Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Propositionsnummer · 1995/96:25 · Hämta Doc ·
En politik för arbete, trygghet och utveckling
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 25
Regeringens proposition 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 31 oktober 1995 Ingvar Carlsson Göran Persson (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen redovisar regeringen en dagordning för sitt arbete de närmaste tre åren för att främja tillväxt och sysselsättning. Politiken inriktas på tre områden: att bibehålla en stark makroekonomisk grund för tillväxten, att ge goda förutsättningar för näringslivet samt att ge individerna möjligheter att stärka sina kunskaper och sin kompetens. Vidare ingår åtgärder som bidrar till att stärka samhällsmoralen genom att motverka skattefusk och överutnyttjande av bidragssystemen. En bärande princip i arbetet med propositionen har varit att de offentliga finanserna inte får försvagas. 1 Innehållsförteckning 1 Politikens inriktning.................... 4 2 Den ekonomiska utvecklingen.............. 22 2.1 Sveriges ekonomiska tillväxt i ett historiskt, långsiktigt och internationellt perspektiv....... 22 2.2 Den internationella utvecklingen..... 25 2.3 Utvecklingen i Sverige............... 26 2.4 Utvecklingen till och med år 2000......... 31 2.5 Avstämning av konvergensprogrammet... 36 3 Tillväxtens förutsättningar................... 39 3.1 Tillväxtens drivkrafter.............. 40 3.2 Den goda grunden..................... 41 3.3 Den nya utmaningen........................ 43 4 En politik för tillväxt och sysselsättning.... 51 4.1 Finanspolitiken...................... 51 4.2 Penning- och valutapolitiken......... 61 4.3 Lönebildningen....................... 64 4.4 Arbetsmarknadspolitiken.............. 65 4.5 Utbildning, kompetensutveckling och forskningspolitik.................... 72 4.6 Kulturen............................. 79 4.7 Närings- och energipolitik........... 81 4.8 Miljöpolitiken....................... 102 4.9 Europeiska unionen................... 110 4.10En svensk agenda för Östersjöområdet. 114 5 Finansdepartementets verksamhetsområde... 120 5.1 Ärendet och dess beredning........... 120 5.2 Upprättade lagförslag................ 120 5.3 Författningskommentar................ 120 5.3.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon 120 5.3.2 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327).. 121 6 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde 122 6.1 Starkare betoning av arbetslinjen i arbets- löshetsförsäkringen.................. 122 6.2 Upprättade lagförslag................ 130 2 7 Näringsdepartementets verksamhetsområde.. 131 7.1 Ärendet och dess beredning........... 131 7.2 Stöd till vindkraft.................. 131 7.3 Stöd till solenergiområdet........... 132 7.4 Användning av alternativa drivmedel.. 134 7.5 Användning av medel för förbättring av inomhusmiljön........................ 136 7.6 Klimatpolitiska åtgärder i Baltikum och Östeuropa 137 8 Lagtext.................................. 139 8.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:915) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.......................... 139 8.2 Förslag till lag om ändring i fordonsskatte- lagen (1988:327)..................... 143 8.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.............. 151 8.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd........... 156 8.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:409) om arbetslivsutveckling................. 161 9 Förslag till riksdagsbeslut.............. 162 Bilagor: Bilaga 1Svensk ekonomi. Konjunkturbedömning och medelfristiga scenarier Bilaga 2Avstämning av det svenska konvergensprogrammet Bilaga 3Remissvaren på 1995 års Långtidsutredning Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1995 3 1 Politikens inriktning Regeringen lägger härmed fram en proposition med en politik för arbete, trygghet och utveckling. Propositionen är den första i en serie förslag och redovisar en dagordning för regeringens arbete de närmaste tre åren för att stärka tillväxten och sysselsättningen. Regeringens utgångspunkt för detta arbete är att det är med trygga, kunniga, jämlika och jämställda människor Sverige som nation kan utvecklas och nå en effektivare produktion och fler i arbete. Regeringen och Centerpartiet träffade våren 1995 en över-enskommelse om bland annat kompletteringspropositionen. I syfte att vidareutveckla flera av förslagen i kompletteringspropositionen och beträffande de riktlinjer och förslag som redovisas i denna proposition har överläggningar förts med Centerpartiet som därför står bakom propositionen. Miljöpartiet, som också stod bakom vårens kon- vergensprogram, står även bakom de riktlinjer och förslag som nu föreläggs riksdagen för beslut. En långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt är av grundläggande betydelse för samhällets fortsatta utveckling. En tillräcklig ekonomisk tillväxt kan skapa de resurser som är nödvändiga för att hushållen skall kunna få ökad köpkraft, för att bevara och utveckla de allmänna försäkringssystemen och för att den offentliga sektorn skall klara sina åtaganden när det gäller vård, omsorg, utbildning och andra viktiga samhällsfunktioner. En ekonomisk tillväxt som kommer till stånd genom en ökad sysselsättning är vidare avgörande för möjligheterna att främja jämställdhet och att motverka växande ekonomiska och sociala klyftor. Samhällsutvecklingen har emellertid fler dimensioner än enbart den ekonomiska. För en hållbar utveckling mot ökad välfärd krävs inte bara en ekonomisk tillväxt utan också en tillfredsställande mänsklig, social och ekologisk utveckling. Om den ekonomiska tillväxten kommer till stånd genom att föröda samhällets mänskliga, sociala och ekologiska tillgångar kommer de sammantagna utvecklingen att innebära en minskad välfärd. Regeringens politik vilar på övertygelsen att ekonomisk tillväxt, rättvisa, jämlikhet och god miljö inte bara går att förena, utan också är beroende av varandra. Tillsammans förmår de att skapa en god cirkel för utvecklingen av det svenska samhället och det svenska näringslivet. Tillväxtpolitiken kommer att utformas så att den står i samklang med de övergripande sociala och miljömässiga målen. Regeringen avvisar således synsättet att en väl utvecklad välfärd, aktiva jämlikhetssträvanden och ambitiösa miljökrav skulle utgöra hinder för en ekonomisk tillväxt. En tillväxt som leder till miljöskador är inte uthållig. En tillväxt till priset av utarmad välfärd och växande klyftor kommer inte att i längden få folkligt stöd. Ett väl fungerande välfärdssamhälle som tar tillvara både kvinnors och mäns vilja att arbeta och utvecklas är däremot en bra grund för tillväxt. Genom att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden kan outnyttjade resurser hos kvinnor bättre bidra till ökad produktivitet. För att erhålla en ökad tillväxt i Sverige måste hela landets resurser tas tillvara. Goda förutsättningar måste skapas så att näringslivet kan utvecklas över hela landet. För detta krävs en rikstäckande infrastruktur. Det är dessutom av betydelse att det finns goda möjligheter till högre utbildning i hela landet. Det fortsatta arbetet med tillväxtfrågorna måste präglas av ett synsätt som ger god utveckling i hela landet. Den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet har på ett tydligt sätt visat vilka problem som uppkommer i en krympande ekonomi. Under åren 1991-1993 minskade BNP med 5 procent. Mer än 500 000 arbeten försvann. Den öppna arbetslösheten steg till 8 procent och den totala arbetslösheten, där man inräknar personer i arbets-marknadspolitiska åtgärder, till 13 procent. Underskottet i de offentliga finanserna steg till över 13 procent av BNP, större än i något annat industriland. Sverige var i kris. Den goda grunden Den ekonomiska politiken och näringslivets återhämtning har lagt en god grund för en stark ekonomi med god tillväxt och hög sysselsättning. Budgetpolitiken har inriktats på att hejda skulduppbyggnaden och att eliminera underskottet i de offentliga finanserna. Ett omfattande budgetsaneringsprogram har beslutats. Det uppgår till 118 miljarder kronor, vilket motsvarar 7,5 procent av BNP. Denna politik har varit nödvändig för att sanera statsfinanserna, öka förtroendet för den svenska ekonomin, få ned räntorna och få igång tillväxten. Genom en kombination av skattehöjningar och besparingar har bördorna fördelats rättvist. Den femtedel av hushållen som har den högsta standarden bidrar med 40 procent av budgetförstärkningen, medan den femtedel som har den lägsta stan- darden bidrar med 13 pro-cent. Statsfinanserna är nu under kontroll. Underskottet i de offentliga finanserna minskar snabbt. Det beräknas minska från 13,4 procent av BNP år 1993 till 4,4 procent av BNP år 1996. De offentliga finanserna beräknas vara i balans 1998 även utan budgetförstärkningar utöver det budgetsaneringsprogram som redan har beslutats. Statsskulden som andel av BNP beräknas stabiliseras redan i år och börja minska nästa år. Stabiliseringen av statsskulden sker därmed ett år tidigare än regeringen räknade med i kompletteringspropositionen och två år tidigare än enligt budgetpropositionen. I det svenska konvergensprogram som överlämnades till Europeiska unionen (EU) i juni 1995, redovisade regeringen hur Sverige skulle kunna uppfylla EU:s så kallade konvergenskriterier. Programmet hade ett brett parlamentariskt stöd. Den granskning som gjordes av kommissionen och EU-ländernas finansministrar resulterade i mycket positiva omdömen om den svenska ekonomiska politiken. Den uppföljning som nu görs av konvergensprogrammet visar att den allmänna ekonomiska utvecklingen är bättre än tidigare beräknat och att de offentliga finanserna förbättras, till och med snabbare än enligt konvergensprogrammet. Det är regeringens bedömning att det inte finns någon anledning att nu föreslå ytterligare budgetförstärkningar. En ny prövning kommer emellertid att ske våren 1996. De positiva effekterna av den ekonomiska politiken blir allt mer påtagliga. Tillväxten är stark och sysselsättningen ökar snabbt. BNP beräknas öka med 3,5 procent i år. Sysselsättningen beräknas öka med ca 70 000 personer mellan årsgenomsnitten 1994 och 1995. Dock minskar arbetslösheten betydligt långsammare eftersom allt fler söker arbete i takt med att läget på arbetsmarknaden förbättras. Bytesbalansen uppvisar betydande överskott. Räntan på 5-åriga statsobligationer har sjunkit från ca 11 procent i april till ca 9 procent i oktober. Kronan har stärkts med ca 10 procent mot D-marken sedan i april. Förtroendet för den svenska ekonomin blir allt bättre både internationellt och här hemma. Även i flera andra avseenden är förutsättningarna för en god tillväxt i Sverige gynnsamma. Sverige har ett internationellt inriktat näringsliv med flera stora företag som står sig väl i konkurrensen på världsmarknaden. Vi har en arbetskraft med god utbildning och kompetens. På områden som forskning och utveckling (FoU), industrirobotteknik och datormognad ligger vi väl framme. Den svenska företagsbeskattningen är låg i internationell jämförelse. Sverige är socialt och politiskt stabilt. Det svenska välfärdssystemet ger arbetstagarna trygghet att möta strukturella förändringar i den svenska ekonomin och medverkar till en hög förvärvsfrekvens bland både män och kvinnor, bland annat genom en väl utbyggd barn- och äldreomsorg. Den ekonomiska politiken går nu in i en ny fas där huvuduppgiften är att ta vara på dessa goda förutsättningar och säkerställa att åter-hämtningen i den svenska ekonomin åtföljs av en bestående hög tillväxt. Återhämtningen är redan stark i den exportinriktade industrin och de delar av den privata tjänstesektorn som är industriinriktade. Den sprider sig nu också till andra delar av ekonomin. Byggbranschen har lämnat bottennivån och en uppgång förutses nästa år. Hemmamarknaden har också stärkts påtagligt under senare tid. Förutsättningarna är goda för att återhämtningen skall utvidgas till allt fler delar av ekonomin och att tillväxttalen blir relativt höga även de närmaste åren. I de bedömningar som redovisas i denna proposition beräknas tillväxten i det så kallade huvudalternativet bli i genomsnitt drygt 2 procent per år de närmaste fem åren. I detta alternativ skulle sysselsättningen komma att öka med närmare 300 000 personer under perioden 1994-2000 och den öppna arbetslösheten sjunka från 8 procent till 6 procent. Huvudalternativet får betraktas som en försiktig beräkning med hänsyn till den djupa konjunktursvacka den svenska ekonomin just har genomgått. I propositionen redovisas därför också ett så kallat tillväxtalternativ med en genomsnittlig tillväxt på drygt 2,5 procent per år. I detta alternativ skulle sysselsättningen komma att öka med närmare 400 000 per- soner under perioden 1994-2000 och den öppna arbetslösheten sjunka till 5 procent. Det är regeringens bestämda ambition att inrikta de närmaste årens politik på att stärka tillväxten. Förutsättningarna att nå den högre tillväxtbanan bedöms som goda, och därmed även förutsättningarna att nå högre sysselsättning samt lägre arbetslöshet. Det är samtidigt viktigt att klargöra att krisen i den svenska ekonomin ännu inte är övervunnen. Statens budgetunderskott är fortfarande mycket stort och arbetslösheten är ännu mycket hög. Det kommer därför att krävas fortsatta insatser från regering och riksdag för att stärka tillväxten och det kommer att krävas en medverkan och uppslutning omkring tillväxtpolitiken från andra parter i det svenska samhället. Ett hot mot en god utveckling är att olika delar av samhället i förtid intecknar ett kommande utrymme för standardförbättringar. Kraven på att få del av den växande produktionen kan bli för stora. Tillväxten kan tas ut på olika sätt: som stigande vinster, som stigande reallöner, som förbättrade offentliga finanser, som utökad offentlig verksamhet, som förbättrade sociala förmåner, som kortare arbetstid m.m. Men den räcker inte till allt på en gång. Därför måste kraven hållas inom rimliga gränser. För närvarande måste högsta prioritet ges åt att förbättra de offentliga finanserna. Statsskulden som andel av BNP måste minska så att svensk ekonomi står bättre rustad för kommande lågkonjunkturer och internationella kriser. En dagordning för tillväxt I denna proposition presenteras en ekonomisk politik för att stärka tillväxten samtidigt som inflationen hålls nere på en låg nivå. Den är inriktad på tre områden: att bibehålla en stark makroekonomisk grund för tillväxten, att ge goda förutsättningar för näringslivet att växa och att ge individerna möjligheter att stärka sina kunskaper och sin kompetens. Vidare ingår åtgärder som bidrar till att stärka samhällsmoralen genom att motverka skattefusk och överutnyttjande av bidragssystemen. En bärande princip i arbetet med propositionen har varit att de offentliga finanserna inte får försvagas. Till det första området hör en fortsatt budgetsanering, en fast penning- och valutapolitik, en förbättrad lönebildning och en fortsatt reformering av välfärdspolitiken. Till det andra området hör en före-tagsvänlig närings- och skattepolitik, en miljöpolitik som bidrar till näringslivets förnyelse, en långsiktigt hållbar energipolitik och de nya möjligheter som ges av EU- medlemskapet och öppnandet av marknaderna i Central- och Östeuropa. Till det tredje området hör en aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik som bl.a. bör inriktas på att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden så att både kvinnors och mäns resurser bätttre tas tillvara i arbetslivet. Finanspolitiken Det viktigaste för tillväxten är även i fortsättningen att hålla fast vid saneringen av de offentliga finanserna. Budgetunderskottet är fortfarande stort och landet är fortfarande sårbart vid internationella kriser. Budgetdisciplinen måste förbli sträng. Det kan inte bli tal om vare sig ökade utgifter eller ofinansierade skattesänkningar. Målen för budgetpolitiken ligger fast: statsskuldens andel av BNP skall stabiliseras 1996 och de offentliga finanserna skall vara i balans 1998. Med nuvarande beräkningar kommer det första målet rörande statsskuldens stabilisering att nås redan i år. Trots att statsskulden stabiliseras kvarstår emellertid stora obalanser i de offentliga finanserna, inte minst till följd av de mycket stora ränteutgifterna för statsskulden.. Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att strama upp budgetprocessen. Riksdagen fattade 1994 ett principbeslut om att införa en rambudgetprocess i riksdagen samtidigt som mandatperioden förlängdes till fyra år och kalenderbudgetår infördes. Regeringen avser att genomföra motsvarande uppstramning av andra delar av budgetprocessen med början våren 1996. Regeringen kommer dessutom i detta sammanhang att föreslå ett flerårigt utgiftstak för den offentliga sektorn och pröva om det krävs ytterligare budgetförstärkningar för att nå de budgetpolitiska målen enligt konvergensprogrammet. Slutligen kommer krav att återinföras på att kommunerna måste balansera sina budgetar. Regeringen genomför för närvarande en genomgripande översyn av de svenska välfärdssystemen. Det övergripande målet för reformarbetet är att förbättra systemens effektivitet och att stärka drivkrafterna för arbete, samtidigt som inriktningen på trygghet och rättvisa bibehålls. Förändringarna berör i stort sett alla transfereringssystem: förtids-pensioner, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, socialbidrag, familje-stöd, studiestöd etc. Regeringen avser också att genomföra förändringar som motverkar överutnyttjande och missbruk av de offentliga transfereringssystemen. Det är väsentligt för välfärdssystemens legitimitet och fortbestånd, inte minst i tider av resursknapphet. Mot bakgrund av de offentliga utgifternas omfattning är det lika viktigt att bidragssystemen inte missbrukas som att av riksdagen beslutade skatter och avgifter erläggs av de skattskyldiga. Det reformarbete som nu bedrivs kommer att minska möjligheterna till och drivkrafterna för överutnyttjande och fusk. I detta arbete kommer även möjligheterna att prövas att öka utbytet av information mellan myndigheterna. Det säkerhetspolitiska läget möjliggör besparingar inom försvaret. Regeringen har i en uppgörelse med Centerpartiet (prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse) föreslagit besparingar om sammanlagt fyra miljarder kronor jämfört med budgetåret 1994/95. Besparingarna genomförs med två miljarder kronor fram till budgetåret 1998 samt med ytterligare två miljarder kronor t.o.m. budgetåret 2001. Statsskuldspolitiken kommer att ses över. Räntorna på statsskulden är den enskilt största utgiften på statsbudgeten. De beräknas i år uppgå till över 101 miljarder kronor och även en liten förändring i genomsnittlig räntenivå motsvarar mycket stora belopp. En utredning som skall analysera formerna för och konsekvenserna av olika alternativ för den statliga upplåningen kommer att tillsättas . Regeringen avser att i det korta perspektivet fortsätta upplåningen i utländsk valuta. Det minskar påfrestningarna på den inhemska upp-åningen och markerar att regeringen inte har för avsikt att låta inflationen urholka statsskulden. Riksgäldskontoret skall under 1995 låna minst 30 miljarder kronor netto i utländsk valuta. Därutöver har Riksgäldskontoret möjlighet att i viss utsträckning låna i utländsk valuta, i den mån goda finansieringsvillkor kan erhållas på den internationella kapitalmarknaden. Riksgäldskontoret kommer inom kort att få i uppdrag att genomföra en fortsatt nettoupplåning i utländsk valuta även under 1996. Statsskuldens ökning begränsas de närmaste åren av vissa organisatoriska förändringar och försäljningar av statliga tillgångar. I konvergensprogrammet beräknades sådana förändringar reducera statsskulden med ca 80 miljarder kronor under perioden 1995-2000. Det gällde bland annat en förändring rörande de statliga bostadslånen, vilken minskar statsskulden med ca 30 miljarder kronor. I höst tillkommer försäljningen av en del av Nordbanken, vilket tillsammans med en extra utdelning reducerar statsskulden med ca 8 miljarder kronor. Nästa år överflyttas kärnbränslefonden från Riksbanken till Riksgäldskontoret, vilket minskar statsskulden och upplåningsbehovet med ca 18 miljarder kronor. Skattepolitiken har det senaste året präglats av behovet av att sanera de offentliga finanserna. Det har varit nödvändigt att höja skatteuttaget både för att minska de mycket stora budgetunderskott som uppstod i början av 1990-talet och för att få en rimlig fördelningsprofil i budgetsaneringen. Samtidigt har det varit nödvändigt att begränsa skattehöjningarna så långt som möjligt för att inte i onödan försvaga den inhemska efterfrågan och försämra ekonomins funktionssätt. Utrymmet för fler skattehöjningar är nu ytterst begränsat. Ett antal skatteförändringar sker nästa år, varav några kommenteras nedan. Den 1 januari 1996 sänks mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 procent. Detta gynnar särskilt barnfamiljer, pensionärer och låginkomsttagare, vilka i allmänhet använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till matinköp. Genom att matmomsen sänks beräknas ökningen av konsumentprisindex bli ca en procentenhet lägre under 1996. Regeringen har tillsatt en priskommission, som kommer att följa upp skattesänkningen för att säkerställa att den leder till lägre matpriser. Regeringen kommer att ta en rad initiativ för att motverka skattefusk och ekonomisk brottslighet. Tilltron till skattepolitiken - och därmed ytterst till möjligheterna att bevara det svenska välfärdssamhället - förutsätter både en bred uppslutning kring skattereglerna och ett effektivt debiterings- och uppbördssystem. Två utredningar arbetar med att stärka skattekontrollen och de skall vara klara före utgången av 1996. Inom regeringskansliet finns dessutom en ekobrottsberedning, vilken behandlar den fortsatta frågan om bekämpning av ekonomisk brottslighet. Penning- och valutapolitiken Sveriges medlemskap i EU har förändrat förutsättningarna för penning- och valutapolitiken. Sverige har nu möjligheter att efter eget val delta i det europeiska valutasamarbetet och skall senare ta ställning till deltagande i den europeiska växelkursmekanismen (ERM) och den monetära unionens tredje etapp (EMU). Sverige har vidare anslutit sig till EG-fördraget, som innehåller konvergenskriterier för bl.a. inflationen. Dessa kriterier har medlemsländerna åtagit sig att uppfylla. Det ligger i Sveriges eget intresse att uppfylla dessa konvergenskriterier, oavsett ställningstagande till EMU:s tredje etapp. Sverige har också ställt sig bakom gemensamma allmänna mål för den ekonomiska politiken, inklusive mål för inflationen. Inriktningen i fördraget är att penningpolitiken utan att åsidosätta målet om prisstabilitet bör bidra till att uppfylla övriga mål för den ekonomiska politiken såsom hållbar tillväxt och hög sysselsättning. Fördraget innebär också vissa åtaganden rörande Riksbankens ställning. Detta har också uppmärksammats av Riksbanksfullmäktige, som i en skrivelse till riksdagens finansutskott begär en översyn av den svenska lagstiftningen rörande Riksbanken. Den ekonomiska politiken i Sverige har vunnit ett allt större för-troende och därmed bidragit till en förstärkning av kronan och lägre obligationsräntor. Prisstegringen under loppet av 1995 beräknas nu bli en halv procentenhet lägre än enligt kompletteringspropositionen och inflationsförväntningarna har minskat. Delvis är dämpningen av inflationen en följd av att kronan har stärkts. En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd, men måste för att vara robust underbyggas med låg inflation och god balans i de offentliga finanserna. Det är inte aktuellt att knyta kronan till ERM. Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som övergripande uppgift att säkerställa prisstabilitet. Det är av yttersta vikt för tillväxten att Sverige kan ha en prisstabilitet på god europeisk nivå.Riksbanksfullmäktige har definierat målet prisstabilitet som att ökningen i konsumentpriserna skall begränsas till två procent med en tolerans om en procentenhet uppåt och nedåt. Penningpolitiken verkar med lång eftersläpning. Erfarenheten visar att det tar ett till två år innan en penningpolitisk åtgärd får full effekt. Därför kan det inte vara dagens inflationstakt som ligger till grund för bedömningen av penning-politikens uppläggning. I stället är det den framtida inflationen som enligt Riksbanken står i centrum. Riksbankens mål ligger väl i linje med vad som kan bedömas vara en god europeisk nivå. Regering och riksdag kommer senare att få ta ställning till frågan om ett svenskt deltagande i EMU. Sverige deklarerade i medlems-förhandlingarna att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje etappen av EMU kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med fördraget. Såvitt nu kan bedömas kommer ett sådant beslut att behöva fattas av riksdagen våren 1997 eftersom ett beslut i EU om vilka länder som skall ingå i EMU den 1 januari 1999 väntas vid eller strax efter årsskiftet 1997/98. Det är viktigt att beslutet förbereds väl med både faktaunderlag och en bred allmän debatt. Regeringen har därför nyligen tillsatt en expertutredning för att ta fram underlag inför beslutet. Den skall vara klar i oktober 1996. Sverige har för närvarande en annan ordning än övriga EU-länder när det gäller ansvarsfördelningen avseende valutapolitiken. I Sverige är det Riksbanken som beslutar om växelkursregimen medan motsvarande beslutskompetens ligger hos regeringen i övriga EU-länder. Sådana skillnader kan försvåra samarbetet med andra länder inom EU. Mot denna bakgrund vore det naturligt att ansvaret för dessa frågor ligger hos regeringen. Mot bakgrund av alla nya förutsättningar för penning- och valutapolitiken som beskrivits ovan avser regeringen att förbereda de förändringar i lagstiftningen som är motiverade i den nya situationen. Lönebildningen I kompletteringspropositionen uttalade regeringen att det vore ytterst värdefullt om den lönenorm som konstruerats av den så kallade Edin- gruppen kunde upprätthållas. Edingruppen, som bestod av ekonomer från de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna, kom fram till att lönekostnaderna i Sverige inte får öka snabbare än i de europeiska OECD-länderna de närmaste åren. Den genomsnittliga timlönen beräknas nu öka med ca 5 procent per år under de närmaste två åren. Löneökningstakten i Sverige väntas därmed överstiga den i övriga Europa. Det är svårt att förena löneökningstal på denna nivå med en prisstabilitet på god europeisk nivå. Om lönebildningen även fortsättningsvis fungerar på detta sätt kommer det att vara mycket svårt att väsentligt pressa ned arbetslösheten. Alltför stora nominella löneökningar riskerar att bromsa den ekonomiska tillväxten i förtid och att permanenta arbetslösheten på en hög nivå. Förhandlingarna om löneavtal har under 1995 genomförts utan central samordning. Därigenom har avtalsperiodernas längd kommit att variera från ett till tre år. Detta kan innebära en risk för att de först tecknade avtalen blir golv för kommande avtal vid nästa avtalsrörelse. Regeringen kommer att under år 1996 ta kontakt med arbets-marknadens parter för att få deras syn på den framtida lönebildningen. Bland annat bör parterna gemensamt inom ett år redovisa hur löne-bildningen i Sverige ska ge en lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå vid låg arbetslöshet. Arbetsmarknadspolitiken De första åren av 1990-talet ökade arbetslösheten på den svenska arbetsmarknaden kraftigt. Sverige hade fram till i början av 1990-talet den högsta sysselsättningsgraden av samtliga OECD-länder. Mellan år 1991och 1994 minskade emellertid sysselsättningen med över 500 000 personer och den öppna arbetslösheten steg till 8 procent. Denna utveckling har medfört att arbetsmarknadspolitiken har utsatts för mycket stora påfrestningar. Utvecklingen har nu vänt och sysselsättningen ökar. Arbets-marknadsstyrelsens prognoser pekar på en förbättring av läget på arbetsmarknaden nästa år. De prognoser som redovisas i denna proposition tyder också på en positiv utveckling. Detta ger en möjlighet att utveckla och förnya arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken har av tradition en central roll i den ekonomiska politiken. Den skall främja tillväxt och sysselsättning genom att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, motverka inflationsdrivande bristsituationer, stärka arbetskraftens kompetens och förebygga perma-ent utslagning av personer från arbetslivet. Den skall också bidra till en trygghet för arbetstagarna vid förändringar i samhällsekonomin. Det stärker flexibiliteten och gör att den enskilde vågar ta de steg som krävs för att utvecklas. I första hand bör denna flexibilitet uppnås genom aktiva insatser för kompetensutveckling och för att främja övergång till reguljär sysselsättning. Om det trots insatser av detta slag inte är möjligt att få ett arbete måste det finnas en försäkring som skyddar mot inkomstbortfall. Men arbetslöshetsförsäkringen får inte utvecklas till en försörjningsförsäkring. Arbetslöshetsnivån är fortfarande mycket hög och nivån faller för långsamt. Detta gör att allt fler riskerar att bli arbetslösa under långa perioder. Regeringen anser därför att ytterligare åtgärder krävs för att minimera förekomsten av långa arbetslöshetsperioder. Samtidigt är det nödvändigt att ytterligare understryka arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Det måste finnas en bortre parentes. Detta förutsätter dock ökade insatser från samhället för att individen skall få arbete eller utbildning. Även om arbetslösheten nu faller så är den fortfarande mycket hög. Det ställer ökade krav på en tydligare gränsdragning mellan arbetsmarknadspolitik och reguljär utbildning. Den höga arbetslösheten belastar arbetsmarknadspolitiken för hårt. Regeringen avser att tidigast möjligt återkomma med förslag för att göra skiljelinjen tydlig mellan reguljär utbildning och omställningsutbildning. Det finns vidare en risk att arbetslöshetsersättningen överutnyttjas. Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av omställningsförsäkring bör stärkas genom att arbetsvillkoret skärps och reglerna för arbets-löshetsersättningen stramas upp. Arbetsvillkoret för att få ersättning skärps och avstängningstiden för en person som säger upp sig själv utökas från 20 till 40 dagar och till 60 dagar för dem som avvisar lämpliga arbeten. I de fall individen säger upp sig på grund av kränkande särbehandling gäller dock inte dessa avstängningstider. De som ertappas med att fuska med arbetslöshetsersättningen avstängs från rätten till ersättning till dess personen haft ett reguljärt arbete under 80 dagar. De analyser av arbetsmarknadspolitiken, som nu pågår inom olika utredningar, bör redovisa överväganden och förslag i centrala frågor i februari 1996. Regeringen avser att därefter återkomma till riksdagen med förslag till en fortsatt förnyelse av arbetsmarknadspolitiken. Dessutom kommer regeringen inom kort att tillsätta en ungdomspolitisk utredning. Även i detta sammanhang kommer arbetsmarknadspolitiska frågor att beröras. Arbetsrätten behöver förändras. Arbetsrätten skall ge den enskilde löntagaren ett gott rättsskydd och medbestämmande på arbetsplatsen samt stimulera det utvecklande arbetet. Den skall dock också vara utformad så att den inte försvårar för företagen att expandera och nysatsa. Arbetsrättskommissionen, med företrädare för arbetsmarknadens parter, diskuterar den fortsatta utvecklingen inom detta område. I kommissionens arbete ingår att se över anställningsformerna, exempelvis tiderna för visstidsanställning vid arbetsanhopning, och reglerna för återanställning. I första hand skall kommissionen söka avtalslösningar på de problem den diskuterar. Kommissionen skall vara klar i början av 1996. I anslutning till denna proposition redovisar regeringen ett flerårigt sysselsättningsprogram. Detta kommer att överlämnas till EU i november för att tillsammans med andra länders sysselsättningsprogram utgöra ett underlag för Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995. I det svenska sysselsättningsprogrammet redovisas regeringesn ekonomiska politik för att återskapa balans i ekonomin och en stabil grund för tillväxt och sysselsättning. Programmet redovisar särskilt den svenska arbetsmarknadspolitiken och dess bidrag till att främja sysselsättningen. Utbildnings- och forskningspolitiken Arbetskraftens kunskaper och kompetens är en avgörande förutsättning för produktivitetsutveckling och tillväxt. Att Sverige under 1900-talet så snabbt kunde utvecklas från fattigdom till ett välfärdssamhälle berodde till stor del på en tidig insikt om betydelsen av att lyfta hela folkets utbildningsnivå. Som ett led i politiken för att stärka tillväxten avser regeringen att under de kommande åren genomföra en bred satsning på utbildning och kompetensutveckling, i takt med att en sådan kan finansieras. Utbildning och kompetensutveckling är också betydelsefullt ur många andra aspekter. Särskilt i ett skede med snabba förändringar i arbetsliv och samhälle får utbildning och kompetens en viktig fördelningspolitisk roll. Skall Sverige kunna undvika problem liknande dem som finns i USA med stora grupper mycket lågavlönade och de som finns i Europa med stora grupper arbetslösa, måste utbildnings- och kompetenssatsningarna omfatta hela arbetskraften. En hög kunskapsnivå är därför avgörande för våra möjligheter att bekämpa arbetslösheten och förhindra utslagning. En hög kunskapsnivå bidrar till en utveckling av kulturlivet och till ett bättre samhällsklimat präglat av tolerans och solidaritet. Ny kunskap och kompetens krävs för att vi skall få till stånd en miljömässigt hållbar utveckling. Utbildning och kunskaper ger den enskilde bättre förutsättningar för ett rikare liv, med möjligheter till ett större inflytande och utveckling i arbetslivet. Sverige ligger långt framme i internationella jämförelser när det gäller förskolan, grundskolan, gymnasieskolan och en väl utbyggd vuxenutbildning. Denna internationella tätposition bör vi behålla. Därför avser regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att vidmakthålla och förbättra kvaliteten i den grundläggande utbildningen. Ett livslångt lärande måste grundläggas redan i skolan. Regeringen avser att under våren 1996 ta ställning till en tioårig grundskola. I beredningen ingår bland annat att analysera de ekonomiska konsekvenserna utifrån finansieringsprincipens tillämpning. Däremot har Sverige en för låg andel ungdomar som går vidare till kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning och högskolestudier. Det innebär att Sverige kan få allt svårare att konkurrera om de kvali-ficerade arbetsuppgifterna. Internationell statistik visar dessutom att utbudet av tekniskt och naturvetenskapligt högskoleutbildade hittills har varit lägre i Sverige än i andra OECD-länder. Det beror framför allt på att intresset för de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna på gymnasienivå är alltför lågt i Sverige. Regeringen har för läsåret 1995/96 avsatt arbetsmarknadsmedel på högre utbildning, kommunal vuxenutbildning, gymnasieutbildning och folkbildning. Regeringen avser att återkomma med förslag gällande omfattning och inriktning av dessa åtgärder läsåret 1996/97. På längre sikt är det dock inte rimligt med satsningar inom utbildningsområdet på konjunkturell grund. Regeringens politik kommer därför att inriktas på att under återstoden av mandatperioden inleda en utbyggnad av den högre utbildningen och vuxenutbildningen, särskilt på de naturvetenskapliga och tekniska områdena. Utöver att lyfta Sveriges konkurrenskraft är en utbyggnad av den högre utbildningen en stark regionalpolitisk faktor. Det kan exemplifieras med vad etableringen av universitet och högskolor har betytt för utvecklingen i Linköping, Umeå och Luleå. Huvuddelen av den utbyggnad som nu bör komma till stånd bör ske vid de mindre och medelstora högskolorna med särskild tyngd på Bergslagen, Malmö och Sundsvall-Härnösand-Östersund. Dessutom bör en utbyggnad ske i sydöstra Sverige. En kommitté tillsätts för att utreda hur en etablering av en ny högskola i Malmö skall kunna genomföras. Av stor vikt för att möta näringslivets ökade kompetenskrav och därmed undvika risken för flaskhalsar är att det finns tillgång till arbetskraft med kvalificerad yrkesutbildning. För att tillgodose detta kompetensbehov är det viktigt att ge möjligheter för både ungdomar och äldre med några år på arbetsmarknaden att ta del av kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. En försöksverksamhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning bör också inledas under mandatperioden Samtidigt som antalet behöriga sökande som inte får plats i högskolan ökar, är det alltför få sökande till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. För att bredda rekryteringen till dessa utbildningar och i syfte att motverka den sociala snedrekryteringen avser regeringen att utveckla systemet med så kallad behörighetsgivande förutbildning (basåret). Ett särskilt mål med denna utbildning är också att stimulera kvinnor att söka sig till de naturvetenskapliga och tekniska områdena. Regeringen avser vidare att genomföra en särskild satsning i syfte att höja kvaliteten i grund- och gymnasieskolan genom att utveckla och förbättra undervisningen i teknik och naturvetenskap samt stimulera intresset för dessa ämnen. Utbyggnaden av högskolan måste också kompletteras med en utökning av antalet doktorandtjänster inom de naturvetenskapliga och tekniska områdena. Reglerna för behörighet och urval till högre studier påverkar möjligheterna att rekrytera studerande. Regeringen avser att under våren presentera förslag om nya behörighets- och urvalsregler. För att kunskapslyftet skall komma hela befolkningen till del, kommer regeringen även att föreslå en fortsatt kraftfull satsning på vidareutbildning och kompetensutveckling för vuxna. Insatser för att stödja kompetensutvecklingen för verksamma inom i första hand små- och medelstora företag görs också i EU:s program på området. Det är också viktigt att egen- och småföretagare ges möjlighet till kompetensutveckling i anslutning till detta program. När det gäller kompetensutvecklingen för vuxna har näringslivet ett avgörande ansvar. Regeringen kommer därför att inbjuda arbetslivets företrädare till särskilda överläggningar om kompetensutvecklingen. Satsningen på vuxenutbildning och kompetenshöjning är inte minst viktig ur ett jämställdhetsperspektiv. Den offentliga sektorns försämrade ekonomi de senaste åren har inneburit att antalet arbetstillfällen har minskat. Eftersom kvinnor dominerar bland de anställda har de drabbats särskilt hårt av denna utveckling. Utbildning och annan kompetensutveckling spelar en central roll för att stödja och stimulera dessa kvinnor att skaffa sig arbete inom andra expansiva delar av arbetsmarknaden. Genom att utnyttja utbildningsvikariaten i offentlig sektor kan en kompetensutveckling ske för personalen, samtidigt som arbetslösa kan få vikariat. Vidare är det viktigt att ta tillvara den kompetens som utbildade och yrkeserfarna invandrare har. Genom en kompletterande utbildning kan tillträdet till lediga arbeten inom växande branscher underlättas. En forskningspolitisk proposition kommer att presenteras för riksdagen hösten 1996. Forskningspolitiken är av stor betydelse i ett tillväxtperspektiv. Såväl nationella som internationella forskningsresultat måste spridas i högre utsträckning och nyttiggöras för att främja utvecklingen av alla samhällssektorer. Möjligheten för näringslivet att utnyttja forskningsresultat är i hög grad beroende av utbildningsnivån i företagen, bland annat representerad av högskoleutbildade tekniker och naturvetare. Av dessa skäl är det angeläget att främja olika former av samverkan mellan universitet/ högskola och näringsliv. Regeringen kommer att tillsätta en utredning för en översyn av nuvarande samverkansformer. Det är bland annat viktigt att de mindre och medel-tora företagen får möjligheter att ta del av forskningsresultat. För att möjliggöra detta är forskningen vid de små och medelstora hög-skolorna angelägen. Näringspolitiken Näringspolitiken skall bidra till ett gott företagsklimat och ett starkt omvandlingstryck. Därigenom skapas betingelser för förnyelse och utveckling inom näringslivet. Investeringskvoten behöver ligga på en hög nivå för att återuppbygga produktionskapaciteten efter de senaste årens tillbakagång och för att långsiktigt skapa utrymme för en ökad produktion och sysselsättning inom industrin och tjänstesektorn. Stabilitet och fasta spelregler när det gäller företagandets villkor och en mer positiv syn på företagsamhetens roll för samhällsutvecklingen är viktiga faktorer i detta sammanhang. En annan förutsättning för företagsamhetens gynnsamma utveckling är ett väl fungerande rättsväsen. Det behövs goda mekanismer för tvistlösning och effektiva sanktioner mot osund näringsverksamhet. Inte minst viktigt är att de civilrättsliga regelsystemen anvisar väl avvägda lösningar när olika intressen står mot varandra. Det är också angeläget att reglerna är utformade så att de inte motverkar företagens behov av långsiktig planering. Det betyder bland annat att reglerna skall vara så tydliga och väl genomtänkta att de kan stå sig under lång tid utan större ändringar. Under hösten 1995 kommer Energikommissionen att lägga fram sina förslag till hur omställningen av energisystemet skall genomföras. Efter remissbehandling avser regeringen att under hösten 1996 lägga fram förslag om den framtida energiförsörjningen. Regeringen eftersträvar en bred parlamentarisk enighet kring både omställningen som sådan och ett konkret åtgärdsprogram. Detta är nödvändigt för att näringslivet skall kunna planera för framtiden. Internationella jämförelser tyder på att konkurrensen är svag, särskilt i stora delar av tjänstesektorn. Regeringen tar nu ett antal initiativ för att åstadkomma en effektivare konkurrens. Tillämpningen av konkur-renslagstiftningen kommer att ses över. Privata, statliga och kooperativa företag skall konkurrera på likvärdiga villkor. Två utredningar kommer att tillsättas om konkurrenssituationen inom livsmedelsektorn, dels vad avser handeln, dels vad avser livs-medelsindustrin. En väl utvecklad infrastruktur är en förutsättning för stabil ekonomisk tillväxt. Den beslutade nivån på investeringar i vägar och järnvägar kommer att fullföljas i linje med inriktningen mot ett miljöanpassat transportsystem. Det är samtidigt viktigt att vidmakthålla det nedlagda kapitalet i vägnätet, i synnerhet vad gäller underhåll och bärighet i de vägar som är av särskilt stor betydelse för industrin. Regeringen kommer under 1996 att lägga förslag om en ny inriktning av infrastruktur-investeringarna. Regeringen förbereder dessutom ett nytt beslut om framtida inriktning av transport och kommunikation, en nationell plan för kommunikation i Sverige, som skall presenteras för riksdagen 1997. Regeringen kommer också att ta ytterligare initiativ för att stärka utvecklingen och användningen av informationsteknik (IT). Informationsteknik - datateknik, mikroelektronik och teleteknik - är ett snabbt expanderande område där Sverige ligger väl till genom ett utvecklat telenät och en hög grad av datormognad. IT-kommissionen arbetar med att analysera hur informationstekniken förändrar näringsliv och samhälle och vilka ytterligare initiativ staten kan behöva ta på detta område. Särskild uppmärksamhet ägnas åt skillnader mellan olika socialgrupper liksom mellan kvinnors och mäns användning av IT. Regeringen avser att i början av år 1996 överlämna en proposition till riksdagen med förslag till åtgärder för att ytterligare bredda användningen av IT. De svenska företagsskatterna är konkurrenskraftiga vid en internationell jämförelse. Ändå finns det skäl att undersöka möjligheterna att förbättra de skattemässiga förutsättningarna för en fortsatt expansion av näringslivet. 1992 års företagsskatteutredning får i uppdrag att pröva en omlägggning av beskattningen, som skulle kunna stimulera investeringarna. Omläggningen skulle bestå i att bolagsskatten reduceras med den skatt ägarna har betalat på utdelningar och reavinster. Den skulle finansieras genom andra förändringar inom bolags-beskattningen. En sådan omläggning skulle stärka svenskt ägande och vara särskilt förmånlig för små och medelstora företag. Om en generell metod visar sig ha avgörande svagheter ska kommittén lägga fram förslag om lättnad för enbart små och medelstora företag. Förslaget måste rymmas inom den ram på 2 mil- jarder kronor som har avsatts för skattelättnader på företagskatteområdet. Regeringen kommer vidare att föreslå att ett tillfälligt risk-kapitalavdrag införs, att avdraget för insatsutdelning i kooperativa föreningar återinförs och att enskilda näringsidkare ges en möjlighet att kvitta underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot tjänste-inkomster. Regeringen avser dessutom att tillsätta en utredning om företagsgaranti. Vissa andra skatteförändringar för näringslivet sker den 1 januari 1996. En fastighetsskatt införs för industrifastigheter. Den tidigare beslutade höjningen av försäljningsskatten på motorfordon ersätts med en höjning av fordonsskatten. Detta görs för att undvika en prishöjning på nya bilar och för att stimulera en snabbare förnyelse av bilparken. En översyn av vägtrafikens samlade beskattning görs ur miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt. Regeringen föreslår också att AP-fonden ges möjlighet att köpa aktier för ytterligare 10 miljarder kronor. Detta kan på sikt ge AP-fonden en högre avkastning. Jämförelser över längre perioder visar att aktier har högre avkastning än räntebärande tillgångar. Denna ändring av AP-fondens placeringsregler kommer dessutom att öka utbudet av riskkapital, vilket är särskilt viktigt mot bakgrund av att behovet av riskkapital blir större vid försäljning av Nordbanken och andra statliga tillgångar. Även på andra sätt stärks kapitalförsörjningen till näringslivet. Genom olika insatser förstärks småföretagens riskfinansiering. Industrifonden ges ökad möjlighet att medverka i finansiering av projekt som knoppas av från större företag. ALMI bör avsätta ökade resurser för lån till kvinnliga företagare. Regeringen har tillsatt en utredning för att göra en översyn av det statliga företagsstödet och dess effekter på det svenska näringslivet. Utredningen skall bland annat överväga möjliga alternativ till finansiella stöd och se över möjligheterna att omfördela företagsstödet till andra ändamål, som