Post 3 av 4 träffar
Propositionsnummer ·
1995/96:150 ·
Hämta Doc ·
Ekonomisk vårproposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150/2
8. Hushållens ekonomi och privat konsumtion
Hushållens realt disponibla inkomster var så gott som oförändrade mellan 1994
och 1995 enligt de preliminära nationalräkenskaperna. Det innebär att
inkomstutvecklingen blev betydligt starkare än den minskning med 1,5%, som
beräknades hösten 1995, beroende på högre tranfereringsinkomster och lägre
skattebetalningar. Tillkommande budgetförstärkningar bidrar till en relativt
svag utveckling av hushållens disponibla inkomster under de närmaste åren. En
nedgång av sparkvoten medför dock att en återhämtning av privata konsumtionen
beräknas inledas under andra halvåret 1996.
Den reala lönesummeutvecklingen före skatt gav ett positivt bidrag till
inkomstutvecklingen 1995. Detta skedde genom en kraftig ökning av
sysselsättningen, medan den utbetalda timlönen före skatt sjönk realt. För 1996
är det i stället löneutvecklingen som ligger bakom den starka ökningen av
lönesumman, medan sysselsättningen utvecklas svagt. Ett starkt positivt bidrag
kommer också från en fortsatt förbättring av hushållens nettoinkomster av räntor
och utdelningar. Det är en följd av ett högt finansiellt sparande, vilket
innebär att hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reducerar
skuldbelastningen. Förändringen av direkta skatter och transfereringar från
offentlig sektor drar ned utvecklingen av den realt disponibla inkomsten med ca
3,5 procentenheter 1996. Detta är huvudsakligen en följd av vidtagna
budgetförstärkande åtgärder. De direkta skatterna har stigit bl.a. genom höjd
egenavgift till sjukförsäkringen och kommunalskattehöjningar medan barnbidragen
och ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna har sänkts. De realt disponibla
inkomsterna beräknas sammantaget stiga med knappt 1% i år.
Inkomstutvecklingen för 1997 karakteriseras av samma faktorer som 1996. Löne-
och kapitalinkomsterna stiger medan tillkommande budgetförstärkande åtgärder
drar ned inkomsterna. Egenavgiften till sjukförsäkringen höjs med ytterligare
1%. Indexeringen av basbeloppet, som styr pensioner m.m., är även för 1997
reducerad till 60%. Forsatta besparingar sker bl.a. i bostadsbidragen. Den
utbetalda lönesumman stiger mindre än i år, till följd av lägre löneökningar. De
realt disponibla inkomsterna väntas vara oförändrade jämfört med 1996.
Tabell 8.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande
MiljarderProcentuellt bidrag till
Kr realinkomstutvecklingen
1995 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Lönesumma inklusive sjuklön686,5 1,6 3,4 1,9 2,3 2,2 1,9 1,9
Hushållsransfereringar från offentlig sektor397,0-0,4-1,2-0,6-0,4-0,10,20,3
Pensioner 211,6 0,1 0,0 -0,2 0,0 0,2 0,40,3
Sjukförsäkringar m.m. 43,6 -0,3 -0,3 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1
Arbetslöshetsbidrag m.m. 54,4 -0,5 -0,3 -0,6 -0,5 -0,4 -0,2 -0,1
Övrigt 87,5 0,3 -0,5 0,1 0,0 0,0 0,0 -0,1
Räntor och utdelningar, netto-13,1 1,1 0,8 0,7 0,6 0,4 0,5 0,2
Övriga inkomster, netto 207,1 0,6 0,3 0,0 0,3 0,4 0,5 0,7
Direkta skatter 348,0 -2,9 -2,4 -1,6 -1,6 -0,8 -1,2 -1,3
Disponibel inkomst 929,6 -0,1 0,8 0,3 1,3 2,1 1,9 1,8
Privat konsumtion 853,5 0,3 0,8 1,7 2,2 2,4 2,2 2,2
Sparande, nivå i % av disponibel inkomst
Nettosparande (sparkvot) 8,2 8,3 7,0 6,2 5,9 5,6 5,2
Finansiellt sparande 10,3 9,8 8,3 7,0 6,3 5,7 5,0
Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med
KPI. Disponibel inkomst är deflaterad med implicit prisindex för privat
konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten “Övriga
inkomster, netto„.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Den kalkylerade ekonomiska tillväxten för perioden 1998 - 2001 innebär en
positiv utveckling av hushållens realinkomster. Den reala lönesumman stiger
något mer än BNP. Transfereringsinkomsterna ger endast ett svagt bidrag till
inkomstutvecklingen, delvis beroende på att stödet till arbetslösa kan dras ned
när arbetslösheten sjunker. Förbättringen av räntenettot fortsätter. Visserligen
sjunker det finansiella sparandet, men det ligger kvar på en relativt hög nivå
under hela kalkylperioden. Efter en tämligen svag ökning av inkomsterna under
1998, beroende på tillkommande budgetförstärkningar, ökar realinkomsterna med ca
2% per år de följande tre åren.
Efter en markerad nedgång under det första kvartalet förra året ökade den
privata konsumtionen successivt under loppet av 1995. Räknat som
helårsgenomsnitt ökade den privata konsumtionen med 0,3% från 1994.
Under vintern har emellertid stämningsläget bland hushållen försämrats i
betydande grad. En förklaring till detta är sannolikt den tendens till
försämring av arbetsmarknadsläget som skett under senare tid. Sysselsättningen i
antal personer har stagnerat och antalet varsel om uppsägning har åter ökat.
Andelen hushåll som tror att arbetslösheten kommer att stiga under det närmaste
året har under de senaste sex månaderna ökat från knappt 30% till drygt 50%.
Samtidigt har förväntningarna om den ekonomiska utvecklingen i Sverige
förskjutits i negativ riktning (se diagram 8.1). Detta skulle kunna betyda att
hushållen åter kommer att bli mer försiktiga och mindre konsumtionsbenägna. Den
gradvisa konsumtionsuppgång som skett från 1993 skulle därmed kunna stagnera
eller övergå i en viss nedgång.
Diagram 8.1 Hushållens framtidsförväntningar 1977-1996
Källa: Statistiska centralbyrån.
Det finns emellertid ett antal faktorer som talar för att hushållen i detta
skede skulle vara mer benägna att upprätthålla konsumtionen än exempelvis under
början av 1990-talet.
För det första har den kraftiga höjning av hushållens sparkvot som skedde i
slutet av 1980-talet och början av 1990-talet inneburit att hushållens
finansiella situation förbättrats markant. Den finansella förmögenheten har
under de senaste 3 åren stigit från att år 1991 ha motsvarat ca 40% av den
disponibla inkomsten till ca 90% år 1995. Detta är främst en följd av att
hushållens finansiella sparande under de senaste 3 åren uppgått till ca 90
miljarder kronor per år. Dessutom har värdet av hushållens aktieinnehav stigit.
Från januari 1995 har generalindex ökat med nära 30%. Priserna på småhus har
visserligen sjunkit svagt under det andra halvåret 1995, men som framgår av
diagram 8.2 har hushållens förmögenhet trots det stigit från att 1992 ha
motsvarat ca 200% av disponibla inkomsten till att motsvara ca 235% 1995.
Sett i ett historiskt perspektiv ligger hushållens finansiella sparande på en
mycket hög nivå och det torde på längre sikt finnas ett utrymme för en viss
minskning. En förklaring till att det finansiella sparandet stigit så pass
kraftigt är nämligen att det reala sparandet, dvs produktionen av småhus,
sjunkit till extremt låga nivåer. En sänkning av det finansiella sparandet är
därför att förvänta när småhusbyggandet åter ökar. Dessutom kan det finansiella
sparandet förväntas avta i takt med att hushållens behov av finansiella
buffertar gradvis tillfredställs som en följd av den höga sparandenivån,
samtidigt som arbetsmarknadsläget förbättras.
45
Diagram 8.2 Hushållens förmögenhetskvot 1970-1997
Förmögenhet i relation till disponibel inkomst
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Den andra faktorn som talar för att konsumtionen upprätthålls är den senaste
tidens relativt snabba sänkning av marknadsräntorna. Sedan september 1995 har
räntan på ett 5-årigt villalån sjunkit med ca 1,5 procentenheter och den rörliga
villaräntan med 2 procentenheter. Det förbättrar förutsättningarna för högre
fastighets- och andra tillgångpriser och innebär en lättnad för skuldsatta
hushåll, i synnerhet de som ännu inte hunnit amortera ned sina lån i tillräcklig
grad. Räntenedgången kan också få som resultat att inköpen av framför allt
kapitalvaror ökar. Genom att den privata konsumtionen under ett antal år legat
på en relativt låg nivå har genomsnitts-åldern på många kapitalvaruslag stigit.
Den svenska bilparken är t.ex. bland de äldsta i Västeuropa. Det finns därmed
ett uppdämt behov av att öka dessa inköp och därigenom uppgradera
kapitalvarustocken. Räntesänkningen innebär att finansieringen av dessa inköp
underlättas. I samband med att omsättningen på fastighetsmarknaden ökar stiger
också behovet av kapitalvaruinköp. När en bostad byter ägare sker ofta ett byte
av gamla vitvaror m.m. Preliminär statistik tyder på att omsättningen på
småhusmarknaden stigit markant under de senaste månaderna. Detta gäller i
synnerhet stor-stadsområdena.
46
Diagram 8.3 Privat konsumtion 1980-1997
Säsongrensad nivå, 1991 års priser, kvartalsdata, miljoner kroner
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Sammantaget förväntas den privata konsumtionen stagnera under det första
halvåret i år, till följd av den försvagning av arbetsmarknadsläget som skett
under vintern. Mot slutet av året väntas dock konsumtionen accelerera i takt med
att det internationella konjunkturläget förbättras, och därmed förutsättningarna
för den svenska industrin. De fulla effekterna av räntesänkningarna börjar då
också göra sig gällande. Trots den förväntade stagnationen under det första
halvåret beräknas konsumtionen öka med 0,8% i år, räknat som årsgenomsnitt. Det
förklaras bl.a. av att konsumtionen steg successivt under loppet av 1995. Skulle
konsumtionen ligga kvar på det fjärde kvartalets nivå innebär det en ökning av
genomsnittet med ca 0,5%.
I och med att de realt disponibla inkomsterna i år bedöms stiga med ca 1%
innebär den prognostiserade konsumtionsökningen att sparkvoten i princip ligger
kvar på förra årets nivå. Under loppet av nästa år beräknas konsumtionsuppgången
fortsätta, vilket resulterar i en ökning med 1,7% räknat som årsgenomsnitt. Då
inkomsterna samtidigt beräknas stiga svagt implicerar konsumtionsprognosen en
sänkning av hushållens nettosparkvot med drygt en procentenhet. En
sparkvotssänkning i den takten är dock inte sannolik på längre sikt. Prognosen
över konsumtion och sparande har som utgångspunkt att hushållen försöker att
undvika att justera konsumtionen till följd av tillfälliga variationer i
inkomsterna och i stället försöker anpassa konsumtionen till de förväntade
långsiktiga inkomsterna. Konsumtionsökningen nästa år skall därför ses mot
bakgrund av att de realt disponibla inkomsterna i genomsnitt beräknas öka med
1,8 % per år från år 1998 till 2001. Den privata konsumtionen beräknas under
samma period öka med drygt 2% per år, vilket innebär att hushållens
nettosparkvot sjunker till 5,2 % år 2001.
Diagram 8.4 Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot 1970-2001
Sparande i relation till disponibel inkomst
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
47
9. Bruttoinvesteringar
De totala bruttoinvesteringarna steg med knappt 11% förra året trots ett
fortsatt markant fall i bostadsproduktionen. Bakom uppgången ligger den
gynnsamma exportutvecklingen samt det höga vinstläget som har inneburit starka
incitament att bygga ut kapitalstocken.
