Post 1 av 4 träffar
Föregående
·
Propositionsnummer ·
1995/96:150 ·
Hämta Doc ·
Ekonomisk vårproposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska
politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150
Regeringens proposition
1995/96:150
Ekonomisk vårproposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska
politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 april 1996
Göran Persson
Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomi-ska
politiken. Regeringens finansplan redovisas jämte förslag till utgiftstak för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Regeringen
redovisar även en bedömning av kommunsektorns ekonomiska utveckling och förslag
till ändrade anslag på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96. Dessutom redovisas
en förnyad beräkning av budgetutvecklingen för innevarande budgetår.
I propositionen görs en uppföljning med hänsyn till målen för budgetpolitiken.
Återstående delar av saneringsprogrammet med budgetförstärkningar uppgående till
118 miljarder kronor preciseras. För att uppnå tidigare uppställda mål för de
offentliga finanserna åren 1997 och 1998 krävs enligt regeringens bedömning
budgetförstärkningar utöver 118-miljardersprogrammet. Regeringen föreslår därför
ytterligare budgetförstärkande åtgärder till ett sammanlagt belopp av 10
miljarder kronor år 1997 och ytterligare 12 miljarder kronor år 1998.
Regeringen förslår ett utgiftstak för staten på 723 miljarder kronor år 1997,
720 miljarder kronor år 1998 och 735 miljarder kronor år 1999. Utgiftstaket för
staten fördelas på de av riksdagen fastställda utgiftsområdena och
socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 8
2.1 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1997 8
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m. 9
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting 10
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämnings-
avgift för kommuner och landsting 11
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 12
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:411) om
tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter 13
3 Finansplan 14
3.1 En politik för halvering av arbetslösheten 14
3.2 Den ekonomiska utvecklingen 16
3.3 Den ekonomiska politikens inriktning 24
3.3.1Tillväxt och sysselsättning 24
3.3.2Finans- och penningpolitiken 30
3.3.3Den europeiska dimensionen 37
3.3.4Fördelningspolitiken 41
3.3.5Budgetpolitiken 46
3.3.6Skatteavvikelser 51
3.3.7Den kommunala sektorn 52
4 Utgiftstak för den offentliga sektorn 55
4.1 Ett tak för de offentliga utgifterna 56
4.2 Förutsättningar för den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken 58
4.2.1Budgetpolitiska restriktioner 58
4.2.2Allmänekonomiska förutsättningar 59
4.2.3Konsekvenskalkylen 59
4.2.4Politiska prioriteringar 60
4.2.5Behov av ytterligare åtgärder 62
4.3 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling
under perioden 1997-2001 64
4.4 Inkomster och utgifter för de socialförsäkringar som
redovisas vid sidan av statsbudgeten 70
2
4.5 Utgiftstak för den offentliga sektorn uppdelat på
stat och kommun 70
4.6 Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten, med fördelning på
utgiftsområden m.m. 72
4.6.1Utgiftstak för staten fördelat på
utgiftsområden m.m. 72
4.6.2Beskrivning av utgiftsområden m.m. 74
5 Uppföljning 103
5.1 Uppföljning av budgetåret 1994/95 103
5.1.1Årsredovisning för staten 1994/95 103
5.1.2Regeringens bedömningar och åtgärder med
anledning av revisionens iakttagelser110
5.1.3Jämförelse statsbudget och utfall 1994/95125
5.1.4Redovisning av skatteavvikelser 126
5.2 Uppföljning av budgetåret 1995/96 129
5.3 Avstämning av saneringsprogrammet 131
6 Tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 144
6.1 Inledning 144
6.2 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) 147
6.3 Socialdepartementet (femte huvudtiteln) 149
6.4 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) 154
6.5 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) 158
6.6 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)163
6.7 Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln) 166
6.8 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) 170
7 Kommunsektorn 171
7.1 Allmänna förutsättningar 171
7.2 De senaste årens utveckling 173
7.3 Den kommunala ekonomin de närmaste åren 176
7.3.1Riktlinjer för utvecklingen av skatteinkomster
och statsbidrag 176
7.3.2Minskning i särskilda fall av det generella stats-
bidraget till kommuner och landsting åren 1997
och 1998 178
7.3.3Vissa regeländringar vid beräkning av preliminära
kommunalskattemedel 182
7.3.4Kommunal ekonomi i balans 185
7.3.5Ekonomiska regleringar mellan staten och de
kyrkliga kommunerna år 1997 189
7.4 Kommunsektorns utveckling fram till år 2001191
7.4.1 Kommunsektorns ekonomi 191
7.4.2Den kommunala verksamheten 193
7.4.3Sysselsättningen inom den kommunala sektorn195
3
7.5 Övriga frågor 197
7.5.1Reglering av kompensation för avtalspensioner
till lärare m.fl. 197
7.5.2Kommuner och landsting med
betalningssvårigheter 199
7.5.3Särskilda insatser för vissa kommuner och
landsting 199
7.6 Upprättade lagförslag 200
Bilaga 1 Svensk ekonomi
Bilaga 2 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet
Bilaga 3 Redovisning av skatteavvikelser
Bilaga 4 Remissammanställning KUSK
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1996
4
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket
1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiskapolitiken som regeringen
förordat,
2. godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1997-1999
(avsnitt 4.5),
3. godkänner regeringens förslag till utformning av utgiftstak för staten och
den offentliga sektorn (avsnitt 4.1),
4. fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten för år 1997 till 723 miljarder kronor, för år 1998
till 720 miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder kronor
(avsnitt 4.5),
5. godkänner den preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden (avsnitt
4.6.1),
6. godkänner beräkningen av utgifterna inom den kommunala sektornför åren 1997-
1999 (avsnitt 4.5),
såvitt avser kommunsektorn
7. antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning
av skattemedel år 1997,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med sär-
skilda bestämmelser om kommuns eller annan menighets utdebi-tering av skatt,
m.m.,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjäm-
ningsbidrag till kommuner och landsting,
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om ut-
jämningsavgift för kommuner och landsting,
11. godkänner regeringens förslag att kompensera kommuner och landsting avseende
pensioner och andra trygghetsförmåner till lärare, skolledare och
syokonsulenter (avsnitt 7.5.1),
såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
13. antar regeringens förslag till lag omändring i lagen (1995:411) om
tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,
14. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
minska det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Försvarsmakten med
3 295 094 000 kronor,
15 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens försvarshistoriska
museer med 2 000 000 kronor,
16. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Flygtekniska
försöksanstalten med 5 000 000 kronor,
17. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Riksförsäkringsverket med
38 000 000 kronor,
18. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Allmänna försäkringskassor
med 30 000 000 kronor,
19. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag till viss
verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. med 393 750 000 kronor,
20. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under åttonde huvudtiteln anvisade anslaget Bidrag till folkbildningen
med 72 000 000 kronor,
21. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Övriga utgifter
inom grundutbildningen med 35 910 000 kronor,
22. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under åttonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Vissa ersättningar för
klinisk utbildning och forskning med 755 016 000 kronor,
23. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Studiemedel m.m.
med 134 000 000 kronor,
24. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reserva-tionsanslaget
Vuxenstudiestöd m.m. med 328 666 000 kronor,
25. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens jordbruksverk med
2 000 000 kronor,
26. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag Från EG-budgeten
finansierad kompensation för revalvering av jordbruks-omräkningskursen på
173 000 000 kronor,
27. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
under nionde huvudtiteln anvisa ett ramanslag Fiskevård på 6 917 000 kronor,
28. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Ersättningar för
viltskador m.m. med 10 000 000 kronor,
29. godkänner vad regeringen föreslår i fråga om datortek under tionde
huvudtiteln,
30. godkänner vad regeringen förslår i fråga om höjt finansieringsbidrag vid
arbetsplatsintroduktion under tionde huvudtiteln,
31. godkänner den föreslagna användningen av medel på det under tionde
huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Överföring av och andra åtgärder för
flyktingar m.m.,
32. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under tolfte huvudtiteln anvisade ramanslaget Sveriges geologiska
undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. med 9 500 000 kronor,
33. godkänner en utökning av investeringsplanen för Affärsverket svenska
kraftnät för budgetåret 1995/96 med 500 000 000 kronor att finansieras med
verkets egna medel (avsnitt 6.7),
34. bemyndigar regeringen att, intill ett sammanlagt belopp om 1 500 000 000
kronor, teckna borgen för lån eller utfärda kreditgarantier till bolag i
vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier eller andelar
(avsnitt 6.7),
35. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka
det under trettonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Bidrag till
nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. med 3 500 000 kronor,
36. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
minska det under trettonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget EU:s
utbytesprogram Ungdom för Europa med 4 841 000 kronor.
5
2 Lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1997
Härigenom föreskrivs följande.
Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighets fordran enligt
4 a § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall fordran vid ingången av år
1997 minskas med 5,7 procent.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.
Härigenom föreskrivs att i 4 § andra och tredje styckena lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m. orden “i december„ skall bytas ut mot “senast i september„.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om
utjämningsbidrag till kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs att i 8 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till
kommuner och landsting orden “10 september„ skall bytas ut mot “1 oktober„.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
8
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om
utjämningsavgift för kommuner och landsting
Härigenom föreskrivs att i 8 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för
kommuner och landsting orden “10 september„ skall bytas ut mot “1 oktober„.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
9
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läke-
medelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §1
Visar någon att han i den omfattning som anges i andra stycket har köpt
prisnedsatta eller andra läkemedel som avses i 3 § eller har erlagt
patientavgift för öppen hälso- och sjukvård som ombesörjs av staten, ett
landsting eller kommun som inte tillhör ett landsting eller för vård eller
behandling enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning eller lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik är han befriad från att därefter
betala för utskrivna läkemedel. Befrielsen gäller under den tid som återstår av
ett år, räknat från det första vårdtillfället, behandlingstillfället eller
läkemedelsinköpet.
-------------------------------------------------------
För kostnadsfrielse enligt För kostnadsbefrielse
första stycket fordras att enligt första stycket
prisnedsatta läke-medel har fordras att prisnedsatta
inköpts för eller läkemedel har inköpts för
patientavgifter erlagts med eller patient-avgifter
sammanlagt minst 1 800 erlagts med sammanlagt
kronor. Om ett landsting minst 2 500 kronor. Om ett
eller en kommun som inte landsting eller en kommun
ingår i ett landsting har som inte ingår i ett
beslutat att för sin del landsting har beslutat att
tillämpa ett lägsta belopp för sin del tillämpa ett
som understiger 1 800 lägsta belopp som
kronor, skall i stället det understiger 2 500 kronor,
beloppet gälla för skall i stället det
kostnadsbefrielse enligt beloppet gälla för
första stycket för den som ärkostnadsbefrielse enligt
bosatt inom landstinget första stycket för den som är
respektive kommunen. bosatt inom landstinget
respektive kommunen.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin vård,
får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för vårdtill-fällen,
behandlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt uppgår till vad
som sägs i andra stycket.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även barn
som under denna tid fyller 16 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den med
vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har varit gift eller
har haft barn med föräldern.
1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.
2.En kostnadsbefrielse enligt 7§ som gäller ikraftträdandet skall bestå
enligt äldre föreskrifter även efter ikraftträdandet.
**FOOTNOTES**
1Senaste lydelse 1995:840
10
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:411) om
tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse
från lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
-------------------------------------------------------
För en ersättare som avses För en ersättare som avses
i 1 § får arbetsgivaren göra i 1 § får arbetsgivaren göra
avdrag med 500 kronor per avdrag med 400 kronor per
arbetsdag som ersättaren har arbetsdag som ersättaren
varit anställd. har varit anställd.
3 §
-------------------------------------------------------
Arbetsgivaren får göra Arbetsgivaren får göra
avdrag med högst 75 kronor avdrag med högst 35 kronor
per utbildningstimme, dock per utbildningstimme, dock
sammanlagt högst 40 000 sammanlagt högst 20 000
kronor, för varje kronor, för varje
arbetstagare som deltar i arbetstagare som deltar i
av länsarbetsnämnden godkänd av länsarbetsnämnden godkänd
yrkesinriktad utbildning yrkesinriktad utbildning
eller utbildning som ökar eller utbildning som ökar
arbetstagarens arbetstagarens
förutsättningar att förutsättningar att
tillgodogöra sig ny teknik tillgodogöra sig ny teknik
eller utföra nya eller utföra nya
arbetsuppgifter arbetsuppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser skall tillämpas då
ersättare påbörjat sin anställning före ikraftträdande.
11
3 Finansplanen
3.1 En politik för halvering av arbetslösheten
Att minska arbetslösheten är regeringens främsta uppgift. Den djupa
lågkonjunkturen, krisen i den finansiella sektorn och den kraftigt sjunkande
sysselsättningen är de viktigaste orsakerna till sammanbrottet i de offentliga
finanserna och till de ansträngningar på välfärden som nationen har upplevt
sedan början av 1990-talet. Arbetslösheten är en viktig faktor bakom de ökande
inkomstskillnaderna under senare år. Den skapar klyftor och påfrestningar för
både vuxna och barn. Arbetslösheten utgör också ett allvarligt hot mot
kommunernas möjligheter att upprätthålla en god kvalitet i utbildning, vård och
omsorg. Målet är att halvera den öppna arbetslösheten från 8 procent 1994 till 4
procent år 2000.
Kampen mot arbetslösheten kräver en samverkan av politiken inom flera områden
och en medverkan från hela det svenska samhället. För det första måste det
finnas en god samhällsekonomisk grund för en hållbar utveckling och en hög
sysselsättning. Sunda statsfinanser och prisstabilitet är nödvändiga delar av en
sådan grund. Därför är regeringen fast besluten att fullfölja budgetsaneringen.
Att fullfölja saneringen av de offentliga finanserna är en avgörande
förutsättning för att räntorna skall kunna pressas ner och för att vårt lands
ekonomi varaktigt skall kunna stärkas. Målen är att stabilisera statsskulden som
andel av BNP 1996, begränsa underskottet i de offentliga finanserna till mindre
än 3 procent av BNP 1997 och att Sverige skall ha de offentliga finanserna i
balans 1998.
De bedömningar av den ekonomiska utvecklingen som nu kan göras visar att
Sverige är nära att nå balans i de offentliga finanserna 1998. Det krävs
emellertid vissa ytterligare insatser för att fullt ut nå målen. Därför föreslås
i denna proposition ett statsfinansiellt program i fem punkter:
- Det saneringsprogram för besparingar och inkomsförstärkningar om 118 miljarder
kronor som riksdagen har fattat beslut om ligger fast. De återstående delarna
av programmet preciseras.
- Överskridandena under budgetåret 1995/96 finansieras med åtgärder inom berört
departements ansvarsområde där detta har bedömts vara möjligt.
- De reformer som föreslås är fullt finansierade. Det gäller bland annat en
omfattande utbildningssatsning.
- Ett treårigt utgiftstak för den statliga sektorn läggs fast. Det sätter
tydliga ramar för statens utgifter de närmaste åren.
- Det konvergensprogram som regeringen överlämnade till EU i juni 1995 följs
upp. För att nå de uppsatta balansmålen genomförs ytterligare
budgetförstärkningar med ca 10 miljarder kronor 1997 och ca 12 miljarder
kronor 1998. Av detta utgör ca 6 miljarder kronor permanenta besparingar och
ca 2 miljarder kronor permanenta inkomstförstärkningar. Saneringsprogrammet
utvidgas därmed från 118 miljarder kronor till 126 miljarder kronor. Den
förbättring av de offentliga finanserna som härmed uppnås - från ett
underskott på 12,4 procent av BNP 1993 till balans 1998 - saknar motstycke
bland OECD-länderna.
För det andra måste utbildningen förbättras och byggas ut. Gymnasieskolans
kvalitet måste höjas, alla ungdomar skall tillförsäkras en god utbildning som
lägger grunden för ett livslångt lärande. Den reguljära utbildningen byggs ut
med 100.000 platser i vuxenutbildningen för att ge människor med låg
utbildningsnivå en chans att förbättra sina kunskaper och därmed sina
möjligheter på arbetsmarknaden. Samtidigt tillskapas 30.000 nya platser i
högskolan. Denna utbyggnad av vuxenutbildningen och högskolan avlöser de
tillfälliga utbildningsplatser som har finansierats med arbetsmark-nadspolitiska
medel. Arbetslösheten skall bekämpas med välutbildade kvinnor och män som har en
stark ställning på arbetsmarknaden, inte med ökade löneskillnader och försämrad
social trygghet. En god välfärd är en bra bas för en hög tillväxt och dessutom
en avgörande faktor för att tillväxten skall komma alla till del. Trygga,
kunniga, jämlika och jämställda människor utvecklar Sverige som nation.
Därigenom nås en effektivare produktion med fler i arbete.
För det tredje måste villkoren för företagande förbättras. Sverige behöver
fler företag och företagare. I Sverige finns en social och politisk stabilitet
med ett gott samarbetsklimat. Här finns en kompetent och välutbildad
arbetskraft. Här finns en utbredd medvetenhet hos medborgarna och företagen om
betydelsen av att värna miljön. Här finns ett högt utvecklat tekniskt kunnande,
en väl utbyggd infrastruktur och en väl utvecklad produktionsapparat. Sverige
satsar relativt mer på forskning och utveckling än flertalet andra länder. Den
svenska företagsbeskattningen är förmånlig vid en internationell jämförelse.
Andra områden behöver förbättras och utvecklas. Näringspolitikens lokala och
regionala roll måste stärkas. Arbetsmarknadspolitiken måste effektiviseras
ytterligare och kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken måste utvecklas.
Ekonomisk brottslighet måste bekämpas. Kapitalförsörjningen måste förbättras.
Regeringen föreslår inrättandet av en sjätte AP-fondsstyrelse med goda
möjligheter att placera sina tillgångar i små och medelstora företag.
För det fjärde krävs ett nytt kontrakt för samverkan. En bred uppslutning
kring kampen mot arbetslöshet är av avgörande betydelse för möjligheterna att
uppnå en tillfredsställande tillväxt och sysselsättning. Det finns inga enkla
eller snabba lösningar på den uppgift Sverige står inför. För att Sverige skall
komma tillbaka till en situation med hög sysselsättning och sunda statsfinanser
krävs stora ansträngningar, och på kort sikt också betydande uppoffringar. De
åtgärder som vidtas måste ha en acceptabel fördelningspolitisk profil.
Medborgarnas vilja att axla denna börda kommer att vara beroende av att alla bär
sin del och att ansträngningarna och uppoffringarna leder till resultat. För att
så snabbt som möjligt ta Sverige ut ur massarbetslösheten behövs därför
samverkan inom flera områden:
- Lönebildningen måste förbättras. Sverige måste även vid väsentligt lägre
arbetslöshetsnivåer än den nuvarande få en lönekostnadsutveckling på god
europeisk nivå. Arbetsmarknadens parter har ansvaret för att finna former för
en lönebildning som bidrar till att minska arbetslösheten. Regeringen kommer
inom kort att inbjuda arbetsmarknadens parter till överläggningar för att få
deras syn på den framtida lönebildningen. Parterna bör då gemensamt redovisa
hur lönebildningen i Sverige skall utformas för att ge en
lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå vid låg arbetslöshet.
- Kommunerna måste medverka till en god utveckling. I enlighet med en nyligen
träffad överenskommelse utfäster sig kommunförbunden bland annat att verka för
att kommuner och landsting inte höjer skatten under 1997 och 1998 och att de i
möjligaste mån undviker att säga upp fast anställd personal så att denna inte
hamnar i öppen arbetslöshet. Regeringen åtar sig bland annat att hålla
statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå och avvaktar med att införa ett
lagstadgat balanskrav för kommunerna till 1999 och för landstingen till år
2000.
- Regeringen kommer också att fortsätta verka för en bred uppslutning i Europa
för kampen mot arbetslösheten. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU)
ger därvid nya möjligheter. EU-toppmötena har vid upprepade tillfällen under
senare tid slagit fast att sysselsättningen är den högst prioriterade frågan
och allt fler länder sluter upp bakom tanken på att utforma en gemensam
strategi mot arbetslösheten, en fråga som den svenska regeringen drivit
intensivt sedan Sverige blev medlem i EU.
Regeringen och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska
politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för den politiska
stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. Detta samarbete
fullföljs nu genom en utbildningssatsning, ett förstärkt saneringsprogram och de
i denna proposition redovisade förslagen rörande den ekonomiska politiken,
utgiftstaket, kommunsektorn och tilläggsbudget för budgetåret 1995/96.
Målsättningen att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 är djärv och
svår att uppnå. Men med en aktiv medverkan, inte bara från andra partier i
riksdagen utan också från arbetsmarknadens parter och hela svenska folket, kan
vi nå målet. Regeringen bjuder in till en samverkan för att betvinga
arbetslösheten.
3.2 Den ekonomiska utvecklingen
Den internationella utvecklingen
Tillväxten i OECD-området dämpades betydligt i slutet av 1995. Avmattningen var
särskilt påtaglig i EU. Det sammanhänger bland annat med den ekonomiska politik
som har förts i området under de senaste åren. De korta räntorna har hållits på
en relativt hög nivå. Den genomsnittliga korta real-räntan i EU-området var 3,8
procent i slutet av 1995. Också de långa räntorna har varit höga. De steg
betydligt under 1994 och låg som högst kring årsskiftet 1994/95. Den
genomsnittliga långa realräntan var ca 5 procent i slutet av 1995. Vidare har
EU-ländernas sammanvägda effektiva växelkurs mot resten av världen förstärkts
med 5 à 6 procent under det senaste året. Även finanspolitiken har varit
restriktiv för att minska de stora underskotten i de offentliga finanserna.
Dessa faktorer har sammantagna bidragit till att dämpa den ekonomiska
aktiviteten.
Arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. Den har under de senaste två åren
legat på ca 7,5 procent i OECD och ca 11 procent i EU. Mot slutet av 1995 steg
arbetslösheten i flera länder, bl.a. Tyskland och Frankrike. Inflationen i OECD
och EU har däremot sjunkit. Den ligger i EU för närvarande på ca 3 procent per
år och flera länder har en inflationstakt under 2 procent.
Det mest troliga är att den nuvarande avmattningen i EU blir tillfällig och
att den således inte är inledningen till en långvarig recession. Flera faktorer
talar för detta. Inflationen är låg, vilket underlättar för centralbankerna att
föra en lättare penningpolitik. De nominella räntorna har fallit betydligt under
senare tid. De korta räntorna har sänkts i flera länder i slutet av 1995 och i
början av 1996, och de långa räntorna ligger ca 1,5 procentenheter under den
nivå de låg på när de var som högst. Lönsamheten i industrin är fortsatt hög och
aktiebörserna har utvecklats positivt. Valutaturbulensen har avtagit, vilket har
bidragit till minskad osäkerhet hos ekonomiska aktörer. Dollarn har stigit under
de första månaderna 1996, något som i sin tur bidrar till en stärkt
konkurrenskraft för EU-området.
Vidare är avmattningen koncentrerad till vissa länder i EU, medan utvecklingen
i andra industriländer är betydligt bättre. Det är särskilt i Tyskland och
Frankrike som konjunkturen är svag, medan exempelvis Storbritannien och Italien,
vilkas valutor har deprecierat i förhållande till ecun, har en starkare
tillväxt.
Mot de positiva tecknen i ekonomin står ett antal ogynnsamma
konjunkturindikatorer. Det gäller bland annat hushållens låga förtroende för den
ekonomiska utvecklingen, något som vanligtvis förebådar en fortsatt svag
ekonomisk aktivitet. En tendens till ökad arbetslöshet kan dessutom leda till
att förtroendet försvagas ytterligare. Företagens förtroende har också minskat
och investeringsplanerna för den närmaste framtiden är nedreviderade. Osäkerhet
om den framtida ekonomiska politiken i EU och osäkerhet om medlemsländernas
möjlighet att 1997 klara konvergenskraven för deltagande i den ekonomiska och
monetära unionens tredje etapp 1999 (EMU) skulle kunna leda till en förnyad
turbulens på valuta- och räntemark-naderna, vilket skulle kunna påverka den
ekonomiska tillväxten i EU negativt.
Avmattningen av den ekonomiska aktiviteten under de sista kvartalen 1995 och
det första kvartalet 1996 talar för att den genomsnittliga tillväxten i EU blir
betydligt lägre i år än vad som förutsågs i hösten 1995. Den torde stanna vid
1,7 procent. De gynnsamma faktorer som nämnts ovan bör dock leda till en
förstärkning av tillväxten under andra halvåret 1996 och för 1997 bedöms
tillväxten i EU komma att uppgå till 2,5 procent.
I Förenta staterna har tillväxten också mattats av något, men den bedöms ändå
komma att uppgå till drygt 2 procent både 1996 och 1997. Efter flera år av
stagnation har den japanska ekonomin börjat återhämta sig. Mycket låga räntor i
kombination med finanspolitiska stimulansåtgärder har bidragit till
återhämtningen och tillväxten bedöms komma att bli 2-3 procent 1996 och 1997.
Även tillväxten utanför OECD-området bedöms bli god under 1996 och 1997. Det
gäller i synnerhet de asiatiska ekonomierna. Kinas ekonomiska tillväxt väntas
ligga nära 10 procent och övriga dynamiska asiatiska ekonomier 2 procentenheter
lägre. Flertalet östeuropeiska länderna har nu börjat återhämta sig efter den
djupa krisen i samband med planekonomins sammanbrott. Den svenska exporten till
Östeuropa tillhörde de delar av exporten som växte kraftigtast 1995, dock svarar
den fortfarande för bara en liten andel av exporten . De central- och
sydamerikanska ekonomierna har hämtat sig efter de problem som uppstod i samband
med Mexikokrisen i början av 1995 och de väntas växa med mellan 3 och 5 procent.
Sammantaget väntas världshandeln expandera med nära 8 procent per år de kommande
två åren.
Tabell 3.1 Internationella förutsättningar
1994 1995 1996 1997
BNP-tillväxt
OECD 3,0 2,1 2,0 2,5
EU 2,9 2,5 1,7 2,5
Konsumentpriser
OECD 2,3 2,3 2,4 2,4
EU 3,0 3,1 2,7 2,6
Arbetslöshet
OECD 8,0 7,8 7,9 7,9
EU 11,5 11,1 11,0 10,9
Källor: OECD och Finansdepartementet.
