Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 2 av 2 träffar
Propositionsnummer · 1996/97:9 ·
Ny rättshjälpslag
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 9/1
Betänkandets lagförslag 1 Förslag till rättshjälpslag Härigenom föreskrivs följande. Vad omfattar lagen? 1 § I denna lag finns bestämmelser om rättshjälp och om rådgivning. Med rättshjälp avses ekonomiskt stöd i en rättslig angelägenhet. Stödet lämnas i form av bidrag till kostnader för juridiskt biträde. Med rådgivning avses kortare juridisk rådgivning i en rättslig angelägenhet. I vilka fall kan rättshjälp beviljas? 2 § Rättshjälp får beviljas en fysisk person vars ekonomiska underlag inte överstiger 200 000 kr. Närmare bestämmelser om hur det ekonomiska underlaget skall beräknas meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 3 § Rättshjälp får beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde utöver rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Rättshjälp får inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom offentlig försvarare eller offentligt biträde kan komma i fråga. 4 § Rättshjälp får endast beviljas i angelägenheter där det med hänsyn till tvisteföremålets värde, angelägenhetens art och betydelse samt omständigheterna i övrigt framstår som rimligt att staten bidrar till den rättssökandes kostnader. 5 § Rättshjälp skall alltid föregås av minst en timmes rådgivning. Om någon annan än en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå skall förordnas som rättshjälpsbiträde är det tillräckligt om rättshjälpen har föregåtts av mot- svarande konsultation av den som skall förordnas. 6 § Dör den som har beviljats rättshjälp övergår rättshjälpen till dödsboet, om dödsboet begär detta och det framstår som skäligt att staten fortsätter att bidra till kostnaderna med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt. Begränsningar av möjligheterna till rättshjälp 7 § Rättshjälp får aldrig beviljas 1. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling, 2. för förrättande av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken, 3. i angelägenhet rörande skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334), 4. i inskrivningsärenden enligt jordabalken, 5. i ärenden om fastighetsdeklaration, 6. i mål eller ärenden angående fastighetstaxering eller 7. i registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. 8 § Rättshjälp får inte beviljas om den rättssökande har en rättsskydds- försäkring eller annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten. Om den rättssökande inte har men borde ha haft ett sådant rättsskydd får rättshjälp endast beviljas om det föreligger synnerliga skäl med hänsyn till den rättssökandes personliga förhållanden och angelägenhetens art och betydelse. 9 § Rättshjälp får inte beviljas 1. i en angelägenhet som rör trafikersättning enligt trafikskadelagen eller som rör skadestånd som skall betalas från en ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas i en sådan angelägenhet om ett mål eller ärende inletts vid domstol eller enbart rör annan skada än personskada, 2. den som är eller har varit näringsidkare i en angelägenhet som har upp- kommit i eller till följd av näringsverksamheten, 3. i fråga om anspråk som har överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan antas ha skett för att åstadkomma fördel vid prövning av ansökan om rättshjälp, 4. om frågan om rättshjälp kan vänta till dess en annan rättslig angelägenhet där anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund har avgjorts, 5. i en angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av bodelning. 10 § Rättshjälp får beviljas endast när det föreligger särskilda skäl i en angelägenhet som 1. skall behandlas utom riket, 2. rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor, 3. rör underhåll till barn, 4. rör skatter, tullar, avgifter eller betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, 5. skall avgöras av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken 11 § Den som inte är medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen och som varken är eller tidigare har varit bosatt i Sverige får beviljas rättshjälp endast om angelägenheten skall behandlas här i riket och det finns särskilda skäl. I en angelägenhet som skall behandlas utom riket får rättshjälp beviljas endast om den rättssökande är bosatt i Sverige. Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i vissa främmande stater skall vara likställda med svenska medborgare i fråga om rättshjälp. Detsamma skall gälla den som, utan att vara medborgare i den främmande staten, är bosatt där. Rättshjälpsavgift 12 § Den som har beviljats rättshjälp skall bidra till uppkommande kostnader för rättshjälpsbiträdet genom att betala en rättshjälpsavgift. Rättshjälpsavgiften utgör 1. fem procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet för den vars ekonomiska underlag inte överstiger 50 000 kr, 2. tio procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet, dock lägst 1 000 kr, för den vars ekonomiska underlag överstiger 50 000 men inte 100 000 kr, 3. tjugo procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet, dock lägst 3 000 kr, för den vars ekonomiska underlag överstiger 100 000 men inte 150 000 kr, 4. fyrtio procent av kostnaderna för rättshjälpsbiträdet, dock lägst 7 000 kr, för den vars ekonomiska underlag överstiger 150 000 kr. Om rättshjälp övergår till ett dödsbo beräknas rättshjälpsavgiften med ledning av den avlidnes ekonomiska underlag. Avgift för rådgivning utöver en timme får avräknas från den lägsta avgift som anges i första stycket. 13 § Procentsats för beräkning av rättshjälpsavgiften fastställs när rättshjälp beviljas. Om den rättssökandes ekonomiska underlag förändras väsentligt innan rättshjälpsärendet har avslutats, får jämkning ske till högre eller lägre procentsats efter vad som är skäligt. Jämkning skall också ske om en väsentlig felbedömning gjorts när procentsatsen tidigare bestämdes eller om oriktiga uppgifter har legat till grund för beslutet. 14 § Rättshjälpsavgiften skall betalas till rättshjälpsbiträdet. Närmare bestämmelser om rättshjälpsavgift meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Förmåner som ingår vid rättshjälp 15 § För den som beviljats rättshjälp betalas kostnaderna för rätts- hjälpsbiträde, bevisning, utredning och särskild medlare enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken av allmänna medel enligt bestämmelserna i 19 och 20 §§ och 22- 24 §§. Kostnaderna för rättshjälpsbiträde får inte överstiga 100 000 kr. Kostnaderna för utredning får inte överstiga 10 000 kr. 16 § Den som beviljas rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgifter eller expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna eller avgifter enligt 15 § 1-3 avgiftsförordningen (1992:191). Om kostnaderna för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol belastar den som har beviljats rättshjälp skall dessa kostnader betalas av allmänna medel. Om befrielse från avgifter vid kronofogdemyndigheten finns bestämmelser i förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna. 17 § Den som beviljas rättshjälp behöver inte ställa säkerhet för att få till stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt rättegångsbalken eller konkurslagen i den angelägenhet som rättshjälpen avser. Om den rättssökande inte kan betala för den skada som tillfogas motparten svarar staten gentemot den skadelidande för denna skada. Uppkommer härigenom kostnader för staten skall den rättssökande återbetala kostnaden. Återbetalningsskyldigheten får sättas ned om det är oskäligt att den rättssökande återbetalar hela kostnaden. Beslut om nedsättning fattas av allmän domstol efter ansökan av den rättssökande. Om rättshjälpsbiträden 18 § Till rättshjälpsbiträde får förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller, när det finns särskilda skäl, annan som är lämplig för uppdraget. Den som sökanden föreslagit och som uppfyller dessa krav skall för- ordnas, om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller det i övrigt finns särskilda skäl emot det. Ett biträde får entledigas om det finns skäl till det. Byte av biträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång krävs synnerliga skäl för nytt byte. Ett biträde får sätta annan advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt ställe (substitution) om det inte medför avsevärt ökade kostnader. I övrigt får substitution endast ske efter särskilt tillstånd. 19 § Ett rättshjälpsbiträde har, inom den ram som anges i 15 §, rätt till skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget har krävt. Ersättning utgår inte för tiden före ansökan om rättshjälp annat än för arbete som varit av mindre omfattning eller av brådskande art. Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fastställer. Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxor som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fall samt meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan. Har biträdet genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande. 20 § Ersättning till ett rättshjälpsbiträde fastställs i samband med att den rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller när rättshjälpsärendet avslutas på något annat sätt. Har ett biträde underlåtit att i rätt tid begära ersättning vid den domstol som haft att besluta om ersättningen och har biträdet därigenom förlorat rätten att få ersättningen fastställd av domstolen, får ersättning fastställas i särskild ordning, om biträdet inte kände till att angelägenheten var anhängig vid domstolen eller om underlåtenheten berodde på något annat ursäktligt misstag. Den del av ersättningen som överstiger rättshjälpsavgiften skall då stanna på staten. 21 § Ett rättshjälpsbiträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 19 §. Har detta skett är förbehållet utan verkan och biträdet skall till huvudmannen betala tillbaka vad han eller hon har uppburit för mycket. Om övriga förmåner 22 § Har rättshjälp beviljats betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol och Arbetsdomstolen. Om inte särskilda föreskrifter gäller utgår ersättning för bevisning med skäligt belopp. 23 § Har rättshjälp beviljats betalar staten kostnaderna för utredning som är skäligen påkallad. Den som har medverkat vid en utredning har, inom den ram som anges i 15 §, rätt till skälig ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. 24 § En medlare enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken har rätt till skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen fastställs av den domstol som förordnat medlaren. Rådgivning 25 § Rådgivning lämnas av en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå och kan pågå i sammanlagt två timmar. Rådgivning sker mot en avgift som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Avgiften får sättas ned till hälften om den rättssökandes ekonomiska underlag inte överstiger 50 000 kr. Den som har lämnat rådgivning har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för de kostnader för tolk och översättning som rådgivningen kan ha krävt. Om rådgivning skett mot nedsatt avgift kan den som har lämnat rådgivning få ersättning av allmänna medel enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå som önskar komma i fråga som rättshjälpsbiträde är skyldig att lämna rådgivning som avses i första stycket. Motparts ersättningsskyldighet 26 § Bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång eller annat motsvarande förfarande gäller även i fråga om kostnader för motparts rättshjälpsbiträde. Ränta behöver dock inte betalas. Den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rättshjälpsavgift. Återstoden skall betalas till staten. Om den ersättningsskyldige har ålagts att ersätta endast en del av rättshjälpskostnaderna, skall han betala ersättning till den rättssökande och till staten med motsvarande fördelning. Medparts ersättningsskyldighet 27 § Har i ett mål eller ärende vid domstol en gemensam biträdeskostnad för flera medparter ersatts som en rättshjälpskostnad, skall var och en av de medparter som inte har rättshjälp åläggas att till staten betala den del av kostnaden som kan anses belöpa på honom. Fördelningen skall göras efter huvudtalet, om inte omständigheterna föranleder annat.Vid tillämpningen av första stycket skall avdrag göras för den del av kostnaderna som en motpart har ålagts att betala med stöd av 26 §. Upphörande av rättshjälp och återbetalning av rättshjälpskostnader 28 § Rättshjälp skall upphöra om 1. rättshjälpsavgift inte betalas enligt 14 § och de föreskrifter som meddelats med stöd av den bestämmelsen, 2. den rättssökande har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp inte skulle ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats, 3. den rättssökande uppsåtligen eller grovt oaktsamt har lämnat oriktiga uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg rättshjälpsavgift,4. det ekonomiska underlaget har ändrats i sådan mån att den rättssökande inte längre är berättigad till rättshjälp, 5. om ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att annat rättshjälpsbiträde förordnas, 6. det med hänsyn till tvisteföremålets värde, angelägenhetens art och betydelse samt omständigheterna i övrigt inte längre framstår som rimligt att staten bidrar till den rättssökandes kostnader. Om det med stöd av första stycket beslutas att rättshjälpen skall upphöra skall den som haft rättshjälp i skälig omfattning betala uppkomna kostnader för rättshjälpen. 29 § Om rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall som avses i 9 § 4, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra. De kostnader för rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften skall då stanna på staten. 30 § Rättshjälp skall upphöra när den ersättning som rättshjälpsbiträdet är berättigad till enligt 19 § uppgår till 100 000 kr. När den rättsliga angelägenheten avslutas skall kostnaderna för rättshjälpen i ett sådant fall fördelas enligt 26, 27 och 31 §§. 31 § Om den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade kostnader för rättshjälpen, skall han ersätta staten dessa kostnader oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostnaderna i övrigt skall fördelas. Detsamma gäller den rättssökandes ställföreträdare. Beslut i rättshjälpsfrågor 32 § För handläggning av vissa frågor om rättshjälp finns Rättshjälps- myndigheten. 33 § Om ett mål eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten har inletts vid domstol, beslutar domstolen i frågor enligt denna lag. I annat fall beslutar Rättshjälpsmyndigheten i frågorna. Beslut att en utredning enligt 23 § skall göras fattas av rättshjälpsbiträdet. 34 § Rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla de uppgifter som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 35 § Rättshjälpsmyndigheten skall fastställa den rättssökandes rätts- hjälpsavgift, när kostnaderna för rättshjälpsbiträdet slutligt har fastställts. 36 § I samband med att handläggningen i ett mål eller ärende avslutas skall domstolen besluta vilka belopp som skall betalas enligt 26, 27 och 31 §§. 37 § Beslut enligt 26 § andra stycket och 35 § fattas av Rättshjälpsmyndigheten genom automatisk databehandling av uppgifter i ett av myndigheten fört register över rättshjälpskostnader. Sådana beslut kan inte överklagas. Beslut enligt 26 § andra stycket får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken. Överklaganden m.m. 38 § I fråga om överklaganden av domstols beslut enligt denna lag tillämpas, utom i fall vad som avses i andra stycket, vad som i allmänhet gäller om överklaganden av beslut av domstolen. Hovrättens beslut i en överklagad fråga angående ersättning till rättshjälpsbiträde får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken. Beslut av rättshjälpsbiträde om utredning enligt 33 § andra stycket får inte överklagas. Beslut av Rättshjälpsmyndigheten får överklagas till Rättshjälpsnämnden. Rättshjälpsnämndens beslut får inte överklagas. 39 § Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är part och av den myndighet som regeringen bestämmer. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av beslutet, får myndigheten likväl inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen från beslutet. Myndigheten får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part. Upphävs ett beslut om rättshjälp skall den som haft rättshjälp själv bära kostnaden för denna. Om det föreligger särskilda skäl, får dock förordnas att kostnaden helt eller delvis skall betalas av staten. 40 § Den myndighet som regeringen bestämmer får påkalla beslut om att rättshjälp skall upphöra enligt 28-30 §§. 41 § Ett rättshjälpsbiträde som har överklagat ett beslut om ersättning får i den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt yrkande endast om det finns särskilda skäl för detta. Rättshjälpsnämnden m.m. 42 § Rättshjälpsnämnden består av en ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare, två ledamöter som är advokater samt två övriga ledamöter. Alla ledamöter skall vara svenska medborgare. De får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Regeringen förordnar ledamöter och utser ordförande för viss tid. För ordföranden skall finnas en eller flera ersättare. I övrigt får regeringen utse lämpligt antal ersättare. Bestämmelserna om ordförande och ledamöter tillämpas också på ersättare. 43 § Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och två andra ledamöter, av vilka en skall vara advokat och en övrig ledamot. Vid avgörande av ärende, som är av principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, skall dock samtliga ledamöter delta. Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål tillämpas när ärenden avgörs av Rättshjälpsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först. 44 § Med domstol avses i denna lag allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol och Arbetsdomstolen. Vad som sägs om domstol gäller även arrendenämnd och hyresnämnd. Förbud 45 § Den, som i yrkesmässig verksamhet som inte utövas vid advokatbyrå uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på ett sätt som kan leda till att verksamheten förväxlas med den rättshjälpsverksamhet som enligt denna lag kan utövas vid advokatbyrå, döms till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen använder benämningen allmän advokatbyrå eller benämning som är ägnad att leda till förväxling därmed. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Genom lagen upphävs rättshjälpslagen (1972:429). 3. Har rättshjälp beviljats eller har ansökan om rättshjälp lämnats in till domstol eller Rättshjälpsmyndigheten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2 Förslag till lag om offentligt biträde Härigenom föreskrivs följande. 1 § Offentligt biträde förordnas om det behövs i sådana mål och ärenden där det är särskilt föreskrivet att så kan ske. 2 § Offentligt biträde förordnas efter ansökan eller när det annars finns särskild anledning. Om inte annat är föreskrivet förordnas offentligt biträde av den domstol eller annan myndighet som handlägger målet eller ärendet. Ansökan kan göras av den som biträde skall förordnas för eller av annan som får föra talan i målet eller ärendet. Ansökan ges in till den myndighet som handlägger målet eller ärendet. 3 § Till offentligt biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller, när det finns särskilda skäl, annan som är lämplig för uppdraget. Har den för vilken biträde skall förordnas föreslagit någon som uppfyller dessa krav skall denne förordnas om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller det i övrigt finns särskilda skäl emot det. Ett biträde får entledigas om det finns skäl till det. Om ett biträde har entledigats på begäran av den som biträdet förordnats för, får ett nytt biträde förordnas endast om det fanns skäl för byte enligt 4 §. 4 § Byte av offentligt biträde får bara ske efter särskilt tillstånd och endast om särskilda skäl föreligger. Om byte av biträde skett en gång krävs synnerliga skäl för nytt byte. Ett biträde får sätta annan advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt ställe (substitution) endast om detta inte medför avsevärt ökade kostnader. I övrigt får substitution endast äga rum efter särskilt tillstånd. 5 § Förordnas offentligt biträde betalas kostnader för biträdesersättning samt utredning enligt 6 § av allmänna medel. 6 § Ett offentligt biträde har rätt att besluta om utredning som är skäligen påkallad till en sammanlagd kostnad om högst 5 000 kr om utredningen inte kan erhållas genom den myndighet som handlägger målet eller ärendet. Den som medverkat vid sådan utredning har, inom den ram som anges i första stycket, rätt till skälig ersättning. Ersättningen fastställs av den myndighet som förordnar biträde. 7 § Ett offentligt biträde har rätt till skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget har krävt. Ersättning utgår inte för tiden före förordnandet som offentligt biträde annat än för arbete som varit av mindre omfattning eller av brådskande art. Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fastställer. Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxor som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen i vissa fall samt meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan. Har ett offentligt biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för staten, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande. 8 § Ersättning till ett offentligt biträde fastställs av den domstol eller annan myndighet som handlagt målet eller ärendet, om inte annat är särskilt föreskrivet. Ersättningen fastställs i samband med att den angelägenhet, för vilken biträdet förordnats, avgörs genom dom eller beslut eller avslutas på något annat sätt. 9 § Ett offentligt biträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 7 §. Har det skett är förbehållet utan verkan och biträdet skall till huvudmannen återbetala vad han eller hon uppburit för mycket. 10 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den som är part och av den myndighet som regeringen bestämmer. 11 § Ett offentligt biträde som har överklagat ett beslut om ersättning får i den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt anspråk endast om det finns särskilda skäl för det. 12 § Domstols eller annan myndighets beslut enligt denna lag överklagas i samma ordning som gäller överklagande av beslut i det mål eller ärende där biträdet har förordnats. 