Post 4581 av 5897 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1999/00:113 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Avveckling av ungdomsbosparreglerna Prop. 1999/2000:113
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 113
                
                
                
                Regeringens proposition 
1999/2000:113
Avveckling av ungdomsbosparreglerna
Prop. 
1999/2000:113
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 2000
Göran Persson
	Bosse Ringholm
	(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Lagen om ungdomsbosparande innehåller bestämmelser om sparande för 
ungdomar mellan 16 och 28 år på räntebärande konto i bank eller spar-
kassa. 
I propositionen föreslås att lagen om ungdomsbosparande tas bort. För-
slaget innebär att det i fortsättningen inte kommer att vara möjligt att 
ansluta konton till ungdomsbosparandet. Vidare skall de anslutningar till 
ungdomsbosparandet som skett under den tid lagen har gällt upphöra. 
Genom en övergångsbestämmelse får samtliga sparare med konton som 
den 31 december år 2000 är anslutna till ungdomsbosparandet rätt till 
bonusränta.
Lagen om ungdomsbosparande föreslås bli upphävd vid utgången av 
december månad år 2000.
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	3
2	Lagtext	4
3	Ärendet och dess beredning	5
4	Sparformen ungdomsbospar	6
5	Ungdomsbosparandets utveckling	8
6	Lagregleringen av ungdomsbosparandet tas bort	9
7	Övergångsregler	12
8	Ekonomiska konsekvenser	14
Bilaga 1	Utdrag ur ungdomspolitiska kommitténs  slutbetänkande 
Politik för unga (SOU 1997:71)	15
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanser (utdrag ur Ds 1997:88
 s. 8-11)	18
Bilaga 3	Sammanställning av remissyttranden (utdrag ur Ds 1997:88
 s. 56-57)	20
Bilaga 4	Lagförslaget i promemorian om avveckling av 
ungdomsbosparandet	21
Bilaga 5	Lagrådsremissens lagförslag	22
Bilaga 6	Lagrådets yttrande	
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000	24
Rättsdatablad	25
 
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om upphävande av lagen (1988:846) om ungdomsbosparande.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om 
ungdomsbosparande
Härigenom föreskrivs att lagen (1988:846) om ungdomsbosparande skall 
upphöra att gälla vid utgången av december månad år 2000.
                        
Samtliga sparare med konton som vid utgången av december månad år 
2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta. 
Bonusräntan motsvarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i 
varje månad av de insättningar som gjorts på kontot från det kontot 
anslöts till ungdomsbosparandet till och med den 31 december 2000. 
Spararen tillgodoräknas bonusränta på sparmedel från och med månaden 
efter det att medlen satts in på kontot. 
Om en sparare får ränta enligt den upphävda 11 § lagen om 
ungdomsbosparande skall avräkning ske med ett motsvarande belopp 
från den ränta som betalas ut enligt denna övergångsbestämmelse. 
Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret.
3 Ärendet och dess beredning
Regeringen bemyndigade i december 1995 chefen för Civildepartementet 
att tillkalla en kommitté med parlamentarisk förankring med uppgift att 
se över vissa ungdomspolitiska frågor (dir. 1995:154 samt dir. 
1996:124). Kommittén antog namnet Ungdomspolitiska kommittén. 
Kommittén fick bl.a. i uppdrag att analysera ungdomars situation på 
bostads- och arbetsmarknaden samt att föreslå åtgärder för att underlätta 
inträde på dessa områden. Under våren 1997 redovisade kommittén sitt 
slutbetänkande Politik för unga (SOU 1997:71). I betänkandet föreslås 
bl.a. att bosparandet för unga som statligt subventionerad sparform bör 
upphöra. Ungdomspolitiska kommitténs betänkande remissbehandlades 
våren 1997. 
Ett utdrag ur kommitténs betänkande finns i bilaga 1 och en förteck-
ning över remissinstanserna i bilaga 2. En sammanställning av 
remissyttrandena har publicerats (Ds 1997:88.). Ett utdrag ur denna finns 
i bilaga 3.
Med utgångspunkt i kommitténs förslag utarbetades år 1998 en 
promemoria om avvecklingen av ungdomsbosparandet inom 
Finansdepartementet. Promemorian innehåller ett förslag till lag om 
upphävande av lagen om ungdomsbosparande. Promemorians lagförslag 
finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats, varvid 
Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen och 
Riksbyggens Sparkassa ekonomisk förening beretts tillfälle att yttra sig. 
Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Fi98/402).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 16 mars 2000 att inhämta Lagrådets yttrande 
över det lagförslag som finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har gjorts vissa ändringar 
av redaktionell natur. 
4 Sparformen ungdomsbospar
Lagen om ungdomsbosparande infördes den 1 december 1988 i syfte att 
stimulera ungdomars sparande (prop. 1987/88:150, FiU 21, rskr. 395). 
Under 1980-talet hade hushållssparandet minskat kraftigt. För att öka 
sparandet vidtogs flera åtgärder. År 1984 infördes lagen om allemansspa-
rande. För att särskilt främja ungdomars sparande för bosättning öppna-
des år 1985 möjlighet att knyta bosparande i HSB:s Sparkassa till alle-
manssparandet. I januari 1986 infördes rätt för allemanssparare mellan 
18 och 28 år att få bosparlån av den kontoförande banken (prop. 