Avmattningen i exportkonjunkturen under prognosperioden medför ett mindre
expansionsbehov än tidigare beräknat inom framför allt industrin. Fallande
realräntor och den fortsatt goda lönsamheten innebär ändå att
investeringsvolymerna inom de exportberoende delarna av näringslivet ökar också
under 1996, för att sedan minska något nästa år när behovet av ytterligare
kapacitet förutses bli mindre. Under 1996 beror en del av den förväntande
investeringsuppgången på de stora infrastrukturprojekt som har påbörjats. Det
gäller bl.a. Öresundsbron. År 1997 beräknas fallande realräntor samt den
förväntande ökningen av den privata konsumtionen innebära en
investeringsstimulans för de delar av tjänstesektorn som är inriktade mot
hushållen. Bostadsbyggandet beräknas nu ha bottnat och vänder uppåt från en
mycket låg nivå. Förutom fallande bostadsräntor bidrar också låga förväntade
vakanstal i expansiva regioner till ökade bostadsinvesteringar. Sammantaget
beräknas de totala bruttoinvesteringarna öka med 10% 1996 och med drygt 2 %
1997.
Tabell 9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
MiljarderÅrlig procentuell volymförändring
Kr
1995 1994 1995 1996 1997
Näringslivet 171,6 14,4 24,5 10,9 2,1
Industri 60,9 28,6 37,5 17,0 -4,0
Övrigt näringsliv 110,7 9,1 18,8 7,8 5,5
Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 19,2 5,6
Nybyggnad 11,3 -46,9 -30,7 40,0 15,0
Ombyggnad 15,5 -19,6 -25,5 2,0 -5,0
Offentliga myndigheter39,4 10,6 1,6 0,1 1,1
Totalt 237,8 -0,2 10,6 10,02,4
Maskiner 124,6 15,8 28,8 12,7 1,4
Bygg och anläggning 113,2 -9,6 -3,1 7,4 3,5
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
I det medelfristiga perspektivet antas investeringarna åter öka kraftigt från
och med 1998. Investeringskvoten, dvs bruttoinvesteringarnas andel av BNP, har
under de senaste åren legat på en låg nivå. Behovet av att återställa
kapitalstockarna till långsiktigt hållbara nivåer i kombination med höga
realräntor har begränsat investeringarna inom bostadssektorn och inom de
hemmamarknadsorienterade sektorerna. Utrymmet för en kraftig
investeringsexpansion är därför goda. Lägre realräntor, den relativt höga
kapitalavkastningen (driftsöverskottet i förhållande till kapitalstocken) samt
ett stigande resursutnyttjande beräknas medföra växande investeringskvoter. Lägg
därtill att bostadsproduktionen successivt normaliseras p.g.a. de lägre real-
räntorna och de stigande disponibelinkomsterna. Investeringskvoten beräknas öka
från 17% år 1997 till 20% år 2001.
9.1 Näringslivets investeringar
Industrins investeringar steg med över 75% mellan 1993 och 1995. Bakom den
kraftiga uppgången ligger ett högt kapacitetsutnyttjande och en historiskt sett
mycket god lönsamhet. Under lågkonjunkturen minskade kapitalstocken enligt
Konjunkturinstitutets beräkningar med över 4%. Behovet av ny kapacitet har
således varit stort.
Diagram 9.1 Investeringskvoter inklusive och exklusive bostäder
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Enligt Statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari är företagens
investeringsplaner fortsatt expansiva också för 1996. Normalt sett överskattar
dock industriföretagen investeringarna i en avmattningsfas. Merparten av de
aviserade investeringarna antas ändå komma att genomföras. En stor del av
produktionsutbyggnaden sker inom exportindustrin där investeringarna i många
fall sträcker sig över flera år. Avskrivningstiden för investeringar kan uppgå
till 10-15 år. Därigenom bör en tillfällig avmattning få mycket liten effekt på
expansionsplanerna. Eftersom lönsamheten också beräknas bli fortsatt god antas
därför investeringsutbyggnaden komma till stånd i nästan samma omfattning som
industrins planer visar. Mot bakgrund av den prognosticerade produktionsökningen
beräknas därigenom kapa-citetsutnyttjandet sjunka under året. Detta bedöms
medföra att investeringsvolymerna minskar något under 1997. En rad större
anläggningar inom basindustrin står klara 1996 och under första halvan av 1997.
Behovet av att därefter tillföra ytterligare kapacitet inom basindustrin bör
vara måttligt. Prognosen innebär att industrins kapitalstock sammanlagt växer
med ca 10% under 1996 och 1997.
Investeringarna inom övrigt näringsliv ökade med knappt 19% förra året.
Uppgången förklaras av en fortsatt kraftig utbyggnad inom de industrirelaterade
branscherna partihandel och uppdragsverksamhet samt av den höga tillväxten i
telekommunikationssektorn. Konjunkturavmattningen inom industrin beräknas leda
till en påtaglig dämpning av volymtillväxten inom dessa sektorer under
prognosperioden. Telekommunikationssektorn ökar dock investeringarna
ytterligare, om än i lugnare takt än under de senaste åren.
Drivande för investeringarna i övrigt näringsliv under 1996 är istället
samfärdselinvesteringarna. I de stora infrastrukturprojekten såsom Öresundsbron
med landanslutningar (Swedab) och Arlandabanan förväntas volymerna nå en topp i
år för att sedan plana ut. Därtill indikerar SCB:s investeringsenkäter något
stigande volymer också i de hemmamarknadsberoende sektorerna.
Investeringsvolymerna inom varuhandel och fastighetsförvaltning begränsas dock
fortfarande av överkapacitet samt av de höga realräntorna. Vakanserna på
kommersiella lokaler har för riket som helhet stabiliserats på en hög nivå
samtidigt som en svag prisuppgång noterats. Inom vissa expansiva områden har
dock vakanserna börjat sjunka och hyrorna åter börjat stiga. Den prognostiserade
sysselsättningsuppgången nästa år samt den positiva konsumtionsutvecklingen bör
därför innebära att investeringskvoterna inom de hemmamarknadsberoende
sektorerna åter ökar. Sammantaget innebär detta att investeringarna inom övrigt
näringsliv stiger med knappt 8% 1996 och med drygt 5% 1997.
9.2 Bostadsinvesteringar
Bostadsinvesteringarna föll ytterligare förra året. Mätt som andel av BNP
uppgick bostadsinvesteringarna till mycket låga 1,6%. Ett flertal anledningar
kan förklara den negativa utvecklingen under perioden 1991-1995. De successivt
reducerade räntebidragen i kombination med historiskt höga realräntor har höjt
boendekostnaden. Osäkerheten på arbetsmarknaden har också inneburit att flera
ungdomskullar har skjutit upp inträdet på bostadsmarknaden. Sammantaget har
detta medfört för svenska förhållanden höga vakansgrader.
48
Diagram 9.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter
Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år förutom år 1995
som avser 1 september. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus
och småhus.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Vakansgraden sjönk dock något i riket som helhet föregående år som en följd av
det förbättrade arbetsmarknadsläget och det låga antalet färdigställda bostäder.
I storstadsregionerna och i vissa expansiva universitetsstäder var andelen
outhyrda lägenheter mycket liten. Den höga realräntan samt bostadsföretagens
svaga finansiella situation har hittills motverkat en uppgång i
bostadsbyggandet. Mot slutet av 1995 kunde dock en viss ökning i antalet
påbörjade lägenheter noteras. Både antalet ansökningar och antalet beslut om
statligt stöd steg också avsevärt under 1995 vilket indikerar att nybyggandet
kan ta fart under 1996. Till viss del kan det stora antalet ansökningar
förklaras av det temporära investeringsbidraget för nyproduktion. Fortsatt
fallande bostadsräntor uppväger dock effekten av att investeringsbidraget
upphör. Boverket har i sin långsiktsprognos beräknat att det behöver byggas
cirka 30 000 bostäder årligen mellan 1997 och år 2000. Den relativt svaga
sysselsättnings- och inkomstutvecklingen under prognosperioden innebär dock att
uppgången i bostadsproduktionen bör bli betydligt lägre än den mer långsiktiga
jämviktsnivån som Boverket beräknat. Sammantaget beräknas antalet påbörjade
lägenheter i nyproduktion uppgå till drygt 16 000 i år och drygt 21 000 under
1997. Trots ökningen i antalet påbörjade lägenheter bör vakansgraderna fortsätta
att sjunka under prognosperioden.
Antalet påbörjade ombyggnader blev högre än beräknat under 1995. Sannolikt låg
det temporära investeringsbidraget på 15% bakom det höga påbörjandet. Samtidigt
fortsatte trenden mot mindre omfattande ombyggnader. Att volymen föll såpass
kraftigt föregående år beror dock främst på att ombyggnader med 1992 års
subventionsregler ännu under 1994 påverkade statistiken. Det särskilda stödet
till verksamhet kan förväntas stimulera ombyggnationerna också under första
halvåret 1996. Därefter beräknas den reguljära ombyggnationen återgå till mer
normala nivåer. Bidragen till miljöförbättrande åtgärder avseende bl.a.
allergisanering bidrar dock till att hålla uppe den totala ombyggnationen.
9.3 Lagerinvesteringar
De senaste årens kraftiga ökning av industriproduktionen har resulterat i en
betydande uppbyggnad av industrins lager, i synnerhet insatsvarulager och varor
i arbete. I samband med att efterfrågeökningen mattades av under loppet av förra
året skedde emellertid en till stora delar ofrivillig lageruppbyggnad. Inom
partihandeln lyckades man dra ned lagren men detaljhandelslagren växte
ytterligare, sannolikt som en följd av den relativt svaga
konsumtionsefterfrågan. Sammantaget svarade ökningen av lagerinvesteringarna
1995 jämfört med 1994 för 0,5 procentenheter av den totala BNP-tillväxten förra
året.
I år bedöms lagren inom industrin totalt sett vara relativt oförändrade
jämfört med förra året. Någon omfattande lagerminskning torde vara svår att
uppnå för företagen med tanke på den efterfrågestagnation som väntas under det
första halvåret i år. Den svaga efterfrågan innebär att en viss fortsatt
ofrivillig lageruppbyggnad inte kan utslutas. Handelns lager väntas minska inom
såväl parti- som detaljhandel. Totalt inom ekonomin beräknas lagren vara i
princip oförändrade jämfört med 1995. Omslaget från en betydande lageruppbyggnad
1995 till oförändrade lager i år ger isolerat ett kraftigt negativt bidrag till
produktionstillväxten i år, motsvarande nära 1 procent av BNP. Förra årets
lageruppbyggnad bidrog dock till att importen hölls uppe. Den egentliga effekten
från lageromslaget på tillväxten torde i år på motsvarande sätt dämpas av att
importen begränsas.
Nästa år torde industrins lager öka marginellt till följd av en tilltagande
internationell efterfrågan, medan handelslagren bedöms minska något. Sammantaget
bedöms dock lagren även 1997 vara så gott som oförändrade, vilket innebär att
lagercykelns effekt på tillväxten nästa år beräknas bli relativt neutral.
49
10. Den offentliga sektorn
Den offentliga sektorn hade 1995 ett finansiellt sparandeunderskott på drygt 130
miljarder kronor eller motsvarande 8,1 % av BNP. Underskottet minskar som andel
av BNP till 5,1 % i år och till 3,3 % 1997 (exkl. tillkommande åtgärder). Denna
utveckling medför, i kombination med bl.a. en fortsatt appreciering av kronan,
att statsskulden minskar som andel av BNP mellan 1996 och 1997. Scenariot för
åren 1998-2001 visar på en fortsatt förbättring av de offentliga finanserna.
