Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2024/25:108 Lagändringar till följd av ändringar i EU:s formskyddsförordning Prop. 2024/25:108 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 20 februari 2025 Elisabeth Svantesson Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringen föreslår ändringar i mönsterskyddslagen och lagen om rättegången i arbetstvister med anledning av revideringen av EU:s förordning om gemenskapsformgivning, som nu bland annat byter namn till förordningen om EU-formgivning. Revideringen innebär en modernisering av systemet för registrering av formgivningar som gäller inom hela EU. Den reviderade förordningen är direkt tillämplig i Sverige men det finns ett behov av vissa kompletterande lagändringar. Det föreslås därför att bestämmelserna om straffansvar i mönsterskyddslagen och förverkande av egendom i brottsbalken inte ska gälla vid intrång i en EU-formgivning om produkterna endast passerar genom EU utan att släppas ut på den inre marknaden. Vidare föreslås att regleringen om att Patent- och registreringsverket får ta ut en avgift för att vidarebefordra en ansökan om registrering av en formgivning på EU-nivå ska tas bort. De hänvisningar till gemenskapsformgivning som görs i lagarna föreslås ändras till EU-formgivning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2025. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut3 2Lagtext4 2.1Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)4 2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister7 3Ärendet och dess beredning8 4EU:s formskyddsförordning8 5Lagändringar till följd av ändringar i EU:s formskyddsförordning9 6Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser13 7Ekonomiska och andra konsekvenser14 8Författningskommentar15 8.1Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)15 8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister17 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822 av den 23 oktober 2024 om ändring av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2246/200218 Sammanfattning av promemorian Ändringar i EU:s formskyddsförordning118 Lagförslagen i promemorian119 Förteckning över remissinstanserna122 Lagrådsremissens lagförslag123 Lagrådets yttrande127 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 2025128 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mönster-skyddslagen (1970:485). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) Härigenom föreskrivs att 1, 43, 50 och 51 §§ och rubriken närmast före 50 § mönsterskyddslagen (1970:485) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag avses med 1. mönster: en produkts eller produktdels utseende, som bestäms av själva produktens detaljer eller av detaljer i produktens utsmyckning särskilt vad gäller linjer, konturer, färger, former, ytstrukturer eller material, 2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål, inbegripet delar som skall monteras till en sammansatt produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och typsnitt, men inte datorprogram, 3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på nytt fogas samman, 2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål, inbegripet delar som ska monteras till en sammansatt produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och typsnitt, men inte datorprogram, 3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på nytt fogas samman. Bestämmelser om gemenskaps-formgivning enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning finns i denna lag i 50–52 §§. Bestämmelser om EU-formgivning enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om EU-formgivning finns i 50 och 51 §§. 43 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i 1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och 2. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. 2. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning. Gemenskapsformgivning EU-formgivning 50 § Den som ger in en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till registreringsmyndigheten för vidarebefordran enligt artikel 35.2 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning skall betala en avgift med det belopp som regeringen bestämmer. Detsamma gäller den som begär ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning. Den som hos registreringsmyndigheten begär ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-form-givning, i lydelsen enligt Europa-parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822, ska betala en avgift. 51 § Vid intrång i en gemenskapsformgivning ska bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång tillämpas. I övrigt gäller 35 b- 37 h §§ och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken, i den utsträckning inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. I dessa fall ska det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i gemenskapsformgivning. Vid intrång i en EU-formgivning ska bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång tillämpas. I övrigt gäller 35 b- 37 h §§ och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken, i den utsträckning inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning. I dessa fall ska det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i EU-formgivning. Bestämmelserna i 35 § och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken gäller dock inte vid intrång i en EU-formgivning i en sådan transitsituation som avses i artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 6/2002, i lydelsen enligt Europaparla-mentets och rådets förordning (EU) 2024/2822. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2025. 