Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:150 Polisens användning av AI för ansikts-igenkänning i realtid Prop. 2025/26:150 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 3 mars 2026 Lotta Edholm Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Allvarlig våldsbrottslighet, framför allt skjutningar och sprängningar inom den kriminella miljön, är ett svårt samhällsproblem. För att vända utvecklingen men också för att komma till rätta med annan allvarlig brottslighet måste polisen ha effektiva och ändamålsenliga verktyg. Regeringen föreslår därför en ny lag som ska ge polisen möjlighet att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att bekämpa brott. Den nya lagen innebär att polisen ska få använda AI-tekniken om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en viss person som misstänks vara utsatt för människorov, människohandel eller människoexploatering eller som är försvunnen och misstänks vara utsatt för brott, om det finns en överhängande risk för att personen kommer att begå ett allvarligt brott som innebär fara för annans liv eller fysiska säkerhet, som skäligen kan misstänkas ha begått ett visst allvarligt brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott, i syfte att utreda eller lagföra brottet, eller som dömts för ett sådant allvarligt brott, i syfte att verkställa den straffrättsliga påföljden. Användningen av tekniken ska vara proportionerlig och det ska krävas ett tillstånd från åklagare eller domstol. I brådskande fall ska användning dock få påbörjas utan tillstånd och då ska en ansökan om tillstånd göras inom 24 timmar. Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut5 2Lagtext6 2.1Förslag till lag om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål6 2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål10 2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott11 2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål12 2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder15 2.6Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)16 2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder20 2.8Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder21 2.9Förslag till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket24 3Ärendet och dess beredning25 4AI-förordningen ger utrymme för att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid26 4.1Kort om AI-förordningen26 4.2Förordningen innehåller förbud mot att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid …26 4.3… men det är möjligt att föreskriva om undantag27 5Utgångspunkter vid användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid28 5.1Inledning28 5.2Grundläggande fri- och rättigheter behöver beaktas28 5.3Relevant dataskyddsreglering29 5.4Regleringen av kamerabevakning31 6Polisen ska ges möjlighet att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid32 6.1En ny lag om polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid32 6.2Lagens tillämpningsområde37 7Förutsättningar för att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid43 7.1AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få användas för vissa syften43 7.2Användningen måste vara proportionerlig59 8Det ska krävas tillstånd60 9Tillståndsprövningen67 9.1Förfarandet i domstol67 9.2Handläggningen ska ske skyndsamt71 9.3Beslutets innehåll72 9.4Ett beslut om tillstånd får verkställas omedelbart76 9.5Det ska finnas en skyldighet att omedelbart upphäva ett beslut om tillstånd77 10En möjlighet att påbörja användning utan tillstånd78 11Konsekvensbedömning och registrering i EU-databas82 12Det ska finnas ett krav på underrättelse till enskild86 13Användningen ska anmälas90 14Behovet av följdändringar91 14.1Det krävs ändringar i offentlighets- och sekretesslagen91 14.2AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få användas inom det internationella straffrättsliga samarbetet96 14.3Det behöver inte göras någon ändring i befintlig dataskyddsreglering eller i kamerabevakningslagen101 15Förslagens förenlighet med grundläggande fri- och rättigheter105 15.1Inledning105 15.2Förslagen är förenliga med grundläggande fri- och rättigheter106 16Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser116 17Konsekvenser av förslagen117 17.1Konsekvenser för det brottsbekämpande arbetet och för enskilda117 17.2Konsekvenser för det allmänna119 17.3Övriga konsekvenser123 18Författningskommentar124 18.1Förslaget till lag om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål124 18.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål136 18.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott137 18.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål137 18.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder140 18.6Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)141 18.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder144 18.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder145 18.9Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket148 AI-förordningen149 Sammanfattning av promemorian Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid (Ds 2025:7)293 Promemorians lagförslag294 Förteckning över remissinstanserna313 Lagrådsremissens lagförslag314 Lagrådets yttrande332 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 2026.343 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål Härigenom föreskrivs följande. Lagens tillämpningsområde 1 §    Lagen gäller för Polismyndighetens och Säkerhetspolisens användning av system för artificiell intelligens för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid på allmän plats (AI-system för ansiktsigenkänning i realtid) i verksamhet för vilken personuppgiftsbehandlingen omfattas av brottsdatalagen (2018:1177). 2 §    Med AI-system för ansiktsigenkänning i realtid avses i lagen sådana AI-system som omfattas av artikel 3.42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens och om ändring av förordningarna (EG) nr 300/2008, (EU) nr 167/2013, (EU) nr 168/2013, (EU) 2018/858, (EU) 2018/1139 och (EU) 2019/2144 samt direktiven 2014/90/EU, (EU) 2016/797 och (EU) 2020/1828 (förordning om artificiell intelligens), här benämnd AI-förordningen. Inför användning av ett AI-system 3 §    Innan ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används för första gången ska Polismyndigheten och Säkerhetspolisen göra en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordningen. Användning av AI-system 4 §    AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en viss person 1. som misstänks vara utsatt för människorov eller människohandel enligt 4 kap. 1 eller 1 a § brottsbalken, eller för människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § brottsbalken om exploateringen avser sexuella tjänster, 2. som är försvunnen och misstänks vara utsatt för brott, 3. om det finns en överhängande risk för att personen kommer att begå ett allvarligt brott som innebär fara för annans liv eller fysiska säkerhet, 4. som skäligen kan misstänkas ha begått ett sådant brott som avses i bilaga II till AI-förordningen och för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott, i syfte att utreda eller lagföra brottet, eller 5. som dömts för ett sådant brott som avses i 4, i syfte att verkställa den straffrättsliga påföljden. 5 §    AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas endast om skälen för användningen uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som åtgärden riktas mot eller för något annat motstående intresse. Tillståndsprövningen hos åklagare 6 §    Ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd prövas av åklagare på ansökan av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Tillståndsprövningen i domstol 7 §    Ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att utreda eller lagföra brott prövas av rätten på ansökan av åklagare. Ansökan prövas av den domstol som anges i 19 kap. rättegångsbalken. 8 §    Förfarandet i domstolen är skriftligt. På förfarandet tillämpas reglerna i rättegångsbalken om handläggning vid domstol av frågor om tvångsmedel i brottmål och om överklagande av beslut i sådana frågor, om inte något annat anges i denna lag. Det som föreskrivs om offentliga ombud i 27 kap. 28 § rättegångsbalken ska dock inte tillämpas. Skyndsam handläggning 9 §    En ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska prövas skyndsamt. Beslut 10 §    I ett beslut att tillåta användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska det anges 1. vilken person som tillståndet avser, 2. för vilket syfte användningen ska ske, 3. under vilken tid och i vilket eller vilka områden tillståndet gäller, och 4. skälen för beslutet. Tiden för tillståndet får inte bestämmas längre än vad som är absolut nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för beslutet. Området eller områdena som tillståndet avser får inte vara större än vad som är absolut nödvändigt. 11 §    Ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får verkställas omedelbart. Omedelbart upphörande 12 §    Om det inte längre finns skäl för ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska åklagare omedelbart upphäva beslutet. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska omedelbart underrätta åklagaren om omständigheter som har betydelse för om beslutet ska hävas. Tillfällig användning utan tillstånd 13 §    Om det är fara i dröjsmål, får Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen påbörja användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan tillstånd. Den myndighet som har påbörjat användning enligt första stycket ska dokumentera den samt skälen för att användningen påbörjades utan tillstånd. 14 §    Om användning har påbörjats utan tillstånd ska en ansökan om tillstånd enligt 6 eller 7 § göras utan onödigt dröjsmål och senast inom 24 timmar från det att användningen påbörjades. 15 §    Om användning har påbörjats utan tillstånd och det inte längre finns skäl för användningen, ska den myndighet som har påbörjat användningen eller, i fall som avses i 7 §, åklagare omedelbart besluta om att användningen ska upphöra. Om användningen upphör innan tillståndsfrågan har prövats, ska den som får ansöka om tillstånd i stället göra en anmälan till åklagare eller, i fall som avses i 7 §, rätten, som ska pröva om det har funnits skäl för användningen. 16 §    Om en ansökan om tillstånd avslås ska användning som har påbörjats utan tillstånd omedelbart upphöra och uppgifter från användningen raderas. Uppgifterna från användningen ska också raderas om, i fall som avses i 15 § andra stycket, åklagaren eller rätten har funnit att det har saknats skäl för användningen. Underrättelse till enskild 17 §    Den som har identifierats eller lokaliserats genom en åtgärd enligt denna lag som gäller en brottsutredning eller lagföring ska underrättas om åtgärden. Underrättelsen ska lämnas så snart det kan ske utan men för det syfte som åtgärden vidtogs för. Om uppgifterna omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 eller 2 §, 18 kap. 1, 2 eller 3 § eller 35 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska en underrättelse skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller. En underrättelse behöver inte lämnas till den som redan har fått del av eller tillgång till uppgifterna. En underrättelse behöver inte heller lämnas om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse eller om identiteten på den som ska underrättas är okänd. Detsamma ska gälla om den personen som underrättelsen avser har avlidit. 18 §    Om det på grund av sekretess eller risk för men för syftet som åtgärden vidtogs för inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år och sex månader från det att åtgärden avslutades, ska frågan om underrättelse prövas slutligt. En underrättelse ska då bara lämnas om sekretess inte längre gäller och om det kan ske utan men för syftet som åtgärden vidtogs för. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska ha följande lydelse. Lydelse enligt lagförslag 2.1 Föreslagen lydelse 3 § Innan ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används för första gången ska Polismyndigheten och Säkerhetspolisen göra en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordningen. Innan ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används för första gången ska Polismyndigheten och Säkerhetspolisen göra en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordningen och registrera systemet enligt artikel 49 i förordningen. Ett sådant system får dock användas utan registrering om användningen inte kan avvakta. I sådana fall ska en registrering ske så snart det är möjligt. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott ska införas en ny paragraf, 16 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 a § För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad i ett utlämningsärende får AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid användas i syfte att verkställa frihetsberövandet. Användningen får ske enligt 4 § 4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Vid sådan användning tillämpas bestämmelserna i den lagen med undantag för 7 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål dels att 1 kap. 2 § och 2 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 kap. 28 i och 28 j §§, och närmast före 4 kap. 28 i § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Rättslig hjälp enligt denna lag omfattar följande åtgärder: 1. förhör i samband med förundersökning i brottmål, 2. bevisupptagning vid domstol, 3. telefonförhör, 4. förhör genom videokonferens, 5. kvarstad, beslag, penningbeslag samt husrannsakan och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, 6. föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken, 7. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, 8. hemlig kameraövervakning, 9. hemlig rumsavlyssning, 10. hemlig dataavläsning, 11. tekniskt bistånd med hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning enligt 2 § första stycket 1 och 2 lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning, 12. tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning enligt 2 § första stycket 1 och 2 lagen om hemlig dataavläsning, 13. överförande av frihetsberövade för förhör m.m., och 14. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person. 13. överförande av frihetsberövade för förhör m.m., 14. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person, och 15. användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. Vad som i denna lag sägs om beslag gäller även för penningbeslag. Lagen hindrar inte att hjälp lämnas med någon annan åtgärd än sådan som anges i första stycket om det kan ske utan tvångsmedel eller annan tvångsåtgärd. I fråga om överlämnande, utlämning och delgivning finns särskilda bestämmelser. Det finns också särskilda bestämmelser om rättslig hjälp i brottmål åt vissa internationella organ. 2 kap. 1 § Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–10 och 14 ska lämnas under de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning och enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–10, 14 och 15 ska lämnas under de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning och enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 11–13 lämnas enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. I 5 kap. 2 § finns bestämmelser om att den rättsliga hjälpen får förenas med villkor i vissa fall. 2 § Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–4, 6, 11 och 13 får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 5, 7–10, 12 och 14 får endast lämnas om den gärning som ansökan avser motsvarar ett brott enligt svensk lag (dubbel straffbarhet), om inte annat följer av 4 kap. 20 § beträffande husrannsakan, genomsökning på distans och beslag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–4, 6, 11 och 13 får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 5, 7–10, 12, 14 och 15 får endast lämnas om den gärning som ansökan avser motsvarar ett brott enligt svensk lag (dubbel straffbarhet), om inte annat följer av 4 kap. 20 § beträffande husrannsakan, genomsökning på distans och beslag. 4 kap. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 28 i § En ansökan om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid som avser någon som befinner sig i Sverige handläggs av åklagare. Ansökan får endast avse användning enligt 4 § 1–4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Åklagaren ska genast pröva om det finns förutsättningar för åtgärden och i sådant fall ansöka om rättens tillstånd. Om det är fara i dröjsmål, får användningen påbörjas utan tillstånd. I sådana fall tillämpas bestämmelserna i 13–16 §§ lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Om användningen påbörjas utan tillstånd ska återredovisning enligt 2 kap. 17 § ske först sedan rätten fattat beslut om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. I fråga om underrättelse till en enskild enligt 17 och 18 §§ lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska bestämmelserna i 4 kap. 25 § tredje stycket denna lag tillämpas. 28 j § Om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid ska avse någon som befinner sig i en annan stat och den andra staten kräver att ansökan först ska prövas av domstol i Sverige, får rätten på begäran av svensk åklagare besluta att tillåta användningen. Underrättelse enligt 17 § lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska inte lämnas. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder Härigenom föreskrivs att det i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 3 a § För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad enligt denna lag får AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid användas i syfte att verkställa frihetsberövandet. Användningen får ske enligt 4 § 4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Vid sådan användning tillämpas bestämmelserna i den lagen med undantag för 7 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 18 kap. 1 och 19 §§ och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 kap. 1 § Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller för uppgift som hänför sig till angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, för uppgift som hänför sig till 1. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde, eller 2. annan verksamhet än sådan som avses i 1 eller i första stycket som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. 19 § Den tystnadsplikt som följer av 5–7, 8, 8 b, 9 och 10 §§, 11 § första stycket, 12, 12 a och 13 §§ inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter. Den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare, inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet eller uppgift om användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Den tystnadsplikt som följer av 17 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol eller åklagare. Att den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ i vissa fall inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter utöver det som anges i andra stycket följer av 7 kap. 10 §, 12–18 §§, 20 § 3 och 22 § första stycket 1 och andra stycket tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § och 4 § första stycket 1 och andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen. 35 kap. 1 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften förekommer i 1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, 2. angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i brottmål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, 3. angelägenhet som avser säkerhetsprövning enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585), 4. annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott eller verkställa uppbörd och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen, 5. register som förs av Polismyndigheten enligt 5 kap. lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas med stöd av de bestämmelserna, eller uppgifter som behandlas av Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten med stöd av lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter, 6. register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister, 7. register som förs av Skatteverket enligt lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, 8. särskilt ärenderegister över brottmål som förs av åklagarmyndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som avses i 5 kap. 1 §, 9. register som förs av Tullverket enligt lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, eller 10. utredning om självständigt förverkande. 9. register som förs av Tullverket enligt lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, 10. utredning om självständigt förverkande, eller 11. angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Sekretessen enligt första stycket 2 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen enligt första stycket 2 och 11 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Första stycket gäller inte om annat följer av 2, 6 eller 7 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder Härigenom föreskrivs att det i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 3 a § För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad enligt denna lag får AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid användas i syfte att verkställa frihetsberövandet. Användningen får ske enligt 4 § 4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Vid sådan användning tillämpas bestämmelserna i den lagen med undantag för 7 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 1 och 5 §§ och 3 kap. 4 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 kap. 19 c och 19 d §§ och 3 kap. 37 c §, och närmast före 2 kap. 19 c § och 3 kap. 37 c § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § En utredningsåtgärd enligt denna lag ska avse eller motsvara 1. förhör under förundersökning, 2. bevisupptagning vid domstol, 3. förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring, 4. beslag, kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken, en åtgärd enligt 27 kap. 15 § eller ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 § samma balk, 5. husrannsakan och andra åtgärder enligt 28 kap. rättegångsbalken, 6. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning, 7. tillfälligt överförande av en frihetsberövad person, 8. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person, 9. kontrollerad leverans, 10. bistånd i en brottsutredning med användning av en skyddsidentitet, 11. inhämtande av bevis som finns hos en myndighet, eller 12. andra åtgärder som inte innebär användning av tvångsmedel eller någon annan tvångsåtgärd. 11. inhämtande av bevis som finns hos en myndighet, 12. användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid, eller 13. andra åtgärder som inte innebär användning av tvångsmedel eller någon annan tvångsåtgärd. 2 kap. 1 § En utredningsorder får utfärdas av åklagare för en utredningsåtgärd som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3–12. En utredningsorder får utfärdas av åklagare för en utredningsåtgärd som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3–13. 5 § Innan åklagaren utfärdar en utredningsorder ska åklagaren ansöka om domstolens tillstånd till att utfärda utredningsordern, om utredningsåtgärden avser 1. kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken, 2. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning, eller 3. rättsmedicinsk undersökning enligt 16 § lagen (1995:832) om obduktion m.m. 2. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning, 3. rättsmedicinsk undersökning enligt 16 § lagen (1995:832) om obduktion m.m., eller 4. användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. I avvaktan på domstolens beslut får åklagaren under de förutsättningar som anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rättegångsbalken eller 17 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning utfärda en utredningsorder för en åtgärd som anges i första stycket 1 eller 2. Åklagaren ska utan dröjsmål anmäla till domstolen att en utredningsorder har utfärdats. Innan en utredningsorder för husrannsakan, genomsökning på distans, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning utfärdas, får åklagaren enligt 28 kap. 4 § första stycket, 10 d § andra stycket och 13 § första stycket rättegångsbalken ansöka om domstolens tillstånd till att utfärda utredningsordern. För domstolens handläggning gäller det som föreskrivs i rättegångsbalken eller annan författning för den åtgärd som avses. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 19 c § En utredningsorder för användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid i en annan medlemsstat får endast avse en åtgärd enligt 4 § 1–4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. 19 d § Om en utredningsorder har utfärdats för användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid ska åklagare, om det inte längre finns skäl för ett tillstånd att använda systemet, omedelbart upphäva beslutet. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska omedelbart underrätta åklagaren om omständigheter som har betydelse för om beslutet ska hävas. 3 kap. 4 § En utredningsorder för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 6, 9, 10 eller 11 får erkännas och verkställas endast om den gärning som avses i utredningsordern motsvarar ett brott enligt svensk lag och om övriga förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller rättegång i brottmål är uppfyllda. En utredningsorder för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 6, 9, 10, 11 eller 12 får erkännas och verkställas endast om den gärning som avses i utredningsordern motsvarar ett brott enligt svensk lag och om övriga förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller rättegång i brottmål är uppfyllda. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 37 c § I fråga om underrättelse till en enskild enligt 17 och 18 §§ lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska bestämmelserna i 36 § andra stycket tillämpas. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket Härigenom föreskrivs att det i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket ska införas en ny paragraf, 3 kap. 6 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 6 a § I frågor om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 3 a § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026. Ärendet och dess beredning I november 2023 gavs en utredare i uppdrag att förbättra förutsättningarna för polisen att använda kamerabevakning i sin verksamhet. Uppdraget bestod bl.a. i att utreda polisens möjligheter att använda sig av teknik för automatisk ansiktsigenkänning. Innan uppdraget skulle redovisas antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens och om ändring av förordningarna (EG) nr 300/2008, (EU) nr 167/2013, (EU) nr 168/2013, (EU) 2018/858, (EU) 2018/1139 och (EU) 2019/2144 samt direktiven 2014/90/EU, (EU) 2016/797 och (EU) 2020/1828 (förordning om artificiell intelligens), här benämnd AI-förordningen. AI-förordningen trädde i kraft den 1 augusti 2024 och finns i bilaga 1. Förordningen innehåller ett förbud mot att använda AI-system för biometrisk fjärridentifiering i realtid på allmänt tillgängliga platser för brottsbekämpande ändamål (här benämnt AI-system för ansiktsigenkänning i realtid om inget annat anges). I promemorian Förbättrade möjligheter för polisen att använda kamerabevakning (Ds 2024:11) föreslogs att AI-förordningens möjlighet till undantag från förbudet ska utnyttjas. Av promemorian framgår dock att förslaget behöver kompletteras i flera avseenden. Promemorians övriga förslag har lett till lagstiftning, se propositionen Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verksamhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande (prop. 2024/25:93). I promemorian Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid (Ds 2025:7) lämnas förslag på en ny lag som möjliggör för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen att använda AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid på allmän plats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2025/00676). I denna proposition behandlas de lagförslag som lämnas i Ds 2025:7. En särskild utredare har haft i uppdrag att se över behovet i övrigt av nationella anpassningar till följd av AI-förordningen. Det uppdraget redovisades den 6 oktober 2025 i betänkandet Anpassningar till AI-förordningen – Säker användning, effektiv kontroll och stöd för innovation (SOU 2025:101). Betänkandet har remitterats. Lagrådet Regeringen beslutade den 27 november 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen följer delvis Lagrådets synpunkter och förslag som behandlas i avsnitt 6.1, 7.1, 8, 10, 11 och 14.2 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har ikraftträdandet av förslagen flyttats fram. Förslaget om senare ikraftträdande är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över det förslaget. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar. AI-förordningen ger utrymme för att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid Kort om AI-förordningen Syftet med AI-förordningen är att skapa harmoniserade regler för artificiell intelligens (AI) inom EU genom att säkerställa en hög skyddsnivå för hälsa, säkerhet och grundläggande rättigheter. På så sätt främjas de positiva aspekterna av AI samtidigt som fri rörlighet av AI-system på den inre marknaden säkerställs. Genom ett riskbaserat angreppssätt syftar AI-förordningen till att skapa en strukturerad uppdelning mellan olika typer av AI-system och dess användning där vissa är förbjudna och andra tillåtna men med restriktioner och krav i form av bl.a. registrering hos ansvarig myndighet. Ett AI-system definieras enligt AI-förordningen som ett maskinbaserat system som är utformat för att fungera med varierande grad av autonomi och som kan uppvisa anpassningsförmåga efter införande och som, för uttryckliga eller underförstådda mål, drar slutsatser härledda från den indata det tar emot, om hur utdata såsom förutsägelser, innehåll, rekommendationer eller beslut som kan påverka fysiska eller virtuella miljöer ska genereras (artikel 3.1). AI-förordningen är direkt tillämplig i alla EU-medlemsstater. AI-förordningen gäller alltså som lag i Sverige och ska som utgångspunkt tillämpas direkt av svenska myndigheter utan att bestämmelserna återges i nationella föreskrifter. Förordningen innehåller förbud mot att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid … AI-system som har en negativ påverkan på säkerhet eller grundläggande rättigheter anses enligt AI-förordningen utgöra högrisksystem och omfattas av särskilda bestämmelser och begränsningar. Av artikel 5 framgår att vissa användningsområden utgör en oacceptabel risk. Det är fråga om system som anses utgöra ett hot mot människor och inom dessa områden är AI-system förbjudna. Enligt artikel 5.1 h i AI-förordningen är det förbjudet att använda AI-system för biometrisk fjärridentifiering i realtid på allmänt tillgängliga platser för brottsbekämpande ändamål. Förbudet trädde i kraft den 2 februari 2025. AI-system för biometrisk fjärridentifiering i realtid definieras som ett system för biometrisk fjärridentifiering där infångning av biometriska uppgifter, jämförelse och identifiering sker utan betydande dröjsmål och omfattar inte bara omedelbar identifiering utan även begränsade korta fördröjningar för att undvika kringgående (artikel 3.42). Realtidssystem involverar direktupptagningar eller näst intill direktupptagningar av material, såsom videoupptagningar, genererade med kamera eller annan utrustning med liknande funktion. AI-system för biometrisk fjärridentifiering i efterhand baseras däremot på redan insamlade biometriska uppgifter och jämförelsen och identifieringen sker med en betydande fördröjning. Det handlar om bilder eller videoupptagningar som har genererats genom t.ex. övervakningskameror före användningen av AI-systemet (skäl 17). En sökning mot ett register som sker med en bild som är hämtad ur ett redan insamlat material från en kamerabevakning anses därmed inte utgöra biometrisk fjärridentifiering i realtid, även om sökningen sker med ett AI-system. … men det är möjligt att föreskriva om undantag En medlemsstat får i sin nationella rätt föreskriva en möjlighet att helt eller delvis tillåta användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid på allmänt tillgängliga platser för brottsbekämpande ändamål. Brottsbekämpning definieras i förordningen som verksamhet som genomförs av brottsbekämpande myndigheter eller på deras vägnar för att förebygga, förhindra, utreda, upptäcka eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, inbegripet att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten (artikel 3.46). Med allmänt tillgängliga platser avses varje offentlig- eller privatägd fysisk plats som är tillgänglig för ett obestämt antal fysiska personer, utan hänsyn till om vissa villkor eller omständigheter för tillträde kan gälla, och oberoende av eventuella kapacitetsbegränsningar (artikel 3.44). En medlemsstat får tillåta användningen inom de gränser och på de villkor som anges i artikel 5.1 h–5.7 i AI-förordningen. För varje sådan användning krävs enligt artikel 5.3 som utgångspunkt ett förhandstillstånd. Medlemsstaten ska i sin nationella rätt fastställa de nödvändiga närmare reglerna för begäran om, utfärdande och utövande av samt tillsyn över och rapportering om de tillstånd som avses i artikel 5.3. Det ska också anges för vilka av de syften som förtecknas i artikel 5.1 h, inbegripet för vilka av de brott som avses i punkten (iii), de behöriga myndigheterna kan få tillstånd att använda dessa system för brottsbekämpande ändamål (artikel 5.5). Enligt artikel 5.1 h får användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid tillåtas endast i den mån sådan användning är absolut nödvändig för något av följande syften. (i) Målinriktad sökning efter specifika offer för människorov, människohandel eller sexuellt utnyttjande av människor, samt sökning efter försvunna personer. (ii) Förhindrande av ett specifikt, betydande och överhängande hot mot fysiska personers liv eller fysiska säkerhet eller ett verkligt och aktuellt eller verkligt och förutsebart hot om en terroristattack. (iii) Lokalisering eller identifiering av en person som misstänks ha begått ett brott, i syfte att genomföra en brottsutredning, lagföring eller ett verkställande av en straffrättslig påföljd för brott som avses i bilaga II och som i den berörda medlemsstaten kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd under en längsta tidsperiod på minst fyra år. Utgångspunkter vid användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid Inledning Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid innebär en biometrisk behandling av material från exempelvis en kamera. Behandlingen generar ett resultat som innebär att den person som söks kan lokaliseras eller identifieras. För att systemet ska kunna hitta den person som avses bearbetas uppgifter om en potentiellt stor mängd människor. Det är nödvändigt att användningen av tekniken är förenlig med enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Sådana bestämmelser finns i regeringsformen och i vissa internationella rättsakter som Sverige är bunden av. Eftersom bearbetningen innebär en personuppgiftsbehandling måste tekniken också användas på ett sätt som är förenligt med den dataskyddsreglering som finns på området som bl.a. syftar till att värna om enskildas personliga integritet. Tekniken förutsätter i princip användning av kameror, vilket innebär att bevakningen, utöver den dataskyddsrättsliga regleringen, behöver förhålla sig till bestämmelserna i kamerabevakningslagen (2018:1200) eller regleringen om hemlig kameraövervakning i rättegångsbalken eller lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen). Grundläggande fri- och rättigheter behöver beaktas Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen). Rättigheten får begränsas bara genom lag och endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och får inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen). Enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Rätten till skydd för privat- och familjeliv omfattar bl.a. skydd mot övervakning i olika former. Offentliga myndigheter får inte inskränka denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt bl.a. med hänsyn till statens säkerhet och den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning och brott eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Artikel 8 i Europakonventionen ger inte bara upphov till negativa förpliktelser för det allmänna att avhålla sig från omotiverade inskränkningar i enskildas rättigheter, utan även positiva skyldigheter att se till att enskilda tillförsäkras skydd för sina rättigheter gentemot andra enskilda. Det innebär t.ex. att staten i vissa fall kan vara skyldig att införa straffrättslig reglering för att skydda enskilda mot intrång i deras rättigheter från andra enskilda. Det innebär även att staten i sådana fall behöver säkerställa att brott kan utredas effektivt. En bestämmelse om rätt till respekt för bl.a. privatliv finns också i artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s rättighetsstadga). Stadgan innehåller även ett förbud mot diskriminering på grund av bl.a. kön och etniskt ursprung (artikel 21). Varje begränsning i utövandet av de fri- och rättigheter som erkänns i EU:s rättighetsstadga måste vara föreskriven i lag och förenlig med innehållet i dessa fri- och rättigheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, göras endast om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors fri- och rättigheter (artikel 52.1). EU:s rättighetsstadga riktar sig till medlemsstaterna när de tillämpar unionsrätten (artikel 51.1). Det innebär att rättigheterna i stadgan måste iakttas vid tillämpningen av nationell lagstiftning som genomför EU-rätt och nationell lagstiftning som omfattas av unionens tillämpningsområde (EU-domstolens dom den 26 februari 2013 i målet Åkerberg Fransson, C-617/10, punkt 21). Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) innehåller bestämmelser om barns rätt till privatliv. Av artikel 16 följer att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv. Vidare framgår av artikel 3 att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Sedan den 1 januari 2020 gäller barnkonventionen som svensk lag (se lagen [2018:1197] om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter). All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionens bestämmelser (prop. 2017/18:186 s. 93). Rätten till skydd för privatliv finns även i artikel 17 i FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Av artikeln framgår att ingen får utsättas för godtyckligt eller olagligt ingripande med avseende på privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder eller sitt anseende. Vidare framgår att var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp. Relevant dataskyddsreglering När personuppgifter behandlas inom brottsbekämpningen ska Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (dataskyddsdirektivet) tillämpas. Dataskyddsdirektivet har huvudsakligen genomförts i svensk rätt genom brottsdatalagen (2018:1177). I brottsdatalagens andra kapitel finns bestämmelser om grundläggande krav på personuppgiftsbehandling som direkt svarar mot de bestämmelser som finns i dataskyddsdirektivet. I 2 kap. 1 § anges de tillåtna rättsliga grunderna för att behandla personuppgifter. Enligt första stycket får personuppgifter behandlas om det är nödvändigt för att en behörig myndighet ska kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Bestämmelsen ger den yttre ramen för när det är tillåtet att behandla personuppgifter enligt lagen. Personuppgifter får bara behandlas om det är nödvändigt för att fullgöra en sådan uppgift. I 2 kap. 3 § anges att personuppgifter bara får behandlas för särskilda, uttryckligen angivna och berättigade ändamål. Ändamålen med behandlingen måste bestämmas redan när personuppgifter behandlas första gången, eftersom det är i för-hållande till ändamålen som det ska prövas om personuppgifterna som behandlas är adekvata och relevanta för ändamålet med behandlingen och hur många personuppgifter som behöver behandlas. Ändamålet får inte vara så vagt eller omfattande att en prövning blir omöjlig i praktiken. Att ändamålet ska vara berättigat innebär att det måste finnas en koppling till de rättsliga grunderna. Bestämmelser om behandling av känsliga personuppgifter finns i 2 kap. 11–14 §§. I 11 § första stycket slås fast att personuppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning inte får behandlas. Av andra stycket framgår att personuppgifter som behandlas dock får kompletteras med sådana känsliga personuppgifter, när det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Av 12 § framgår att biometriska och genetiska uppgifter endast får behandlas om det är särskilt föreskrivet och absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Brottsdatalagen innehåller också bestämmelser om den personuppgiftsansvariges skyldigheter och säkerheten för personuppgifter. Vidare innehåller brottsdatalagen bestämmelser om enskildas rättigheter. Det handlar bl.a. om den personuppgiftsansvariges och dataskyddsombudets kontaktuppgifter samt information om kategorier av ändamål för behandlingen, rätten att begära information, rättelse eller radering och möjligheten att lämna in klagomål till tillsynsmyndigheten (Integritetsskyddsmyndigheten). Lagen innehåller också bestämmelser om tillsyn och skadestånd. Utöver brottsdatalagen finns särskilda registerförfattningar med specialbestämmelser för myndigheter som behandlar personuppgifter på brottsdatalagens område. Dessa författningar tar hänsyn till de särskilda behov som dessa myndigheter har av att kunna behandla personuppgifter för att utföra sina arbetsuppgifter. För Polismyndighetens, och i begränsade fall även Säkerhetspolisens, behandling av personuppgifter på brottsdatalagens område gäller lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område (polisens brottsdatalag). Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter som rör nationell säkerhet i dess brottsbekämpande och lagförande verksamhet omfattas inte av brottsdatalagen. För sådan behandling gäller i stället lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Regleringen av dessa delar av Säkerhetspolisens personuppgiftsbehandling har varit föremål för en översyn som nyligen redovisades i betänkandet Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter (SOU 2025:49). Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Regleringen av kamerabevakning Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid innebär en biometrisk behandling av material som samlas in med stöd av kamerabevakningslagen eller regleringen om hemlig kameraövervakning. Kamerabevakningslagens syfte är att tillgodose behovet av kamerabevakning för berättigade ändamål och att skydda människor mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten vid sådan bevakning. Lagen gäller för sådan kamerabevakning som bedrivs öppet utan att döljas för dem som bevakas (5 §). Sedan den 1 april 2025 gäller särskilda bestämmelser i kamerabevakningslagen för kamerabevakning som en myndighet bedriver i verksamhet för vilken personuppgiftsbehandlingen omfattas av brottsdatalagen eller lagen om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. I sådan verksamhet får kamerabevakning bedrivas av en myndighet om bevakningen är nödvändig för ett syfte som anges i de lagarna. Dessutom ska en dokumenterad intresseavvägning göras. Det innebär att kamerabevakning endast får bedrivas om intresset av sådan bevakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Vid bedömningen av intresset av kamerabevakning ska det särskilt beaktas om bevakningen behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra brott på bl.a. en brottsutsatt plats, platser där det av särskild anledning finns risk för angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet eller på egendom eller det med hänsyn till omständigheterna finns risk för allvarlig eller omfattande brottslighet. Det ska också särskilt beaktas om bevakningen behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra brott och bevakningen sker på en plats som med hänsyn till omständigheterna har strategisk betydelse för att motverka allvarlig brottslighet eller brott som har samband med sådan brottslighet. Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli bevakad ska det särskilt beaktas hur bevakningen ska utföras, om teknik som ökar risken för integritetsintrång som exempelvis ansiktsigenkänning ska användas. Vid bedömningen ska hänsyn också tas till om teknik som främjar skyddet av den enskildes personliga integritet ska användas, och vilket område som ska bevakas. Det krävs att myndigheterna gör intresseavvägningen innan bevakningen påbörjas. En ny bedömning ska göras och dokumenteras innan myndigheten ändrar bevakningen på ett betydande sätt som ökar risken för intrång i enskildas personliga integritet och om förhållandena på den plats som bevakas ändras på ett betydande sätt som minskar intresset av bevakningen eller ökar risken för intrång i enskildas personliga integritet. Det finns undantag som innebär att en intresseavvägning inte behöver göras eller dokumenteras. Vad gäller hemlig kameraövervakning får sådan som utgångspunkt endast bedrivas med stöd av ett förhandstillstånd av en domstol. I vissa brådskande fall kan kameraövervakningen ske utan ett tillstånd men då sker alltid en domstolsprövning i efterhand (se 27 kap. 21 och 21 a §§ rättegångsbalken samt 6 och 6 a §§ preventivlagen). Hemlig kameraövervakning får endast ske om det är av synnerlig vikt och proportionerligt. Tiden för övervakningen får inte överstiga vad som är nödvändigt (se 27 kap. 20 b och 21 §§ rättegångsbalken samt 3 och 7 §§ preventivlagen). Polisen ska ges möjlighet att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid En ny lag om polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid Regeringens förslag Det ska införas en ny lag som reglerar under vilka förutsättningar polisen i sin brottsbekämpande verksamhet får använda AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. Lagen ska benämnas lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna En majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller invänder inte mot det, bl.a. Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Eskilstuna tingsrätt, Förvaltningsrätten i Jönköping, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg, Kustbevakningen, Malmö tingsrätt, Polismyndigheten, Svea hovrätt, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Civil Rights Defenders avstyrker förslaget och menar att behovet av tekniken inte är tillräckligt välmotiverat för att berättiga en sådan långtgående inskränkning av den personliga integriteten och rättssäkerheten. Institutet för mänskliga rättigheter lyfter att det finns bristande evidens i forskningen kring kamerabevakningens effekter i brottsbekämpningen. Enligt Stockholms tingsrätt är det oklart vilka konkreta positiva följder användningen av tekniken skulle få för polisens arbete. Centrum för rättvisa varken tillstyrker eller avstyrker förslaget om att polisen ska ges möjlighet att använda tekniken. Organisationen uppfattar att förslaget inte innebär nya möjligheter för polisen att inhämta eller bereda sig tillgång till nya uppgifter och anser att detta med fördel skulle kunna förtydligas i den nya lagen. Integritetsskyddsmyndigheten anser att användningen av ordet ansiktsigenkänning i lagens namn är missvisande eftersom användningen av tekniken även omfattar andra former av biometrisk fjärridentifiering. Skälen för regeringens förslag Det finns behov av effektiva verktyg i brottsbekämpningen Allvarlig våldsbrottslighet, framför allt skjutningar och sprängningar inom den kriminella miljön, är ett svårt samhällsproblem. Den ökade tillgången på illegala vapen och explosiva varor i samhället tillsammans med den ökade benägenheten inom kriminella miljöer att använda dessa gör att våldet utgör ett mycket allvarligt hot. Det har blivit vanligare med dödligt våld utomhus och på allmänna platser. Inte sällan är det automatvapen som används. Det har vid flera tillfällen de senaste åren inträffat att våld kopplat till konflikter i den kriminella miljön drabbar personer utan koppling till konflikten. Utöver våldsbrottslighet är andra allvarliga brott vanligt förekommande i den kriminella miljön, däribland narkotikabrott. Narkotikahandeln utgör en betydande inkomstkälla för de kriminella nätverken och våld och konflikter i de kriminella miljöerna är ofta narkotikarelaterade. Det kan t.ex. vara fråga om uppgörelser om vem som ska hantera narkotikamarknaden i ett visst område. Den allvarliga brottsligheten är ofta organiserad. Den blir också alltmer gränsöverskridande. Lagrådet menar att det tydligt bör motiveras varför det är nödvändigt med ytterligare verktyg, såsom användningen av AI i realtid i annan och större utsträckning än att bekämpa organiserad brottslighet och brott i kriminella miljöer. Även om stort fokus de senaste åren legat på att bekämpa den allvarliga brottslighet som utövas av kriminella nätverk och deras möjliggörare kan regeringen konstatera att också annan brottslighet än den organiserade fortsätter att innebära allvarliga utmaningar. Exempelvis är förekomsten av våld mot kvinnor och barn oacceptabelt hög. Även annan allvarlig brottslighet, som grova vålds- och sexualbrott, gränsöverskridande brottslighet som människohandel samt organiserade stöld- och bedrägeribrott i stor skala, medför otrygghet och betydande skada för enskilda, företag och samhället i stort. Otryggheten har de senaste åren hållit sig fast på höga nivåer och särskilt oroande är otryggheten bland kvinnor samt i utsatta områden. Även oron för brottsligheten har under senare år legat på höga nivåer och begränsar hur människor lever sina liv. Sammantaget är brottsligheten ett samhällsproblem med stor påverkan på såväl enskilda som Sverige som land. Riskerna som brottsligheten ger upphov till är uppenbara och utgör ett allvarligt hot mot det demokratiska samhället. Staten har ett ansvar för att upprätthålla rättstryggheten för enskilda. I det ansvaret ligger att säkerställa att det finns en väl fungerande brottsbekämpning. För att kunna vända den brottsutveckling som skett måste de brottsbekämpande myndigheterna ha effektiva och ändamålsenliga verktyg i sitt arbete med att bekämpa brott. Detta är även en viktig del i att kunna stå rustade mot terrorism och våldsbejakande extremism. Mot den bakgrunden konstaterar regeringen att det finns behov av ytterligare åtgärder för att bekämpa den allvarliga brottsligheten. Möjligheten att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid är ett effektivt verktyg i brottsbekämpningen Möjligheten att identifiera personer med hjälp av biometri har utvecklats mycket snabbt på senare tid. Det gäller inte minst teknik för avancerad ansiktsigenkänning och annan biometrisk fjärridentifiering med hjälp av AI. Tekniken innebär möjligheter till nya, effektiva verktyg för bl.a. brottsbekämpande myndigheter att utföra sitt uppdrag och kan bidra till en bättre och mindre resurskrävande brottsbekämpning. Den användning av AI-system för ansiktsigenkänning och annan biometrisk fjärridentifiering i realtid som får tillåtas enligt AI-förordningen innebär att material som samlas in och behandlas med stöd av annan lagstiftning, exempelvis brottsdatalagen, i realtid bearbetas och granskas för att lokalisera eller identifiera en eller flera på förhand utpekade personer för vissa syften. AI-systemet bearbetar materialet och genererar ett resultat utifrån den data som systemet har försetts med, exempelvis en bild på en eller flera personer som är av intresse för de brottsbekämpande myndigheterna. Tekniken förutsätter i princip användning av kameror som exempelvis omfattas av kamerabevakningslagen eller regleringen om hemlig kameraövervakning i rättegångsbalken. I anledning av synpunkten från Stockholms tingsrätt om vilka följder teknikanvändningen skulle få för polisens arbete vill regeringen framhålla att användning av tekniken skulle innebära att polisen ges bättre möjligheter att analysera stora mängder bildmaterial och filtrera på ansikten. Det som normalt skulle ta flera dagar eller veckor att analysera kan med hjälp av AI-tekniken ske på några sekunder, vilket skulle frigöra resurser och göra utredningsunderlagen mer träffsäkra (jfr Statskontorets rapport Myndigheterna och AI, s. 27). Det skulle också ge polisen förutsättningar att agera snabbare, vilket kan vara helt avgörande när det handlar om att förhindra planerad brottslighet, hitta en gärningsman på flykt eller säkra bevis i en pågående förundersökning. Det är fråga om en mycket effektiv metod att behandla material. Som Centrum för rättvisa framhåller är det inte så att användningen innebär insamling av någon ny information. I stället handlar det om att ett AI-system bearbetar ett kameramaterial och genererar ett resultat utifrån den data som systemet har försetts med. Materialet är redan tillgängligt för polisen även utan användning av tekniken. Som Säkerhetspolisen påpekar har inhämtningsåtgärden som ligger till grund för insamlingen av uppgifter i det skedet redan bedömts vara förenlig med annan tillämplig reglering, exempelvis kamerabevakningslagen, vars syfte är bl.a. att säkerställa den enskildes integritet. Användningen av tekniken innebär alltså en bearbetning av material som redan är tillgängligt för polisen. Ur ett integritetsperspektiv kan det därmed inte, som Civil Rights Defenders menar, likställas med sådana hemliga tvångsmedel som ger polisen möjlighet att i hemlighet samla in material. Användningen av tekniken är närmast att likna vid en polisiär utredningsmetod. Som föreslås nedan kommer den nya lagen endast reglera polisens möjlighet att använda AI-tekniken och inte ge stöd för någon inhämtning av eller annan tillgång till nya uppgifter. Enligt regeringens uppfattning finns inte något behov av att i lagen ytterligare förtydliga detta förhållande. Polisen ska tillåtas att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid Det finns ett tydligt behov för polisen att kunna använda AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid bl.a. i förundersökningar avseende grovt narkotikabrott, olaga frihetsberövande, mord eller människorov där det exempelvis finns en referensbild på en känd eller okänd misstänkt gärningsperson. Det finns även ett behov av att kunna använda tekniken i ärenden om försvunna personer som misstänks ha utsatts för brott och ärenden som avser personer som är misstänkta eller dömda för brott som håller sig undan lagföring eller straffverkställighet. De senare ärendena rör framför allt personer som har anhållits eller häktats i sin frånvaro under en pågående brottsutredning eller som har dömts för brott till en frihetsberövande påföljd men som inte har inställt sig till eller avvikit från verkställighet av straffet. När material från kameror granskas i efterhand finns det en risk för att uppgifterna inte längre är användbara (exempelvis då gärningspersonen har hunnit försvinna eller ett hot redan har förverkligats). Civil Rights Defenders anser att det krävs mycket tungt vägande skäl för att motivera användning av tekniken med hänsyn till de risker som övervakningen innebär för personlig integritet och rättssäkerhet. Enligt organisationen visar studier kring kamerabevakning i socioekonomiskt utsatta områden att kameror sällan bidrar till ökad upplevd trygghet utan andra insatser som t.ex. ökad polisiär närvaro eller trygghetsvandringar har en större påverkan på känslan av trygghet. Även Institutet för mänskliga rättigheter lyfter att det finns bristande evidens i forskningen kring kamerabevakningens effekter på brottsbekämpningen. I anledning av dessa synpunkter vill regeringen framhålla att förslaget inte syftar till att kamerabevakningen och därmed övervakningen av människor i vårt samhälle ska öka utan att polisen ska ges möjlighet att i särskilt utpekade fall använda en ny effektiv teknik för behandling av material som även annars är tillgängligt för polisen för att förhindra och utreda allvarlig brottslighet. Enligt regeringen har alla rätt att tryggt vistas i det offentliga rummet utan att utsättas för brott. En sådan trygghet kan uppnås bl.a. genom att engagera medborgarna och bygga lokala samhällen som präglas av omsorg och tillit. Effekterna av det sociala brottsförebyggande arbetet ska inte underskattas. Regeringen arbetar aktivt med att bl.a. skapa goda förutsättningar för och utveckla det brottsförebyggande arbetet i skolan, öka möjligheten till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra och se till att barn och unga i utsatthet och deras familjer tidigt får stöd och hjälp innan problematiken har eskalerat. Detta arbete bedrivs för att förebygga all sorts brottslighet men ett särskilt fokus riktas mot att bryta rekryteringar till de kriminella gängen, att förhindra att barn och unga involveras i kriminalitet och att få personer som begår brott att upphöra med det. Trots dessa ansträngningar kommer brott att begås och polisen behöver då vara rustad att kunna lösa sin uppgift framöver. För att motverka de omfattande utmaningar med kriminalitet och otrygghet som finns i Sverige behöver det brottsförebyggande arbetet därför kombineras med moderna polisiära arbetsmetoder för brottsbekämpning. Lagrådet invänder inte mot att det införs en möjlighet att i brottsbekämpningen använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid men anför på ett mer allmänt plan att det finns anledning att anlägga ett mer restriktivt perspektiv på användningen av en sådan möjlighet än vad lagrådsremissens förslag ger uttryck för. Som redovisas nedan förväntas användningen av tekniken få effekt och göra stor nytta i polisens arbete med att bekämpa brott. Detta bedöms bidra till att tryggheten i samhället ökar. Det måste dock beaktas att användning av tekniken för brottsbekämpande ändamål på allmän plats innebär rättighetsinskränkningar för en potentiellt stor mängd människor på ett relativt påtagligt sätt. Eftersom användningen av AI i realtid kan innebära intrång i människors personliga integritet bör tekniken redan av den anledningen inte användas i större utsträckning än nödvändigt och endast för syften som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Som Åklagarmyndigheten framhåller har lagstiftaren bedömt att den enskildes intresse av att ”inte synas” får stå tillbaka genom reglerna om kamerabevakning för angelägna samhällsintressen. I balansgången mellan en effektiv brottsbekämpning och skyddet för den personliga integriteten måste beaktas hur den aktuella brottsligheten ser ut i samhället. Organiserad brottslighet utgör allvarliga hot mot enskilda, men också mot samhället i stort. Detta innebär att ett större ingrepp i den personliga integriteten kan vara befogat till förmån för att ge de brottsbekämpande myndigheterna effektiva verktyg att genomföra sina uppdrag. Som framgår av avsnitt 15.2 (förslagens förenlighet med grundläggande fri- och rättigheter) bedöms den föreslagna regleringen utgöra en rimlig avvägning mellan behovet av effektiva verktyg i brottsbekämpningen och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet och sitt privatliv. Det är därför motiverat att i möjligaste mån ge polisen förutsättningar att använda AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid för brottsbekämpande ändamål på allmän plats inom de ramar som AI-förordningen sätter upp och med beaktande av de behov som polisen har. Det kan i sammanhanget noteras att AI-förordningens undantag som tillåter användningen av AI-system i realtid för brottsbekämpande ändamål har utformats just med beaktande av behovet av att säkerställa respekten för enskildas mänskliga rättigheter. Det krävs lagreglering för att polisen ska tillåtas använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid För att polisen ska kunna använda AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid för brottsbekämpande ändamål på allmän plats måste användningen vara förenlig med AI-förordningen (se artikel 5.1 h). Ett sådant regelverk behöver också omgärdas av rättssäkerhetsgarantier och kontrollmekanismer som säkerställer att användning av tekniken är rättssäker och att intrången i den personliga integriteten inte blir större än vad som kan godtas enligt regeringsformen, Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga, barnkonventionen och ICCPR. I propositionen görs i samband med förslagen i följande avsnitt en bedömning av deras förenlighet med enskildas fri- och rättigheter. Eftersom en bedömning även måste göras i förhållande till det föreslagna regelverket som helhet, med förutsättningar och skyddsåtgärder, och med beaktande även av de skyddsåtgärder som kan finnas i t.ex. den dataskyddsrättsliga reglering som blir tillämplig på behandlingen av personuppgifter görs en samlad bedömning av hur förslagen förhåller sig till enskildas grundläggande fri- och rättigheter i avsnitt 15.2. Det kan konstateras att en reglering som tillåter polisen att använda AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid för brottsbekämpande ändamål är av sådant slag att de grundläggande delarna måste finnas i lag. Det finns i dag ingen specifik reglering i svensk rätt om att använda AI-system för ansiktsigenkänning i brottsbekämpningen. I brottsdatalagen och polisens brottsdatalag regleras polisens möjlighet att behandla biometriska uppgifter. De bestämmelserna är dock allmänt hållna och tar sikte på polisens behandling av biometriska uppgifter i stort. Polisens användning av tekniken behöver omgärdas av en relativt detaljerad reglering för att vara förenlig med AI-förordningen. Det framstår mot den bakgrunden som lämpligt att det införs en ny lag som reglerar under vilka förutsättningar polisen får använda tekniken i sin brottsbekämpande verksamhet. I promemorian föreslås att den nya lagen ges namnet AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Integritetsskyddsmyndigheten anser att användningen av uttrycket ansiktsigenkänning i den nya lagens namn är missvisande eftersom användningen av tekniken även omfattar andra former av biometrisk fjärridentifiering. Rubriken till en ny författning bör som utgångspunkt vara kort. Rubriken behöver inte heller vara uttömmande. Ansiktsigenkänning är också den fjärridentifiering som framför allt är i fokus och den som är mest integritetskänslig. Regeringen anser därför att lagen bör ges det namn som föreslås i promemorian. Lagens tillämpningsområde Regeringens förslag Den nya lagen ska gälla Polismyndighetens användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid på allmän plats för brottsbekämpande ändamål. Även Säkerhetspolisens användning ska omfattas av lagen men inte när den rör nationell säkerhet. Med AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska i lagen avses sådana system för biometrisk fjärridentifiering i realtid som omfattas av AI-förordningen. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås att det införs en definition av uttrycket AI-system, i stället för en definition av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Remissinstanserna Åklagarmyndigheten tillstyrker förslaget att den nya lagen ska gälla för de två polismyndigheterna, med undantag för Säkerhetspolisens användning för nationell säkerhet. Säkerhetspolisen instämmer i promemorians slutsats att all Säkerhetspolisens användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för nationell säkerhet ligger utanför AI-förordningens tillämpningsområde. Tullverket anser att tekniken skulle vara till stor hjälp för myndigheten i dess brottsbekämpande uppdrag och att den föreslagna lagen bör vara tillämplig för alla myndigheter med brottsbekämpande befogenheter. Integritetsskyddsmyndigheten föreslår att det begrepp som används i AI-förordningen – biometrisk fjärridentifiering – också bör användas i den svenska lagen. Lunds universitet är tveksamt till att inkludera ”annan biometrisk fjärridentifiering” i lagen och förespråkar i stället att enbart ”ansiktsigenkänning” används. Universitetet för också fram att om den nya lagen även gäller andra former av biometrisk fjärridentifiering än ansiktsigenkänning bör detta framgå direkt av lagen. Journalistförbundet och Tidningsutgivarna anser att AI-förordningens definition av AI-system är bred. Att tillämpa den definitionen på det sätt som föreslås i promemorian gör, enligt förbundet, att lagen får ett för stort tillämpningsområde. Enligt Journalistförbundet bör det vidare införas ett uttryckligt förbud mot att använda vissa typer av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid om systemen registrerar känsliga uppgifter. Lunds universitet för fram att det finns fler begrepp än AI-system som ska ges samma innebörd som termer i AI-förordningen. Universitetet föreslår därför att det i stället bör föreskrivas att uttryck som används i lagen har, om annat inte sägs, samma innebörd som motsvarande uttryck i förordningen. Justitiekanslern anser att en avgränsning till offentlig plats möjligen skulle medföra en lämpligare balans visavi integritetsintresset jämfört med allmän plats. Åklagarmyndigheten anser att det finns anledning att ge klara besked kring vad som omfattas av begreppet allmän plats i förhållande till gränsövergångar. Skälen för regeringens förslag Lagen ska gälla polisens användning av AI-system för ansikts-igenkänning i realtid Den nya lagen bör först och främst gälla när Polismyndigheten använder AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid för brottsbekämpande ändamål. Det finns inte förutsättningar att i detta lagstiftningsärende närmare överväga Tullverkets synpunkt om att lagen bör gälla generellt för myndigheter med brottsbekämpande befogenheter. För närmare resonemang om Säkerhetspolisens användning av tekniken, se nedan. Den nya lagen bör gälla användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid för brottsbekämpande ändamål. Med detta avses sådan teknik som i AI-förordningen definieras som AI-system för biometrisk fjärridentifiering i realtid. Definitionen av ett AI-system för biometrisk fjärridentifiering är enligt förordningen ett AI-system vars syfte är att identifiera fysiska personer utan deras aktiva medverkan, vanligtvis på distans, genom jämförelse av en persons biometriska uppgifter med de biometriska uppgifterna i en referensdatabas (artikel 3.41). Det rör sig i första hand om ansiktsigenkänning men kan även vara andra former av biometrisk igenkänning, t.ex. genom rörelsemönster eller röst. För att det ska vara fråga om ett realtidssystem ska infångning av biometriska uppgifter, jämförelse och identifiering ske utan betydande dröjsmål. Det omfattar inte bara omedelbar identifiering utan även begränsade korta fördröjningar för att undvika kringgående (artikel 3.42). I promemorian görs bedömningen att begreppet AI-system i den nya lagen bör ges samma innebörd som i AI-förordningen och att definitionen bör framgå av lagen. Enligt artikel 3.1 är ett AI-system ett maskinbaserat system som är utformat för att fungera med varierande grad av autonomi och som kan uppvisa anpassningsförmåga efter införande och som, för uttryckliga eller underförstådda mål, drar slutsatser härledda från den indata det tar emot, om hur utdata såsom förutsägelser, innehåll, rekommendationer eller beslut som kan påverka fysiska eller virtuella miljöer ska genereras. Journalistförbundet och Tidningsutgivarna anser att förordningens definition av begreppet AI-system är bred, vilket gör att den föreslagna lagen får ett brett tillämpningsområde. Enligt Journalistförbundet vore det mer ändamålsenligt att utgå från det behov som polisen har av att använda AI-teknik och ta fram en definition som tydligt beskriver vilken teknik som avses. Tekniken utvecklas emellertid snabbt och för att lagstiftningen ska följa med utvecklingen behöver regleringen så långt som möjligt vara teknikneutral. Regeringen anser därför att det inte finns skäl att begränsa förslaget till viss specifik AI-teknik. Lunds universitet är tveksamt till att användningen ska få avse både ansiktsigenkänning och annan biometrisk fjärridentifiering. Universitetet anser inte att begreppet annan biometrisk användning är tillräckligt preciserat och förespråkar i stället att enbart ansiktsigenkänning omfattas av lagens tillämpningsområde. Regeringen konstaterar att den teknik som främst kommer att användas är ansiktsigenkänning men det kan även vara aktuellt för polisen att använda andra former av biometrisk igenkänning. Enligt regeringen finns därför inte anledning att begränsa regleringen till enbart ansiktsigenkänning. Integritetsskyddsmyndigheten anser att användningen av uttrycket ansiktsigenkänning i definitionen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid är missvisande eftersom användningen av tekniken även omfattar andra former av biometrisk fjärridentifiering. Myndigheten föreslår att definitionen ändras så att det begrepp som används i AI-förordningen – biometrisk fjärridentifiering – också används i lagen. I likhet med vad regeringen anför i avsnitt 6.1 om lagens namn är det tillräckligt att beskriva det system och den användning som lagen reglerar med begreppet ansiktsigenkänning. Det är en avvägning som får göras mellan intresset av precision och lättillgänglighet. Att begreppet ansiktsigenkänning i lagen omfattar även annan biometrisk fjärridentifiering bör framgå inledningsvis i lagen. Enligt regeringens uppfattning är denna skrivning tydlig och det kan med en sådan skrivning inte råda någon tvekan om att lagen även gäller andra former av biometrisk fjärridentifiering än ansiktsigenkänning. Regeringen ställer sig därför bakom förslaget i promemorian men tydliggör i lagtexten att AI är en förkortning av artificiell intelligens. Definitionen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid avgör tillämpningsområdet för lagen. Det är därför särskilt viktigt att begreppet har samma betydelse som i AI-förordningen. Regeringen anser därför att det i lagen bör införas en definition av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid som hänvisar till förordningens definition. Med ett sådant system ska i lagen avses sådana AI-system som omfattas av artikel 3.42 i AI-förordningen. Sådana system är alltid AI-system enligt artikel 3.1 och därför behövs inte, så som föreslås i promemorian, någon definition av uttrycket AI-system. Lunds universitet för fram att begreppet AI-system inte är den enda termen som ska ges samma innebörd som i AI-förordningen. Universitetet föreslår att det därför bör anges att uttryck som används i lagen har samma innebörd som motsvarande uttryck i förordningen. Regeringen bedömer att det inte finns behov av att införa en bestämmelse som uttryckligen reglerar detta. Enligt Journalistförbundet bör det införas ett uttryckligt förbud mot att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid om systemen registrerar känsliga uppgifter som exempelvis politisk åsikt, etnicitet eller deltagande i demonstrationer. AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får endast användas inom de gränser och villkor som anges i förordningen. Användningen handlar i praktiken om att identifiera eller lokalisera personer med hjälp av bildmaterial som inhämtas med stöd av andra regelverk. AI-förordningen, och därmed även den nya lagen, ger inte utrymme för att använda tekniken för att registrera sådana känsliga uppgifter som Journalistförbundet lyfter. Något behov att införa ett förbud för sådan registrering finns därför inte. Det är fråga om en verksamhet vars personuppgiftsbehandling omfattas av regleringen i brottsdatalagen (se 1 kap. 2 §). För att tydliggöra lagens tillämpningsområde bör det anges att lagen endast är tillämplig på sådan verksamhet vars personuppgiftsbehandling regleras i brottsdatalagen. I promemorian föreslås att lagen ska omfatta polisens användning av tekniken på allmän plats. I AI-förordningen används begreppet allmänt tillgängliga platser (se artikel 5.1 h). Det begreppet omfattar varje offentlig- eller privatägd fysisk plats som är tillgänglig för ett obestämt antal fysiska personer, utan hänsyn till om vissa villkor eller omständigheter för tillträde kan gälla, och oberoende av eventuella kapacitetsbegränsningar (se artikel 3.44). Innebörden av allmänt tillgängliga platser överensstämmer i stort med allmän plats i den mening som det används i svensk rätt, bl.a. brottsbalken, se prop. 2011/12:109 s. 41 och författningskommentaren om den närmare innebörden. I AI-förordningen anges att gränskontrollområden inte utgör en allmänt tillgänglig plats (skäl 19 i AI-förordningen). I anledning av Åklagarmyndighetens önskemål om klargörande i detta avseende finns det anledning att peka på vad som anges i de riktlinjer som kommissionen har gett ut om att vissa platser kan ha dubbel funktion. Exempelvis betraktas en flygplats i allmänhet som en allmänt tillgänglig plats när det gäller dess gemensamma områden, men det område som är avsett för gränskontroll (där tulltjänstemän är placerade och pass- eller id-kontroller utförs) är undantagna från tillämpningsområdet (punkten 317). Det finns ett tydligt behov för polisen att kunna använda tekniken på allmän plats och AI-förordningen ger utrymme för det. Regeringen delar därför inte Justitiekanslerns synpunkt om att ett mer begränsat begrepp bör användas. Allmän plats är dessutom ett begrepp som är vanligt förekommande i svensk rätt. Regeringen föreslår därför att allmän plats används i lagen. Användning av tekniken för annan verksamhet än polisens brottsbekämpning eller på plats som inte är allmän faller utanför lagens tillämpningsområde. I vilken mån sådan användning är tillåten får avgöras utifrån det dataskyddsrättsliga regelverket samt övriga bestämmelser i AI-förordningen. Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse medan en dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Den nya lagen innehåller vissa materiella hänvisningar till AI-förordningen. För att säkerställa att framtida ändringar i AI-förordningen kan få omedelbart genomslag bör sådana hänvisningar i lagen vara dynamiska. I det följande används AI-system för ansiktsigenkänning i realtid som benämning på AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid för brottsbekämpande ändamål på allmän plats. Säkerhetspolisens användning av tekniken Säkerhetspolisen har bl.a. i uppdrag att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och beivra brottslig verksamhet som innefattar brott mot rikets säkerhet eller terrorbrott (3 § polislagen [1984:387]). I samband med genomförandet av EU:s dataskyddsreform och det samtidiga införandet av lagen om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter konstaterades att Säkerhetspolisens verksamhet i allt väsentligt ligger utanför dataskyddsdirektivets och brottsdatalagens tillämpningsområde eftersom den rör nationell säkerhet (se prop. 2017/18:232 s. 103 och prop. 2018/19:163 s. 48). Använder Säkerhetspolisen AI-system i sådan verksamhet görs detta alltså för nationell säkerhet. I artikel 4.2 i fördraget om Europeiska unionen anges bl.a. att den nationella säkerheten också i fortsättningen ska vara varje medlemsstats eget ansvar. I artikel 2.3 i AI-förordningen anges att förordningen inte är tillämplig på områden som inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde och ska under alla omständigheter inte påverka medlemsstaternas befogenheter när det gäller nationell säkerhet. Det anges även att förordningen inte är tillämplig på AI-system om och i den mån de släpps ut på marknaden, tas i bruk eller används med eller utan ändring uteslutande för ändamål som rör nationell säkerhet. Det står alltså klart att Säkerhetspolisens användning av AI-system som enbart är avsedda och används för nationell säkerhet inte omfattas av AI-förordningen. Av skäl 24 till AI-förordningen framgår att även AI-system som tagits fram för andra ändamål eller som används också för sådana ändamål inte omfattas av förordningen när de används för ändamål som rör nationell säkerhet. I skälet anges att om ett AI-system som utvecklas, släpps ut på marknaden, tas i bruk eller används för ändamål som rör nationell säkerhet också används för andra ändamål så omfattas ett sådant system av förordningen för den som använder AI-systemet för det andra ändamålet. Att ett AI-system släpps ut på marknaden eller tas i bruk för både ändamål som rör nationell säkerhet och andra ändamål påverkar inte möjligheten för den som bedriver verksamhet inom nationell säkerhet att använda system för nationell säkerhet utan att tillämpa förordningen. Inte heller att ett AI-system släpps ut på marknaden för civila eller brottsbekämpande ändamål och sedan används med eller utan ändringar för ändamål som rör nationell säkerhet gör enligt skälet att den senare användningen omfattas av förordningen. Sammantaget innebär detta att all Säkerhetspolisens användning av AI-system för nationell säkerhet faller utanför AI-förordningens tillämpningsområde, även om det är så att myndigheten delar eller använder andra aktörers systemlösningar. Eftersom det är syftet som avgör om användningen av ett AI-system omfattas av AI-förordningens förbud gäller det anförda även om det är en annan aktör som står för det faktiska utförandet, så länge användningen sker för Säkerhetspolisens räkning. AI-förordningens förbud mot användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid gäller alltså inte användning för nationell säkerhet. För Säkerhetspolisens verksamhet som rör nationell säkerhet finns därmed inte något behov av undantag från förordningens förbud och inte någon anledning att låta lagen gälla även verksamhet utanför brottsdatalagens tillämpningsområde. I vilken utsträckning Säkerhetspolisen kan använda sig av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för nationell säkerhet får i stället avgöras utifrån den reglering som gäller för myndighetens personuppgiftsbehandling och kamerabevakningslagen. Det kan i sammanhanget noteras att inte heller AI-konventionen gäller för Säkerhetspolisens verksamhet som rör nationell säkerhet (se artikel 3.2 i konventionen). Säkerhetspolisen kan emellertid även, om än i begränsad utsträckning, bedriva brottsbekämpande verksamhet som inte rör nationell säkerhet. Detta gäller åtminstone i de fall som regleras i 13 § förordningen (2022:1719) med instruktion för Säkerhetspolisen och 27 § förordningen (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten. Enligt dessa bestämmelser kan Säkerhetspolisen i vissa fall bistå vid polisverksamhet som leds av Polismyndigheten och i enskilda fall kan Polismyndigheten lämna över en förundersökning eller annan liknande uppgift i den brottsbekämpande verksamheten till Säkerhetspolisen för fortsatt handläggning. När Säkerhetspolisen behandlar personuppgifter i sådan verksamhet gäller regleringen i brottsdatalagen. Det kan inte uteslutas att Säkerhetspolisen någon gång i ett sådant ärende skulle ha behov av att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Det bör därför av den inledande bestämmelsen framgå att lagen även omfattar Säkerhetspolisen i den verksamheten. Förutsättningar för att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få användas för vissa syften Regeringens förslag AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få användas om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en viss person 1. som misstänks vara utsatt för människorov, människohandel eller för människoexploatering om den avser sexuella tjänster, 2.  som är försvunnen och misstänks vara utsatt för brott, 3. om det finns en överhängande risk för att personen kommer att begå ett allvarligt brott som innebär fara för annans liv eller fysiska säkerhet, 4. som skäligen kan misstänkas ha begått ett sådant brott som avses i bilaga II till AI-förordningen och för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott, i syfte att utreda eller lagföra brottet, eller 5. som dömts för ett sådant brott som avses i 4, i syfte att verkställa den straffrättsliga påföljden. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian uppställs delvis andra rekvisit för att AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få användas, bl.a. att det ska vara av synnerlig vikt för att lokalisera eller identifiera en person, att det ska finnas en påtaglig risk för att en person kommer att begå ett brott som inte uttryckligen begränsas till allvarligt brott och att det kan misstänkas att en person har begått ett brott. Promemorian innehåller inte någon begränsning till människoexploatering om exploateringen avser sexuella tjänster. Promemorian innehåller inget krav på att det ska röra sig om fysisk säkerhet. Även i övrigt är promemorians förslag något annorlunda utformat. Remissinstanserna De flesta remissinstanser invänder inte mot förslaget. Flera remissinstanser är dock kritiska till det. Det handlar framför allt om den närmare utformningen och valet av rekvisit för att ange när användningen kan tillåtas. Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget och anför att utformningen avviker från AI-förordningen vilket leder till en osäkerhet i tillämpning och praxis. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (från och med den 1 mars 2026 byter myndigheten namn till Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd och det nya namnet används härefter) saknar mer grundliga och övertygande resonemang om proportionalitet avseende behovet av användningen av tekniken för föreslagna syften ställt mot de risker för den personliga integriteten och privatlivet som åtgärderna kan innebära för de personer som berörs av dem. Ett antal remissinstanser, bl.a. Eskilstuna tingsrätt, Institutet för mänskliga rättigheter, Journalistförbundet, Centrum för rättvisa och Civil Rights Defenders anser att uttrycket synnerlig vikt i förslaget inte är jämförbart med vad som anges i artikel 5.1 h om att tekniken bara får användas om det är absolut nödvändigt. Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd anser att det bör övervägas om det i bestämmelsen som möjliggör att tekniken används i syfte att lokalisera och identifiera försvunna personer som misstänks ha utsatts för brott ska införas ett kvalifikationskrav på de brott som kan aktualiseras. Bland andra Svea hovrätt ställer sig tveksamma till att tekniken ska få användas för att lokalisera potentiella offer för människoexploatering. Lunds universitet anser att den nya lagen även bör omfatta försvunna personer som inte misstänks ha utsatts för brott. Universitetet för även fram att vissa uttryck i artikel 5.1 h som ”specifikt” offer för, ”ett specifikt, betydande och överhängande hot” inte framgår tydligt av förslaget. Enligt universitetet bör kravet på specificitet framgå direkt av lagen. Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund för fram liknande synpunkter. Flera remissinstanser, däribland Hovrätten över Skåne och Blekinge, Malmö tingsrätt, Eskilstuna tingsrätt, Integritetsskyddsmyndigheten, Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd, Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund och Sveriges Domareförbund, ifrågasätter uttrycket ”påtaglig risk” i promemorians lagtextförslag som gäller användning för att förhindra brott och för fram att förslaget går utöver vad som är tillåtet enligt förordningen. Journalistförbundet anser att det är en brist att det av förslaget inte framgår vilka brott mot människors liv och säkerhet som avses. Domstolsverket efterfrågar en uttrycklig begränsning kring hotets allvarsgrad som motsvarar AI-förordningens krav att hotet ska vara ”betydande”. Verket efterfrågar vidare krav på att det ska röra sig om brott med viss allvarsgrad. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att ordalydelsen i författningsförslaget ger intryck av att även omfatta mindre allvarliga brott mot människors liv eller säkerhet. Enligt hovrätten stämmer det inte överens med kravet i AI-förordningen. Justitiekanslern för fram liknande synpunkter. Tullverket anser att det behövs ett förtydligande av om möjligheten att använda tekniken utanför ramarna för en förundersökning gäller för samtliga undantag i förslaget. Motsvarande synpunkter förs fram av Sveriges advokatsamfund. Integritetsskyddsmyndigheten, Centrum för rättvisa och Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd anser att förslaget om att tekniken får användas i syfte att utreda brott redan vid misstankegraden ”kan misstänkas” är lägre än vad som krävs enligt AI-förordningen, medan Svea hovrätt är av motsatt uppfattning. Hovrätten menar dock att systematiska skäl kan tala för att samma misstankegrad som används för hemliga tvångsmedel ”skäligen kan misstänkas” bör gälla även för användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Flera remissinstanser, däribland Eskilstuna tingsrätt, Justitiekanslern och Åklagarmyndigheten, invänder mot att det i regleringen hänvisas till bilaga II till AI-förordningen och anser att de svenska brott som motsvarar brotten i bilagan i stället bör anges i lagen. Justitiekanslern för också fram att kravet på att det för brottet ska vara föreskrivet fängelse i fyra år eller mer inte synes motsvara AI-förordningens lydelse som snarare indikerar ett föreskrivet minimistraff om fängelse i fyra år. Tullverket anser att förslaget i denna del är otydligt och anser att bestämmelsen bör utformas så att det i stället anges att tekniken får användas för utredning av ”brott för vilket fängelse i fyra år eller mer ingår i straffskalan”. Enligt Polismyndigheten finns det skäl att överväga att i lagtexten ange att även de osjälvständiga brottsformerna omfattas av möjligheten att använda tekniken för att utreda och lagföra brott. Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd ifrågasätter om den föreslagna bestämmelsen som möjliggör användning av tekniken i syfte att verkställa en straffrättslig påföljd bör vara så pass vidsträckt. Skälen för regeringens förslag Tekniken ska få användas om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en person för vissa specifika syften I avsnitt 6.1 föreslås att polisen ska få använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Av artikel 5 i AI-förordningen följer att tekniken får användas för vissa angivna syften och att medlemsstaterna i sin nationella rätt ska fastställa för vilka av dessa syften och inom vilka gränser tekniken får användas. Det behöver därför i den nya lagen anges under vilka förutsättningar som användningen ska få ske i Sverige. Som Lagrådet understryker behöver förutsättningarna för att använda tekniken utformas med tydlighet och precision för att motverka ett överutnyttjande av den. Av artikel 5.1 h i AI-förordningen framgår att medlemsstaterna får föreskriva att AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas för följande syften. (i) Målinriktad sökning efter specifika offer för människorov, människohandel eller sexuellt utnyttjande av människor, samt sökning efter försvunna personer. (ii) Förhindrande av ett specifikt, betydande och överhängande hot mot fysiska personers liv eller fysiska säkerhet eller ett verkligt och aktuellt eller verkligt och förutsebart hot om en terroristattack. (iii) Lokalisering eller identifiering av en person som misstänks ha begått ett brott, i syfte att genomföra en brottsutredning, lagföring eller ett verkställande av en straffrättslig påföljd för brott som avses i bilaga II och som i den berörda medlemsstaten kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd under en längsta tidsperiod på minst fyra år. De brott som finns upptagna i bilaga II är bl.a. olaglig handel med vapen, ammunition, sprängämnen, narkotika och psykotropa ämnen, organiserad stöld eller väpnat rån, mord, grov misshandel, människohandel, olaga frihetsberövande och våldtäkt. Det kan konstateras att de brott som omfattas av förordningens undantag är allvarliga brott som kan motivera ett större ingrepp i den personliga integriteten. Enligt artikel 5.2 i AI-förordningen får tekniken endast användas för att bekräfta identiteten på den person som särskilt avses. Vad detta innebär är vid en läsning av artikeln för sig inte helt tydligt. Vid en jämförelse mellan artikeln och artikel 5.1 h står det emellertid klart att användningen som får tillåtas avser mer än bara ett fastslående av vilken identitet – dvs. namn, personnummer och liknande – en viss person har. Artikel 5.1 h punkten (iii) föreskriver att tekniken får användas för att lokalisera eller identifiera en person. Skulle artikel 5.2 förstås så snävt att det enbart handlar om användning för att fastslå en persons identitet skulle det innebära att användning för lokalisering, dvs. för att upptäcka var en person befinner sig, inte är tillåten och punkten (iii) i den delen sakna betydelse. Det skulle även innebära att en sökning efter en försvunnen person vars identitet är känd inte skulle få ske i syfte att lokalisera (och eventuellt rädda) denne. Det kan inte vara avsikten med bestämmelsen. I stället måste den förstås så att användningen måste vara begränsad till att lokalisera eller identifiera den person som avses. För att det inte ska råda några tvivel om hur tekniken får användas föreslås därför att det i lagtexten framgår att tekniken får användas för att lokalisera eller identifiera den person som särskilt avses med respektive punkt. Lunds universitet för fram att vissa uttryck i artikel 5.1 h som ”specifikt offer för…” inte framgår tydligt av förslaget. Exempelvis kan skrivningen om lokalisering och identifiering av ”en person som kan vara offer för” mycket väl, enligt universitetets mening, tolkas som en bestämmelse som avser en obestämd krets av personer som kan vara sådana offer. Enligt universitetet bör kravet på specificitet framgå direkt av lagen. Även bl.a. Svea hovrätt lyfter att AI-förordningen uppställer krav på att användningen ska avse en särskilt utpekad person. Regeringen delar den uppfattningen. Att det inte får röra sig om en obegränsad krets personer utan en eller flera specifika personer bör tydliggöras ytterligare i lagtexten. Enligt artikel 5.1 h får användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid endast ske om det är ”absolut nödvändigt” för något av de syften som anges i bestämmelsen. Bestämmelsen ger uttryck för att det krävs ingående bedömningar av om användningen verkligen är nödvändig. Begreppet ”absolut nödvändigt” är ett begrepp som i svensk lagstiftning framför allt används för personuppgiftsbehandling. I brottsdatalagen, som huvudsakligen genomförde dataskyddsdirektivet i svensk rätt, framgår att polisen får behandla biometriska uppgifter, förutsatt att behandlingen är absolut nödvändig för ändamålet med behandlingen (2 kap. 12 §). I promemorian konstateras att regleringen blir tillämplig på behandlingen av personuppgifter vid användning av tekniken. Mot den bakgrunden görs i promemorian bedömningen att det inte är lämpligt att låta motsvarande prövning ske av en tillståndsgivande myndighet. Det föreslås därför att begreppet ”synnerlig vikt” i stället används i den nya lagen. Flera remissinstanser, däribland Institutet för mänskliga rättigheter, Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund och Centrum för rättvisa, ifrågasätter att synnerlig vikt är ett lämpligt begrepp. De menar att det förhållandet att ett annat begrepp än absolut nödvändigt väljs skapar en otydlighet i lagstiftningen och det finns en risk att viss praxis kan utveckla sig grundat på tolkningen av den svenska regleringens skrivningar som skiljer sig från EU-domstolens tolkning av artikel 5.1 h. Eskilstuna tingsrätt och Centrum för rättvisa anser att uttrycket absolut nödvändigt i stället bör användas, och tillsammans med Civil Rights Defenders och Journalistförbundet framhålls att begreppet synnerlig vikt innebär ett inte obetydligt lägre krav. I skäl 38 till AI-förordningen anges att användningen av ansiktsigenkänning i realtid med nödvändighet involverar behandling av biometriska uppgifter och att reglerna i förordningen som baseras på artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), bör tillämpas som lex specialis med avseende på de regler om behandling av biometriska uppgifter som anges i artikel 10 i dataskyddsdirektivet. De reglerar därmed sådan användning och behandling av berörda biometriska uppgifter på ett uttömmande sätt. I skäl 38 anges vidare att sådan användning därför bör vara möjlig endast i den utsträckning som den är förenlig med den ram som fastställs i förordningen, utan att myndigheter som agerar för brottsbekämpande ändamål har något utrymme att använda systemen utanför den ramen. Samtidigt är dataskyddsdirektivet tillämpligt på personuppgifter som behandlas i samband med de rättigheter och skyldigheter som fastställs i AI-förordningen (artikel 2.7 i AI-förordningen). Det innebär alltså att det även måste göras en prövning utifrån tillämplig dataskyddsreglering. Med hänsyn till den dataskyddsaspekt som ändå ligger i prövningen (jfr skäl 38) anser regeringen att det inte finns något hinder mot att tillståndsprövande myndighet prövar frågan om tillstånd utifrån ett krav på att användningen av tekniken ska vara absolut nödvändig. Att använda samma begrepp i den nationella regleringen som i förordningen kan bidra till en tydligare koppling mellan de två regelverken och därigenom minska risken för tillämpningsproblem. Regeringen anser förvisso att begreppet synnerlig vikt i detta sammanhang i princip motsvarar begreppet absolut nödvändigt men mot ovan angivna bakgrund bör begreppet absolut nödvändigt användas. Det bör alltså i den nya lagen anges att tekniken får användas om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en person. För att lyfta fram betydelsen av regeln bör den placeras tillsammans med de grundläggande bestämmelserna om för vilka syften tekniken ska få användas. Kravet på att användningen måste vara absolut nödvändig innebär att behovet av användningen måste vara kvalificerat på något sätt för att tekniken ska få användas. Behovet ska vara kopplat till att lokalisera eller identifiera en person för något av de syften som tekniken föreslås få användas för. Genom bestämmelsen tydliggörs att tekniken ska användas med restriktivitet, vilket också Lagrådet understryker vikten av. Det innebär att polisen inte regelmässigt får använda den och att det måste finnas omständigheter som visar att ett ärende kan föras framåt genom att använda tekniken (jfr prop. 2017/18:232 s. 152 f.). Det ska alltså finnas skäl att räkna med att användningen av tekniken – ensam eller tillsammans med andra åtgärder – kan leda till att den som söks anträffas eller identifieras. Som utgångspunkt får tekniken endast användas när andra möjligheter att lokalisera eller identifiera den som söks har uttömts eller att sådana åtgärder skulle vara utsiktslösa eller medföra en orimligt stor arbetsinsats. Om andra åtgärder är möjliga för att lokalisera eller identifiera den som söks bör det dock ändå vara tillåtet att använda tekniken om alternativen skulle innebära att den som söks inte kan hittas eller identifieras tillräckligt skyndsamt. Se också avsnitt 7.2 där det föreslås att tekniken endast får användas om det är proportionerligt. Tekniken ska få användas för att hitta vissa brottsoffer och försvunna personer som misstänks vara utsatta för brott Enligt punkt (i) i artikel 5.1 h i AI-förordningen får användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid tillåtas för målinriktad sökning efter specifika offer för människorov, människohandel eller sexuellt utnyttjande av människor, samt sökning efter försvunna personer. Det får anses något oklart vilka brott som omfattas av uttrycket sexuellt utnyttjande av människor som anges i den svenska språkversionen. I den engelska versionen anges ”the targeted search for specific victims of abduction, trafficking in human beings or sexual exploitation of human beings, as well as the search for missing persons”. Till skillnad från den svenska texten tar den engelska mer tydligt sikte på när människor utnyttjas för sexuella ändamål inom ramen för människohandel. Mot den bakgrunden och med beaktande av att punkt (i) är avsedd att möjliggöra att tekniken används för att hitta personer som är försvunna på grund av att de har utsatts för ett brott bör utgångspunkten vara att enbart gärningar som innefattar ett exploaterings- eller bortförandemoment omfattas. I svensk rätt inryms människohandel som sker för sexuella ändamål i brottet människohandel. Även om den svenska versionen ger visst utrymme för att använda tekniken för andra brott som innebär sexuellt utnyttjande bör, mot bakgrund av syftet med punkten (i), sådana brott inte omfattas av den föreslagna bestämmelsen. I svensk rätt är människorov och människohandel kriminaliserat genom 4 kap. 1 och 1 a §§ brottsbalken. Brottet människorov innefattar att en person berövas sin frihet. För människohandel döms den som, i annat fall genom exempelvis olaga tvång eller vilseledande, bl.a. rekryterar eller inhyser någon annan i syfte att exploatera personen för vissa särskilda ändamål, inklusive för sexuella ändamål. Dessa brott bedöms därmed kunna omfattas av de gärningar som punkten (i) möjliggör att tekniken används för. I promemorian föreslås att även människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § brottsbalken omfattas. Svea hovrätt och Lunds universitet menar att brottet människoexploatering inte bör ingå bland de uppräknade brotten eftersom människoexploatering är ett mindre allvarligt brott än övriga. För människoexploatering döms den som, i annat fall än som avses i 4 kap. 1 eller 1 a §, genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation, exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri. Regeringen anser att människoexploatering, med fängelse fyra år i straffskalan, är ett allvarligt brott. Brottet bör därför ingå bland de uppräknade brotten. Med hänsyn till formuleringen av AI-förordningen bör tillämpningsområdet dock snävas av så att det enbart omfattar exploatering som avser sexuella tjänster. Enligt Lagrådet ligger det närmast till hands att uppfatta att artikel 5.1 h (i) syftar till att göra det möjligt att hitta personer som utsätts för brott för att kunna avvärja och stoppa pågående brott. Enligt Lagrådet är det tveksamt om bestämmelsen omfattar användning för att söka efter personer som har utsatts för brott i syfte att kunna lagföra dem som gjort sig skyldiga till brottet. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att användningen bör begränsas till att söka efter personer som misstänks vara utsatta för brott. Det är rimligt att användningen av AI i realtid i detta avseende endast används för att hitta människor i syfte att avbryta det brott de utsätts för. Det är inte alltid möjligt att veta om brottet alltjämt pågår förrän målsäganden lokaliserats men grunden för användningen är en misstanke om att personen utsätts för brott. Det kan i och för sig i vissa fall finnas behov av att hitta en målsägande även i ett senare skede, under förundersökning, men med hänsyn till hur ingripande användningen av AI i realtid ändå är och då restriktivitet bör prägla regleringen framstår det inte som motiverat att använda tekniken i detta syfte. För att få använda tekniken krävs inte att personen är försvunnen på så vis att någon har anmält att personen är saknad. Det kan finnas situationer där polisen har information om att en person misstänks vara utsatt för människohandel, men ingen har anmält att personen är försvunnen. I dessa fall bör tekniken kunna användas med stöd av den föreslagna regleringen. Vad gäller möjligheten att använda tekniken för att söka efter försvunna personer måste förordningen förstås så att det gäller de fall då försvinnandet misstänks ha sin grund i ett brott. Detta följer av att artikel 5.1 h i AI-förordningen endast gäller för brottsbekämpande ändamål. Till skillnad från det som gäller för sökning av personer som misstänks vara utsatta för brotten som nämns ovan gäller att personen måste vara försvunnen, vilket normalt bör innebära att personen har anmälts saknad. Som anförs ovan bör användningen begränsas till att söka efter personer som misstänks vara utsatta för brott. Användning av tekniken för att lokalisera eller identifiera försvunna personer som inte misstänks vara utsatta för brott omfattas inte av artikel 5.1 h i förordningen. Den nya lagen bör därför inte, vilket Lunds universitet föreslår, gälla för att identifiera och lokalisera sådana. I vilken mån användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid kan användas för att söka efter personer som inte misstänks vara utsatta för brott får avgöras utifrån övriga bestämmelser i AI-förordningen och det dataskyddsrättsliga regelverket. Varje år försvinner det ett antal personer på grund av att de misstänks vara utsatta för brott. Det handlar bl.a. om sexualbrott, barnäktenskapsbrott eller äktenskapstvång. Enligt Polismyndigheten är det i dessa fall av synnerlig vikt att kunna lokalisera de försvunna personerna så snart som möjligt. Vid exempelvis ett sexualbrott har polisen vanligen en referensbild av brottsoffret att utgå ifrån, oavsett om brottsoffrets identitet är känd eller okänd. Bilden kan finnas i en förundersökning eller ha utverkats ur kamerabevakningsmaterial. En möjlig användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid i dessa ärenden förutses innebära betydligt bättre förutsättningar för polisen att hitta de försvunna personerna. Det är viktigt att polisen ska ha så goda förutsättningar som möjligt att på ett snabbt och effektivt sätt kunna hitta, och kanske även förhindra ett pågående allvarligt brott. Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd anser att det bör övervägas om det bör införas ett kvalifikationskrav på de brott som kan aktualiseras. Enligt myndigheten skulle en sådan reglering bättre svara mot polisens behov, medan den i promemorian föreslagna formuleringen innebär att tekniken skulle få användas även vid misstanke om att någon har utsatts för även ett bötesbrott. Regeringen konstaterar att de brott som anges ovan endast är exempel på sådana brott där det finns ett behov av att använda tekniken. Regeringen anser att en ordning där den tillståndsprövande myndigheten kan göra en välgrundad bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet av om det finns tillräckligt starka skäl för en användning av tekniken är att föredra framför en brottskatalog i lag. Vid den proportionalitetsbedömning som då görs bör brottets allvar beaktas (se vidare avsnitt 7.2). Något uttryckligt kvalifikationskrav, så som Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd föreslår, bör därför inte införas. Att tillåta användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för detta ändamål bedöms proportionerligt i förhållande till den påverkan som den kan ha på rätten till privatliv och skyddet för den personliga integriteten (se vidare avsnitt 15.2). Mot den bakgrunden anser regeringen att polisen bör ges möjlighet att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för de syften som punkt (i) i förordningen tillåter. Det bör i den nya lagen alltså föreskrivas att AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska kunna användas för att lokalisera eller identifiera en person som misstänks vara utsatt för människorov eller människohandel eller för människoexploatering om den avser sexuella tjänster, eller en person som är försvunnen och som misstänks vara utsatt för brott. Det får anses vara förenligt med förordningen att tekniken får användas utan att det är klarlagt att den person som avses är utsatt för brott, eftersom det inte i alla situationer går att veta om en person är utsatt för ett brott innan personen har hittats. Det bör därför räcka att det kan misstänkas att personen utsätts för brott. En tillämpning av bestämmelsen bör inte förutsätta att en förundersökning har inletts. Lunds universitet påpekar att bl.a. människohandel är brottslighet som många gånger innebär att offret tvingats begå brott som ett led i exploateringen. Universitetet anser att frågan om hur den data som samlats in, men inte har samband med det brott som föranlett användningen av AI-tekniken, ska få användas borde ha behandlats och ser en risk för att tekniken kan användas för att identifiera personer som begått bagatellartad brottslighet men som samtidigt är potentiella offer. Regeringen konstaterar att förslaget i denna del innebär att tekniken får användas endast för att lokalisera eller identifiera ett misstänkt brottsoffer och att användningen av tekniken inte i sig genererar någon ny form av överskottsinformation som inte redan i dag kan framkomma när polisen letar efter brottsoffer. Har t.ex. det material som AI-systemet används på tillkommit genom hemlig kameraövervakning regleras det i rättegångsbalken om hur eventuell överskottsinformation får användas. Mot den bakgrunden ser regeringen varken någon risk för kringgående av kraven för användning vid sökning efter brottsmisstänkta eller något behov av särskild reglering av eventuell överskottsinformation. Det kan tänkas förekomma situationer där polisen genom att lokalisera en misstänkt gärningsperson, i de fall det finns en bild på denne men det saknas bilder på brottsoffret, även kan lokalisera och i förlängningen förhindra ett pågående brott. Sådana situationer skulle kunna förekomma i exempelvis ärenden om gränsöverskridande människohandel. Eftersom artikel 5.1 h (i) kräver att det ska vara fråga om en målinriktad sökning efter specifika offer ger den emellertid inte stöd för en sådan indirekt sökning av brottsoffer. Möjligheten att kunna använda tekniken i en sådan situation får i stället prövas utifrån förutsättningarna att använda tekniken på en misstänkt gärningsman enligt artikel 5.1 h (iii), se nedan. Tekniken ska få användas för att förhindra vissa brott Punkt (ii) i artikel 5.1 h i AI-förordningen möjliggör användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att förhindra ett specifikt, betydande och överhängande hot mot fysiska personers liv eller fysiska säkerhet eller ett verkligt och aktuellt eller verkligt och förutsebart hot om en terroristattack. Enligt Polismyndigheten finns det ärenden då det via underrättelseuppslag, konkreta tips eller information inhämtad exempelvis genom preventiva tvångsmedel finns starka indikationer på att det planeras för ett sådant allvarligt brott som undantaget i punkt (ii) omfattar. I dessa ärenden finns det ibland information om var brottet kommer att ske eller mot vem hotet riktas. AI-system för ansiktsigenkänning i realtid kan då användas för att lokalisera en misstänkt gärningsperson i tid för att avvärja brottet. En annan situation kan vara att polisen har information om att en person, som befinner sig utanför Sverige, har långtgående planer på att begå ett allvarligt brott i Sverige. Om myndigheten har tillgång till en bild på personen kan realtidsidentifiering vara avgörande för att få information om när personen passerar svenska gränsen eller för att hitta personen om denne redan tagit sig in i landet och förhindra att brottet fullbordas. Det är viktigt att polisen har tillgång till verktyg för att snabbt och effektivt kunna agera när det finns information om att mycket allvarlig brottslighet kan komma att begås. I en sådan situation kan tekniken utgöra ett kraftfullt och ibland avgörande verktyg för att kunna förhindra att brottet inträffar. Betydelsen av att förhindra allvarlig brottslighet mot fysiska personers liv eller säkerhet väger tungt och det är lämpligt och bedöms proportionerligt att polisen får använda tekniken för detta syfte i förhållande till de risker för den personliga integriteten och privatlivet som åtgärden kan innebära för de personer som berörs av den (se vidare avsnitt 15.2). Det bör därför införas en bestämmelse i den nya lagen som möjliggör för polisen att använda tekniken i sådana situationer som omfattas av artikel 5.1 h (ii). För att användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få tillåtas krävs enligt punkt (ii) att det är fråga om ett specifikt, betydande och överhängande hot mot fysiska personers liv eller fysiska säkerhet eller ett aktuellt eller förutsebart och verkligt hot om en terroristattack. I promemorian görs bedömningen att detta innebär att det finns en påtaglig risk för att en person kommer att begå brott mot människors liv eller säkerhet. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att begreppet påtaglig risk inte fullt ut motsvarar AI-förordningens krav på specifikt, betydande och överhängande hot. Liknande synpunkter för även Malmö tingsrätt, Eskilstuna tingsrätt, Lunds universitet, Integritetsskyddsmyndigheten, Domstolsverket och Centrum för rättvisa m.fl. fram. Av kommissionens riktlinjer framgår att ett överhängande hot mot liv eller fysisk säkerhet är ett hot som kan uppstå när som helst och som kräver att omedelbara åtgärder måste vidtas. Den beskrivningen bör jämföras med hur uttrycket påtaglig risk används i svensk rätt. I förarbetena till 1 § lagen (2024:1180) om anonyma vittnen i brottmål anges att en risk som är påtaglig ger uttryck för att risken ska vara tydlig och ligga nära till hands. Tidsmässigt behöver det inte innebära att brottsligheten förväntas de närmsta dagarna eller veckorna utan det kan röra sig om en längre period (prop. 2024/25:20 s. 71). Riktlinjerna är visserligen inte bindande utan syftar till att ge insikter i kommissionens tolkning av förbuden i artikel 5 i AI-förordningen för att säkerställa en konsekvent, effektiv och enhetlig tillämpning av dem (punkten 4 i riktlinjerna). Vad kommissionen där ger uttryck för framstår dock som en rimlig tolkning och regeringen anser därför att begreppet påtaglig risk inte bör användas i den nya lagen. Några remissinstanser, däribland Hovrätten över Skåne och Blekinge och Centrum för rättvisa, anser att det bör övervägas om begreppet överhängande bör användas för att närmare motsvara AI-förordningens krav. Begreppet överhängande förekommer i andra svenska författningar. Att använda samma begrepp i den nationella regleringen som i förordningen bidrar till en tydligare koppling mellan de två regelverken vilket minskar risken för tillämpningsproblem. Regeringen anser därför, i linje med remissinstanserna, att begreppet överhängande bör användas. Den närmare innebörden av begreppet bör överlämnas till rättstillämpningen och ytterst EU-domstolen att utveckla närmare praxis kring. AI-förordningen ställer också krav på att hotet ska vara specifikt. Som Centrum för rättvisa påtalar innebär det en kvalificering av riskens konkretion. I kommissionens riktlinjer anges att ett specifikt hot innebär att hotet är tydligt definierat, individualiserat och konkret, i betydelsen att det inte bör vara hypotetiskt eller avse vissa faror i allmänhet. Regeringen anser, i likhet med Integritetsskyddsmyndigheten, att hotet eller faran bör vara konkret för att användningen ska tillåtas. Har faran i ett visst fall faktiskt varit utesluten har någon konkret fara inte förelegat. Regeringen anser dock, i motsats till Lagrådet, att detta inte behöver anges uttryckligen i lagen (jfr bl.a. 3 kap. 9 § brottsbalken). Vad gäller uttrycket ”betydande…hot” i AI-förordningen påtalar Centrum för rättvisa att det innebär en kvalificering av riskens allvar och Hovrätten över Skåne och Blekinge hänvisar till kommissionens riktlinjer. Där framgår att ett betydande hot mot den fysiska säkerheten har att göra med allvarligare kroppsskador. Hovrätten anser att promemorians förslag däremot ger intryck av att omfatta även mindre allvarliga brott mot människors liv eller säkerhet. Även Domstolsverket och Justitiekanslern för fram liknande synpunkter. Regeringen delar uppfattningen att regleringen bör innehålla en kvalificering av hotets allvar. Det finns dock inte stöd i förordningen för att det måste vara fråga om brott som leder till allvarliga kroppsskador. För att bestämmelsen ska vara förenlig med AI-förordningen menar Lagrådet att det i lagtexten måste förtydligas att bestämmelsen är tillämplig enbart om det i det konkreta fallet finns ett betydande hot. Enligt regeringens uppfattning kan uttrycket betydande i detta sammanhang anses motsvara ett krav på att det ska handla om ett allvarligt brott. Det innebär därför inte, som Lagrådet gör gällande, ett vidare tillämpningsområde än vad förordningen medger. I enlighet med vad som föreslås i lagrådsremissen anser regeringen att det bör uppställas ett krav på att det ska röra sig om ett allvarligt brott mot människors liv eller säkerhet. Ett sådant förtydligande framstår som lämpligare än en uppräkning av vissa brott som Hovrätten över Skåne och Blekinge och Journalistförbundet förordar. En precisering till allvarligt brott förekommer i flera svenska författningar. Det synsätt som framkommer i förarbetena till dessa gör sig gällande även här (se t.ex. prop. 2009/10:147 s. 14 f. och 41 f. och prop. 2024/25:12 s. 24 och 59 f.). En utgångspunkt för bedömningen av om det är fråga ett allvarligt brott är då att det rör sig om ett konkret brott med ett straffvärde motsvarande minst fängelse i sex månader. Även andra omständigheter än straffvärdet kan dock vara relevanta att beakta vid bedömningen. Exempel på brottslighet som omfattas är mord och grov misshandel. Artikel 5.1 h (ii) i AI-förordningen avser användning av AI-tekniken i syfte att förhindra ett specifikt, betydande och överhängande hot mot fysiska personers liv eller fysiska säkerhet. Lagrådet noterar att den i lagrådsremissen föreslagna lagtexten inte innehåller ett krav på ”fysisk” säkerhet. Enligt Lagrådet ger därmed den föreslagna lagtexten ett vidare tillämpningsområde för användningen av tekniken än vad som är tillåtet enligt AI-förordningen. Att använda samma begrepp i den nationella regleringen som i förordningen kan bidra till en tydligare koppling mellan de två regelverken och därigenom minska risken för tillämpningsproblem. Mot den bakgrunden delar regeringen Lagrådets uppfattning att uttrycket fysisk säkerhet bör användas i lagtexten. Lagrådet pekar på att AI-förordningen anger att det ska finnas ett hot mot personers liv eller säkerhet och det är enligt Lagrådet då inte tillräckligt att det finns en risk att en person begår en gärning som omfattas av en brottstyp som kan innefatta angrepp på annans liv och säkerhet. Regeringen noterar i sammanhanget skäl 33 i förordningen som klargör att ett överhängande hot mot fysiska personers liv eller fysiska säkerhet kan inbegripa ett hot mot kritisk infrastruktur om en driftstörning vid eller förstörelse av sådan kritisk infrastruktur skulle leda till en omedelbar fara för en persons liv eller fysiska säkerhet, inbegripet genom allvarlig skada på tillhandahållandet av basförnödenheter till befolkningen eller på utövandet av statens kärnfunktion. Förordningen ger alltså utrymme för att tekniken får användas när det finns en risk för ett allvarligt brott som innebär fara för en enskilds liv eller fysiska säkerhet och att det är tillräckligt att brottet innebär att en sådan fara uppstår. Som Lagrådet uppmärksammar är samtidigt lagrådsremissens lagförslag så formulerat att vissa farebrott riskerar att falla utanför, och detta bör åtgärdas. Även brott som t.ex. allmänfarlig ödeläggelse, mordbrand och sabotage bör omfattas (jfr 4 b kap. 1 § lagen [2017:496] om internationellt polisiärt samarbete och prop. 2024/25:12 s. 59 f. där motsvarande fråga uppmärksammas). Det innebär att det går att använda tekniken för att förhindra sådana brott som ökat de senaste åren, bl.a. sprängningar i gängmiljön. Även följder av en allvarlig driftsstörning som orsakats av exempelvis sabotage av kritisk infrastruktur kan omfattas (se skäl 33 i AI-förordningen). Som Lagrådet påpekar räcker det med att en enda persons liv eller fysiska säkerhet är i fara för att tekniken ska få användas. Lagtexten bör tydliggöras i detta avseende. Hovrätten över Skåne och Blekinge lyfter att förslaget i promemorian inte fullt ut nyttjar möjligheten för användning av AI-system i syfte att förhindra terroristattacker. Liknande synpunkter förs också fram av Eskilstuna tingsrätt och Sveriges Domareförbund. Regeringen konstaterar att Säkerhetspolisens användning av AI-system för nationell säkerhet inte omfattas av den föreslagna lagen (se avsnitt 6.2) och att Säkerhetspolisens möjligheter att använda tekniken vid hot om en terroristattack i stället får avgöras utifrån den reglering som gäller för myndighetens personuppgiftsbehandling (jfr prop. 2018/19:163 s. 48 f.). Detsamma gäller när Polismyndigheten har övertagit en arbetsuppgift som rör terrorbrott från Säkerhetspolisen (se 1 kap. 4 § första stycket brottsdatalagen). Det är därför inte motiverat att på det sätt som görs i förordningen införa en reglering i den nya lagen som särskilt gäller terroristbrott. Slutligen anför Hovrätten över Skåne och Blekinge att användningen av tekniken enligt artikel 5.1 h (ii), till skillnad från punkterna (i) och (iii), inte förutsätter ett syfte att lokalisera eller identifiera en viss person. Som konstateras ovan bör dock artikel 5.2 i AI-förordningen förstås så att användningen måste vara begränsad till att lokalisera eller identifiera den person som avses, oavsett vilken punkt i artikel 5.1 h som är tillämplig. Användningen bör kunna tillåtas när det finns uppgifter om ett brott, oavsett om det är under eller utanför en förundersökning. Tekniken ska få användas för att utreda, lagföra eller verkställa straffrättslig påföljd för vissa allvarliga brott Enligt punkt (iii) i artikel 5.1 h i AI-förordningen får användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid tillåtas för att lokalisera eller identifiera en person som misstänks ha begått ett brott, i syfte att utreda, lagföra eller verkställa en straffrättslig påföljd för brott som avses i bilaga II och som i den berörda medlemsstaten kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd under en längsta tidsperiod på minst fyra år. De brott som finns upptagna i bilagan är bl.a. olaglig handel med vapen, ammunition, sprängämnen, narkotika och psykotropa ämnen, organiserad stöld, väpnat rån, mord, grov misshandel, människohandel, olaga frihetsberövande och våldtäkt. Mot bakgrund av den omfattande grova brottslighet som finns i Sverige kan det förutses att det kan bli aktuellt för polisen att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för ett syfte som punkt (iii) tillåter i ett flertal ärenden. Genom underrättelseinformation eller annan information som inhämtats eller inkommit till polisen finns det i sådana ärenden ofta skäl att anta att en misstänkt person kommer att befinna sig i ett visst område vid en viss tidpunkt. Om den misstänkta personen befinner sig på en plats med större folksamlingar t.ex. i ett köpcentrum, under en festival, en allmän sammankomst eller offentlig tillställning kan det vara svårt att manuellt identifiera personen. Det kan i dessa situationer finnas en risk för att polisen röjer sig genom att i det öppna patrullera på platsen. I sådana fall skulle AI-system för ansiktsigenkänning i realtid kunna användas för att lokalisera och gripa personen. Det finns också flera eftersökta personer som är misstänkta, åtalade eller dömda för allvarliga brott och som aktivt håller sig undan, där det finns indikationer på att personen gömmer sig på en specifik ort eller ska ha setts på en viss plats. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid skulle kunna användas som komplement till polisens fysiska spaning och därmed öka möjligheten att med framgång lokalisera de eftersökta personerna. Brottsutvecklingen i Sverige är sådan att antalet skjutningar med dödlig utgång har ökat de senaste åren. Dessa har inte sällan kopplingar till gängkriminalitet och drabbar även personer utanför den kriminella miljön. Det är viktigt att vända på denna brottsutveckling. En förutsättning för att kunna göra det på ett framgångsrikt sätt är att polisen har tillgång till effektiva verktyg och kan agera på den information som finns i en utredning. Det är naturligt att polisen inte alltid kan finnas på plats när ett brott begås. Det finns i dag kameror på många ställen runt om i landet som polisen ofta använder sig av i sitt arbete. För att effektivisera polisens arbete ska polisens egna kameror dessutom bli fler. Polisens arbete skulle kunna effektiviseras ytterligare om kamerorna fick användas med AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Användning av tekniken skulle öka möjligheten att med framgång identifiera, lokalisera och gripa misstänkta eller dömda personer. Att en person som misstänks för sådana brott som omfattas av artikel 5.1 h punkt (iii) snabbt kan lokaliseras eller identifieras är angeläget, särskilt om personen är farlig, t.ex. om han eller hon är våldsbenägen, riskerar att fortsätta att begå brott eller lämna landet och för att kunna lagföra personen. Det är vidare av grundläggande betydelse för allmänhetens förtroende för rättsväsendet att påbörjade lagföringar kan slutföras samt att utdömda påföljder verkställs. Det bedöms därför finnas ett behov för polisen att kunna använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att lokalisera eller identifiera en person som misstänks ha begått ett sådant brott som upptas i bilaga II till AI-förordningen och som kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd under en längsta tidsperiod på minst fyra år, i syfte att genomföra en brottsutredning eller lagföra denne. Detsamma gäller för att lokalisera eller identifiera en dömd person i syfte att verkställa straffrättslig påföljd för sådana brott. I uttrycket straffrättsliga påföljder ingår även andra påföljder än fängelse, såsom skyddstillsyn, samhällstjänst och rättspsykiatrisk vård. De brott som undantaget tillåter att tekniken används för att utreda, lagföra och verkställa straffrättslig påföljd för är sådana brott som kan motivera ett ingrepp i den personliga integriteten (se vidare avsnitt 15.2). Det föreslås således att det införs en bestämmelse i den nya lagen som möjliggör för polisen att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att utreda, lagföra och verkställa straffrättslig påföljd för sådana brott som artikel 5.1 h punkt (iii) tillåter. Av punkt (iii) framgår att tekniken får användas för att lokalisera eller identifiera en person som ”misstänks” för ett sådant brott som avses i bilaga II. I svensk rätt förekommer olika grader av misstanke för användning av tvångsmedel, från den lägsta ”anledning att anta” till ”kan antas”, ”kan misstänkas”, ”skäligen misstänkt” (eller ”skäligen kan misstänkas”) och ”sannolika skäl”. Frågan är vilken grad av misstanke som ska krävas för att tekniken ska få användas. Flera remissinstanser, bl.a. Integritetsskyddsmyndigheten, Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd och Centrum för rättvisa menar att den av promemorian föreslagna misstankegraden ”kan misstänkas” är lägre än vad som krävs enligt AI-förordningen för att få använda tekniken i syfte att utreda brott. Av kommissionens riktlinjer framgår att en misstänkt är en person för vilken det finns starka skäl att tro att han eller hon har begått ett straffrättsligt brott, och att tillräckliga bevis för den personens inblandning i brottet redan har samlats in. Uttrycket kan misstänkas förekommer bl.a. i 23 kap. 9 § första stycket rättegångsbalken. Den graden av misstanke krävs enligt bestämmelsen för att kunna hålla kvar någon för förhör längre än sex timmar. Samma grad av misstanke gäller för en särskild form av kroppsbesiktning, ögonundersökning. Uttrycket kan misstänkas anses omfatta fall där det rör sig om relativt svag bevisning mot den misstänkte och regeringen delar uppfattningen att det inte kan anses motsvara AI-förordningens krav på misstanke. I stället bör uttrycket skälig misstanke användas. Det är som Svea hovrätt påpekar ett beviskrav som gäller för de flesta tvångsmedel och innebär ett högre krav på misstankens styrka än ”kan misstänkas”. Allmänt brukar det för ”skälig misstanke” krävas att det finns konkreta omständigheter av en viss styrka som pekar på att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser. I svensk rätt räknas som brott inte bara det fullbordade brottet utan också försök, förberedelse och stämpling till brott i den utsträckning sådant ansvar för det aktuella brottet är kriminaliserat genom ett särskilt straffstadgande. Straff för försök bestäms högst till vad som gäller för fullbordat brott och får inte sättas under fängelse, om lägsta straff för det fullbordade brottet är fängelse i två år eller däröver (23 kap. 1 § brottsbalken). Straffet för förberedelse eller stämpling ska bestämmas under den högsta och får sättas under den lägsta gräns som gäller för fullbordat brott. Högre straff än fängelse i två år får bestämmas endast om fängelse i sex år eller mer kan följa på det fullbordade brottet (23 kap. 2 § brottsbalken). För vissa av de brott som omfattas av bilaga II till AI-förordningen kan det alltså i svensk rätt följa fängelse i fyra år för försök, förberedelse och stämpling. Om dessa brott är straffbelagda på försök-, förberedelse-, eller stämplingsstadiet kan de omfattas av undantaget i artikel 5.1 h (iii) och den föreslagna bestämmelsen. Som Polismyndigheten för fram finns det skäl att uttryckligen i lagen ange att även dessa osjälvständiga brottsformer omfattas. När det gäller Tullverkets och Sveriges advokatsamfunds synpunkt om att det bör förtydligas när tekniken kan användas i syfte att utreda och lagföra brott kan regeringen konstatera att inte minst med hänsyn till den misstankegrad som krävs blir det aktuellt att använda tekniken för att utreda brott under en förundersökning eller för att därefter lagföra brott. Bestämmelsen bör innebära att tekniken får användas för att lokalisera eller identifiera personer som har anhållits eller häktats i sin frånvaro under en pågående brottsutredning, som har avvikit och inte inställer sig till förhandling eller som har dömts för sådant brott som omfattas av punkt (iii) men som inte har inställt sig till eller avvikit från verkställighet av straffet. En särskild fråga att ta ställning till är om det i regleringen bör göras en hänvisning till bilaga II i AI-förordningen där de brott som avses i artikel 5.1 h räknas upp eller om det ska väljas en konstruktion där de svenska brott som motsvarar brotten i bilagan räknas upp. I promemorian föreslås att det ska göras en hänvisning till bilaga II. En fördel med en hänvisning till bilagan, är att regleringen inte behöver ändras om det i den svenska lagstiftningen skulle införas nya brott med fyra års fängelse i straffskalan eller om straffskalan för vissa brott höjs. Eskilstuna tingsrätt, som invänder mot promemorians förslag menar att en ordning där bedömningen av om ett specifikt brott omfattas av lagens tillämpningsområde ska avgöras av den tillståndsprövande myndigheten framstår som olämplig ställt mot intresset av en enhetlig och förutsebar rättstillämpning. Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Sveriges advokatsamfund och Journalistförbundet för fram liknande synpunkter och menar att hänvisningen till bilagan saknar konkretion och att det kan finnas problem med förutsebarheten. Ett alternativ som några av dessa remissinstanser förordar är en konstruktion där de svenska brott som motsvarar brotten i bilagan anges i lagen. Eskilstuna tingsrätt och Åklagarmyndigheten kan se fördelar med att en brottskatalog är tillgänglig i de brådskande situationer där användningen kan påbörjas utan tillstånd (se avsnitt 10) för att på så sätt minimera risken för otillåten användning. Lagrådet menar att en hänvisning till förordningens bilaga, som dessutom är dynamisk, är mindre väl förenlig med regeringsformens föreskrifter om att betydande intrång i den personliga integriteten ska beslutas av riksdagen och anser att det tydligt och direkt av lagen bör framgå vilka svenska brott eller typer av brott som omfattas. Vissa brott som tas upp i bilagan har givna svenska motsvarigheter, bl.a. människorov, människohandel, mord, grov misshandel, olaga frihetsberövande, kapning, våldtäkt och grovt miljöbrott. Därutöver finns ett flertal svenska brott som kan omfattas av bilagan beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Som exempel kan nämnas brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) så som grovt narkotikabrott, grovt vapenbrott enligt vapenlagen (1996:67), brott enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling såsom grov vapensmuggling, eller grov narkotikasmuggling. En förutsättning för att dessa brott ska omfattas av bilagan är att det rör sig om handel med narkotika, vapen eller explosiv vara. Andra exempel på svenska brott som kan omfattas av bilagan beroende på omständigheterna i det enskilda fallet är vissa brott enligt brottsbalken som t.ex. grov stöld eller inbrottsstöld men då under förutsättning att det rör sig om organiserad stöld. Vidare kan nämnas rån eller grovt rån om det kan bedömas som väpnat. Det kan konstateras att det är svårt att i flera fall göra en direkt översättning till svenska brott. Det är också en utmaning att säkerställa att alla svenska brott som kan omfattas också gör det samtidigt som det är angeläget att en svensk brottskatalog inte går utöver vad AI-förordningen tillåter. I åtskilliga fall omfattar ett angivet brott i bilagan flera brott i svensk rätt men som redovisas ovan är det i vissa fall så att bilagans brott endast avser ett svenskt brott i vissa fall. Genom att i bestämmelsen hänvisa till bilagan kan den tillståndsprövande myndigheten göra en välgrundad bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet av om det aktuella brottet eller brotten omfattas av bilagan. Av 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen framgår att varje medborgare är skyddad gentemot det allmänna mot betydande intrång i den personliga integriteten Denna grundlagsfästa rättighet får dock under de förutsättningar som anges i 20 § i samma kapitel begränsas genom lag. En EU-förordning kan likställas med svensk lag. Det finns inte något generellt konstitutionellt hinder mot att man i en svensk lag hänvisar till det materiella innehållet i en EU-förordning (jfr NJA 2007 s. 227). För att säkerställa en korrekt tillämpning i förhållande till vad förordningen medger bör hänvisningen vara dynamisk. Hänvisningar till brottskataloger i bilagor finns redan i dag, förutom i direkt tillämpliga EU-rättsakter, i lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen och lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen (jfr prop. 2021/22:127 s. 34 och 105 samt prop. 2017/18:234 s. 39). Det är alltså en konstruktion som redan förekommer i svensk rätt. Den nya lagen ska tillämpas av polisen, åklagare och domstol, som alla har den kompetens som krävs för att avgöra om tekniken kan användas på ett specifikt brott i det enskilda fallet. Det kan också förutses att det tas fram riktlinjer om användningen. Sammantaget delar regeringen inte Lagrådets synpunkter i denna del utan att anser, i motsats till bl.a. Eskilstuna tingsrätt, Justitiekanslern och Åklagarmyndigheten, att en hänvisning till bilagan är en lämpligare lösning än en uppräkning i lagen av vilka brott som avses. För att kunna använda tekniken för ändamålet att utreda, lagföra eller verkställa straffrättslig påföljd för brott som avses i bilaga II krävs enligt förordningen att det aktuella brottet kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd under en längsta tidsperiod på minst fyra år. Justitiekanslern för fram att den i promemorian föreslagna lydelsen om att det för brottet ska vara föreskrivet fängelse i fyra år eller mer inte synes motsvara AI-förordningens lydelse som snarare indikerar ett föreskrivet ”minimistraff ” om fängelse i fyra år. Regeringen delar inte den bedömningen utan anser att AI-förordningen förutsätter att brottet ska vara straffbart med fängelse med ett maximistraff på minst fyra år, vilket också är vad kommissionens riktlinjer ger uttryck för (punkten 355) , liksom den engelska språkversionen där det anges ”for a maximum period of at least four years”. I promemorian föreslås att formuleringen ”för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer” används. Regeringen anser, i linje med Tullverket, att det finns skäl att förtydliga regleringen som därför bör formuleras ”för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer”. Enligt Lagrådet bör övervägas att därutöver införa ett krav på att de aktuella gärningarna ska ha ett visst minsta straffvärde. Regeringen anser inte att det är motiverat och det vore dessutom förenat med betydande svårigheter att i det ofta tidiga skede som tekniken torde komma till användning bedöma straffvärdet för en viss gärning. I stället är det tillräckligt att brottets allvar beaktas inom ramen för den proportionalitetsbedömning som ska göras (se avsnitt 7.2). Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd noterar att förslaget i promemorian om att tekniken även ska få användas i syfte att verkställa en straffrättslig påföljd för sådana brott som anges i bilaga II inte har begränsats till frihetsberövande påföljder. Enligt myndigheten kan det ifrågasättas om det föreslagna tillämpningsområdet för bestämmelsen bör vara så vidsträckt. Regeringen ser emellertid inte skäl att begränsa förutsättningarna för att använda tekniken för ändamålet att verkställa straffrättslig påföljd på annat sätt än vad som gäller för användning i syfte att utreda och lagföra brott, dvs. genom hänvisning till vissa brott. Det bör framhållas att den utdömda påföljden naturligtvis måste beaktas inom ramen för den proportionalitetsbedömning som alltid ska göras innan tekniken används. Mot denna bakgrund bör det i lagen föreskrivas att tekniken får användas för att lokalisera eller identifiera en person som skäligen kan misstänkas ha begått ett sådant brott som avses i bilaga II till AI-förordningen och för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott, i syfte att utreda eller lagföra brottet, eller som dömts för ett sådant brott, i syfte att verkställa den straffrättsliga påföljden. Användningen måste vara proportionerlig Regeringens förslag AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få användas endast om skälen för användningen uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som åtgärden riktas mot eller för något annat motstående intresse. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna De flest av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller invänder inte mot det. Lunds universitet understryker att användningen av tekniken innebär rättighetsinskränkningar för en stor mängd människor på ett påtagligt sätt vilket är en omständighet som kontinuerligt måste beaktas i bl.a. proportionalitetsbedömningen. Sveriges advokatsamfund anser att den föreslagna bestämmelsen om proportionalitet inte motsvarar vad som krävs enligt AI-förordningen. Civil Rights Defenders anser att promemorian saknar tillräcklig vägledning kring hur proportionalitetsbedömningen ska göras. Skälen för regeringens förslag En grundförutsättning för all användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid är enligt AI-förordningen att den måste vara proportionerlig. Detta kommer till uttryck i artikel 5.2 a och b där det framgår att användning får ske för något av de syften som avses i artikel 5.1 h endast för att bekräfta identiteten på den individ som särskilt avses och att hänsyn ska tas till arten av den situation som ger upphov till den eventuella användningen, särskilt hur allvarlig, sannolik och omfattande skadan skulle bli om systemet inte används samt konsekvenserna av användningen av systemet för alla berörda personers rättigheter och friheter, särskilt vad gäller hur allvarliga, sannolika och omfattande dessa konsekvenser är. Bestämmelsen är i linje med regleringen i 2 kap. 21 § regeringsformen som slår fast att ett intrång i den enskildes personliga integritet aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Att användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska vara proportionerlig bör komma till uttryck i en bestämmelse i den nya lagen som gäller i alla led, både inför och under användningen. Bestämmelsen utformas lämpligen på det sätt som är vanligt i svensk rätt, dvs. användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får endast ske om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som åtgärden riktas mot eller för något annat motstående intresse. En sådan utformning innebär att det i varje enskilt fall ska göras en bedömning av om användningen står i rimlig proportion till det önskade målet vägt mot bl.a. det intrång som användningen kan innebära för den som åtgärden riktar sig mot (jfr prop. 2022/23:126 s. 177). Vid avvägningen behöver samtliga relevanta omständigheter, inklusive de som framgår av artikel 5.2 a och b, beaktas. Sveriges advokatsamfund anser att den föreslagna bestämmelsen om proportionalitet inte motsvarar vad som krävs enligt AI-förordningen. Enligt samfundet hänvisar förordningen tydligt till den EU-rättsliga proportionalitetsbedömningen som kan sammanfattas med begreppen lämplighet, nödvändighet och proportionalitet i strikt mening. Regeringen konstaterar att det, utöver den föreslagna regleringen om proportionalitet, ställs tydliga krav på i vilka syften tekniken får användas. Detta ska även framgå av beslutet (se avsnitt 9.3). Det ställs också krav på att tekniken endast får användas om det är absolut nödvändigt (se avsnitt 7.1). Tillståndet får inte heller vara mer omfattande än vad som är absolut nödvändigt (se avsnitt 9.3). Sammantaget anser regeringen att den föreslagna regleringen i sin helhet motsvarar de krav på proportionalitetsbedömning som ställs i AI-förordningen. Se också avsnitt 7.1 där det föreslås att tekniken endast får användas om det är absolut nödvändigt. Lunds universitet understryker att användningen av tekniken innebär rättighetsinskränkningar för en stor mängd människor på ett påtagligt sätt vilket är en omständighet som kontinuerligt måste beaktas i bl.a. proportionalitetsbedömningen. Enligt Civil Rights Defenders behövs vägledning kring hur proportionalitetsbedömningen ska göras. Det krävs t.ex. att det preciseras vilka intressen som ska beaktas, hur dessa ska vägas mot varandra och hur tungt varje aspekt ska väga. Regeringen anser, i linje med vad remissinstanserna framhåller, att det inom ramen för proportionalitetsbedömningen bör beaktas att åtgärden kan påverka andra än den eftersökte. Vidare bör vid bedömningen exempelvis brottets allvar, och i förekommande fall den utdömda påföljden, beaktas. Även typen av biometrisk fjärridentifiering som ska användas i det enskilda fallet, t.ex. ansikts-, röst- eller rörelseigenkänning, kan ha betydelse för proportionalitetsbedömningen. Att i förarbetena lämna en närmare vägledning för hur avvägningen mellan de olika intressena bör göras i alla de situationer av olika slag som kan uppkomma i rättstillämpningen är inte möjligt. Bedömningen av vad som utgör en proportionerlig användning av tekniken i det enskilda fallet får överlämnas till rättstillämpningen. Det ska krävas tillstånd Regeringens förslag Åklagare ska pröva frågan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att förbygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd. Frågan ska prövas efter ansökan av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Allmän domstol ska pröva frågan om tillstånd att använda tekniken för att utreda eller lagföra brott. Frågan ska tas upp på ansökan av åklagare. En ansökan om ett tillstånd att använda tekniken för att utreda och lagföra brott ska prövas av den tingsrätt som är behörig enligt rättegångsbalkens regler om rättegång i brottmål. Om åtal har väckts ska ansökan prövas av den domstol där åtalet har väckts. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian föreslås att allmän domstol ska pröva frågan om tillstånd att använda tekniken för att verkställa straffrättslig påföljd. Remissinstanserna Ingen remissinstans invänder mot förslaget om att det ska krävas tillstånd för polisen att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Vad gäller frågan om vilken myndighet som ska besluta om tillståndet är remissutfallet blandat. Säkerhetspolisen anser att förslaget om att domstol ska vara tillståndsmyndighet framstår som oproportionerligt i förhållande till det intrång i den enskildes personliga integritet som det i praktiken handlar om. Enligt Svea hovrätt är uppdelningen mellan vilka tillstånd som ska begäras hos åklagare respektive i domstol väl avvägd. Hovrätten anser dock att det kan finnas skäl att i bestämmelserna om tillståndsmyndighet direkt hänvisa till de tillåtna syftena för användningen. Lunds universitet har ingen invändning mot ett delat tillståndsförfarande. Institutet för mänskliga rättigheter, Centrum för rättvisa och Civil Rights Defenders är positiva till att domstol är tillståndsmyndighet för användning av tekniken för att utreda brott, lagföra en person eller verkställa en påföljd. Remissinstanserna anser dock att domstol bör vara tillståndsmyndighet även när det gäller användning av tekniken för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet och avstyrker därför förslaget om att åklagaren ska pröva sådana frågor om tillstånd. Justitiekanslern framför liknande synpunkter och menar att det från ett unionsrättsligt perspektiv framstår som osäkert att åklagare ska vara beslutsorgan. Enligt Sveriges advokatsamfund är domstolar mest lämpade att hantera samtliga tillståndsprövningar. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten ser inte skäl att dela upp beslutanderätten på åklagare och domstol, utan förordar att alla beslut om tillstånd ska prövas av åklagare. Polismyndigheten ansluter sig till de synpunkter som Åklagarmyndigheten lämnar. Även Stockholms tingsrätt anser att Åklagarmyndighetens synpunkter har fog för sig och att det därför finns skäl att överväga vilken instans som bör fatta beslut om tillstånd. Enligt tingsrätten medför ett delat tillståndsförfarande risk för gränsdragningsproblem. För att möjliggöra en sömlös användning av tekniken när grunden för tillståndet ändras bör det enligt Polismyndigheten övervägas om ett tillstånd som meddelats i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet kan gälla i avvaktan på en ny prövning av om tillstånd kan ges i syfte att utreda eller lagföra brott. Skälen för regeringens förslag Tillstånd ska beslutas av en rättslig myndighet eller en oberoende administrativ myndighet För att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid krävs enligt artikel 5.3 i AI-förordningen ett förhandstillstånd från en rättslig myndighet eller en oberoende administrativ myndighet vars beslut är bindande i den medlemsstat där användningen ska äga rum. Av artikeln framgår vidare att i vederbörligen motiverade brådskande situationer får användningen av ett sådant system påbörjas utan tillstånd, förutsatt att ett sådant tillstånd begärs utan onödigt dröjsmål och senast inom 24 timmar (se vidare avsnitt 10). Regeringen delar bedömningen som görs i promemorian att det inte är ett alternativ att göra Integritetsskyddsmyndigheten eller Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd till tillståndsmyndighet. Valet står därmed mellan domstol och åklagare. Åklagare ska pröva frågan om tillstånd att använda tekniken för att bl.a. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet I promemorian föreslås att en ansökan om tillstånd ska prövas av domstol i vissa fall och av åklagare i andra fall. Flera remissinstanser ställer sig bakom promemorians uppdelning medan andra anser att en myndighet bör vara ensam prövningsinstans. Några menar att domstol bör väljas medan andra anser att åklagare bör väljas. När AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används bearbetas material från exempelvis en kamera för att kunna hitta en på förhand bestämd person. Det är närmast fråga om en polisiär utredningsmetod. När det gäller polisiära utredningsåtgärder är utgångspunkten i svensk rätt att åklagare beslutar om sådana i de fall polisen inte själv bör göra det (se t.ex. prop. 2024/25:37 s. 142 om biometrisk registerjämförelse). Från den 1 juli 2025 får t.ex. dna-baserad släktforskning användas i vissa brottsutredningar efter tillstånd av åklagaren (se samma prop. s. 160 f.). Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid aktualiserar liknande typer av skyddsintressen och inte sällan kommer det krävas att frågan om tillstånd kan avgöras snabbt. Detta talar för att i första hand välja åklagare som prövningsinstans för ansökningar om tillstånd att använda tekniken. För att detta ska vara möjligt krävs dock att åklagaren uppfyller AI-förordningens krav på att vara en rättslig myndighet. Begreppet rättslig myndighet definieras inte i AI-förordningen men det följer av EU-rätten att en rättslig myndighet ska vara oberoende och opartisk (jfr EU-domstolens avgörande i mål C-817/19 p. 241). I promemorian föreslås att åklagare ska vara beslutsfattare när användning sker för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Flera remissinstanser, däribland Justitiekanslern och Centrum för rättvisa, ställer sig tveksamma till om detta är förenligt med EU-rätten. Centrum för rättvisa menar att det får anses osäkert om Åklagarmyndigheten kan betraktas som en tillräckligt oberoende instans i förhållande till polisens underrättelseverksamhet för att komma i fråga som tillståndsprövningsinstans. Svenska åklagare agerar självständigt i förhållande till den verkställande makten och ska vara objektiva. Åklagare är i en svensk och EU-rättslig kontext att betrakta som en rättslig myndighet. Som exempel kan nämnas att Sverige angett åklagare som utfärdande rättslig myndighet både när det gäller en europeisk arresteringsorder och en europeisk utredningsorder. Regeringen har också bedömt att det är förenligt med EU-rätten att åklagare fattar beslut om hemliga tvångsmedel enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (inhämtningslagen) när det sker för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet (se prop. 2018/19:86 s. 74 f. och prop. 2023/24:117 s. 75 f.). Institutet för mänskliga rättigheter menar att en jämförelse inte kan göras med inhämtningslagen med hänsyn till de stora rättighetskränkningar som en användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid innebär för den enskilde. Regeringen, som inte delar institutets uppfattning vad gäller integritetsintrånget, anser att de överväganden om beslutsordning som låg till grund för regeringens senaste bedömning är aktuella även här. Åklagaren bedriver ingen underrättelseverksamhet och har ansetts vara oberoende i förhållande till polisen när hemliga tvångsmedel används inom ramen för inhämtningslagen. Åklagare har en lagstadgad objektivitetsplikt även i de fall åklagaren fattar beslut i verksamhet utanför en förundersökning enligt 23 kap. 4 § tredje stycket rättegångsbalken, vilket innebär att såväl omständigheter som talar för som emot att en viss person är inblandad i brottslig verksamhet ska beaktas och att åklagaren inte får låta sig vägledas av andra intressen än de som åklagaren har i uppdrag att tillgodose. Även inom myndigheten är åklagare helt självständiga i sitt beslutsfattande (se prop. 2023/24:117 s. 75). Genom att åklagare är prövningsinstans enligt inhämtningslagen har de erfarenhet av att hantera liknande ärenden i underrättelsestadiet. Åklagare har också den beredskap som krävs för att kunna fatta snabba beslut vilket är en förutsättning för att tillgodose behovet av en effektiv hantering av ärenden om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Det kan i sammanhanget konstateras att underrättelseverksamhet typiskt sett är främmande för de allmänna domstolarna (se prop. 2023/24:117 s. 73 f.). Visserligen ligger beslutsfattande enligt preventivlagen på domstol men det rör hemliga tvångsmedel av en art som inte är jämförbar med den utredningsmetod som behandlas i denna proposition. Regeringen anser mot denna bakgrund att åklagare bör pröva ansökningar om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Vad gäller frågan om prövningsinstans för ansökningar om tillstånd att verkställa straffrättslig påföljd för flera remissinstanser, däribland Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten, fram att beslut om tillstånd alltid bör prövas av åklagare. Det inkluderar tillstånd till användning i syfte att verkställa straffrättslig påföljd. I promemorian föreslås att domstol ska pröva sådana ansökningar. De skäl som anges ovan för att åklagaren ska pröva ansökningar om tillstånd för användning i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet gör sig gällande även i fråga om användning för att verkställa straffrättslig påföljd. Åklagare ansvarar inte för verkställighet av påföljd och är att anse som oberoende i förhållande till såväl Kriminalvården som ansvarar för att verkställa utdömda påföljder (förordning [2023:797] med instruktion för Kriminalvården) som Polismyndigheten som kan bistå med handräckning. Domstol fattar visserligen sedan något år tillbaka beslut om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder. Åklagare får dock i brådskande fall fatta beslut i avvaktan på rättens prövning (5 och 6 §§ lagen [2024:326] om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder). Enligt regeringens uppfattning ger AI-förordningen utrymme för att låta åklagaren som rättslig myndighet pröva frågan om tillstånd i dessa fall och det har inte framkommit några starka skäl mot att åklagare ska ges en sådan behörighet. Sammantaget föreslår regeringen, till skillnad från förslaget i promemorian, att åklagare bör pröva även ansökningar om tillstånd att använda tekniken i syfte att verkställa straffrättslig påföljd. Domstol ska pröva frågan om tillstånd att använda tekniken för att utreda eller lagföra brott En enhetlig och effektiv tillståndsprövning talar för att åklagaren bör pröva även ansökningar om tillstånd att använda tekniken för att utreda eller lagföra brott. Artikel 5.3 i AI-förordningen ställer dock krav på att tillståndsprövningen ska ske efter en motiverad begäran. De brott som tekniken föreslås kunna användas för att utreda och lagföra är sådana där åklagaren i regel är förundersökningsledare. Åklagaren ansvarar då för förundersökningen i sin helhet. Som föreslås nedan ska åklagare ansöka om tillstånd i dessa fall och redan av den anledningen anser regeringen i motsats till bl.a. Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen och Polismyndigheten, att åklagare då inte bör ges i uppgift att också besluta om tillstånd att använda tekniken i syfte att utreda eller lagföra brott. Det har ansetts lämpligt att en domstol fattar beslut om hemliga tvångsmedel under en förundersökning (jfr prop. 2023/24:117 s. 73). Det finns i dag ett väl inarbetat system hos allmänna domstolar att handlägga ärenden där liknande integritetsaspekter behöver beaktas som vid prövningen ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Allmän domstol får därför anses ha den kompetens som krävs för att göra nödvändiga avvägningar mellan intresset av brottsbekämpning och skyddet för grundläggande fri- och rättigheter. Domstolarna har också möjlighet att ta om hand brådskande frågor, även om det inte finns någon beredskap för omedelbara beslut dygnet runt. Eftersom tekniken föreslås få användas för brottsbekämpande ändamål är det inte lämpligt att allmän förvaltningsdomstol utses till prövningsinstans. Allmän domstol bör därför pröva ansökningar om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid i syfte att utreda och lagföra brott. Förslagen ovan innebär ett system med två olika prövningsinstanser. Alternativet skulle vara att allmän domstol även prövar ansökningar om tillstånd att använda tekniken för att bl.a. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet för att på så vis få en mer enhetlig ordning. Trots att beslutsfattande enligt preventivlagen ligger på domstol är underrättelseverksamhet emellertid typiskt sett främmande för de allmänna domstolarna (se prop. 2023/24:117 s. 73 f.). Även med beaktande av intresset av en enhetlig ordning anser regeringen att skälen för att ge åklagare rollen som tillståndsprövande myndighet när så är möjligt är så starka att en uppdelning i linje med inhämtningslagen är att föredra. Mot bakgrund av att osjälvständiga brottsformer som försök, förberedelse och stämpling omfattas innebär en delad prövningsordning enligt Stockholms tingsrätt en risk för gränsdragningsproblem, t.ex. när den misstänkte gärningspersonen bedöms ha nått förberedelsepunkten för ett brott, men ännu inte kommit att begå ett fullbordat brott. Enligt regeringens uppfattning bör det inte kunna uppstå en sådan gränsdragningsproblematik. Den föreslagna ordningen innebär att åklagare och allmän domstol ska pröva ansökningar om tillstånd för olika syften. Förenklat uttryckt prövar åklagaren när tekniken ska användas för all brottsbekämpande verksamhet inom polisen som inte direkt kan knytas till en brottsutredning medan domstol prövar användning där en förundersökning inletts. Därmed är det inte heller möjligt att utforma bestämmelserna så som Svea hovrätt önskar, dvs. att hänvisa till de tillåtna syftena för användningen. Lagrådet invänder inte mot hur ansvarsfördelningen är utformad i lagen men anser att det inte är lämpligt eller en nödvändig konsekvens av förslaget att en ansökan kan prövas av både åklagaren och domstolen. Regeringen konstaterar att avsikten inte är att det ska föreligga delad behörighet i något fall. Det som framför allt avgör behörigheten är om det pågår en förundersökning (då är rätten behörig att pröva ansökan) eller inte (då är åklagaren behörig). Regeringen föreslår i avsnitt 7.1 att möjligheten att använda tekniken för att lokalisera brottsoffer begränsas till situationer där brott ska avbrytas. Men trots det kan en sådan användning komma att ske såväl före som efter en förundersökning inletts. Detta är oundvikligt och bör inte leda till problem för tillämparen. Behörig domstol När det gäller frågan om vilken domstol som ska vara behörig finns det skäl att jämföra med vad som gäller för hemliga tvångsmedel där det redan finns en etablerad ordning. Under förundersökning gäller reglerna i rättegångsbalken om laga domstol i brottmål. Som huvudregel är domstolen i den ort där brottet begicks behörig. Om det är lämpligt, får prövningen i stället göras där den misstänkte har sin hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig. I vissa brådskande fall får frågor om hemliga tvångsmedel prövas även av domstol på annan ort. Vid sådana samhällsfarliga brott som anges i 27 kap. 34 § rättegångsbalken får prövningen också göras av Stockholms tingsrätt. Eftersom behovet främst uppstår vid brott inom ramen för Säkerhetspolisens verksamhet som rör nationell säkerhet, vilket faller utanför AI-förordningen, så framstår det inte som nödvändigt att ha ett sådant specialfora i detta fall. Det bedöms som lämpligt att i övrigt samma forumregler som gäller för hemliga tvångsmedel bör gälla för en ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid om syftet är att utreda brott och lagföra en person. Ansökan om tillstånd Tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får endast meddelas efter en motiverad begäran (artikel 5.3 i AI-förordningen). Det bör därför tas in en bestämmelse i den nya lagen om att ett tillstånd alltid ska föregås av en ansökan. Det bör anges i den nya lagen vilka som ska kunna ansöka om tillstånd för de olika syften som tekniken föreslås få användas för. En ansökan bör göras av den aktör inom vars ansvarsområde systemet är avsett att användas i den specifika situationen. Polismyndighetens uppdrag är bl.a. att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Det är vidare Polismyndigheten som kan bistå med handräckning i syfte att verkställa straffrättslig påföljd. Det bör därför vara Polismyndigheten som ansöker om tillstånd för användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid när tekniken ska användas för ett sådant syfte. Även Säkerhetspolisen har i uppdrag att bl.a. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. I de fåtal fall som Säkerhetspolisen bedriver sådan verksamhet vars personuppgiftsbehandling regleras i brottsdatalagen bör det ankomma på myndigheten att ansöka om tillstånd att använda tekniken. De brott som användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid föreslås kunna användas för att utreda är sådana där åklagare vanligen är förundersökningsledare. Åklagare väcker även åtal. Det innebär att det bör vara åklagare som ska ansöka om tillstånd att använda tekniken för dessa syften. Åklagaren måste vara väl insatt i de ärenden som han eller hon ansvarar för, vad det finns för behov av utredningsåtgärder och hur tillgänglig teknik kan användas. Eftersom det är polisen som tillhandahåller tekniken och har kunskap om exempelvis var det finns kameror som är utrustade med nödvändig teknik eller om en referensbild går att använda på ett meningsfullt sätt bör åklagaren som utgångspunkt samråda med polisen inför en ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. En ny ansökan ska krävas om grunden för tillståndet ändras Den föreslagna ordningen innebär att åklagare och allmän domstol ska pröva ansökningar om tillstånd att använda tekniken för olika syften. Detta får till följd att exempelvis ett beslut om tillstånd som har fattats av åklagare i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet inte längre gäller om en förundersökning inleds i det specifika fallet. En ny ansökan om tillstånd behöver då göras och prövas av domstol. Det bör i allmänhet inte vara några problem att fastställa när en person ska lokaliseras eller identifieras för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att utreda ett redan begånget brott inom ramen för en förundersökning. För att möjliggöra en sömlös användning av tekniken när grunden för tillståndet ändras bör det enligt Polismyndigheten övervägas om ett tillstånd som meddelats i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet kan gälla i avvaktan på en ny prövning av om tillstånd kan ges i syfte att utreda eller lagföra brott. Enligt regeringens uppfattning ger inte AI-förordningen utrymme för en sådan lösning då det som utgångspunkt krävs förhandstillstånd för ”varje användning” (artikel 5.3 i AI-förordningen). Om det uppstår en situation då behovet av att fortsätta använda tekniken för att identifiera en person kvarstår även efter att en förundersökning har inletts finns möjlighet att fortsätta användningen av tekniken enligt regleringen om tillfällig användning. Det bedöms därmed inte behövas någon särskild regel om detta. Tillståndsprövningen Förfarandet i domstol Regeringens förslag Förfarandet i domstol ska vara skriftligt och följa reglerna i rättegångsbalken om handläggning vid domstol av frågor om tvångsmedel i brottmål och om överklagande av beslut i sådana frågor, om inte något annat anges i den nya lagen. Bestämmelserna om offentligt ombud ska inte tillämpas. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna De flesta remissinstanser har inte någon invändning mot förslaget i promemorian. Lunds universitet konstaterar att det inte föreslås att föreskrifterna om offentligt ombud ska gälla och vill se ytterligare överväganden om hur allmänhetens intresse tillgodoses vid det skriftliga förfarandet. Eskilstuna tingsrätt anser att det finns starka skäl att överväga tydligare förfaranderegler vid domstolens prövning. Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd för fram liknande synpunkter. Justitiekanslern efterfrågar övertygande skäl till att offentliga ombud inte ska utses vid domstolens handläggning av ärenden om tillstånd. Sveriges advokatsamfund anser att frånvaro av offentliga ombud i praktiken innebär att den enskilde inte har rätt till ett kontradiktoriskt förfarande. Avsaknaden av ett sådant innebär stor risk att komma i konflikt med bestämmelserna om rättvis rättegång i bl.a. Europakonventionen. Advokatsamfundet avstyrker därför förslaget i den delen. Civil Rights Defenders föreslår att det i tillståndsprövningen hålls ett sammanträde och, utses ett offentligt ombud samt att besluten ska vara överklagbara för båda parter. Även Sveriges advokatsamfund anser att åklagarens beslut ska kunna överklagas. Journalistförbundet och Tidningsutgivarna ifrågasätter förslaget om att det inte ska utses offentligt ombud, och anser vidare att det bör införas en bestämmelse om avlyssningsförbud som motsvarar det i 27 kap. 22 § rättegångsbalken. Enligt Stockholms tingsrätt behövs vissa klargöranden vad gäller domstolens handläggning av ärenden enligt den nya lagen. Skälen för regeringens förslag Som konstateras i promemorian behövs inte några särskilda förfaranderegler för åklagarens handläggning av ärenden om tillstånd. I avsnitt 8 föreslås att allmän domstol ska pröva ansökningar om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att utreda brott och lagföra en person. Frågan är vilka regler som bör gälla för domstolens handläggning av sådana ärenden. AI-förordningen innehåller inte några bestämmelser om hur det närmare tillståndsförfarandet ska gå till. Det saknas krav på att förfarandet ska vara muntligt och att det ska utses ett ombud. Det överlämnas i stället åt de berörda medlemsstaterna att i sin nationella rätt fastställa nödvändiga regler för handläggningen av ansökningar om tillstånd (jfr artikel 5.5 i AI-förordningen). För tillstånd om åtgärder i en förundersökning gäller rättegångsbalkens regler. Mot den bakgrunden är det lämpligt att ta avstamp i dessa regler. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid innebär att material som samlats in med stöd av exempelvis en kamera bearbetas. Materialet är alltså redan tillgängligt för polisen. Det är således en skillnad mot när hemliga tvångsmedel i form av exempelvis hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning används där det insamlade materialet inte är tillgängligt för polisen utan ett tillstånd om att använda tvångsmedlet. I dessa ärenden utses ett offentligt ombud och hålls ett sammanträde. Däremot utses inte något ombud eller hålls något sammanträde i ärenden om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (27 kap. 28 § rättegångsbalken). Justitiekanslern anser att promemorian saknar övertygande skäl för att offentliga ombud inte ska utses vid domstolens handläggning av ärenden om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Med hänsyn till det stora integritetsingrepp som sker genom användningen av tekniken anser Justitiekanslern att skälen för det ställningstagandet bör utvecklas. Civil Rights Defenders, Lunds universitet, Journalistförbundet och Tidningsutgivarna för fram liknande synpunkter. Sveriges advokatsamfund anser att avsaknaden av offentligt ombud och rätt till förhandling i praktiken innebär att den enskilde inte har rätt till ett kontradiktoriskt förfarande. Frånvaron av ett sådant förfarande innebär stor risk att komma i konflikt med rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen och artikel 47 i EU:s rättighetsstadga. Offentliga ombud är ett institut som används vid prövningen av vissa hemliga tvångsmedel. Användningen av AI-system i realtid för ansiktsigenkänning är inte ett sådant tvångsmedel utan en polisiär utredningsmetod som innebär bearbetning av redan tillgängligt material. Polisiära utredningsmetoder prövas normalt inte av domstol (jfr prop. 2024/25:37 s. 160 f.). Ett system med offentligt ombud innebär visserligen att prövningen får en kontradiktorisk karaktär (se prop. 2008/09:201 s. 70) och fyller en funktion som rättssäkerhetsgaranti. Av tidigare förarbetsuttalanden framgår emellertid att ombuden har sin främsta betydelse vid vissa särskilt integritetskänsliga tvångsmedel som t.ex. hemlig kameraövervakning (se prop. 2013/14:237 s. 120). Ett offentligt ombud kan motsätta sig bifall till en tvångsmedelsansökan och vid bifall överklaga beslutet. Ett överklagande ska ske när ombudet anser att ett beslut inte är förenligt med lag eller att rätten har gjort en felaktig bedömning i fråga om hänsynen till ett motstående intresse. Vid hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning finns det utrymme för stora variationer i integritetsintrånget. Det kan bero på t.ex. hur platsen för tvångsmedlet väljs och avgränsas, på vilken kameravinkel som används eller på att villkor ställs för när avlyssning eller övervakning får ske. Vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation kan integritetsintrånget bero bl.a. på vilka personer som finns i den misstänktes hushåll och innehållet i de samtal som de kan förväntas föra. Offentliga ombud har däremot inte ansetts motiverat i ärenden om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eftersom sådan övervakning inte ger någon information om innehållet i den kommunikation som övervakas och att integritetsintrånget typiskt sett är avsevärt mindre när detta tvångsmedel används. Det finns därför mera sällan utrymme för att ifrågasätta eller diskutera utformningen av ett sådant tillstånd (se nämnda prop. s. 120 f). Det nu redovisade resonemanget kan appliceras även på användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Skäl mot att införa ett system med offentliga ombud när det gäller användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid är att det integritetsintrång som användningen av tekniken kan medföra är mindre jämfört med hemliga tvångsmedel. Därtill kommer att sådana frågor som offentliga ombud särskilt bevakar mer sällan torde aktualiseras vid användning av tekniken eftersom användningen inte ger någon information om exempelvis innehållet i ett samtal. En särskild utredare har fått i uppdrag att bl.a. göra en översyn av systemet med offentliga ombud (dir. 2025:12). I direktivet anges att de offentliga ombuden är en central del av det system med rättssäkerhetsgarantier som omger bl.a. den hemliga tvångsmedelsanvändningen. I direktivet anges vidare att det med dagens reglering är svårt att rekrytera tillräckligt många ombud med den efterfrågade kompetensen och den tillgänglighet som krävs. Systemet med offentliga ombud anses därför behöva ses över. I linje med vad som anges i direktiven anser regeringen att det finns ett värde i att de offentliga ombudens medverkan i ärenden i domstol koncentreras till ärenden där behoven och funktionen av detta har visat sig vara starka. Ett snabbt beslutsfattande kan normalt sett vara viktigt i ärenden om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att ändamålet med användningen inte ska gå förlorat. Det bedöms därför finnas ett behov av en mindre formbunden handläggning i domstol. Med hänsyn till de högt ställda krav som föreslås i den nya lagen om hur och när AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas begränsas integritetsintrånget för samtliga som påverkas av användningen. Regelverket omgärdas dessutom av rättssäkerhetsgarantier, bl.a. genom tillståndsförfarandet, som säkerställer att intrånget i den personliga integriteten inte blir större än vad som kan godtas enligt regeringsformen, Europakonventionen, barnkonventionen och EU:s rättighetsstadga. Även den tillsyn som bl.a. kommer bedrivas av Integritetsskyddsmyndigheten utgör en viktig rättssäkerhetsgaranti. Sammantaget delar regeringen promemorians bedömning att det inte bör införas ett krav på medverkan av offentliga ombud vid domstolens handläggning av ärenden om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. En följd av detta är att handläggningen också kan vara skriftlig. En motsvarande ordning gäller vid handläggning av ärenden om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Vad gäller övriga förfaranderegler bedöms det i promemorian lämpligt att rättegångsbalkens regler om handläggning vid domstol av frågor om tvångsmedel i brottmål ska gälla för förfarandet, om inte något annat sägs i den föreslagna lagen. Det innebär bl.a. att reglerna om rättens sammansättning och om överklagande ska tillämpas. Eskilstuna tingsrätt för fram att då det är fråga om tillstånd till en uppgiftsbehandling som innebär ett intrång i den personliga integriteten finns starka skäl att överväga mer tydliga bestämmelser kring förfarandet vid domstolens prövning. Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd noterar att rättegångsbalkens regler om handläggning vid domstol av frågor om hemliga tvångsmedel i viss mån skiljer sig åt. Enligt myndigheten medför detta oklarheter om vilka regler som ska tillämpas på nu aktuellt förfarande och myndigheten efterfrågar därför att förfarandereglerna förtydligas. Regeringen delar inte remissinstansernas synpunkter vad gäller oklar reglering utan anser att den är tydlig samtidigt som flexibiliteten i den inte går förlorad. Den föreslagna lagen innehåller ett antal förfaranderegler och därutöver hänvisas till rättegångsbalkens regler om handläggning vid domstol av frågor om tvångsmedel i brottmål och om överklagande av beslut i sådana frågor. Det motsvarar vad som gäller enligt exempelvis preventivlagen. Regeringen anser att lagtexten i denna del bör utformas i enlighet med promemorians förslag. AI-förordningen uppställer inga krav på att ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska kunna överklagas. Ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid som fattas av åklagaren bör inte alls kunna överklagas. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt bl.a. inhämtningslagen och motiveras av att huvudregeln är att åklagarbeslut inte är överklagbara. Det har inte framkommit skäl att, så som Sveriges advokatsamfund önskar, avvika från den ordningen. Lunds universitet vill gärna se en uttrycklig bestämmelse om att åklagarens beslut inte kan överklagas. Någon sådan uttrycklig bestämmelse finns inte i regleringen om hemliga tvångsmedel. Regeringen ser därför inte skäl att införa en sådan i den nya lagen. När åklagaren ansöker om ett tillstånd hos domstolen är denne part i ärendet. Som part bör åklagaren ha möjlighet att överklaga ett beslut som helt eller delvis går honom eller henne emot. Ett tungt vägande skäl för det är att det möjliggör att en rättspraxis kan växa fram, vilket är väsentligt inte minst då det är fråga om användning av ny teknik. Civil Rights Defenders anser att det är en betydande rättssäkerhetsbrist om beslut om tillstånd till användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid inte alltid är överklagbara. Civil Rights Defenders menar att en person som utsätts för felaktig, oproportionerlig eller annars rättsstridig övervakning inte har någon faktisk möjlighet att tillvarata sina rättigheter. Regeringen kan konstatera att regleringen av användningen av AI-tekniken omgärdas av rättssäkerhetsgarantier. Som exempel kan nämnas tillståndsprövningen som är en viktig rättssäkerhetsgaranti för den enskilde och innebär att en oberoende aktör kommer att bedöma om förutsättningarna för att använda tekniken är uppfyllda och om det är proportionerligt att använda tekniken, se vidare avsnitt 7.2. En annan är att tillsynsmyndigheten ges goda förutsättningar att utöva en effektiv och kvalificerad tillsyn. Dessutom innehåller brottsdatalagen bestämmelser om information till enskild (se vidare avsnitt 12). Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte finns något angeläget behov av att införa en sådan överklagandemöjlighet som Civil Rights Defenders efterfrågar. För överklagandet bör reglerna i rättegångsbalken om överklagande av frågor om tvångsmedel i brottmål gälla, om inte något annat sägs i den föreslagna lagen. Journalistförbundet och Tidningsutgivarna anser att det bör införas en bestämmelse om avlyssningsförbud som motsvarar det i 27 kap. 22 § rättegångsbalken. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid innebär bearbetning av material som är tillgängligt för polisen genom annan reglering, t.ex. kamerabevakningslagen eller regleringen om hemlig kameraövervakning i rättegångsbalken. De regler som gäller för användningen av materialet, exempelvis avlyssningsförbud, blir därmed tillämpliga även när den aktuella AI-tekniken används och detta är därför inte något som behöver regleras i den nya lagen. Stockholms tingsrätt ställer slutligen frågan om huruvida ärenden enligt den nya lagen ska hanteras på samma sätt som hemliga tvångsmedel, dvs. med separat diarium skilt från det ordinarie målhanteringssystemet Regeringen konstaterar att det är en fråga som kan behandlas på lägre nivå än lag, jfr 3 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641). Handläggningen ska ske skyndsamt Regeringens förslag En ansökan om ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska prövas skyndsamt. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Ingen remissinstans invänder mot förslaget. Skälen för regeringens förslag För att AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska kunna användas på ett ändamålsenligt sätt är det viktigt att reglerna om hur tillståndsfrågor ska handläggas är förenliga med polisens behov. De situationer som det förutses att polisen kan komma att använda tekniken för är i de flesta fall sådana som kräver att en ansökan om ett tillstånd att använda tekniken snabbt kan prövas för att syftet med användningen inte ska riskera att gå förlorat. Det bör därför i den nya lagen föreskrivas att en ansökan om ett tillstånd ska handläggas skyndsamt. Hur snabbt en ansökan ska hanteras får avgöras utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. När en ansökan om ett tillstånd görs efter att användningen redan har påbörjats bör den hanteras med särskild skyndsamhet. En ansökan om ett tillstånd till användning för en period som ligger längre fram i tiden är av naturliga skäl inte lika brådskande att pröva som när det gäller en period i närtid. Som föreslås i avsnitt 8 ska prövningen av ansökningar om tillstånd delas upp mellan åklagare och domstol. Med hänsyn till formerna för beslutsfattandet är det naturligt att en ansökan kan handläggas snabbare om det är åklagaren som ska pröva den än om det är domstolen. Mot bakgrund av den beredskap som domstolarna har i dag och det förfarande som föreslås gälla för handläggningen i domstol bör emellertid även ansökningar om tillstånd som ska prövas av domstolen kunna hanteras på kort tid. Beslutets innehåll Regeringens förslag I ett beslut att tillåta användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska det anges 1. vilken person som tillståndet avser, 2. för vilket syfte användningen ska ske, 3. under vilken tid och i vilka områden tillståndet gäller, och 4. skälen för beslutet. Tiden för tillståndet får inte bestämmas längre än vad som är absolut nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för beslutet. Området eller områdena som tillståndet avser får inte vara större än vad som är absolut nödvändigt. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian föreslås att tillståndets giltighet i tid och plats ska bestämmas utifrån vad som är nödvändigt. Remissinstanserna En majoritet av remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Svea hovrätt efterfrågar exempel på vad som behöver anges i ett beslut om identiteten på den eftersökte är okänd. Integritetsskyddsmyndigheten anser att det i tillståndet behöver fastställas vilken typ av biometrisk fjärridentifiering som tillståndet avser. Myndigheten anser vidare att lagförslaget bör omformuleras så att ett krav på ”strikt” nödvändighet gäller för såväl begränsningen i tid och rum som vilka personer som omfattas. Även Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd framhåller att promemorians förslag inte överensstämmer med AI-förordningen där det framgår att tillståndet ska begränsas till vad som är ”strikt nödvändigt” när det gäller bl.a. tidsperiod. Enligt Civil Rights Defenders är det otillräckligt att tillståndet gäller en månad i taget. Organisationen menar att utan en faktisk bortre tidsgräns riskerar användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid glida över i löpande och generell kartläggning. Eskilstuna tingsrätt menar att det behövs en reglering om vad en ansökan om tillstånd ska innehålla. Enligt Journalistförbundet bör ett beslut om tillstånd innehålla en motivering till varför beslutet är nödvändigt och proportionerligt. Skälen för regeringens förslag Enligt artikel 5.3 i AI-förordningen ska behöriga myndigheter bevilja ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid endast om behörig myndighet, på grundval av objektiva bevis eller tydliga indikationer som lagts fram för den, har förvissat sig om att användningen av det berörda systemet är nödvändig och proportionell för att uppnå ett av de syften som undantaget tillåter att tekniken används för, i enlighet med vad som anges i begäran och, i synnerhet, förblir begränsad till vad som är strikt nödvändigt när det gäller tidsperioden samt det geografiska tillämpningsområdet och de personer som omfattas. I beslutsfattandet ska den behöriga myndigheten beakta vad som framgår av artikel 5.2 a och b. Av dessa artiklar följer att all användning av tekniken måste vara proportionerlig. För att säkerställa att användningen inte går utöver vad som är strikt nödvändigt och att beslutet överensstämmer med aktuell ansökan om tillstånd bör åklagarens och domstolens beslut innehålla vissa uppgifter. Den nya lagen föreslås därför innehålla en bestämmelse som reglerar vad ett beslut ska innehålla. Bestämmelsen bör utformas på så sätt att det i ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska anges vilken person som tillståndet avser, för vilket syfte som användningen ska ske, under vilken tid och i vilket eller vilka områden tillståndet gäller och skälen för beslutet. Eftersom den person som användningen avser kan vara okänd bör det inte uppställas krav på att det i beslutet anges identiteten på personen. Det måste dock på något sätt framgå vilken person som avses eftersom en förutsättning för att få använda tekniken enligt AI-förordningens undantag är att användningen sker för att lokalisera eller identifiera en på förhand utpekad person. Detta kan exempelvis ske genom att det i beslutet hänvisas till den person som är misstänkt i visst angivet ärende eller på liknande sätt. Om identiteten är känd bör det alltid anges i beslutet. Vad gäller den geografiska omfattningen kan det tänkas bli aktuellt att i ett beslut tillåta att tekniken används för fler än ett område. Det kan exempelvis finnas ett behov av att använda tekniken vid flera gränsövergångar om den person som avses misstänks vara på väg att lämna eller resa in i landet. Bestämmelsen bör därför utformas så att det i beslutet ska anges i vilket eller vilka områden tillståndet gäller. Som anges ovan bör även krävas att det i beslutet anges för vilket syfte AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas eftersom AI-förordningens undantag endast tillåter att tekniken används för vissa specifika syften. Om användningen avser verkställighet av straffrättslig påföljd bör det anges vilken eller vilka domar som legat till grund för åtgärden. Domstolen eller åklagaren bör i beslutet även redogöra för skälen för sitt beslut. För att allmänhetens tilltro till myndigheternas och domstolarnas kompetens och objektivitet ska kunna upprätthållas krävs att myndigheter och domstolar kan visa att beslut har en relevant rättslig grund och är väl underbyggda. Att skälen redovisas är en förutsättning för att det också ska gå att kontrollera att inte ovidkommande hänsyn har tagits vid beslutsfattandet. I motsats till Journalistförbundet anser regeringen dock inte att det finns skäl att särskilt reglera att ett beslut om tillstånd ska innehålla en motivering till varför beslutet är nödvändigt och proportionerligt. Någon sådan reglering finns inte heller när det gäller hemliga tvångsmedel. Integritetsskyddsmyndigheten för fram att typen av biometrisk fjärridentifiering, t.ex. ansikts-, röst eller rörelseigenkänning har betydelse för nödvändighets- och proportionalitetsbedömningen. Myndigheten anser därför att det bör fastställas i tillståndet vilken typ av biometrisk fjärridentifiering som tillståndet avser. Regeringen konstaterar att den tillståndsprövande myndigheten måste förvissa sig om att användningen av det aktuella AI-systemet är nödvändig och proportionell för att uppnå ett av de syften som den nya lagen tillåter att tekniken används för. Vid denna bedömning skulle typen av biometrisk fjärridentifiering kunna ha betydelse i vissa fall. Som utgångspunkt lär det dock sällan vara möjligt att på förhand veta att endast en viss typ av fjärridentifiering behöver användas, t.ex. när det handlar om att lokalisera och därefter följa en misstänkt person. Att differentiera mellan olika typer av fjärridentifiering skulle dessutom framför allt skapa förutsättningar att i något större utsträckning tillåta annan användning än ansiktsigenkänning. Regeringen anser under alla omständigheter att det inte är nödvändigt att införa en regel i lagen om att beslutet ska innehålla uppgift om vilken eller vilka typer av fjärridentifiering som får användas. En grundförutsättning för all användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid är att den är proportionerlig (se vidare avsnitt 7.2). Som framgår ovan ställer AI-förordningen även krav på att tillståndets giltighet ska förbli begränsad till vad som är ”strikt” nödvändigt när det gäller tidsperioden, det geografiska tillämpningsområdet och de personer som omfattas. Integritetsskyddsmyndigheten för fram att villkoret i förslaget i promemorian avseende tillståndets giltighet i tid och rum och den personkrets som träffas behöver skärpas så att det överensstämmer med kraven i AI-förordningen. I förslaget i promemorian framgår inte att nödvändighetsbedömningen ska vara kvalificerad och det saknas krav på nödvändighet när det gäller de personer som ska omfattas. Som föreslås i avsnitt 7.1 ska det i lag uttryckligen anges att tekniken endast får användas om det är absolut nödvändigt. I det ligger att man inte får leta efter personer eller i områden eller under en tid som inte omfattas av det nödvändighetskravet. Det finns därför inget behov av att införa någon ytterligare begränsning av personkretsen. Det finns däremot anledning att förtydliga vad som ligger i nödvändighetskravet i förhållande till tid och rum, inte minst för att säkerställa att detta anges i tillståndet. Regeringen delar därför Integritetsskyddsmyndighetens och Myndigheten för säkerhet och integritetsskydds uppfattning att nödvändighetskravet vad gäller tid och rum bör skärpas. I den svenska språkversionen ställs krav på att användningen ska begränsas till vad som är ”strikt” nödvändigt (artikel 5.3 i AI-förordningen). Uttrycket strikt nödvändigt förekommer inte i svensk rätt. I den engelska versionen av AI-förordningen anges ”strictly necessary” i både 5.1 h och 5.3 i betydelsen absolut nödvändigt. Motsvarande begrepp bör användas här i syfte att nå begreppsmässig överensstämmelse även i den svenska ordningen. Det bör alltså framgå direkt av lagen att ett beslut om tillstånd inte får vara mer omfattande när det gäller tid och område än vad som är absolut nödvändigt för att uppnå det avsedda syftet med användningen. Ett sådant krav knyter också an till den föreslagna bestämmelsen om att en förutsättning för att använda tekniken är att den är proportionerlig (se avsnitt 7.2). Vad som är absolut nödvändigt får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Omfattningen av tiden och det geografiska området kommer skilja sig åt i olika situationer. Det kan i ärenden om exempelvis människohandel tänkas bli aktuellt att använda tekniken på flertalet gränsövergångar och över en längre tid medan det i ärenden om en försvunnen person kan handla om en mer kortvarig användning i det direkta närområdet. I ärenden om hot om brott kan det finnas signaler om på vilken plats och under vilken tidsperiod hotet ska förverkligas. Ett tillstånd kan då tänkas omfatta den platsen och tidsperioden. I andra fall kan ett hot om brott bedömas som överhängande men det saknas tydliga uppgifter om tidpunkt eller plats. Det innebär att en ansökan kan komma att omfatta en längre tidsperiod och ett större geografiskt område, kanske till och med avse hela landet under förutsättning att det är proportionerligt i det enskilda fallet. I bedömningen bör vägas in hur allvarligt och överhängande hotet är. I promemorian föreslås att tiden som tillståndet gäller inte ska överstiga en månad från dagen för beslutet. Om behovet kvarstår efter denna tid måste enligt promemorian en ny ansökan om tillstånd göras. Civil Rights Defenders anför att ett tillstånd som gäller en månad i taget är otillräckligt och menar att användning utan en faktisk bortre tidsgräns riskerar att glida över i en form av löpande och generell kartläggning. Det kan finnas ett fortsatt behov av att använda tekniken under längre tid än en månad. Det finns då inget som hindrar att ansöka om ett nytt tillstånd. För att undvika glapp kan en sådan ansökan givetvis göras innan tiden för ett gällande tillstånd har löpt ut. Vad gäller frågan om en bortre tidsgräns för tillståndet bör framhållas att varje ny ansökan blir föremål för en ny tillståndsprövning av åklagare eller domstol. Som framgår ovan innebär en sådan prövning att det bl.a. ska göras överväganden om huruvida användningen är absolut nödvändigt och om den är proportionerlig. Mot den bakgrunden delar inte regeringen Civil Rights Defenders synpunkt. Sammantaget bör tiden för tillståndet inte överstiga en månad från dagen för beslutet och det bör inte finnas någon yttersta tidsgräns. En sådan reglering överensstämmer med den som gäller för hemliga tvångsmedel och innebär att en prövning av behovet att använda tekniken sker regelbundet (se bl.a. 27 kap. 21 § rättegångsbalken och 4 § inhämtningslagen). Åklagarens eller domstolens bedömning bör kunna bli att ett tillstånd meddelas helt i enlighet med en ansökan eller att tillståndet omfattar ett mindre geografiskt område eller en kortare tidsperiod än vad ansökan avser. I promemorian görs bedömningen att det inte finns skäl att i lagen reglera vad en ansökan ska innehålla, men att det följer indirekt av den nu föreslagna bestämmelsen att en ansökan om ett tillstånd måste innehålla viss information. Eskilstuna tingsrätt är av annan uppfattning. Enligt tingsrätten bör det krävas att den som ansöker även uppger omständigheterna som behövs för att tingsrätten ska kunna göra bl.a. den proportionalitetsbedömning som AI-förordningen kräver. Tingsrätten menar att det gör sig särskilt gällande i och med att förslaget innebär en skriftlig handläggning i tingsrätten där möjligheten att ställa frågor är väsentligt mindre. AI-förordningen uppställer inte något krav på att det ska regleras vad en ansökan ska innehålla. Regeringen anser, i linje med promemorians bedömning, att det genom den föreslagna regleringen om beslutets innehåll är tydligt även vad en ansökan behöver innehålla för uppgifter för att kunna bifallas. Det ligger i den sökandes intresse att förse den tillståndsprövande myndigheten med de uppgifter som behövs för att myndigheten ska kunna göra den bedömning som den föreslagna lagen kräver. Regeringen delar därför inte de farhågor som tingsrätten lyfter. I sammanhanget kan nämnas att regleringen av ärenden om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, som också har skriftlig handläggning, saknar en sådan bestämmelse som tingsrätten efterfrågar. Tingsrätten för också fram att det i promemorian föreslås att en proportionalitetsbedömning i vissa fall inte behöver göras och att det därför behöver ställas mycket höga krav på ansökans innehåll för att den ska kunna beviljas. Regeringen vill understryka att det varken i promemorian eller i denna proposition föreslås att en proportionalitetsbedömning i vissa fall inte behöver göras. En proportionalitetsbedömning ska alltid göras, även i de fall polisen får påbörja användningen av tekniken utan ett tillstånd, se vidare avsnitt 7.2. Sammantaget anser regeringen att det inte finns skäl att i lagen också reglera vad en ansökan ska innehålla. Ett beslut om tillstånd får verkställas omedelbart Regeringens förslag Ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få verkställas omedelbart. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Ingen remissinstans invänder mot förslaget. Skälen för regeringens förslag För att reglerna om ett snabbt förfarande ska få genomslag i praktiken och tekniken ska kunna användas ändamålsenligt bör ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid inte behöva få laga kraft innan polisen kan verkställa beslutet. Om ett beslut om tillstånd inte börjar gälla omedelbart finns det en risk för att ändamålet med användningen förfaller. Exempelvis skulle det kunna tänkas att det brott som tekniken är avsedd att användas för att förhindra redan har genomförts eller att ett brottsoffer har förts till en annan plats. Regleringen blir framför allt viktig i de situationer där behovet av att använda tekniken ligger i närtid. Det bör därför införas en bestämmelse i den nya lagen om att ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får verkställas omedelbart. Bestämmelsen får endast relevans för beslut om tillstånd till användning som ska ske i en brottsutredning eller för lagföring eftersom det föreslås att ett beslut om tillstånd att använda tekniken i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att möjliggöra verkställighet av straffrättsliga påföljder inte ska gå att överklaga. Sådana beslut gäller därmed omedelbart även utan en särskild reglering. Det ska finnas en skyldighet att omedelbart upphäva ett beslut om tillstånd Regeringens förslag Om det inte längre finns skäl för ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid, ska åklagare omedelbart upphäva beslutet. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska omedelbart underrätta åklagaren om omständigheter som har betydelse för om beslutet ska hävas. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås att den som har ansökt om tillståndet omedelbart ska upphäva det. Promemorian innehåller inget förslag om att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska underrätta åklagaren om omständigheter som har betydelse för om beslutet ska hävas. Remissinstanserna Ingen remissinstans invänder mot förslaget. Skälen för regeringens förslag Av den föreslagna allmänna bestämmelsen om proportionalitet får anses följa att den som beviljats ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid inte får använda tekniken när det inte längre finns behov av det. Det innebär exempelvis att även om ett tillstånd gäller för en lång tidsperiod ska användningen upphöra så fort behovet av den har upphört. Utöver att användningen upphör är det viktigt att beslutet om tillstånd i en sådan situation upphävs. Det bör därför i den nya lagen tas in en bestämmelse om att det när det inte längre finns skäl för ett tillstånd att använda tekniken ska beslutet omedelbart upphävas. I promemorian föreslås att den som har ansökt om tillståndet, dvs. Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller åklagaren ska upphäva det. Regeringen anser dock att åklagaren har bäst förutsättningar att bedöma om det inte längre finns skäl för att använda tekniken på det sätt som tillståndet medger. Det kan i många fall vara Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som först får den information som leder till att det inte längre finns skäl att använda tekniken. Därför bör det införas en skyldighet för dessa myndigheter att omedelbart underrätta åklagaren om sådana omständigheter. Det är viktigt att åtgärden kan ske så snabbt som möjligt för att säkerställa att tekniken inte kan fortsätta att användas när förutsättningar för det inte föreligger. En möjlighet att påbörja användning utan tillstånd Regeringens förslag Om det är fara i dröjsmål, ska Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen få påbörja användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan tillstånd. Den myndighet som har påbörjat användningen utan ett tillstånd ska dokumentera den samt skälen för att användningen påbörjades utan tillstånd. Om användningen har påbörjats utan tillstånd ska en ansökan om tillstånd göras utan onödigt dröjsmål och senast inom 24 timmar från det att användningen påbörjades. Om användningen har påbörjats utan tillstånd och det inte längre finns skäl för användningen ska den myndighet som har påbörjat användningen eller åklagare omedelbart besluta om att användningen ska upphöra. Om användningen upphör innan tillståndsfrågan har prövats, ska den som får ansöka om tillstånd i stället göra en anmälan till åklagare eller rätten som ska pröva om det har funnits skäl för användningen. Om en ansökan om tillstånd avslås ska användning som har påbörjats utan tillstånd omedelbart upphöra och uppgifter från användningen raderas. Uppgifter från användningen ska också raderas om åklagaren eller rätten efter anmälan har funnit att det har saknats skäl för användningen. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian lämnas inte något förslag om en dokumentationsskyldighet. I promemorian lämnas inte heller något förslag om att den som får ansöka om tillstånd i vissa fall ska anmäla användningen till åklagaren eller rätten eller att uppgifterna från användningen ska raderas också om åklagaren eller rätten funnit att det har saknats skäl för användningen. Remissinstanserna De flesta remissinstanser har ingen invändning mot förslaget. Åklagarmyndigheten anser att det finns ett uppenbart behov av att kunna påbörja användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan ett tillstånd. Däremot framstår det, enligt myndigheten, som främmande att en åklagare som leder en förundersökning skulle ge direktiv till polisen om att med stöd av regeln om fara i dröjsmål inleda en användning av tekniken. Enligt Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd är det av central betydelse att det finns dokumentation om användningen av metoden i syfte att stärka möjligheten till efterkontroll och tillsyn över om förutsättningarna för att påbörja användningen utan tillstånd förelegat. Myndigheten menar vidare att det finns skäl att överväga om det inte vore lämpligt med ett uttryckligt krav i författning på att endast vissa angivna tjänstemän ska ha rätt att fatta beslut om användning utan tillstånd. Journalistförbundet och Tidningsutgivarna avstyrker förslaget. Eftersom det endast är resultatet av behandlingen som ska raderas bör det, enligt Justitiekanslern, övervägas om inte en begränsning – likt bestämmelsen i 27 kap. 21 a § tredje stycket rättegångsbalken – bör införas. Skälen för regeringens förslag Utgångspunkten för användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid är enligt AI-förordningen att användningen ska föregås av ett förhandstillstånd. Enligt artikel 5.3 i förordningen får dock användning av tekniken påbörjas utan tillstånd i vederbörligen motiverade brådskande situationer, förutsatt att ett sådant begärs utan oskäligt dröjsmål och senast inom 24 timmar. Om ett tillstånd nekas ska användningen stoppas med omedelbar verkan och alla uppgifter samt resultat och utdata som rör denna användning förstöras och raderas. Med vederbörligen motiverade brådskande situationer avses situationer då behovet av att använda det ifrågavarande systemet är sådant att det i praktiken är objektivt omöjligt att erhålla ett tillstånd innan användningen av AI-systemet inleds. I sådana brådskande situationer bör användningen av AI-systemet begränsas till det absoluta minimum som är nödvändigt (skäl 35 i AI-förordningen). Det finns situationer där polisen kan behöva påbörja användning av tekniken utan ett förhandstillstånd. Det kan exempelvis handla om en situation där polisen får information om att ett allvarligt brott har inträffat och man snabbt behöver lokalisera gärningspersonen för att kunna gripa denne eller förhindra att ytterligare brott begås. En annan situation kan vara att en våldsbenägen person har avvikit från häkte eller anstalt eller att det finns en påtaglig risk för att en eftersökt person är på väg att lämna landet. Det kan även vara fråga om en situation där polisen med kort varsel får kännedom om att ett möte ska äga rum där bl.a. en eftersökt person som misstänks ha begått allvarliga brott ska närvara. Det finns alltså ett konkret behov av att kunna utnyttja tekniken i brådskande situationer och artikel 5.3 i AI-förordningen möjliggör nationell lagstiftning som tillåter att användning påbörjas utan tillstånd i vissa sådana. Regeringen instämmer därför – även med beaktande av vad Journalistförbundet och Tidningsutgivarna framför – i promemorians bedömning att det bör införas en sådan möjlighet. I AI-förordningen används begreppet vederbörligen motiverade brådskande situationer. Uttrycket är ovanligt i svensk författning. Ett uttryck som är vanligt förekommande och som bedöms ha samma innebörd som AI-förordningens begrepp är fara i dröjsmål (jfr 27 kap. 19 c § rättegångsbalken). Eftersom det är polisen som kommer inneha tekniken och därmed vara verkställande myndighet bör det framgå av bestämmelsen att det är polisen som får påbörja användningen. I promemorian anges att en åklagare bör kunna ge polisen direktiv om att påbörja användningen utan tillstånd för de syften som det ankommer på åklagaren att ansöka om tillstånd för, om den bedömer att det är fara i dröjsmål. Som Åklagarmyndigheten framhåller framstår det emellertid som främmande att en åklagare som leder en förundersökning skulle ge direktiv till polisen om att med stöd av regeln om fara i dröjsmål inleda en användning av tekniken. De befintliga regler som finns av motsvarande slag (se exempelvis 27 kap. 4 §, 28 kap. 5 och 10 d §§ rättegångsbalken) innebär alla – även inom ramen för en åklagarledd förundersökning – att befogenheten att agera vid fara i dröjsmål ligger hos polisen. Som Åklagarmyndigheten framför ankommer det i stället på polisen att rimligt fort underställa frågan åklagares prövning. Regeringen anser att denna ordning lämpligen även bör gälla här, och detta gäller oavsett om beslut om tillstånd ska fattas av åklagare eller av domstol. Möjligheten att påbörja användning av tekniken utan tillstånd bör kunna nyttjas i situationer där ändamålet med användningen riskerar att gå förlorat om ett tillstånd skulle avvaktas. Ju mer angeläget det är att påträffa den aktuella personen, t.ex. då personen bedöms vara farlig för allmänheten och det finns en risk att personen begår fler brott eller då det finns en risk att personen lämnar landet, desto större bör utrymmet vara för att få påbörja användning av tekniken utan tillstånd (jfr. prop. 2023/24:108 s. 55). Enligt AI-förordningen får användning utan tillstånd påbörjas förutsatt att ett tillstånd begärs utan oskäligt dröjsmål och senast inom 24 timmar (artikel 5.3). En sådan regel bör därför framgå av den nya lagen. Tillståndsförfarandet bör då vara detsamma som föreslås i avsnitt 8. Det innebär att om syftet med användningen är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd ska frågan prövas av åklagare på ansökan av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Sker användningen i syfte att utreda eller lagföra brott ska frågan prövas av rätten på ansökan av åklagare. I de situationer där det har gjorts en inledande bedömning att det funnits förutsättningar att påbörja användningen utan tillstånd men där det inte längre finns förutsättningar att fortsätta användningen är det viktigt att den omedelbart upphör. Detta bör förvisso följa av den föreslagna allmänna bestämmelsen om proportionalitet, se avsnitt 7.2. För att tydliggöra detta bör det dock i den nya lagen tas med en bestämmelse om att den myndighet som har påbörjat användningen omedelbart ska besluta om att användningen ska upphöra. Det innebär att polisen kan avbryta användning som sker för alla de syften som användning föreslås tillåtas för, se avsnitt 7.1. Även åklagaren bör ha möjlighet att besluta om upphörande i de fall användning sker i syfte att utreda eller lagföra brott. Användningen bör alltid efterföljas av en prövning av åklagare eller domstol. Det är viktigt med en prövning eftersom följden av att tekniken har börjat användas utan tillstånd när det inte funnits skäl för det är att uppgifterna som användningen resulterat i ska raderas. En efterföljande prövning bör ske såväl när fortsatt användning inte längre fyller någon funktion, därför att syftet redan har uppnåtts (den försvunna personen har t.ex. redan återfunnits), som när den verkställande myndigheten har kommit fram till att ansiktsigenkänning inte är någon meningsfull åtgärd i det aktuella fallet. Lagrådet anser att denna ordning inte på ett tillräckligt tydligt sätt framgår i lagrådsremissens lagförslag. Lagrådet pekar här på att om det görs en ansökan till en allmän domstol om tillstånd till en åtgärd som redan är vidtagen så torde domstolen som utgångspunkt betrakta den väckta frågan som överspelad och behandla ansökan som förfallen. Som konstateras ovan är avsikten att det alltid bör ske en prövning. För att säkerställa det bör paragrafen justeras i linje med vad Lagrådet föreslår. Den som är skyldig att ansöka om tillstånd bör ansvara för att anmäla användningen. Det innebär att om användningen sker i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd bör polisen anmäla beslutet till åklagare som har att pröva det. Om syftet är att utreda brott eller lagföra en person bör polisen anmäla det till åklagaren, som har att anmäla beslutet till rätten som prövar. Den som anmäler bör i likhet med vad som gäller för en ansökan om tillstånd förse prövningsinstansen med de uppgifter som behövs för att en välgrundad prövning ska kunna göras. Det är upp till rättstillämpningen att i det enskilda fallet avgöra vilka uppgifter som behövs. Om åklagaren eller rätten avslår ansökan bör användning som påbörjats utan tillstånd omedelbart upphöra och uppgifter från användningen raderas. . Det bör framgå i den nya lagen. Även i de fall åklagaren eller rätten vid en prövning efter att användningen upphört finner att det saknats skäl för användningen bör uppgifter från användningen raderas. För att tydliggöra detta bör lagtexten, i linje med vad Lagrådet föreslår, justeras i förhållande till lagrådsremissens lagtextförslag. Uppgifter som ska raderas omfattar indata som erhållits direkt av ett AI-system i samband med användningen av systemet samt resultat och utdata från användningen. Det bör inte omfatta indata som lagligen förvärvats i enlighet med annan unionsrätt eller nationell rätt (skäl 35 i AI-förordningen). Detta bedöms innebära att det är resultatet av behandlingen av kameramaterialet som AI-systemet utför som ska raderas och inte materialet som sådant, under förutsättning att detta samlats in med stöd av exempelvis aktuell dataskyddsreglering. Eftersom det endast är resultatet av behandlingen som ska raderas bör det, enligt Justitiekanslern, övervägas om inte en begränsning – likt bestämmelsen i 27 kap. 21 a § tredje stycket rättegångsbalken – bör införas. Av den bestämmelsen följer att om rätten finner att det saknats skäl för en viss åtgärd får de inhämtade uppgifterna inte användas i en brottsutredning till nackdel för den som omfattats av åtgärden, eller för någon annan som uppgifterna avser. En sådan bestämmelse i den nu föreslagna lagen skulle emellertid bli mer långtgående, eftersom den skulle förbjuda användning av uppgifter (t.ex. kameramaterial) som polisen inte inhämtat utan enbart behandlat med stöd av lagen. Med hänsyn till detta och då det i enlighet med förordningens krav föreslås regler om radering av uppgifter anser regeringen inte att det finns behov av en sådan bestämmelse som Justitiekanslern efterfrågar. Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd anser att det finns skäl att överväga om det inte vore lämpligt med ett uttryckligt krav i författning på att endast vissa angivna tjänstemän ska ha rätt att fatta beslut om användning utan tillstånd. Polisen får enligt 8 § polisförordningen (2014:1104) delegera beslutanderätt och arbetsuppgifter som innebär att grundlagsskyddade fri- och rättigheter kan komma att inskränkas endast till särskilt kvalificerade beslutsfattare som har den utbildning, kompetens och erfarenhet som krävs. Polisen får alltså reglera vilka befattningshavare som kan fatta de aktuella besluten, utan att ett sådant krav behöver regleras på lag- eller förordningsnivå. Regleringen i polisförordningen är inte så allmänt hållen att den helt överlämnar till myndigheten att själv avgöra på vilken nivå beslut ska fattas. En eventuell granskning av Justitieombudsmannen eller Justitiekanslern av ett beslut om användning av tekniken kan omfatta även nivån för beslutsfattandet. Det saknas därför skäl att reglera beslutsbefogenheten närmare. Som Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd påpekar är det av central betydelse att det finns dokumentation om användning som sker utan tillstånd. Det behövs för att stärka möjligheten till efterhandskontroll och tillsyn över om förutsättningarna för att påbörja användningen av tekniken utan ett tillstånd förelegat. Det bör därför införas en bestämmelse om att den myndighet som har påbörjat användning utan tillstånd ska dokumentera det och ange skälen för att användningen påbörjades utan tillstånd. Av skälen bör exempelvis framgå varför det i praktiken inte är möjligt att erhålla ett tillstånd innan användningen av AI-systemet inleds (jfr skäl 35). För att tillsynsmyndigheten ska få kännedom om användningen avser regeringen att i förordning införa en skyldighet för den myndighet som påbörjar användning utan tillstånd att anmäla detta till Integritetsskyddsmyndigheten (se vidare avsnitt 13). Lagrådet noterar att förslaget inte innehåller något uttryckligt krav på dokumentation av den användning som sker efter tillstånd av åklagare eller domstol. I avsnitt 9.3 föreslås att det i ett beslut om tillstånd ska anges vilken person som tillståndet avser, för vilket syfte användning ska ske, under vilken tid och i vilket eller vilka områden tillståndet gäller och skälen för beslutet. En jämförelse kan göras med bl.a. inhämtningslagen. Av 8 § i den lagen framgår att beslut och åtgärder som rör inhämtning av uppgifter enligt lagen ska dokumenteras. Av förarbetena till regleringen framgår att det kan handla om uppgifter om tillståndet, såsom när det beviljats och om det har ändrats eller upphävts. Det kan också handla om datum och tidpunkt för verkställigheten samt vilken adress, kommunikationsutrustning eller geografiskt område som verkställigheten har avsett eller skett på (prop. 2023/24:117 s. 205). De uppgifter som ska dokumenteras i ett beslut om användningen av AI-tekniken motsvarar i huvudsak vad som normalt dokumenteras inom ramen för exempelvis inhämtning av uppgifter enligt inhämtningslagen. Mot den bakgrunden anser regeringen att en sådan dokumentationsskyldighet som Lagrådet efterfrågar inte är nödvändig. Konsekvensbedömning och registrering i EU-databas Regeringens förslag Innan ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används för första gången ska Polismyndigheten och Säkerhetspolisen göra en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordningen. Från och med den dag som regeringen bestämmer krävs också att tekniken ska få användas först efter att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har registrerat AI-systemet i EU-databasen enligt artikel 49 i förordningen. Ett sådant system får dock användas utan registrering om användningen inte kan avvakta. I sådana fall ska en registrering ske så snart det är möjligt. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås att en konsekvensbedömning enligt artikel 27 i sin helhet ska göras först efter att artikeln börjar tillämpas. Remissinstanserna De flesta remissinstanser har ingen invändning mot förslaget. Lunds universitet anser att förslaget är förenligt med AI-förordningen. Civil Rights Defenders anser att det behöver säkerställas insyn i den konsekvensbedömning som ska upprättas av myndigheterna. Institutet för mänskliga rättigheter föreslår att det införs ett krav på att tillståndsmyndigheten ska pröva om den sökande myndigheten har gjort en konsekvensbedömning. Skälen för regeringens förslag Av artikel 5.2 andra stycket i AI-förordningen framgår att användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid endast får tillåtas om den brottsbekämpande myndigheten har slutfört en konsekvensbedömning avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i förordningen. Mot den bakgrunden bör det i den nya lagen framgå att tekniken endast får användas om en konsekvensbedömning har slutförts. I artikel 27 fastställs de krav rörande konsekvensbedömningar avseende grundläggande rättigheter som är tillämpliga på AI-system med hög risk. Skyldigheten att genomföra konsekvensbedömningar avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 5.2 i AI-förordningen åläggs tillhandahållarna av systemet för ansiktsigenkänning i realtid. Regeringen konstaterar att varje myndighet som använder systemet, dvs. både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, behöver göra en egen konsekvensbedömning enligt artikel 27 i AI-förordningen innan den första användningen. Som Lagrådet anför bör detta tydliggöras i lagtexten. Det finns dock anledning att formulera den i närmare anslutning till AI-förordningens systematik än vad Lagrådet ger uttryck för. I promemorian görs bedömningen att det inte bör ankomma på den tillståndsprövande myndigheten att kontrollera att en konsekvensbedömning är gjord när en ansökan om tillstånd kommer in till myndigheten. Institutet för mänskliga rättigheter föreslår att ett krav på sådan kontroll införs eftersom detta krävs för att tillståndsmyndigheten ska kunna göra en effektiv prövning av användningen i enlighet med AI-förordningen. Artikel 27.3 i AI-förordningen innehåller krav på att tillhandahållaren ska underrätta marknadskontrollmyndigheten om resultatet av konsekvensbedömningen (se vidare avsnitt 13 om marknadskontrollmyndighetens uppgift). Däremot uppställs inget krav på att den tillståndsprövande myndigheten ska ta del av konsekvensbedömningen. Av kommissionens riktlinjer om förbjudna användningsområden för AI (punkten 377) framgår att konsekvensbedömningen avseende grundläggande rättigheter bör utföras på en abstrakt nivå innan AI-systemet tas i bruk för första gången. Det anges vidare att särskilda kontextberoende överväganden som avgör inverkan av användningen i varje enskilt fall där ett system för biometrisk fjärridentifiering i realtid används bör beskrivas i närmare detalj i den enskilda begäran om tillstånd från en rättslig myndighet eller annan oberoende administrativ myndighet för varje användning av systemet för biometrisk fjärridentifiering. Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte finns skäl att införa ett sådant krav som Institutet för mänskliga rättigheter efterfrågar. Vid konsekvensbedömningen ska beaktas vilken inverkan på grundläggande rättigheter som användningen av tekniken kan ge upphov till. Av artikel 27.1 i AI-förordningen framgår att bedömningen ska bestå av en beskrivning av tillhandahållarens processer där AI-systemet kommer att användas i linje med dess avsedda ändamål (a), en beskrivning av den tidsperiod inom vilken och den frekvens med vilken AI-systemet är avsett att användas (b), de kategorier av fysiska personer och grupper som sannolikt kommer att påverkas av användningen av systemet i det specifika sammanhanget (c), de specifika risker för skada som sannolikt kommer att påverka de kategorier av fysiska personer eller grupper av personer som har identifierats enligt led c, med beaktande av den information som leverantören har tillhandahållit enligt artikel 13 (d), en beskrivning av genomförandet av åtgärder för mänsklig kontroll, i enlighet med bruksanvisningen (e) och de åtgärder som ska vidtas om dessa risker förverkligas, inbegripet arrangemangen för intern styrning och klagomålsmekanismer (f). En konsekvensbedömning avseende grundläggande rättigheter ersätter inte den konsekvensbedömning avseende dataskydd som personuppgiftsansvariga i vissa fall måste utföra. Enligt 3 kap. 7 § brottsdatalagen ska den personuppgiftsansvarige bedöma konsekvenserna för skyddet av personuppgifter innan en ny typ av behandling påbörjas som kan antas medföra särskild risk för intrång i den registrerades personliga integritet, något som regelmässigt kan förväntas vara fallet då AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska börja användas. I sådana fall kan, enligt artikel 27.4 i AI-förordningen, vissa av kraven i artikel 27.1 uppfyllas genom den konsekvensbedömningen. Det kan också noteras att om konsekvensbedömningen visar att det finns särskild risk för intrång i de registrerades personliga integritet, eller om typen av personuppgiftsbehandling innebär särskild risk för intrång, ska den personuppgiftsansvarige enligt 3 kap. 7 § andra stycket brottsdatalagen samråda med tillsynsmyndigheten i god tid innan behandlingen påbörjas. Civil Rights Defenders framhåller att transparens är en grundläggande rättssäkerhetsgaranti vid användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Enligt organisationen finns det starka skäl att säkerställa offentlig insyn i konsekvensbedömningarna, särskilt för att se till att Sverige inte kränker mänskliga rättigheter. Om en konsekvensbedömning begärs ut får en prövning göras utifrån reglerna i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Av artikel 27.3 i AI-förordningen framgår att marknadskontrollmyndigheten ska underrättas om resultatet av konsekvensbedömningen, vilket inbegriper att lämna in ett formulär grundat på en sådan mall som avses i artikel 27.5 i förordningen. I avsnitt 16 föreslås att bestämmelserna om undantag från förbudet att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska träda i kraft den 1 juli 2026. Artikel 27 i AI-förordningen börjar dock tillämpas först den 2 augusti 2026 (artikel 113 i AI-förordningen). Det innebär att den mall som nämns ovan inte kommer att vara tillgänglig när de föreslagna bestämmelserna träder i kraft. Det kan dock inte ha varit avsikten att undantaget i AI-förordningen inte ska kunna utnyttjas på grund av att en sådan mall inte finns att tillgå. Mot den bakgrunden föreslås i promemorian att kravet i den nya lagen bör utformas på så sätt att en konsekvensbedömning ska göras utifrån vad som föreskrivs i artikel 27.1–27.4 i AI-förordningen, men då alltså med undantag för kravet i artikel 27.3 att lämna in en sådan mall som avses i artikel 27.5. I promemorian föreslås vidare att när artikel 27 i förordningen börjar tillämpas bör det införas en ändring i den nya lagen som anger att användning av tekniken endast får påbörjas om en konsekvensbedömning såsom föreskrivs i artikel 27 i sin helhet har slutförts. Enligt regeringen kan tillhandahållaren av tekniken, dvs. polisen, uppfylla de krav som ställs på tillhandahållaren i artikel 27 utan att det finns en särskild mall. Uppfattningen ligger i linje med kommissionens riktlinjer om förbjudna användningsområden för AI där det framgår att under den period då förbuden i artikel 5 i AI-förordningen blir tillämpliga men bestämmelserna om AI-system med hög risk ännu inte är tillämpliga bör de krav för konsekvensbedömningar avseende grundläggande rättigheter som anges i artikel 27 i AI-förordningen tillämpas av tillhandahållare av tekniken (punkten 371). Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte finns behov av en sådan uppdelning av artikel 27 som föreslås i promemorian. Regleringen bör därför utformas så att tekniken ska få användas först efter att polisen har gjort en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordning. Någon ändring i den nya lagen såvitt avser konsekvensbedömningen behövs därför inte. För att få använda tekniken krävs enligt artikel 5.2 i AI-förordningen också att AI-systemet har registrerats i EU-databasen enligt artikel 49 i förordningen. Det är i samband med att systemet släpps ut på marknaden eller tas i bruk som leverantören ska registrera det (artikel 49.1 i AI-förordningen). Det innebär att det endast behöver göras en registrering per system. EU-databasen ska innehålla viss information om AI-system med hög risk och databasen ska införas och upprätthållas av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna (se artikel 71 i AI-förordningen). I egenskap av tillhandahållare av AI-systemet bör polisen lämpligen registrera systemet i EU-databasen. Som framgår ovan behövs endast en registrering per system. Av artikel 5.2. andra stycket i förordningen följer att tekniken får användas utan att systemet har registrerats i EU-databasen i vederbörligen motiverade brådskande fall, förutsatt att registreringen slutförs utan oskäligt dröjsmål. Artikel 49 i AI-förordningen, som innehåller krav på hur registreringen ska gå till, ska inte börja tillämpas förrän den 2 augusti 2026 vilket innebär att EU-databasen inte kommer att vara öppen för registrering innan det datumet. Avsikten kan dock inte ha varit att undantaget i AI-förordningen inte ska kunna utnyttjas på grund av att EU-databasen öppnas först vid ett senare tillfälle. Den nya lagen bör därför inte innehålla något krav på registrering. I samband med att artikel 49 i förordningen börjar tillämpas bör det införas en ändring i den nya lagen som anger ett krav på registrering i EU-databasen, med möjlighet till undantag i brådskande situationer. I AI-förordningen används begreppet vederbörligen motiverade brådskande situationer. I promemorian föreslås att uttrycket fara i dröjsmål bör användas. Regeringen anser i stället att uttrycket ”inte kan avvakta” bör användas. Det uttrycket bedöms ha samma innebörd som AI-förordningens begrepp. Om en registrering innebär att ändamålet med tillståndet riskerar att gå förlorat bör det vara fråga om en användning som inte kan avvakta. Om användning av tekniken påbörjats utan att AI-systemet har registrerats i EU-databasen krävs enligt förordningen att en registrering görs utan oskäligt dröjsmål. Regeringen anser att uttrycket ”så snart som möjligt” bör användas i stället för uttrycket ”utan onödigt dröjsmål” som föreslås i promemorian. Att en registrering ska ske så snart som möjligt innebär att den som är skyldig att ansöka om ett tillstånd ska göra det skyndsamt. Som angetts ovan är det polisen som ska säkerställa att AI-systemet registreras i EU-databasen. Den tillståndsprövande myndigheten behöver inte kontrollera att det görs. Detta gäller även i det fall då en registrering sker i efterhand på grund av fara i dröjsmål. I EU har lyfts frågan om att senarelägga dag för ikraftträdande av vissa delar i AI-förordningen som gäller AI-system med hög risk. Det innebär att det i detta skede råder viss osäkerhet kring när artikel 49 ska börja tillämpas. I avsnitt 16 föreslås därför att ändringen i den nya lagen ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Det ska finnas ett krav på underrättelse till enskild Regeringens förslag Den som har identifierats eller lokaliserats genom en åtgärd enligt den nya lagen som gäller en brottsutredning eller lagföring ska underrättas om åtgärden. Underrättelsen ska lämnas så snart det kan ske utan men för det syfte som åtgärden vidtogs för. I vissa situationer ska en underrättelse kunna skjutas upp på grund av sekretess. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås att även de som inte lokaliseras eller identifieras ska underrättas. I promemorian föreslås vidare att en enskild ska underrättas om åtgärden skett inom ramen för verkställighet av påföljd. Remissinstanserna Den övervägande majoriteten har inte någon invändning mot förslaget. Civil Rights Defenders avstyrker förslaget i promemorian om att den som har varit föremål för ett beslut enligt lagen endast ska underrättas i vissa situationer. Med hänsyn till det stora integritetsingrepp som sker genom användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid anser Justitiekanslern att det bör övervägas en skyldighet att underrätta enskild även när tekniken har använts för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet. Åklagarmyndigheten avstyrker förslaget i promemorian om att enskild ska underrättas. Skälen för regeringens förslag Det kommer alltid finnas en bestämd, om än inte alltid identifierad, person som eftersöks inom ramen för ett ärende om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid, vilken kommer att få sina personuppgifter behandlade. Därutöver kan andra personer komma att beröras genom att deras personuppgifter behandlas när de passerar en kamera med AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Frågan är om en underrättelse bör ske efter att ett sådant AI-system har använts och i sådana fall vem som bör underrättas. En underrättelse kan ha betydelse för den enskildes möjlighet att få personuppgiftsbehandlingen prövad. Mot den bakgrunden kan det hävdas att samtliga som passerar en kamera med sådant AI-system bör få en underrättelse om användningen. I motsatt riktning talar dock det förhållandet att det i praktiken vore ogenomförbart att identifiera alla som passerar en kamera och därefter söka upp dem för att underrättas. Det skulle också innebära ett integritetsintrång i sig. Någon motsvararande ordning finns inte vid underrättelse av användning av hemliga tvångsmedel där även andra än den som tvångsmedlet avser kan komma att t.ex. avlyssnas eller kameraövervakas. Det bör därför inte införas en generell underrättelseskyldighet när tekniken har använts. Frågan är då om det bör införas en skyldighet att underrätta den person som eftersöks. Som anges ovan kan en underrättelse ha betydelse för att få personuppgiftsbehandlingen prövad. En skyldighet att lämna en underrättelse skulle även kunna ha en återhållande verkan och bidra till att prövningen inför en ansökan om den aktuella åtgärden görs på ett än mer noggrant sätt (jfr prop. 2023/24:108 s. 72 f.). Mot den bakgrunden föreslås i promemorian att det i den nya lagen bör regleras att det ska lämnas en underrättelse om att tekniken har använts till den person som eftersökts. Åklagarmyndigheten anser att en sådan resurskrävande underrättelseskyldighet inte är motiverad. Som skäl för det anför Åklagarmyndigheten att användningen av tekniken inte går att jämföra med hemliga tvångsmedel. De starka integritetssynpunkter som regelmässigt föreligger vid användning av hemliga tvångsmedel har inte samma tyngd här. Andra remissinstanser, som Justitiekanslern och Civil Rights Defenders, anser däremot att en underrättelseskyldighet är viktig med hänsyn till det integritetsingrepp som sker genom användning av tekniken. Regeringen anser att integritetsingreppet vid användning av tekniken inte kan jämföras med hemliga tvångsmedel. Den nya lagen ger nämligen inte utrymme för annat än att lokalisera eller identifiera en person utifrån uppgifter som polisen redan har tillgång till. Integritetsintrånget får därigenom anses mer begränsat. Användningen av tekniken kan dock vara känslig och behöver därför omgärdas av skyddsregler som exempelvis en tillståndsprövning. Underrättelseskyldigheten är en annan sådan skyddsregel. Genom underrättelsen ges den enskilde, som inte är involverad i tillståndsprocessen, möjlighet att bedöma det integritetsintrång som har skett och reagera om han eller hon anser att åtgärden har varit felaktig. En underrättelseskyldighet kan bidra till att stärka rättssäkerheten i förfarandet, förbättra tillsynen och skapa legitimitet till och förtroende för den nya utredningsmetoden. Mot den bakgrunden anser regeringen, till skillnad från Åklagarmyndigheten, att det bör införas en underrättelseskyldighet när tekniken har använts i en brottsutredning eller för lagföring. I promemorian föreslås att en enskild också ska underrättas om åtgärden skett inom ramen för verkställighet av påföljd. Regeringen anser emellertid att skyddsintresset inte motiverar att en underrättelse sker i den situationen. En sådan skyldighet bör därför inte införas. Av naturliga skäl kan en underrättelse inte ske med den som är okänd. I promemorian föreslås att alla andra som har varit föremål för en åtgärd enligt den nya lagen ska underrättas om det. Det innebär att även personer som inte lokaliseras ska underrättas. Enligt regeringens bedömning kommer det i praktiken att vara svårt att underrätta de personer som inte lokaliseras eftersom det saknas uppgifter om var de befinner sig. Om användningen av tekniken inte leder till någon träff blir dessutom integritetsintrånget mindre. Det framstår inte som motiverat att Åklagarmyndighetens resurser ska läggas på en sådan uppgift. Mot den bakgrunden bör underrättelseskyldigheten begränsas till de som är identifierade eller som har lokaliserats. Justitiekanslern anser att det bör övervägas en skyldighet att underrätta enskild även när tekniken har använts i underrättelseverksamhet. Civil Rights Defenders för fram liknande synpunkter. I likhet med vad som gäller i inhämtningslagen anser regeringen dock att en underrättelse inte bör ske i sådana fall. Sådan verksamhet bedrivs med ett framåtblickande perspektiv och har en övergripande karaktär. En underrättelseskyldighet skulle då riskera att motverka huvudsyftet med verksamheten. En sådan bestämmelse skulle även behöva förses med en lång rad undantag och det skulle i många fall kunna ta lång tid innan en underrättelse skulle kunna lämnas. Den enskilde bör underrättas så snart det kan ske utan men för syftet som åtgärden vidtogs för. Detta motsvarar vad som gäller enligt rättegångsbalken i fråga om underrättelse vid hemliga tvångsmedel. Av den regleringen följer även att om uppgifterna omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 eller 2 §, 18 kap. 1, 2 eller 3 § eller 35 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen ska en underrättelse skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller. Kravet på att en underrättelse ska lämnas gäller inte heller till den som redan har fått del av eller tillgång till uppgifterna, om en underrättelse med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse eller om den person som underrättelsen avser har avlidit. Det föreslås att samma ordning ska gälla för underrättelse om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Det bör därför tas med bestämmelser om detta i lagen. En skillnad mot när hemliga tvångsmedel används enligt rättegångsbalken är dock att när AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används kommer identiteten på den som omfattas av användningen inte alltid vara känd på annat sätt än genom en bild. En underrättelse är då omöjlig att lämna. Det bör därför även tas in en bestämmelse i lagen om att en underrättelse inte ska ske om identiteten på den som är föremål för ett beslut om tillstånd är okänd. Frågan om underrättelse bör prövas slutligt om underrättelse inte har kunnat ske inom ett år och sex månader från det att användningen av tekniken avslutades. Tiden bör räknas från den tidpunkt då användningen slutfördes. Det bör gälla oavsett vilken tidsperiod som framgår av det beslutade tillståndet. En sådan reglering om när frågan om underrättelse bör prövas slutligt motsvarar den som gäller för hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken. För att minimera risken för att en slutlig prövning, på grund av sekretess eller risk för men för syftet som åtgärden vidtogs för, kommer till stånd väldigt sent eller inte alls bedöms det viktigt med en yttersta tidpunkt för att pröva frågan (jfr prop. 2023/24:108 s. 74). Genom underrättelsen kan den enskilde få sin rätt tillgodosedd bl.a. genom de möjligheter som finns att begära rättelse, radering eller begränsning av behandling av personuppgifterna enligt 4 kap. 9 och 10 §§ brottsdatalagen. Den enskilde kan genom den regleringen förvisso inte få ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid prövat men däremot kan en prövning av personuppgiftsbehandlingen komma till stånd. Den enskilde kommer även kunna överklaga ett beslut från en myndighet att inte vidta rättelse eller att radera en uppgift och han eller hon kan begära ersättning för skada eller kränkning som orsakats av behandling av personuppgifter i strid med lagen (7 kap. 1 och 2 §§ brottsdatalagen). Den enskildes rätt till prövning tillgodoses också på andra sätt än genom underrättelse. AI-förordningen ställer krav på att all användning av tekniken ska anmälas till den berörda nationella marknadskontrollmyndigheten och den nationella dataskyddsmyndigheten. Som framgår av avsnitt 13 avser regeringen att utse Integritetsskyddsmyndigheten till marknadskontrollmyndighet i fråga om användning av tekniken. Integritetsskyddsmyndigheten är också nationell dataskyddsmyndighet. Myndigheten kommer således att få anmälan även i den egenskapen. Att anmäla all användning utgör ett betydelsefullt verktyg för att Integritetsskyddsmyndigheten ska kunna granska att reglerna om den personuppgiftsbehandling som sker inom ramen för användning av tekniken följs. Vad en underrättelse ska innehålla och vem som ska fullgöra underrättelseskyldigheten bör regleras på förordningsnivå. Civil Rights Defenders anför att enskilda borde kunna informeras om användningen av tekniken genom skyltning på plats och hänvisar till bestämmelser i dataskyddsdirektivet om den registrerades rätt till information. Organisationen anför vidare att en digital tjänst för underrättelse annars hade kunnat användas. Artikel 26.11 i AI-förordningen innehåller en upplysning om att när det gäller AI-system med hög risk som används för brottsbekämpande ändamål ska artikel 13 i brottsdatadirektivet tillämpas. Regleringen i 4 kap. 1 § brottsdatalagen genomför artikel 13.1. I paragrafen anges vilken allmän information som på den personuppgiftsansvariges eget initiativ ska göras tillgänglig för den registrerade. Informationen, som riktar sig till allmänheten eller en obestämd, större krets av registrerade, kan göras tillgänglig t.ex. på den behöriga myndighetens webbplats (prop. 2017/18:232 s. 465). I 4 kap. 2 § brottsdatalagen, som genomför artikel 13.2, anges vilken information som ska lämnas till den registrerade i ett enskilt fall för att han eller hon ska kunna ta till vara sina rättigheter. Sådana fall som avses i bestämmelsen kan t.ex. vara att den registrerade riskerar att lida rättsförlust om han eller hon inte får del av informationen eller att det av annat skäl är viktigt för honom eller henne att känna till behandlingen för att kunna ta till vara sina rättigheter. Ett annat exempel kan vara att känsliga personuppgifter har behandlats i strid med 2 kap. 11 §. Bestämmelserna i 4 kap. 5 § brottsdatalagen, som genomför artikel 13.3, gör det dock möjlighet att införa undantag från den personuppgiftsansvariges informationsskyldighet. Regleringen innebär att den personuppgiftsansvarige får begränsa eller utelämna informationen bl.a. till skydd för intresset av att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Det är främst sekretess och tystnadsplikt enligt offentlighets- och sekretesslagen som avses men även andra författningar kan innehålla bestämmelser som gör paragrafen tillämplig (prop. 2017/18:232 s. 468 f). I sammanhanget kan nämnas den ändring i offentlighets- och sekretesslagen som föreslås i avsnitt 14.1. Sammantaget anser regeringen att den befintliga dataskyddsrättsliga regleringen om information som den personuppgiftsansvarige ska lämna på eget initiativ, t.ex. på myndighetens webbplats, är tillräcklig och det finns inte skäl att såsom Civil Rights Defenders förespråkar föreslå en utökad informationsskyldighet. Användningen ska anmälas Regeringens bedömning Integritetsskyddsmyndigheten bör utses till marknadskontrollmyndighet i fråga om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Det bör i förordning föreskrivas att all användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid enligt den nya lagen ska anmälas till Integritetsskyddsmyndigheten. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens bedömning. Remissinstanserna Ingen remissinstans invänder mot förslaget. Integritetsskyddsmyndigheten tillstyrker förslaget i promemorian om att myndigheten får uppdrag som marknadskontrollmyndighet. Skälen för regeringens bedömning AI-förordningen uppställer ett krav på att varje användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål på allmänt tillgängliga platser ska anmälas till den berörda nationella marknadskontrollmyndigheten och den nationella dataskyddsmyndigheten, som årligen ska rapportera till kommissionen om användningen (artikel 5.4 och 5.6). Det ankommer på varje medlemsstat att utse vilken myndighet som ska vara marknadskontrollmyndighet för användning av sådana AI-system. Av artikel 74.8 följer att marknadskontrollmyndigheten bör vara den behöriga tillsynsmyndigheten för dataskydd enligt EU:s dataskyddsförordning eller dataskyddsdirektivet, eller någon annan myndighet som har utsetts enligt de villkor som fastställs i artiklarna 41–44 i dataskyddsdirektivet. I betänkandet Anpassningar till AI-förordningen – säker användning, effektiv kontroll och stöd för innovation (SOU 2025:101) föreslås att Integritetsskyddsmyndigheten ska utses till marknadskontrollmyndighet med ansvar bl.a. för AI-system som används inom biometri och system för biometrisk fjärridentifiering och att myndigheten därmed skulle vara den berörda myndigheten enligt artikel 5.4 och 5.6. I betänkandet föreslås vidare att regleringen av ansvaret för marknadskontroll ska ske i en förordning med kompletterande bestämmelser till AI-förordningen. Betänkandets förslag har skickats ut på remiss till den 23 februari 2026. Integritetsskyddsmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt både EU:s dataskyddsförordning och dataskyddsdirektivet och har samlad kompetens om behandling av personuppgifter på området för brottsbekämpning. Myndigheten har även kunskap om kamerabevakning och olika typer av teknik som används för kamerabevakning inom ramen för sitt uppdrag som tillsynsmyndighet enligt kamerabevakningslagen (se 2 och 2 a §§ förordningen [2007:975] med instruktion för Integritetsskyddsmyndigheten). Mot denna bakgrund bedömer regeringen att Integritetsskyddsmyndigheten bör utses till marknadskontrollmyndighet i fråga om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid enligt AI-förordningen, vilket alltså överensstämmer med betänkandets förslag. Detta bör regleras på förordningsnivå. Som framgår ovan ska en anmälan om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid även göras till den nationella dataskyddsmyndigheten. Integritetsskyddsmyndigheten är nationell dataskyddsmyndighet. Myndigheten kommer således att få anmälan även i den egenskapen. I förordning bör regleras att användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid enligt den nya lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska anmälas till Integritetsskyddsmyndigheten. Enligt AI-förordningen behöver anmälan innehålla vissa uppgifter. Regeringen avser i enlighet med detta att på förordningsnivå även reglera vilka uppgifter en anmälan ska innehålla, inklusive uppgift om att användning av tekniken i förkommande fall har påbörjats utan tillstånd. Behovet av följdändringar Det krävs ändringar i offentlighets- och sekretesslagen Regeringens förslag Sekretess ska gälla för uppgift som hänför sig till angelägenhet som avser användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretess ska även gälla om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men. Tystnadsplikten ska ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter som hänför sig till användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Den stora majoriteten av remissinstanserna har ingen invändning mot förslaget. Journalistförbundet och Tidningsutgivarna avstyrker promemorians förslag om ett omvänt skaderekvisit och föreslår i stället ett rakt skaderekvisit som möjliggör insyn. De avstyrker också promemorians förslag om att begränsa meddelarfriheten. Skälen för regeringens förslag Sekretess för uppgifter som avser användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid I ärenden enligt den nya lagen kommer det finnas uppgifter som, om de blir offentliga, kan äventyra syftet med användningen av AI-tekniken. Förutom uppgifter i förhållande till enskilda personer kan det också handla om uppgifter som skulle kunna äventyra pågående brottsutredningar. Det kan komma att finnas känsliga uppgifter om enskilda personer och i vilket geografiskt område personerna kan befinna sig. Med stöd av dessa uppgifter kan det gå att kartlägga en persons rörelsemönster och uppgifterna är därför mycket skyddsvärda ur integritetssynpunkt. Polis, åklagare och domstol kommer alltså hantera uppgifter inom ramen för ett ärende som behöver skyddas. Den sekretess som gäller hos myndigheterna för uppgifter som hänför sig till förundersökning i brottmål och verksamhet hos polisen för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet finns i 18 kap. 1 och 2 §§ samt 35 kap. offentlighets- och sekretesslagen. I den nya lagen föreslås att tekniken ska få användas för att söka efter personer som misstänks ha blivit utsatta för brott, förhindra allvarliga brott och lokalisera eller identifiera en person som misstänks ha begått vissa allvarliga brott i syfte att utreda eller lagföra brottet eller verkställa straffrättslig påföljd för brottet. Användning av tekniken utgör inget hemligt tvångsmedel utan är närmast en polisiär utredningsmetod. När användning av tekniken sker i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet bedöms uppgifter i ärendet omfattas av den befintliga sekretessregleringen i 18 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen. Likaså bedöms uppgifter i ärenden som rör användning av tekniken för att utreda ett brott kunna omfattas av den befintliga sekretessregleringen i 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Uppgifter i ett ärende som rör användning av tekniken för att söka efter personer för lagföring bedöms i vissa fall kunna omfattas av den befintliga regleringen i den mån uppgifterna har generell betydelse för spaning och brottsutredning (jfr. RÅ 1989 ref. 56). För att ändamålet med användningen inte ska gå förlorat är det dock viktigt att samtliga uppgifter i ett ärende om användning av tekniken för lagföring omfattas av sekretess. Vad gäller uppgifter i ärenden som rör användning av tekniken för att söka efter personer som misstänks ha blivit utsatta för brott eller för att verkställa straffrättslig påföljd för ett brott bedöms dessa inte alltid omfattas av sekretess enligt befintlig sekretessreglering. Den befintliga sekretessregleringen anses därmed inte ge ett tillräckligt starkt skydd för uppgifter i samtliga ärenden enligt den nya lagen. Frågan är då om det med anledning av detta finns behov av att införa en ny reglering i offentlighets- och sekretesslagen. Rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas endast om det krävs med hänsyn till bl.a. intresset av att förebygga eller beivra brott eller skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden (2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen). Utgångspunkten är att offentlighet och inskränkningar i offentlighetsprincipen måste vara motiverade. För att en ny sekretessbestämmelse ska införas krävs det därför att intresset av sekretess väger tyngre än intresset av insyn. En grundläggande utgångspunkt är att den offentliga verksamheten angår alla medborgare och att den därför ska ske under allmän insyn. Myndigheternas verksamhet ska så långt som möjligt bedrivas i öppna former då detta bl.a. bidrar till att främja allmänhetens förtroende för myndigheterna. Även om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid inte utgör ett hemligt tvångsmedel gör sig samma skyddsintressen gällande i ärenden om användning av tekniken som när hemliga tvångsmedel används. Det är därför av vikt att uppgifter om användningen är sekretessreglerade hos berörda myndigheter. Ett ärende om användning av tekniken motiveras av allmänna intressen i form av att hitta brottsoffer, förhindra andra allvarliga brott samt utreda, lagföra och verkställa straffrättslig påföljd för vissa brott. Det finns ett starkt allmänt intresse av att kunna skydda uppgifter i sådana ärenden. Det finns även ett starkt enskilt skyddsintresse när det gäller de uppgifter om enskildas förhållanden som kan finnas i ett ärende. Vid en avvägning mellan sekretessintresset och intresset av insyn i myndigheternas verksamhet görs bedömningen att det är motiverat att införa regler om sekretess till skydd för allmänna och enskilda intressen. Det är av avgörande betydelse att ärenden om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid omgärdas av sekretess hos berörda myndigheter för att tekniken ska kunna användas effektivt. I detta avseende saknar det betydelse för vilket syfte som användningen sker. Det finns därmed ett behov av en sekretessreglering som träffar uppgifter i alla ärenden enligt den nya lagen. Ärendena kommer i huvudsak att följa samma regler som vid användning av hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Eftersom skyddsintressena är desamma är det lämpligt och ändamålsenligt att samma sekretess och terminologi även ska gälla för sekretess vid användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid enligt den nya lagen. Det bör därmed införas en ändring i 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Det föreslås att sekretess ska gälla för uppgift som hänför sig till angelägenhet som avser användning av tekniken enligt den nya lagen, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. I likhet med vad som gäller för användning av hemliga tvångsmedel i brottmål gäller sekretess med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för offentlighet. Eftersom sekretess gäller för uppgift som hänför sig till angelägenhet som avser användning av tekniken enligt den nya lagen följer sekretessen med uppgiften när den lämnas vidare till en annan myndighet. Ett exempel på när uppgifter inte längre bör omfattas av sekretess är när den person som avses att lokaliseras eller identifieras har hittats, om uppgifterna inte har generell betydelse för brottsspaning och brottsutredning. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen enligt 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen i högst fyrtio år (se 18 kap. 1 § tredje stycket offentlighets- och sekretesslagen). När användning av tekniken sker i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet kommer uppgifter, enligt den föreslagna ändringen, omfattas av sekretess både enligt 18 kap. 1 och 2 §§ offentlighets- och sekretesslagen. Vid konkurrens mellan flera olika tillämpliga sekretessbestämmelser är det den bestämmelsen som ger det starkaste skyddet för uppgiften som får fälla utslaget (jfr 7 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen och prop. 1979/80:2 Del A s. 70). När tekniken används i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet bör en prövning om uppgifter kan offentliggöras därför göras med stöd av 18 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen. Detta innebär att uppgifterna omfattas av sekretess om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. I ett ärende enligt den nya lagen kan känsliga uppgifter om en enskilds personliga förhållanden förekomma varför behovet av skydd är detsamma för enskilda oavsett för vilket syfte tekniken har använts. I promemorian föreslås därför att det bör införas en ändring i 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Sekretess bör gälla om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften förekommer i angelägenhet som avser användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Sekretess skulle därmed gälla för sådana uppgifter med ett omvänt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för sekretess. Journalistförbundet och Tidningsutgivarna avstyrker att förslaget ska ha ett omvänt skaderekvisit. Journalistförbundets erfarenhet av omvända skaderekvisit är att de i praktiken tillämpas som absolut sekretess. Som framgår ovan föreligger ett behov av sekretess för sådana uppgifter som är aktuella. Dessutom följer sekretessens styrka det som normalt gäller hos myndigheterna för uppgifter som hänför sig till verksamhet hos polisen för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet och vad gäller skydd för enskilda. Regeringen anser därför att en sådan bestämmelse, med omvänt skaderekvisit, som föreslås i promemorian bör införas. Av 35 kap. 1 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen följer att om uppgifterna förekommer i angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i brottmål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder gäller hos domstolar ett rakt skaderekvisit, dvs. det råder en presumtion för att uppgifterna är offentliga. Enligt regeringen bör samma sekretess gälla för uppgifter som förekommer i angelägenhet som avser användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. En sådan ändring bör därför införas. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen enligt 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen i högst sjuttio år (se 35 kap 1 § fjärde stycket offentlighets- och sekretesslagen). Utifrån det sekretessbehov som finns bör sekretessbestämmelserna placeras i anslutning till nuvarande bestämmelser som avser sekretess vid förundersökningar m.m., dvs. genom ett tillägg till 18 kap. 1 § första stycket och 35 kap. 1 § första och andra stycket offentlighets- och sekretesslagen. Tystnadsplikten ska ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter Av 3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen följer att sekretess innebär ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt. Sekretess innebär alltså både en handlingssekretess och en tystnadsplikt. Den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen har som huvudregel företräde framför tystnadsplikten. Det kan alltså vara tillåtet att t.ex. muntligen lämna en uppgift till en journalist eller att själv publicera uppgiften, men det är aldrig tillåtet att med stöd av rätten att meddela och offentliggöra uppgiften lämna den allmänna handling där den sekretessbelagda uppgiften framgår till t.ex. en journalist. I ett antal fall har emellertid även bestämmelser om tystnadsplikt företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Enligt 18 kap. 19 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen inskränker tystnadsplikten enligt bl.a. 18 kap. 1 § rätten att meddela och offentliggöra uppgift om angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i brottsmål, som exempelvis hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning. Sådana uppgifter är delvis jämförbara med nu aktuella uppgifter. Uppgifter om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid är mycket känsliga och röjande av sådana uppgifter skulle kunna leda till stor skada. Det kan bl.a. medföra att en gärningsperson som begått ett allvarligt brott inte kan lokaliseras eller att ett hot om skada mot människors liv och säkerhet realiseras. Även med beaktande av den restriktivitet som ska gälla vid inskränkningar av rätten att meddela och offentliggöra uppgifter är det, i motsats till vad Journalistförbundet och Tidningsutgivarna anser, motiverat att låta sekretessen begränsa meddelarfriheten. För att meddelarfriheten inte ska gälla krävs en justering i 18 kap. 19 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen. Den föreslagna placeringen innebär att sekretessen kommer att gälla i annan verksamhet än sådan som avses i 18 kap. 1 och 2 §§ hos en myndighet för att biträda exempelvis en åklagarmyndighet, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott (18 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen). Ett av syftena med sekretess till skydd för brottsutredande verksamhet är att uppgifterna ska skyddas oavsett var de finns. Uppgifter i sådan verksamhet har samma skyddsbehov oavsett hos vilken myndighet uppgifterna förekommer. Säkerhetspolisen kan exempelvis i vissa fall bistå vid polisverksamhet som leds av Polismyndigheten och i enskilda fall kan Polismyndigheten lämna över en förundersökning eller annan liknande uppgift i den brottsbekämpande verksamheten till Säkerhetspolisen för fortsatt handläggning (13 § förordningen med instruktion för Säkerhetspolisen och 27 § förordningen med instruktion för Polismyndigheten). AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få användas inom det internationella straffrättsliga samarbetet Regeringens förslag AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid ska få användas för att lokalisera en person som är anhållen eller häktad i ett ärende om överlämnande eller utlämning i syfte att verkställa frihetsberövandet. Tekniken ska också få användas inom ramen för det internationella straffrättsliga samarbetet för bevisinhämtning. Promemorians förslag Förslaget i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås att åklagaren själv ska kunna besluta om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid om det är fara i dröjsmål och att användningen ska kunna ske även enligt bestämmelserna i den nya lagen som avser lokalisering eller identifiering av en dömd person. Remissinstanserna Åklagarmyndigheten anser att det saknas skäl att införa särskilda regler om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid i lagarna som reglerar överlämnande och utlämning. Övriga remissinstanser har ingen invändning eller yttrar sig inte särskilt över förslaget. Skälen för regeringens förslag Överlämnande och utlämning Brottsligheten blir alltmer gränsöverskridande. Detta gäller inte minst den organiserade brottsligheten. Det förekommer att kriminella gömmer sig både i Sverige och i andra länder, i synnerhet inom Schengenområdet. Det är därför viktigt att svensk polis kan få hjälp av andra länders myndigheter att lokalisera personer som gömmer sig utanför Sveriges gränser, och att svensk polis effektivt kan söka efter personer i Sverige som eftersöks av polisen i andra länder. AI-system för ansiktsigenkänning i realtid är en mycket effektiv metod för att hitta en person och det föreslås nu att svensk polis ska få använda tekniken i syfte att lagföra eller verkställa en straffrättslig påföljd för vissa allvarliga brott. Det bör vara möjligt att använda samma utredningsåtgärd inom ramen för det internationella straffrättsliga samarbetet i syfte att hitta en eftersökt person när det gäller ett ärende om överlämnande enligt lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder eller lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket. Detsamma bör gälla när det är fråga om ett ärende enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott. Det kan inledningsvis konstateras att det i nyss nämnda lagar i princip inte görs någon skillnad på om överlämnande eller utlämning begärs på grund av lagföring eller straffverkställighet. I lagarna finns särskilda bestämmelser om tvångsmedel rörande anhållande och häktning vid utlämning eller överlämnande på grund av lagföring eller straffverkställighet. I situationer som inte omfattas av de särskilda reglerna om tvångsmedel i dessa lagar tillämpas rättegångsbalkens regler om förundersökning. Bland annat anges i 4 kap. 3 § andra stycket lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder att bestämmelserna om förundersökning i brottmål ska tillämpas vid utredningen av om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige, om inte annat anges i lagen. Det kan exempelvis handla om utredningsåtgärder för att verkställa ett beslut om anhållande eller häktning vid överlämnande för lagföring eller straffverkställighet och som fattats med stöd av de särskilda bestämmelserna i lagen. Då kan det bli aktuellt att t.ex. använda hemliga tvångsmedel enligt 27 kap. rättegångsbalken eller vidta en husrannsakan enligt 28 kap. rättegångsbalken för att leta efter den eftersökte (se hänvisning i 23 kap. 16 § rättegångsbalken till bestämmelserna om tvångsmedel i 24–28 kap. rättegångsbalken). I propositionen Bättre möjligheter att verkställa frihetsberövanden (prop. 2023/24:108) konstaterade regeringen att även 27 kap. 19 c § rättegångsbalken skulle kunna tillämpas på motsvarande sätt för att lokalisera den som anhållits eller häktats i ett ärende om överlämnande eller utlämning utan ytterligare författningsändringar (s. 45 f). AI-system för ansiktsigenkänning i realtid bör också kunna tillämpas för att lokalisera någon som anhållits eller häktats i ett överlämnande- eller utlämningsärende i syfte att verkställa frihetsberövandet eftersom anhållandet eller häktningen avser en person som eftersöks i Sverige på grund av brottsmisstankar eller domar i andra länder. Användningen kommer således att tillämpas inom ramen för utredningen av om det finns förutsättningar för överlämnande eller utlämnande från Sverige och bör därför endast, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, ske i enlighet med regleringen i 4 § 4 i den nya lagen. Detta ska dock bara kunna ske om den gärning som ligger till grund för begäran om utlämning eller överlämnande motsvaras av ett brott som omfattas av lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Lagrådet påpekar att det inte framgår om beslut att använda tekniken ska fattas av rätten eller av åklagare. Regeringen konstaterar att beslut fattas av rätten vilket följer av att användningen endast kan ske i enlighet med den föreslagna 4 § 4 i den nya lagen. Det bör även förtydligas i författningskommentaren. I promemorian föreslås att lagarna om överlämnande och utlämning kompletteras med regler som uttryckligen gör den nu aktuella tekniken tillgänglig i det internationella straffrättsliga samarbetet. Åklagarmyndigheten hänvisar till vissa uttalanden i propositionen Bättre möjligheter att verkställa frihetsberövanden och menar att de ska uppfattas så att – i den mån dessa lagar inte anger annat – de nationella verktygen alltid är tillgängliga för att leta efter den som eftersöks. I konsekvens med det anser Åklagarmyndigheten att det inte finns skäl att införa särskilda regler i dessa lagar om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Som beskrivs ovan innehåller lagarna om överlämnande och utlämning en uttrycklig reglering om att bestämmelserna om förundersökning i brottsmål ska tillämpas vid utredningen om inte annat anges i lagen. De nya bestämmelserna om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid avser inte särskilt den situationen att en person som anhållits eller häktats ska lokaliseras för att verkställa frihetsberövandet. Vidare är användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid närmast en polisiär utredningsmetod som är ny och placeras i en särskild ny lag. Regeringen anser därför, till skillnad från Åklagarmyndigheten, att det behövs en uttrycklig reglering i lagarna om överlämnande och utlämning för att den nu aktuella tekniken ska kunna tillämpas för att lokalisera någon som anhållits eller häktats i ett överlämnande- eller utlämningsärende. Sammantaget bör det därför införas en reglering i nämnda lagar som möjliggör användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att lokalisera någon som anhållits eller häktats i ett ärende om överlämnande eller utlämning i syfte att verkställa frihetsberövandet. Användningen bör ske enligt de förutsättningar som anges i den nya lagen och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen med undantag för bestämmelserna om forum som ska följa av ovan angivna lagar. Bevisinhämtning Bevisinhämtning i en annan stat eller i Sverige under en pågående brottsutredning eller en rättegång i brottmål är många gånger av stor betydelse, bl.a. vid utredning av grov organiserad brottslighet. Det bör därför vara möjligt att på samma sätt som i en svensk förundersökning eller rättegång använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid inom ramen för det internationella straffrättsliga samarbetet för bevisinhämtning enligt lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder och lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det bör därför införas bestämmelser i nämnda lagar som möjliggör användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för bevisinhämtning. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid finns inte med i förteckningen över vilka åtgärder som rättslig hjälp enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål omfattar. Ett tillägg behöver därför göras i förteckningen. På motsvarande sätt som gäller för hemliga tvångsmedel bör därför rättslig hjälp med användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid lämnas under de förutsättningar som gäller för åtgärden i en svensk förundersökning (2 kap. 1 § första stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål). Det bör dessutom ställas upp ett krav på dubbel straffbarhet, dvs. den gärning som avses i den utländska brottsutredningen ska vara straffbar i Sverige (2 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål). Detta innebär att förutsättningarna i den föreslagna lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska vara uppfyllda för att rättslig hjälp ska få lämnas. Det bör dessutom framgå av lagen att rättslig hjälp endast får lämnas för de åtgärder som enligt lagen om AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål avser bevisinhämtning. En sådan bestämmelse bör införas i lagens fjärde kapitel om särskilda bestämmelser om olika former av rättslig hjälp. Som anges ovan finns skäl att i så stor utsträckning som möjligt låta de gällande bestämmelserna om rättslig hjälp i Sverige med hemliga tvångsmedel bilda utgångspunkt vid utformningen av reglerna om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. I enlighet med detta bör en ansökan om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för någon som befinner sig i Sverige handläggas av åklagare. Samma skyndsamhetskrav som finns beträffande åklagarens prövning och överlämnande till rätten som gäller för de hemliga tvångsmedlen bör också gälla. Det bör därför föreskrivas att åklagaren genast ska pröva om det finns förutsättningar för åtgärden och i sådant fall ansöka om rättens tillstånd. Det bör även i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål föreskrivas en möjlighet att påbörja användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid innan rätten fattat beslut. I lagrådsremissens lagtextförslag anges att vissa bestämmelser i lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål som gäller användning utan tillstånd är tillämpliga. Lagrådet påpekar att det inte är tydligt vem som beslutar om sådan användning och inte heller om regleringen i den nya lagen som gäller radering av uppgifter ska tillämpas. Regeringen konstaterar att det är polisen som får påbörja användning utan tillstånd. Det följer av att det i lagtexten finns en hänvisning till en bestämmelse i den nya lagen. Det bör tydliggöras att om användning påbörjas utan tillstånd får återredovisning till det ansökande landet inte ske förrän domstol fattat beslut att tillåta åtgärden. Det bör också tydliggöras i lagtexten att regleringen om radering är tillämplig i nu aktuella fall. När det gäller underrättelse till enskilda bör samma ordning gälla vid rättslig hjälp med användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid som gäller vid rättslig hjälp med hemliga tvångsmedel enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det kan enklast åstadkommas genom en direkt hänvisning till vad som gäller för hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation enligt 4 kap. 25 § tredje stycket. Eftersom användning av tekniken inte är ett hemligt tvångsmedel bör det dock inte ankomma på åklagaren att informera Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd om en underrättelse inte har lämnats. Enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål får åklagare ansöka om rättslig hjälp med användning av hemliga tvångsmedel av någon som befinner sig i en annan stat. Vidare anges att om den anmodade staten kräver att åklagarens ansökan först ska prövas av domstol i Sverige får en svensk domstol, på åklagarens begäran, pröva frågan om att tillåta hemliga tvångsmedel. Motsvarande bör gälla för rättslig hjälp med användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Någon underrättelse till enskilda behöver dock inte lämnas eftersom den andra staten vidtar åtgärden. För att omfattas av lagen om en europeisk utredningsorder bör användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid tas in i förteckningen i 1 kap. 4 § lagen om en europeisk utredningsorder, vilken definierar vilka utredningsåtgärder som en europeisk utredningsorder ska avse eller motsvara. Som en följd av att åtgärden tas in som en utredningsåtgärd i lagen behövs vissa följdändringar. Även om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid är närmast en polisiär utredningsmetod tillämpas en tillståndsprövning likt den för hemliga tvångsmedel. En ordning där det krävs domstolsprövning innan en utredningsorder kan utfärdas (2 kap. 5 § första stycket 2) bör därför även gälla för denna utredningsmetod. För hemliga tvångsmedel finns det en möjlighet för åklagaren att i avvaktan på domstolens beslut fatta ett interimistiskt beslut om en utredningsåtgärd (2 kap. 5 § andra stycket). Någon sådan möjlighet finns inte för åklagaren när det gäller användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid enligt den nya lagen. Därför bör det inte heller, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, vara möjligt för åklagaren att fatta ett sådant beslut inom ramen för en europeisk utredningsorder. För vissa utredningsåtgärder finns särskilda bestämmelser i lagen om en europeisk utredningsorder beträffande vad som gäller för åtgärden när den ska eller har utfärdats i Sverige (2 kap. 9–19 b §§). En europeisk utredningsorder kan endast vidtas i syfte att inhämta bevis, varför det bör framgå av en särskild bestämmelse att en utredningsorder endast får utfärdas för de åtgärder som enligt lagen om AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål avser bevisinhämtning. För hemliga tvångsmedel finns även särskilda bestämmelser om att rätten eller åklagaren omedelbart ska häva ett beslut om det inte finns skäl för det. Enligt den föreslagna lagen om AI-system för ansiktsigenkänning ska en åtgärd omedelbart hävas om det inte längre finns skäl för den. Att åklagare omedelbart ska häva ett beslut om det inte längre finns skäl för det bör gälla även vid utfärdande av en utredningsorder och en sådan bestämmelse bör införas. I 3 kap. lagen om en europeisk utredningsorder finns bestämmelser som erkännande och verkställighet i Sverige av en europeisk utredningsorder. För utredningsåtgärder som innebär en kontinuerlig bevisinhämtning i realtid och under en viss tidsperiod får det uppställas krav på att en sådan åtgärd får vägras om verkställigheten av den berörda utredningsåtgärden inte skulle vara tillåten i ett liknande inhemskt ärende enligt artikel 28 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området. Ett sådant krav har uppställts för hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning och bör även tillämpas för en utredningsorder som avser användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Det innebär att förutsättningarna i den föreslagna lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska vara uppfyllda för att en utredningsorder som avser användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få erkännas och verkställas i Sverige. En hänvisning till den aktuella utredningsåtgärden ska därför införas i 3 kap. 4 §. Även när det gäller erkännande och verkställande i Sverige av en europeisk utredningsorder från en annan medlemsstat bör domstolsprövning föregå utredningsordern eftersom det är ett krav i motsvarande situation i Sverige. Vid hemliga tvångsmedel får åklagaren i avvaktan på domstolens beslut, under de förutsättningar som gäller enligt rättegångsbalken, besluta att erkänna och verkställa en utredningsorder rörande hemliga tvångsmedel (3 kap. 10 §). Någon sådan möjlighet har inte åklagaren vid användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid enligt den nya lagen. Åklagaren bör därför inte heller, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, ha en sådan möjlighet vid erkännande och verkställighet av en utredningsorder. I den föreslagna lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning föreslås att den som har varit föremål för ett beslut om sådan användning som gäller en brottsutredning eller lagföring ska underrättas om åtgärden. Detta bör gälla även när tekniken används inom ramen för en utredningsorder. I likhet med vad som gäller för hemliga tvångsmedel bör de bestämmelser som reglerar underrättelse i lagen om en europeisk utredningsorder gälla i stället för de som föreslås i den nya lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Eftersom användning av tekniken inte är ett hemligt tvångsmedel bör det dock inte ankomma på åklagaren att informera Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd om en underrättelse inte har lämnats. Det behöver inte göras någon ändring i befintlig dataskyddsreglering eller i kamerabevakningslagen Regeringens bedömning Det behövs inte någon ytterligare reglering för den personuppgiftsbehandling som lagförslagen ger upphov till. Det krävs inte heller några ändringar i kamerabevakningslagen. Promemorians bedömning Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Den stora majoriteten av remissinstanserna har ingen invändning mot förslaget. Försvarsmakten har inte några synpunkter på förslaget men vill påtala vikten av hög informationssäkerhet vid såväl kamerabevakning som användning av AI-system. Diskrimineringsombudsmannen noterar att behovet av eventuella anpassningar i svensk rätt i förhållande till flera bestämmelser i AI-förordningen som t.ex. AI med hög risk och hur utdata får användas inte har behandlats i promemorian. Integritetsskyddsmyndigheten föreslår att det i lagförslaget förs in ett undantag från sökförbudet avseende känsliga personuppgifter i brottsdatalagen. Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd för fram liknande synpunkter. Skälen för regeringens bedömning Det finns rättslig grund för personuppgiftsbehandlingen Brottsdatalagen innehåller övergripande och grundläggande bestämmelser om polisens behandling av personuppgifter. Enligt lagen, som genomför dataskyddsdirektivet, får Polismyndigheten och Säkerhetspolisen i sin brottsbekämpande verksamhet, som inte avser nationell säkerhet, bl.a. behandla personuppgifter för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder (1 kap. 2 och 4 §§ brottsdatalagen). En mer detaljerad reglering finns i polisens brottsdatalag, som gäller för polisens personuppgiftsbehandling som sker i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa uppbörd eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Enligt lagen får polisen behandla personuppgifter om det är nödvändigt bl.a. för att kunna förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra brott (2 kap. 1 § polisens brottsdatalag). När ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används sker en behandling av personuppgifter. Den form av personuppgifter som det är fråga om är biometriska uppgifter och dessa hör till kategorin känsliga personuppgifter. Behandlingen av personuppgifter som kommer att ske inom ramen för användning av tekniken kan innebära vissa risker för den personliga integriteten. Riskerna består bl.a. i att det finns en större möjlighet att kartlägga var en viss person befinner sig. En annan risk är att personuppgiftsbehandlingen i vissa fall kan omfatta ett större antal personer. Förslagen i denna proposition är dock sådana att det ställs höga krav för att använda AI-system för biometrisk fjärridentiering i realtid. Exempelvis får användning endast ske om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en person och då för vissa bestämda syften. I ett beslut om tillstånd till användning får tiden inte bestämmas längre än vad som är absolut nödvändigt och området eller områdena får inte vara mer omfattande än vad som är absolut nödvändigt. I föregående avsnitt konstateras att uppgifter i ett ärende om användning av tekniken, beroende på i vilken verksamhet det sker inom, omfattas av sekretess och i de fall de inte bedöms göra det föreslås nya bestämmelser om sekretess. Sekretessregleringen minskar risken för att uppgifterna ska få spridning som kan få negativ påverkan på den personliga integriteten. Sammantaget minskar dessa bestämmelser risken för onödigt intrång i den personliga integriteten. Polisen får behandla biometriska uppgifter endast om det är särskilt föreskrivet och det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen (2 kap. 12 § brottsdatalagen). En sådan särskild föreskrift finns i 2 kap. 4 § polisens brottsdatalag. Den ger stöd för polisen att behandla biometriska uppgifter om det görs för ett syfte som anges i lagen (se 2 kap. 1 § polisens brottsdatalag). Det innebär att det finns rättsligt stöd för polisen att inom ramen för användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid behandla biometriska uppgifter om det sker i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra brott. Polisens brottsdatalag gäller inte för behandling av personuppgifter som sker inom ramen för verkställighet av straffrättslig påföljd. Frågan är då om lagen bör utvidgas till att omfatta även sådan personuppgiftsbehandling. Det skulle få vissa följder, bl.a. skulle reglerna om gemensamt tillgängliga uppgifter bli tillämpliga för sådan behandling. Vilka effekter det skulle få kan inte överblickas inom ramen för denna proposition. Det är dock nödvändigt att det finns rättsligt stöd för polisen att kunna behandla biometriska uppgifter för samtliga syften som AI-system för ansiktsigenkänning i realtid föreslås få användas för. I avsnitt 7.1 föreslås en uttrycklig bestämmelse som ger polisen rätt att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid i syfte att verkställa straffrättslig påföljd. Den föreslagna bestämmelsen bedöms utgöra en sådan särskild föreskrift som möjliggör för polisen att behandla biometriska uppgifter när tekniken används för att verkställa straffrättslig påföljd. Polisens brottsdatalag innehåller ett flertal bestämmelser som minskar integritetsriskerna och dessa är tillämpliga även vid behandling av personuppgifter när AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används. Som exempel kan nämnas bestämmelser om begränsningar vad gäller direktåtkomst (2 kap. 12 §), bestämmelser om s.k. gemensamt tillgängliga uppgifter (3 kap.) och bestämmelser om längsta tid som personuppgifter får behandlas (4 kap). Med anledning av det som Försvarsmakten för fram om vikten av informationssäkerhet vill regeringen betona att det följer av brottsdatalagen att den personuppgiftsansvarige ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som behandlas, särskilt mot obehörig eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller annan oavsiktlig skada (3 kap. 8 § brottsdatalagen). Det ska också framhållas att den personuppgiftsansvarige, här ofta Polismyndigheten, alltid är skyldig att se till att tillgången till personuppgifter begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter (3 kap. 6 § brottsdatalagen). Därutöver ska när myndigheten tilldelar behörighet för åtkomst till personuppgifter särskilt beaktas behovet av uppgifterna, utbildning och erfarenhet (3 kap. 5 § brottsdataförordningen [2018:1202]). Myndigheten ska även ha rutiner för tilldelning, förändring, borttagning och regelbunden uppföljning av behörigheter för åtkomst till personuppgifter (3 kap. 6 § samma förordning). Vidare ska den personuppgiftsansvarige säkerställa att det i automatiserade behandlingssystem förs loggar över personuppgiftsbehandling i den utsträckning det är särskilt föreskrivet (3 kap. 5 § brottsdatalagen). Med logg avses en behandlingshistorik som sparas viss tid. Det är en teknisk funktion som ska fungera automatiskt och som inte ska gå att ändra eller påverka på annat sätt (se Lindberg, brottsdatalagen, 3 kap. 5 §, Karnov 2025-11-17 [JUNO]). Skyldigheten att föra loggar preciseras i 3 kap. 4 § brottsdataförordningen. Denna reglering motverkar otillbörliga intrång i de registrerades rättigheter. Diskrimineringsombudsmannen noterar att behovet av eventuella anpassningar i svensk rätt i förhållande till flera bestämmelser i AI-förordningen som t.ex. AI med hög risk och hur utdata får användas inte har behandlats i promemorian. Regeringen kan konstatera att det sker en behandling av personuppgifter när ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används. Som framgår ovan finns regler om personuppgiftsbehandlingen i framför allt polisens brottsdatalag. Regleringen gäller också behandlingen av utdata. Frågan om utdata hanteras vidare i avsnitt 10 där det föreslås att om ett tillstånd nekas ska användningen stoppas med omedelbar verkan och alla uppgifter samt resultat och utdata som rör denna användning förstöras och raderas. Dessutom föreskriver AI-förordningen, som är direkt tillämplig, att beslut som har negativa rättsliga följder för en person inte får fattas enbart på grundval av utdata från AI-system för ansiktsigenkänning i realtid (artikel 5.3), se avsnitt 15.2. När det gäller behovet av anpassningar i svensk rätt i förhållande till andra bestämmelser i AI-förordningen, t.ex. om AI med hög risk, behandlas dessa i betänkandet Anpassningar till AI-förordningen – Säker användning, effektiv kontroll och stöd för innovation (SOU 2025:101) som för närvarande bereds i Regeringskansliet. Integritetsskyddsmyndigheten föreslår att det inför ett undantag från förbudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter i 2 kap. 14 § brottsdatalagen. Som stöd för att det behövs en sådan reglering hänvisar myndigheten till uttalanden i propositionen Biometri i brottsbekämpningen (prop. 2024/25:37 s. 145 f.). Även Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd efterfrågar resonemang och bedömning kring frågan om användningen av tekniken medför sådan behandling av biometriska uppgifter som aktualiserar ett behov av undantag från sökförbudet. Vid införandet av polisens brottsdatalag konstaterades att behandling av biometriska uppgifter i ett ansiktsigenkänningsprogram inte kan anses motsvara en sökning i syfte att få fram ett visst urval av personer, utan måste ses som en sådan normal behandling av biometriska uppgifter som är tillåten om den är absolut nödvändig för ändamålet med behandlingen (prop. 2017/18:269 s. 156). I den proposition som Integritetsskyddsmyndigheten hänvisar till angav regeringen dock att det behövs ett undantag från sökförbudet för att möjliggöra biometriska jämförelser i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier. Till skillnad från det lagförslaget innebär det nu aktuella förslaget om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid emellertid inte att det sker någon sökning i ett register. Den typ av behandling som är aktuell måste i stället ses som en sådan normal behandling av biometriska uppgifter som avses i prop. 2017/18:269 och som är tillåten om den är absolut nödvändig för ändamålet med behandlingen. Det finns därför inte något behov av ett sådant undantag från sökförbudet som Integritetsskyddsmyndigheten föreslår. Polisen har ett stort behov av att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att effektivt kunna bekämpa brott. Med hänsyn till de skyddsåtgärder som finns i dataskyddsregleringen bedöms behandlingen av biometriska uppgifter som användning av tekniken ger upphov till inte medföra en oproportionerlig börda för de personer som berörs av den i förhållande till det eftersträvade målet att bekämpa och lagföra allvarliga brott och verkställa straffrättsliga påföljder för sådana brott. Mot denna bakgrund bedöms de författningsförslag som lämnas i denna proposition inte kräva några ändringar i polisens brottsdatalag eller annan dataskyddsreglering. Det krävs ingen ändring i kamerabevakningslagen För att kunna använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid krävs att det exempelvis finns en kamera uppsatt på den eller de platser som tekniken ska användas. För varaktig eller regelbundet upprepad personbevakning gäller kamerabevakningslagen. Lagen är till stora delar ett komplement till de allmänna reglerna om behandling av personuppgifter. Syftet med kamerabevakningslagen är att tillgodose behovet av kamerabevakning för berättigade ändamål och att skydda människor mot otillbörligt intrång i den personliga integriteten vid sådan bevakning. Ändringar i kamerabevakningslagen har nyligen genomförts, se propositionen Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verksamhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande (prop. 2024/25:93). Förslagen trädde i kraft under våren 2025. Enligt förslagen får polisen bedriva kamerabevakning om det är nödvändigt för de ändamål som anges i brottsdatalagen eller Säkerhetspolisens brottsdatalag. Innan kamerabevakningen påbörjas ska polisen göra en dokumenterad intresseavvägning. Kamerabevakning får endast bedrivas om intresset av bevakningen väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas bl.a. hur bevakningen ska utföras, om teknik som ökar risken för integritetsintrång som exempelvis AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska användas. En intresseavvägning ska även göras innan bevakningen ändras på ett betydande sätt som ökar risken för intrång i den enskildes personliga integritet. Polisen kan alltså innan en kamera sätts upp beakta om viss teknik kan komma att användas på kameran. Om polisen i sin intresseavvägning har beaktat detta bör det inte krävas någon ny intresseavvägning innan polisen kan använda tekniken. Om tekniken däremot ska användas på en befintlig kamera som satts upp utan att det i intresseavvägningen har beaktats att tekniken kan komma att användas ska polisen göra en ny intresseavvägning. I de fall som polisen har möjlighet att bedriva kamerabevakning utan att det krävs att en intresseavvägning görs bör det inte finnas några hinder mot att polisen använder tekniken. Mot denna bakgrund bedöms de förslag som lämnas i denna proposition inte föranleda något behov av ändringar i kamerabevakningslagen. Förslagens förenlighet med grundläggande fri- och rättigheter Inledning Staten har en skyldighet att skydda mot obefogade intrång i enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Detta gäller intrång som görs av offentliga aktörer men även intrång som sker av andra enskilda. När en enskild utsätts för brott behöver staten se till att brottet utreds. En förutsättning för att kunna upprätthålla rättstryggheten för enskilda är att det finns en välfungerande och effektiv brottsbekämpning. Detta innebär exempelvis att de brottsbekämpande myndigheterna behöver ha tillgång till effektiva utredningsverktyg. Staten har dock en skyldighet att säkerställa att de verktyg som de brottsbekämpande myndigheterna har tillgång till används på ett sätt som är förenligt med grundläggande fri- och rättigheter. Om de brottsbekämpande myndigheterna ska ges nya verktyg som kan innebära intrång i grundläggande fri- och rättigheter behöver därför noggranna avvägningar göras utifrån behovet av en effektiv brottsbekämpning och proportionalitet samt nödvändighet. I detta avsnitt görs en analys av om de förslag som lämnas i denna proposition är förenliga med enskildas grundläggande fri- och rättigheter. Förslagen är förenliga med grundläggande fri- och rättigheter Regeringens bedömning Den föreslagna regleringen utgör en rimlig avvägning mellan behovet av effektiva verktyg i brottsbekämpningen och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet och sitt privatliv. Promemorians bedömning Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna De flesta av remissinstanserna har ingen invändning mot promemorians bedömning. Riksdagens ombudsmän (JO) anser att de förslag som lämnas i promemorian synes innefatta godtagbara rättssäkerhetsgarantier för de personer som blir föremål för beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Enligt JO behöver dock risken för att enskilda kan komma att avstå från att utöva grundlagsstadgade rättigheter, som exempelvis mötesfriheten, belysas ytterligare. Enligt Integritetsskyddsmyndigheten bör det övervägas om inte förbudet i AI-förordningen om att inget beslut som har negativa rättsliga följder för en person får fattas enbart på grundval av utdata från system för biometrisk fjärridentifiering ska tas in i den svenska lagen i förtydligande syfte. Säkerhets- och integritetsskyddsmyndigheten för fram motsvarande synpunkter. Diskrimineringsombudsmannen instämmer i och för sig i behovet av att ge polisen utökade verktyg för att bekämpa den organiserade brottsligheten men anser att det är av yttersta vikt att analysera de risker som är inbyggda i AI-system i sig och vid användning av sådana system. Enligt ombudsmannen gäller det särskilt i förhållande till skyddet för mänskliga rättigheter och förbudet mot diskriminering, för att säkerställa att de verktyg som föreslås är proportionerliga till det eftersträvade ändamålet. Även Institutet för mänskliga rättigheter lyfter problem avseende diskriminering. Justitiekanslern anser att förslaget framstår som generöst såvitt avser förutsättningarna för att använda tekniken i fråga. Justitiekanslern påpekar att det med hänsyn till riskerna för att tekniken i framtiden kan användas för andra ändamål finns anledning att anlägga ett betydligt mer restriktivt perspektiv än förslaget ger uttryck för. Institutet för mänskliga rättigheter betonar risken för ändamålsglidning som kan leda till att användningsområdet för kamerabevakning utökas och behoven av ansiktsigenkänning kan komma att utvidgas. Lunds universitet understryker att en användning av tekniken innebär rättighetsinskränkningar för en stor mängd människor på ett påtagligt sätt vilket är en omständighet som kontinuerligt måste beaktas i bl.a. regleringen av tekniken. Enligt universitetet är avvägningen som görs i promemorian obalanserad och beaktar inte att systemet kan skada grundläggande rättigheter som exempelvis mötesfriheten och yttrandefriheten. Enligt Institutet för mänskliga rättigheter får förslagen konsekvenser inte bara för den personliga integriteten och rätten till privat- och familjeliv, utan även för rättigheter såsom yttrandefriheten samt mötes- och demonstrationsfriheten. Civil Rights Defenders för fram liknande synpunkter och anför även att ansiktsigenkänningssystem tenderar att vara mindre träffsäkra för personer med mörkare hudtoner samt för kvinnor. Organisationen för även fram en oro för att polisen kommer att behöva samarbeta med privata aktörer vid utveckling och inköp av AI-system, vilket begränsar insynen för bl.a. allmänheten. Justitiekanslern konstaterar att det den senaste tiden har pågått flera parallella lagstiftningsprojekt som berör utökningar av statens möjligheter att använda olika typer av hemliga tvångsmedel i förhållande till enskilda. Enligt Justitiekanslern innebär denna lagstiftningsteknik stora svårigheter att bedöma de enskilda förslagens proportionalitet eftersom en sådan bedömning delvis är beroende av övriga förslag på området. Institutet för mänskliga rättigheter för fram motsvarande synpunkter. Skälen för regeringens bedömning En avvägning mellan behov och integritetsintrång Vid användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid måste vissa grundläggande fri- och rättigheter beaktas, bl.a. skyddet för den personliga integriteten och rätten till privatliv samt enskildas rättssäkerhet. Som Lunds universitet påtalar innebär användningen av tekniken rättighetsinskränkningar för en stor mängd människor vilket givetvis är en omständighet som måste beaktas i regleringen av tekniken och i proportionalitetsbedömningen. I bedömningen måste t.ex. vägas in att användningen kan få konsekvenser för mötesfriheten vilket också framgår av skäl 32 till AI-förordningen där det anges att användningen indirekt kan avskräcka från utövande av mötesfrihet. I avsnitt 5.2 redogörs närmare för det skydd som finns för den personliga integriteten och rätten till privatliv i regeringsformen, Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga, barnkonventionen och ICCPR. Begränsningar i nämnda fri- och rättigheter får endast ske genom lag och för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Det krävs också att begränsningen är nödvändig och proportionerlig (2 kap. 21 § regeringsformen, artikel 52 i EU:s rättighetsstadga och artikel 8.2 i Europakonventionen). Vid en sådan bedömning måste en avvägning göras mellan å ena sidan samhällets behov av en effektiv brottsbekämpning till skydd för medborgarna och å andra sidan grundläggande fri- och rättigheter. En noggrann bedömning ska göras av behovet av åtgärden, åtgärdens förväntade effektivitet och nytta samt vilka integritetsintrång som åtgärden kan förväntas medföra. Användning av den föreslagna åtgärden måste motsvaras av ett faktiskt behov, vilket ska vägas mot vikten av att värna rättssäkerhet och personlig integritet (se t.ex. SOU 2007:22 del 1 s. 176 f.). Polisens behov och förväntad effekt I avsnitt 6.1 och 7.1 redogörs närmare för Polismyndighetens behov av att kunna använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid i olika situationer och hur tekniken skulle förbättra polisens arbete. Det bedöms stå klart att det finns ett konkret behov som kan motivera sådana begränsningar i skyddet för den personliga integriteten och rätten till privatliv som användning av tekniken utgör. De ändamål som polisen vill kunna använda tekniken för är legitima i ett demokratiskt samhälle och är sådana som omfattas av AI-förordningens undantag. Det är fråga om att förhindra och bekämpa viss allvarlig brottslighet men även att lagföra och verkställa straffrättslig påföljd för sådan brottslighet och att söka efter vissa brottsoffer. Användning av tekniken utgör en polisiär utredningsmetod där AI-systemet bearbetar exempelvis ett kameramaterial och genererar ett resultat utifrån den data som systemet har försetts med, exempelvis en bild på en eller flera personer som är av intresse för de brottsbekämpande myndigheterna. Det rör sig alltså i första hand om ansiktsigenkänning men kan även vara andra former av biometrisk igenkänning, t.ex. genom rörelsemönster eller röst. Det är fråga om en mycket effektiv behandling av material som även annars är tillgängligt för de brottsbekämpande myndigheterna. Polismyndigheten har framfört att det kan vara avgörande att tekniken får användas för att kunna förhindra hot mot människors liv och säkerhet eftersom tekniken ökar förutsättningarna för att kunna lokalisera den misstänkta personen innan hotet kan förverkligas. Tekniken innebär även bättre förutsättningar för att hitta, och kanske även rädda, offer för viss brottslighet och utreda och lagföra sådana brott som undantaget i AI-förordningen tillåter samt verkställa straffrättslig påföljd för sådana brott, eftersom polisen, genom tekniken, på ett bättre sätt kan hantera den information som ofta finns i dessa ärenden. Genom att använda tekniken kan polisens arbete utföras av färre tjänstemän än vid manuell granskning vilket dels ökar kvaliteten på analysarbetet, dels minimerar spridning av uppgifterna och på så sätt även integritetsintrånget. Sammantaget förväntas användningen av tekniken få effekt och göra stor nytta för polisens arbete. Det förslag som lämnas i propositionen innebär att det i en ny lag regleras att polisen, för vissa specifikt angivna syften, får använda tekniken. Det blir på detta sätt tydligt för vilka ändamål som användningen får ske. Användningen måste vara proportionerlig och nödvändig När ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används behandlas biometriska uppgifter om alla personer som passerar den aktuella kameran som tekniken används på. Det innebär att även personer som varken misstänks eller är dömda för brott kommer att påverkas av användningen på ett sätt som innebär ett intrång i deras fri- och rättigheter. Det står klart att behandlingen i flera fall kommer att beröra många personer och att det rör sig om en integritetskänslig behandling av personuppgifter. I sammanhanget bör dock påpekas att tekniken ska appliceras på uppgifter som samlas in på annan grund. Inhämtningsåtgärden som ligger till grund för insamlingen av uppgifter har alltså redan bedömts vara förenlig med annan tillämplig reglering, exempelvis kamerabevakningslagen, vars syfte är bl.a. att säkerställa den enskildes integritet vid kamerabevakning. Justitiekanslern anser att förslaget i promemorian framstår som generöst såvitt avser förutsättningarna för att använda tekniken i fråga. Regeringen bedömer i avsnitt 7.1, att promemorians förslag inte fullt ut motsvarar de krav som ställs i AI-förordningen. Regeringen har därför justerat flera av förslagen i syfte att uppnå en reglering som stämmer överens med AI-förordningens bestämmelser men med beaktande av polisens behov. Justitiekanslern ger uttryck för att det finns risk för att tekniken i framtiden kan användas för andra ändamål. Även Institutet för mänskliga rättigheter betonar risken för ändamålsglidning som kan leda till att användningsområdet för kamerabevakning ska tendera att utökas allt eftersom det används och att behoven av ansiktsigenkänning kan komma att utvidgas. Som framgår ovan ger AI-förordningen ett begränsat utrymme för att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. I denna proposition föreslås tydliga regler för användningen som håller sig inom det utrymme som AI-förordningen tillåter. Regeringen delar därför inte remissinstansernas farhågor om framtida ändamålsglidning. Den senaste tiden har det pågått flera parallella lagstiftningsprojekt som berör utökningar av statens möjligheter att använda olika typer av hemliga tvångsmedel i förhållande till enskilda. Enligt Justitiekanslern innebär denna lagstiftningsteknik stora svårigheter att bedöma de enskilda förslagens proportionalitet eftersom en sådan bedömning delvis är beroende av övriga förslag på området. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning för att göra en rättslig och systematisk översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel i syfte att åstadkomma en mer effektiv och tydlig reglering (dir. 2025:12) men konstaterar samtidigt att användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid inte är ett hemligt tvångsmedel.. Institutet för mänskliga rättigheter anser att det är viktigt att se de sammanlagda konsekvenserna av bl.a. tidigare antagna lagförslag om kamerabevakning och biometriregister. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid förutsätter i princip användning av kameror, vilket innebär att användningen kan behöva förhålla sig till bestämmelserna i kamerabevakningslagen. Vid kamerabevakning ska det göras en intresseavvägning. Det innebär att kamerabevakning endast får ske om intresset av sådan bevakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli bevakad ska det särskilt beaktas hur bevakningen ska utföras, om teknik som ökar risken för integritetsintrång som exempelvis ansiktsigenkänning ska användas. Det innebär alltså, i linje med vad Institutet lyfter, att det görs en samlad bedömning av konsekvenserna till följd av kamerabevakning och användning av AI-tekniken. Enligt den föreslagna lagen får tekniken endast användas om skälen för användningen uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som åtgärden riktas mot eller för något annat motstående intresse, se avsnitt 7.2. Det framgår därmed att det måste vara proportionerligt att använda tekniken i det enskilda fallet, vilket också följer av AI-förordningen. När det inte längre finns stöd för användningen ska den omedelbart upphöra (se avsnitt 9.5). Ett ytterligare krav är att tekniken endast får användas om det är absolut nödvändigt för ändamålet (se avsnitt 7.1). Det innebär att tekniken endast får användas när det finns ett påtagligt behov av det och det inte finns några andra effektiva åtgärder att tillgå som är mindre ingripande för de berörda. En viktig begränsning som följer av AI-förordningen är att användningen alltid ska avse en på förhand utpekad person. Tekniken kommer därmed inte kunna användas för allmän bevakning. Det föreslås vidare att tillstånd endast får meddelas i den geografiska och tidsmässiga omfattning som är absolut nödvändig. Detta innebär att omfattningen av tillståndet alltid ska stå i rimlig proportion till ändamålet (se avsnitt 9.3). AI-förordningen föreskriver även att beslut som har negativa rättsliga följder för en person inte får fattas enbart på grundval av utdata från AI-system för ansiktsigenkänning i realtid (artikel 5.3). Integritetsskyddsmyndigheten och Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd anser att det förbudet bör tas in i den nya lagen i förtydligande syfte. Förbudet är direkt tillämpligt och regeringen anser därför att det inte också bör återges i den nationella regleringen. Rättssäkerhetsgarantier AI-förordningen uppställer ett krav på att användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål på allmänt tillgängliga platser ska föregås av ett tillstånd från en rättslig myndighet eller en oberoende administrativ myndighet. Enligt den nya lagen kommer därmed att användning som utgångspunkt endast får ske efter att en åklagare eller domstol har meddelat ett tillstånd till användningen (se avsnitt 8). I vissa brådskande situationer får tekniken börja användas utan tillstånd, men en prövning av användningen kommer då alltid att ske av åklagare eller domstol kort därpå. Om rätten eller åklagaren anser att det inte funnits förutsättningar att påbörja användningen ska den omedelbart upphöra och uppgifterna från användningen raderas (se avsnitt 10). Tillståndsprövningen utgör en viktig rättssäkerhetsgaranti för den enskilde och innebär att en oberoende aktör alltid kommer bedöma om förutsättningarna för att använda tekniken är uppfyllda och om det är proportionerligt att använda tekniken i det specifika fallet. För att ett tillsynsorgan ska kunna utföra en kontroll av handläggningen och användning av tekniken föreslås att åklagarens och rättens beslut om tillstånd ska innehålla uppgifter om skälen för beslutet, tid och plats för tillståndet samt vilken person som avses, även om det inte alltid kommer finnas en känd identitet på personen (se avsnitt 9.3.) Eftersom användning av tekniken innebär att personuppgifter behandlas krävs att användningen, utöver att ha stöd i den nu föreslagna regleringen, även sker på ett sätt som är förenligt med brottsdatalagen och polisens brottsdatalag. Regleringen om personuppgiftsbehandling utgör ett omfattande skydd för den enskildes personliga integritet och innebär bl.a. att vissa skyddsåtgärder måste vidtas och att personuppgifter måste behandlas på ett sådant sätt att risken för diskriminering och felaktig identifiering minimeras, se avsnitt 5.2. Rätten till integritet och skydd av personuppgifter måste garanteras under AI-systemets hela livscykel. De åtgärder som leverantörer vidtar för att säkerställa efterlevnaden av principerna om uppgiftsminimering och inbyggt dataskydd och dataskydd som standard kan omfatta inte bara anonymisering och kryptering, utan även användning av teknik som gör det möjligt att föra in algoritmer i data och möjliggöra träning av AI-system utan överföring mellan parter eller kopiering av rådata eller strukturerade data i sig, utan att det påverkar tillämpningen av de krav på dataförvaltning som föreskrivs i AI-förordningen (skäl 69 i AI-förordningen). Genom AI-förordningens krav på att användning av tekniken ska anmälas till den nationella dataskyddsmyndigheten och en marknadskontrollmyndighet – som föreslås bli Integritetsskyddsmyndigheten – möjliggörs en mer effektiv kontroll över tillämpningen av reglerna om användningen. Därmed kan Integritetsskyddsmyndigheten på ett bättre sätt uppfylla sitt uppdrag som tillsynsmyndighet över personuppgiftsbehandlingen. Den enskilde kommer även kunna initiera en prövning av personuppgiftsbehandlingen med stöd av dataskyddsregleringen eftersom det föreslås att den som blir föremål för ett beslut enligt den nya lagen i vissa situationer ska underrättas om åtgärden, se avsnitt 12. Utöver detta kan Justitieombudsmannen och Justitiekanslern inom ramen för sin respektive tillsyn, uttala sig i frågor om användningen av tekniken. När tekniken används för att lokalisera eller identifiera en person som misstänks för brott skyddas denne även av de regler som gäller vid förundersökning och ytterst genom det högt ställda beviskrav som gäller vid en domstolsprövning i brottmål. Utöver den nationella tillsynen ska medlemsstaterna årligen förse kommissionen med rapporter om användningen (artikel 5.6). Övriga krav enligt AI-förordningen och annan lagstiftning Utöver AI-förordningens reglering som gäller undantaget om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid uppställs i förordningen ett antal andra krav på AI-system för biometrisk fjärridentifiering. Sådana system utgör högrisksystem och omfattas därmed av flera skyddskrav som måste uppfyllas, däribland krav på riskhanteringssystem och dokumentation (se bl.a. artikel 9 och 49). Medlemsstaterna ska även inrätta regulatoriska sandlådor där AI-system kan testas och tränas utifrån relevant data (artikel 57). På det sättet kan risken för felaktiga resultat och resultat som är diskriminerande minimeras. Civil Rights Defenders anser att det är ett problem att polisen i stor utsträckning kommer att behöva samarbeta med privata aktörer vid utveckling och inköp av AI-system. Organisationen menar att detta innebär att kontrollen över hur systemen utformas, tränas etc. delvis ligger hos företag, vilket begränsar insynen för både myndigheten själv och för allmänheten. Polisens eventuella samarbete med privata aktörer vid utveckling och inköp är en fråga för myndigheten – som vid all utveckling och inköp av teknik – och fråntar inte polisen ansvaret att säkerställa att systemen uppfyller samtliga krav. Genom kravet på inrättande av regulatoriska sandlådor tillhandahåller AI-förordningen ett effektivt verktyg för detta. AI-förordningen definierar en regulatorisk sandlåda för AI som en kontrollerad ram som har inrättats av en behörig myndighet och som erbjuder leverantörer eller potentiella leverantörer av AI-system möjlighet att utveckla, träna, validera och testa, när så är lämpligt under verkliga förhållanden, ett innovativt AI-system. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter inrättar minst en regulatorisk sandlåda för AI på nationell nivå. De behöriga myndigheterna ska tillhandahålla vägledning, tillsyn och stöd inom den regulatoriska sandlådan för AI i syfte att identifiera risker, särskilt när det gäller bl.a. grundläggande rättigheter (artikel 57.6). I sammanhanget bör det även beaktas att det, för att kunna använda tekniken, krävs att det finns en kamera på den plats som aktualiseras. När en kamera som satts upp i enlighet med kamerabevakningslagen har bedömningen gjorts att bevakningen väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Vid den bedömningen ska bl.a. beaktas om teknik som ökar risken för integritetsintrång, såsom AI-system för ansiktsigenkänning i realtid, ska användas. Detta innebär, i dessa fall, att skyddet för den enskildes personliga integritet har beaktats redan när kameran sattes upp. Den föreslagna regleringen är förenlig med grundläggande fri- och rättigheter Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid innebär att biometriska uppgifter avseende en i många fall omfattande personkrets granskas av ett AI-system, dessutom utan samtycke från de berörda. Det förslag som lämnas i propositionen om att polisen ska få använda tekniken innebär alltså en begränsning av skyddet mot intrång i den personliga integriteten och privatlivet. Sådana begränsningar får enligt regeringsformen göras genom lag, men endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen). Förslagen i propositionen innebär att begränsningen görs genom lag och ändamålen – dvs. att söka efter vissa brottsoffer, förhindra terrorbrott och annan allvarlig brottslighet mot människors liv eller säkerhet samt utreda, lagföra och verkställa straffrättslig påföljd för vissa allvarliga brott – är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Tekniken får endast användas när det är absolut nödvändigt för ändamålet och användningen ska även vara proportionerlig. Det föreslås även att möjligheten att använda tekniken ska omgärdas av rättssäkerhetsgarantier i form av krav på tillstånd och underrättelse till enskilda. Därutöver kan polisens användning av tekniken falla under olika aktörers tillsyn. Begränsningen av skyddet för den enskildes personliga integritet och rätt till privatliv bedöms därmed inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen och sträcker sig inte så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Sammantaget bedömer regeringen att förslagen innebär en begränsning som är motiverad utifrån 2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen. Rätten till respekt för privatlivet enligt Europakonventionen får inskränkas med stöd av lag om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter (artikel 8.2). Mot bakgrund av att polisen föreslås få använda tekniken enbart för vissa begränsade ändamål och med särskild restriktivitet bedöms det förslag som lämnas i denna proposition vara förenligt med Europakonventionen. För att begränsa skyddet för privatlivet enligt EU:s rättighetsstadga krävs att begränsningen är föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i rättigheten. En begränsning får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om den är nödvändig och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter (artikel 52.1). Det är av allmänt samhällsintresse att polisen på ett effektivt sätt kan söka efter brottsoffer och förhindra, utreda och lagföra allvarliga brott samt verkställa straffrättslig påföljd för sådana brott. Som redogjorts för i avsnitt 6.1 och 7.1 ökar förutsättningarna för detta om polisen tillåts använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Den inskränkning som förslagen innebär av rätten till respekt för privatliv enligt EU:s rättighetsstadga är därför nödvändig. Eftersom förslagen dessutom får anses vara proportionerliga är de förenliga med stadgans bestämmelse om rätt till respekt för privatlivet. Diskrimineringsombudsmannen, som i och för sig instämmer i behovet av att ge polisen utökade verktyg för att bekämpa den organiserade brottsligheten, anför att man i olika sammanhang identifierat att användningen av AI-system kan leda till systematisk diskriminering. Som framgår av remissynpunkter på förslagen i promemorian Förbättrade möjligheter för polisen att använda kamerabevakning (Ds 2024:11) medför användningen av tekniken problem kopplat till bias och diskriminering. Mot den bakgrunden finner Diskrimineringsombudsmannen det anmärkningsvärt att promemorian som ligger till grund för nu aktuella förslag saknar analys av de risker för diskriminering, kopplat till exempelvis personers etniska tillhörighet, som nu aktuella förslag kan innebära. Enligt ombudsmannen utgör det en väsentlig brist. Enligt Civil Rights Defenders tenderar ansiktsigenkänningssystem att vara mindre träffsäkra för personer med mörkare hudtoner samt för kvinnor. Även Institutet för mänskliga rättigheter lyfter att det finns risk för diskriminering. Regeringen bedömer, i linje med vad som anges i kommissionens riktlinjer om förbjudna användningsområden för AI, att rätten till icke-diskriminering (artikel 21 i stadgan) kan påverkas om AI-systemet har inbäddade biaser såsom könsrelaterade eller etniska som leder till felaktig identifiering av en misstänkt eller gärningsperson. En liknande bedömning förs fram i Statskontorets rapport Myndigheterna och AI – En studie om möjligheter och risker med att använda AI i statsförvaltningen. I rapporten anges också att om AI används som stöd i beslutsfattande och förutsatt att algoritmerna är rätt utformade kan risken minska för att beslut påverkas av att handläggare, medvetet eller omedvetet diskriminerar utifrån diskrimineringsgrunder som kön, etnisk tillhörighet eller ålder (s. 30). Som framgår av artikel 5.3 i AI-förordningen får inget beslut som har negativa rättsföljder för en person fattas enbart på grundval av utdata från systemet för ansiktsigenkänning i realtid. Förordningen ger alltså inte utrymme för annat än att tekniken får användas som stöd i polisens verksamhet. Ett stöd som kan leda till bl.a. effektivare utredningar och att fler brott kan klaras upp (jfr Statskontorets rapport Myndigheterna och AI, s. 27). För att motverka att AI-systemet har inbäddade bias är det viktigt att polisen gör noggranna tester av sina AI-satsningar innan de införs i verksamheten. Som framgår ovan utgör regulatoriska sandlådor en sådan miljö där AI-system kan testas och tränas utifrån relevant data (artikel 57 i AI-förordningen). På det sättet kan risken för felaktiga resultat och resultat som är diskriminerande minimeras. I linje med vad Statskontoret lyfter i sin rapport är det också viktigt att polisen gör regelbundna uppföljningar även efter att de har börjat använda tekniken, för att säkerställa att det blivit som det var tänkt. Det är vidare viktigt att polisen genomför systematiska utvärderingar för att bedöma om satsningarna har lett till förväntade effektiviseringar och ökad rättssäkerhet (jfr Statskontorets rapport Myndigheterna och AI, s. 57). Som Diskrimineringsombudsmannen påtalar kommer delar i AI-förordningen, bl.a. bestämmelserna om regulatoriska sandlådor börja tillämpas en tid efter att nu aktuella förslag ska träda i kraft. Som framgår av avsnitt 11 ska det även genomföras en konsekvensbedömning som omfattar grundläggande rättigheter. Enligt kommissionens riktlinjer bör konsekvensbedömningen avseende grundläggande rättigheter beskriva systemets prestanda och noggrannhetsnivå på grundval av den tekniska dokumentationen och, och i förekommande fall, de träningsdata som tekniken testades och utvecklades på för att förhindra biaser och diskriminering (punkten 377). Även om reglering i AI-förordningen som gäller konsekvensbedömning blir tillämplig först i augusti 2026 ska de krav för konsekvensbedömningar avseende grundläggande rättigheter som anges i artikel 27 i AI-förordningen tillämpas av tillhandahållare av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid från det att den nya lagen träder i kraft (se avsnitt 11 och 16). Därigenom kommer en bedömning av de risker som Diskrimineringsombudsmannen påpekar att behöva ske redan från början. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att risken för diskriminering begränsas så långt det är möjligt. I sammanhanget kan påpekas att användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid, använt på rätt sätt, rentav kan minska risken för diskriminering eftersom AI har förutsättningar att vara helt objektiv. För att åstadkomma detta är det angeläget att de system som används utarbetas och tillämpas på ett korrekt och objektiv sätt. Förslagen är därför förenliga med stadgans skydd mot diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen efterfrågar även att diskrimineringslagen (2008:567) utvidgas på så sätt att all offentlig verksamhet, inklusive Polismyndighetens och andra rättsvårdande myndigheters verksamhet, fullt ut omfattas av lagens förbud mot diskriminering. Regeringen kan konstatera att ett sådant förslag återfinns i betänkandet Ett utökat skydd mot diskriminering (SOU 2021:94). Betänkandet bereds inom Regeringskansliet och frågan övervägs därför inte närmare i detta lagstiftningsärende. Barnkonventionen innehåller bl.a. bestämmelser om barns rätt till respekt för privatlivet (artikel 16). Av barnkonventionen framgår också att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3). De förslag som lämnas innebär att AI-system för ansiktsigenkänning i realtid kommer kunna användas för att lokalisera eller identifiera barn och unga och innebär, på samma sätt som för vuxna, begränsningar i rätten till privatliv. Samtidigt innebär förslagen att polisen får verkningsfulla verktyg att hitta barn som kan vara offer för exempelvis människohandel eller sexualbrott eller för att förhindra allvarliga brott, eller utreda, lagföra och verkställa straffrättslig påföljd för sådana brott. Förslagen medför att barn och unga exempelvis kan skyddas från att utnyttjas och dras in i brottslighet och att de kan få nödvändig vård och behandling. Att tekniken kan användas är också angeläget för barns säkerhet, trygghet och tilltro till rättsväsendet och vuxenvärlden, inte minst i de fall där ett barn är ett brottsoffer. Mot den bakgrunden bedöms förslagen vara förenliga med barnkonventionen, däribland principen om barnets bästa. Dessutom finns det inom ramen för den proportionalitetsbedömning som ska göras vid varje enskilt beslut även utrymme för att ta hänsyn till vad som är bäst för barnet. Artikel 17 i ICCPR innehåller bl.a. skydd mot godtyckliga eller olagliga ingrepp i den enskildes privatliv. Eftersom det föreslås att polisens användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska regleras i lag bedöms förslagen vara förenliga med artikel 17 i ICCPR. I skäl 32 till AI-förordningen anges att användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid kan skapa en känsla av konstant övervakning och indirekt avskräcka från utövande av mötesfriheten. Som följer av skälen och som Institutet för mänskliga rättigheter, Riksdagens ombudsmän och Civil Rights Defenders påtalar kan användning av tekniken medföra en risk att enskilda, med vetskap om att kameror som kan användas för ansiktsigenkänning sitter uppe, censurerar sig själva genom att exempelvis avstå från att delta i en demonstration eller göra sin röst hörd. Lunds universitet för också fram att användningen av tekniken innebär rättighetsinskränkningar för en stor mängd människor och att det måste vägas in att förslaget inte bara får konsekvenser för den personliga integriteten utan för befolkningen i övrigt som utsätts för övervakning. Enligt universitet kan det minska utövandet av exempelvis mötesfriheten. Regeringen konstaterar att tekniken endast kommer att få användas för begränsade och noga angivna syften och på ett sådant sätt att det inte kan bli fråga om allmän bevakning. Förslagen kommer alltså inte att rent faktiskt hindra enskilda från att utöva sina fri- och rättigheter som exempelvis mötesfriheten. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att risken för självcensur är begränsad. Även om risken är begränsad måste den tas på stort allvar. Det behöver därför finnas robusta skyddsmekanismer som kan kompensera för en sådan risk. En sådan är kravet på tillståndsprövning. En annan är genom de krav som ställs i AI-förordningen och som ger tillsynsmyndigheten goda förutsättningar att utföra en effektiv och kvalificerad tillsyn över tillämpningen av reglerna om användningen. Trots dessa skyddsmekanismer finns en risk, om än liten, för att opinionsfriheterna påverkas negativt. Regeringen bedömer dock att den är motiverad av det mycket angelägna intresset av att bekämpa brottslig verksamhet. AI-konventionen innehåller inget särskilt förbud mot användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Konventionen har undertecknats av kommissionen. Undertecknandet uttrycker EU:s avsikt att bli part i konventionen. Kommissionens bedömning är att ramkonventionen är förenlig med unionsrätten och AI-förordningens bestämmelser samt att konventionen genomförs genom AI-förordningen. Förslagen i propositionen bedöms därmed även vara förenliga med AI-konventionen. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag Den nya lagen och följdändringar i andra författningar ska träda i kraft den 1 juli 2026. Ändringen i den nya lagen ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Regeringens bedömning Det finns inte behov av övergångsbestämmelser. Promemorians förslag och bedömning Förslaget och bedömningen i promemorian stämmer delvis överens med regeringens. I promemorian föreslås att den nya lagen och följdändringar i andra författningar ska träda i kraft den 1 januari 2026. I promemorian föreslås vidare att ändringen i den nya lagen ska träda i kraft den 2 augusti 2026. Remissinstanserna Ingen remissinstans invänder mot förslaget eller bedömningen i promemorian. Skälen för regeringens förslag och bedömning Förbudet mot att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid i artikel 5.1 h i AI-förordningen började tillämpas den 2 februari 2025 (artikel 113 i AI-förordningen). Med hänsyn till att det är angeläget att införa bestämmelser som möjliggör undantag från förbudet bör den nya lagen och föreslagna följdändringar i andra författningar träda i kraft så snart som möjligt. Det bedöms kunna ske den 1 juli 2026. I avsnitt 11 föreslås en ändring i den nya lagen till följd av att artikel 49 i AI-förordningen börjar tillämpas vid en senare tidpunkt än artikel 5.1 h. Som framgår av avsnitt 11 råder viss osäkerhet kring när artikeln ska börja tillämpas. Ändringen bör därför träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Det bedöms inte finnas något behov av övergångsbestämmelser till den nya regleringen. Konsekvenser av förslagen Konsekvenser för det brottsbekämpande arbetet och för enskilda Regeringens bedömning Förslagen innebär en ökad risk för intrång i skyddet för privatliv och den personliga integriteten men bidrar samtidigt till att förbättra möjligheterna för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen att söka efter brottsoffer, förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra allvarliga brott och för att verkställa straffrättslig påföljd för sådana brott. Därmed innebär förslagen en ökad rättstrygghet för enskilda. Förslagen ger sammantaget uttryck för en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sitt privatliv och sin personliga integritet. Förslagen är förenliga med principen om barnets bästa. Promemorians bedömning Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna De flesta remissinstanser tillstyrker bedömningen eller invänder inte mot den. Enligt Åklagarmyndigheten framgår det inte helt klart av promemorian att tekniken är tillåten även då målpersonen är ett barn som är misstänkt för brott. Några remissinstanser, däribland Integritetsskyddsmyndigheten, Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd och Centrum för rättvisa, anser att den föreslagna lagen bör tidsbegränsas. Skälen för regeringens bedömning Konsekvenser för det brottsbekämpande arbetet Förslagen innebär att polisen får tillgång till ett ändamålsenligt och effektivt verktyg som kan användas för att förbättra polisens möjligheter att söka efter brottsoffer, förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra allvarlig brottslighet samt för att verkställa straffrättsliga påföljder för sådan brottslighet. Ett exempel på en situation där tekniken kan användas är i ett ärende där polisen via underrättelseuppslag fått starka indikationer på att det planeras för ett allvarligt brott. I sådana ärenden finns det ibland information om var brottet kommer att ske eller mot vem hotet riktas. AI-system för ansiktsigenkänning i realtid kan då användas för att lokalisera en misstänkt gärningsperson i tid för att avvärja brottet. Det kan också handla om att polisen har information om en försvunnen person som misstänks vara utsatt för brott och som behöver hittas snabbt eller ärenden som avser personer som är misstänkta eller dömda för brott som håller sig undan lagföring eller straffverkställighet. De senare ärendena rör framför allt personer som har anhållits eller häktats i sin frånvaro under en pågående brottsutredning eller som har dömts för brott till en frihetsberövande påföljd men som inte har inställt sig till eller avvikit från verkställighet av straffet. Förslagen innebär att AI-systemet granskar ett kameramaterial och lokaliserar eller identifierar en på förhand utpekad person i stället för att det görs av en fysisk person. Det innebär att polisens arbete kan effektiviseras. Den brottsutveckling som skett i Sverige är allvarlig och det har under de senaste åren skett en ökning av det dödliga skjutvapenvåldet i samhället. Det sagda ställer högre krav på att polisen måste arbeta på ett delvis annat sätt än tidigare och det finns därför ett stort behov av att polisens verktyg anpassas till den utvecklingen. Förslagen har utformats med hänsyn till dessa behov. En närmare redogörelse för behoven och den förväntade effektiviteten finns i avsnitt 6.1 och 7.1. Möjligheten att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att förebygga, förhindra eller upptäcka allvarlig brottslighet förväntas leda till att färre brott begås. Att AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska kunna användas för att utreda begångna brott förväntas bidra till att fler brott lagförs. Om fler personer lagförs för brott och döms till en frihetsberövande påföljd, kan det också leda till minskad brottslighet. Detsamma får antas gälla om fler personer verkställer straffrättslig påföljd. Möjligheten att använda tekniken för att hitta personer som misstänks vara utsatta för brott förväntas leda till att fler brottsoffer i vissa fall kan räddas. Konsekvenser för enskilda Enskilda tillförsäkras skydd mot godtyckliga ingrepp i sitt privatliv och sin personliga integritet från statens sida genom bl.a. 2 kap. 6 § regeringsformen, artikel 8 i Europakonventionen och artikel 7 i EU:s rättighetsstadga. En inskränkning av rätten till skydd för privatlivet och den personliga integriteten får bara ske i enlighet med vissa särskilt angivna förutsättningar (2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen, artikel 8.2 i Europakonventionen och artikel 52.1 i EU:s rättighetsstadga, se även avsnitt 5.2 och 15.2). De förslag som lämnas om att polisen ska få använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid innebär en begränsning av skyddet mot intrång i den personliga integriteten och privatlivet, se avsnitt 15.2. Som framgår där bedöms förslagen vara förenliga med regeringsformen, Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga. Även om användningen innebär ökade integritetsrisker för enskilda innehåller den föreslagna regleringen samtidigt rättssäkerhetsgarantier som syftar till att begränsa integritetsintrånget och gör det möjligt att utöva en effektiv tillsyn. Som anges ovan bedöms förslagen leda till minskad brottslighet vilket innebär ett förstärkt skydd för enskildas personliga integritet och bidra till ökad trygghet för enskilda. Några remissinstanser, däribland Centrum för rättvisa och Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd, anser att förslaget bör tidsbegränsas för att dess effektivitet och påverkan på enskildas rättigheter ska kunna utvärderas innan den görs permanent. Regeringen anser att det inte finns skäl att göra lagen tidsbegränsad. Det finns däremot skäl att följa upp lagens effekt på bl.a. den personliga integriteten efter att den varit i kraft en tid. En uppföljning bör ske, antingen genom en utredning eller ett myndighetsuppdrag. Vid uppföljningen bör användningen av tekniken ur ett integritetsperspektiv och den praktiska tillämpningen analyseras. Det krävs ett tillräckligt omfattande underlag för att en robust och välgrundad uppföljning av den nya regleringen ska kunna genomföras. Uppföljningen bör därför inledas ca tre år efter ikraftträdandet. Sammantaget innebär förslagen som lämnas i propositionen en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sitt privatliv och sin personliga integritet. Konsekvenser för barn och unga Barnkonventionen gäller som svensk lag. I artikel 3 i konventionen slås fast att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Enligt Åklagarmyndigheten framgår det inte helt klart av promemorian att tekniken är tillåten även då målpersonen är ett barn som är misstänkt för brott. I anledning av synpunkten kan regeringen konstatera att AI-förordningen inte innehåller något förbud mot att tillåta sådan användning och att någon sådan begränsning inte heller föreslås i den nya lagen. De förslag som lämnas kommer därmed på samma sätt som för vuxna att innebära ökade risker för intrång i barns privatliv och personliga integritet. Som framgår av avsnitt 15.2 vägs dessa risker dock upp av de angelägna ändamålen att polisen har verkningsfulla möjligheter att bl.a. hitta barn som kan vara offer för allvarliga brott, att skydda barn från att utnyttjas och dras in i brottslighet samt att lagföra brott och verkställa straffrättsliga påföljder. Förslagen bedöms på samma sätt som för vuxna leda till minskad brottslighet bland barn och mot barn. Att det kan ske är angeläget för barns säkerhet, trygghet och tilltro till rättsväsendet och vuxenvärlden, inte minst i de fall där ett barn är brottsoffer. Förslagen bedöms innebära bättre förutsättningar att upptäcka och stötta barn och unga som riskerar att begå eller begår grova brott, ofta i miljöer kopplade till organiserad brottslighet, så att de exempelvis får nödvändig vård och behandling. Som framgår av avsnitt 15.2 innebär förslagen en rimlig avvägning mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och barn och ungas rätt till skydd för sitt privatliv och sin personliga integritet. Förslagen är därmed också förenliga med barnkonventionen. Konsekvenser för det allmänna Regeringens bedömning Förslagen bedöms leda till ökade kostnader för Integritetsskyddsmyndigheten. I budgetpropositionen för 2026 föreslås att myndigheten tillförs medel fr.o.m. 2027 för att finansiera dessa kostnader. Förslagen bedöms leda till något ökade kostnader för Sveriges Domstolar. Kostnadsökningarna bedöms dock inte vara större än att de kan hanteras inom befintlig ekonomisk ram. I övrigt bedöms de kostnadsökningar som förslagen kan medföra för staten enbart vara marginella och bedöms kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Promemorians bedömning Bedömningen i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian görs ingen bedömning av behovet av finansiering. Remissinstanserna Domstolsverket för fram att förslaget bedöms innebära kostnadsökningar som är så stora att de inte kan hanteras inom givna anslagsramar. Integritetsskyddsmyndigheten bedömer att det finns ett behov av anslagsökning. Polismyndigheten anser, till skillnad från bedömningen i promemorian, att förslaget kommer att innebära ökade kostnader för myndigheten. Åklagarmyndigheten framhåller att förslagen innebär helt nya arbetsuppgifter för åklagare och att det finns behov av it-stöd för ärendehandläggningen vilket behöver beaktas vid bedömningen av kostnaderna för myndigheten. Region Stockholm anser att det bör förtydligas om polisen kommer kunna använda andra aktörers kameror för att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid eller om det krävs att myndigheten själv äger utrustningen. Stockholms tingsrätt för fram liknande synpunkter. Skälen för regeringens bedömning och förslag Konsekvenser för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen Förslagen medför inte någon skyldighet för Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid, men öppnar för möjligheten att använda tekniken i den utsträckning AI-förordningen medger. Polismyndigheten bedriver kamerabevakning på ett antal offentliga platser i landet med olika kameralösningar. I nuläget finns det inga kameror som är utrustade med AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. För att använda tekniken krävs att Polismyndigheten utvecklar nya tekniska lösningar och att befintliga kameror som tekniken inte kan användas på byts ut. Eftersom det är fråga om en ny teknik och en ny reglering har Polismyndigheten uppskattat att antalet ansökningar om tillstånd under en uppbyggnadsfas om ett år kommer uppgå till knappt 100. För att förslagen ska få genomslag i brottsbekämpningen krävs att fler kameror förses med tekniken. Polismyndigheten gör gällande att detta kommer att ske stegvis. Det innebär att antalet ansökningar om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid kommer att öka i takt med att kamerorna utrustas med tekniken. Det är dock mycket svårt att uppskatta antalet ansökningar eftersom det bl.a. rör sig om en ny ärendetyp. Vid en grov uppskattning bedöms, bl.a. utifrån uppskattningar som gjort av Polismyndigheten, antalet ansökningar om tillstånd, efter något år uppgå till cirka 500 per år och efter några år till cirka 1 000 per år. Uppskattningen avser både ansökningar som ska prövas av åklagare och av domstol. Att utrusta kamerorna med AI-system för ansiktsigenkänning i realtid kommer, särskilt under uppbyggnadsfasen, att leda till kostnader för Polismyndigheten. I promemorian görs bedömningen att användningen av tekniken samtidigt kan innebära en minskad arbetsbörda på såväl kort som lång sikt för myndigheten eftersom tekniken nämligen kan ersätta den granskning som annars måste ske av en fysisk person vilket kan leda till lägre kostnader. Polismyndigheten delar inte den bedömningen utan menar att eftersom syftet är att i realtid kunna identifiera eftersökta personer krävs personal som omedelbart kan ta emot och agera på informationen. Det kommer också krävas att en fysisk person granskar bildmaterialet för att bedöma resultatet som AI-systemet genererat. Regeringen ifrågasätter inte att myndigheten behöver personal som utför dessa uppgifter men bedömer ändå att tekniken som på ett effektivt sätt kan selektera material i vart fall inte kan förväntas leda till en ökad arbetsbörda. Sammantaget med att förslagen inte medför någon skyldighet att utrusta kamerorna med tekniken innebär det att de kostnadsökningar som förslagen kan medföra kan finansieras inom befintlig anslagsram. Säkerhetspolisens verksamhet ligger i allt väsentligt utanför AI-förordningens tillämpningsområde eftersom den rör nationell säkerhet. Med hänsyn till att förslagen endast i begränsad mån kommer att beröra Säkerhetspolisen bedöms de inte leda till annat än marginella kostnader för myndigheten. Region Stockholm anser att det bör förtydligas om polisen kommer kunna använda andra aktörers kameror för att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid eller om det krävs att myndigheten själv äger utrustningen. Detta mot bakgrund av Polismyndighetens pågående initiativ gällande att ta del av andra aktörers videoströmmar genom den s.k. SOT-lösningen (”säker oberoende transmission”). Även Stockholms tingsrätt efterfrågar liknande klargöranden. Regeringen konstaterar att förslagen inte hindrar att andra aktörers kameror används. I vilken omfattning det är tekniskt och rättsligt möjligt för polisen att ta del av material från sådana kameror i realtid är emellertid inte något som hanteras inom ramen för detta ärende, utan är i första hand en fråga för polisen och de aktörer som äger relevanta kamerasystem som exempelvis kommuner och regioner. Förslagen i denna proposition medför oavsett i sig inga kostnader för vare sig polisen eller övriga aktörer. Konsekvenser för Åklagarmyndigheten Förslagen innebär att Åklagarmyndigheten kommer vara både prövningsinstans och sökande myndighet för ansökningar om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Det kan förutses att merparten av ansökningarna kommer att avse sådan användning av tekniken som inte ska prövas av åklagare utan av domstol, men Åklagarmyndigheten kommer även att ha vissa kostnader i egenskap av sökande myndighet i de ärendena. Baserat på detta och på Polismyndighetens uppskattning av antal ansökningar om tillstånd görs i promemorian bedömningen att förslagen endast kommer ha ringa påverkan på Åklagarmyndighetens kostnader. Åklagarmyndigheten framhåller emellertid att förslagen innebär helt nya arbetsuppgifter för åklagare. Det kommer också att finnas ett stort behov av it-stöd för ärendehandläggning. Vid bedömningen behöver man enligt myndigheten således beakta de kostnader som följer med att utveckla och etablera ett sådant stöd. Regeringen invänder inte mot de ytterligare behov som Åklagarmyndigheten för fram. Regeringen bedömer dock att de kostnadsökningar som förslagen kan medföra sammantaget ändå kan finansieras inom myndighetens befintliga anslagsram. Konsekvenser för de allmänna domstolarna Förslagen innebär att en ny ärendetyp kommer att tillföras allmän domstol. Som framgår ovan bedöms antalet ansökningar om tillstånd att använda AI-system för realtidsidentifiering, efter något respektive några år, uppgå till grovt beräknat cirka 500 respektive 1 000 per år. Huvuddelen av ansökningarna kommer att prövas av allmän domstol vilka därigenom sammantaget bedöms få fler ärenden än Åklagarmyndigheten i anledning av förslagen. Detta kommer att leda till kostnader för verksamheten bl.a. för ärendehandläggning. I promemorian görs en jämförelse med styckkostnaden för domstolsärenden inklusive ärenden om utsökning och det anges att även om det är mycket svårt att göra någon säker prognos om antalet ärenden bedöms förslagen innebära kostnadsökningar år 2027 med cirka 2,65 miljoner kronor och därefter med cirka 5,3 miljoner kronor årligen. Under uppbyggnadsfasen bedöms kostnaderna dock som marginella. Domstolsverket finner inte skäl att uppskatta kostnaden till andra belopp än de nämnda och anser att Sveriges Domstolar bör tillföras medel i enlighet med den beräkningen. Regeringen bedömer dock att de kostnadsökningar som förslaget kommer att medföra kan finansieras inom befintlig anslagsram. Konsekvenser för Integritetsskyddsmyndigheten Som framgår av avsnitt 13 avser regeringen att utse Integritetsskyddsmyndigheten till marknadskontrollmyndighet i fråga om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. I det uppdraget ingår bl.a. att ta emot och registrera anmälningar om användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid och att upprätta årliga rapporter till kommissionen om sådan användning. Myndigheten kommer även i egenskap av nationell dataskyddsmyndighet få tillkommande arbetsuppgifter genom att bl.a. utöva tillsyn och ta emot klagomål avseende personuppgiftsbehandling knuten till användning av tekniken. Integritetsskyddsmyndigheten bedömer, utifrån Polismyndighetens uppskattning av antalet ansökningar, att de tillkommande arbetsuppgifterna kräver en krypterad e-tjänst. Det krävs också personalresurser för att bl.a. sammanställa årliga rapporter, samt för underhåll och drift av systemet. Sammantaget bedömer Integritetsskyddsmyndigheten att förslagen innebär kostnadsökningar efter uppbyggnadsfasen på något år med 3 miljoner kronor årligen. Under uppbyggnadsfasen bedöms dock kostnaderna som begränsade. Integritetsskyddsmyndigheten för i sitt remissvar fram att myndigheten har behov av anslagsökning som motsvarar dessa kostnadsökningar. Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 1 avsnitt 10.11.3) föreslagit att myndigheten ska tillskjutas 3 miljoner kronor i ökade anslag fr.o.m. år 2027 för att finansiera nämnda kostnadsökningar. Konsekvenser för Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd kommer att utöva tillsyn över den personuppgiftsbehandling som utförs av Polismyndigheten och Säkerhetspolisen vid användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Förslagen innebär således att omfattningen av myndighetens tillsynsuppdrag kommer att öka något. De eventuella kostnadsökningar som det kan leda till bedöms dock vara marginella. Övriga konsekvenser Regeringens bedömning Förslagen bedöms kunna bidra till att uppnå det jämställdhetspolitiska målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. De bedöms även kunna förbättra förutsättningarna för Sveriges internationella straffstraffrättsliga samarbeten. I övrigt bedöms inte förslagen leda till några konsekvenser. Promemorians bedömning Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Ingen remissinstans invänder mot bedömningen. Skälen för regeringens bedömning Samtliga förslag är könsneutrala. Även med bestämmelser som gäller lika för alla kan olika grupper påverkas av dem i olika utsträckning. Enligt kriminalstatistiken misstänks och lagförs fler män än kvinnor för allvarlig brottslighet. Det är därför högst sannolikt att fler män än kvinnor kommer att beröras av de nya reglerna. Förslagen bedöms bidra till en ökad trygghet i samhället eftersom fler brott bl.a. kommer att förebyggas, förhindras och upptäckas. Kvinnor uttrycker i större utsträckning än män otrygghet enligt de nationella trygghetsundersökningar som Brottsförebyggande rådet, Brå, årligen genomför. Det innebär att förslagen kan bidra till att uppnå det jämställdhetspolitiska målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det föreslås att det, på samma sätt som i en svensk förundersökning, rättegång eller vid verkställighet av påföljder enligt svenska domar, ska vara möjligt att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid inom ramen för det internationella straffrättsliga samarbetet. Det bedöms innebära att förutsättningarna för Sveriges internationella straffrättsliga samarbeten förbättras. Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för miljön, det kommunala självstyret eller sysselsättningen. Förslagen bedöms inte heller medföra några konsekvenser för små företags förutsättningar. Människor som vistas i ett område som ett tillstånd till användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid avser kommer inte att ha kännedom om användningen. Någon påverkan på benägenheten att vistas i ett visst område bör förslagen därför inte ha. Mot den bakgrunden bedöms förslagen inte påverka företag som verkar inom ett sådant område. Författningskommentar Förslaget till lag om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål Lagens tillämpningsområde 1 §    Lagen gäller för Polismyndighetens och Säkerhetspolisens användning av system för artificiell intelligens för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid på allmän plats (AI-system för ansiktsigenkänning i realtid) i verksamhet för vilken personuppgiftsbehandlingen omfattas av brottsdatalagen (2018:1177). Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2. Lagens regler om användning av AI-system för biometrisk fjärridentifiering i realtid utgör ett undantag från AI-förordningens förbud mot sådan användning, i enlighet med artikel 5.1 h–5.7 i förordningen. Av paragrafen framgår att lagen reglerar Polismyndighetens och Säkerhetspolisens användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid för brottsbekämpande ändamål på allmän plats samt att lagen endast gäller i verksamhet för vilken personuppgiftsbehandlingen omfattas av brottsdatalagen. Med brottsbekämpande ändamål avses polisens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder. Att lagen endast är tillämplig på sådan verksamhet vars personuppgiftsbehandling regleras i brottsdatalagen innebär att lagen inte gäller i Säkerhetspolisens verksamhet som rör nationell säkerhet eller när Polismyndigheten har övertagit en arbetsuppgift som rör nationell säkerhet från Säkerhetspolisen (se 1 kap. 4 § första stycket brottsdatalagen). Begreppet allmän plats har samma innebörd som i brottsbalken (se t.ex. 16 kap. 11 §). Med allmän plats avses varje plats, inom- eller utomhus, som är upplåten för eller regelbundet besöks av allmänheten, såsom gator, torg, parker, väntsalar, tunnelbanestationer eller järnvägsstationer. Om allmänheten har tillträde endast under vissa tider, är platsen allmän under denna tid men inte i övrigt. Även tåg, båtar, hotell, restauranger, butiker, teatrar, kyrkogårdar, biografer, idrottsområden och liknande utgör allmänna platser i den mån och under den tid allmänheten har tillträde till dem. När tekniken används för verksamhet och på platser som faller utanför lagens tillämpningsområde får en bedömning av användningen i stället göras utifrån det dataskyddsrättsliga regelverket samt övriga bestämmelser i AI-förordningen, när dessa trätt i kraft. Som framgår av paragrafen används i lagen genomgående begreppet AI-system för ansiktsigenkänning, som då inkluderar användning av system för annan biometrisk fjärridentifiering, exempelvis igenkänning genom rörelsemönster eller röst. 2 §    Med AI-system för ansiktsigenkänning i realtid avses i lagen sådana AI-system som omfattas av artikel 3.42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens och om ändring av förordningarna (EG) nr 300/2008, (EU) nr 167/2013, (EU) nr 168/2013, (EU) 2018/858, (EU) 2018/1139 och (EU) 2019/2144 samt direktiven 2014/90/EU, (EU) 2016/797 och (EU) 2020/1828 (förordning om artificiell intelligens), här benämnd AI-förordningen. I paragrafen definieras begreppet AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Av paragrafen framgår att begreppet AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska ges samma innebörd som artikel 3.42 i AI-förordningen. Det innebär att begreppet i lagen definieras som ett system för biometrisk fjärridentifiering där infångning, dvs. upptagning, av biometriska uppgifter, jämförelse och identifiering sker utan betydande dröjsmål. Det omfattar inte bara omedelbar identifiering utan även begränsade korta fördröjningar för att undvika kringgående (jfr artikel 3.41 i AI-förordningen). Det rör sig i första hand om ansiktsigenkänning men kan även vara andra former av biometrisk igenkänning, se kommentaren till 1 §. Hänvisningen till AI-förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Inför användning av ett AI-system 3 §    Innan ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används för första gången ska Polismyndigheten och Säkerhetspolisen göra en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordningen. I paragrafen regleras en skyldighet för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen att göra en konsekvensbedömning innan ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får börja användas. Övervägandena finns i avsnitt 11. Paragrafen innebär att varje myndighet som använder systemet, dvs. både Polismyndigheten och Säkerhetspolisen måste göra en konsekvensbedömning enligt artikel 27 i AI-förordningen innan den första användningen av ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Det är alltså en åtgärd som måste vidtas innan den första användningen av ett system och inte inför varje användning. Polisen kan vid en fortsatt användning alltså förlita sig på en tidigare genomförd konsekvensbedömning av systemet. Om något av de element som anges i artikel 27.1 har ändrats eller inte längre är aktuellt ska polisen vidta nödvändiga åtgärder för att uppdatera informationen (se artikel 27.2 i AI-förordningen). I en konsekvensbedömning ska beaktas vilken inverkan på grundläggande rättigheter som användningen av tekniken kan ge upphov till. Detta gäller både när tekniken används efter att ett tillstånd har meddelats och i en brådskande situation innan ett tillstånd har sökts. Enligt artikel 27.1 i AI-förordningen ska konsekvensbedömningen bl.a. innehålla en beskrivning av användningen av den biometriska fjärridentifieringen och tillhandahållarens processer för användningen, jämte det avsedda ändamålet. Av artikel 3.4 framgår att med tillhandahållare avses bl.a. en fysisk eller juridisk person eller offentlig myndighet som under eget överinseende använder ett AI-system, utom när AI-systemet används inom ramen för en personlig icke-yrkesmässig verksamhet. Av artikel 27.1 följer vidare att konsekvensbedömningen ska innehålla exempelvis användningsperiod och användningsfrekvens, de kategorier av personer och grupper som berörs av systemet och de särskilda risker för att de påverkade personerna ska åsamkas skada samt riskbegränsande åtgärder. Den aktuella konsekvensbedömningen ersätter inte den konsekvensbedömning avseende dataskydd som personuppgiftsansvariga måste utföra. Innan en ny typ av personuppgiftsbehandling påbörjas som kan antas medföra särskild risk för intrång i den registrerades personliga integritet ska den personuppgiftsansvarige enligt 3 kap. 7 § brottsdatalagen (2018:1177) bedöma konsekvenserna för skyddet av personuppgifter. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid kan regelmässigt förväntas utgöra en sådan behandling. Om en konsekvensbedömning har gjorts enligt brottsdatalagen kan vissa av kraven i artikel 27.1 i AI-förordningen uppfyllas genom den (se artikel 27.4). Av artikel 27.3 i AI-förordningen framgår att när konsekvensbedömningen är utförd ska marknadskontrollmyndigheten underrättas om resultatet av bedömningen. Enligt artikeln kan undantag göras från underrättelseskyldigheten i sådana situationer som avses i artikel 46.1. Det är fråga om exceptionella skäl som bl.a. rör allmän säkerhet eller skydd av människors liv och hälsa. I artikel 27.3 anges att tillhandahållaren, dvs. polisen, ska fylla i en sådan mall som avses i artikel 27.5. Den behöver dock inte fyllas i förrän artikel 27 börjar tillämpas. Den myndighet som ska pröva en ansökan om tillstånd att använda tekniken (se 6 och 7 §§) behöver inte kontrollera att förutsättningarna enligt bestämmelsen är uppfyllda när en ansökan om tillstånd kommer in till myndigheten. Hänvisningen till AI-förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Användning av AI-system 4 §    AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en viss person 1. som misstänks vara utsatt för människorov eller människohandel enligt 4 kap. 1 eller 1 a § brottsbalken, eller för människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § brottsbalken om exploateringen avser sexuella tjänster, 2. som är försvunnen och misstänks vara utsatt för brott, 3. om det finns en överhängande risk för att personen kommer att begå ett allvarligt brott som innebär fara för annans liv eller fysiska säkerhet, 4. som skäligen kan misstänkas ha begått ett sådant brott som avses i bilaga II till AI-förordningen och för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott, i syfte att utreda eller lagföra brottet, eller 5. som dömts för ett sådant brott som avses i 4, i syfte att verkställa den straffrättsliga påföljden. Paragrafen, som utformas delvis enligt Lagrådets förslag, reglerar i vilka syften AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. För att få använda ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid krävs tillstånd (se 6 och 7 §§). Tillstånd kan endast ges för användning i de fem olika fall som paragrafen reglerar. För att få använda tekniken måste det finnas en specifik person som ska lokaliseras eller identifieras. Det krävs inte att identiteten på personen är känd men det behöver finnas vissa uppgifter som visar vem användningen ska avse, t.ex. en bild på personen. Det är alltså inte tillåtet att använda tekniken för att allmänt leta efter personer som uppträder misstänkt. Att tekniken används för att lokalisera en person innefattar inte bara att hitta personen utan också att därefter följa personen i syfte att se var han eller hon tar vägen. Kravet på absolut nödvändigt innebär att behovet av användningen behöver vara kvalificerat. Det innebär att tekniken endast får användas med restriktivitet och att polisen inte regelmässigt får använda den. Det måste finnas omständigheter som visar att ett ärende kan föras framåt genom att använda tekniken. Uttrycket absolut nödvändigt ska tolkas restriktivt och behovet av åtgärden måste prövas noga i den enskilda fallet (jfr prop. 2017/18:232 s. 447). Som utgångspunkt får tekniken endast användas när andra möjligheter att lokalisera eller identifiera den som söks har uttömts eller sådana åtgärder skulle vara utsiktslösa eller medföra en orimligt stor arbetsinsats. Om andra åtgärder är möjliga för att lokalisera eller identifiera den som söks är det dock ändå tillåtet att använda tekniken om alternativen skulle innebära att den som söks inte kan hittas eller identifieras tillräckligt skyndsamt. Det innebär att polisen inte regelmässigt får använda den och det måste finnas omständigheter som visar att ett ärende kan föras framåt genom att använda tekniken. Det ska alltså finnas skäl att räkna med att användningen av tekniken – ensam eller tillsammans med andra åtgärder – kan leda till att den som söks anträffas eller identifieras. Enligt punkt 1 får tekniken användas för att hitta en viss person som misstänks vara utsatt för brott. Tekniken får användas i en situation då en person misstänks vara utsatt för människorov eller människohandel enligt 4 kap. 1 eller 1 a § brottsbalken. Tekniken får också användas när en person misstänks vara utsatt för människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § brottsbalken om den avser sexuella tjänster. Hänvisningen innebär att användning får ske om exploateringen i arbete eller tiggeri avser sexuella tjänster. Det krävs inte att personen har anmälts saknad utan bestämmelsen träffar också situationer där polisen har information om att en person misstänks vara utsatt för exempelvis människohandel. Enligt punkt 2får tekniken användas för att söka efter en person som är försvunnen och misstänks vara utsatt för brott. Det ställs inte något krav på att det ska vara fråga om ett visst brott. Användningen måste dock vara proportionerlig vilket innebär att hänsyn måste tas till brottets allvar, se kommentaren till 5 §. I vilken mån användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid kan användas för att söka efter försvunna personer som inte misstänks vara utsatta för brott får avgöras utifrån det dataskyddsrättsliga regelverket samt övriga bestämmelser i AI-förordningen. För att bestämmelsen ska kunna tillämpas krävs inte att en förundersökning har inletts. Enligt punkt 3 får tekniken användas om det finns en överhängande risk för att en person kommer att begå ett allvarligt brott som innebär fara för annans liv eller fysiska säkerhet. Den risk det ska vara fråga om består i en viss sannolikt för att brottet kommer att begås och att det kan inträffa nära i tiden. Det krävs dock inte att brottet är omedelbart förestående (jfr 13 § om möjligheten att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan tillstånd när det föreligger fara i dröjsmål). Det ska finnas konkreta omständigheter som tyder på att det finns en risk för att en person kommer att begå ett brott. Det ställs vidare krav på att det ska vara fråga om ett allvarligt brott som innebär fara för annans liv eller fysiska säkerhet. Exempel på sådan brottslighet är mord, dråp, misshandel av allvarligare slag, , rån, grövre fall av olaga tvång och våldtäkt och andra allvarliga sexualbrott. Även brott som typiskt sett riktar sig mot en mer obestämd krets av människor kan omfattas, såsom mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse. Likaså omfattas medhjälp och anstiftan samt försök och andra osjälvständiga brottsformer. En utgångspunkt för bedömningen av om det är fråga om ett allvarligt brott är att det rör sig om ett konkret brott med ett straffvärde motsvarande fängelse i minst sex månader. Även andra omständigheter än straffvärdet kan dock vara relevanta vid bedömningen. Användning enligt punkten kan ske oavsett om det är i eller utanför en förundersökning. Enligt punkt 4 får tekniken användas för att lokalisera eller identifiera en person som skäligen kan misstänkas ha begått vissa brott för vilka det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott, i syfte att utreda eller lagföra brottet. Det kan exempelvis handla om att i ett inledande skede i en förundersökning hitta personer som skäligen kan misstänkas för ett sådant brott, eller i ett senare skede hitta en misstänkt person som har anhållits eller häktats i sin frånvaro under en pågående brottsutredning eller som har avvikit och inte inställer sig till en domstolsförhandling. För skälig misstanke krävs det i regel att det finns konkreta omständigheter av en viss styrka som pekar på att just den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser. Vad som närmare krävs får bedömas från fall till fall. AI-tekniken får användas för brott som avses i bilaga II till AI-förordningen. Brott som upptas i den bilagan är bl.a. mord, grov misshandel, människohandel, våldtäkt, olaglig handel med narkotika samt olaglig handel med vapen och sprängämnen. En bedömning får göras av om de brott som anges i bilagan har en motsvarighet i svensk rätt och vilka brott det i så fall handlar om. Det krävs också att det i straffskalan för brottet måste ingå fängelse i fyra år eller mer. Bedömningen är alltså hänförlig till straffskalan för ett brott och inte till straffvärdet Kravet innebär enligt svensk rätt att brott i flera fall måste bedömas som grova för att de ska omfattas av lagens tillämpningsområde även om de i och för sig omfattas av bilagan. AI-tekniken kan användas för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott som anges i bilagan, om det enligt svensk rätt kan följa fängelse i fyra år eller mer för det aktuella brottet. Hänsyn ska alltså tas till vilket straff som är möjligt i förhållande till bestämmelserna om försök, förberedelse och stämpling till brott enligt 23 kap. brottsbalken. Användning av AI-tekniken enligt punkten kan ske om det är i en förundersökning men också för att utreda brott som begåtts av någon innan han eller hon fyllt 15 år (jfr 31 § lagen [1964:167] med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare). Användning enligt punkten kan också ske under den fortsatta lagföringen. Hänvisningen till AI-förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Enligt punkt 5 får AI-tekniken användas i syfte att verkställa en straffrättslig påföljd för sådana brott som anges i bilaga II till AI-förordningen. Det kan exempelvis handla om att hitta personer som inte har inställt sig till eller avvikit från verkställighet av ett straff. I uttrycket straffrättsliga påföljder ingår även andra påföljder än fängelse, såsom skyddstillsyn, samhällstjänst och rättspsykiatrisk vård. Vilken påföljd som är aktuell ska beaktas vid den proportionalitetsbedömning som ska göras (se 5 §). 5 §    AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas endast om skälen för användningen uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som åtgärden riktas mot eller för något annat motstående intresse. Paragrafen anger att AI-system för realtidsidentifiering endast får användas om åtgärden är proportionerlig. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Bestämmelsen innebär att det i varje enskilt fall måste göras en bedömning om användningen i fråga om arten av den situation som ger upphov till användningen, särskilt hur allvarlig, sannolik och omfattande skadan skulle bli om tekniken inte används står i rimlig proportion till konsekvenserna av att tekniken används för berörda personers rättigheter och friheter, särskilt vad gäller hur allvarliga, sannolika och omfattande dessa konsekvenser är (jfr artikel 5.2 a och b i AI-förordningen). Vid bedömningen ska t.ex. beaktas det aktuella brottets allvar, eventuellt utdömd påföljd, vilken typ av biometrisk fjärridentifiering som avses, hur många personer som påverkas av användningen och om målpersonen är ett barn. Att användningen ska vara proportionerlig gäller i alla led, både inför och under användning. I situationer där integritetsintrånget under användningen blir oproportionerligt stort måste användningen avbrytas, trots att åtgärden fortfarande kan ha betydelse för t.ex. en brottsutredning. Det kan antingen bero på att nyttan är låg eller integritetsintrånget särskilt högt eller en kombination av båda. Att användningen ska vara proportionerlig får också betydelse för hur ett tillstånd ska utformas och vilka villkor som ska förenas med det (se 10 §). Tillståndsprövningen hos åklagare 6 §    Ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd prövas av åklagare på ansökan av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Paragrafen reglerar vem som ska ansöka om ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd och vem som ska pröva ansökan. Övervägandena finns i avsnitt 8. I paragrafen anges att om AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska användas för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet ska ansökan om tillstånd prövas av åklagare. Begreppen har samma innebörd som i den dataskyddsrättsliga regleringen. Bestämmelsen gäller alltså när tekniken ska användas för all egentlig brottsbekämpande verksamhet inom polisen som inte direkt kan knytas till en brottsutredning (jfr prop. 2009/10:85 s. 100 och prop. 2017/18:232 s. 93). Därutöver gäller bestämmelsen när tekniken ska användas i syfte att verkställa straffrättslig påföljd. Paragrafen innebär att åklagare kan pröva frågor enligt 4 § 1–3 och 5. Ett beslut som fattas av åklagaren är inte överklagbart. Det är den myndighet som är ansvarig för frågan, dvs. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, som kan ansöka om ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Tillståndsprövningen i domstol 7 §    Ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att utreda eller lagföra brott prövas av rätten på ansökan av åklagare. Ansökan prövas av den domstol som anges i 19 kap. rättegångsbalken. Paragrafen reglerar vem som ska ansöka om ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid om syftet är att utreda brott eller lagföra en person och vem som ska pröva ansökan. Övervägandena finns i avsnitt 8. Av första stycket framgår att rätten ska pröva en ansökan om ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid i syfte att utreda eller lagföra brott. Både brottsoffer och gärningsmän kan bli föremål för användning i ett sådant fall. Paragrafen innebär att domstol kan pröva frågor enligt 4 § 1–4 men inte 5. Det ankommer på åklagare att ansöka om ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för de syften som nämns i paragrafen. Detta får till följd att exempelvis ett beslut om tillstånd som har fattats av åklagare i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet enligt 6 § inte längre kan utgöra grund för användningen om en förundersökning inleds i det specifika fallet. En ny ansökan om tillstånd för användning i syfte att utreda brott behöver då göras och prövas av domstolen. Av andra stycket följer vilken domstol som är behörig att pröva ansökan. Den forumregel som anges i bestämmelsen motsvarar befintliga forumregler som gäller vid en ansökan om hemliga tvångsmedel i en förundersökning enligt rättegångsbalken. Enligt regleringen ska en ansökan om att använda tekniken i syfte att utreda och lagföra brott prövas av den domstol som anges i 19 kap. rättegångsbalken. Som huvudregel är således behörig domstol tingsrätten i den ort där brottet begicks. Om det är lämpligt får prövningen i stället göras där den misstänkte har hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig. I vissa brådskande fall får frågan även prövas av en tingsrätt på annan ort. 8 §    Förfarandet i domstolen är skriftligt. På förfarandet tillämpas reglerna i rättegångsbalken om handläggning vid domstol av frågor om tvångsmedel i brottmål och om överklagande av beslut i sådana frågor, om inte något annat anges i denna lag. Det som föreskrivs om offentliga ombud i 27 kap. 28 § rättegångsbalken ska dock inte tillämpas. I paragrafen regleras formen för domstolens handläggning av ärenden om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Enligt 7 § ska rätten pröva en ansökan om ett tillstånd att använda tekniken för att utreda eller lagföra brott. Av första stycket framgår att förfarandet i domstol ska vara skriftligt. Det innebär att tillståndsärendet avgörs utan sammanträde. Enligt andra stycket är rättegångsbalkens regler om handläggning vid domstol av frågor om tvångsmedel i brottmål och om överklagande av beslut i sådana frågor tillämpliga på ärenden enligt den nya lagen, om inte något annat anges i lagen. Det innebär bl.a. att reglerna i rättegångsbalken om rättens sammansättning och om överklagande ska tillämpas. Av paragrafen framgår att reglerna om offentligt ombud i balken inte ska tillämpas i ärenden om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. I egenskap av part i ett ärende hos domstolen om tillstånd att använda tekniken har åklagare rätt att överklaga, om beslutet går honom eller henne emot. Skyndsam handläggning 9 §    En ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska prövas skyndsamt. Paragrafen reglerar inom vilken tid en ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska prövas. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. I paragrafen anges att en ansökan om ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska prövas skyndsamt. Hur snabbt en ansökan ska hanteras får avgöras i det enskilda fallet utifrån de förutsättningar som gäller. Kravet på skyndsamhet gäller för både åklagarens och tingsrättens tillståndsprövning, liksom i överrätt om tingsrättens beslut överklagas. Beslut 10 §    I ett beslut att tillåta användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska det anges 1. vilken person som tillståndet avser, 2. för vilket syfte användningen ska ske, 3. under vilken tid och i vilket eller vilka områden tillståndet gäller, och 4. skälen för beslutet. Tiden för tillståndet får inte bestämmas längre än vad som är absolut nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för beslutet. Området eller områdena som tillståndet avser får inte vara större än vad som är absolut nödvändigt. Paragrafen reglerar vad ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska innehålla. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Första stycket innehåller en uppräkning av vilka uppgifter som ska finnas i ett tillstånd. Enligt punkt 1 ska det anges i beslutet vilken person som tillståndet avser. Eftersom personens identitet kan vara okänd krävs inte att det i beslutet anges identiteten på personen. Det måste dock på något sätt framgå vilken person som avses eftersom det är en förutsättning enligt 4 § att användningen sker för att lokalisera eller identifiera en på förhand utpekad person. Om identiteten är känd ska den anges i beslutet. Av punkt 2 framgår att det ska anges i beslutet för vilket syfte användningen ska ske. Om användningen avser verkställighet av straffrättslig påföljd ska det anges vilken eller vilka domar som legat till grund för åtgärden. Enligt punkt 3 ska den tidsmässiga och geografiska omfattningen på tillståndet anges i beslutet. Vad gäller den geografiska omfattningen kan det bli aktuellt att i ett beslut tillåta att tekniken används för mer än ett område. Det kan exempelvis finnas ett behov av att använda tekniken vid flera gränsövergångar om den person som avses misstänks vara på väg att lämna eller resa in i landet (se andra stycket). Enligt punkt 4 ska skälen för beslutet anges. Enligt andra stycket får tillståndet inte vara mer omfattande än vad som är absolut nödvändigt när det gäller tidsperioden och det geografiska området eller områdena. Absolut nödvändigt har samma innebörd som i 4 §, se kommentaren till den paragrafen. Vad som är absolut nödvändigt får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Tiden för tillståndet får dock aldrig överstiga en månad från dagen för beslutet. Det geografiska tillämpningsområdet kan påverkas av vilka uppgifter som finns om var personen i fråga befinner sig. Om det t.ex. saknas närmare uppgifter om var personen kan befinna sig kan tillståndet behöva omfatta ett större geografiskt område jämfört med om det finns tydliga indikationer på var personen kan uppehålla sig. Den geografiska omfattningen kan vidare behöva anpassas för att möjliggöra för polisen att följa efter en person. Åklagarens eller rättens beslut kan bli att ett tillstånd meddelas helt i enlighet med en ansökan eller att tillståndet begränsas till att omfatta ett mindre geografiskt område eller en kortare tidsperiod än vad ansökan avser. Det finns inget hinder mot att ansöka om ett nytt tillstånd innan tiden för ett tillstånd har löpt ut. Den nya ansökan blir då föremål för en ny prövning av åklagaren eller rätten. Av paragrafen följer indirekt att en ansökan om ett tillstånd att använda tekniken behöver innehålla viss information. 