Skatteinkomsterna ökar i takt med BNP-tillväxten medan utgifterna minskar i
reala termer. Underskottet i det finansiella sparandet vänds 1999 till ett över-
skott och därmed kan statsskulden minska även i nominella termer.
Diagram 10.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2001
Anm.: Den streckade linjen inkluderar tillkommande åtgärder.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
10.1 Den konsoliderade offentliga sektorn
Underskottet i det finansiella sparandet för 1995 blev 21 miljarder kronor
större än vad som beräknades i föregående prognos i november 1995. Skatte-
inkomsterna blev mindre och transfereringarna till hushållen blev högre än
väntat. Nedrevideringen av skatteinkomsterna förklaras främst av att lönesumman
inte utvecklades så starkt som beräknades i höstas. Förbättringen av det
finansiella sparandet från 1995 väntas emellertid nu bli något starkare, trots
att den ekonomiska tillväxten för 1996 och 1997 räknats ned. Inverkan på de
offentliga finanserna av nedjusteringen av tillväxten under dessa år, motverkas
av att skattekvoten (skatteinkomsterna som andel av BNP) justerats upp. Det
beror huvudsakligen på att de viktigaste skattebaserna, lönesumman och den
privata konsumtionen, i den föreliggande prognosen utgör en större andel av BNP.
Det försämrade utgångsläget 1995 medför dock att den offentliga sektorn, utan
ytterligare åtgärder, kan förväntas ha ett finansiellt sparandeunderskott 1998,
medan förra prognosen tydde på att det skulle vara möjligt att uppnå balans
mellan inkomster och utgifter. Med de kompletterande budgetförstärkningar som nu
föreslås skulle dock, vid i övrigt oförändrade förhållanden, underskottet vara
eliminerat år 1998.
Tabell 10.1 Den offentliga sektorns finanser
Miljarder kronor, löpande pris
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Inkomster 983 1 058 1 101 1 153 1 200 1 256 1 306
Procent av BNP 60,1 62,8 62,5 62,3 61,8 62,0 61,9
Skatter och avgifter 824 897 942 990 1 037 1 088 1 139
Procent av BNP 50,4 53,3 53,5 53,5 53,4 53,7 54,0
Kapitalinkomster 94 89 86 88 86 90 87
Övriga inkomster 65 73 73 75 77 78 80
Utgifter 1 115 1 144 1 158 1 168 1 188 1 219 1 226
Procent av BNP 68,2 67,9 65,8 63,1 61,2 60,2 58,1
Hushållstransfereringar 397 393 396 401 409 420 433
Övriga transfereringar 130 125 126 122 121 121 120
Ränteutgifter 116 127 128 126 126 129 107
Konsumtion 423 448 458 468 479 494 509
Investeringar 49 52 50 51 53 54 56
Finansiellt sparande -132 -86 -57 -14 12 37 81
Procent av BNP -8,1 -5,1 -3,3 -0,8 0,6 1,8 3,8
Staten -144 -102 -62 -19 3 28 71
AP-fonden 18 16 15 14 14 12 9
Kommunsektorn -6 0 -11 -10 -5 -3 1
Statens lånebehov, netto 139 76 59 16 -5 -25 -70
Primärt sparande1 -109 -48 -15 23 51 76 101
Procent av BNP -6,7 -2,8 -0,8 1,3 2,6 3,8 4,8
Finansiell ställning
Nettoskuld 454 540 584 603 598 572 497
Procent av BNP 27,7 32,0 33,2 32,6 30,8 28,2 23,6
Konsoliderad bruttoskuld2 1 303 1 375 1 432 1 456 1 456 1 437 1 371
Procent av BNP 79,7 81,6 81,3 78,6 74,9 71,0 65,0
Statsskuld 1 386 1 461 1 511 1 527 1 525 1 503 1 438
Procent av BNP 84,8 86,8 85,8 82,5 78,5 74,3 68,1
Efter åtgärder utöver konsolideringsprogram:
Finansiellt sparande, procent av BNP .. -2,6 0,0 1,1 2,3 4,4
Konsoliderad bruttoskuld, procent av BNP80,779,775,3 71,3 66,9 60,6
1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomst och ränteutgifter.
2 Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier
(Maastricht).
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket,
Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 sker främst
genom att skattekvoten stiger. Denna uppgång är delvis en konsekvens av
beslutade budgetförstärkningar. Skattekvoten ökar också av att lönesumman, som
är det viktigaste skatteunderlaget, till följd av höga löneökningar stiger
dubbelt så mycket som nominella BNP. Därtill kommer höjda taxeringsvärden på
fastigheter samt, som en tillfällig effekt, förändrad uppbörd av mervärdesskatt.
Under 1996 får staten nämligen inkomster från 13 månaders uppbörd mot 11 månader
under 1995.
Tabell 10.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter
Procent av BNP
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Skatter och avgifter 50,4 53,3 53,5 53,5 53,4 53,7 54,0
Hushållens direkta skatter och
allmänna egenavgifter 20,5 21,5 21,9 22,1 21,9 22,1 22,3
Företagens direkta skatter 2,9 2,5 2,7 2,4 2,6 2,6 2,5
Sociala avgifter exkl.
allmänna egenavgifter 12,5 12,9 13,1 13,1 13,1 13,2 13,2
Mervärdesskatt 7,1 7,5 7,0 7,0 7,0 7,1 7,2
Övriga indirekta skatter 7,3 8,7 8,7 8,8 8,7 8,7 8,7
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och
Finansdepartementet.
Besparingar leder till att de offentliga utgifterna minskar realt 1996.
Utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP) minskar dock endast marginellt. Det
beror bl.a. på en relativt kraftig prisökning för den offentliga konsumtionen,
till följd av att löneavtalen för den offenliga sektorn blev klara så sent att
löneutbetalningarna avseende 1995 och 1996 belastar de offentliga utgifterna
under 1996. I volym beräknas den offentliga konsumtionen öka med knappt 1 %.
Uppgången förklaras av en förskjutning av inköp av försvarsmateriel från 1995
till 1996. Frånräknat denna faktor minskar i stället den offentliga konsumtionen
med ca 1 %.
Tillkommande budgetförstärkningar och en relativt god ekonomisk tillväxt leder
till en successiv förstärkning av de offentliga finanserna under de följande
åren. Konsolideringsprogrammet för de offentliga finanserna omfattar, före de nu
föreslagna åtgärderna, budgetförstärkningar motsvarande 7,5 % av BNP under
perioden 1995-1998, varav 3,5 % faller på 1995, 2 % på 1996 och 1 % vardera åren
1997 och 1998. Förbättringen av de offentliga finanserna går utöver de
budgetförstärkande åtgärderna. Det beror på att skatteinkomsterna i stort sett
följer BNP-utvecklingen medan utgifterna minskar i reala termer i avsaknad av
ofinansierade skattesänkningar resp. utgiftsökningar. För perioden 1998-2001 har
beaktats att den s.k. värnskatten upphör 1999 samt att nedtrappningen av
räntebidragen till bostäder för såväl beståndet som tillkommande årgångar
fortsätter.
Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande på drygt 9
procentenheter av BNP från 1996 till 2001 ligger helt på utgiftssidan.
Utgiftskvoten, den offentliga sektorns utgifter som andel av BNP, faller mellan
1996 och 2001 med knappt 10 procentenheter. I reala termer beräknas de
offentliga utgifterna år 2001 vara drygt 6 % lägre än i år.
Diagram 10.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, procent av BNP
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Tabell 10.3 Den offentliga sektorns utgifter i 1991 års priser
Miljarder Årlig procentuell volymförändring
Kronor
1995 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Summa utgifter 1 005 0,8 -0,8 -1,4 -1,8 -0,9 -0,1 -2,2
Hushållstransfereringar 354 -0,9 -2,7 -1,5 -0,9 -0,2 0,6 0,7
Pensioner 183 0,4 0,0 -0,7 0,0 0,9 1,5 1,3
Sjukförsäkring m.m. 39 -5,0 -6,0 1,0 2,4 2,6 1,9 2,3
Arbetsmarknadsstöd 49 -8,1 -5,5 -10,5 -9,6 -9,4 -4,6 -1,7
Övrigt 84 2,8 -5,3 0,8 0,0 0,3 0,0-0,6
Övriga transfereringar 116 11,1 -5,2 -1,8 -4,8 -2,8 -2,4 -2,4
Transfereringar till utlandet25110,219,5 2,7 2,1 -1,2 0,5 0,9
Räntebidrag till bostäder29 -3,4-14,0 -14,0 -28,7 -21,9 -28,3-41,0
Övrigt 62 -0,7 -11,0 1,3 0,5 1,5 1,41,4
Ränteutgifter 103 8,9 7,4 -1,0 -3,6 -2,7 0,3-19,4
Konsumtion 384 -2,3 0,9 -1,1 -1,2 -0,8 -0,3 -0,1
Investeringar 47 0,1 -7,1 -4,0 -1,2 0,4 0,8 -1,4
Anm.: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion resp.
investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Av nedgången i utgiftskvoten svarar transfereringarna till hushållen för ca 3
procentenheter. Åtgärderna inom konsolideringsprogrammet och den lägre
arbetslösheten är de viktigaste bakomliggande förklaringarna. Den reducerade
uppräkningen av basbeloppet, som styr pensioner m.m., är en viktig del av
konsolideringsprogrammet. I kalylerna har antagits att basbeloppet räknats upp
med 60 % av prisökningarna t.o.m. fastställandet av basbeloppet för 1998 och med
80 % av prisökningen för 1999 års basbelopp. Därefter har antagits att
basbeloppet fullt ut räknas upp i takt med inflationen. Nettoeffekten av de
minskade transfereringarna till hushållen för den offentliga sektorns sparande
är emellertid lägre eftersom dessa transfereringar till övervägande delen är
skattepliktiga. Sänkta ersättningsnivåer medför därmed även sänkta
skatteinkomster.
Den offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investeringar minskar som
andel av BNP med ca 3 procentenheter. En del av denna nedgång är inräknat i
konsolideringsprogrammet. Därtill kommer en forsatt svag utveckling av den
kommunala konsumtionen. I fasta (1991 års priser) minskar den offentliga
konsumtionens andel av BNP med 3,4 procentenheter mellan 1996 och 2001. Priset
på den offentliga konsumtionen i förhållande till det allmänna prisläget (BNP-
deflatorn) stiger dock under samma period vilket gör att nedgången i löpande
priser begränsas till 2,5 procentenheter.
Det omfattande och dyra bostadsbyggandet under slutet av 1980-talet bidrog
till att räntebidragen fördubblades mellan 1987 och 1995 till 32 miljarder
kronor. Lägre bostadsbyggande, lägre räntor och regelförändringar medför att
utgiftena för räntebidragen sjunker med ca 4 miljarder kronor per år under
prognosperioden.
En effekt av den offentliga sektorns förbättrade finanser i kombination med
antagandet om fallande räntor under perioden är att ränteutgifterna successivt
minskar. Dessa står för ca 1/4 av nedgången i utgiftskvoten mellan 1996 och
2001.
Utvecklingen av skatteinkomster och utgifter medför att underskottet i det
finansiella sparandet reduceras till 3,3 % av BNP 1997 och till 0,8 % av BNP
1998 (exkl. tillkommande åtgärder). Därefter uppkommer ett överskott i det
finansiella sparandet, som år 2001 växer till nära 4 % av BNP. Den offentliga
sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad enligt Maastrichtkriterierna,
stabiliseras som andel av BNP 1996 och sjunker sedan till 65 % vid
kalkylperiodens slut. Den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder minus
finansiella tillgångar, förbättras inte lika mycket som bruttoskulden beroende
på att tillgångarna inte ökar i samma takt som skulden minskar.