2. Ärenden om vidarebefordran av en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning som har inletts hos Patent- och registreringsverket före ikraftträdandet men ännu inte har avgjorts handläggs enligt äldre bestämmelser. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Denna lag tillämpas inte på 1. mål som enligt lag får upptas endast av en viss tingsrätt eller som ska handläggas av en tingsrätt i en annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken, 2. mål som ska handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1987:672) eller lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion, 3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan förs i samband med åtal för brottet, 4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten inte rör kollektivavtals rätta innebörd, 5. mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar, och 6. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken. 6. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning och artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken. Lagen ska inte tillämpas på mål som rör arbetstagare som avses i 1 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, när tvisten gäller 1. fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist om kollektivavtal, 2. tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. Lagen ska inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas till regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2025. Ärendet och dess beredning EU:s formskyddsreglering finns huvudsakligen i dels rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (formskyddsförordningen), dels Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd (mönsterskyddsdirektivet). I oktober 2024 antogs ett antal ändringar i såväl formskyddsförordningen som mönsterskyddsdirektivet. Ändringarna i formskyddsförordningen regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822 av den 23 oktober 2024 om ändring av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2246/2002 (ändringsförordningen). Ändringsförordningen finns i svensk och engelsk lydelse som bilaga 1. Med anledning av ändringsförordningen utarbetades inom Justitiedepartementet promemorian Ändringar i EU:s formskyddsförordning. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Lagförslagen i promemorian finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2024/02018). I denna proposition behandlas förslagen i promemorian. Lagrådet Regeringen beslutade den 30 januari 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs en språklig ändring. EU:s formskyddsförordning Genom formskyddsförordningen, som ursprungligen antogs 2001, har det skapats ett system för registrering av gemenskapsformgivningar som gäller inom hela EU. Registreringen görs vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). Förutsättningarna och förfarandet för registrering regleras uteslutande av förordningens bestämmelser. Formskyddsförordningen är, som andra EU-förordningar, direkt tillämplig i medlemsstaterna, dvs. utan att omarbetas till nationell författning. I sina materiella delar överensstämmer förordningen i huvudsak med mönsterskyddsdirektivet och därmed även med den svenska mönsterskyddslagen. Ändringarna i formskyddsförordningen syftar till att effektivisera förfarandet för registrering. Till exempel ska det inte längre vara möjligt att ge in en ansökan om registrering av en formgivning på EU-nivå till en nationell myndighet, utan ansökan ska endast kunna lämnas direkt till EUIPO. Vidare anpassas terminologin till Lissabonfördraget så att termen gemenskapsformgivning ändras till EU-formgivning. Vissa förändringar av skyddet görs också, bland annat en utvidgning av formskyddsinnehavarens rättigheter i fråga om produkter som inte har övergått till fri omsättning (artikel 19.3 i ändringsförordningen), samt i fråga om mjukvara som möjliggör 3D-utskrifter av en formgivning. Lagändringar till följd av ändringar i EU:s formskyddsförordning Regeringens förslag: Mönsterskyddslagens bestämmelser om straff-ansvar och brottsbalkens bestämmelser om förverkande av egendom ska inte gälla vid intrång i en EU-formgivning som sker i en transitsituation. Bestämmelsen om att den som ger in en ansökan om registrering av en formgivning på EU-nivå till Patent- och registreringsverket ska betala en avgift ska tas bort. Termen gemenskapsformgivning ska ersättas med EU-formgivning. Promemorians förslag: överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian lämnas inget förslag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna, bland andra Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt och Uppsala universitet, tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Några remissinstanser, FICPI Sweden, Sveriges patentbyråers förening (Sepaf), Svenska Patentombuds-föreningen och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) ifrågasätter förslaget om att bestämmelser om straffansvar och förverkande inte ska gälla intrång som sker i en transitsituation. Sveriges advokatsamfund efterfrågar ett klargörande av att transitsituationen inte omfattar oregistrerade EU-formgivningar samt ett tydliggörande av att undantaget från det straffrättsliga ansvaret ska ges en bred tolkning. Flera remissinstanser, däribland Konstfack, Patent- och registreringsverket (PRV) och Svenskt Näringsliv, framför att terminologin i mönsterskyddslagen bör ses över. Ett antal remissinstanser, däribland Göteborgs universitet (Högskolan för konst och design), Konstnärernas Riksorganisation, och Kulturrådet lyfter behovet av information och kompetenshöjande insatser, dels med anledning av att möjligheten att ge in en ansökan via Patent- och registreringsverket tas bort, dels beträffande formskydd och immaterialrätt generellt. Skälen