Post 2 av 4 träffar
Propositionsnummer ·
1995/96:150 ·
Hämta Doc ·
Ekonomisk vårproposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150/1
Svensk ekonomi
Förord
Föreliggande bilaga till 1996 års ekonomiska vårproposition beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1997.
Bedömningen av den internationella utvecklingen grundar sig på material från
bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag
från Statistiska centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet
publicerade den 27 mars 1996. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar
dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.
Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling i ett något
längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1996 och 1997 kompletteras
med två alternativa scenarier över utvecklingen på medellång sikt. Dessa
beräkningar är gjorda med stöd av Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och
FIMO. Arbetet med bilagan har letts av departementsrådet Anders Palmér.
Kalkylerna avslutades den 10 april 1996.
1
1. Inledning
1.1 Den svenska ekonomin 1996 och 1997
Den svenska ekonomin utvecklades gynnsamt under 1995. Exporten fortsatte att öka
kraftigt. Investeringarna inom näringslivet, och särskilt inom industrin,
expanderade i snabb takt. Däremot blev uppgången i den privata konsumtionen
mycket måttlig beroende på stagnerande realinkomster och en avvaktande attityd
från hushållens sida. BNP-tillväxten uppgick till 3%, vilket medförde en
betydande sysselsättningsökning och möjliggjorde en viss nedgång av den öppna
arbetslösheten. Inflationstrycket dämpades gradvis och ökningen av
konsumentprisindex stannade på 2,6% under loppet av året. Överskottet i
bytesbalansen växte till över 2% av BNP, den högsta siffran sedan 1973. Den
realekonomiska utvecklingen gynnades av en under senare delen av året ned-
åtriktad trend för både korta och långa räntor. Samtidigt förstärktes den
svenska kronan. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande
krympte med nästan 3 procentenheter av BNP och bruttoskuldkvoten upphörde i
stort sett att växa.
Även om tillväxten var förhållandevis hög under 1995, fanns under året
förväntningar om en ännu starkare utveckling vad avser tillväxt, sysselsättning
och offentliga finanser. Under hösten skedde emellertid en kraftig uppbromsning
av den internationella konjunkturen, främst inom EU-området. Detta påverkade
framför allt det fjärde kvartalet som blev svagt i Sverige och ekonomin tappade
fart in i 1996. Dessutom skedde en ofrivillig uppbyggnad av lagren, då företagen
inte hann justera ned sina produktionsplaner i takt med den svagare
efterfrågeutvecklingen.
Den avgörande frågan är om den nuvarande avmattningen - internationellt och i
Sverige - utgör en tillfällig svacka eller är inledningen till en allvarlig
lågkonjunktur.
Föreliggande bedömning utgår från att de relativt gynnsamma tillväxt-
föutsättningarna i Europa kommer att leda till en återhämtning under senare
delen av 1996 och under 1997. Räntorna har kommit ned i många länder, vilket med
en viss tidseftersläpning stimulerar tillväxten. Särskilt tydligt väntas
konjunkturomslaget bli i Tyskland och Frankrike. Marknadstillväxten utanför EU
är fortsatt hög. Den amerikanska ekonomin växer i en ganska jämn takt. I Japan
är uppsvinget mycket tydligt. I de nya industriländerna i Fjärran Östern
fortsätter den starka expansionen. Osäkerheterna i den internationella
prognosen är dock betydande. Om arbetslösheten ligger kvar på nuvarande höga
nivåer, eller t.o.m. stiger, kan hushållen hålla tillbaka sin konsumtion. Lägre
tillväxt gör det svårare för EU-länderna att uppnå konvergenskriteriet för
deltagande i den monetära unionens tredje fas om ett underskott i de offentliga
finanserna på högst 3% 1997. Detta kan föranleda ytterligare finanspolitiska
åtstramningar i dessa länder eller oro på de finansiella marknaderna, vilket i
så fall dämpar tillväxten ytterligare.
Under 1996 kommer den svenska ekonomin att präglas av en klar avmattning.
Exporttillväxten bromsar upp kraftigt. Ett behov av att hålla nere de alltför
stora lagren begränsar också tillväxten. En fortsatt svag arbetsmarknad gör att
hushållen är försiktiga och håller tillbaka sin konsumtion. En positiv faktor är
dock att investeringsplanerna inom näringslivet är fortsatt expansiva. Dessutom
har realräntorna sjunkit, särskilt på den korta sidan, vilket skapar bättre
förutsättningar för såväl investeringar som privat konsumtion. Den offentliga
konsumtionen hålls uppe av omfattande inköp till försvaret, medan kommunerna
planerar en volymnedgång. Inflationstakten blir låg, trots höga löneökningar.
Trots det allmänt svaga ekonomiska läget - med en BNP-tillväxt på under 1,5% -
kommer den öppna arbetslösheten att falla, då volymen av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder stiger. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande
fortsätter att krympa. Skuldkvoten ökar däremot.
Diagram 1.1 Produktionstillväxten i olika sektorer 1987-1997
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under 1997 väntas det ekonomiska läget förbättras. En internationell
återhämtning får positiva återverkningar på den svenska exporten. Lager-
anpassningen bör vara avklarad, vilket gör att efterfrågan kommer att slå igenom
i ökad produktion. Det bestående låga inflationstrycket och de lägre
realräntorna stimulerar tillväxten. Ökad efterfrågan på arbetskraft stärker
också hushållens framtidstro och därmed den privata konsumtionen. Däremot kommer
sannolikt investeringarna att öka relativt långsamt efter de senaste årens
kraftiga uppgång. Den kommunala konsumtionen hålls uppe på en i stort sett
oförändrad nivå. De offentliga finanserna fortsätter att förbättras.
Bruttoskulden börjar minska och underskottet väntas minska till 3,3 % av BNP,
exklusive de nu aviserade åtgärderna. Ökningen av BNP beräknas bli av
storleksordningen 2%, vilket skapar förutsättningar för en fallande
arbetslöshet.
Det finns betydande osäkerheter i den här beskrivna konjunkturbilden. Om den
internationella utvecklingen blir sämre får detta direkta återverkningar på
exporten och investeringarna inom den konkurrensutsatta sektorn. De negativa
effekterna sprider sig sedan till den inhemska delen av ekonomin. Ett annat
osäkerhetsmoment är den privata konsumtionen. Sparkvoten antas falla betydligt
nästa år. Om arbetsmarknaden blir svagare eller om det uppstår oro på de
finansiella marknaderna kan hushållen komma att bli mer försiktiga än vad som
här antas.
Periodiseringen av försvarsinköpen är en annan källa till osäkerhet i prog-
nosen. I och med att dessa inköp fluktuerar kraftigt påverkas tillväxtprofilen i
betydande grad. För att beskriva den underliggande konjunkturutvecklingen kan
förändringen av den statliga konsumtionen sättas till noll 1996 och 1997 i
stället för de + 5,2% resp. - 3,3% som ligger inne i prognosen. I ett sådant
räkneexempel stiger BNP med endast 1% 1996 och med 2,2% 1997.
Den här presenterade prognosen beaktar inte de tillkommande budget-
förstärkningarna, utöver 118-miljardersprogrammet, som nu föreslås för 1997 och
1998.
Diagram 1.2 BNP-förlopp med oförändrad statlig konsumtion, 1996 och 1997
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
1
Tabell 1.1 Prognosförutsättningar
Årsgenomsnitt 1994 1995 1996 1997
BNP-tillväxt i OECD 2,8 2,1 2,0 2,5
Konsumentprisökning i OECD 2,3 2,3 2,4 2,4
Dollarkurs (i kr) 7,7 7,1 6,8 6,6
ECU-index 123,8 126,1 117,8 115
Tysk ränta 5 års statsobligation6,2 6,0 5,2 5,5
Svensk ränta 5 års statsobligation9,19,9 7,8 7,2
Svensk ränta 6 månaders ssvx7,7 8,9 7,0 6,5
Källor: OECD och Finansdepartementet.
En viktig utgångspunkt för prognosen för 1996 och 1997 är ränteutvecklingen. I
denna bedömning antas att relativt små förändringar inträffar under 1996 i
omvärlden, både vad avser korta och långa räntor. I takt med att den
internationella konjunkturen stärks sker en viss åtstramning av penningpolitiken
under 1997. För Sverige antas att det finns utrymme för sjunkande korta räntor
under 1996. De gradvis allt lägre inflationsförväntningarna och förbättrade
statsfinanserna bör möjliggöra att de svenska obligationsräntorna går ned något
fram till slutet av 1997. Trots fallande nominella räntor beräknas realräntorna
ligga på nivån 4½-5%, vilket är högt sett i ett längre historiskt perspektiv och
innebär en hämsko för den ekonomiska utvecklingen. För kronan väntas inga större
förändringar. Möjligen kan en viss förstärkning inträffa.
Lönerna stiger med 5-5½% för ekonomin som helhet i år och ca 1 procentenhet
långsammare nästa år, under förutsättning att löneglidningen kan begränsas till
historiskt låga nivåer. Industrilönerna beräknas stiga med ca en procentenhet
mer i Sverige än inom EU i genomsnitt per år. Även om de relativt låga
löneökningarna under båda åren kan absorberas av stigande produktivitet och
fallande vinstmarginaler är det inte långsiktigt uthålligt att lönerna i Sverige
ökar snabbare än i omvärlden.
Inflationen i Sverige har nu kommit ned till ca 2%, trots de relativt höga
löneökningarna. En bidragande orsak till dämpningen har varit den starkare
kronan som lett till minskat pristryck från importen. Sänkningen av mer-
värdesskatten på livsmedel har i stor utsträckning neutraliserat andra pris-
höjande skatte- och subventionsförändringar. Under loppet av 1997 beräknas
konsumentpriserna stiga något snabbare än i år, eller med 2,3 %, bl.a. beroende
på en något starkare efterfrågan. Dessutom väntas importpriserna åter stiga
något.
Exporttillväxten mer än halveras 1996 jämfört med 1995 för att sedan stiga
något 1997. Förutom den lägre marknadstillväxten väntas också svenska företag
tappa marknadsandelar både i år och nästa år. Konkurrenskraften försämras p.g.a.
den högre kronkursen och de relativt omvärlden snabba löneökningarna. Svenska
företag kommer dock sannolikt att minska sina marginaler för att hålla volymerna
uppe. Priskonkurrensen underlättas av att vinstnivåerna är höga i utgångsläget.
Den privata konsumtionen, som förra året steg med 0,3%, väntas i år öka
ungefär i takt med de disponibla inkomsterna. Arbetsmarknadsläget gör hushållen
försiktiga. Samtidigt innebär det för svenska förhållanden höga finansiella
sparandet under de senaste åren att hushållen är välkonsoliderade. Lägre räntor
bör också stimulera köplusten. En gynnsammare ekonomisk bild under 1997 med
fallande öppen arbetslöshet och lägre räntor bör möjliggöra en
konsumtionsuppgång av storleksordningen 1½-2%, trots att de realt disponibla
inkomsterna beräknas stiga endast marginellt. Reallönerna ökar långsammare än
tidigare samtidigt som finanspolitiken är stram. Sparkvoten faller därmed med
drygt en procentenhet. Osäkerheten om hushållens konsumtions- och sparbeteende
är emellertid mycket stor.
Tabell 1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997
Miljarder Procentuell volymförändring
Kr
1995 1994 1995 1996 1997
BNP 1 634,9 2,6 3,0 1,4 2,0
Import 563,8 13,4 8,7 5,0 4,7
Tillgång 2198,7 4,9 4,3 2,2 2,6
Privat konsumtion 853,5 0,8 0,3 0,8 1,7
Offentlig konsumtion 422,6 -0,5 -2,3 0,9 -1,1
Stat 131,3 -0,1 -4,5 5,2 -3,3
Kommuner 291,3 -0,7 -1,2 -1,0 0,0
Bruttoinvesteringar 237,8 -0,2 10,6 10,0 2,4
Näringsliv 171,6 14,4 24,5 10,9 2,1
därav industri 60,9 28,6 37,5 17,0 -4,0
Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 19,2 5,6
Myndigheter 39,4 10,6 1,6 0,1 1,1
Lagerinvesteringar1 17,5 1,5 0,5 -1,0 0,1
Export 667,3 14,1 11,4 4,5 6,1
Användning 2 198,7 4,9 4,3 2,2 2,6
Inhemsk användning 1 531,3 1,9 1,6 1,3 1,1
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den samlade investeringsvolymen hålls väl uppe i år. Den senaste investerings-
enkäten tyder på att näringslivets investeringsplaner är fortsatt expansiva. Man
har uppenbarligen en långsiktig syn på kapacitetsutbyggnaden. Dessutom är
lönsamheten god och realräntorna på väg ned. Samtidigt har de
avgiftsfinansierade infrastrukturprojekten nått höga volymer. Under 1997 väntas
dock en tämligen svag investeringutveckling, främst inom industrin. Kapaciteten
är väl utbyggd för att möta efterfrågan och några nya stora projekt inom
basindustrierna verkar inte vara aktuella. Näringslivets lönsamhet kommer
sannolikt också att vara något lägre p.g.a. en starkare krona och ökad
priskonkurrens. Bostadsinvesteringarna väntas vända upp i år, från en mycket låg
nivå, och uppgången hålla i sig under 1997. Bostadsefterfrågan stiger inom vissa
expansiva orter, bla. stimulerad av de lägre realräntorna. Lagerinvesteringarnas
bidrag till tillväxten blir kraftigt negativt i år. Den snabba och överraskande
konjunkturavmattningen under hösten 1995 gjorde att många företag inte hann
anpassa sina insatsvaru- och färdigvarulager till den svagare
efterfrågeutvecklingen. Denna anpassning kommer i stället i år men väntas vara
genomförd 1997.