50
Diagram 10.3 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld, procent av BNP
Anm.: Bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht).
Den streckade linjen inkluderar tillkommande åtgärder.
10.2 Den statliga sektorn
Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i
statsbudgeten, även fonder m.m. utom budgeten. Statliga affärsverk och bolag
ingår däremot inte.
År 1995 hade staten ett underskott i det finansiella sparandet på ca 144 mil-
jarder kronor. Budgetunderskottet uppgick till ca 152 miljarder kronor och
statens lånebehov till ca 139 miljarder kronor. Det finansiella sparandet visar
den förändring av statens finansiella förmögenhet som sker genom transaktioner.
Värdeförändringar på tillgångar och skulder påverkar däremot inte det
finansiella sparandet. Detsamma gäller försäljning av aktier och andra
finansiella tillgångar, eftersom den finansiella förmögenhetsställningen inte
förändras av sådana transaktioner. Statens lånebehov visar den kassamässiga
förändringen av statsskulden inkl. realiserade värdeförändringar på lån i
utländsk valuta. Statsbudgeten omfattar inte alla delar av den statliga verk-
samheten och vad som ingår kan ändras mellan åren. Som exempel kan nämnas att
arbetsmarknadsfondens underskott ingår i budgeten först från och med andra halv-
året 1995.
Den förbättring av det offentliga sparandet som beskrivs ovan motsvaras av en
ännu snabbare förstärkning av statens finanser. För 1996 beräknas
budgetunderskottet till ca 114 miljarder kronor, medan underskottet i det
finansiella sparandet väntas uppgå till ca 102 miljarder kronor och statens
lånebehov till ca 76 miljarder kronor. Skillnaderna för 1996 förklaras bl.a. av
att den del av influtna ATP-avgifter som sätts av till det framtida
premiereservsystem för ålderspension inte ingår i budgeten men tillgodoräknas
statens finansiella sparande och minskar lånebehovet. Lånebehovet reduceras
därutöver med 18 miljarder kr genom att kärnavfallsfondens tillgångar förts över
från konto i Riksbanken till Riksgäldskontoret.
Statens finanser förbättras snabbt de närmaste åren och 1999 beräknas
inkomsterna komma att överstiga utgifterna. För de följande åren har inga ännu
icke beslutade försäljningar av aktier m.m. lagts in i kalkylerna. Det innebär
att statens lånebehov ligger nära det finansiella sparandet. Statsskuldens
utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, även av att skulderna i utländsk
valuta påverkas av valutakursförändringar. Den mindre appreciering av kronan
under 1996 och 1997, som ligger i prognosförutsättningarna, gör att statsskulden
under dessa år skrivs ned med sammanlagt 11 miljarder kronor. Det kan jämföras
med att kronans förstärkning under 1995 medförde en nedskrivning av statsskulden
med nära 40 miljarder kr. Som andel av BNP beräknas statsskulden uppgå till 86,8
% vid utgången av 1996, för att sedan minska till 85,8 % vid utgången av 1997.
Det finansiella överskottet från år 1999 och framåt innebär att statsskulden
successivt kan amorteras.
Diagram 10.4 Statsskulden, procent av BNP
Anm.: Diagrammet visar utvecklingen före tillkommande åtgärder.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan 1995 en
del (11 %) av influtna inkomster från ATP-avgiften, ca 10 miljarder kronor per
år, till ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Dessa medel är avsedda
att motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett framtida premiereservsystem.
Detta bidrar till statens finansiella sparande och reducerar statens lånebehov,
medan AP-fondens sparande reduceras med motsvarande belopp. I kalkylerna har
antagits att nuvarande ordning bibehålls under hela perioden. Det bör dock
påpekas att vid utbetalning till individuella premiereserver reduceras det
offentliga sparandet med det utbetalda beloppet, om utbetalning sker utan
särskild finansiering.
10.3 Allmänna pensionsfonden
AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt sedan 1990. Denna utveckling
fortsätter under prognosperioden. Pensionsutbetalningarna överstiger
avgiftsinkomsterna. En allt större del av pensionerna finansieras med
avkastningen på fondkapitalet. Sparandet är dock positivt under hela
kalkylperioden och därigenom kan fondens tillgångar fortsätta att öka. AP-fonden
får fr.o.m. i år förvärva aktier för ytterligare 10 miljarder kronor. Den
nuvarande avvecklingsstyrelsen (Fond 92-94) permanentas inom ramen för AP-fonden
och byter namn till sjätte fondstyrelsen. Denna fondstyrelses placeringar ska i
huvudsak ske i svenska aktier.
10.4 Den kommunala sektorns ekonomi
Den kommunala konsumtionen, som svarar för tre fjärdedelar av utgifterna i
kommuner och landsting, har sedan 1991 minskat med i genomsnitt 1 % per år.
Andelen av BNP som förbrukas i kommunal verksamhet har därmed reducerats med en
procentenhet, till 18 %. Det finns indikationer på att produktiviteten i
kommunal verksamhet stigit kraftigt under senare år, vilket innebär att den
kommunala servicen inte minskat i samma utsträckning som konsumtionen.
Transfereringar, bl.a. socialbidrag, pensioner till f. d. anställda och
subventioner av kommunala företag, har tagit en allt större del av de kommunala
utgifterna. Mellan 1991 och 1995 ökade transfereringarna med mer än 10 % i reala
termer. Med undantag för åren 1992 och 1993 då tillfälliga faktorer drog upp
kommunernas skatteinkomster har den kommunala sektorn haft ett finansiellt
sparandeunderskott sedan 1985.
Enligt uppgifter från nationalräkenskaperna minskade konsumtionen med 1,2 %
och den kommunala sysselsättningen med 0,8 % mellan 1994 och 1995. Det
finansiella underskottet beräknas ha uppgått till 6 miljarder kronor.
Bl.a. uppgifter från enkäter bland kommunerna tyder på att kommuner och
landsting i år fortsätter att minska sin verksamhetsvolym. Prognosen är att den
kommunala konsumtionen i år minskar med 1,0 %. Det finansiella sparandet
förbättras något. Till en del förklaras detta av att regleringen av kommunernas
skatteinkomster för inkomståren 1994 och 1995 bidrar positivt till
skatteinkomsterna.
Nyligen har en överenskommelse träffats mellan regeringen och kommun- och
landstingsförbunden som bl.a. innebär att kommuner och landsting skall sträva
efter att undvika säga upp fast anställd personal. Detta är dock förenligt med
en sysselsättningsminskning till följd av naturlig avgång. Under 1996 beräknas
sysselsättningen räknat i arbetade timmar minska med 1 %.
Enligt överenskommelsen skall de kommunala inkomstskatterna inte höjas. Den
genomsnittliga kommunala utdebiteringen uppgår i år till 31,66 kronor per
skattekrona. Det är en höjning med 16 öre jämfört med 1995. För 1997 och åren
därefter antas utdebiteringen ligga kvar på oförändrad nivå. Under 1997 återgår
kommunernas skatteinkomster till en normal nivå, efter att tillfälligt ha
dragits upp i år. Det medför en försämring av det finansiella sparandet i den
kommunala sektorn. Underskottet mellan inkomster och utgifter beräknas nästa år
uppgå till 10 mdr kr.
Den underliggande kommunala konsumtionen har antagits fortsätta minska med 1 %
år 1997. Den utbildningssatsning som aviseras i vårpropositionen innebär
emellertid att den kommunala verksamheten ligger kvar på en oförändrad nivå. De
högre utbildningskostnaderna kommer dock helt att täckas med statsbidrag och
bidrar inte till försämringen i kommunernas finanser.
Diagram 10.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Regeringen har tidigare aviserat ett förslag om lagreglerat balanskrav på
kommunerna, med innebörden att kommunerna inte får budgetera kostnader som
överstiger inkomsterna. Balanskravet är avsett att formuleras i termer av det
resultatmått som används i den kommunala redovisningen. Detta är förenligt med
ett visst finansiellt sparandeunderskott i den kommunala sektorn som helhet.
Enligt överenkommelsen med kommunförbunden skall detta balanskrav gälla fr.o.m
1999 för primärkommunerna och fr.o.m. år 2000 för landstingen.
De medelfristiga kalkylerna förutsätter att samtliga kommuner och landsting
skall klara att uppfylla balanskravet vid en oförändrad kommunalskatt. Detta
kommer att kräva en förstärkning av det finansiella sparandet. De kommunala
inkomsterna i form av skatter och statsbidrag beräknas öka med 0,6 % per år i
reala termer. Transfereringarna beräknas ligga i stor sett oförändrade i fasta
priser. För att klara balanskravet krävs då att den kommunala konsumtionen
minskar med sammantaget 1 ½ % mellan 1997 och 2001.
51
11. Kapitalmarknaderna
Ränte- och valutakursutvecklingen på de internationella finansiella marknaderna
stabiliserades under sommaren 1995 efter vårens turbulens. En expansiv finans-
och penningpolitik i Japan bidrog till en korrigering av dollarns värde gentemot
yenen. Den starkare dollarn kom i sig att bli en faktor bakom ökad stabilitet på
den europeiska valutamarknaden då de svagare europeiska valutorna i viss
utsträckning stärkts i takt med dollarn. Den expansiva penningpolitiken i Japan
har inneburit att de korta japanska marknadsräntorna sedan en tid ligger på en
nivå kring 0,5 %.
Under våren blev konjunkturavmattningen i USA allt tydligare vilket bidrog
till lägre inflationsförväntningar och sjunkande obligationsräntor. Avmattningen
fortsatte också under det andra halvåret vilket, under året, givit Federal
Reserve utrymme att justera ned styrräntorna i två omgångar. Osäkerheten kring
en förväntad budgetuppgörelse mellan presidenten och kongressen har haft en viss
negativ inverkan på de amerikanska finansiella marknaderna. Trots detta sjönk de
amerikanska obligationsräntorna under 1995 till nivåer som inte rått sedan
slutet av 1993.
Diagram 11.1 Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer i några länder
Anm.: Dagsobservationer, sista observation avser 1 april 1996.
Källa: Finansdepartementet.
Den fortsatt svaga europeiska konjunkturutvecklingen och låga in-
flationsförväntningar bidrog tillsammans med den pågående budgetkonsolideringen
till sjunkande europeiska obligationsräntor under 1995. Tillsammans med en ökad
stabilitet inom ERM och lägre tyska styrräntor bidrog också dessa faktorer till
minskade skillnader i obligationsräntenivåer mellan de europeiska länderna.
Sedan årsskiftet har obligationsräntorna börjat stiga i såväl USA som i flera
europeiska länder. En faktor bakom detta är att allt fler börjar skönja en
konjunkturuppgång i USA och därmed ett slut på Federal Reserves räntesänkningar.
Det senaste årets allmänt sjunkande avkastningskrav, som inneburit både fallande
obligationsräntor och stigande aktiekurser i USA, förefaller därmed åter börja
öka. Obligationsränteuppgången i USA har, tillsammans med förväntningar om att
den nuvarande europeiska konjunkturförsvagningen skall bli kortvarig, bidragit
till stigande obligationsräntor i Europa. Den tyska 10-åriga statso-
bligationsräntan har stigit till en nivå omkring 6,5 % efter att vid årsskiftet
legat ett par tiondels procentenheter under 6 %.