för regeringens förslag: Det finns inte något omfattande behov av kompletterande regler med anledning av ändringarna i formskyddsförordningen. I de avseenden det handlar om materiella förändringar kommer dessa att gälla direkt på grund av förordningen. Redan i dag gäller att det endast finns ett fåtal bestämmelser i svensk lag som kompletterar förordningen och endast i några fall behöver dessa ändras. I ett avseende behövs också en helt ny bestämmelse. Till att börja med bör termen gemenskapsformgivning ersättas av EU-formgivning. Ändringarna i formskyddsförordningen innebär att terminologin anpassas till Lissabonfördraget och att gemenskapsformgivning byter namn till EU-formgivning. Enligt ändringsförordningen gäller detta genomgående för hela formskyddsförordningen, inklusive förordningsrubriken som kommer att lyda rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om EU-formgivning. Namnbytet gäller för både befintliga formgivningar och formgivningar som registreras efter att ändringsförordningen trätt i kraft. Hänvisningarna till gemenskapsformgivning i mönsterskyddslagen (1970:485) och lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister bör därför ändras till EU-formgivning. När det gäller den bredare frågan om mönsterskyddslagens terminologi som lyfts av några av remissinstanserna delar regeringen bedömningen att det finns ett behov av att se över terminologin i mönsterskyddslagen. Detta inte minst eftersom begreppet formgivning nu används både i ändrings-förordningen och det omarbetade mönsterskyddsdirektivet. Nuvarande lagstiftningsarbete behöver dock begränsas till att omfatta de lagändringar som ändringsförordningen leder till. Detta för att lagändringarna ska kunna träda i kraft i så nära anslutning till att ändringsförordningen börjar tillämpas som möjligt. Frågan bör i stället hanteras i det kommande arbetet med att genomföra det omarbetade mönsterskyddsdirektivet. Detsamma gäller synpunkterna från Sepaf om att göra ytterligare materiella ändringar i mönsterskyddslagen för att anpassa den till ändringsförordningens artikel 3.1 och 3.2. En annan förändring som måste göras beror på att möjligheten att ge in en ansökan om registrering av en formgivning till en nationell myndighet nu tas bort. I dag kan en sådan ansökan ges in till PRV. Verket vidarebefordrar sedan ansökan till EUIPO. För det får myndigheten enligt mönsterskyddslagen ta ut en avgift. Bestämmelsen kompletterar artikel 35 i formskyddsförordningen. Genom ändringsförordningen har den artikeln fått en ny lydelse, utan möjlighet att ge in en ansökan om registrering av en formgivning på EU-nivå till en nationell myndighet. Regleringen i mönsterskyddslagen om att en avgift får tas ut i dessa situationer bör därför strykas. Då den kvarvarande delen av bestämmelsen reglerar uttagandet av en avgift bör den hänvisning som görs till EU-förordningen avse den nu gällande lydelsen (så kallad statisk hänvisning). När det gäller behovet av information och kunskapshöjande insatser som lyfts av några av remissinstanserna gör regeringen följande bedömning. Behovet av särskild information med anledning av att möjligheten att ge in en ansökan på EU-nivå hos PRV tas bort framstår som begränsat. Möjligheten att ge in en ansökan direkt till EUIPO har funnits under lång tid och myndighetens webbplats finns även på svenska. Som FICPI Sweden lyfter fram sker också en övervägande majoritet av EU-ansökningar av formgivningar från Sverige i dag elektroniskt via EUIPO:s webbplats. Det framstår därmed som såväl tillräckligt som lämpligt att det på PRV:s webbplats, där det redan i dag finns information om att en ansökan kan ges in direkt till EUIPO, framgår att en ansökan ska ges in dit. När det gäller frågan om mer övergripande insatser för att höja kompetensen gällande formskydd och immateriella rättigheter i stort saknas förutsättningar att behandla den i detta sammanhang. Det kan dock konstateras att PRV redan i dag har ett uppdrag att informera om och bidra till ökad förståelse för immateriella tillgångar och rättigheter (jfr 2 a § andra stycket i förordning [2007:1111] med instruktion för Patent- och registreringsverket). Genom ändringarna i formskyddsförordningen införs det vidare nu en uttrycklig bestämmelse om att ensamrätten för innehavaren av en EU-formgivning även omfattar produkter som endast passerar genom EU:s tullområde utan att släppas ut på EU:s marknad (transitsituationerna). Detta förutsätter dock att formgivningen är skyddad även i det land där produkterna slutligen ska släppas ut (artikel 19.3). Som Sveriges advokatsamfund påpekar gäller bestämmelsen endast för registrerade EU-formgivningar. Den utökade ensamrätten omfattar inte bara det som i ren tullrättslig mening utgör transitering av produkter, utan alla tullförfaranden som innebär att produkterna endast tillfälligt förs in i EU. Det kan till exempel handla om lagring i tullager och införsel i en frizon. Ensamrätten är dock begränsad till produkter där formgivningen på ett identiskt sätt ingår i eller används på produkterna, eller där formgivningen i väsentliga drag inte kan särskiljas från sådana produkter (se artikel 19.3 och skäl 12–14). Bestäm-melsen tar alltså framför allt sikte på förfalskningar av skyddade formgivningar. Regleringen i formskyddsförordningen är kopplad till en annan EU-förordning som reglerar tullens möjligheter att ingripa mot varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003. Ändringarna i formskyddsförordningen får till följd att det blir möjligt för tullmyndigheterna att ingripa mot misstänkta förfalskningar även om dessa inte ska släppas ut på EU:s marknad. Ändringarna innebär också att det i en intrångsprocess inte längre