1. Denna lag trädet i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 3 Förslag till lag om ersättningsskyldighet för kostnad för blodundersökning i brottmål Härigenom föreskrivs följande. Om staten haft kostnader för blodprov avseende den som misstänks för brott och för undersökning av sådant blodprov skall den misstänkte, om han döms för brottet, ersätta staten för denna kostnad. Detsamma skall gälla den som godkänner ett strafföreläggande. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Genom lagen upphävs lag (1946:864) om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål. 4 Förslag till lag om rätt för Domstolsverket att överklaga vissa beslut Härmed föreskrivs följande. Ett beslut av domstol om ersättning, som enligt rättegångsbalken skall utgå av allmänna medel, får överklagas av Domstolsverket. Detsamma gäller andra beslut enligt 21 kap. rättegångsbalken, som rör offentlig försvarare. Denna lag träder i kraft den ... 5 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att det skall införas en ny paragraf, 37 kap. 9 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 kap. Om nämnderna -------------------------------------------------------------------- 9 § Offentligt biträde kan förordnas i ärende angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att det skall införas två nya paragrafer, 11 kap 6 § och 21 kap. 2 a §, av följande lydelse dels att 18 kap. 13 §, 31 kap. 1 § och 36 kap. 24 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. -------------------------------------------------------------------- 6 § En enskild part som har in- ställt sig till en muntlig förhandling får, om det är skäligt med hänsyn till partens ekonomiska förhållanden och de kostnader som kan uppstå i samband med inställelsen, tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle. Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Ersättning betalas enligt be- stämmelser som regeringen med- delar. 18 kap.13 § -------------------------------------------------------------------- Skall kostnad för bevisning Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd enligt rättens eller annan åtgärd enligt rättens beslut utgå av allmänna medel beslut betalas av parterna en eller utgivas av parterna en för båda och båda för en, gäller i för båda och båda för en, gäller i fråga om skyldighet att ersätta fråga om skyldighet att återgälda sådan kostnad vad som i detta sådan kostnad vad i detta kapitel stadgas om rättegångs- kapitel stadgas om rättegångs- kostnad. Om parterna skall bära kostnad. Skola parterna bära var sin rättegångskostnad, får var sin rättegångskostnad, må för- förordnas, att kostnaden skall ordnas, att kostnaden skall fördelas med hälften på dem var- fördelas med hälften å vardera. dera. Har av allmänna medel utgått En part skall också, om det kostnad för parts hämtande till inte är oskäligt, ersätta staten rätten, skall kostnaden åter- för kostnader för att hämta honom gäldas av parten. till rätten. Om skyldighet att ersätta staten kostnad i anledning av att part åtnjutit rättshjälp är särskilt stadgat. 21 kap. -------------------------------------------------------------------- 2 a § En tilltalad som inställt sig till en huvudförhandling får, om det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden och de kostnader som kan uppstå i samband med in- ställelsen, tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle. Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Ersättning betalas enligt be- stämmelser som regeringen med- delar. 31 kap 1 § -------------------------------------------------------------------- Döms den tilltalade för Döms den tilltalade för brottet brottet i ett mål där åklagaren i ett mål där åklagaren för talan, för talan, skall den tilltalade skall den tilltalade ersätta ersätta staten vad som enligt staten vad som enligt rättens rättens beslut betalats av beslut betalats av allmänna allmänna medel för hans medel i ersättning till inställelse vid rätten under försvarare och målsägandebiträde förundersökningen, för bevisning som förordnats enligt lagen under förundersökningen eller i (1988:609) om målsägandebiträde. rättegången samt i ersättning till försvarare. Han skall också ersätta staten för kostnaden att hämta honom till rätten. Ersättningsskyldigheten om- fattar dock inte kostnader, som inte skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader, som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade, hans ombud eller Den tilltalade behöver dock försvarare som utsetts av inte betala mer än vad han honom. Den skulle ha fått betala i rätts- tilltalade är inte i annat fall hjälpsavgift enligt rättshjälps- än som sägs i 4 § första stycket lagen (1996:00). Vad som där sägs skyldig att betala mera av om kostnad för rättshjälpsbiträde dessa kostnader än vad som gäller i stället kostnad för skulle ha utgått i grundavgift offentlig försvarare. och tilläggsavgift vid allmän Den tilltalade skall också, om rättshjälp enligt rättshjälpslagen det inte är oskäligt, ersätta sta- (1972:429). Har han haft tens kostnader för att hämta offentlig försvarare i målet, honom till rätten. skall grundavgiften minskas med vad han har betalat i råd- Ersättningsskyldigheten om- givningsavgift till för- fattar inte kostnader som inte svararen. skäligen varit motiverade för ut- redningen, eller kostnader, som orsakats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade eller hans ombud eller försvarare som utsetts av honom. Vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om det finns skäl till det med Vad den tilltalade skall hänsyn till den tilltalades betala får jämkas eller brottslighet eller hans efterges, om skäl härtill personliga och ekonomiska föreligger med hänsyn till den förhållanden. tilltalades brottslighet eller Om det belopp som den tillta- hans personliga och ekonomiska lade skulle vara skyldig att förhållanden. betala understiger en viss av Om det belopp som den till- regeringen fastställd gräns, talade skulle vara skyldig att skall ersättningsskyldighet inte ersätta understiger en viss av åläggas. regeringen fastställd gräns, skall ersättningsskyldighet inte åläggas. 36 kap. 24 § -------------------------------------------------------------------- Vittne äger rätt till Ett vittne har rätt till ersättning enligt vad som sägs ersättning enligt vad som sägs nedan. nedan. Ersättning till vittne, som Ersättning till ett vittne, som åberopats av enskild part, har åberopats av en part skall skall utgivas av parten. Har betalas av parten. I övriga fall rätten självmant inkallat vittne skall ersättningen betalas av och är saken sådan, att allmänna medel. förlikning därom är tillåten, eller är fråga om ansvar för brott, som ej hör under allmänt åtal, skall ersättningen utgivas av parterna en för båda och båda för en. I annat fall skall er- sättningen utgå av allmänna medel. Om en enskild part skall betala ersättning till ett vittne får rätten, om det är skäligt med hänsyn till partens ekonomiska förhållanden och de kostnader som kan uppstå för vittnets inställelse, besluta att ersättningen i stället skall betalas av allmänna medel. Sådant beslut får, efter ansökan av parten, fattas i samband med att vittnet åberopas som bevisning. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för att ersättningen skall betalas av allmänna medel meddelas av regeringen. Ersättning, som skall utgivas I de fall ersättningen skall av part, skall innefatta gott- betalas av en part har ett görelse för nödiga kostnader till vittne rätt till skälig ersättning resa och uppehälle samt för för kostnader för resa, uppehälle tidsspillan efter vad rätten och tidsspillan. Ersättning, som prövar skäligt. Ersättning, som skall betalas av allmänna medel, skall utgå av allmänna medel, fastställs enligt bestämmelser fastställes av rätten enligt som regeringen meddelar. bestämmelser som regeringen meddelar. Ersättning som har betalats av allmänna medel skall stanna på staten. Denna lag träder i kraft den ... 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1944:133) om kastrering att det skall införas en ny paragraf, 9 § av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § Offentligt biträde kan förordnas i mål och ärenden angående kastrering, om giltigt samtycke till åtgärden inte lämnats. Offentligt biträde förordnas av länsrätten. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap dels att 3 § skall följande lydelse dels att de nuvarande 4-6 §§ skall upphöra att gälla. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § -------------------------------------------------------------------- Den som, efter anmodan av Har rätten förordnat om un- part eller enligt rättens dersökning enligt denna lag förordnande, inställer sig för skall kostnad för att ta undersökning som avses i denna blodprov samt blodundersökning lag är, om han ej själv är part i betalas av allmänna medel. målet, berättigad till ersättning Har undersökningen utförts på och förskott efter enahanda anmodan av socialnämnd skall grunder och i samma ordning nämnden betala sådana kostnader. som stadgas beträffande vittnes inställelse vid rätten. Ersättning som betalats av all- Om parts kostnad gäller vad männa medel skall stanna på om rättegångskostnad är före- staten. Ersättning som betalats skrivet. Att viss kostnad är av socialnämnden skall stanna på att anse såsom rättshjälpskostnad nämnden. för part som åtnjuter allmän rättshjälp följer av rättshjälpslagen (1972:429). Denna lag träder i kraft den ... 9 Förlag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. att det skall införas en ny paragraf, 36 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 36 § Offentligt biträde kan förordnas i mål och ärenden angående verkställighet utomlands av fri- hetsberövande påföljd. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av vård eller behandling Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling att det skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 § Offentligt biträde kan förordnas i mål eller ärende angående utlämnande för verkställighet av brottmålsdom. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av straff m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av straff m.m. dels att det skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse dels att 34 a § och 39 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 § Offentligt biträde kan förordnas i mål och ärenden angående verkställighet utomlands av fri- hetsberövande påföljd. 34 a §Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte göras, om med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga. Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över- lämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket. Kriminalvårdsstyrelsen eller Socialstyrelsen får, om det föreligger särskilda skäl, med eget yttrande överlämna ett ärende om verkställighet till regeringen för avgörande. -------------------------------------------------------------------- I fall som avses i denna I fall som avses i denna para- paragraf gäller 28, 29 och 33 §§ graf gäller 27-29 och 33 §§ i i tillämpliga delar. tillämpliga delar. 39 § -------------------------------------------------------------------- Av allmänna medel utgiven Ersättning till offentlig för- ersättning till offentlig för- svarare som betalats av allmänna svarare samt kostnad för medel skall stanna på staten, om rättshjälp enligt 36 § det inte finns särskilda skäl för rättshjälpslagen (1972:429) att den dömde skall återbetala skall stanna på statsverket, om ersättningen. icke den dömde av särskilda skäl bör återgälda ersättningen. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 12 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 4 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. -------------------------------------------------------------------- 4 § En part som har inställt sig till en förhandling får, om det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska för- hållanden och de kostnader som kan uppstå i samband med inställelsen, tillerkännas ersätt- ning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle. Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Ersättning betalas enligt be- stämmelser som regeringen med- delar. 1. Denna lag träder i kraft den ... 13 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:609) om målsägandebiträde dels att 4-8 §§ skall ha följande lydelse, dels att det skall införas sju nya paragrafer, 9-15 §§, av följande lydelse dels att närmast före 1, 4, 6 och 12 §§ skall införas fyra nya rubriker av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Angelägenhet som skall behandlas vid svensk domstol 1 § 3 § Målsägandebiträdet skall ta till vara målsägandens intressen i målet samt lämna stöd och hjälp till målsäganden. Målsägandebiträdet skall bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, om detta inte görs av åklagaren. Målsägandebiträdets uppgift kvarstår även om talan avskilts enligt 22 kap. 5 § rätte- gångsbalken för att handläggas som särskilt mål enligt reglerna för tvistemål, såvida inte målet handläggs enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken. Målsägandebiträdets uppgift kvarstår också om tingsrättens dom överklagas endast i fråga om enskilt anspråk. -------------------------------------------------------------------- Målsägandebiträde förordnas på begäran av målsäganden eller när det annars finns särskild anledning till det. Angelägenhet som skall behandlas utomlands -------------------------------------------------------------------- 4 § -------------------------------------------------------------------- Målsägandebiträde förordnas på I en angelägenhet som skall begäran av målsäganden eller när prövas eller på annat sätt behand- det annars finns anledning las utomlands och som gäller till det. Vid förordnandet brott som motsvaras av brott tillämpas 21 § första stycket enligt 6 kap. brottsbalken kan rättshjälpslagen (1972:429). den som utsatts för brottet I fråga om byte av målsägan- (målsäganden), beviljas rättsligt debiträde och rätt för sådant bistånd om han eller hon är biträde att sätta någon annan i bosatt i Sverige och det ekono- sitt ställe tillämpas 21 § andra miska underlaget inte överstiger och tredje styckena rättshjälps- 200 000 kr. Närmare bestämmelser lagen. om ekonomiskt underlag meddelas Målsägandebiträdet skall ent- av regeringen eller den ledigas, om det är påkallat med myndighet som regeringen be- hänsyn till förhållandena i målet stämmer. eller om det annars finns skäl Rättsligt bistånd ges i form av för det. ekonomiskt bidrag för juridiskt I övrigt tillämpas i fråga om biträde efter ansökan av den som målsägandebiträde rättegångsbalkens utsatts för brottet. regler om rättegångsbiträde. En ansökan om rättsligt bistånd skall vara skriftlig och innehålla de uppgifter som före- skrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer. 5 § -------------------------------------------------------------------- Målsägandebiträdet har rätt till Den som har beviljats rättsligt ersättning i enlighet med vad bistånd enligt 4 § skall betala som enligt 22 § rättshjälpslagen en avgift som beräknas på samma (1972:429) gäller för biträde vid sätt som rättshjälpsavgift enligt allmän rättshjälp. I fråga om 12 § rättshjälpslagen (1996:00). ersättningen tillämpas även 19, Vad som där sägs om kostnad för 23, 49, 49 a och 49 c §§ rätts- rättshjälpsbiträde gäller i stället hjälpslagen. kostnad för biträde enligt denna lag. -------------------------------------------------------------------- Gemensamma bestämmelser 6 § -------------------------------------------------------------------- Om ett målsägandebiträde Till målsägandebiträde eller förordnas, ersätts målsägandens biträde enligt 4 § förordnas advo- därefter uppkommande kostnader kat, biträdande jurist på för bevisning och utredning med advokatbyrå eller, när det finns anledning av talan om enskilt särskilda skäl, annan som är anspråk och, i fall där målsägan- lämplig för uppdraget. debiträdets uppgift kvarstår Den som sökanden har föreslagit enligt 3 § andra stycket, för och som uppfyller dessa krav resa och uppehälle i samband skall förordnas, om det inte med inställelse inför domstol, i medför avsevärt ökade kostnader samma utsträckning som om eller i övrigt särskilda skäl målsäganden beviljats allmän talar emot det. Ett biträde rättshjälp med anledning av en skall entledigas, om det är sådan talan. påkallat med hänsyn till förhållandena i målet eller om det annars finns särskilda skäl. Byte av biträde får bara ske efter särskilt tillstånd och om det finns särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång krävs synnerliga skäl för nytt byte. Om ett biträde har entledigats på begäran av den rättssökande, får ett nytt biträde förordnas endast om det fanns skäl för byte. Ett biträde får sätta annan advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt ställe (substitution) om det inte medför någon beaktansvärd ökning av kostnaderna. I övrigt får sub- stitution endast äga rum efter tillstånd av domstol. I övrigt tillämpas i fråga om biträde enligt denna lag rätte- gångsbalkens regler om rätte- gångsbiträde. 7 § -------------------------------------------------------------------- Beslut i frågor som avses i Ett biträde har rätt till skälig denna lag fattas av rätten. I ersättning för det arbete, den de fall som avses i 6 § får dock tidsspillan och de utlägg som målsägandebiträdet själv besluta uppdraget har krävt. Ersättning om utredning i samma utsträck- utgår inte för tiden före förord- ning som enligt 24 § rättshjälps- nandet som biträde annat än för lagen (1972:429) gäller för bi- arbete som varit av mindre om- träde vid allmän rättshjälp. fattning eller av brådskade art. Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tilllämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fastställer. Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av bety- delse ger anledning till det. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fast- ställer taxor som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fall samt meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan. Har biträdet genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för staten skall detta beaktas när ersättningen bestäms. 8 § -------------------------------------------------------------------- Bestämmelserna i 31 kap. rätte- Ett biträde får inte förbehålla gångsbalken om skyldighet för sig eller ta emot ersättning av den tilltalade eller annan att sin huvudman utöver vad som till staten återbetala följer av 7 §. Har detta skett är kostnader som enligt rättens förbehållet utan verkan och beslut betalats av allmänna biträdet skall betala tillbaka medel gäller även i fråga om vad han eller hon har uppburit kostnader enligt denna lag. I för mycket. mål där målsägandebiträdets uppgift kvarstår enligt 3 § andra stycket gäller beträffande dessa kostnader bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken om ansvar för motparts rättegångskostnader. -------------------------------------------------------------------- 9 § Om ett målsägandebiträde har förordnats eller rättsligt bistånd enligt 4 § har beviljats betalas kostnader för biträde samt kost- nader för bevisning och utred- ning som är nödvändig för att måls- äganden skall kunna ta tillvara sin rätt, av allmänna medel. Den som har medverkat vid en utredning har rätt till skälig ersättning. Kostnaden för utred- ning får dock inte överstiga 10 000 kr. Ersättning för bevis- ning betalas enligt bestämmelser som regeringen meddelar. 10 § Utöver vad som följer av 9 § ersätts, i angelägenheter som skall behandlas utomlands, även kostnader för resa och in- ställelse för målsäganden och dennes vårdare eller annan som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet om målsäganden kallats dit. Ersättning för resa och uppehälle betalas med skäligt belopp. 11 § I fråga om angelägenheter som skall behandlas utomlands gäller 9-10 §§ endast i den utsträckning kostnaden inte täcks genom någon försäkring eller ersätts av domstol eller annan myndighet i den främmande staten. -------------------------------------------------------------------- Beslut 12 § Beslut i frågor om målsägan- debiträde fattas av domstol. Beslut om rättsligt bistånd i angelägenhet som skall behandlas utomlands fattas av Rättshjälps- myndigheten. Beslut att utredning enligt 9 § skall göras fattas av biträdet. 13 § I fråga om domstols beslut enligt denna lag gäller reglerna i rättegångsbalken om överklagande av domstols beslut. Hovrättens beslut i en över- klagad fråga får dock endast överklagas om hovrätten tillåtit detta. Sådant tillstånd får ges om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken. Ett beslut av Rättshjälpsmyn- digheten får överklagas till Rättshjälpsnämnden. Rättshjälpsnämndens beslut får inte överklagas. Beslut av ett biträde om ut- redning enligt 12 § andra stycket får inte överklagas. 14 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den som är part och av den myndighet som regeringen bestämmer. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av beslutet, får myn- digheten likväl inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen från beslutet. Myndigheten får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part. 15 § Ett biträde som har förordnats enligt denna lag och som har överklagat ett beslut om ersätt- ning får i den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt yrkande endast om det finns särskilda skäl för detta. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande om målsägandebiträde förordnats före ikraftträdandet. 14 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall att 42 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 42 § -------------------------------------------------------------------- Om offentligt biträde och Offentligt biträde kan förordnas annan rättshjälp i mål och ärenden i mål och ärenden hos allmän enligt denna lag finns be- förvaltningsdomstol angående stämmelser i rättshjälpslagen beredande av vård enligt denna (1972:429). lag eller angående omedelbart omhändertagande enligt 13 §. Offentligt biträde förordnas av den domstol eller annan myndig- het som handlägger målet eller ärendet. I ärenden hos socialnämnd eller social distriktsnämnd förordnas offentligt biträde dock av länsrätten. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 15 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472) Härigenom föreskrivs i fråga om smittskyddslagen (1988:1472) att 59 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 59 § -------------------------------------------------------------------- Om offentligt biträde och Offentligt biträde kan förordnas annan rättshjälp i mål och ärenden i mål och ärenden hos allmän enligt denna lag finns be- förvaltningsdomstol angående stämmelser i rättshjälpslagen tillfälligt omhändertagande (1972:429). enligt 37 §, tvångsisolering en- ligt 38, 39 eller 41 § eller upphörande av tvångsisolering en- ligt 42 §. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 16 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529) dels att det skall införas en ny paragraf, 11 kap. 8 §, av följande lydelse dels att det skall införas en ny rubrik närmast före 11 kap. 8 § av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. -------------------------------------------------------------------- Offentligt biträde 8 § Offentligt biträde kan förordnas i ärende angående 1. avvisning, dock inte hos polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 § hålls i förvar sedan mer än 72 timmar, 2. utvisning enligt 4 kap. 3 §, 3. uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b §, om Utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition i ärendet om avvisning eller utvisning, 4. verkställighet enligt denna lag om utlänningen hålls i förvar enligt 6 kap. 2 eller 3 § sedan mer än 72 timmar och 5. hemsändande enligt 12 kap. 3 §. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 17 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga att 39 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 39 § -------------------------------------------------------------------- Om offentligt biträde och Offentligt biträde kan förordnas annan rättshjälp i mål och ärenden för den som åtgärden avser samt för enligt denna lag finns be- dennes vårdnadshavare i mål och stämmelser i rättshjälpslagen ärenden angående beredande av vård (1972:429). enligt 2 eller 3 §, omedelbart omhändertagande enligt 6 §, upphörande av vård enligt 21 §, flyttningsförbud enligt 24 § eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § samt vid överklagande enligt 41 § första stycket. Behövs offentligt biträde både för den unge och för dennes vårdnadshavare, förordnas gemen- samt biträde, om det inte finns motstridiga intressen mellan dem. Offentligt biträde förordnas av den domstol eller annan myndig- het som handlägger målet eller ärendet. I ärenden hos socialnämnd eller social distriktsnämnd förordnas offentligt biträde dock av länsrätten. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 18 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 § Offentligt biträde kan förordnas i ärende angående utvisning eller anmälningsplikt enligt denna lag samt i ärende hos regeringen an- gående beslut enligt 11§. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 19 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård dels att det skall införas en ny paragraf, 38 a §, av följande lydelse dels att 48 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse -------------------------------------------------------------------- 38 a § Offentligt biträde kan förordnas i mål och ärenden hos allmän förvaltningsdomstol angående medgivande till fortsatt tvångs- vård enligt 7, 9, 12 eller 14 § och vid överklagande enligt 32 eller 33 § av beslut om intagning för tvångsvård eller om avslag på en begäran att tvångsvården skall upphöra. 48 §En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans tillstånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt 1. att enligt 32 och 33 §§ överklaga vissa beslut, 2. att anlita ombud eller biträde, -------------------------------------------------------------------- 3. att få rättshjälp genom 3. att få offentligt biträde för- offentligt biträde enligt rätts- ordnat enligt 38 a §, och hjälpslagen (1972:429), och 4. att få hjälp av en stödperson. Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen, väl synlig för patienterna. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. 20 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård dels att det skall införas en ny paragraf, 22 a §, av följande lydelse dels att 30 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 a § Offentligt biträde kan förordnas i mål och ärenden hos allmän förvaltningsdomstol angående medgivande till fortsatt vård enligt 13 §, angående upphörande av sådan vård enligt 16 §, vid överklagande av beslut enligt 18 § första stycket 1 eller 2 eller angående tillstånd eller återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område före den som genomgår rätts- psykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om särskild ut- skrivningsprövning. 30 §En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans tillstånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt 1. att enligt 18 § överklaga vissa beslut, 2. att ansöka enligt 16 § andra stycket om att den rättspsykiatriska vården skall upphöra, 3. att ansöka enligt 10 eller 11 § om tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område, 4. att anlita ombud eller biträde, -------------------------------------------------------------------- 5. att få rättshjälp genom 5. att få offentligt biträde för- offentligt biträde enligt rätts- ordnat enligt 22 a §, och hjälpslagen (1972:429), och 6. att få hjälp av en stödperson. Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen eller undersökningsenheten, väl synlig för patienterna. 1. Denna lag träder i kraft den ... 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i ärenden där offentligt biträde förordnats före ikraftträdandet. Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Ny rättshjälpslag (SOU 1995:81) Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Eksjö tingsrätt, Hallsbergs tingsrätt, Malmö tingsrätt, Svegs tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Norrbottens län, Länsrätten i Kronobergs län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsnämnden, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen, Statskontoret, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Arbetsdomstolen, Statens Invandrarverk, Utlänningsnämnden, Konkurrensverket, Konsumentombudsmannen, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Försäkringsförbund, JUSEK, TCO, LO, SAF, Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Köpmanna förbund, Svenska flyktingrådet, Sveriges Kristna Råd, Samfundet för Sveriges Juridiska byråer, Bo Karlsson m.fl., Lars Lindstrand och Roland Ekh, Institutet för Sociala Rättsfrågor, Mats El Kott, Riksförbundet för familjers rättigheter, Cirkeldeltagare - Handelsanställdas Förbund avd. 16, Jan Humlekil, Lena Dahlgren, Sven Hamne, Telje Juristerna HB och Karl Potapoff. Länsrätten i Norrbottens län har bifogat ett yttrande från 1986-09-23 till Finansdepartementet angånde kostnader i mål och ärenden om skatt. Riksåklagaren har bifogat yttranden från åklagarmyndigheterna i Stockholm och Göteborg. LO har bifogat yttrande från Industrifacket. Hyresgästernas riksförbund har bifogat en skrift från Jan Danneman. Rättshjälpsavgifter nu och enligt förslaget I tabellen är kostnader för rättshjälpsbiträdet angiven inklusive rådgivningsav- gift. I den vänsta kolumnen anges avgift enligt nuvarande bestämmelser och i den högra avgiften enligt förslaget. Den nuvarande avgiften (vänstra kolumnen) beräknas på alla kostnader i ärendet, t.ex. kostnader för utredning, medan avgiften i det föreslagna systemet (högra kolumnen) beräknas på endast biträdeskostnaden. Det innebär att om några andra kostnader tillkommer ökar avgiften i den vänstra kolumnen men inte i den högre. Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 5 000 Ekonomiskt Avgift enligt Avgift enligt underlag nuvarande regler förslaget (årsinkomst) - 0-470 580 25 000 470 1 000 40 000 610 1 000 50 000 610 1 500 80 000 1 260 1 500 90 000 1 560 2 500 120 000 2 480 2 500 130 000 2 860 3 000 160 000 4 000 3 000 175 000 5 000 5 000 210 000 5 000 5 000 Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 10 000 Ekonomiskt Avgift enligt Avgift enligt underlag nuvarande regler förslaget (årsinkomst) - 0-470 680 25 000 470 1 000 40 000 1 100 1 000 50 000 1 100 2 000 80 000 1 760 2 000 90 000 1 960 2 800 120 000 3 460 2 800 130 000 3 860 3 700 160 000 5 400 3 700 175 000 6 300 6 000 210 000 9 770 6 000 Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 25 000 Ekonomiskt Avgift enligt Avgift enligt underlag nuvarande regler förslaget (årsinkomst) - 0-470 980 25 000 470 1 700 40 000 1 880 1 700 50 000 1 880 3 400 80 000 3 260 3 400 90 000 3 460 5 800 120 000 6 460 5 800 130 000 6 860 7 200 160 000 8 400 7 200 175 000 8 300 10 600 210 000 14 170 10 760 Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 50 000 Ekonomiskt Avgift enligt Avgift enligt underlag nuvarande regler förslaget (årsinkomst) - 0-470 1 480 25 000 470 2 950 40 000 1 880 2 950 50 000 1 880 5 950 80 000 4 560 5 950 90 000 5 280 10 800 120 000 8 720 10 800 130 000 10 320 15 700 160 000 13 420 15 700 175 000 14 300 20 600 210 000 21 670 20 600 Rättshjälpskostnad (=biträdeskostnad) 100 000 Ekonomiskt Avgift enligt Avgift enligt underlag nuvarande regler förslaget (årsinkomst) - 0-470 2 480 25 000 470 5 450 40 000 1 880 5 450 50 000 1 880 10 900 80 000 4 560 10 900 90 000 5 280 20 800 120 000 8 720 20 800 130 000 10 320 30 700 160 000 16 480 30 700 175 000 20 080 40 600 210 000 31 000 40 600 Lagrådsremissens lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 1 Förslag till rättshjälpslag Härigenom föreskrivs följande. 1 § I denna lag finns bestämmelser om rättshjälp och rådgivning. 2 § Rättshjälp får beviljas i en rättslig angelägenhet om förutsättningarna i 6-8 §§ är uppfyllda. För att rättshjälp skall beviljas krävs att rådgivning enligt 4 § har lämnats i angelägenheten i minst en timme. I 9 § finns bestämmelser om rättshjälpens förhållande till rättsskydds- försäkringar.I 10-13 §§ finns bestämmelser om när rättshjälp inte får beviljas och när det krävs särskilda skäl för rättshjälp. I 21 och 22 §§ finns särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott när angelägenheten skall behandlas utomlands. 3 § Rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla de uppgifter som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Rådgivning 4 § Rådgivning enligt denna lag lämnas i en rättslig angelägenhet av en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sammanlagt högst två timmar. Rådgivning kan också lämnas av någon annan som kan förordnas som rättshjälpsbiträde enligt 26 §. Rådgivning lämnas mot en avgift som betalas till den som lämnar rådgivningen. Den som har lämnat rådgivning får sätta ned avgiften till hälften om den rättssökandes ekonomiska förhållanden ger anledning till det. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare bestämmelser om rådgivningsavgift och nedsättning av rådgivningsavgift. 5 § Den som har lämnat rådgivning har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för de kostnader för tolk och översättning som rådgivningen kan ha krävt. Om rådgivning har skett mot nedsatt avgift enligt 4 § andra stycket, kan den som har lämnat rådgivning få ersättning av allmänna medel. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare bestämmelser om ersättning enligt första stycket. Allmänna förutsättningar för rättshjälp 6 § Rättshjälp får beviljas en fysisk person vars ekonomiska underlag enligt 38 § inte överstiger 210 000 kr. 7 § Rättshjälp får beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde utöver rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Rättshjälp får inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom genom offentlig försvarare eller offentligt biträde kan komma i fråga. 8 § Rättshjälp får beviljas endast om det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt är rimligt att staten bidrar till kostnaderna. Rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar 9 § Rättshjälp får inte beviljas om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten.Om den rättssökande saknar rättsskydd enligt första stycket men med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft ett sådant skydd, får rättshjälp beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för den rättssökande. Begränsningar i rätten till rättshjälp 10 § Rättshjälp får inte beviljas 1. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling, 2. för förrättande av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken, 3. i en angelägenhet som rör skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334), 4. i inskrivningsärenden enligt jordabalken, 5. i ärenden om fastighetsdeklaration, 6. i mål eller ärenden angående fastighetstaxering, 7. i registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m., 8. i en angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av bodelning, 9. om frågan om rättshjälp kan vänta till dess en annan rättslig angelägenhet där anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund har avgjorts, 10. i en angelägenhet som rör trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen (1975:1410) eller som rör skadestånd som skall betalas från en an- svarsförsäkring. Rättshjälp får dock beviljas i en sådan angelägenhet om ett mål eller ärende har inletts vid domstol eller enbart rör annan skada än person- skada. Rättshjälp får inte heller beviljas i fråga om anspråk som har överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan antas ha skett för att åstadkomma en fördel vid prövning av ansökan om rättshjälp. 11 § Rättshjälp får beviljas endast när det finns särskilda skäl i en angelägenhet som 1. rör äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor, 2. rör underhåll till barn, 3. rör skatter, tullar, avgifter eller betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, 4. i tingsrätt skall avgöras av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § rätte- gångsbalken, 5. skall behandlas utomlands. I 21 och 22 §§ finns särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott i angelägenheter som skall behandlas utomlands. 12 § Den som inte är svensk medborgare och som varken är eller tidigare har varit bosatt i Sverige får beviljas rättshjälp endast om angelägenheten skall behandlas i Sverige och det finns särskilda skäl. I en angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp beviljas endast om den rättssökande är bosatt i Sverige. Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om rättshjälp. Rättshjälp till näringsidkare 13 § Rättshjälp får inte beviljas den som är eller har varit näringsidkare i en angelägenhet som har uppkommit i näringsverksamheten, om det inte finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans eller hennes ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt. Med näringsidkare avses en fysisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur som kan betecknas som yrkesmässig. Rättshjälp till dödsbo 14 § Dör den som har beviljats rättshjälp övergår rättshjälpen till dödsboet om dödsboet begär detta och det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, dödsboets och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är skäligt att staten fortsätter att bidra till kostnaderna. Förmåner som ingår vid rättshjälp 15 § När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för rättshjälpsbiträde. Förmånen av rättshjälpsbiträde omfattar ersättning för arbete i högst 100 timmar, om inte annat beslutas enligt 34 §. 16 § När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen. Om inte särskilda föreskrifter gäller lämnas ersättning för bevisning med skäligt belopp. 17 § När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för utredning, som är skäligen påkallad för att ta tillvara den rättssökandes rätt, till en kostnad om högst 10 000 kr. Utredning i en angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet betalas dock inte om den kan erhållas genom den domstol eller myndighet som skall pröva angelägenheten. Den som har medverkat vid en utredning har rätt till ersättning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 18 § När rättshjälp har beviljats betalar staten kostnaderna för medlare enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken. Medlaren har rätt till skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget krävt. En medlare får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av parterna utöver vad som följer av andra stycket. Har detta skett är förbehållet utan verkan och medlaren skall till parterna betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot för mycket. 19 § Den som beviljas rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgift eller expeditionsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller avgift enligt 15 § 1-3 avgiftsförordningen (1992:191). Den som har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till ett verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet behöver inte betala utsökningsavgifter enligt 2 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna. Den som har beviljats rättshjälp behöver inte betala några kostnader för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol. 20 § Den som beviljas rättshjälp behöver inte ställa säkerhet för att få till stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd enligt rättegångsbalken eller konkurslagen (1987:672) i den angelägenhet som rättshjälpen avser. Om den rättssökande inte kan betala för den skada som tillfogas motparten svarar staten gentemot den skadelidande för denna skada. Första stycket tillämpas också i fråga om verkställighet enligt 3 kap. 8 eller 9 § utsökningsbalken om rättshjälp beviljats i verkställighetsärendet. Särskilda bestämmelser om rättshjälp till offer för sexualbrott utomlands 21 § I en angelägenhet som skall behandlas utomlands får rättshjälp beviljas om saken gäller ett brott mot den rättssökande som motsvarar brott enligt 6 kap. brotts- balken och den rättssökande har behov av någon av de förmåner som anges i 22 §. I fråga om en angelägenhet som avses i första stycket gäller inte 2 § andra stycket, 9 § och 11 § 5. 22 § När rättshjälp har beviljats enligt 21 § betalar staten kostnaderna för biträde och sådan bevisning och utredning som varit nödvändig för att ta till vara den rättssökandes rätt, samt kostnaderna för resa och uppehälle för den rättssökande eller hans eller hennes ställföreträdare och för vårdare eller annan som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet i den främmande staten. Detta gäller dock endast i den mån kostnaderna inte täcks genom någon försäkring eller ersätts av domstol eller annan myndighet i den främmande staten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare bestämmelser om ersättning enligt första stycket. Rättshjälpsavgift 23 § Den som har beviljats rättshjälp skall betala en rättshjälpsavgift som bestäms med hänsyn till kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och den rättssökandes ekonomiska underlag enligt 38 §. Rättshjälpsavgiften utgör 1. två procent av kostnaderna om det ekonomiska underlaget inte överstiger 20 000 kr, 2. fem procent av kostnaderna, dock minst 500 kr, om det ekonomiska underlaget överstiger 20 000 men inte 40 000 kr, 3. tio procent av kostnaderna, dock minst 1 000 kr, om det ekonomiska underlaget överstiger 40 000 men inte 80 000 kr, 4. tjugo procent av kostnaderna, dock minst 1 500 kr, om det ekonomiska underlaget överstiger 80 000 men inte 120 000 kr, 5. trettio procent av kostnaderna, dock minst 2 000 kr, om det ekonomiska underlaget överstiger 120 000 men inte 160 000 kr, 6. fyrtio procent av kostnaderna, dock minst 5 000 kr, om det ekonomiska underlaget överstiger 160 000 kr. Avgift för rådgivning utöver en timme skall avräknas från den lägsta avgift som anges i 2-6. Om rättshjälp övergår till ett dödsbo beräknas rättshjälpsavgiften med ledning av den avlidnes ekonomiska underlag. 24 § Procentsatsen för beräkning av rättshjälpsavgiften fastställs när rättshjälp beviljas. Om den rättssökandes ekonomiska underlag förändras väsentligt innan rättshjälpsärendet har avslutats, får jämkning ske till högre eller lägre procentsats efter vad som är skäligt. Jämkning får också ske om en väsentlig felbedömning har gjorts när procentsatsen tidigare bestämdes eller om oriktiga uppgifter har legat till grund för beslutet. Jämkning till en lägre procentsats kan endast avse avgift som ännu inte betalats. 25 § Rättshjälpsavgiften skall fortlöpande betalas till rättshjälpsbiträdet allteftersom kostnader uppstår. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare bestämmelser om betalningen av rättshjälpsavgiften. Förordnande och byte av rättshjälpsbiträde 26 § Till rättshjälpsbiträde får förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget. Har den rättssökande själv föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas, om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller det i övrigt finns särskilda skäl mot det. Ett biträde får entledigas om det finns skäl till det. Byte av biträde får ske efter särskilt tillstånd och bara om det finns särskilda skäl. Om byte av biträde har skett en gång, får nytt byte ske endast om det finns synnerliga skäl. Ett biträde får sätta en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt ställe (substitution) om det inte medför en beaktansvärd ökning av kostnaderna. I övrigt får substitution endast ske efter särskilt tillstånd. Ersättning till rättshjälpsbiträde 27 § Ett rättshjälpsbiträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt.Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fast- ställer. Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det. Ersättning för arbete före ansökan kan endast avse arbete som varit av mindre omfattning eller av brådskande art. Vid biträdesbyte enligt 26 § andra stycket gäller motsvarande i fråga om det nya biträdets rätt till ersättning för arbete som utförts före beslutet om byte. Om biträdet genom vårdslöshet eller försummelse har föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande. Om biträdet missbrukat sin behörighet att besluta om utredning enligt 17 § eller om substitition eller om det annars finns särskilda skäl, får ersättningen jämkas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxor som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning i vissa fall samt meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan. 28 § Ersättning till ett rättshjälpsbiträde fastställs i samband med att den rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut eller när rättshjälpsärendet avslutas på något annat sätt. Har ett biträde inte begärt ersättning i rätt tid och därigenom förlorat rätten att få ersättningen fastställd av domstolen, får Rättshjälpsmyndigheten fastställa ersättningen under förutsättning att biträdet inte kände till att angelägenheten var anhängig vid domstolen eller att underlåtenheten beror på något annat ursäktligt misstag. Den del av ersättningen som överstiger rättshjälpsavgiften skall då stanna på staten. 