exempelvis utbildning, kompetenssatsningar och ökad teknikspridning. Möjligheterna till regional utveckling skall särskilt beaktas. Miljöpolitiken Tillväxten måste ske utan ökad förslitning av natur samt miljö och så att resursbasen för framtida generationer inte äventyras. Klara gränser måste finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse. Ekonomiska styrmedel bör användas i större utsträckning inom miljöpolitiken. Producenter bör ta ett ökat miljöansvar för varor och tjänster och alla bör som konsumenter beakta miljöaspekter i vardagen. Därmed skapas förutsättningar för ett fungerande kretslopp. Miljön utgör emellertid inte bara en begränsning för tillväxten utan också en potential för tillväxt. Allmänhetens miljömedvetande ökar kraftigt, både i Sverige och internationellt. Marknader skapas för miljörelaterade produkter. Miljöargumentet blir i allt större utsträckning en konkurrensfaktor för företagen. Miljörelaterade varor, tjänster och produktionsmetoder kan bidra till att stimulera ekonomisk tillväxt och ge nya exportmöjligheter. Miljösektorn bedöms idag utgöra ett av de områden som kommer att uppvisa högst marknadstillväxt under kommande decennier. Särskilt höga tillväxtsiffror noteras på nya marknader i Asien, Östeuropa och Latinamerika, men också på traditionella marknader i Västeuropa - särskilt inom marksanering samt vatten och avlopp. Regeringen eftersträvar en ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. För att dämpa utsläppen av koldioxid höjs den allmänna koldioxidskatten den 1 januari 1996 från ca 34 till ca 37 öre per kilo koldioxid i enlighet med redan fattade beslut. Vattenkraftsskatten läggs om till fastighetsskatt bland annat för att undvika snedvridningar i utnyttjandet av vattenkraften, samtidigt som skatteuttaget höjs. Även kärnkraftsskatten och elskatten höjs. För närvarande är industrins koldioxidskatt reducerad till en fjärdedel av den generella nivån. Regeringen anser att denna nedsättning bör minskas till hälften. Dock bör skatteuttaget för energitung industri hållas nere. Regeringen avser att inom kort anmäla denna förändring till EG-kommissionen med sikte på att de nya reglerna skall kunna träda i kraft den 1 juli 1996. Regeringen avser vidare att med kraft driva miljöfrågorna i EU. Miljöproblemen är i hög grad internationella. Exempelvis förorsakar luftföroreningar från andra länder betydande problem i Sverige. Enligt EG-fördraget skall gemenskapen främja en hållbar tillväxt som tar hänsyn till miljön. Ambitionsnivån inom det miljöpolitiska området bör emellertid höjas inom EU-samarbetet. Regeringen verkar bland annat för att en koldioxidskatt införs i högre utsträckning i EU- länderna och för införande av en obligatorisk miniminivå för energi- och koldioxid-beskattning inom EU. Utöver att detta har miljöpolitisk betydelse skulle det relativt sett stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft. Regeringen avser att inrätta en delegation för miljöteknik, bland annat för att utarbeta ett program för miljömedveten upphandling. Syftet är att bidra till industriell förnyelse och bättre miljö. Regeringen avser vidare att pröva möjligheterna till en så kallad grön skatteväxling. Sverige ligger redan långt framme när det gäller att med skattepolitik begränsa miljöstörande verksamheter, men ytterligare steg i denna riktning bör vara möjliga. I ett långsiktigt perspektiv är det önskvärt att sänka skatterna på arbete. Samtidigt är det uteslutet med ofinansierade skattesänkningar. En grön skatteväxling skulle innebära att en sänkning av skatterna på arbete finansieras med en höjning av skatterna på miljöskadlig verksamhet. Utrymmet för en ökad miljörelatering av det svenska skattesystemet undersöks för närvarande av Skatteväxlingskommittén, vilken skall avsluta sitt arbete i juni 1996. Koncessionsnämnden för miljöskydd kommer att få utökade resurser för att handlägga ärenden enligt miljöskyddslagen. Målet är att förhindra att det i innevarande uppgång i ekonomin uppstår flaskhalsar som riskerar att dämpa uppgången i sysselsättningen. NUTEK kommer att få ett resurstillskott för att underlätta för små och medelstora företag att ansluta sig till EU:s program för miljörevision och miljöstyrning i industriföretag (EMAS). Miljöstyrningsrådet kommer att ges ökade resurser för att kunna informera om EMAS. Intresset för investeringar i vindkraft har ökat. Den utbyggnad som skett under senare år bör inte avbrytas. Regeringen föreslår därför att NUTEK tillförs ytterligare 100 miljoner kronor för bidrag till investeringar i vindkraftverk. Vidare föreslår regeringen att sammanlagt 100 miljoner kronor används till investeringsstöd för solvärme i bostäder samt för forskning och utveckling inom solenergiområdet. Europeiska unionen Sveriges medlemskap i EU och deltagandet i EU:s inre marknad har skapat nya förutsättningar både för svensk ekonomi och för svenskt inflytande på utformningen av EU:s politik. Det finns tydliga tecken på ett ökat intresse för Sverige som investeringsland och Sveriges uppfattningar i olika frågor tillmäts större betydelse. I vissa andra avseenden har dock de positiva effekterna av medlemskapet ännu inte slagit igenom. På sikt kommer resultaten att bli mer tydliga. Förutsättningarna förbättras för mindre företag att nå ut på de europeiska marknaderna. Nya exportmöjligheter nås genom helt nya förutsättningar för svenska företag att samarbeta i Europa. Härtill kommer den öppna offentliga upphandlingen inom EU, att den regionala utvecklingen stimuleras genom den gemensamma struktur- och regionalpolitiken, att möjligheter ges att öka öppenheten i EU:s handelspolitik och att påverka EU:s jordbrukspolitik och forskningsprogram, etc. Regeringen kommer de närmaste åren att verka för att de nya förutsättningar som EU-medlemskapet ger, tas till vara fullt ut. Miljöpolitiken är ett av de områden som regeringen prioriterar i detta avseende. Kampen mot arbetslösheten måste ges ännu större tyngd i det europeiska samarbetet. Regeringen kommer därför att följa upp sina initiativ för att åstadkomma en sysselsättningsunion. EU:s fördragstexter bör utvidgas med ett särskilt avsnitt om sysselsättning. EU-länderna bör pröva möjligheterna att tillsammans utforma en ekonomisk politik för att åstadkomma en högre och jämnare tillväxt. Länderna måste utforma gemensamma ambitioner för arbetsmarknadspolitiken och se till att framtidsinvesteringar koordineras över gränserna. Regeringen stöder aktivt målsättningen att utvidga EU österut. Närmandet mellan väst och öst i Europa har öppnat stora möjligheter för svenskt näringsliv med ökad tillgänglighet till betydande marknader med en avsevärd tillväxtpotential. Svenska företag har sett denna potential tidigt och de är verksamma på bred front i de tidigare centralplanerade länderna. Tio central- och östeuropeiska länder har ingått Europaavtal med EU. Dessa avtal utgör ramen för ett fördjupat samarbete på de politiska, ekonomiska, kulturella och rättsliga områdena. Regeringen verkar för att återstående hinder för ett fritt utbyte av varor och tjänster med dessa länder tas bort snarast möjligt. Östersjöområdet Regeringen söker också i andra former särskilt främja samarbetet med länderna kring Östersjön. De nordiska länderna omfattar tillsammans med norra Tyskland, norra Polen, de baltiska staterna samt S:t Petersburgs- och Kaliningradsregionerna, nära 50 miljoner invånare. En förbättrad ekonomisk situation runt Östersjön skulle medföra en positiv utveckling i norra Europa som helhet och innebära nya export-möjligheter för svenska företag, bl.a. av miljövänlig teknik och miljövänliga investeringar. Detta skulle även stärka Sveriges attraktionskraft som investeringsland. Sverige är ordförandeland i Östersjörådet 1995/96 och statsministern har inbjudit sina kollegor i Östersjöregionen och EU-kommissionens ordförande till ett toppmöte i Visby i maj 1996. Regeringen intensifierar nu sina initiativ för att stärka relationerna med länderna runt Östersjön. Dessa kommer i första hand att inriktas på följande områden: förstärkt program för energieffektivisering, insatser på bland annat lagstiftningsområdet för att undanröja hinder för ett utökat handelsutbyte, ett program för att ge svenskar möjlighet att studera språk i andra Östersjöländer och att ge studenter från Östersjöländer möjlighet att studera i Sverige. Regeringen avser att tillsätta en projektgrupp med erfarenhet från näringslivet och organisationer med uppgift att lägga förslag inom detta område. 4 2 Den ekonomiska utvecklingen 2.1 Sveriges ekonomiska tillväxt i ett historiskt, långsiktigt och internationellt perspektiv Sverige har under de senaste drygt hundra åren haft en stadig ekonomisk tillväxt. Tillväxten tog fart i samband med industrialiseringen under andra halvan av 1800-talet. Från 1870 och hundra år framåt växte BNP per arbetad timme med i genomsnitt 2,8 procent per år. Sverige var 1870 ett av de fattigaste länderna i Europa med en BNP per arbetad timme - produktivitet - som endast var 40 procent av den i Storbritannien, det då rikaste landet i Europa. År 1970 var BNP per capita i Sverige åtta gånger högre än hundra år tidigare. Sverige, tillsammans med USA, Kanada och Schweiz, utgjorde då de rikaste länderna i världen. Den höjda levnadstandarden är ingen abstraktion. Människor äter, klär sig och bor bättre än tidigare. Tillgången till sjukvård, kultur och utbildning har ökat. Folkhälsan har förbättrats och medellivslängden har ökat. Arbetstiden är bara drygt hälften av vad den var i slutet av 1800-talet. Förvärvsfrekvensen för kvinnor är i stort sett lika hög som för män. Dessutom har den ökade välfärden, i ett internationellt perspektiv, fördelats jämlikt. Kvinnor och män, unga och gamla samt olika samhällsklasser har alla fått del av den höjda levnadsstandarden. En jämförelse mellan sexton av dagens OECD-länder visar att tillväxten i BNP per arbetad timme under perioden 1870 till 1950 var högre i Sverige än i något annat land. Mellan 1890 och första världskriget hade Sverige den näst snabbaste tillväxten i BNP per arbetad timme av de sexton länderna och under 1930- och 1940-talen var tillväxten i Sverige dubbelt så hög som genomsnittet för de övriga länderna i jämförelsen. Under efterkrigstiden har Sveriges relativa position försämrats.Tillväxten i absoluta tal var hög under 1950- och 1960-talen men tillväxttakten i BNP per arbetad timme var i Sverige under genomsnittet för OECD-länderna. Tabell 2.1 Ökning i BNP per arbetad timme i Sverige jämfört med 16 industrialiserade länder 1870-1970 Sverige Genomsnitt i 16 länder* 1870-1880 1,8 1,6 1880-1890 2,0 1,4 1890-1900 2,8 1,6 1900-1913 2,6 1,8 1913-1929 2,4 2,1 1929-1938 2,7 1,5 1938-1950 3,4 1,7 1950-1960 3,4 3,8 1960-1970 4,8 4,9 * De sexton länderna är Sverige, Australien, Belgien, Kanada, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, USA och Österrike. Källa: Drivkrafter för produktivitet och välstånd. Produktivitetsdelegationens betänkande, SOU 1991:82, tabell 6.3 De senaste tjugofem åren har tillväxttakten varit lägre. Den första halvan av 1970-talet uppvisade dock fortfarande en relativt hög tillväxt, i genomsnitt 2,5 procent per år. Därefter sjönk tillväxttakten till en i historiskt perspektiv låg nivå. Högkonjunkturen under den andra halvan av 1980-talet medförde en högre tillväxt, där BNP i genomsnitt ökade med drygt två procent per år. Den lågkonjunktur som sedan följde var den värsta sedan 1930-talets depression. Under åren 1991 och 1993 sjönk BNP med sammanlagt 5 procent. Tabell 2.2 Genomsnittlig årlig procentuell tillväxt i real BNP Sverige OECD OECD-Europa 1960-1973 4,1 4,9 4,7 1973-1979 1,8 2,8 2,5 1979-1990 1,9 2,7 2,3 Källa: OECD, Historical Statistics, 1992 tabell 3.1 Den snabba tillväxten under 1950- och 1960-talen var resultatet av en rad omständigheter. Den ekonomiska tillväxten berodde bland annat på förändringen av antalet arbetade timmar och produktivitetsutvecklingen. Återuppbyggnaden efter kriget medförde en stark efterfrågan, särskilt på investeringsvaror vilket gynnade svensk industri. Industrin och närings-livet genomgick en omfattande omvandling till följd av ny teknik och stordrift från arbetskraftsintensiv till kapitalintensiv produktion. Genom mekanisering och en ökad kapitalintensitet ökade produktiviteten snabbt. Arbetsutbudet ökade snabbt genom arbetskraftsinvandring och Diagram 2.1 BNP-tillväxt, 1970-1995 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. genom att kvinnor gick ut på arbetsmarknaden. Med hjälp av en effektiv arbetsmarknadspolitik kunde arbetskraft överföras från jordbruk och andra då lågproduktiva sektorer till industrin. En ytterligare förklaring till den relativt höga tillväxten på 1960-talet var den snabba expansionen av den offentliga sektorn, vilken främst skedde genom en ökad kvinnlig förvärvsfrekvens. Arbetskraftens andel av befolkningen i en internationell jämförelse har varit stor i Sverige under hela efterkrigstiden. Däremot sjönk antalet arbetade timmar under 1960- och 70-talen. Det berodde delvis på att de kvinnor som gick in i ar- betskraften ofta arbetade deltid, men även på de relativt goda möjligheterna till frånvaro från arbetet. Sedan 1970-talet har drivkrafterna bakom den snabba tillväxten försvagats. Visserligen har det faktiska antalet arbetade timmar per anställd ökat sedan 1980, men Sverige har inte längre några arbets-kraftsresurser i jordbruket eller i en låg förvärvsfrekvens. Sverige har i likhet med flertalet andra industriländer gått in i en utvecklingsfas där sysselsättningsökningen varit snabbare inom tjänstesektorn än inom industrin. Industri- och tjänstesektorerna blir samtidigt alltmer sammanvävda. Som exempel kan nämnas att bland de anställda inom industrin arbetar i dag mer än 30 procent med tjänsteproduktion. En stor del av den rena tjänstesektorn är också direkt knuten till industri- produktion. Med en större andel tjänsteproduktion tenderar produktivitetsökningen i ekonomin som helhet att avta. Den långsiktigt svaga tillväxten har sin huvudsakliga grund i en låg produktivitetstillväxt. Den stora svenska offentliga sektorn gör bilden speciell för Sverige i ett internationellt perspektiv, eftersom dess produktivitetsutveckling är svår att mäta och sätts till noll i nationalräkenskaperna. De utvärderingar som har gjorts pekar på att stora produktivitetsförbättringar har skett i den offentliga sektorn under det senaste årtiondet. Genom att fortsätta med arbetet att förfina metoderna för att utvärdera produktiviteten, genom att konkurrensutsätta delar av verksamheten och genom bättre fungerande upphandling kan förbättringar i produktiviteten uppnås inom den offentliga sektorn. I ett land som Sverige kan en sådan utveckling få ett påtaglig betydelse för den ekonomiska tillväxten. Industriföretagen svarar idag för mindre än 20 procent av det totala förädlingsvärdet i ekonomin. Förutom att industrins andel av ekonomin fallit tillbaka, avstannade övergången till en mer kunskapsintensiv produktionsstruktur under 1980-talet. Trots stora investeringar i forskning och utveckling har Sveriges världsmarknadsandelar inom kunskapsintensiv produktion sjunkit. Övergången till en mer kunskap-intensiv produktionsstruktur hämmades av bland annat devalveringarna under 1970 och 1980-talen, vilka medförde ett minskat om- vandlingstryck. Ett annat problem var otillräckliga förutsättningar för uppkomst och tillväxt av nya och små företag. I Långtidsutredningen 1995 (LU 95) analyseras de två mest akuta problemen i svensk ekonomi de senaste åren: arbetslösheten och budgetunderskottet. Utredningen behandlar två övergripande fråge-ställningar: förutsättningar för att öka den ekonomiska tillväxten och för att öka den ekonomiska politikens handlingsutrymme. I utredningen presenteras också scenarier över den ekonomiska utvecklingen i Sverige fram till år 2010. Utvecklingen som beskrivs styrs i hög grad av antaganden som görs om ett antal ekonomiska variabler såsom räntenivå, arbetslöshet och produktivitetsförbättringar. Utifrån de antaganden som görs, presenteras en utveckling där den svenska ekonomin återhämtar sig förhållandevis väl från de senaste årens lågkonjunktur, för att därefter hamna på en långsiktig tillväxtbana på en historiskt genomsnittlig nivå. Enligt Långtidsutredningen kan Sverige se fram emot en relativt god tillväxt de närmaste åren. BNP kommer enligt LU 95 att växa med 2,7 procent per år under perioden 1994-1998. Efter 1998 förutspås en långsammare tillväxttakt. BNP förväntas då öka med i genomsnitt 1,7 procent per år under perioden 1998-2010. Sysselsättningsökningen sker till största del i näringslivet, där sysselsättningen förväntas öka med 0,7 procent per år. I stort sett äger hela denna ökning rum i den kunskapsintensiva industrin och i tjänstesektorn. Remissvaren på LU95 redovisas i bilaga 3 till denna proposition. 