1984/85:51, FiU 7, rskr. 59, SFS 1984:1036). I juli 1986 öppnades alle-
manssparandet även för det bosparande som under beteckningen Riks-
BoSpar bedrevs av Svenska Riksbyggen i samarbete med sparbanksrörel-
sen (prop. 1985/86:150 (bil. 1), FiU 34, rskr. 362, SFS 1986:522). I 
förarbetena till lagen om ungdomsbosparande konstaterades att det fanns 
behov av ytterligare sparstimulans exklusivt riktad till ungdomar. Det an-
sågs inte lämpligt att integrera sådana åtgärder i allemanssparsystemet 
(se prop. 1987/88:150 s. 4 och 5).
Lagstiftningen om ungdomsbosparande innebär att sparande sker på 
räntebärande konto i bank eller sparkassa. Kontot kan men behöver inte 
vara avsett för sparande som är knutet till en turordning för bostadsför-
värv. Anslutning till ungdomsbosparande sker genom en anmälan av den 
kontoförande banken eller sparkassan till Riksgäldskontoret. Enligt lagen 
gäller i övrigt följande.
  Sparande får ske fr.o.m. det år då spararen fyller 16 år t.o.m. det år 
spararen fyller 28 år. 
  Varje sparare får sätta in sammanlagt högst 800 kronor i månaden på 
konton anslutna till ungdomsbosparandet. 
  Vid uttag betalar spararen en avgift till banken motsvarande en pro-
cent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor.
  Behållningen på kontot får föras över till andra konton som är anslutna 
till ungdomsbosparandet. Vid överföring har banken rätt till ersättning 
med högst 100 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen.
  På medel som satts in på kontot skall banken betala ränta efter en viss 
minsta procentsats som fastställs av regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer.
  När ett konto varit anslutet till ungdomsbosparandet i minst tre år och 
behållningen på kontot uppgår till minst 5 000 kronor har spararen rätt 
till en statligt bekostad bonusränta. Vidare har spararen efter sedvanlig 
kreditprövning rätt att av den kontoförande banken få låna tre gånger 
behållningen på kontot. Kreditvillkoren bestäms av banken.
  Bonusräntan betalas ut när spararen begär det eller när han får lån. När 
bonusräntan betalas ut upphör kontots anslutning till ungdomsbospa-
randet. Om bonusräntan inte tagits i anspråk vid utgången av det år då 
spararen fyller 28 år, skall den då påföras kontot. Kontot upphör sam-
tidigt att vara anslutet till ungdomsbosparandet.
Bonusräntan var till en början skattefri. Skattebefrielsen togs dock bort 
i samband med att skattelättnaderna för allemanssparkonto slopades 
fr.o.m. inkomståret 1993 (SFS 1992:1488, prop. 1992/93:50 (bil. 5), bet. 
1992/93:FiU1 och 1992/93:SkU18, rskr. 1992/93:158). Reglerna om 
bosparande i HSB och Riksbyggen och bosparlån i lagen om allemans-
sparande upphävdes genom riksdagsbeslut hösten 1996 (prop. 1996/97:1 
utg. omr. 2 avsnitt 4.4, bet. 1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 
1996:1175). 
Det har inte gjorts några större ändringar i lagen om ungdomsbospa-
rande sedan den infördes.
5 Ungdomsbosparandets utveckling
Ungdomsbosparandet introducerades i december 1988. Under de första 
åren växte intresset av att spara i ungdomsbosparande kontinuerligt. 
Fram till början av år 1992 ökade också antalet sparare. Under samma år 
nådde sparformen sin största omfattning med drygt 50 000 anslutna 
sparare. Under de följande åren pendlade antalet sparare mellan 45 000 
och 
50 000. Sedan år 1997 har antalet anslutna sparare stadigt minskat. Den 
31 december 1999 var sammanlagt 35 178 personer anslutna till 
ungdomsbosparandet. De ackumulerade nettoinsättningarna var som 
störst under mitten av år 1993 och uppgick vid denna tid till ca 270 
miljoner kronor. Sedan dess har behållningen minskat. Vid utgången av 
år 1999 uppgick det sammanlagda nettosparandet till knappt 157 
miljoner kronor. Ungdomsbosparkonton erbjuds för närvarande av tre 
banker (Nordbanken, Sparbankerna och SEB) och Riksbyggens 
Sparkassa. Som mest har åtta banker/sparkassor varit anslutna.
Diagram 5.1   Antal sparare och ackumulerade nettoinsättningar i 
ungdomsbosparandet
 
Källa: Riksgäldskontoret
6 Lagregleringen av ungdomsbosparandet tas 
bort
Regeringens förslag: Lagen om ungdomsbosparande upphävs vid 
utgången av december månad år 2000.
Ungdomspolitiska kommitténs förslag: Överensstämmer med 
regeringens. Något datum för upphävandet av lagen anges dock inte.