Den svenska ekonomin
Den ekonomiska politiken ger nu resultat. Sverige har lämnat den allvarliga
situation då underskotten i de offentliga finanserna ökade kraftigt, räntorna
steg till extremt höga nivåer och arbetslösheten flerdubblades. Den samlade
produktionen växer nu igen. Utvecklingen under 1995 var god. BNP-tillväxten var
3 procent. Industriinvesteringarna ökade med närmare 40 procent och
produktionskapaciteten byggdes ut. Sysselsättningen ökade med över 60.000
personer och arbetslösheten började minska. Den offentliga sektorns finansiella
underskott minskade från ca 11 procent av BNP 1994 till ca 8 procent av BNP 1995
och de långa räntorna sjönk kraftigt under året. Bytesbalansen förbättrades
markant, främst beroende på den snabba exporttillväxten. Överskottet i
bytesbalansen uppgick till ca 2 procent av BNP 1995, vilket är den högsta
siffran sedan 1973.
Arbetslösheten är emellertid fortfarande hög. Den höga tillväxttakten 1995
förde visserligen med sig att sysselsättningen ökade betydligt, men eftersom
utbudet av arbetskraft och medelarbetstiden också steg, blev nedgången i den
öppna arbetslösheten blygsam. Detta understryker den stora utmaning som
regeringen står inför för att uppnå målet om en halverad öppen arbetslöshet till
år 2000. Den öppna arbetslösheten minskade från 8,0 procent 1994 till 7,7
procent 1995. Minskningen hänförs enbart till arbetslösheten för män. Den
kvinnliga öppna arbetslöshetsnivån var 1995 dock fortfarande lägre än den
manliga, 6,9 procent jämfört med 8,4 procent. Antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskade också något. Den sammanlagda andelen
öppet arbetslösa och personer i åtgärder föll därmed från ca 13 procent 1994
till ca 12 procent 1995.
Inflationstrycket i den svenska ekonomin har minskat markant. Den svaga
utvecklingen av inhemsk efterfrågan under 1995, särskilt av den privata
konsumtionen, höll tillbaka inflationsimpulserna från efterfrågesidan. Denna
utveckling accentuerades av att kronan stärktes, vilket medförde att uppgången
av importpriserna hejdades. Produktiviteten inom näringslivet fortsatte dessutom
att utvecklas tämligen gynnsamt. Trots den goda tillväxten var prisökningarna
måttliga. Konsumentprisindex ökade med 2,6 procent under loppet av året och
nettoprisindex med bara 1,0 procent. Inflationen 1995 blev därmed ca en halv
procentenhet lägre än vad som förutsågs i början av året. En motsvarande
överskattning har gjorts även de senaste åren. De förbättrade
inflationsutsikterna och de minskande inflationsförväntningarna möjliggjorde för
Riksbanken att i början av 1996 inleda en sänkning av styrräntorna - hittills i
år har reporäntan sänkts med närmare 2 procentenheter.
Mot slutet av 1995 fanns flera tecken på en avmattning av konjunkturläget. Den
internationella tillväxten avtog och prognoserna för 1996 reviderades ned.
Svenska företag mötte en vikande exportefterfrågan. Prognosen för den svenska
ekonomins utveckling under 1996 och 1997 bygger på att den internationella
konjunkturavmattningen blir kortvarig, i enlighet med vad som har anförts ovan.
Möjligheterna är då goda för att exporten på nytt skall kunna expandera. Den
vikande inflationstakten i många länder skapar också förutsättningar för låga
räntor, vilket är gynnsamt för Sverige. Positiva impulser från omvärlden kan
väntas leda till betydande spridningseffekter på den inhemska ekonomin.
Tillväxten förväntas mot denna bakgrund bli drygt 1 procent 1996 för att stiga
till 2 procent 1997. Den privata konsumtionen bör kunna förstärkas de närmaste
åren till följd av både stigande inkomster och en fallande sparkvot; när
räntorna sjunker stärks förtroendet och ökar villigheten att låna till bostad
och kapitalvaror. Samtidigt väntas de samlade investeringarna fortsätta att öka,
om än i långsammare takt. Visserligen bromsas näringslivets investeringar upp,
men detta motverkas av att bostadsbyggandet vänder upp efter det ras som
inleddes 1992. BNP-siffrorna hålls dock nere av att det inom näringslivet finns
behov av att minska lagren. Trots en relativt snabb uppgång av skatteintäkterna
väntas den kommunala konsumtionen fortsätta att falla under 1996. Nedgången
bromsas dock upp 1997. Den statliga konsumtionen är svårbedömd främst på grund
av variationer i de militära inköpen. Den underliggande trenden visar på en
fortsatt måttlig nedgång. Den relativt låga aktiviteten gör att
inflationstrycket i den svenska ekonomin torde förbli lågt, något som skulle
accentueras om kronkursen steg ytterligare. Inflationen beräknas bli omkring två
procent per år de närmaste två åren.
Den svagare tillväxten beräknas leda till en fortsatt om än måttlig ökning av
sysselsättningen. I kombination med den föreslagna kraftiga utbyggnaden av
antalet utbildningsplatser bör detta leda till att den öppna arbetslösheten kan
minska till 6,5 procent 1997.
Tabell 3.2 Försörjningsbalans
Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Privat konsumtion 0,8 0,3 0,8 1,7 2,2 2,4 2,2
Offentlig konsumtion -0,5 -2,3 0,9 -1,1 -1,2 -0,8 -0,3
Stat -0,1 -4,5 5,2 -3,3 -1,8 -0,9 -1,0
Kommuner -0,7 -1,2 -1,0 0,0 -0,9 -0,7 0,0
Bruttoinvesteringar -0,2 10,6 10,0 2,4 7,4 6,1 4,0
Näringsliv exkl. bostäder 14,4 24,5 10,9 2,1 6,8 7,0 4,7
Bostäder -35,3 -27,9 19,2 5,6 15,0 10,0 10,0
Offentliga myndigheter 10,6 1,6 0,1 1,1 3,5 -2,0 -6,2
Lagerförändring (bidrag till BNP)1,50,5 -1,0 0,1 0,0 0,0 0,0
Export 14,1 11,4 4,5 6,1 5,4 5,3 5,1
Import 13,4 8,7 5,0 4,7 5,3 5,4 5,6
BNP 2,6 3,0 1,4 2,0 2,5 2,52,0
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 3.3 Nyckeltal, basalternativ
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Procentuell förändring
KPI dec.-dec. 2,6 2,6 1,9 2,3 2,2 2,3 2,2
Timlön 2,4 3,4 5,3 4,3 4,0 4,0 4,0
Sysselsättning, personer -0,9 1,6 0,4 0,9 1,3 1,1 0,6
Real disponibel inkomst 1,1 -0,1 0,8 0,3 1,3 2,1 1,9
Nivå i procent
Öppen arbetslöshet 8,0 7,7 7,2 6,5 6,1 5,8 5,7
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder5,2 4,4 5,2 5,2 4,6 4,0 3,8
Hushållens nettosparkvot 8,6 8,2 8,3 7,0 6,2 5,9 5,6
Källa: Finansdepartementet.
I en särskild bilaga till finansplanen görs kalkyler för den ekonomiska
utvecklingen de närmaste fem åren. Osäkerheten är för stor för att kunna göra
regelrätta prognoser för en så lång period. Därför görs dessa kalkyler med
utgångspunkt från vissa grundläggande antaganden. Vidare redovisas två olika
alternativ, en relativt försiktig baskalkyl, som ligger till grund för den
medelfristigt inriktade budgetpolitiken, och en kalkyl med högre tillväxt,
vilken avser att visa vad som krävs för att den öppna arbetslösheten skall kunna
reduceras till 4 procent år 2000.
I båda alternativen antas tillväxten i OECD-området uppgå till 2,5 procent per
år fr.o.m. 1998. De medelfristiga kalkylerna bygger vidare på antagandet om en
fortsatt god samhällsekonomisk grund för den inhemska tillväxten med sunda
statsfinanser och prisstabilitet. Därmed föreligger goda förutsättningar för att
räntemarginalen mot utlandet gradvis skall krympa och att kronan skall
förstärkas något i takt med att förtroendet för den svenska ekonomin stärks
bland finansiella placerare.
I basalternativet antas BNP-tillväxten bli 2 till 2,5 procent per år under
kalkylperioden. Med tanke på det relativt låga resursutnyttjandet i den svenska
ekonomin i utgångsläget bör tillväxten kunna bli högre än den trendmässiga de
närmaste åren. Under åren 1998 och 1999 antas tillväxten därför i
basalternativet ligga 0,5 procentenheter över en mer långsiktig trend på 2
procent per år. Drivkraften i tillväxtprocessen är investeringarna och
successivt i allt högre grad den privata konsumtionen. Arbetslösheten faller
något under perioden ned till under 6 procent. Inflationstakten beräknas ligga
nära Riksbankens inflationsmål under hela kalkylperioden.
I tillväxtalternativet antas BNP-tillväxten bli omkring 3 procent per år under
kalkylperioden. Denna kalkyl bygger på att lönebildningen fungerar bra samt att
övriga förbättringar i arbetsmarknadens funktionssätt liksom tillväxtbefrämjande
åtgärder får ett starkt genomslag i ett medelfristigt perspektiv. Genom att
alla parter tar ett ansvar för att främja högre sysselsättning blir utrymmet för
ekonomisk återhämtning större, dvs. det blir möjligt att få till stånd en högre
tillväxt utan att det uppstår ett löne- och pristryck. I detta scenario antas
att förtroendet för den svenska ekonomin förstärks snabbare. Därigenom skapas
förutsättningar för en starkare uppgång av konsumtion och investeringar. Den
öppna arbetslösheten halveras fram till år 2000. Regeringens politik inriktas på
att förverkliga detta alternativ.
Det finns styrkefaktorer i den svenska ekonomin som kan leda till en gynnsam
utveckling under återstoden av decenniet. Den konkurrensutsatta sektorns
lönsamhet är hög historiskt sett och svenska företag har utrymme att sänka sina
marginaler för att hålla uppe marknadsandelarna. Det privata finansiella
sparandet har varit högt under en period, vilket gör att hushållssektorn som
helhet är välkonsoliderad. Om framtidsförväntningarna blir mer positiva finns en
betydande potential för konsumtionsökning, särskilt om kampen mot arbetslösheten
blir framgångsrik. Den låga inflationstakten möjliggör en krympande
räntemarginal gentemot omvärlden. Kommer den svenska ekonomin in i en sådan
positiv spiral förbättras de offentliga finanserna i än snabbare takt, vilket
bör förstärka tendensen mot en avtagande räntemarginal gentemot omvärlden.
Det finns emellertid också risker. Ett uppenbart osäkerhetsmoment är den
internationella konjunkturen. Men även inhemska faktorer kan dämpa tillväxten.
Den stora ökningen av statsskulden som har skett under början av 1990-talet har
gjort den svenska ekonomin sårbar. Samma inverkan har Sveriges oförmånliga
inflationshistoria. Även om utvecklingen i båda dessa avseenden markant håller
på att förbättras, visar erfarenheten att förtroendet snabbt kan raseras och att
det tar tid att bygga upp det igen. Vid oro på de internationella finansiella
marknaderna kan det därför inte uteslutas att Sverige under något år framöver
åter kan komma att drabbas hårdare än många andra länder. Utvecklingen på
arbetsmarknaden inger också oro. Om lönerna i Sverige även fortsättningsvis ökar
snabbare än i omvärlden kan detta förhindra en minskning av arbetslösheten.
Tabell 3.4 Den svenska ekonomin i tillväxtalternativet
Procentuell förändring
1996 1997 1998 1999 2000
Privat konsumtion 0,8 2,0 2,5 2,7 2,5
Offentlig konsumtion 0,9 -0,7 -0,5 -0,1 0,3
Bruttoinvesteringar 10,0 4,6 9,1 7,7 5,8
Export 4,5 6,1 5,8 5,7 5,5
Import 5,0 5,0 5,6 5,6 5,8
BNP 1,4 2,5 3,2 3,2 2,7
Nyckeltal:
KPI dec.-dec. 1,9 2,0 2,0 2,0 2,0
Timlön 5,1 4,0 3,5 3,5 3,5
Öppen arbetslöshet, nivå i procent7,26,15,3 4,6 4,0
Källa: Finansdepartementet.
Den offentliga sektorns finanser
De offentliga finanserna har under de senaste två åren förstärkts i snabb takt.
Det offentliga sparandeunderskottet är emellertid fortfarande utomordentligt
stort. Underskottet har minskat från 12,4 procent av BNP 1993 till 8,1 procent
av BNP 1995. I år beräknas underskottet uppgå till 86 miljarder kronor eller 5,1
procent av BNP. Statsskulden motsvarade ca 85 procent av BNP vid utgången av
1995.
Trots den snabba förbättringen av de offentliga finanserna blev underskottet
1995 större än vad som beräknades i höstas i den s.k. tillväxtpropositionen
(prop. 1994/95:25), 8,1 procent av BNP i stället för 6,8 procent av BNP. Både
statens och kommunernas underskott blev större än väntat. Skatteintäkterna blev
lägre än beräknat, bl.a. till följd av en svagare tillväxt och en mindre ökning
av sysselsättningen än förutsett. Transfereringsutgifterna blev däremot högre än
beräknat.
Förbättringen av de offentliga finanserna beräknas fortsätta i snabb takt de
närmaste åren. Den svagare konjunkturutveckling som nu förutses främst för 1996
borde visserligen i sig föranleda en ytterligare nedrevidering av utsikterna för
det offentliga sparandet. Det finns emellertid ett flertal faktorer som tyder på
att de offentliga finansernas underliggande utveckling är starkare än tidigare
beräknat. Det är främst skatteintäkterna som väntas öka snabbare. Till följd av
det försämrade utgångsläget år 1995 kommer dock underskotten de närmaste åren
att bli större än tidigare beräknat. Utan beslut om ytterligare förstärkningar
av de offentliga finanserna skulle underskottet i det finansiella sparandet
uppgå till 3,3 procent av BNP 1997 och 0,8 procent av BNP 1998.
Underskotten i de offentliga finanserna torde således i frånvaro av
ytterligare åtgärder bli något större de närmaste åren än tidigare beräknat. I
till-växtpropositionen gjordes bedömningen att underskottet i de offentliga
finanserna skulle bli mindre än 3 procent av BNP 1997 och att balans i de
offentliga finanserna skulle uppnås 1998. Om inte ytterligare budgetförstärkande
åtgärder skulle vidtas utöver det budgetsaneringsprogram på 118 miljarder kronor
som redan har beslutats, skulle det fattas 6 miljarder kronor för att nå ett
underskott på 3 procent av BNP 1997. Det skulle kvarstå ett finansiellt
underskott på 14 miljarder kronor 1998. Konvergensprogrammets mål att eliminera
underskottet skulle nås först år 1999.
Tabell 3.5 Den offentliga sektorns finanser
Procent av BNP
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Inkomster 59,6 60,1 62,8 62,5 62,3 61,8 62,0
Skatter och avgifter 50,0 50,4 53,3 53,5 53,5 53,4 53,7
Utgifter 70,4 68,2 67,9 65,8 63,1 61,260,2
Transfereringar till hushåll25,6 24,3 23,3 22,5 21,6 21,1 20,8
Konsumtion och investeringar30,5 28,9 29,7 28,9 28,1 27,4 27,1
Finansiellt sparande -10,8 -8,1 -5,1 -3,3 -0,8 0,6 1,8
Primärt sparande -9,8 -6,7 -2,8 -0,8 1,3 2,6 3,8
Statsskuld 84,4 84,8 86,8 85,8 82,5 78,5 74,3
Konsoliderad bruttoskuld 79,3 79,7 81,6 81,3 78,6 74,9 71,0
Nettoskuld 23,7 27,7 32,0 33,2 32,6 30,8 28,2
Ytterligare budgetförstärkningar 0,6 0,8 0,5 0,5
Finansiellt sparande -2,7 0,0 1,2 2,3
Konsoliderad bruttoskuld 80,7 79,7 75,3 71,3 66,9
För att de offentliga finanserna skall vara i balans 1998 föreslås
ytterligare budgetförstärkningar, vilka redovisas längst ner i tabell 3.5. Dessa
ytterligare förstärkningar har inte beaktats i prognoserna för den ekonomiska
utvecklingen. Åtgärderna är inte fullt ut preciserade, men beaktas vid
beräkningen av utgiftstaken för de kommande åren. De torde i sig få en viss
neddragande effekt på efterfrågan och tillväxten. Men den dämpande effekten
motverkas av att fasthållande vid balansmålen för de offentliga finanserna dels
stärker förtroendet för den ekonomiska politiken, dels leder till lägre räntor
än om regering och riksdag skulle skjuta på balansmålen. Därmed leder
budgetförstärkningarna till lägre räntor, vilka stärker tillväxten. Omfattningen
av budgetförstärkningarna är måttlig i relation till BNP. De rör sig om ca 0,6
procent av BNP 1997 och ytterligare 0,2 procent av BNP 1998, varav en del är
inleveranser m.m. vilka inte torde ha någon dämpande effekt på den inhemska
efterfrågan. Med hänsyn till de stärkande effekterna via ökat förtroende och
lägre räntor, vilka är att vänta redan innevarande år, torde tillväxten inte
påverkas annat än marginellt. Den utbildningssatsning som redovisas och dess
finansiering har inräknats i prognoserna. Dessa åtgärder börjar få effekt redan
andra halvåret 1996.
Den snabba förbättringen av de offentliga finanserna är anmärkningsvärd vid en
internationell jämförelse. År 1993 hade Sverige näst Grekland det största
offentliga underskottet bland OECD-länderna. År 1998 kommer Sverige med
nuvarande projektioner och de åtgärder som nu föreslås att tillhöra det fåtal
länder i EU som når balans i de offentliga finanserna. Det är till synes bara
Danmark, Finland och Luxemburg som också har möjligheter att nå en sådan balans.
Denna förbättring saknar motstycke bland OECD-länderna.
3.3 Den ekonomiska politikens inriktning
3.3.1 Tillväxt och sysselsättning
Att minska arbetslösheten är regeringens främsta uppgift. Målet är att Sverige
skall halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. I tillväxtpropositionen
redovisades regeringens dagordning för tillväxt och sysselsättning. Den
politiken fullföljs nu genom initiativ på flera områden. Utgångspunkten är att
sunda statsfinanser och stabila priser ger de bästa förutsättningarna för en
långsiktigt uthållig tillväxt. Idén om det livslånga lärandet skall förverkligas
genom en kraftfull satsning på utbildning. Politiken inriktas på att skapa goda
villkor för företag och företagande. För att åter nå full sysselsättning behövs
ett nytt kontrakt för samverkan.
En halverad arbetslöshet
En halvering av den öppna arbetslösheten, från 8 procent 1994 till 4 procent år
2000, är ett mycket ambitiöst mål. Under den djupa lågkonjunkturen i början av
1990-talet förlorades mer än 500.000 arbetstillfällen. Vart åttonde jobb
försvann från den svenska arbetsmarknaden. Under de senaste två åren har
återhämtningen varit stark. Från 1994 till 1995 ökade sysselsättningen med drygt
60.000 personer. Samtidigt ökade emellertid också utbudet av arbetskraft. Många
som inte fann det lönt att söka jobb när arbetslösheten steg i början av 1990-
talet sökte sig åter ut på arbetsmarknaden när det blev meningsfullt att söka
jobb. Över 50.000 personer tillkom till arbetskraften. Det medförde att
arbetslösheten bara minskade marginellt. Den öppna arbetslösheten minskade från
8,0 procent av arbetskraften 1994 till 7,7 procent 1995. Även framöver får man
räkna med att samma faktorer gör sig gällande. I takt med att fler får arbete
kommer också fler av dem som gett upp och lämnat arbetskraften att återvända.
Till detta kommer den normala årliga ökningen av arbetskraften. Sverige kommer
att behöva flera år av god sysselsättningstillväxt för att lyckas i kampen mot
massarbetslösheten.
Målet att halvera arbetslösheten är ambitiöst även i ett internationellt
perspektiv. I EU är den öppna arbetslösheten ca 11 procent. De senaste årens
relativt goda tillväxt har bara förmått att reducera arbetslösheten marginellt,
från 11,5 procent när den var som högst 1994. Däremot har USA och Japan varit
mer framgångsrika i kampen mot arbetslösheten. I USA har den reducerats från ca
7,5 procent när den var som högst 1992 till ca 5,5 procent 1995. I Japan har
arbetslösheten visserligen stigit något under den senaste långvariga
stagnationen, men den ligger fortfarande på en låg nivå på drygt 3 procent. Allt
fler länder i Europa sätter nu kampen mot arbetslösheten högst på dagordningen.
Exempelvis har både Tyskland och Finland satt upp som mål att halvera
arbetslösheten till år 2000. Även för EU som helhet diskuteras samma ambition,
men den har inte ännu antagits som officiellt mål för unionen.
Diagram 3.1 Sysselsättning och arbetskraftsutbud
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Såvitt nu kan bedömas kommer det att bli svårt men inte omöjligt att nå målet
att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. I denna proposition redovisas
en prognos för den ekonomiska utvecklingen under 1996 och 1997. Till denna har
fogats medelfristiga kalkyler för åren 1998 - 2000. Baskalkylen bygger på
relativt försiktiga antaganden. Tillväxten beräknas till 2-2,5 procent per år
fram till sekelskiftet. Med dessa antaganden minskar den öppna arbetslösheten
dock endast till 5,7 procent år 2000. För att nå målet om en halvering av den
öppna arbetslösheten till 4 procent kommer en starkare utveckling att behövas.
Det s.k. tillväxtalternativet redovisar en sådan utveckling. I detta alternativ
fungerar ekonomin bättre. Lönebildningen ger kostnadsökningar på god europeisk
nivå vid en betydligt lägre arbetslöshet än dagens. Tillväxten är högre,
sysselsättningen ökar snabbare och den öppna arbetslösheten reduceras till 4
procent år 2000.
14
Diagram 3.2 Öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet
och Finansdepartementet.
Det viktigaste budskapet till dem som idag är arbetslösa eller som hotas av
arbetslöshet, oavsett kön och ålder, är att det går att komma tillbaka till en
hög och full sysselsättning, och att riksdag och regering beslutsamt kommer att
göra vad som går för att förverkliga detta mål. Det viktigaste budskapet till
löntagarna och deras fackliga organisationer är att utan deras stöd och
medverkan kommer detta inte att vara möjligt. Det viktigaste budskapet till
arbetsgivarna är att inte försitta denna möjlighet att nå stabilitet och en ny
samförståndsanda.
Det livslånga lärandet
Utbildningspolitiken är av central betydelse för ansträngningarna att stärka
tillväxten, öka sysselsättningen, minska klyftorna och trygga välfärden. Fler
människor i utbildning - såväl i skolan och högskolan som i vuxenutbildningen -
innebär ökade investeringar i kunskap och kompetens.
I höstens tillväxtproposition aviserade regeringen ett omfattande program för
utbildning och kompetensutveckling. Nu konkretiseras denna offensiva
utbildningssatsning. Den reguljära utbildningen byggs ut med 100.000 platser i
vuxenutbildningen. Kommunerna kommer att ges en viktig roll för att utforma de
lokala modellerna för den utbildningssatsning som i första hand skall rikta sig
till arbetslösa med lägre utbildningsnivå än 3-årigt gymnasium. Dessutom
tilkommer 30.000 nya platser i högskolan. Denna utbygg-nad av vuxenutbildningen
och högskolan avlöser de tillfälliga utbildningsplatser som har finansierats med
arbetsmarknadspolitiska medel. Särskild uppmärksamhet ägnas åt behoven inom
områdena naturvetenskap, teknik och språk. Programmet innebär en väsentlig
förstärkning av Sveriges utvecklings- och expansionsförutsättningar. Som ett led
i programmet ingår en fortsatt utbyggnad främst av de mindre och medelstora
högskolorna för att stärka utvecklingskraften och produktionsförutsättningarna i
olika delar av landet. Utbyggnaden sker med särskild tyngdpunkt på Malmö,
Sundsvall-Härnösand-Östersund, Bergslagen och sydöstra Sverige. Utbildningsprog-
rammet finansieras genom en höjning av energiskatterna samt effektiviseringar
och ändringar av reglerna inom arbetsmarknadspolitiken.
Den grundläggande utbildningen är av central betydelse för många arbetslösa.
Den bör i första hand erbjudas inom det reguljära utbildnings-väsendet.
Gränsdragningen mellan arbetmarknadsutbildning och reguljär utbildning ses
därför över. Inrikningen bör vara att arbetsmarknadsutbildningen skall renodlas
mot främst omställningsutbildning.
Regeringen återkommer under våren till riksdagen med en proposition om en
fortsatt förnyelse av sysselsättningspolitiken. Kampen mot
långtidsarbetslösheten kommer att ha fortsatt hög priorititet.
Arbetsmarknadspolitiken bör även bidra till att främja jämställdheten på
arbetsmarknaden - den senaste konjunkturuppgången har främst ökat de arbetslösa
männens chanser att få ett arbete. Den ännu höga ungdomsarbetslösheten är ett
hot mot en god ekonomisk utveckling, men också mot de ungas möjligheter att få
spela en roll i samhällslivet. Det är regeringens målsättning att ungdomar inte
skall vara arbetslösa mer än hundra dagar, utan att övergå till utbildning eller
sysselsättning. Invandrarnas kompetens måste bättre tas tillvara. Därmed kan
Sveriges möjligheter stärkas i den ökande internationaliseringen.