En stark D-mark tillsammans med en svag penningmängds- och kon-
junkturutveckling har inneburit att det funnits utrymme för en mer expansiv
penningpolitik i Tyskland under det senaste året. Bundesbank har sänkt sin
viktigaste styrränta, reporäntan, med 1,6 procentenheter till 3,3 % under en
period av ett år fram till och med slutet av mars 1996. Räntesänkningarna har
koncentrerats till slutet av 1995 och inledningen av 1996 då en, förväntat
tillfällig, konjunkturnedgång framstått som tydlig. De lägre tyska styrräntorna
innebär att den reala 3-månadersräntan i dag ligger strax under 2 %, en låg nivå
sett i ett tioårsperspektiv. En anledning till den låga räntenivån är den
pågående budgetkonsolideringen. I många länder fästs stor vikt vid att de
offentliga finanserna förbättras. I ett flertal av de europeiska länderna är
budgetunderskottet i den offentliga sektorn större än de 3 % som utgör
konvergenskravet inför EMU. Finanspolitiken har sådeles inriktats på en fortsatt
budgetkonsolidering. Under den nuvarande konjunkturnedgången innebär det att
större krav ställs på lättnader i penningpolitiken vilket bidragit till
förväntningar om låga korta marknadsräntor i Europa. En allmän
budgetkonsolidering kan också väntas bidra till sjunkande reala
obligationsräntor. Den långa reala obligationsräntan i Tyskland är idag omkring
5 %.
De svenska obligationsräntorna har sedan sommaren följt den internationella
trenden nedåt. Obligationsräntorna har dock sjunkit mer i Sverige än i andra
europeiska länder och räntedifferensen mellan svenska och tyska 10-åriga
statsobligationer har sedan i juni 1995 halverats till ca 2 procentenheter. Den
kraftiga obligationsräntenedgången i Sverige återspeglade ett ökat förtroende
för såväl budgetsaneringen som förmågan att uppnå inflationsmålet, men var också
till viss del en korrigering efter den föregående turbulensen på de finansiella
marknaderna. Under inledningen av innevarande år steg de svenska
obligationsräntorna tillfälligt. Uppgången kan i huvudsak kopplas till
internationellt stigande räntor. Fortsatt verkar dock den svenska
obligationsmarknaden vara mer känslig för störningar än många andra marknader,
något som visas av att obligationsränteuppgången inledningsvis var större i
Sverige än i andra länder. Efter regeringsombildningen under mars har dock de
svenska obligationsräntorna åter börjat sjunka.
52
Diagram 11.2 Ränteutvecklingen i Sverige, 1992-1996
Anm.: Dagsibservationer, sista observationen avser 1 april 1996.
Källa: Finansdepartementet.
Utländska investerares innehav av obligationer utställda i svenska kronor
ökade åter 1995. Under året nettoköpte utländska investerare räntebärande
värdepapper i svenska kronor för 48 miljarder kronor vilket kan jämföras med
föregående år då motsvarande värdepapper nettosåldes för 128 miljarder kronor.
Riksbanken uppskattar att det utländska innehavet av räntebärande värdepapper i
kronor vid årsskiftet uppgick till ca 215 miljarder kronor. Därmed ägde
utländska investerare vid årsskiftet omkring 17 % av den totala utstående
stocken av statsobligationer och statsskuldsväxlar.
Kronan stärktes under sommaren och hösten i takt med de lägre obli-
gationsräntorna. Det ökade förtroendet för budgetsaneringen och låginflations-
politiken har varit avgörande också för kronans utveckling. Därtill förefaller
dollarns ökade stabilitet allmänt skapat ökad stabilitet på valutamarknaden och
på så sätt bidragit till att stärka valutor som uppfattats som mer riskfyllda,
däribland kronan. I samband med obligationsränteuppgången under årets början
försvagades kronan tillfällligt. Sedan dess har dock kronan åter apprecierat.
53
Diagram 11.3 Kronans kurs, TCW-index, 1995-1996
Anm.: Dagsobservationer, sista observationen avser 1 april 1996.
Källor: Ecowin och Finansdepartementet.
Under det första halvåret 1995 höjde Riksbanken stegvis såväl reporäntan som
in- och utlåningsräntan. Syftet med räntehöjningarna var att uppnå Riksbankens
inflationsmål på 2 %, med ett toleransintervall på ± 1 procentenhet. I början av
1995 fanns farhågor om att inflationen skulle ta fart om inte penningpolitiken
gjordes mindre expansiv. Fasen med räntehöjningar inleddes i augusti 1994 och
avslutades under hösten 1995 med en reporäntenivå på 8,91 %. I sin
inflationsrapport i november 1995 konstaterade Riksbanken att de monetära
förhållandena i stort sett nått en nivå som innebar en inflationstakt under 1996
och 1997 inom toleransintervallet. Kring årsskiftet blev bilden av en vikande
konjunktur allt tydligare och i början av januari sänkte Riksbanken reporäntan i
ett första steg. Reporäntesänkningarna har fortsatt under årets första månader
baserat på Riksbankens bedömning att inflationen kommer att fortsätta att ligga
på en nivå i linje med inflationsmålet.
Bankernas resultat har fortsatt att förbättras under 1995. Under året var
resultatet i samtliga större bankkoncerner positivt. Den ökade stabiliteten inom
banksystemet har möjliggjort för regeringen att föreslå riksdagen att det
statliga åtagandet att banker och vissa kreditmarknadsinstitut skall kunna
infria sina förpliktelser i rätt tid skall upphöra vid utgången av juni månad
1996. Bankernas förbättrade lönsamhet grundas i huvudsak på minskade
kreditförluster. Bankernas räntemarginaler fortsätter att sjunka. Enligt
Riksbankens undersökning var skillnaden mellan bankernas genomsnittliga in- och
utlåningsräntor 4,9 % i slutet av förra året. Kreditefterfrågan är fortsatt
svag. Utlåningen till hushållen var i stort sett oförändrad under 1995.
Bostadsinstitutens utlåning till hushållen ökade under året med drygt 1 % medan
utlåningen från banker och övriga kreditmarknadsbolag minskade i motsvarande
grad. Även den totala utlåningen till allmänheten var i stort sett oförändrad
under 1995. Dock fortsätter utlåning i utländsk valuta att minska samtidigt som
utlåningen i svenska kronor ökar i motsvarande grad.
Kurserna på Stockholms Fondbörs steg med 17 % under 1995. Även under de första
månaderna 1996 har utvecklingen på Fondbörsen varit god. Dock finns en oro för
sjunkande aktiekurser i samband med en befarad kursnedgång på New York-börsen.
Oron baseras delvis på den mycket starka kursutvecklingen på New York-börsen,
där index stigit med drygt 40 % under de senaste fem kvartalen. Kemi- och
läkemedelsaktier har utvecklats bäst på Stockholms Fondbörs det senaste året.
Sjunkande obligationsräntor har också bidragit till en god utveckling för
räntekänsliga aktier. De utländska köpen av svenska aktier fortsätter, om än
inte i samma omfattning som tidigare. Rensas statistiken från affären mellan
Pharmacia och Upjohn visar den på en export av svenska aktier för ca 26
miljarder kronor under 1995 vilket ungefär motsvarar hälften av exporten
föregående år. Det utländska ägandet på Stockhomsbörsen vid årsskiftet kan
uppskattas till något under 30 %.
54
Innehållsförteckning
1 Inledning....................................1
1.1 Den svenska ekonomin 1996 och 1997.......1
1.2 Den svenska ekonomin fram t.o.m. år 2001.7
Diagrambilaga till kapitel 1................16
2 Internationell utveckling...................18
3 Utrikeshandeln..............................24
4 Näringslivets produktion....................29
4.1 Industrin...............................30
4.2 Byggnadsverksamheten....................31
5 Arbetsmarknad...............................34
6 Löner .....................................37
7 Inflation...................................40
8 Hushållens ekonomi och privat konsumtion....45
9 Bruttoinvesteringar.........................51
9.1 Näringslivets investeringar.............52
9.2 Bostadsinvesteringar....................53
9.3 Lagerinvesteringar......................55
10 Den offentliga sektorn......................56
10.1 Den konsoliderade offentliga sektorn...56
10.2 Den statliga sektorn...................61
10.3 Allmänna pensionsfonden................63
10.4 Den kommunala sektorn..................63
11 Kapitalmarknaderna..........................66
55
Tabellförteckning
1.1 Prognosförutsättningar.......................4
1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997................5
1.3 Nyckeltal....................................6
1.4 Finansiellt sparande.........................7
1.5 Förutsättningar 1996-2001....................8
1.6 Försörjningsbalans 1996-2001.................9
1.7 Nyckeltal 1996-2001.........................11
1.8 Arbetsmarknad...............................14
1.9 Högtillväxtalternativet, försörjningsbalans
och nyckeltal 1995-2000.....................15
2.1 Nyckeltal för EU(15) som helhet, 1990-1995..19
2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet 1994-199721
3.1 Export och import av varor..................26
3.2 Bytesbalans.................................27
4.1 Näringslivets produktion....................29
4.2 Nyckeltal för industrin.....................31
4.3 Byggnadsverksamhet..........................33
5.1 Arbetsmarknad...............................35
6.1 Löner .....................................37
7.1 Konsumentpriser.............................42
8.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion
och sparande................................46
9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren.......51
10.1 Den offentliga sektorns finanser............57
10.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter58
10.3 Den offentliga sektorns utgifter i 1991 års priser59
56
Diagramförteckning
1.1 Produktionstillväxten i olika sektorer 1987-19972
1.2 BNP-förlopp med oförändrad statlig
konsumtion 1996 och 1997.....................3
1.3 Förändring av BNP, sysselsättning
och produktivitet 1971-2001.................10
1.4 Bidrag till BNP-tillväxten i Sverige 1980-200111
1.5 Den offentliga sektorns finansiella sparande
1970-2001...................................12
1.6 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld
1980-2001...................................13
D.1 BNP-utvecklingen enligt bas- respektive
högtillväxtalternativ.......................16
D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive
högtillväxtalternativ.......................16
D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas-
respektive högtillväxtalternativ............17
2.1 Real BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan18
2.2 BNP-tillväxt och inflation i OECD 1970-2001.23
3.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för
bearbetade varor i OECD 14, 1987-1997.......25
4.1 Industrins bruttoöverskottsandel 1980-1997..32
5.1 Antalet sysselsatta, arbetslösa och personer
i arbetskraften 1980-1997...................36
6.1 Utveckling av lönekostnad per sysselsatt i
näringslivet 1988-1997......................39
7.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996.........40
7.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997.........43
8.1 Hushållens framtidsförväntningar 1977-1996..47
8.2 Hushållens förmögenhetskvot 1970-1997.......48
8.3 Privat konsumtion 1980-1997.................49
8.4 Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot
1970-2001...................................50
9.1 Investeringskvoter inklusive och
exklusive bostäder..........................52
9.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal
påbörjade lägenheter........................54
10.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande
1970-2001...................................56
10.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
1970-2001...................................59
10.3 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
och nettoskuld 1980-2001....................61
10.4 Statsskulden 1970-2001......................62
10.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande.64
11.1 Ränteutvecklingen på 10-åriga statsobligationer
i några länder..............................66
11.2 Ränteutvecklingen i Sverige 1992-1996.......68
11.3 Kronkurs, TCW-index 1995-1996...............69
73
Avstämning av det svenska
konvergensprogrammet
1 Sammanfattning
Regeringen presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram för den ekonomiska
politiken syftande till att Sverige skall uppfylla de krav som ställts upp för
deltagande i EU:s monetära union. Programmet innefattar mål för budgetpolitiken
med innebörden att statsskulden i förhållande till BNP skall stabiliseras år
1996 och underskottet mätt som den konsoliderade offentliga sektorns finansiella
sparande skall vara eliminerat år 1998. Konvergensprogrammet baserades på den
bedömning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i den reviderade national-
budgeten i april 1995. I konvergensprogrammet redovisas även ett kon-
solideringsprogram med åtgärder som sammantagna ger en förstärkning av de
offentliga finanserna till år 1998 med 118 miljarder kronor.