Remissinstanserna: Kommitténs förslag tillstyrks av Riksrevi-
sionsverket och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO). Flertalet 
remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Hyresgästernas sparkasso- 
och byggnadsförening (HSB) anser att långsiktigt bosparande bör premi-
eras. HSB föreslår att bestämmelserna om ungdomsbosparande ändras så 
att räntan i stället för att utbetalas och beskattas varje år omvandlas till 
bonus som ackumuleras skattefritt. Riksbyggens Sparkassa ekonomisk 
förening föreslår att ett subventionerat ungdomsbosparande införs som 
med större säkerhet leder till köp av bostad. Riksbyggen framhåller att ett 
sådant system i stor utsträckning skulle kunna komma unga till del. 
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC) anser det 
beklagligt att kommittén inte förmått lägga fram förslag som syftar till att 
stödja ungdomars bosparande. Hyresgästernas Riksförbund menar att 
bosparandet borde utvidgas så att det även kommer att omfatta 
hyresrätter.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens med 
undantag av att det i promemorian föreslås att lagen upphävs vid 
utgången av juni månad 1998.
Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks eller lämnas utan 
erinran av Riksgäldskontoret, Finansinspektionen och Svenska 
Bankföreningen. Bankföreningen påpekar dock att upphävandet av lagen 
medför visst förberedelsearbete för de anslutna bankerna och föreslår 
därför att lagen upphävs vid utgången av november 1998. Riksbyggens 
Sparkassa ekonomisk förening framhåller att sparkassan lyckats med de 
ambitioner som låg bakom lagen om ungdomsbosparande och beklagar 
regeringens förslag att ta bort lagen.
Skälen för regeringens förslag: Bakom införandet av 
ungdomsbosparandet fanns två syften. Sparformen skulle dels stimulera 
till ungas sparande, dels utgöra ett pedagogiskt verktyg. Genom sparande 
skulle en framtida ekonomisk buffert skapas. Av särskild betydelse 
ansågs sparande för bostadsändamål vara. Ett sådant sparande skulle ge 
ett nödvändigt grundkapital inför köp av bostad och till bosättning. 
Genom ett regelbundet sparande skulle ungdomar etablera goda 
bankrelationer, vilket i sin tur skulle medföra förbättrade kunskaper om 
utbudet av sparformer. För att stimulera till sparande erhölls efter en viss 
tids sparande rätt till en skattefri - av staten bekostad - bonusränta. 
Vidare fick spararen rätt till lån för bostadsförvärv och bosättning. Som 
nämnts ovan avskaffades skattefriheten på bonusräntan fr.o.m. 
inkomståret 1993. 
Som kommittén konstaterar kan sparstimulanser riktade mot en viss 
sparform vara effektiva i så måtto att de höjer sparandet i den 
subventionerade sparformen. Det ökade sparandet i denna sparform blir 
dock till största delen en effekt av att byte sker från annan sparform. Det 
totala sparandet påverkas därför endast i begränsad omfattning. I vissa 
fall kan en omflyttning mellan olika sparformer ha sparpolitiska motiv 
och vara den eftersträvade effekten. Syftet med ungdomsbospar var att 
stimulera sparande bland unga. Något skäl till att detta skulle ske på 
andra sparformers bekostnad fanns inte. Inte heller i dag finns några 
sparpolitiska motiv för en sådan substitution mellan sparformer. Att 
stimulera bosparande för unga har emellertid även bostads- och 
ungdomspolitiska motiv och skall också utvärderas ur dessa perspektiv.
Regeringen anser att det i dag inte finns tillräckliga skäl att stimulera 
sparande till bostad genom en statligt bekostad sparpremie. Det breda 
utbudet av sparformer för långsiktigt sparande på marknaden och den 
relativt låga inflationen bör numera ge fullgoda sparstimulanser. 
Sparpremier medför dessutom kostnader för staten. Sammantaget innebär 
detta att det i dag saknas skäl för ett statligt subventionerat bosparande. 
När ungdomsbosparandet tillkom förelåg - som inledningsvis nämnts 
- två ungdomspolitiska syften. Det kan ifrågasättas om sparformen 
uppfyllt dessa syften. Ungdomsbosparandet har trots marknadsföring inte 
lyckats attrahera någon större skara sparare. Antalet sparare har under de 
senaste åren till och med minskat. Som grundkapital för bostadsköp har 
sparformen ett begränsat värde. Dels sätter de  restriktiva reglerna om 
rätt till lån beloppsmässiga begränsningar, dels tillåter reglerna att de 
sparade medlen används till annat än köp av bostad. Innan lån beviljas 
skall dessutom sedvanlig kreditprövning göras. Banken har således inte 
någon skyldighet att bevilja lån till de sparare som omfattas av 
bestämmelserna. Banken har även rätt att bestämma villkoren för lånet. 
Med hänsyn till detta kan konstateras att bestämmelsen om lånerätt i 
praktiken knappast har något värde för ungdomar vid ansökan om lån. 
Indikationer från bankerna tyder även på att lånerätten endast i mycket 
begränsad omfattning utnyttjas av spararna.
Ungdomsbosparandet har endast i mindre utsträckning bidragit till att 
öka ungdomars kunskap om sparande. Som kommittén framhållit är det 
fortfarande viktigt att ungdomar informeras om betydelsen av att spara. 
Information om långsiktigt sparande ges idag av en mängd olika aktörer 
på marknaden och är tillgänglig via olika kanaler, inte minst via internet. 