Den svagare efterfrågan gör att importen växer allt långsammare framöver.
P.g.a. att exportökningen mattas av kommer ändå nettoexportens bidrag till
tillväxten att avta i år för att därefter återigen stiga. Överskottet i
bytesbalansen krymper under 1996 men växer sedan till 2,5% av BNP nästa år.
Tabell 1.3 Nyckeltal
1994 1995 1996 1997
Timlön, kostnad 2,4 3,4 5,3 4,3
KPI, dec.-dec. 2,6 2,6 1,9 2,3
NPI, dec.-dec. 1,7 1,0 1,0 1,3
Disponibel inkomst 1,1 -0,1 0,8 0,3
Sparkvot (nivå) 8,6 8,2 8,3 7,0
Industriproduktion 13,8 9,4 2,8 5,4
Relativ enhetsarbetskostnad-4,5 0,0 9,9 2,7
Öppen arbetslöshet (nivå)1 8,0 7,7 7,2 6,5
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder15,24,4 5,2 5,2
Handelsbalans (mdr kr) 67,1 108,2 102,7 119,0
Bytesbalans (i % av BNP) 0,4 2,1 1,8 2,5
1 I % av arbetskraften.
Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet.
Den relativt låga tillväxten i BNP under 1996 och 1997 (1,4% resp. 2,0%) gör
att ökningen av sysselsättningen blir måttlig. I år kan endast en utökning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förhindra en uppgång av den öppna
arbetslösheten, som väntas hamna på drygt 7%. Nästa år kommer de omfattande
extraordinära utbildningsinsatserna att dämpa utbudet av arbetskraft. Därmed
väntas den öppna arbetslösheten falla till 6,5%.
Den offentliga sektorns finanser har under de två senaste årens ekonomiska
återhämtning förstärkts med motsvarande 4,5% av BNP. Trots
konjunkturavmattningen under 1996 beräknas det finansiella sparandet i stat och
kommuner fortsätta förbättras i ungefär samma takt som under 1994 och 1995. Det
finansiella underskottet beräknas i år uppgå till 86 miljarder kronor, vilket
motsvarar 5,1% av BNP. Sparandeökningen förklaras främst av ökade inkomster. De
viktigaste skattebaserna utvecklas starkare än BNP, bland annat till följd av
höga löneökningar. Vidare har en rad skattehöjningar genomförts, bl.a. höjd
allmän egenavgift och höjd fastighetsskatt. Sammantaget medför detta en höjning
av skatter och avgifter, mätt som andel av BNP, med nära tre procentenheter. De
offentliga utgifterna växer något långsammare än BNP. Besparingar, bl.a. sänkt
kompensationsgrad i en rad trygghetssystem, resulterar i en real minskning av
transfereringarna till hushållen. De stora försvarsinköpen gör att den
offentliga konsumtionen ökar något, trots att den kommunala verksamheten dras
ned med 1%. Den kraftiga - och tillfälliga - uppgången i den statliga
konsumtionen 1996 ger ett positivt bidrag till BNP-tillväxten på nästan 0,5
procentenheter.
Tabell 1.4 Finansiellt sparande
Procent av BNP, löpande pris
1994 1995 1996 1997
Bruttosparande 14,6 17,7 17,4 18,2
Realt sparande 14,2 15,6 15,6 15,7
Fasta investeringar 13,6 14,5 15,6 15,5
Lagerinvesteringar 0,6 1,1 0,0 0,1
Finansiellt sparande 0,4 2,1 1,8 2,5
Offentlig sektor -10,8 -8,1 -5,1 -3,3
Hushåll 6,2 5,8 5,6 4,6
Företag 5,0 4,4 1,3 1,2
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Under 1997 minskar de offentliga utgifterna i reala termer och utgiftskvoten
reduceras med två procentenheter, till knappt 66% av BNP, samtidigt som den
offentliga sektorns inkomster växer i nästan samma takt med BNP. Utvidgningen av
antalet utbildningsplatser håller uppe den kommunala konsumtionen på en
oförändrad nivå, medan statens konsumtion minskar, bl.a. som följd av
periodiseringen av försvarsinköp. En sjunkande arbetslöshet bidrar till att
reducera transfereringarna till hushållen. Med de samhällsekonomiska för-
utsättningar som föreliggande prognos anger och de beslut som hittills fattats
vad gäller budgetförstärkningar beräknas den offentliga sektorns finansiella
underskott år 1997 uppgå till 57 miljarder kronor. Detta motsvarar 3,3% av BNP
och skulle innebära att Sverige, vid en strikt tillämpning, inte klarar att upp-
fylla konvergenskriterierna för deltagande i den monetära unionen.I den
ekonomiska vårpropositionen lämnar regeringen förslag till budgetförstärkande
åtgärder utöver det program på sammantaget 118 miljarder kronor som
presenterades i det s.k. konvergensprogrammet i juni 1995. Dessa åtgärder
beräknas vara tillräckliga för att Sverige med betryggande marginal skall klara
underskottskriteriet.
1.2 Den svenska ekonomins utveckling fram t.o.m. år 2001
Utöver den vanliga kortsiktsprognosen, vars perspektiv sträcker sig t.o.m. 1997,
har Finansdepartementet även gjort en analys av den svenska ekonomins utveckling
i ett medelfristigt perspektiv. Man bör vara medveten om att osäkerheten är
mycket stor i kalkyler med detta tidsperspektiv. Två kalkyler har gjorts. Det
s.k. basalternativet, som sträcker sig fram till år 2001, illustrerar en
utveckling med förhållandevis måttfulla antaganden avseende utrymmet för
ekonomisk återhämtning utan att det uppstår inflationsproblem. Det s.k.
högtillväxtalternativet beskriver en utveckling med bl.a. en väl fungerande
lönebildning som leder till att den öppna arbetslösheten faller till fyra
procent år 2000.
2
Ekonomiska-politiska utgångspunkter
Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik och de regler som beslutats av
riksdagen samt den finansierade utbildningssatsning som regeringen nu föreslår.
Däremot beaktas i dessa kalkyler inte de tillkommande budgetförstärkande
åtgärder, utöver 118-miljardersprogrammet, som nu aviseras. I de fall där det
ännu inte finns några politiska beslut och där det är orimligt att tänka sig att
inga nya beslut fattas, har ett tekniskt antagande om kommande beslut gjorts.
För perioden 1997 till 2001 finns exempelvis inga beslut om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I båda alternativen har det antagits att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna avtar successivt i relativt långsam takt.
Förutsättningar
De internationella förutsättningarna är desamma i båda alternativen.(Se vidare
kap. 2.) De svenska räntorna och växelkursen skiljer sig dock mellan
alternativen.
Tabell 1.5 Förutsättningar 1996-2001
Årsgenomsnitt
1996 1997 1998 1999 2000 2001
BNP OECD (16) 2,0 2,5 2,5 2,5 2,5 2,5
KPI OECD (16) 2,4 2,4 2,5 2,5 2,5 2,5
Marknadstillväxt, OECD (14)5,2 6,4 6,0 6,0 6,0 6,0
Tysk ränta, 5 års statsobligation5,25,55,86,0 6,0 6,0
Basalternativ:
Svensk ränta,
5 års statsobligation 7,8 7,2 7,0 7,0 7,0 7,0
ECU-index 117,8 115 114 114 114 114
Högtillväxtalternativ:
Svensk ränta,
5 års statsobligation 7,7 7,0 6,5 6,2 6,2
ECU-index 116 113,5 112 112 112
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Basalternativet
I ett medelfristigt perspektiv är det mycket svårt att pricka in konjunktur-
vändningar. Kalkylerna är i stället uppbyggda kring ett tekniskt antagande om
att det vid utgången av 1997 finns outnyttjade resurser som kan tas i anspråk,
utan att det uppstår ett inflationstryck i ekonomin. Detta extra expansions-
utrymme är beroende av hur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar.
Under 1998 och 1999 antas tillväxten ligga 0,5 procentenheter över en mer
långsiktig trend på 2% per år. Därefter stiger BNP i takt med den underliggande
tillväxten. Genom denna metod fokuseras analysen på vad som krävs avseende t.ex.
budgetförstärkningar för att uppnå balans. Metoden ger däremot begränsad
information om vad som kan hända vid alternativa konjunkturförlopp.
Tillväxtmöjligheterna vid konstant resursutnyttjande, den s.k. underliggande
tillväxten, avgörs av arbetskrafts- och produktivitetsutvecklingen. Den
sistnämnda faktorn beror i sin tur bl.a. på teknisk utveckling, utbildningsnivån
i landet, konkurrensförhållanden, regelsystem som råder samt på produktionens
kapitalintensitet. I slutet av 1980- och i början av 1990-talet genomfördes
flera genomgripande strukturella reformer i syfte att förbättra ekonomins
långsiktiga funktionsförmåga. Dessa reformer tillsammans med ökade
utbildningsinsatser bör ha bidragit till en högre underliggande tillväxt. I
basalternativet antas den underliggande tillväxten uppgå till 2,0 %, fördelat på
1,4 procentenheter i produktivitetsökning och 0,6 procentenheter i stigande
timsysselsättning.
En viktig utgångspunkt för scenariet är att inflationen skall hålla sig inom
Riksbankens toleransintervall, dvs mellan 1% och 3%. Under senare tid har
förutsättningarna förbättrats för att detta skall kunna uppnås utan att
penningpolitiken för den skull behöver vara särskilt kontraktiv. Inflations-
förväntningarna har exempelvis sjunkit markant och ligger nu inom tolerans-
intervallet även på längre sikt. Förstärkningen av kronan innebär också att det
inte torde återstå några betydande inflationshot efter den kraftiga
deprecieringen av kronan som skedde 1993-1994.
Tabell 1.6 Försörjningsbalans 1996-2001
Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring
1996 1997 1998 1999 2000 2001
Privat konsumtion 0,8 1,7 2,2 2,4 2,2 2,2
Offentlig konsumtion 0,9 -1,1 -1,2 -0,8 -0,3 -0,1
Staten 5,2 -3,3 -1,8 -0,9 -1,0 -0,5
Kommuner -1,0 0,0 -0,9 -0,7 0,0 0,0
Bruttoinvesteringar 10,0 2,4 7,4 6,1 4,0 4,3
Näringslivet exkl. bostäder10,92,16,8 7,0 4,7 3,6
Bostäder 19,2 5,6 15,0 10,0 10,0 10,0
Offentliga myndigheter 0,1 1,1 3,5 -2,0 -6,2 0,9
Lagerförändringar (bidrag)-1,0 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0
Export 4,5 6,1 5,4 5,3 5,1 4,9
Import 5,0 4,7 5,3 5,4 5,6 5,7
BNP marknadspris 1,4 2,0 2,5 2,5 2,0 2,0
Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Under perioden 1998-2001 antas löneökningarna i ekonomin som helhet uppgå till
4% per år. Industrins arbetskraftkostnad per producerad enhet stiger med 1,8%
per år i genomsnitt. Konkurrenskraften hålls sålunda uppe på ett helt annat sätt
än under 1970- och 80-talen. Företagen antas vara inställda på att i möjligaste
mån försvara marknadsandelar och reducerar sina vinstmarginaler något under
perioden. Sänkningarna är dock ganska blygsamma och vinstnivåerna beräknas hela
tiden ligga på en hög nivå. Den relativt goda utvecklingen av konkurrenskraften
innebär att nettoexporten beräknas ge ett positivt, men avtagande, bidrag till
tillväxten under hela perioden.