2.2 Den internationella utvecklingen Konjunkturen inom OECD-området är nu inne i en stabil tillväxtfas. Stigande kapacitetsutnyttjande och fallande räntenivåer har gett upphov till en påtaglig investeringsexpansion. Denna torde leda till att världsekonomin kan fortsätta att växa den närmaste tiden utan risk för överhettning och stigande inflation. Tabell 2.3 Internationella förutsättningar Årlig procentuell förändring 1993 1994 1995 1996 BNP EU -0,6 2,8 2,9 2,8 OECD 1,0 3,0 2,5 2,5 Konsumentpriser EU 3,3 3,0 3,2 3,1 OECD 2,7 2,3 2,5 2,7 Arbetslöshet EU 11,1 11,5 11,1 10,9 OECD 8,0 8,1 7,8 7,6 Källa: OECD och Finansdepartementet. De finansiella marknaderna kännetecknades under våren 1995 av stor osäkerhet. Dollarns värde har sedan dess stärkts, vilket har bidragit till ökad stabilitet. Delvis är den starkare dollarn ett resultat av samordnade insatser av de stora industriländernas centralbanker. Ett flertal valutor har följt dollarn och i viss mån återhämtat den tidigare försvagningen gentemot D-marken. Den stabilare situationen har också tagit sig uttryck i fallande obligationsräntor i de flesta länder. Vårens finansiella oro har inneburit att den internationella tillväxten blir något lägre än väntat. En ökad försiktighet hos hushållen har medfört en svagare utveckling av den privata konsumtionen. Denna effekt torde dock endast vara av tillfällig karaktär. BNP-tillväxten i EU beräknas bli knappt 3 procent såväl 1995 som 1996. Den höga öppna arbetslösheten inom EU-området beräknas minska från ca 11,5 procent 1994 till ca 11 procent 1996. Det förbättrade arbetsmarknadsläget tar sig också uttryck i ett ökat arbetskraftsdeltagande. Inflationen i EU förutses ligga kvar på nivån drygt 3 procent. Den ekonomiska utvecklingen i andra delar av industrivärlden är svagare än i EU och inrymmer vissa risker. Problemen i det japanska finansiella systemet utgör ett osäkerhetsmoment för utvecklingen av världsekonomin. Flera banker och finansinstitut i Japan har redan gått i konkurs. En expansiv inriktning av såväl finans- som penningpolitik har syftat till att lindra dessa problem men fortfarande kvarstår risker för en fördjupad kris. Aktiviteten i den amerikanska ekonomin har nu mattats efter några år av stark tillväxt. Någon betydande risk för en mer påtaglig konjunkturnedgång föreligger dock knappast. 2.3 Utvecklingen i Sverige Efter överhettningen under senare delen av 1980-talet genomgick den svenska ekonomin under början av 1990-talet en exceptionellt djup lågkonjunktur. Den totala produktionen i ekonomin minskade med sammanlagt 5 procent under åren 1991-1993. Denna utveckling ledde till en mycket kraftig ökning av arbetslösheten och undergrävde de offentliga finanserna. Ett finansiellt överskott på drygt 4 procent av BNP år 1990 förvandlades till ett underskott motsvarande mer än 13 procent av BNP år 1993. Under 1994 inleddes en återhämtning i ekonomin. BNP steg med 2,2 procent. Det kraftigt minskade värdet på kronan efter det att den lämnade sin fasta kurs gentemot ecun hösten 1992 innebar konkurrensfördelar för exportindustrin, vilka resulterade i ökad produktion och ökade investeringar under slutet av 1993 och 1994. Kraften i återhämtningen har förstärkts under 1995 trots perioder av finansiell oro under första halvåret. Enligt Statistiska centralbyråns preliminära siffror var BNP under första halvåret i år 4,4 procent högre än under motsvarande period föregående år. Den senaste tidens utveckling med fallande räntor och stärkt krona tyder på ett förbättrat förtroende för den svenska ekonomin. Därigenom har också goda förutsättningar skapats för en fortsatt stabil återhämtning. BNP beräknas nu växa med ca 3,5 procent år 1995. Nästa år förutses en något lägre tillväxt i och med att ökningstakten för exporten blir mer måttlig, samtidigt som lagercykeln går över i en mer tillväxtdämpande fas. De svenska hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen och den finansiella situationen har stärkts under senare tid. Den privata konsumtionen väntas öka successivt, vilket innebär att den tidigare så markanta tudelningen av ekonomin avtar. Den svenska inflationstakten reducerades kraftigt i samband med stabiliseringsavtalet 1991. Trots en betydande inflationsimpuls från den kraftiga deprecieringen av kronan har den i ett svenskt historiskt perspektiv låga, men i ett europeiskt perspektiv normala, inflationstakten hittills kunnat befästas. Inflationsförväntningarna har sjunkit. Detta kan tolkas som tecken på att den svenska ekonomin blivit mindre inflationsbenägen än tidigare. De faktiskt registrerade ökningarna av konsumentpriserna (KPI) har hittills i år varit lägre än vad som förutsågs i komplette-ringspropositionen. KPI-ökningen under loppet av 1995 torde stanna vid 2,7 procent, varav en icke obetydlig del beror på höjda indirekta skatter och reducerade subventioner. Tabell 2.4 Försörjningsbalans och nyckeltal 1993-1996 Procentuell förändring i 1991 års priser 1993 1994 1995 1996 BNP -2,6 2,2 3,5 2,7 Import -2,8 13,2 8,5 6,9 Privat konsumtion -3,7 0,5 0,7 1,5 Offentlig konsumtion -0,6 -1,0 -1,1 -0,7 Bruttoinvesteringar -17,6 -0,4 10,4 9,8 Lagerinvesteringar1 -0,3 1,4 -0,1 -0,3 Export 7,6 13,8 13,0 7,8 Inhemsk efterfrågan -5,6 1,4 1,5 1,9 Nyckeltal: Timlön 3,3 3,5 3,6 5,6 KPI, dec.-dec. 4,1 2,6 2,7 2,9 Disponibel inkomst -3,5 1,0 -1,4 1,1 Sparkvot, nivå 7,9 8,3 6,3 5,9 Öppen arbetslöshet2 8,2 8,0 7,5 6,4 Total arbetslöshet2 12,5 13,0 12,0 11,6 Bytesbalans, % av BNP -2,2 0,3 2,7 3,4 Ränta, femåriga statsobligationer8,09,1 10,0 8,7 ECU-index (1991=100) 123,0 123,8 126,8 119,5 1 Förändring i procent av föregående års BNP. 2 I procent av arbetskraften. Källa: Finansdepartementet. Diagram 2.2 KPI-utvecklingen i Sverige och inom EU, 1980-2000 Källor: Statistiska centralbyrån, OECD och Finansdepartementet. KPI-ökningen under nästa år väntas bli ungefär lika stor som i år. Drivkrafterna är dock något annorlunda. Det inhemskt genererade inflationstrycket väntas stiga något till följd av högre lönekost-nadsökningar och en starkare hushållsefterfrågan. Samtidigt beräknas importprishöjningarna bli betydligt lägre än i år, bl.a. till följd av en fortsatt förstärkning av kronan. Effekten från indirekta skatter minskar. Detta illustreras av att nettoprisindex beräknas öka med 2,4 procent under loppet av 1996 mot 1,6 procent i år. Vårens och sommarens oro på de finansiella marknaderna bidrog till en dämpad utveckling av den privata konsumtionen under det första halvåret 1995. Den senaste tidens markanta förbättring av ränteläge och växelkurs förefaller ha bidragit till ökad tillförsikt och därmed ökad konsumtion. Med början under det andra halvåret i år bedöms konsumtionen öka successivt. Det finns en betydande potential för en konsumtionsökning genom att hushållens behov av nya kapitalvaror sannolikt är stort efter en lång tid av mycket låga inköp. En fortsatt stram finanspolitik samt en fortsatt hög arbetslöshet verkar dock återhållande. Mätt som helårsgenomsnitt beräknas konsumtionen öka med 0,7 procent i år och med 1,5 procent nästa år. Detta innebär att hushållen i viss mån minskar sitt stora finansiella sparande. Investeringsaktiviteten i näringslivet är inne i en mycket expansiv fas. De totala bruttoinvesteringarna i näringslivet bedöms öka med sammanlagt ca 35 procent åren 1995 och 1996. Motsvarande ökning för industrin är ca 65 procent. Expansionen måste dock ses mot bakgrund av mycket låga investeringsnivåer under lågkonjunkturen i början av 1990-talet samt de stora krav på nyinvesteringar som ställs av den strukturomvandling som ekonomin nu genomgår. Det mycket låga bostadsbyggandet bidrar till att investeringarnas andel av BNP endast uppgår till 15,5 procent 1996. Detta kan jämföras med genomsnittet för 1980-talet som uppgick till 19,4 procent. Bytesbalansen uppvisar nu betydande överskott. Exporten har fortsatt att öka mycket kraftigt i år. En snabb prisökning på världsmarknaden på viktiga svenska exportprodukter bidrar också till att öka värdet av den svenska exporten. Importens ökningstakt har dämpats betydligt, trots den högre tillväxten i ekonomin. Bytesbalansen beräknas i år uppgå till 45 miljarder kronor mottsvarande 2,8 procent av BNP. Överskottet i utrikeshandeln kommer nästa år att stiga ytterligare. En fortsatt stark marknadstillväxt väntas bidra till en exportökning med drygt 7 procent, samtidigt som importökningen avtar ytterligare, till följd av lägre efterfrågetillväxt. År 1996 beräknas överskottet i handelsbalansen till 7,5 procent av BNP och överskottet i bytesbalansen till 3,5 procent. En viss utplaning av industrikonjunkturen har kunnat skönjas under våren. Trots detta torde industriproduktionen under år 1995 öka med mer än 11 procent. Industrins kapacitetsutnyttjande har inte ökat i motsvarande utsträckning. Detta speglar den betydande flexibilitet i produktionen som industrin uppvisat under den innevarande uppgången men också den kapacitetsutbyggnad som nu sker. Möjligheterna för en fortsatt stabil och hög tillväxt av industriproduktionen är också goda. En betydande kapacitetsutbyggnad sker nu samtidigt som planerna på nyanställningar är omfattande enligt Konjunkturinstitutets barometer. Arbetsmarknadsläget förbättras successivt. Sysselsättningen i närings-livet ökar starkt. Den öppna arbetslösheten är dock fortfarande hög. Detta beror till stor del på en kraftig ökning av antalet personer i arbetskraften. Andra viktiga förklaringar är att produktivitetsökningen i ekonomin har varit starkare än beräknat och att den genomsnittliga arbetstiden har fortsatt att öka. Dessutom deltar färre personer i arbetsmarknadsåtgärder än beräknat. Den totala ökningen av sysselsättningen beräknas uppgå till ca 70 000 respektive 80 000 personer under 1995 och 1996. Den öppna arbetslösheten väntas falla från 8 procent av ar- betskraften år 1994 till 6,4 procent år 1996. Under lågkonjunkturen steg arbetslösheten betydligt snabbare bland män än bland kvinnor. År 1994 var arbetslösheten bland män 9,1 procent mot 6,7 procent bland kvinnor. Det beror på att syssel-sättningsminskningen i stor utsträckning ägde rum inom mans-dominerade sektorer som industri och byggverksamhet. I takt med att sysselsättningen har stigit, och till följd av att ökningen till stor del skett inom de mansdominerade sektorerna, har skillnaden i mäns och kvinnors arbetslöshet minskat. Under tredje kvartalet i år var arbetslösheten bland män 8,4 procent och 7,7 procent bland kvinnor. Denna utveckling kan antas fortgå under prognosperioden. Den ekonomiska återhämtningen och de omfattande budget-förstärkningarna har inneburit en påtaglig förbättring för de offentliga finanserna. Underskottet i det offentliga finansiella sparandet uppgick till 13,4 procent av BNP 1993 och till 10,4 procent av BNP 1994. Minskningen berodde främst på att det omfattande stödet till banksektorn under 1993 (ca 3 procent av BNP) föll bort år 1994. Underskottet beräknas nu minska till 6,8 procent av BNP 1995 och till 4,6 procent av BNP år 1996. Jämfört med bedömningen i kompletteringspropositionen är underskottet nu ca 36 miljarder kronor lägre för år 1995. Denna förbättring beror på såväl lägre utgifter som högre inkomster. Nedjusteringen av utgifterna beror, förutom på lägre ränteutgifter (5,5 miljarder kronor), i huvudsak på att avgiften till EU och utgifterna för den offentliga konsumtionen blir lägre än väntat. Ett överskott i EU:s budget för 1994 har medfört en nedsättning av medlemsländernas avgifter för 1995. Den svenska avgiften reduceras också av lägre avgiftsunderlag i form av tullar och jordbruksavgifter. Dessa två faktorer innebär en tillfällig minskning av EU-avgiften på ca 4 miljarder kronor för år 1995. Utgifterna för den offentliga konsumtionen har räknats ned med ca 7 mil- jarder kronor. Det beror på dels en oväntat stark volymminskning av den statliga konsumtionen, dels löneavtalens tidsprofil. Att de hittills avtalade löneökningarna blivit större än väntat och att utbetalningarna i huvudsak sker nästa år medför emellertid en uppjustering av utgifterna för den offentliga konsumtionen 1996. Förbättringen av det offentliga underskottet med 8,8 procentenheter mellan åren 1993 och 1996 har få motsvarigheter i OECD-länderna i modern tid. I Danmark skedde en förstärkning med 10,6 procentenheter från 1983 till 1986 medan Irland förstärkte de offentliga finanserna med 9,2 procenteneheter från 1986 till 1989. Förutom dessa två internationellt uppmärksammade fall finns det inga andra exempel med tillnärmelsevis så kraftiga budgetförstärkningar i OECD- länderna. Finland, som också uppmärksammats i detta sammanhang, förbättrar det offentliga finansiella sparandet med 7,3 procentenheter från 1993 till 1996 enligt det nyligen framlagda konvergensprogrammet för Finland. Utvecklingen av underskottet i kombination med försäljning av delar av Nordbanken och apprecieringen av kronan har medfört att statsskulden nu beräknas bli närmare 80 miljarder kronor lägre vid årsskiftet 1995/96 än vad som tidigare beräknats. Som andel av BNP väntas statsskulden uppgå till 84,9 procent vid utgången av 1995 för att sedan börja sjunka under 1996. Det innebär att statsskulden stabiliseras redan 1995. Skulden definierad enligt EU:s konvergenskriterium når ett maximum år 1995 på en nivå motsvarande 79,8 procent av BNP. Den senaste tidens gynnsamma utveckling på de finansiella marknaderna med fallande obligationsräntor och förstärkt krona innebär förbättrade förutsättningar för låg inflation och en minskad tudelning av den svenska ekonomin. Om denna utveckling består och förstärks finns goda förutsättningar för en starkare återhämtning av den inhemska efterfrågan, främst den privata konsumtionen. En riskfaktor i motsatt riktning ligger i alltför höga nominella löneökningar och därmed tilltagande inflationsförväntningar. 