Information om sparande ges också av mer obundna organisationer 
såsom t.ex. Konsumenternas Bankbyrå.
Kommittén konstaterar att många ungdomar i dag har låga eller 
obefintliga arbetsinkomster, vilket gör att de saknar sparmöjlighet. För 
dessa ungdomar är sparpremien utan betydelse. Det kan ifrågasättas om 
de som har sparmöjlighet är den rätta gruppen att uppmuntra med en 
statligt finansierad sparstimulans.  
Det finns således ingen anledning att vidmakthålla detta sparande. Som 
Svenska Bankföreningen påpekat kräver upphävandet av lagen om 
ungdomsbosparande vissa förberedande åtgärder för bankerna vad gäller 
bl.a. eventuella förändringar av kontovillkor och information till kunder. 
Med beaktande av detta finner regeringen att lagen bör kunna tas bort vid 
utgången av december månad år 2000.
7 Övergångsregler
Regeringens förslag: Samtliga sparare med konton som vid utgången 
av december månad år 2000 är anslutna till undomsbosparandet skall 
få en bonusränta. Bonusräntan motsvarar tre procent årlig ränta på 
behållningen den sista i varje månad av de insättningar som gjorts på 
kontot från det kontot anslöts till ungdomsbosparandet t.o.m. den 31 
december 2000. Spararen tillgodoräknas bonusränta på sparmedel 
fr.o.m. månaden efter det att medlen satts in på kontot. Bonusräntan 
bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens 
förslag.
Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks eller lämnas utan 
erinran av alla remissinstanser.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller konsekvenserna av att 
lagen om ungdomsbosparande tas bort kan det konstateras följande. 
Enligt 3 § tredje stycket lagen om ungdomsbosparande får konton 
anslutas till ungdomsbosparandet genom en anmälan av banken eller 
sparkassan till Riksgäldskontoret. Att lagen upphör att gälla innebär att 
det fr.o.m. den 1 januari 2001 inte längre kommer att vara möjligt att 
ansluta några konton till ungdomsbosparandet. Upphävandet av lagen får 
vidare till följd att de anslutningar som skett före utgången av december 
månad år 2000 upphör. Sparare med konton som är anslutna till 
ungdomsbosparandet kommer således fr.o.m. den 1 januari 2001 inte 
längre att ha rätt till den bonusränta som regleras i 11 §. Den lånerätt som 
är knuten till utbetalningen av bonusräntan kommer inte heller att finnas 
kvar. 
Vad först gäller bonusräntan anges i 11 § första stycket lagen om ung-
domsbosparande att spararen har rätt att få bonusränta om ett konto är 
anslutet till ungdomsbosparandet sedan minst tre år och de behållna in-
sättningarna på kontot uppgår till minst 5 000 kronor. Bonusräntan mot-
svarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i varje månad av 
de insättningar som gjorts på kontot sedan det anslöts till ungdomsbospa-
randet. Enligt 12 § betalas bonusräntan ut när spararen begär det eller när 
han utnyttjar sin rätt att få lån av banken. 
När lagen om ungdomsbosparande tas bort är det till en början klart att 
de sparare som redan före utgången av december månad år 2000 har haft 
rätt till bonusränta skall få denna utbetald i samband med att kontots 
anslutning till ungdomsbosparandet upphör. Vad sedan gäller sparare 
med konton som vid utgången av december månad år 2000 inte varit 
anslutna i tre år eller inte har en behållning som uppgår till minst 5 000 
kronor talar rättviseskäl för att även dessa sparare bör få bonusränta. Det 
bör därför slås fast att samtliga sparare med konton som vid utgången av 
december månad år 2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få 
bonusränta. Bonusräntan beräknas på kontots behållna insättningar vid 
utgången av december månad år 2000 i enlighet med de grunder som 
anges 11 § andra stycket lagen om ungdomsbosparande. Efter påpekande 
från Lagrådet bör bestämmelsen om bonusräntan tas in som en 
övergångsbestämmelse.
Av 12 § lagen om ungdomsbosparande framgår att bonusräntan 
bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret. Enligt avtal som 
träffats mellan Riksgäldskontoret och bankerna respektive sparkassan 
sker utbetalningen av bonusräntan i praktiken på så sätt att 
banken/sparkassan efter kontroll av att villkoren för utbetalning är 
uppfyllda, räknar ut hur mycket ränta som spararen har rätt till. 
Banken/sparkassan betalar ut beloppet till spararen och debiterar sedan 
Riksgäldskontoret det utbetalade beloppet. Riksgäldskontoret stämmer av 
uppgifterna med sitt eget register. Felaktiga utbetalningar återrapporteras 
och kompletteras enligt regler som Riksgäldskontoret bestämmer i 
samråd med de kontoförande instituten.
För att undvika oklarhet bör det i övergångsbestämmelsen – i likhet 
med den nuvarande regleringen – anges att bonusräntan bekostas av 
staten och betalas ut av Riksgäldskontoret. Regeringen förutsätter att 
utbetalningarna sker enligt de rutiner som hittills tillämpats mellan 
Riksgäldskontoret och bankerna/sparkassan. 