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken stöder människor i svåra
omställningsperioder och underlättar strukturomvandlingen. Syftet är att att
individen skall kunna återgå till den reguljära arbetsmarknaden. Den aktiva
arbetsmarknadspolitiken bygger samtidigt på ett ömsesidigt åtagande. Rätten till
ersättning är förenad med bestämda skyldigheter. Den som aktivt söker arbete och
tar alla rimliga möjligheter att stärka sina utsikter att finna arbete får också
stöd av samhället. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har aldrig varit och får
inte nedgraderas till att enbart vara en väg till ytterligare en
ersättningsperiod. De åtgärder som sätts in skall ingå i en individuell
handlingsplan för en återgång till den reguljära arbetsmarknaden. Det finns
därför skäl att tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens roll som
omställningsförsäkring i linje med vad som anfördes i tillväxtpropositionen.
Regeringen avser att återkomma i sysselsättningspropositionen med förslag om en
bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen.
Goda villkor för företag och företagande
För att komma tillrätta med arbetslöshetsproblemet måste staten erbjuda goda
villkor för företag och företagande. Sverige måste ha livskraftiga företag som
förmår att hävda sig i både den inhemska och den internationella konkurrensen.
Det är framför allt i näringslivet som sysselsättningen måste öka, inte minst i
de små och medelstora företagen. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot
kvinnors företagande och dess behov av riskkapital. En expansion av det privata
näringslivet innebär en förstärkning av hela Sveriges ekonomi, och är därför
viktig för att vi skall kunna bevara de offentliga verksamheterna.
Näringspolitikens syfte är att stödja företagens möjligheter att utvecklas och
att utnyttja både personalens kompetens och de möjligheter som ställs till
förfogande av ny teknik. Genom en ständig strukturomvandling måste de företag
som inte förmår att hävda sig i konkurrensen ersättas av nya livskraftiga
företag. En ständig utveckling av ekonomin mot en successivt allt mera
högförädlad produktion är nödvändig för att åter uppnå en hög sysselsättning och
för att upprätthålla en hög levnadsstandard. Den närmare integration som nu sker
mellan handels- och näringspolitiken syftar till att bredda näringspolitiken och
skapa en fastare bas för en aktiv tillväxtpolitik. Möjligheterna att utveckla
och förädla företagsidéer bör förbättras.
Näringspolitiken måste vidare vara inriktad på att stärka konkurrens och
konkurrensförmåga. En väl fungerande konkurrens är nödvändig för att
upprätthålla ett tillräckligt omvandlingstryck i ekonomin och därmed en
strukturomvandling som flyttar produktionsresurser från lågproduktiv verksamhet
till högproduktiv. Regeringen ser nu, i enlighet med tillväxtpropositionen, över
konkurrenslagstiftningen samt utreder konkurrensförhållandet inom
livsmedelshandel och livsmedelsindustri. Inrättandet av en
byggkostnadsdelegation planeras, med syfte att genom olika åtgärder främja låga
byggkostnader och ökad konkurrens i byggsektorn. Även de statliga företagsstöden
och deras effekter på det svenska näringslivet ses över. Utredningen om
företagsstöden skall bland annat överväga alternativ till finansiella stöd och
se över möjligheterna att omfördela företagsstödet till andra ändamål.
Effektivisering av kampen mot den ekonomiska brottsligheten, bl.a. genom en
bättre myndighetsorganisation, bidrar till att förbättra konkurrensförhållandena
för det seriösa näringslivet.
Tillgången till riskkapital skall förbättras med AP-fondens utökade
möjligheter att förvärva aktier. En sjätte AP-fondstyrelse kommer att inrättas,
vilken kommer att ges möjlighet att förvärva aktier i både börsnoterade och
onoterade bolag för ytterligare 10 miljarder kronor. Särskilda regler införs som
gör det möjligt för denna fondstyrelse att gå in i riskkapitalföretag.
Genom skattereformen 1990-91 fick Sverige ett stabilare skattesystem. Svensk
företagsbeskattning är idag mycket konkurrenskraftig vid en internationell
jämförelse. Företagsbeskattningen skall så långt möjligt vara neutral i
förhållande till olika verksamhetsinriktningar, verksamhetsformer och
verksamhetsbeslut. Istället för selektiva skattelättnader bör skattesystemet
karakteriseras av likformighet och stabila regler. Företagsskatteutredningen ser
nu över företagsbeskattningen i syfte att finna ett system som ytterligare
stimulerar företagens nyinvesteringar och försörjning med riskkapital.
Utredningsarbetet skall bedrivas så att de nya reglerna skall kunna gälla
fr.o.m. inkomståret 1998. Riksdagen har dessutom fattat beslut om införandet av
ett tillfälligt riskkapitalavdrag samt om en utvidgad kvittningsrätt för
enskilda näringsidkare.
Arbetsrätten behöver förändras. Arbetsrätten måste ha en ändamålsenlig
utformning och spegla en rimlig avvägning mellan löntagarnas behov av skydd mot
godtyckliga och diskriminerande beslut och företagens behov av att kontinuerligt
kunna anpassa sin organisation och sin arbetsstyrka till förändrade
förutsättningar och behov. Den skall också vara utformad så att den inte
försvårar för företagen att expandera och nysatsa. Arbetsrättskommissionen, med
företrädare för arbetsmarknadens parter, kommer att inom kort redovisa sina
överväganden inom detta område. I kommissionens arbete ingår att se över
anställningsformerna, exempelvis tiderna för visstidsanställning vid
arbetsanhopning, och reglerna för återanställning. I första hand skall
kommissionen söka avtalslösningar på de problem den diskuterar.
Miljöpolitiken spelar en central roll i en strategi för ökad sysselsättning.
Nästa tillväxtperiod i de moderna ekonomierna kan komma som ett resultat av just
de krav på omställning av produktion och konsumtion som miljön ställer.
Kretsloppssamhället ger nya jobb och nya företag. Miljösektorn bedöms idag
utgöra ett av de områden som kommer att uppvisa den högsta marknadstillväxten
under kommande decennier. Det är i samspelet mellan en alltmer ambitiös
miljöpolitik och ett näringsliv som är berett till omvandling, som Sverige kan
förnya redan etablerade näringar och finna nya framgångsrika verksamheter, vilka
ger nya arbetstillfällen. Regeringens ambition är att Sverige skall vara en
pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa ett
ekologiskt hållbart samhälle. I detta perspektiv formas också
jordbrukspolitiken. En fortsatt reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik
är därvidlag angelägen.
Ett nytt energisystem skall utvecklas. Avvecklingen av kärnkraften bör inledas
under mandatperioden och därefter fortsätta i jämn takt. Den skall ske på ett
sådant sätt att den elintensiva industrins konkurrensläge inte äventyras. En
energiförsörjning till internationellt konkurrenskraftiga priser är en viktig
förutsättning för näringslivets utveckling. På grundval av 1991 års
energiöverenskommelse, Energikommissionens betänkande och remisssvaren på detta
inbjuds samtliga riksdagspartier till överläggningar om energipolitiken.
Regeringen eftersträvar en bred parlamentarisk majoritet kring frågan om
omställningen av energisystemet.
Den regionala utvecklingen blir allt viktigare. Tillväxten måste komma hela
landet till del. Varje region i Sverige bär på en egen tillväxtkraft, och denna
måste tas till vara för att den sammanlagda utvecklingen skall bli så positiv
som möjligt. Det behövs ett aktivt statligt stöd till regional utveckling,
framför allt i form av en fortsatt utbyggnad av de mindre och medelstora
högskolorna. Samtidigt måste olika aktörer på både lokal och regional nivå
själva aktivt bidra till att skapa starka och dynamiska tillväxtprocesser i sin
region.
Ett nytt kontrakt för samverkan
Uppgiften att halvera arbetslösheten måste bli utgångspunkt för en bred
nationell kraftsamling. Under de framgångsrika decennierna efter andra
världskriget levererade arbetsmarknadens parter en stabil arbetsmarknad och
lönebildning. Detta bidrog till att möjliggöra sociala reformer och ökad
trygghet. I dag står det svenska välfärdssamhället inför ett avgörande vägval.
Om det ekonomiska utrymme som skapas genom en ökad tillväxt helt tas i anspråk
för bättre villkor och högre köpkraft för dem som redan har arbete, så kommer
det att ske på bekostnad av möjligheterna att minska arbetslösheten.
Lönebildningen är av avgörande betydelse för möjligheterna att nå tillbaka
till full sysselsättning. Internationaliseringen av ekonomin har medfört ökade
krav på en sund och balanserad inhemsk lönebildning. Sveriges möjligheter att
halvera arbetslösheten är beroende av att lönebildningen fungerar väl. Ansvaret
för detta ligger på arbetsmarknadens parter. De måste vilja och kunna ta
ansvaret för löneutvecklingen. Parterna bör gemensamt för regeringen redovisa
hur lönebildningen skall ge en kostnadsutveckling på god europeisk nivå vid en
betydligt lägre arbetslöshetsnivå än dagens.
Även på utbildningsområdet har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar.
Arbetsgivarna kan inte räkna med att klara sin kompetensförsörjning enbart genom
att ersätta befintliga anställda med andra som har fått sin utbildning bekostad
med skattemedel. Istället måste de själva, enskilt och genom sina
branschsammanslutningar, ta ansvar för att vårda, underhålla och utveckla
kompetensen hos sin egen arbetskraft. Regeringen kommer att inbjuda
arbetsmarknadens parter till överläggningar i dessa frågor.
3.3.2 Finans- och penningpolitiken
Finanspolitiken
En av de mest framträdande konsekvenserna av lågkonjunkturen i början av 1990-
talet var sammanbrottet i de offentliga finanserna. Ett överskott i den
offentliga sektorn på 4 procent av BNP 1990 förbyttes på bara tre år till ett
underskott på mer än 12 procent av BNP 1993. Underskott av den storleken hotar
välfärdsstatens långsiktiga överlevnad. Ränteutgifterna växer okontrollerat och
driver därmed upp skatterna och tränger ut andra utgifter. Risken för försvagad
krona och ökad inflation får långivarna att kräva kompensation i form av höga
räntor, vilket i sin tur riskerar att knäcka tillväxten. Dessutom blir ett land
med så stora underskott mycket utsatt vid kriser på de internationella
kapitalmarknaderna.
Regeringen har under budgetåret 1994/95 lagt fram och fått riksdagens stöd för
ett budgetsaneringsprogram omfattande 118 miljarder kronor eller 7,5 procent av
BNP. Merparten av programmet består av utgiftsminskningar. Programmet har
vägletts av tre principer. Det skall genomföras i snabbast möjliga takt för att
minska landets beroende av de internationella kapitalmarknaderna, stärka
förtroendet för den ekonomiska politiken och ge möjlighet till en mindre stram
penningpolitik. Det skall vara uthålligt och stabilt; de offentliga finanserna
måste klara en kommande lågkonjunktur. Det skall bäras rättvist;
saneringsprogrammet måste ha en rimlig fördelningsprofil.
Den sammantagna effekten av saneringsprogrammet och den ekonomiska
återhämtningen har hejdat statsskuldens utveckling och lett till ett dramatiskt
minskat budgetunderskott. Statsskulden mätt som andel av BNP stabiliseras under
innevarande år och börjar minska nästa år i enlighet med de mål som har satts
upp för budgetpolitiken. De offentliga finanserna förbättras i snabb takt.
Underskottet i de offentliga finanserna minskade till 8 procent av BNP 1995 och
i år förutses en fortsatt minskning till drygt 5 procent av BNP.
Även om utvecklingen av de offentliga finanserna försämrats jämfört med
prognoserna i höstas, ligger den väl i linje med beräkningarna i
kompletteringspropositionen våren 1995 och i det konvergensprogram som
regeringen överlämnade till EU i juni 1995. BNP-tillväxten blev något starkare i
fjol, men den torde bli svagare i år än vad som då beräknades. Underskottet i de
offentliga finanserna blev mindre ifjol (8 i stället för 9 procent av BNP), men
det beräknas överensstämma med bedömningen i konvergensprogrammet i år (drygt 5
procent av BNP).
Diagram 3.3 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Källa: Finansdepartementet.
Trots de hittillsvarande framgångarna är budgetunderskottet och statsskulden
fortfarande mycket stora och sårbarheten vid internationella kriser finns kvar.
Utan tillkommande åtgärder kommer målen för budgetpolitiken inte att nås fullt
ut. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas till 3,3 procent av BNP
1997 och 0,8 procent av BNP 1998. Det innebär att det fattas ca 6 miljarder
kronor 1997 och ca 14 miljarder kronor 1998 för att målen skall nås.
Denna situation har föranlett svåra överväganden. Visserligen är finans-
politiken i utgångsläget mycket stram och kalkylerna över utvecklingen av de
offentliga finanserna osäkra samtidigt som det saknas konjunkturpolitiska skäl
för att strama åt finanspolitiken ytterligare. Det är i sig mycket restriktivt
att hålla fast vid 118-miljarderspaketet, att finansiera överskridanden, att
finansiera utbildningsreformen m.m. och att införa tydliga nominella utgifts-
tak. Redan i det beslutade budgetsaneringsprogrammet ligger budgetförstärkningar
på ca 1 procent av BNP både 1997 och 1998. Vidare förbättras de offentliga
finanserna i snabb takt och balans uppnås 1999 även utan ytterligare åtgärder.
Sverige har ett av de mest ambitiösa målen i EU och den utan jämförelse bästa
utvecklingen av de offentliga finanserna.
Diagram 3.4 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld
Källa: Finansdepartementet.
Det stärker emellertid trovärdigheten för den ekonomiska politiken om
statsmakterna håller fast vid de mål som har satts upp. Efter de senaste årens
stora underskott och snabba skuldökning måste utvecklingen skyndsamt vändas och
finansiell stryka åter skapas; både för att vi skall klara av att möta
lågkonjunkturer och för att trygga välfärden. Därmed leder ytterligare
budgetförstärkningar till ökad tillförsikt om framtiden och lägre räntor, vilket
motverkar de dämpande effekterna på efterfrågan av förstärkningarna. Vidare
finns det en risk att de offentliga finanserna utvecklas sämre än beräknat. Dels
kan konjunkturutvecklingen bli svagare, dels kan de offentliga utgifterna 1997
ha underskattats.
Budgetsaneringen måste därför fortsätta med full kraft. Målen för
budgetpolitiken ligger fast: att stabilisera statsskulden som andel av BNP 1996,
att begränsa underskottet i de offentliga finanserna till mindre än 3 procent av
BNP 1997 och att Sverige skall ha de offentliga finanserna i balans 1998. Det
finns en stark uppslutning kring målet att nå balans i de offentliga finanserna
1998. En bred majoritet i riksdagen har ställt sig bakom detta mål och för
Socialdemokraternas del finns ett kongressbeslut från i mars 1996 att de
offentliga finanserna skall vara i balans 1998. Och målet ligger inom räckhåll.
Det är med nuvarande bedömningar av den ekonomiska utvecklingen relativt
måttliga förstärkningar som behövs för att nå balans 1998. En varaktigt god
tillväxt och hög sysselsättning måste byggas under av sunda statsfinanser. Att
hålla fast vid budgetsaneringen stärker därmed möjligheterna att halvera
arbetslösheten till år 2000.
Med hänsyn till att de offentliga finanserna även utan ytterligare
budgetförstärkningar förbättras i snabb takt och att det inte finns några
konjunkturpolitiska skäl att strama åt ekonomin kan en del av åtgärderna
genomföras som engångsförstärkningar i form av senareläggningar av inköp och
extra inleveranser från statliga affärsverk och företag. Dessutom finns det
fördelningspolitiska skäl att komplettera utgiftsneddragningarna med vissa
skattehöjningar. Vidare avser regeringen att fullfölja den utförsäljning av
statliga tillgångar (Nordbanken, Securum, m.m.) på ca 50 miljarder kronor som
aviserades i konvergensprogrammet. Det kommer att sänka statsskulden och i någon
mån bidra till minskningen av underskottet i de offentliga finanserna
(försäljningsintäkterna inräknas inte i budgetförstärkningarna, men däremot
skillnaden mellan räntan på den minskade statsskulden och de normala
inleveranserna från de aktuella tillgångarna).
Skattepolitiken
Det framtida utrymmet för skattehöjningar är starkt begränsat. Ett stabilt
skattesystem som bygger på sunda principer är en förutsättning för att möta
framtida krav. Därför måste i möjligaste mån täta förändringar i skattereglerna
undvikas. På några områden är dock fortsatta reformer motiverade. Det gäller
företagsbeskattningen, miljö- och energiskatterna och skatte-kontrollen.
Skattereformen 1991 gav Sverige ett modernt och bra skattesystem. De svenska
företagsskattereglerna blev mycket konkurrenskraftiga vid en internationell
jämförelse. Samtidigt medförde den omläggning som beslutades hösten 1993 ett
ökat skatteuttag på företagen. Regeringen har därför tidigare uttalat att
skatteuttaget på detta område skall sänkas, samt avsatt en ram för detta på två
miljarder kronor. I höstas beslutades om ett tillfälligt riskkapi-talavdrag och
en utvidgad kvittningsrätt för enskilda näringsidkare för att understödja
nyföretagande och expansion. Samtidigt gavs 1992 års företagsskatteutredning i
uppdrag att pröva en ny modell för en generell skattelättnad på företagsnivå för
att ytterligare förbättra de skattemässiga villkoren för företagens
nyinvesteringar och kapitalförsörjning. Om utredningen finner avgörande hinder
mot att införa en generell modell på företagsnivå skall utredningen istället
presentera förslag till en selektiv lättnad med inriktning på mindre företag.
Avsikten är att de nya reglerna skall kunna tillämpas från och med inkomståret
1998.
Sedan årsskiftet gäller nya regler för redovisning och inbetalning av
mervärdesskatt. Normalt skall skatten redovisas månadsvis senast den 20 i den
efterföljande månaden. Regeringen föreslår nu att företag med en skattepliktig
omsättning under 40 miljoner kronor per år skall redovisa skatten senast den 5 i
andra månaden efter redovisningsperioden. Ändringen bör gälla från den 1 juli
1996.
Inom miljö- och energipolitiken finns skäl att utveckla användandet av skatter
och avgifter för att styra om mot ett ekologiskt mer uthålligt samhälle. Ett
omvandlingstryck i form av högre beskattning är viktigt för att skynda på en
omställning som är nödvändig. Regeringen föreslår i anslutning till denna
proposition höjda energiskatter som en del av finansieringen av
utbildningssatsningarna och för att bidra till den nödvändiga omställningen av
energisystemet. Skatterna på energi uppgår i år till ca 50 miljarder kronor.
Energiskattehöjningarna ger en sammanlagd inkomstförstärkning på ca 5 miljarder
kronor. Höjningen sker i två steg, den 1 september 1996 och den 1 juli 1997.
Inom Skatteväxlingskommittén utreds möjligheterna till en ökad miljörelatering
av skattesystemet. Regeringen avser därefter att pröva möjligheterna till en
sådan s.k. grön skatteväxling.
Energibeskattningen förändras även i andra avseenden. Regeringen har tidigare
i år presenterat ett förslag som innebär en fördubbling av industrins
koldioxidskatt utan att den energiintensiva industrin drabbas alltför hårt.
Skatten på el från äldre vattenkraftverk avses föras över till en
fastighetsskatt på ett intäktsneutralt sätt. Miljöskatten på inrikes flygtrafik
är utformad på ett sätt som inte är förenligt med EG:s regler och föreslås
därför slopas. Arbete pågår med syfte att utforma en skatt med en likvärdig
styreffekt.
Bilförmåner beskattas f.n. med en fast schablon som bygger på fordonets
anskaffningskostnad. Det finns enligt regeringens mening skäl att överväga en
ändring så att en rörlig del införs utan att det samlade skatteuttaget ändras.
Finansdepartementet avser att inom kort remissbehandla en promemoria om
beskattningen av bilförmån.
Regeringen föreslår även ett antal andra förändringar på skatteområdet med
syfte att förstärka statens inkomster. Grundbeloppet i den statliga skatten på
förvärvsinkomster höjs från 100 kr till 200 kr. Företagens rätt till avdrag för
representationskostnader reduceras till hälften av nu gällande nivå från och med
inkomståret 1997. Senare i vår lämnas förslag till beslut om redan aviserade
höjningar av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen med en procentenhet
vardera 1997 och 1998. Därmed kan sjukförsäkringsavgiften minskas med 1,1
procent för vart och ett av åren samtidigt som den allmänna löneavgiften höjs
lika mycket. Den särskilda löneskatten justeras i motsvarande mån och även vissa
andra skatter som påverkas av socialavgifterna.
I avvaktan på kommande förslag till ny förmögenhetsskatt föreslås vissa
justeringar fr.o.m. 1997 års taxering. Fribeloppet höjs till 900.000 kronor för
att dämpa genomslaget av 1996 års fastighetstaxering. Denna åtgärd finansieras
genom att vissa marknadsnoterade aktier skall tas upp till fulla marknadsvärdet.
För att stimulera byggverksamheten och motverka arbetslösheten under 1996 och
1997 kommer regeringen att senare i vår presentera förslag om skattereduktion
för nedlagda arbetskostnader.
Tilltron till skattepolitiken kräver att skatter debiteras och uppbärs på ett
effektivt sätt. För närvarande pågår ett brett inriktat arbete för att skärpa
skattekontrollen och för att motverka skattebrott, skatteflykt och
skatteundandraganden i olika avseenden. En effektiv skattekontroll leder till
förbätrade offentliga finanser, bättre skattemoral och en bättre fungerande
marknad genom att skattefuskets betydelse som konkurrensfördel minskar. Förslag
om förbättrad kontroll av yrkesmässiga transporter av mineraloljor, alkohol och
tobak har nyligen presenterats. Skattekontrollutredningen skall utforma en
obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet för reavinster och reaförluster på
aktier m.m. Kontrollen av mervärdesskatten skall effektiviseras.
Ett flertal utredningar arbetar med att utforma nya regler som ger
skatteförvaltningen utökade befogenheter och underlättar arbetet både vid
deklaration och skattekontroll. Kontrolluppgiftsskyldighet har införts för
aktieutdelningar och försäljningspriset på aktier. Skatteflyktsklausulen har
återinförts i avvaktan på att en ny lag har hunnit utformas. Skattebrottslagen
har setts över och regeringen har lagt förslag till förbättringar som gör den
lättare att tillämpa för berörda myndigheter. För såväl de skattskyldiga som för
skatteförvaltningen är ytterligare förenklingar av skattereglerna önskvärda.
Riksskatteverket har i anslutning till sin fördjupade anslagsframställning
föreslagit ett stort antal förenklingar som skulle frigöra ytterligare resurser
inom skatteförvaltningen för skattekontroll. Regeringen har inlett en analys av
de olika förslagen, bl.a. deras förenlighet med andra angelägna skattepolitiska
mål. Några av de förenklingar som verket förordat har förelagts riksdagen.
Internationaliseringen kommer att ställa nya krav på skattesystemet. Vårt
medlemskap i EU ger samtidigt möjligheter att påverka skattepolitiken i Europa.
Sverige kommer att fortsätta att driva frågan om en gemensam energi- och
koldioxidskatt. Ett annat viktigt område gäller kapitalbeskattningen, där det är
angeläget att gemensamma åtgärder vidtas för att säkerställa en effektiv
beskattning. På företagsbeskattningens område är det angeläget att motverka
förekomsten av skattegynnade zoner som snedvrider konkurrensen mellan länder.
Debatten kring 1990-91 års skattereform har varit intensiv allt sedan dess
tillkomst och behovet av en sammanfattande utvärdering är stort. Ett väsentligt
bidrag till en sådan utvärdering har getts av en särskild kommitté som i
november 1995 presenterade sitt betänkande. Betänkandet har remissbehandlats.
Kommittén har haft en svår och omfattande uppgift. Samtidigt med att
skattereformen genomfördes drabbades den svenska ekonomin av den djupaste
konjunkturnedgången sedan 1930-talet. Skattereglerna förändrades också, i flera
fall genom långtgående avsteg från reformprinciperna. Den kraftiga
lågkonjunkturen och turbulensen på skatteområdet efter reformen har gjort det
svårt att renodla effekterna av reformen, samtidigt som analysen av samspelet
mellan reformen och den ekonomiska utvecklingen har blivit en central fråga.
Enligt kommittén har skattereformens mål på flertalet punkter uppfyllts väl.
Det nya skattesystemet är mer robust, skatteplaneringen har minskat, beteendena
styrs inte lika mycket av skattereglerna och beskattningen har blivit mer
samhällsekonomiskt effektiv. Kommittén noterar dock att reformen i efterhand
visat sig tidsmässigt dåligt anpassad till konjunkturförloppet och till den
tidigare avregleringen av kreditmarknaden. Reformen anses också ha bidragit till
att fördjupa lågkonjunkturen utan att vara en primär faktor i krisförloppet.
Samtidigt konstateras att reformen i olika avseenden var nödvändig mot bakgrund
av såväl inhemska negativa erfarenheter av det gamla skattesystemet som den
fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin.
Kommittén konstaterar vidare att reformen på kort sikt inte var fullt ut
finansierad. För de första åren beräknas underfinansieringen ha uppgått till ca
35 miljarder kronor per år. Hänsyn har då även tagits till reformens effekter på
konjunkturen. Samtidigt registerar kommittén tendenser till återhämtning på
flera områden, bl.a. vad gäller kapital- och företagsskatteinkomsterna.
Kommittén konstaterar också att reformen i fördelningspolitiskt avseende givit
det avsedda resultatet för de allra flesta grupper, men att utfallet för den
tiondel av hushållen som har de högsta inkomsterna har blivit något bättre än
vad som var avsett. Kommittén har därvid inte kunnat beakta hur den återstående
finansieringen kommer att påverka den fördelningspolitiska bilden. Bland annat
har barn- och bostadsbidragen inte höjts på det sätt som var avsett.
Regeringen kan i långa stycken dela utredningens uppfattning, även om
exempelvis de vinster som en samhällsekonomiskt mer effektiv beskattning ger är
svåra att kvantifiera, särskilt för en period med stort undernyttjande av
resurserna i den svenska ekonomin. Regeringen slår vakt om de grundprinciper som
låg bakom skattereformen: enkelhet och likformighet, stimulans av arbete och
sparande samt minskade möjligheter till skatteplanering och fusk.