Den långsiktigt uthålliga inflationsutvecklingen och de förbättrade stats-
finanserna medför att förtroendet för den svenska ekonomin förstärks i en sådan
utsträckning att räntemarginalen mot den tyska 5-åriga statsobligationen krymper
till en procentenhet år 1999. Denna räntemarginal antas förbli oförändrad under
resten av perioden. Det innebär att räntan på en 5-årig svensk statsobligation
ligger på 7%. Växelkursen antas vara oförändrad under perioden 1998-2001, på ett
ECU-index av 114.
Diagram 1.3 Förändring av BNP, sysselsättning och produktivitet 1971-2001
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Räntenedgången är en omständighet som innebär att investeringsförut-
sättningarna förblir goda under hela perioden. Lönsamheten beräknas också ligga
på en hög historisk nivå, trots en viss sänkning av företagens vinstmarginaler.
Tillgången på arbetskraft och den goda makroekonomiska miljön med sunda
statsfinanser och prisstabilitet befrämjar långsiktiga investeringar. Den
relativt höga investeringsaktiviteten utgör i sin tur en förutsättning för att
kostnadsdrivande flaskhalsar kan undvikas. Ur denna synvinkel sett föreligger
förutsättningar för en god spiral. Även bostadsbyggandet kan förväntas stiga i
samband med att räntorna sjunker och tillväxten i ekonomin i övrigt tilltar. Det
tidigare mycket låga byggandet medför att bristsituationer relativt snabbt kan
uppkomma på vissa orter i landet.
Tabell 1.7 Nyckeltal 1996-2001
Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring
1996 1997 1998 1999 2000 2001
KPI dec.-dec. 1,9 2,3 2,2 2,3 2,2 2,2
Timlön 5,3 4,3 4,0 4,0 4,0 4,0
Öppen arbetslöshet 7,2 6,5 6,1 5,8 5,7 5,7
Sysselsättning 0,4 0,9 1,3 1,1 0,6 0,6
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder5,25,24,64,0 3,8 3,8
Real disponibel inkomst 0,8 0,3 1,3 2,1 1,9 1,8
Hushållens nettosparkvot 8,3 7,0 6,2 5,9 5,6 5,2
Källa: Finansdepartementet.
Den förbättring av arbetsmarknadsläget som sker redan under 1997 innebär,
tillsammans med de sjunkande räntorna, att hushållens framtidstro successivt
förstärks. Den privata konsumtionen beräknas därmed kunna öka med drygt 2% per
år under perioden. En viss fortsatt sänkning av hushållens sparkvot antas därmed
ske. Sparkvotsnivån i slutet av perioden ligger dock betydligt högre än
genomsnittet för den senaste 20-årsperioden.
Diagram 1.4 Bidrag från produktionssidan till BNP-tillväxten i Sverige 1980-2001
Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2,5% såväl 1998 som 1999. BNP-gapet
beräknas därmed vara slutet. Under den efterföljande perioden antas produktionen
öka i takt med den underliggande tillväxten, 2,0% per år. Denna tillväxt
möjliggör en ökning av sysselsättningen med 124 000 personer och en gradvis
sänkning av den öppna arbetslösheten till 5,7% år 2000. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna antas då ha minskat till en nivå motsvarande
3,8% av arbetskraften.
Den relativt goda ekonomiska tillväxten tillsammans med de budgetförstärkande
åtgärder som vidtagits innebär en successiv förbättring av de offentliga
finanserna i det medelfristiga perspektivet. Underskottet i den offentliga
sektorns finansiella sparande på 5,1% av BNP år 1996 vänds till ett överskott år
1999, som år 2001 växer till nära 4% av BNP. Förbättringen beror till största
delen på fallande utgifter i förhållande till BNP. Utgifterna i relation till
BNP reduceras med knappt 10 procentenheter mellan åren 1996 och 2001, medan
inkomsterna i relation till BNP i princip är oförändrade under samma period.
Denna utveckling medför att statsskulden som andel av BNP minskar med knappt 19
procentenheter under perioden 1996 till år 2001, för att år 2001 uppgå till 68,1
% av BNP. Den offentliga sektorns bruttoskuld, definierad enligt EU:s
konvergenskriterium, minskar med knappt 17 procentenheter under samma period och
uppgår år 2001 till 65,0 % av BNP. Med beaktande av de tillkommande
budgetförstärkningar som nu föreslås beräknas de offentliga finanserna vara i
balans år 1998. Budgetförstärkningarna och planerade utförsäljningar av statens
aktieinnehav bidrar till att reducera den konsoliderade bruttoskulden till drygt
60 % år 2001.
Diagram 1.5 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-2001
Anm.: Den streckade linjen anger finansiella sparandet sedan hänsyn tagits till
de tillkommande budgetförstärkningar som föreslås i vårpropositionen.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
3
Diagram 1.6 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld 1980-2001
Anm.: Den streckade kurvan anger bruttoskulden sedan hänsyn tagits till de
tillkommande budgetförstärkningar som föreslås i vårpropositionen.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Högtillväxtalternativet
Högtillväxtalternativet beskriver ett ekonomiskt förlopp där arbetslösheten
reduceras till 4 % år 2000. Antaganden som är gemensamma med basalternativet
är de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning, förändringen av
medelarbetstiden, produktivitetstillväxten inom olika sektorer samt den
internationella utvecklingen.
I jämförelse med basalternativet bygger emellertid högtillväxtalternativet på
en i grunden ljusare bild av den svenska ekonomins funktionssätt. Samtliga
aktörer i ekonomin antas agera ansvarsfullt och därmed bidra till en utveckling
som är betydligt bättre än i basalternativet. Det gynnsammare alternativet
kännetecknas av en icke-inflationistisk lönebildning och av en framgångsrik
arbetsmarknadspolitik, vilket tar sig uttryck i en väl fungerande arbetsmarknad
och ett kraftigt stärkt förtroende för den svenska ekonomin. Den
arbetskraftsreserv som finns i utgångsläget kan därigenom bättre tas i anspråk
utan att det uppstår några överhettningstendenser som driver upp löner, priser
och räntor. Detta kan också uttryckas som att jämviktsarbetslösheten antas vara
betydligt lägre än i basalternativet.
Den väl fungerande lönebildningen leder till ett lägre inflationstryck.
Riksbanken antas därför föra en lättare penningpolitik än i basscenariet med
lägre korträntor som följd. Den mindre inflationsbenägenheten, i kombination med
ett allmänt stärkt förtroende för den svenska ekonomin, resulterar också i lägre
obligationsräntor och en viss förstärkning av den svenska kronan.
Räntemarginalen gentemot den tyska 5-åriga statsobligationen krymper till 0,25
procentenheter år 1999 och ECU-index sjunker till 112 i slutet av 1997 för att
sedan ligga kvar på denna nivå under resten av perioden.
Som en följd av att arbetsmarknaden fungerar bättre i högtillväxtalternativet
antas utrymmet för ekonomisk återhämtning utan att det uppstår in-
flationsdrivande löneökningar vara betydligt högre än i basalternativet. Under
innevarande år antas tillväxten vara densamma som i basalternativet. Därefter är
dock tillväxten ca 0,7 procentenheter högre i genomsnitt per år. Detta förlopp
möjliggör att den öppna arbetslösheten kan falla till 4 % år 2000.
Tabell 1.8 Arbetsmarknad, tusental personer
Förändring till 2000
1995 BasalternativHögtillväxtalternativ
Sysselsättning 3 988 176 291
Reguljär sysselsättning3 931 195 309
Öppet arbetslösa 332 -80 -155
Konjunkturberoende
åtgärder 189 21 21
Utbud 4 320 96 135
Underliggande utbud4 451 94 133
Genom den gynnsammare ekonomiska utvecklingen tenderar de offentliga
finanserna att förbättras snabbare än i basalternativet, vid ett antagande om
samma regelverk i de båda kalkylerna. Beräkningarna baseras dock på antagandet
att underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande år 2000 skall
vara detsamma, som andel av BNP, som i basalternativet. Detta skapar utrymme
för högre offentlig konsumtion och en sänkning av hushållens inkomstskatter,
vilket ger en positiv effekt på disponibelinkomsten och den privata
konsumtionen. Hushållens framtidstro antas förstärkas så att sparkvoten kan
falla mer än i basalternativet. Den privata konsumtionen blir därigenom en motor
i tillväxtprocessen och beräknas öka med i genomsnitt 2,4 % per år under
perioden 1997-2000. Företagens framtidstro tar sig uttryck i högre investeringar
och fler nyanställningar. Lägre realräntor och ökad köpkraft stimulerar även
bostadsbyggandet. Exportföretagen antas agera mer aggressivt i prissättningen
och kan därför hålla en högre exportvolym. Den svenska industrin väntas också i
högre grad börja producera egna insatsvaror, vilket leder till att importandelen
i exporten sjunker något. Utrikeshandeln ger således ett högre bidrag till
tillväxten än i basalternativet.
Skillnaderna mellan dessa två kalkyler visar tydligt på vinsterna av en väl
fungerande ekonomi. I högtillväxtalternativet är, jämfört med basalternativet,
år 2000 BNP-nivån 2,6 % högre, 115 000 fler personer har sysselsättning, den
privata konsumtionen är 1,2 % högre och den offentliga konsumtionen ligger 2,3 %
högre.
Tabell 1.9 Högtillväxtalternativet, försörjningsbalans och nyckeltal, 1995-2000
Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring
1995 1996 1997 1998 1999 2000
Privat konsumtion 0,3 0,8 2,0 2,5 2,7 2,5
Offentlig konsumtion -2,3 0,9 -0,7 -0,5 -0,1 0,3
Bruttoinvesteringar 10,6 10,0 4,6 9,1 7,7 5,8
Lagerförändringar (bidrag)0,5 -1,0 0,1 0,0 0,0 0,0
Export 11,4 4,5 6,1 5,8 5,7 5,5
Import 8,7 5,0 5,0 5,6 5,6 5,8
BNP marknadspris 3,0 1,4 2,5 3,2 3,2 2,7
Nyckeltal:
KPI dec.-dec. 2,6 1,9 2,0 2,0 2,0 2,0
Kostnadstimlön 3,4 5,1 4,0 3,5 3,5 3,5
Öppen arbetslöshet1 7,7 7,2 6,1 5,3 4,6 4,0
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder1 4,4 5,2 5,2 4,6 3,9 3,8
Sysselsättning 1,6 0,4 1,4 2,0 1,8 1,4
1 Som andel av arbetskraften.
Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet.
4
Diagrambilaga till kapitel 1
Diagram D.1 BNP-utveckling enligt bas- respektive högtillväxtalternativ
Diagram D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive högtillväxtalternativ
5
Diagram D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas- respektive
högtillväxtalternativ
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
6
2. Den internationella utvecklingen
Den ekonomiska tillväxten i OECD-området mattades betydligt under andra halvåret
1995. Detta gäller särskilt EU-länderna men också i Förenta staterna har till-
växten dämpats. Den japanska ekonomin tycks däremot vara på väg ut ur en
flerårig stagnation. Avmattningen bedöms vara temporär och den ekonomiska
aktiviteten i EU och Förenta staterna väntas tillta igen senare under
prognosperioden. BNP-tillväxten i OECD-området uppskattas till 2,0 % år 1996 för
att öka till 2,5 % år 1997.
Diagram 2.1 Real BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Den avmattning som skett inom EU under andra halvåret 1995 berodde på flera
faktorer. Den kraftiga ökningen av de långa räntorna under 1994 slog igenom med
fördröjning och den oro som skapades av valutaturbulensen under våren 1995 hade
negativa effekter. Vidare har den ekonomiska politiken varit stram i EU som
helhet. Underskotten i de offentliga finanserna har reducerats samtidigt som de
monetära förhållandena varit förhållandevis strama. Den effektiva växelkursen
för EU mot resten av världen apprecierade 1994-1995 med negativa konsekvenser
för konkurrenskraften som följd. Den kraftiga lageruppbyggnaden som starkt
bidrog till tillväxten 1994 avtog under våren 1995. Dessa faktorer samt den höga
arbetslösheten medförde att konsumenters och företagares förtroende för den
ekonomiska utvecklingen dämpades markant under slutet av året. Detta hämmar
utvecklingen av privat konsumtion och investeringar i år.
Tabell 2.1 Nyckeltal för EU (15) som helhet
1990 1991 1992 1993 1994 1995
BNP-tillväxt, % förändring3,0 1,6 0,9 -0,6 2,9 2,6
Privat konsumtion, % förändring3,02,21,8-0,3 1,5 1,9
Inflationstakt 5,0 5,0 4,1 3,3 3,0 3,1
Underskott i offentliga finanser,
% av BNP -3,5 -4,3 -5,2 -6,3 -5,5 -4,7
Skuldkvot i offentlig sektor,
% av BNP 55,2 56,0 60,3 66,2 68,1 71,0
Korta räntor, årssnitt 11,7 11,0 11,2 8,6 6,6 7,0
Långa räntor, årssnitt 11,1 10,3 9,9 8,0 8,2 8,6
Real effektiv växelkurs,
(1987=100)1 109 106 110 94 94 98
Bytesbalans, % av BNP -0,7 -1,3 -1,2 0,0 0,1 0,3
1 Nominell växelkurs diskonterad med enhetsarbetskostnad i
tillverkningsindustin.