är innehavaren av en formgivning som har bevisbördan för vilken marknad som produkterna är avsedda att marknadsföras och säljas på. Det är i stället den som påstås göra intrång som ska bevisa att innehavaren av formgivningen inte kan hindra att produkterna släpps ut på marknaden i det andra landet. Om han eller hon inte kan bevisa detta, anses produkterna utgöra intrång i EU-formgivningen. En effekt av att förfalskade produkter i transitsituationer kan utgöra intrång i en EU-formgivning är att innehavaren av formgivningen kan begära att produkterna förstörs. Innehavaren har också en möjlighet att begära andra typer av civilrättsliga sanktioner på grund av intrånget, till exempel skadestånd. Intrång i en formgivning som är registrerad i Sverige eller som är föremål för registrering på EU-nivå kan även leda till straffansvar. Inom EU-rätten finns inget krav på att intrång i en form-givning ska kunna leda till straffansvar. I samband med att formskydds-förordningen trädde i kraft gjordes dock bedömningen att de nationella reglerna om straffansvar vid intrång även skulle gälla vid intrång i en gemenskapsformgivning (se prop. 2003/04:177 s. 21). De straffrättsliga bestämmelserna om ansvar och förverkande är alltså tillämpliga vid intrång i en formgivning på EU-nivå. Ändringsförordningen medför att förekomsten av förfalskade produkter i en transitsituation utgör intrång i en EU-formgivning, om inte den som misstänks göra intrång kan bevisa att formgivningen saknar skydd i det land där produkterna slutligen ska släppas ut. Bestämmelsen innehåller en omvänd bevisbörda. I de civilrättsliga intrångsmålen, till exempel om förstörande av intrångsgörande produkter eller om skadestånd, är en sådan bevisbörda inte främmande. Att tillämpa en omvänd bevisbörda i ett straffrättsligt mål skulle däremot vara ett principiellt avsteg från principen i svensk rätt om att det är åklagaren eller målsäganden som ska bevisa samtliga omständigheter som krävs för att den tilltalade ska kunna fällas till ansvar. För att undvika ett sådant avsteg skulle en reglering om att den omvända bevisbördan inte ska tillämpas i straffrättsliga mål kunna införas. En sådan lösning förespråkas av bland andra FICPI Sweden. Som konstateras i promemorian har transitsituationen helt undantagits från straffansvar på varumärkesområdet (se prop. 2015/16:123 s. 17). Som bland andra Sepaf är inne på skulle det i och för sig vara möjligt att anpassa regleringen i varumärkeslagen, om det skulle bedömas finnas skäl för det. Frågan om huruvida ett undantag från straffansvar i transitsituationer bör införas och hur ett sådant undantag närmare bör utformas behandlades utförligt i samband med att det infördes i varumärkeslagen. Det konsta-terades då bland annat att intrångsgöraren i transitsituationer ofta befinner sig i ett land utanför EU och att lagföring i dessa fall därför inte står i proportion till de ansträngningar som kommer krävas från rättsväsendet att nå de ansvariga, om detta ens är praktiskt möjligt. Många gånger kommer det vara svårt att ens genomföra en rättegång. Det kommer också vara svårt att verkställa en dom på böter eller ett fängelsestraff om intrångsgöraren inte finns inom Sverige eller EU (prop. 2015/16:123 s. 20–21). Regeringen delar den uppfattning som förs fram av Sveriges advokatsamfund att bland annat dessa skäl för att undanta transitsituationerna från straffansvar gör sig gällande även i förhållande till intrång som kan komma att ske enligt ändringsförordningen. En annan ordning framstår ur resurssynpunkt inte som motiverad. Mot den bakgrunden bör ett uttryckligt undantag från straffansvar införas i mönsterskyddslagen på samma sätt som i varumärkeslagen. Att ytterligare tydliggöra tillämpningsområdet för undantaget som Advokatsamfundet efterfrågar är enligt regeringen däremot inte lämpligt. Vad som utgör en transitsituation enligt artikel 19.3 i ändringsförordningen är ytterst upp till EU-domstolen att bedöma. Det är endast i dessa situationer den omvända bevisbördan kommer att gälla och det är endast dessa situationer som bör undantas från straffansvar. Det nu föreslagna undantaget kommer alltså att gälla samtliga situationer som utgör en transitsituation enligt ändringsförordningen. Eftersom bestämmelsen kommer att reglera omfattningen av det straffrättsliga ansvaret, bör den hänvisning som görs till EU-förordningen avse den nu gällande lydelsen (så kallad statisk hänvisning). Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juni 2025. Ärenden om vidarebefordran av en ansökan om en gemenskaps-formgivning som har inletts hos Patent- och registreringsverket före ikraftträdandet men ännu inte har avgjorts ska handläggas enligt äldre bestämmelser. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Promemorians förslag: överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås lagändringarna träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Remissinstanserna: tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Skälen för regeringens förslag: Det står numera klart att ändrings-förordningen börjar tillämpas den 1 maj 2025. Lagändringarna bör träda i kraft i så nära anslutning till detta som möjligt. Ett tidigare ikraftträdande än den 1 juni 2025 bedöms inte möjligt. När det gäller förslaget om att avskaffa möjligheten i mönsterskyddslagen att ta ut en avgift i samband med att någon lämnar in en ansökan om en gemenskapsformgivning till PRV för vidarebefordran till EUIPO bör detta åtföljas av en övergångsbestämmelse. De ärenden som har inletts hos PRV före ändringsförordningens ikraftträdande men ännu inte avgjorts bör fortsatt handläggas enligt äldre bestämmelser. I de fall där PRV har fått in en ansökan om en