Beträffande lånerätten framgår av 15 och 16 §§ lagen om ungdoms-
bosparande att en sparare som har rätt till bonusränta också har rätt att av  
banken få låna ett belopp motsvarande tre gånger behållningen av de 
insättningar som gjorts på kontot sedan det anslöts till 
ungdomsbosparandet. Spararen måste dock först genomgå en sedvanlig 
kreditprövning. Att lagen om ungdomsbosparande tas bort innebär att 
bestämmelsen försvinner. Som konstaterats i avsnitt 6 har bestämmelsen 
i praktiken dock knappast något värde för den enskilde spararen. Med 
hänsyn till detta saknas skäl att införa någon särskild reglering av den 
frågan i samband med att lagen om ungdomsbosparande upphävs. 
Vad slutligen gäller bestämmelsen om uttagsavgift i 7 § lagen om ung-
domsbosparande innebär upphävandet av lagen att bestämmelsen endast 
kommer att omfatta uttag som sker före utgången av december månad år 
2000. En praktisk konsekvens av att lagen upphävs kan bli att den 
kontoförande banken eller sparkassan väljer att avsluta samtliga 
ungdomsbosparkonton. Den behållning som då finns kvar kan antingen 
betalas ut kontant till kontohavaren eller föras över till något annat konto 
som disponeras av spararen. Eftersom bestämmelsen om uttagsavgift inte 
kommer att gälla efter det att lagen upphävts kan banken eller sparkassan 
naturligtvis inte med stöd av den bestämmelsen debitera spararna några 
uttagsavgifter för dessa åtgärder. Ett ytterligare handlingsalternativ är att 
banken/sparkassan låter kontona finnas kvar sedan lagen upphävts. Från 
och med den 1 januari 2001 kommer frågan om uttagsavgift i så fall 
uteslutande att regleras av avtalet mellan banken/sparkassan och den 
enskilde kontohavaren. Detsamma gäller för det fall banken/sparkassan 
avslutar samtliga ungdomsbosparkonton och för över behållningen till 
något annat konto som disponeras av spararen. Sammanfattningsvis kan 
konstateras att det inte finns inte behov av någon särskild reglering av 
uttagsavgiften när lagen om ungdomsbosparande upphävs.
8 Ekonomiska konsekvenser
Effekterna på det totala sparandet i samhället vid ett avskaffande av 
ungdomsbosparandet torde vara marginella. Sparstimulerande åtgärder 
av ungdomsbosparandets karaktär har knappast någon större inverkan på 
valet mellan sparande och konsumtion. Studier visar att följden snarast är 
en omflyttning mellan sparformer. Upphör ungdomsbosparandet är 
därför sannolikt effekten att de som nu är anslutna till sparandet byter till 
annan sparform. Någon inverkan på det totala sparandet i samhället torde 
således inte uppstå. För statskassan är sparstimulansen i 
ungdomsbosparandet i form av bonusräntan förenad med en årlig utgift 
om ca 8 miljoner kronor. 
En avveckling av ungdomsbosparandet per den 1 januari år 2001 
beräknas föranleda en engångsutbetalning av intjänad bonusränta 
motsvarande ca 14 miljoner kronor. Regeringen föreslår dessutom att de 
kontoinnehavare vilka ackumulerat bonusränta som inte är 
utbetalningsbar vid avvecklingstidpunkten – på grund av att kontot inte 
varit anslutet i tre år eller behållningen uppgår till minst 5 000 kronor – 
skall få bonus. Detta motsvarar ca 6 miljoner kronor. Den totala 
engångsutbetalningen uppgår därmed till ca 20 miljoner kronor. Till detta 
kommer kostnader för information som uppskattas till 1 miljon kronor 
och eventuella ersättningar till berörda banker för kostnader i samband 
med avveckling av ungdomsbosparandet. Det skall emellertid noteras att 
utbetalning av bonusräntan vid en avveckling i princip endast innebär en 
omfördelning av kostnaderna över tiden. Engångsutbetalningen skall 
därför jämföras med kostnaden om sparformen får finnas kvar. En sådan 
kalkyl visar att nuvärdet  av de förväntade utbetalningarna av bonusränta 
under de kommande tio åren uppgår till knappt 33 miljoner kronor. 
Kalkylen bygger på antagande om att inga nya nettoinsättningar görs 
samt att spararna lyfter bonus först när de uppnått 28 års ålder. Till detta 
tillkommer en årlig kostnad för information och administration 
motsvarande ca 0,5 miljoner kronor.
Engångsutbetalningen av bonusränta och informationskostnaden i 
samband med en avveckling av ungdomsbosparandet finansieras av 
medel inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning på 
statsbudgeten
Utdrag ur ungdomspolitiska kommitténs 
slutbetänkande Politik för unga (SOU 1997:71)
9.3   Ungdomsbosparande
Enligt våra direktiv skall vi se över lagen om ungdomsbosparande  och 
analysera möjligheterna till och kostnaderna för att skapa särskilda 
stimulanser som ökar ungdomars bosparande.
Sedan 1988 finns ett speciellt ungdomsbosparande. Unga mellan 16 
och 25 år kan börja spara i vissa banker eller sparkassor och fortsätta 
med detta tills dess de är 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en 
minimiränta.