I konvergensprogrammet, som fick en bred uppslutning i riksdagen, angavs att
regeringen varje halvår skall göra avstämningar av programmet. En första sådan
avstämning gjordes i november 1995 och redovisades i anslutning till regeringens
proposition En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25). I
föreliggande bilaga lämnas en andra avstämning.
Den ekonomiska utvecklingen under år 1995 blev i flera avseende mer gynnsam än
vad som förutsattes i konvergensprogrammet. BNP-tillväxten blev enligt de
preliminära nationalräkenskaperna 3,0 procent, vilket är en halv procentenhet
mer än prognosen i april. Kronan stärktes och räntan sjönk mer än vad som
förutsågs för ett år sedan. Prisutvecklingen under loppet av år 1995 blev också
något mer gynnsam. Sysselsättningen utvecklades dock svagare än beräknat, vilket
medförde att den totala arbetslösheten (inkl. personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder) trots den högre tillväxten blev densamma som prognosticerades i april.
Förstärkningen av de offentliga finanserna blev större än beräknat under 1995.
I konvergensprogrammet beräknades den konsoliderade offentliga sektorns
finansiella underskott uppgå till 146 miljarder kronor motsvarande 9,0 procent
av BNP. Enligt den bedömning som nu kan göras blev underskottet 132 miljarder
kronor, vilket motsvarade 8,1 procent av BNP. Den offentliga sektorns
konsoliderade bruttoskuld uppgick vid utgången av 1995 till motsvarande 79,7
procent av BNP för 1995. Det var en påtagligt lägre skuldkvot än vad som
beräknades i konvergensprogrammet. Utöver att det finansiella underskottet blev
mindre förklaras detta bl.a. av att apprecieringen av kronan reducerade värdet
av den del av skulden som är upptagen i utländsk valuta.
Mot slutet av 1995 mattades konjunkturen av såväl internationellt som i
Sverige, vilket har föranlett en nedrevidering av prognosen för den ekonomiska
tillväxten under 1996 och 1997.
Trots konjunkturavmattningen beräknas det offentliga sparandet förbättras
förhållandevis snabbt både 1996 och 1997. Den konsoliderade offentliga sektorns
finansiella underskott beräknas i år uppgå till 86 miljarder kronor eller 5,1
procent av BNP. För år 1997 beräknas under-skottet, med beaktande av
konsolideringsprogrammets åtgärder, uppgå till 3,3 procent av BNP. Detta
indikerar att med de samhällsekonomiska förutsättningar för de närmaste åren som
nu förutses och de beslut som hittills fattats om budgetförstärkningar skulle
Sverige inte klara att uppfylla konvergenskriterierna, eftersom underskottet
överstiger 3 procent av BNP.
Bedömningen av den offentliga sektorns finanser år 1998 överens-stämmer med
den som gjordes i samband med konvergensprogrammet. Trots en fortsatt
förstärkning beräknas att det återstår ett finansiellt sparandeunderskott på 14
miljarder kronor eller motsvarande knappt 1 procent av BNP. För att uppnå
konvergensprogrammets mål krävs budgetförstärkande åtgärder utöver det
konsolideringsprogram som riksdagen fattat principbeslut om. Mot denna bakgrund
aviserar regeringen i den ekonomiska vårpropositionen ett antal förslag till
utgiftsnedskärningar och inkomstförstärkningar.
2 Utvecklingen i den svenska ekonomin
2.1 Sveriges ekonomi under 1995 och 1996
Den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som presenterades i april 1995 och
senare låg till grund för konvergensprogrammet föregicks av en betydande oro på
de finansiella marknaderna. Denna oro var internationellt betingad, men
effekterna för Sveriges del blev stora. Den svenska kronan försvagades under
våren 1995. Räntenivån steg och räntedifferensen mot Tyskland ökade från 2 till
4 procentenheter. Detta kan tolkas som ett uttryck för bristande förtroende på
de finansiella maknaderna för att återhämtningen i den svenska ekonomin skulle
gå att förena med fortsatt låg inflationstakt.
Under sommaren och hösten 1995 skingrades oron på den interna-tionella
kapitalmarknaden och räntenivån sjönk. Förbättrad information om och förståelse
för beslutade och aviserade åtgärder för att förbättra statsfinanserna och en
sjunkande inflationstakt bidrog till att stärka förtroendet för den svenska
ekonomin. Konsumentpriserna steg under loppet av 1995 med 2,6 procent, vilket
var 0,7 procentenheter mindre än vad som beräknades för ett år sedan. Dämpningen
av inflationen bidrog till och förstärktes av en stigande valutakurs. Kronan
förstärktes mer än vad som förutsattes i konvergensprogrammet och apprecierades
under hösten med ca 10 procent mot ECU-valutorna. Räntemarginalen mot Tyskland
krympte påtagligt. De svenska räntorna närmade sig den tyska nivån. Räntan på
femåriga statsobligationer var vid slutet av året drygt 8 procent, vilket var ca
två procentenheter lägre än vad som antogs i samband med konvergensprogrammet.
Diagram 2.1 Öppen arbetslöshet
Procent av arbetskraften
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under hösten 1995 visade tillgänglig statistik en kraftigare inhemsk
produktionsökning än vad tidigare prognoser indikerat. Den svenska exporten och
hushållens disponibla inkomster utvecklades bättre än väntat. Dessa positiva
signaler föranledde en upprevidering av prognosen för BNP-tillväxten under 1995
med en procentenhet i den bedömning som låg till grund för den första
avstämningen av konvergensprogrammet i november.
Tabell 2.1 Nyckeltal för 1995 och 1996
1995 1996
Konver- Avstäm- Avstäm- Konver- Avstäm- Avstäm-
genspro- ning ning genspro- ning ning
gram novemberapril 1996gram novemberapril 1996
BNP-tillväxt 2,5 3,5 3,0 2,9 2,7 1,4
KPI, årsgenomsnitt 2,9 2,9 2,9 2,7 2,6 1,6
Arbetslöshet 7,0 7,5 7,7 6,1 6,4 7,2
5-årig obligationsränta 10,6 10,0 9,9 10,0 8,7 7,8
ECU-index 129,0 126,8 126,1 125,0 119,5 117,8
Källa: Finansdepartementet.
Mot slutet av 1995 skedde en avmattning av den internationella konjunkturen, i
synnerhet bland de europeiska länderna. Den svenska ekonomin genomgick
motsvarande utveckling. Preliminära nationalräken-skaper för år 1995 visar att
produktionsutvecklingen var mycket svag under fjärde kvartalet. För helåret 1995
beräknas BNP ha ökat med 3,0 procent. Prognosen i den förra avstämningen av
konvergensprogrammet överskattade således styrkan i den ekonomiska utvecklingen
under förra året. Till följd av den internationella avmattningen blev det
positiva bidraget från exporten mindre än beräknat. En ökad allmän osäkerhet
ledde till att hushållens sparkvot inte minskade som förväntats i de tidigare
prognoserna. Tillsammans med neddragningar av offentlig verksamhet minskade den
inhemska konsumtionsefterfrågan.
Jämfört med den bedömning som gjordes i konvergensprogrammet blev BNP-
tillväxten år 1995 något starkare, 3,0 procent istället för 2,5 procent. Denna
skillnad motsvaras av den kraftiga lageruppbyggnad som skedde mot slutet av
1995. Nettoexporten och den inhemska slutefterfrågan på varor och tjänster kom
att utvecklas i den takt som förutskickades i aprilprognosen.
Sedan mitten av 1994 har sysselsättningen vuxit i snabb takt och antalet
sysselsatta är nu ca 75 000 fler. Antalet arbetade timmar steg med 2 procent
förra året. Konjunkturavmattningen mot slutet av förra året fick dock genomslag
på arbetsmarknaden och sysselsättningen stagnerade. Den genomsnittliga öppna
arbetslösheten var 7,7 procent. Detta är högre än tidigare bedömningar, men
skillnaden förklaras av att antalet personer som omfattades av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder blev mindre än beräknat.
Utsikterna för den svenska ekonomins utveckling under 1996 har fått revideras
ned jämfört med tidigare bedömningarna. Det förklaras främst av att efterfrågan
i omvärlden, särskilt i de europeiska länderna, växer långsammare än beräknat.
För EU-länderna väntas BNP-tillväxten i år uppgå till drygt 1,5 procent mot
tidigare beräknade ca 3 procent. Den svagare internationella marknadstillväxten
dämpar den svenska exportefterfrågan. Kronan antas genomsnittligt vara starkare
i år än under förra året, vilket tillsammans med lönekostnadsökningar som ligger
över omvärldens försämrar det relativa kostnadsläget för svenska exportföretag.
Den svenska konkurrenskraften är dock fortfarande mycket stark.
Hushållens sparkvot steg kraftigt i början av 1990-talet och ligger på en
jämfört med tidigare mycket hög nivå. Bedömningen är att sparkvoten kommer att
reduceras. Tidigare prognoser har förutsatt att denna nedgång skulle komma redan
under 1995 och fortsätta under 1996. En svagare konjunktur och därmed ökad
osäkerhet har gjort hushållen mer försiktiga. Sparandet förväntas därför ligga
kvar på en hög nivå även under 1996, vilket håller tillbaka återhämtningen av
den privata konsumtionen.
74
Diagram 2.2 KPI-utvecklingen i Sverige och EU
Årlig procentuell förändring
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Diagram 2.3 Ränteutvecklingen i Sverige, dec 1994-mars 1996
Procent, 5-årig statsobligation
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.
BNP-tillväxten under 1996 försvagas av ett beräknat omslag i lagercykeln. En
del av efterfrågetillväxten kan tillgodoses genom avveckling av de lager som
byggdes upp under 1995. Sysselsättningstillväxten begränsas till 0,5 procent
mätt i arbetade timmar och 16 000 personer mätt i antal sysselsatta. Den öppna
arbetslösheten minskar en halv procentenhet till följd av att fler personer
omfattas av arbetsmarknadspolitiska insatser. Den totala arbetslösheten stiger
något.
Diagram 2.4 ECU-index, dec 1994-mars 1996
Index 1991=100
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.