29 § Ett rättshjälpsbiträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 27 §. Har detta skett är förbehållet utan verkan och biträdet skall till huvudmannen betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot för mycket. Motparts ersättningsskyldighet 30 § Bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång eller annat motsvarande förfarande gäller även i fråga om kostnader för motparts rättshjälpsbiträde. Ränta skall dock inte betalas. Den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den rätts- sökande betala ett belopp som motsvarar dennes rättshjälpsavgift. Återstoden skall betalas till staten. Om den ersättningsskyldige har ålagts att ersätta endast en del av rättshjälpskostnaderna, skall ersättningen betalas till den rättssökande och till staten med motsvarande fördelning. Medparts ersättningsskyldighet 31 § Har i ett mål eller ärende vid domstol en kostnad för biträde som är gemensamt för flera medparter ersatts som en rättshjälpskostnad, skall var och en av de medparter som inte har rättshjälp betala den del av kostnaden som hänför sig till medparten. Fördelningen skall göras efter huvudtalet, om inte omständigheterna föranleder annat. Vid tillämpningen av första stycket skall avdrag göras för den del av kostnaderna som en motpart har ålagts att betala med stöd av 30 §. Om summan av rättshjälpsavgiften och vad medparterna förpliktas betala enligt första stycket överstiger ersättningen till biträdet, skall medparterna betala det överskjutande beloppet till den som har rättshjälp och återstoden till staten. Upphörande av rättshjälp 32 § Rättshjälp skall upphöra om 1. rättshjälpsavgift inte betalas enligt 25 §, 2. den rättssökande har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp inte skulle ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats, 3. den rättssökande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg rättshjälpsavgift,4. den rättssökandes ekonomiska förhållanden har ändrats så att han eller hon inte längre är berättigad till rättshjälp, 5. ett rättshjälpsbiträde entledigas utan att ett annat rättshjälpsbiträde förordnas, 6. det med hänsyn till tvisteföremålets värde, angelägenhetens art och betydelse samt omständigheterna i övrigt inte längre är rimligt att staten bidrar till den rättssökandes kostnader. 33 § Om rättshjälp har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall som avses i 10 § 10, får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra. Detta gäller dock inte om det är uppenbart oskäligt att rättshjälpen upphör. 34 § Rättshjälp skall upphöra när det arbete som biträdet har rätt till ersättning för enligt 27 § uppgår till 100 timmar, om annat inte beslutas enligt andra stycket. Rättshjälpsbiträdet skall anmäla till rätten när det arbete som biträdet lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar sig 100 timmar. Rätten skall genast pröva om rättshjälpen skall upphöra. Om rättshjälpen skall fortsätta, bestämmer rätten det antal timmar som förmånen av rättshjälpsbiträde därefter får omfatta. I de fall Rättshjälpsmyndigheten enligt 39 § beslutar i rättshjälpsfrågor gäller bestämmelserna i andra stycket myndigheten. Återbetalning av rättshjälpskostnader 35 § Om rättshjälpen upphör på någon av de grunder som anges i 32 §, skall den rättssökande i skälig omfattning återbetala kostnaderna för rättshjälpen till staten. Om rättshjälpen upphör på den grund som anges i 33 §, skall de kostnader för rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften inte återbetalas till staten. 36 § Om ett beslut att bevilja rättshjälp undanröjs efter överklagande, skall den som haft rättshjälp själv betala kostnaden för denna. Om det finns särskilda skäl, får dock förordnas att kostnaden inte skall återbetalas till staten eller att de endast delvis skall återbetalas till staten. 37 § Om den rättssökande genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade kostnader för rättshjälpen, skall han eller hon ersätta staten för dessa kostnader oavsett hur ansvaret för rättshjälpskostnaderna i övrigt skall fördelas. Motsvarande gäller den rättssökandes ställföreträdare. Ekonomiskt underlag 38 § Med ekonomiskt underlag avses i denna lag den rättssökandes beräknade årsinkomst sedan hänsyn tagits till underhållsskyldighet, förmögenhetsförhållanden och skuldsättning enligt andra stycket. Bidrar den rättssökande till underhållet av barn skall den beräknade års- inkomsten minskas med 15 000 kr för varje barn, dock högst 75 000 kr. Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligen ökad eller nedsatt på grund av förmögenhetsinnehav eller skuldsättning eller annan särskild omständighet, skall den beräknade årsinkomsten jämkas genom att skäligt belopp läggs till eller dras ifrån. Underårigs ekonomiska underlag skall bestämmas med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Närmare bestämmelser om hur det ekonomiska underlaget skall beräknas meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Beslut i rättshjälpsfrågor 39 § Om ett mål eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten pågår vid domstol, beslutar domstolen i frågor enligt denna lag. I annat fall beslutar Rätts- hjälpsmyndigheten i frågorna. Rättshjälpsmyndigheten beslutar också till vem ersättning enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket skall betalas. Vad som sägs om domstol i denna lag gäller även arrendenämnd och hyresnämnd. Rättshjälpsbiträdet beslutar om att sådan utredning som avses i 17 § första stycket skall utföras. 40 § Rättshjälpsmyndigheten skall slutligt fastställa den rättssökandes rätts- hjälpsavgift när ersättningen till rättshjälpsbiträdet har fastställts. Ersättningen till biträdet skall utbetalas efter avdrag för den slutligt fastställda rättshjälpsavgiften. Om biträdet har tagit emot en högre avgift från den rättssökande än den som slutligt fastställs skall biträdet återbetala det överskjutande beloppet till den rättssökande. 41 § I samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller ärende i vilket en part har rättshjälp skall det bestämmas vilka belopp som motparter, medparter och den rättssökande eller dennes ställföreträdare skall betala enligt 30 § första stycket och 31 § första stycket. Beslut om återbetalningsskyldighet enligt 37 § meddelas i samband med att handläggningen avslutas i ett mål eller ärende i vilket part har rättshjälp eller i samband med rättshjälpens upphörande. Om beslutet meddelas av någon annan än domstol eller Rättshjälpsmyndigheten, skall betalningsskyldigheten bestämmas till att avse kostnaderna i dess helhet eller viss kvotdel utan att ett bestämt belopp anges. När en borgenär har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som rör försättande i konkurs, skall beslut om ersättningsskyldighet meddelas senast i samband med att utdelningen fastställs. 42 § Beslut om till vem ersättning skall betalas enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket och beslut om rättshjälpsavgift och avräkning med biträde enligt 40 § får fattas av Rättshjälpsmyndigheten genom automatisk databehandling av uppgifter i ett av myndigheten fört register över rättshjälpskostnader. Beslut enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken. Överklagande m.m. 43 § I fråga om överklagande av domstols beslut enligt denna lag tillämpas, utom i fall som avses i andra stycket, vad som i allmänhet gäller om överklaganden av beslut av domstolen. Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående ersättning till rättshjälpsbiträde får inte överklagas. Hovrätten eller kammarrätten får dock tillåta att beslutet överklagas om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken respektive 36 § första stycket 1 förvaltningsprocesslagen (1971:291). 44 § Beslut av rättshjälpsbiträde om utredning enligt 17 § första stycket får inte överklagas. Beslut av Rättshjälpsmyndigheten får överklagas till Rättshjälpsnämnden. Rättshjälpsmyndighetens beslut enligt 30 § andra stycket, 31 § tredje stycket och 39 § andra stycket får inte överklagas. Rättshjälpsnämndens beslut får inte överklagas. 45 § Beslut om rättshjälp får överklagas av den som är enskild part och av Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen för beslutet. Domstolsverket får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part. 46 § Domstolsverket får påkalla beslut om att rättshjälp skall upphöra enligt 32-34 §§. 47 § Ett rättshjälpsbiträde som har överklagat ett beslut om ersättning får i den högre instansen åberopa nya omständigheter till stöd för sitt yrkande endast om det finns särskilda skäl för det. Rättshjälpsnämnden 48 § Rättshjälpsnämnden består av en ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare, två ledamöter som är advokater samt två övriga ledamöter. Alla ledamöter skall vara svenska medborgare. De får inte vara underåriga eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Regeringen förordnar ledamöter och utser ordförande för viss tid. För ordföranden skall finnas en eller flera ersättare. I övrigt får regeringen utse lämpligt antal ersättare. Bestämmelserna om ordförande och ledamöter tillämpas också på ersättare. 49 § Rättshjälpsnämnden är beslutför med ordföranden och två andra ledamöter, av vilka en skall vara advokat och en övrig ledamot. Vid avgörande av ett ärende som är av principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, skall dock samtliga ledamöter delta. Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål tillämpas när ärenden avgörs av Rättshjälpsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 då rättshjälpslagen (1972:429) skall upphöra att gälla. 2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande om - allmän rättshjälp eller rättshjälp åt misstänkt i brottmål har beviljats före den 1 december 1997, eller - ansökan om sådan rättshjälp har lämnats in till domstol, Rättshjälps- myndigheten eller annan myndighet som kan besluta om rättshjälp före den 1 december 1997. 2 Förslag till lag om offentligt biträde Härigenom föreskrivs följande. 1 § Denna lag tillämpas när offentligt biträde skall förordnas i ett mål eller ären- de enligt särskild föreskrift i lag. Bestämmelserna i denna lag gäller om inte annat är särskilt föreskrivet. 2 § Beslut enligt denna lag fattas av den domstol eller myndighet som handlägger målet eller ärendet utom i fall som avses i 6 §. 3 § Offentligt biträde förordnas efter ansökan eller när det annars finns anledning till det. Ansökan kan göras av den som biträde skall förordnas för eller av någon annan som får föra talan i målet eller ärendet. Ansökan skall ges in till den myndighet som handlägger målet eller ärendet. Myndighet som inte själv får förordna offentligt biträde skall överlämna ansökan med ett eget yttrande till behörig myndighet. 4 § Förordnas offentligt biträde betalar staten kostnader för biträdet samt för utredning som är skäligen påkallad för att ta till vara huvudmannens rätt, om utredningen inte kan erhållas genom den domstol eller myndighet som handlägger målet eller ärendet. Den som har medverkat vid utredning som anges i första stycket har rätt till ersättning av allmänna medel enligt föreskrifter som regeringen meddelar. 5 § Bestämmelserna i 26-29 §§ rättshjälpslagen (1996:000) om förordnande och byte av rättshjälpsbiträde och om ersättning till rättshjälpsbiträde skall tillämpas i fråga om offentligt biträde. 6 § Offentligt biträde beslutar om att sådan utredning som avses i 4 § första stycket skall utföras. 7 § Domstols eller myndighets beslut enligt denna lag överklagas i samma ordning som gäller för överklagande av dom eller beslut i det mål eller ärende i vilket biträdet har förordnats. Hovrättens eller kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående ersättning till offentligt biträde får inte överklagas. Hovrätten eller kammarrätten får dock tillåta att beslutet överklagas om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken respektive 36 § första stycket 1 förvaltningsprocesslagen (1971:291). Beslut av biträde om utredning enligt 4 § får inte överklagas. 8 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den som är enskild part och av Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av beslutet, får Domstolsverket ändå inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen från beslutet. Domstolsverket får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 3 Förslag till lag om rätt för Domstolsverket att överklaga vissa beslut om ersättning m.m. Härmed föreskrivs följande. Domstolsverket har rätt att, på samma sätt som en part, överklaga ett beslut av domstol om ersättning av allmänna medel till målsägande, enskild part, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan som inte är part. Detsamma gäller beslut om förordnande eller byte av offentlig försvarare. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 4 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken Härigenom föreskrivs att det i fråga om äktenskapsbalken dels att det skall införas en ny paragraf, 17 kap. 7 a § av följande lydelse dels att 18 kap. 4 § i balken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 kap. -------------------------------------------------------------------- 7 a § Om det är skäligt med hänsyn till en makes ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt, kan domstol på ansökan av denne besluta att ersättning till bo- delningsförrättare för högst fem timmars arbete skall betalas av allmänna medel på de villkor som anges i andra stycket (ersätt- ningsgaranti). I fråga som sådan ersättning tillämpas 27 § rätts- hjälpslagen (1996:000). Ersättning som avses i första stycket betalas ut till bodel- ningsförrättaren, efter ansökan, om den make som avses i första stycket enligt den upprättade bodelningshandlingen har till- skiftats egendom till ett värde som understiger 100 000 kr. Utbetalt belopp skall vid tillämpningen av 7 § tillgodo- räknas samme make. Ansökan enligt första och andra stycket görs hos den domstol som avses i 2 §. 18 kap. 4 §1Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 6 kap. får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen eller beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken. Första stycket första meningen gäller inte, om någon annan del av domen överklagas. -------------------------------------------------------------------- Hovrättens beslut i frågor som Hovrättens beslut i frågor som avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § får aldrig överklagas. och 17 kap. 7 a § får aldrig överklagas. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1989:353. 5 Förslag till lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken att det skall införas en ny paragraf, 37 kap. 9 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 kap. -------------------------------------------------------------------- 9 § I ärende angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken dels att det skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 6 § och 21 kap. 12 § av följande lydelse dels att 17 kap. 14 §, 18 kap. 8 a § och 13 §, 21 kap. 10 §, 23 kap. 13, 15 och 19 §§, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 2 och 11 §§, 33 kap. 5 §, 36 kap. 24 § 48 kap. 2 § samt 49 kap. 5 och 8 §§ skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. -------------------------------------------------------------------- 6 § En part som har kallats att inställa sig till ett sammanträde får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om parten är en fysisk person och det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska för- hållanden, de kostnader som kan uppstå i samband med inställelsen och omständigheterna i övrigt. Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Ersättning betalas enligt be- stämmelser som regeringen med- delar. 17 kap. 14 §1 -------------------------------------------------------------------- Rätten får, när det finns skäl Rätten får, när det finns skäl till det, i dom förordna att till det, i dom förordna att den den får verkställas utan hinder får verkställas utan hinder av av att den icke äger laga att den inte äger laga kraft. När kraft. När det finns anledning, det finns anledning, skall skall rätten därvid föreskriva rätten därvid föreskriva att att säkerhet skall ställas för säkerhet skall ställas för skadestånd som parten kan bli skadestånd som parten kan bli skyldig att utge om domen skyldig att utge om domen ändras. ändras. Beslut under rättegången, mot Beslut under rättegången som vilken talan ej må föras inte får överklagas särskilt, särskilt, skall genast gå i skall genast gå i verkställighet. verkställighet. Detsamma gäller Detsamma gäller beslut, enligt beslut, varigenom rätten vilket rätten 1. avvisat ombud eller biträde, 2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången, -------------------------------------------------------------------- 3. utlåtit sig angående ersätt- 3. utlåtit sig angående ersätt- ning eller förskott till ning eller förskott till biträde, biträde, vittne, sakkunnig vittne, sakkunnig eller annan, eller annan, som ej är part som inte är part eller inter- eller intervenient, venient, 4. förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävande av sådan åtgärd, 5. till biträde utsett någon annan än part föreslagit, eller -------------------------------------------------------------------- 6. utlåtit sig i annat fall än 6. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 eller 5 i fråga som avses i 3 eller 5 i fråga som gäller allmän rättshjälp, dock som gäller rättshjälp, dock inte ej beslut om ersättnings- beslut om ersättningsskyldighet skyldighet enligt 31 § rätts- enligt 30 § rättshjälpslagen hjälpslagen (1972:429). (1996:000). -------------------------------------------------------------------- I fråga om beslut, varigenom I fråga om beslut, enligt vilket föreläggande meddelats part föreläggande har meddelats part eller annan att förete eller annan att lägga fram skriftligt bevis eller att skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, gäller vad eller besiktning, gäller vad som som sägs i första stycket. sägs i första stycket. Är särskild föreskrift meddelad Är särskild föreskrift meddelad därom, att dom eller beslut, om att dom eller beslut, som som inte äger laga kraft, må inte har laga kraft, får verkställas, vare den gällande. verkställas, är den gällande. 18 kap.8 a §2 I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället för bestämmelserna i 8 §. -------------------------------------------------------------------- Ersättning för rättegångskost- Ersättning för rättegångskostnad nad får inte avse annat än kost- får inte avse annat än kostnad för nad för 1. rättslig rådgivning under en 1. rådgivning enligt rätts- timme vid ett tillfälle för varje hjälpslagen (1972:429) vid ett instans och med belopp som tillfälle för varje instans, motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:000) under en timme, 2. ansökningsavgift, 3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med sammanträde eller, om personlig inställelse inte föreskrivits, resa och uppehälle för ombud, 4. vittnesbevisning, 5. översättning av handling. Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar. -------------------------------------------------------------------- Med kostnad som sägs i andra stycket 1 jämställs kostnad för annan rådgivning som lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, i den mån den ej överstiger högsta avgift för rådgivning enligt rättshjälps- lagen. Har målet till en början handlagts i annan ordning än som gäller för mål som aves i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avses den tidigare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna. Har ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning överlämnats till tingsrätt får, om målet därefter avgörs genom tredskodom mot svaranden, ersättning även avse skälig kostnad för en rättegångsskrift eller för inställelse vid ett sammanträde inför rätten. Sådan ytterligare ersättning utgår, om inte särskilda skäl föranleder annan bedömning, enligt bestämmelser som regeringen meddelar. 13 §3 -------------------------------------------------------------------- Skall kostnad för bevisning Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd enligt rättens eller annan åtgärd betalas av beslut utgå av allmänna medel parterna en för båda och båda för eller utgivas av parterna en en, gäller i fråga om skyldighet för båda och båda för en, gälle i att ersätta sådan kostnad vad som fråga om skyldighet att återgälda föreskrivs i detta kapitel om sådan kostnad vad i detta rättegångskostnad. Om parterna kapitel stadgas om rättegångs- skall bära var sin kostnad. Skola parterna bära rättegångskostnad, får rätten var sin rättegångskostnad, må för- besluta, att kostnaden skall ordnas, att kostnaden skall fördelas med hälften på var och en fördelas med hälften å vardera. av dem. Har staten haft Har av allmänna medel utgått kostnader för att hämta en part kostnad för parts hämtande till till rätten, skall parten ersätta rätten, skall kostnaden åter- staten för kostnaden. gäldas av parten. Om skyldighet att ersätta Om skyldighet att ersätta staten för kostnad i anledning statsverket kostnad i av att part har beviljats anledning av att part åtnjutit rättshjälp är särskilt föreskrivet. rättshjälp är särskilt stadgat. 21 kap. 10 §4 -------------------------------------------------------------------- Offentligt försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fastställer. -------------------------------------------------------------------- Timersättningen får avvika från Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som skicklighet och den omsorg som uppdraget utförts med eller uppdraget utförts med eller andra omständigheter av bety- andra omständigheter av bety- delse ger anledning till det. delse ger anledning till det. Har försvararen lämnat den miss- tänkte rådgivning i saken enligt rättshjälpslagen (1972:429), skall avdrag göras för den råd- givningsavgift som försvararen uppburit. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer den taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen i vissa fall samt meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan. -------------------------------------------------------------------- Offentlig försvarare får inte En offentlig försvarare får förbehålla sig ytterligare inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av den misstänkte. Om ersättning av den misstänkte så ändå har skett är förbehållet utöver vad som följer av första utan verkan. stycket. Har detta skett är för- behållet utan verkan och den offentlige försvararen skall till den misstänkte betala tillbaka vad han eller hon uppburit för mycket. 