När man sparat i minst tre år och minst 5000 kr sammanlagt är man 
berättigad till en årlig bonusränta på tre procent. Den som sparar har rätt 
att låna upp till tre gånger det sparande beloppet efter sedvanliga 
kreditprövning. Det finns inga krav på att sparandet ska användas till att 
köpa bostad.
Under 1996 var drygt 45 000 unga knutna till sparandet. Dessa är 
berättigade till 18 miljoner i premier när sparandet avslutas. Anslaget för 
utbetalning av premier för 1997 är budgeterat till tre miljoner kronor. 
Sparandet uppgick i september 1996 till cirka 246 miljoner kronor.
9.3.1    Bosparandet på marknaden
För närvarande finns fyra olika bosparformer på marknaden. Sparbanken 
driver ett bosparande tillsammans med Riksbyggen kallat RiksBoSpar. 
Efter 12 månaders regelbundet sparande med högst 2000 kronor varje 
månad och där den sparade summan täcker 10 procent av den totala 
bostadsinvesteringen har man möjlighet att låna resten efter sedvanlig 
kreditprövning. Systemet omfattar omkring 150 000 sparare och cirka 1,5 
miljarder kronor. Riksbyggen har en sparkassa, organiserad som en 
ekonomisk förening. Sparformen ger tillgång till Riksbyggens 
produktion av bostäder. Om bospararen väljer en bostad hos Riksbyggen 
får köparen en extra bonusränta med 5 procent om vederbörande är högst 
28 år. Utredningen om ett nytt statligt premierat bosparsystem (SOU 
1994:121) uppskattade antalet bosparkonton 1994 till 47 000 med 132 
miljoner kronor i total behållning.
HSB har ett system med bosparande, som sker på konto med 
marknadsmässig ränta. Systemet är huvudsakligen inriktat på att fördela 
köplatser beroende på kötid för lägenheter ur HSB:s produktion. Köplats 
kräver nysparande om minst 600 kronor/år. För medlem över 21 år krävs 
2 400 kronor/år. Antalet bosparare uppskattas 1996 till 260 000 med ett 
totalt sparande på 2 miljarder kronor.
SBC BO erbjuder, tillsammans med Handelsbanken, bosparande i 
aktiefond för sina medlemmar. Ett poängsystem fördelar köplatser vid 
köp av bostadsrätt. Sparpoäng ges för maximalt 12 000 kronors sparande 
per år där 100 kronor ger sparpoäng. Under 1994 sparade cirka 18 000 
personer i systemet och den totala fondförmögenheten uppgick till cirka 
410 miljoner.
Förutom dessa särskilda bosparformer förekommer sannolikt sparande 
som ett inslag i boendeplaneringen inom det vanliga banksparandet, 
allemanssparandet, sparandet i aktier och aktiefonder med mera.
Bosparutredningen ansåg att målsättningen för statliga stödåtgärder för 
bosparande borde vara att underlätta lånefinansieringen av främst 
topplånet för hushåll som sparat till erforderliga kontantinsats. 1994 års 
Bosparutredningen behandlade även tre tidigare bosparförslag som 
lämnats åren 1992-1994 av Bofrämjandet, Boverket respektive 
Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen. Utredningen 
avvisade samtliga förslag. Bosparutredningens förslag har inte lett till 
några beslut.
Bostadspolitiska utredningen redovisar också ett förslag från SABO 
där syftet är att stärka det egna kapitalet i de kommunalägda 
fastigheterna. SABO:s tanke är att introducera ”Allboendefonder” med 
likartad form som allemansfonder. De nya fonderna skulle investera i 
preferensaktier utgivna av de kommunala bostadföretagen. En 
preferensaktie skall ge förtur vid företagets utdelning av eventuell vinst. 
Den som bosparar och faktiskt använder de insatta medlen till att köpa en 
bostad föreslås få en extra skattesubvention. SABO:s förslag utgår ifrån 
tidigare regler för allemansfonder. Sedan riksdagen beslutat avveckla den 
extra skatteförmånen för allemanssparandet har förslagen möjligen inte 
samma aktualitet. Sparformen avses vara boendeneutral. Detta kan dock 
diskuteras. För den som bor i hyresrätt och inte har för avsikt att ändra 
boendeform förefaller det mindre meningsfullt att utnyttja sparformen.
Den bostadspolitiska utredningen (SOU 1996:156) lät sparutredaren 
Göran Wikner göra en genomgång av svensk och amerikansk litteratur 
samt tidigare sparutredningar som undersökt skattesubventioner. 
Slutsatsen i rapporten är att det saknas empiriska belägg för att 
skattesubventionerat sparande annat än marginellt tas från minskad 
konsumtion. I stället sker en omfördelning mellan sparkapital och det 
sparande som ändå hade skett.
Bostadspolitiska utredningen menar att det nuvarande 
ungdomsbosparandet har begränsad betydelse för unga familjers 
bostadsköp. Utredningen föreslår att reglerna ändras så att sparandet med 
statlig subvention enbart kan användas för köp av bostad.
Utredningen diskuterar också frågan om kreditgaranti för köp av 
bostad men avstår från ett sådant förslag då man bland annat anser att det 
finns risk för en prisdrivande effekt på andrahandsmarknaden.