Källor: EU-kommissionen och Finansdepartementet.
Det svaga konjunkturläget består sannolikt en bit in i 1996. Efterhand är
emellertid en förstärkning av den ekonomiska aktiviteten i EU att vänta. De
grundläggande tillväxtförutsättningarna i den internationella ekonomin är bättre
än vid inledningen av 90-talet, då den senaste lågkonjunkturen inleddes.
Hushållens och företagens finansiella ställning är förhållandevis god och de
står därför relativt starka inför en avmattning i konjunkturen. Såväl korta som
långa räntor har fallit och situationen på valutamarknaden ser stabilare ut idag
än för ett år sedan.
Det lägre ränteläget i EU bedöms gradvis få genomslag. De långa räntorna
börjar idag närma sig de nivåer som rådde innan de började stiga i början av
1994. De korta räntorna har kommit ned betydligt. Mot bakgrund av den låga
inflationen, betydande ledig produktionskapacitet och konjunkturavmattningen kan
dessutom ytterligare penningpolitiska lättnader inte uteslutas. Lönsamheten i
industrin är dessutom hög, sett ur ett historiskt perspektiv, vilket
understödjer investeringarna. Export och investeringar främjas också av att
tillväxten utanför OECD-området väntas bli god under 1996 och 1997 vilket håller
uppe efterfrågan på importvaror från EU. Detta gäller speciellt ekonomierna i
Fjärran Östern, vilka växer med nära 10% per år. I Östeuropa och Sydamerika
ligger tillväxten runt 3-5%. Sammantaget väntas värlshandeln öka med 7- 8% 1996
och 1997.
Det är främst utvecklingen i Tyskland och Frankrike som drar ner den
genomsnittliga BNP-tillväxten i EU 1996. Efter hand väntas den inhemska
efterfrågan tillta och bidra till att öka BNP-tillväxten i EU till 2,5% år 1997.
Arbetslösheten i EU bedöms minska marginellt under prognosperioden och uppgå
till ca 11% år 1997. Inflationen stabiliseras runt 2,5%. Finanspolitiken väntas
bli fortsatt stram mot bakgrund av att många EU-länder behöver förstärka de
offentliga finanserna. Avmattningen under 1995 och 1996 gör det dock svårare för
en rad länder att klara konvergenskriterierna för de offentliga finanserna till
år 1997.
Den tyska ekonomin dämpades betydligt 1995, främst under slutet av året. BNP
minskade med 0,5% från tredje till fjärde kvartalet och tillväxten för helåret
stannade vid 1,9%. Inflationstrycket har dämpats och inflationen ligger nu under
2%. Det är främst privat konsumtion och export som utvecklats svagt. Hushållen
är försiktiga, delvis beroende på den höga arbetslösheten som stigit under
inledningen av 1996. I februari uppgick arbetslösheten till 11,3% av
arbetskraften. Finanspolitiken är restriktiv. Bundesbank har gradvis sänkt
styrräntan.
Den ekonomiska aktiviteten väntas förstärkas igen under prognosperioden, när
inhemsk efterfrågan tilltar. BNP-tillväxten år 1996 bedöms dock endast bli drygt
1 % för att sedan stiga till 2,3 % nästa år. Inflationstakten stabiliseras runt
2% per år.
I Frankrike skedde en avsevärd avmattning under 1995. Den privata konsumtionen
stagnerade och BNP-tillväxten stannade vid 2,5 % . Den svaga utvecklingen i
slutet av året var delvis, men inte enbart, en effekt av oroligheterna på
arbetsmarknaden i november-december. Exportutvecklingen var också svag bl.a. som
en följd av den effektiva apprecieringen av francen, men också pga den svaga
tillväxten på omkringliggande exportmarknader. Sedan valutakrisen våren 1995 har
penningpolitiken lättats. Trots försök att stimulera den franska ekonomin bedöms
tillväxten stanna vid 1,2 % år 1996. En successiv förstärkning är att vänta och
1997 bedöms tillväxten bli 2,6 %. Inflationen beräknas ligga runt ca 2 % både
1996 och 1997.
I andra EU-länder har den inhemska eferfrågan hållits uppe relativt väl.
Aktiviteten har dock mattats av i takt med att efterfrågan på export till Tysk-
land och Frankrike har sjunkit. I Storbritannien vek konjunkturen av 1995. BNP-
tillväxten för helåret blev 2,6%. Tillväxten hämmades av lageravveckling samt en
svagare utveckling än väntat vad gäller export och privat konsumtion. Industrin
gynnas dock av att det brittiska pundets effektiva växelkurs har deprecierat
realt under de sista åren i motsats till t.ex D-marken. Privat konsumtion väntas
påverkas positivt av genomförda korträntesänkningar och BNP-tillväxten bedöms
bli ca 2% år 1996 för att sedan öka till 2,5% år 1997. I Italien har deprecie-
ringen av liran resulterat i en mycket god exportutveckling under 1995, men
exporten väntas påverkas negativt av avmattningen på närliggande marknader.
Indikatorerna pekar på en fortsatt svag konsumtionsutveckling.
De nordiska länderna har under de senaste två åren haft en avsevärt starkare
tillväxt än övriga OECD-länder. Liksom i Europa i övrigt mattades tillväxten av
under loppet av 1995.
I Danmark dämpades under 1995 tillväxten betydligt för de två viktigaste
drivkrafterna bakom de senaste årens kraftiga tillväxt: export och privat
konsumtion. Under 1996 förutses en fortsatt dämpad utveckling av exporten och
den inhemska efterfrågan mot bakgrund av en väntad svag ekonomisk utveckling i
kontinentala Europa och en fortsatt stram inriktning av finanspolitiken i
Danmark. För 1997 föreligger goda förutsättningar för en förstärkning av
tillväxten. En väntad uppgång i marknadstillväxten för exporten och en nedgång i
sparkvoten bidrar till detta. Härmed kan arbetslösheten reduceras något.
Inflationstakten beräknas ligga kring 2½ % under prognosperioden.
I Finland uppgick BNP-tillväxten 1995 till 4,3%. Tillväxten blev härmed nästan
lika stark som 1994 trots en viss försvagning mot slutet av året. För 1996 och
1997 förutses en nedgång i tillväxten till en årstakt omkring 3% till följd av
en dämpad exporttillväxt, en lägre lönetillväxt samt effekterna av
saneringsprogrammet för de offentliga finanserna. En fortsatt, om än begränsad,
nedgång i den höga arbetslösheten är sannolik. Den för närvarande mycket låga
inflationstakten beräknas stiga något, till knappt 2½ % år 1997.
I Norge har den ekonomiska aktiviteten ökat kraftigt under de senaste två
åren. För 1995 beräknas BNP-tillväxten ha uppgått till 3,7%, varav 3,2% i
Fastlands-Norge. Sysselsättningen har ökat, de offentliga finanserna har
förstärkts samtidigt som inflationen har legat på en förhållandevis låg nivå.
1996 förutses tillväxttakten i BNP bli av ungefär samma storleksordning som
1995. En dämpning av tillväxttakten till ca 2 1/4% är att vänta 1997 mot
bakgrund av en lägre ökningstakt i oljeproduktionen samt en dämpning av
tillväxten i den privata konsumtionen. Arbetslösheten beräknas minska från ca 5%
1995 till närmare 4% 1997. Inflationstakten väntas ligga kvar kring 2 - 2½%
under de närmaste två åren.
Tabell 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet
Årlig procentuell förändring
1994 1995 1996 1997
BNP:
Förenta staterna 3,5 2,1 2,2 2,5
Japan 0,5 0,9 2,2 2,7
Tyskland 2,9 1,9 1,1 2,3
Frankrike 2,9 2,5 1,2 2,6
Storbritannien 4,1 2,6 2,0 2,6
Norden 3,8 3,4 2,2 2,4
OECD (14) 2,8 2,1 2,0 2,5
EU 2,9 2,6 1,7 2,5
Konsumentpriser:
OECD (14) 2,3 2,3 2,4 2,4
EU 3,0 3,1 2,7 2,6
Norden 1,8 2,3 1,9 2,6
Arbetslöshet i % av arbetskraften:
OECD (14) 8,0 7,8 7,9 7,9
EU 11,5 11,1 11,0 10,9
Norden 10,7 9,7 9,1 8,7
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
I Förenta staterna dämpades BNP-tillväxten betydligt det fjärde kvartalet
1995. Den inhemska efterfrågan försvagades, då både privat konsumtion och
investeringar utvecklades dåligt. En tillfällig faktor som också bidrog var att
den offentliga konsumtionen minskade kraftigt mot slutet av året till följd av
stängningen av vissa myndigheter. Orsaken till detta var avsaknaden av en
uppgörelse beträffande den federala budgeten för budgetåret 1996. Därutöver
avtog takten i lageruppbyggnaden. Penningpolitiken lättades under 1995. BNP-
tillväxten för helåret 1995 uppgick till 2,1 %. Förutsättningarna för en
förstärkning av tillväxttakten är förhållandevis gynnsamma. Exporten väntas
utvecklas väl tack vare en relativt hög tillväxt i vissa ekonomier i Asien och
Latinamerika.Till följd av försvagningen av BNP-utvecklingen mot slutet av 1995,
beräknas emellertid tillväxten 1996 att stanna vid 2,2 % för att sedan stiga
till 2,5 % nästa år. Konsumentpriserna väntas ligga runt 3 % såväl 1996 som
1997.
Den japanska ekonomin utvecklades mycket svagt under 1995, men mycket pekar
på att en återhämtning nu är på väg. Under första halvan av 1995 inverkade
jordbävningen i Kobe, appreciering av yenen samt sjunkande aktie- och
fastighetspriser negativt på hushållens och företagens framtidstro. Den privata
konsumtionen utvecklades svagt. Under andra halvan av 1995 genomfördes åtgärder
i syfte att få till stånd en depreciering av yenen gentemot dollarn och att
stimulera den inhemska efterfrågan. Åtgärderna tycks ha fått avsedd effekt, då
hushållens och företagens framtidstro har förbättrats. Penningpolitiken lättades
under 1995. Den finansiella sektorns ansträngda situation består emellertid. Den
förbättrade framtidstron, deprecieringen av yenen, den relativt goda
exportefterfrågan samt ytterligare, ännu inte materialiserade, effekter av
stimulansåtgärderna talar för att tillväxten för 1996 blir 2,2 %. År 1997 bedöms
tillväxten bli 2,7 %.
Risk för sämre utveckling
Det går dock inte att bortse från risken att utvecklingen blir mer negativ än
förväntat, speciellt i EU.
De största bidragen till en ökad tillväxt väntas komma från inhemsk
efterfrågan och denna hämmas i nuläget av företagens och konsumenternas
bristande förtroende för den ekonomiska utvecklingen. Tidigare erfarenheter
tyder på att när väl förtroendet börjar vika kan det ta tid innan det vänder
uppåt igen. Speciellt viktigt ur detta perspektiv blir hur arbetslösheten
utvecklas då denna starkt påverkar stämningsläget bland hushåll.
Den osäkerhet som finns om den framtida ekonomiska politiken i EU och indirekt
medlemsländernas möjligheter att klara konvergenskraven för den tredje etappen
av den monetära unionen (EMU) kan leda till förnyad turbulens på valuta- och
räntemarknader med negativa effekter.
Även om de nominella räntorna har sjunkit, är realräntorna fortsatt relativt
höga då inflation och inflationsförväntningar också minskat. Detta gäller
framförallt de långa räntorna, vilka dessutom återigen stigit något sedan början
av året.
Utsikterna fram till år 2001
I de medelfristiga kalkylerna antas tillväxten i OECD-området bli 2,5% per år
mellan 1998 och år 2001. Detta motsvarar den potentiella tillväxten, dvs. summan
av ökningen av produktiviteten och ökningen av arbetskraften. Detta utgör
samtidigt den tillväxt som på sikt kan upprätthållas utan att löner och priser
accelererar. Den genomsnittliga BNP-tillväxten i OECD-området har under den
senaste femtonårsperioden legat nära 2,5% per år. Eftersom industriländerna
befinner sig i olika konjunkturfaser bedöms de aggregerade tillväxttalen för
världsekonomin variera i relativt liten utsträckning under perioden för OECD-
området i sin helhet. Något explicit konjunkturmönster har inte antagits.