Underfinansieringen av skattereformen är dock ett problem. Genom senare
åtgärder, särskilt i det saneringsprogram som introducerades genom den
ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994, har emellertid korrigeringar i
dessa avseenden gjorts. Vidare är villkoret att gruppen höginkomsttagare själva
skulle betala sina skattesänkningar av allt att döma inte uppfyllt. Den
tillfälliga värnskatten har från 1995 bidragit till en bättre fördelningsprofil.
Värnskatten kommer enligt gällande lagstiftning att upphöra inkomståret 1999.
Regeringen kommer att föreslå riksdagen hur det samlade skatte- och
avgiftsuttaget för höginkomsttagare skall justeras för att en bättre
fördelningsprofil skall uppnås.
Med nu redovisade undantag har 1990-91 års skattereform givit de åsyftade
resultaten. Genom riksdagens beslut hösten 1994 har också de förändringar av
reformen som gjordes under perioden 1992-1994, särskilt på kapitalbeskattningens
område, i allt väsentligt korrigerats. Detta innebär att skattesystemet har en
stabil struktur som det är angeläget att bevara, inte minst mot bakgrund av de
senaste årens turbulens.
Penningpolitiken
Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som övergripande
uppgift att värna penningvärdet. Den spelar en viktig roll för att skapa den
stabila samhällsekonomiska miljö som är en av grundpelarna i regeringens
strategi för tillväxt och sysselsättning. Prisstabilitet stärker möjligheterna
till en god ekonomisk utveckling och gör ett land mindre sårbart vid oro på de
internationella kapitalmarknaderna. Beslut om investeringar i ny
produktionskapacitet och andra långsiktiga beslut främjas av en miljö präglad av
stabila priser. Riksbanksfullmäktige har definierat målet prisstabilitet som att
ökningen i konsumentpriserna skall begränsas till 2 procent med en tolerans om 1
procentenhet uppåt och nedåt. Riksbankens mål ligger väl i linje med vad som kan
bedömas vara en god europeisk nivå. Regeringen stöder denna inriktning av
penningpolitiken.
Inflationstakten har avtagit under det senaste året och den uppgår nu till
mindre än 2 procent i årstakt. Avtagande inflationsförväntningar indikerar också
att trovärdigheten i Riksbankens inflationsmål har stärkts. Budgetsaneringen har
ökat förtroendet för den ekonomiska politiken och minskat trycket på
penningpolitiken. Den har därmed bidragit till att det blivit möjligt för
Riksbanken att under de senaste månaderna sänka de korta räntorna. Reporäntan
har sänkts med närmare 2 procentenheter sedan årsskiftet 1995/1996. Det ökade
förtroendet för den ekonomiska politiken har också lett till fallande
obligationsräntor och en förstärkning av kronan. Under det senaste året har
räntan på 5-åriga statsobligationer sänkts med över 3 procentenheter och kronan
stärkts med ca 15 procent.
Sveriges medlemskap i EU har förändrat förutsättningarna för penning- och
valutapolitiken. Sverige har nu möjligheter att delta i det europeiska
valutasamarbetet och skall senare ta ställning till deltagande i den europeiska
växelkursmekanismen (ERM) och den monetära unionens tredje etapp (EMU).
En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd, men måste för att vara
robust underbyggas med låg inflation och god balans i de offentliga finanserna.
Det är inte aktuellt att knyta kronan till ERM.
Såvitt nu kan bedömas kommer ett beslut om deltagande i EMU att behöva fattas
av riksdagen hösten 1997 eftersom ett beslut i EU om vilka länder som skall ingå
i EMU den 1 januari 1999 väntas i början av 1998. Det är viktigt att beslutet
förbereds väl med både faktaunderlag och en bred allmän debatt. Regeringen har
därför tillsatt en expertutredning för att ta fram underlag inför beslutet. Den
skall vara klar i oktober 1996.
Sverige har anslutit sig till EG-fördraget. Inriktningen i fördraget är att
penningpolitiken utan att åsidosätta målet om prisstabilitet bör bidra till att
uppfylla övriga mål för den ekonomiska politiken såsom hållbar tillväxt och hög
sysselsättning. Fördraget innebär också vissa åtaganden rörande Riksbankens
ställning. Vidare finns skäl att se över ansvarsfördelningen för
valutapolitiken; i Sverige är det Riksbanken som beslutar om växelkursregimen
medan motsvarande beslutskompetens ligger hos regeringen i övriga Eu-länder.
Detta har uppmärksammats av Riksbanksfullmäktige, som i en skrivelse till
riksdagens finansutskott har begärt en översyn av den svenska lagstiftningen
rörande Riksbanken.
Mot bakgrund av alla nya förutsättningar för penning- och valutapolitiken som
beskrivits ovan har ett arbete påbörjats för att förbereda de förändringar i
lagstiftningen som är motiverade i den nya situationen.
3.3.3 Den europeiska dimensionen
Det europeiska samarbetet syftar till dels att knyta samman de europeiska
staterna i en så stark intressegemenskap att ett nytt europeiskt storkrig blir
en omöjlighet; dels att skapa en stark och dynamisk gemensam ekonomi. Ett
väsentligt mål för samarbetet är att fortgående förbättra levnads- och
arbetsvillkoren för medborgarna. Målet skall enligt EU:s grundfördrag nås genom
en gemensam politik för att främja en utveckling av näringslivet, en hållbar och
icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till miljön, en hög nivå i fråga om
sysselsättning och socialt skydd, ekonomisk och social sammanhållning samt
solidaritet.
Vägledande för samarbetet på det ekonomiska området är de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som Europeiska rådet årligen antar. De senaste
riktlinjerna antogs i juni 1995. Rådet pekade i dessa på behovet av dels
fortsatta förbättringar av de strukturella förutsättningarna för tillväxt, dels
växelkurser som speglade de bakomliggande ekonomiska förhållandena.
Medlemsländerna uppmanades att fortsatt verka för pris- och växelkursstabilitet,
för sunda offentliga finanser, och för främjande av konkurrenskraft och hållbar
tillväxt. Länderna uppmanades särskilt att föra en mer aktiv och effektiv
arbetsmarknadspolitik.
Grundfördraget innehåller också ett åtagande från medlemsländerna att sträva
efter att undvika alltför stora underskott i de offentliga finanserna. Vid den
senaste granskningen bedömdes 12 av de 15 medlemsländerna ha ett för stort
budgetunderskott eller en för stor offentlig skuld. Härutöver finns ett åtagande
från medlemsländerna att sträva efter en sådan finansiell och monetär stabilitet
att de kan delta i den planerade valutaunionen. Villkoren för deltagande
beskrivs i de s.k. konvergenskriterierna. De motsvarar de krav som generellt bör
ställas på en sund och balanserad ekonomi. Sverige har i likhet med andra
medlemsländer lagt fram ett s.k. konvergensprogram som redovisar inriktningen av
landets ekonomiska politik och de förväntade resultaten. Det svenska programmet
har tagits mycket väl emot. Den halv-årsvisa uppföljning som genomförs av det
svenska konvergensprogrammet framhålls av EG-kommissionen som ett föredöme för
andra länder.
Arbetslösheten - en europeisk utmaning
Den alltför höga arbetslösheten och den låga sysselsättningen är det europeiska
samarbetets allvarligaste utmaning. Tudelningen mellan de som har jobb och de
som går utan hotar att underminera både fredsprojektet och de ekonomiska
visionerna. Om det europeiska samarbetet skall kunna svara mot visionerna om ett
‘Medborgarnas Europa’ måste det också kunna visa att det förmår vara en del av
lösningen på sysselsättningsproblemen.
Utvecklingen i Europa kommer att vara av stor betydelse för Sveriges
möjligheter att komma tillbaka till en hög och full sysselsättning. Det är inte
frågan om att EU eller EU-samarbetet kommer att lösa Sveriges
sysselsättningsproblem. Sverige måste själv svara för de avgörande insatserna
för en ökad sysselsättning genom att utveckla den egna ekonomins funktionssätt
och omställningsförmåga. Det svenska välfärdssamhället bygger emellertid på en
omfattande handel med omvärlden. Utan en tillräckligt stark och stabil
utveckling på de viktigaste exportmarknaderna så hämmas Sveriges egen
utveckling. Omvänt kommer en stark och dynamisk europeisk ekonomi att skapa goda
förutsättningar för en hög svensk tillväxt och sysselsättning.
En ekonomisk expansion i ett land ger positiva effekter för de kring-
liggande ländernas ekonomier. Denna effekt förstärks av att den europeiska
ekonomin är betydligt mer sluten än de enskilda ländernas ekonomier. En mycket
stor andel av ländernas utrikeshandel sker med andra europeiska länder.
Utrikeshandelns andel av BNP för EU som helhet, frånräknat den interna handeln
med andra EU-länder uppgår till ca 10 procent. I detta avseende är EU en
relativt sluten ekonomi och jämförbar med USA och Japan. Om varje land lämnas
att på egen hand söka lösningen på sina sysselsättningsproblem, ökar riskerna
för att varje enskilt land söker öka sin export och minska sin import. Det
europeiska samarbetet ger emellertid nya möjligheter i den ekonomiska politiken.
Om länderna istället gemensamt för en tillväxt- och sysselsättningsinriktad
politik kan de förstärka effekterna av de nationella åtgärderna.
Sysselsättningen står nu överst på EU:s dagordning. Under 1995 har
medlemsländerna utarbetat medelfristiga nationella sysselsättningsprogram.
Europeiska rådet uttalade vid sitt möte i Madrid i december 1995 att det
huvudsakliga sociala, ekonomiska och politiska målet för Europeiska unionen och
dess medlemsländer är fler jobb, och förklarade sig fast beslutet att fortsätta
ansträngningarna att minska arbetslösheten. Rådet uppmanade medlemsländerna att,
med beaktande av situationen i det enskilda landet, särskilt prioritera:
- utvidgade utbildningsprogram, särskilt för arbetslösa;
- ökad flexibilitet inom sådana områden som arbetsorganisation och
arbetstid;
- lönebikostnader som är förenliga med målet att minska arbetslösheten;
- en fortsatt återhållsam lönebildning, som kopplas till produktiviteten;
- sociala skyddssystem som bevarar uppnådda nivåer utan att motverka
arbetssökandet;
- omvandling av passiva insatser för arbetslösa till aktiva sysselsättnings-
åtgärder;
- förbättrat informationsutbyte mellan arbetsgivare och arbetssökande;
- lokala sysselsättningsinitiativ.
Vid toppmötet i Turin i mars 1996, som inledde regeringskonferensen om EU:s
grundfördrag, slogs ånyo fast att sysselsättningen är den högst prioriterade
frågan för EU.
Arbetet för en ökad sysselsättning i EU
Sverige har sedan landet blev medlem i den Europeiska unionen vid årsskiftet
1994/95 varit pådrivande i sysselsättningsfrågorna. De svenska insatserna har
bidragit till att stärka det pågående arbetet inom EU. Inför fördragsöversynen
har regeringen vid den nyligen inledda regeringskonferensen aktualiserat
förändringar i EU:s grundfördrag i syfte att ge ett starkare fördragsmässigt
stöd åt arbetet med sysselsättningsfrågorna. Regeringen kommer att fortsätta att
driva sysselsättningsfrågorna inom EU-samarbetet. Fyra frågor står på den
svenska dagordningen.
Den första är att Sverige vill få till stånd ett förstärkt gemensamt åtagande
från medlemsländerna att aktivt förbättra förutsättningarna för expansion och
ökad sysselsättning. Inriktningen skall vara på åtgärder för att förebygga och
begränsa strukturella obalanser på arbetsmarknaden och förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt. Åtagandet bör vara så tydligt att det kan läggas
till grund för en återkommande strukturerad uppföljning av vad respektive land
har uppnått.
Vad som bör göras är mycket beroende av varje lands förutsättningar,
institutionella struktur och politiska kultur. Sverige vill inte skapa några nya
gemensamma program som finansieras över EU:s budget eller få till stånd bindande
beslut på EU-nivå om hur enskilda länder skall gå tillväga. Genom en uppföljning
inriktad på vad varje land faktiskt har uppnått blir det emellertid möjligt för
varje land att ställa sina egna resultat mot vad andra länder har uppnått med
sina åtgärder. De svenska erfarenheterna av en aktiv arbetsmarknadspolitik är så
goda att det finns övertygande skäl för att anta att en sådan politik står sig
väl vid en internationell jämförelse.
Den andra är att det finns ett behov av att öka medlemsländernas medvetenhet
om hur starkt beroende de europeiska staternas ekonomier är av varandra, och om
den ömsesidiga påverkan från staternas ekonomiska politik. En växande
medvetenhet om de ömsesidiga beroendena skulle kunna leda till en fördjupad
dialog inom ramen för EU:s finansministerråd och till ökat hänsynstagande till
de sammanlagda effekterna för den europeiska ekonomin av de enskilda ländernas
ekonomiska politik. Den planerade monetära unionen för också med sig ett behov
av en finanspolitisk samordning särskilt mellan de länder som ingår i denna.
Etablerande av transeuropeiska nätverk (TEN) och investeringar inom
miljöområdet har också stor betydelse för det fortsatta arbetet på att stärka
den gemensamma europeiska ekonomin och det europeiska näringslivets
konkurrensförmåga. Genom den Europeiska Investeringsbanken och den Europeiska
Investeringsfonden ökar möjligheterna att lämna lån på konkurrenskraftiga
villkor till såväl privata som offentliga investeringar. Ett medel för att
främja en balanserad utveckling inom hela EU-området är de s.k.
strukturfonderna.
Den tredje är att de europeiska staterna i sina överväganden och beslut
behöver lägga ökad vikt vid konjunkturcyklerna och stabiliseringspolitiken. På
detta område kan de åstadkomma mer om de förmår att se till den europeiska
helheten istället för att enbart se till det egna utbytet av de egna åtgärderna.
För att staterna skall kunna låta budgetsaldot försvagas under en
konjunkturnedgång måste de emellertid ha tillräckligt starka statsfinanser att
starta med så att den tillfälliga försvagningen inte utlöser en finansiell oro
som driver upp räntorna. En effektiv stabiliseringspolitik kräver en
tillräckligt stor åtstramning av finanspolitiken under uppgångsfasen i
konjunkturen.
Den fjärde är att Sverige vill stärka kopplingen mellan ekonomisk politik och
arbetsmarknadspolitik. Medan Sverige traditionellt har sett den aktiva
arbetsmarknadspolitiken som ett led i den ekonomiska tillväxtpolitiken behandlas
den inom EU alltför ofta som en del av socialpolitiken. Sverige vill därför att
de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som EU fastställer varje år
också skall lägga stor vikt vid sysselsättningsfrågorna, samt att uppföljningen
av vad som åstadkommits på sysselsättningsområdet skall integreras med
uppföljningen av den allmänna politiken och av utvecklingen när det gäller
monetär och finansiell stabilitet.
Europa utvidgas österut
Införandet av ett demokratiskt styrelseskick i de central- och östeuropeiska
staterna har förändrat Europas politiska och ekonomiska karta. Genom de
fortgående politiska och institutionella reformerna skapas förutsättningar för
en stark och dynamisk utveckling. Ett antal central- och östeuropeiska stater
har ansökt om medlemskap i EU. I riksdagen råder enighet om att den pågående
regeringskonferensen bör lägga grunden för EU:s utvidgning. Sverige kommer
tillsammans med andra länder att kraftfullt verka för att förhandlingarna inleds
för alla ansökarländer en kort tid efter det att regeringskonferensen har
avslutats. Ländernas egna politiska, ekonomiska och institutionella framsteg bör
vara avgörande för när de kan bli medlemmar. Utvidgningen medför också ett behov
av översyn av EU:s institutioner och verksamheter. Bland annat krävs reformering
av EU:s jordbruks- och regionalpolitik för att en utvidgning inte skall medföra
ökade kostnader för EU.
För Sveriges del är utvecklingen i Östersjöregionen av särskild betydelse.
Länderna kommer att bli viktiga marknader för svenska företag. År 1990 bjöd den
dåvarande statsministern in till en historisk konferens i Ronneby angående
samarbetet kring Östersjön. Huvudämnet var miljön. I maj 1996 möts
regeringscheferna från länderna runt Östersjön igen på svenskt initiativ i Visby
för att dra upp riktlinjerna för det fortsatta samarbetet. Visbykonferensen
måste bli ett startskott för en bred offensiv för utveckling och förnyelse runt
Östersjön. Den Europeiska unionen och de internationella finansiella
institutionerna skall engageras för Östersjöfrågorna. Tre frågor kommer att stå
i fokus:
Östersjön skall bli en symbol för fredlig samlevnad. Våra grannar i öst och
sydöst skall få hjälp att bygga stabila samhällen. Den demokratiska utvecklingen
skall befästas och fördjupas.
Östersjön skall bli en symbol för ekonomisk utveckling. Området runt Östersjön
skall knytas samman genom handel, investeringar och infrastruktur. Det
ekonomiska samarbetet skall utvecklas och handeln breddas.
Östersjön skall bli en symbol för en framgångsrik miljöpolitik. Det gemensamma
intresset av en hållbar utveckling skall främjas genom insatser för att rena
Östersjön, stärka kärnsäkerheten i området, effektivisera energianvändningen och
främja användningen av förnybar energi.
3.3.4 Fördelningspolitiken
En god fördelningspolitik är en nödvändig del av en politik för omvandling och
tillväxt. När alla tillförsäkras möjligheter att delta i samhällsutvecklingen
och bli delaktiga av dess frukter skapas en bred och stabil grund för produktion
och fortsatt utveckling. De allvarligaste hoten mot en rättvis fördelning kommer
från stora utbildningsklyftor och en hög arbetslöshet. Den viktigaste
fördelningspolitiska uppgiften är därför att göra det möjligt för alla som kan
arbeta att försörja sig på sitt arbete. Därtill kommer betydelsefulla
omfördelande insatser via en väl fungerande offentlig sektor samt skatter och
bidrag
Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet ledde till ett kraftigt fall i
sysselsättningen och till en betydande obalans i de offentliga finanserna. Den
snabba ökningen av statsskulden och statsskuldräntorna utgjorde ett allvarligt
hot mot det svenska välfärdssamhället. En fortsatt skulduppbygg-nad skulle ha
medfört att den växande räntebördan hade fortsatt att tränga ut andra angelägna
utgifter. När staten på detta sätt förlorar kontrollen över budgetutvecklingen
och måste skära ner utgifterna för verksamheter och transfereringar, drabbar
detta ofrånkomligen dem som har behov av samhällets stöd och bistånd. Den
statsfinansiella obalansen utgör därför också ett allvarligt hot mot samhällets
fördelningspolitiska ambitioner.
De åtgärder som riksdagen har beslutat i syfte att skapa balans mellan statens
inkomster och utgifter har inneburit både höjda skatter och sänkta utgifter.
Ambitionen att så långt möjligt värna vård, omsorg och utbildning har inneburit
att utgiftsminskningarna främst har lagts på bidrag och ersättningar till
hushållen och på den statliga verksamheten. Av fördelningspolitiska skäl har
skatteåtgärderna utformats så att de särskilt påverkar grupper med högre
inkomster. Några exempel på detta är full skatt för utdelningsinkomster, full
skatt för realisationsvinster, bibehållen förmögenhetsskatt och värnskatt.
Sverige i ett internationellt perspektiv
Sedan början av 1980-talet har inkomstspridningen i Sverige ökat så att den 1993
var nära den nivå som gällde i början av 1970-talet. Skillnaderna i ekonomisk
standard mellan välbeställda och ekonomiskt svaga hushåll har ökat. Ungdomar har
fått en svagare relativ ekonomisk position och pensionärer en relativt bättre.
Utvecklingen ställer ökade krav på en politik som säkrar en hög sysselsättning
och en rättvis fördelning av välfärden samt främjar jämställdheten mellan
kvinnor och män, samtidigt som den ger ett pålitligt skydd för utsatta grupper
och motverkar segregation.
Många andra länder har erfarit en liknande utveckling. OECD har under hösten
1995 publicerat en omfattande inkomstfördelningsstudie. Undersökningen visar att
inkomstskillnaderna under 1980-talet ökade påtagligt också i Finland, Norge,
Belgien, Holland, Storbritannien, Kanada, Australien och USA - dvs. i stort sett
i alla länder för vilka det finns undersökningar av detta slag. Det tyder på att
även andra faktorer än nationell politik är av stor betydelse för utvecklingen.
OECD:s undersökning visar emellertid också att Sverige i likhet med övriga
nordiska länder i slutet av 1980-talet hade en jämnare fördelning av den
ekonomiska välfärden än andra länder, oavsett hur man mäter. Detta sammanhänger
både med en mindre spridning i löner och arbetstider och med stora
utjämningseffekter av skatter och transfereringar.
Ännu finns det inga studier som jämför olika länder i början av 1990-talet. I
Finland, Norge, USA och Storbritannien finns årliga undersökningar, vilka dock
inte är fullt jämförbara. De tyder på att inkomstspridningen hittills under
1990-talet har fortsatt att öka i dessa länder. Inför förändringar som driver
fram växande ekonomiska klyftor är det särskilt viktigt att slå vakt om de
generella välfärdssystem som effektivt bidrar till en rättvis fördelning.
Sveriges nittiotal
Ett antal studier har genomförts under senare tid av inkomst- och
förmögenhetsfördelningens utveckling i början av 1990-talet. Förutsättningarna
har under denna period förändrats främst genom skattereformen, den ekonomiska
krisen och saneringen av de offentliga finanserna. Det finns än så länge endast
uppgifter om den faktiska utvecklingen t.o.m. 1993. Betydande ansträngningar har
dock gjorts för att bedöma fördelningseffekterna av de därefter beslutade
förändringarna i skatte- och bidragssystemen.
Syftet med skattereformen 1990-91 var att förenkla skattesystemet, göra
beskattningen mer likformig, bl.a. för att minska möjligheterna till
skatteplanering, och att göra skattesystemet mer effektivt genom att bredda
skattebaserna och sänka skattesatserna. Avsikten var att skattereformen skulle
vara finansierad och att höginkomsttagarna själva skulle betala sina
marginalskattesänkningar genom basbreddningar och en mer enhetlig
kapitalbeskattning. Genom basbreddningarna lyfte skattereformen fram tidigare
icke beskattade inkomster till redovisning och beskattning, vilket gett en
skenbar ökning av inkomstsskillnaderna. Skattereformen har, som redovisats ovan,
utvärderats av en för ändamålet särskilt tillsatt kommitté. Utvärderingen visar
att effekterna av skattereformen var fördelningspolitiskt neutrala, men att
hushåll med höga inkomster inte på det sätt som var avsett själva betalade sina
sänkta skatter. Diagram 3.5 visar att hushåll med olika ekonomisk standard i
genomsnitt fick en ganska lika relativ ökning av den disponibla inkomsten som
följd av regeländringar i skattereformen, oavsett om effekten beräknades på
statistiska data före eller efter reformen. Decilgrupp 1 fick en lägre ökning,
men i denna grupp ingår många personer som endast tillfälligt har låga
inkomster, t.ex. studerande och värnpliktiga. Utvärderingen av skattereformen
har remissbehandlats och skall bli föremål för fortsatt analys och överväganden.
15
Diagram 3.5 Förändring av disponibel inkomst per konsumtionsenhet genom
skattereformen
Källa: Skattereformen 1990-1991. En utvärdering. SOU 1995:104, bilaga 5.
Särskilda studier har nyligen genomförts av hur ensamföräldrar och
ålderspensionärer påverkas av den ekonomiska krisen och saneringsprogrammet.
Rapporten "Ensamföräldrarna och den ekonomiska krisen" visar bl.a. att
ensamföräldrarnas ekonomiska standard beräknas ha sjunkit med 10-15 procent
under åren 1989-96 till följd av bl.a. den ökade arbetslösheten och
neddragningarna av transfereringarna.
Av rapporten "Pensionärerna och den ekonomiska krisen" framgår bl.a. att vid
början av 1990-talet hade pensionärerna i genomsnitt en ekonomisk standard som
motsvarade ca 80 procent av standarden för löntagarhushåll. Fram till 1996
beräknas denna andel ha ökat till ca 93 procent. Ålderspensionärer beräknas 1996
ha 5-10 procent högre standard än barnfamiljer, med den gängse justeringen för
skillnader i försörjningsbörda, och upp till 25 procent högre standard än
ensamföräldrar. För enskilda pensionärer har dock den ekonomiska standarden
minskat med i genomsnitt ca 2,5 procent 1993-1996 som följd av främst höjda
skatter och reducerad höjning av basbeloppet. De sammantagna direkta effekterna
av regeländringar är något lindrigare för ålderspensionärer än för den övriga
befolkningen, och lindrigare för pensionärer med enbart grundpension än för
ATP-pensionärer.
Fördelningseffekterna av saneringsprogrammet har utförligt redovisats i 1995
års budgetproposition (prop 1994/95:100) och kompletteringsproposition (prop
1994/95:150). Analyserna visar att åtgärderna i saneringsprogrammet har en
rimlig fördelningsprofil. Sänkta transfereringar berör visserligen särskilt
hushåll med måttliga eller låga inkomster, men de kompenseras delvis av sänkt
mervärdesskatt på livsmedel. Hushåll med hög ekonomisk standard bidrar med en
mycket stor andel av budgetförstärkningarna, bl.a. genom höjda skatter och
egenavgifter. I denna proposition redovisas ytterligare åtgärder inom skatte-
och bidragssystemen för att precisera saneringsprogrammet, finansiera
överskridanden och nå de uppsatta balansmålen.
Fördelningseffekterna både av saneringsprogrammet och samtliga i denna
proposition redovisade åtgärder framgår av diagram .6. I de nya beräkningarna
ingår bl.a. effekterna av nya regler för bostadsbidrag och för nytt
underhållsstöd till särlevande föräldrar, förändrade regler för sjukpenning och
förtidspension, förlängd arbetsgivarperiod för sjukförsäkringen, höjda
energiskatter och andra skatteändringar samt föreslagna tillkommande besparingar
bl.a. inom pensionsområdet. Huvuddelen av förslagen har kunnat efterbildas helt
men i de fall det saknas detaljerade förslag har bästa möjliga antaganden gjorts
för att kunna visa de troliga fördelningseffekterna. Beräkningen är utförd med
samma metoder och definitioner som användes för analyserna av
saneringsprogrammet. Diagrammet visar således de kombinerade direkta effekterna
av åtgärderna inom skatte- och bidragssystemen när de trätt i kraft
(fullfunktion). Ingen hänsyn tas till eventuella ändrade beteenden bland
hushållen eller till effekter på räntor och sysselsättning.