11 §    Ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får verkställas omedelbart. I paragrafen finns en bestämmelse om omedelbar verkställighet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4. Av paragrafen framgår att ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får verkställas omedelbart. Paragrafen gäller både åklagarens och rättens beslut. Omedelbart upphörande 12 §    Om det inte längre finns skäl för ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska åklagare omedelbart upphäva beslutet. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska omedelbart underrätta åklagaren om omständigheter som har betydelse för om beslutet ska hävas. Paragrafen anger en skyldighet för åklagaren att omedelbart upphäva ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid när det inte längre finns skäl för det. Övervägandena finns i avsnitt 9.5. Paragrafen ger uttryck för att tekniken inte får användas när behovet har upphört. Det innebär exempelvis att även om ett tillstånd gäller för en lång tidsperiod ska användningen upphöra så fort det inte längre finns skäl för den. Det är åklagaren som ska säkerställa att beslutet omedelbart hävs. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen är skyldig att omedelbart underrätta åklagaren om omständigheter som har betydelse för om beslutet ska hävas. Tillfällig användning utan tillstånd 13 §    Om det är fara i dröjsmål, får Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen påbörja användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan tillstånd. Den myndighet som har påbörjat användning enligt första stycket ska dokumentera den samt skälen för att användningen påbörjades utan tillstånd. Paragrafen innebär en möjlighet för Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan tillstånd i vissa brådskande situationer. Övervägandena finns i avsnitt 10. Enligt första stycket får Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen påbörja användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan ett tillstånd om det är fara i dröjsmål. Det är alltså fråga om situationer där ändamålet med användningen riskerar att gå förlorat om ett tillstånd skulle avvaktas. Ju mer angeläget det är att påträffa den aktuella personen, t.ex. då personen bedöms vara farlig för allmänheten och det finns en risk att personen begår fler brott eller då det finns en risk att personen lämnar landet, desto större är utrymmet att få påbörja användning av tekniken utan tillstånd (jfr prop. 2023/24:108 s. 55). Det är Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som innehar tekniken och det är dessa verkställande myndigheter som själva får besluta att påbörja användningen. I de fall det ankommer på åklagaren att ansöka om tillstånd, se 14 §, ska polisen rimligt fort underställa frågan åklagarens prövning. Av andra stycket framgår att den myndighet som har påbörjat användning, dvs. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, ska dokumentera den och ange skälen för att användningen påbörjades. Av dokumentationen ska exempelvis framgå varför ett tillstånd inte har kunnat avvaktas. 14 §    Om användning har påbörjats utan tillstånd ska en ansökan om tillstånd enligt 6 eller 7 § göras utan onödigt dröjsmål och senast inom 24 timmar från det att användningen påbörjades. Paragrafen reglerar förfarandet när Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen har påbörjat användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan tillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 10. Av paragrafen framgår att om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid har påbörjats utan tillstånd ska en ansökan om tillstånd enligt 6 eller 7 § göras utan onödigt dröjsmål och senast inom 24 timmar från det att användningen påbörjades. Om användningen sker i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd ska Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ansöka om tillstånd hos åklagaren. Om syftet är att utreda brott eller lagföra en person måste Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen rimligt fort underställa frågan åklagarens prövning, som har att ansöka till rätten. 15 §    Om användning har påbörjats utan tillstånd och det inte längre finns skäl för användningen, ska den myndighet som har påbörjat användningen eller, i fall som avses i 7 §, åklagare omedelbart besluta om att användningen ska upphöra. Om användningen upphör innan tillståndsfrågan har prövats, ska den som får ansöka om tillstånd i stället göra en anmälan till åklagare eller, i fall som avses i 7 §, rätten, som ska pröva om det har funnits skäl för användningen. Paragrafen, som utformas delvis enligt Lagrådets förslag, reglerar förfarandet när Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen påbörjat användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan tillstånd och det inte längre finns skäl för användningen. Övervägandena finns i avsnitt 10. Av första stycket framgår att om användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid har påbörjats utan tillstånd och det inte längre finns skäl för användningen, ska den myndighet som har påbörjat användningen eller, i fall som avses i 7 §, åklagare omedelbart besluta om att användningen ska upphöra. Det innebär att polisen kan avbryta användning som sker för alla de syften som räknas upp i 4 §. Regleringen innebär också att åklagare kan besluta om upphörande i de fall användning sker i syfte att utreda eller lagföra brott. Om användning sker för dessa syften kan alltså en åklagare som bedömer att det saknas rättsliga förutsättningar för att ansöka om tillstånd besluta om att användningen ska upphöra. I andra stycket anges att om användningen upphör innan tillståndsfrågan har prövats, ska den som får ansöka om tillstånd i stället göra en anmälan till åklagare eller, i fall som avses i 7 §, rätten, som ska pröva om det har funnits skäl för användningen. Regleringen får till följd att användning som sker utan tillstånd alltid kommer att underställas åklagares eller rättens prövning. I de fall användning sker i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd är det polisen som ska anmäla till åklagaren som ska pröva om det har funnits skäl för användningen medan det i fall där användning sker för att utreda eller lagföra brott är åklagare som ska anmäla till rätten som ska pröva. Den som anmäler ska i likhet med vad som gäller för en ansökan om tillstånd förse prövningsinstansen med de uppgifter som behövs för att en välgrundad prövning ska kunna göras. Exempelvis kan skälen till varför användningen har upphört redovisas. Det är dock ytterst upp till rättstillämpningen att i det enskilda fallet avgöra vilka uppgifter som behövs. Följden av en situation där användning av tekniken har påbörjats utan tillstånd när det inte funnits förutsättningar för det är att uppgifterna som användningen resulterat i ska raderas, se kommentaren till 16 §. 16 §    Om en ansökan om tillstånd avslås ska användning som har påbörjats utan tillstånd omedelbart upphöra och uppgifter från användningen raderas. Uppgifterna från användningen ska också raderas om, i fall som avses i 15 § andra stycket, åklagaren eller rätten har funnit att det har saknats skäl för användningen. Paragrafen, som utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag, reglerar en skyldighet att i vissa situationer upphöra med användningen och radera uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 8 och 10. Av paragrafen framgår att om en ansökan om ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid avslås när användningen redan har påbörjats, ska användningen omedelbart upphöra och uppgifter från den raderas. Av paragrafen framgår vidare att uppgifter från användningen också ska raderas i de fall, efter en anmälan, åklagaren eller rätten har funnit att det har saknats skäl för användningen. Det som ska raderas är resultatet av behandlingen av kameramaterialet som AI-systemet utför och inte materialet som sådant. Det kan förekomma situationer när användning av tekniken påbörjas och avslutas inom 24 timmar på grund av att den person som avses snabbt kan lokaliseras eller identifieras. I en sådan situation ankommer det ändå på den som enligt lagen är den som ska ansöka om ett tillstånd att anmäla användningen till åklagare eller, i fall som avses i 7 §, rätten, som ska pröva om det har funnits skäl för användningen Underrättelse till enskild 17 §    Den som har identifierats eller lokaliserats genom en åtgärd enligt denna lag som gäller en brottsutredning eller lagföring ska underrättas om åtgärden. Underrättelsen ska lämnas så snart det kan ske utan men för det syfte som åtgärden vidtogs för. Om uppgifterna omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 eller 2 §, 18 kap. 1, 2 eller 3 § eller 35 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska en underrättelse skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller. En underrättelse behöver inte lämnas till den som redan har fått del av eller tillgång till uppgifterna. En underrättelse behöver inte heller lämnas om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse eller om identiteten på den som ska underrättas är okänd. Detsamma ska gälla om den personen som underrättelsen avser har avlidit. Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse till enskild. Övervägandena finns i avsnitt 12. Av första stycket framgår att en eftersökt person som har identifierats eller lokaliserats genom en åtgärd enligt lagen i syfte att utreda eller lagföra brott ska underrättas om åtgärden. En underrättelse behöver alltså inte ske om användningen varit resultatlös. En underrättelse ska som utgångspunkt lämnas så snart det kan ske utan men för det syfte som åtgärden vidtogs för. I andra stycket anges de situationer då en underrättelse till enskild enligt första stycket kan skjutas upp på grund av sekretess. Det kan t.ex. handla om att en underrättelse i det aktuella ärendet skulle röja åtgärder av betydelse för utredningen eller andra utredningar. En underrättelse enligt tredje stycket behöver inte lämnas till den som redan har fått del av eller tillgång till samtliga de uppgifter som ska ingå i en underrättelse. Det är inte heller nödvändigt att lämna någon underrättelse om det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att en underrättelse är utan betydelse eller om identiteten på den som ska underrättas är okänd. Detsamma ska gälla om den personen som underrättelsen avser har avlidit. 18 §    Om det på grund av sekretess eller risk för men för syftet som åtgärden vidtogs för inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år och sex månader från det att åtgärden avslutades, ska frågan om underrättelse prövas slutligt. En underrättelse ska då bara lämnas om sekretess inte längre gäller och om det kan ske utan men för syftet som åtgärden vidtogs för. Paragrafen anger situationer då det inte har kunnat lämnas någon underrättelse. Övervägandena finns i avsnitt 12. Bestämmelsen innebär att en prövning måste göras om en underrättelse ska lämnas till den enskilde när fristen på ett och ett halvt år löper ut. Om det vid den tidpunkten fortfarande gäller sekretess för de uppgifter som ska ingå i underrättelsen eller om uppgifterna inte kan lämnas utan men för syftet som åtgärden vidtogs för ska någon underrättelse inte lämnas. Även om fristen har löpt ut får underrättelse ske. Förslaget till lag om ändring i lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål 3 §    Innan ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid används för första gången ska Polismyndigheten och Säkerhetspolisen göra en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordningen och registrera systemet enligt artikel 49 i förordningen. Ett sådant system får dock användas utan registrering om användningen inte kan avvakta. I sådana fall ska en registrering ske så snart det är möjligt. I paragrafen regleras vad som behöver göras innan ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas för första gången. Övervägandena finns i avsnitt 11. Ändringen i paragrafen innebär att det för att kunna börja använda tekniken krävs att AI-systemet har registrerats i EU-databasen enligt artikel 49 i AI-förordningen. Det är alltså en åtgärd som måste vidtas innan den första användningen av ett system och inte inför varje användning. EU-databasen ska innehålla viss information om AI-system med hög risk och databasen ska införas och upprätthållas av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna (se artikel 71 i AI-förordningen). Artikel 49 innehåller krav på hur registreringen ska gå till. I paragrafen ges en möjligt att göra undantag från kravet på registrering i databasen när användningen inte kan avvakta. Det kan exempelvis vara fallet om en registrering innebär att ändamålet med användningen riskerar att gå förlorat. En registrering ska i dessa situationer göras så snart det är möjligt. Det är Polismyndighetens och Säkerhetspolisens ansvar att registrera AI-systemet i EU-databasen, även i det fall då en registrering sker i efterhand om användningen inte har kunnat avvakta. Den tillståndsprövande myndigheten behöver inte kontrollera att förutsättningarna enligt bestämmelsen är uppfyllda när en ansökan om tillstånd kommer in till myndigheten. Hänvisningen till AI-förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott 16 a §    För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad i ett utlämningsärende får AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid användas i syfte att verkställa frihetsberövandet. Användningen får ske enligt 4 § 4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Vid sådan användning tillämpas bestämmelserna i den lagen med undantag för 7 § andra stycket. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid (AI-system för ansiktsigenkänning i realtid) för att lokalisera någon som är anhållen eller häktad i ett ärende om utlämning i syfte att verkställa frihetsberövandet. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska kunna användas för att lokalisera någon som anhållits eller häktats med anledning av ett ärende enligt lagen i syfte att verkställa ett frihetsberövande. Detta innebär att tekniken får användas för att hitta personer som har anhållits eller häktats i sin frånvaro under en pågående utredning om utlämning för lagföring eller straffverkställighet. Andra ledet i paragrafen handlar om under vilka förutsättningar användningen får ske. Användning får endast ske i den utsträckning som anges i 4 § 4 lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. De krav som där uppställs i fråga om bl.a. avgränsningen till viss brottslighet får då prövas av rätten mot den gärning som ligger till grund för begäran om utlämning. Vid användning av tekniken tillämpas dessutom övriga bestämmelser, t.ex. tillståndsprövning, omedelbart upphörande och underrättelser, i den lagen, med undantag för bestämmelserna om forum som ska följa av lagen om utlämning för brott. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål 1 kap. 2 §    Rättslig hjälp enligt denna lag omfattar följande åtgärder: 1. förhör i samband med förundersökning i brottmål, 2. bevisupptagning vid domstol, 3. telefonförhör, 4. förhör genom videokonferens, 5. kvarstad, beslag, penningbeslag samt husrannsakan och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, 6. föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken, 7. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, 8. hemlig kameraövervakning, 9. hemlig rumsavlyssning, 10. hemlig dataavläsning, 11. tekniskt bistånd med hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning enligt 2 § första stycket 1 och 2 lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning, 12. tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning enligt 2 § första stycket 1 och 2 lagen om hemlig dataavläsning, 13. överförande av frihetsberövade för förhör m.m., 14. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person, och 15. användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. Vad som i denna lag sägs om beslag gäller även för penningbeslag. Lagen hindrar inte att hjälp lämnas med någon annan åtgärd än sådan som anges i första stycket om det kan ske utan tvångsmedel eller annan tvångsåtgärd. I fråga om överlämnande, utlämning och delgivning finns särskilda bestämmelser. Det finns också särskilda bestämmelser om rättslig hjälp i brottmål åt vissa internationella organ. Paragrafen innehåller en uppräkning av vilka åtgärder som omfattas av rättslig hjälp. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. I första stycket läggs användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid för brottsbekämpande ändamål till i uppräkningen av åtgärder som omfattas av rättslig hjälp. 2 kap. 1 §    Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–10, 14 och 15 ska lämnas under de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning och enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 11–13 lämnas enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. I 5 kap. 2 § finns bestämmelser om att den rättsliga hjälpen får förenas med villkor i vissa fall. I paragrafen regleras vad som krävs för att sådan rättslig hjälp som räknas upp i 1 kap. 2 § ska kunna lämnas. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Ändringen i första stycket innebär att rättslig hjälp i form av användning av AI-system enligt lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål kan lämnas under de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd enligt den lagen. Härtill gäller de särskilda bestämmelserna i 4 kap. 28 i och 28 j §§. 2 §    Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–4, 6, 11 och 13 får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 5, 7–10, 12, 14 och 15 får endast lämnas om den gärning som ansökan avser motsvarar ett brott enligt svensk lag (dubbel straffbarhet), om inte annat följer av 4 kap. 20 § beträffande husrannsakan, genomsökning på distans och beslag. I paragrafen regleras när dubbel straffbarhet uppställs som krav för att rättslig hjälp ska få lämnas. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Ändringen innebär att rättslig hjälp i form av användning av AI-system enligt lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål får lämnas endast om kravet på dubbel straffbarhet är uppfyllt. 4 kap. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 28 i §    En ansökan om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid som avser någon som befinner sig i Sverige handläggs av åklagare. Ansökan får endast avse användning enligt 4 § 1–4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Åklagaren ska genast pröva om det finns förutsättningar för åtgärden och i sådant fall ansöka om rättens tillstånd. Om det är fara i dröjsmål, får användningen påbörjas utan tillstånd. I sådana fall tillämpas bestämmelserna i 13–16 §§ lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Om användningen påbörjas utan tillstånd ska återredovisning enligt 2 kap. 17 § ske först sedan rätten fattat beslut om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. I fråga om underrättelse till en enskild enligt 17 och 18 §§ lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska bestämmelserna i 4 kap. 25 § tredje stycket denna lag tillämpas. Paragrafen, som är ny har utformats i huvudsak enligt Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om vilka åtgärder enligt lagen om AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål som rättslig hjälp kan lämnas för och om handläggningen av en ansökan om detta. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Enligt första stycket ska en ansökan handläggas av åklagare. Denne ska pröva om förutsättningarna för användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid (AI-system för ansiktsigenkänning i realtid) enligt denna lag och lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål är uppfyllda. Om så är fallet, ska åklagaren ansöka om rättens tillstånd till åtgärden. Om det är fara i dröjsmål får användningen påbörjas under de förutsättningar som anges i 13–16 §§ lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Det innebär bl.a. att det är Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som får påbörja användningen utan tillstånd. Ansökan om tillstånd ska då göras utan onödigt dröjsmål och senast inom 24 timmar från det att användningen påbörjades. Att det i många fall kan vara brådskande understryks av kravet att åklagarens prövning ska ske genast. Rättslig hjälp får lämnas för sådan användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid som anges i 4 § 1–4 i lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Det handlar om användning för att lokalisera eller identifiera en person som misstänks offer för människorov eller människohandel enligt 4 kap. 1 eller 1 a § brottsbalken, eller för människoexploatering enlig 4 kap. 1 b § brottsbalken om exploateringen avser sexuella tjänster (punkten 1) eller som är försvunnen och som misstänks vara utsatt för brott (punkten 2), om det finns en överhängande risk för att personen kommer att begå ett allvarligt brott som innebär fara för någon annans liv eller fysiska säkerhet (punkten 3), eller som skäligen kan misstänkas ha begått ett sådant brott som avses i bilaga II till AI-förordningen och för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott, i syfte att utreda eller lagföra brottet (punkten 4). I andra stycket finns en bestämmelse om återredovisning enligt 2 kap. 17 §. Av bestämmelsen följer att återredovisning inte får ske om rätten – i motsats till åklagaren – inte anser att det har funnits grund för användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid. Av tredje stycket framgår att bestämmelserna i denna lag om underrättelse till enskild ska tillämpas i stället för 17 och 18 §§ lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Genom hänvisningen till 25 § tredje stycket blir flera av rättegångsbalkens regler tillämpliga vid underrättelsen. Vissa undantag görs dock från regleringen i rättegångsbalken. Det gäller bl.a. vid vilken tidpunkt en underrättelse ska ske och när en underrättelse kan underlåtas. 28 j §    Om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid ska avse någon som befinner sig i en annan stat och den andra staten kräver att ansökan först ska prövas av domstol i Sverige, får rätten på begäran av svensk åklagare besluta att tillåta användningen. Underrättelse enligt 17 § lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska inte lämnas. I paragrafen, som är ny, finns en bestämmelse om rättens tillstånd till användning av AI-system enligt lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål för att lokalisera någon som finns i utlandet. Det är åklagaren som gör en sådan ansökan men om den anmodade staten kräver ett svenskt domstolsbeslut får rätten på begäran av svensk åklagare besluta att tillåta användningen. Eftersom användningen ska verkställas utomlands ska den statens verkställighetsregler tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder 4 kap. 3 a §    För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad enligt denna lag får AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid användas i syfte att verkställa frihetsberövandet. Användningen får ske enligt 4 § 4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Vid sådan användning tillämpas bestämmelserna i den lagen med undantag för 7 § andra stycket. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid (AI-system för ansiktsigenkänning i realtid) för att lokalisera någon som är anhållen eller häktad enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska kunna tillämpas för att lokalisera någon som anhållits eller häktats enligt lagen i syfte att verkställa frihetsberövandet. Detta innebär att tekniken får användas för att hitta personer som har anhållits eller häktats i sin frånvaro under en pågående utredning om överlämnande för lagföring eller straffverkställighet. De krav som uppställs i fråga om bl.a. avgränsningen till viss brottslighet enligt 4 § 4 lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål får då prövas av rätten mot den gärning som ligger till grund för arresteringsordern. Vid användning av tekniken tillämpas dessutom övriga bestämmelser, om t.ex. tillståndsprövning, omedelbart upphörande och underrättelser, i den lagen med undantag för bestämmelserna om forum som ska följa av lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 18 kap. 1 §    Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller för uppgift som hänför sig till angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, för uppgift som hänför sig till 1. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde, eller 2. annan verksamhet än sådan som avses i 1 eller i första stycket som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. Paragrafen reglerar sekretess för uppgift som hänför sig till bl.a. förundersökning i brottmål. Övervägandena finns i avsnitt 14.1. Ändringen i första stycket innebär att sekretess gäller för uppgift som hänför sig till angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretessen gäller med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för offentlighet. Eftersom sekretessen gäller för uppgift som hänför sig till angelägenhet som avser användning av tekniken enligt den nya lagen följer sekretessen med uppgiften när den lämnas vidare till en annan myndighet. Sekretess för uppgift gäller därmed oavsett hos vilken myndighet som uppgiften finns. Ändringen innebär även att sekretessen kommer att gälla i annan verksamhet än sådan som avses i 1 och 2 §§ hos en myndighet för att biträda exempelvis en åklagarmyndighet, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott (3 § offentlighets- och sekretesslagen). När användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid sker i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet gäller sekretess enligt 2 §. 19 §    Den tystnadsplikt som följer av 5–7, 8, 8 b, 9 och 10 §§, 11 § första stycket, 12, 12 a och 13 §§ inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter. Den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare, inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet eller uppgift om användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Den tystnadsplikt som följer av 17 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol eller åklagare. Att den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ i vissa fall inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter utöver det som anges i andra stycket följer av 7 kap. 10 §, 12–18 §§, 20 § 3 och 22 § första stycket 1 och andra stycket tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § och 4 § första stycket 1 och andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen. I paragrafen regleras vilka tystnadsplikter enligt 18 kap. offentlighets- och sekretesslagen som har företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 14.1. Ändringen i andra stycket innebär att den sekretess som enligt 1 § gäller för uppgifter som hänför sig till angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter. 35 kap. 1 §    Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften förekommer i 1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, 2. angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i brottmål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, 3. angelägenhet som avser säkerhetsprövning enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585), 4. annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott eller verkställa uppbörd och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen, 5. register som förs av Polismyndigheten enligt 5 kap. lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas med stöd av de bestämmelserna, eller uppgifter som behandlas av Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten med stöd av lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter, 6. register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister, 7. register som förs av Skatteverket enligt lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, 8. särskilt ärenderegister över brottmål som förs av åklagarmyndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som avses i 5 kap. 1 §, 9. register som förs av Tullverket enligt lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, 10. utredning om självständigt förverkande, eller 11. angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Sekretessen enligt första stycket 2 och 11 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Första stycket gäller inte om annat följer av 2, 6 eller 7 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Paragrafen reglerar sekretess till skydd för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden om uppgiften förekommer i en verksamhet som bl.a. syftar till att förebygga eller utreda brott. Övervägandena finns i avsnitt 14.1. En ny punkt införs i första stycket som reglerar sekretess för uppgift som förekommer i angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Ändringen innebär att sekretess gäller för uppgift som förekommer i angelägenhet som avser användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid enligt nya lagen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men. Sekretessen gäller därmed med ett omvänt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för sekretess. Eftersom sekretessen gäller för en uppgift som hänför sig till angelägenhet som avser användning av tekniken enligt den nya lagen följer sekretessen med uppgiften när den lämnas vidare till en annan myndighet. Sekretess för en uppgift gäller därmed oavsett hos vilken myndighet som uppgiften finns. Ändringen i andra stycket innebär att för uppgift som förekommer i angelägenhet som avser användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid för brottsbekämpande ändamål enligt nya lagen gäller sekretess hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller då alltså med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för offentlighet. Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder 3 kap. 3 a §    För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad enligt denna lag får AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid användas i syfte att verkställa frihetsberövandet. Användningen får ske enligt 4 § 4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Vid sådan användning tillämpas bestämmelserna i den lagen med undantag för 7 § andra stycket. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid (AI-system för ansiktsigenkänning i realtid) för att lokalisera någon som är anhållen eller häktad. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska kunna tillämpas för att lokalisera någon som anhållits eller häktats enligt lagen i syfte att verkställa frihetsberövandet. Detta innebär att tekniken får användas för att hitta personer som har anhållits eller häktats i sin frånvaro under en pågående utredning om överlämnande för lagföring eller straffverkställighet. De krav som uppställs i fråga om bl.a. avgränsningen till viss brottslighet enligt 4 § 4 lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål får då prövas av rätten mot den gärning som ligger till grund för arresteringsordern. Vid användning av tekniken tillämpas dessutom övriga bestämmelser, om t.ex. tillståndsprövning, omedelbart upphörande och underrättelser i den lagen med undantag för bestämmelserna om forum som ska följa av lagen om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder. Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder 1 kap. 4 §    En utredningsåtgärd enligt denna lag ska avse eller motsvara 1. förhör under förundersökning, 2. bevisupptagning vid domstol, 3. förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring, 4. beslag, kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken, en åtgärd enligt 27 kap. 15 § eller ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 § samma balk, 5. husrannsakan och andra åtgärder enligt 28 kap. rättegångsbalken, 6. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning, 7. tillfälligt överförande av en frihetsberövad person, 8. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person, 9. kontrollerad leverans, 10. bistånd i en brottsutredning med användning av en skyddsidentitet, 11. inhämtande av bevis som finns hos en myndighet, 12. användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid, eller 13. andra åtgärder som inte innebär användning av tvångsmedel eller någon annan tvångsåtgärd. Paragrafen innehåller en uppräkning av de utredningsåtgärder som en europeisk utredningsorder ska avse eller motsvara. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. I paragrafen införs en ny punkt som anger att en utredningsåtgärd enligt lagen ska avse eller motsvara användning av AI-system eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid enligt lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. 2 kap. 1 §    En utredningsorder får utfärdas av åklagare för en utredningsåtgärd som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3–13. I paragrafen anges vilka utredningsåtgärder en utredningsorder kan omfatta i de fall en svensk åklagare utfärdar ordern. Övervägandena finns i avsnitt 13.2. En punkt läggs till i hänvisningen i paragrafen. Ändringen innebär att en åklagare får utfärda en utredningsorder som omfattar användning av AI-system enligt lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. 5 §    Innan åklagaren utfärdar en utredningsorder ska åklagaren ansöka om domstolens tillstånd till att utfärda utredningsordern, om utredningsåtgärden avser 1. kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken, 2. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning, 3. rättsmedicinsk undersökning enligt 16 § lagen (1995:832) om obduktion m.m., eller 4. användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. I avvaktan på domstolens beslut får åklagaren under de förutsättningar som anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rättegångsbalken eller 17 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning utfärda en utredningsorder för en åtgärd som anges i första stycket 1 eller 2. Åklagaren ska utan dröjsmål anmäla till domstolen att en utredningsorder har utfärdats. Innan en utredningsorder för husrannsakan, genomsökning på distans, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning utfärdas, får åklagaren enligt 28 kap. 4 § första stycket, 10 d § andra stycket och 13 § första stycket rättegångsbalken ansöka om domstolens tillstånd till att utfärda utredningsordern. För domstolens handläggning gäller det som föreskrivs i rättegångsbalken eller annan författning för den åtgärd som avses. Paragrafen innehåller bestämmelser om domstolens prövning av vissa utredningsåtgärder. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. I första stycket läggs användning av AI-system enligt lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål till bland de utredningsåtgärder som kräver domstolsprövning innan åklagaren får utfärda en utredningsorder. Samma villkor gäller för domstolens prövning som vid den prövning som görs om åtgärden hade kunnat vidtas i Sverige. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 19 c §    En utredningsorder för användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid i en annan medlemsstat får endast avse en åtgärd enligt 4 § 1–4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. I paragrafen, som är ny, anges vilka åtgärder enligt lagen om AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål som en utredningsorder kan utfärdas för i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Enligt paragrafen får en utredningsorder utfärdas för åtgärder som anges i 4 § 1–4 lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Det handlar om användning för att lokalisera eller identifiera en person som misstänks vara utsatt för människorov eller människohandel enligt 4 kap. 1 eller 1 a § brottsbalken, eller för människoexploateringen enligt 4 kap. 1 b § brottsbalken om exploateringen avser sexuella tjänster (punkten 1), eller som är försvunnen och misstänks vara utsatt för brott (punkten 2), om det finns en överhängande risk för att personen kommer att begå ett allvarligt brott som innebär fara mot någon annans liv eller fysiska säkerhet (punkten 3), eller som skäligen kan misstänkas ha begått ett sådant brott som avses i bilaga II till AI-förordningen och för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott, i syfte att utreda eller lagföra brottet (punkten 4). 19 d §    Om en utredningsorder har utfärdats för användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid ska åklagare, om det inte längre finns skäl för ett tillstånd att använda systemet, omedelbart upphäva beslutet. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska omedelbart underrätta åklagaren om omständigheter som har betydelse för om beslutet ska hävas. I paragrafen, som är ny, anges en skyldighet för åklagare att omedelbart upphäva ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid när det inte längre finns skäl för det. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Paragrafen ska tillämpas när en utredningsorder har utfärdats för användning av AI-system i en annan medlemsstat. Paragrafen ger uttryck för att AI-system inte får användas när behovet har upphört. Det innebär exempelvis att även om ett tillstånd gäller för en lång tidsperiod ska användningen upphöra så fort det inte längre finns skäl för den. Det är åklagaren som ska säkerställa att beslutet omedelbart hävs. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen är skyldig att omedelbart underrätta åklagaren om omständigheter som har betydelse för om beslutet ska hävas. Paragrafen motsvarar regleringen om omedelbart upphörande av användningen i 12 § lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. 3 kap. 4 §    En utredningsorder för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 6, 9, 10, 11 eller 12 får erkännas och verkställas endast om den gärning som avses i utredningsordern motsvarar ett brott enligt svensk lag och om övriga förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller rättegång i brottmål är uppfyllda. Paragrafen innehåller ett generellt krav på dubbel straffbarhet för de åtgärder som räknas upp. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Ändringen i paragrafen innebär att för att kunna erkänna och verkställa en utredningsorder från en annan stat för användande av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid krävs att den gärning som avses i utredningsordern motsvarar ett brott enligt svensk lag och att övriga förutsättningar enligt lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen är uppfyllda. Det innebär bl.a. att det även måste vara fråga om ett sådant brott som avses i bilaga II till AI-förordningen och för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 37 c §    I fråga om underrättelse till en enskild enligt 17 och 18 §§ lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska bestämmelserna i 36 § andra stycket tillämpas. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om underrättelse till en enskild som varit föremål för ett beslut om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Genom hänvisningen till 36 § andra stycket blir flera av rättegångsbalkens regler tillämpliga vid underrättelsen. Vissa undantag görs dock från regleringen i rättegångsbalken. Det gäller bl.a. vid vilken tidpunkt en underrättelse ska ske och när en underrättelse kan underlåtas. Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket 3 kap. 6 a §    I frågor om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 3 a § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Paragrafen, som är ny, innebär att vid användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid ska 4 kap. 3 a § i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. Hänvisningen till 4 kap. 3 a § lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder innebär att användningen av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid får användas för att hitta personer som har anhållits eller häktats i sin frånvaro under en pågående utredning om överlämnande för lagföring eller straffverkställighet. I övrigt hänvisas till kommentaren till nämnda paragraf. cghf Sammanfattning av promemorian Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid (Ds 2025:7) I denna promemoria lämnas förslag på en ny lag som möjliggör för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen att använda AI-system för ansiktsigenkänning och annan biometrisk fjärridentifiering i realtid på allmän plats för brottsbekämpande ändamål. Förslagen innebär att tekniken ska få användas fullt ut i den utsträckning EU:s AI-förordning medger. Tekniken ska få användas endast för vissa specifika syften och det ska krävas tillstånd att använda den, men i brådskande fall ska användning få påbörjas utan tillstånd. Förslagen syftar till att ge Polismyndigheten och Säkerhetspolisen effektiva verktyg för att kunna söka efter personer som misstänks ha utsatts för brott, förhindra allvarliga brott och utreda, lagföra och verkställa straffrättsliga påföljder för vissa allvarliga brott, samtidigt som enskildas fri- och rättigheter beaktas. Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. Promemorians lagförslag Förslag till lag om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål Härigenom föreskrivs följande. Lagens tillämpningsområde 1 §    Lagen gäller för Polismyndighetens och Säkerhetspolisens användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid på allmän plats (AI-system för ansiktsigenkänning i realtid) i verksamhet för vilken personuppgiftsbehandlingen omfattas av brottsdatalagen (2018:1177). Uttryck i lagen 2 §    Med AI-system avses i lagen den definition som framgår av artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens och om ändring av förordningarna (EG) nr 300/2008, (EU) nr 167/2013, (EU) nr 168/2013, (EU) 2018/858, (EU) 2018/1139 och (EU) 2019/2144 samt direktiven 2014/90/EU, (EU) 2016/797 och (EU) 2020/1828 (förordning om artificiell intelligens), här benämnd AI-förordningen. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid 3 §    AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas för att lokalisera eller identifiera en person 1. som kan vara offer för människorov, människohandel eller människoexploatering enligt 4 kap. 1, 1 a eller 1 b § brottsbalken eller som är försvunnen och som misstänks ha utsatts för brott, 2. om det finns en påtaglig risk för att personen kommer att begå brott mot människors liv eller säkerhet, 3. som kan misstänkas ha begått ett sådant brott som avses i bilaga II till AI-förordningen och för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer, i syfte att utreda eller lagföra brottet, eller 4. som dömts för ett sådant brott som avses i 3, i syfte att verkställa den straffrättsliga påföljden. 4 §    AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas endast om – det är av synnerlig vikt att lokalisera eller identifiera en person enligt 3 §, och – skälen för användningen uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som åtgärden riktas mot eller för något annat motstående intresse. Tillståndsprövningen hos åklagaren 5 §    Ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet prövas av åklagare på ansökan av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Tillståndsprövningen i domstol 6 §    Ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att utreda eller lagföra brott eller verkställa påföljd prövas av rätten på ansökan av åklagare. 7 §    En ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att utreda eller lagföra brott prövas av den domstol som anges i 19 kap. rättegångsbalken. 8 §    En ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att verkställa påföljd prövas av den tingsrätt som har meddelat den dom som ska verkställas. Om domen har meddelats av högre rätt prövas ansökan av den tingsrätt som dömt i målet. Om en ansökan om tillstånd avser flera domar meddelade av skilda domstolar, får ansökan tas upp vid någon av de tingsrätter som har dömt i målet. Om det inte finns någon domstol som är behörig ska ansökan prövas av Stockholms tingsrätt. 9 §    Förfarandet i domstolen är skriftligt. På förfarandet tillämpas i övrigt reglerna i rättegångsbalken om handläggning vid domstol av frågor om tvångsmedel i brottmål och om överklagande av beslut i sådana frågor. Det som föreskrivs om offentliga ombud i 27 kap. 28 § rättegångsbalken ska dock inte tillämpas. Skyndsam handläggning 10 §    En ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska handläggas skyndsamt. Beslut 11 §    I ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska det anges 1. vilken person som tillståndet avser, 2. för vilket syfte användningen ska ske, 3. under vilken tid och i vilket eller vilka områden tillståndet gäller, och 4. skälen för beslutet. Tiden för tillståndet får inte bestämmas längre än vad som är nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för beslutet. Området eller områdena som tillståndet avser får inte vara större än vad som är nödvändigt. 12 §    Ett beslut om tillstånd gäller omedelbart. Tillfällig användning utan tillstånd 13 §    Om det är fara i dröjsmål, får Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen påbörja användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan tillstånd. 14 §    En ansökan om tillstånd enligt 5 eller 6 § ska göras utan onödigt dröjsmål och senast inom 24 timmar från det att användningen påbörjades. 15 §    Om en ansökan om tillstånd avslås ska användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid som har påbörjats utan tillstånd omedelbart upphöra och uppgifter från användningen raderas. Omedelbart upphörande 16 §    Om det inte längre finns skäl för ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska den som har ansökt om tillståndet omedelbart upphäva beslutet. 17 §    Om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid har påbörjats utan tillstånd och det inte längre finns skäl för användningen ska den som är skyldig att ansöka om tillstånd i enlighet med 14 § omedelbart besluta att användningen ska upphöra. Konsekvensbedömning 18 §    AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas endast om Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen har slutfört en konsekvensbedömning avseende grundläggande rättigheter såsom föreskrivs i artikel 27.1–27.4 i AI-förordningen, men med undantag för kravet i artikel 27.3 att lämna in en sådan mall som avses i artikel 27.5. Underrättelse till enskild 19 §    Den som har varit föremål för beslut enligt denna lag som gäller en brottsutredning, lagföring eller verkställighet av påföljd ska underrättas om åtgärden. Underrättelsen ska lämnas så snart det kan ske utan men för syftet som åtgärden vidtogs för. Om uppgifterna omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 eller 2 §, 18 kap. 1, 2 eller 3 § eller 35 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska en underrättelse skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller. En underrättelse behöver inte lämnas till den som redan har fått del av eller tillgång till uppgifterna. En underrättelse behöver inte heller lämnas om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse eller om identiteten på den som ska underrättas är okänd. Detsamma ska gälla om den personen som underrättelsen avser har avlidit. 20 §    Om det på grund av sekretess eller risk för men för syftet som åtgärden vidtogs för inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år och sex månader från det att åtgärden avslutades, ska frågan om underrättelse prövas slutligt. En underrättelse ska då bara lämnas om sekretess inte längre gäller och om det kan ske utan men för syftet som åtgärden vidtogs för. 21 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om underrättelseskyldigheten enligt denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål Härigenom föreskrivs att 18 § och rubriken närmast före 18 § i lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska ha följande lydelse. Lydelse enligt lagförslag 2.1 Konsekvensbedömning Föreslagen lydelse Konsekvensbedömning och registrering i AI-databas 18 § AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas endast om Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen har slutfört en konsekvens-bedömning avseende grundläggande rättigheter såsom föreskrivs i artikel 27.1–27.4 i AI-förordningen, men med undantag för kravet i artikel 27.3 att lämna in en sådan mall som avses i artikel 27.5. AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas endast om Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen har slutfört en konsekvensbedömning avseende grundläggande rättigheter såsom före-skrivs i artikel 27 i AI-förordningen och har registrerat AI-systemet i EU-databasen enligt artikel 49 i förordningen. AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får dock användas utan registrering i EU-databasen om det är fara i dröjsmål. I sådana fall ska en registrering ske utan onödigt dröjsmål. Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott ska införas en ny paragraf, 16 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 a § För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad i ett utlämningsärende får AI-system enligt 3 § 3 och 4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål användas. Vid användning av AI-system enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål med undantag för 7 och 8 §§. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål dels att 1 kap. 2 § och 2 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 kap. 28 i och 28 j §§, och närmast före 4 kap. 28 i § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Rättslig hjälp enligt denna lag omfattar följande åtgärder: 1. förhör i samband med förundersökning i brottmål, 2. bevisupptagning vid domstol, 3. telefonförhör, 4. förhör genom videokonferens, 5. kvarstad, beslag, penningbeslag samt husrannsakan och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, 6. föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken, 7. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, 8. hemlig kameraövervakning, 9. hemlig rumsavlyssning, 10. hemlig dataavläsning, 11. tekniskt bistånd med hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning enligt 2 § första stycket 1 och 2 lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning, 12. tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning enligt 2 § första stycket 1 och 2 lagen om hemlig dataavläsning, 13. överförande av frihetsberövade för förhör m.m., och 14. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person. 13. överförande av frihetsberövade för förhör m.m., 14. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person, och 15. användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. Vad som i denna lag sägs om beslag gäller även för penningbeslag. Lagen hindrar inte att hjälp lämnas med någon annan åtgärd än sådan som anges i första stycket om det kan ske utan tvångsmedel eller annan tvångsåtgärd. I fråga om överlämnande, utlämning och delgivning finns särskilda bestämmelser. Det finns också särskilda bestämmelser om rättslig hjälp i brottmål åt vissa internationella organ. 2 kap. 1 § Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–10 och 14 ska lämnas under de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning och enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–10, 14 och 15 ska lämnas under de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning och enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 11–13 lämnas enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. I 5 kap. 2 § finns bestämmelser om att den rättsliga hjälpen får förenas med villkor i vissa fall. 2 § Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–4, 6, 11 och 13 får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 5, 7–10, 12 och 14 får endast lämnas om den gärning som ansökan avser motsvarar ett brott enligt svensk lag (dubbel straffbarhet), om inte annat följer av 4 kap. 20 § beträffande husrannsakan, genomsökning på distans och beslag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–4, 6, 11 och 13 får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 5, 7–10, 12, 14 och 15 får endast lämnas om den gärning som ansökan avser motsvarar ett brott enligt svensk lag (dubbel straffbarhet), om inte annat följer av 4 kap. 20 § beträffande husrannsakan, genomsökning på distans och beslag. 4 kap. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 28 i § En ansökan om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid av någon som befinner sig i Sverige handläggs av åklagare. Ansökan får endast avse användning av AI-system enligt 3 § 1–3 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Åklagaren ska genast pröva om det finns förutsättningar för åtgärden och i sådant fall ansöka om rättens tillstånd eller, när det får ske enligt 13 § lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål, själv besluta om åtgärden. Om åklagaren har fattat beslut enligt första stycket, ska återredovisning enligt 2 kap. 17 § ske först sedan rätten fattat beslut om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. I fråga om underrättelse till en enskild enligt 19–21 §§ lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska bestämmelserna i 4 kap. 25 § tredje stycket denna lag tillämpas. 28 j § Om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid ska äga rum av någon som befinner sig i en annan stat och den andra staten kräver att ansökan först ska prövas av domstol i Sverige, får rätten på begäran av svensk åklagare besluta att tillåta användningen. Underrättelse enligt 19 § lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska inte lämnas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder Härigenom föreskrivs att det i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 3 a § För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad enligt denna lag får AI-system enligt 3 § 3 och 4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål användas. Vid användning av AI-system enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål med undantag för 7 och 8 §§. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 18 kap. 1 och 19 §§ och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 kap. 1 § Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångs-medel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål, till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller till angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, för uppgift som hänför sig till 1. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde, eller 2. annan verksamhet än sådan som avses i 1 eller i första stycket som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. 19 § Den tystnadsplikt som följer av 5–7, 8, 9 och 10 §§, 11 § första stycket, 12, 12 a och 13 §§ inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter. Den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om upp-gift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare, inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet eller uppgift om användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Den tystnadsplikt som följer av 17 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol eller åklagare. Att den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ i vissa fall inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter utöver det som anges i andra stycket följer av 7 kap. 10 §, 12–18 §§, 20 § 3 och 22 § första stycket 1 och andra stycket tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § och 4 § första stycket 1 och andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen. 35 kap. 1 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften förekommer i 1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, 2. angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i brottmål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, 3. angelägenhet som avser säkerhetsprövning enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585), 4. annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott eller verkställa uppbörd och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen, 5. register som förs av Polismyndigheten enligt 5 kap. lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas med stöd av de bestämmelserna, eller uppgifter som behandlas av Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten med stöd av lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter, 6. register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister, 7. register som förs av Skatteverket enligt lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, 8. särskilt ärenderegister över brottmål som förs av åklagarmyndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som avses i 5 kap. 1 §, 9. register som förs av Tullverket enligt lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, eller 10. utredning om självständigt förverkande. 9. register som förs av Tullverket enligt lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, 10. utredning om självständigt förverkande, eller 11. angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Sekretessen enligt första stycket 2 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen enligt första stycket 2 och 11 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Första stycket gäller inte om annat följer av 2, 6 eller 7 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder Härigenom föreskrivs att det i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 3 a § För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad enligt denna lag får AI-system enligt 3 § 3 och 4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål användas. Vid användning av AI-system enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål med undantag för 7 och 8 §§. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 1 och 5 §§ och 3 kap. 4 och 10 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 kap. 19 c och d §§ och 3 kap. 37 c §, och närmast före 2 kap. 19 c § och 3 kap. 37 c § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § En utredningsåtgärd enligt denna lag ska avse eller motsvara 1. förhör under förundersökning, 2. bevisupptagning vid domstol, 3. förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring, 4. beslag, kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken, en åtgärd enligt 27 kap. 15 § eller ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 § samma balk, 5. husrannsakan och andra åtgärder enligt 28 kap. rättegångsbalken, 6. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning, 7. tillfälligt överförande av en frihetsberövad person, 8. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person, 9. kontrollerad leverans, 10. bistånd i en brottsutredning med användning av en skyddsidentitet, 11. inhämtande av bevis som finns hos en myndighet, eller 12. andra åtgärder som inte innebär användning av tvångsmedel eller någon annan tvångsåtgärd. 