2.4 Utvecklingen till och med år 2000 Även om osäkerheten är stor kan man utifrån vissa grundläggande antaganden ge en översiktlig beskrivning av den ekonomiska utveck-lingen t.o.m. år 2000. I bilaga 1 om den ekonomiska utvecklingen presenteras två olika scenarier. Det s.k. huvudalternativet ligger till grund för regeringens uppföljning i bilaga 2 av det i juni presenterade konvergensprogrammet. I det sammanhanget är det av vikt att de grundläggande förutsättningarna för beräkningarna är av försiktig karaktär. Vid något gynnsammare antaganden om hur snabbt förtroendet för den samlade ekonomiska politiken förbättras och avseende arbetsmarknadens funktionssätt, kan en påtagligt starkare tillväxt uppnås. Detta illustreras i det s.k. högtillväxtalternativet. Huvudalternativet Huvudalternativet baseras i hög grad på samma förutsättningar som i konvergensprogrammet. Den kortsiktiga utvecklingen av tillväxt, ränta, växelkurs och offentliga finanser har dock varit betydligt gynnsammare än väntat. Det innebär en mer fördelaktig utgångspunkt för den fortsatta utvecklingen. Lönerna ökar emellertid snabbare och arbetslösheten sjunker långsammare än förutsett. Den mindre fördelaktiga utvecklingen i dessa avseenden har motiverat en i huvudalternativet något försiktigare bedömning av sysselsättningens och därmed arbetslöshetens utveckling i ett medelfristigt perspektiv. Den underliggande BNP-tillväxten bedöms i huvudalternativet försiktigtvis uppgå till 1,7 procent. Under perioden 1996 till 1998 antas tillväxten vara något högre så att den konjunkturbetingade eller cykliska arbetslösheten därmed elimineras. BNP antas därefter växa med den underliggande tillväxttakten. Detta medför en tillväxt på i genomsnitt 2,1 procent under åren 1996 till 2000. Löneökningarna antas uppgå till 4,7 procent och inflationen till 2,8 procent i genomsnitt per år. Utrikeshandeln uppvisar stora överskott. Därigenom stärks förtroendet för svensk ekonomi. Detta tar sig uttryck i att växelkursen apprecieras successivt och att räntan faller. Hushållens finansiella sparande minskar och produktionsapparaten byggs ut i en sådan omfattning att inflationsdrivande flaskhalsar kan undvikas. Tabell 2.5 Försörjningsbalans och nyckeltal Genomsnittlig årlig procentuell förändring, 1996-2000 HuvudalternativHögtillväxtalternativet BNP 2,1 2,6 Import 6,6 7,1 Privat konsumtion 1,8 2,3 Offentlig konsumtion -0,6 -0,4 Bruttoinvesteringar 6,5 7,4 Lagerinvesteringar 0,0 0,0 Export 6,1 6,4 Inhemsk efterfrågan 1,7 2,3 Nyckeltal: Timlön 4,7 4,0 KPI, genomsnitt 2,8 2,3 Real disponibel inkomst 1,4 1,6 Sysselsättning, antal personer1,0 1,5 Nivåer år 2000: Hushållens nettosparkvot 4,3 3,0 Bytesbalans, % av BNP 1,7 1,5 Öppen arbetslöshet 6,2 5,0 Total arbetslöshet 10,0 8,0 Ränta, femåriga statsobligationer8,0 7,0 Källa: Finansdepartementet. Tabell 2.6 Arbetsmarknad 1000-tal personer 1994 Förändring till 2000 HuvudalternativHögtillväxtalternativ Sysselsättning 3 927 277 377 Reguljär sysselsättning3 861273 388 Arbetslösa 340 -62 -112 Konjunkturberoende åtgärder226-56 -91 Utbud 4 266 215 265 Underliggande utbud4 427 155 184 Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet. Sysselsättningen stiger i dessa beräkningar med närmare 300 000 personer mellan åren 1994 och 2000. Att nedgången i arbetslösheten inte blir större är bland annat en följd av att arbetsutbudet stiger när arbetsmarknadssituationen förbättras. Den öppna arbetslösheten minskar från 8 procent år 1994 till ca 6 procent år 2000. Den totala arbetslösheten, dvs. öppet arbetslösa inklusive per- soner i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, kvarstår dock på historiskt sett höga nivåer och uppgår till ca 10 procent år 2000. Den offentliga sektorns finansiella underskott beräknas uppgå till 111 miljarder kronor 1995, vilket motsvarar 6,8 procent av BNP. Enligt kalkylen är Sveriges offentliga underskott eliminerat 1998 och år 2000 visar den offentliga sektorn ett överskott motsvarande knappt 2 procent av BNP. Jämfört med 1994 har då de offentliga utgifterna som andel av BNP minskat med ca 10 procentenheter medan inkomsterna som andel av BNP ökat med drygt 2 procentenheter. Statsskulden som andel av BNP minskar från 85 procent till drygt 74 procent år 2000. Den offentliga skulden, mätt enligt EU:s konvergenskrav, har år 2000 sjunkit till 69 procent av BNP. Tabell 2.7 Offentliga finanser, huvudalternativ Löpande priser, procent av BNP 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster 60,1 61,2 61,5 61,3 62,0 62,1 62,5 Utgifter 70,5 68,0 66,0 63,8 62,0 61,4 60,8 Finansiellt sparande-10,4 -6,8-4,6-2,5 0,0 0,6 1,7 Primärt sparande1 -9,6 -5,6 -2,5 -0,4 2,0 2,7 3,6 Statens lånebehov, mdr kr18513579 65 22 12 -7 Nettoskuld 23,3 26,2 28,6 29,8 28,5 26,8 24,2 Konsoliderad bruttoskuld279,7 79,879,178,375,672,768,9 Statsskuld 84,9 84,9 84,1 83,3 80,7 78,0 74,5 1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. 2 Enligt definition i Maastricht-villkoren. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Diagram 2.3 Offentligt finansiellt sparande, 1970-2000 Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Högtillväxtalternativet I högtillväxtalternativet illustreras en utveckling där förtroendet för den samlade ekonomiska politiken förbättras snabbare samt där arbets-marknaden och lönebildningen fungerar bättre än i huvudalternativet. Det förstärkta förtroendet för den ekonomiska politiken leder till lägre räntor, en starkare krona samt låga nominella löneökningar. Under dessa förutsättningar kan sysselsättningen öka och arbetslösheten sjunka betydligt utan att överhettningstendenser uppstår. Tillväxten är i genomsnitt 2,6 procent under åren 1996 till 2000. Inflationen sjunker under perioden, främst till följd av en icke inflationsdrivande lönebildning, och uppgår år 2000 till ca 2 procent. Den öppna arbetslösheten faller från 8 procent år 1994 till ca 5 procent år 2000. Den totala arbetslösheten uppgår dock till ca 8 procent år 2000. I högtillväxtalternativet beräknas ca 100 000 fler personer vara syssel-satta år 2000 än i huvudalternativet. Effekterna på de offentliga finanserna av en högre tillväxt, högre sysselsättning och lägre ränta är mycket markanta. Kommunerna får högre skatteintäkter och lägre utgifter för bl.a. socialbidrag än i huvudalternativet. Dessa bättre förutsättningar skapar utrymme för högre kommunal konsumtion, dvs. bättre skola, omsorg och sjukvård. Om hela detta utrymme tas i anspråk för ökad konsumtion motsvarar det ca 25 000 fler kommunalt anställda. De förbättrade förutsättningarna innebär också att den offentliga sektorns finansiella sparande visar ett överskott på ca 3,5 procent av BNP år 2000 jämfört med knappt 2 procent i huvudalternativet. Förbättringen sker främst på utgiftssidan. Kostnaderna för direkt arbetsmarknadsstöd minskar i takt med den sjunkande arbetslösheten. Lägre räntenivåer tillsammans med de snabbt förbättrade statsfinanserna leder till lägre utgifter för statsskuldsräntor. Den snabbt ökande sysselsättningen förstärker skatteinkomsterna. Statsskulden i relation till BNP faller betydligt snabbare i detta scenario till följd av en ännu hastigare förbättring av de offentliga finanserna, den högre tillväxten och den starkare kronan. Värdet av statens skuld i utländsk valuta, vilken utgör knappt en tredjedel av skulden, blir lägre vid en starkare krona. Den konsoliderade bruttoskulden uppgår till ca 63 procent av BNP år 2000, vilket är drygt 5 procentenheter lägre än i huvudalternativet och nära den nivå som anges i EU:s konvergenskriterier. Tabell 2.8 Offentliga finanser, högtillväxtalternativ Löpande priser, procent av BNP 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster 60,1 61,2 61,4 61,2 61,7 61,4 61,8 Utgifter 70,5 68,0 65,9 63,3 60,8 59,4 58,3 Finansiellt sparande-10,4 -6,8-4,5-2,1 0,9 2,0 3,4 Primärt sparande1) -9,6 -5,6 -2,4 0,1 2,9 4,0 5,2 Statens lånebehov, mdr kr18513579 57 4 -19 -46 Nettoskuld 23,3 26,2 28,4 28,9 26,7 23,5 19,2 Konsoliderad bruttoskuld2)79,7 79,878,877,473,669,063,4 Statsskuld 84,9 84,9 83,8 82,4 78,8 74,5 69,3 1)Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. 2) Enligt definition i Maastricht-villkoren. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 5 Diagram 2.4 Brutto- och nettoskuld i offentlig sektor 1980-2000 Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Sammanfattningsvis ger dessa kalkyler vid handen att svensk ekonomi inom påfallande många områden kraftigt kommer att fortsätta att stärkas. Det enskilt svåraste problemet - arbetslösheten - minskas dock inte ens i högtillväxtalternativet i en tillfredsställande takt. Även om både internationell och inhemsk erfarenhet ger vid handen att den snabba uppgången i arbetslösheten, i kombination med de stora finansiella underskotten, är mycket svår att bekämpa har regeringen som ambition att uthålligt och kraftigt öka sysselsättningen. Kalkylerna visar också på betydelsen av att få till stånd en högre tillväxt i den svenska ekonomin. 2.5 Avstämning av konvergensprogrammet Som ny medlem i EU presenterade Sverige i juni 1995 för första gången ett konvergensprogram. Programmet byggde på de kalkyler som presenterades i kompletteringspropositionen i april 1995. I programmet angavs att regeringen skulle göra en avstämning varje halvår med början hösten 1995. I bilaga 2 till denna proposition redovisas den första avstämningen med reviderade kalkyler över den ekonomiska ut-vecklingen fram till år 2000 samt slutsatserna vad avser uppfyllandet av konvergenskriterierna för svensk del. Avstämningen visar på en i många avseenden mer gynnsam bild av den ekonomiska utvecklingen än vad som förutsågs i konvergens-programmet. Tillväxten av BNP för år 1995 har reviderats upp med en procentenhet. Prisökningstrycket har avtagit och inflationsförvänt-ningarna dämpats. Inflationstakten under loppet av 1995 har justerats ned med 0,6 procentenheter. Obligationsräntorna har fallit snabbare och den svenska kronan har stärkts mer än vad som antogs i den tidigare kalkylen. Negativa inslag i bilden är dock att den öppna arbetslösheten har sjunkit långsammare än beräknat samt att löneökningarna nu väntas bli högre än tidigare beräknat. Arbetslösheten för år 1995 har reviderats upp med 0,5 procentenheter. Denna nivåhöjning ökar sedan något under kalkylperioden. Sammantaget bidrar dessa förändringar till att skapa ett gynnsammare utgångsläge för den fortsatta förbättringen av de offentliga finanserna. Således tyder de reviderade beräkningarna på att den offentliga sektorns finansiella underskott i år stannar på 6,8 procent av BNP, vilket innebär en förbättring gentemot konvergensprogrammet med 2,2 procentenheter. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas underskrida referensvärdet på 3 procent av BNP enligt konvergenskriterierna redan år 1997 utan ytterligare åtgärder än det program för konsolidering av de offentliga finanserna som redovisades i konvergensprogrammet. År 1998 beräknas balans ha uppnåtts. Den konsoliderade bruttoskulden stabi-liseras som andel av BNP redan i år för att börja sjunka redan nästa år och sedan gradvis reduceras till 69 procent år 2000, vilket är 6,6 procentenheter lägre än vad som redovisades i konvergensprogrammet. Nettoskuldens andel av BNP beräknas nu sjunka till 24 procent år 2000 mot 31 procent i konvergensprogrammet, se tabell 2.9. Tabell 2.9 Offentliga finanser Löpande priser Differenser mot konvergensprogrammet i procentenheter av BNP 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster 0,0 0,7 0,3 -0,1 0,1 0,4 0,8 Utgifter 0,0 -1,6 -0,4 -1,1 -0,9 -0,4 -0,2 Finansiellt sparande0,0 2,2 0,7 1,0 1,0 0,8 1,0 Primärt sparande1) 0,0 1,6 0,3 0,7 0,8 0,8 0,9 Statens lånebehov, mdr kr0-32 -27 -14 -18 -17 -23 Nettoskuld 0,0 -5,2 -5,8 -6,0 -6,2 -6,6 -6,6 Konsoliderad bruttoskuld2)0,7-4,5-5,7-5,6-5,7-6,0 -6,6 Statsskuld 0,1 -5,3 -7,2 -7,0 -7,0 -7,2 -7,8 1) Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. 2) Enligt definition i Maastricht-villkoren. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Det program för konsolidering av de offentliga finanserna som redovisades i konvergensprogrammet beräknades ge en sammantagen förstärkning av de offentliga finanserna år 1998 med ca 118 miljarder kronor i 1994/95 års priser. Siffran avser ett nettobelopp, dvs. hänsyn har exempelvis tagits till att regeländringar som minskar beskattade transfereringar också minskar skatteintäkterna. Beloppet inkluderar även de åtgärder på ca 18 miljarder kronor som riksdagen har beslutat under föregående mandatperiod och som träder i kraft 1995 eller senare. Som exempel kan nämnas införande av en egenavgift till pensionssystemet från och med 1995 samt successivt lägre initiala räntebidrag för tillkommande årgångar av nyproducerade bostäder. I detta program, som godkänts av riksdagen, ingår poster där regeringen inte preciserat i detalj hur budgetförstärkningarna skall genomföras, utan i stället angivit belopp och uttalat inom vilket område åtgärderna ska vidtas. Av det samlade konsolideringsprogrammet på ca 118 miljarder kronor föreligger sålunda riksdagsbeslut på ca 91 miljarder kronor. Under hösten 1995 kommer regeringen att förelägga riksdagen propositioner med konkretiseringar av budgetförstärkningar på ytterligare knappt 9 miljarder kronor, varav 4,7 miljarder kronor avser höjd egenavgift till sjukförsäkringen 1996. Därutöver kommer propositioner att lämnas om höjda egenavgifter under de påföjande åren, till ett sammanlagt belopp av 9,4 miljarder kronor. Under den närmaste tiden kommer vidare ett antal utredningar som regeringen har tillsatt att lämna betänkandet med budgetförstärkningsförslag. Dessa beräknas omfatta ca 6 miljarder kronor. Den del av konsolideringsprogrammet som därefter återstår att precisera uppgår därmed endast till ca 2 miljarder kronor. Dessa återstående delar av programmet kommer att konkretiseras i budget-proposition för år 1997, vilken skall föreläggas riksdagen i september 1996. En mer detaljerad redovisning av beslutslaget för budget-förstärkningarna återfinns i bilaga. Det är regeringens bedömning att den här redovisade avstämningen inte ger anledning till att nu föreslå ytterligare budgetförstärkande åtgärder utöver dem som redovisades i konvergensprogrammet. Regeringen kommer att, i enlighet med vad som angavs i konver-gensprogrammet, göra en ny avstämning under våren 1996 och då återkomma till frågan om det krävs ytterligare åtgärder. 6 3 Tillväxtens förutsättningar Sverige har under långa perioder förenat god ekonomisk tillväxt med liten lönespridning och generellt jämn fördelning. Det har gettt alla del i det välstånd som tillväxten har skapat. Under de senaste åren av ekonomisk kris har röster höjts för ökade löneskillnader och försämrad social trygghet för att ekonomin skall kunna växa och arbetslösheten pressas ned. Regeringen avvisar detta synsätt. Det finns ingen motsättning mellan en väl fungerande välfärdsstat och goda förutsättningar för tillväxt. En god välfärd är en bra bas för en hög tillväxt och dessutom en avgörande faktor för att tillväxten skall komma alla till del. Men för att tillväxten skall bli uthålligt hög måste grunden för all välfärd - det produktiva arbetet - värnas. De perioder med mycket stark tillväxt som Sverige har upplevt har varit intimt sammankopplade med en stor förmåga till omvandling. Regeringens ambition är att modernisera Sverige och stärka förmågan till fortsatt omvandling och förnyelse. Ett starkt näringsliv är en förutsättning för god tillväxt och väl utbyggd välfärd. Men sambandet går också åt det motsatta hållet. Utbildningens roll för tillväxten är väl dokumenterad. Även den sociala och kulturella infrastrukturen i övrigt är tillväxtfrämjande. I den svenska välfärdsmodellen finns starka drivkrafter till arbete för både kvinnor och män, vilket även gynnar näringslivet. Det är av största vikt att bygga vidare på denna arbetslinje. Svensk ekonomi genomgick en djup kris i början av 1990-talet. Under tre år i rad minskade den samlade produktionen. Det produktiva arbetet trängdes undan och landet blev fattigare. Nu har återhämtningen påbörjats. Regeringens dagordning för tillväxt syftar till att befästa och stärka denna återhämtning. Den första uppgiften för tillväxtpolitiken är att medverka till att den export- och investeringsledda uppgången understöds och fortplantas till hemmamarknaden; i privat tjänstesektor, i byggverksamheten och så småningom i offentlig sektor. Sysselsättningen skall öka och arbets-lösheten minska. Den andra uppgiften är att omvandla återhämtningen till en ekologiskt uthållig och varaktig ekonomisk tillväxt. En växande produktion i samhället är nödvändig för att minska arbetslösheten, uppnå rättvis fördelning och finansiera väl fungerande trygghetssystem. Utan tillväxt begränsas resurserna för framtidsbyggandet. Stabilitet i samhällsutvecklingen och i den framtida välfärden är avgörande för såväl företagens beslut om investeringar, produktion och sysselsättning som hushållens beslut om konsumtion och arbete. En väl fungerande tillväxtpolitik måste därför ha sin grund i sunda offentliga finanser. Den ekonomiska politiken det senaste året har lagt en god grund för en hög tillväxttakt genom att skapa förutsättningar för framtida stabilitet och för att eliminera underskottet i de offentliga finanserna till 1998. 