Om man beaktar både saneringsprogrammets effekter och effekter av nu
redovisade åtgärder bidrar hushållen i decilgrupperna 9 och 10 tillsammans med
ca 37 procent av de sammantagna budgetförstärkningarna. Decilgrupp 1 och 2
bidrar tillsammans med ca 15 procent. Alla grupper deltar på olika sätt i de
uppoffringar som är nödvändiga för att sanera de offentliga finanserna.
Diagram 3.6 Andel av den totala budgetförstärkningen i saneringsprogrammet och
nu redovisade åtgärder som resp. decilgrupp bidrar med
Källa: Finansdepartementet.
Förslagen i denna proposition berör i något högre grad hushåll med låga eller
genomsnittliga inkomster jämfört med saneringsprogrammet, vilket sammanhänger
med att de största besparingarna sker i olika sociala transfereringar.
Visserligen är förändringarna i bostadstöden m.fl. system utformade för att
minimera negativa fördelningspolitiska verkningar och höjda ersättningsnivåer
kompenserar delvis de grupper som berörs. Höjda ersättningar och andra
fördelningspolitiskt motiverade justeringar bl.a. inom skatterna kan dock inte
fullt ut uppväga effekterna av minskade transfereringar.
De olika undersökningar som finns av utvecklingen under de senaste åren
omfattar i stort sett endast hur inkomstfördelningen påverkas av ändrade regler
i skatte- och bidragssystemen. Samtidigt har det emellertid också skett andra
stora förändringar. Tillgångsvärdena har fallit för bl.a. egna bostäder. Krisen
i ekonomin har medfört hög arbetslöshet, men återhämtningen har gett en allt
bättre reallöneutveckling i de expanderade sektorerna och ökade vinster för
många företag. Kommunerna och landstingen möter växande behov av och efterfrågan
på vård, omsorg och service, men eftersom resurserna är begränsade måste
avgifterna höjas och verksamheten koncentreras till prioriterade områden och
grupper. Ett stort antal genomgripande reformer förbereds och har genomförts
inom det sociala området (bostadsbidrag, socialbidrag, underhållsstöd,
pensioner) samt inom arbetsmarknadspolitiken. Fördelningseffekterna av den
ekonomiska krisen, arbetslösheten, saneringsprogrammet och förändringarna i de
kommunala verksamheterna måste följas mycket noga. Regeringen kommer att
återkomma med fortsatta analyser av fördelningseffekterna i takt med att nytt
material kommer fram.
Ändrade regler inom skatter och socialförsäkringar har en stor betydelse för
de ekonomiska villkoren för flertalet hushåll. Det står emellertid klart redan
nu att det är den höga arbetslösheten som mer än något annat skapar orättvisor,
vidgar klyftor och urholkar den sociala tryggheten. Den viktigaste
fördelningspolitiska uppgiften är därför att genom en sund och uthållig finans-
och penningpolitik, en aktiv arbetsmarknadspolitik och stora satsningar på
utbildning åter ge alla människor möjlighet att försörja sig genom eget arbete.
3.3.5 Budgetpolitiken
I det konvergensprogram som regeringen överlämnade till EU i juni 1995
preciserade regeringen två övergripande budgetpolitiska mål - att stabilisera
statsskulden som andel av BNP 1996 och att eliminera underskottet i de
offentliga finanserna 1998. Dessa mål ligger fast. Vidare har regeringen vid
flera tillfällen upprepat att Sverige måste uppfylla EU:s konvergenskriterier
1997, vilket bl.a. innebär att underskottet i den offentliga sektorns
finansiella sparande får vara högst 3 procent av BNP detta år. Därför genomförs
ett program i fem punkter.
Saneringsprogrammet på ca 118 miljarder kronor ligger fast
Sedan hösten 1994 har ett omfattande program för att stärka de offentliga
finanserna lagts fram och antagits av riksdagen. Programmet, som omfattar ca 118
miljarder kronor i 1994/95 års priser, har antagits i flera steg. I programmet
ingår även åtgärder som har beslutats före regeringsskiftet hösten 1994 och som
träder i kraft under perioden 1995-1998. Programmets genomförande följs upp
halvårsvis. Den första detaljerade uppföljningen gjordes i tillväxtpropositionen
hösten 1995 och den andra görs i denna proposition. I fortsättningen kommer
uppföljningen att ske i budgetpropositionen i september och i samband med den
ekonomiska vårpropositionen i april.
Riksdagen har fattat principbeslut om hela saneringsprogrammet och angett hur
mycket somskallsparas inom repektive departementsområde. Några av de specifika
åtgärder som krävs för att uppnå hela beloppet har dock inte preciserats
tidigare. Av denna anledning delades programmet vid den första uppföljningen in
i tre kategorier: (1) Preciserade beslut fattade av riksdagen. Denna grupp avser
åtgärder där inga ytterligare riksdagsbeslut krävs för genomförande. (2)
Aviserade beslut. Härmed avses åtgärder där det finns principbeslut om åtgärdens
inriktning och belopp, men slutligt beslut av riksdagen saknas. I denna kategori
ingår även de förslag som läggs i anslutning till denna proposition. (3)
Återstår att åtgärda. Härmed avses målsatta belopp, men där åtgärdernas
inriktning ännu ej preciserats.
Vid uppföljningen i november 1995 fanns preciserade beslut uppgående till ca
91 miljarder kronor, aviserade beslut om ca 24 miljarder kronor medan ca 2
miljarder kronor återstod att åtgärda. Aviserade beslut fanns både vad avser
inkomster och utgifter. På inkomstsidan utgjordes de främst av de aviserade
höjningarna av egenavgifterna till sjukförsäkringen. På utgiftssidan ingick
åtgärder som var föremål för utredningar, t.ex. bostadsbidragsutredningen och
sjuk- och arbetsskadeberedningen. Sedan dess har flera av de aviserade besluten
preciserats.
Sammantaget innebär detta att av de 118 miljarder kronorna finns nu
preciserade förslag som beslutats av riksdagen på ca 100 miljarder kronor, ca 17
miljarder utgörs av förslag som ännu inte beslutats av riksdagen. De delar som
återstår att åtgärda kommer som utlovades i tillväxtpropositionen att föreläggas
riksdagen senast i budgetpropositionen i september 1996. Programmet kommer
därmed i sin helhet och i detalj att ha förelagts riksdagen.
Tabell 3.6 Beslutsläget vad gäller förstärkningarna av de offentliga finanserna
Effekt 1998 i miljarder kronor, 1994/1995 års priser
Inkomster Utgifter Totalt
Preciserade beslut 47,9 51,6 99,5
Aviserade beslut:
propositioner under våren 9,4 2,5 11,9
under beredning eller utredning0 6,2 6,2
Återstår att åtgärda 0 0,0 0,0
Totalt 57,3 60,3 117,6
Källa: Finansdepartementet.
16
Huvuddelen av överskridandena under budgetåret 1995/96 finansieras
En noggrann uppföljning av utgifterna är en förutsättning för att regeringen i
tid skall kunna vidta de åtgärder som krävs för att hålla utgifterna inom
anvisade ramar. Därför genomförs ett antal förändringar för att strama upp
rutinerna för budgetuppföljning och budgetprognoser. Varje halvår gör numera
samtliga departement en genomgång av den beräknade utgiftsnivån för innevarande
budgetår inom sina områden och rapporterar denna till Finansdepartementet. För
vissa anslag görs denna uppföljning och redovisning till Finansdepartementet
varje kvartal. Två gånger per år, i samband med vår- respektive
budgetpropositionen kommer regeringen att redovisa denna uppföljning för
riksdagen, samt presentera förslag till åtgärder för att finansiera eventuella
överskridanden. Inkomstutvecklingen kommer att följas upp av
Finansdepartementet. Vidare har Riksrevisionsverket fått i uppdrag att i samråd
med Konjunkturinstitutet självständigt göra budgetprognoser och redovisa
eventuella skillnader mellan de båda myndigheternas prognoser avseende de
offentliga finansernas utveckling. Verket följer månadsvis upp budgetutfallet
och förser fackdepartementen med aktuella uppgifter för att underlätta och
förbättra departementens beräkningar.
I statsbudgeten beräknades budgetunderskottet för pågående 18-månaders
budgetår till ca 215 miljarder kronor. Motsvarande siffra är nu ca 24 miljarder
lägre, dvs. budgetunderskottet beräknas till ca 191 miljarder kronor. Den
huvudsakliga orsaken till förbättringen är att statsskuldsräntorna nu beräknas
bli ca 16 miljarder kronor lägre än i statsbudgeten främst till följd av ett
gynnsammare ränteläge och en starkare krona. Utgifterna exklusive
statsskuldsräntorna har däremot sammantagna ökat något. Inkomsterna beräknas nu
bli ca 24 miljarder högre än i statsbudgeten.
Tabell 3.7 Aktuell prognos för innevarande budgetår
Miljarder kronor
1995/96 18 månader Statsbudget Vårproposition
Inkl.
Prop 1995/96:64
Inkomster 763,1 787,4
Utgifter exkl. statsskuldsräntor846,0 862,4
Statskuldsräntor 132,0 116,2
Budgetsaldo -214,9 -191,2
Källa: Finansdepartementet.
Aktuella beräkningar av överskridanden för det 18 månader långa budgetåret
1995/96 bekräftar i huvudsak de iakttagelser som gjordes i
tillväxtpropositionen.
För att säkerställa att överskridandena inte leder till försämringar av
statsfinanserna och ett ökat lånebehov i förhållande till statsbudgeten aviserar
regeringen i denna proposition ett antal finansieringsåtgärder. Överskridandena
finansieras med åtgärder inom berört departements ansvarsområde där detta har
bedömts vara möjligt. Inom Socialdepartementets område har finansieringen inte
kunnat ske genom regelförändringar under innevarande budgetår när det gäller
överskridanden av anslagen för assistansersättning, bostadsbidrag och
sjukvårdsförmåner. Dessa överskridanden har istället finansierats genom
utgiftsminskningar under kommande budgetår.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område beräknas utgifterna för-
arbetslöshetsförsäkringen överskrida budgeten med ca 11 miljarder kronor, bland
annat på grund av högre arbetslöshet än beräknat. Överskridandet kommer delvis
att finansieras inom Arbetsmarknadsdepartementets område.Som framgår av
uppföljningen i avsnitt 5.2 ligger de förväntade totala utgifterna för
budgetåret 1995/96 i stort sett på budgeterad nivå. Orsaken till detta är att
överskridandena balanseras av lägre utgifter för räntor på statsskulden.
Regeringen betraktar generellt sett inte detta som en finansiering. I rådande
konjunkturläge gör regeringen dock den bedömningen att det leder till en bättre
avvägd finanspolitik att inte kräva finansiering av resterande del av
överskridandet.
De reformer som föreslås är fullt finansierade
De reformer som redovisas i denna proposition och genomförs de närmaste åren är
fullt finansierade. Det gäller bland annat den omfattande utbildningssatsningen
som beräknas höja utgiftsnivån med ca 10 miljarder kronor 1999 när den är fullt
genomförd. Denna reform finansieras fullt ut med dels de tidigare redovisade
höjningarna av energiskatter på ca 5 miljarder kronor, dels minskade utgifter
till följd av effektiviseringar och regeländringar inom arbetsmarknadspolitiken.
Ett treårigt utgiftstak för den statliga sektorn läggs fast
I syfte att förbättra de offentliga finanserna och skärpa kontrollen av
budgetutvecklingen har regeringen initierat flera institutionella förändringar.
Den mest genomgripande förändringen är förslaget att införa ett tak för de
statliga utgifterna. Utgiftstaket innebär att regering och riksdag får en ökad
kontroll över de offentliga utgifterna. Detta är av stor betydelse för att inte
tillfälliga händelser och plötsliga utgiftsökningar skall tvinga fram beslut och
driva politiken framför sig. Utgiftstaket premierar långsiktighet och politisk
styrning. Det skapar också bättre förutsättningar för att politiska
prioriteringar skall styra utvecklingen inom olika områden. Med ett tak för
utgifterna finns klara ramar för vad olika ändamål får medföra i form av
utgifter. Därmed kan prioriteringar på ett klarare sätt göras.
Utgiftstaket beslutas för hela den statliga sektorn exklusive statsskulds-
räntor men inklusive socialförsäkringssystemet utanför statsbudgeten. Eftersom
kommuner och landsting själva beslutar om sina utgifter i enlighet med den
kommunala självstyrelsens princip måste utgiftstaket ges en annan innebörd för
kommunsektorn än för den statliga sektorn. Ramarna för kommunsektorn bör i
första hand uppnås genom restriktioner för inkomstutvecklingen, främst vad avser
kommunalskatter och statsbidrag. Med hjälp av ett sådant tak, i kombination med
ett aviserat lagstadgat krav om ekonomisk balans i kommunerna, kan
kommunsektorns utgifter hållas på en nivå som är långsiktigt samhällsekonomiskt
hållbar. En överenskommelse har nyligen träffats med Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet om kommunsektorns ekonomiska ramar för de närmaste åren.
Utgiftstaket är treårigt och nominellt. Det utgiftstak som föreslås i denna
proposition omfattar följaktligen åren 1997, 1998 och 1999. Besluten rullas
sedan årligen. Våren 1997 förlängs utgiftstaksbeslutet sålunda med ytterligare
ett år till år 2000. Taket sätts i respektive års prisnivå. Detta gör att taken
blir relativt lätta att följa upp och jämföra med utfallet. Den nominella
principen innebär att det inte ges utrymme för att låta oväntad inflation öka
utgifterna. Detta bidrar till att hålla nere inflationen och
inflationsförväntningarna på dagens låga nivåer. Beräkningarna bygger på en
mängd antaganden om den ekonomiska utvecklingen: tillväxt, arbetslöshet,
inflation m.fl. Skulle antagandena inte infrias kommer detta så långt möjligt
att hanteras inom ramen för den flexibilitet som systemet medger. Utgiftstaket
utgör en övre gräns. De statliga utgifterna får inte överstiga utgiftstaket, men
skulle utvecklingen bli sådan att utgifterna understiger de beräknade skall
detta utrymme i enlighet med vad som angavs i konvergensprogrammet användas till
att minska skuldbördan. Statsbudgetens utgifter är vidare indelade i 27
utgiftsområden. Ett av dessa - statsskuldräntor - ingår ej i utgiftstaket.
Socialförsäkringssystemet vid sidan av statsbudgeten omfattar ATP, delpension
och arbetsskadeförsäkring. Dessa jämte de nyss nämnda 26 utgiftsområdena och en
budgeteringsmarginal ingår i utgiftstaket.
Regeringen avser att senare under året föreslå en budgetlag. Som ett led i
arbetet med att stärka den statliga budgetprocessen tillsatte regeringen våren
1995 en särskild utredare med uppgift att undersöka behovet av ett fastare
regelverk för den statliga budgetprocessen och att lämna förslag på detta
område. Utredningen har nu avlämnat sitt betänkande “Budgetlag - regeringens
befogenheter på finansmaktens område„ (SOU 1996:14). Den konstaterar att
centrala delar av den statliga budgetprocessen är ofullständigt reglerade.
Statsmakternas ställningstaganden är i många frågor spridda på äldre
propositioner och utskottsyttranden, vilket riskerar att skapa oklarhet om vad
som gäller. Sverige avviker också genom sin avsaknad av en budgetlag från vad
som betraktas som internationell norm på området. Utredningen remissbehandlas
för närvarande. Avsikten är att en budgetlag skall kunna träda i kraft den 1
januari 1997.
Konvergensprogrammet följs upp
Underskottet i de offentliga finanserna beräknas till 3,3 procent av BNP 1997
och till 0,8 procent av BNP 1998 om inga ytterligare åtgärder vidtas för att
förstärka de offentliga finanserna. Det innebär att det fattas ca 6 miljarder
kronor för att nå ned till ett underskott på 3 procent av BNP 1997 och att det
fattas ca 14 miljarder kronor för att nå balans 1998.
För att målen för budgetpolitiken skall uppnås måste ytterligare
budgetförstärkningar vidtas. År 1997 förstärks därför budgeten med ca
10 miljarder kronor och 1998 med ca 12 miljarder. Av detta utgör ca 6 miljarder
kronor permanenta besparingar och ca 2 miljarder kronor permanenta
inkomstförstärkningar. Tillsammans med ränteeffekter nås därmed balans i de
offentliga finanserna 1998.
Tabell 3.8 Ytterligare budgetförstärkningar
Miljarder kronor
1997 1998 1999
Utgiftsminskningar 6,2 8,5 5,8
Inkomstförstärkningar 3,6 3,8 3,5
Summa 9,8 12,3 9,3
Summa, inkl. ränteeffekter 10,6 14,0 11,7
Källa: Finansdepartementet.
Utgiftsminskningarna redovisas i detalj i senare kapitel. Bland
inkomstförstärkningarna ingår de skattehöjningar som redovisas ovan, en höjning
av bankernas avgifter till insättargarantisystemet, vissa ökade inleveranser
m.m.
Ett system för garanti av insättningar i bank är i kraft sedan den 1 januari
1996. Systemet finansieras av bankerna gemensamt med en årlig avgift på i
genomsnitt 0,25 procent av den garanterade inlåningsvolymen. Avgifterna placeras
på konto i Riksgäldskontoret och påverkar därmed det offentliga sparandet
positivt även om statsbudgetens saldo inte påverkas. För att stärka de
offentliga finanserna föreslås avgiften höjas till 0,50 procent från den 1
januari 1997. Det innebär ett ökat offentligt sparande med ca 750 miljoner
kronor. Därmed kan också systemets finansiella styrka snabbare byggas upp.
3.3.6 Skatteavvikelser
Vid sidan av de stöd som redovisas på statsbudgetens utgiftssida finns också
stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i
skattelagstiftningen som hittills inte redovisats på ett samlat sätt. Kostnader
för olika stödformer är inte alltid direkt jämförbara eftersom vissa stöd är
skattepliktiga medan andra är undantagna från skatteplikt. I det nya systemet
med tak för olika utgiftsområden är det angeläget att dessa skillnader i
redovisning beaktas inför förändringar i olika utgiftsområden. Som ett underlag
för riksdagens överväganden och för den offentliga diskussionen är det angeläget
att även dessa stöd redovisas. En redovisning av skatteavvikelser lämnas i
bilaga 3.
Redovisningen av skatteavvikelser syftar till att åstadkomma en rättvisande
jämförelse av olika stöd. Ett direkt stöd, som redovisas på budgetens
utgiftssida, är i princip föremål för förnyade beslut varje budgetår. Ett
indirekt stöd via en skatteavvikelse ingår däremot inte i den årliga
budgetprocessen och stödet består utan årliga omprövningar efter det att
lagförslaget en gång godtagits. Ofta innebär detta en automatisk uppräkning av
det stöd som lämnas via skatteavvikelser med risk för en okontrollerad
utveckling.
En redovisning av dessa stöd ger en möjlighet till en kontinuerlig prövning av
samma slag som görs för transfereringar på budgetens utgiftssida. De totala
skatteavvikelserna uppgår till knappt 180 miljarder kronor inkomståret 1996.
Detta kan jämföras med statsbudgetens totala utgifter om 685 miljarder kronor.
Räknat netto uppgår avvikelserna till knappt 100 miljarder kronor.
3.3.7 Den kommunala sektorn
Den kommunala verksamheten har under de senaste åren påverkats kraftigt av den
ekonomiska krisen och av det ansträngda statsfinansiella läget. Den drastiskt
minskade sysselsättningen har bidragit till att kommunernas och landstingens
skatteinkomster har utvecklats svagt samtidigt som den flerdubblade
arbetslösheten har ökat trycket på utgiftssidan.
Kommuner och landsting har under den första delen av 1990-talet minskat sin
konsumtionsvolym och sysselsättning för att anpassa ekonomin efter de
samhällsekonomiska förutsättningar som har gällt. Sektorn som helhet har kunnat
upprätthålla ett positivt eller obetydligt negativt finansiellt sparande under
perioden. Det kommunala skatteuttaget har dock ökat med ca 0,6 procentenheter
åren 1995 och 1996, efter att i stort sett ha legat konstant i fyra år till
följd av skattestopp och andra åtgärder för att hålla ner det kommunala
skatteuttaget. Det samlade kommunala skatteuttaget uppgår till 31,66 procent
1996, inklusive de kyrkliga kommunerna (1,19 procent).
Den verksamhet som kommuner och landsting bedriver är av utomordentligt stor
betydelse för människornas välfärd. Verksamheter som barn-omsorg, skola,
sjukvård och äldreomsorg måste därför värnas och utvecklas, även i en ekonomiskt
ansträngd situation. Regeringens principiella grundsyn är att de offentliga
verksamheterna i kommuner och landsting skall prioriteras framför
transfereringar och statlig verksamhet. Det statsfinansiella läget är emellertid
alltjämt så allvarligt att reformutrymmet under de närmaste åren är mycket
begränsat. I den mån det finns något sådant utrymme, måste de extra resurserna i
första hand gå till förbättringar av vården, omsorgen och utbildningen.
Mot bakgrund av behoven inom vård, omsorg och utbildning och med hänsyn till
den höga arbetslösheten, finner regeringen det angeläget att kommunerna och
landstingen under de närmaste åren inte bidrar till att arbetslösheten ökar.
Regeringen har överlagt med företrädare för Kommun- och Landstingsförbunden om
förutsättningarna för de kommande årens verksamhet i syfte att skapa stabila
spelregler. De båda förbunden och regeringen är i princip överens om att
verksamheten i kommuner och landsting under 1997 och 1998 bör utvecklas på
följande grunder.
Kommun- och Landstingsförbunden utfäster sig att verka för att skatterna inte
höjs i kommuner och landsting under åren 1997 och 1998. De åtar sig att verka
för att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker att säga upp fast
anställd personal så att denna inte hamnar i öppen arbetslöshet och de åtar sig
att verka för att det kommunala förnyelsearbetet drivs vidare i syfte att göra
verksamheten bättre och mer kostnadseffektiv.
Regeringen å sin sida åtar sig att hålla statsbidragen på en nominellt
oförändrad nivå även 1997 och 1998 och garanterar att kommunsektorn får behålla
sina skatteinkomster oavsett ekonomisk utveckling. Statens 118-miljardersprogram
för att sanera statsfinanserna skall fullföljas. Därutöver åtar sig staten att
ekonomiskt reglera nya och ändrade regler som påverkar det kommunala
skatteunderlaget och det kommunala utgiftstrycket. Finansieringsprincipen skall
gälla. Staten åtar sig vidare att genomföra avregleringar bl.a. i fråga om
socialbidragen, i syfte att minska trycket på de kommunala kostnaderna.
Slutligen avvaktar staten med att införa ett lagstadgat balanskrav för
kommunerna till år 1999 och för landstingen till år 2000.
Med utgångspunkt från denna överenskommelse förutses ett ökat underskott i
kommunernas finansiella sparande 1997 och 1998, men en minskning av underskotten
därefter. Kalkylen bygger således på förutsättningarna att de generella
statsbidragen är nominellt oförändrade och att skatteuttaget inte ökar.
Konsumtionen beräknas fortsätta att minska med ca 1 procent 1996, medan den
årliga genomsnittliga minskningstakten därefter beräknas bli lägre. Utifrån
dessa förutsättningar bedöms att det balanskrav som aviseras i propositionen bör
kunna uppfyllas.
17
Tabell 3.9 Kommunsektorns finanser
Miljarder kronor, löpande priser
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Inkomster 381,8 388,7 404,6 405,5 416,0 432,8 449,4
Utgifter 386,9 394,6 404,9 416,2 426,3 437,7452,3
Finansiellt sparande -5,1 -5,9 -0,3 -10,7 -10,3 -4,9 -2,9
Procent av BNP -0,3 -0,4 0,0 -0,6 -0,6 -0,3 -0,1
Konsumtionsvolym,
procentuell förändring -0,7 -1,2 -1,0 0,0 -0,9 -0,7 0,0
Källa: Finansdepartementet.
De enskilda kommunernas och landstingens situation varierar kraftigt. Vissa
kommuner och landsting har en mycket svag ekonomisk ställning medan andra har en
stark ställning med betydande överskott. Skillnaderna mellan kommunerna och
landstingen beror på både skillnader i utgångsläget före lågkonjunkturen och
skillnader i skatteunderlagets tillväxt och deras anpassningsförmåga. Det nya
bidrags- och utjämningssystem som trädde i kraft 1996 syftar till att ge
kommunerna och landstingen mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar för att
bedriva sin verksamhet. En parlamentarisk beredning är tillsatt för att följa
upp reformen.
Regeringen lägger i denna proposition fram förslag till principer för en
lagstiftning om kommunal ekonomi i balans som avses träda i kraft 1999 för
kommunerna och 2000 för landstingen. Vidare anmäler regeringen att den senare
under år 1996 kommer att förelägga riksdagen förslag om en kommunal
redovisningslag samt lagförslag avseende kommuner och landsting med
betalningssvårigheter. Regeringen aviserar också ett förslag om att de kommuner
och landsting som höjer skattesatsen åren 1997 och 1998 skall få vidkännas en
minskning av sitt statsbidrag.
18
4 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Regeringens förslag:
1. De offentliga utgifterna beräknas till 1 042 miljarder kronor år 1997, 1
051 miljarder kronor år 1998 och 1 077 miljarder kronor år 1999.
2. Ett tak för de statliga utgifterna, omfattande statsbudgeten exklusive
utgifter för räntor på statsskulden men inklusive socialförsäkringssektorn
vid sidan om statsbudgeten, fastställs till 723 miljarder kronor år 1997, 720
miljarder kronor år 1998 och 735 miljarder kronor år 1999.
3. Fördelningen av de statliga utgifterna för de ifrågavarande åren på 26
utgiftsområden, socialförsäkringen vid sidan av statsbudgeten och en
budgeteringsmarginal gäller som riktlinje för den fortsatta
budgetberedningen.