Inflationstakten bedöms stabiliseras på nivåer runt 2,5% fram till prog-
nosperiodens slut. Denna bedömning reflekterar att det har skett en omställning
i industriländerna till en situation med lägre inflation än under 1970- och
1980-talen. Betydelsen av låg inflation betonas idag av alla centralbanker och
regeringar.
Diagram 2.2 BNP-tillväxt och inflation i OECD, 1970-2001
Årlig procentuell förändring
Källor: OECD och Finansdepartementet.
7
3. Utrikeshandeln
Sveriges export av varor fortsatte att öka starkt under 1995, även om
expansionen avtog mot slutet av året. Drivkraften i exportutvecklingen förra
året var en relativt stark internationell konjunktur samt kvardröjande effekter
av den konkurrenskraftsförbättring som skett under de två senaste åren. Under
1996 väntas en temporär avmattning av den internationella tillväxten samtidigt
som apprecieringen av den svenska kronan beräknas innebära att svensk
exportindustri tappar marknadsandelar. Nästa år förutses exporten öka i takt med
den stigande internationella efterfrågan. Sammantaget beräknas varuexporten växa
med ca 5 % 1996 och med ca 7% 1997. Även varuimporten ökade starkt under 1995.
Bakom uppgången låg en snabb förbättring av industrikonjunkturen. I år avtar
importökningen i samband med att tillväxten i ekonomin dämpas. P.g.a.
sammansättningseffekter förutses importuppgången vara relativt oförändrad under
1997 trots att aktiviteten i ekonomin stiger igen. Den totala varuimporten ökar
med ca 5 % såväl 1996 som 1997.
Tillväxten inom OECD14-området avtog mot slutet av 1995 och väntas bli
fortsatt svag under 1996. Försvagningen i år beror framför allt på en avmattning
i Europa. Förutsättningarna för att svackan blir temporär anses goda och att
1997 blir ett år med betydligt högre tillväxt. I Förenta staterna och Japan
väntas tillväxten vara relativt stark. Utanför OECD-området växer efterfrågan i
betydligt snabbare takt, runt 10 % per år, och ger ett starkt positivt bidrag
till den totala marknadstillväxten. Sammantaget uppgår marknadstillväxten till
ca 6 % 1996 och ca 7% 1997.
Under 1995 gynnades exportföretagen av kvardröjande effekter av
konkurrenskraftsförbättringen i samband med deprecieringen av kronan under 1993
och 1994. Marknadsandelsvinsten uppgick till ca 4 %, trots att de sammanvägda
svenska exportpriserna steg snabbare än de internationella konkurrentpriserna.
Under 1996 och 1997 antas kronan appreciera med ca 7 % respektive ca 2 %, mätt
som årsgenomsnitt. Apprecieringen förutses leda till en kraftig press nedåt på
företagens prissättning. Under de senaste åren har vinstmarginalerna avsevärt
förbättrats och lönsamheten är god. Mot bakgrund av detta verkar det rimligt att
företagen värnar om sitt internationella konkurrensläge genom att hålla priserna
nere och sänka vinstmarginalerna. Dessutom byggs produktionskapaciteten ut
ytterligare under 1996 vilket också torde medföra att företagen pressar priserna
för att inte tappa marknadsandelar i alltför stor utsträckning. Trots kraftigt
sänkta svenska exportpriser höjs dock relativpriset med ca 2 % under 1996 och
med ca 1/2 % under 1997. Svensk exportindustri antas tappa marknadsandelar med
drygt 1 % under perioden.
8
Diagram 3.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor i
OECD (14), 1987-1997
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Skogsindustrin svarar för en större andel av exporten i Sverige än i flertalet
andra länder. Detta medför att exportutvecklingen för industrin totalt påverkas
av efterfrågan på skogsprodukter under prognosperioden. Denna efterfrågan har
avtagit under 1995 och beräknas vara svag även under första halvåret 1996
p.g.a. alltför stora lager. År 1997 beräknas lageravvecklingen vara avslutad och
efterfrågan stiga på nytt. Den totala exporten påverkas därmed negativt under
1996 och positivt 1997 av lageromslaget inom skogssektorn.
I ett medelfristigt perspektiv, fram till år 2001, ökar exporten med mellan 5
% och 6 %, vilket är något lägre än världsmarknadstillväxten. Svenska exportörer
bedöms tappa marknadsandelar trendmässigt med mellan 1/2 % till 1 % i takt med
att marknaden växer och konkurrensen ökar. Under hela perioden väntas exporten
till OECD-området utvecklas lite svagare än exporten till övriga världen.
Importen av varor ökade starkt under 1994 och 1995. Bakom uppgången låg
framför allt en snabb förbättring av industrikonjunkturen med höga tillväxttal
för såväl export som maskininvesteringar. I år bedöms importens ökningstakt avta
markant i samband med att tillväxten i den svenska ekonomin dämpas.
Varuexportens och maskininvesteringarnas ökningstakt halveras i princip och
lagerstockarna ligger på oförändrad nivå efter en betydande ökning förra året.
Efterfrågan på import av bearbetade varor växer därmed betydligt långsammare än
under fjolåret, vilket gör att importen av bearbetade varor bedöms öka med ca
5%, att jämföra med ca 12% 1995. Nästa år stiger BNP något snabbare än i år.
Sammansättningseffekter gör dock att importefterfrågan ökar i relativt
oförändrad takt. Den totala varuimporten ökar med ca 5% såväl i år som nästa år.
Under perioden fram till år 2001 antas importen öka med mellan 5% och 6%. Det
innebär att den även fortsättningsvis antas stiga något snabbare än den inhemska
efterfrågan, dvs importen vinner i viss mån marknadsandelar gentemot inhemsk
produktion. Detta antas främst ske som ett resultat av en fortsatt ökad
internationell specialisering.
Tabell 3.1 Export och import av varor
MiljarderProcentuell volymutvecklingProcentuell
prisutveckling
Kr
1995 1995 1996 1997 1995 1996 1997
Varuexport
Bearbetade varor 484,8 12,8 5,4 6,8 7,5 -3,5 0,0
Fartyg 2,2 -70,6 96,4 3,1 11,9 -9,9-2,3
Petroleumprodukter 10,8 -7,7 -2,0 5,0 7,0 -6,0 -3,8
Övriga råvaror 66,0 7,3 -1,5 4,8 12,8 -13,6 2,9
Summa varuexport 563,8 10,6 4,8 6,6 8,1 -4,7 0,2
Varuimport
Bearbetade varor 374,3 13,2 5,0 5,4 4,8 -3,5 0,5
Fartyg 1,1 -64,5 212,0 -13,1 6,0 -2,0-2,3
Råolja 15,0 -8,5 6,9 3,2 1,0 -7,2-3,8
Petroleumprodukter 11,8 -4,1 -1,9 -0,7 -0,6 -7,2 -2,3
Övriga råvaror 55,5 -2,1 3,7 1,8 8,9 -5,6 -0,6
Summa varuimport 457,8 9,2 5,2 4,6 5,0 -4,0 0,2
Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken.
Denna har till följd av ändrade statistikrutiner i samband med EU-inträdet
resulterat i en överskattning av den faktiska exporten 1994. I
nationalräkenskaperna har man sökt kompensera för detta genom att lägga in en
korrigering på -3,5 miljarder kronor andra halvåret 1994. Exportutvecklingen år
1995 enligt nationalräkenskaperna respektive utrikeshandelsstatistiken skiljer
sig dessutom åt av ytterligare ett skäl. Tidigare korrigerades i
nationalräkenskaperna för den del av exporten som bestod av återinförsel. Detta
är inte längre möjligt, varför exportutvecklingen i nationalräkenskaperna
överdrivs med storleken på återinförseln.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Nettoexporten har under de tre senaste åren bidragit starkt till tillväxten.
Särskilt betydande blev bidraget 1993 då exporten sköt fart, samtidigt som den
inhemska efterfrågan föll dramatiskt. Under 1994 sjönk bidraget från ca 3
procentenheter till ca 1 procentenhet då importen ökade kraftigt trots att
konsumtionen fortfarande var svag. En viss normalisering av importen under 1995,
i kombination med en fortsatt stark export, resulterade i att bidraget ökade
till ca 1,5 procentenheter. I år bedöms tudelningen i ekonomin minska i takt med
att den inhemska efterfrågan ökar samtidigt som exporten utvecklas relativt
svagt. Nettoexportens bidrag till BNP-ökningen blir därmed obetydlig för att
nästa år öka till ca 1 procentenhet då exporten återigen blir något starkare.
Bytesbalansen visade ett överskott på ca 35 miljarder kronor 1995 vilket var
en förbättring med ca 30 miljarder jämfört med 1994. Förbättringen beror på en
betydligt starkare handelsbalans. Övriga poster försämrades däremot.
Handelsbalansen förstärktes av att exporten ökade snabbare än importen avseende
såväl volym som priser. Priseffekten1 på handelsbalansen uppgick till ca 13
miljarder kronor. I år väntas överskotten i såväl handelsbalans som bytesbalans
bli något lägre då exporten utvecklas svagare än importen. Nästa år är förhål-
landet omvänt och överskotten stiger igen.
Tabell 3.2 Bytesbalans
Miljarder kronor
1994 1995 1996 1997
Varuexport 468,1 566,6 565,9 604,3
Varuimport 399,1 458,4 463,1 485,3
Korrigeringspost -1,9 0 0 0
Handelsbalans 67,1 108,2 102,7 119,0
Sjöfartsnetto 9,4 9,9 10,9 11,8
Övriga transporter 0,7 -0,5 -1,0 -1,4
Resevaluta -15,8 -14,1 -14,3 -14,8
Övriga tjänster 2,8 -1,8 -1,5 -1,0
Tjänstebalans -2,8 -6,5 -5,9 -5,3
Löner 1,2 0,5 0,3 0,2
Avkastning på kapital -44,6 -46,0 -49,4 -48,2
därav
räntenetto -60,3 -64,1 -63,5 -63,0
direktinvesteringar 16,4 21,0 17,0 16,9
portföljaktier -0,7 -2,8 -2,9 -2,2
Övriga transfereringar -14,3 -21,2 -16,7 -21,7
Bytesbalansen 6,4 35,0 31,1 43,8
Andel av BNP 0,4 2,1 1,8 2,5
Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.
Resevalutanettot försämras marginellt under prognosperioden. Utlandsresandet
antas öka snabbare än utländsk turism i Sverige men försämringen av
resevalutanettot dämpas av att det blir billigare att resa utomlands till följd
av apprecieringen av kronan. Sjöfartsnettot och handel med övriga tjänster
förbättras under perioden och sammantaget förstärks tjänstebalansen något både
1996 och 1997.
Räntenettot beräknas förbli i stort sett oförändrat under prognosperioden
trots överskott i bytesbalansen och apprecieringen av kronan. Orsaken till detta
är att svenska aktörer ökar sitt aktieinnehav istället för att minska den
räntebärande utlandsskulden. Därmed minskar inte räntebetalningarna i någon
större omfattning. Dessutom ingår numera även räntebetalningar på finansiella
derivat i räntenettot vilket främst belastar utflödet och därmed drar ned
räntenettot. Avkastningen på både utländska investeringar i Sverige och svenska
investeringar utomlands minskar sannolikt under prognosåren. Resultatet blir att
överskottet i avkastningen på direktinvesteringar minskar eftersom svenska
tillgångar utomlands är betydligt större än utlandets tillgångar i Sverige.
Under 1996 och 1997 påverkas också bytesbalansen av medlemskapet i EU.
Nettobelastningen på bytesbalansen av avgiften till EU och återflödet till
Sverige uppgick till ca 8 miljarder kronor år 1995 samt beräknas uppgå till ca 5
miljarder kronor 1996 och till ca 10 miljarder kronor 1997.
**FOOTNOTES**
1 Priseffekten beräknas som skillnaden mellan faktisk
handelsbalans och handelsbalans vid oförändrat relativpris
mellan exporten och importen, dvs. exportpriserna utvecklas
parallellt med importpriserna.
9
4. Näringslivets produktion
Näringslivets produktion steg med knappt 5% förra året. Den exportledda
uppgången spred sig successivt till allt fler delar av näringslivet. De sektorer
som främst riktar sig mot hushållen hade dock en betydligt svagare utveckling.
Mot slutet av 1995 mattades dock industrikonjunkturen av till följd av lägre
internationell tillväxt och effekterna av den starkare kronan.