75
Tabell 2.2 Försörjningsbalans
Miljarder krProcentuell volymförändring
1995 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994- Differens3
20002
BNP 1 634,9 3,0 1,4 2,0 2,5 2,5 2,0 2,2 -0,1
Import 563,8 8,7 5,0 4,7 5,3 5,4 5,6 5,8 -0,9
Tillgång 2 198,7 4,3 2,3 2,7 3,2 3,2 2,9 3,1 -0,1
Privat konsumtion 853,5 0,3 0,8 1,7 2,2 2,4 2,2 1,6 0,1
Offentlig konsumtion 422,6-2,3 0,9 -1,1 -1,2 -0,8 -0,3 -0,8 -0,3
Stat 131,3 -4,5 5,2 -3,3 -1,8 -0,9 -1,0 -1,1 -0,6
Kommuner 291,3 -1,2 -1,0 0,0 -0,9 -0,7 0,0 -0,6 -0,1
Bruttoinvesteringar 237,810,610,0 2,4 7,4 6,1 4,0 6,7 -0,2
Näringsliv 171,6 24,5 10,9 2,1 6,8 7,0 4,7 9,1 -0,1
Bostäder 26,7-27,9 19,2 5,6 15,0 10,0 10,0 4,0 1,1
Myndigheter 39,4 1,6 0,1 1,1 3,5 -2,0 -6,2 -0,4 -2,4
Lagerinvesteringar117,5 0,5 -1,0 0,1 0,0 0,0 0,0 -0,1 -0,1
Export 667,3 11,4 4,5 6,1 5,4 5,3 5,1 6,3 -0,4
Användning 2 198,7 4,3 2,3 2,7 3,2 3,2 2,9 3,1 -0,1
Inhemsk användning1 513,91,6 1,3 1,2 2,2 2,3 1,9 1,8 0,2
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
2 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
3 Differens mot konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Tabell 2.3 Nyckeltal
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994- Differens2
20001
Timlön, kostnad 2,4 3,4 5,3 4,3 4,0 4,0 4,0 4,2 -0,1
KPI, genomsnitt 2,4 2,9 1,6 2,3 2,2 2,3 2,2 2,3 -0,5 Disponibel
inkomst, real 1,1 -0,1 0,8 0,3 1,3 2,1 1,9 1,0 0,2
Industriproduktion 13,8 9,4 2,8 5,4 3,8 3,8 2,9 4,7 -0,3
Differens
år 20002
Sparkvot, nivå 8,6 8,2 8,3 7,0 6,1 5,8 5,6 1,3
Öppen arbetslöshet 8,0 7,7 7,2 6,5 6,1 5,8 5,7 0,1
Arbetsmarknadspolitiska5,34,4 5,2 5,2 4,6 4,0 3,8 0,0
åtgärder
Bytesbalans, % av BNP 0,3 2,1 1,8 2,5 2,5 2,7 2,7 -0,3
Svensk 5-årig ränta 9,0 9,9 7,8 7,2 7,0 7,0 7,0 -1,0
Tysk 5-årig ränta 6,2 6,0 5,2 5,5 5,8 6,0 6,0 -0,8
ECU-index (1991=100) 123,8126,1117,8115,0114,0114,0 114,0 0,0
1 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
2 Differens mot konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken, Konjunkturinstitutet och
Finansdepartementet.
2.2 Utvecklingen fram till år 2000
Flera faktorer talar för att den konjunkturavmattning som nu råder kommer att
bli kortvarig. Den allmänt låga inflationstakten ger förutsättningar för att de
internationella räntorna skall komma ned på lägre nivåer och därmed stimulera
efterfrågan. Såväl i Europa som USA väntas tillväxten år 1997 bli betydligt
starkare än i år. Den svenska ekonomin står väl rustad att möta en ökad
efterfrågan. De senaste årens investeringsnivå har medfört en utbyggnad av
produktionskapaciteten som ger utrymme för en produktionsökning utan att detta
skapar flaskhalsar. Inflationstakten förväntas ligga kvar på en låg nivå.
Nettoexporten väntas nästa år ge ett betydligt större bidrag till BNP-tillväxten
än i år. En ljusare bild av den framtida utvecklingen och lägre räntor bör
medföra att hushållen sänker sin sparkvot och att den privata konsumtionen,
trots vikande disponibel inkomst, växer med 1,7 procent.
Enligt konvergenskriterierna för deltagande i monetära unionens tredje etapp
skall prisökningstakten inte överstiga nivån i de tre medlemsländer som har den
lägsta inflationstakten med mer än 1,5 procentenheter. Vidare skall den långa
räntan inte överstiga nivån i dessa länder med mer än två procentenheter. Med
den bedömning av den svenska ekonomin och utvecklingen i EU-länderna som nu kan
göras kommer Sverige att kunna uppfylla dessa kriterier under år 1997. Detsamma
gäller kriteriet om växelkursstabilitet.
Bedömningen av utvecklingen under åren 1998-2000 är mer osäker och bygger på
modellbaserade kalkyler. Till grund för dessa kalkyler ligger ett antagande om
en fortsatt förhållandevis god internationell utveckling, med en BNP-tillväxt på
2,5 procent per år inom OECD-området. Utgångspunkten för kalkylerna är att det
år 1997 kvarstår ett gap mellan den faktiska produktionen och den
produktionsnivå som är möjlig att uppnå genom högre sysselsättning utan att
inflationstakten stiger. Detta gap förutsätts slutas under 1998 och 1999, vilket
ger utrymme för en BNP-tillväxt på 2,5 procent vardera året. Under slutet av
perioden växer BNP i takt med den långsiktiga trenden på 2 procent per år. Med
detta scenario växer sysselsättningen med 1,0 procent i genomsnitt per år och
den öppna arbetslösheten reduceras successivt för att i slutet av perioden uppgå
till 5,7 procent av arbetskraften.
3 Den offentliga sektorns finanser
3.1 Finansiellt sparande
Sedan 1993, då den offentliga sektorns utgifter översteg inkomsterna med 177
miljarder kronor eller 12,5 procent av BNP, har det finansiella underskottet
reducerats i snabb takt. Återhämtningen i ekonomin i kombination med de
budgetförstärkande åtgärder som vidtagits hade t.o.m. år 1995 förstärkt de
offentliga finanserna med motsvarande 4,5 procent av BNP.
Målet för budgetpolitiken som det anges i konvergensprogrammet är att
eliminera underskottet och nå balans mellan inkomster och utgifter år 1998.
Vidare skall den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande-
underskott under år 1997 understiga 3 procent av BNP, vilket är det krav som
konvergenskriterierna stadgar. Därtill skall statsskulden stabiliseras år 1996.
Den kalkyl som gjordes i anslutning till konvergensprogrammet visade att dessa
mål inte skulle vara möjliga att uppnå utan att vidta ytterligare
budgetförstärkningar. Vid den förra avstämningen av programmet, i november 1995,
tydde däremot kalkylen på att konvergensprogrammets mål skulle vara möjliga att
uppfylla inom ramen för beslutade och aviserade åtgärder.
Diagram 3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande
Procent av BNP
Anm.: Den streckade kurvan anger finansiellt sparande efter hänsyn till
budgetförstärkande åtgärder utöver konsolideringsprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Det finansiella sparandeunderskottet beräknas förra året ha uppgått till 132
miljarder kronor eller 8,1 procent av BNP. Sparandeförbättringen kom därmed att
bli starkare än vad som förutsågs i konvergensprogrammet. Inkomstutvecklingen
låg i linje med konvergensprogrammets prognos, men de offentliga utgifterna
minskade mer än beräknat. Ränteutgifterna blev, bl.a. till följd av
räntenedgången, ca 10 miljarder kronor mindre. Även de offentliga utgifterna för
konsumtion blev lägre än väntat. I volymtermer minskade den offentliga
konsumtionen med 2,3 procent mot beräknade 0,5 procent. Till viss del förklaras
dock detta av en tidmässig omfördelning från 1995 till 1996 av försvarets
planerade materielinköp och av löneutbetalningar till offentligt anställda.
Förbättringen av det offentliga sparandet förra året blev däremot svagare än
vad bedömningen i föregående avstämning tydde på. Det finansiella sparandet blev
20 miljarder kronor sämre än vad som beräknades i november 1995, främst till
följd av att inkomsterna blev mindre än väntat. Detta förklaras bl.a. av att den
privata konsumtionen och lönesumman inte utvecklades så starkt som förutsattes i
novemberprognosen, vilket i sin tur innebar en långsammare tillväxt av
skatteintäkterna.
Tabell 3.1 Offentliga sektorns finanser
Löpande priser
Miljarder kr Procent av BNP
1995 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Inkomster 983 59,6 60,1 62,8 62,5 62,3 61,8 62,0 Skatter
och avgifter 824 50,0 50,4 53,3 53,5 53,5 53,4 53,7
Kapitalinkomster 94 5,8 5,7 5,3 4,9 4,7 4,4 4,4
Övriga inkomster 65 3,8 4,0 4,3 4,1 4,0 3,9 3,9
Utgifter 1 115 70,4 68,2 67,9 65,8 63,1 61,2 60,2
Hushållstransferingar 397 25,6 24,3 23,3 22,5 21,6 21,1 20,8
Övriga transfereringar 130 7,5 7,9 7,4 7,1 6,6 6,3 6,0
Ränteutgifter 116 6,8 7,1 7,5 7,3 6,8 6,5 6,4
Konsumtion och 472 30,5 28,9 29,7 28,9 28,1 27,4 27,1
investeringar
Finansiellt sparande-132-10,8 -8,1 -5,1 -3,3 -0,8 0,6 1,8
Stat -144 -12,1 -8,8 -6,0 -3,5 -1,0 0,2 1,4
Socialförsäkring 18 1,7 1,1 1,0 0,9 0,8 0,7 0,6
kommun -6 -0,3 -0,4 0,0 -0,6 -0,6 -0,3 -0,1
Primärt sparande1 -109 -9,8 -6,7 -2,8 -0,8 1,3 2,6 3,8
Nettoskuld 454 23,7 27,7 32,0 33,2 32,6 30,8 28,2
Konsoliderad bruttoskuld 1 302 79,3 79,7 81,6 81,3 78,6 74,9 71,0
Statsskuld 1 386 84,4 84,8 86,8 85,8 82,5 78,5 74,3
BNP, nivå (mdr kr) 1 525 1 6351 684 1 761 1 851 1 942 2 025
1 Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Trots konjunkturavmattningen beräknas de offentliga finanserna påtagligt
förstärkas även mellan 1995 och 1996. Förbättringen ligger i linje med den som
förutsågs vid förra avstämningen. Den offentliga sektorns skatte- och
avgiftsintäkter hålls uppe av förhållandevis stora löneökningar. Detta
tillsammans med höjningar av fastighetsskatt och allmän sjukförsäkringsavgift
bidrar till att skattekvoten (skatter och avgifter som andel av BNP) stiger med
nära tre procentenheter mellan 1995 och 1996. En omläggning av uppbörden av
mervärdesskatt bidrar också till att tillfälligt höja skattekvoten 1996.
Besparingar inom transfereringssystemen och en minskad arbetslöshet medför att
de offentliga transfereringarna till hushållen i reala termer blir 2,7 procent
lägre än under 1995. Tidsförskjutningen av försvarsinköp medför att den statliga
konsumtionen ökar. Konsumtionen i kommuner och landsting minskar i volymtermer
med ca 1 procent, men förhållandevis höga lönekostnadsökningar gör att
konsumtionsutgifterna ändå ökar snabbare än BNP.
Det finansiella sparandeunderskottet beräknas 1996 uppgå till 86 miljarder
kronor eller 5,1 procent av BNP, vilket är vilket är ungefär detsamma som
beräknades i konvergensprogrammet i april, men 0,5 procentenheter mer än vid
avstämningen i november.
Med den återhämtning i konjunkturen som prognoserna nu visar beräknas det
offentliga sparandet under 1997 öka med motsvarande nära 2 procent av BNP eller
ca 30 miljarder kronor. Höjda energiskatter och höjd allmän
sjukförsäkringsavgift gör att skattekvoten bibehålls på en oförändrad nivå
jämfört med 1996. Sparandeförstärkningen ligger, till skillnad från 1996, främst
på utgiftssidan. Såväl transfereringar till hushållen som den offentliga
konsumtionen minskar i reala termer. Det successivt för-bättrade sparandet
bromsar ökningen av den offentliga sektorns skulder och ränteutgifterna
stabiliseras mätt som andel av BNP.
Diagram3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter
Procentuell andel av BNP
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartet.
Förstärkningen av det offentliga sparandet beräknas, trots en svagare
ekonomisk tillväxt, både 1996 och 1997 bli av samma omfattning som prognosen vid
förra avstämningen. Men genom att utgångsläget år 1995 blev sämre än vad som
antogs i höstas kommer det finansiella sparande-underskottet enligt den
bedömning som nu kan göras att år 1997 uppgå till 3,3 procent av BNP och därmed
överstiga målet om ett underskott under 3 procent av BNP.
För år 1998 är bedömningen mer osäker. Med gällande regler och aviserade
åtgärder beräknas den offentliga sektorns inkomster öka i takt med BNP.