4. Utgifterna inom den kommunala sektorn beräknas till 437 miljarder kronor år
1997, 448 miljarder kronor år 1998 och 459 miljarder kronor år 1999.
I föreliggande kapitel presenteras regeringens förslag till utgiftstak för
åren 1997-1999. Utgiftstaket för den offentliga sektorn får en något annan form
än vad som förutsågs i prop. 1994/95:150. Konstruktionen, som redovisas i
avsnitt 4.1 nedan, innebär att riksdagen fattar beslut om ett tak för de
statliga utgifterna, medan ett tak beräknas för den kommunala sektorn och för
den offentliga sektorn som helhet.
I förutsättningarna för beräkningen av utgiftstaket ingår dels antaganden om
den allmänna ekonomiska utvecklingen, dels en analys av vad tidigare beslut på
det budgetpolitiska och andra områden innebär. Därutöver påverkas beräkningarna
av nya prioriteringar.
Tidigare budgetpolitiska åtaganden summeras i avsnitt 4.2.1. Analysen visar
att målen för den offentliga sektorns sparande avseende åren 1997 och 1998 inte
nås med de åtgärder som hittills beslutats. Det föreligger alltså ett behov av
ytterligare budgetförstärkande åtgärder. Sådana presenteras översiktligt i
avsnitt 4.2.5 och mer utförligt i genomgången av berörda utgiftsområden. Mot
bakgrund av den träffade överenskommelsen på den kommunala sidan föreslås de
kompletterande budgetförstärkningarna uteslutande inom den statliga sektorn.
En kalkyl avseende statsbudgetens och statsskuldens utveckling för perioden
1997- 2001 med de aviserade åtgärderna inkluderade i förutsättningarna redovisas
i avsnitt 4.3. Denna kalkyl visar att de budgetpolitiska målen nås under
förutsättning att kompletterande budgetförstärkningar beslutas i enlighet med
aviserade förslag. I avsnitt 4.4 redovisas inkomst- och utgiftsutvecklingen för
de socialförsäkringar som redovisas vid sidan av statsbudgeten.
I avsnitt 4.5 presenteras beräkningen av taket för de offentliga utgifterna
för perioden 1997-1999. I underlaget för denna beräkning ingår dels taket för de
statliga utgifterna, som underställs riksdagen för beslut, dels en beräkning av
utgifterna inom den kommunala sektorn, för vilka redogörs mer utförligt i
kapitel 7.
Avslutningsvis görs i avsnitt 4.6 en fördelning av de statliga utgifterna på
utgiftsområden och socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner denna fördelning som en riktlinje
för den fortsatta budgetberedningen.
4.1 Ett tak för de offentliga utgifterna
Riksdagen beslutade våren 1995 på regeringens förslag att införa ett tak för de
offentliga utgifterna (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr.
1994/95:447). I december 1995 informerade finansministern riksdagen om det
fortsatta utvecklingsarbetet i regeringskansliet kring utgiftstaket och därtill
relaterade frågor.
Utgiftstakets konstruktion
Enligt riksdagsbeslutet skall taket vara nominellt, flerårigt och omfatta hela
den offentliga sektorn. Takets nominella karaktär innebär att beslut fattas om
belopp i kronor vid ett visst tillfälle på basis av tillgänglig information.
Informationen avser både allmänekonomiska faktorer som BNP-utveckling och mer
specifika faktorer som priser och volymer på skilda områden. Alla ingående
uppskattningar är behäftade med större eller mindre osäkerhet. Att taket är
nominellt innebär att inflationen inte särbehandlas i osäkerhetshänseende.
Regeringen anser att utgiftstaket skall vara treårigt. Det innebär att
regeringen nu förelägger riksdagen ett förslag om utgiftstak avseende åren 1997,
1998 och 1999. Detta beslut rullas våren 1997. Det innebär att besluten avseende
åren 1998 och 1999 ligger fast, om inte särskilda omständigheter föranleder en
ändring av tidigare beslut, samtidigt som ett beslut avseende år 2000 fattas.
Beträffande takets omfattning delade riksdagen regeringens bedömning att hela
den offentliga sektorns utgifter med undantag för räntorna på statsskulden bör
omfattas. Finansutskottet ställde sig exempelvis tveksamt till att undanta
konjunkturkänsliga utgifter. Som finansministern meddelade i riksdagen i
december 1995 delar regeringen denna bedömning. Det huvudsakliga skälet är att
stabiliseringspolitiken verkar framför allt via budgetens inkomstsida; vid en
konjunkturavmattning minskar statens inkomster mer än utgifterna ökar. Den
aviserade konstruktionen av utgiftstaket ger också möjligheter till betydande
anpassning på utgiftssidan.
Konstruktionen av utgiftstaket lämnades i någon mån öppen i beslutet våren
1995. Såväl konstitutionsutskottet som finansutskottet utgick i sina yttranden
från att förslaget vad avser den kommunala sektorn blir förenligt med
grundlagens bestämmelser om den kommunala självstyrelsen. Innebörden av denna
självstyrelse är bland annat att statsmakterna inte utövar ett direkt inflytande
över kommunsektorns inkomster och utgifter. Däremot sker en påverkan via de
allmänna ekonomiska förutsättningarna och lagregleringen av den kommunala
verksamheten. Staten fastställer också storleken på och fördelningen av de
statliga bidragen till den kommunala sektorn och anger därigenom också
riktlinjer för det skattefinansierade utrymmet, dvs. hur stora inkomster i form
av statsbidrag och skatteinkomster sektorn beräknas förfoga över för de
nästkommande åren givet ett visst skatteuttag. I kombination med ett aviserat,
senare kommande förslag om ett balanskrav på kommuner och landsting kommer detta
att innebära en långsiktig restriktion på utgiftsnivån.
Som framgått av finansplanen har regeringen och de politiska företrädarna för
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet kommit överens om riktlinjer för
kommunernas och landstingens ekonomi under åren 1997 och 1998. I dessa
riktlinjer ingår att det kommunala skatteuttaget inte får öka men att
kommunsektorns skatteinkomster tillåts följa den samhällsekonomiska
utvecklingen. För att motverka att kommunernas inkomster och därmed
utgiftsutrymmet ökar till följd av ett höjt kommunalt skatteuttag aviseras ett
förslag om att det generella statsbidraget minskas för de kommuner och landsting
som höjer skatten åren 1997 eller 1998.
Med dessa förutsättningar är ett nominellt utgiftstak för den kommunala
sektorn ingen adekvat lösning. I stället bör riksdagen godkänna en beräkning av
de kommunala utgifterna i enlighet med de ekonomiska och regelmässiga
förutsättningar som föreligger. Därmed bör även riksdagsbeslutet avseende
utgifterna inom hela den offentliga sektorn relateras till en beräkning.
Utgiftstaket för den statliga sektorn omfattar utgifterna på statsbudgeten
exklusive utgifterna för räntor på statsskulden men inklusive utgifter för de
socialförsäkringar som redovisas vid sidan av statsbudgeten. Riksdagen föreläggs
nu ett förslag till beslut om ett statligt utgiftstak omfattande dessa båda
block för åren 1997, 1998 och 1999. Därjämte redovisas en fördelning av
statsbudgetens utgifter på utgiftsområden som riktlinje för den fortsatta
budgetberedningen.
Riksdagen har beslutat om riktlinjer för en reformering av
ålderspensionssystemet (prop. 1993/94:240, bet. 1993/94:SfU24, rskr 1993/94:439)
med inriktning att förmånerna i det framtida ålderspensionssystemet skall vara
avgiftsbestämda och att ålderspensionen särskiljs som en fristående
försäkringsgren. Förhållandet mellan ett nominellt utgiftstak och det
reformerade ålderspensionssystemet behandlas ej i denna proposition, eftersom
utbetalningar av ålderspension enligt reformerade regler inte skall ske under
den beslutsperiod som omfattas av regeringens förslag.
Behovet av marginal
Under den treårsperiod som utgiftstaket omfattar kan såväl den makroekonomiska
utvecklingen som de ekonomiska konsekvenserna av redan fattade beslut bli
annorlunda än vad som antagits. Detta aktualiserar behovet av att ha en viss
marginal i utgiftstaket. Avsikten med en sådan marginal är inte att skapa
utrymme för ofinansierade utgiftsökningar. Det är dock lätt att föreställa sig
en makroekonomisk utveckling som leder till en högre utgiftsnivå utan att saldot
för den skull försämras. En högre inflationstakt är ett sådant exempel, då både
utgifter och inkomster ökar.
En marginal på utgiftssidan skall inte innebära att respekten för
saldorelaterade mål minskar utan tjänar i första hand till att ge flexibilitet
och därmed minska risken för revideringar av utgiftstaket.
Budgeteringsmarginalen ingår inte i de nedanstående beräkningarna av
statsbudgetens utveck-ling. Ett ianspråkstagande av budgeteringsmarginalen utan
motverkande finansieringsåtgärder försämrar därmed budgetsaldot. En beräkning av
budgeteringsmarginalen görs i avsnitt 4.6.2.
4.2 Förutsättningar för den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken
I förutsättningarna för beräkningen av utgiftstaket ingår dels antaganden om den
allmänekonomiska utvecklingen, dels redan fattade politiska beslut. De förra har
presenterats i finansplanen och beskrivs mer utförligt i bilaga 1 Svensk
ekonomi. De senare avser restriktioner på skuldkvoten, den offentliga sektorns
finansiella sparande, skatte- och avgiftshöjningar samt krav på finansiering av
överskridanden och av EU-medlemskapet.
På basis av de allmänekonomiska antagandena har utgifts- och in-
komstutvecklingen analyserats under förutsättningen att inga nya beslut med
ekonomiska konsekvenser fattas. Denna kalkyl visar att ett av de budgetpolitiska
målen - kraven på det finansiella sparandet i offentlig sektor - inte uppfylls.
Det föreligger alltså ett behov av ytterligare budgetförstärkande åtgärder.
Sådana presenteras i avsnitt 4.2.5.
4.2.1 Budgetpolitiska restriktioner
De budgetpolitiska restriktioner som regeringen ålagt sig under innevarande
mandatperiod och som riksdagen ställt sig bakom kan sammanfattas enligt
följande:
* Skuldkvoten (statsskulden i relation till BNP) skall stabiliseras senast år
1996 (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447)).
* Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande får inte
överstiga 3 procent av BNP år 1997 (Konvergensprogrammet juni 1995).
* De offentliga finanserna skall vara i balans år 1998 (prop. 1994/95:150).
* Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat (prop.
1994/95:150).
* Anslagsöverskridanden under pågående budgetår skall finansieras, även när
det gäller regelstyrda anslag (prop. 1994/95:150).
* EU-medlemskapet skall finansieras fullt ut (prop. 1994/95:40, bet.
1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67).
4.2.2 Allmänekonomiska förutsättningar
De allmänna ekonomiska förutsättningarna som ingår i underlaget redo-visas i det
så kallade basscenariot i bilaga 1 Svensk ekonomi och kan sammanfattas på
följande sätt:
* BNP-tillväxten under år 1996 blir 1,4 procent för att därefter stiga till 2,5
procent per år under åren 1998 och 1999.
* Den totala arbetslösheten sjunker från drygt 12 procent år 1995 till knappt
10 procent år 1999.
* Prisökningstakten blir 1,6 procent år 1996 och 2,3 till 2,5 procent under
återstoden av perioden till och med år 1999. Räntenivån för femåriga
statsobligationer sjunker från 9,9 procent år 1995 till 7 procent år 1999.
* Investeringar, export och import återgår till mer normala nivåer från de
historiskt mycket höga värdena år 1995.
4.2.3 Konsekvenskalkylen
Regeringen har mot bakgrund av ovanstående antaganden beräknat konsekvenserna av
redan fattade beslut för den offentliga sektorn och för staten.
Förutsättningarna för denna konsekvenskalkyl är bland annat:
* Ekonomin utvecklas enligt ovan angivna förutsättningar.
* Saneringsprogrammet om 118 miljarder kronor fullföljs.
* Anslagsöverskridanden finansieras.
* Inga ofinansierade reformer eller skattesänkningar genomförs under perioden.
* Statsbidragen till kommuner, organisationer m.m. jämte andra bidrag som inte
är indexerade räknas inte upp under perioden.
* Behållningen på reservations- och ramanslag minskar med 4,5 miljarder kronor
år 1997 och antas därefter vara oförändrade.
Dessa kalkylförutsättningar bygger, med undantag för den sistnämnda, på en
strikt tolkning av vad som är fattade beslut. Även i de fall man tidigare genom
enskilda beslut har anpassat bidragsnivåer efter prisutvecklingen antas
nominellt oförändrade belopp.
Beträffande behållningarna på reservations- och ramanslagen gäller att dessa
under innevarande och följande år påverkas av besparingar, vilket kan förväntas
minska anslagsbehållningen. Uppföljningen av innevarande budgetår (avsnitt 5.2)
stöder detta antagande.
Slutsatsen av konsekvenskalkylen är att de budgetpolitiska målen av-seende den
offentliga sektorns finansiella sparande åren 1997 och 1998 inte nås. Enligt
regeringens bedömning krävs budgetförstärkande åtgärder på 10 miljarder kronor
år 1997 och ytterligare 12 miljarder kronor år 1998.
4.2.4 Politiska prioriteringar
En fortsättning av nuvarande politik - strikt tolkad som ett fullföljande av
redan fattade beslut - leder i sig till förändringar. Den offentliga sektorns
utgifter sedda i relation till BNP beräknas falla från drygt 67 procent år 1996
till drygt 61 procent år 1999 (konsoliderade siffror). Detta är en kraftig
reduktion. Huvuddelen av denna minskning (omkring 5 procentenheter) ligger på
statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor. En mindre minskning (1,4
procentenheter) ligger på den kommunala sektorn, medan socialförsäkringarna vid
sidan av statsbudgeten liksom utgifterna för statsskuldsräntor motsvarar en
relativt stabil andel av BNP. Den i förhållande till staten mindre minskningen
på det kommunala området kan ses som ett uttryck för viljan att prioritera
kommunala verksamheter framför transfereringar.
I det följande presenteras förslag till prioriterade områden för de kommande
åren. Samtliga förslag är finansierade. De påverkar alltså inte det finansiella
sparandet och därmed inte heller behovet av budgetförstärkande åtgärder.
Utbildningssatsningar under perioden 1996-1999
Som framgått av finansplanen avser regeringen att föreslå riksdagen en större
varaktig utbildningssatsning.
Antalet platser under perioden 1997-1999 framgår av nedanstående tabell.
Antal Ht 1997 Ht 1998 Ht 1999
Komvux inkl. basår 86 300 85 500 87 500
Kvalificerad yrkesutbildning3 700 4 500 2 500
Folkbildning 10 000 10 000 10 000
Högskola 15 000 25 000 30 000
Summa 115 000 125 000 130 000
Regeringen presenterar i förslaget till tilläggsbudget åtgärder avseende
innevarande budgetår. Regeringen avser att återkomma med förslag till utformning
av utbildningssatsningen och studiefinansieringen inom vuxen-utbildningen för
åren 1997 och 1998. Kommunerna kommer att ges ett stort ansvar för att genomföra
satsningen inom vuxenutbildningen.
De tillfälliga insatser inom utbildningsområdet som har genomförtsunder åren
1992-1996 (den s.k. A/U-ramen) och som finansierats med konjunkturrelaterade
medel kommer att upphöra och ersättas med de varaktiga insatserna inom
utbildningsområdet fr.o.m. den 1 januari 1997.
Förändringar inom social- och arbetslöshetsförsäkringen
Regeringen avser att föreslå att ersättningsnivåerna inom sjuk- och för-
äldraförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen höjs från 75 procent till 80
procent från och med den 1 januari 1998.
Kontrollfunktionen i staten
Det är av fundamental betydelse för den offentliga sektorns legitimitet att de
skatter som statsmakterna beslutat om faktiskt betalas och att bidrag av olika
slag når enbart dem de är avsedda för. I ett statsfinansiellt trängt läge blir
dessa krav särskilt starka. Regeringen har vidtagit åtgärder på inkomstsidan
bl.a. genom en särskild satsning på effektivare skattekontroll. Vidare beslutade
regeringen i april 1995 om en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten.
Riksrevisionsverket har visat att åtgärder är påkallade även på utgiftssidan
(RRV 1995:32, RRV 1996:3). Kontrollresurser måste dimensioneras så att den
totala kostnaden för felaktigt utbetalade bidrag och för kontroller minimeras.
Särskilt intresse bör fokuseras på Riksförsäkringsverket och
Arbetsmarknadsverket, som administrerar mycket stora transfereringar, liksom på
de myndigheter som svarar för merparten av betalningarna av EU-relaterade medel
i Sverige. Kontrollinsatserna på central, regional och lokal nivå bör dessutom
utformas så att befintlig information utnyttjas så effektivt som möjligt.
Revisionen behöver stärkas.
Regeringen avser att föreslå en total ram för förstärkning av kontroll-
funktionen i staten om 100 miljoner kronor år 1997, 120 miljoner kronor år 1998
och 125 miljoner kronor år 1999. Inom denna ram bör resurser avsättas även för
bekämpning av ekobrotten.
Finansiering
Kostnaden för utbildningssatsningen beräknas netto till 7,9 miljarder kronor år
1997, 9,2 miljarder kronor år 1998 samt 9,9 miljarder kronor år 1999. Den avses
bli finansierad genom regeländringar inom arbetsmark-nadspolitiken och höjda
energiskatter från år 1996. Finansieringen av åtgärder under innevarande
budgetår beskrivs i kapitel 6. Inom Arbetsmarknadsdepartementets område
finansieras utbildningssatsningarna samt de höjda ersättningsnivåerna inom
arbetslöshetsförsäkringen dels genom förändringar inom
arbetslöshetsförsäkringen, dels genom effektivisering av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De totala besparingarna i detta syfte
beräknas netto uppgå till 5,3 miljarder kronor år 1997, 6,3 miljarder kronor år
1998 samt 6,6 miljarder kronor år 1999.
De höjda ersättningsnivåerna inom sjuk- och föräldraförsäkringen fin-ansieras
genom regeländringar för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och
besparingar i tandvårdsförsäkringen.
Förstärkningen av kontrollfunktionen i staten finansieras gemensamt från flera
departements verksamhetsområden.
4.2.5 Behov av ytterligare åtgärder
Som framgått av det tidigare bedöms hittills vidtagna åtgärder inom ramen för
saneringsprogrammet vara otillräckliga för att målen avseende det finansiella
sparandet i offentlig sektor åren 1997 och 1998 skall nås. Med anledning av
detta har regeringen beslutat att föreslå riksdagen tillkommande
budgetförstärkningar motsvarande 10 miljarder kronor år 1997 och ytterligare 12
miljarder kronor år 1998. Detta ger med ränteeffekten 11 respektive 14 miljarder
kronor åren 1997 och 1998. Åtgärderna utgör en kombination av utgiftsminskningar
och inkomstförstärkningar med övervikt för de förstnämnda. De presenteras
översiktligt i nedanstående tabell. Som nämnts i finansplanen avser regeringen
att senare i vår framlägga en proposition om skattereduktion för reparation-
såtgärder. Detta har avräknats från budgetförstärkningsåtgärderna.
Tabell 4.1 Budgetförstärkningar 1997-1999
Miljoner kronor, nettoeffekt
1997 1998 1999
Utgiftsminskningar
UO1: Rikets styrelse ---- ----- -----
UO2: Samhällsekonomi och finansförvaltning----6 6
UO3: Skatteförvaltning och uppbörd ---- 24 24
UO4: Rättsväsendet --- 30 30
UO5: Utrikesförvalt. och internat. samverkan250250 250
UO6: Totalförsvar --- 2 200 200
UO7: Internationellt bistånd 1 200 600 ---
UO8: Invandrare och flyktingar ---- ---- ----
UO9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg----300 400
UO10: Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp345400200
UO11: Ekon. trygghet vid ålderdom 740 1 030 1 225
UO12: Ekon. trygghet för familjer och barn530615 715
UO13: Ekon. trygghet vid arbetslöshet700 ---- ----
UO14: Arbetsmarknad och arbetsliv 100 130 130
UO15: Studiestöd 25 25 25
UO16: Utbildning och universitetsforskning320400 400
UO17: Kultur, medier, trossamfund och fritid150150 150
UO18: Samhällsplan., bostadsförsörjn. och bygg.9090 90
UO19: Regional utjämning och utveckling100 100 100
UO20: Allmän miljö- och naturvård ---- 50 50
UO21: Energi ---- ---- ----
UO22: Kommunikationer ---- 380 30
UO23: Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när.170170170
UO24: Näringsliv 200 300 300
Summa 4 920 7 250 4 495
Övrigt
Förlängd arbetsgivarperiod 1 100 1 100 1 100
Halvering barnpension i form av ATP 150 150 150
Summa utgiftsminskningar 6 170 8 500 5 745
Inkomstförstärkningar
Höjd insättningsgaranti 1 000 800 800
Sänkt representationsavdrag ---- 500 500
Garantiavgifter 150 150 150
200 kronor statlig skatt 600 600 600
Inleveranser och ränteeffekt
av utförsäljningar 3 400 3 800 1 500
Ändrad momsperiod -30 -30 -30
Avgår t.f.a. skatteavdrag ROT1 -1 500 -2 000 ----
Summa inkomstförstärkningar 3 620 3 820 3 520
Summa budgetförstärkningar 9 790 12 320 9 265
Minskade statsskuldsräntor t.f.a.
lägre lånebehov 800 1 700 2 400
Budgetförstärkningar inkl. ränteeffekter10 59014 02011 665
1 Beloppet är brutto. Skattebortfallet motverkas av skatteintäkter från ROT-
verksam-heten.
Förstärkningarna på utgiftssidan berörs närmare under respektive
utgiftsområde. Åtgärderna på skatteområdet beskrivs utförligt i propositionen
Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet (prop.1995/96:198),
som överlämnas till riksdagen samtidigt med denna proposition. Några
inkomstförstärkningar har berörts i finansplanen. Övriga åtgärder kommenteras i
det följande.
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förlängs från två till fyra veckor.
Arbetsgivarna kompenseras delvis. Till den del arbetsgivarna inte kompenseras
innebär förslaget en skattehöjning.
Beträffande statliga garantier är grundregeln att en avgift skall tas ut
motsvarande den ekonomiska risk som staten löper. Från denna regel har gjorts
vissa undantag, vilka innebär att ifrågavarande projekt subventioneras.
Riksgäldskontoret har per 1 juni 1995 uppskattat subventionselementet i sin
garantiportfölj till omkring 300 miljoner kronor. I detta belopp är inte
medräknade bland annat subventionerna inom infrastrukturområdet till
Öresundskonsortiet, Arlandabanan och Dennis-överenskommelsen.
Regeringen gör för närvarande en översyn av garantiverksamheten i syfte att
skapa bättre överensstämmelse mellan faktisk risk och avgift. Regeringen gör
bedömningen att statens inkomster från garantiavgifter skulle kunna ökas med 150
miljoner kronor från och med år 1997 och återkommer i höstens budgetproposition
med preciserade förslag.
För närvarande pågår en översyn inom regeringskansliet av statens
betalningssystem. Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utrett vissa
förändringar av betalningssystemet med anledning av den partiella avregleringen
av statens betalningssystem 1994. Denna utredning inkom till regeringen i mars
1995. På basis av RRV:s utredning och inkomna samrådsytt-randen bedömer
regeringen att det finns en potential för effektivitetsvinster inom statens
betalningssystem. Hur stora dessa är kan dock inte uppskattas just nu. Den
fortsatta översynen av statens betalningssystem kommer att inriktas på att finna
en lösning för hanteringen av statens betalningar som innebär
effektivitetsvinster både vad avser kostnader och informationshantering.
4.3 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling under
perioden 1997-2001
I det följande redovisas beräkningar som inkluderar de av regeringen föreslagna
budgetförstärkningarna på 10 miljarder kronor år 1997 och 12 miljarder kronor år
1998.
Statsbudgetens inkomster
År 1997 beräknas statsbudgetens inkomster till 618 miljarder kronor. Åren 1998
och 1999 beräknas inkomsterna till 653 respektive 671 miljarder kronor.
Inkomsterna följer den makroekonomiska utvecklingen väl. Utvecklingen av den
privata konsumtionen, lönesumman och inflationen styr i stor utsträckning
inkomstutvecklingen. I relation till BNP ligger inkomsterna på en nivå strax
över 35 procent åren 1997 och 1998, och sjunker därefter till 34,5 procent år
1999. Åren 2000-2001 beräknas inkomsterna ligga på en nivå strax under 35
procent i relation till BNP. Från år 1995 till år 1997 ökar inkomsterna
väsentligt både nominellt och i relation till BNP. Detta förklaras av flera
faktorer. En orsak är de ökningar av skatter och andra inkomster som beslutats
inom ramen för saneringsprogrammet och där ytterligare åtgärder nu tillkommer.
Andra orsaker är av teknisk natur. Från och med den 1 juli 1995 bruttoredovisas
sjuk- och föräldraförsäkringen på statsbudgeten, vilket höjer både inkomsterna
och utgifterna med samma belopp. Vid samma tidpunkt lyftes även
Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter in på statsbudgeten. Lånebehovet
påverkades inte av förändringarna, men det redovisade budgetsaldot försämrades
till följd av Arbetsmarknadsfondens underskott. Dessa förändringar påverkar bara
det andra halvåret 1995 men slår igenom fullt ut år 1996. (För en närmare be-
skrivning, se proposition 1994/95:100, bil. 1).
Tabell 4.2 Statsbudgetens inkomster 1995-2001 i miljarder kronor och i relation
till BNP
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Miljarder kronor465,6571,9618,5652,6670,6703,6 730,6
Procent av BNP28,534,0 35,1 35,3 34,5 34,8 34,6
Statsbudgetens utgifter
Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor beräknas i löpande priser
för år 1997 till 575 miljarder kronor och för åren 1998 och 1999 till 565
respektive 570 miljarder kronor. Utgifterna är alltså i stort sett oförändrade
mellan åren 1997 och 1999 i nominella tal. Detta innebär att utgifterna realt
sett faller under perioden. I relation till BNP sjunker utgifterna kraftigt.
