föreläggande att lämna ut uppgifter om hyror enligt 64 §. Beslut av hyresnämnden i följande frågor får inte överklagas: 1. lägenhetsbyte enligt 35 §, 2. upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 40 §, och 3. uppskov med avflyttning enligt 59 §. Hyresnämnden får tillåta att ett beslut som avses i andra stycket 1 eller 2 överklagas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av hovrätten. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614) Härigenom föreskrivs1 i fråga om bostadsrättslagen (1991:614) dels att 9 kap. 15 § och 11 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 7 kap. 7 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 7 a § Om det i en upplåtelse av en bostadslägenhet med bostadsrätt ingår en rätt att nyttja en bilparkeringsplats som ligger i samma hus som bostadslägenheten eller i närheten av det huset, får bostadsrättshavaren begära att bostadsrättsföreningen installerar en laddningspunkt för laddning av elfordon till den parkeringsplatsen. Bostadsrättshavaren ska stå för de kostnader som laddningspunkten medför. Detsamma gäller om en upplåtelse avser en lokal med bostadsrätt för en bilparkeringsplats som ligger i det hus där bostadsrättshavaren innehar en bostadslägenhet med hyresrätt eller bostadsrätt eller i närheten av det huset och bostadsrättsföreningen har upplåtit både bostadslägenheten och parkeringsplatsen. Bostadsrättsföreningen får vägra att installera laddningspunkten endast om det finns befogad anledning för det. Om bostadsrättsföreningen vägrar att installera laddningspunkten får bostadsrättshavaren begära att hyresnämnden prövar frågan. Den som har en bostadslägenhet eller parkeringsplats upplåten till sig i andra hand har inte rätt att begära installation av en laddningspunkt. 9 kap. 15 §2 Beslut som innebär väsentliga förändringar av föreningens hus eller mark skall fattas på en föreningsstämma, om inte något annat har bestämts i stadgarna. Beslut som innebär väsentliga förändringar av föreningens hus eller mark ska fattas på en föreningsstämma, om inte något annat har bestämts i stadgarna eller följer av andra eller tredje stycket. I fråga om sådana åtgärder som innebär en förändring av en bostadsrättshavares lägenhet gäller dock bestämmelserna i 7 kap. 7 § och bestämmelserna i 16 § första stycket 2 detta kapitel. I fråga om sådana åtgärder som innebär en förändring av en bostadsrättshavares lägenhet gäller bestämmelserna i 7 kap. 7 § och bestämmelserna i 16 § första stycket 2 detta kapitel. Beslut enligt 7 kap. 7 a § samt 8 kap. 20 a § och 12 kap. 24 b § andra stycket jordabalken om installation av laddningspunkt på en bilparkeringsplats som bostadsrättsföreningen har upplåtit ska fattas av styrelsen. 11 kap. 3 §3 Beslut av hyresnämnden i följande frågor får överklagas till Svea hovrätt: 1. inträde i föreningen enligt 2 kap. 10 §, 2. skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 §, 3. fastställande av hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, 4. tillstånd till en åtgärd i en lägenhet enligt 7 kap. 7 §, 5. godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2, och 6. utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §. 5. installation av laddningspunkt enligt 7 kap. 7 a §, 6. godkännande av stämmobeslut enligt 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2, och 7. utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §. Ett överklagande ska ges in till hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Beslut av hyresnämnden i fråga om upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § får inte överklagas. Hyresnämnden får dock tillåta att ett sådant beslut överklagas till Svea hovrätt om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av hovrätten. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder1 ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 En arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att 1. medla i arrendetvist, 2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21, 21 a, 31 eller 31 b §, 10 kap. 6 b § eller 11 kap. 6 b § samma balk ankommer på en arrendenämnd, 2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 8 kap. 20 a §, 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21, 21 a, 31 eller 31 b §, 10 kap. 6 b § eller 11 kap. 6 b § samma balk ankommer på en arrendenämnd, 3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2–4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jordabalken eller 3–6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, 4. vara skiljenämnd i arrendetvist, 5. pröva frågor enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Ett ärende ska tas upp av den arrendenämnd inom vars område fastigheten ligger. 4 §3 Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att 1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist, 2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 11 § första stycket 5 och 16 § andra stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 § andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34–37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, föreläggande om nytt hyresavtal enligt 12 kap. 46 b §, förlängning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, villkor enligt 12 kap. 54 §, återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap. 55 f §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken, 2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 11 § första stycket 5 och 16 § andra stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 § andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, installation av laddningspunkt enligt 12 kap. 24 b §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34–37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, föreläggande om nytt hyresavtal enligt 12 kap. 46 b §, förlängning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, villkor enligt 12 kap. 54 §, återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap. 55 f §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken, 2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22, 23 och 24 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag, 2 b. pröva tvist om hyresvillkor enligt 3 kap. 14 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt eller tvist om upplåtelse med kooperativ hyresrätt enligt 4 kap. 6 § samma lag, 2 c. pröva tvist om hyresvillkor enligt 4 § lagen (2012:978) om uthyrning av egen bostad, 3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för upplåtelse av bostadsrätt enligt samma paragraf, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, åtgärd i lägenhet enligt 7 kap. 7 §, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §, allt bostadsrättslagen (1991:614), 3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för upplåtelse av bostadsrätt enligt samma paragraf, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, åtgärd i lägenhet enligt 7 kap. 7 §, installation av laddningspunkt enligt 7 kap. 7 a §, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap. 11 § eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §, allt bostadsrättslagen (1991:614), 4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 1 § sjätte stycket, 45 a eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 9 kap. 16 § första stycket 1, 1 a eller 2 bostadsrättslagen, 5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist, 5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen, 6. pröva frågor enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792), tvist om upprustningsföreläggande enligt 12 kap. 18 a–18 c §§ jordabalken eller förbättrings- och ändringsåtgärder enligt 12 kap. 18 d–18 f och 18 h §§ samma balk, 7. pröva frågor enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt, 8. pröva frågor om att utse en särskild skiljeman enligt 23 a § hyresförhandlingslagen eller entlediga en skiljeman enligt 23 b § samma lag samt att medla i ett ärende om att utse en skiljeman. Ett ärende tas upp av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är belägen. Denna lag träder i kraft den 29 maj 2026. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-02-05 Närvarande: F.d. justitieråden Eskil Nord och Stefan Lindskog samt justitierådet Magnus Medin Ökade möjligheter till hemmaladdning av elfordon Enligt en lagrådsremiss den 29 januari 2026 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i jordabalken, 2. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614), 3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Kristina Persson. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 2026 Närvarande: statsrådet Edholm, ordförande, och statsråden Waltersson Grönvall, Strömmer, Forssell, Wykman, Bohlin, Larsson, Britz, Mohamsson Föredragande: statsrådet Strömmer Regeringen beslutar proposition 2025/26:148 Ökade möjligheter till hemmaladdning av elfordon