9.6.3   Bosparandet
I Ungdomspolitiska kommitténs uppdrag ingår också frågan om 
bosparande. I olika sammanhang har man funnit att stöd till speciella 
sparformer endast marginellt har påverkat det totala sparandet. 
Huvudeffekten har i stället varit att man bytt sparform.
Det stora problemet för unga i dag är inte att de konsumerar för mycket 
och sparar för lite, utan att de har låga eller inga arbetsinkomster. Många 
unga kan inte spara hur gärna de än vill. Det kan ifrågasättas om de som 
har möjlighet att spara är den rätta gruppen att uppmuntra med statligt 
finansierade sparstimulanser. För dessa unga finns etablerade sparformer 
på marknaden och de bör kunna använda sig av ett normalt sparande för 
sin bostad. Det har dessutom visat sig vara svårt att finna former för 
bosparande som är neutrala till upplåtelseformen.
Behovet av långsiktigt sparande är snarast en attitydfråga där 
åtgärderna bör sättas in för att informera unga om sparande. Kommittén 
föreslår nedan att informationen om boendet bör intensifieras. I den 
information bör också frågor om långsiktigt sparande få en framträdande 
plats.
Kommittén anser att bosparandet för unga som statligt subventionerad 
sparform bör upphöra. 
Förteckning över remissinstanser (utdrag ur Ds 
1997:88 s. 8-11)
Efter remiss har yttrande över delbetänkandet och/eller slutbetänkandet 
avgetts av följande remissinstanser:
Rikspolisstyrelsen, Svenska EU-programkontoret, Barnombudsmannen, 
Folkhälsoinstitutet, Handikappombudsmannen, Riksförsäkringsverket, 
Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Arbetsgivarverket, 
Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån, 
Statskontoret, Högskoleverket, Statens skolverk, Arbetarskyddsstyrelsen, 
Arbetslivsinstitutet, Arbetsmarknadsstyrelsen, 
Jämställdhetsombudsmannen, Länsarbetsnämnden i Östergötlands län, 
Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län, Länsarbetsnämnden i 
Norrbottens län, Statens kulturråd, Boverket, Konkurrensverket, Närings- 
och teknikutvecklingsverket, Konsumentverket, Ombudsmannen mot 
etnisk diskriminering, Statens invandrarverk, Ungdomsstyrelsen, 
Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i 
Jämtlands län, Botkyrka kommun, Aneby kommun, Göteborgs kommun, 
Örnsköldsviks kommun, Hedmora kommun, Arvidsjaur kommun, 
Olofströms kommun, Munkedals kommun, Jönköpings kommun.
Övriga
Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska 
arbetsgivareföreningen, Landsorganisation, Svenska 
Kommunaltjänstemannaförbundet, Svenska 
Metallindustriarbetareförbundet, Hotell- och Resturanganställdas 
förbund, Handelsanställdas förbund, Tjänstemännens centralorganisation, 
Sveriges akademikers centralorganisation, Kristdemokratiska 
ungdomsförbundet, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbundet, 
Ung vänster, Sveriges riksidrottsförbund, Landsrådet för Sveriges 
Ungdomsorganisationer, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges 
Kristna Ungdomsråd/Sveriges Frikyrkosamråd*, Ungdomens 
nykterhetsförbund, De handikappades riksungdomsförbund, Kooperativa 
institutet, Kooperativa förbundet, Afrosvenskarnas riksförbund, 
Hyresgästernas sparkasso- och byggnadsförening, Riksbyggen, Sveriges 
bostadsrättsföreningars centralorganisation, Fastighetsägarförbundet, 
Sveriges allmännyttiga Bostadsföretag.
*Sveriges Kristna Ungdomsråd/Sveriges Frikyrkosamråd
har upphört. Remissen skickades vidare till Sveriges Frikyrkoråd som i 
sin tur vidarebefodrade materialet till DKSNs Ungdomsråd.
På eget initiativ har följande remissinstanser avgett yttrande:
Hyresgästernas Riksförbund, Svenska Kyrkans Unga.
Följande instanser har beretts tillfälle men har avstått från att
yttra sig eller ej inkommit med remissvar: 
Brottsförebyggande rådet, Ungdomens IT-råd, Riksskatteverket, 
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Rådet för 
arbetslivsforskning, Länsarbetsnämnden i Gotlands län, Länsstyrelsen i 
Blekinge län, Strängnäs kommun, Arvidsjaurs kommun, 
Elevorganisationen i Sverige, Moderata ungdomsförbundet, Centerns 
ungdomsförbund Riksorganisation, Liberala ungdomsförbundet, Grön 
ungdom, Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund, 
Industriens utredningsinstitut, Föreningen för kooperativ utveckling, 
Lantbrukarnas riksförbund, Ung-SIOS, Ludvika Ungdomsråd, Uppsala 
Ungdomsråd, Jönköpings Ungdomsråd, Gällivare Ungdomsråd, Kraftnät 
Norrland, Stiftelsen Fryshuset, ALMI, Företagspartner.
Sammanställning av remissyttranden (utdrag ur Ds 
1997:88 s. 56-57)
Det nu existerande ungdomsbosparandet ska upphöra.