Mellan åren 1997 och 1999 minskar utgifterna i relation till BNP med drygt 3
procentenheter, från knappt 33 procent till drygt 29 procent. Åren 2000 och 2001
beräknas utgifterna fortsätta att minska för att år 2001 motsvara 27,5 procent
av BNP.
Den fallande utgiftsandelen förklaras av flera faktorer. Minskningen av
transfereringarna till hushållen bidrar mellan åren 1997 och 1999 med ca 1
procent av BNP. Fallande utgifter för ersättning till arbetslösa, främst till
följd av en successivt minskande arbetslöshet, står för en väsentlig del av
minskningen. Transfereringarna till företag minskar med 0,8 procent av BNP.
Nedtrappningen av räntebidragen kombinerat med gradvis fallande räntor ligger
bakom större delen av denna minskning. De statliga transfereringarna till
kommunerna beräknas vara nominellt oförändrade fram till år 1999. Dessa utgifter
minskar därför med ca 0,5 procent av BNP. Besparingar inom den statliga
konsumtionen bidrar också till att hålla utgifterna nere. I relation till BNP
beräknas den statliga konsumtionen minska med 0,5 procent från år 1997 till år
1999. Övriga transfereringar och statliga investeringar svarar för den resteran-
de delen av minskningen.
Utgifternas utveckling varierar dock kraftigt mellan budgetens olika
utgiftsområden. På vissa områden ökar utgifterna betydligt. Utgifterna för
exempelvis läkemedelsförmåner stiger nominellt med ca 11 procent mellan åren
1997 och 1999. Utgifterna för den svenska avgiften till EG-budgeten ökar också,
med ca 12 procent i nominella siffror.
Den kraftiga utgiftsökningen mellan åren 1995 och 1996 kan liksom motsvarande
inkomstökning till stor del förklaras av ändrade redovisningsprinciper. En annan
bidragande faktor är att myndigheterna för år 1996 beräknar att utnyttja delar
av sina reserverade medel från tidigare år, medan behållningen på reservations-
och ramanslag under tidigare år ökat. Dessa båda faktorer svarar för
uppskattningsvis tre fjärdedelar av utgiftsökningen. Den kraftiga ökning av
utgifterna som inträffade under 1993, (se diagrammet), förklaras till hälften av
att medel avsattes för att stärka det finansiella systemet.
Diagram 4.1 Statsbudgetens inkomster och utgifter 1980-2001 i
relation till BNP
Anm. Kalkylen för statens inkomster för åren 1997-2001 bygger i huvudsak på in-
komstberäkningar från Riksrevisionsverket. I diagrammet är inkomst- och
utgiftsserierna för perioden 1980-1994 angivna i brutna kalenderår, dvs. 1980
avser budgetåret 1979/80. Fr.o.m. 1995 är serierna angivna på kalenderårsbasis.
Tabell 4.3 Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor 1995-2001
Miljarder kronor och i relation till BNP1
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Miljarder kronor513,4589,7574,9565,0570,2577,1 580,2
Procent av BNP31,435,0 32,7 30,5 29,4 28,5 27,5
1 I beloppet för år 1997 ingår minskade anslagsbehållningar.
Statsskuldsräntor
Utgifterna för statsskuldsräntor var år 1995 105 miljarder kronor men beräknas
falla år 1996 till 96 miljarder kronor till följd av lägre marknadsränta och
realiserade valutakursvinster på drygt 3 miljarder kronor. De senare uppstår då
Riksgäldskontoret löser ett utlandslån vid en tidpunkt då kronan är starkare än
när lånet togs. År 1997 uppvisar räntorna en högsta nivå och beräknas till ca
110 miljarder kronor. Den högre nivån år 1997 beror på flera faktorer. Räntorna
på Arbetsmarknadsfondens ackumulerade skuld, vilken uppgår till ca 87 miljarder
kronor, räknas från och med år 1997 in i statsskuldsräntorna. Detta höjer
ränteutgifterna med ca 7 miljarder kronor. Någon saldoförsämring uppstår dock
inte, då utgifterna på utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
minskar med samma belopp. Därutöver ger valutaeffekter en försämring på 5-6
miljarder kronor mellan åren 1996 och 1997.
Statsskuldsräntorna kan variera kraftigt mellan enskilda år bland annat till
följd av att stora lån emitteras eller förfaller till betalning vid specifika
tidpunkter. Under perioden 1995-2000 är statsskuldsräntorna relativt stabila,
men över en något längre tidsperiod är statsskuldsräntorna fallande. Statens
lånebehov, faller kraftigt, och statsskulden beräknas från år 1999 börja minska
även nominellt, vilket bidrar till minskade utgifter för statsskuldsräntor. Som
andel av budgetens totala utgifter beräknas räntorna minska betydligt. År 1995
utgjorde statsskuldsräntorna knappt 17 procent av statsbudgetens totala
utgifter, och år 2001 beräknas motsvarande siffra till 12 procent.
Tabell 4.4 Statsskuldsräntor 1995-2001
Miljarder kronor och i relation till BNP
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Miljarder kronor104,795,5109,6106,3102,5 104,9 81,1
Procent av BNP6,4 5,7 6,2 5,7 5,3 5,2 3,8
Statsbudgetens saldo
Statsbudgetens saldo förbättras markant mellan åren 1997 och 1999.
Budgetunderskottet beräknas år 1997 till 66 miljarder kronor. Åren 1998 och 1999
beräknas budgetunderskottet till 19 respektive 2 miljarder kronor. Av denna
förbättring på 64 miljarder kronor beror 57 miljarder på ett bättre primärsaldo
och 7 miljarder på lägre statsskuldsräntor.
Statsbudgetens saldo kommer framgent att bli ett mindre betydelsefullt mått på
de offentliga finanserna än tidigare. Regeringens budgetpolitiska mål är
formulerade som krav på den offentliga sektorns finansiella sparande och
omfattar staten (statsbudgeten och socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten) och kommunerna. Detta mått är betydligt stabilare än
budgetsaldot. Regeringens verktyg för att nå budgetmålen är utgiftstaket.
Framöver kommer därför fokus i den konkreta budgetpolitiken att ligga på de
offentliga utgifterna snarare än på utvecklingen av statsbudgetens saldo.
Lånebehov och statsskuld
Statens lånebehov har minskat kraftigt från sin högsta nivå, 242 miljarder
kronor år 1993, och beräknas falla ytterligare mellan åren 1995 och 1999. År
1995 var statens lånebehov 139 miljarder kronor, och år 1999 beräknas det till -
15 miljarder kronor, dvs. år 1999 uppstår ett sparande i stället för ett
lånebehov. I relation till BNP har lånebehovet fallit från 16,7 procent 1993
till 8,5 procent 1995 och beräknas till -0,8 procent år 1999. En viktig orsak
till denna utveckling är som ovan nämnts budgetförstärkningarna i
saneringsprogrammet, som bidragit till att utgifterna ligger kvar på en
nominellt oförändrad nivå. Utgifterna exklusive statsskuldsräntor ökar
visserligen mellan åren 1995 och 1996, men detta beror som tidigare nämnts till
stor del på ändrade redovisningsprinciper. Från år 1996 till år 1999 faller
utgifterna i relation till BNP med drygt 5 procentenheter, från 35 procent till
drygt 29 procent. Under åren 2000 och 2001 ökar sparandet ytterligare och
beräknas vara 79 miljarder kronor år 2001.
Statsskulden beräknas vara som högst i relation till BNP år 1996, då den
uppgår till 86,8 procent. Därefter beräknas statsskulden falla markant för att
år 1999 motsvara 76,8 procent av BNP. I nominella tal beräknas statsskulden öka
till år 1998 men falla från och med år 1999.
55
Diagram 4.2 Statens lånebehov i relation till BNP 1980-2001
Diagram 4.3 Statsskulden i relation till BNP 1980-2001
Tabell 4.5 Statens lånebehov och statsskuld 1995-2001
Mljarder kronor och i relation till BNP
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Lånebehov, mdkr138,676,348,7 2,3-15,2 -33,7 -78,8
Lånebehov %
av BNP 8,5 4,5 2,8 0,1 -0,8 -1,7 -3,7
Statsskuld, mdkr1386,21461,41500,41503,21491,01460,71386,1
Statsskuld %
av BNP 84,8 86,8 85,2 81,2 76,8 72,1 65,7
4.4 Inkomster och utgifter för de socialförsäkringar som
redovisas vid sidan av statsbudgeten
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten omfattar den allmänna
tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt arbetsskadeförsäkringen. Inkomster,
utgifter och finansiellt sparande under perioden 1997-1999 framgår av tabell 4.6
nedan. Utgifterna för ATP utgör ca 95 procent av de totala utgifterna. Vid
beräkningen har hänsyn tagits till effekter av de åtgärder som ingår i det
tidigare beslutade saneringsprogrammet liksom till tidigare redovisade
tillkommande budgetförstärkningsåtgärder.
Tabell 4.6 Inkomster, utgifter och finansiellt sparande för
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Miljarder kronor, löpande priser
1997 1998 1999
Inkomster 152,0 152,5 151,6
Utgifter 132,6 136,7 142,2
Finansiellt sparande 19,5 15,7 9,4
4.5Utgiftstak för den offentliga sektorn uppdelat på stat och
kommun
De samlade utgifterna för den offentliga sektorn erhålls som summan av
utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten och den beräknade utgiftsnivån för kommunerna, med avdrag för det
beräknade flödet mellan stat och kommunal sektor. Beräkningarna baseras på
antagandet att de tillkommande budgetförstärkningar som aviserats också
genomförs. Även de politiska prioriteringar som redovisats i avsnitt 4.2 ingår i
förutsättningarna.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen ett tak för de statliga
utgifterna uppgående till 723 miljarder kronor år 1997, 720 miljarder kronor år
1998 och 735 miljarder kronor år 1999.
Som framgår av avsnitt 7.4 beräknas utgiftsnivån i den kommunala sektorn för
åren 1997, 1998 och 1999 till 437, 448 resp. 459 miljarder kronor. I dessa
utgifter är utjämningsavgiften om 21,2 miljarder kronor inkluderad. Dessa tre
tal definierar utgiftstaket för kommunerna respektive år. Det totala
utgiftstaket erhålls genom en summering av utgiftstaken för staten och den
kommunala sektorn, justerad för interna transaktioner. Utgiftstaken för staten
och för hela offentliga sektorn är avrundade uppåt.
Tabell 4.7 Utgiftstak för offentlig sektor 1997-1999
Miljarder kronor, löpande priser
1997 1998 1999
Staten inklusive social-
försäkringssektorn 723 720 735
Kommunerna 437 448 459
Interna transaktioner -118 -117 -117
Summa offentlig sektor 1 042 1 051 1 077
Det statliga utgiftstaket kan komma att justeras av flera skäl. Under hösten
1996 avser regeringen att överlämna en energipolitisk proposition till
riksdagen. Avsikten är att även de åtgärder som föreslås i den energipolitiska
propositionen skall vara statsfinansiellt neutrala, dvs. finansieras fullt ut på
statsbudgetens utgifts- eller inkomstsida. Om finansieringen till viss del sker
på inkomstsidan, kommer utgiftstaket att behöva revideras.
Enligt riksdagens beslut (prop. 1994/95:41, bet. 1994/95:SfU6, rskr
1994/95:81) förs fr.o.m. 1 januari 1995 en viss del av ATP-avgifterna över till
en särskild förvaltning hos Riksgäldskontoret. Utbetalningar av dessa särskilt
förvaltade medel till individuella premiereservkonton i enlighet med
principbeslutet om en reformering av ålderspensionssystemet (prop. 1993/94:250,
bet. 1993/94:SfU24, rskr 1993/94:439) kan öka de offentliga utgifterna och
därmed påverka utgiftstaket.
Även i samband med att statliga ålderspensionsavgifter införs kan utgiftstaken
komma att behöva justeras. Detta blir följden av att pensionsgrundande
ersättningar och belopp kommer att utgöra underlag för statliga
ålderspensionsavgifter. Denna förändring har ingen effekt på statsbudgetens
saldo. Förändrade utgiftstak till följd av införandet av statliga
ålderspensionsavgifter är därmed att betrakta som en teknisk justering.
Ytterligare ett exempel på förändringar som kan påverka utgiftstaket är
ändringar av skatteregler och andra förändringar som föranleder en regle-ring av
statens bidrag till kommunerna.
4.6 Utgiftstak för staten inklusive socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten, med fördelning på utgiftsområden
4.6.1 Utgiftstak för staten fördelat på utgiftsområden m.m.
Riksdagen har beslutat om en indelning av statsbudgetens utgifter i 27
utgiftsområden (bet. 1995/96:KU21, rskr. 1995/96:157). I det statliga utgifts-
taket ingår samtliga utgiftsområden utom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Vidare ingår de delar av socialförsäkringssektorn som redovisas vid sidan av
statsbudgeten, beräknad minskning av anslagsbehållningar och en
budgeteringsmarginal.
De ramar som redovisas nedan för respektive utgiftsområde är preliminära.
Vissa tekniska justeringar av ramarna kommer att göras inför 1996 års
budgetproposition. Exempelvis har de presenterade ramarna beräknats i löpande
priser. Förvaltningskostnadsanslagen har för år 1997 räknats upp på sedvanligt
sätt. För åren 1998 och 1999 har en schablonmässig uppräkning gjorts. Den
definitiva omräkningen för åren 1998 och 1999 görs i respektive års
budgetarbete.
Pris- och lönekänsliga anslag för år 1997 beräknas slutligt först inför 1996
års budgetproposition. Den definitiva pris- och löneomräkningen av dessa anslag
kommer att baseras på de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som då görs.
Utöver de ovan redovisade rent tekniska justeringarna av ramarna avser
regeringen att under våren 1996 lägga fram förslag till riksdagen som kan
påverka fördelningen mellan ramarna för utgiftsområdena utan att detta påverkar
taket för de totala statliga utgifterna. Regeringen avser exempelvis, som nämnts
i finansplanen, att till riksdagen avlämna en sysselsättningspolitisk
proposition. Vidare kommer regeringen att samtidigt med budgetpropositionen
avlämna en forskningspolitisk proposition.
I tabell 4.8 nedan redovisas regeringens preliminära fördelning av ut-
giftstaket på utgiftsområden. Därefter ges en kort beskrivning av utgifts-
områdena samt socialförsäkringen vid sidan av statsbudgeten. Budgete-
ringsmarginalen beskrivs avslutningsvis i detta avsnitt.
Tabell 4.8 Statligt utgiftstak åren 1997-1999
Miljoner kronor, löpande priser
19962 1997 1998 1999
UO1: Rikets styrelse 3 591 3 676 3 902 3 848
UO2: Samhällsekonomi och finansförvaltning3 3353 861 2 816 2 862
UO3: Skatteförvaltning och uppbörd 5 180 5 678 5 739 5 935
UO4: Rättsväsendet 20 606 21 189 21 499 22 209
UO5: Utrikesförvalt. och internat. samverkan3 4542 724 2759 2834
UO6: Totalförsvar 41 142 41 533 40 568 43 472
UO7: Internationellt bistånd 12 240 10 926 11 511 11 286
UO8: Invandrare och flyktingar 6 365 3 368 3 487 3 350
UO9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg23 44623 83723 389 25 068
UO10: Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp39 80036 18637 59139 357
UO11: Ekon. trygghet vid ålderdom 65 290 64 256 64 690 65 479
UO12: Ekon. trygghet för familjer och barn36 73535 98137 199 37 891
UO13: Ekon. trygghet vid arbetslöshet48 414 36 091 36 102 34 610
UO14: Arbetsmarknad och arbetsliv 40 029 46 756 43 934 41 922
UO15: Studiestöd 11 420 18 918 19 932 20 483
UO16: Utbildning och universitetsforskning23 13125 62326 436 27 596
UO17: Kultur, medier, trossamfund och fritid6 9197 074 7 212 7 394
UO18: Samhällsplan., bostadsförsörjn. och bygg.40 04834 76927 70523 726
UO19: Regional utjämning och utveckling2 831 3 499 3 487 3 510
UO20: Allmän miljö- och naturvård 1 370 1 300 1 143 1 109
UO21: Energi 1 030 558 496 441
UO22: Kommunikationer 25 620 25 037 24 504 25 465
UO23: Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när.10 67312 53712 55412 631
UO24: Näringsliv 3 594 2 793 2 543 2 553
UO25: Allmänna bidrag till kommuner 78 433 79 833 79 883 79 983
(UO26: Statsskuldsräntor m.m.)
UO27: Avgiften till Europeiska gemenskapen20 00022 50024 030 25 240
Summa utgiftsområden 574 696 570 501 565 113 570 254
Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten129 215132 554136 749142 198
Minskning av anslagsbehållningar 4 500 0 0
Budgeteringsmarginal 15 000 18 000 22 000
Totalt staten 703 911 722 555 719 862 734 452
1Siffran för 1996 är schablonmässigt beräknad på 1995/96 års statsbudget.
**FOOTNOTES**
56
4.6.2 Beskrivning av utgiftsområden m.m.
Utgiftsområde 1:Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen.
Dessutom ingår utgifter för den demokratiska processen, bl.a. allmänna val och
stöd till politiska partier. Vidare omfattar utgiftsområdet utgifter för
massmedier, bl.a. presstöd, och myndigheterna Justitiekanslern, Datainspektionen
och Sametinget. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår under år 1996
till 3,6 miljarder kronor.
Beslutade besparingar på förvaltningsanslagen kommer att fullföljas. Riksdagen
har sedan tidigare planerade utgiftsökningar för åren 1997-1999 med ca 50, 70
respektive 20 miljoner kronor. Dessa belopp har beaktats i de ramar som
regeringen har beräknat för utgiftsområdet.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet för år 1997 till 3 676 miljoner
kronor, för år 1998 till 3 902 miljoner kronor och för år 1999 till 3 848
miljoner kronor.
Utgiftsområde 2:Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter: Riksrevisionsverket, Stats-
kontoret, Statistiska Centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Finansinspektionen,
Riksgäldskontoret m.fl. Andra större utgifter är kostnaderna för statsskuldens
upplåning och låneförvaltning samt inbetalning till Europeiska
Investeringsbanken, EIB. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår under år
1996 till 3,3 miljarder kronor.
Utgifterna inom utgiftsområdet sjunker mellan åren 1997 och 1998 med ca 1
miljard kronor, främst beroende på att Sveriges inbetalningar till Europeiska
Investeringsbanken minskar kraftigt.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
ytterligare besparingar på 6 miljoner kronor görs på myndigheterna inom området
fr.o.m. år 1998. Därutöver har de ökade kostnaderna för uppbyggnaden av ett ADB-
baserat lägenhetsregister beaktats.
Regeringen har vidare avsatt 100 miljoner kronor år 1997, 120 miljoner kronor
år 1998 och 125 miljoner kronor år 1999 för att förstärka kontrollfunktionen i
staten. Resurserna bör fördelas på berörda utgiftsområden och myndigheter efter
särskild prövning.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 3 861 miljoner
kronor, för år 1998 till 2 816 miljoner kronor och för år 1999 till 2 862
miljoner kronor.
Utgiftsområde 3:Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och Tullverket. De
totala utgifterna för området uppgår under år 1996 till 5,5 miljarder kronor,
varav 4,5 miljarder kronor för skatteförvaltningen.
Regeringen har tidigare beslutat om en särskild satsning på utbyggd
skattekontroll. Denna innebär fr.o.m. innevarande budgetår ett resurstill-skott
på 200 miljoner kronor per år. Regeringen kommer under de närmaste åren att inom
skatteområdet särskilt prioritera bl.a. insatserna mot ekonomisk brottslighet.
Riksdagens beslut år 1995 om besparingar inom skatteförvaltningen innebär att
anslagen reduceras med cirka 270 miljoner kronor fram till år 1998.
Vad gäller Tullverket har medlemskapet i EU lett till grundläggande
förändringar av gränsformaliteter och kontroll. Detta har bl.a. inneburit en
kraftig minskning av Tullverkets arbetsvolymer. Med anledning av detta har
riksdagen fattat beslut om att anpassa Tullverkets dimensionering efter de nya
förutsättningarna. Beslutet innebär en minskning av Tullverkets anslag med 288
miljoner kronor under budgetåren 1995/96 och 1997.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
ytterligare besparingar på 24 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet fr.o.m.
år 1998.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknat för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 5 678 miljoner
kronor, för år 1998 till 5 739 miljoner kronor samt för år 1999 till 5 935
miljoner kronor.
Utgiftsområde 4:Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet,
rättshjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet,
Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden. De totala
utgifterna för området uppgår under år 1996 till 20,6 miljarder kronor, varav
polisväsendets utgifter motsvarar ca 10 miljarder kronor.
Inom rättsväsendets utgiftsområde genomförs besparingar på 462 miljoner kronor
budgetåret 1995/96. Ytterligare besparingar på ca 670 miljoner kronor (prisnivå
1995/96) kommer att genomföras t.o.m. budgetåret 1998, varav hälften under
budgetåret 1997. Besparingarna förutsätter att en rad kostnadssänkande åtgärder
vidtas inom samtliga verksamhetsområden.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet med 30 miljoner kronor fr.o.m.
år 1998.
Det övergripande målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och
öka människors trygghet mot att utsättas för brott. Centrala uppgifter för
rättsväsendet är att förbättra och förstärka den enskildes rättssäkerhet och
rättstrygghet samt att verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på
frivillig väg.
Prioriterade områden är effektivisering av rättsväsendet och modernisering av
kriminalpolitiken. Sakfrågor som kommer att prioriteras är åtgärder för att
åstadkomma ett effektivt brottsförebyggande arbete, en ny organisation för
bekämpning av den ekonomiska brottsligheten samt Schengensamarbetet.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknat för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 21 189 miljoner
kronor, för år 1998 till 21 499 miljoner kronor och för år 1999 till 22 209
miljoner kronor. Vissa av de medel som avsatts för förstärkning av den statliga
kontrollfunktionen (utgiftsområde 2) bör få disponeras för satsningen på
bekämpning av den ekonomiska brottsligheten.
Utgiftsområde 5:Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader för Utrikes-
departementet och de 96 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella
organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik samt
information om Sverige i utlandet. De totala utgifterna för utgiftsområdet
uppgår under år 1996 till ca 3,5 miljarder kronor, varav anslaget till
utrikesförvaltningen utgör ca 1,7 miljarder kronor.
Effektivitetskravet på statlig konsumtion har för budgetåret 1995/96 inneburit
bl.a. nedläggning av sju utlandsmyndigheter, indragning av ett stort antal
tjänster vid kvarvarande myndigheter samt rationaliseringar vad gäller
fastigheter och bostäder utomlands. Riksdagens beslut år 1995 om besparingar
under perioden fram till år 1998 innebär också minskade bidrag till nordiskt
samarbete.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
ytterligare besparingar på 20 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet fr.o.m.
år 1998. Regeringen har också tagit hänsyn till att den del av anslaget för
fredsfrämjande verksamhet som avser insatser med trupp utomlands fr.o.m. 1997
förs över till utgiftsområde 6 Totalförsvar. I förhållande till år 1996 har
anslaget först minskats med 250 miljoner kronor. Preliminärt har återstående
medel fördelats med ca 150 miljoner kronor på utgiftsområde 5 och ca 530
miljoner kronor på utgiftsområde 6 (efter hänsyn tagen till genomförd
besparing), men fördelningen skall övervägas ytterligare i det fortsatta
budgetarbetet bl.a. mot bakgrund av utvecklingen i Bosnien. Regeringen gör
bedömningen att de fredsfrämjande insatserna framgent kommer att få ett ökat
civilt inslag.
Utrikesdepartementet genomför nu en mycket genomgripande omorganisation för
att anpassa departementet till de nya uppgifter som den till-tagande
internationaliseringen medfört. Bland de områden som kommer att ägnas särskild
uppmärksamhet under de närmaste åren är ett utvidgat och förstärkt EU-samarbete,
stöd till FN:s och andra internationella organisationers arbete för
internationell fred, säkerhet och mänskliga rättigheter samt ett utvidgat
regionalt samarbete kring Östersjön.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 2 724 miljoner
kronor, för år 1998 till 2 759 miljoner kronor och för år 1999 till 2 834
miljoner kronor.
Utgiftsområde 6:Totalförsvar
Utgiftsområde omfattar verksamheter inom det militära och det civila försvaret,
totalförsvaret närstående myndigheter samt viss annan verksamhet. Till
utgiftsområdet räknas även den internationella fredsfrämjande verksamhet som
genomförs med militär trupp utomlands. Med totalförsvar avses den verksamhet som
är nödvändig för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om
samhället till krigsförhållanden. Under krigsförhållanden omfattar
totalförsvaret hela den samhällsverksamhet som då skall bedrivas. De totala
utgifterna för utgiftsområdet kommer under år 1996 att uppgå till 41,0 miljarder
kronor.
Hösten 1995 fattade statsmakterna beslut om inriktningen för totalförsvaret
och de ekonomiska ramarna för kommande försvarsbeslutsperiod. Den fortsatta
planeringen utgår ifrån statsmakternas bedömning i försvarsbeslutet del 1
(prop.1995/96:12, bet. 1995/96:FöU1, rskr. 1995/96:45) att det
säkerhetspolitiska läget medger att besparingar om totalt 4 miljarder kronor kan
genomföras t.o.m. år 2001. Av dessa 4 miljarder kronor har besparingsåtgärder
motsvarande 1,3 miljarder kronor redan vidtagits under innevarande budgetår.
Ytterligare utgiftsbegränsningar om 0,7 miljarder kronor skall uppnås fram
t.o.m. år 1998. De ytterligare utgiftsbegränsningarna om 2 miljarder kronor åren
1999-2001 genomförs stegvis.