Tabell 4.1 Näringslivets produktion
Procentuell volumförändring
1994 1995 1996 1997
Jordbruk, fiske och skogsbruk1,6 6,3 0,0 2,0
Industri 13,8 9,4 2,8 5,4
El, gas, värme och vattenverk-2,7 3,4 1,0 2,5
Byggnadsindustri -4,5 0,7 3,9 2,7
Näringslivets tjänster 3,7 3,4 2,0 1,6
Summa näringsliv 5,1 4,9 2,1 2,7
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Produktionen i näringslivet beräknas öka med 2% i år och med knappt 3% 1997.
Innevarande år dämpas produktionstillväxten av en avmattning i
exportutvecklingen. Lagercykeln bidrar dessutom negativt till den inhemska
efterfrågeutvecklingen under 1996. Lageromslaget drar ned produktionen inom
industrisektorn som förväntas öka med knappt 3% i år mot drygt 9% förra året.
Drivande för produktionstillväxten i näringlivet i år är den fortsatt starka
investeringsutvecklingen. Ökningstakten för investeringarna i de
industrirelaterade sektorerna är i en nedgångsfas nästan lika stor som i slutet
på konjunkturtoppen. Dessutom ger infrastruktursatsningarna och uppgången i
bostadsbyggandet ett positivt bidrag till produktionen. Det innebär att sektorer
såsom uppdragsverksamhet och byggnadsindustrin kan förväntas växa relativt
kraftigt i år.
Nästa år förutses en tilltagande europeisk tillväxt samt en uppgång i den
privata konsumtionen innebära en stark efterfrågan på industrivaror. Uppgången i
industrikonjunkturen beräknas komma till stånd utan att några flaskhalproblem
uppstår. Den produktionsutbyggnad som förväntas 1995 till 1997 innebär att
kapacitetsutnyttjandet faller. Uppgången i den privata kon-sumtionen beräknas ge
ett positivt bidrag till de komsumtionsrelaterade delarna av
tjänsteproduktionen. Av tjänsteproduktionen går 40% till privat konsumtion.
I det medelfristiga perspektivet beräknas tudelningen mellan en expanderande
exportsektor och en stagnerande hemmamarknadssektor minska. Lägre realräntor och
stigande disponibelinkomster förutses leda till en stabil uppgång av både
bostadsproduktionen och av produktionen i de hemma-marknadsorienterade delarna
av näringslivet. Den höga lönsamheten samt god tillgång på välutbildad
arbetskraft borgar för att en måttlig expansion kommer till stånd utan
överhettningstendenser.
4.1 Industrin
Industrikonjunkturen mattades av andra halvåret 1995 och försvagades ytterligare
under första kvartalet i år. Uppbromsningen märks tydligast i den cykliska
basindustrin. Efterfrågan på skogsprodukter dämpades kraftigt mellan 1994 och
1995, till stor del till följd av en tidigare lageruppbyggnad bland
slutanvändarna. Branschen har försökt motverka en lageruppbyggnad med
produktionsneddragningar under hösten och inledningen av 1996. Lagren ligger
dock fortfarande på för hög nivå. Den underliggande efterfrågeutvecklingen
bedöms dock vara hygglig samtidigt som en successiv förstärkning i det
europeiska konjunkturläget antas medföra en kraftig produktionsuppgång för
basindustrin under loppet av andra halvåret 1996.Förra året gynnades svensk
industri av den höga ökningstakten för bruttoinvesteringarna både i Sverige och
i Europa. Svensk industri är i hög grad specialiserad på investeringsvaror. Den
oväntat kraftiga avmattningen i Europa i år förväntas innebära en dämpad
investeringsutveckling. Sam-mantaget försämras tillväxtförutsättningarna för
svensk industri i år jämfört med förra året. Denna bild bekräftas av
Konjunkturinstitutets månadsbarometer från februari som visar dämpade
produktionsplaner för första halvåret. Det som begränsar konjunkturavmattningen
är den fortsatt positiva utvecklingen för teleproduktindustrin där den
underliggande efterfrågan är fortsatt stark.
Under loppet av 1996 förutses industriproduktionen åter börja öka. Företagens
investeringsplaner innebär en fortsatt kraftig utbyggnad av
produktionskapaciteten. Kapitalstocken beräknas växa med ungefär 6% enbart under
1996. Det europeiska konjunkturläget förutses successivt förstärkas från och med
andra halvåret 1996 vilket tillsammans med låga räntor väntas innebära att
investeringskonjunkturen i Europa vänder uppåt.
De svenska industriföretagen antas uppvisa ett mycket återhållsamt
prisbeteende både 1996 och 1997. Därigenom beräknas också den svenska industrin
kunna växa i takt med den europeiska efterfrågeutvecklingen under nästa år.
Under 1997 beräknas också produktionen inom den inhemskt orienterade
konsumtionsvaruindustrin vända uppåt när den privata konsumtionen förstärks.
Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande låg ännu under fjärde kvartalet 1995
på relativt höga 88,3%, vilket är endast 1,7 procentenheter lägre än högsta
utnyttjandegrad under föregående högkonjunktur. Mot bakgrund av den måttliga
exportillväxten samt av att ny produktionskapacitet tas i bruk under året bedöms
kapacitetsutnyttjandet successivt sjunka. Därigenom kan den förutsedda
produktionsuppgången mot slutet av 1996 samt under 1997 komma till stånd utan
tendenser till överhettning, vilket väntas bidra till en lugn prisutveckling.
Tabell 4.2 Nyckeltal för industrin
Procentuell förändring
1994 1995 1996 1997
Industriproduktion 13,8 9,4 2,8 5,4
Lönekostnad per timme 3,1 5,5 5,3 4,2
Produktivitet 8,4 3,4 1,7 2,3
Enhetsarbetskostnad, (ULC) -4,9 2,0 3,5 1,9
14 OECD-länders ULC -2,1 0,4 1,3 1,4
14 OECD-länders ULC, SEK -0,4 2,0 -5,8 -0,8
Relativ ULC, SEK -4,5 0,0 9,9 2,7
Vinstmarginal, förändring 1,1 2,3 -2,3 -0,6
Bruttoöverskottsandel1 35,2 41,3 35,2 34,1
1 Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris.
Uppgifterna över lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl.
petroleumraffinaderier och varv.
Anm.: Konkurrensländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. Arbetskostnad per
producerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som
tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på
exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD-området är inte
inkluderad.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Mellan 1992 och 1995 sjönk industrins relativa enhetsarbetskostnad räknat i
gemensam valuta med 32% jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer.
Merparten av förbättringen beror på kronförsvagningen men den kan också delvis
förklaras av relativt återhållsamma löneökningar samt den historiskt sett snabba
produktivitetstillväxten. Den positiva utvecklingen bryts i år. Lönekostnaderna
stiger mer än i omvärlden samtidigt som produktivitetstillväxten avtar.
Löneutvecklingen i år sammanhänger dock med industrins mycket höga vinstläge
åren 1994-1995 snarare än med situationen framöver. Därtill skedde
lönejusteringar relativt sent under år 1995, vilket ger en förhållandevis hög
ökning av genomsnittslönen år 1996 jämfört med år 1995. Nästa år väntas avmatt-
ningen i industrikonjunkturen bidra till att lönekostnaderna utvecklas ungefär i
takt med omvärlden samtidigt som produktivitetsstillväxten ökar igen. Den
antagna apprecieringen av kronan innebär dock att konkurrenskraften försvagas.
Räknat i gemensam valuta beräknas industrins relativa enhetsarbetskostnad öka
med knappt 13% från 1995 till 1997, jämfört med Sveriges 14 viktigaste
konkurrentländer. Svensk industris kostnadsläge måste ändå betraktas som
fortsatt fördelaktigt i ett internationellt perspektiv. Möjligheterna till
sänkningar av vinstmarginalerna som ett sätt att motverka de negativa effekterna
av kronförstärkningen är utifrån detta perspektiv goda.
Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskottet brutto som andel av
förädlingsvärdet, steg ytterligare förra året och nådde en topp på drygt 41%
vilket är mycket högt såväl vid en historisk som vid en internationell
jämförelse. Lönsamhetsförbättringen beror till största delen på kraftigt
stigande världsmarknadspriser på råvarubaserade produkter, som utgör en större
andel av den totala industriproduktionen i Sverige än i merparten andra OECD-
länder.
I prognosen för 1996 har antagits att kronan apprecieras med ca 7%, mätt som
årsgenomsnitt, vilket motsvarar ungefär oförändrad växelkurs jämfört med läget i
slutet av mars. Konjunkturomslaget för de råvarubaserade sektorerna har lett
till ett rejält internationellt prisfall under hösten och under första kvartalet
1996. Detta tillsammans med kronapprecieringen beräknas innebära att
insatsvarukostnaden sjunker med knappt 1% 1996. Stigande lönekostnadsökningar
medför ändå att de totala rörliga kostnaderna ökar något i år.
Försvagningen i industrikonjunkturen innebär att utrymmet för ytterligare
prisökningar är begränsat framdeles. Den planerade kapacitetsutbyggnaden inom
exportindustrin väntas också leda till ett återhållsamt prisbeteende hos
exportföretagen medan hemmamarknadsföretagen antas behöva genomföra smärre
marginalförstärkningar i år. Exportföretagens historiskt sett mycket höga
vinstmarginaler ger utrymme för ett aggressivt prisbeteende. Detta stöds också
av Konjunkturinstitutets industribarometer från februari där det framgår att
företagen planerar att sänka sina priser mätt i svensk valuta. Produktpriserna
bedöms sammanvägt sänkas med drygt 2% 1996.
Diagram 4.1 Industrins bruttoöverskottsandel 1980-1997
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Nästa år beräknas insatsvarukostnaderna stiga med 2% när den internationella
konjunkturen vänder upp igen. Lönekostnadsökningar något över omvärldens medför
att de rörliga kostnaderna sammantaget ökar med 2%. Kronapprecieringen antas
exportföretagen möta med sänkta marginaler. Sammantaget medför prognosen att
industrins lönsamhet sjunker avsevärt från 1995 till 1997. Ställt i förhållande
till den höga utgångsnivån är dock lönsamhetsförändringen sannolikt av mindre
betydelse för industrins fortsatta expansionplaner. Vinstandelen som beräknas
uppgå till 34% 1997 är då fortfarande på god europeisk nivå och högre än
genomsnittet för den senaste 15-årsperioden som ligger på drygt 28 %.
4.2 Byggnadsverksamheten
Byggproduktionen steg med knappt 1% förra året efter att ha minskat med
sammantaget 25% mellan 1990 och 1994. Under prognosperioden beräknas byggandet
öka med 7%. Uppgången under 1995 kan delvis tillskrivas de mycket omfattande
statliga åtgärder som vidtagits. Det gäller bland annat stöd till kommunala ROT-
åtgärder, bidrag till bostadsbyggandet samt möjlighet till direktavdrag för
bygginvesteringar i näringslivet. Den höga real-räntan innebar dock att det
räntekänsliga bostadsbyggandet föll med ytterligare 28 %. Bostadsbyggandets
andel av BNP har inte varit så lågt under hela efterkrigstiden. Näringslivets
bygginvesteringar steg också under året främst på grund av ett kraftigt ökat
industribyggande. Industrins höga lönsamhet samt det höga kapacitetsutnyttjandet
ligger bakom uppgången.
Tabell 4.3 Byggnadsverksamhet
Miljarder Årlig procentuell förändring
Kr 1995
Löpande
priser 1994 1995 1996 1997
Byggnadsinvesteringar113,2 -9,6 -3,1 7,4 3,5
Näringslivet 57,2 11,6 13,7 5,6 3,4
Myndigheter 27,8 10,8 0,1 0,0 1,4
Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 19,2 5,6
Reparationer och underhåll84,8 4,5 8,7 -1,0 1,5
Totalt 198,0 -4,7 1,4 3,92,7
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det låga igångsättandet av bostäder 1994 till 1995 innebär att mycket få
bostäder färdigställs innevarande år. En fortsatt sysselsättningsökning samt
sjunkande realräntor beräknas dock leda till stigande bostadsefterfrågan.
Därigenom förväntas vakansgraderna sjunka markant i expansiva områden vilket
reducerar osäkerheten vid bostadsbyggande. Bostadsräntorna beräknas också ha
nått nivåer som möjliggör en relativt stor uppgång i bostadsproduktionen.
Bostadsbyggandet stiger därigenom hela prognosperioden. Till följd av att de
tidigare beslutade temporära bidragen till bostadsproduktion försvinner 1997,
beräknas bostadsinvesteringarna då öka i mindre omfattning än i år.