12 § -------------------------------------------------------------------- En misstänkt som har kallats att inställa sig till ett sammanträde får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle om det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ekonomiska förhållanden, de kostnader som kan uppstå i samband med in- ställelsen och omständigheterna i övrigt. Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Ersättning betalas enligt be- stämmelser som regeringen med- delar. 23 kap. 13 §5 -------------------------------------------------------------------- Vägrar någon vid förhör att Vägrar någon vid förhör att yttra yttra sig angående omständighet, sig angående omständighet, som är som är av vikt för utredningen, av vikt för utredningen, och är och är han, om åtal väckes, han, om åtal väcks, skyldig att i skyldig att i målet vittna målet vittna därom, eller är det därom, eller finnes eljest för annars av synnerlig vikt för utredningen av synnerlig vikt, utredningen att någon, som är att någon, som är skyldig att skyldig att vittna i målet, vittna i målet, redan under redan under förundersökningen hörs förundersökningen höres som som vittne, får på under- vittne, må på sökningsledarens begäran vittnes- undersökningsledarens begäran förhör med honom äga rum inför vittnesförhör med honom äga rum rätten. inför rätten. Förhör, som avses i första styc- Förhör, som avses i första ket, får inte äga rum, innan stycket, må ej äga rum, innan förundersökningen fortskridit så förundersökningen fortskridit så långt, att någon skäligen kan långt, att någon skäligen kan misstänkas för brottet. Om förhöret misstänkas för brottet. Om för- gäller i tillämpliga delar vad höret gälle i tillämpliga delar som föreskrivs om bevis- vad om bevisupptagning utom upptagning utom huvudförhand- huvudförhandling är stadgat; den ling. Den misstänkte skall ges misstänkte skall erhålla till- tillfälle att närvara vid förhöret. Ersättning för hans inställelse fälle att närvara vid förhöret. betalas av allmänna medel enligt Ersättning för hans inställelse föreskrifter som meddelas av skall utgå av allmänna medel i regeringen. enlighet vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp. 15 §6 -------------------------------------------------------------------- Är fara, att bevis, som skall Är fara, att bevis, som skall åberopas vid huvudförhandlingen, åberopas vid huvudförhandlingen, därförinnan går förlorat eller då därförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan föras, endast med svårighet kan föras, må på yrkande av får på yrkande av undersökningsledaren eller den undersökningsledaren eller den misstänkte rätten genast upptaga misstänkte rätten genast ta upp beviset. Om beviset gälle i beviset. Om beviset gäller i tillämpliga delar vad om bevis, tillämpliga delar vad som är som upptages utom huvud- föreskrivet om bevis, som tas förhandling, är stadgat. Kost- upp utom huvudförhandling. Kost- naden för bevisupptagningen och naden för bevisupptagningen och för den misstänktes inställelse för den misstänktes inställelse vid rätten skall utgå av allmänna vid rätten skall utgå av allmänna medel. Ersättning för den medel. Ersättning för den misstänktes inställelse skall misstänktes inställelse betalas utgå i enlighet med vad som enligt föreskrifter som meddelas gäller för tilltalad som åtnjuter av regeringen. rättshjälp. 19 §7 -------------------------------------------------------------------- Har undersökningsledaren, Har undersökningsledaren ehuru han slutfört den slutfört den utredning han anser utredning han anser nödvändig utan att bifalla erforderlig, ej bifallit begäran, som avses i 18 § andra begäran, som avses i 18 § andra stycket, eller anser den miss- stycket, eller förmenar den tänkte, att det finns annan misstänkte, att annan brist i brist i utredningen kan han utredningen föreligger, må han anmäla detta till rätten. göra anmälan därom till rätten. Rätten skall så snart det kan Då anmälan inkommit till ske pröva anmälan. Om det finns rätten, skall den, så snart ske skäl för det får rätten hålla förhör kan, upptaga anmälan till med den misstänkte eller annan prövning. När skäl äro därtill, må eller vidtaga den åtgärd i övrigt, rätten hålla förhör med den som är påkallad. Ersättning för den misstänkte eller annan eller misstänktes inställelse betalas vidtaga den åtgärd i övrigt, som av allmänna medel enligt finnes påkallad. Ersättning för föreskrifter som meddelas av den misstänktes inställelse regeringen. skall utgå i enlighet med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp. 30 kap. 12 §8 -------------------------------------------------------------------- Beslut under rättegången, mot Beslut under rättegången som vilket talan ej må föras inte får överklagas särskilt skall särskilt, skall genast gå i genast gå i verkställighet. Det- verkställighet. Detsamma gäller samma gäller beslut enligt beslut varigenom rätten vilket rätten 1. avvisat ombud, biträde eller försvarare, 2. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som inte är part, 3. utlåtit sig angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap., 4. till försvarare utsett annan än part föreslagit, eller -------------------------------------------------------------------- 5. utlåtit sig i annat fall än 5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 2 eller 4 i fråga som avses i 2 eller 4, i fråga som gäller rättshjälp enligt som gäller rättshjälp enligt rätts- rättshjälpslagen (1972:429), hjälpslagen (1996:000), dock dock ej beslut om skyldighet inte beslut om skyldighet att att till statsverket återbetala till staten återbetala kostnader kostnad för rättshjälpen. för rättshjälpen. -------------------------------------------------------------------- Rätten får, när det finns skäl Rätten får, när det finns skäl till till det, i beslut, varigenom det, i beslut, enligt vilket föreläggande meddelats part föreläggande har meddelats part eller annan att förete eller annan att lägga fram skriftligt bevis eller att skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, förordna att eller besiktning, bestämma att beslutet får verkställas utan beslutet får verkställas utan hinder av att det icke äger hinder av att det inte har laga laga kraft. kraft. När det finns anledning, skall rätten därvid föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd som parten kan bli skyldig att utge om beslutet ändras. -------------------------------------------------------------------- Är särskild föreskrift meddelad Är särskild föreskrift meddelad därom, att dom eller beslut, om, att dom eller beslut, som som icke äger laga kraft, må inte har laga kraft, får verk- verkställas, vare den gällande. ställas, är den gällande 31 kap. 1 §9 -------------------------------------------------------------------- Döms den tilltalade för Döms den tilltalade för brottet brottet i ett mål där åklagaren i ett mål där åklagaren för talan, för talan, skall den tilltalade skall den tilltalade ersätta ersätta staten vad som enligt staten vad som enligt rättens rättens beslut betalats av beslut betalats av allmänna allmänna medel för hans medel i ersättning till inställelse vid rätten under försvarare. Han skall också förundersökningen, för bevisning ersätta staten för kostnaden att under förundersökningen eller i hämta honom till rätten och för rättegången samt i ersättning sådan kostnad för till försvarare. Han skall också blodprovstagning och blodunder- ersätta staten för kostnaden att sökning som avser den tilltalade hämta honom till rätten. och som har gjorts för utredning om brottet. Ersättningsskyldigheten omfattar dock inte kostnader, som inte skäligen varit motiverade för utredningen, eller kostnader, som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av någon annan än den tilltalade, hans ombud eller försvarare som utsetts av honom. -------------------------------------------------------------------- Den tilltalade är inte i Den tilltalade är inte i annat annat fall än som sägs i 4 § fall än som sägs i 4 § första första stycket skyldig att stycket skyldig att betala mera betala mera av dessa kostnader av kostnaden för försvararen än än vad som skulle ha utgått i vad han skulle ha fått betala i grundavgift och tilläggsavgift rättshjälpsavgift vid rättshjälp vid allmän rättshjälp enligt enligt rättshjälpslagen rättshjälpslagen (1972:429). (1996:000). Vad som sägs i den Har han haft offentlig för- lagen om kostnad för rättshjälps- svarare i målet, skall grundav- biträde gäller i stället kostnad giften minskas med vad han har för offentlig försvarare. betalat i rådgivningsavgift till försvararen. Vad den tilltalade skall Vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, betala får jämkas eller om det finns skäl till det med efterges, om skäl härtill hänsyn till den tilltalades föreligger med hänsyn till den brottslighet eller hans tilltalades brottslighet eller personliga och ekonomiska hans personliga och ekonomiska förhållanden. förhållanden. Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta understiger en viss av regeringen fastställd gräns, skall ersättningsskyldighet inte åläggas. 2 §10 -------------------------------------------------------------------- Frikänns den tilltalade i mål, Frikänns den tilltalade i mål, där åklagaren för talan, eller där åklagaren för talan, eller avvisas eller avskrivs åtal som avvisas eller avskrivs åtal som väckts av åklagaren, kan rätten väckts av åklagaren, kan rätten besluta att den tilltalade besluta att den tilltalade skall få ersättning av allmänna skall få ersättning av allmänna medel för sina kostnader för för- medel för sina kostnader för för- svarare, för rådgivning enligt svarare, för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429), för rättshjälpslagen (1996:000) och bevisning under förundersök- för bevisning under förundersök- ningen eller i rättegången samt ningen eller i rättegången, om för expeditionsavgifter, om kostnaderna skäligen varit kostnaderna skäligen varit motiverade för att den motiverade för att den tilltalade skulle kunna ta tilltalade skulle kunna ta tillvara sin rätt. tillvara sin rätt. Den tilltalade kan också få Den tilltalade kan också få ersättning för inställelse inför ersättning för inställelse inför rätten. Sådan ersättning utgår rätten. Sådan ersättning betalas enligt vad som gäller för en enligt föreskrifter som meddelas tilltalad som har rättshjälp. av regeringen. Döms den tilltalade för brottet, kan han få ersättning av allmänna medel för sådana kostnader som avses i första eller andra stycket och som vållats honom genom fel eller försummelse av åklagaren. 11 §11 -------------------------------------------------------------------- Om rättegångskostnad i mål, Om rättegångskostnad i mål där vari allenast målsägande för endast målsägande för talan gäller talan, gälle i tillämpliga delar 18 kap. i tillämpliga delar. vad i 18 kap. är stadgat. I fråga om den tilltalades I fråga om den tilltalades skyldighet att ersätta staten skyldighet att ersätta staten kostnad för offentlig försvarare kostnad för offentlig försvarare tillämpas dock 1 § andra och och för annan rättshjälp åt honom tredje styckena detta kapitel. själv tillämpas dock 1 § andra och tredje styckena detta kapitel. I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad som i 18 kap. 12 § är stadgat. 33 kap. 5 §12 -------------------------------------------------------------------- Tredskodom delges genom Tredskodom delges genom rättens försorg endast rättens försorg endast om den innebär att fordran om den innebär att fordran fastställs att utgå med särskild fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i lös eller fast förmånsrätt i lös eller fast egendom, egendom, om den part som yrkat om den part som yrkat tredskodom begär det, eller tredskodom begär det, eller om part beviljats allmän om part beviljats rättshjälp. rättshjälp. 36 kap. 24 §13 -------------------------------------------------------------------- Vittne äger rätt till Ett vittne har rätt till ersättning enligt vad som sägs ersättning enligt vad som sägs nedan. nedan. Ersättning till ett vittne, Ersättning till vittne, som som har åberopats av en enskild åberopats av enskild part, part skall betalas av parten. skall utgivas av parten. Har Om det är skäligt med hänsyn till rätten självmant inkallat vittne partens ekonomiska förhållanden och är saken sådan, att får dock rätten besluta att förlikning därom är tillåten, ersättningen skall betalas av eller är fråga om ansvar för allmänna medel. Har rätten brott, som ej hör under allmänt självmant inkallat ett vittne åtal, skall ersättningen utgivas och är saken sådan, att förlikning av parterna en för båda och båda därom är tillåten, eller är fråga om för en. I annat fall skall er- ansvar för brott, som inte hör sättningen utgå av allmänna under allmänt åtal, skall ersätt- medel. ningen betalas av parterna en för båda och båda för en. I annat fall skall ersättningen betalas av allmänna medel. Ersättning som skall betalas av en part, skall avse nödvändiga Ersättning, som skall utgivas kostnader för resa, uppehälle och av part, skall innefatta gott- tidsspillan efter vad rätten görelse för nödiga kostnader till prövar skäligt. Ersättning, som resa och uppehälle samt för skall betalas av allmänna medel, tidsspillan efter vad rätten fastställs av rätten enligt prövar skäligt. Ersättning, som bestämmelser som regeringen skall utgå av allmänna medel, meddelar . fastställes av rätten enligt bestämmelser som regeringen meddelar. 48 kap. 2 §14Föreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte till godkännande omedelbart eller inom viss tid föreläggs ett bötesstraff, fastställt vid strafföreläggande efter vad åklagaren anser att brottet bör föranleda och vid föreläggande av ordningsbot efter vad som bestämts enligt 14 §. -------------------------------------------------------------------- Är brott förenat med egendoms Är brott förenat med egendoms förverkande, annan sådan särskild förverkande, annan sådan särskild rättsverkan eller särskild rättsverkan eller särskild rättsverkan i form av avgift rättsverkan i form av avgift enligt lagen (1994:419) om enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond, skall också brottsofferfond, skall också denna föreläggas den misstänkte denna föreläggas den misstänkte till godkännande. Av 5 a § fram- till godkännande. Detsamma gäller går att ett strafföreläggande kostnad för blodprovstagning och också får omfatta ett enskilt blodundersökning som avser den anspråk som avser betalnings- misstänkte och som har gjorts för skyldighet. utredning om brottet. I fråga om sådan kostnad tillämpas bestämmel- serna om särskild rättsverkan. Av 5 a § framgår att ett strafföre- läggande också får omfatta ett enskilt anspråk som avser betal- ningsskyldighet. 49 kap. 5 §15En tingsrätts beslut får överklagas särskilt, om tingsrätten i beslutet 1. avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat ett yrkande om detta, 2. ogillat ett yrkande av tredje man att få delta i rättegången som intervenient eller målsägande eller prövat fråga enligt 13 kap. 7 § om övertagande av ett käromål, 3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran, 4. prövat en fråga om utdömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller om skyldighet för någon att ersätta rättegångskostnad, -------------------------------------------------------------------- 5. prövat en fråga om ersätt- 5. prövat en fråga om ersättning ning eller förskott av allmänna eller förskott av allmänna medel medel till målsägande eller om till målsägande eller enskild ersättning eller förskott till part eller om ersättning eller biträde, försvarare, vittne, förskott till biträde, försvarare, sakkunnig eller någon annan, vittne, sakkunnig eller någon annan, 6. prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål om häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a §, en åtgärd som avses i 25-28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken, 7. avslagit en begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag utsett någon annan än parten föreslagit, -------------------------------------------------------------------- 8. prövat en fråga som gäller 8. prövat en fråga som gäller allmän rättshjälp i annat fall än rättshjälp enligt rättshjälpslagen som avses i 5 eller 7, (1996:000) i annat fall än som avses i 5 eller 7, 9. avslagit en begäran om 9. avslagit en begäran om att rättshjälp åt misstänkt i brottmål ersättning till vittne som åbe- eller om ersättning eller ropats av en enskild part skall förskott till en part som utgå av allmänna medel enligt 36 beviljats sådan förmån eller kap. 24 § andra stycket, 10. prövat en fråga enligt 33 kap. brottsbalken om avräkning av tiden för vissa frihetsberövanden. 8 §16 -------------------------------------------------------------------- Om tingsrätten förklarat en Om tingsrätten förklarat en domare jävig eller bifallit en domare jävig, utsett målsägande- begäran om rättshjälp åt misstänkt biträde, beslutat att kostnader i brottmål eller utsett måls- för enskild parts inställelse ägandebiträde, får tingsrättens enligt 11 kap. 6 § eller för beslut inte överklagas. tilltalads inställelse enligt 21 kap. 2 a § skall betalas av allmänna medel eller bifallit en begäran om att ersättning till vittne som åberopats av enskild part skall betalas av allmänna medel får tingsrättens beslut inte överklagas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 dålagen (1946:864) om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål skall upphöra att gälla. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1981:828. 2 Senaste lydelse 1991:847. 3 Senaste lydelse 1972:430. 4 Senaste lydelse 1995:975. 5 Senaste lydelse 1972:430. 6 Senaste lydelse 1972:430. 7 Senaste lydelse 1972:430 8 Senaste lydelse 1981:828. 9 Senaste lydelse 1993:10. 10 Senaste lydelse 1990:443. 11 Senaste lydelse 1990:443. 12 Senaste lydelse 1981:828. 13 Senaste lydelse 1974:573. 14 Senaste lydelse 1994:1412. 15 Senaste lydelse 1994:1034. 16 Senaste lydelse 1994:1034. 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1944:133) om kastrering att det skall införas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § I mål och ärenden angående kastrering när giltigt samtycke till åtgärden saknas skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 §1 Har någon genom dom, som får verkställas, trots att den inte äger laga kraft, dömts till straff eller annan påföljd för brott och är han för sådan verkställighet intagen i kriminalvårdsanstalt, skall han vid fullföljd av talan i målet anses som häktad för brottet. Detsamma gäller i fråga om den som är omhändertagen enligt 28 kap. 11 § brottsbalken. -------------------------------------------------------------------- Vad i nya rättegångsbalken är Vad i nya rättegångsbalken är föreskrivet angående brottmål föreskrivet angående brottmål skall, om inte annat är före- skall, om inte annat är före- skrivet, i tillämpliga delar skrivet, i tillämpliga delar gälla, då mot någon, som blivit gälla, då mot någon, som blivit dömd för brott, vid domstol dömd för brott, vid domstol inleds förfarande, som avser inleds förfarande, som avser undanröjande av påföljd och ådöman- undanröjande av påföljd och ådömande de av annan påföljd för brott av annan påföljd för brott eller eller som avser annan åtgärd i som avser annan åtgärd i fråga om fråga om ådömd påföljd; är han ådömd påföljd; är han intagen i intagen i anstalt som avses i anstalt som avses i första första stycket, skall han anses stycket, skall han anses som som häktad för brottet. Har häktad för brottet. Har offentlig offentlig försvarare förordnats försvarare förordnats för den för den dömde, skall ersättning dömde, skall ersättning till till försvararen alltid betalas försvararen alltid betalas av av staten. Även kostnad för staten. annan rättshjälp åt den dömde skall betalas av staten. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1987:763. 9 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 -------------------------------------------------------------------- Enskild part som begärt Enskild part som begärt bevis- bevisupptagning eller som upptagning eller som eljest en- eljest enligt lag har att ligt lag har att utgiva utgiva kostnaden därför åligge kostnaden därför åligge att inom att inom tid som honom av tid som honom av rätten förelägges rätten förelägges antingen till antingen till rätten avlämna rätten avlämna skriftlig skriftlig förbindelse av två förbindelse av två vederhäftiga, vederhäftiga, inom riket bosatta inom riket bosatta personer, personer, vilka en för båda och vilka en för båda och båda för en båda för en borga såsom för egen borga såsom för egen skuld för skuld för den kostnad åtgärden kan den kostnad åtgärden kan medföra, medföra, eller ock erlägga det eller ock erlägga det belopp belopp vartill rätten finner vartill rätten finner kostnaden kostnaden kunna skäligen kunna skäligen beräknas. För- beräknas. Försummas det och har summas det och har bevisupp- bevisupptagningen begärts av tagningen begärts av part, vare part, vare frågan därom förfallen. frågan därom förfallen. Vad nu sagts skall ej äga Vad nu sagts skall ej äga tillämpning, då kostnad för tillämpning, då kostnad för bevisupptagning skall utgivas bevisupptagning skall utgivas av staten såsom part eller av kronan såsom part eller på annars skall utgå av allmänna grund av parten tillkommande medel. rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429) skall utgå av allmän- na medel. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1985:943. 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 §1 -------------------------------------------------------------------- Högsta domstolen prövar, Högsta domstolen prövar, huruvida utlämning kan lagligen huruvida utlämning kan lagligen beviljas enligt vad i 1-10 §§ beviljas enligt vad i 1-10 §§ sägs. sägs. Om det finnes erforderligt, Om det finnes erforderligt, skall förhandling hållas. För- skall förhandling hållas. För- handling må ej vägras, med handling må ej vägras, med mindre mindre tidigare förhandling tidigare förhandling måste anses måste anses tillfyllest eller tillfyllest eller saken finnes saken finnes uppenbar. Oaktat uppenbar. Oaktat ärendet anmälts ärendet anmälts hos högsta hos högsta domstolen, skall fråga domstolen, skall fråga om om tvångsmedel prövas av tvångsmedel prövas av underrätt, underrätt, om ej högsta domstolen om ej högsta domstolen förordnar förordnar annat. I övrigt gäller annat. I övrigt gäller om om ärendets handläggning vad om ärendets handläggning vad om brottmål i allmänhet är stadgat. brottmål i allmänhet är stadgat. Ersättning åt offentlig för- Ersättning åt offentlig för- svarare, vittne eller annan som svarare, vittne eller annan hörts i ärendet skall stanna på som hörts i ärendet samt kostnad staten, om det inte finns sär- för rättshjälp enligt 36 § rätts- skilda skäl för att den skall hjälpslagen (1972:429) skall återbetalas av den som begärs stanna å statsverket, om ej utlämnad. särskilda skäl äro, att den skall återgäldas av den som begäres utlämnad. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1973:124. 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap dels att 3 § skall följande lydelse dels att 4-6 §§ skall upphöra att gälla. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 -------------------------------------------------------------------- Den som, efter anmodan av Har rätten förordnat om un- part eller enligt rättens dersökning enligt denna lag, förordnande, inställer sig för skall kostnad för att ta undersökning som avses i denna blodprov, kostnad för lag är, om han ej själv är part i blodundersökning samt skälig målet, berättigad till ersättning ersättning för annan undersökning och förskott efter enahanda betalas av allmänna medel. grunder och i samma ordning Har undersökningen utförts på som stadgas beträffande vittnes anmodan av socialnämnd skall inställelse vid rätten. nämnden betala de kostnader som Om parts kostnad gäller vad anges i första stycket. om rättegångskostnad är före- skrivet. Att viss kostnad är att anse såsom rättshjälpskostnad för part som åtnjuter allmän rättshjälp följer av rätts- hjälpslagen (1972:429). Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1982:1060. 12 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 §1 -------------------------------------------------------------------- Ersättning åt offentlig för- Ersättning åt offentlig för- svarare, vittne eller annan svarare, vittne eller annan som som hörts i ärendet och kostnad hörts i ärendet skall stanna på för rättshjälp enligt 36 § rätts- staten, om det inte finns sär- hjälpslagen (1972:429) skall skilda skäl för att den skall stanna å statsverket, om ej återbetalas av den som begärs särskilda skäl äro, att den skall utlämnad. återgäldas av den som begäres utlämnad. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1973:126. 13 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m. Härigenom föreskrivs att det i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. skall införas en ny paragraf, 36 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 36 § I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av fri- hetsberövande påföljd skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 14 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:644) om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar Härigenom föreskrivs att andra stycket lagen (1969:644) om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar1 skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Är i lag eller annan författning föreskrivet, att viss rättighet till kommer utländsk medborgare under förutsättningar av ömsesidighet i lagstiftningen eller att Konungen får under förutsättning av ömsesidighet förordna att viss rättighet skall tillkomma utländsk medborgare, får Konungen förordna att sådan rättighet skall tillkomma också statslös person eller politisk flykting. Rättighet som tillkommer utländsk medborgare under förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen tillkommer dock utan Konungens förordnande statslös person och politisk flykting som vistats i riket oavbrutet under minst tre år. -------------------------------------------------------------------- Förordnande enligt första Förordnande enligt första stycket första punkten får avse stycket första punkten får avse endast den som stadigvarande endast den som stadigvarande vistas i riket, om ej särskilda vistas i riket, om ej särskilda skäl föranleder annat. Vad som skäl föranleder annat. Vad som sagts nu gäller ej i fråga om sagts nu gäller ej i fråga om allmän rättshjälp enligt rätts- rättshjälp enligt rättshjälpslagen hjälpslagen (1972:429) och ej (1996:000) och ej heller i fråga heller i fråga om annan rättig- om annan rättighet, om den hänför het, om den hänför sig till sig till rättegång vid svensk rättegång vid svensk domstol. domstol. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1973:131. 15 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av vård eller behandling Härigenom föreskrivs att det i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 § I mål eller ärende angående utlämnande för verkställighet av beslut om vård eller behandling skall offentligt biträde förord- nas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 16 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 §1 Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam 1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt, 3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas eller när omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen (1977:477), 5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas, 6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak. Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen. Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av 1. mål om utdömande av vite, 2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision, eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp handling enligt taxeringslagen (1990:324), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård samt mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, 4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt uppbörds- eller skatteförfattningarna och annat mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 6 §, 28 kap. 1 § och 35 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr., 7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening, -------------------------------------------------------------------- 8. mål om rättshjälp genom 8. mål om offentligt biträde i offentligt biträde i ett ärende ett ärende hos en annan myn- hos en annan myndighet, dighet, 9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas, 10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets bevis skall återkallas, 11. mål i vilket saken är uppenbar. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1914. 17 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) Härigenom föreskrivs att 34 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 §1 Mot beslut, som ej innebär att målet avgöres, får talan föras endast i samband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när rätten 1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning, 2. avvisat ombud eller biträde, 3. förordnat rörande saken i avvaktan på målets avgörande, 4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför rätten och underlåtenhet att iakttaga föreläggandet kan medföra särskild påföljd för honom, 5. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska, 6. förordnat angående undersökning eller omhändertagande av person eller egendom eller om annan liknande åtgärd, 7. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet, -------------------------------------------------------------------- 8. utlåtit sig i annat fall än 8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 7 i fråga som gäller som avses i 7 i fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429) eller (1996:000) eller i fråga om offentligt biträde enligt lagen (1996:000) om offentligt biträde eller 9. beslutat i fråga om förlängning av tidsfrist enligt 7 § första stycket lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Mot beslut, varigenom mål återförvisas till lägre instans, får talan föras endast om beslutet innefattar avgörande av fråga, som inverkar på målets utgång. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1989:1001. 18 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av straff m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av straff m.m. dels att det skall införas en ny paragraf, 27 §, av följande lydelse dels att 34 a § och 39 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 § I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av fri- hetsberövande påföljd skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. 34 a §1Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte göras, om med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antas föreligga. Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av över- lämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket. Kriminalvårdsstyrelsen eller Socialstyrelsen får, om det föreligger särskilda skäl, med eget yttrande överlämna ett ärende om verkställighet till regeringen för avgörande. -------------------------------------------------------------------- I fall som avses i denna I fall som avses i denna paragraf gäller 28, 29 och 33 §§ paragraf gäller 27-29 och 33 §§ i i tillämpliga delar. tillämpliga delar. 39 §2 -------------------------------------------------------------------- Av allmänna medel utgiven Ersättning till offentlig för- ersättning till offentlig för- svarare som betalats av allmänna svarare samt kostnad för rätts- medel skall stanna på staten, om hjälp enligt 36 § rättshjälpslagen det inte finns särskilda skäl för (1972:429) skall stanna på att den dömde skall återbetala statsverket, om icke den dömde ersättningen. av särskilda skäl bör återgälda ersättningen. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1993:205. 2 Senaste lydelse 1973:136. 19 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder Härigenom föreskrivs att 23 § 5 lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 23 §1 Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående bostadsrätt, eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., eller lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 11 kap. 3 § bostadsrättslagen (1991:614), 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt. Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte överklagas. Hyresnämndens beslut får överklagas hos Svea hovrätt, om nämnden 1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller 16 e §, eller avvisat ett överklagande, 2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §, dock ej när ärendet kan återupptagas, 3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet, 4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet, -------------------------------------------------------------------- 5. utlåtit sig i annat fall än 5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller som avses i 3 i fråga som gäller allmän rättshjälp. rättshjälp. Ett överklagande som avses i tredje stycket skall ges in till hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av ett överklagande som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:833. 20 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 § -------------------------------------------------------------------- Har annan stat gjort fram- Har annan stat gjort fram- ställning enligt 6 § i fråga om ställning enligt 6 § i fråga om gärning för vilken lagföring här i gärning för vilken lagföring här i landet kan ske endast med stöd landet kan ske endast med stöd av denna lag eller gjort fram- av denna lag eller gjort fram- ställning om åtgärd enligt 15 §, ställning om åtgärd enligt 15 §, skall den som avses med fram- skall den som avses med fram- ställningen vid behov lämnas ställningen vid behov lämnas rättshjälp enligt vad som gäller rättshjälp enligt vad som gäller för tilltalad i brottmål. Ersätt- för tilltalad i brottmål. Ersätt- ning som har utgivits av ning som har utgivits av allmän- allmänna medel till offentlig na medel till offentlig försvarare samt kostnad för försvarare skall alltid stanna på rättshjälp enligt 36 § staten. rättshjälpslagen (1972:429) skall alltid stanna på statsverket. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 21 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 §1 Ett slutligt beslut av nämnden får överklagas. Ett beslut av nämnden får överklagas särskilt, om beslutet innebär att nämnden prövat 1. en fråga om ersättning enligt 12 § tredje stycket eller 13 eller 14 §, -------------------------------------------------------------------- 2. en fråga som gäller allmän 2. en fråga som gäller rätts- rättshjälp, eller hjälp, eller 3. en fråga som avses i 15 §. Andra beslut av nämnden får överklagas endast i samband med överklagande av särskilt beslut. Beslut av nämnden får verkställas som domstols dom. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1044. 22 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 §1 I fråga om överklagande av ett slutligt beslut av patentbesvärsrätten finns bestämmelser i patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), varumärkeslagen (1960:644), namnlagen (1982:670) och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Ett beslut av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, får överklagas endast i samband med överklagande av beslut i själva målet. Ett beslut får dock överklagas särskilt när rätten har 1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning, 2. avvisat ombud eller biträde, 3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska, 4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet, -------------------------------------------------------------------- 5. utlåtit sig i annat fall än 5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller som avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp. rättshjälp. Sådant särskilt överklagande som avses i andra stycket får göras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslutet överklagas till regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 §§ samma lag om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:1564. 23 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 29 § -------------------------------------------------------------------- Av allmänna medel utgiven Av allmänna medel utgiven ersättning till offentlig för- ersättning till offentlig för- svarare samt kostnad för rätts- svarare skall stanna på staten hjälp enligt 36 § rättshjälpslagen om det inte finns särskilda skäl (1972:429) skall stanna på för att den dömde skall återbetala statsverket, om ej den dömde av ersättningen. särskilda skäl bör återgälda ersättningen. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 24 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1Om anledning förekommer att brott har förövats mot någon av de föreskrifter som avses i 1 §, har tjänsteman vid kustbevakningen (kustbevakningstjänsteman) samma befogenhet som tillkommer polisman att -------------------------------------------------------------------- 1. hålla förhör och vidtaga 1. hålla förhör och vidtaga annan åtgärd med stöd av 23 kap. annan åtgärd med stöd av 23 kap. 3 § 3 § fjärde stycket rätte- tredje stycket rättegångsbalken, gångsbalken, 2. ta med någon till förhör med stöd av 23 kap. 8 § rättegångsbalken, 3. gripa någon med stöd av 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken, 4. företa husrannsakan med stöd av 28 kap. 5 § rättegångsbalken, om åtgärden har till syfte att eftersöka den som skall gripas eller att verkställa beslag. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1988:445. 25 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m. Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m. skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 23 §1 Ett särskilt ombud har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg. Ersättningen fastställs av rätten. -------------------------------------------------------------------- I fråga om kostnaderna för I fråga om kostnaderna för ombudet skall bestämmelserna i ombudet skall bestämmelserna i lag om parts rättegångskostnad lag om parts rättegångskostnad tillämpas utom beträffande tillämpas utom beträffande ersätt- ersättning för ränta. Motpart ning för ränta. Motpart eller eller annan som är ersättnings- annan som är ersättningsskyldig skyldig för sådana kostnader för sådana kostnader skall åläggas skall åläggas att utge ersätt- att utge ersättningen till ningen till staten. Belopp, staten. Belopp, som inte annan som inte annan sålunda sålunda förpliktas betala, skall förpliktas erlägga, skall återbetalas till staten av den återbetalas till staten av den för vilken ombudet har för vilken ombudet har förordnats, dock inte mer än vad förordnats, dock inte i den mån han skulle ha fått betala i det överstiger den för honom rättshjälpsavgift enligt gällande grundavgiften vid rättshjälpslagen (1996:000). Vad allmän rättshjälp enligt som där sägs om rättshjälpsbiträde rättshjälpslagen (1972:429). gäller kostnad fär ombudet. Om ersättningen till ombudet understiger ett visst av regeringen föreskrivet belopp, skall återbetalningsskyldighet inte åläggas. Beträffande kostnaderna för ett särskilt ombud för en tilltalad i brottmål tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller annan att till staten återbetala kostnad för offentlig försvarare. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1993:11. 26 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde Härigenom föreskrivs att 4-8 §§ lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § -------------------------------------------------------------------- Målsägandebiträde förordnas på Målsägandebiträde förordnas på begäran av målsäganden eller när begäran av målsäganden eller när det annars finns anledning det annars finns anledning till till det. Vid förordnandet det. Vid förordnandet tillämpas tillämpas 21 § första stycket 26 § första stycket rätts- rättshjälpslagen (1972:429). hjälpslagen (1996:000). I fråga om byte av målsägan- I fråga om byte av målsägan- debiträde och rätt för sådant debiträde och rätt för sådant biträde att sätta någon annan i biträde att sätta någon annan i sitt ställe tillämpas 21 § andra sitt ställe tillämpas 26 § andra och tredje styckena rättshjälps- och tredje styckena rättshjälps- lagen. lagen. Målsägandebiträdet skall entledigas, om det är påkallat med hänsyn till förhållandena i målet eller om det annars finns skäl för det. I övrigt tillämpas i fråga om målsägandebiträde rättegångsbalkens regler om rättegångsbiträde. 5§1 -------------------------------------------------------------------- Målsägandebiträdet har rätt till Målsägandebiträdet har rätt till ersättning i enlighet med vad ersättning i enlighet med vad som enligt 22 § rättshjälpslagen som enligt 27 § rättshjälpslagen (1972:429) gäller för biträde vid (1996:000) gäller för biträde vid allmän rättshjälp. I fråga om rättshjälp. I fråga om ersättningen ersättningen tillämpas även 19, tillämpas även 29, 43, och 47 §§ 23, 49, 49 a och 49 c §§ rätts- rättshjälpslagen. hjälpslagen. 6 §2 -------------------------------------------------------------------- Om ett målsägandebiträde förord- Om ett målsägandebiträde för- nas, ersätts målsägandens därefter ordnas, ersätts målsägandens där- uppkommande kostnader för efter uppkommande kostnader för bevisning och utredning med bevisning och utredning med anledning av talan om enskilt anledning av talan om enskilt anspråk och, i fall där målsägan- anspråk i samma utsträckning som debiträdets uppgift kvarstår om målsäganden beviljats rättshjälp enligt 3 § andra stycket, för med anledning av en sådan talan. resa och uppehälle i samband med inställelse inför domstol, i samma utsträckning som om målsäganden beviljats allmän rättshjälp med anledning av en sådan talan. I fall där målsägandebiträdets uppgift kvarstår enligt 3 § andra stycket har målsäganden rätt till ersättning av allmänna medel för kostnader för resa och uppehälle i samband med inställelse inför domstol enligt bestämmelser som regeringen meddelar. 7 § -------------------------------------------------------------------- Beslut i frågor som avses i Beslut i frågor som avses i denna lag fattas av rätten. I denna lag fattas av rätten. I de de fall som avses i 6 § får dock fall som avses i 6 § får dock målsägandebiträdet själv besluta målsägandebiträdet själv besluta om om utredning i samma utsträck- utredning i samma utsträckning ning som enligt 24 § rättshjälps- som enligt 17 § rättshjälpslagen lagen (1972:429) gäller för (1996:000) gäller för biträde vid biträde vid allmän rättshjälp. rättshjälp. 8 §3 -------------------------------------------------------------------- Bestämmelserna i 31 kap. Bestämmelserna i 31 kap. rättegångsbalken om skyldighet rättegångsbalken om skyldighet för för den tilltalade eller annan den tilltalade eller annan att att till staten återbetala till staten återbetala kostnader kostnader som enligt rättens för försvarare som enligt rättens beslut betalats av allmänna beslut har betalats av allmänna medel gäller även i fråga om medel gäller även i fråga om kostnader enligt denna lag. I kostnader för målsägandebiträde. I mål där målsägandebiträdets mål där målsägandebiträdets uppgifter kvarstår enligt 3 § uppgifter kvarstår enligt 3 § andra stycket gäller beträffande andra stycket gäller beträffande dessa kostnader bestämmelserna dessa kostnader bestämmelserna i i 18 kap. rättegångsbalken om 18 kap. rättegångsbalken om ansvar för motparts ansvar för motparts rättegångskostnader. rättegångskostnader. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande om målsägandebiträde förordnats före ikraftträdandet. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1990:999. 2 Senaste lydelse 1994:59. 3 Senaste lydelse 1994:59. 27 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall Härigenom föreskrivs att 16 och 42 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 §I samband med att ett beslut om omedelbart omhändertagande underställs rätten skall den myndighet som fattat beslutet, om det inte möter hinder, låta den omhändertagne få del av handlingarna i ärendet samt underrätta honom om hans rätt att 1. yttra sig skriftligt till rätten inom en viss angiven tid, 2. begära muntlig förhandling vid rätten, och -------------------------------------------------------------------- 3. av rätten erhålla rättshjälp 3. av rätten erhålla offentligt genom offentligt biträde. biträde. Myndigheten skall också upplysa honom om att rätten kan komma att avgöra målet även om yttrande inte lämnas. 