Effekter av besparingsåtgärder och en sjunkande arbetslöshet reducerar
transfereringsutgifterna med drygt 1 procent i reala termer. En ansträngd
finansiell situation i den kommunala sektorn beräknas medföra att kommunerna
drar ned sin konsumtion med ca 1 procent. Utgiftsnedgången är emellertid inte
tillräcklig för att uppnå målet med offentlig ekonomi i balans. Beräkningarna
tyder på att ett underskott på ca 15 miljarder kronor eller knappt 1 procent av
BNP kommer att kvarstå 1998. Det kan dock noteras att det primära sparandet,
dvs. finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter, beräknas
uppvisa ett överskott på drygt 20 miljarder kronor 1998.
Den bedömning av de offentliga finanserna år 1998 som nu kan göras
överensstämmer i stort sett med den som gjordes i konvergensprogrammet. För att
uppnå målen för det offentliga sparandet krävs tillkommande åtgärder utöver de
som ingår i konsolideringsprogrammet.
Tabell 3.2 Offentliga finanser
Löpande priser
Differenser mot konvergensprogrammet i procentenheter av BNP
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Inkomster -0,5 -0,5 1,6 1,1 0,3 0,1 0,4
Utgifter -0,1-1,4 1,5 0,8 0,2 -0,7 -0,8
Finansiellt sparande-0,40,9 0,1 0,3 0,1 0,8 1,2
Primärt sparande -0,2 0,5 0,0 0,3 0,1 0,7 1,0
Nettoskuld 0,4 -3,6 -2,4 -2,5 -2,1 -2,6 -3,0
Konsoliderad bruttoskuld1 0,2-4,6-3,2 -2,6 -2,7 -3,8 -4,5
Statsskuld -0,4 -5,4 -4,5 -4,5 -5,2 -6,8 -8,0
1 Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.
Källa: Finansdepartementet.
I den ekonomiska vårpropositionen redovisar regeringen förslag till åtgärder
för att förstärka de offentliga finanserna utöver de som ingår i
konsolideringsprogrammet. Dessa åtgärder har inte beaktats i prognosen för de
närmaste åren. De föreslagna åtgärderna jämte ränteeffekter av tidigare
aviserade utförsäljningar beräknas medföra att underskottet med viss marginal
understiger 3 procent av BNP år 1997 och att balans kan uppnås år 1998. Med
dessa åtgärder beräknas det finansiella sparandeunderskottet uppgå till drygt 5
procent av BNP 1997 och en balans kunna etableras år 1998.
Tabell 3.3 Offentliga finanserna efter åtgärder utöver konsolideringsprogrammet
1996 1997 1998 1999 2000
Finansiellt sparande-5,1 -2,7 0,0 1,2 2,4
Konsoliderad bruttoskuld80,779,4 75,4 71,6 67,5
Källa: Finansdepartementet.
3.2 Budgetpolitiken
Det konsolideringsprogram som redovisades i konvergensprogrammet omfattar
åtgärder som sammantagna ger en förstärkning av de offentliga finanserna med 118
miljarder kronor år 1998 mätt i 1994/95 års prisläge. Denna siffra avser
nettoeffekten av åtgärderna, dvs. när hänsyn har tagits till att minskade trans-
fereringar också medför lägre skatteintäkter. Mätt i relation till BNP beräknas
konsolideringsprogrammet ge effekt på offentliga sparandet enligt följande:
År Sammantagen effekt
1995 3,5 procent
1996 2 procent 5,5 procent
1997 1 procent 6,5 procent
1998 1 procent 7,5 procent
Dessa uppgifter anger konsolideringsprogrammets omfattning i termer av
beräknade direkta effekter av inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar. De
kan inte tolkas som den totala effekt åtgärderna har på den offentliga sektorns
underskott. Även om åtgärderna i sig medför en stramare finanspoltik skulle den
ekonomiska utvecklingen vid frånvaro av konsolideringsprogram med stor
sannolikhet varit betydligt sämre bl.a. till följd av högre räntor.
Riksdagen har fattat principbeslut om hela konsolideringsprogrammet.
Principbeslutet innebär att belopp och område där budgetförstärkningar skall ske
är fastlagda. För vissa delar av konsolideringsprogrammet behövs dock
ytterligare konkretiseringar och riksdagsbeslut innan förstärkningen kan sägas
vara fullt ut beslutad.
Av tabell 3.5 och bilaga 1 framgår det aktuella beslutsläget för konsoli-
deringsprogrammet. Av det totala programmet på 117,6 miljarder kronor
föreligger nu riksdagsbeslut på åtgärder som beräknas ge budgetförstärkningar på
nära 100 miljarder kronor. Det är en ökning med 9 miljarder kronor sedan
föregående avstämning. Främst är det på inkomstsidan som tidigare aviserade
besparingar nu beslutats av riksdagen.
Regeringen har till riksdagen lämnat förslag till åtgärder som ger
budgetförstärkningar på ytterligare 11,9 miljarder kronor. Detta gäller bland
annat höjningen av den allmänna sjukförsäkringsavgiften med en procentenhet år
1997 respektive år 1998. Vidare föreligger preciserade förslag till besparingar
för 5,7 miljarder kronor.
Tabell 3.4 Konsolideringsprogrammets förstärkning av de offentliga finanserna,
effekt 1998
1994/95 års priser
Inkomstökningar 55,7
Därav följande utgiftsökningar -0,5
Inkomstökningar netto 55,2
Utgiftsminskningar 69,2
Därav följande inkomstminskningar -6,8
Utgiftsminskningar netto 62,4
Totalt enligt konvergensprogrammet 117,6
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.5 Beslutsläget vad avser konsolideringsprogrammet
Nettoeffekt år 1998, 1994/95 års priser
Inkomster Utgifter Totalt
Preciserade beslut fattade 47,9 52,0 99,9
av riksdagen
Av regeringen preciserade9,4 2,5 11,9
beslut
Aviserade beslut 0,0 5,7 5,7
Totalt 57,3 60,2 117,6
Källa: Finansdepartementet.
I den ekonomiska vårpropositionen aviserar regeringen ytterligare
budgetförstärkande åtgärder. Dessa omfattar både utgiftsnedskärningar och vissa
inkomstförstärkningar. Sammantaget beräknas de förstärka de offentliga
finanserna med ca 11 miljarder kronor. Därtill beräknas inkomsterna kunna öka
till följd av beslut om extraordinära inleveranser från statliga bolag.
Budgetförstärkningarna medför att den offentliga sektorns upplåning reduceras
och därmed reduceras ränteutgifterna under kommande år. I konvergensprogrammet
aviseras att det fram t.o.m. år 1998 skall ske utförsäljningar av statens
innehav av aktier till ett värde av 50 miljarder kronor. Den genomförda
försäljningen av aktier i Nordbanken står för 7 miljarder kronor av detta
belopp. Intäkterna från försäljningar påverkar inte i sig det finansiella
sparandet, men beräknas indirekt ge en positiv effekt genom ett förbättrat
räntenetto.
Tabell 3.6 Budgetförstärkningar utöver konsolideringsprogrammet
Nivåskillnad, miljarder kronor
1997 1998 1999
Utgiftsminskningar 6,3 8,6 5,8
Inkomstförstärkningar 3,2 3,0 2,0
Summa 10,6 14,1 11,7
inkl. ränteeffekter
Källa: Finansdepartementet.
3.3 Skuldutvecklingen
Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (enligt definitionen i
Maastrichtvillkoren) uppgick vid slutet av 1995 till 1 300 miljarder kronor,
vilket motsvarande 79,6 procent av BNP. Detta var påtagligt lägre än vad som
angavs i konvergensprogrammet. Skuldutvecklingen påverkas utöver de finansiella
underskotten även av värdeförändringar på skulden och statens
förmögenhetsdispositioner. Under 1995 bidrog apprecieringen av kronan till att
reducera värdet av den del av skulden som är upptagen i utländsk valuta. Vidare
minskade skulden till följd av försäljningen av delar av statens innehav av
aktier i Nordbanken. Dessa faktorer var inte beaktade i konvergensprogrammets
prognos för skuldutvecklingen 1995.
Även under 1996 kommer skuldutvecklingen att påverkas positivt av
valutakursvinster på skulden upptagen i utländsk valuta. Skulden minskar även
till följd av att kärnavfallsfondens tillgångar förs över från riksbanken till
Riksgäldskontoret. Sammantaget minskar skulden med 0,8 procent av BNP till
följd av faktorer som inte räknas in i det finansiella underskottet.
Såväl statsskuld som den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld
beräknas minska i förhållande till BNP under 1997. Fr.o.m år 1999 medför ett
finansiellt överskott i den offentliga sektorn att skuldnivån reduceras. Vid
slutet av decenniet beräknas bruttoskulden uppgå till drygt 70 procent av BNP.
Om tillkommande försäljningar jämte de aviserade budgetförstärkande åtgärderna
tas med i kalkylen reduceras den konsoliderade bruttoskulden till drygt 65
procent år 2000.
76
Diagram 3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto- resp. nettoskuld
Procent av BNP
Anm.: Den tunna streckade kurvan anger skuldutvecklingen efter tillkommande
budgetförstärkningar.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
77
Bilaga: Uppföljning av budgetförstärkningar1
Effekt 1998, miljoner kronor
Preciserade beslut fattade av riksdagen
Inkomster 47 945
Utgifter 51 960
Summa preciserade beslut 99 905
Av regeringen preciserade beslut
Inkomster:
- Höjd egenavgift till sjukförsäkringen 9 400
Summa inkomster 9 400
Utgifter
- Socialdepartementet 2 515
-Bostadsbidrag 2 300
-Assistansersättning 215
Summa utgifter 2 515
Summa av regeringen preciserade beslut 11 915
Aviserade beslut
Utgifter:
- Justitiedepartementet 600
- Socialdepartementet 3 510
Enligt utredning:
-Förtidspensioner 1 380
-SGI 480
-Underhållsstöd 500
-Läkemedel 550
Övrigt 600
- Miljödepartementet 222
- Kulturdepartementet 100
- Näringsdepartementet 560
- Jordbruksdepartementet 46
- Övrigt 704
(finansieras kollektivt)
Summa utgifter 5 642
Summa aviserade beslut 5 642
Återstår att åtgärda
Inkomster 0
Utgifter: 0
Summa utgifter 0
Summa återstår att åtgärda 0
Totalt 117 562
1 Sedan presentationen av konvergensprogrammet har smärre justeringar gjorts i
fördel-ningen mellan inkomster och utgifter.
78
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning ..............................1
2 Utvecklingen i den svenska ekonomin..........2
2.1Sveriges ekonomi under 1995 och 1996......2
2.2Utvecklingen fram till år 2000............8
3 Den offentliga sektorns finanser.............8
3.1Finansiellt sparande......................8
3.2Budgetpolitiken..........................13
3.3 Skuldutvecklingen.......................15
Bilaga: Uppföljning av budgetförstärkningar......17
Tabeller
2.1 Nyckeltal för 1995 och 1996..................3
2.2 Försörjningsbalans...........................7
2.3 Nyckeltal....................................7
3.1 Offentliga sektorns finanser................10
3.2 Offentliga finanser.........................12
3.3 Offentliga finanserna efter åtgärder utöver
konsolideringsprogrammet....................12
3.4 Konsolideringsprogrammets förstärkning
av de offentliga finanserna, effekt 1998....14
3.5 Beslutsläget vad avser konsolideringsprogrammet14
3.6 Budgetförstärkningar utöver konsoliderings-
programmet..................................15
Diagram
2.1 Öppen arbetslöshet...........................3
2.2 KPI-utvecklingen i Sverige och EU............5
2.3 Ränteutvecklingen i Sverige..................5
2.4 ECU-index....................................6
3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande.....9
3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter..11
3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto-
resp. nettoskuld...........................16
79