gemenskapsformgivning men inte hunnit behandla den före ikraftträdandet bör PRV alltså vidarebefordra ansökan och får då också ta ut en avgift för detta. Inom immaterialrättens område gäller allmänt att ny lagstiftning ska tillämpas också på rättigheter som uppkommit innan den nya lagstiftningen har trätt i kraft. På detta sätt undviker man att två skyddssystem blir gällande parallellt för en lång tid framöver. Principen behöver inte särskilt regleras här och avspeglas i ändringsförordningen genom att det inte heller finns några övergångsbestämmelser där. Det innebär att de nya reglerna om till exempel ensamrättens omfattning gäller både för redan registrerade formgivningar på EU-nivå och nya EU-formgivningar som registreras efter att ändringsförordningen trätt i kraft. Eftersom ensamrättens innehåll i viss utsträckning förändras genom förordningen, innebär de föreslagna hänvisningarna till den nya förordningen att också tillämpningsområdet för straffrättsligt ansvar och skadeståndsansvar vid intrång i ensamrätten ändras. I linje med allmänna principer bör nya regler av detta slag inte tillämpas på åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet (se prop. 2015/16:123 s. 23). Detta bör klargöras i en övergångsbestämmelse. En effekt av bestämmelsen är att ändringarna i mönsterskyddslagen alltså inte påverkar ingångna avtal. Ekonomiska och andra konsekvenser Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några ökade kostnader för det allmänna eller för enskilda. Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Regelrådet bedömer att promemorians konsekvensutredning inte uppfyller kraven i förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar eftersom den begränsas till de lagändringar som föreslås och saknar en analys av effekterna av övriga förändringar i ändringsförordningen. Flera remissinstanser, däribland Göteborgs universitet, Stiftelsen Svensk Industridesign och Konstnärernas Riksorganisation framför att det är viktigt att Tullverket tillförs nödvändiga resurser med anledning av den utökade ensamrätten i transitsituationer enligt ändringsförordningen. Skälen för regeringens bedömning: De föreslagna ändringarna innebär framför allt en anpassning till den nya terminologin som införs genom ändringsförordningen. Den avskaffade möjligheten att lämna in en ansökan om registrering av en formgivning på EU-nivå till PRV bör inte få några större konsekvenser för enskilda som redan i dag kan ansöka om sådana formgivningar elektroniskt via EUIPO:s webbplats, som även finns på svenska. Tjänsten att vidarebefordra ansökningarna till EUIPO har varit avgiftsfinansierad hos PRV. Eventuella intäkter från dessa avgifter kommer alltså att försvinna, men samtidigt innebär det att motsvarande arbete hos PRV försvinner. Det undantag från straffrättsliga sanktioner som införs för transitsituationer skulle å ena sidan kunna innebära vissa besparingar för framför allt Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i förhållande till om ett sådant undantag inte hade införts. Å andra sidan utökas ensamrätten genom ändringarna i förordningen till att nu omfatta dessa situationer. I förhållande till vad som gäller i dag medför alltså inte heller detta förslag några ekonomiska konsekvenser. Vad gäller frågan om Tullverkets resurser med anledning av bestämmelsen om transitsituationer i ändringsförordningen gäller detta, som redogörs för ovan, redan på varumärkesområdet. Behovet av utbildning och information med anledning av ändringsförordningen förefaller därför som begränsat. Myndigheten har inte heller lyft frågan om behov av ytterligare resurser med anledning av förslagen i promemorian. När det gäller Regelrådets synpunkt på att promemorian saknar en analys av effekterna av övriga förändringar i ändringsförordningen konstaterar regeringen att analysen, i enlighet med 7 § förordning (2024:183) om konsekvensutredningar, bör begränsas till konsekvenserna av de lagförslag som nu lämnas i denna proposition. Sammantaget delar regeringen promemorians bedömning att förslagen inte leder till några ökade kostnader varken för det allmänna eller för enskilda. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) Allmänna bestämmelser 1 §  I denna lag avses med 1. mönster: en produkts eller produktdels utseende, som bestäms av själva produktens detaljer eller av detaljer i produktens utsmyckning särskilt vad gäller linjer, konturer, färger, former, ytstrukturer eller material, 2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål, inbegripet delar som ska monteras till en sammansatt produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och typsnitt, men inte datorprogram, 3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på nytt fogas samman. Bestämmelser om EU-formgivning enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om EU-formgivning finns i 50 och 51 §§. Paragrafen innehåller definitioner av vissa begrepp och en upplysningsbestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 5. Ändringarna i andra stycket innebär att gemenskapsformgivning ersätts med EU-formgivning för att anpassa bestämmelsen till de ändringar som görs i EU:s formskyddsförordning. Hänvisningen till 52 § i lagen tas bort då den paragrafen tidigare har upphävts. Rättegångsbestämmelser 43 §  Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i 1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och 2. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning. Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 5. I första stycket 2 ersätts gemenskapsformgivning med EU-formgivning. EU-formgivning 50 §  Den som hos registreringsmyndigheten begär ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning, i lydelsen enligt Europa-parlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822, ska betala en avgift. Paragrafen innehåller en bestämmelse om att en avgift ska betalas för vissa åtgärder som rör EU-formgivningar. Övervägandena finns i avsnitt 5. Det hittillsvarande första ledet i bestämmelsen utgår. Detta är en följd av att möjligheten att lämna in en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till en nationell myndighet tas bort i förord-ningen. Paragrafens nya utformning motsvarar hittillsvarande andra ledet i bestämmelsen och avser alltjämt det intyg som anges i artikel 78.5. Ändringen innebär vidare att gemenskapsformgivning ersätts med EU-formgivning. Den hänvisning som görs till den aktuella artikeln i EU:s formskyddsförordning är statisk, det vill säga avser en viss angiven lydelse av artikeln. 51 §  Vid intrång i en EU-formgivning ska bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång tillämpas. I övrigt gäller 35 b-37 h §§ och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken, i den utsträckning inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning. I dessa fall ska det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i EU-formgivning. Bestämmelserna i 35 § och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken gäller dock inte vid intrång i en EU-formgivning i en sådan transitsituation som avses i artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 6/2002, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822. I paragrafen regleras frågan om sanktioner vid intrång i en EU-formgivning. Övervägandena finns i avsnitt 5. Ändringarna i första stycket innebär att gemenskapsformgivning ersätts med EU-formgivning. Andra stycket, som är nytt, utgör ett undantag till första stycket och innebär att ett intrång i den ensamrätt som tillkommer innehavaren av en EU-formgivning enligt artikel 19.3 i EU:s formskyddsförordning inte kan leda till straffansvar eller förverkande av egendom vid brott. Ensamrätten enligt artikel 19.3 omfattar bara registrerade EU-form-givningar och avser situationer där intrångsgörande produkter tillfälligt förs in i EU med stöd av ett tullförfarande som innebär att produkterna inte övergår till fri omsättning på EU:s marknad, det vill säga importeras. Kan den misstänkte intrångsgöraren bevisa att EU-formgivningen saknar skydd i det land där produkterna slutligen ska släppas ut, gäller dock inte ensamrätten. Ensamrätten gäller i alla situationer där produkterna tillfälligt förs in i EU. Hänvisningen till intrång i en EU-formgivning ”i en sådan transit-situation” som avses i artikel 19.3 tar alltså sikte inte bara på den situationen att produkterna transiteras i ren tullrättslig betydelse, utan även på andra tullförfaranden som lagring, införsel i en frizon, aktiv förädling och tillfällig införsel samt omlastning och tillfällig lagring, så länge produkterna inte övergår till fri omsättning inom EU. Hänvisningen till EU-förordningen avser en viss angiven lydelse, så kallad statisk hänvisning. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2025. 2. Ärenden om vidarebefordran av en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning som har inletts hos Patent- och registreringsverket före ikraftträdandet men ännu inte har avgjorts handläggs enligt äldre bestämmelser. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna behandlas i avsnitt 6. Enligt punkt 1 träder de nya bestämmelserna i kraft den 1 juni 2025. Ändringarna i lagen är en direkt följd av ändringarna i EU:s form-skyddsförordning. Möjligheten enligt förordningen att lämna in en ansökan om gemenskapsformgivning till Patent- och registreringsverket för vidare-befordran till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) tas nu bort. Punkt 2 innebär att redan ingivna ansökningar för vidarebefordran som inte har behandlats av verket vid ikraftträdandet ska handläggas enligt äldre bestämmelser, dvs. enligt 50 § i den äldre lydelsen. Av tredje punkten framgår den allmänna princip som vanligen gäller vid ändringar i immaterialrättslig lagstiftning, nämligen att äldre bestämmelser ska gälla för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Ändringarna påverkar alltså t.ex. inte rådande avtalsförhållanden. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister 1 kap. Lagens tillämpningsområde 2 §  Denna lag tillämpas inte på 1. mål som enligt lag får upptas endast av en viss tingsrätt eller som ska hand-läggas av en tingsrätt i en annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken, 2. mål som ska handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1987:672) eller lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion, 3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan förs i samband med åtal för brottet, 4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten inte rör kollektivavtals rätta innebörd, 5. mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar, och 6. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning och artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken. Lagen ska inte tillämpas på mål som rör arbetstagare som avses i 1 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, när tvisten gäller 1. fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist om kollektivavtal, 2. tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. Lagen ska inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas till regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltnings-myndighet. Paragrafen innehåller undantag från lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 5. I första stycket 6 ersätts gemenskapsformgivning med EU-formgivning. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822 av den 23 oktober 2024 om ändring av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2246/2002 Sammanfattning av promemorian Ändringar i EU:s formskyddsförordning I promemorian föreslås ändringar i mönsterskyddslagen med anledning av revideringen av EU:s förordning om gemenskapsformgivning, som nu bland annat byter namn till förordningen om EU-formgivning. Det föreslås att bestämmelserna om straffansvar och förverkande av egendom i mönsterskyddslagen inte ska gälla vid intrång i en EU-formgivning om produkterna endast passerar genom EU utan att släppas ut på den inre marknaden. Vidare föreslås att regleringen om att Patent- och registreringsverket får ta ut en avgift för att vidarebefordra en ansökan om registrering av en formgivning på EU-nivå ska tas bort. De hänvisningar till gemenskapsformgivning som görs i lagen föreslås ändras till EU-formgivning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagförslagen i promemorian Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) Härigenom föreskrivs att 1, 43, 50 och 51 §§ och rubriken närmast före 50 § mönsterskyddslagen (1970:485) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag avses med 1. mönster: en produkts eller produktdels utseende, som bestäms av själva produktens detaljer eller av detaljer i produktens utsmyckning särskilt vad gäller linjer, konturer, färger, former, ytstrukturer eller material, 2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål, inbegripet delar som skall monteras till en sammansatt produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och typsnitt, men inte datorprogram, 3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på nytt fogas samman, 2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål, inbegripet delar som ska monteras till en sammansatt produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och typsnitt, men inte datorprogram, 3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på nytt fogas samman. Bestämmelser om gemenskaps-formgivning enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning finns i denna lag i 50–52 §§. Bestämmelser om EU-formgivning enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om EU-formgivning finns i denna lag i 50 och 51 §§. 43 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i 1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och 2. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. 2. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning. Gemenskapsformgivning EU-formgivning 50 § Den som ger in en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till registreringsmyndigheten för vidarebefordran enligt artikel 35.2 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning skall betala en avgift med det belopp som regeringen bestämmer. Detsamma gäller den som begär ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning. Den som hos registreringsmyndigheten begär ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [XX], ska betala en avgift. Lydelse enligt SFS 2024:798 Föreslagen lydelse 51 § Vid intrång i en gemenskapsformgivning ska bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång tillämpas. I övrigt gäller 35 b- 37 h §§ och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken, i den utsträckning inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. I dessa fall ska det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i gemenskapsformgivning. Vid intrång i en EU-formgivning ska bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång tillämpas. I övrigt gäller 35 b- 37 h §§ och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken, i den utsträckning inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning. I dessa fall ska det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i EU-formgivning. Bestämmelserna i 35 § och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken gäller dock inte vid intrång i en EU-formgivning i en sådan transitsituation som avses i artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 6/2002, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [XX]. 1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. 2. Ärenden om vidarebefordran av en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning som har inletts hos Patent- och registreringsverket före ikraftträdandet men ännu inte har avgjorts handläggs enligt äldre bestämmelser. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorian kommit in från AIPPI Sverige, FICPI Sweden, Försvarets materielverk, Göteborgs universitet (Högskolan för konst och design), Institutet för språk och folkminnen, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konstfack, Konstnärernas Riks-organisation, Konstnärsnämnden, Konsumentverket, Kulturrådet, Patent- och registreringsverket, Regelrådet, Sametinget, Stiftelsen Svensk Industridesign, Stockholms tingsrätt, Stockholms universitet, Svea hovrätt, Svenska Föreningen för Immaterialrätt, Svenska Patentombudsföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Svenska patentbyråers förening, Tullverket och Uppsala universitet. Remissinstanserna AB Volvo, Alfa Laval AB, Business Sweden, Dataspelsbranschen, Design Sweden, Fordonskomponentgruppen, Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare, Företagarna, Hantverkarnas Riksorganisation, Internationella Handels-kammaren, Internetstiftelsen, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd. Mobility Sweden, Motorbranschens Riksförbund, Näringslivets Regelnämnd, Riksförbundet M Sverige, Scania Sverige AB, Småföretagarnas riksförbund, Stiftelsen Konsthantverkscentrum, Svensk Form, Svensk Försäkring, Svensk Handel, Svenska Föreningen mot Piratkopiering, Svenska Industriens Patentingenjörers förening, Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Tecknare, Sveriges Arkitekter, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges Konsumenter, TechSverige, Tillväxtverket och Volvo Cars har fått tillfälle att yttra sig, men har avstått från att göra det. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) Härigenom föreskrivs att 1, 43, 50 och 51 §§ och rubriken närmast före 50 § mönsterskyddslagen (1970:485) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § I denna lag avses med 1. mönster: en produkts eller produktdels utseende, som bestäms av själva produktens detaljer eller av detaljer i produktens utsmyckning särskilt vad gäller linjer, konturer, färger, former, ytstrukturer eller material, 2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål, inbegripet delar som skall monteras till en sammansatt produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och typsnitt, men inte datorprogram, 3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på nytt fogas samman, 2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål, inbegripet delar som ska monteras till en sammansatt produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och typsnitt, men inte datorprogram, 3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på nytt fogas samman. Bestämmelser om gemenskaps-formgivning enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning finns i denna lag i 50–52 §§. Bestämmelser om EU-formgivning enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om EU-formgivning finns i denna lag i 50 och 51 §§. 43 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i 1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och 2. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. 2. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning. Gemenskapsformgivning EU-formgivning 50 § Den som ger in en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till registreringsmyndigheten för vidarebefordran enligt artikel 35.2 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning skall betala en avgift med det belopp som regeringen bestämmer. Detsamma gäller den som begär ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning. Den som hos registreringsmyndigheten begär ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822, ska betala en avgift. 51 § Vid intrång i en gemenskapsformgivning ska bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång tillämpas. I övrigt gäller 35 b- 37 h §§ och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken, i den utsträckning inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. I dessa fall ska det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i gemenskapsformgivning. Vid intrång i en EU-formgivning ska bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång tillämpas. I övrigt gäller 35 b- 37 h §§ och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken, i den utsträckning inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning. I dessa fall ska det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i EU-formgivning. Bestämmelserna i 35 § och bestämmelserna om förverkande av egendom i 36 kap. brottsbalken gäller dock inte vid intrång i en EU-formgivning i en sådan transitsituation som avses i artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 6/2002, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2025. 2. Ärenden om vidarebefordran av en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning som har inletts hos Patent- och registreringsverket före ikraftträdandet men ännu inte har avgjorts handläggs enligt äldre bestämmelser. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Denna lag tillämpas inte på 1. mål som enligt lag får upptas endast av en viss tingsrätt eller som ska handläggas av en tingsrätt i en annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken, 2. mål som ska handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1987:672) eller lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion, 3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan förs i samband med åtal för brottet, 4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten inte rör kollektivavtals rätta innebörd, 5. mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar, och 6. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken. 6. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om EU-formgivning och artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken. Lagen ska inte tillämpas på mål som rör arbetstagare som avses i 1 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, när tvisten gäller 1. fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist om kollektivavtal, 2. tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. Lagen ska inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas till regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2025. Lagrådets yttrande Utdrag protokoll vid sammanträde 2025-02-06 Närvarande: F.d. justitieråden Eskil Nord och Sten Andersson samt justitierådet Marie Jönsson Ändringar i EU:s formskyddsförordning Enligt en lagrådsremiss den 30 januari 2025 har regeringen (Justitie-departementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485), 2. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Patrik Sundberg. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 2025 Närvarande: statsrådet Svantesson, ordförande, och statsråden Ankarberg Johansson, Edholm, J Pehrson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Forssell, Slottner, M Persson, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari, Rosencrantz, Dousa Föredragande: statsrådet Strömmer Regeringen beslutar proposition Lagändringar till följd av ändringar i EU:s formskyddsförordning