42 § -------------------------------------------------------------------- Om offentligt biträde och I mål i allmän förvalt- annan rättshjälp i mål och ärenden ningsdomstol angående beredande enligt denna lag finns be- av vård enligt denna lag eller stämmelser i rättshjälpslagen angående omedelbart omhänder- (1972:429). tagande enligt 13 § skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 28 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472) Härigenom föreskrivs att 59 § smittskyddslagen (1988:1472) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 59 § -------------------------------------------------------------------- Om offentligt biträde och I mål i allmän förvaltnings- annan rättshjälp i mål och ärenden domstol angående tillfälligt enligt denna lag finns be- omhändertagande enligt 37 §, stämmelser i rättshjälpslagen tvångsisolering enligt 38, 39 (1972:429). eller 41 § eller upphörande av tvångsisolering enligt 42 §, skall offentligt biträde förord- nas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 29 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529) dels att det skall införas en tre nya paragrafer, 11 kap. 8-10 §§, av följande lydelse dels att det skall införas en ny rubrik närmast före 11 kap. 8 § av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. -------------------------------------------------------------------- Offentligt biträde 8 § I ärende angående 1. avvisning, dock inte hos polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 § hålls i förvar sedan mer än tre dagar, 2. utvisning enligt 4 kap. 3 §, 3. uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 b §, om Utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition i ärendet om avvisning eller utvisning, 4. verkställighet enligt denna lag om utlänningen hålls i förvar enligt 6 kap. 2 eller 3 § sedan mer än tre dagar, och 5. hemsändande enligt 12 kap. 3 §, skall offentligt biträde förord- nas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. 9 § I ärende hos regeringen prövas frågor om offentligt biträde av departementstjänsteman som regeringen bestämmer. 10 § Beslut av förvaltningsmyndig- het i frågor om offentligt biträde överklagas till Utlänningsnämnden. Utlänningsnämndens beslut i frågor som rör offentligt biträde får inte överklagas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 2. Bestämmelserna i 10 § tillämpas inte på beslut som meddelats innan lagen har trätt i kraft. För sådana beslut gäller fortfarande föreskrifterna i den upphävda rättshjälpslagen (1972:429). 30 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga Härigenom föreskrivs att 36 och 39 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 36 §1 Om den unge har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag. -------------------------------------------------------------------- Den som är förordnad enligt Den som är förordnad som rättshjälpslagen (1972:429) som offentligt biträde enligt 39 § för offentligt biträde för någon som någon som är under 15 år, utan att är under 15 år, utan att sam- samtidigt vara biträde för vård- tidigt vara biträde för vårdnads- nadshavaren, är utan särskilt havaren, är utan särskilt förord- förordnande den unges nande den unges ställföreträdare ställföreträdare i det mål eller i det mål eller ärende som ärende som förordnandet avser. förordnandet avser. Barn som är yngre än 15 år bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan antas att barnet inte tar skada av att höras. 39 § -------------------------------------------------------------------- Om offentligt biträde och I mål och ärenden angående annan rättshjälp i mål och ärenden beredande av vård enligt 2 eller enligt denna lag finns be- 3 §, omedelbart omhändertagande stämmelser i rättshjälpslagen enligt 6 §, upphörande av vård (1972:429). enligt 21 §, flyttningsförbud enligt 24 § eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § och vid överklagande enligt 41 § första stycket 1 skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser samt för dennes vårdnadshavare, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Behövs offentligt biträde både för den unge och för dennes vårdnadshavare, förordnas gemen- samt biträde, om det inte finns motstridiga intressen mellan dem. Offentligt biträde förordnas av den domstol som handlägger målet. I ärenden hos socialnämnd eller social distriktsnämnd förordnas offentligt biträde av länsrätten. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1995:1244. 31 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Härigenom föreskrivs att det i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll skall införas två nya paragrafer, 27 och 28 §§, av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 § I ärende angående utvisning eller anmälningsplikt enligt denna lag samt i ärende hos regeringen angående beslut enligt 11 § skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. 28 § I ärende hos regeringen fattas beslut om offentligt biträde av departementstjänsteman som regeringen utser. Beslut av departementstjänste- man i frågor om offentligt bi- träde överklagas till Utlännings- nämnden. Utlänningsnämndens beslut i frågor om offentligt biträde får inte överklagas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 2. Bestämmelserna i 28 § andra och tredje stycket tillämpas inte på beslut som meddelats innan lagen har trätt i kraft. För sådana beslut gäller fortfarande föreskrifterna i den upphävda rättshjälpslagen (1972:429). 32 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård dels att det skall införas en ny paragraf, 38 a §, av följande lydelse dels att 48 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse -------------------------------------------------------------------- 38 a § I mål hos allmän förvalt- ningsdomstol angående medgivande till fortsatt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 § och vid överklagande enligt 32 eller 33 § av beslut om intagning för tvångsvård eller om avslag på en begäran att tvångsvården skall upphöra, skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. 48 §En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans tillstånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt 1. att enligt 32 och 33 §§ överklaga vissa beslut, 2. att anlita ombud eller biträde, -------------------------------------------------------------------- 3. att få rättshjälp genom 3. att enligt 38 a § få offent- offentligt biträde enligt rätts- ligt biträde, och hjälpslagen (1972:429), och 4. att få hjälp av en stödperson. Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen, väl synlig för patienterna. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 33 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård dels att det skall införas en ny paragraf, 22 a §, av följande lydelse dels att 30 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 a § I mål hos allmän förvaltnings- domstol angående medgivande till fortsatt vård enligt 13 §, angående upphörande av sådan vård enligt 16 §, vid överklagande av beslut enligt 18 § första stycket 1 eller 2 eller angående tillstånd eller återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område för den som genomgår rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om särskild utskrivningsprövning, skall offentligt biträde förord- nas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. 30 §1En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans tillstånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt 1. att enligt 18 § överklaga vissa beslut, 2. att ansöka enligt 16 § andra stycket om att den rättspsykiatriska vården skall upphöra, 3. att ansöka enligt 10 eller 11 § om tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område, 4. att anlita ombud eller biträde, -------------------------------------------------------------------- 5. att få rättshjälp genom 5. att enligt 22 a § få offent- offentligt biträde enligt rätts- ligt biträde och hjälpslagen (1972:429), och 6. att få hjälp av en stödperson. Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen eller undersökningsenheten, väl synlig för patienterna. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1991:1968. 34 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § -------------------------------------------------------------------- Specialsjuhus och vårdhem får Specialsjuhus och vårdhem får användas för sitt användas för sitt hittillsvarande hittillsvarande ändamål tills de ändamål tills de har avvecklats har avvecklats helt. För helt. För innehållet i verksam- innehållet i verksamheten och heten och för verksamhetens för verksamhetens bedrivande i bedrivande i övrigt gäller bestäm- övrigt gäller bestämmelserna i melserna i den nya lagen i den nya lagen i tillämpliga tillämpliga delar. För avgifter delar. För avgifter gäller dock gäller dock 4 § införandelagen 4 § införandelagen till till omsorgslagen i stället för omsorgslagen i stället för 19 19 och 20 §§ nya lagen. För och 20 §§ nya lagen. För specialsjukhusen tillämpas där- specialsjukhusen tillämpas där- utöver bestämmelserna i 16 § första utöver bestämmelserna i 13 och stycket och 27-30 §§ hälso- och 14 §§ och 16 § första stycket sjukvårdslagen (1982:763). hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem får inte ske i annat fall än när det är fråga om vård oberoende av samtycke. För sådan vård gäller fortfarande i tillämpliga delar 6 och 7 §§ införandelagen till omsorgslagen. -------------------------------------------------------------------- I mål i allmän förvalt- ningsdomstol angående inskriv- ning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. 35 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden Härigenom föreskrivs att 18 och 37 §§ lagen (1996:242) om domstolsärenden skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 §Till ett sammanträde skall domstolen kalla den som är part. En myndighet som är motpart enligt 11 § behöver dock inte kallas annat än om domstolen finner att myndighetens närvaro behövs för utredningen i ärendet. Myndigheten skall dock alltid underrättas om sammanträdet. I kallelsen skall det tas in en upplysning om betydelsen enligt 20 § av att parten uteblir från sammanträdet. Om domstolen finner att en part bör infinna sig personligen, får domstolen föreskriva vite. -------------------------------------------------------------------- I fråga om ersättning för kost- nader för parts inställelse till- lämpas 11 kap. 6 § rättegångs- balken. 37 § Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet avgörs. Överklagande får dock ske särskilt, när domstolen 1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller en invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning, 2. avvisat ett ombud eller ett biträde, 3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet gäller eller beslutat att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i övrigt beslutat tills vidare rörande saken, 4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra särskild påföljd för honom eller henne, 5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör, 6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av person eller egendom eller om någon annan liknande åtgärd, 7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa föreläggande eller straff för förseelse i förfarandet eller förklarat att någon skall ersätta en kostnad för förfarandet, 8. beslutat i en fråga som gäller någons medverkan i ärendet eller -------------------------------------------------------------------- 9. beslutat i annat fall än 9. beslutat i annat fall än som avses i 8 i en fråga som som avses i 8 i en fråga som gäller rättshjälp enligt gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429). rättshjälpslagen (1996:000). Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet innefattar avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång. Denna lag träder i kraft den 1 december 1997. Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-03 Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist. Enligt en lagrådsremiss den 13 juni 1996 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om rättshjälp, m.fl. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ebba Sverne. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till rättshjälpslag Inledande bestämmelser I 1972 års rättshjälpslag anges i 3 § under Inledande bestämmelser att det för handläggningen av vissa ärenden om rättshjälp finns en rättshjälpsmyndighet. I 4 § anges att det för prövning av överklaganden i vissa fall enligt lagen finns en rättshjälpsnämnd. En motsvarande presentation av de två organen finns inte i det remitterade förslaget men skulle enligt Lagrådets mening vara av värde. Lagrådet föreslår att det under Inledande bestämmelser tas in en paragraf av följande lydelse. „För handläggning av vissa ärenden om rättshjälp finns en rättshjälps- myndighet. För prövning av överklaganden i vissa fall enligt denna lag finns en rätts- hjälpsnämnd.„ 2 § Enligt den föreslagna paragrafens andra stycke krävs det för att rättshjälp skall beviljas att rådgivning enligt 4 § har lämnats i den rättsliga angelägenheten under minst en timme. Närmare bestämmelser om rådgivning meddelas i 4 §, där det bl.a. föreskrivs att rådgivning lämnas under sammanlagt högst två timmar mot en avgift som betalas till den som lämnar rådgivningen. Enligt 23 § skall avgiften för rådgivning utöver en timme avräknas från det minsta belopp för rättshjälpsavgiften som anges i paragrafen, medan någon avräkning inte skall ske till den del avgiften motsvarar en timmes rådgivning. Huvudskälet för det föreslagna systemet är enligt den allmänna motiveringen (avsnitt 6) intresset av att den rättssökande i en inledande fas skall få översiktlig information om exempelvis bevisläge och kostnader till underlag för sitt beslut om hur han skall gå vidare. Detta är givetvis normalt ett angeläget önskemål, men det synes inte av det remitterade materialet framgå huruvida det i det avseendet finns mera allmänt förekommande brister i dagens ordning som förslaget är ägnat att motverka. Det finns otvivelaktigt en risk för att det system för rådgivning som föreslås och de olika avräkningsreglerna i åtskilliga fall kommer att framstå som en komplikation i handläggningen. Detta gäller i synnerhet som de i lagförslaget föreskrivna tidsramarna för rådgivning - minst en timme och högst två timmar - är avsedda att tillämpas i alla slags rättsliga angelägenheter. I den mån en naturlig inledande fas i biträdets kontakter med den rättssökande kan urskiljas kommer denna säkert i praktiken - beroende på angelägenhetens art, den rättssökandes förmåga att tillgodogöra sig informationen, tillgången på relevant material och andra faktorer - ibland att bli kortare och ibland längre än som förutsatts i lagen. Till detta kommer att det ibland kan förutsättas vara först i ett senare skede - då man t.ex. fått besked om motpartens inställning - som det är mest angeläget att den rättssökande får information om vad som kan komma att krävas av honom i bevishänseende och vilka kostnader som kan komma att uppstå. Under alla omständigheter bör enligt Lagrådets mening rådgivning inte ens från det remitterade förslagets utgångspunkter föreskrivas som ett undantagslöst obligatorium. Det kan tänkas förekomma fall då både den rättssökande och biträdet av ett eller annat skäl är väl informerade om förutsättningarna för den rättsliga angelägenhetens fortsatta hantering och en formaliserad ytterligare rådgivning enligt lagen till följd härav framstår som uppenbart överflödig. Så t.ex. kan biträdet, i ett läge då behov av rättshjälp inte kunde förutses, ha lämnat information utan tillämpning av rättshjälpslagen eller den rättsliga angelägenheten utgöra en fortsättning av en tidigare procedur, såsom när en skadeståndsfråga särskilts från ett brottmål och den offentlige försvararen skall övergå till att bli rättshjälpsbiträde. Ibland kan situationen också tänkas vara den att den rättssökande inte disponerar över frågan om hur den rättsliga angelägenheten skall drivas vidare och att det till följd härav är svårt att särskilja en inledande fas avsedd att ge den rättssökande beslutsunderlag. Det kan t.ex. gälla vissa fall då den rättssökande är instämd i ett indispositivt mål eller talan förs mot honom eller henne i ett förvaltningsmål. Slutligen måste man hålla i minnet att behovet av rättshjälp ibland kan vara mycket brådskande, såsom när en tidsfrist är på väg att gå ut eller förhandling skall äga rum. Komplikationer kan också tänkas uppstå i andra fall, såsom när den rättssökande är bosatt utomlands. Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att ett undantag från kravet på rådgivning föreskrivs för fall då sådan skulle framstå som uppenbart överflödig eller annat särskilt skäl föreligger. Andra stycket kan med denna utgångspunkt få följande lydelse: „För att rättshjälp skall beviljas krävs att rådgivning enligt 4 § har lämnats i angelägenheten i minst en timme, om inte sådan rådgivning är uppenbart obehövlig eller det finns något annat särskilt skäl„. 6 § Enligt denna paragraf får rättshjälp endast beviljas en fysisk person, vilket medför att ett dödsbo, i motsats till vad som gäller enligt 7 § 1972 års rättshjälpslag, inte kan beviljas rättshjälp. Till stöd för nu gällande ordning anfördes i prop. 1972 s. 245 att det kan åberopas starka sociala skäl. Som exempel på när rättshjälp borde kunna lämnas ett dödsbo nämndes det fallet att det i samband med avveckling av ett dödsbo uppkommer tvist angående någon tillgång eller skuld i boet. Ett annat exempel var att dödsboet för talan för att utfå ersättning för begravningskostnad. I lagrådsremissens allmänna motivering (avsnitt 8) sägs att de starka sociala skäl för att ett dödsbo skall kunna beviljas rättshjälp, som anfördes i tidigare lagstiftningsarbete, knappast är lika starka i dag. Därvid hänvisas till den skyldighet som numera åligger åklagare att biträda en målsägande samt den utbredda förekomsten av försäkringar. Enligt Lagrådets mening kan det, trots vad som anförs i remissen, inte uteslutas att det kan uppkomma fall av de slag som nämndes i 1972 års proposition och där det skulle kunna strida mot grundtankarna i rättshjälpssystemet att utesluta möjligheterna för ett dödsbo att få rättshjälp. Ett dödsbo kan t.ex. behöva föra talan för att utfå begravningskostnader utan samband med ett brottmål. Ett av de väsentliga syftena med de föreslagna ändringarna i rätts- hjälpssystemet - att uppnå kostnadsbesparingar - torde inte nämnvärt påverkas om den nuvarande ordningen beträffande dödsbon behålls. I remissens avsnitt Ekonomiska konsekvenser har inte redovisats vilka besparingar förslaget i detta hänseende skulle medföra. Om det ändå anses ofrånkomligt att ändra på denna ordning, bör det enligt Lagrådets mening i vart fall tillskapas en möjlighet att för undvikande av stötande konsekvenser i speciella fall kunna bevilja ett dödsbo rättshjälp. En bestämmelse i det syftet bör i så fall tas in i paragrafen och ges följande lydelse. „Rättshjälp får även beviljas ett dödsbo, om det finns synnerliga skäl.„ 7 § Paragrafen anger som en allmän förutsättning för rättshjälp att den rättssökande behöver juridiskt biträde utöver rådgivning och att detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. I förhållande till gällande rätt betyder detta främst den ändringen, att prövningen skall koncentreras på biträdesbehovet och inte avse eventuellt behov av andra rättshjälpsförmåner. I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1) redovisas hur bedömningen av om den rättssökande har behov av biträde bör göras. Av vad som sägs där framgår att förslaget inte syftar till någon väsentlig förändring i möjligheterna att få rättshjälp i mål vid förvaltningsdomstol. För vissa förvaltningsmål som rör funktionshindrade personer förespråkas dock, som det får förstås, en något liberalare tillämpning än vad nuvarande praxis medger. Det som närmare anförs i dessa frågor ter sig enligt Lagrådets uppfattning knappast som tillräckligt fullständigt eller klarläggande. I lagrådsremissen framhålls att förvaltningsdomstolarnas materiella processledning och utredningsansvar gör att det liksom hittills normalt inte bör anses föreligga behov av juridiskt biträde i mål och ärenden vid förvaltningsdomstol. Den förändring som skett genom att tvåpartsprocess införts i förvaltningsdomstol uppges inte innebära någon minskad utredningsskyldighet för domstolarna och därmed inte heller något ökat rättshjälpsbehov. I det fortsatta resonemanget behandlas emellertid för vissa mål som rör funktionshindrade personer särskilt situationer som uppstår då en förvaltningsmyndighet - med tillämpning av den genom tvåpartsprocessen införda överklagandemöjligheten - överklagar med yrkande till nackdel för den rättssökande. För sådana fall anges det kunna finnas anledning att bevilja rättshjälp. Enligt Lagrådets mening beaktar dessa uttalanden inte tillfredsställande den utveckling som fortgår på förvaltningsprocessens område och som medfört förändringar, vars betydelse för rättshjälpen behöver bli föremål för diskussion. Lagrådet vill först erinra om den sedan en längre tid pågående utvecklingen mot att olika frågor med större eller mindre rättslig anknytning inom förvaltningsområdet förs över till avgörande av förvaltningsdomstol, något som ytterligare utökat förvaltningsdomstolarnas rika flora av måltyper. Genom att nedflyttning under de senaste åren skett av åtskilliga måltyper från kammarrätt till länsrätt har alla tre domstolsinstanserna numera ett synnerligen brett målområde, inom vilket de mest skiftande frågeställningar kan komma upp till bedömning. Sedan Sverige tillträtt EES-avtalet och därpå blivit medlem i EU har dessutom EG:s omfattande och komplexa regelverk blivit att beakta inte minst i förvaltningsrättskipningen, något som inte sällan medför behov av ingående diskussioner och överväganden utifrån aspekter som tidigare inte krävt uppmärksamhet. En av konsekvenserna av att europarättsliga principer får genomslag i vårt land är för övrigt att handläggningen i förvaltningsmål allt oftare torde få inslag av muntlighet med partsnärvaro. Det etappvis införda systemet med krav på prövningstillstånd i kammarrätt i flertalet mål förtjänar också att nämnas. De förenklingar som därigenom uppnås vid handläggningen bör om möjligt ge utrymme åt ytterligare insatser för kvalitativt högtstående rättskipning i de mål som tas upp till fullständig sakprövning; självfallet bör därvid förbättrad biträdeshjälp i de mer komplicerade målen ses som en positiv faktor. Införandet av tvåpartsprocess har visserligen inte medfört förändring i domstolarnas lagreglerade utredningsskyldighet, men det står väl ändå rätt klart att följden blir att domstolarnas handläggning mer än tidigare blir präglad av förhandlingsprincipen och mindre av officialprincipen. Mot bakgrund av bl.a. dessa förändringar och tendenser inom förvalt- ningsprocessen ligger det enligt Lagrådets bedömning närmast till hands att utgå ifrån att behoven av rättsligt biträde i förvaltningsmål kommer att bli i vart fall något större än som återspeglas i hittillsvarande starkt återhållsamma praxis (jfr även vad som anförts i Rättshjälpsutredningens betänkande på s. 209 och under remissbehandlingen av Rättshjälpsnämnden). Ett ökat biträdesbehov lär framför allt göra sig gällande för sådana angelägenheter där de faktiska omständigheterna är svåröverskådliga och de rättsliga frågeställningarna okända eller svårbedömbara för de rättssökande. Det framstår emellertid knappast som praktikabelt att på förhand urskilja speciella målgrupper som framför allt bör komma i fråga för rättshjälp eller uteslutas från rättshjälp. För detta talar bl.a. att EG-rättsliga problem kan tänkas komma att aktualiseras i mycket skilda sammanhang. Lagrådsremissen ger motivledes stöd åt den utvidgningen, att rättshjälp i vissa fall skall kunna beviljas personer med sådana funktionshinder som gör det svårt för dem att föra sin egen talan i mål av väsentlig betydelse för dem. Frågan måste ställas om avgränsningen av förslaget till funktionshindrade är den lämpliga. Med uttrycket funktionshinder, som introducerades i lagstiftningen i samband med tillkomsten av 1993 års lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), avses enligt förarbetena till LSS „förvärvade eller medfödda fysiska eller psykiska funktionshinder på grund av sjukdom eller skada„ (prop. 1992/93:159 bil. 1 s. 55). Det är således ett föga precist uttryck, som i stort sett endast anger att en person har större eller mindre nedsättning i funktionsförmågan i något avseende, vilket som helst. Den begränsning som inryms i lagrådsremissens motivuttalande ligger således egentligen i att personen i fråga skall ha svårt att själv föra sin talan i en för honom viktig angelägenhet. Som Lagrådet ser saken är anknytningen till funktionshinder inte särskilt meningsfylld i förevarande sammanhang. För tillämpningen av rekvisitet om biträdesbehov ger anknytningen inte någon direkt vägledning, utan riskerar snarare att missuppfattas. Enligt Lagrådets mening är det att föredra att den rättsliga angelägenhetens art, omfattning och betydelse betonas såsom det grundläggande när biträdesbehovet skall prövas. Som angetts förut synes därvid inte böra särskiljas speciella målgrupper, utan prövningen torde få ske för varje uppkommande rättslig angelägenhet för sig gentemot de kvalitativa och andra krav som anses böra gälla. Med utgångspunkt i en sådan bedömning får det göras en samlad prövning av den rättssökandes förmåga att föra sin talan i angelägenheten, oavsett om den rättssökande kan anses funktionshindrad eller ej. Huruvida den rättssökande i angelägenheten intar positionen av klagande eller av motpart till en förvaltningsmyndighet kan givetvis ibland vara av betydelse, men bör inte generellt tillmätas avgörande vikt för bedömningen i rätts hjälpsavseende. 