3.1 Tillväxtens drivkrafter Svensk ekonomi befinner sig nu i en återhämtningsfas med goda tillväxttal. Samtidigt får inte uppgången skymma att den långsiktiga tillväxttrenden har varit alltför låg de senaste decennierna. Detta tillväxtproblem har förvärrats under lågkonjunkturen genom utslagning av produktionskapacitet, genom utträde från arbetsmarknaden och genom ökad strukturell arbetslöshet. Den viktigaste förklaringen till den förhållandevis svaga tillväxtutvecklingen sedan början av sjuttiotalet är den ogynnsamma pro-duktivitetsutvecklingen. För att bryta denna trend krävs förändringar inom många områden: Det handlar om att ta till vara och främja positiva drivkrafter till företagande, att människor aktivt och långsiktigt engagerar sig på arbetsplatsen och i samhället, att få såväl arbetsgivare som den enskilde individen att investera i utbildning och att genom konkurrens på inhemska och internationella marknader skapa och vidmakthålla ett omvandlingstryck i ekonomin som främjar en produk- tivitetshöjande strukturomvandling. I den klassiska Rehn-Meidnermodellen innebär strukturomvandling både att befintliga verksamheter utvecklas och att kapital och arbetskraft överförs från lågproduktiva företag och branscher till högproduktiv verksamhet. I detta sammanhang spelar den aktiva arbetsmark-nadspolitiken en central roll som ett stöd för människors omställning på arbetsmarknaden. Strukturomvandling handlar även om att ha en god omvandlingsförmåga i företag och organisationer, så att de kan möta och anpassa sig till det omvandlingstryck som en föränderlig omvärld utsätter dem för. Allt detta förutsätter en dynamik i samhället som inte kan manas fram med centrala direktiv och statliga åtgärdspaket. Den ekonomiska tillväxten genereras på alla nivåer i samhället: på marknaderna, på arbetsplatserna samt i regioner och kommuner runt om i landet. Individer, företag, offentlig verksamhet och organisationer kan driva på tillväxtprocessen genom ett lokalt och regionalt samarbete där innovatörer och entreprenörer bör ha en framträdande plats. De politiska besluten om bland annat rättsregler, transfereringssystem och offentlig verksamhet kan förbättra förutsättningarna för en dynamisk tillväxtprocess genom att skapa stabila och ändamålsenliga institutionella förhållanden. De offentliga aktörerna kan vidare fungera som katalysatorer för ökad tillväxt genom insatser, bl.a. för att underlätta teknikspridning, innovationer, kompetensförsörjning och kunskaps-utveckling. Denna proposition behandlar de beslut och insatser som naturligt ligger inom den statliga sfären. En varaktigt förbättrad tillväxt förutsätter dock att även andra aktörer tar sitt ansvar och förmår att bidra till att skapa starka och dynamiska tillväxtprocesser. Företag och före-tagsledningar måste svara upp mot behovet av att utveckla och omvandla produktionen i takt med ändrade förutsättningar. Arbetsmarknadens parter måste tillsammans skapa både en ökad flexibilitet inom företagen och en väl fungerande arbetsmarknad och lönebildning. De lokala, regionala och offentliga aktörerna måste åstadkomma attraktiva miljöer för utveckling, investeringar och företagande. Regeringens ambition är att de kommande åren vidareutveckla dialogen med dessa aktörer i en strävan att förbättra förutsättningarna för tillväxt. Det är dessa grundläggande faktorer som avgör produkti-vitetsutvecklingen i ekonomin. Tillsammans med tillgången på kapital och arbetskraft bestämmer produktivitetsutvecklingen ekonomins underliggande tillväxtförmåga. En hög investeringsnivå i kombination med hög förvärvsfrekvens och sysselsättning baserad på en god kompetensnivå krävs för att få till stånd en varaktigt hög tillväxt i svensk ekonomi. 3.2 Den goda grunden Sverige har i flera avseenden ett gott utgångsläge för en framtida hög tillväxt. Den sociala infrastrukturen - utbildning, kultur, barnomsorg och föräldraförsäkring, sjukvård och äldreomsorg, pensionssystem och övriga transfereringssystem - är viktig för individernas välfärd. Men den är även betydelsefull för människors möjligheter att fullt ut delta i arbetslivet. En hög förvärvsfrekvens och ett högt arbetsutbud gynnar näringslivets tillgång till arbetskraft och därmed tillväxten. Ett väl utbyggt utbildningssystem av hög kvalitet ger en kvalificerad arbetskraft med kompetenta individer som aktivt kan medverka i samhällslivet och i näringslivets omvandling och utveckling. Den likvärdiga skolan av hög kvalitet är en grundpelare i det svenska utbildningssystemet. Sverige har därför i en internationell jämförelse mycket små skillnader i utbildningsresultat mellan olika skolor och goda resultat i förhållande till andra länder. I grundskola och gymnasieskola läggs grunden för ett livslångt lärande. Genom decentralisering, lokalt ansvarstagande och högt ställda kvalitetskrav, finns förutsättningar för en god utveckling. Kulturpolitiken ger förutsättning för in- satser som främjar människans kreativitet och lust att utvecklas. Familjepolitiken och en bra barnomsorg som ger kvinnor och män goda möjligheter att kombinera förvärvsarbete och ansvar för hem och barn bidrar till en hög förvärvsfrekvens. Både kvinnor och män vågar satsa på utbildning och vidareutveckling i arbetslivet när de vet att de kan behålla arbetet även när de har små barn. Den sociala infrastrukturen är väl utbyggd i Sverige och en styrka för svensk ekonomi i förhållande till andra länder som har utbyggnaden framför sig. Sverige har lämnat det tunga utbyggnadsskedet av barn- och äldreomsorg bakom sig. Det ger utrymme för en relativ förskjutning av sysselsättningen mot andra delar av ekonomin med snabbare pro-duktivitetsutveckling. Det pågår sedan flera år ett ambitiöst förnyelsearbete i många kommuner och landsting. Detta arbete handlar om allt från ändrade verksamhets- och driftsformer till nya och effektivare metoder att styra den kommunala verksamheten. Det är utomordentligt viktigt att detta arbete kan fortsätta för att medborgarna ska få ut mera av varje insatt skattekrona i olika kommunala verksamheter. En parlamentarisk kommitté är tillsatt för att göra en samlad utvärdering av förny-elsearbetet. Utredningen skall lägga förslag till åtgärder som kan utveckla detta arbete. Det pågår också ett genomgripande reformarbete inom trans-fereringssystemen i syfte att långsiktigt säkerställa trygghet för individerna och för att förbättra systemens effektivitet, träffsäkerhet och rättvisa samtidigt som drivkrafterna för arbete stärks. Även inom andra områden har under de senaste åren ett antal reformer genomförts. Effekterna av dessa har ännu inte fått fullt genomslag. Den djupa lågkonjunkturen har bidragit till att fördröja de positiva bidrag till en bättre fungerande ekonomi som dessa reformer medför. Med 1990 års skattereform ersattes det gamla skattesystemet med ett nytt, enhetligt och bredbasigt skattesystem med måttliga marginalskatter. Därigenom minskades skattesystemets snedvridande effekter avsevärt. Samtidigt skedde en skatteväxling genom att flera miljöskatter infördes, exempelvis koldioxidskatt och svavelskatt. Det nya skattesystemet sti-mulerar i större utsträckning till arbete och sparande samt till hushållning med naturresurser. Det är också mer rättvist genom att möjligheterna till skatteplanering minskat och avdragsmöjligheterna för låneräntor jämnats ut. Det stärker respekten för skattesystemet och viljan att följa dess regelverk. Det har också genomdrivits flera reformer och lagändringar i syfte att skärpa konkurrens och omvandlingstryck och förbättra enskilda marknaders funktionssätt. Den viktigaste förändringen är deltagandet i EU:s inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft. En ny telelag har skapat en av Europas öppnare telemarknader vilket främjat en dynamisk utveckling inom data- och telekommunikation. En ny ellag, som ger förutsättningar för en väl fungerande och konkurrensutsatt elmarknad, träder i kraft den 1 januari 1996. En ny skärpt konkurrenslag har införts liksom en lag om offentlig upphandling. Dessa regelverk bidrar till konkurrens och ett starkare omvandlingstryck i ekonomin. Dessa förbättringar kommer att stärka ekonomin när den nu reser sig ur de senaste årens ekonomiska kris. Tillväxtpolitiken måste utformas med hänsyn till de betingelser som formas av omvärlden och av grundläggande utvecklingstendenser i samhället. Den ökade internationaliseringen, vårt EU-medlemskap och utvecklingen av det europeiska samarbetet förändrar villkoren för ekonomin. Den allt större användningen av informationsteknik och mera avancerade produktionsprocesser ställer ökade krav på kunskap och kompetens hos arbetskraften. Medborgarnas krav på god natur- och kulturmiljö och ett ekologiskt hållbart produktionssystem bidrar till förnyelsen. Näringslivet omvandlas från ett traditionellt industrisamhälle till ett kunskapssamhälle där olika näringsgrenar blir allt mer integrerade med varandra. Det gäller också omvandlingen av den offentliga sektorn. Organisation och arbetsformer behöver utvecklas för att svara mot både medborgarnas förväntningar och tillgängliga resurser. I ett mer kortsiktigt perspektiv minskar antalet arbetstillfällen. Många av dem som arbetat i eller utbildat sig för arbeten i den offentliga sektorn kommer att behöva söka sig till andra delar av tjänstesektorn eller andra expansiva sektorer på arbetsmarknaden. Det kommer att behövas åtgärder för att underlätta för dem att klara denna omställning. 3.3 Den nya utmaningen Det svenska samhället befinner sig i en övergångsfas från ett traditionellt industrisamhälle till ett samhälle där såväl varu- som tjänsteproduktion präglas av högt kunskapsinnehåll. Fram till mitten av 1980-talet var svensk näringspolitik i hög grad inriktad mot storföretagen. Det svenska välståndet byggde i stor utsträckning på att de stora svenska företagen under en följd av år var mycket framgångsrika på den internationella marknaden. Sedan början av 1980-talet har storföretagen fortsatt att vara framgångsrika i termer av volym- och resultatökningar, men tillväxten ledde inte till någon motsvarande ökning av sysselsättningen. De stora företagen har genomfört mycket omfattande rationaliseringar och minskat antalet anställda i Sverige under den senaste femårsperioden. Storföretagen kommer även att framöver spela en stor och avgörande roll i svensk ekonomi. En allt större andel av sysselsättningen har de senaste åren skett i de små och medelstora företagen. Det är sannolikt att denna trend kommer att förstärkas ytterligare, vilket ställer krav på en omprövning när det gäller näringspolitikens mål och medel. En stor del av de små och medelstora företagens utveckling är direkt beroende av hur de större exportföretagen utvecklas. En stor del av tjänstesektorns tillväxt under senare år kan exempelvis förklaras med s.k. avknoppning av verksamheter som skett inom de stora företagen. Det finns ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan de stora exportföretagen och de små och medelstora företagen. En näringspolitik för tillväxt måste se till helheten. Undersökningar tyder på att det endast är 10-15 procent av alla småföretag som faktiskt växer. De flesta av de drygt 400 000 små- företagen varken kan eller vill växa. Drygt 60 procent av företagen har överhuvudtaget ingen anställd utöver ägaren. Ungefär två tredjedelar av den sysselsättningstillväxt som har skett i små och medelstora företag under senare år har åstadkommits genom att redan existerande företag har expanderat. En av näringspolitikens uppgifter är att i möjligaste mån undanröja hinder för företagens tillväxt och höja andelen tillväxtföretag. Snabbast effekter på sysselsättningen får man alltså genom att stimulera tillväxten i redan befintliga företag. Samtidigt måste det betonas att dagens nyföretagare är morgondagens potentiella tillväxtföretag. Informationstekniken har redan förändrat industrin i Sverige och på-verkat näringslivets investeringar. Förändringen har skett successivt men är ändå påtaglig och märkbar. Mikroelektroniska tillämpningar förekommer i allt fler produkter. Den mer traditionella, råvarubaserade industrin använder idag processer och utrustning som inte skulle ha kunnat utvecklas utan den nya tekniken. Många företag har fått bättre tillgång till data och information också för sitt utvecklingsarbete. Därtill kommer de industrier som utvecklar och tillverkar olika system, produkter, programvaror och komponenter. Men förändringen är djupare än så. Tjänstesektorn ökar och Sverige är inte längre den traditionella industrination som vi under lång tid vant oss vid. Mindre än 20 procent av den svenska arbetskraften är idag direkt sysselsatt i industriarbete. Råvaruindustrin med dess olika förädlingsled står emellertid för mer än hälften av värdet av Sveriges nettoexport och industriell produktion kommer även i framtiden att vara av stor betydelse för ekonomins utveckling. Det bör t.ex. erinras om att råvaruindustrin med dess olika förädlingsled, främst skog och malm, står för mer än hälften av värdet av Sveriges nettoexport. Men infor-mationsutbyte och kunskapsförsörjning får en växande betydelse, såväl för industrin som för andra verksamheters utveckling. Produktion och distribution av kultur är i dag växande näringsgrenar, som även har betydelse för vårt lands export. En välutbildad befolkning är en nations viktigaste tillgång. För att främja en positiv utveckling i samhället krävs att utbildningsnivån är god inom alla samhällssektorer och på alla nivåer. Försummelser av utbildningsinsatser inom vissa sektorer eller inom vissa befolk-ningsgrupper har en negativ påverkan på förutsättningarna att uppnå utveckling och tillväxt. Dessa insikter har varit vägledande för svensk utbildningspolitik under årtionden. I dag ställs vi inför stora utmaningar. Internationaliseringen med skärpt konkurrens, informationsteknikens nya möjligheter och den höga arbetslösheten innebär att vi måste höja våra ambitioner inom utbildningens område. De nationella kunskapslyft som måste åstadkommas skall präglas av de grundläggande idéer om allmän tillgänglighet och bredd som tidigare visat sin bärkraft. Sysselsättning Den uppgift som Sverige står inför på sysselsättningens område är betydligt större och allvarligare än följderna av en vanlig lågkonjunktur. Mellan åren 1990 och 1994 försvann över 500 000 arbeten, dvs.i stort sett vart åttonde arbetstillfälle på den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt som den öppna arbetslösheten ökade med ca 265 000 personer så minskade arbetskraften med drygt 270 000 personer. Fallet i arbetskraften var jämnt fördelat mellan män och kvinnor. Sverige behöver före sekelskiftet tillräckligt många nya arbetstillfällen för att kunna ge plats åt inte bara den normala årliga ökningen av arbetskraften, utan också åt dem som nu är öppet arbetslösa och åt dem som kommer tillbaka till arbetskraften när förutsättningarna för att finna arbete förbättras. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt kvinnors arbetsmarknad. Regeringens politik syftar till att avsevärt öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Det är en krävande uppgift, men nödvändig för att klara höga välfärdspolitiska ambitioner. Det ställer stora krav på arbetskraftens kvalifikationer och rörlighet, på arbetsmarknadens funktionssätt inklusive lönebildningen, på omvandling och utbyggnad av produktionsapparaten och på en allmänt dynamisk utveckling i det svenska samhället. Arbetskraftsdeltagandet är fortfarande mycket högt i Sverige jämfört med övriga EU, men ambitionen är att det skall öka ytterligare. Regeringens strävan är att förvärvsfrekvensen skall återgå till de nivåer som krävs för att Sverige åter skall kunna sägas vara ett samhälle med full sysselsättning för män och kvinnor. För att åstadkomma detta är det inte tillräckligt med en allmän ekonomisk expansion. Det krävs därutöver åtgärder på två olika områden. Digram 3.1 Sysselsättningsgrad för kvinnor och män 1970-1994 Källa: Statistiska centralbyrån. För det första måste Sveriges förmåga att producera konkurrenskraftiga varor och tjänster stärkas och produktionsapparaten byggas ut kraftigt. Behovet av att skapa och vidmakthålla sunda offentliga finanser medför att det i första hand är den privata sektorn som åter måste byggas ut. Därför behövs åtgärder för att underlätta för inhemska företag att expandera, och för att intressera transnationella företag att förlägga en ökad del av sin verksamhet till Sverige. I takt med att den privata verksamheten expanderar ökar möjligheterna att vidmakthålla den offentligt finansierade tjänsteproduktionen. Den framgångsrika svenska strukturomvandlingen under 1950- och 1960-talen byggde på ett starkt omvandlingstryck, men också på en hög omvandlingsförmåga. Genom en solidarisk lönepolitik och en aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik skapades förutsättningar för att strukturomvandlingen kunde genomföras utan att stora grupper slogs ut ur arbetslivet. Tillväxt- och sysselsättningspolitiken måste även denna gång utformas så att alla blir delaktiga i vinsterna av struktur-omvandlingen och så att inte vissa grupper lämnas vid sidan av och tvingas bli hänvisade till bidragsberoende eller till lågproduktiva arbeten. För det andra krävs parallellt med detta ökade insatser för att säkerställa att det alltid finns ett tillräckligt utbud av arbetskraft med de kvalifikationer och den kompetens som krävs. De jobb som nu skapas återkommer inte i samma branscher eller på samma orter som de som försvann. Dessutom innebär de nya krav på kunskap och kompetens. Därmed ställs ökade krav på rörlighet. De arbetssökande måste vara beredda att överväga såväl omskolning till nya yrken och branscher som arbete på annan ort än den där de är bosatta. Möjligheten till decentraliserade arbetsplatser med hjälp av modern tele- och datateknik, bör utnyttjas fullt ut. Kvinnor och män måste också bryta stereotypa könsmönster och söka nya arbetsuppgifter även inom sådana områden som domineras av motsatt kön. Diagram 3.2 Underliggande utbud och reguljär sysselsättning 1980-2000 Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Regeringens politik börjar ge resultat. Under 1995 har sysselsättningen ökat starkt, särskilt när den mäts som antalet arbetade timmar. Samtidigt har emellertid den genomsnittliga arbetstiden ökat, delvis som en följd av en svag reallöneutveckling. Sysselsättningen mätt i antalet personer beräknas trots det växa med ca 70 000 personer, vilket är mer än under något enstaka år under hela 1970- och 80-talen. Genom att ett betydande antal personer som tidigare inte räknats till arbetskraften nu återupptar sitt arbetssökande minskar emellertid den öppna arbetslösheten i en långsammare takt. Sysselsättningen beräknas öka med närmare 300 000 personer mellan åren 1994 och 2000 enligt det huvudalternativ som presenteras ovan. Med mer gynnsamma tillväxtbetingelser beräknas ytterligare 100 000 personer vara sysselsatta år 2000. Även om detta är ett stort framsteg så finns det ingen anledning att se detta som ett slutresultat. Tvärtom måste arbetet på att trygga och vidareutveckla sysselsättningsmöjlig-heterna fortsätta. Den genomsnittliga årliga ökningen av sysselsättningen måste under lång tid vara högre än tidigare. Det finns ingen enskild enkel lösning på sysselsättningsproblemet. En återgång till en hög och full sysselsättning kräver en bred nationell koncentration på denna uppgift. Det svenska näringslivet måste bevara en tillräcklig konkurrenskraft och utvecklingsförmåga för att kunna växa. För att sysselsättningspolitiken skall vara framgångsrik krävs därför också att fackföreningarna prioriterar en ökad sysselsättning. Ett misslyckande skulle sannolikt innebära att samhället splittras i en sysselsatt majoritet och en arbetslös eller utslagen minoritet. Under åren 1995 till 2 000 beräknas sysselsättningen öka med ca 280 000 personer. Internationaliseringen Internationaliseringen och globaliseringen av världsekonomin skapar gränsöverskridande marknader och gränsöverskridande produktion. Den allt mer genomgripande internationaliseringen har blivit möjlig tack vare framsteg i kommunikationer och transporter, men också av en fredlig utveckling och genom ökade språkkunskaper och ett ökat kulturutbyte. Den liberalisering som ägt rum med slopande av hinder för handel och investeringar, såväl regionalt som inom ramen för ett multilateral regelverk, har naturligtvis haft stor betydelse. Det växande handelsutbytet med omvärlden har utgjort en viktig drivkraft för den svenska ekonomins utveckling. Genom att exportera varor som producerats till konkurrenskraftiga kostnader inom landet och importera det som kunnat produceras till en lägre kostnad utomlands har Sverige kunnat tillgodogöra sig den internationella specialiseringens vinster. Handelsutbytet har också påverkat produktivitetens utveckling. Sektorer som varit utsatta för internationell konkurrens har haft en högre produktivitetstillväxt än genomsnittet. Samspelet med omvärlden har vidgats till att omfatta allt större flöden av kapital, teknologi och i viss mån arbetskraft. Svenska företag och hushåll har i växande utsträckning investerat utomlands samtidigt som utländska placerare har direktinvesterat i Sverige samt ökat sitt innehav av svenska aktier och obligationer. Den svenska ekonomin har därigenom gradvis blivit alltmer integrerad i världsekonomin. Det skapar nya betingelser för ekonomisk utveckling och konkurrensförmåga. Nationen blir mer beroende av gränsöverskridande företag och deras beslut om produktion och lokalisering. Möjligheterna att utforma regler och begränsa skadliga aktiviteter blir allt mer beroende av internationellt samarbete och överenskommelser. Den ekonomiska politiken måste utformas i en internationell miljö. En väsentlig del av den svenska ekonomins kontaktyta mot omvärlden utgörs av medlemsländerna i den Europeiska unionen. Genom EU-medlemskapet skapas förutsättningar för en aktiv svensk medverkan i utformningen av de gemensamma besluten inom EU. Den inre marknaden och dess framtida utveckling skapar nya betingelser för en effektivare resursfördelning och arbetsspecialisering vilket bidrar till att öka tillväxten i medlemsländerna. Deltagandet i den inre marknaden har positiva effekter på den svenska ekonomins produktionsförmåga och tillväxt. Det ökar konkurrenstrycket och förstärker drivkrafterna för teknisk utveckling och förnyelse av arbetsorganisation. I samma riktning arbetar också de nätverk av små och medelstora företag som på regional och unionsnivå uppmuntras av EG-kommissionen. Detta förverkligas t.ex. genom förslagen till program för mindre och medelstora företagt och europeiska kooperativa föreningar. Genom EU-medlemskapet förbättras möjligheterna för Sverige att attrahera utländskt investeringskapital. Från tillväxtsynpunkt är det särskilt angeläget att skapa förutsättningar för investeringar som ger upphov till positiva externa effekter i form av teknik- och annan kunskapsspridning. Det finns redan tydliga tecken på ett ökat intresse för Sverige som investeringsland. Den nyligen inrättade myndigheten, Invest in Sweden Agency, syftar till att ytterligare stimulera utländska investeringar i Sverige. EU:s utvidgning österut och Östersjösamarbetet öppnar avsevärda möjligheter för svenskt näringsliv med betydande marknader med en stor tillväxtpotential. En förbättrad ekonomisk situation i Central- och Östeuropa, och särskilt i Östersjöområdet, skulle medföra en positiv dynamik i norra Europa som helhet. Det innebär nya exportmöjligheter för svenska företag och skulle stärka Sveriges attraktionskraft som investeringsland. Men det ställer också krav på anpassning och flexibilitet i svensk ekonomi och näringsliv för att möjliggöra ett ömsesidigt utbyte av den internationella arbetsfördelningen. Även länder i andra delar av världen inlemmas alltmer i den internationella ekonomin. Omfattande reformer i marknadsekonomisk riktning har inneburit att en lång rad u-länder nu deltar i det internationella handelsutbytet på ett helt annat sätt än tidigare. Dessa länder ansluts i ökad utsträckning till och accepterar det multilaterala regelverket i världshandelsorganisationen WTO. Denna utveckling ger en betydande potential i form av nya och många gånger snabbt växande marknader för svensk exportindustri. Svenska exportföretag kan ha stor nytta av invandrare i Sverige med språkkunskaper, kontakter och kunskaper om affärskulturen i hemlandet, för att etablera sig på nya exportmarknader. Teknisk utveckling Kunskapsutvecklingen och den teknologiska utvecklingen är särskilt betydelsefulla för produktivitetsökning och tillväxt. Den nya tekniken kan underlätta införandet av ny och effektivare arbetsorganisation inom företag och organisationer. Den moderna teknologin ställer löntagarnas kunskaper och kompetens i fokus. Teknikens spridning och användande förutsätter att de besitter tillräckliga kunskaper. Utvecklingen går snabbt, vilket innebär att kunskaper snabbt åldras. För att verkligen kunna ta tillvara de möjligheter som den tekniska utvecklingen skapar måste tillväxtpolitiken främja företags och individers möjligheter och incitament till att investera i återkommande kompetensutveckling. En viktig faktor är att arbets-organisationen är så utformad att de anställdas kunskaper och erfarenheter utnyttjas och så att initiativ och medbestämmande uppmuntras. Politiken ska också inriktas på att un- derlätta införandet av flexibla och anpassningsbara arbetsorganisationer som främjar hög produktivitet och nyttiggörandet av teknologiska landvinningar och som kan frigöra arbetskraftens totala kunskap och kompetens. Den mycket snabba utvecklingen inom informationsteknikens område innebär att industristruktur, arbetsliv och levnadsmönster är på väg att förändras. Avstånden krymper. Företag, förvaltningar och organisationer får nya verktyg. Människor kan arbeta och utbilda sig på distans. Ekonomins internationalisering understryks ytterligare. När teknik och kapital är fritt rörliga över nationsgränserna blir arbetskraftens kompetens och de inhemska och lokala kunskapsmiljöernas utvecklingsförmåga och attraktivitet alltmer styrande för produktionens lokalisering och för företagens investeringar. Sveriges framtida konkurrenskraft och tillväxt är därför i mycket hög grad beroende av vår förmåga att hålla en hög kunskaps- och kompetensnivå och av vår förmåga att få en bred spridning av ny teknik i företag, förvaltning och i samhället som helhet. Det yrkeskunnande som finns på arbetsplatserna, inom näringslivet och i samhället i stort är avgörande för våra möjligheter att rationellt och effektivt utnyttja våra samlade resurser och skapa nya. Men det är inte tillräckligt att löntagarna har goda kunskaper och rika erfarenheter. Arbetet måste också organiseras så att kvinnor och män stimuleras till och ges möjlighet att förvärvsarbeta, ta ansvar samt genom samarbete och medbestämmande utveckla sin kompetens. Medvetenheten om skill-naderna mellan kvinnor och män måste öka för att kunna använda dessa skillnader i syfte att stimulera till kreativitet och utveckling. Blandade arbetsplatser är ett effektivt sätt att öka produktivitet, lönsamhet och därmed tillväxt. För att främja kompetensutveckling och en hög förvärvsfrekvens krävs att arbetsvillkoren upplevs som rättvisa och att förändringarna kommer alla till del. För att åstadkomma en god samhällsutveckling och en ökad tillväxt av de samlade resurserna finns det således ett starkt behov av att ytterligare stärka förändringsbenägenheten i arbetslivet, bygga ut utbildnings-resurserna och bättre utnyttja de samlade resurserna för att stödja kompetensutvecklingen i näringslivet. Miljö Regeringens politik är inriktad på att åstadkomma en långsiktigt hållbar tillväxt och en god hushållning med gemensamma resurser. Regeringen avvisar synsättet att en hög tillväxt är oförenlig med en god miljö. Tillväxten måste emellertid ske så att den inte medför en ökad förslitning på natur- och kulturmiljö eller så att resursbasen för framtida generationer äventyras. Hög tillväxt och god miljö kan gå hand i hand. En långsiktig hushållning med landets mark- och vattenresurser erford-ras. Allmänhetens miljömedvetenhet både i Sverige och internationellt ökar kraftigt. Dessa förändringar av människors värderingar leder till skärpta krav på höjda ambitioner i miljöpolitiken. Människor ställer också miljökrav på produkter, tjänster och produktionsprocesser. Denna ökade medvetenhet innebär en potential för näringslivet genom att miljöargumentet i allt större utsträckning blir en konkurrensfaktor för företagen. Marknader skapas för miljörelaterade produkter, tjänster och produktionsprocesser, vilket kan bidra till att stimulera ekonomisk tillväxt och exportmöjligheter. Konsumenterna bidrar i ökande utsträckning till att driva utvecklingen i rätt riktning. Det är nödvändigt att tillväxtpolitiken utformas så att den främjar en ekologiskt hållbar utveckling och är förenlig med de miljöpolitiska målen i övrigt. Miljöpolitiken är viktig för att säkerställa att tillväxten är långsiktigt hållbar och förenlig med andra samhälleliga mål. Huvudsyftet är att förbättra miljön och säkerställa en god miljö för kommande generationer. Detta innebär att tillväxtpolitiken också måste utformas så att man begränsar eller eliminerar de sidoeffekter av tillväxten som uppstår t.ex. i form av ökade avfallsmängder, ökade koldioxidutsläpp, ökade markanspråk eller i övrigt ökad användning av ändliga naturresurser. På sikt kan man anta att konsumenternas efterfrågan på miljö-anpassade varor, regeringens förmåga att utforma effektiva och marknadsanpassade ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken samt en väl fungerande dialog mellan olika myndigheter och mellan myndigheter och industri kan ha stor betydelse för att stimulera utvecklingen av nya produkter och produktionsprocesser. 7