11. inhämtande av bevis som finns hos en myndighet, 12. användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid, eller 13. andra åtgärder som inte innebär användning av tvångsmedel eller någon annan tvångsåtgärd. 2 kap. 1 § En utredningsorder får utfärdas av åklagare för en utrednings-åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3–12. En utredningsorder får utfärdas av åklagare för en utrednings-åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3–13. 5 § Innan åklagaren utfärdar en utredningsorder ska åklagaren ansöka om domstolens tillstånd till att utfärda utredningsordern, om utredningsåtgärden avser 1. kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken, 2. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning, eller 3. rättsmedicinsk undersökning enligt 16 § lagen (1995:832) om obduktion m.m. I avvaktan på domstolens beslut får åklagaren under de förutsättningar som anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rättegångsbalken eller 17 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning utfärda en utredningsorder för en åtgärd som anges i första stycket 1 eller 2. Åklagaren ska utan dröjsmål anmäla till domstolen att en utredningsorder har utfärdats. 2. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning, 3. rättsmedicinsk undersökning enligt 16 § lagen (1995:832) om obduktion m.m., eller 4. användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. I avvaktan på domstolens beslut får åklagaren under de förutsättningar som anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rättegångsbalken, 17 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning eller 13 § lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål utfärda en utredningsorder för en åtgärd som anges i första stycket 1, 2 eller 4. Åklagaren ska utan dröjsmål anmäla till domstolen att en utredningsorder har utfärdats. Innan en utredningsorder för husrannsakan, genomsökning på distans, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning utfärdas, får åklagaren enligt 28 kap. 4 § första stycket, 10 d § andra stycket och 13 § första stycket rättegångsbalken ansöka om domstolens tillstånd till att utfärda utredningsordern. För domstolens handläggning gäller det som föreskrivs i rättegångsbalken eller annan författning för den åtgärd som avses. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 19 c § En utredningsorder för användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid i en annan medlemsstat får endast avse en åtgärd enligt 3 § 1–3 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. 19 d § När en utredningsorder för användning av AI-system har utfärdats, ska 16 och 17 §§ lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål tillämpas. 3 kap. 4 § En utredningsorder för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 6, 9, 10 eller 11 får erkännas och verkställas endast om den gärning som avses i utredningsordern motsvarar ett brott enligt svensk lag och om övriga förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller rättegång i brottmål är uppfyllda. En utredningsorder för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 6, 9, 10, 11 eller 12 får erkännas och verkställas endast om den gärning som avses i utredningsordern motsvarar ett brott enligt svensk lag och om övriga förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller rättegång i brottmål är uppfyllda. 10 § I avvaktan på domstolens beslut enligt 9 § första stycket får åklagaren, enligt de förutsättningar som anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rättegångsbalken eller 17 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning, besluta att erkänna och verkställa en utredningsorder för kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken eller för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning. I avvaktan på domstolens beslut enligt 9 § första stycket får åklagaren, enligt de förutsättningar som anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rättegångsbalken, 17 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning eller 13 § lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål, besluta att erkänna och verkställa en utredningsorder för kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken, för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning eller för användning av AI-system. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 37 c § I fråga om underrättelse till en enskild enligt 19–21 §§ lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska bestämmelserna i 36 § andra stycket tillämpas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket Härigenom föreskrivs att det i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket ska införas en ny paragraf, 3 kap. 6 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 6 a § För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad enligt denna lag får AI-system enligt 3 § 3 och 4 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål användas. Vid användning av AI-system enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål med undantag för 7 och 8 §§. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorian Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid (Ds 2025:7) kommit in från Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rådet, Centrum för rättvisa, Civil Rights Defenders, Diskrimineringsombudsmannen, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Eskilstuna tingsrätt, Förvaltningsrätten i Härnösand, Förvaltningsrätten i Jönköping, Försvarsmakten, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten, Journalistförbundet, Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Kriminalvården, Kustbevakningen, Lunds universitet, Malmö tingsrätt, Migrationsverket, Myndigheten för digital förvaltning, Polisförbundet, Polismyndigheten, Post- och telestyrelsen, Region Stockholm, Riksdagens ombudsmän, Skatteverket, Statens institutionsstyrelse, Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Sveriges Kommuner och Regioner, Swedac, Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd, Säkerhetspolisen, Tidningsutgivarna, Trafikverket, Tullverket, Umeå universitet, Utredningen om AI-förordningen (Fi 2024:05) och Åklagarmyndigheten. Regelrådet, Region Jämtland Härjedalen och Region Norrbotten har avstått från att lämna synpunkter på förslagen i promemorian. Förvaltningsrätten i Härnösand, Region Kronoberg och Rädda barnen har inte svarat på remissen. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål Härigenom föreskrivs följande. Lagens tillämpningsområde 1 §    Lagen gäller för Polismyndighetens och Säkerhetspolisens användning av system för artificiell intelligens för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid på allmän plats (AI-system för ansiktsigenkänning i realtid) i verksamhet för vilken personuppgiftsbehandlingen omfattas av brottsdatalagen (2018:1177). Inför användning av ett AI-system 2 §    Med AI-system för ansiktsigenkänning i realtid avses i lagen sådana AI-system som omfattas av artikel 3.42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens och om ändring av förordningarna (EG) nr 300/2008, (EU) nr 167/2013, (EU) nr 168/2013, (EU) 2018/858, (EU) 2018/1139 och (EU) 2019/2144 samt direktiven 2014/90/EU, (EU) 2016/797 och (EU) 2020/1828 (förordning om artificiell intelligens), här benämnd AI-förordningen. 3 §    För att ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få användas enligt denna lag ska Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen först ha gjort en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordningen. Användning av AI-system 4 §    AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en viss person 1. som kan vara offer för människorov eller människohandel enligt 4 kap. 1 eller 1 a § brottsbalken, människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § brottsbalken om exploateringen avser sexuella tjänster, eller som är försvunnen och som misstänks ha utsatts för brott, 2. om det finns en överhängande fara för att personen kommer att begå ett allvarligt brott mot människors liv eller säkerhet, 3. som skäligen kan misstänkas ha begått ett sådant brott som avses i bilaga II till AI-förordningen och för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott, i syfte att utreda eller lagföra brottet, eller 4. som dömts för ett sådant brott som avses i 3, i syfte att verkställa den straffrättsliga påföljden. 5 §    AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas endast om skälen för användningen uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som åtgärden riktas mot eller för något annat motstående intresse. Tillståndsprövningen hos åklagare 6 §    Ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd prövas av åklagare på ansökan av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Tillståndsprövningen i domstol 7 §    Ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att utreda eller lagföra brott prövas av rätten på ansökan av åklagare. 8 §    En ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att utreda eller lagföra brott prövas av den domstol som anges i 19 kap. rättegångsbalken. 9 §    Förfarandet i domstolen är skriftligt. På förfarandet tillämpas reglerna i rättegångsbalken om handläggning vid domstol av frågor om tvångsmedel i brottmål och om överklagande av beslut i sådana frågor, om inte något annat anges i denna lag. Det som föreskrivs om offentliga ombud i 27 kap. 28 § rättegångsbalken ska dock inte tillämpas. Skyndsam handläggning 10 §    En ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska prövas skyndsamt. Beslut 11 §    I ett beslut att tillåta användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska det anges 1. vilken person som tillståndet avser, 2. för vilket syfte användningen ska ske, 3. under vilken tid och i vilket eller vilka områden tillståndet gäller, och 4. skälen för beslutet. Tiden för tillståndet får inte bestämmas längre än vad som är absolut nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för beslutet. Området eller områdena som tillståndet avser får inte vara större än vad som är absolut nödvändigt. 12 §    Ett beslut om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får verkställas omedelbart. Omedelbart upphörande 13 §    Om det inte längre finns skäl för ett tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska åklagare omedelbart upphäva beslutet. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska omedelbart underrätta åklagaren om omständigheter som har betydelse för om beslutet ska hävas. Tillfällig användning utan tillstånd 14 §    Om det är fara i dröjsmål, får Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen påbörja användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid utan tillstånd. Den myndighet som har påbörjat användning enligt första stycket ska dokumentera den samt skälen för att användningen påbörjades utan tillstånd. 15 §    Om användning har påbörjats utan tillstånd ska en ansökan om tillstånd enligt 6 eller 7 § göras utan onödigt dröjsmål och senast inom 24 timmar från det att användningen påbörjades. Om användning har påbörjats utan tillstånd och det inte längre finns skäl för användningen ska den som är skyldig att ansöka om tillstånd i enlighet med 6 eller 7 § omedelbart besluta att användningen ska upphöra. 16 §    Om en ansökan om tillstånd avslås ska användning som har påbörjats utan tillstånd omedelbart upphöra och uppgifter från användningen raderas. Underrättelse till enskild 17 §    Den som har identifierats eller lokaliserats genom en åtgärd enligt denna lag som gäller en brottsutredning eller lagföring ska underrättas om åtgärden. Underrättelsen ska lämnas så snart det kan ske utan men för det syfte som åtgärden vidtogs för. Om uppgifterna omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 eller 2 §, 18 kap. 1, 2 eller 3 § eller 35 kap. 1 eller 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska en underrättelse skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller. En underrättelse behöver inte lämnas till den som redan har fått del av eller tillgång till uppgifterna. En underrättelse behöver inte heller lämnas om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan betydelse eller om identiteten på den som ska underrättas är okänd. Detsamma ska gälla om den personen som underrättelsen avser har avlidit. 18 §    Om det på grund av sekretess eller risk för men för syftet som åtgärden vidtogs för inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år och sex månader från det att åtgärden avslutades, ska frågan om underrättelse prövas slutligt. En underrättelse ska då bara lämnas om sekretess inte längre gäller och om det kan ske utan men för syftet som åtgärden vidtogs för. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska ha följande lydelse. Lydelse enligt lagförslag 2.1 Föreslagen lydelse 3 § För att ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få användas enligt denna lag ska Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen först ha gjort en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordningen. För att ett AI-system för ansiktsigenkänning i realtid ska få användas enligt denna lag ska Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen först ha gjort en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordningen och registrerat systemet enligt artikel 49 i förordningen. Ett sådant system får dock användas utan registrering om användningen inte kan avvakta. I sådana fall ska en registrering ske så snart det är möjligt. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott ska införas en ny paragraf, 16 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 a § För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad i ett utlämningsärende får AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid användas i syfte att verkställa frihetsberövandet. Användningen får ske enligt 4 § 3 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Vid sådan användning tillämpas bestämmelserna i den lagen med undantag för 8 §. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål dels att 1 kap. 2 § och 2 kap. 1 och 2 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 kap. 28 i och 28 j §§, och närmast före 4 kap. 28 i § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Rättslig hjälp enligt denna lag omfattar följande åtgärder: 1. förhör i samband med förundersökning i brottmål, 2. bevisupptagning vid domstol, 3. telefonförhör, 4. förhör genom videokonferens, 5. kvarstad, beslag, penningbeslag samt husrannsakan och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, 6. föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken, 7. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, 8. hemlig kameraövervakning, 9. hemlig rumsavlyssning, 10. hemlig dataavläsning, 11. tekniskt bistånd med hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning enligt 2 § första stycket 1 och 2 lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning, 12. tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning enligt 2 § första stycket 1 och 2 lagen om hemlig dataavläsning, 13. överförande av frihetsberövade för förhör m.m., och 14. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person. 13. överförande av frihetsberövade för förhör m.m., 14. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person, och 15. användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. Vad som i denna lag sägs om beslag gäller även för penningbeslag. Lagen hindrar inte att hjälp lämnas med någon annan åtgärd än sådan som anges i första stycket om det kan ske utan tvångsmedel eller annan tvångsåtgärd. I fråga om överlämnande, utlämning och delgivning finns särskilda bestämmelser. Det finns också särskilda bestämmelser om rättslig hjälp i brottmål åt vissa internationella organ. 2 kap. 1 § Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–10 och 14 ska lämnas under de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning och enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–10, 14 och 15 ska lämnas under de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning och enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 11–13 lämnas enligt de särskilda bestämmelserna i denna lag. I 5 kap. 2 § finns bestämmelser om att den rättsliga hjälpen får förenas med villkor i vissa fall. 2 § Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–4, 6, 11 och 13 får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 5, 7–10, 12 och 14 får endast lämnas om den gärning som ansökan avser motsvarar ett brott enligt svensk lag (dubbel straffbarhet), om inte annat följer av 4 kap. 20 § beträffande husrannsakan, genomsökning på distans och beslag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–4, 6, 11 och 13 får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Rättslig hjälp som avses i 1 kap. 2 § första stycket 5, 7–10, 12, 14 och 15 får endast lämnas om den gärning som ansökan avser motsvarar ett brott enligt svensk lag (dubbel straffbarhet), om inte annat följer av 4 kap. 20 § beträffande husrannsakan, genomsökning på distans och beslag. 4 kap. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 28 i § En ansökan om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid som avser någon som befinner sig i Sverige handläggs av åklagare. Ansökan får endast avse användning enligt 4 § 1–3 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Åklagaren ska genast pröva om det finns förutsättningar för åtgärden och i sådant fall ansöka om rättens tillstånd. Om det är fara i dröjsmål får användningen påbörjas utan tillstånd enligt 14 § lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. I sådana fall ska en ansökan om tillstånd göras enligt 15 § samma lag. Om användningen påbörjas utan tillstånd ska återredovisning enligt 2 kap. 17 § ske först sedan rätten fattat beslut om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. I fråga om underrättelse till en enskild enligt 17 och 18 §§ lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska bestämmelserna i 4 kap. 25 § tredje stycket denna lag tillämpas. 28 j § Om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid ska avse någon som befinner sig i en annan stat och den andra staten kräver att ansökan först ska prövas av domstol i Sverige, får rätten på begäran av svensk åklagare besluta att tillåta användningen. Underrättelse enligt 17 § lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska inte lämnas. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder Härigenom föreskrivs att det i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 3 a § För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad enligt denna lag får AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid användas i syfte att verkställa frihetsberövandet. Användningen får ske enligt 4 § 3 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Vid sådan användning tillämpas bestämmelserna i den lagen med undantag för 8 §. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 18 kap. 1 och 19 §§ och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 kap. 1 § Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Detsamma gäller för uppgift som hänför sig till angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Sekretess gäller, under motsvarande förutsättningar som anges i första stycket, för uppgift som hänför sig till 1. verksamhet som rör utredning i frågor om näringsförbud eller förbud att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde, eller 2. annan verksamhet än sådan som avses i 1 eller i första stycket som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. 19 § Den tystnadsplikt som följer av 5–7, 8, 9 och 10 §§, 11 § första stycket, 12, 12 a och 13 §§ inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter. Den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ inskränker rätten att meddela och offentliggöra upp-gifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare eller inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ inskränker rätten att meddela och offentliggöra upp-gifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare, inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet eller uppgift om användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Den tystnadsplikt som följer av 17 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol eller åklagare. Att den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ i vissa fall inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter utöver det som anges i andra stycket följer av 7 kap. 10 §, 12–18 §§, 20 § 3 och 22 § första stycket 1 och andra stycket tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § och 4 § första stycket 1 och andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen. 35 kap. 1 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften förekommer i 1. utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, 2. angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i brottmål eller i annan verksamhet för att förebygga brott eller i ärende enligt lagen (2024:326) om hemliga tvångsmedel i syfte att verkställa frihetsberövande påföljder, 3. angelägenhet som avser säkerhetsprövning enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585), 4. annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott eller verkställa uppbörd och som bedrivs av en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket eller Kustbevakningen, 5. register som förs av Polismyndigheten enligt 5 kap. lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas med stöd av de bestämmelserna, eller uppgifter som behandlas av Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten med stöd av lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter, 6. register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister, 7. register som förs av Skatteverket enligt lagen (2018:1696) om Skatteverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, 8. särskilt ärenderegister över brottmål som förs av åklagarmyndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som avses i 5 kap. 1 §, 9. register som förs av Tull-verket enligt lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, eller 10. utredning om självständigt förverkande. 9. register som förs av Tull-verket enligt lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område eller som annars behandlas där med stöd av samma lag, 10. utredning om självständigt förverkande, eller 11. angelägenhet som avser användning av AI-system enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Sekretessen enligt första stycket 2 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen enligt första stycket 2 och 11 gäller hos domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet endast om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Vid förhandling om användning av tvångsmedel gäller sekretess för uppgift om vem som är misstänkt endast om det kan antas att fara uppkommer för att den misstänkte eller någon närstående till honom eller henne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Första stycket gäller inte om annat följer av 2, 6 eller 7 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder Härigenom föreskrivs att det i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 3 a § För att lokalisera någon som är anhållen eller häktad enligt denna lag får AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid användas i syfte att verkställa frihetsberövandet. Användningen får ske enligt 4 § 3 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Vid sådan användning tillämpas bestämmelserna i den lagen med undantag för 8 §. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 1 och 5 §§ och 3 kap. 4 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 kap. 19 c och 19 d §§ och 3 kap. 37 c §, och närmast före 2 kap. 19 c § och 3 kap. 37 c § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 § En utredningsåtgärd enligt denna lag ska avse eller motsvara 1. förhör under förundersökning, 2. bevisupptagning vid domstol, 3. förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring, 4. beslag, kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken, en åtgärd enligt 27 kap. 15 § eller ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 § samma balk, 5. husrannsakan och andra åtgärder enligt 28 kap. rättegångsbalken, 6. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning, 7. tillfälligt överförande av en frihetsberövad person, 8. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person, 9. kontrollerad leverans, 10. bistånd i en brottsutredning med användning av en skyddsidentitet, 11. inhämtande av bevis som finns hos en myndighet, eller 12. andra åtgärder som inte innebär användning av tvångs-medel eller någon annan tvångsåtgärd. 11. inhämtande av bevis som finns hos en myndighet, 12. användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid, eller 13. andra åtgärder som inte innebär användning av tvångs-medel eller någon annan tvångsåtgärd. 2 kap. 1 § En utredningsorder får utfärdas av åklagare för en utredningsåtgärd som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3–12. En utredningsorder får utfärdas av åklagare för en utredningsåtgärd som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3–13. 5 § Innan åklagaren utfärdar en utredningsorder ska åklagaren ansöka om domstolens tillstånd till att utfärda utredningsordern, om utredningsåtgärden avser 1. kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken, 2. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning, eller 3. rättsmedicinsk undersökning enligt 16 § lagen (1995:832) om obduktion m.m. 2. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning, 3. rättsmedicinsk undersökning enligt 16 § lagen (1995:832) om obduktion m.m., eller 4. användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid enligt lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. I avvaktan på domstolens beslut får åklagaren under de förutsättningar som anges i 27 kap. 9 a och 21 a §§ rättegångsbalken eller 17 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning utfärda en utredningsorder för en åtgärd som anges i första stycket 1 eller 2. Åklagaren ska utan dröjsmål anmäla till domstolen att en utredningsorder har utfärdats. Innan en utredningsorder för husrannsakan, genomsökning på distans, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning utfärdas, får åklagaren enligt 28 kap. 4 § första stycket, 10 d § andra stycket och 13 § första stycket rättegångsbalken ansöka om domstolens tillstånd till att utfärda utredningsordern. För domstolens handläggning gäller det som föreskrivs i rättegångsbalken eller annan författning för den åtgärd som avses. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 19 c § En utredningsorder för användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid i en annan medlemsstat får endast avse en åtgärd enligt 4 § 1–3 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. 19 d § När en utredningsorder för användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid har utfärdats, ska 13 § lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål tillämpas. 3 kap. 4 § En utredningsorder för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 6, 9, 10 eller 11 får erkännas och verkställas endast om den gärning som avses i utredningsordern motsvarar ett brott enligt svensk lag och om övriga förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller rättegång i brottmål är uppfyllda. En utredningsorder för en åtgärd som avses i 1 kap. 4 § 6, 9, 10, 11 eller 12 får erkännas och verkställas endast om den gärning som avses i utredningsordern motsvarar ett brott enligt svensk lag och om övriga förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd i en svensk förundersökning eller rättegång i brottmål är uppfyllda. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid 37 c § I fråga om underrättelse till en enskild enligt 17 och 18 §§ lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska bestämmelserna i 36 § andra stycket tillämpas. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket Härigenom föreskrivs att det i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket ska införas en ny paragraf, 3 kap. 6 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 6 a § I frågor om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 3 a § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2025-12-18 Närvarande: F.d. justitieråden Sten Andersson och Kristina Svahn Starrsjö samt justitierådet Jonas Malmberg Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid Enligt en lagrådsremiss den 27 november 2025 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål, 2. lag om ändring i lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål, 3. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott, 4. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, 5. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, 6. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 7. lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder, 8. lag om ändring i lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder, 9. lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Ann-Sofie Winqvist. Förslagen föranleder följande yttrande. Allmänt AI-förordningen, regeringsformen och Europakonventionen Utgångspunkten i den s.k. AI-förordningen är att användningen av system för biometrisk fjärridentifiering i realtid av fysiska personer på allmänt tillgängliga platser för brottsbekämpande ändamål ska vara förbjuden. Som skäl för detta anges bland annat att en sådan användning särskilt inkräktar på de berörda personernas rättigheter och friheter. Användningen kan påverka privatlivet för en stor del av befolkningen, kan skapa en känsla av konstant övervakning och indirekt avskräcka från utövande av mötesfrihet och andra grundläggande rättigheter. Det betonas att det förhållandet att kontrollerna sker i realtid innebär att effekterna av dem är omedelbara och att det finns begränsade möjligheter till ytterligare kontroll eller korrigering. Det lyfts också fram att tekniska brister i AI-system kan leda till snedvridning av resultat och medföra diskriminerande effekter. (Se skäl 32). Trots att utgångspunkten i AI-förordningen alltså är att användning av AI-system för ansiktsigenkänning är förbjuden får en medlemsstat besluta att i sin nationella rätt föreskriva möjlighet att helt eller delvis tillåta användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid på allmänt tillgängliga platser om användningen är absolut nödvändig för vissa uppräknade syften. Enligt regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Riksdagen kan begränsa denna rätt genom lag, men bara för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och får inte sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (se 2 kap. 6 andra stycket, 20 och 21 §§ regeringsformen). En följd av regleringen är att lagstiftaren noga bör ange sina skäl för att göra en rättighetsbegränsning, så att riksdagsledamöter, domstolar och myndigheter kan bedöma att begränsningen är motiverad (jfr t.ex. Thomas Bull & Fredrik Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, Juno 2023, s. 98 f.). Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för bland annat sitt privat- och familjeliv. Denna rätt omfattar även skydd mot övervakning i olika former. Det allmänna får inte inskränka rättigheten annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt bland annat för att förebygga brott eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. När det gäller övervakning genom system för ansiktsigenkänning i realtid har Europadomstolen framhållit att det är väsentligt att det finns detaljerade regler som styr hur systemen får användas och att reglerna ger ett starkt skydd mot risken för missbruk och godtycklighet (se Glukhin mot Ryssland, mål nr 11519/20, dom den 4 juli 2023 p. 74 och 82). Det angivna syftet med lagförslaget I lagrådsremissen föreslås att det ska införas en ny lag som reglerar under vilka förutsättningar polisen i sin brottsbekämpande verksamhet – efter tillstånd av åklagare eller domstol – ska få använda AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid. Som skäl anges att allvarlig våldsbrottslighet, framför allt genom skjutningar och sprängningar inom den kriminella miljön, är ett svårt samhällsproblem och att polisen måste ha tillgång till effektiva och ändamålsenliga verktyg i sitt brottsbekämpande arbete för att kunna vända brottsutvecklingen. Frågan om det ska införas ett AI-system för ansiktsigenkänning är i första hand rättspolitisk och Lagrådet invänder inte mot att ett sådant system föreslås. Samtidigt konstaterar Lagrådet att förslaget inte är begränsat till att vara ett verktyg enbart för att bekämpa allvarlig våldsbrottslighet i kriminella miljöer utan att det ger polisen förhållandevis stora möjligheter att använda sig av system för ansiktsigenkänning även i andra sammanhang. Lagrådet återkommer till den frågan. Behovet av en restriktiv tillämpning Lagförslaget anger ett antal förutsättningar för att tekniken ska få användas. Dessa är delvis ganska vida. Tekniken ska kunna användas på allmänna platser, det vill säga överallt där allmänheten typiskt sett vistas. Som ytterligare förutsättningar gäller bland annat att tekniken får användas om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en viss person om det finns en överhängande fara för att personen kommer att begå ett allvarligt brott mot människors liv eller säkerhet (se 4 § 2). I författningskommentaren anges att en utgångspunkt för bedömningen av om det är fråga om ett allvarligt brott är att det rör sig om ett konkret brott med ett straffvärde motsvarande fängelse i minst sex månader (se vidare under 4 §). Lagrådet konstaterar att många brott kan ha ett straffvärde på minst sex månader och att ribban för att polisen ska få använda sig av ansiktsigenkänning, i vart fall enligt den nu nämnda bestämmelsen, därmed inte är särskilt hög. Sammantaget innebär detta att ett stort och obestämt antal personer förhållandevis ofta kan komma att bli föremål för tekniken med ansiktsigenkänning. Även om merparten av dessa personer inte kommer att vara eftersökta och systemet därmed inte ger någon ”träff”, väcker förslaget grundläggande frågor om vilka intrång i den personliga integriteten som den enskilde, i brottsbekämpningens intresse, ska behöva tåla och vilka medel för övervakning som staten bör ha tillgång till. I ljuset av regeringsformens och Europakonventionens bestämmelser om skydd mot övervakning och risken för att tekniken i framtiden kan komma att användas för andra ändamål än de som nu föreslås finns det enligt Lagrådets mening anledning att anlägga ett mer restriktivt perspektiv än vad förslaget ger uttryck för. Lagrådet vill här också framhålla att utgångspunkten i AI-förordningen är att användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid är förbjuden och att de bestämmelser i förordningen som ändå gör det möjligt för medlemsstaterna att införa sådana system, ska tolkas restriktivt. Beslutsordningen Ytterligare en aspekt på lagrådsremissen avser den beslutsordning som föreslås. Enligt remissen ska en ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid i vissa fall prövas av åklagare och i andra fall av domstol. Åklagare ska, som Lagrådet har uppfattat förslaget, pröva de fall som avser tillstånd att använda tekniken för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd medan domstol ska pröva de fall som avser tillstånd att utreda och lagföra brott. Det är alltså många fall som kommer att prövas av åklagare och sådana beslut kommer inte att kunna överklagas till domstol. I de fall en domstol ska besluta om tillstånd kommer ett beslut att bifalla en ansökan i praktiken inte att kunna överklagas av den som övervakningen berör. Den som tillståndet rör ska inte underrättas om beslutet förrän han eller hon har identifierats (se 17 §). Ett överklagande kan därmed ske först efter det att åtgärden är helt verkställd och kommer då normalt inte prövas eftersom den anses överspelad (”desert”). En person som anser sig vara utsatt för en felaktig, oproportionerlig eller annars rättsstridig övervakning har därmed inte någon faktisk möjlighet att ta tillvara sina rättigheter. Möjligheterna att genom rättspraxis få klarlagt var gränserna för vad som är tillåtet i dessa fall går, är följaktligen också begränsade. I lagrådsremissen anges som skäl för att beslut om användning av AI-teknik för ansiktsigenkänning inte alltid ska gå att överklaga är att användningen omgärdas av rättssäkerhetsgarantier, bland annat tillståndsprövningen, och att tillsynsmyndigheten ges goda förutsättningar att utöva en effektiv och kvalificerad tillsyn. Som Lagrådet återkommer till har möjligheten att ge tillstånd till användning av AI-teknik för ansiktsigenkänning i realtid getts ett vitt tillämpningsområde, där de närmare förutsättningarna för att tillstånd får meddelas lämnar ett betydande tolkningsutrymme åt den som ska tillämpa bestämmelserna. Lagens utformning gör det svårt för tillsynsmyndigheten att upptäcka och ingripa mot en alltför vidsträckt tillämpning av regleringen. Även om det finns rättssäkerhetsskäl som talar emot den föreslagna ordningen är dessa inte tillräckliga för att Lagrådet ska avstyrka förslaget. Bristerna i detta avseende understryker dock att det för att motverka ett överutnyttjande av AI-teknik för ansiktsigenkänning, finns ett stort behov av tydlighet och precision i de materiella förutsättningarna för att använda tekniken. Förslaget till lag om lag om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål 3 § I paragrafen uppställs ett krav på att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen gör en konsekvensbedömning innan den börjar använda ett AI-system för ansiktsigenkänning. Såsom paragrafen är utformad synes den innebära att den ena av myndigheterna inte behöver göra någon egen konsekvensbedömning om en sådan redan har gjorts av den andra myndigheten. Detta torde inte vara avsikten. Lagrådet föreslår därför att paragrafen ges följande lydelse. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får inte ta ett AI-system för ansiktsigenkänning enligt denna lag i bruk, förrän myndigheten har gjort en konsekvensbedömning av systemet avseende grundläggande rättigheter enligt artikel 27 i AI-förordningen. 4 § Paragrafen reglerar när AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas. Paragrafen innebär att tekniken bara får användas om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en viss person och bara i de situationer som beskrivs i punkterna 1–4. Begreppet absolut nödvändigt är hämtat från artikel 5.1 h i AI-förordningen och från artikel 10 i EU:s dataskyddsdirektiv (jfr skäl 94 till AI-förordningen) och kan inte ges en vidare innebörd än det har enligt dessa rättsakter. Som framhålls i förarbetena till brottsdatalagen (2018:1177), som genomför det nyss nämnda direktivet, ska uttrycket ”absolut nödvändigt” tolkas restriktivt och behovet av åtgärden måste prövas noga i det enskilda fallet (se prop. 2017/18:232 s. 447). Det kan enligt Lagrådets mening ifrågasättas om den beskrivning av begreppet ”absolut nödvändigt” som ges i författningskommentaren är förenlig med den restriktivitet som begreppet måste antas ha enligt AI-förordningen och dataskyddsdirektivet. Punkt 1 avser möjligheten att lokalisera eller identifiera en person som kan vara offer för människorov eller människohandel enligt 4 kap. 1 eller 1 a § brottsbalken eller människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § brottsbalken om exploateringen avser sexuella tjänster. Punkten omfattar även personer som är försvunna och som misstänks ha utsatts för brott. I lagtexten anges inte vilket syfte som användningen av tekniken enligt denna punkt ska ha. Punkten motsvarar artikel 5.1 h i) i AI-förordningen som avser målinriktad sökning efter specifika offer för bland annat människorov. Det ligger närmast till hands att uppfatta att bestämmelsen i förordningen syftar till att göra det möjligt att hitta personer som utsätts för brott för att kunna avvärja och stoppa pågående brott. Det är tveksamt om bestämmelsen omfattar att söka efter personer som – i ett tidigare skede – har utsatts för brott i syfte att kunna lagföra dem som gjort sig skyldiga till brottet. Användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att lagföra brott behandlas i stället i punkten iii) och omfattar där misstänkta gärningsmän, men inte målsäganden eller vittnen. Det är alltså tveksamt om bestämmelsen i AI-förordningen tillåter att sådana AI-system används för att söka efter någon som håller sig undan efter att (tidigare) ha utsatts för t.ex. människoexploatering. Mot bakgrund härav bör lagtexten ändras så att det framgår att den omfattar enbart den som är föremål för ett pågående brott. Även författningskommentaren – där det på flera ställen talas om personer som har utsatts för brott – behöver justeras. Punkt 2 gäller situationer då det finns en överhängande fara för att den eftersökta personen kommer att begå ett allvarligt brott mot människors liv eller säkerhet. Punkten motsvarar artikel 5.1 h ii) första ledet i AI-förordningen. I den bestämmelsen talas dock inte om ”säkerhet”, utan om ”fysisk säkerhet” (physical safety, die körperliche Unversehrtheit respektive la sécurité physique). Den föreslagna lagtexten ger alltså ett vidare tillämpningsområde för användningen av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid än vad som är tillåtet enligt den aktuella bestämmelsen i AI-förordningen. Lagtexten bör anpassas till AI-förordningen. Bestämmelsen i AI-förordningen avser användning av de aktuella AI-systemen i syfte att förhindra hot mot fysiska personers liv eller fysiska säkerhet. Det avgörande för att bestämmelsen ska vara tillämplig är att det finns ett specifikt, betydande och överhängande sådant hot. Det är alltså inte tillräckligt att det finns en risk att en person begår en gärning som omfattas av en brottstyp som kan innefatta angrepp på annans liv och säkerhet. Vissa av de brottstyper som nämns i författningskommentaren kan innefatta gärningar som inte innebär angrepp på annans liv och (fysiska) säkerhet. Olaga tvång, människohandel, utpressning, mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse kan begås utan angrepp på annans liv och fysiska säkerhet. För att bestämmelsen ska vara förenlig med AI-förordningen måste det tydliggöras att lagbestämmelsen är tillämplig enbart om det i det konkreta fallet finns ett specifikt, betydande och överhängande hot mot annans liv eller fysiska säkerhet. Med ett sådant klargörande är det inte nödvändigt att begränsa bestämmelsen till att omfatta vissa brottstyper. I lagtexten talas om ”människors” (genitiv plural) liv eller säkerhet, vilket kan läsas som att det krävs att flera personers liv eller säkerhet ska vara i fara. Det torde inte vara avsikten, vilket bör framgå av bestämmelsen. Punkt 3 avser personer som skäligen kan misstänkas ha begått brott som räknas upp i bilaga II till AI-förordningen och för vilket det i straffskalan ingår fängelse i fyra år eller mer eller sådant straff kan följa för försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott. Syftet med åtgärden ska vara att utreda eller lagföra brottet. AI-tekniken får alltså användas för brott som avses i bilaga II till AI-förordningen. Brott som upptas i den bilagan är bl.a. mord, grov misshandel, människohandel, våldtäkt, olaglig handel med narkotika samt olaglig handel med vapen och sprängämnen. De brott som nämns i bilagan har formulerats utifrån en europeisk kontext och motsvarar inte alltid utformningen av svenska straffstadganden. Enligt lagrådsremissen får det därför vid tillämpningen av lagen göras en bedömning av om de brott som anges i bilagan har en motsvarighet i svensk rätt och vilka brott det i så fall handlar om. Det är inte en alldeles enkel uppgift att göra den bedömningen. Man kan t.ex. fråga sig om uttrycket våldtäkt (rape, Vergewaltigung och viol) bara omfattar våldtäkt (inklusive mindre grov sådan) eller även oaktsam våldtäkt och våldtäkt mot barn. I lagrådsremissen görs alltså en hänvisning till bilagans uppräkning, i stället för en precisering av de svenska brott eller brottstyper som ska omfattas. Som skäl för detta anges att det i flera fall är svårt att göra en direkt översättning till svenska brott och det är en utmaning att säkerställa att alla svenska brott som kan omfattas också gör det, samtidigt som det är angeläget att en svensk brottskatalog inte går utöver vad AI-förordningen tillåter. Det framhålls också som en fördel att regleringen inte behöver ändras om det i den svenska lagstiftningen skulle införas nya brott med fyra års fängelse i straffskalan eller om straffskalan för vissa brott höjs. Den valda tekniken innebär att lagstiftaren överlämnar till rättstillämpningen att i enskilda fall bedöma vilka svenska brott som kan tänkas rymmas inom bilagans förteckning. Som redan nämnts finns det i praktiken begränsade möjligheter att genom rättspraxis klarlägga bestämmelsens närmare innebörd. Enligt Lagrådets mening framstår mot denna bakgrund hänvisningen till bilaga II i AI-förordningen som mindre väl förenlig med regeringsformens föreskrifter om att betydande intrång i den personliga integriteten ska beslutas av riksdagen i form av lag (se 2 kap. 6 § andra stycket och 20 § regeringsformen). Det kan också noteras att lagförslagets hänvisning till AI-förordningen är avsedd att vara dynamisk. Den avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Om förordningen ändras så att medlemsstaterna får ett vidgat utrymme att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid, kommer därmed åklagare och domstolar att kunna besluta om användning av ansiktsigenkänning i ytterligare fall, utan att riksdagen först har bedömt om det är befogat. Även detta framstår enligt Lagrådet som mindre väl förenligt med regeringsformen. Utöver att det brott som misstanken avser ska finnas med på listan i förordningens bilaga gäller att det i straffskalan för brottet ska ingå fängelse i fyra år eller mer. Däremot ställs inget krav på att den aktuella gärningen ska ha ett särskilt högt straffvärde. Detta kan illustreras med vad som gäller för vapenbrott. Vapenbrott har en straffskala på upp till fem års fängelse och omfattas därmed av bestämmelsen. I det enskilda fallet kan emellertid ett misstänkt vapenbrott ha ett straffvärde på enbart några månaders fängelse. Som Lagrådet redan har varit inne på har möjligheten att använda AI-system för ansiktsigenkänning i lagförslaget fått en utformning som går avsevärt längre än vad som är nödvändigt för att uppnå den angivna målsättningen att motverka allvarlig våldsbrottslighet, framför allt genom skjutningar och sprängningar inom den kriminella miljön. Lagförslaget innebär således ett betydligt större ingrepp i den rätt som skyddas i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen samt artikel 8 i Europakonventionen än som är motiverat av det angivna ändamålet. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör enligt Lagrådets mening tydligt motiveras varför det är nödvändigt att tillåta system för ansiktsigenkänning i realtid i andra fall än när det krävs för att motverka allvarlig våldsbrottslighet inom den kriminella miljön. När det gäller paragrafens närmare utformning föreslår Lagrådet att 4 § 1 och 2 får följande lydelse (där lagrådsremissens första punkt har delats upp i två punkter). 4 §    AI-system för ansiktsigenkänning i realtid får användas om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en viss person som 1. misstänks vara utsatt för människorov eller människohandel enligt 4 kap. 1 eller 1 a § brottsbalken eller för människoexploatering enligt 4 kap. 1 b § brottsbalken om exploateringen avser sexuella tjänster, 2. är försvunnen och misstänks vara utsatt för brott, 3. som misstänks komma att begå ett allvarligt brott som medför en specifik, överhängande och betydande risk för annans liv eller fysiska säkerhet, Vidare anser Lagrådet att förslagets p. 3 bör utformas så att det tydligare framgår vilka svenska brott eller typer av brott som ska omfattas. Det bör vidare övervägas att införa ett krav på att de aktuella gärningarna ska ha ett visst minsta straffvärde. Det kan inte anses tillräckligt att frågan om hur allvarligt brottet är beaktas enbart inom ramen för den proportionalitetsbedömning som ska göras enligt 5 § i förslaget. 6 och 7 §§ I paragraferna anges när en ansökan om tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning ska prövas av åklagare och när den ska prövas av allmän domstol. Enligt 6 § ska en fråga om tillstånd prövas av åklagare om syftet med användningen är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller verkställa straffrättslig påföljd. I författningskommentaren sägs att detta innebär att åklagare kan pröva frågor om användning enligt 4 § 1, 2 och 4. Enligt 7 § ska frågan prövas av domstol om syftet med användningen är att utreda eller lagföra brott. I författningskommentaren sägs att detta innebär att domstol kan pröva frågor enligt 4 § 1–3. Lagrådet konstaterar att den valda avgränsningen mellan åklagarens och domstolens behörighet är otydlig. Vid lagrådsföredragningen har diskuterats om avgränsningen skulle kunna göras på annat, tydligare sätt, t.ex. så att domstolens behörighet avgränsas till att gälla under förundersökning och att åklagaren i övriga fall är ensam behörig att pröva ansökan. Lagrådet har dock förståelse för att den lösningen inte har valts, eftersom den skulle innebära att en del situationer då det är rimligt att domstol prövar ansökan skulle falla utanför domstolens behörighet, t.ex. vid användning under förstadierna till en förundersökning. Lagrådet vill därför inte invända mot den föreslagna lagtexten. Det som sägs i författningskommentarerna tyder emellertid på att det är tänkt att såväl åklagaren som rätten ska vara behörig att pröva ansökan i vissa fall, t.ex. så att en ansökan i fall som avses i 4 § 1 skulle kunna prövas av både åklagaren och rätten. Detta framstår dock enligt Lagrådets mening inte som lämpligt och är inte heller någon nödvändig konsekvens av den föreslagna lagtextens utformning. I själva verket synes ingen av de situationer som anges i 4 § 1 och 2 ha karaktären av utredning eller lagföring av (ett begånget) brott. Det bör innebära att domstolens behörighet normalt är begränsad till de fall som avses i 4 § 3, medan åklagaren är ensam behörig att besluta i de fall som avses i 4 § 1, 2 och 4. Givetvis kan det förekomma situationer då det finns anledning att överväga ansiktsigenkänning enligt flera av punkterna i 4 §. Om det i ett och samma ärende aktualiseras ett behov av att lokalisera en försvunnen person, som misstänks vara utsatt för brott, men också ett behov av att lokalisera en annan person som misstänks vara ansvarig för försvinnandet, blir enligt Lagrådets mening både 4 § 1 och 4 § 3 tillämpliga. Åklagaren är då ensam behörig att pröva ansökan om lokalisering av det förmodade brottsoffret, medan prövningen enligt 4 § 3 – lokaliseringen av den misstänkte – ankommer på domstol. Lagrådet anser att frågan om avgränsningen mellan åklagarens respektive domstolens behörighet bör bli föremål för fortsatt uppmärksamhet i lagstiftningsarbetet. 14 § Av 6 och 7 §§ i förslaget framgår att tillstånd att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid bara får meddelas av åklagare och, i vissa fall, enbart av domstol. Bestämmelserna i 14 § innebär emellertid att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får påbörja åtgärden utan tillstånd, om det är fara i dröjsmål. Enligt paragrafens andra stycke ska den myndighet som har påbörjat användning utan tillstånd dokumentera den samt skälen för att användningen påbörjades utan tillstånd. Paragrafen innehåller alltså ett visst krav på dokumentation när ansiktsigenkänningen används utan föregående tillstånd. Lagrådet noterar att lagen inte innehåller något uttryckligt krav på dokumentation av den användning av AI-system för ansiktsigenkänning som sker efter tillstånd av åklagare eller domstol. Att sådan dokumentation bör ske är uppenbart. Lagrådet – som inte kunnat bedöma om sådan dokumentation ändå kommer till stånd enligt exempelvis polislagens (1984: 387) regler – anser att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör övervägas att ta in en generell bestämmelse om dokumentation i lagförslaget. 15 § Om Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen med stöd av 14 § påbörjar användning av AI-system för ansiktsigenkänning utan tillstånd, ska – enligt 15 § första stycket – ansökan om tillstånd göras utan onödigt dröjsmål och senast inom 24 timmar från det att användningen påbörjades. Av paragrafens andra stycke följer att om användningen av ansiktsigenkänning har påbörjats utan tillstånd och det inte längre finns skäl för användningen, så ska Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen – eller, i de fall då ansökan ska göras till domstol, åklagaren – omedelbart besluta att användningen ska upphöra. Såvitt Lagrådet förstår får 15 § andra stycket betydelse såväl när fortsatt användning av ansiktsigenkänning inte längre fyller någon funktion, därför att syftet redan har uppnåtts (den försvunna personen har t.ex. redan återfunnits), som när den verkställande myndigheten har kommit fram till att ansiktsigenkänning inte är någon meningsfull åtgärd i det aktuella fallet. Vid lagrådsföredragningen har upplysts att avsikten är att bestämmelsen i 15 § första stycket ska tillämpas även sedan den verkställande myndigheten har avbrutit åtgärden, i enlighet med 15 § andra stycket. Lagrådet har ingen invändning i sak mot detta. Det framstår tvärtom som naturligt att frågan om riktigheten av den vidtagna åtgärden blir föremål för en prövning av den instans som, enligt huvudreglerna i 6 och 7 §§, ska pröva frågan om användning av ansiktsigenkänning. Till detta kommer att bestämmelsen i 16 § – där det sägs att om en ansökan om tillstånd avslås ska användning som har påbörjats utan tillstånd omedelbart upphöra och uppgifter från användningen raderas – synes förutsätta att varje användning av ansiktsigenkänning i något skede blir föremål för prövning av åklagare respektive domstol. Enligt Lagrådets uppfattning framgår emellertid den tänkta ordningen inte på ett tillräckligt tydligt sätt av lagtexten. Det ligger vid en läsning av 15 § nära till hands att anta att tillstånd enligt första stycket behöver inhämtas enbart om den verkställande myndigheten vill fortsätta användningen av ansiktsigenkänning. I sammanhanget kan noteras att om det görs en ansökan till en allmän domstol om tillstånd till en åtgärd som redan är vidtagen så torde domstolen som utgångspunkt betrakta den väckta frågan som överspelad (”desert”) och behandla ansökan som förfallen (se rättsfallet ”Den verkställda genomsökningen”, NJA 2023 s. 143). Lagrådet noterar att motsvarande reglering angående bland annat hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (se 27 kap. 21 a § rättegångsbalken) har utformats på ett annat sätt än den nu föreslagna regleringen. Tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ska normalt ges av domstol. Om det kan antas att inhämtandet av sådant tillstånd skulle medföra en fördröjning av väsentlig betydelse för utredningen, får dock åklagaren ge tillstånd till åtgärden. Om åklagaren har gett sådant tillstånd, ska han eller hon genast anmäla det till rätten. I lagtexten anges därvid särskilt att om åklagarens beslut redan har verkställts innan rätten har prövat ärendet, ska rätten likväl pröva om det har funnits skäl för åtgärden. Enligt Lagrådets mening bör regleringen i 27 kap. 21 a § i viss utsträckning kunna tjäna som förebild även för den nu aktuella regleringen. Lagrådet föreslår därför att 15 § andra stycket kompletteras och att paragrafen också tillförs ett nytt tredje stycke enligt följande. Om användning har påbörjats utan tillstånd och det inte längre finns skäl för åtgärden, ska den myndighet som har vidtagit åtgärden omedelbart besluta om att användningen ska upphöra. Om tillstånd inte redan har sökts, ska myndigheten också skriftligen anmäla användningen till åklagaren eller, i fall som avses i 7 §, rätten. Om användning har påbörjats utan tillstånd men har upphört utan att tillståndsfrågan prövats, ska åklagaren eller, i fall som avses i 7 §, rätten pröva om det har funnits skäl för användningen. 16 § Om Lagrådets förslag till justeringar av 15 § godtas, bör också 16 § kompletteras och ges följande lydelse. Om en ansökan om tillstånd avslås, ska användning som har påbörjats utan tillstånd omedelbart upphöra och uppgifter från användningen raderas. Uppgifterna från användningen ska också raderas om, i fall som avses i 15 § tredje stycket, åklagaren eller rätten har funnit att det har saknats skäl för användningen. Förslaget till lag om ändring i lagen om utlämning för brott 16 a § Av paragrafen framgår att AI-system för ansiktsigenkänning får användas i ett utlämningsärende för att lokalisera någon som är anhållen eller häktad i ärendet. Syftet med användningen ska då vara att verkställa frihetsberövandet och användningen får ske ”enligt 4 § 3 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål”. Det framgår inte av vare sig lagtexten eller författningskommentaren om beslutet att använda ansiktsigenkänning i ett utlämningsärende ska beslutas av rätten eller av åklagare. Lagrådet noterar att hänvisningen till 4 § 3 ansiktsigenkänningslagen inte ger något entydigt besked i frågan. Enligt Lagrådet bör frågan klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Motsvarande klargörande bör göras i fråga om 4 kap. 3 a § i förslaget till lag om ändring i lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och 3 kap. 3 a § i förslaget till lag om ändring i lagen om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder. Förslaget till lag om ändring i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål 4 kap. 28 i § Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka åtgärder enligt lagen om AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål som rättslig hjälp kan lämnas för och om handläggningen av en ansökan om detta. I första stycket anges bland annat att om det är fara i dröjsmål får användningen påbörjas utan tillstånd enligt 14 § lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. En ansökan om tillstånd ska i sådana fall göras enligt 15 § samma lag. Det framgår dock inte tydligt vem det är som beslutar om sådan användning och inte heller om 16 § lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål ska tillämpas. Vid föredragningen har upplysts om att avsikten är att det är åklagaren som beslutar om att påbörja användning utan tillstånd och att även 16 § ska vara tillämplig. Lagrådet föreslår att första stycket delas upp i två stycken som ges följande utformning. En ansökan om användning av AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid som avser någon som befinner sig i Sverige handläggs av åklagare. Ansökan får endast avse användning enligt 4 § 1–3 lagen (2026:000) om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Åklagaren ska genast pröva om det finns förutsättningar för åtgärden och i sådant fall ansöka om rättens tillstånd. Om det är fara i dröjsmål, får åklagaren besluta att användningen får påbörjas utan tillstånd. I så fall tillämpas bestämmelserna i 14 § andra stycket samt 15 och 16 §§ lagen om användning av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för brottsbekämpande ändamål. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 2026 Närvarande: statsrådet Edholm, ordförande, och statsråden Waltersson Grönvall, Strömmer, Forssell, Wykman, Bohlin, Larsson, Britz, Mohamsson Föredragande: statsrådet Strömmer Regeringen beslutar proposition Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid