Post 4 av 4 träffar
·
Nästa
Propositionsnummer ·
1995/96:150 ·
Hämta Doc ·
Ekonomisk vårproposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150/3
Redovisning av skatteavvikelser
Samhällets stöd till hushåll och individer och andra grupper redovisas i
huvudsak på statsbudgetens utgiftssida. Kostnaderna för dessa stöd är inte
alltid direkt jämförbara eftersom vissa stöd är skattepliktiga medan andra är
undantagna från skatteplikt. I det nya systemet med tak för olika utgiftsområden
är det angeläget att dessa brister i redovisningen beaktas som ett led i
beredningen av förändringar och förskjutningar mellan olika utgiftsområden.
Vid sidan av de stöd som redovisas på statsbudgetens utgiftssida finns också
stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i
skattelagstiftningen, vilka hittills inte alls har redovisats öppet. Som ett
underlag för riksdagens överväganden och för den offentliga diskussionen är det
angeläget att även dessa stöd redovisas. Därigenom ges en möjlighet till
kontinuerlig prövning av samma slag som görs för stöd på budgetens utgiftssida.
Förekomsten av skattestöd som ej redovisas innebär risk för felaktiga beslut i
budgetarbetet.
I denna bilaga redovisar regeringen för första gången en sammanställning av
s.k. skatteavvikelser. Framställningen bygger i allt väsentligt på betänkandet
från utredningen om statliga subventioner, Förmåner och sanktioner -- en samlad
redovisning (SOU 1995:36), och den särskilda bilaga om skatteavvikelser som
redovisades i betänkandet. En uppdatering har gjorts så att redovisningen täcker
även år 1996. Vissa avsnitt av mer teoretisk karaktär har uteslutits, liksom den
fullständiga redovisningen av olika riktlinjer.
Dock är denna första redovisning relativt fyllig vad gäller motiven och
innebörden av skatteavvikelser och vid beskrivningen av de olika särreglerna
inom inkomstskatten, mervärdesskatten, socialavgifterna och de särskilda
löneskatterna samt vissa punktskatter. Brutto- och nettokostnader för respektive
skatteavvikelse redovisas medan beräkningar av budgeteffekterna vid ett
eventuellt slopande av olika avvikelser inte ingår i redovisningen.
Identifierade särregler och beräknade effekter är inte någon absolut sanning
utan är beroende av det regelsystem som utgör jämförelsenorm. En annan norm
skulle ge andra särregler och andra effekter. Vissa riktlinjer är självklara
medan andra utgör ett val mellan olika alternativ.
1
1 Varför en löpande rapportering av skatteavvikelser?
Det huvudsakliga syftet med de flesta skatter är fiskalt, dvs skatterna används
som ett medel för att kunna finansiera offentliga utgifter (åtaganden såsom
försvar, rättsväsende, äldrevård, utbildning m.m.). Skatterna kan även användas
som ett medel inom andra politikområden, som konjunktur-, bostads-, social-,
familje-, miljöpolitik m.m.
För att kunna mäta ekonomiska effekter av skatter måste skatten ställas i
relation till något alternativ, en jämförelsenorm. Vid beräkningar av budget-
och fördelningseffekter mäts de ekonomiska effekterna i förhållande till
gällande regelsystem. Valet av gällande regelsystem som jämförelsenorm innebär
att normen förändras kontinuerligt. Om man istället är intresserad av att
jämföra skatternas utveckling under en längre tidsperiod, exempelvis från ett
specifikt år, kommer jämförelsenormen att utgöras av det årets regelsystem.
Även om en del effekter av ändrade skatteregler redovisas kontinuerligt finns
ingen regelbunden samlad uppföljning som beskriver effekterna av gällande regler
efter det att dessa införts. Vid beskattningen av fysiska personers inkomster är
vissa kostnader avdragsgilla medan andra inte är avdragsgilla. Samma förhållande
gäller vid beskattningen av juridiska personers inkomster. Inom konsumtionsbe-
skattningen tillämpas olika skattesatser vad gäller mervärdesskatten. Effekterna
av dessa regler beräknas enbart vid införandetidpunkten. Senare skatteförän-
dringar liksom volymförändringar kan drastiskt förändra effekterna med avseende
på konkurrensneutralitet, ekonomisk effektivitet, inkomstfördelning och
budgetsaldo m.m. En korrekt redovisning i detta hänseende kräver att hela det
gällande regelsystemet ställs i relation till något alternativt regelsystem, en
jämförelsenorm.-
En jämförelsenorm kan utgöras av ett skattesystem med enhetliga skattesatser
inom olika områden medan en annan jämförelsenorm kan utgöras av ett skattesystem
som ger så små välfärdsförluster som möjligt. Någon objektiv eller vetenskaplig
fastställd norm existerar inte utan varje vald norm blir alltid ett subjektivt
val. Det viktiga med den valda normen blir då att den är allmänt accepterad
bland beslutsfattare och användare samt att den är stabil över tiden.
En redovisning av skatteavvikelser tjänar ett dubbelt syfte. Intresset kan i
vissa fall vara fokuserat på skatternas inverkan på ekonomins funktionssätt. I
andra fall syftar redovisningen till att kartlägga de dolda subventioner eller
sanktioner som vissa skatteregler innebär.
I det första fallet fokuserar redovisningen av skatteavvikelser på skat-
tesystemets effektivitetsverkningar genom att olika slag av potentiella
snedvridningar kartläggs. Genom påverkan på individers och företags val kan
olika skatter leda till olika slag av välfärdsförluster så att samhällets
användning av resurser inte blir den effektivast möjliga. En löpande redovisning
av skatteavvikelser kan i detta perspektiv fästa uppmärksamhet på kvarvarande
olikformigheter i systemet och en kontinuerlig prövning av huruvida de motiv som
ursprungligen fanns när särregeln infördes fortfarande är giltiga.
I det andra fallet är intresset riktat mot avvikelsernas roll som alternativ
till olika utgiftsprogram. En redovisning av skatteavvikelser ur ett
budgetperspektiv ger en möjlighet till bättre prioriteringar på budgetens
utgiftssida. En skatteavvikelserapportering ger svar på frågan hur stort bidrag,
i form av en skattepliktig eller skattefri transferering, en viss avvikelse-
motsvarar.
En avvikelse i skattesystemet som medför ett stöd eller förmån benämns
skatteförmån (eng. tax expenditure) medan en avvikelse i skattesystemet som
medför ett "överuttag" av skatt benämns skattesanktion (eng. tax penalty).
I föreliggande redovisning av skatteavvikelser är syftet primärt att redovisa
de avvikelser som är direkt jämförbara med ett bidrag från budgetens
utgiftssida. Men därutöver indikeras de potentiella snedvridningar som de olika
avvikelserna medför. Det bör i detta sammanhang understrykas att redovisningen
av skatteavvikelser enbart syftar till att åstadkomma en rättvisande jämförelse
av olika stöd för att på så sätt erhålla ett bättre underlag för budgetarbetet.
Den valda jämförelsenormen utgår från en likformig beskattning, vilket också
var en av grundpelarna i 1990 års skattereform.
Redovisningen av skatteavvikelser avser regeländringar kända per 1 januari
1996, medan sammanställningen i tabell 1 redovisar skatteavvikelser för åren
1993-96.
I kapitel 2 preciseras inledningsvis innebörden av en skatteavvikelse och de
olika former den kan ta sig och ett antal exempel på skatteavvikelser ges.
Vidare illustreras betydelsen av en enhetlig redovisning å ena sidan mellan stöd
på budgetens inkomst- och utgiftssida, å andra sidan mellan olika stöd på
utgiftssidan.
I kapitel 3 beskrivs de valda normerna inom inkomstbeskattning, socialavgifter
och särskild löneskatt samt mervärdesskatt. För en mer fullständig redovisning
av de riktlinjer som ligger till grund för det normaliserade skattesystemet
hänvisas till kapitel 9 i bilaga 4 (SOU 1995:36, ss.79-91). I kapitlet redovisas
även de största skatteavvikelserna inom respektive område.
I kapitel 4 redovisas beräkningar av de olika avvikelsernas storlek.
Avslutningsvis beskrivs i kapitel 5 på ett kortfattat sätt de olika avvikel-
serna.-
2 Normen och exempel på skatteavvikelser
En skatteavvikelse utgör ett undantag eller särregel i skattelagstiftningen i
förhållande till en på visst sätt vald jämförelsenorm. Skatteavvikelsen innebär
ofta en förmånligare skattebehandling av vissa ekonomiska aktiviteter eller
vissa grupper av skatteskyldiga. Varje jämförelsenorm med vars hjälp
skatteavvikelser kan identifieras måste bygga på en avvägning mellan å ena sidan
vissa mer eller mindre teoretiska principer (inkomstskatt eller utgiftsskatt,
real eller nominell beskattning) och å andra sidan ett mer pragmatiskt
förhållningssätt där allmänt accepterade avvikelser från de "rena" principerna
godtas. Den norm som presenteras och tillämpas i den följande redovisningen är i
likhet med de som används i internationella redovisningar förhållandevis pragma-
tisk.
2.1 Exempel på skatteavvikelser
En skatteavvikelse kan antingen utgöra en skatteförmån eller en skattesanktion.
En skatteförmån kan ta sig olika uttryck varav de vanligaste är:
* undantag från skatteplikt
(ej mervärdesskatt på biografföreställningar)
* avdrag som minskar skattebasen
(avdrag för konsumtionsräntor, avdrag för resor till och från arbetet)
* skattereduktioner som minskar skatten
(reduktion för ROT-åtgärder)
* reduktion i skattesatser
(nedsättning av socialavgifter)
* uppskov med skattebetalningar
(realisationsvinster, pensionssparande)
En av de normativa riktlinjerna inom inkomstbeskattningen innebär att enbart
kostnader som har ett direkt samband med intäkternas förvärvande skall vara av-
dragsgilla. Utifrån denna riktlinje är avdrag för pensionssparande en skatteför-
mån. Sparande får enligt normen endast ske med beskattade medel medan
avdragsrätten för pensionssparande innebär att sparande även tillåts med
obeskattade medel. Eftersom pensionsutbetalningen är skattepliktig utgörs
skatteförmånen i denna del av skillnaden i marginalskatt vid inbetalningstill-
fället och marginalskatten på utfallande pensioner. Möjligheten till uppskov med
skattebetalningen för realisationsvinster av fastigheter är exempel på en
avvikelse, där förmånen består i uppskovet med skattebetalningen. Förmånen
motsvaras i detta fall av räntan på det uppskjutna skattebeloppet.
Under våren 1993 beslöt riksdagen att införa en skattereduktion om 30% på
löneandelen av de reparationskostnader som t.o.m. 1994 lades ned på småhus och
hyreshus (inkl. hus upplåtna med bostadsrätt). Reduktionen var för småhus
maximerad till 10 500 kr och kunde avräknas mot den skattskyldiges påförda
inkomst- och fastighetsskatt. De kostnader som utgjorde underlag för reduktionen
är både enligt nuvarande skatteregler och den valda normen, vad gäller privat-
bostäder, att betrakta som privat konsumtion och skall således normalt inte till
någon del vara avdragsgill i inkomstbeskattningen. För hyreshus är kostnaderna
avdragsgilla både enligt gällande skatteregler och den valda normen, men skat-
tereduktionen innebär att kostnaderna till viss del blir dubbelt avdragsgilla.
Den införda skattereduktionen är således i förhållande till normen en skatteav-
vikelse.
Skatt på avkastningen av pensionssparande utgick till och med inkomståret 1994
med en skattesats om 9 % på en schablonberäknad intäkt. Avvikelsen gentemot den
generella kapitalskattesatsen om 30 % utgör en avvikelse. Fr.o.m. inkomståret
1995 är skattesatsen 15 % vilket ger en mindre avvikelse än tidigare.
2.2 Rättvisande jämförelser mellan budgetens utgifts- och
inkomstsida
En redovisning av skatteavvikelser möjliggör en rättvisande jämförelse mellan
stöd på budgetens utgiftssida och stöd på inkomstsidan.
Ett stöd som redovisas på budgetens utgiftssida i form av en anslagspost är i
princip föremål för förnyade beslut inför varje budgetår. Ett indirekt stöd via
en skatteavvikelse ingår däremot inte i den årliga budgetprocessen. Efter det
att lagförslaget en gång godtagits aktualiseras det ej på samma sätt som
utgiftsanslagen i den årliga budgetprövningen. Det indirekta stöd som ges via
skatteavvikelsen följs därför inte upp.
Ett exempel på ett sådant stöd är beskattningen av eget hem. År 1979 uppgick
schablonintäkterna till 5 miljarder kronor och de effektiva garantibeloppen till
2,3 miljarder kronor. En marknadsmässig avkastning på marknadsvärdet kan
uppskattas till ca 20 miljarder kronor, vilket innebar ett nettostöd i storleks-
ordningen 7 miljarder kr. Samma år utbetalades 4 miljarder kronor i räntebi-
drag, vilket innebar ett nettostöd om 2 miljarder kronor eftersom bidraget var
skattepliktigt. Totalt uppgick således stödet till 9 miljarder kronor netto och
till 18 miljarder kronor brutto.1 Det öppet redovisade stödet, räntebidragen,
utgjorde 2 % av de totala statsutgifterna (budgetåret 1979/80), medan det
indirekta stödet utgjorde 7,3 %. År 1989 uppgick schablonintäkterna till 7,7 mi-
ljarder kronor och fastighetsskatten till 1,5 miljarder kronor. En marknads-
mässig avkastning kan uppskattas till ca 40 miljarder kronor, vilket innebar ett
nettostöd om ca 14 miljarder kronor. Räntebidragen uppgick för samma år till
20,5 miljarder kronor brutto eller 10 miljarder kronor netto. Totalt uppgick
således stödet till 24 miljarder kronor netto och till knappt 50 miljarder
kronor brutto. Räntebidragens andel av de totala statsutgifterna (budgetåret
1989/90) var 5 % medan det indirekta stödet uppgick till 7,6 %. Nettokostnaden
för det totala stödet ökade således med 15 miljarder kronor medan endast 8
miljarder kronor omfattades av direkta beslut.
Eftersom skatteförmåner i många fall är ett alternativ till stöd via budgetens
utgiftssida är det viktigt att riksdagen behandlar båda dessa stödformer på ett
likartat sätt vad gäller utvärdering, kontroll och budgetprövning.
För att budgetkontrollen skall bli mer effektiv krävs att hänsyn även tas till
skatteavvikelser. En konsekvent prövning av nya skatteförslag mot en accepterad
norm innebär att nya skatteförslag prövas hårdare. Eventuella avvikelser från
normen kan i lagförslaget åtföljas av en beräkning av det stöd avvikelsen
medför.
2.3 Rättvisande jämförelser inom budgetens utgiftssida
Exemplet i föregående avsnitt med för lågt fastställd avkastning och räntebidrag
visar på de brister som finns med dagens redovisning av olika stöd. Denna
obalans elimineras genom en öppen redovisning av det indirekta stödet.
En annan brist i redovisningen gäller den samtidiga förekomsten av skatteplik-
tiga och icke skattepliktiga transfereringar på budgetens utgiftssida. I
frånvaro av korrigering för skatteplikt/icke skatteplikt försvåras en
rättvisande jämförelse av stödet till olika individer och hushåll. De totala
utgifterna för barnbidrag och bidragsförskott för inkomståret 1996 beräknas
uppgå till 18 miljarder kronor. Enligt de använda riktlinjerna skall samtliga
inkomster ingå i skattebasen. Frågan är hur man skall se på denna avvikelse från
normen. Två synsätt är möjliga.
Det första synsättet innebär att skattefriheten för dessa transfereringar från
den offentliga sektorn ses som en avvikelse av liknande slag som skattefrihet
för inkomster från den privata sektorn. Med detta synsätt kan man på marginalen
beräkna hur mycket skatt som mottagaren borde betala om bidraget skulle ha varit
skattepliktigt. Skatteavvikelsen uppgår då till 8 miljarder kronor.
För barnbidraget, liksom för många andra av de icke skattepliktiga trans-
fereringarna till hushållen, är emellertid detta synsätt tveksamt och ger en
missvisande bild. Syftet med dessa transfereringar är att de i sin helhet skall
vara ett stöd till en viss grupp. Avvikelsen bör då fastställas genom att beräk-
ningen görs från utgiftssidan. Frågan blir då istället hur stort ett
skattepliktigt bidrag bör vara för att bidraget efter skatt skall vara lika
stort som ett icke skattepliktigt bidrag. Skatteavvikelsen enligt detta
beräkningssätt uppgår till drygt 14 miljarder kronor.
Eftersom de icke skattepliktiga transfereringarna är dimensionerade för att ge
en viss förstärkning av den disponibla inkomsten för vissa grupper bör de
således inte primärt betraktas som skatteavvikelser. Orsaken till skattefriheten
är närmast administrativ. Frågan är då hur man skall uppnå jämförbarhet i
redovisningen av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar. Valet
står mellan en bruttoredovisning av icke skattepliktiga transfereringar och en
konsekvent nettoredovisning.
I ett förändringsperspektiv ger en bruttoredovisning felaktig information i
den meningen att en förändring av en transfereringarna även påverkar
skatteintäkterna på budgetens inkomstsida. Denna brist elimineras om trans-
fereringarna redovisas netto. En sådan redovisning medför att samtliga trans-
fereringar blir sinsemellan jämförbara samtidigt som beloppen visar den verkliga
budgetbelastningen för det offentliga.
**FOOTNOTES**
Stödet är beräknat efter en avkastning om 10 % och en
marginalskattesats om 50 %.
2
För att belysa skillnaden mellan dagens blandade redovisning och en konsekvent
brutto- respektive nettoredovisning redovisas nedan storleken på räntebidrag,
barnbidrag och bidragsförskott för år 1996 enligt de olika redovisningsprin-
ciperna. Räntebidraget är en skattepliktig transferering medan barnbidraget och
bidragsförskottet är undantagna från skatteplikt. Nettokostnaden för
räntebidragen, som brutto uppgår till 28 miljarder kronor, är 20 miljarder
kronor. Barnbidragen och bidragsförskotten uppgår till 18 miljarder kronor netto
och till 31 miljarder kronor brutto.
Följande tablå visar dels de olika stödens storlek i miljarder kronor, dels de
olika stödens andelar enligt nuvarande redovisningsprinciper samt vid netto- och
bruttoredovisning.
Belopp i miljarder kronorAndelar i procent
Idag Netto Brutto Idag Netto Brutto
Räntebidrag 28,3 19,8 28,3 61 52 48
Barnbidrag 18,0 18,0 31,0 39 48 52
Totalt 46,4 37,9 59,4 100 100 100
Av tablån framgår att räntebidraget enligt gällande redovisningsregler utgör
61 % av det totala stödet. Vid en nettoredovisning sjunker räntebidragets andel
till 52 % medan en bruttoredovisning ger en andel om 48 %. Detta visar vikten av
att det offentliga stödet redovisas på ett enhetligt sätt. Blandningen av skat-
tepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar tillsammans med stöd som ges
via skattesystemet innebär att den fördelning på utgiftsområden som redovisas i
budgetpropositionen och i andra sammanhang kan ge en ofullständig bild av
stödens fördelning på olika områden.
2.4 Samspelet mellan norm och avvikelse
För att identifiera en skatteavvikelse måste det existerande regelsystemet
sättas i relation till en jämförelsenorm. Normen måste fastställas så att alla
skatteregler entydigt går att klassificera antingen som en del av normen eller
som en avvikelse. Detta innebär att en redovisning fångar upp såväl små som
stora avvikelser. En totalredovisning är viktig om intresset primärt är fokuse-
rat på att upptäcka potentiella snedvridningar genom skattelagstiftningen.
Om redovisningen däremot primärt syftar till att ge riksdagen ett bättre
underlag för utgiftsbeslut kan en selektering ske. Exempelvis är "ersättning
till neurosedynskadade" icke skattepliktig. Ersättningens storlek är sekretess-
belagd men det totala beloppet är av marginell betydelse. Den i förhållande till
normen låga avkastningsskatten på pensionsmedel är däremot exempel på en av-
vikelse som har stor betydelse både för statsbudgetens saldo och för för-
delningspolitiken och som berör ett stort antal skattskyldiga.
Storleken på avvikelserna beror som tidigare nämnts på vilken jämförelsenorm
som väljs. Avskrivningar i näringsverksamhet behandlas i skattelagstiftningen
enligt vissa schablonregler medan de enligt den valda normen bör hanteras efter
ekonomisk livslängd. Den ekonomiska livslängden kan fastställas på olika sätt. I
Finland har den genomsnittliga livslängden beräknats till 19 år för inventarier
och till 40 år för fastigheter. I de beräkningar som redovisas i kapitel 4 har
använts den ekonomiska livslängd som svarar mot företagens redovisning av plan-
mässig avskrivning. Om strikt ekonomisk livslängd istället hade tillämpats
skulle den skattade avvikelsen blivit annorlunda.
Valet av norm för beskattning av boende kan ske på många olika sätt och
beroende på vilken norm som väljs kommer skatteavvikelsen att variera. En möjlig
riktlinje kan exempelvis vara att eget hem beskattas enligt en konventionell
metod, dvs. samtliga kostnader är avdragsgilla och intäkten fastställs som en
hyresförmån. Denna beskattningsprincip, som fanns i 1928 års kommunalskattelag,
innebär svårigheter att fastställa förmånsvärdet och därmed skatteavvikelsens
storlek. En alternativ riktlinje är schablonbeskattning, vilket innebär att en
schablonintäkt motsvarande förmånsvärdet tas upp till beskattning. Denna princip
infördes på femtiotalet och innebar att schablonintäkten skulle motsvara för-
månsvärdet med avdrag för alla driftskostnader exklusive räntor. De
ränteutgifter som belastade fastigheten var dock avdragsgilla. Detta system
gäller i princip fortfarande även om schablonintäkten är ersatt av en propor-
tionell fastighetsskatt. En tredje möjlig norm är skattefrihet för privatbostä-
der, dvs. ingen intäkt tas upp till beskattning och inga kostnader är avdrags-
gilla. Det senare alternativet innebär dock i sig en olikformighet eftersom
avkastningen på det kapital som är nedlagt i en fastighet undgår beskattning
medan motsvarande avkastning på bankmedel, värdepapper m.m. beskattas.
Om alternativet med schablonbeskattning av fastigheter väljs som norm, dvs.
avdrag för ränteutgifter godtas, måste både marknadsvärdet och avkastningen
fastställas. Genom att använda köpeskillingskoefficienter kan marknadsvärdet på
marginalen fastställas. Alternativt kan marknadsvärdet beräknas utifrån
taxeringsvärdet, eftersom detta skall motsvara 75 % av marknadsvärdet. Som av-
kastning kan någon form av alternativavkastning användas, exempelvis bankernas
inlåningsränta eller den långsiktiga avkastningen på värdepapper.
Om avkastningen schablonmässigt sätts till 5,5 %2 och marknadsvärdet
fastställs med köpeskillingskoefficienten, som i beräkningen är satt till 1,75,
uppgår intäkten för småhus för inkomståret 1996 till 75 miljarder kronor och
skatten till 23 miljarder kronor. Då fastighetsskatten för småhus uppgår till 15
miljarder kronor kan skatteförmånen beräknas till 8 miljarder kronor. Om däremot
marknadsvärdet beräknas utifrån taxeringsvärdet uppgår intäkten för småhus till
67 miljarder kronor och skatteförmånen till 5 miljarder kronor.
För det tredje alternativet, normen med skattefrihet för privatbostäder,
jämförs fastighetsskatten med skattereduktionen på utgiftsräntorna. I de fall
skattereduktionen är större än fastighetsskatten föreligger ett stöd och vice
versa. Ränteutgifterna för småhus beräknas uppgå till 47 miljarder kronor3,
vilket medför en skattereduktionen om drygt 14 miljarder kronor. Från denna
reduktion skall fastighetsskatten, 15 miljarder kronor, avräknas vilket medför
en skattesanktion om 1 miljarder kronor.
Om alternativet med schablonintäktsberäkning på marknadsvärdet väljs uppgår
således skatteförmånen till 8 miljarder kronor, medan alternativet med
skattefrihet medför en skattesanktion om 1 miljarder kronor. I redovisningen har
schablonintäktsberäkningen på marknadsvärdet valts som norm, dels beroende på
svårigheter att uppskatta förmånsvärdet vid en norm med konventionell be-
skattning, dels beroende på att normen med skattefrihet inte är neutral visavi
beskattningen av annat kapital.
Motsvarande beräkningar har även gjorts för bostadsrätter där en
schablonintäktsberäkning medför en skatteförmån på 0,5 miljarder kronor, varav
schablonintäktsberäkningen medför en skatteförmån på 3,5 miljarder kronor och
den begränsade skattereduktionen för ränteutgifter en skattesanktion på 3,0
miljarder kronor. Den senare skattesanktionen uppstår genom att endast en del av
föreningens ränteutgifter går att utnyttja vid skatteberäkningen.
Kostnader för resor till och från arbetet är enligt gällande regler av-
dragsgilla i den mån de överstiger 6 000 kr. Skatterättsligt anses däremot denna
typ av kostnader vara privata levnadskostnader och skall således inte berättiga
till avdrag. Enligt detta synsätt är avdraget således en skatteavvikelse.
Anledningen till att denna typ av kostnader betraktas som privata
levnadskostnader har sitt ursprung i att den skattskyldige själv har ansetts
kunna välja sin bostadsort. Emellertid är sådana val inte alltid möjliga i
praktiken. Om det senare synsättet ligger till grund för normen kan reskostnader
upp till en viss nivå betraktas som privata levnadskostnader (närområdet) medan
kostnader över denna nivå kan ses som kostnader för intäkternas förvärvande.
Nivån kan antingen sättas som en beloppsgräns, som i gällande regelsystem, eller
som en avståndsgräns. Enligt den senare riktlinjen är avdraget för resekostnader
till och från arbetet inte någon skatteavvikelse. Enligt de riktlinjer som
används i redovisningen utgör dock denna typ av avdrag en avvikelse.
**FOOTNOTES**
Innebär en intäkt om 7,33 % på taxeringsvärdet och
motsvarar en fastighetsskatt om 2,2 % vid en kapitalskatt om
30 %. En första svårighet uppstår när det gäller att
fastställa avkastningens nivå - skall in- eller utlånings-
räntan användas. Problemet blir större ju större räntegapet
är. Egentligen bör två olika avkastningssatser användas, en
för eget kapital och en för lånat kapital.
Ränteutgifterna för skattskyldiga med småhus uppgick 1993
till ca 62 miljarder kronor. Efter avdrag för intäktsräntor
m.m. kvarstår 52 miljarder kronor. Om man antar att 10 % av
avdragsräntorna avser konsumtionslån, vilka enligt den valda
normen ej är avdragsgilla och således utgör en skatteförmån,
kvarstår 47 miljarder kronor.
3
3 Redovisning av norm och skatteavvikelser
3.1 Kategorisering av normer
Inom varje skatteområde har ett antal riktlinjer tagits fram, som tillsammans
utgör normen. De första riktlinjerna inom varje skatteområde,
systemavgränsningen, bestämmer de yttre ramarna för skattesystemet. Dessa
riktlinjer fastställer skatteperiodens längd, vilken typ av skatteskala som är
förenlig med normen, var beskattning skall ske osv. Därefter följer en
huvudnorm, som definierar skattebasen, och ett antal riktlinjer som preciserar
huvudnormen. Slutligen finns ett antal riktlinjer som begränsar huvudnormen.
Eftersom riktlinjerna inom de tre redovisade skatteområdena är ganska omfattande
redovisas dessa inte i sin helhet i denna bilaga (se i stället SOU 1995:36).
Nedan återges istället de viktigaste riktlinjerna inom varje område.
3.1.1 Norm för inkomstbeskattningen
I systemavgränsningen inom inkomstbeskattningen preciseras att skatteperiodens
längd skall vara kalenderår eller räkenskapsår, att skatteskalan kan vara pro-
gressiv, proportionell eller degressiv, att både sam- och särbeskattning är möj-
lig. Skattereduktioner är förenliga med normen om de inte har som syfte att
gynna vissa grupper av skattskyldiga.
Huvudnormen inom inkomstbeskattningen definierar skattebasen som ökningen
(eller minskningen) av nettoförmögenheten adderad med alla konsumtionsutgifter
under beskattningsperioden. Eftersom skattebasen definierad på detta sätt är
omöjlig att fastställa empiriskt krävs ett antal preciseringar av huvudnormen.
Preciseringen av huvudnormen anger bl.a. att inget sparande får ske med obe-
skattade medel, att priser, premier och stipendier utgör skattepliktig inkomst.
Även transfereringar och andra förmåner är skattepliktig inkomst liksom förmånen
av att bo i eget hem.
Riktlinjer som begränsar huvudnormen måste finnas dels för att förhindra vissa
typer av dubbelbeskattning, dels av administrativa skäl. Begränsningen innebär
bl.a. att inkomster med separat beskattning inte skall ingå i skattebasen, att
avdrag får ske för kostnader som krävs för intäkternas förvärvande och att
värdet av vissa typer av arbete, exempelvis hushållsarbete och ideellt arbete,
inte skall ingå i skattebasen.
3.1.2 Norm för socialavgifter och särskild löneskatt
Systemavgränsningens riktlinjer anger bl.a. att skattedelen i socialförsäkrings-
avgifterna inte skall beräknas från individens perspektiv utan från ett makro-
perspektiv. Vidare fastläggs vem som skall erlägga socialavgift eller särskild
löneskatt.
Huvudnormen definierar skattebasen. Basen skall för egenavgifter, som betalas
av enskilda näringsidkare, i princip vara densamma som för inkomstskatt. För
arbetsgivaravgifter skall basen i princip omfatta de ersättningar som hos
mottagaren skall beskattas som inkomst av tjänst.
Preciseringen innehåller riktlinjer om att endast ersättningar för utfört
arbete skall utgöra underlag för socialavgifter eller särskild löneskatt. Detta
innebär att transfereringar som barnbidrag, bostadsbidrag inte skall ingå i
underlaget. Ersättningar, som är förmånsgrundande enligt lagen om allmän för-
säkring (AFL), skall ingå i underlaget för socialavgifter medan ersättningar som
inte är förmånsgrundande enligt AFL skall ingå i underlaget för särskild
löneskatt.
3.1.3 Norm för mervärdesskatt
Systemavgränsningen för mervärdesskatten innebär bl.a. att yrkesmässig om-
sättning krävs för skattskyldighet, att skattesatsen skall vara proportionell,
att offentlig myndighetsutövning inte skall vara skattepliktig, att
destinationsprincipen skall tillämpas i internationella transaktioner.
Enligt huvudnormen skall skattebasen innehålla allt tillhandahållande i form
av varor och tjänster.
Preciseringarna innebär bl.a. att uttag ur näringsverksamhet skall vara
skattepliktig, att uthyrning av fast egendom och att värdet av bank- och för-
säkringstjänster skall ingå i skattebasen om tjänsten är avsedd för konsumtion.
De begränsande riktlinjerna innebär bl.a. att sparande, exempelvis premier för
livförsäkringar och investeringar, inte skall ingå i skattebasen. Varor och
tjänster som subventioneras av offentliga medel är inte skattepliktiga när den
ingående mervärdesskatten är högre än den utgående mervärdesskatt som skulle
utgå på det subventionerade priset.
3.1.4 Norm för punktskatter
Normen för punktskatter är betydligt svårare att fastställa än normen för övriga
skatter. Huvudnormen är att skatten skall vara proportionell, en princip som
även används internationellt.
För vissa breda skattebaser, exempelvis energiskatten, innebär preciseringen
att skatteuttaget kan variera beroende på ändamål. Detta innebär att skatten på
energi för transporter kan vara högre än skatten på energi för uppvärmning
respektive skatten på energi som används i produktionen (insatsvara).
Preciseringen tillåter även att vissa skattebaser klassindelas beroende på
utsläppsgrad, exempelvis bensin.
4
3.2 Kategorisering av avvikelser
Det finns anledning att dela in avvikelserna i olika grupper. Som tidigare
nämnts finns skillnader mellan icke skattepliktiga offentliga transfereringar
som barnbidrag m.fl. och andra avvikelser. Ett införande av skatteplikt för
offentliga transfereringar skulle vid bibehållna politiska mål ge ökade
offentliga utgifter, finansierade genom ökade skatter. Sådana icke
saldopåverkande avvikelser har särredovisats.
Ett införande av skatteplikt för andra inkomster eller minskade avdragsmöjlig-
heter kan antingen resultera i ökade skatteintäkter eller erodera den bas som
skatteavvikelsen beräknats på. Exempelvis skulle ett slopat avdrag för resor
till och från arbetet ge ökade skatteintäkter medan en skattebeläggning av
skogsägares uttag av bränsle förmodligen skulle erodera basen.
Avvikelserna har delats upp i tre huvudgrupper, saldopåverkande respektive
icke saldopåverkande skatteförmåner samt saldopåverkande skattesanktioner. De
saldopåverkande skatteförmånerna har dessutom delats upp i åtta undergrupper.
3.2.1 Saldopåverkande skatteförmåner
Grupp 1 - Ej skatteplikt. Avvikelser som beror på skattefrihet eller reducerad
skatteplikt. Förekommer i inkomstbeskattningen som inkomster som ej är
skattepliktiga, exempelvis intäkter för försäljning av vilt växande bär och
utlandstillägg. Inom mervärdesskatteområdet är upplåtelser av hyresrätter,
biografföreställningar, m.m. att hänföra till denna grupp.
Grupp 2 - Avdrag för privata levnadskostnader. Exempel på sådana avvikelser
är avdrag för konsumtionsräntor (dock ej boenderäntor) och avdrag för kostnader
för resor till och från arbetet.
Grupp 3 - Avdrag för icke förvärvskälleanknutna kostnader. Exempel på avdrag i
denna grupp är kvittning av underskott av litterär verksamhet mot inkomst av
tjänst.
Grupp 4 - Avdrag som innebär räntefri skattekredit via uppskjutande av
skatten. Exempelvis pensionsförsäkringar, avsättning till periodiseringsfond och
överavskrivning på inventarier.
Grupp 5 - Lägre skattesats. Reducerad moms för livsmedel, m.m., lägre skatte-
sats för avkastning på pensionsförsäkringar.
Grupp 6 - För stort kostnadsavdrag. Till denna grupp hör regler som tillåter
för stora avdrag i förhållande till vad som är företagsekonomiskt motiverat, ut-
landstraktamenten enligt de regler som gällde t.o.m. 1994 års taxering.
Grupp 7 - Icke skattskyldighet för ideella föreningar m.m..
Grupp 8 - Övriga undantag. Till denna grupp har förts vissa inslag i dubbelbe-
skattningsavtal, koncernbidragsdispens m.m.
5
3.2.2 Saldopåverkande skattesanktioner
Avvikelser som är skattesanktioner utgörs av vissa inkomster som dubbelbeskattas
eller beskattas med en högre skattesats jämfört med andra inkomster. En
skattesanktion kan också utgöras av kostnader hos ett företag som inte är
avdragsgilla i taxeringen, exempelvis kostnader för representation som
överstiger en viss nivå. I redovisningen har ingen fullständig genomgång gjorts
av skattelagstiftningen med avseende på skattesanktioner utan enbart enstaka
sanktioner finns redovisade.
3.2.3 Ej saldopåverkande skatteförmåner
Ej saldopåverkande skatteförmåner utgörs av avvikelser som beror på icke skatte-
plikt eller reducerad skatteplikt för offentliga transfereringar till den del de
inte utgör ersättning för utfört arbete. Eftersom samtliga inkomster enligt
normen är skattepliktiga blir dessa transfereringar automatiskt definierade som
skatteförmåner.
Exempel på icke saldopåverkande avvikelser är allmänt barnbidrag, bidragsför-
skott och bostadstillägg för pensionärer. Även det särskilda grundavdraget för
pensionärer hör till denna grupp.
3.3 Beräkning och redovisning av skatteavvikelser
En skatteavvikelse kan antingen vara definitiv, dvs avvikelsen innebär en
definitiv skattelättnad, eller innebära ett uppskov med beskattning. En av-
vikelse som utgörs av ett uppskov är analog med ett räntefritt lån. Effekterna
av skatteavvikelser kan antingen beräknas enligt skattebortfallsmetoden, (eng.
revenue forgone - RF-metoden), skatteökningsmetoden (eng. revenue gain - RG-
metoden) eller utgiftsekvivalentmetoden (eng. outlay equivalents - OE-metoden).
Den mest vanliga beräkningsmetoden internationellt är RF-metoden. I USA beräknar
The Treasury avvikelserna både enligt RF-metoden och OE-metoden.
Vid RF-metoden beräknas det potentiella skattebortfall som uppstår på grund av
undantaget. Beräkningen är en marginalberäkning och visar skillnaden i skatt när
beräkningen görs med respektive utan undantag. Metoden är statisk och tar inte
hänsyn till beteendeförändringar hos de skattskyldiga. Beaktandet av
beteendeförändringar kan medföra att nettoresultatet blir negativt, dvs. ett
slopande av skatteavvikelsen medför minskade skatteintäkter.
Vid OE-metoden räknas skatteavvikelsen om till ett skattepliktigt bidrag.
Avvikelsen "resor till och från arbetet" räknas om till ett skattepliktigt
bidrag genom att det direkta skattebortfallet divideras med ett uttryck (1-t),
där t är marginalskatten, för den skattskyldige. Beräkningar för punktskatter är
mer komplexa, eftersom dessa även påverkas av mervärdesskatten.-
RG-metoden används för att beräkna de ekonomiska effekterna av olika
skatteförslag. RG-metoden är en nettoberäkningsmetod, som visar nettoeffekten på
offentliga sektorns saldo vid ett slopande eller införande av en
skatteavvikelse. RG-metoden tar även hänsyn till beteendeförändringar.
Beräkningarna kan redovisas antingen kassamässigt eller periodiserat. En
periodiserad redovisning visar kostnaden för avvikelsen för ett specifikt år
medan en kassamässig redovisning visar betalningsflödena under ett specifikt år.
Periodiserade beräkningar utgör ett bättre beslutsunderlag, eftersom de inte
påverkas av betalningar som enbart är förskjutningar i tiden. Här har valts en
periodiserad redovisning.
Avvikelserna i denna rapport redovisas i termer av utgiftsekvivalenter och
redovisas både brutto- och nettoberäknade och avser inkomståret 1996
De totala saldopåverkande skatteavvikelserna beräknas brutto till 114
miljarder kronor, varav 66 miljarder kronor inom inkomstbeskattningen, 8
miljarder kronor för socialavgifter och särskild löneskatt, 37 miljarder kronor
inom mervärdesskatten och till 17 miljarder kronor för punktskatterna.
Sanktionerna beräknas till 14 miljarder kronor.
De nettoberäknade avvikelserna uppgår totalt till 78 miljarder kronor, varav
43 miljarder kronor inom inkomstbeskattningen, 6 miljarder kronor för socia-
lavgifter och särskild löneskatt, 28 miljarder kronor inom mervärdesskatten och
till 11 miljarder kronor för punktskatterna. Sanktionerna beräknas till 11
miljarder kronor.
De icke saldopåverkande avvikelserna beräknas till 60 miljarder kronor, varav
48 miljarder kronor inom inkomstbeskattningen och 12 miljarder kronor för
socialavgifter och särskild löneskatt.
Samtliga skatteavvikelser är marginalberäknade, vilket innebär att en
summering inte kan göras, eftersom detta medför en överskattning av det totala
beloppet avseende skatteavvikelser.
En summering har ändå gjorts inte som en skattning av de totala
skatteavvikelserna utan enbart för att erhålla en fördelning av skatteavvikel-
serna på olika typer, ändamål, m.m. En summering ger också en snabb bild av
skatteavvikelsernas betydelse.
3.3.1 Skatteavvikelser inom inkomstbeskattningen
Intäkter av tjänst
Under inkomst av tjänst finns 30 avvikelser som berör inkomstsidan och sex av-
vikelser som berör avdragssidan. Knappt hälften av dessa avser icke
saldopåverkande transfereringar från offentlig sektor. De icke saldopåverkande
avvikelserna utgör avvikelser enbart vid bruttoredovisningen. Avvikelsen är
beräknad för att icke skattepliktiga transfereringar skall kunna jämföras med
andra skattepliktiga transfereringar. En sådan jämförelse görs i tabell 7. Den
viktigaste saldopåverkande avvikelsen är "pensionskostnader för arbetstagare",
vilken uppgår till 5,8 miljarder kronor brutto och till 3,7 miljarder kronor
netto. De icke saldopåverkande avvikelserna uppgår till 32 miljarder kronor
brutto.
Kostnader i tjänst, allmänna avdrag och särskilt grundavdrag
Den största skatteavvikelsen under denna grupp är det särskilda grundavdraget
för pensionärer. Avvikelsen är inte saldopåverkande utan visar endast hur mycket
pensionerna borde öka för att pensionärskollektivet skall erhålla samma inkomst
efter skatt om pensionen beskattas som löneinkomst.
Avdrag för resor till och från arbetet utgör den största saldopåverkande
avvikelsen. Avvikelsen uppgår brutto till 5,9 miljarder kronor och netto till
3,8 miljarder kronor.
Avdrag för pensionspremier uppgår till knappt 10 miljarder kronor och
skatteförmånen till 0,7 miljarder kronor brutto och till 0,4 miljarder kronor
netto. Skatteförmånen är beräknad som skillnaden i marginalskatt vid avdrags-
tillfället och pensionsutbetalningen.
De saldopåverkande avvikelserna uppgår till 7,7 miljarder kronor brutto
respektive 4,9 miljarder kronor netto.
Intäkter av näringsverksamhet
Enligt 22 § Kommunalskattelagen skall uttag av bränsle från fastighet, som är
taxerad som lantbruksenhet inte beskattas, om uttaget bränsle skall användas för
uppvärmning av den skattskyldiges privatbostad. Skatteavvikelsen har beräknats
till 1,8 miljarder kronor brutto och till knappt 0,8 miljarder kronor netto.
Kostnader i näringsverksamhet
De största avvikelserna orsakas av reglerna om återföring av skatteutjäm-
ningsreserv (surv), avsättningar till periodiseringsfonder och
direktavskrivningar för byggandsinvesteringar. Avvikelsen vid återföring av surv
består dels av en räntekredit under ett till sju år för 8/10 av det reserverade
beloppet, dels av att 1/10 av det reserverade beloppet får överföras till eget
kapital utan skattekonsekvenser. Skatteavvikelsen beräknas till 7,6 miljarder
kronor brutto och till 5,1 miljarder kronor netto avseende inkomståret 1994. För
inkomståret 1996 beräknas avvikelsen till 2,0 miljarder kronor respektive 1,3
miljarder kronor. För periodiseringsfonder beräknas avvikelserna till 9,7
miljarder kronor brutto och till 6,0 miljarder kronor netto. Avvikelsen för
direktavskrivningar av byggnadsinvesteringar beräknas till 3,1 miljarder kronor
brutto respektive 2,2 miljarder kronor netto.
Värdeminskning av inventarier innebär en avvikelse om skattelagstiftningens
avskrivningsregler medför en snabbare avskrivning jämfört med en avskrivning som
görs på ekonomisk livslängd. Skatteavvikelsen är en räntefri skattekredit och
beräknas till 2,0 miljarder kronor brutto respektive 1,4 miljarder kronor netto.
Enligt 23 § Kommunalskattelagen får omedelbart avdrag ske för utgifter, som
avser anläggning av ny skog och dikning, som främjar skogsbruk. Lagstiftningen
gäller även för plantering av träd och buskar för frukt- eller bärodling. Stödet
innebär en räntefri skattekredit och beräknas uppgå till 1,3 miljarder kronor
brutto och till 0,6 miljarder kronor netto.
Intäkter av kapital
Enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel är skattesatsen 15
%4 på en schablonberäknad avkastning. Skatteavvikelsen består av skillnaden
mellan skatt på verkliga intäkter plus ränteeffekten på värdestegring minus den
inbetalda avkastningsskatten. Avvikelsen beräknas till 11,5 miljarder kronor
brutto respektive 8,2 miljarder kronor netto.
För inkomståret 1994 föreligger en skatteavvikelse genom enkelbeskattning av
bolagsinkomster. Såvitt gäller realisationsvinst begränsades beskattningen till
50 % av vinsten. Denna skatteförmån upphörde 1995, då dubbelbeskattningen
återinfördes. Skatteavvikelsen uppgick för 1994 till 8,8 miljarder kronor brutto
och till 6,3 miljarder kronor netto.
De största skatteförmånerna avser avkastningen på eget hem, dvs småhus och
bostadsrätter. Skatteförmånen, när hänsyn tagits till fastighetsskatten,
beräknas för småhus till 10,7 miljarder kronor brutto och till 7,5 miljarder
kronor netto. För bostadsrätter beräknas förmånerna till 5,3 miljarder kronor
brutto respektive 3,7 miljarder kronor netto.
De saldopåverkande skattestöden uppgår till 34,6 miljarder kronor brutto och
till 24,4 miljarder kronor netto.
Kostnader i kapital
Enligt normen skall inte reduktion medges för ränteutgifter som avser
konsumtionskrediter. Denna förmån utgör den största skatteförmånen, men eftersom
det ej är möjligt att skilja konsumtionsräntor från andra räntor har ingen
beräkning kunnat göras.
Bostadsrättsföreningar vars räntekostnader överstiger de intäkter man har att
redovisa har ingen möjlighet att erhålla skattereduktion för detta underskott.
Enligt normen utgör detta en skattesanktion som brutto beräknas till 4,2
miljarder kronor och netto till 3,0 miljarder kronor.
Skattesanktionen för räntor som enbart berättigar till 21 % reduktion uppgår
till 0,3 miljarder kronor brutto och till 0,2 miljarder kronor netto.
Undantag från skattskyldighet
Undantag från skattskyldighet innebär att den skattskyldige ej är skattepliktig
för vissa inkomster de erhåller. I denna grupp ingår skatteavvikelsen för
Svenska Kyrkan med 0,3 miljarder kronor.
3.3.2 Skatteavvikelser inom socialförsäkringen
Avvikelserna inom socialförsäkringen avser dels undantag från särskild löneskatt
och gäller i huvudsak de undantag som finns under inkomstbeskattningen, dels
undantag från allmän tilläggspensionsavgift. Dessutom finns vissa lagreglerade
tillfälliga nedsättningar och reduceringar av arbetsgivaravgifter.
Undantag från särskild löneskatt
Under inkomst av tjänst bör i princip särskild löneskatt utgå på bl a flytt-
ningsbidrag, ersättning för blod och värnpliktigas förmåner.
Under näringsverksamhet bör särskild löneskatt utgå på uttag av bränsle, an-
läggning av ny skog samt för avdrag för resor till och från arbetet. Stödet
uppgår till 4,2 miljarder kronor brutto och till 3,3 miljarder kronor netto.
Undantag från tilläggspensionsavgift
I princip samtliga skattepliktiga transfereringar är pensionsgrundande vad avser
ATP. Enligt gällande regler påförs dessa inte någon ATP-avgift. De
beloppsmässigt mest betydande av dessa är sjukpenning, föräldrapenning ,
livränta vid arbetsskada och arbetslöshetsersättning. I de beräkningar som
gjorts har samtliga pensionsgrundande transfereringar påförts ATP-avgift. Av
riksdagen beslutade riktlinjer för ålderspensionsreformen följer att i framtiden
skall en motsvarighet till arbetsgivaravgift införas vad gäller
pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar. Skatteavvikelsen uppgår till
12,2 miljarder kronor.
Nedsättning av socialavgifter
Stöd genom nedsättning av socialavgifter ges till näringslivet i vissa branscher
i stödområde 1 samt i den norra delen av stödområde 2. Nedsättningen är 10
procentenheter och omfattar både arbetsgivare och egenföretagare. Däremot gäller
inte nedsättningen stat och kommun. Stödet beräknas uppgå till 0,8 miljarder
kronor brutto och till 0,5 miljarder kronor netto.
**FOOTNOTES**
Fram t.o.m 1994 var skattesatsen 9 %. Det är viktigt att
påpeka effekten av det schablonsystem som tillämpas. Ser man
till ett enskilt år kan schablonintäkten avvika från en
normalt beräknad intäkt. Det blir då inte riktigt att
beräkna avvikelsen som skillnaden mellan den normala
skattesatsen (30%) och den som tillämpas för schablonsyste-
met. De avvikelser som kan uppstå enskilda år kan accepteras
eftersom pensionskapitalen är bundna över lång tid. Ett år
med för hög beskattning motverkas av ett annat år med för
låg beskattning. När det gäller att studera avvikelser
avseende enstaka år leder schablonsystem av denna typ
således till problem. Trots detta baseras beräkningarna på
skillnaderna mellan de olika skattesatserna. De beräknade
avvikelserna är därför behäftade med mycket stor osäkerhet.
6
Lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter
För att främja utbildning och kompetens får arbetsgivare som låter en anställd
deltaga i utbildning på arbetstid göra avdrag med 500 kr per arbetsdag från det
belopp som skall betalas i arbetsgivaravgifter. Förutsättningen är dock att ar-
betsgivaren anställer en av länsarbetsnämnden anvisad ersättare. Avdrag får även
göras med 75 kr/tim, dock högst 40 000 kr, för anställda som deltar i fort-
bildning anordnad eller godkänd av länsarbetsnämnden. Avvikelsen beräknas till
2,8 miljarder kronor brutto och till 2,0 miljarder kronor netto.
3.3.3 Skatteavvikelser inom mervärdesskatten
Undantag från skatteplikt
Undantag från skatteplikt innebär att mervärdesskatt inte utgår på tjänsten
eller varan. Totalt beräknas skatteförmånerna exklusive undantaget för
upplåtelse av hyresrätter m.m. uppgå till 11 miljarder kronor brutto och till 6
miljarder kronor netto.
Upplåtelse av arrende, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller
annan rättighet till fastighet eller del av fastighet är inte skattepliktigt.
Skatteförmånen beräknas till 14,5 miljarder kronor brutto och till 10,9
miljarder kronor netto. Skatteavvikelsen är inte redovisad i tabell 1, eftersom
en sådan avvikelse medför icke neutralitet mellan boende i hyresrätt och boende
i eget hem.
Mervärdesskatt utgår heller inte på TV-licenser, vilket innebär en
skatteförmån på 1,8 miljarder kronor brutto och 1,4 miljarder kronor netto.
Lotterier är också undantagen från mervärdesskatteplikt, vilket innebär en
skatteförmån på 4,0 miljarder kronor brutto och 3,0 miljarder kronor netto.
Skattesats
En reducerad mervärdesskatt utgår på livsmedel, rumsuthyrning, personbefordran
samt transport i skidliftar. Totalt beräknas stödet brutto uppgå till 26,2
miljarder kronor varav 21,2 miljarder kronor för livsmedel. Nettobeloppen uppgår
till 19,7 miljarder kronor respektive 16,0 miljarder kronor.
För allmän nyhetstidning utgår mervärdesskatt med 6 %, vilket innebär ett stöd
om 1,9 miljarder kronor brutto och 1,4 miljarder kronor netto. Detta stöd kan
jämföras med presstödet om 0,4 miljarder kronor.
7
3.3.4 Skatteavvikelser inom punktskatteområdet
Energiskatt
De största avvikelserna avseende punktskatterna gäller energiskatten. Totalt
beräknas förmånsdelen i avvikelserna uppgå till 17,0 miljarder kronor brutto och
till 11,0 miljarder kronor netto.
Den största enskilda avvikelsen avser skatt på diesel för vilken förmånen
uppgår till 7,4 miljarder kronor brutto respektive 5,1 miljarder kronor netto.
Skatt på diesel tas för närvarande ut med mellan 15 och 20 öre per kWh men
enligt normen borde skattesatsen uppgå till 38 öre per kWh.
Det differentierade skatteuttaget på fossila bränslen medför en skatteförmån
på 2,8 miljarder kronor respektive 1,6 miljarder kronor medan skatteförmånen på
biobränslen beräknas till 4,2 miljarder kronor brutto respektive 2,4 miljarder
kronor netto. Skattebefrielse för bandrift innebär en skatteförmån på 1,0
miljarder kronor brutto respektive 0,7 miljarder kronor netto.
Sanktionsdelen uppgår inom energiskatteområdet till 0,5 miljarder kronor
brutto respektive 0,3 miljarder kronor netto och avser skatteuttag på energi i
sektorerna jord- och skogsbruk.
Koldioxidskatt
De totala skatteförmånerna kan uppskattas till 0,5 miljarder kronor brutto
respektive 0,4 miljarder kronor netto.
Enligt gällande lagstiftning är bränsle som åtgår för produktion av elkraft
undantagen från koldioxidskatt. Undantaget innebär en skatteförmån på 0,3
miljarder kronor brutto och på 0,2 miljarder kronor netto.
Övriga punktskatter
För elkraft som produceras i vattenbaserade kraftverk utgår i vissa fall en sär-
skild skatt per producerad kWh. Skattesatsen varierar mellan 2 och 4 öre/kWh
beroende på anläggningens ålder. Skatten är en form av inkomstskatt som enbart
lagts på vissa kraftproducerande företag och är därför att betrakta som en
skattesanktion. Skatteavvikelsen beräknas till 1,8 miljarder kronor brutto och
till 1,3 miljarder kronor netto.
Motsvarande skatt tas även ut för elkraft som produceras i kärnkraftsanlägg-
ningar. Skatteuttaget är 1,2 öre/kWh. Skattesanktionen beräknas till 0,8
miljarder kronor brutto respektive 0,6 miljarder kronor netto.
Försäljningsskatt på motorfordon är differentierad beroende på miljöklass. För
personbilar i miljöklass tre är skatten 2 000 kr högre jämfört med personbilar i
miljöklass två. För tunga lastbilar i miljöklass 3 är skatten 75 000 kr högre
jämfört med tunga lastbilar i miljöklass 1. Det extra skatteuttaget utgör en
sanktion, som uppgår till 0,3 miljarder kronor brutto och till 0,2 mkdr netto.
4 Redovisning av beräkningsresultat
I tabell 1 nedan redovisas brutto- och nettobeloppen för de enskilda avvikelser-
na. Bruttobeloppet motsvarar den transferering som krävs för att den
skattskyldiges nettoinkomst skall vara oförändrad om skatteavvikelsen slopas.
Nettobeloppet utgörs av bruttobeloppet efter avdrag för skatt. De första 119
avvikelserna avser saldopåverkande avvikelser som utgör förmåner. Avvikelserna
120-127 är sanktioner, vilket innebär att beloppet är framräknat som ett
negativt skattepliktigt bidrag. Avvikelserna 128-158 är icke saldopåverkande,
dvs ett slopande av avvikelsen samtidigt med införande av ett skattepliktigt
bidrag påverkar inte den offentliga sektorns saldo.
Tabell 1 Skatteavvikelser 1993-1996. Miljarder kronor.
Saldopåverkande Skatteförmån brutto Skatteförmån netto
avvikelser
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Intäkter av tjänst
1 Stipendier
2 Hittelön
3 Ersättning för blod m.m.0,020,020,02 0,02 0,01 0,01 0,01 0,01
4 Intäkter vid försäljning
av vilt växande bär
5 Utlandstillägg
6 Kostnadsersättning
personal SIPRI 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00
7 Kostnadsersättning till
utländska forskare
8 Utlandstraktamenten 0,00Upphört 0,00Upphört
9 Tjänsteinkomster vistelse
utomlands
10 Tjänsteinkomster utländska
fartyg
11 Pensionskostnader för
arbetstagare 2,42 4,3 5,06 5,83 1,61 2,90 3,23 3,67
12 Ersättning pga politisk
förföljelse
13 Ersättning till
neurosedynskadade
14 Kontantunderstöd av
arbetslöshetsnämnd
15 Arbetsgivares utgifter
för personalsjukvård0,42 0,42 0,42Upphört 0,25 0,25 0,25Upphört
16 Personalrabatter mm.
Kostnader i tjänst, allmänna avdrag
17 Underskott i litterär
m.m. verksamhet
18 Avdrag för dubbel
bosättning 0,68 0,72 0,76 0,77 0,45 0,46 0,48 0,49
19 Avdrag för resor till
och från arbetet 6,88 7,33 5,86 5,89 4,57 4,70 3,74 3,77
20 Avdrag för hemresor
21 Avdrag för
pensionspremier 0,72 0,72 0,69 0,69 0,48 0,46 0,44 0,44
22 Kvittning av underskott
i aktiv näring 0,09 0 0,36 0,05 0 0,17
Saldopåverkande Skatteförmån brutto Skatteförmån netto
avvikelser
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Intäkter av näringsverksamhet
23 Uttag av bränsle m.m.1,40 1,48 1,51 1,80 0,74 0,76 0,77 0,83
24 Avverkningsrätt till skog
25 Näringsbidrag
26 Avgångsvederlag till
jordbrukare
27 Avyttring av näringsfastighet
och liknande
Kostnader i näringsverksamhet
28 Anläggning av skog m.m.1,021,091,12 1,33 0,54 0,56 0,57 0,61
29 Skogsavdrag
30 Substansminskning
31 Avdrag till och från
arbetet näringsidkare
32 Bidrag till regional
utvecklinsgfond
33 Lagernedskrivning 0,06 0,05 0,07 0,01 0,04 0,03 0,05 0,01
34 Pågående arbeten 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01 0,01
35 Kärnkraftsanläggning0,01 0,02 0,02 0,02 0,01 0,01 0,01 0,01
36 Bostadskooperationens
garantifond 0,03Upphört 0,02Upphört
37 Avgifter VPC 0,08 0,07 0,07 0,07 0,06 0,05 0,05 0,05
38 Dubbelbeskattningsavtal,
tax sparing
39 Koncernbidragsdispens
40 Skadeförsäkringsföretag0,720,650,65 0,65 0,50 0,47 0,47 0,47
41 Rabatt från ekonomiska
föreningar m.m.. 0,14 0,13 0,13 0,13 0,10 0,09 0,09 0,09
42 Hypoteksbank, -kassa m m0,010,01Upphört 0,01 0,01Upphört
43 Skogskonto 0,35 0,34 0,31 0,37 0,18 0,17 0,16 0,17
44 Avsättning till
pensionsstiftelse
45 Skatteutjämningsreserv3,08Upphört 2,02Upphört
46 Återföring
skatteutjämningsreserv 7,61 2,38 2,00 5,13 1,60 1,31
47 Annellavdrag 2,60Upphört 1,82Upphört
48 Överavskrivningar avseende
inventarier 1,65 1,71 1,88 1,96 1,16 1,23 1,35 1,41
49 Periodiseringsfonder 10,01 9,45 9,72 6,50 6,08 5,99
50 Direktavskrivningar 0,79 0,39 3,07 0,57 0,28 2,21
Intäkter och kostnader i kapital samt skattereduktioner
51 Avkastning småhus 14,35 16,3016,57 10,66 10,04 11,41 11,60 7,46
52 Avkastning bostadsrätter9,645,795,84 5,29 6,75 4,05 4,09 3,71
53 Realisationsvinst 4,97 8,83 4,25 4,25 3,48 6,28 3,02 3,02
54 Utdelning aktier mm 4,56Upphört 3,20Upphört
55 Uppskov reavinstbeskattning
fastigheter 0,43 1,64 1,64 1,64 0,30 1,15 1,15 1,15
56 Uttag av aktier Upphört Upphört
57 Allemansfond 0,42 0,55 0,71 0,73 0,30 0,39 0,50 0,51
58 Avkastningsskatt 7,81 5,5911,46 11,46 5,47 3,91 8,18 8,18
59 Riskkapitalavdrag 0,59 0,41
Kostnader i kapital
60 Konsumtionskrediter
61 Reaförluster,
marknadsnoterade aktier
62 Marknadsnoterade
fordringar
Saldopåverkande Skatteförmån brutto Skatteförmån netto
avvikelser
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Skattereduktioner mm
63 ROT-reduktioner 1,83 4,40Upphört 1,03 2,52Upphört
Skattskyldighet
64 Understödsföreningar
65 Akademier m.m.
66 Företagareförening m.m.
67 Erkända arbetslöshetskassor m.m.
68 Ideella föreningar
69 Kyrkor 0,42 0,42 0,42 0,42 0,30 0,30 0,30 0,30
70 Ägare av vissa fastigheter
Arbetsgivaravgifter
71 Lag om nedsättning av
socialavgifter 0,65 0,69 0,75 0,76 0,47 0,50 0,54 0,54
72 Lag om tillf avvikelse
från lagen om soc.avg1,69 2,47 2,17 2,75 1,22 1,78 1,56 1,98
73 Anställningsstöd GAS/RAS 2,43 0,83 0,42 1,75 0,60 0,30
Särskild löneskatt
74 Utländska artister
75 Ersättning skiljemannauppdrag
76 Ersättning till idrottsutövare
77 Bidrag från Sveriges författarfond
78 Vinstandelsstiftelser
Mervärdesskatt, undantag från skatteplikt
79 Upplåtelse hyresrätt m.m.5
80 TV-licenser m.m. 1,64 1,70 1,76 1,82 1,23 1,28 1,32 1,37
81 Allmän nyhetstidning2,23 2,32 2,39Upphört 1,67 1,74 1,80Upphört
82 Avgiftsfria periodiska
medlemsblad m.m.
83 Annan periodisk
publikation
84 Internationell
personbefordran 0,22 0,23 0,24 0,26 0,17 0,18 0,18 0,19
85 Immateriella rättigheter0,050,050,05 0,06 0,04 0,04 0,04 0,04
86 Framförande av litterärt
verk m.m.
87 Försäljning av bildkonst m.m.
88 Biografföreställningar0,180,19 0,21 0,22 0,14 0,14 0,16 0,16
89 Konserter och
cirkusföreställningar0,17 0,18 0,19 0,19 0,13 0,14 0,14 0,15
90 Läkemedel 0,83 0,86 0,89 0,96 0,62 0,64 0,66 0,72
91 Frimärken, sedlar, mynt Upphört Upphört
92 Lotterier 3,25 3,38 3,88 4,03 2,44 2,54 2,91 3,02
93 Omsättning av nybyggda
bostäder 2,67 2,77 2,87 2,87 2,00 2,08 2,15 2,15
94 Postbefordran 0,60 0,10Upphört 0,45 0,08Upphört
95 Idrottsevenemang 0,04 0,04 0,04 0,04 0,03 0,03 0,03 0,03
96 Ej subventionerad utbildning0,090,10 0,10 0,10 0,07 0,08 0,08 0,08
**FOOTNOTES**
5 Avvikelsen redovisas inte eftersom normen medför att
kapitalkostnaden för boende i hyresrätt och boende i egna
hem behandlas på olika sätt.
8
Saldopåverkande Skatteförmån brutto Skatteförmån netto
avvikelser
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Skattesats
97 Livsmedel 5,31 5,51 5,71 21,29 3,99 4,13 4,28 15,97
98 Serveringstjänster 1,11 1,15Upphört 0,83 0,86Upphört
99 Rumsuthyrning m.m. 0,29 0,47 0,48 0,50 0,22 0,35 0,36 0,38
100Personbefordran 1,41 2,24 2,32 2,42 1,06 1,68 1,74 1,82
101Skidliftar 0,05 0,08 0,09 0,09 0,04 0,06 0,06 0,07
102Postbefordran 0,55Upphört 0,42Upphört
103Allmän nyhetstidning 1,89 1,42
Undantag för skattskyldighet
104Ideella föreningar 0,05 0,05 0,06 0,06 0,04 0,04 0,04 0,04
Redovisningsperiod
105Tidpunkten för redovisningsskyldighet
i byggnadsrörelse 0,67 0,43 0,33 0,39 0,51 0,32 0,25 0,29
Avdrag för ingående skatt
106Ingående skatt på jordbruksarrende
Punktskatter
Energiskatt
Inrikes transporter
107Skatt på diesel 6,95 7,40 4,82 5,13
108Skattebefrielse bandrift 0,94 0,98 0,68 0,70
109Skattebefrielse inrikes
sjöfart 0,32 0,32 0,23 0,23
110Elförbrukning i
norrlandskommuner 0,77 0,78 0,45 0,45
111Skatt på el för gas-
värme- vatten- och
elförsörjning 0,12 0,13 0,08 0,09
112Differentierat skatteuttag
på fossila bränslen 2,36 2,79 1,38 1,62
113Skattebefrielse biobränslen 3,87 4,16 2,27 2,42
114Bidrag till värmeverk med
9 öre/kWh för levererad
värme till industrin 0,38 0,38 0,27 0,28
115Halvt avdrag för allmän
energiskatt på bränsle som
förbrukats för produktion
av värme vid samtidig
produktion av värme och
skattepliktig elektrisk
kraft i en kraftvärmeanläggning0,10 0,10 0,07 0,07
Koldioxidskatt
116Bränsle som åtgår vid
produktion av elkraft 0,22 0,29 0,16 0,21
117Avdrag för koldioxidskatt
på bränsle som åtgått
för metallurgiska processer 0,07 0,07 0,05 0,05
118Avdrag för koldioxidskatt
på bränsle som förbrukats
inom SNI 2-3 0,05 0,05 0,03 0,03
119Skattebefrielse för
inrikes sjöfart 0,08 0,08 0,06 0,06
9
Saldopåverkande Skattesanktion brutto Skattesanktion netto
avvikelser
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Kapital och punktskatter
Kapital
120Ränteutgifter - 21%
reduktion -0,21 -0,27-0,31 -0,32 -0,15 -0,19 -0,22 -0,23
121Ränteutgifter
bostadsrättsföreningar-4,24-4,24-4,24-4,24 -2,97 -2,97 -2,97 -2,97
Punktskatter
122Energiskatt -
förbrukning SNI 1-3 -0,45 -0,47 -0,32 -0,34
123Koldioxidskatt -
förbrukning jordbruk -0,26 -0,27 -0,18 -0,20
124Skatt på viss
elektrisk kraft -0,90 -1,80 -0,65 -1,30
125Särskild skatt för
elektrisk kraft från
kärnkraftverk -0,14 -0,80 -0,10 -0,58
126Försäljningsskatt på
motorfordon -0,62 -0,30 -0,40 -0,17
127Fastighetsskatt -2,62 -2,82-3,07 -6,55 -1,89 -2,03 -2,21 -4,71
Ej saldopåverkande Skatteförmån brutto Skatteförmån netto
avvikelser
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Intäkter av tjänst
128Flyttningsbidrag
129Värnpliktigas förmåner
130Socialbidrag 3,86 4,70 4,92 4,89 0,00 0,00 0,00 0,00
131Barnbidrag m.m. 10,25 11,0112,21 10,75 0,00 0,00 0,00 0,00
132Bidragsförskott 1,75 2,17 2,25 2,25 0,00 0,00 0,00 0,00
133Särsk. bidrag till
arbetslösa
134Handikappersättning m.m.0,380,530,56 0,57 0,00 0,00 0,00 0,00
135Bidrag till adoption0,02 0,03 0,03 0,03
136Engångsbidrag vid
arbetsplacering av
flyktingar
137KBT 3,53 4,18 4,05 4,02 0,00 0,00 0,00 0,00
138Bostadsbidrag 3,79 4,39 4,83 4,57 0,00 0,00 0,00 0,00
139Studiebidrag 3,17 3,79 4,43 5,08 0,00 0,00 0,00 0,00
140Ensamståendebidrag 0,76Upphört 0,00Upphört
141Andra transfereringar enl LAF
Kostnader i tjänst allmänna avdrag
142Särskilt grundavdrag
pensionärer 13,93 15,2215,61 15,92 0,00 0,00 0,00 0,00
10
Ej saldopåverkande Skatteförmån brutto Skatteförmån netto
avvikelser
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Tilläggspensionsavgift
143Sjukpenning 2,23 2,40 2,48 2,41 0,00 0,00 0,00 0,00
144Föräldrapenning 2,48 2,43 2,34 2,18 0,00 0,00 0,00 0,00
145Vårdbidrag
146Dagpenning 5,24 5,36 5,24 4,80 0,00 0,00 0,00 0,00
147Kontant arbetsmarknadsstöd0,260,290,390,28 0,00 0,00 0,00 0,00
148Utbildningsbidrag 1,65 1,68 1,31 1,48 0,00 0,00 0,00 0,00
149Vuxenstudiebidrag
150Delpension 0,34 0,35 0,32 0,26 0,00 0,00 0,00 0,00
151Dagpenning reputbildning
152Utbildningsbidrag för
doktorander
153Timersättning komvux,
särvux o sfi
154Arbetsskada, livränta1,41 0,98 0,84 0,80 0,00 0,00 0,00 0,00
155Startbidrag egen rörelse
156Ersättning för
närståendevård
157Beskattade förmåner
egenföretagare
Arbetsskadeförsäkring
158Statens lönesumma 0,66 0,66 0,34Upphört 0,00 0,00 0,00 0,00
I tabell 2 redovisar avvikelserna summerade och fördelade på de olika
skatteslagen. Totalt uppgår de saldopåverkande bruttoförmånerna till 128
miljarder kronor för år 1996. De redovisade sanktionerna uppgår till 15
miljarder kronor medan de icke saldopåverkande avvikelserna uppgår till 60
miljarder kronor. Att sanktionerna redovisas till ett relativt litet belopp
beror på som tidigare nämnts att någon egentlig genomgång av sanktioner ej
gjorts förutom genomgången på punktskatteområdet. Av tabellen framgår att de
största avvikelserna finns under inkomstslaget kapital och reducerd skattesats
för mervärdesskatt. Under kapital förklaras avvikelsen av bland annat
skatteavvikelsen för småhus och bostadsrätter. Andra stora avvikelser avser av-
kastningsskatten och skatten på realisationsvinster. Under mervärdesskatten
förklaras avvikelserna av framförallt av den reducerade skattesatsen på
livsmedel, vilken beräknas till 21 miljarder kronor brutto. Avvikelserna under
punktskatter uppgår till knappt 18 miljarder kronor brutto. För punktskatter
sker ingen redovisning för inkomståren 1993 och 1994, beroende på att normen har
anpassats till den nya energiskattelagen som trädde i kraft 1995.
11
Tabell 2. Skatteavvikelser fördelade efter skatteområden. Miljarder kronor.
Skatteområde Bruttoavvikelse Nettoavvikelse
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Saldopåverkande förmåner85,4113,9113,3 128,4 59,6 78,5 77,9 88,5
varav inkomstbeskattning59,6 81,5 67,7 65,6 40,0 54,2 45,3 43,2
varav inkomst av tjänst9,211,5 10,5 11,1 5,5 6,5 5,8 6,1
varav inkomst av kapital37,643,340,5 34,6 26,3 30,4 28,5 24,4
varav inkomst av
näringsverksamhet10,5 21,9 16,3 19,5 6,8 14,5 10,6 12,4
varav skattskyldighet0,4 0,4 0,4 0,4 0,3 0,3 0,3 0,3
varav reduktioner 1,8 4,4 1,0 2,5
varav socialavgifter och
särskild löneskatt 4,9 10,0 7,7 8,1 3,9 7,4 5,9 6,1
varav mervärdeskatt 20,9 22,4 21,6 37,2 15,7 16,8 16,2 27,9
varav undantag 12,0 11,9 12,6 10,6 9,0 9,0 9,5 7,9
varav skattesats 8,2 10,0 8,6 26,2 6,1 7,5 6,4 19,7
varav övrigt 0,7 0,5 0,4 0,5 0,6 0,4 0,3 0,3
varav punktskatter 0,0 0,0 16,2 17,5 0,0 0,0 10,6 11,3
Saldopåverkande sanktioner-7,1-7,3-10,0-14,7 -5,0 -5,2 -7,0 -10,5
varav inkomst av kapital-4,5 -4,5 -4,5 -4,6 -3,1 -3,2 -3,2 -3,2
varav i punktskatter -2,6 -2,8 -5,4 -10,2 -1,9 -2,0 -3,9 -7,3
Totalt saldopåverkande 78,3 106,5103,3 113,6 54,6 73,3 70,9 78,0
Ej saldopåverkande 55,7 60,2 62,2 60,3 0,0 0,0 0,0 0,0
Summa skatteavvikelser134,0 166,7165,4 173,9 54,6 73,3 70,9 78,0
Det bör än en gång poängteras att samtliga skatteavvikelser är beräknade på
marginalen, varför ingen summering till totalbelopp egentligen kan göras. Detta
har ändock gjorts för att man skall få en uppfattning om avvikelsernas betydelse
inom olika skatteområden.
I tabell 3 redovisas skatteavvikelserna efter den typ av förmån avvikelsen
avser. Den största avvikelsen beror på för låg skattesats. Till denna grupp har
förts det för låga skatteuttaget för boende och avkastningsskatten. Även
skatteförmånen för diesel har förts till denna grupp. Andra stora avvikelser som
hör till denna grupp är lägre skatt på livsmedel och personbefordran.
Avdrag för privata levnadskostnader kan till största delen förklaras av
avdraget för resor till och från arbetet. Under gruppen "räntefri skattekredit"
redovisas avvikelserna till 22 miljarder kronor brutto. De största avvikelserna
avser diverse olika uppskov samt de reserveringsmöjligheter som företagen har
genom möjligheten att göra avsättningar till periodiseringsfonder m.m.
12
Tabell 3. Skatteavvikelser fördelade efter typ av avvikelse. Miljarder kronor.
Typ av avvikelse Bruttoavvikelse Nettoavvikelse
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
Saldopåverkande förmåner85,4113,9113,3 128,4 59,6 78,5 77,9 88,5
Ej skatteplikt 16,2 18,4 19,6 18,2 116 12,9 13,7 12,4
Avdrag för privata
levnadsomkostnader 7,6 8,0 6,6 6,7 5,0 5,2 4,2 4,3
Avdrag för icke
förvärvsanknutna kostnader0,10,20,1 1,0 0,1 0,1 0,1 0,6
Räntefri skattekredit 8,7 25,1 18,9 21,9 5,8 16,6 12,4 14,1
För låg skattesats 47,7 57,2 67,4 80,0 33,9 40,8 47,1 56,7
För stort kostnadsavdrag1,8 4,4 0,0 0,0 1,0 2,5 0,0 0,0
Icke skattskyldighet för
ideella föreningar 0,5 0,5 0,5 0,5 0,3 0,3 0,3 0,3
Övriga undantag 2,7 0,1 0,1 0,1 1,9 0,1 0,1 0,1
Saldopåverkande sanktioner-7,1-7,3-10,0-14,7 -5,0 -5,2 -7,0 -10.5
För hög skattesats
Ej saldopåverkande förmåner55,760,262,2 60,3 0,0 0,0 0,0 0,0
Summa skatteavvikelser134,0 166,7165,4 173,9 54,6 73,3 70,9 78,0
I tabell 4 redovisas stödet till boende under inkomståret 1996 enligt olika
redovisningsprinciper. Enligt statsbudgetens principer redovisas stödet till 50
miljarder kronor. Beloppen är inte jämförbara i storlek eftersom räntebidraget
är skattepliktigt medan bostadsbidraget och bostadstillägget för pensionärer
(BTP) är icke skattepliktiga transfereringar.
Om hänsyn även tas till såväl saldopåverkande som icke-saldopåverkande
avvikelser uppgår istället bruttostödet till 68 miljarder kronor medan det netto
uppgår till 47 miljarder kronor. Räntebidraget är ett generellt bidrag kopplat
till fastigheten medan BTP och bostadsbidrag är behovsprövade. Stödet till egna
hem och bostadsrätter via den för låga avkastningen är beräknat som avkastningen
på marknadsvärdet med avdrag för fastighetsskatten. Den fastighetsskatt som
erläggs för flerfamiljsfastigheter ingår inte i redovisningen. Vid en
nettoredovisning av räntebidraget uppgår detta till 42 % av det totala stödet
medan det enligt statsbudgetens redovisningsprinciper uppgår till 59 %.
13
Tabell 4. Redovisning av stöd till boende enligt statsbudgetens redovisnings-
principer, nettoredovisning och bruttoredovisning. Miljarder kronor.
Kalenderåret 1996.
Typ av stöd Stöd i miljarder kronorAndel av totalt stöd
BudgetBrutto NettoBudgetBruttoNetto
Räntebidrag 28,3 28,3 19,8 59% 41% 42%
Bostadsbidrag 9,2 14,1 9,2 19% 21% 19%
KBT 10,2 14,2 10,2 21% 21% 21%
Avkastning egna hem 0,0 10,7 7,5 0% 16% 16%
Avkastning bostadsrätter0,0 5,3 3,7 0% 8% 8%
Ränteutgifter bostadsrätter0,0-4,2-3,0 0% -6% -6%
Summa stöd 51,5 69,8 55,2 100% 100% 100%
‘Budget’anger hur bidragen redovisas i budgeten
‘Netto’ anger den nettokostnad som de olika stöden innebär
‘Brutto’anger bruttokostnaden för de olika stöden, dvs om skatteplikt införs.
I tabell 5 redovisas stödet till massmedia dels vad som utbetalas i direkta
bidrag över statsbudgeten, dels inklusive beräknade skatteavvikelser. Enligt
statsbudgeten uppgår stödet till massmedia via det allmänna presstödet till
knappt 0,4 miljarder kronor. Om hänsyn även tas till de skatteavvikelser som
finns ökar bruttostödet till 4,1 miljarder kronor, dvs det stöd som ges via
skattesystemet är 10 gånger större än det stöd som anvisas via budgeten. Netto
uppgår stödet inklusive det allmänna presstödet till 3,1 miljarder kronor. Av
det totala stödet utgör pressstödet ca 10 % medan avvikelserna utgör ca 90 %.
Tabell 5. Redovisning av stöd till massmedia. Miljarder kronor.
Kalenderåret 1996.
Typ av stöd Stöd i miljarder kronorAndel av totalt stöd
BudgetBrutto NettoBudgetBruttoNetto
Allmänt presstöd 0,39 0,39 0,28 100% 10% 9%
Ej mervärdesskatteplikt
dagstidningar 0,00 1,89 1,42 0% 46% 46%
Ej mervärdesskatteplikt
TV-licenser 0,00 1,82 1,37 0% 44% 45%
Ej mervärdesskatteplikt
periodiska medlemsblad mm0,00 0,00 0,00 0% 0%0%
Summa stöd 0,39 4,10 3,07 100% 100% 100%
14
Tabell 6. Skatteavvikelser fördelade på utgiftsområden. Miljarder kronor.
Utgiftsområde Bruttoavvikelse Nettoavvikelse
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
1 Rikets styrelse
2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning 0,08 0,07 0,07 0,07 0,06 0,05 0,05 0,05
3 Skatteförvaltning och
uppbörd
4 Rättsväsendet
5 Utrikesförvaltning o
internationell samverkan
6 Totalförsvar 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00
7 Internationellt bistånd
8 Invandrare och
flyktingar 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00
9 Hälsovård,sjukvård och
social omsorg 5,09 5,98 6,24 5,85 0,86 0,88 0,90 0,72
10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom o handikapp 4,03 3,91 3,89 3,78
11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom 28,76 30,5837,19 38,19 7,56 7,27 11,85 12,29
12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn 19,06 20,0321,65 19,78
13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet 5,50 5,65 5,63 5,08
14 Arbetsmarknad och arbetsliv1,694,90 3,00 3,17 1,22 3,53 2,16 2,28
15 Studiestöd 0,09 0,10 0,10 0,10 0,07 0,08 0,08 0,08
16 Utbildning och
universitetsforskning4,82 5,47 5,74 6,56 0,00 0,00 0,00 0,00
17 Kultur, medier, trossamfund
och fritid 8,08 8,41 9,09 8,82 6,06 6,31 6,80 6,60
18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjn. o byggande22,0923,8519,629,6715,2816,2213,81 6,78
19 Regional utjämning o
utveckling 0,65 0,69 1,52 1,54 0,47 0,50 0,99 0,99
20 Allmän miljö- och naturvård0,000,00 3,33 3,35 0,00 0,00 1,93 1,88
21 Energi 0,01 0,02 2,98 3,42 0,01 0,01 1,81 2,07
22 Kommunikationer 2,23 3,1210,85 11,46 1,68 2,36 7,71 8,13
23 Jord- o skogsbruk, fiske
med anslutande näringar2,772,912,68 3,23 1,46 1,49 1,32 1,41
24 Näringsliv 10,20 22,9814,41 17,11 7,12 15,52 9,56 11,10
25 Allmänna bidrag till
kommuner
26 Statsskuldsräntor
27 Avgiften till Europeiska
gemenskaperna
30 Generell skatteförmån18,8628,0417,4732,77 12,76 19,07 11,91 23,64
varav till hushåll 7,78 12,91 7,04 7,10 5,19 8,57 4,52 4,56
Summa skatteavvikelser134,01166,71165,45173,9454,61 73,30 70,88 78,02
I tabell 6 redovisas de summerade skatteavvikelserna fördelade på
utgiftsområden. Vid bruttoredovisning återfinns de största stöden inom områden
ekonomisk trygghet vid ålderdom, ekonomisk trygghet för familjer och barn samt
näringsliv. Andra större områden är kommunikationer, samhällsplanering och
bostadsförsörjning samt stöd till kulturen. Avvikelser som ej kunnat hänföras
till något enskilt utgiftsområde redovisas som generella avvikelser. Exempel på
sådana avvikelser är avdrag för resor till och från arbetet, uppskov med
realisationsvinstbeskattning och de flesta av avvikelserna avseende juridiska
personers inkomstbeskattning. Även den lägre skattesatsen för livsmedel har
förts till denna grupp.
I tabell 7a-b redovisas ett antal olika transfereringar exklusive och
inklusive skatteavvikelser. När hänsyn tas till skatteavvikelser ökar
transfereringsbeloppen med mellan 50 och 60 miljarder kronor. En redovisning
inklusive skatteavvikelser gör samtliga transfereringar jämförbara. Den skillnad
som framkommer åskålidggörs i tabell 7b, där de olika transfereringarnas
relativa andel framgår. Enligt gängse redovisning uppgår pensionerna till 58 %
av de totala transfereringsbeloppen medan de uppgår till 54 % när hänsyn även
tas till skatteavvikelser. Barn- och bidragsförskott ökar sin andel från 4 %
till 7 % av de totala transfereringarna.
Tabell 7a. Transfereringar exkl. respektive inkl. skatteavvikelser 1993 - 1996.
Miljarder kronor.
Typ av transferering 1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
inkl. skatteavvikelser
Pensioner 172,0 180,4185,4 189,0 186,3 196,0 201,3 205,2
KBT 9,9 10,9 10,4 10,3 13,4 15,1 14,5 14,3
Arbetsskadeförsäkring 10,9 7,5 6,5 6,2 12,3 8,5 7,3 7,0
KAS 2,0 2,2 3,0 2,2 2,2 2,5 3,4 2,5
Lönegaranti 3,3 1,3 1,0 0,9 3,3 1,3 1,0 0,9
Barnbidrag, bidragsförskott17,017,317,0 14,7 27,2 28,3 29,2 25,4
Bostadsbidrag 8,8 9,6 10,2 9,6 12,6 13,9 15,0 14,2
Sjukförsäkring+
föräldraförsäkring 36,3 37,2 37,1 35,3 41,0 42,0 41,9 39,9
Arbetslöshetsförsäkring40,3 41,3 40,3 36,9 45,5 46,6 45,6 41,7
Socialbidrag 9,8 11,6 11,9 11,7 13,6 16,3 16,8 16,6
Studiebidrag 7,7 8,9 9,7 10,8 10,9 12,7 14,1 15,9
Summa transfereringar 317,8 328,2332,4 327,5 368,3 383,3 390,1 383,5
varav icke saldopåverkande
avvikelser 50,5 55,1 57,7 56,0
15
Tabell 7b Transfereringar exkl. respektive inkl. skatteavvikelser 1993 - 1996.
Procentuell fördelning. Miljarder kronor.
Typ av transferering 1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
inkl. skatteavvikelser
Pensioner 54 55 56 58 51 51 52 54
Bostadstillägg pensionärer3 3 3 3 4 4 4 4
Arbetsskadeförsäkring 3 2 2 2 3 2 2 2
KAS 1 1 1 1 1 1 1 1
Lönegaranti 1 0 0 0 1 0 0 0
Barnbidrag, bidragsförskott5 5 5 4 7 7 7 7
Bostadsbidrag 3 3 3 3 3 4 4 4
Sjukförsäkring+
föräldraförsäkring 11 11 11 11 11 11 11 10
Arbetslöshetsförsäkring 13 13 12 11 12 12 12 11
Socialbidrag 3 4 4 4 4 4 4 4
Studiebidrag 2 3 3 3 3 3 4 4
Summa transfereringar 100 100 100 100 100 100 100 100
I tabell 8 redovisas stödet till boende. Detta stöd har tidigare redovisats i
tabell 4, men i tabell 8 särredovisas dessutom fastighetsskatten och vidare
fördelas stödet på olika kategorier av boende. Den första indelningen har skett
utifrån vilken boendeform man har, d.v.s småhus, bostadsrätt eller hyresrätt.
Under respektive fastighetsform har en gruppering skett utifrån om ingen, halv
eller hel fastighetsskatt utgår. Småhus är undantagna från fastighetsskatt under
de första fem åren. För de följande fem åren utgår halv fastighetsskatt medan
hel fastighetsskatt tas ut från och med år elva. För flerfamiljsfastigheter
gäller att ingen fastighetsskatt utgår för de första tio åren medan halv
fastighetsskatt utgår under de tre följande åren, varefter hel fastighetsskatt
utgår.
16
Tabell 8. Nettostöd till boendet fördelat efter fastighetsstyp och fastighetens
ålder.
Inkomstår 1996. Miljarder kronor.
Fastig-SkattesanktionerSkatte- Offentliga bidragSumma Summa stöd
hetstyp förmån stöd i i kr per
Fastighets- Ej utnyttjat Ränte- Bostads-mdkr 1000 kr i
skatt ränte- Marknads-bidrag bidrag taxerings-
avdrag beräknad inkl. KBT värde
avkastning och bo-
bidrag
Småhus
Ingen skatt 1,26 0,68 0,03 1,97 37
Halv skatt-0,15 0,40 0,42 0,09 0,77 45
Hel skatt-15,29 21,24 0,45 2,56 8,95 10
Bostadsrätter
Ingen skatt -0,83 1,56 6,12 0,68 7,52 159
Halv skatt-0,35-0,41 0,76 0,46 0,17 0,63 27
Hel skatt-1,49 -1,73 3,23 0,04 1,64 1,69 17
Flerfamiljsfastigheter
Ingen skatt 11,00 2,97 13,97 151
Halv skatt-0,29 0,60 0,76 1,06 24
Hel skatt-2,49 0,05 10,44 8,00 42
I de två första kolumnerna redovisas de skatteavvikelser som är sanktioner.
Fastighetsskatten, som redovisas i den första kolumnen, är enligt normen i sin
helhet en sanktion. I den andra kolumnen redovisas en sanktion som enbart berör
bostadsrätter. Sanktionen består i att ingen restitution eller återbetalning
sker för de eventuella underskott som uppkommer i föreningen. Kolumn tre
redovisas skatten på den beräknade avkastningen på eget boende. Avkastningen har
beräknats som 5,5 % på fastighetens marknadsvärde. Enligt normen är fastig-
hetsskatten en sanktion, medan den skatt som egentligen borde utgå på en
beräknad avkastning är en förmån. I fjärde kolumnen redovisas räntebidragen
fördelade på de olika grupperna av fastigheter. Beloppen avser nettobidraget,
dvs det är bidraget efter skatt som redovisas. I kolumn fem redovisas bostadsbi-
drag och bostadstillägg för pensionärer. I kolumn 6 har de totala stöden
summerats. Kolumn 7 redovisar stödet i kronor per 1000 kr i taxeringsvärde
fördelat på de olika boendetyperna. Av tabellen framgår att stödet redovisat på
detta sätt samvarierar mer med fastighetens ålder än med fastighetstyp.
Även om det redovisade materialet bygger på vissa schabloner och antaganden
visar redovisningen att stödet till olika former av boende är en komplex fråga
och att det är viktigt att alla typer av stöd beaktas vid ändringar och analyser
av boendestödet.
I tabell 9 redovisas hur de icke skattepliktiga bidragen påverkar inkomstför-
delningen. Tabellerna visar hushållens sammanlagda taxerade inkomst enligt gäl-
lande skatteregler och efter det att hänsyn tagits till de icke skattepliktiga
transfereringarna. Den korrigerade inkomsten har således ökats med dels de icke
skattepliktiga bidragen samt de skatteavvikelser som är kopplade till dessa. För
exempelvis barnbidraget innebär detta att den taxerade inkomsten har ökats med
barnbidraget och den skatteavvikelse som avser barnbidraget. På detta sätt
redovisas hur de icke skattepliktiga transfereringarna, vid en omräkning till
skattepliktiga transfereringar skulle påverka inkomsten. Tabellerna har delats
upp på tre kategorier, barnfamiljer, pensionärer och övriga.
I tabell 9A redovisas effekterna av omräkningen för gruppen barnfamiljer. Av
tabellen framgår att det finns 47 000 hushåll med en sammanlagd taxerad inkomst
som understiger 50 000 kr. När de icke skattepliktiga bidragen räknas om till
skattepliktiga bidrag kommer endast 4 000 av dessa hushåll ligga kvar med en
korrigerad inkomst som understiger 50 000 kronor. För 17 000 hushåll har
bidragen så stor betydelse att den taxerade inkomsten efter omräkning uppgår
till minst 200 000 kronor. I de lägre inkomstintervallen innebär omräkningen av
bidragen att hushållen flyttar upp 1-4 inkomstklasser, vilket motsvarar en
inkomst som är 25-100 000 kronor högre. I mellaninkomstintervallen motsvarar
bidragen en uppflyttning för de flesta hushåll med upp till tre intervall,
vilket motsvarar en inkomstökning med mellan 25-75 000 kronor. För hushåll med
höga inkomster motsvarar de icke skattepliktiga bidragen att den totala
skattepliktiga inkomsten flyttas upp ett till två intervall, vilket motsvarar en
inkomstökning med mellan 25-50 000 kronor. För hushåll i de övre
inkomstintervallen förklaras ökningen av barnbidraget medan för hushållen med de
lägsta inkomsterna ökningen förklaras av barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag
m.m.
Antalet hushåll med en sammanlagd taxerad inkomst som överstiger 400 000
kronor uppgår till 22 % eller 240 000. När hänsyn tas till de icke
skattepliktiga bidragen ökar andelen hushåll med inkomster över 400 000 kronor
till 30 % eller 330 000 hushåll, dvs med 90 000 hushåll.
I tabell 9B redovisas effekten av omräknade bidrag på hushållens sammanlagda
taxerade inkomst för gruppen pensionärshushåll. Här är betydelsen av skatteavvi-
kelser inte lika markant, men är ändå betydande för hushåll i de lägre in-
komstintervallen. De bidrag som beaktats är bostadstillägg för pensionärer,
socialbidrag samt den skatteförmån som det särskilda grundavdraget innebär. Den
lägre skatt som det särskilda grundavdraget medför jämfört med det vanliga
grundavdraget har räknats om till ett skattepliktigt bidrag.
I tabell 9C redovisas slutligen motsvarande effekter för gruppen övriga
hushåll.
17
Tabell 9A. Andelen hushåll med barn fördelade efter summan av hushållens
taxerade inkomst och motsvarande inkomst när hänsyn tas till effekten av
skattefria bidrag. Prognos inkomståret 1995.
Taxerad Antal Taxerad inkomst korrigerat för skattefriheten för vissa bidrag
inkomst hushåll
tkr 50- 75-100-125-150- 175-200-225-250-275- 300-325-350-375-400-
425-
450-
475-
500-
Andel
50 75 100 125 150 175 200 225 250 275 300 325 350 375 400 425
450
475
500
av
total
50 46951 9 8 7 9 11 8 13 18 11 2 2 1 1 1 1
4
50-75 16512 2 19 10 19 14 8 6 13 3 2 3
2
75-100 29335 6 17 25 22 13 4 4 6 1 1
1
3
100-125 48613 1 7 20 20 18 8 12 4 9 1
4
125-150 63582 2 7 22 20 15 12 8 3 10
6
150-175 51311 6 14 26 17 8 9 12 2 6
1
5
175-200 53604 3 19 26 25 7 8 5 2 3 1
1
5
200-225 44072 3 28 27 16 6 8 4 4 3
1
1
4
225-250 45746 11 38 24 10 8 7 3
1
4
250-275 62993 13 42 26 9 5 2 3
6
275-300 76147 12 50 25 9 3 1
7
300-325 85581 18 48 26 4 2
2
8
325-350 96115 16 51 24 4
4
1
9
350-375 70065 14 53 21
6
3
3
6
375-400 61423 16 42
27
8
4
3
6
400-425 44449 14
47
30
4
5
4
425-450 36318
15
53
24
8
3
450-475 32237
20
49
31
3
475-500 24263
14
86
2
500- 101065
100
9
Andel av
totalen1090383 1 2 3 4 6 6 7 7 9 9 9 8 5
5
4
3
13
100
18
Tabell 9B. Andelen pensionärshushåll fördelade efter summan av hushållens
taxerade inkomst och motsvarande inkomst när hänsyn tas till effekten av
skattefria bidrag och särskilt grundavdrag. Prognos inkomståret 1995.
Taxerad Antal Taxerad inkomst korrigerat för skattefriheten för vissa bidrag
inkomst hushåll
tkr 50- 75-100-125-150- 175-200-225-250-275- 300-325-350-375-400-
425-
450-
475-
500-
Andel
50 75 100 125 150 175 200 225 250 275 300 325 350 375 400 425
450
475
500
av
total
50 69422 60 27 10 3
4
50-75 390213 35 41 21 3
23
75-100 138139 52 28 18 1
8
100-125166973 72 27 2
10
125-150150338 90 9 1 1
9
150-175134413 97 3
8
175-200110648 98 2
7
200-225 95193 100
6
225-250 93738 100 1
6
250-275 67113 100
4
275-300 60844 100
4
300-325 45808 100 1
3
325-350 34733 99 1
2
350-375 27455 100
2
375-400 17752 100
1
400-425 12287 100
1
425-450 12450
100
1
450-475 7142
100
0
475-500 9988
100
1
500- 20867
100
1
Andel av
totalen1665516 3 9 15 14 13 9 7 6 6 4 4 3 2 2 1 1
1
0
1
1
100
19
Tabell 9C. Andelen övriga hushåll fördelade efter summan av hushållens taxerade
inkomst och motsvarande inkomst när hänsyn tas till effekten av skattefria
bidrag. Prognos inkomståret 1995
Taxerad Antal Taxerad inkomst korrigerat för skattefriheten för vissa bidrag
inkomst hushåll
tkr 50- 75-100-125-150- 175-200-225-250-275- 300-325-350-375-400-
425-
450-
475-
500-
Andel
50 75 100 125 150 175 200 225 250 275 300 325 350 375 400 425
450
475
500
av
total
50 481272 64 13 8 8 5 1
22
50-75 96363 50 26 10 5 7 2
4
75-100 90979 72 14 7 2 2 1 1
4
100-125110535 86 8 2 3 1
5
125-150173808 92 5 2
8
150-175235298 97 2 1
11
175-200175155 93 3 3 1
8
200-225138073 95 1 2 1 1
6
225-250 90932 96 1 1 1 1
4
250-275 68617 95 3 1 1 1
3
275-300 74035 94 2 2 1 1
3
300-325 76806 97 1 1
3
325-350 71931 96 3 1
3
350-375 64340 97 2
1
3
375-400 59962 98 2
3
400-425 47059 98
1
1
1
2
425-450 31865
100
1
450-475 22505
100
1
475-500 18980
98
2
1
500- 85277
100
4
Andel av
totalen2213791 14 5 6 7 9 11 8 6 4 3 3 4 3 3 3 2
2
1
1
4
100
20
5 Beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna
5.1 Inkomstbeskattningen
5.1.1Inkomst av tjänst
Stipendier är skattefria enligt kommunalskattelagen när de är avsedda för
mottagarens utbildning m.m. och inte utgör ersättning för arbete. Skatteav-
vikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
Hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott är i princip ersättning för prestation. Skatteavvikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.
Ersättningar för blod. Enligt samma princip som för hittelön är ersättning
till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk skattefri. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
Intäkter av försäljning av vilt växande bär. Försäljning av vilt växande bär
och svamp samt kottar är skattefri upp till en ersättning på 5 000 kr. Eftersom
inkomsten utgör ersättning för arbete avser skatteavvikelsen inkomstskatt och
socialavgifter.
Kostnadsersättning i form av utlandstillägg. Nämnda ersättningar och därmed
likställda förmåner såsom fri bostad och bostadskostnadsersättning är ej skatte-
pliktiga för utanför Sverige stationerad personal vid utrikesförvaltningen
eller i svensk biståndsverksamhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och sär-
skild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.
Kostnadsersättning till viss personal på SIPRI. Ersättningar avseende ökade
levnadsomkostnader och skolavgifter för barn samt fri bostad är ej skattepliktig
när ersättningen anvisats av styrelsen för SIPRI till vissa utländska forskare.
Skattefriheten har motiverats med svårigheter att rekrytera forskare.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av
ersättningen som överstiger merkostnaden.
Kostnadsersättning till utländska forskare. Enligt lagen om beskattning av
utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige stadgas skattefrihet för
vissa kostnadsersättningar. Särskilt beslut fordras av forskarskattenämnd.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av
ersättningen som överstiger merkostnaden.
Utlandstraktamenten. Ersättningen är ej skattepliktig om den ej överstiger
vissa fastställda belopp. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och socialavgifter
för den del av ersättningen som överstiger merkostnader för utlandsvistelsen.
Under hösten 1993 fattade riksdagen beslut om ändrade regler för utlands-
traktamenten, varvid ersättningen i princip motsvarar den merkostnad som
uppkommer. Utlandstraktamenten utgör således inte längre någon avvikelse.
Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse utomlands. Den s k ettårsregeln
medger skattefrihet i Sverige, även om ingen beskattning skett utomlands. Om
anställningen varat minst ett år i samma land och i allmänhet avsett anställning
hos annan än svenska staten eller svensk kommun medges befrielse från skatt även
om ingen beskattning skett i verksamhetslandet. Skatteavvikelsen avser in-
komstskatt och särskild löneskatt.
Tjänsteinkomster förvärvade på vissa utländska fartyg. Skattefrihet förelig-
ger för anställning ombord på utländskt fartyg om anställningen och vistelsen
utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som är
svensk juridisk person eller fysisk person bosatt i Sverige. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pension. Enligt Kommunalskattelagen
skall arbetsgivarens kostnader inte tas upp till beskattning hos arbetstagaren
om kostnaderna avser tryggande av pension genom avsättning eller pensions-
försäkring. Eftersom avsättningen utgör ersättning för utfört arbete skall
ersättningen ligga till grund för socialavgifter. Skatteavvikelsen vad gäller
inkomstskatten beror på skillnaden i marginalskatter vid avsättning och utbetal-
ning av pensionen.
Ersättningar p g a politisk förföljelse o dyl. Ersättningar som kommer från
utlandet och som avser ersättning p g a politisk förföljelse och liknande har
undantagits från beskattning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild
löneskatt.
Ersättning till neurosedynskadade. Ersättningen är ej skattepliktig. Skatte-
avvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.
Företagssjukvård. Arbetsgivarens kostnader för personalens sjukvård (i detta
sammanhang lika med ersättning för patientavgifter och receptkostnader) är till
vissa delar avdragsgilla. Ersättningen till den anställde var skattefri t.o.m.
1995. Skatteavvikelsen avsåg inkomstskatt och särskild löneskatt.
Personalrabatter m.m. Personalrabatter beskattas inte. Fria resor för an-
ställda inom flyg eller järnväg schablonbeskattas istället för att beskattas som
andra förmåner. “Frequent flyer„ rabatter beskattas inte.
5.1.2Kostnader i tjänst och allmänna avdrag
Underskott i litterär verksamhet. Underskott i en förvärvskälla får normalt inte
kvittas mot överskott i en annan. Underskott i förvärvskälla som avser aktiv
näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet får
kvittas mot inkomst av tjänst till den del underskottet avser samma år. Efter-
som underskottet kan sparas för att kvittas mot framtida intäkter i näringsverk-
samhet är skatteavvikelsen en skattekredit inom inkomstskatten.
Dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bosättning medges i vissa fall skatt-
skyldig om dubbel bosättning är skälig p g a makes eller sambos förvärvs-
verksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller annan
särskild omständighet. Avdraget motiveras med att det främjar rörligheten på
arbetsmarknaden. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
Avdrag för resor till och från arbetet. Kostnader som överstiger 6 000 kr (4
000 kr t.o.m. 1994) är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är
egentligen en privat levnadskostnad, varför avdraget utgör en skatteavvikelse.
Hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete på annan ort än sin hemort äger i
vissa fall rätt till avdrag för hemresor. Även detta avdrag motiveras med ökad
rörlighet på arbetsmarknaden. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
Avdragsrätt för pensionspremier. Avdrag får görs för erlagda pensionspremier.
Avdragen är begränsade beloppsmässigt och får i normalfallet ej överstiga ett
halvt basbelopp eller 10 % av inkomsten. Om marginalskatten vid utbetalandet av
pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien uppstår en avvikelse.
Eftersom "skattebortfallet" inte är definitivt utan endast skjuter
skattebetalningen framåt i tiden är avvikelsen en skattekredit. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt.
Underskott av aktiv näringsverksamhet. Underskott av aktiv näringsverksamhet
får kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. Avdrags-
rätten är belagd med olika restriktioner för att förhindra handel med avdrags-
rätt och att avdragsrätt för samma förvärvskälla kan uppkomma för flera
femårsperioder. Kvittning medgavs inte för inkomståret 1995.
5.1.3Intäkter i näringsverksamhet
Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln (KL 22 § 4 st 1 p) är uttag ur närings-
verksamhet skattepliktigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är dock undantaget
från skatteplikt om fastigheten är taxerad som lantbruksenhet.
Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall erläggas under flera år.
Enligt god redovisningssed uppkommer intäkten när bindande avtal träffats.
Enligt gällande lagstiftning (KL 24 § 5 st p1 anv) tilllämpas dock i detta fall
kontantprincipen, vilket innebär att beskattningen uppskjuts, varför en räntefri
kredit uppstår.
Näringsbidrag. Med näringsstöd avses stöd som lämnas av stat eller kommun.
Beroende på hur stödet hanteras i näringsverksamheten blir effekten olika. Om
bidraget används för finansiering av en icke avdragsgill utgift är bidraget i
sin helhet att betrakta som en avvikelse. Om däremot bidraget används för
finansiering av tillgång som enligt allmänna regler får skrivas av med årliga
värdeminskningsavdrag är avvikelsen enbart en skattekredit. Bidraget fungerar i
dessa fall såsom en direktavskrivning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall är avgångsvederlag till jord-
brukare inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild
löneskatt.
Näringsfastighet och bostadsrätter i näringsverksamhet. Vinster vid avyttring
av näringsfastigheter skall beskattas i kapital enligt reavinstreglerna, såvida
fastigheterna inte är att anse som omsättningstillgångar. Under innehavstiden
har kostnaderna varit avdragsgilla i inkomstslaget näringsverksamhet, vilket
reducerat underlaget för inkomstskatt och socialavgifter. Vid beräkning av
realisationsvinst återförs avskrivningar och värdehöjande reparationer endast
för de senaste fem åren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och socialavgifter
på de avdrag avseende avskrivningar och värdehöjande reparationer som gjorts
före senaste femårsperiod.
5.1.4Kostnader i näringsverksamhet
Anläggning av ny skog. Utgifter för anläggning av ny skog och dikning som
främjar skogsbruk får omedelbart kostnadsföras. Samma avdragsmöjligheter gäller
även för bär- och fruktodlingar för inköp och plantering av träd och buskar.
Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den omedelbara avskrivningen.
Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fysisk person under innehavstiden
avdrag med högst 50 % av anskaffningsvärdet, medan avdraget för juridiska
personer är begränsat till 25 %. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår
medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Syftet med
avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å andra sidan
saknas anledning att medge avdrag när värdeökningen på skogstillväxten
överstiger gjorda uttag. Skatteavvikelsen uppkommer genom den schablon som är
vald för beräkning av avdragets storlek och avser inkomstskatt och socialav-
gifter.
Substansminskning. Huvudregeln vad gäller avdrag för substansminskningar är
ingen skatteavvikelse. Enligt en alternativregel kan dock avdraget uppgå till 75
% av täktmarkens allmänna saluvärde då utvinningen påbörjades. Skatteavvikelsen
utgörs av ränteeffekten på den snabbare avskrivningen.
Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet. Se under kostnader i
tjänst.
Bidrag till regional utvecklingsfond. Avdrag får göras för bidrag som lämnas
till regional utvecklingsfond. Skatteavvikelsen avser inkomsskatt och
socialavgifter.
Lagernedskrivning. Enligt en alternativregel kan lager (gäller ej fastig-
heter) tas upp till 97 % av det samlade anskaffningsvärdet. Skatteavvikelsen
utgörs av en ränteeffekt på den skattelättnad som lagernedskrivningen medför.
Pågående arbeten. Olika bestämmelser finns för pågående arbeten som utförs på
löpande räkning och arbeten som utförs till fast pris. För arbeten på löpande
räkning kan samma alternativregel som ovan användas. Skatteavvikelsen utgörs av
ränteeffekten på den skattelättnad som lagernedskrivningen medför.
Kärnkraftsanläggning. Företag som driver kärnkraftsanläggning får avdrag för
belopp som i räkenskaperna sätts av för framtida hantering av utbränt kärn-
bränsle. Detta förfarande gäller även företag som mot förskottsbetalning åtagit
sig att svara för hantering av nämnda slag. Skatteeffekten utgörs av ränteef-
fekten på den skattelättnad som det omedelbara avdraget medför.
Bidrag till Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond. Medel som tillförs
stiftelsen är avdragsgilla vid taxeringen liksom även medel som mottages av
stiftelsen är skattepliktiga. Stiftelsen är ej skattepliktig för kapitalin-
komster. Skattefriheten är slopad från och med inkomståret 1994.
Belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustrins beredskapsfond. Medel som
tillförs stiftelsen är avdragsgilla vid taxeringen liksom även medel som
mottages av stiftelsen är skattepliktiga. Stiftelsen är ej skattepliktig varken
för kapitalinkomster eller övriga inkomster. Skattefriheten är slopad från och
med inkomståret 1994.
Avgifter till VPC. Enligt lag är avgifter som aktiebolag erlägger till VPC
att betrakta som avdragsgill kostnad. Avgiften är i skattehänseende, trots att
registerföring vid VPC inte är frivillig för aktiebolagen, att betrakta som med-
lemsavgift. Medlemsavgifter är enligt KL inte avdragsgilla. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt.
Tax sparing klausuler i olika dubbelbeskattningsavtal. I vissa fall kan en
skattskyldig få avräkning för den skatt som skulle ha utgått i det andra
avtalslandet även om sådan skatt inte har erlagts. Skatteavvikelsen avser in-
komstskatt.
Koncernbidragsdispens. Regeringen kan i vissa fall medge avdrag för lämnade
bidrag trots att reglerna för koncernbidrag ej är uppfyllda. Detta förutsätter
dels att avdraget redovisas öppet, dels att den verksamhet som bedrivs av
berörda företag skall vara av samhällsekonomiskt intresse. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt.
Skadeförsäkringsföretag. I vissa fall har skadeförsäkringsföretag möjlighet
att göra extra avsättningar till säkerhetsreserven. Skatteavvikelsen utgörs av
ränteeffekten på skillnaden i skatt som det extra avdraget medför.
Rabatter och liknande från ekonomiska föreningar. Ekonomiska föreningar får
göra avdrag för rabatter, utdelningar m.m. trots att dessa inte är skatteplikti-
ga hos mottagaren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
Hypotekskassor och andra liknande institutioner. Avdrag får göras för det
belopp som avsatts till reservfond, i den mån avsättningen är nödvändig för att
bygga upp fonden till ett belopp som motsvarar 2 % av inrättningens skulder.
Skatteavvikelsen, som har upphört från 1995, utgörs av en ränteeffekt.
Skogskonto. Skogskontolagen ger möjlighet till uppskov av beskattning av de
intäkter som är hänförliga till skogsbruk. De medel som sätts in på skogskonto
utgör underlag för avdrag vid taxeringen. Avsättningen begränsas i tid till 10
år på skogskonto och 20 år på skogsskadekonto. Avkastningen på skogskonto
beskattas med 15 %. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten.
Avsättning till personalstiftelse. Arbetsgivare får rätt att göra avdrag för
medel som avsatts till personalstiftelse för tryggande av pensionsutfästelse.
Visst undantag finns för fåmansföretag med mindre än 30 årsarbetskrafter.
Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än näringsidkaren. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
Skatteutjämningsreserv (surv). Surv var en reserveringsmöjlighet i närings-
verksamhet. Avsättning till skatteutjämningsreserv fick göras för sista gången
vid 1994 års taxering. Skatteavvikelsen avser ränteeffekten på skattekrediten.
Återföring av skatteutjämningsreserv. Avsättning till skatteutjämningsreserv
upphörde 1993 (1994 års taxering). 9/10 av beloppet skall återföras till
beskattning i princip i lika delar under en period om sju år, varför skatteavvi-
kelsen kvarstår. En definitiv skattelättnad avseende skatten på 10 % av den
totala avsättningen uppkommer därvid. I redovisningen har antagits att denna
lättnad uppkommer år 1994.
Annellavdrag. För att i viss mån öka incitamenten för företagen att finans-
iera sina investeringar med nyemitterat kapital medgavs företagen t.o.m. in-
komståret 1993 avdrag för gjorda utdelningar. Avdraget var begränsat till under
året utdelade medel, dock högst 10 % av vad som inbetalts på aktien ifråga. Det
totala beloppet fick heller aldrig överstiga det belopp som inbetalts för
aktien.
Överavskrivningar. Den bokföringsmässiga avskrivningstiden bestäms av
tillgångens livstid i bolaget, medan den skattemässiga avskrivningstiden bestäms
enligt lag. Detta innebär att bokföringsmässiga och skattemässiga avskrivningar
endast undantagsvis överensstämmer. Skatteregeln medger att en tillgång skrivs
av snabbare än vad som är ekonomiskt motiverat. Skatteavvikelsen avser
ränteeffekten på skattekrediten.
Periodiseringsfonder. Periodiseringsfond är en vinstanknuten reser- verings-
möjlighet där näringsidkaren/bolaget kan reservera medel under högst fem år.
Reserveringsmöjligheten innebär en skattekredit på det reserverade beloppet.
Direktavskrivningar. För kostnader som är nedlagda i näringsfastigheter
mellan 1 november 1994 och 31 maj 1996 erhålls ett direktavdrag med 50 %. Avdrag
skall i första hand ske mot periodiseringsfond och surv-medel.
5.1.5Intäkter av kapital
Avkastning småhus. Avkastning från eget hem behöver ej tas upp till beskattning.
Däremot utgår fastighetsskatt med 1,7 % av taxeringsvärdet. Nettot av skatten på
intäkten och fastighetsskatten utgör en skatteavvikelse.
Avkastning bostadsrätt. Bostadsrättsföreningen skall årligen som intäkt ta
upp 3 % av fastighetens taxeringsvärde. Däremot skall medlemmarna inte ta upp
någon intäkt för sitt nyttjande. Eftersom marknadsvärdet för lägenheterna över-
stiger fastighetens marknadsvärde uppstår en skatteavvikelse. Värdet av
skatteavvikelsen uppgår till skillnaden i skatt på intäkten av lägenheten och
den intäkt som tas upp av föreningen samt fastighetsskatten.
Realisationsvinst. Beskattning av värdeökning på aktier som orsakas av
kvarhållen vinst i bolaget sker först vid realisationstillfället. Räntan på
denna skattekredit är en skatteavvikelse. Under 1994 uppgick skatten på realisa-
tionsvinster vid försäljning av aktier till 12,5 % medan skattesatsen för övriga
kapitalinkomster var 30 %.
Utdelning på aktier. Under 1994 var utdelningsinkomster undantagna från skat-
teplikt.
Allemansfond. Reavinster på allemansfonder beskattas till 20 % medan
reavinster på andra fondandelar beskattas till 30 %. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
Avkastningsskatt på pensionsmedel. Särskilda skatteregler har införts beträf-
fande avkastningsskatt på pensionsmedel. Skattesatsen är satt till 15 % på en
schablonberäknad avkastning.
Uppskov med realisationsvinst vid försäljning av småhus och bostadsrätt. Från
och med 8 september 1993 kan den realisationsvinst som uppstår vid försäljning
under vissa omständigheter skjutas upp. Skatteavvikelsen motsvarar en räntefri
kredit.
Uttag av aktier. Uttag av aktier i ett annat aktiebolag kan under vissa
omständigheter vara skattefri, trots att en utdelning av detta slag enligt
huvudregeln således är att anse som skattepliktig. Undantaget är borttaget från
och med 1994.
5.1.6Kostnader i kapital
Ränteavdrag. Enligt gällande regelsystem är samtliga ränteutgifter avdragsgilla.
Enligt normen är endast ränteutgifter för lån till investeringar och boende
avdragsgilla, vilket innebär att ränteutgifter för lån till konsumtion är en
skatteavvikelse. Skatteavvikelsen avser kapitalskatt.
Reaförluster vid avyttring av marknadsnoterade aktier och andra finansiella
instrument. Förluster vid avyttring av marknadsnoterade aktier m.m. får dras av
från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång utan den begränsning
som i andra fall gäller avdrag för realisationsförluster. Avdragsbegränsningen
för fysiska personer är 70 % av den faktiska realisationsförlusten.
Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.
Marknadsnoterade fordringar. Realisationsvinst och realisationsförlust be-
handlas i skattehänseende som ränteintäkt respektive ränteutgift. Detta innebär
att de är kvittningsbara mot varandra till 100 %. Dessa regler tillämpas inte på
ej marknadsnoterade fordringar. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.
5.1.7Skattereduktioner
ROT-reduktioner. Under 1993 och 1994 medgavs en skattereduktion om 30 % på
löneandelen av de reparations- och förbättringskostnader som las ned på fastig-
heter. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst och näringsverksamhet.
5.1.8Skattskyldighet
Understödsföreningar. Inkomst som inte hänför sig till innehav av fastighet är
skattefri. Verksamheten får inte innefatta livförsäkringar och kapitalunderstö-
det får högst uppgå till 1 000 kronor.
Akademier. Akademier, allmänna undervisningsverk, studentnationer och sam-
arbetsorgan för studentnationer är befriade från skatteplikt för all inkomst
utom inkomst av fastighet.
Företagareföreningar. All inkomst utom inkomst av fastighet är skattefri för
företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond och regle-
ringsförening på jordbrukets och fiskets områden.
Erkända arbetslöshetskassor m.m. All inkomst utom inkomst av fastighet är
skattefri för erkända arbetslöshetskassor, personalstiftelser med verksamhet att
lämna understöd vid arbetslöshet, allmänna försäkringskassor m fl.
Ideella föreningar. Enbart skatteplikt för inkomst av fastighet och vissa
rörelseinkomster.
Kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. Enbart skatteplikt för inkomst av
fastighet eller rörelse..
Ägare av fastigheter nämnda i 3 kap 2-4 §§ fastighetstaxeringslagen. Ägare av
sådan fastighet är frikallade från skattskyldighet för vissa typer av inkomster
från sådan fastighet. Undantaget gäller bl.a. nationalparker, utbildnings- och
vårdanstalter.
5.2 Arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt
5.2.1Arbetsgivaravgifter
Lag om nedsättning av socialavgifter. Vissa arbetsgivare med fast driftställe i
stödområde 1 och i den norra delen av stödområde 2 erhåller under ett antal år
en nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Nedsättningen är 10 procentenheter och
omfattar både arbetsgivare och egenföretagare. Nedsättningen gäller inte stat
och kommun.
Lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter. För att främja
utbildning får arbetsgivare som låter anställd deltaga i utbildning på arbetstid
göra avdrag med 500 kr per arbetsdag från det belopp som skall betalas i
arbetsgivaravgifter. Avdrag får även göras med 75 kr/tim för anställda som
deltar i fortbildning. Totalkostnaden per person är begränsad till 40 000 kr.
Från och med den 1 juli 1996 föreslår regeringen en sänkning av avdraget till
400 kr per arbetsdag. Även avdraget för fortbildning sänks från 75 till högst 35
kr/tim. Totalkostnaden sänks från 40 000 till 20 000 kr per person. Stödet är
även förknippat med diverse villkor.
Generellt anställningsstöd (GAS). För nyanställningar efter den 30 september
1993 medgavs avdrag för arbetsgivaravgifter med 15 % av de nyanställdas
lönesummor. Anställningen skulle avse minst sex månader och minst 17 timmar per
vecka.
Riktat anställningsstöd (RAS). Under 1995 medgavs ett riktat anställningsstöd
för nyanställningar som gjordes mellan mars och juni 1995. För dessa
nyanställningar erhålls hela arbetsgivaravgiften, dock max 6 0006 kr per månad,
i reduktion under högst tolv månader. Stödet gällde enbart arbetsgivare med
färre än 500 anställda.
5.2.2Särskild löneskatt
Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige betalar utländska artister en speciell
artistskatt. Däremot behöver ej sociala avgifter eller särskild löneskatt erläg-
gas. Eftersom inkomsten inte är förmånsgrundande avser skatteavvikelsen särskild
löneskatt.
Ersättning skiljemannauppdrag. Ersättningen ingår inte i underlaget för
socialavgifter om parterna är av utländsk nationalitet. Skatteavvikelsen avser
särskild löneskatt.
Ersättning till idrottsutövare. Ersättningar som inte överstiger ett halvt
basbelopp är undantaget från socialavgifter. Eftersom ersättningen inte är
förmånsgrundande utgörs avvikelsen av särskild löneskatt.
Bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Ersättningen
finansieras med statliga medel och är pensionsgrundande. Eftersom ersättningen
är pensionsgrundande bör den betraktas som ersättning för utfört arbete.
Avvikelsen utgörs av särskild löneskatt och den delen av ATP-avgiften som
grundar förmån.
Bidrag till vinstandelsstiftelser. Avsättning till vinstandelsstiftelser
belastas inte med arbetsgivaravgifter varken vid avsättningen eller vid uttaget.
Eftersom ersättningen inte är förmånsgrundande bör särskild löneskatt utgå.
5.3 Mervärdesskatten
5.3.1Undantag från skatteplikt
Upplåtelse av arrende, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller an-
nan rättighet till fastighet eller del av fastighet. Uthyrning och annan
upplåtelserättighet till fastighet är undantagen från mervärdesskatt.
Viss verksamhet för produktion och utsändning av radio- och televisionspro-
gram. Innebär bl a att TV-avgiften inte belastas med mervärdesskatt.
Periodiska medlemsblad och periodiska personaltidningar. Undantaget gäller
även införande av annonser, tryckning m.m.
Annan periodisk publikation. Avser publikationer med huvudsakligt syfte att
verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande mfl ändamål.
Internationell personbefordran. Som export räknas transport till eller från
utlandet. Detta innebär att en resa från ort i Sverige till en ort i utlandet i
sin helhet är frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både luft-,
vatten- och landtransporter. Beloppet i tabellen avser inrikes del av utrikes
buss- och tågtransporter.
Immateriella rättigheter. Undantaget gäller upplåtelse och överlåtelse av
rättigheter enligt upphovsrättslagen.
Framförande av litterärt eller konstnärligt verk. Undantag från skatteplikt
gäller framförande av litterärt eller konstnärligt verk liksom rättighet i fråga
om ljud- eller bildupptagning av sådant framförande.
Biografföreställningar. Biografföreställningen är skattefri. Svenska Filmin-
stitutet finansieras å andra sidan med s.k. biografavgifter, vilka utgår med 10
% av bruttointäkterna på huvuddelen av biografföreställningarna. I proposition
1995/96:191 föreslås att biografföreställningar fr.o.m. 1 juli 1996 skall be-
skattas med en skattesats om 6 %.
Konserter och cirkusföreställningar. Teater- opera- och balettföreställningar
är undantagna från skatteplikt.
Läkemedel. Läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljs till sjukhus är
undantagna. Däremot utgår mervärdesskatt vid försäljning av icke receptbelagda
läkemedel.
Lotterier. Skattetekniska nackdelar med skatteplikt. All beskattning sker i
form av punktskatt.
Konsumtionsräntor. Tillhandahållandet av krediten är yrkesmässig och skall
således vara skattepliktig. Underlaget utgörs av räntemarginalen.
Omsättning av nybyggda fastigheter. Undantaget gäller i huvudsak tomtmark,
byggränta och vinst, som enligt normen borde beskattas.
Postbefordran. Brevbefordran var fram till och med 28 februari 1994 undanta-
get från mervärdesskatt. Under perioden 1 mars t.o.m. 31 december utgick
reducerad moms om 12 %. Från och med 1995 utgår full moms, varför avvikelsen
numera är slopad.
Försäljning av alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes
dödsbo. Skattesatsen är 12 % om försäljningssumman överstiger 300 000 kronor per
år. Vid omsättning av annan utgår full beskattning.
5.3.2Skattesats
Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen nedsatt till 12 %. Som livsmedel
räknas inte vatten från vattenverk, spritdrycker, vin och starköl samt tobaksva-
ror.
Allmän nyhetstidning. Från den 1 januari 1996 utgår mervärdesskatt med en
skattesats om 6 %. Tidigare var tidningar undantagna från skatteplikt.
Rumsuthyrning, personbefordran samt transport i skidlifter. Skattesatsen är
nedsatt till 12 %.
Postbefordran. Se ovan.
5.3.3Undantag från skattskyldighet
Ideella föreningar. Omsättning av vara eller tjänst i en ideell verksamhet
räknas inte som yrkesmässig verksamhet om föreningen är befriad från in-
komstskatt enligt lagen om statlig inkomstskatt för omsättningen ifråga.
5.3.4Redovisningsperiod
Tidpunkten för redovisningsskyldighetens inträde i byggnads- och annan en-
treprenadverksamhet. Redovisningsskyldigheten inträder två månader efter det att
fastigheten tagits i bruk. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten.
5.3.5Avdrag för ingående skatt
Ingående skatt på jordbruksarrende. Avdragsrätten omfattar hela den ingående
skatten på jordbruksarrende, även om i arrendet ingår värdet av bostad.
5.4 Skatteavvikelser inom punktskatteområdet
5.4.1Energiskatt
Skatt på dieselbränsle i motorfordon. Skattesatsen för diesel varierar mellan
15-20 öre/kWh medan skattesatsen enligt normen är 38 öre/kWh inom trans-
portområdet.
Skattebefrielse för elförbrukning vid bandrift. Befrielsen gäller elförbruk-
ning för järnväg och tunnelbana. Skatteavvikelsen uppgår till 38 öre/kWh.
Skattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart. Avvikelsen uppgår till 38 ör-
e/kWh.
Elförbrukning i vissa kommuner. Skatteuttaget på elektrisk kraft är nedsatt
till 4,3 öre/kWh i Norrbottens, Västebottens och Jämtlands län samt Sollefteå,
Ånge, Örnsköldsviks, Amlung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdals och Torsby kommuner.
Avvikelsen i skattesatser utgörs av skillnaden mellan 9,7 öre och 4,3 öre/kWh.
El för gas- värme-, vatten och elförsörjning. Skattesatsen för denna typ av
förbrukning uppgår till 7,5 öre/kWh i de kommuner som inte har nedsättning till
4,3 öre/kWh. Avvikelsen i skattesats uppgår till 2,2 öre/kWh. Avvikelsen har
störst betydelse för produktion av fjärrvärme.
Differentierat skatteuttag på fossila bränslen. Enligt normen skall skatteut-
taget vara 9,7 öre/kWh. Avvikelserna i övrigt uppgår för gasol till 8,8 ör-
e/kWh, för naturgas 7,9 öre/kWh, för kol 6,4 öre/kWh, för eldningsolja 5 4,2
öre/kWh samt för eldningsolja 1 3,7 öre/kWh. Två tredjedelar av avvikelsen
tillfaller hushållen medan resterande del tillfaller företagssektorn.
Skattebefrielse för biobränslen. Ingen skatt utgår på biobränslen, vilket
innebär en avvikelse på 9,7 öre/kWh.
Bidrag till värmeverk. För värme som levereras till industrin erhåller pro-
ducenten ett bidrag om 9 öre/kWh.
Kraftvärmeanläggningar. För bränsle som förbrukas för produktion av värme vid
samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en
kärnvärmeanläggning medges avdrag med halva energiskatten.
5.4.2Koldioxidskatt
Produktion av elkraft. För bränsle som åtgår vid produktion av elkraft utgår
ingen koldioxidskatt. Enligt normen bör skatteuttaget utgöra 25 % av de gällande
skattesatserna.
**FOOTNOTES**
Motsvarar en årsarbetslön på knappt 220 000 kronor.
21
Metallurgiska processer. Avdrag medges för koldioxidskatt för bränslen som
används för metallurgiska processer.
Nedsättning av koldioxidskatt som utgår på bränslen inom energiintensiv
industri. Företag inom cement-, kalk-, glas- stenindustri kan erhålla viss ned-
sättning om skattebelastningen överstiger 1,2 % av försäljningsvärdet.
Skattebefrielse för inrikes sjöfart. Skattebefrielse föreligger för såväl
energi- som koldioxidskatt.
5.5 Skattesanktioner
5.5.1Kostnader i kapital
Ränteutgifter. Enligt normen skall samtliga ränteutgifter vara avdragsgilla om
lånet avser investeringar. Dock finns en begränsning i lagstiftningen vilket
innebär att avdragseffekten är 21 % i de fall nettoränteutgiften (kapitalinkom-
ster fråndragna) överstiger 100 000 kr.
Räntekostnader för bostadsrättsföreningar. Avdragsrätten för räntor är
begränsad till de intäkter föreningen har.
5.5.2Punktskatter
Energiskatt. För hög skattesats för energi som används inom SNI 1, jord- och
skogsbruk (hänsyn har tagits till gällande nedsättningsregler för växthus-
näringen).
Koldioxidskatt. För hög skattesats för energi som används inom SNI 1, jord-
och skogsbruk (hänsyn har tagits till gällande nedsättningsregler för växthus-
näringen).
Skatt på viss elektrisk kraft. För elkraft som produceras i vattenkraftverk
utgår en särskild skatt om 4 öre/kWh om kraftverket tagits i drift före 1973.
För elkraft som produceras i anläggning som tagits i bruk mellan 1973 och 1977
är skatteuttaget 2 öre/kWh medan ingen skatt utgår för kraft som produceras i
anläggning som tagits i drift efter 1977. Skatten kan likställas med en extra
inkomstskatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta som en
skattesanktion.
Särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk. För elkraft som produ-
ceras i kärnkraftverk utgår en särskild skatt om 1,2 öre/kWh. Skatten kan
likställas med en extra inkomstskatt som lagts på vissa företag och är därför
att betrakta som en skattesanktion.-
Försäljningsskatt på motorfordon. Skatten är differentierad och normen är
satt till den skatt som utgår på personbilar i miljöklass 1. Skatten på bilar i
miljöklass 3 är 2 000 kr högre. Skatten på tunga lastbilar i miljöklass 3 är 75
000 kr högre än för lastbilar i miljöklass 1.
Fastighetsskatt på hyresfastigheter. Fastighetsskatten är en objektskatt som
enbart träffar fastighetskapital. Enbart avkastningen i form av intäkter skall
beskattas. Fastighetsskatten för småhus räknas dock av gentemot den schablon-
intäkt som egentligen borde utgå.
5.6 Icke saldopåverkande avvikelser
Flyttningsbidrag som utgår p.g.a att den anställde flyttar till ny bostadsort
och fått särskild ersättning av arbetsgivaren eller det allmänna är i allmänhet
skattefri. Om ersättningen väsentligt överstiger belopp som gäller för befatt-
ningshavare i offentlig tjänst är det överskjutande beloppet skattepliktigt.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
Värnpliktigas förmåner i form av naturaförmåner, dagersättning, befattnings-
premie, avgångsvederlag, utbildningspremie, familjebidrag mm är skattefri
inkomst. Näringsbidrag utgör dock skattepliktig inkomst. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
Grundavdrag för pensionärer. Grundavdraget för skattskyldiga med folkpension
(förtidspension, änkepension mm) avviker från det grundavdrag som aktiva
skattskyldiga är berättigade till. Det särskilda grundavdraget är lika med
folkpension plus pensionstillskott och reduceras med ökad pensionsinkomst.
Avdraget kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som aktiva skattskyldiga
erhåller. Syftet med avdraget är att garantera pensionären ett visst belopp
efter skatt. Avvikelsen avser inkomstskatt.
Socialbidrag och annan hjälp enligt socialtjänstlagen. Socialbidrag, begrav-
ningshjälp samt underhåll som lämnats till intagen i kriminalvårdsanstalt eller
patient på sjukhus är ej skattepliktiga, varför inkomstskatt ej utgår.
Allmänt barnbidrag. Barnbidrag och förlängt barnbidrag samt barnpension
enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter avliden förälder
ej överstiger 0,4 basbelopp är ej skattepliktiga. Skattefriheten för barnpension
är begränsad till den garantinivå som gäller för bidragsförskott. Skatteavvikel-
sen avser inkomstskatt.
Kontantunderstöd utgivna av arbetslöshetsnämnd. Kontantunderstöd som utges av
arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel är ej skattepliktigt.
Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
Traktamenten och särskilda bidrag till arbetslösa och till partiellt arbets-
föra samt med sådana likställda. Sådana bidrag är enligt vissa bestämmelser
skattefria när de utgår från stat eller kommun. Skatteavvikelsen avser inkomst-
skatt.
Handikappersättning. Handikappersättning, sådan del av vårdbidrag som utgör
ersättning för merkostnader, merutgifter för resor, särskilt pensionstillägg för
långvarig vård av sjukt barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som
utgår av kommunala eller landstingskommunala medel är skattefria. Skatteavvi-
kelsen avser inkomstskatt.
Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av utländska barn är skatte-
fritt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
Engångsbidrag i samband med arbetsplacering av flyktingar. Ersättningen
betalas ut vid den första arbetsplaceringen och bidraget är anpassat
Bostadstillägg till pensionärer. Ersättningen är skattefri. Skatteavvikelsen
avser inkomstskatt.
Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser
inkomstskatt.
Ersättning som tillfaller försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring. Skattefriheten gäller enbart ersättningar som inte grundar sig på för-
värvsinkomster. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.
Sjukpenning, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, vårdbidrag, dag-
penning, kontant arbetsmarknadsstöd, utbildningsbidrag, vuxenstudiebidrag,
delpension, dagpenning vid repetitionsövning, utbildningsbidrag för doktorander,
timersättning vid kommunal vuxenutbildning, livränta vid arbetsskada,
startbidrag för egen rörelse, ersättning vid närståendevård. Samtliga dessa
ersättningar är skattepliktiga och pensionsgrundande. Skatteavvikelsen avser den
del av arbetsgivaravgifterna som avser allmän tilläggspension.
Statliga löneutbetalningar. På löner och andra förmåner utgår normalt fulla
arbetsgivaravgifter. Vad gäller utbetalningar från staten betalas ej avgift till
arbetsskadeförsäkringen. Skatteavvikelsen avser avgiften till arbetsskadeför-
säkringen. Undantaget upphörde 1 juli 1995.
22
Innehållsförteckning
1 Varför en löpande rapportering av skatteavvikelser? 2
2 Normen och exempel på skatteavvikelser 3
2.1Exempel på avvikelser 4
2.2Rättvisande jämförelser mellan budgetens 5
utgifts- och inkomstsida
2.3Rättvisande jämförelser inom budgetens 6
utgiftssida
2.4Samspelet mellan norm och avvikelse 7
3 Redovisning av norm och skatteavvikelser 10
3.1Kategorisering av normer 10
3.1.1 Norm för inkomstbeskattningen 10
3.1.2 Norm för socialavgifter och särskild löneskatt10
3.1.3 Norm för mervärdesskatt 11
3.1.4 Norm för punktskatter 11
3.2Kategorisering av avvikelser 12
3.2.1 Saldopåverkande skatteförmåner 12
3.2.2 Saldopåverkande skattesanktioner 13
3.2.3 Ej saldopåverkande skatteförmåner 13
3.3Beräkning och redovisning av skatteavvikelser 13
3.3.1 Skatteavvikelser inom inkomstbeskattningen 14
3.3.2 Skatteavvikelser inom socialförsäkringen 17
3.3.3 Skatteavvikelser inom mervärdesskatten 18
3.3.4 Skatteavvikelser inom punktskatteområdet 19
4 Beräkningsresultat 20
Tab 1 Listning av samtliga skatteavvikelser 20
Tab 2 Skatteavvikelser fördelade efter skatteområden26
Tab 3 Skatteavvikelser fördelade efter typ av avvikelse27
Tab 4 Redovisning av stöd till boende 28
Tab 5 Redovisning av stöd till massmedia 28
Tab 6 Skatteavvikelser fördelade på utgiftsområden29
Tab 7 Transfereringar exklusive och inklusive
skatteavvikelser 30
Tab 8 Nettostöd till boende 32
Tab 9 Inkomstfördelning exklusive och inklusive
transfereringar och skatteavvikelser 34
23
5 Beskrivning av enskilda skatteavvikelser 37
5.1Inkomstbeskattningen 37
5.1.1 Inkomst av tjänst 37
5.1.2 Kostnader i tjänst och allmänna avdrag 38
5.1.3 Intäkter i näringsverksamhet 39
5.1.4 Kostnader i näringsverksamhet 40
5.1.5 Intäkter av kapital 42
5.1.6 Kostnader i kapital 43
5.1.7 Skattereduktioner 43
5.1.8 Skattskyldighet 43
5.2Arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt 44
5.2.1 Arbetsgivaravgifter 44
5.2.2 Särskild löneskatt 44
5.3Mervärdesskatt 45
5.3.1 Undantag från skatteplikt 45
5.3.2 Skattesats 46
5.3.3 Undantag från skattskyldighet 46
5.3.4 Redovisningsperiod 46
5.3.5 Avdrag från ingående skatt 47
5.4Skatteavvikelser inom punktskatteområdet 47
5.4.1 Energiskatt 47
5.4.2 Koldioxidskatt 47
5.5Skattesanktioner 48
5.5.1 Kostnader i kapital 48
5.5.2 Punktskatter 48
5.6Icke saldopåverkande skatteavvikelser 49
24
1990-91 års skattereform -
remissvaren på utvärderingen från
KUSK (SOU 1995:104):
Allmänna synpunkter
Kommittén för utvärdering av skattereformen (KUSK) anser i sitt betänkande att
skattereformen byggde på en i allt väsentligt korrekt analys av problemen med
det gamla skattesystemet. Reformen har skapat förutsättningar för ett
effektivare utnyttjande av samhällets resurser på en rad områden. På lång sikt
kommer effektiviteten att öka, eftersom bl.a. ekonomins sparande kommer att
allokeras till samhällsekonomiskt mer lönsamma investeringsprojekt än vid de
gamla skattereglerna.
Kommittén pekar på att avregleringen av kreditmarknaden och skattereformen
var dåligt anpassade till varandra i tiden.
Flertalet remissinstanser delar kommitténs bedömning att det var rätt att
genomföra skattereformen. SACO framhåller att det fortsatta utvecklingsarbetet
på skatteområdet bör behålla samma inriktning som skattereformen hade.
Riksskatteverket anser att skattesystemet under åren efter skattereformen har
belastats med regler som är avsteg från den i skattereformen uttalade principen
att skattesystemet ska utformas för att ge skatteintäkter och skapa fördelnings-
effekter medan andra mål bör uppnås genom åtgärder utanför skattesystemets ram.
Verket understryker att detta är olyckligt.
Landstingsförbundet framhåller att det var riktigt att reformen genomfördes
trots att det i efterhand har kunnat konstaterats att reformen på kort sikt fick
en negativ effekt på den samhällsekonomiska utvecklingen. Samhällsvetenskapliga
fakulteten vid Umeå universitet hävdar att skillnaderna mellan vad som på
förhand antogs om reformen och det hittillsvarande utfallet inte tillräckligt
betonas i betänkandet. Enligt fakultetens uppfattning är kommittén alltför
benägen att tolka osäkerheter i beräkningar till reformens fördel och alltför
benägen att tillskriva reformen positiva effekter som sannolikt har annan grund
än skattereformen. Konjunkturinstitutet betonar att ett genomgående problem i
utvärderingen gäller möjligheten att skilja ut vad som skulle ha inträffat i den
svenska ekonomin i avsaknad av skattereformen och ställa detta mot den faktiska
utvecklingen.
Vad gäller själva utvärderingen av skattereformen uppskattas denna som mycket
positiv av de flesta remissinstanserna. Riksrevisionsverket anser att det finns
starka motiv för att utvärdera skattesystemet. Verket anser att det bör
övervägas hur en mer kontinuerlig uppföljning skulle kunna komma till stånd. En
kontinuerlig utvärdering skulle ge underlag för vidareutveckling av metoder för
beräkningar av budgeteffekter vid regeländringar. Därmed skapas förutsättningar
för mer realistiska kalkyler. SCB ansluter sig till kommitténs åsikt att
reformen måste ses i ett längre perspektiv och att man därför bör fortsätta
analysen av flera av de frågeställningar som tagits upp i utredningen.
SACO pekar på att det inom utbildningspolitikens, arbetsmarknadspolitikens
och socialpolitikens områden har genomförts respektive kommer att genomföras
betydande reformer och framhåller att det finns starka skäl att riksdagen
beslutar om utvärdering av dessa.
SABO ifrågasätter om en studie på ett material från år 1992, endast ett år
efter reformen, är meningsfull. En förnyad studie på 1995 års underlag bör ge
bättre och mer underbyggda resultat. Kooperativa förbundet tycker att det har
gått väl kort tid för att det skall vara möjligt att göra en fullständig utvär-
dering.
SCB anser att utvärderingen av skattereformen bidragit till intressant forsk-
ning och metodutveckling på skatte- och skatterelaterade områden.
Närings- och teknikutvecklingsverket ställer sig kritisk till att gruppen små
teknikintensiva företag inte behandlas specifikt i någon av utvärderingens
rapporter. SCB noterar att regionalpolitiska frågor har behandlats sparsamt och
att belysning av jämställdhetsfrågor saknas trots önskemål i direktiven.
Landstingsförbundet och Kommunförbundet vill erinra om att reformens effekter
på den kommunala ekonomin skulle neutraliseras genom den s.k. avräkningsskatt
som infördes i samband med reformen. För landstingens del innebar
avräkningsskatten att drygt 3 miljarder kronor drogs in till statskassan.
Förbundet anser att denna indragning berodde på att staten räknade med att s.k.
dynamiska effekter skulle ge landstingen och kommunerna ökade skatteinkomster.
Istället drabbades landstingen och kommunerna av effekterna av lågkonjunkturen.
En utvärdering av skattereformens betydelse för landstingens och kommunernas
ekonomi hade varit av värde. Förbunden finner det otillfredsställande att
kommittén inte gjort någon sådan utvärdering trots att det ingick i dess
uppdrag.
Boverket, Hyresgästernas Riksförbund och HSB Riksförbund anser att kommittén
har belyst konsekvenserna för bostadssektorn alltför lätt och summariskt.
Hyresgästernas Riksförbund uttrycker besvikelse över att neutraliteten mellan
olika upplåtelseformer för bostäder inte har undersökts, speciellt mot bakgrund
av att neutralitet hävdades som en viktig princip vid omläggningen. I
betänkandet analyseras egnahemsägandet utförligt medan övriga upplåtelseformer
knappast behandlas alls. HSB Riksförbund redovisar exempel som indikerar att
reformen har haft effekter som inte är neutrala mellan upplåtelseformerna. De
ifrågasätter det rimliga i att utvärdera skattereformens effekter på boendet
efter så kort tid. Förbundet anser att effekterna av skattereformen först kommer
att kunna registreras med stor fördröjning, och att detta borde ha vägts in i
utvärderingen.
Handelns utredningsinstitut är kritisk till att någon analys av
skattesystemets inverkan på flyttningsbenägenheten för privatpersoner och
företag ut ur - alternativt in i - Sverige inte förekommer i utredningen.
Institutet menar att det är uppenbart att några av Sveriges mest framgångsrika
företag drivits ut ur landet på grund av skattesystemets utformning och andra
negativa effekter av näringspolitiken.
Skatteplanering och skattefusk
Skatteplanering
Enligt kommittén minskade incitamenten till skatteplanering genom skattere-
formen. Enklare regler och lägre lönsamhet har enligt utredningen bidragit till
att skatteplanering har blivit mindre omfattande. De huvudsakliga kvarstående
incitament gäller möjligheten att omvandla arbetsinkomster till kapitalinkom-
ster. Detta problem utgör en svår avvägning mellan horisontell rättvisa och goda
villkor för företagandet. Kommittén diskuterar skatteplanering i inskränkt
bemärkelse: dispositioner som saknar annan mening än skatteminimering.
Flertalet remissinstanser delar kommitténs slutsatser om att skatteplanering
har minskat i omfattning. Skattemyndigheten i Stockholm menar dock att mycket
tyder på att den internationella skatteplaneringen snarare ökat i omfattning.
Skattemyndigheten i Kalmar pekar på att tiden omedelbart efter införandet av
skattereformen kännetecknades av en mycket djup lågkonjunktur och att man därför
inte bör dra för långtgående slutsatser om den nedgång i efterfrågan på
skatterådgivning som kunnat observeras.
Näringslivets skattedelegation och Juridiska fakulteten vid Stockholms
Universitet anser att reformen representerade ett nytt angreppssätt för att för-
hindra skatteplanering. Allt mer utstuderad skatteplanering medför även vissa
transaktionskostnader. Med de nya lägre skattesatserna blir transaktionskost-
naderna alltför höga i relation till skattevinsten varför den typen av
skatteplaneringsåtgärder i stort sett upphört. Näringslivets skattedelegation
anser att det på grund av de kraftigt sänkta formella skattesatserna har blivit
attraktivare för svenska internationellt aktiva företag att ta hem vinster till
beskattning i Sverige.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå Universitet påpekar att de minskade
skillnaderna mellan simulerad formell skatt och faktisk skatt för höginkomst-
tagare kan tas till intäkt för att skatteplaneringen minskat markant på grund av
skattereformen. Fakulteten finner dock att den stora nedgången i skillnaden
formell-faktisk skatt ligger innan skattereformens genomförande. Den stora delen
av denna inträffade dessutom före 1989, då inte ens de första förändringarna av
skattesystemet kan ha haft någon effekt. Efter skattereformens genomförande
förändras siffran relativt lite. Den enda rimliga slutsatsen att dra av detta är
att det är de förändringar i avdragsmöjligheter och andra skatteregler som
genomfördes under åttiotalet som haft den största betydelsen för att minska
skatteplaneringen, medan skattereformens bidrag är ganska marginellt.
Skattefusk
Kommittén bedömer att skattereformen rent tekniskt inte har inneburit några
väsentliga förändringar vad gäller möjligheten att fuska. Vissa åtgärder, som
ökad uppgiftsskyldighet och preliminärskatt på räntor och utdelningar, torde ha
haft en sänkande effekt på fusket. De sänkta skattesatserna har gjort det mindre
lönsamt att fuska. Sammantaget anser utredningen att reformen haft en viss
sänkande effekt på fusket, men att denna slutsats är behäftad med stor
osäkerhet.
Konkurrensverket betonar att det är positivt ur konkurrenssynpunkt att
skattesystemet genom skattereformen blivit mer robust och mindre manipulerbart
genom skatteplanering.
Flertalet remissinstanser instämmer i kommitténs slutsatser vad gäller
skattefusk. Enligt RSV finns det dock inget som tyder på att skattefusket totalt
sett skulle ha minskat. Varken Skattemyndigheten i Kalmar eller Skattemyndig-
heten i Stockholm delar kommitténs uppfattning att skattereformen lett till
mindre skattefusk. Skattefusket har dock ändrat karaktär dels genom interna-
tionaliseringen av ekonomin, dels genom den breddade momsbasen. Skatte-
myndigheten pekar på att momsundandragande uppdagas vid alla typer av
urvalskontroll, vilket tyder på att fusket är utbrett bland alla kategorier
skattskyldiga. För vissa branscher utgör skattefusket en förutsättning för att
kunna konkurrera. SACO vill uppmana regering och riksdag att snarast och
kraftfullt ta itu med dessa problem.
Sparande och konsumtion
Kommittén anser att skattereformen kan beräknas ha haft ganska liten betydelse
för minskningen av hushållens konsumtion och den ökning av det totala sparandet
som inträffat under början av 1990-talet. Det är främst andra faktorer som
spelat in. Däremot har reformen enligt utredningen helt klart bidragit till att
ge sparandet en annan inriktning - det finansiella sparandet har ökat medan det
reala sparandet, bl. a i egna hem, har minskat. Reformen uppskattas svara för
ungefär hälften av det prisfall som inträffat på egna hem mellan 1990 och 1993.
Kommittén pekar på en påtaglig uppgång av den utvidgade sparkvoten.
Sparkvoten uppgår efter skattereformen till samma nivå som under slutet av 70-
talet. Den lägre reala sparkvoten och en lägre efterfrågan på varaktiga
konsumtionsvaror bidrog till att förstärka lågkonjunkturen - hur mycket vet man
inte. Denna trend började redan ett par år innan reformen.
Vad gäller hushållens konsumtionsmönster kan man enligt utredningen observera
effekter på vissa specifika varugrupper - speciellt turistnäringen - av den
breddade momsbasen och höjda indirekta skatter.
På bostadsmarknaden fick man enligt kommittén ökade drifts- och
underhållskostnader p.g.a. momsbasbreddningen. Kapitalkostnaderna ökade genom
lägre och enhetlig kapitalinkomstbeskattning. Reducerade räntesubventioner har
bidragit till högre kapitalkostnader för hyreshusfastigheter. Sammantaget bidrog
reformen enligt kommittén till omkring halva fallet i villapriserna.
SCB hävdar att kommitténs synpunkter vad gäller sparande och konsumtion är
motsägelsefulla. Å ena sidan påstår kommittén att skattereformen haft ganska
liten betydelse för minskningen av hushållens konsumtion och ökning av det
totala sparandet. Å andra sidan pekar utredningen på att efterfrågan på eget hem
har sjunkit med 10-20 procent och att halva prisfallet på villamarknaden kan
tillskrivas reformen, samt att hushållens nettoamortering av skulder innebär en
relativt stor minskning av konsumtionsutrymmet. Företagarnas Riksorganisation
anser att skattereformen inte lett till ett på sikt tillräckligt högt sparande
för att tillgodose behovet av privat riskkapital inom näringslivet. Detta
framgår väl av de mindre företagens svårigheter med att få fram privat
riskkapital.
Arbetsmarknadsstyrelsen finner att skattereformen har bidragit till en ökad
sparkvot hos hushållen och en låg privat konsumtion. Enligt styrelsen talar det
mesta för att hushållens sparkvot även i fortsättningen bli högre än under 1980-
talet, vilket kan vara positivt för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.
Inriktningen på sparandet bör dock förändras från finansiellt sparande till
investeringar i reala tillgångar (bl.a. bostäder). Beträffande sparandets nivå
anser Fullmäktige i Riksbanken det som angeläget att framhålla att det svenska
hushållssparandet i ett internationellt perspektiv är lågt även efter reformen.
Skattereformen gav enligt fullmäktige vidare effekter på hushållens ränte-
känslighet.
Sveriges Bostadsrätters Centralorganisation anser att bostadsmarknaden
praktiskt taget har slagits sönder som delmarknad i ekonomin till följd av
skatteomläggningens effekter. Hushållen har drabbats av avsevärda förmögen-
hetsförluster samtidigt som bostadskostnaderna har drivits upp till en interna-
tionellt extrem och tyvärr varaktig nivå. Till följd av skatteomläggningen blev
den reala sparkvoten negativ samtidigt som det finansiella sparandet ökade
kraftigt. Organisationen har svårt att se att denna bestående allokering av
hushållens sparande på något avgörande sätt kan bidra till vare sig samhällse-
konomins effektivitet eller fastighetsmarknadens tillfrisknande. Organisationen
anser därför att kommitténs utvärdering bör föranleda regeringen att vidta
kraftfulla åtgärder i syfte att korrigera de negativa effekter som följt av
skatteomläggningen för bostadssektorns del.
En viktig fråga som borde belysts är enligt Boverket hur prisfallet på villor
och bostadsrätter har lett till att marknadsvärdena sjunkit under hushållens
belåning och därmed skapat inlåsningseffekter och minskad rörlighet. Verket
hävdar att den totala rörligheten på bostadsmarknaden ökat efter reformen.
Rörligheten på villamarknaden har dock minskat. Inlåsningseffekter har troligen
medfört att rörligheten har minskat även på bostadsrättsmarknaden. Av detta
följer att det är hushållen i hyresrätter som har stått för den ökade
rörligheten.
Även Konjunkturinstitutet anser att skattereformen medverkat till att fas-
tighetspriserna föll med 28 procent 1991-92. Institutet ställer sig emellertid
tveksam till kommitténs bedömning att ca hälften av denna sänkning var ett
resultat av reformen. Starka skäl talar för att fastighetspriserna skulle ha
fallit kraftigt även om reformen inte genomförts. Samtidigt bromsades troligen
prisfallet genom att institutionella faktorer höll tillbaka utbudet av småhus.
Efter avregleringen på kreditmarknaden hade många hushåll kunnat belåna upp till
85-90 procent av fastighetens marknadspris för att finansiera konsumtion. Då
priset föll så att belåningen blev högre än marknadsvärdet förhindrades en
försäljning av att säljaren inte kunde lösa lånen. Reformens negativa inverkan
på fastighetsmarknaden torde - snarare än i prisfallet 1991-92 - speglas i att
priserna ligger nästan stilla än i dag, trots att efterfrågan och omsättning på
marknaderna för småhus och bostadsrätter har ökat sedan konjunkturen vände 1993.
SABO pekar på att skattereformen och lågkonjunkturen har skyndat på
bostadsbyggandets dramatiska nedgång. Nedgången skulle sannolikt ha kommit under
alla förhållanden. Orsaken är snarast en i förhållande till en långsiktig
behovsefterfrågan allt för stor bostadsproduktion under senare delen av 1980-
talet.
Skogsstyrelsen anser att en bidragande orsak till den relativt gynnsamma
prisutvecklingen på skogsdominerade lantbruksenheter jämfört med småhus, är att
näringsfastigheter beskattas enligt en annan metod.
Företagen
Enligt kommittén torde den gamla bolagsbeskattningen till en del ha fungerat som
en utdelningsskatt. Bolagsbeskattningen var därför inte snedvridande för företag
med “överskott„ på resultatregulerande åtgärder. För företag som drabbades av
den höga marginalskatten, däremot, var bolagsbeskattningen investeringsstyrande.
Kommittén framhåller att reformen ej har bidragit till raset i investeringar-
na under krisåren. Dock har reformen bidragit till höjda kapitalkostnader för de
företag som kunde utnyttja investeringsfondsystemet. Detta har, å andra sidan,
lett till en mer enhetlig prövning av investeringsprojekt över företag. Kvalitén
på investeringsprojekten har ökat.
Vidare konstaterar kommittén att Sverige genom skattereformen har fått en
internationellt konkurrenskraftig bolagsbeskattning.
Kommittén påpekar att den större komplexitet i reglerna för enskilda
näringsidkare som uppkommit krävs för att åstadkomma neutralitet. I betänkandet
redovisas resultat som visar på bättre investeringsincitament för enskilda
näringsidkare och delägare i fåmansaktiebolag än för “vanliga„ aktiebolag.
Flertalet remissinstanser delar kommitténs bedömning att ändringarna i
bolagsbeskattningen innebär högre kvalité på investeringsbesluten och därmed
effektivare allokering av företagskapitalet. SCB riktar emellertid kritik mot
metodredovisningen vad gäller effekterna på företagens investeringsincitament
och företagens utnyttjande av olika reserveringsmöjligheter. Vidare ifrågasätts
1984 som jämförelseår för utnyttjandegraden.
SACO hävdar att vad som nu behövs på företagsbeskattningens område är tydliga
och fasta spelregler utifrån vilka ekonomins olika aktörer kan fatta långsiktiga
beslut. Enligt organisationens mening är ett avskaffande av dubbelbeskattningen
av företagsvinster långsiktigt nödvändig. Ett sådant avskaffande bör kombineras
med en höjd bolagsskattesats. Därigenom uppnås en bättre skatteneutralitet
mellan arbetsinkomster och sådana inkomster som nu vinstbeskattas.
Näringslivets skattedelegation anser inte att införandet av enkelbeskatt-
ningen under 1994 var ett brott mot skattereformen. Åtgärden utgjorde i stället
ytterligare ett steg i riktning mot likabehandling av avkastning på eget kapital
och lånat kapital och ökade neutraliteten i beskattningen av olika kapitalplace-
ringsalternativ. Delegationen anser vidare att skattemässig neutralitet mellan
olika företagsformer i stort uppnåddes genom skattereformen och senare reformer.
I ett avseende kvarstår dock neutralitetsproblem. De särregler för fåmansföretag
som infördes genom reformen innehåller diskriminerande inslag som medför att
utdelning och aktievinster blir hårdare beskattade än i flermansföretag.
Särreglerna måste enligt delegationen ses över med målet att undanröja den
negativa särbehandlingen.
Enligt Företagarnas Riksorganisation nämns betydelsen av hög och stabil
tillväxt eller åtgärder som främjar sysselsättningen i mindre företag inte på
något ställe i förarbetena till skattereformen. Inte heller diskuteras
förutsättningarna för framväxten av ett annalkande kunskapssamhälle eller
tjänstesektorns betydelse. Fåmansföretagarna uppfattas närmast som ett problem
när det gäller att få systemet att gå ihop och inte heller inses betydelsen av
de mindre företagen när det gäller att anställa arbetskraft som blivit övertalig
inom den offentliga sektorn eller friställd i de större företagen.
Organisationen anser vidare att utvärderingen inte omfattar en analys av de
brister som funnits i reformen. Härvidlag åsyftas den i reformen bibehållna
dubbelbeskattningen på avkastningen på vinster i aktiebolag, utformningen av de
särskilda s.k. fåmansaktiebolagsreglerna och de höga skattekilar på tjänster som
uppkom genom att moms i samband med reformen även infördes på tjänster.
Utvärderingen visar därmed att reformeringen av det svenska skattesystemet måste
fortsätta. Organisationen påpekar dock att överensstämmelsen mellan verklig och
skattepliktig vinst blivit bättre genom reformen.
Lantbrukarnas riksförbund är kritiska till att reformeringen av beskattningen
av enskild näringsverksamhet (den neutrala företagsbeskattningen) av kommittén
framställs som särskilt komplicerad. Förbundet ser det som synnerligen angeläget
att det ges en balanserad bild av olika rättsområdens komplexitet. Ett felaktigt
utpekande av ett visst skatteområde som särskilt komplext kan förleda till
ändringar som diskriminerar grupper av t.ex. företagare i ekonomiskt hänseende.
Arbetsutbudet
Kommittén refererar till att undersökningar visar att reformen på sikt kan leda
till en ökning i antalet arbetade timmar med 2-5 procent för sammanboende män,
medan effekten för sammanboende kvinnor sannolikt ligger mycket nära noll.
Kommittén påpekar att dessa genomsnittseffekter döljer stora skillnader mellan
hushåll. För makar gäller att valet av arbetstider är ömsesidigt beroende.
Nedgången i faktisk arbetstid i den senaste konjunkturnedgången var mindre än
enligt tidigare mönster.
Effekten på antalet arbetade timmar är inte den enda dimensionen av
arbetsutbudet. Det finns också en kvalitetsaspekt. Skattereformen har medfört
att utbildning och karriärval lönar sig bättre. Detta gäller även för personer
som redan är etablerade i yrkeslivet.
Kommittén pekar på att skattereformen kan väntas ha effekter på beslutet att
köpa hemtjänster. Kommittén tar emellertid inte ställning till huruvida det
minskade hemarbetet som har kunnat observeras har ersatts av ökad användning av
arbetstjänster köpta på marknaden.
Flertalet remissinstanser delar kommitténs bedömning av effekterna på
arbetsutbudet och incitamenten till utbildning. SCB anser att diskussionen kring
arbetsutbudet visar på intressanta infallsvinklar men att kommittén egentligen
inte besvarar frågorna om reformens effekter på arbetsutbud, utbildning,
karriärval och lönebildning. Det saknas robusta resultat för utvecklingen under
de relevanta åren. Byrån anser att utredningen borde ha fört ett resonemang om
huruvida utgångsläget, med högre sysselsättning och lägre marginalskatter än
tidigare, kan ha haft någon betydelse för skattereformens effekt på
arbetsutbudet. Effekten på arbetsutbudet av en marginalskattesänkning kan vara
beroende av sysselsättningsläget och marginalskattens höjd i utgångsläget. SACO
hävdar att det med tanke på den rekordhöga arbetslösheten under de senaste åren
och den därav följande discourage-worker-effekten torde vara i stort sett
omöjligt att med hjälp av arbetsmarknadsdata från den aktuella utvärderingspe-
rioden bedöma skattereformens effekter på arbetsutbudet.
Skolverket påpekar att skattevariationer inte utgör det enda utbildningsin-
citamentet för en individ. En analys av vilka faktorer som ligger till grund för
individens beslut om studier måste utgå från fler förklaringsgrunder än skatte-
systemet.
SACO pekar på att skattereformens sänkning av marginalskatterna till ca 50
procent torde ha positivt påverkat nyregistreringsfrekvensen vid universitet och
högskolor. [Omvänt] motverkar den s.k. värnskatten och andra former av höjd
marginalskatt viljan till investeringar i högre utbildning. Organisationen pekar
på att höga marginalskatter även påverkar en annan kvalitativ dimension av
arbetsutbudet, nämligen individens vilja att ta på sig mer avancerade ar-
betsuppgifter, ansvar samt att utveckla verksamheten. Även om det för många
människor ligger en glädje i att utvecklas i arbetet är det med bestämdhet så
att utan en rimlig ekonomisk ersättning för extra ansträngningar så minskar
intresset för ytterligare prestationer och ansvar.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen är kommitténs bedömning att skattereformen
troligen kommer att ha en positiv effekt på arbetsutbudet på ett par procent en
betydligt försiktigare beräkning än den som gjordes före skattereformen.
Styrelsen anser att den extremt djupa lågkonjunkturen 1990-1993 omöjliggör säkra
slutsatser om skattereformens påverkan på arbetsutbudet. Styrelsen menar vidare
att andra instrument än skattesystemet skall användas om man önskar begränsa
arbetsutbudet något.
Enligt Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet förefaller det
vara en poänglös exercis att göra samlade kvantitativa uppskattningar av ut-
budseffekterna på det sätt som görs i betänkandet. Fakulteten framhåller vidare
att skattereformens effekter på jämställdheten mellan könen inte har lyfts fram
i betänkandet. Jämställdhetsfrågor har en särskilt stor betydelse när
allokeringen av resurser diskuteras inom hushållen. Kommittén borde från början
ha fäst större avseende vid frågeställningar kring mäns och kvinnors
tidsallokering och effekterna av förändrade skatter. Den jämställdhetsaspekt som
tas upp i sammanställningen av utvärderingens huvudresultat är ingen nyhet. Att
det föreligger en negativ korseffekt mellan kvinnans arbetsutbud och mannens
inkomst är ett känt fenomen, vilket särskilt uppmärksammades efter 1971 års
reform om individuell inkomstbeskattning.
Att männen fått en relativt sett större skattesänkning än kvinnorna är inte
heller förvånande med hänsyn till skillnaderna i löneläge mellan heltidsarbe-
tande män och kvinnor. Att marginalskattesänkningarna haft en positiv betydelse
för en större andel män än kvinnor ligger förmodligen bakom attitydskillnaden
beträffande reformen mellan män och kvinnor. Att kvinnor i samtliga inkomst- och
yrkesgrupper ger reformen ett markant svagare stöd än män i samma yrkes- och in-
komstkategori har överhuvudtaget inte kommenterats i utvärderingen.
Beträffande utformningen av varu- och tjänstebeskattningen anser Byggen-
trepenörerna att skattereformen på ett olyckligt sätt präglades av den ekono-
miska situation som rådde under utredningstiden men som inte var långsiktigt
hållbar. Skattereformarbetet vägleddes av en långt driven likformighetsfilosofi
som strider mot teorin om optimal beskattning av varor och tjänster. Enligt
denna skall - vilket också framhålles i betänkandet - varor och tjänster som är
särskilt priskänsliga beskattas med en låg skattesats medan de som är priso-
känsliga bör beskattas med en högre skattesats. Hur Sverige skall undvika mass-
arbetslöshet är idag en dominerande fråga. De delar av arbetsmarknaden som
slagits ut p.g.a. skattesystemets utformning förefaller idag vara näraliggande
alternativ för de grupper där massarbetslösheten permanentats. Främst gäller
detta olika typer av priskänsliga varor och tjänster riktade mot hushållskunder.
En del av dessa varor och tjänster är byggservice till hushållen. På grund av
tjänstens priskänslighet uppstår samhällsekonomiska förluster på flera sätt.
Specialiseringsvinster går förlorade när hushållen väljer att själva utföra
arbeten istället för att anlita professionell arbetskraft. Andelen svartjobb
ökar samtidigt som den totala mängden arbete blir lägre än vad som är sam-
hällsekonomiskt motiverat. Mot bakgrund av de helt förändrade förutsättningar
som nu gäller anser Byggentreprenörerna att en översyn bör göras av varu- och
tjänstebeskattningen. De finner det anmärkningsvärt att kommittén överhuvudtaget
inte diskuterar frågan om samhällsekonomisk effektivitet i beskattningen av
varor och tjänster. Deras bedömning är att argumenten för att anpassa
beskattningen efter teorin för optimal beskattning nu stärkts avsevärt.
Reformens fördelningseffekter
Enligt kommittén var ett huvudsyfte med reformen ökad ekonomisk effektivitet.
Inkomstfördelningen var dock en viktig restriktion. Nya beräkningar, som baserar
sig på skattebasernas faktiska utveckling och som presenteras i bilaga 5 till
betänkandet visar att den fördelningskalkyl som gjordes i propositionen håller
för flertalet grupper. Högre tjänstemän och hushåll i decil 10 har dock fått en
större relativ ökning av disponibel inkomst jämfört med vad som förutsågs i
propositionskalkylen. För decil 10 blev ökningen i disponibel inkomst 3,4% när
beräkningen utfördes på data från 1992 och 2,7% när data från 1989 änvändes.
Dessa resultat ligger nära medelvärdet för samtliga hushåll som studeras (3,4
respektive 3,3%) men överstiger propositionskalkylens effekt på 0,2% för decil
10. Orsaker till avvikelsen i förhållande till propositionskalkylens beräkningar
är enligt kommittén bl.a. nya antaganden om basbreddningar, mindre
basbreddningar i kapital och slumpfel i urvalet.
I bilaga 1 till betänkandet presenteras en annan studie av skattereformens
fördelningsmässiga effekter. Denna studie visar bl.a. att utjämningseffekten av
skatter och bidrag, mätt med Ginikoefficienter, är minst lika god 1991-92 som
1989. Utjämningseffekten har ökat för hushåll med fler än ett barn men minskat
för övriga hushåll. Resultaten visar också att de höjningar av barn- och
bostadsbidragen som ingick i skattereformen balanserade den minskade utjämningen
genom skattesystemet.
Enligt kommittén beror den allt ojämnare fördelningen av disponibla inkomster
som observerats under senare år i huvudsak på ökad arbetslöshet och
lönespridning. Skattereformens kontraktiva effekt på efterfrågan kan emellertid
ha påverkat arbetslöshetens nivå. Skattereformens effekt på lönebildningen är
enligt kommittén mer osäker. Kommittén påpekar också att de budgetförstärkningar
som föranleds av reformens underfinansiering kan ha en annan fördelningsprofil
än den som åsyftades i reformen.
Kommittén finner att disponibelinkomsterna för pensionärerna ökade mer än
disponibelinkomsterna för hushåll i aktiv ålder under perioden 1989-92. Detta
berodde enligt kommittén på pensionärernas förhållandevis låga skuldsättning,
riktad bostadsstöd och förändringar i pensionärsgruppens sammansättning över
tiden.
Kommittén finner också att skattereformen medfört en förbättrad horisontell
rättvisa. Spridningen i betald skatt för hushåll som har lika höga arbetsin-
komster har minskat för hushåll i de högre inkomstskikten.
Statistiska Centralbyrån anser att det finns större osäkerhet i beräkningen
av reformens effekter på inkomstfördelningen än vad kommittén visat. Byrån anser
att kommitténs arbete har satt fokus på flera frågor där det statistiska
underlaget bör förbättras. Det är också tveksamt om förslag som aldrig be-
slutades i riksdagen skall tas med i beräkningarna. Vidare har byrån invänd-
ningar mot den proportionella utläggningen av momsen som görs i bilaga 5 till
betänkandet. Hur momsen läggs ut torde ha stor inverkan på resultatet. Byrån
anser slutligen att reformens effekt på disponibelinkomsten för de övre
decilerna i studien är överskattade eftersom prisfallet på egna hem inte be-
aktas, och att omfördelningseffekten av reformens ändringar i bidrag efter skatt
övervärderas eftersom denna omfördelningseffekt ökar vid en konjunkturnedgång.
Vad beträffar inkomstfördelningsundersökningen i bilaga 5 anser SACO att det
med de beräkningsmetoder och dataunderlag som utnyttjats inte är möjligt att
identifiera hur stor del av skillnaderna i förändringen av disponibel inkomst
för olika grupper som strikt är att hänföra till skattereformen. Att använda
dessa små och otillförlitliga skillnader till intäkt för ändringar i
skatteskalan är anmärkningsvärt. Det leder onekligen till slutsatsen att hela
skattereformen rimligen bör göras om. Det är också relevant att ställa frågor
kring huruvida den inkomstfördelning som gällde 1989 kan fungera som norm för
all framtid. Det är SACO:s uppfattning att skattereformens beslut skall ligga
fast och att manipulationer av det slag som presenterats den senaste tiden
undergräver förtroendet för regeringens politik.
SABO anser att skattereformens finansiering till stor del har lagts på bo-
stadssektorn vilket medfört tveksamma fördelningseffekter. Om reformens
underfinansiering visar sig varaktig, och om detta skulle motivera åtgärder för
att uppnå full finansiering, kan sättet att göra detta få betydelse för bilden
av reformens fördelningseffekter. SABO anser vidare att en naturlig effekt av
skattereformens konstruktion är att fördelningen av den disponibla inkomsten
tenderar att bli mera ojämn. Bostadshushåll med endast en vuxen får endast en
skattesänkningseffekt, men också en full bostadskostnadshöjning. Ett genom-
snittligt bostadshushåll med sammanboende vuxna får drygt två skattesänk-
ningseffekter på en relativt högre inkomst, men fortfarande endast en boende-
kostnadsökning. SABO befarar också att reformen kan leda till en mer diffe-
rentierad hyressättning vilket kan ge upphov till ekonomisk segregation. SABO
understryker slutligen att det under åren efter skattereformen skett genomgri-
pande förändringar som motiverar en översyn av det nya skattesystemets för-
delningseffekter.
Näringslivets skattedelegation anser att skattereformen är fördelningspoli-
tiskt neutral. Enligt delegationens mening stämmer resultaten av de båda för-
delningsundersökningarna som ligger till grund för kommitténs slutsatser väl
överens med varandra. De analyser som redovisas i betänkandet ger inget belägg
för att inkomsttagarna i de högsta inkomstklasserna vunnit på skattereformen
jämfört med andra grupper. Delegationen konstaterar att den disponibla inkomst
som analyseras i bilaga 5 inte tar hänsyn till de betydande värdeförluster på
villor, bostadsrätter och småhus som skattereformen bidragit till. Enligt
beräkningarna i bilaga 1 motsvarar kapitalförlusterna på småhus 9 procent mer av
de disponibla inkomsterna för decil 9 jämfört med decil 2. Delegationen anser
också att den redovisade ökningen av decil 10:s disponibla inkomster är
överskattad genom det faktum att ökningen till en obestämbar del torde bero på
just sådana beteendeförändringar som reformen eftersträvade - mer sparande, mer
arbete, mindre avdrag, mindre „fiffigheter„, bantning av högbelånade
värdepappersportföljer etc. Vidare innehåller den 10:e decilen inte idag samma
människor som 1989. I toppen av den 10:e decilen fanns då bl.a. de som
utnyttjade klippekonomin och det gamla skattesystemets alla svagheter.
Delegationen vill i detta sammanhang också varna för att enskilda siffer-
uppgifter plockas ut ur analyserna för att sedan användas utanför sitt egentliga
sammanhang.
Fullmäktige i Riksgäldskontoret menar att reformen medförde större hori-
sontell rättvisa och även en i övrigt bra fördelningspolitisk träffbild.
Företagarnas Riksorganisation påpekar att ekonomin under åren efter reformen
befunnit sig i en extrem situation med en depression som inträffar två till tre
gånger per sekel. Under dessa omständigheter bör några alltför långt gående
slutsatser inte dras av det ekonomiska utfallet av reformen för olika grupper,
även om kommittén har gjort ett förtjänstfullt försök härtill.
Kooperativa förbundet menar att det kan ha varit riktigt att tillfälligt in-
föra den s.k. värnskatten som ett bidrag till saneringen av statsfinanserna.
Däremot anser förbundet att det är felaktigt att återgå till ett högre marginal-
skatteuttag. Om värnskatten, som numera diskuteras, skulle ersättas av egenav-
gifter på ett underlag över 7,5 basbelopp skapas en sådan effekt. Det omstridda
utfallet för decil 10 kan ha naturliga förklaringar. Bl.a. har säkerligen en rad
förmåner växlats mot högre lön. Vidare är det sannolikt att viss överströmning
skett från tjänsteinkomster till kapitalinkomster. Vad som än orsakat detta
utfall anser KF att det knappast kan läggas till grund för att även på sikt be-
hålla dagens högre skattenivå. Ett sådant skatteuttag ger incitament till
skatteplanering, reducerat intresse för utbildning och försämrar Sveriges
konkurrensläge.
Landsorganisationen i Sverige menar att kommittén bekräftar organisationens
farhågor inför skattereformen. Höginkomsttagare har fått ett vida bättre utfall
av skattereformen än vad som antogs i propositionen. Detta beror i första hand
på att dessa grupper inte betalat kapitalinkomstskatter i den omfattning som man
kalkylerade med i samband med reformen. T.ex. blev basen på aktier betydligt
mindre 1992 än 1989. Underfinansieringen av reformen har i sin tur gett upphov
till besparingar i statsbudgeten, som resulterade i ytterligare
fördelningspolitiska snedvridningar. En förutsättning för att LO skulle ställa
upp på reformen var det löfte regeringen gav om reformens fördelningseffekter.
Uppgörelsen innebar att regeringen skulle korrigera reformens fördelningsmässiga
profil om organisationens farhågor skulle visa sig vara sanna.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet finner det
anmärkningsvärt att reformens inverkan på faktorinkomsterna lämnas utanför
fördelningsanalysen och är kritisk till att studien i bilaga 5 görs på hus-
hållsnivå. Fakulteten påpekar att Sverige har haft särbeskattning under 25 år
med den explicita jämställdhetsambitionen att vuxna personer bör betraktas som
självständiga inkomsttagare. Det är därför anmärkningsvärt att kommittén valt
att betrakta hushållet som inkomsttagare. Vidare riktas kritik mot att
beräkningarna endast utförts på personer i åldern 25-64 år. Enligt fakulteten är
frågan om skattereformen gynnat höginkomsttagare eller låginkomsttagare alltjämt
obesvarad.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser sig inte ha kompetens att
bedöma och ifrågasätta de slutsatser kommittén drar om reformens fördel-
ningseffekter men vill påpeka att resultaten är av mindre intresse idag. De
stora förändringar som skett i skatte- och transfereringssystemen efter 1992
medför enligt fakulteten att det är felaktigt att idag använda kommitténs jäm-
förelse mellan 1989 och 1992 för skattepolitiska åtgärder som endast syftar till
att korrigera resultat som då kanske inte uppnåddes. När det gäller fördel-
ningspolitiska åtgärder via skatte- och transfereringssystemen är det nödvändigt
att dagens och inte gårdagens situation bildar utgångspunkten.
Boverket anser att kommitténs beskrivning av boendekostnaderna och deras
andel av hushållsbudgeten är alltför summarisk. Analyser av viktiga
fördelningseffekter av de ökade boendekostnaderna saknas. Önskemålet om en
effektiv resursallokering kan komma i konflikt med önskemålet om en jämt
fördelad bostadsstandard. Boverket menar att kommittén tar ställning i denna
konflikt genom att utgå från att det övergripande målet är effektiv resursallo-
kering. Så länge fördelningseffekterna och effekterna på den samhällsekonomiska
effektiviteten inte är kvantifierade blir emellertid avvägningen mellan
samhällsekonomisk effektivitet och fördelningspolitik en värderingsfråga.
Boverket finner det också anmärkningsvärt att något försök till analys av hur de
ökade bostadskostnaderna fördelade sig mellan olika hushållstyper och
upplåtelseformer inte redovisas i utredningen, speciellt med tanke på att ut-
redningsexperterna noterar att inkomstfördelningen blev betydligt ojämnare efter
skattereformen när hänsyn tas till boendekostnaderna. Boverket saknar en analys
av de faktiskt realiserade kapitalförlusterna på villamarknaden och hur de
fördelats mellan olika hushållstyper. Kommittén borde också närmare studerat
effekterna av den höjning av bostadsbidragen och de ändringar i reglerna för
räntebidrag i hyres- och bostadsrätter som gjordes i samband med skattereformen.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet anser att den för-
ändring i real disponibel inkomst för olika inkomstskikt som i betänkandet
redovisas i procentform, delvis kan ge en felaktig bild, eftersom dessa pro-
centtal beräknas på vitt skilda bastal. Om man gör motsvarande beräkning i
kronor istället för i procent framträder en delvis annan bild, där reformen har
en markant fördelningsprofil till förmån för höginkomsttagarna. Fakulteten
påpekar att en viktig del av skattereformen var växlingen från direkta till
indirekta skatter. I bedömningen av fördelningseffekterna ingår som mått endast
hur inkomstfördelningen påverkats av reformen. För att på ett bättre sätt få en
helhetsbild av fördelningseffekterna borde utredningen ha ansträngt sig mer när
det gäller frågan hur stora fördelningseffekterna av momsförändringen blev. En
intressant frågeställning är således hur stor inkomstökning som krävs för att
kompensera konsumenterna för de prisökningar som följde av momsförändringarna.
En annan intressant fråga är hur medborgarnas uppfattning om rättvisa hänger
samman med det sätt på vilket skattesystemet är utformat. Skapar institutioner
som skattesystemet också normer om rättvisa eller är det tvärtom så att
institutioner bara kan tillskapas om de svarar mot breda medborgargruppers
rättviseuppfattningar?
Enligt Konjunkturinstitutet bör kapitalförluster (t.ex. sänkta villapriser)
orsakade av skattereformen endast beaktas om man vill utvärdera själva över-
gången till det nya skattesystemet. Om man istället vill studera inkomstför-
delningen när det nya skattesystemet väl införts, så ska de initiala kapitalför-
lusterna exkluderas. Institutet påpekar att fördelningsstudierna är begränsade
till befolkningen i yrkesverksam ålder och att de inte omfattar företags- och
lantbrukarhushåll. Institutet beklagar att nya beräkningar av fördelnings-
effekter endast gjorts för den yrkesaktiva befolkningen. Kommittén hävdar att
skattereformen inte kan sägas ha missgynnat pensionärerna. Underlaget för den
bedömningen framstår emellertid som svagt. Institutet anser därför att kommit-
téns material bör kompletteras med beräkningar av reformens effekter på pen-
sionärernas disponibelinkomster. Enligt institutet innebär den metod som används
i bilaga 5 att fördelningseffekterna beräknas utan hänsyn till beteende-
förändringar. Höginkomsttagarna antas t.ex. ligga kvar med stora ränteutbetal-
ningar trots att värdet av underskottsavdragen minskat. Det medför att resulta-
tet har ett systematiskt fel och att det inte direkt kan användas som en upp-
skattning av reformens effekter. Konjunkturinstitutet anser dock att den under-
sökning som presenteras i bilaga 1 tar hänsyn till att skatte- och bidragssyste-
met påverkar beteendet. I denna studie jämförs de verkliga omfördelnings-
effekterna - dvs. effekter av skattereformen, beteendeförändringar som följd av
reformen samt ändrade bruttoinkomster. Tyvärr presenteras resultatet i form av
Gini-koefficienter, som är ett mycket trubbigt och svårtolkat mått på inkomst-
fördelningar. Den faktiska omfördelningen framstår här som lika stor före och
efter reformen, men det bör understrykas att inkomstomfördelningen ändå kan ha
ändrats avsevärt. Institutet menar att ingen av undersökningarna klarar av att
helt isolera effekterna av skattereformen och de av reformen frambringade
beteendeförändringarna. Det är därför svårt att med precision besvara frågan om
skattereformens effekter på inkomstfördelningen. Förmodligen har dock reformen
inte i någon större utsträckning ändrat inkomstfördelningen.
Vid en utvärderingen av reformens fördelningsmässiga effekter kan det enligt
Fullmäktige i Riksbanken finnas anledning att överväga vilken jämförelsenorm som
är relevant att utgå från vid en utvärdering av skattereformen. Det fanns i den
svenska ekonomin flera strukturella obalanser under den period som föregick
reformen. Det finns anledning att ifrågasätta huruvida utvärderingen bör utgå
från denna långsiktigt ohållbara situation. Det är enligt fullmäktiges mening
troligt att jämviktsmekanismer i ekonomin förr eller senare skulle tvingat fram
korrigeringar. En utvärdering bör därför utgå från en situation som är mera
stabil, eller åtminstone diskutera vad det innebär att jämförelser görs mot ett
makroekonomiskt instabilt läge.
Sveriges Pensionärsförbund anser inte att det är skatteomläggningen som
missgynnat pensionärerna, men den har heller inte gynnat den enskilde pen-
sionären mer än den gynnat andra inkomsttagare i samma inkomstklass. När
kommittén påstår att pensionärshushållen haft en betydligt bättre utveckling av
de disponibla inkomsterna än hushåll i aktiv ålder bortser man från, mot bättre
vetande, att det är förändringen i sammansättningen av pensionärshushållen som
gett denna effekt. SPF kräver att kommitténs material kompletteras med korrekta
kalkyler över hur pensionärernas disponibelinkomster har påverkats av
skattereformen.
Pensionärernas Riksorganisation anser att den disponibla inkomsten för decil
10 ökat väsentligt och kraftigt som en följd av reformens regelförändringar.
Detta har också bidragit till reformens underfinansiering. Organisationens
bestämda uppfattning är att för denna grupp bör den fr.o.m. 1995 införda
värnskatten på 5% bibehållas samt att den allmänna egenavgiften bör tas ut utan
takbegränsning. Organisationen påpekar att kommittén inte redovisar någon
undersökning av pensionärernas disponibelinkomster uppdelat på olika
inkomstgrupper (deciler) som man gör för de aktiva. En sådan undersökning skulle
ha visat en kraftigt minskad disponibel inkomst för alla med låga pensioner. Det
är enligt organisationens mening anmärkningsvärt att en sådan redovisning inte
görs i utvärderingen av skattereformen. De konstaterar att det inte finns stöd
för påståendet att pensionärshushållen har haft en betydligt bättre utveckling
av de disponibla inkomsterna än hushåll i aktiv ålder.
25
Stabilisering
Enligt kommittén gav skattereformen upphov till ett minskat realt sparande som
tenderade att minska den aggregerade efterfrågan. Reformens underfinansiering
gav istället upphov till en expansiv effekt på efterfrågan. Enligt kommitténs
bedömning är nettoeffekten av dessa två motverkande faktorer kontraktiv.
Reformen antas ha skapat ett fall i BNP på knappt 1%. Kommittén menar att det
inte hade varit bättre att avvakta med reformen men att det hade varit en fördel
om reformen kommit tidigare. Tidsordningen mellan kreditmarknadens avreglering
och reformen var inte bra.
Fullmäktige i Riksgäldskontoret anser att konjunkturnedgången under 1990-
talet hade blivit mindre om skattereformen och nödvändiga strukturella reformer
på utgiftssidan hade vidtagits tidigare. Det är utifrån detta synsätt felaktigt
att utpeka skattereformen som en orsak till konjunkturavmattningen.
Konjunkturinstitutet påpekar att skattereformen gav två motriktade effekter
på hushållens konsumtionsefterfrågan. Nettoeffekten på de disponibla inkomsterna
var positiv. Samtidigt stimulerades det finansiella sparandet genom en kraftig
höjning av realräntan efter skatt, till stor del beroende på den ändrade
kapitalinkomstbeskattningen. I kommittén görs bedömningen att skattereformen gav
en nedåtriktad effekt på den privata konsumtionen och att denna effekt
motsvarade ca en procent av BNP. Bedömningen är dock enligt institutet inte
invändningsfri. Skattereformens efterfrågedämpande effekt i inledningsskedet kan
ha överskattats av utredningen, men reformen kan å andra sidan ha bidragit till
att förlänga lågkonjunkturen. Institutet påpekar att utvärderingen bygger på en
modell med två kategorier av hushåll, "keynesianska" hushåll som varken lånar
eller sparar finansiellt och "neoklassiska" hushåll som endast ändrar sin
konsumtion vid bestående ändringar av inkomster eller räntor/relativpriser och
som betraktar reformens underfinansiering som temporär. Inkomsteffekten för de
neoklassiska hushållen skulle därför inte ha påverkat deras konsumtion.
Underfinansieringen måste emellertid ha varit svår att identifiera för hushållen
- särskilt som reformen hade lanserats som fullt finansierad. Åtminstone i
inledningsskedet (1990-92) är det därför troligt att reformens inkomsteffekt
även påverkade de neoklassiska hushållens konsumtionen positivt.
Enligt Fullmäktige i Riksbanken finns det ett samband mellan å ena sidan
skatt på arbetsinkomster och å andra sidan pris- och inflationsutvecklingen i en
ekonomi. Kommittén berör inte detta explicit, men enligt fullmäktiges mening kan
det finnas skäl att uppmärksamma frågan, bl.a. med anledning av senare års
förändringar av skatt på arbetsinkomster. Mot bakgrund av detta anser
fullmäktige att det vid en slutlig utvärdering av skattereformen är nödvändigt
att mer utförligt än vad som skett i kommitténs analys beakta skattesystemets
effekter på pris- och inflationsutvecklingen i ekonomin. Vad beträffar
diskussionen kring reformens bidrag till konjunkturnedgången anser fullmäktige
att det kan finnas anledning att reflektera över diskussionens utgångspunkter.
Kommitténs resonemang om reformens bidrag till lågkonjunkturen utgår från att r-
eformen gav starka incitament för hushållen att ändra sitt sparbeteende genom
att minska sitt reala och öka sitt finansiella sparande. I en keynesiansk modell
av standardsnitt, uttolkas effekterna av detta som ett skift nedåt i investe-
ringar i bl.a. fastigheter och småhus, vilket i sin tur ger en kontraktiv effekt
på aggregerad efterfrågan. I detta sammanhang är det enligt fullmäktiges mening
relevant att även undersöka och försöka värdera de bakomliggande strukturproblem
som fanns i svensk ekonomi vid tidpunkten för reformens genomförande. Om resul-
tatet av en sådan utvärdering visar på andra orsaker till skiftet i sparandet,
kan slutsatserna komma att påverkas vad gäller frågan om skattereformens bidrag
till lågkonjunkturen. Den keynesianska modell som används ger efterfrågesidan
största möjliga spelrum, medan den bortser från eventuella expansiva effekter
via ekonomins utbudssida. Vidare saknar modellen komponenter för vilka
mekanismer som styr pris- och löneanpassning. Fullmäktige anser att det hade
varit värdefullt med en belysning av dessa frågor utifrån fler och kanske moder-
nare modellperspektiv.
Skattereformens finansiering
Kommittén finner med hjälp av en statisk beräkning att underfinansieringen av
skattereformens andra steg uppgick till i genomsnitt 21 miljarder kronor under
perioden 1991-93. Denna beräkning baserar sig på faktiska skattebaser för 1991
och i vissa fall 1992-93. Enligt kommittén berodde prognosfelen i propo-
sitionskalkylen i huvudsak på att individernas inkomster utvecklades snabbare än
förväntat, vilket medförde att skattesatssänkningarna fick ett större negativt
genomslag på skatteintäkterna, och på en svagare utveckling av vissa finans-
ieringsbaser som t.ex. reavinst på aktier, underlag för företagsskatt och moms.
Till underfinansieringen från reformens andra steg skall läggas en under-
finansiering på omkring 4 miljarder kronor från reformens första steg och en
underfinansiering på omkring 10 miljarder kronor som orsakas av reformens
kontraktiva effekt på efterfrågan.
Kommittén anser att det är oklart om reformen är underfinansierad på lång
sikt men finner att vissa faktorer tyder på en minskad underfinansiering efter
1992. Enligt kommittén föranleder reformens underfinansiering inte några
ytterligare åtgärder eftersom statsmakterna vid tagna beslut avvägt, låt vara
indirekt, reformens försämring av statsfinanserna mot det stabiliseringspolitis-
ka läget.
Riksrevisionsverket anser att bättre metoder för effektberäkningar i samband
med regelförändringar bör utarbetas. En finansieringskalkyl bör exempelvis
alltid innehålla en känslighetskalkyl i vilken olika tänkbara scenarios ana-
lyseras.
Enligt SABO:s bedömning har bostadskonsumtionens bidrag till reformens
finansiering underskattats i finansieringskalkylen. Enligt organisationens egna
beräkningar har bostadskonsumtionens bidrag till reformens finansiering ökat
från 27 till 33 miljarder kronor, vilket främst beror på oförutsett höga
investeringsvolymer och ett än högre ränteläge än vad som förutsågs vid
kalkyltillfället. Skattereformen är enligt samma beräkningar underfinansierad
med ca 30 miljarder kronor år 1992. Av den återstående finansierade delen av
skattereformen har bostäderna svarat för ca 80% netto.
Fullmäktige i Riksgäldskontoret anser att det är av stor vikt att framskriv-
ning av skattebaser för denna typ av beräkningar görs från ett utgångsläge som
kan anses normalt. Utgångslägets skatteinkomster överskattades emellertid i den
meningen att de inte var långsiktigt hållbara. Alla beteendeförändringar som kan
förutses bör också beaktas. Enligt fullmäktige kunde flera inslag i
skattereformen, som sänkta marginalskatter, breddad momsbas och begränsningen av
ränteavdragens värde, förväntas medföra beteendeförändringar. Inga antaganden
gjordes emellertid om att dessa förändringar skulle medföra ändringar i
konsumtionsmönstret eller någon anpassning av hushållens balansräkningar. En
effekt av detta var att de skatteintäkter som skulle genereras av olika
basbreddningar överskattades.
Enligt Företagarnas Riksorganisation visar utvärderingen att skattereformen
på längre sikt i stort är fullfinansierad. Kommittén visar därmed att varken den
s.k. värnskatten som infördes 1995 eller en eventuell höjning efter denna
tidpunkt skulle ligga i linje med reformens syfte.
Konjunkturinstitutet riktar kritik mot att beräkningarna av budgeteffekterna
koncentreras till inkomstsidan, där den svaga utvecklingen av många skattebaser
medfört att skattereformens plussida kommit att få ett sämre utfall än beräknat.
Att den ekonomiska utvecklingen också medfört överraskningar på skattereformens
utgiftssida har däremot inte rönt samma uppmärksamhet. Beräknade budgeteffekter
av ändrade transfereringsregler saknas t.ex. helt. Höjningen av bostadsbidragen,
som var en del av reformen, blev förmodligen betydligt dyrare än beräknat till
följd av dels den ekonomiska krisen, dels ökad flyktninginvandring. Också
utvärderingen av "minussidans" dominerande post, de sänkta inkomstskatterna,
förefaller endast delvis genomförd. Konjunkturnedgången 1991-93 bör ha inneburit
att underlaget för inkomstskatt utvecklades svagare än beräknat, och att
skattebortfallet från sänkta inkomstskattesatser blivit mindre än beräknat.
Förenkling av skattereglerna och skattesystemets
driftskostnader
De färre antal inkomstslag och skattesatser som infördes i samband med reformen
medförde enligt kommittén att den skattskyldige lättare fick grepp om
skatteeffekterna av olika förändringar i sin ekonomi. Enligt kommittén uppgick
skattesystemets driftskostnader till 14 miljarder kronor efter reformen.
Skattskyldigas fullgörandekostnader uppgick till ca 2/3 av de totala driftskost-
naderna. Den resterande delen av driftskostnaderna utgjordes av myndigheternas
administrationskostnader. Kommittén finner att skattereformen lett till minskade
fullgörandekostnader för fysiska personer medan fullgörandekostnaderna ökat
något för företagen. Fullgörandekostnaderna är mest betungande för småföretagen.
Drifts- och fullgörandekostnaden per intäktskrona är enligt kommittén högst för
momsen.
Näringslivets skattedelegation anser att skattereformen i huvudsak lett till
enklare skattesystem. På några områden, t.ex. kapitalbeskattningen och be-
skattningen av enskild näringsverksamhet, har förenklingseffekterna dock varit
begränsade. Delegationen vill betona vikten av att statsmakterna visar åter-
hållsamhet när det gäller att lägga ytterligare uppgifter på företagen som ett
led i effektiviseringen av skattesystemet. Enligt delegationen har den efter-
strävade enkelheten uppnåtts relativt väl för löntagarna. Detta har dock skett
till priset av att utökad uppgiftsskyldighet lagts på arbetsgivarna och tredje
man.
Lantbrukarnas riksförbund framhåller att kommitténs resultat visar på att
fullgörandekostnaderna är relativt sett högre för momsen jämfört med andra stora
skatter och att fullgörandekostnaderna faller tyngst på de små företagen. LRF
konstaterar att kommitténs redogörelse för fullgörandekostnaderna avser läget
före det att redovisningsperioderna förtätades till varje månad. Kommitténs
resultat visar därför helt klart att den förtätning som skett av såväl moms- som
preliminärskatteredovisningen omedelbart bör ändras.
Riksskatteverket betonar vikten av att skattereglerna görs så lätta som
möjligt att förstå, tillämpa och kontrollera. Skattemyndigheten i Stockholm
anser att skattereformens målsättning att förenkla endast uppnåddes till viss
del. Efter reformen har utvecklingen gått åt motsatt håll. Skattemyndigheten i
Kalmar menar att de förenklingar som gjorts har inneburit att granskningen
kunnat koncentreras till de mer komplicerade deklarationerna.
Reformens beständighet
Enligt kommittén består skattereformens huvudprinciper trots det stora antal
förändringar som gjorts i skattesystemet efter reformen. Som exempel på brott
mot reformens principer nämns differentieringen av momsen och lättnaden i
kapitalbeskattningen 1992-94. Kommittén menar att tidsbegränsningen av
värnskatten visar på en vilja att stå fast vid principerna. De grundläggande
principerna för företagsbeskattningen ligger kvar. En förenkling av företagsbe-
skattningen är dock önskvärd.
Flertalet remissinstanser anser att stabiliteten i skattesystemet och de
grundläggande intentionerna bakom skattereformen måste upprätthållas.
Riksrevisionsverket anser t.ex. att mer genomgripande förändringar inte bör
genomföras med mindre än att utfallet på längre sikt går att utläsa. Den höga
förändringstakten och komplexiteten skapar överhuvudtaget oklara plane-
ringsförutsättningar för företag och näringsidkare.
Landsorganisationen i Sverige anser att flertalet av de förändringar som
gjorts i skatte- och bidragssystemet efter skattereformen i större eller mindre
grad måste betraktas som brott mot den breda uppgörelsen kring reformen. Den
första avvikelsen bestod i att höjningen av barnbidraget med cirka 1000 kronor
om året aldrig kom till stånd. Ytterligare brott mot de principer som var
vägledande för reformen var differentieringen av momsskattesatsen och den
lättnad i kapitalinkomstbeskattningen som infördes mellan 1992 och 1994. Vidare
har införandet av egenavgifter medfört en höjning av skatterna. Marginaleffekten
av egenavgifterna blir störst för löntagare under brytpunkten medan inkomster
över 7,5 basbelopp inte drabbas alls, varför ytterligare fördelningsorättvisor
har uppkommit genom detta.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att reformens huvud-
principer kvarstår. Fakulteten instämmer i kommitténs konstaterande att en
förutsättning för att skattesystemet skall ge de åsyftade effektivitetsvinsterna
är att reglerna hålls någorlunda stabila och att principerna som låg till grund
för reformen inte urholkas.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet finner dock goda skäl
till att ifrågasätta behovet av stabilitet i skattesystemet. Enligt fakulteten
är det är svårt att dela kommitténs övertygelse om att skattereformen, trots de
förändringar i skatte- och transfereringssystemet som genomförts, är en stabil
reform. Under nittiotalet har ett flertal av reformens principer övergetts eller
reviderats. Detta är enligt fakulteten med all sannolikhet ofrånkomligt då skat-
tepolitiken befinner sig i skärningspunkten för samhälleliga fördelningskon-
flikter. Enligt fakulteten understryker skattereformen svårigheterna att
predicera de faktiska utfallen av stora institutionella förändringar.
Samhällsförhållandenas komplexitet gör att osäkerheten om de samlade resultaten
från genomgripande politiska reformer är och kommer att vara stor.
Samhällspolitiskt medför detta att behovet av “piecemeal social engineering„
alltid kommer att kvarstå. Just på grund av svårigheterna att på förhand bedöma
resultatet av politiska reformer måste det finnas möjlighet att i efterhand
korrigera reformernas innehåll mot bakgrund av ny kunskap. Hoppet om att finna
stabila och långvariga spelregler i de institutionella systemen ter sig därför
inte som särskilt välgrundat. Detta är naturligtvis inget skäl mot att genomföra
genomgripande politiska reformer av det slag som skattereformen innebar, bara
att man inte avhänder sig möjligheterna att i efterhand förändra deras innehåll.
26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Wallström, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog,
Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,
Föredragande: statsrådet Åsbrink och statsråden Peterson, Wallström, Klingvall,
Johansson, Åhnberg, Schori, von Sydow, Blomberg
Regeringen beslutar propositionen 1995/96:150 Ekonomisk vårproposition med
förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag
för budgetåret 1995/96, m.m.
27