Tillstyrks av:
Riksrevisionsverket, Sveriges allmännyttiga Bostadsföretag
Avstyrker eller ställer sig tveksamma:
Boverket, Hyresgästernas sparkasso- och byggnadsförening,
Riksbyggen, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation, 
Sveriges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Riksförbund
Hyresgästernas sparkasso- och byggnadsförening (HSB) anser att ett 
långsiktigt bosparande skall premieras. Ett alternativ som bör övervägas 
och som tidigare framförts i HSB:s remissvar på två tidigare utredningar 
(SOU 1994:121 samt SOU 1996:156) är ett bosparande där räntan, 
istället för att utbetalas och beskattas varje år, omvandlas till en bonus 
som ackumuleras skattefritt. När bospararen använder sparandet och den 
ackumulerade bonusen till förvärv av bostad utgår ingen skatt eller skatt 
med reducerad skattesats.
Riksbyggen anser att många faktorer talar för att ett subventionerat 
bosparande med större träffsäkerhet än det nuvarande 
ungdomsbosparandet behövs. Ett sätt att skapa bättre träffsäkerhet är att 
ge förtur till nyproduktionen och att subventionen endast utgår vid 
faktiskt köp av bostad. Ett sådant system skulle mycket väl kunna byggas 
upp i det befintliga bosparandet och det skulle i stor utsträckning komma 
unga människor till del.
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation anser att det djupt 
beklagligt att kommittén inte förmått att lägga fram några förslag som 
syftar till att stödja ungdomars bosparande. I direktiven saknas stöd för 
framläggande av förslag om avskaffande om lagen om 
ungdomsbosparande.
Hyresgästernas Riksförbund menar att bosparandet borde utvidgas så att 
det också kommer att omfatta hyresrätten.
Lagförslaget i promemorian om avveckling av
ungdomsbosparandet
Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om 
ungdomsbosparande.
Härigenom föreskrivs att lagen (1988:846) skall upphöra att gälla vid 
utgången av juni 1998.
__________
Samtliga sparare med konton som vid utgången av juni 1998 är anslutna 
till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta. Bonusräntan motsvarar 
tre procent årlig ränta på behållningen den sista i varje månad av de 
insättningar som gjorts påkontot från det kontot anslöts till 
ungdomsbosparandet till och med den 30 juni 1998. Spararen 
tillgodoräknas bonusränta på sparmedel från och med månaden efter det 
att medlen satts in på kontot. Bonusräntan betalas ut av 
Riksgäldskontoret.
Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om upphävande av lagen (1988:846) om 
ungdomsbosparande
Härigenom föreskrivs följande.
1 §
Genom denna lag upphävs lagen (1988:846) om ungdomsbosparande.
2 §
Samtliga sparare med konton som vid utgången av december månad år 
2000 är anslutna till ungdomsbosparandet skall få en bonusränta. 
Bonusräntan motsvarar tre procent årlig ränta på behållningen den sista i 
varje månad av de insättningar som gjorts på kontot från det kontot 
anslöts till ungdomsbosparandet till och med den 31 december 2000. 
Spararen tillgodoräknas bonusränta på sparmedel från och med månaden 
efter det att medlen satts in på kontot. 
Om en sparare får ränta enligt den upphävda 11 § lagen om 
ungdomsbosparande skall avräkning ske med ett motsvarande belopp 
från den ränta som betalas ut enligt denna paragraf. 
Bonusräntan bekostas av staten och betalas ut av Riksgäldskontoret.
                        
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
 
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-20
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif 
Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.
Enligt en lagrådsremiss den 16 mars 2000 (Finansdepartementet) har 
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om 
upphävande av lagen (1988:846) om ungdomsbosparande.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn 
Katarina Holmberg.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Den föreslagna lagen innebär, förutom att lagen om ungdomsbosparande 
upphävs, att bonusräntan enligt lagens 11 § skall utbetalas i samband 
med lagens upphörande utan att samtliga förutsättningar enligt 11 § är för 
handen. Denna verkan hade kunnat nås genom en 
övergångsbestämmelse. Den föreslagna utformningen innebär att den 
blivande lagen om upphävande av lagen om ungdomsbosparande 
framdeles kommer att behöva upphävas genom en lag om upphävande av 
lagen (2000:000) om upphävande av lagen (1988:846) om 
ungdomsbosparande. Lagrådet lämnar i övrigt förslaget utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden 
Hjelm-Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, 
von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist,
Rosengren, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm
Föredragande: statsrådet Ringholm
Regeringen beslutar proposition 1999/2000:113 Avveckling av 
ungdomsbosparreglerna.
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som 
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar 
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för 
bakomliggande EG-
regler
Lagen (2000:000) om 
upphävande av lagen 
(1988:846) om 
ungdomsbosparande
  Nuvärdet beräknas som summan av framtida förväntade utbetalningar diskonterade med 
den för varje löptid relevanta diskonteringsräntan.
Prop. 1999/2000:113
16
2
1
1
Prop. 1999/2000:113
Bilaga 1
Prop. 1999/2000:113
Bilaga 1
Prop. 1999/2000:113
Bilaga 2
Prop. 1999/2000:113
Bilaga 2
Prop. 1999/2000:113
Bilaga 3
Prop. 1999/2000:113
Bilaga 4
Prop. 1999/2000:113
Bilaga 5
Prop. 1999/2000:113
Bilaga 6
Prop. 1999/2000:113
                