8 § Enligt 8 § första stycket 13 i 1972 års rättshjälpslag gäller för närvarande att allmän rättshjälp inte får meddelas den som saknar befogat intresse av att få sin sak behandlad. Denna regel föreslås ersatt av förevarande paragraf, enligt vilken rättshjälp får beviljas endast om det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt är rimligt att staten bidrar till kostnaderna. Den nya regeln avses enligt den allmänna motiveringen (avsnitt 7.4) att inkludera sådana fall som omfattades av den äldre regeln men att därutöver ge möjlighet att utestänga sådana fall från rättshjälp då den rättssökande visserligen har befogat intresse av att få sin sak behandlad men det inte är befogat att det allmänna helt eller delvis skall bekosta tvisten. Lagrådet instämmer i att den nya regeln bör kunna tillämpas i vissa fall då tvisten rör sådan hobbyverksamhet som ligger nära näringsverksamhet, särskilt som begreppet näringsverksamhet enligt förslaget begränsas i förhållande till den innebörd begreppet har enligt gällande lag. Likaledes gäller att regeln bör kunna tillämpas i en del situationer då den angelägenhet som är i fråga redan har varit föremål för rättslig prövning; avslag på en rättshjälpsansökan torde dock i dessa fall ha kunnat beslutas även med tillämpning av den nuvarande regeln i 8 § första stycket 13 i 1972 års rättshjälpslag. När det däremot gäller en sådan mera kvalitativ bedömning av rättsanspråkets karaktär som förefaller åsyftas i motiven blir prövningen långt vanskligare. Detta belyses av vissa av de exempel som lämnas. Ett av dessa utgörs av tvister om återbetalning av „svarta pengar„ som betalats för en hyresrätt. I den situation som måste åsyftas har den rättssökande dock ett anspråk som normalt har karaktär av skadestånd för ett straffbelagt åsidosättande av en social skyddslagstiftning (12 kap. 65 § jordabalken). Enligt vad som uttalas på flera andra ställen i motiven, t.ex. i kommentaren till 9 §, skall målsägandes skadeståndsanspråk anses röra särskilt väsentliga och betydande intressen för den rättssökande, och uttalandena är således något motsägelsefulla. Lagrådet har svårt att se skälen till att tvister av nu avsett slag skall särbehandlas. En annan sak är att målsägandens talan i dessa fall ofta kan föras av åklagare i samband med ett brottmål. Ett annat exempel som nämns i motiven gäller tvister som uppkommit i samband med aktiespekulation, varvid bl.a. uttalas att man i sådana fall kan utgå från att den rättssökande har eller har haft stora tillgångar. Prövningen i vad mån den rättssökande har tillgångar bör dock principiellt sett ske i samband med den bedömning som förutsätts i 6 §, där det uppställs som en förutsättning för rättshjälp att den rättssökandes ekonomiska underlag inte överstiger 210 000 kr. Den omständigheten åter att den rättssökande kan tänkas ha haft tillgångar synes enligt Lagrådets mening inte utan vidare böra utestänga honom eller henne från rättshjälp. Med i bilden finns också det förhållandet att många av de tvister som här avses i praktiken gäller fall då den rättssökande iklätt sig krediter och påstår sig ha blivit vilseledd i ett eller annat avseende. Det måste vidare vara svårt och ofta bli i viss mån godtyckligt, i synnerhet i ett inledande skede, att bedöma om ett aktieförvärv som har gett upphov till en tvist skall karakteriseras som spekulativt eller ej. Liknande svårigheter kan tänkas föreligga när det gäller frågan om en tvist uppkommit i samband med skatteplanering, vilket också nämns som exempel på fall när det inte skall anses vara rimligt att det allmänna helt eller delvis bekostar tvisten. Med det anförda har Lagrådet inte velat motsätta sig den föreslagna regeln utan endast avsett att understryka att den rimlighetsbedömning som förutsätts ofta måste bli mycket grannlaga och bör ske med försiktighet, i synnerhet om den skall göras av den domstol som skall pröva tvisten i sak. Det synes enligt Lagrådets mening tveksamt om, med hänsyn till de förutsättningar för rättshjälp som i övrigt föreslås, den nya regeln i praktiken kommer att ge något väsentligt ökat utrymme att avslå en rättshjälpsansökan i förhållande till den nuvarande regeln i 8 § första stycket 13 i 1972 års rättshjälpslag. 9 § Genom bestämmelserna i paragrafen föreslås rättshjälpen - på sätt som även rättshjälpsutredningen förordade - bli generellt subsidiär till det rättsskydd som innefattas i bl.a. de på marknaden förekommande hem- och villaförsäkringarna. Förslaget innebär en genomgripande och principiellt viktig förändring i förhållande till nuläget. Åtgärden är till stor del förestavad av statsfinansiella skäl och den beräknas enligt lagrådsremissen leda till en betydande årlig besparing på statens utgifter för rättshjälp. Förslaget är betydelsefullt inte minst från rättssäkerhetssynpunkt och har också lett till ingående diskussion under remissbehandlingen av utredningsförslaget, varvid vissa instanser har framfört betänkligheter bl.a. med hänsyn till den osäkerhet som bedöms råda om i vilka former, i vilken omfattning och till vilka kostnader rättsskyddsförsäkringar kommer att erbjudas allmänheten framöver. Lagrådsremissens förslag utgår från att några större förändringar inte kommer att ske i fråga om rättsskyddsförsäkringarna på marknaden. Rättsskydd förväntas framdeles komma att erbjudas under i huvudsak sådana villkor som nu gäller, dock att en mindre kostnadsökning beräknas uppstå för försäkringstagarna som följd av att ansvaret för rättsskyddet vidgas. Som svar på framförd kritik mot utredningsförslaget framhålls i lagrådsremissen att garantier måste skapas för en oförändrat hög försäkringstäckning avseende rättsskydd. Vidare anges det vara möjligt att utforma lagreglerna så att försäkringsbolagen inte får anledning att separera rättsskyddet från hem- och villaförsäkringarna och så att försäkringstagarna inte frestas att välja bort sitt försäkringsskydd. Mot bakgrund av de synpunkter som lämnats under remissbehandlingen t.ex. från företrädare för försäkringsbranschen och från Finansinspektionen framstår det enligt Lagrådets mening som svårt att göra några klara förutsägelser om den framtida utvecklingen på rättsskyddsmarknaden. Att skapa egentliga garantier för en lika god försäkringstäckning inom rättsskyddet som för närvarande lär också möta svårigheter och någon sådan garanti synes i vart fall inte ha uppnåtts genom nu föreslagen reglering. I linje med vad som sägs i lagrådsremissen bör emellertid reglerna kunna utformas så att de bidrar till att främja det angelägna önskemålet om fortsatt hög försäkringstäckning, och så långt bedömer Lagrådet att föreslagna bestämmelser uppfyller rimliga anspråk. I lagrådsremissen utvecklas den närmare innebörden av de föreslagna bestämmelserna om rättshjälpens subsidiaritet. Dessa motivuttalanden går ut på att den kompletterande borde-regeln i paragrafens andra stycke kan och bör få till effekt att rättshjälp oftast inte ges åt personer som inte har skaffat sig rättsskydd; endast undantagsvis avses borde- regeln kunna leda till annat resultat. Enligt Lagrådets mening finns, med hänsyn till vad som nämnts i det föregående om rättsskyddsvillkoren, anledning att betona att remissens motivdiskussion bygger på utgångspunkten att förutsättningarna inom rättsskyddsområdet inte ändras väsentligt framöver. På ett ställe, i författningskommentaren, berörs därutöver den situationen att en person har en mindre omfattande rättsskyddsförsäkring, och anförs i anslutning härtill att detta i regel inte bör gå ut över den rättssökande. Med den uppfattning som Lagrådet på grundval av främst remissinstansernas synpunkter har fått om svårig- heten att förutsäga rättsskyddets utveckling ter det sig som en brist att motivdiskussionen inte klarare belyser innebörden av borde- regeln för den händelse andra förutsättningar beträffande rättsskyddet skulle komma att råda än de som lagrådsremissen utgår ifrån. Tydligt är väl dock att, om nuvarande rättsskyddsvillkor inte består, borde-regeln skulle kunna få en avsevärt mer begränsad effekt än som antagits i lagrådsremissen. Om borde-regeln under sådana andra förutsättningar inte skulle kunna tillämpas så som avsetts i remissen, talar starka skäl för att rättshjälp beviljas i en helt annan omfattning än den beräknade. Vad nu sagts leder fram till att tolkningen av borde-regeln blir till stor del direkt beroende av om och i vilken utsträckning försäkringsbolagen väljer att behålla eller förändra rättsskyddets nuvarande omfattning och villkor i övrigt. En flexibel tillämpning för berörda situationer som här antytts torde från rättssäkerhetssynpunkt vara ofrånkomlig, eftersom behoven av juridiskt biträde annars inte skulle tillgodoses i tillräcklig mån vare sig genom rättsskyddet eller genom rättshjälpen. 13 § I paragrafens andra stycke ges en definition av näringsidkare. Denna utgår från den konsumenträttsliga lagstiftningens näringsidkarebegrepp men omfattar inte juridiska personer, vilket är en konsekvens av att rättshjälp enligt förslagets 6 § endast kan beviljas en fysisk person. Som uttalas i remissens motiv har begreppet näringsidkare tillagts en mera vidsträckt innebörd vid tillämpning av 1972 års rättshjälpslag än den som i andra sammanhang brukar intolkas i begreppet. När det gäller näringsverksamhet som bedrivs i bolagsform har sålunda inte bara bolaget utan också den som har ett bestämmande inflytande över detta betraktats som näringsidkare i rättshjälpslagens mening (jfr Arrfelt, Rättshjälp, 2 uppl. s. 50 ff och SOU 1995:81 s. 135 samt NJA 1981 s. 873 I-III och V). Tvister som haft samband med exempelvis en aktieägares borgensåtagande för bolagets skulder, med det allmännas anspråk på personlig betalningsskyldighet för innehållen preliminärskatt eller mervärdesskatt eller med överlåtelse av aktier i bolaget har således under angivna förutsättning betraktats som tvister som haft samband med den rättssökandes näringsverksamhet. Av remissens motiv framgår att även den nya lagens näringsidkarebegrepp är avsett att tillämpas på detta sätt. Lagrådet har ingen erinran mot detta. Den berörda tillämpningen är emellertid svår att förena med den legaldefinition som nu har föreslagits, eftersom denna utgår från att det skall vara den fysiska personen som driver den verksamhet av ekonomisk natur som kan betecknas som yrkesmässig. Lagrådet förordar med anledning härav att andra stycket i förevarande paragraf får följande lydelse: „Med näringsidkare avses en fysisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur som kan betecknas som yrkesmässig eller har ett bestämmande inflytande över en juridisk person som bedriver sådan verksamhet.„ 23 § I författningskommentaren sägs att det av ordalydelsen i förevarande paragraf framgår att avgiften aldrig kan överstiga kostnaderna för rättshjälpsbiträdet. Lagrådet finner dock att lagtexten inte otvetydigt ger vid handen att bestämmelsen har den innebörden. För tydlighetens skull föreslår Lagrådet därför att paragrafens andra stycke inleds på följande sätt. „Rättshjälpsavgiften, som aldrig får överstiga kostnaderna för rätts hjälpsbiträdet, utgör„ 27 § Ett rättshjälpsbiträde har enligt paragrafen rätt till skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget krävt. I författningskommentaren sägs att en nyhet är att ersättning till tekniskt biträde inte kan ges inom ramen för biträdets arvode. Detta framgår emellertid inte av lagtexten, som i sak har samma innehåll beträffande biträdesersättning som 22 § 1972 års rättshjälpslag. Gällande rätt i detta hänseende har kommit till uttryck i rättsfallet NJA 1985 s. 634. Högsta domstolen fann i det målet att ersättning för arbete som tekniskt biträde inte kunde utgå enligt rättshjälpslagen men att kostnaderna för det tekniska biträdet skulle ersättas inom ramen för rättshjälpsbiträdets ersättning. I lagrådsremissen (avsnitt 19) sägs att det inte är rimligt att denna möjlighet för ett rättshjälpsbiträde att få ersättning för kostnaderna för tekniskt biträde behålls samtidigt som biträdeshjälpen begränsas i övrigt. Lagrådet anser sig böra godta det resonemanget. Med hänsyn till rättsläget i detta hänseende, såsom det kommit till uttryck i Högsta domstolens nämnda avgörande, kan det emellertid enligt Lagrådets mening inte anses tillräckligt att ändringen av gällande rätt kommer till stånd endast genom ett uttalande i förarbetena till den nya rättshjälpslagen. Lagrådet föreslår att i paragrafens första stycke införs en ny andra mening av följande lydelse. „Ersättningen får inte avse kostnader för anlitande av tekniskt biträde.„ 30 § Enligt första stycket gäller i princip bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång eller annat motsvarande förfarande även i fråga om kostnader för motparts rättshjälpsbiträde. I andra stycket föreskrivs att den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rättshjälpsavgift medan återstoden skall betalas till staten. Med den sålunda föreslagna regleringen kommer inga särskilda bestämmelser att gälla i fråga om den rådgivningsavgift som den rättssökande - enligt förslaget undantagslöst - har betalat innan rättshjälp beviljades och som inte ingår i rättshjälpskostnaderna. Konsekvensen blir att avgiften utgör en rättegångskostnad för den rättssökande, för vilken denne, om han vinner målet, normalt är berättigad till ersättning av motparten enligt reglerna i 18 kap. rättegångsbalken. Ett särskilt yrkande om detta måste då framställas och domstolen måste särbehandla denna kostnad i domen. Detta kommer ofta att behöva ske inte bara i första instans utan också i den händelse att domen överklagas. Eftersom det enligt 42 § ankommer på Rättshjälpsmyndigheten att fatta beslut om återbetalningsskyldighet för motpart med avseende på rättshjälpsavgiften, blir följden vidare att motpartens betalningsskyldighet gentemot den rättssökande för rättshjälpsavgift och rådgivningsavgift kommer att följa av olika exekutionstitlar. Vill man undvika dessa konsekvenser, som otvivelaktigt är ägnade att komplicera handläggningen, erbjuder sig två möjligheter. Antingen kan särskilda bestämmelser införas om att rådgivningsavgift inte skall ersättas som rättegångskostnad eller också kan förevarande paragraf utvidgas till att också gälla rådgivningsavgift. Lagrådet förordar det senare alternativet. Med denna lösning bör i första stycket första meningen av förevarande paragraf anges att bestämmelser i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång eller annat motsvarande förfarande gäller även i fråga rådgivningsavgift och kostnader för motparts rättshjälpsbiträde samt andra styckets första mening avfattas så att att den som är ersättningsskyldig för rättshjälpskostnader skall till den rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes rådgivnings- och rättshjälpsavgifter. Om regleringen ändras på angivet sätt uppkommer visserligen ingen ersättningsskyldighet för motparten gentemot staten i det fallet att rådgivningsavgiften har satts ned och den som lämnat rådgivningen enligt 5 § erhållit ersättning av staten. Från detta fall torde man emellertid i enkelhetens intresse kunna bortse. Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken 17 kap. 7 a § Förslaget innebär att domstolen, om det är skäligt, på ansökan av en av makarna skall kunna besluta om s.k. ersättningsgaranti för en bodelningsförrättare, vilket innebär att ersättning för högst fem timmars arbete från dennes sida skall betalas av allmänna medel. Enligt andra stycket gäller dock att ersättning av allmänna medel utgår endast om den make på vilkens ansökan beslutet har meddelats har tillskiftats egendom till ett värde som understiger 100 000 kr. Till enskild egendom som kan tillhöra den maken och som inte ingått i bodelningen skall tydligen hänsyn inte tas vid denna bedömning. Regleringen i andra stycket synes skapa vissa problem. Den bakomliggande tanken är uppenbarligen att, om maken tilldelats egendom till ett värde av 100 000 kr eller mer, bodelningsförrättarens anspråk på ersättning kan anses vara säkerställt genom att han har möjlighet att vända sig mot maken och att han alltså inte behöver ta garantin i anspråk. Att märka är emellertid att egendomen kan tänkas vara undantagen från utmätning. Vad som i synnerhet kan vara ett praktiskt fall är att den enda egendom av värde som tilldelats maken utgörs av en bostadsrätt, som enligt 5 kap. 1 § 6 utsökningsbalken är undantagen från utmätning under i lagrummet angivna förutsättningar (jfr NJA 1989 s. 409 I-IV). Den egendom som tilldelats maken utgör då ingen säkerhet för bodelningsförrättaren, utan denne kan fortfarande ha behov av garantin. En annan komplikation är att resultatet av bodelningen med den föreslagna regleringen inte sällan kan få ekonomisk betydelse för bodelningsförrättaren. Tilldelas den make som utverkat beslutet om ersättningsgaranti egendom som till sitt värde understiger 100 000 kr är bodelningsförrättaren tillförsäkrad ersättning av staten, medan han i det fallet att egendomen har högre värde endast får en fordran mot makarna, som kan vara osäker och för vilken han själv får svara för betalningsfastställelse och indrivning. Med hänsyn till att bodel- ningsförrättaren har en rättskipningsuppgift är detta förhållande inte helt tillfredsställande. De angivna komplikationerna kan undvikas, om regleringen i stället får den innebörden att bodelningsförrättaren alltid kan erhålla ersättningen av staten men att staten kan återkräva den av maken, om han eller hon tilldelas egendom till ett värde av 100 000 kr eller mer. Andra styckets första mening skulle då, med vissa redaktionella ändringar i övrigt, kunna ersättas av två meningar med förslagsvis följande lydelse: „Ersättning som avses i första stycket betalas ut till bodelningsförrättaren efter ansökan av denne. Om den make som avses i första stycket enligt den upprättade bodelningshandlingen på sin lott har erhållit egendom till ett värde av 100 000 kr eller mer efter avdrag av skulder, skall domstolen förplikta maken att återbetala ersättningen till staten.„ I andra styckets andra mening föreskrivs att utbetalt belopp vid tillämpning av 7 § skall tillgodoräknas den make på vars ansökan beslutet om ersättningsgaranti har meddelats. Eftersom 7 § behandlar såväl kostnadsansvaret makarna emellan som deras solidariska ansvar gentemot bodelningsförrättaren, kan innebörden av föreskriften möjligen ge upphov till viss tvekan. Regleringen får emellertid antas innebära att, om bodelningsförrättaren exempelvis har arbetat med bodelningen under åtta timmar, han under förutsättning att garantin gäller är tillförsäkrad ersättning av staten för fem timmars arbete och att ersättningen till denna del skall tillgodoräknas den make på vars ansökan beslutet om ersättningsgaranti har meddelats. I fråga om ersättningen för återstående tre timmars arbete är makarna solidariskt ansvariga gentemot bodel- ningsförrättaren, men makarna emellan har den andre att svara för hela ersättningen. Skulle bodelningsförrättaren ha arbetat endast fem timmar, betalar staten hela ersättningen. I avsaknad av någon regel om regressrätt för staten uppkommer i detta fall inte någon betalningsskyldighet för den andre maken. Trots ordalagen av föreskriften torde det vidare stå klart att den make på vars ansökan beslutet om ersättningsgaranti har meddelats inte får regressrätt gentemot den andre till den del ersättningen har betalats av staten under annan förutsättning än att beslut om återbetalningsskyldighet har meddelats enligt den ovan skisserade föreskriften. Övriga lagförslag Förslagen lämnas utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Messing Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar proposition 1996/97:9 Ny rättshjälpslag.