Industribyggandet expanderar ytterligare i år för att sedan falla tillbaka något
under 1997 när en del stora anläggningar i basindustrin färdigställs. Ett antal
större avgiftsfinansierade infrastrukturprojekt drar upp byggandet under hela
perioden. Den prognosticerade uppgången i den privata konsumtionen samt fallande
räntor väntas också innebära en viss uppgång för bygginvesteringarna inom
varuhandel och fastighetsförvaltning under 1997. Uppgången sker dock från låga
nivåer. Sammantaget beräknas byggnadsverksamheten stiga med knappt 4% i år och
med knappt 3% 1997.
10
5. Arbetsmarknad
Uppbromsningen av tillväxten har inneburit att också arbetsmarknadsläget
försvagats påtagligt det senaste halvåret. Antalet sysselsatta och lediga
platser planade ut samtidigt som antalet varsel om uppsägningar och konkurser
steg.
Den öppna arbetslösheten har det senaste halvåret legat något över föregående
års nivå. Däremot har antalet deltagande i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder varit färre. Summan av åtgärder och öppet
arbetslösa har därmed varit lägre än för ett år sedan. Skillnaden har dock
minskat kontinuerligt och var i februari 1996 endast två tiondelar. Antalet
öppet arbetslösa uppgick till ca 330 000 personer, vilket motsvarar 7,7 % av
arbetskraften. Därutöver deltog ca 5 % i åtgärder.
En fortsatt stigande medelarbetstid bidrog till att bromsa utvecklingen av
antalet sysselsatta under andra hälften av 1995. Tidigare har minskad
sjukfrånvaro varit den främsta orsaken till uppgången i medelarbetstiden. Under
senaste halvåret har istället en ökad ordinarie arbetstid varit den främsta
anledningen. Det återspeglades i att antalet personer som skulle vilja arbeta
mer, om de inte hindrades av arbetsmarknadsskäl, samtidigt reducerades. Till
följd av en minskad övertid, en sjukfrånvaro som inte längre faller i snabb takt
samt en ökad frekvens av korttidspermitteringar förutses medel-arbetstiden
sjunka något under loppet av 1996 även om helårssiffran fort-farande är svagt
positiv till följd av den starka uppgången under loppet av 1995.
I ekonomins nedgångsfas i början av 1990-talet steg produktiviteten snabbt.
Detta sammanhängde med omfattande rationaliseringar. Utvecklingen var särskilt
markant i industrin. Utrymmet för produktivitetshöjningar när konjunkturen åter
vände uppåt var därför mer begränsat än i tidigare konjunkturuppgångar. Under
förra året ökade produktiviteten i näringslivet med drygt 1%. Under 1996 och
1997 förutses den låga efterfrågan dämpa produktivitetsutvecklingen till 1- 1,5
%.
Produktionsökningen 1996 och 1997 räcker inte till för att sysselsättningen
ska kunna stiga i betydande omfattning. En ökning med drygt 50 000 sysselsatta i
genomsnitt väntas mellan år 1995 och år 1997. Bilden av en svag
sysselsättningsökning stöds av den låga nivån på antalet lediga platser och
uppgången av varslen som skett de senaste månaderna. Även AMS:s nyligen
publicerade prognos tyder på en dämpad sysselsättningsutveckling.
Under förra året fortsatte sysselsättningsuppgången inom industrin och de
industrirelaterade delarna av tjänstesektorn, för att mot slutet av året mattas
något. En viss nedgång väntas under första halvåret i år. Ett tecken på detta är
den senaste tidens varseluppgång, som till största delen kan hänföras till
industrisektorn. Mot slutet av året inleds dock en återhämtning, som bedöms
fortsätta i god takt under 1997. I samband med att produktionsökningarna inom
industrin avtar i år väntas bidraget till den totala sysselsättningsökningen
minska från denna sektor. Istället väntas de mer konsumtionsinriktade delarna av
tjänstesektorn stå för en större andel av sysselsättningsökningen. Inom
byggnadsverksamheten förutses en viss expansion under prognosperioden till följd
av ett ökat bostadsbyggande och tilltagande infrastrukturinvesteringar. (Se
kapitel 4 för närmare redogörelse av utvecklingen inom näringslivet.) Inom den
offentliga verksamheten väntas sysselsättningen fortsätta att falla 1996 och en
utplaning förutses 1997. Som framgår av kapitel 10 beräknas den "underliggande"
kommunala sysselsättningen minska med ca 1% per år 1996 och 1997. Nivån hålls
dock uppe 1997 av de extra satsningarna på den kommunala vuxenutbildningen som
nu föreslås samt av överenskommelsen att kommunerna inte ska säga upp fast
anställd personal under 1997 och 1998.
Tabell 5.1 Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64)
Nivå Förändring från föregående år
1995 1994 1995 1996 1997
Sysselsättning:
Jord- och skogsbruk 124 -1 -11 -2 0
Industri 803 -10 41 9 24
Byggnadsverksamhet 224 -17 5 5 4
Privata tjänster 1572 31 34 17 8
Kommunal verksamhet 1079 -27 -8 -11 1
Statlig verksamhet 184 -11 1 -2 -1
Totalt 3988 -38 61 1636
Arbetskraft, totalt 4320 -53 54 -4 4
Arbetslösa, 332 -16 -8 -20 -32
% av arbetskraften, nivå7,7 8,0 7,7 7,2 6,5
Personer i arbetsmarknads-
politiska åtgärder, nivå189 221 189 227 227
% av arbetskraften, nivå4,4 5,2 4,4 5,2 5,2
Anm.: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna
jobbsökaraktivitet samt företagsutbildning. Dessa beräknas omfatta ca 13 000
personer år 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Bristsituationer på arbetsmarknaden förutses inte utgöra något hinder för
produktions- eller sysselsättningsutvecklingen. Enligt Konjunkturinstitutets
barometer förväntas det inte uppstå någon brist på arbetskraft annat än för
särskilda yrkesgrupper inom vissa branscher, t.ex. gällande tekniskt utbildad
personal.
I vilken mån arbetslösheten minskar vid den beräknade ökningen av
sysselsättningen är avhängigt arbetskraftsutbudets utveckling. I prognosen
beräknas utbudet falla svagt 1996 och öka något 1997. Innevarande år stiger
antalet deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder klassade som utbildning,
och som därmed per definition faller utanför arbetskraften, vilket drar ned
utbudet. Nästa år förutses de extra satsningarna på reguljär utbildning hålla
tillbaka utvecklingen.
Den öppna arbetslösheten beräknas minska med drygt 50 000 personer från 1995
till 1997. Samtidigt utökas antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
med närmare 20 000 personer, till en nivå motsvarande drygt 5% av arbetskraften.
Den öppna arbetslösheten beräknas således falla från 7,7 procent 1995 till 6,5
procent 1997. Den s.k. totala arbetslösheten reduceras därmed från drygt 12 %
till 11,7 %.
Ett oroande tecken är att andelen långtidsarbetslösa kvarstår på en för
svenska förhållanden hög nivå, ca 35% av det totala antalet arbetslösa.
Utvecklingen av antalet personer som varit inskrivna på arbetsförmedlingen
längre tid än två år (som arbetssökande eller som deltagande i någon form av
arbetsmarknadspolitisk åtgärd) visar en än mer dyster tendens. Trots den
ekonomiska återhämtningen har antalet långtidsinskrivna fortsatt att stiga. En
tredjedel av det totala antalet personer inskrivna vid arbetsförmedlingen består
av personer inskrivna längre tid än två år. En hög andel långtidsinskrivna
riskerar att medföra en sämre fungerande arbetsmarknad och lönebildning. De
utbildningssatsningar som nu föreslås syftar till att förbättra arbetsmarknadens
funktionsförmåga samt att förhindra en permanent utslagning från arbetsmarknaden
och därmed hålla nere jämviktsarbetslöshetens nivå.
Den genomsnittliga tillväxten i basalternativet på drygt 2 % per år under
perioden 1998 till år 2001 beräknas medföra en årlig sysselsättningsökning på i
genomsnitt knappt 1%. Utbudet av arbetskraft väntas stiga efter hand som
arbetsmarknadsläget förbättras samtidigt som volymen av arbetsmar-knadspolitiska
åtgärder antas minska betydligt. Utbudsökningen hålls till-baka av de extra
satsningarna på reguljär utbildning. Vid periodens slut antas antalet uppgå till
130 000 platser, vilket motsvarar ca 3 % av arbetskraften. Summan av öppen
arbetslöshet plus arbetsmarknadspolitiska åtgärder faller därmed successivt till
9,5 % av arbetskraften år 2001 från 11,7 % år 1997. Den öppna arbetslösheten
faller i begränsad utsträckning, till 5,7 % år 2001.
Diagram 5.1 Antal sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetskraften
år 1980-1997
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
11
6. Löner
Preliminär statistik visar att löneutvecklingen förra året var något långsammare
än vad som förväntades i tillväxtpropositionen hösten 1995. Det hänger delvis
samman med att avtalen för den offentliga sektorn innebar en förskjutning av
lönehöjningarna från 1995 till 1996 i förhållande till den prognostiserade
utvecklingen. Statistiken har emellertid ännu inte fångat upp utbetalningar av
retroaktiva löner. Enligt den kortperiodiska lönestatistiken steg lönerna med
3,1%. Retroaktiva löneutbetalningar kommer sannolikt att höja siffran till 3,4%,
att jämföra med prognosen som löd på 3,6%. Det förefaller också som att
lönsamhet och arbetsmarknadsläge har haft ett begränsat inflytande på
lönebildningen inom olika branscher. Löneökningen i byggsektorn blev t.ex. bara
en halv procentenhet lägre än inom industrin.
De centrala avtalsförhandlingarna har nu avslutats för i stort sett hela
arbetsmarknaden. För näringslivet ger avtalen år 1996 och 1997 drygt 4% resp.
drygt 3%. Därtill kommer löneglidningen som beräknas uppgå till ca 1% per år,
vilket är mycket lågt i ett historiskt perspektiv. De främsta orsakerna till
detta är en låg faktisk och förväntad inflation samt den mycket svaga
efterfrågan på arbetskraft. Den avspeglas i få vakanser, liten brist på
arbetskraft samt en hög arbetslöshet. Dessutom inverkar avtalens konstruktion
som innebär att en stor del av löneökningen, drygt hälften i flertalet avtal,
ska fördelas i lokala potter. I viss utsträckning väntas också nyinrättade
bonus- och vinstdelningssystem, som inte fångas upp av den traditionella
löneglidningen genom att de betalas ut genom t.ex. olika typer av
pensionsförsäkringar, dämpa utvecklingen. Förändringar i arbetskraftens samman-
sättning, t.ex. att andelen yngre stiger när sysselsättningen ökar, kan
marginellt hålla tillbaka ökningen av genomsnittslönen. Samma effekt har ett
minskat övertidsuttag. Å andra sidan motverkas detta av att sysselsättningen
stiger i branscher med relativt sett högre lönenivå.
Avtalen i den offentliga sektorn blev sammantaget något högre än i
näringslivet. Bl.a. som en följd av att löneavtalen börjar gälla senare under år
1995 än i övriga sektorer blev ökningen lägre 1995 men ca 1 procentenhet högre
såväl 1996 som 1997. De höga löneavtalen i år och nästa år väntas motverkas av
en mycket låg löneglidning, runt 0,5%. Löneglidningen är också historiskt sett
lägre i den offentliga sektorn än i näringslivet.
Tabell 6.1 Löner
Årlig procentuell förändring
1994 1995 1996 1997
Avtal 1,5 2,1 4,4 3,6
Löneglidning 0,9 1,3 0,9 0,7
Summa 2,4 3,4 5,3 4,3
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Sammantaget beräknas lönerna i hela ekonomin öka med 5,3% 1996 och med 4,3% år
1997, mätt som årsgenomsnitt. Avtalens speciella konstruktion medför att
ökningen helåret 1996 blir något högre än den underliggande utvecklingen under
loppet av året. De avtalade löneökningarna ligger nämligen relativt sent år 1995
medan de ligger tidigt 1996. Detta innebär att den höga ökningen av
genomsnittslönen 1996 till en del förklaras av s.k. överhängseffekter. Om man
istället jämför löneökningarna under loppet av respektive år, och således rensar
bort effekterna av att avtalsrevisionerna sker vid olika tidpunkter under åren,
framgår att den underliggande löneökningstakten ligger på ca 5% i slutet av både
1995 och 1996 och att den avtar till ca 4% 1997.
Löneökningstakten under prognosperioden ligger över den s.k. Edin-normen, som
innebär en årlig ökning av lönekostnaden på europeisk nivå, ca 3,5%. Med tanke
på den fortsatt höga arbetslösheten måste detta tolkas som ett tecken på brister
i arbetsmarknadens - och särskilt lönebildningens - funktionssätt. För första
gången under 1990-talet väntas reallönen stiga betydligt, särskilt år 1996 men
även 1997. Detta är en uppgång som inte motsvaras av en lika hög
produktivitetstillväxt. Skulle lönerna i Sverige även fortsättningsvis tendera
att öka snabbare än i övriga Europa kan detta försvåra en minskning av
arbetslösheten.
Att löneökningstakten stiger 1996 tyder på att den faktiska arbetslösheten
ligger nära den s.k. jämviktsarbetslösheten (dvs. den nivå på arbetslösheten som
är förenlig med icke accelererande löner och priser). I det medelfristiga
basscenariot antas lönerna stiga med ca 4% per år, samtidigt som den s.k. totala
arbetslösheten reduceras till 9,5%. Då har också beaktats de omfattande
satsningar som nu görs på utbildning och som under de närmaste åren minskar
utbudet av arbetskraft.
Även vid en internationell jämförelse är den svenska löneutvecklingen relativt
hög. Industritimlönerna inom OECD beräknas stiga med i genomsnitt ca 3,5% per år
1995 till 1997. I Sverige beräknas ökningen bli drygt 1 procentenhet högre.
Motsvarande jämförelse för hela näringslivet för-svåras av att internationell
statistik avseende timlöneutvecklingen i hela näringslivet saknas. Däremot finns
prognos för hur lönerna per sysselsatt utvecklas. Som framgår av diagram 6.1
beräknas lönerna i ERM(7)-länderna (exklusive Spanien och Portugal) öka med ca
3,5 % per år under perioden 1995 till 1997. Inom OECD-Europa stiger lönerna
något snabbare, med uppåt 4 %. I Sverige dras utvecklingen upp av 1996 års höga
ökningstakt men skillnaden minskar dock 1997. Snittet under perioden blir ändå
ytter-ligare något högre än inom OECD-Europa. Jämförelsen försvåras dock av att
den svenska medelarbetstiden stigit betydligt åren 1992 till 1995. Uppgången av
den svenska medelarbetstiden bidrar till en starkare ökning av lön per
sysselsatt. Slutsatsen blir dock att de svenska arbetskraftskostnaderna ökar
snabbare än i ERM(7)-länderna.
12
Diagram 6.1 Utveckling av lönekostnad per sysselsatt i näringslivet 1988-1997
Anm.: Sverige-prognosen för 1995 till 1997 avser Finansdepartementets nu
föreliggande prognos. Övrigt underlag utgörs av OECD:s bedömningar i december
1995.
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
13
7. Inflation
Inflationstrycket i den svenska ekonomin har under de senaste månaderna minskat
i betydande grad. Detta illustreras bl.a. av att inflationstakten, mätt som
ökningen av konsumentprisindex (KPI) räknat över 12 månader, sjunkit från 2,6% i
december förra året till 1,7% i februari. Ökningen av netto-prisindex, i vilket
indirekta skatter och subventioner exkluderas, inskränker sig till 0,6% i
februari i år jämfört med februari 1995. Man får gå tillbaka till slutet av
1960-talet för att hitta motsvarande låga ökningstal. Också i ett
internationellt perspektiv är den svenska inflationstakten låg.
En av huvudförklaringarna till att inflationstrycket avtagit är den för-
stärkning av den svenska kronan som skett under det senaste halvåret. Detta ger
en direkt effekt på den inhemska prisutvecklingen genom importen. De totala
importpriserna har under de senaste 12 månaderna, t.o.m. februari, fallit med
drygt 2%. Importpriserna på konsumtionsvaror har dock varit oförändrade sett
över 12 månader. Genom kronförstärkningen föreligger det knappast längre någon
risk för kvarvarande inflationseffekter via importpriserna av den tidigare
deprecieringen av kronan.
Diagram 7.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996
Källa: Statistiska centralbyrån.
Kronförstärkningen har också, tillsammans med en vikande internationell
konjunktur, medfört att exportpriserna räknat i svenska kronor hålls tillbaka
samt att efterfrågetrycket riktat mot den svenska industrin dämpats. Industrins
kapacitetsutnyttjande har under vintern sjunkit enligt Konjunkturinstitutets
barometer. Risken för kostnadsdrivande flaskhalsar i produktionen har därmed
avtagit. Den minskade inflationsrisken illustreras tydligt av att ökningstakten,
räknat över 12 månader, för industrins totala hemmamarknadspriser sjunkit från
drygt 9% vid mitten av förra året till 1,7% i januari. För konsumtionsvaror
ligger ökningstakten på 1,4%. Under den närmaste tiden dämpas sannolikt
kostnadstrycket ytterligare i takt med att industrins produktionskapacitet byggs
ut snabbare än produktionen.
På längre sikt är lönebildningen en avgörande faktor för prisutvecklingen och,
vid ett givet inflationsmål, för sysselsättningsutvecklingen. De träffade
avtalen indikerar att den svenska lönebildningen ännu inte anpassats till en
inflation på god europeisk nivå. Lönebildningen utgör därmed ett
osäkerhetsmoment för den framtida prisutvecklingen. På kort sikt förefaller
emellertid inte lönekostnadernas utveckling äventyra inflationsmålet. Det hänger
dels samman med att löneglidningen inom vissa brancher förefaller bli relativt
låg, dels med att produktiviteten på många håll i ekonomin stiger så snabbt att
arbetskraftkostnaden per producerad enhet ökar i relativt måttlig takt. De
relativt höga löneavtalen tenderar sålunda snarare att hålla nere
sysselsättningen än att driva upp inflationen.
Såväl löneutveckling som inflationsutveckling bestäms i hög grad av
förväntningar. Den förväntade inflationen påverkar såväl löntagarnas lönekrav
som arbetsgivarnas motstånd mot löneökningar. Dessutom påverkas sannolikt
företagens möjlighet och benägenhet att övervältra ökade kostnader på
efterföljande led. Under det senaste året har inflationsförväntningarna dämpats
betydligt. Enligt den enkät som utförs på uppdrag av Riksbanken har
inflationsförväntningarna på 1-2 års sikt i genomsnitt bland de tillfrågade
grupperna sjunkit med ca 1 procentenhet från juni 1995 till februari i år.
Förväntningarna på fem års sikt har under samma period sjunkit med 0,8
procentenheter. I genomsnitt förväntas inflationen uppgå till 2,7% på ett och
två års sikt och 2,8% på fem års sikt. Samtliga tillfrågade grupper tror enligt
undersökningsresultatet att inflationen kommer att hålla sig inom Riksbankens
toleransram 1-3% under de närmaste 5 åren. Fortfarande ligger dock
föräntningarna generellt sett över målet på 2%. Att inflationsförväntningarna
dämpats kraftigt bekräftas av Aragons enkätundersökning bland penningmarknadens
aktörer. Hushållens inflationsförväntningar har, enligt SCB:s undersökning av
hushållens framtidsförväntningar, under en lång period legat lägre än vad som
framkommer i övriga enkäter, runt 2%. I den senaste mätningen steg dock
förväntningarna markant till 2,8%. Det är emellertid för tidigt att säga om
detta är en tillfällighet eller en faktisk uppdragning av föräntningarna.
De senaste årens relativt måttliga ökning av den privata konsumtionen har
bidragit till hålla nere inflationen. Mot bakgrund av bl.a. den kraftiga
deprecieringen av den svenska kronan under perioden 1993-1994 skulle inflationen
sannolikt ha blivit högre vid en mer normal utveckling av
konsumtionsefterfrågan. Det är emellertid troligt att ekonomin blivit mindre
inflationsbenägen, vilket bl.a. indikeras av att KPI-ökningen år 1995 blev lägre
än förväntat i t.ex. budgetpropositionen trots att tillväxten blev högre.
Konkurrensen har ökat till följd av skärpt lagstiftning och avreglering av olika
marknader, men också genom ett ökat inslag av utländska produkter, inte minst på
livsmedelsområdet. Den förväntade ökningen av den privata konsumtionen med 0,8%
i år och 1,7% nästa år bör därmed inte innebära att inflationen riskerar att
tillta i någon högre grad.
Tabell 7.1 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
1994 1995 1996 1997
KPI, årsgenomsnitt 2,4 2,9 1,6 2,3
KPI, dec.-dec. 2,6 2,6 1,9 2,3
Basbelopp 35 200 35 700 36 200 36 400
NPI, årsgenomsnitt 1,7 1,6 0,5 1,4
NPI, dec.-dec. 1,7 1,0 1,0 1,3
IPI privat konsumtion 3,0 2,7 1,6 2,8
IIKP 2,7 2,9 1,4 2½
OECD, KPI 2,3 2,3 2,4 2,4
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Anm.: Vid beräkningen av basbeloppen 1995-1997 har en avräkning gjorts på 40% av
uppräkningsfaktorn. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts
för skillnaden mellan december månads långtidsindex och korttidsindex, i
enlighet med Statistiska centralbyråns principer för inflationsberäkning.
Under loppet av innevarande år bedöms inflationen, mätt som förändringen av
KPI, uppgå till knappt 2%, för att nästa år öka till 2,3%. Ökningen av
inflationen sker mot bakgrund av att fallet i importpriserna förväntas övergå i
en viss uppgång nästa år, samtidigt som efterfrågan stärks något genom den högre
privata konsumtionen.
I år har en rad förändringar av indirekta skatter genomförts, bl.a på
fastighetsskatteområdet. Dessa omfattar höjd fastighetsskatt, breddat underlag
för fastighetsskatt samt nya taxeringsvärden för småhus. Dessutom skedde från
årsskiftet en höjning av vissa punktskatter samtidigt som mervärdesskatt
infördes på dagstidningar och resor till EU. I september genomförs vidare en
höjning av energiskatterna. Dessa prishöjande åtgärder beräknas samman-taget ge
ett statiskt bidrag till KPI på 1,7 procentenheter. Samtidigt sänktes emellertid
från årsskiftet mervärdesskatten på livsmedel från 21% till 12%, vilket
motsvarar en sänkning av livsmedelspriserna med 7,4% och av KPI med 1,1%.
Sammantaget beräknas dessa åtgärder ge en höjning av KPI med 0,6 procentenheter
vid full övervältring. Den del av fastighetsskattehöjningen som avser egnahem
slår automatiskt igenom i KPI med full effekt, medan det är mer oklart hur
effekten blir av övriga åtgärder. Preliminära mätningar tyder dock på att
sänkningen av livsmedelsmomsen fick ett nära nog fullt genomslag på
konsumentpriserna. Nästa år uppgår bidraget från indirekta skatter och
subventioner till 0,5 procentenheter. Bland förändringarna kan nämnas höjda
punktskatter och höjda energiskatter.
14
Diagram 7.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Under perioden 1998-2001 bedöms inflationen ligga relativt väl i linje med
inflationsmålet på 2%, vilket är ett resultat av att tillväxten antas ligga på
en sådan nivå att återhämtningen sker utan ökad inflation. De totala timlönerna
beräknas öka med 4% per år vilket resulterar i en uppgång av näringslivets
enhetsarbetskostnad med ca 2,5% per år. Samtidigt väntas vinstmarginalerna
sjunka marginellt i näringslivet. Den privata konsumtionen ökar i relativt
balanserad takt med drygt 2% per år. Dessutom byggs produktionskapaciteten ut i
en takt som innebär att kapacitetsutnyttjandet sjunker successivt, med undantag
för en viss uppgång år 1998.
För att kunna avgöra vilka länder som uppfyller konvergenskriterierna för
deltagande i EMU:s tredje etapp pågår inom EU ett harmoniseringsarbete avseende
konsumentprisindex. I ett första skede presenterar EU:s statistikkontor Eurostat
siffror för de olika länderna baserade på respektive lands eget KPI från vilket
vissa områden tagits bort, bl.a kapitalkostnader för egnahemsägare,
charterresor, försäkringar, sjukvård och medicin. Beräknat utifrån detta delvis
harmoniserade index, IIKP, uppgick inflationen i Sverige till 1,3% från februari
1995 till februari i år. Det motsvarar den fjärde lägsta inflationstakten inom
EU. Räknat som årsgenomsnitt beräknas IIKP öka med ca 1,4% i år. Anledningen
till att ökningstalet för IIKP blir lägre än för KPI ligger huvudsakligen i att
höjningen av fastighetsskatten för egnahem inte räknas med i IIKP, men i KPI.
Nettot av förändrade indirekta skatter och subventioner ger därmed ett negativt
bidrag till IIKP i år. Från och med januari 1997 kommer IIKP att ersättas av ett
mer fullständigt harmoniserat index, HIKP, vilket utöver de områden som
inkluderas i IIKP bl.a. kommer att innefatta försäkringar och utbildning. HIKP
bedöms under loppet av nästa år öka med med ca 2,5%, vilket torde innebära att
konvergenskravet uppfylls avseende inflationen.
15
16