Regeringen har vid beräkningen av utgiftsramarna för åren 1997-1999 utgått
från att vissa förändringar görs inom utgiftsområdet. Innevarande budgetår
kommer engångsvisa och tidigarelagda inleveranser om likvida medel på 600
miljoner kronor att genomföras. Förändringar kommer att ske inom det civila
försvaret för sammanlagt 250 miljoner kronor. Fr.o.m. år 1998 kommer
utgiftsbegränsningar om 200 miljoner kronor att genomföras främst genom
strukturella förändringar inom utgiftsområdets myndigheter. Därutöver kommer
materielbeställningar för år 1998 att senareläggas och anslaget minskas under år
1998 med 2 000 miljoner kronor. Detta belopp kommer att återläggas under åren
2000 och 2001. Återläggningen sker således under totalförsvarsbeslutsperioden
men tidpunkten för när detta skall ske får slutgiltigt bedömas i samband med
kontrollstationen 1998 mot bakgrund av bl.a. sysselsättningsskäl.
När det gäller övergripande frågor inom området återkommer regeringen till
riksdagen i en försvarspolitisk proposition som avser perioden 1997-2001.
Försvarsbeslutet år 1996 kommer, förutom ett förnyat säkerhetspolitiskt
ställningstagande, att innefatta ställningstaganden till den kvantitativa och
kvalitativa inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det
militära försvarets grundorganisation i fred samt inriktningen av det civila
försvarets verksamhet i krig och fred. Regeringen avser att, under
försvarsbeslutsperioden 1997-2001, genomföra en säkerhetspolitisk
kontrollstation 1998.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som
regeringen beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 41 533
miljoner kronor, för år 1998 till 40 568 miljoner kronor och för år 1999 till
43 472 miljoner kronor.
Utgiftsområde 7:Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder samt länder i Central-
och Östeuropa. För år 1996 beräknas de totala utgifterna till 12,2 miljarder
kronor varav ca 11,4 miljarder kronor för utvecklingssamarbetet med u-länder och
ca 0,8 miljarder kronor för samarbetet med Central- och Östeuropa. Den totala
biståndsramen (inkl. avräkningar från andra utgiftsområden) för samarbetet med
u-länder beräknas till 13,4 miljarder kronor.
Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentmålet för biståndsramen
när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. Saneringen av de
offentliga finanserna har emellertid nödvändiggjort ett avsteg från
enprocentmålet. Riksdagen har tidigare beslutat att hålla biståndet på en
nominellt oförändrad nivå. Regeringen har i sin beräkning av den ekonomiska
ramen utgått från att biståndsramen sänks till en nivå som motsvarar 0,7 procent
av BNI. Även efter denna åtgärd uppfyller Sverige det av FN antagna 0,7 procent
målet.
Från biståndsramen avräknas vissa asylkostnader, medel för EU:s gemensamma
bistånd samt vissa administrationskostnader. För år 1997 sänks asylavräkningarna
med 200 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Avräkningens storlek
för åren 1998 och 1999 skall beräknas på vid budgeteringstillfället tillgängligt
prognosunderlag. Ytterligare 25 miljoner kronor kommer fr.o.m. 1997 att
avräknas för bl.a. administrationskostnader.
Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet med u-länder är
att höja de fattiga folkens levnadsnivå. De av riksdagen fastlagda
biståndspolitiska målen är att bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk
självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk sam-hällsutveckling
samt en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Regeringen
har i en proposition till riksdagen under våren 1996 föreslagit att jämställdhet
mellan kvinnor och män skall vara ett sjätte mål för biståndet.
Samarbetet med Central- och Östeuropa utgör en viktig del av svensk utrikes-
och säkerhetspolitik. De övergripande målsättningarna för samarbetet med
Central- och Östeuropa är att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratin,
stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt stödja en miljömässigt
hållbar utveckling. Samarbetet sker främst i Estland, Lettland, Litauen, Polen
och nordvästra Ryssland. Insatser kan även göras i andra länder i övriga
Central- och Östeuropa. Riksdagen har beslutat om ett samarbetsprogram
omfattande budgetåren 1995/96, 1997 och 1998. Regeringen kommer under år 1998
att lämna förslag på omfattningen och inriktningen för samarbetet efter år 1998.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 10 926 miljoner
kronor, för år 1998 till 11 511 miljoner kronor och för år 1999 till 11 286
miljoner kronor.
Utgiftsområde 8:Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar den statliga flykting-, invandrings- och invand-
rarpolitiken. Invandrarpolitiken ingår dessutom indirekt i de flesta andra
utgiftsområden. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår under år 1996
till 6,4 miljarder kronor, varav för asylsökandes försörjning 1,2 miljarder
kronor och för statlig ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet 4,3
miljarder kronor.
Utgifterna påverkas främst av hur många asylsökande och anhöriga till dessa
som söker sig till Sverige, hur lång asylutredningstiden är och slutligen av hur
många utlänningar som beviljas uppehållstillstånd.
Antalet asylsökande och antalet flyktingar med uppehållstillstånd som tas emot
i kommunerna har efter en kraftig uppgång under första delen av 1990-talet
minskat under det senaste året. Därmed minskar kostnaderna inom utgiftsområdet.
Situationen på arbetsmarknaden kan dock innebära en risk för långsiktiga
kostnader för invandringen.
Den stora flykting- och anhöriginvandringen under de senaste tjugo åren har
förändrat det svenska samhället. Prioriteringar för att underlätta invandrarnas
integration bör ske inom andra statliga utgiftsområden, främst vad gäller
arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun kommer inför budgetåret 1998 att ses över. Inom ramen för utgiftsområdet
kommer särskilda insatser i invandrarområden att ges fortsatt prioritet.
Invandrarpolitiken i sin helhet har setts över. Efter remissbehandling av den
invandrarpolitiska kommitténs betänkande avser regeringen att återkomma med
förslag till riksdagen. Vad gäller flykting- och invandringspolitiken ämnar
regeringen föreslå riksdagen förändringar i en särskild proposition.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som
regeringens beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 3 368
miljoner kronor, för år 1998 till 3 487 miljoner kronor och och för år 1999 till
3 350 miljoner kronor.
Utgiftsområde 9:Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg
inklusive utgifterna för de flesta myndigheterna under Socialdepartementet,
bidrag till organisationer inom det sociala området samt stimulans- och
utvecklingsbidrag för skilda ändamål. Statens utgifter inom området uppgår år
1996 till ca 23,4 miljarder kronor, varav anslagen sjukvårdsförmåner och
kostnader för statlig assistansersättning utgör sammanlagt ca 82 procent.
Statens utgifter inom utgiftsområdet utgör endast en mindre del av de samlade
offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg eftersom
verksamhetsområdet i allt väsentligt är en kommunal angelägenhet.
Regeringen har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder, exempelvis
höjda egenavgifter och införande av ett referensprissystem, för att dämpa
kostnadsutvecklingen vad avser läkemedel. En fortsatt kostnadsökning kan dock
förutses eftersom nya och effektivare, men också dyrare läkemedel fortlöpande
introduceras samtidigt som volymerna ökar genom att befolkningen åldras samt att
allt fler behandlingar ges i öppenvård.
År 1994 infördes den statliga assistansersättningen som ett ekonomiskt stöd
till personlig assistans för personer med stora funktionshinder.
Utgiftsutvecklingen underskattades inledningsvis bl.a. eftersom målgrupperna och
deras ansökningsbenägenhet inte var kända och behovsnivåerna var svåra att
förutse. Regeringen har nyligen lagt en proposition om den statliga
assistansersättningen (prop. 1995/96:146) i vilken vissa mindre besparingar
föreslagits.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de
utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet och för att finansiera
överskridanden av anslag under innevarande budgetår.
En besparing görs på kostnader för statlig assistansersättning i enlighet med
nyss nämnda proposition. Besparings- och strukturåtgärder vidtas inom systemet
för sjukvårdsförmåner rörande såväl tandvård som läkemedel. Dessa besparingar
uppgår till 1 270 miljoner kronor åren 1997, 1998 och 1999. Besparingen inom
tandvården är beräknad till 350 miljoner kronor, och förutsätter att regeringen
beslutar om att en reviderad tandvårdstaxa skall gälla fr.o.m. den 1 oktober
1996. Besparingarna inom läkemedelsområdet uppgår till 920 miljoner kronor och
innebär att egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och
prisnedsatta läkemedel höjs till lägst 2500 kronor fr.o.m. den 1 juli 1996 samt
att förmånssystemet reformeras per den 1 januari 1997 med utgångspunkt i de
förslag som presenteras av kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation (HSU 2000) i betänkandet SOU 1995:122 Reform på
recept. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom
regeringskansliet.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen för vårpropositionen
utgått från att ytterligare besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet.
HSU:s förslag om förstärkta läkemedelskommittéer och en bättre uppföljning av
läkemedelsförskrivningen samt formerna för prisförhandlingarna med
läkemedelsindustrin förutses ytterligare dämpa kostnadsutvecklingen. Regeringen
avser att under år 1996 i en proposition behandla frågan om Apoteksbolagets
framtida roll. Mot denna bakgrund har regeringen vid beräkning av den ekonomiska
ramen utgått från ytterligare besparingar inom läkemedelsområdet med 300
miljoner kronor år 1998 och 400 miljoner kronor år 1999.
Regeringen avser att föreslå att de statliga subventionerna inom tand-
vårdsområdet fr.o.m. år 1998 begränsas till att endast gälla vissa grupper som
till följd av sjukdom eller funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov. Barn-
och ungdomstandvården, som finansieras av landstingen, berörs inte av förslaget.
Besparingen inom tandvårdsförsäkringen beräknas till 900 miljoner kronor och
avser att bidra till finansiering av de höjda ersättningsnivåerna i sjuk- och
föräldraförsäkringen.
Regeringen avser att snarast inleda överläggningar med kommun- och
landstingsförbunden om huvudmannaskapsförändringar för läkemedel. Dessa
överläggningar bör också behandla frågor rörande bl.a. assistansersättningen och
utformningen av socialbidragen.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen för utgiftsområdet uppgår för år 1997 till
23 837 miljoner kronor, för år 1998 till 23 389 miljoner kronor och för år 1999
till 25 068 miljoner kronor.
Utgiftsområde 10:Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa.
Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, reha-
biliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar.
Därutöver ingår folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension i
utgiftsområdet. Inom detta område redovisas även administrationskostnaderna för
socialförsäkringen, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Statens utgifter inom området uppgår år 1996 till ca 39,8
miljarder kronor. I sammanhanget skall noteras att ATP i form av förtidspension
samt utgifterna för arbetsskadeförsäkringen finansieras vid sidan av
statsbudgeten.
De senaste åren har omfattande regelförändringar genomförts inom systemen för
sjukersättning och ersättning vid arbetsskada. Inriktningen har varit att göra
reglerna enklare och mer rättvisa, förbättra möjligheterna att stävja
överutnyttjande och att stärka arbetslinjen. Dessa åtgärder har resulterat i
minskade utgifter inom såväl sjukförsäkringen som arbetsskadeförsäkringen.
Sjuk- och arbetsskadekommittén har i uppdrag att analysera och lämna förslag
till utformning av försäkringsskydd vid inkomstbortfall orsakat av ohälsa, hur
rehabiliterande insatser skall organiseras samt hur drivkrafterna för
förebyggande insatser kan stärkas. Utgångspunkten för kommitténs arbete är att
försäkringen ges en tydligt avgränsad roll, att försäkringsskyddet uppfyller
krav på effektivitet och rättvisa samt att arbetslinjen stärks och att statens
utgifter begränsas. Kommittén lämnade ett delbetänkande (SOU 1995:149) i
december 1995 och skall lämna sitt slutbetänkande i juni 1996.
Såväl konstruktionen av regelverket för socialförsäkringarna som
socialförsäkringsadministrationens effektivitet är viktiga för utgifternas
utveckling. De närmaste åren skall omfattande förändringar genomföras i
försäkrings- och bidragssystemen samtidigt som det ställs ökade krav på
effektivare kontroll och ökad kvalitet. En utredning om socialförsäkringens
organisationsstruktur skall lämna sitt slutbetänkande i slutet av april 1996.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de
utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet och för att finansiera
överskridanden av anslag under innevarande budgetår. Besparingsåtgärderna i
detta syfte beräknas uppgå till 800 miljoner kronor per år 1997-1999 och
fördelar sig lika mellan sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. Detta
motsvarar 400 miljoner kronor under detta utgiftsområde. Förslaget innebär att
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) beräknas enligt förslag från sjuk- och
arbetsskadekommittén. I beräkningarna har även beaktats att resursförstärkning,
motsvarande 40 miljoner kronor år 1997, tillförs Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna till följd av administrativa merkostnader i samband med ge-
nomförande av ändrade regler på vissa områden inom socialförsäkringen. De extra
resurserna till socialförsäkringsadministrationen finansieras genom
omprioriteringar inom Socialdepartementets utgiftsområden.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen för vårpropositionen
utgått från att ytterligare budgetförstärkningar genomförs inom utgiftsområdet.
De ytterligare budgetförstärkningarna uppgår totalt till 1 485 miljoner kronor
år 1997, 1 500 miljoner kronor år 1998 och till 1 300 miljoner kronor år 1999.
Regeringen avser att fr.o.m. år 1997 förlänga arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen från 14 till 28 dagar. Åtgärden innebär en förstärkning av
statsbudgetens saldo med 1 100 miljoner kronor. Under sjuklöneperioden baseras
ersättningen på aktuell inkomst. Endast en liten del av det samlade antalet
sjukfall kommer att påverkas av de nya reglerna för fastställande av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Regeringen avser vidare att göra en översyn av effekterna av de senaste årens
rehabiliteringssatsningar. I avvaktan på resultat av en sådan översyn minskas
tillfälligt den ram som försäkringskassorna har till förfogande för köp av
yrkesinriktad rehabilitering med 200 miljoner kronor åren 1997 och 1998. Som en
effekt av den föreslagna förlängningen av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
samt vunna erfarenheter under senare år inom området kommer att arbetsgivarnas
insats och engagemang för anställdas rehabilitering öka.
Försäkringskassorna har under ett antal år inom ramen för statens
överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen disponerat särskilda medel för upphandling av medicinska
rehabiliterings- och behandlingsinsatser från hälso- och sjukvården. Denna
samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och försäkringskassorna kan nu anses vara
etablerad och i huvudsak förutsättas ske med befintliga resurser varför en
neddragning av särskilda stimulansmedel med 185 miljoner kronor år 1997 och 200
miljoner kronor år 1998 respektive år 1999 kan vara motiverad.
I beräkningarna har beaktats att ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och
närståendepenningen höjs till 80 procent fr.o.m. år 1998. Höjningen av
ersättningsnivåerna finansieras genom förändringar i beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI) samt med förändringar i tandvårdsförsäkringen
som redogjordes för under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.
Besparingen i SGI beräknas till 980 miljoner kronor per år fr.o.m. 1998 och
fördelar sig lika mellan sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 36 186 miljoner
kronor, för år 1998 till 37 591 miljoner kronor och för år 1999 till 39 357
miljoner kronor.
Utgiftsområde 11:Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders-
pension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt
särskilt pensionstillägg.
Statens utgifter inom området uppgår år 1996 till ca 65,3 miljarder kronor. I
sammanhanget skall noteras att ATP i form av ålders- och efterlevandepensioner
till vuxna finansieras vid sidan om statsbudgeten.
Utgifterna för ålderspensioner från folkpensioneringen beräknas minska något
under den kommande femårsperioden. ATP-utgifterna stiger i och med att en allt
större andel av ålderspensionärerna tjänat in en allt högre rätt till ATP. Detta
medför samtidigt att utgifterna för pensionstillskotten minskar. Även den
begränsade uppräkningen av basbeloppet har en återhållande effekt på utgifterna.
Antalet nytillkommande pensionärer minskar svagt under de närmaste åren, vilket
också påverkar utgifterna. Några år in på 2000-talet kommer den demografiska
utvecklingen dock att leda till ett ökat antal ålderspensionärer och därmed
ökade utgifter.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de
utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet och för att finansiera
överskridanden av anslag under innevarande budgetår. Besparingsåtgärderna i
detta syfte omfattar inkomstprövning av folkpension för änkepensionärer samt
förändrad antagandepoängsberäkning för ATP för förtidspensionärer. Besparingen
av inkomstprövning av folkpension för änkepensionärer beräknas till 385 miljoner
kronor år 1997 och 500 miljoner kronor år 1998 och 1999. Besparingen på an-
tagandepoängsberäkningen beräknas till 75 miljoner kronor år 1997, 300 miljoner
kronor år 1998 och 600 miljoner kronor år 1999. Den förändrade
antagandepoängsberäkningen redovisas i socialförsäkringssektorn vid sidan om
statsbudgeten. Besparingskravet inom pensionsområdet i syfte att finansiera
saneringsprogrammet och överskridanden av anslag under innevarande budgetår
uppgår till 400 miljoner kronor åren 1997, 1998 och 1999. Den sammanlagda
besparingseffekten av ovan redovisade åtgärder överstiger sålunda
besparingskravet varför den överskjutande besparingen ingår i de ytterligare
besparingar som regeringen har utgått från vid beräkningen av den ekonomiska
ramen för vårpropositionen.
De ytterligare besparingarna omfattar ett flertal åtgärder inom utgifts-
området. Kompensationsgraden i bostadstillägget till pensionärer sänks från 85
procent till 83 procent. Vidare skall innehav av fritidsfastighet ingå i
inkomstprövningen av bostadstillägget. Omställningspensionen förkortas från tolv
till sex månader. För efterlevandepension till vuxna genomförs motsvarande
växling mellan folkpension och pensionstillskott som tidigare genomförts i
förtidspensioneringen. Detta innebär att folkpensionen sänks med sex
procentenheter samtidigt som pensionstillskottet höjs i motsvarande
utsträckning. Sammantaget beräknas besparingseffekten av dessa ytterligare
åtgärder till 735 miljoner kronor år 1997 och 910 miljoner kronor åren 1998 och
1999. Dessa åtgärder avses träda i kraft den 1 januari 1997. Dock träder
inkomstprövningen av folkpension för änkepensionärer samt att fritidsfastigheter
skall påverka bostadstillägget i kraft den 1 april 1997.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 64 256 miljoner
kronor, för år 1998 till 64 690 miljoner kronor och för år 1999 till 65 479
miljoner kronor.
Utgiftsområde 12:Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom
bostadsbidragen, som återfinns i utgiftsområde 18). Stödet utgörs av allmänna
barnbidrag, föräldraförsäkring, bidragsförskott, folkpension i form av
barnpension samt vårdbidrag för barn med funktionshinder. Vidare ingår ett
särskilt stöd till ensamstående adoptivföräldrar samt bidrag till omkostnader
vid adoption av barn från utlandet. Statens utgifter inom området uppgår år 1996
till 36,7 miljarder kronor. I sammanhanget skall noteras att ATP i form av
barnpension finansieras vid sidan om statsbudgeten.
Utgifterna för de familjepolitiska stöden styrs av en mängd olika faktorer.
Den demografiska utvecklingen och den allmänna pris- och löneut-vecklingen är
därvid de faktorer som har störst betydelse för utgiftsutvecklingen.
När det gäller den demografiska utvecklingen bör noteras att antalet födda
barn på senare tid har minskat långt mer än vad som antagits i tidigare
prognoser. I vad mån denna minskning är tillfällig eller bestående för en längre
tid är osäkert.
Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn och stödet
till ensamföräldrar har varit föremål för ett långvarigt beredningsarbete. En
proposition med förslag till nya regler planeras före sommaren 1996.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de
utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet och för att finansiera
överskridanden av anslag under innevarande budgetår. Besparingsåtgärderna i
detta syfte beräknas till 900 miljoner kronor. Besparingsåtgärderna innefattar
modifieringar av förslaget till underhållsstöd till barn med särlevande
föräldrar (Ds 1996:2) motsvarande 500 miljoner kronor. Återstoden av
besparingarna utgörs av de förändringar i sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
motsvarande 400 miljoner kronor som beskrivits under utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen för vårpropositionen
utgått från att ytterligare besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet.
Dessa besparingsåtgärder innefattar ytterligare modifieringar av förslaget
till nytt underhållstöd till barn med särlevande föräldrar (Ds 1995:2)
motsvarande 370 miljoner kronor år 1997, 535 miljoner kronor år 1998 och 635
miljoner kronor år 1999. Dessutom slopas den förhöjda ersättningen inom
föräldrapenningen i samband med barns födelse eller adoption som utges till
vardera föräldern under en månad (s.k. pappa-/mammamånad) vilket beräknas ge en
besparing på motsvarande 275 miljoner kronor år 1997 och 135 miljoner kronor
åren 1998 och 1999. Dessa åtgärder avses träda i kraft den 1 januari 1997. Till
förändringarna i föräldraförsäkringen kopplas inga övergångsregler.
I beräkningarna har även beaktats att ersättningsnivåerna höjs till 80 procent
i föräldraförsäkringen och havandeskapspenningen år 1998. De höjda
ersättningsnivåerna finansieras med de förändrade regler för sjuk-
penninggrundande inkomst (SGI) som redogjordes för under utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt med förändringar i
tandvårdsförsäkringen som redogjordes för under utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg. Ungefär hälften av den besparing som blir följden av
de förändrade SGI-reglerna faller inom utgiftsområde 12. Detta motsvarar 490
miljoner kronor.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomförs inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 35 981 miljoner
kronor, för år 1998 till 37 199 miljoner kronor och för år 1999 till 37 891
miljoner kronor.
Utgiftsområde 13:Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, kostnader för
kontant arbetsmarknadsstöd samt bidrag till lönegarantiersättning.
Utgiftsområdet är starkt konjunkturberoende, framförallt vad gäller
arbetslöshetens omfattning, men även av antalet företagskonkurser. Utgifterna
påverkas också av regelverkets utformning. Det gäller bl.a. möjligheterna att
kvalificera till arbetslöshetsersättning som avgör hur stor del av de arbetslösa
som är ersättningsberättigade, ersättningsperiodernas längd och nivåer. De
totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas under år 1996
uppgå till drygt 48 miljarder kronor varav utgifterna för arbetslös-
hetsförsäkringen beräknas utgöra ca 31 miljarder kronor.
Arbetslöshetsersättningen har under senare år präglats av stora ut-
giftsökningar. Av statsfinansiella skäl och som ett led i att stärka arbets-
linjen har regering och riksdag sedan mandatperiodens början beslutat om mycket
omfattande förändringar inom utgiftsområdet. Sammantaget innebär de vidtagna
åtgärderna att utgifterna varaktigt minskas med knappt 7 miljarder kronor
årligen fr.o.m. 1998.
Möjligheterna att kvalificera sig till arbetslöshetsersättning har stramats
upp bl.a. genom att kravet på individens anknytning till arbetsmarknaden har
skärpts. Detta har genomförts dels genom krav på fler arbetade dagar under fler
månader i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1995, dels genom att
för en första ersättningsperiod fr.o.m. den 1 januari 1996 kräva att reguljärt
arbete skall ha utförts.
För att förmå arbetsgivarna att i högre grad erbjuda heltidstjänster har
möjligheterna att erhålla arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete
fr.o.m. den 1 januari 1996 skärpts för personer med tillsvidareanställning på
deltid.
Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänktes den 1 januari 1996 från
80 procent till 75 procent av den tidigare inkomsten. Samtidigt sänktes
grundbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet till 230 kronor per dag.
För att motverka självförvållad arbetslöshet och för att hindra fusk med
arbetslöshetsersättning har antalet avstängnings- och frånkännandedagar utökats
fr.o.m. den 1 januari 1996.
Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen för vårpropositionen
utgått från att ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet. Besparingarna
motiveras i viss mån av statsfinansiella skäl, men framförallt syftar de till
att finansiera dels utbildningssatsningar som skall genomföras med början under
innevarande år, dels de höjda ersättningsnivåerna inom arbetslöshetsförsäkringen
från 75 procent till 80 procent fr.o.m. 1 januari 1998. Dessa satsningar
finansieras delvis genom regelförändringar inom arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringen avser att i en sysselsättningspolitisk proposition i vår närmare
precisera inriktningen och utformningen av dessa besparingsåtgärder. De samman-
lagda bruttobesparingarna inom utgiftsområde 13 beräknas till 5,5 miljarder
kronor under 1997, 6,0 miljarder kronor år 1998 och 6,5 miljarder kronor år
1999.
Inom arbetslöshetsförsäkringen har antalet ersättningstagare med långa
perioder av arbetslöshet ökat kraftigt under de senaste åren. Ofta har dessa
personer mot slutet av en ersättningsperiod gått i en konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att därefter åter leva på
arbetslöshetsersättning. Ju längre personerna befinner sig i denna situation,
desto svårare får de att komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Även
om dessa personer var och en drabbats av arbetslöshet av olika skäl, är det
vanligt med en bristande utbildningsbakgrund. Ofta behövs ett grundläggande
kunskapslyft.
Regeringen har för avsikt att under utgiftsområde 15 Studiestöd, 16 Utbildning
och universitetsforskning och 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid föreslå
omfattande utbildningssatsningar motsvarande ca 130 000 platser inom Komvux, den
kvalificerade yrkesutbildningen, folkbildningen och högskolan. Finansieringen av
dessa utbildningar bör delvis ske inom utgiftsområde 13. Utbildningssatsningarna
innebär i sig att de förväntade utgifterna för arbetslöshetsersättningen kommer
att minska.
För att minimera förekomsten av långa arbetslöshetsperioder och för att
ytterligare understryka arbetslöshetsersättningens roll som en om-
ställningsersättning har regeringen i proposition 1995/96:25 En politik för
arbete, trygghet och utveckling (bet. 1995/96:FiU1, rskr. 1995/96:132) påtalat
behovet av en bortre parentes inom arbetslöshetsersättningen. Individen skall
endast kunna erhålla ersättning under en begränsad tidsperiod. Regeringens
kommande förslag i detta avseende kommer att ställa ökade krav på effektiva
insatser i syfte att förhindra att personer utförsäkras.
Regeringen har tidigare framhållit att så snart utgiftsläget tillåter skall
en höjning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen genomföras.
Regeringen har för avsikt att föreslå en höjning av kompensationsnivån inom
arbetslöshetsförsäkringen till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 36 091 miljoner
kronor, för år 1998 till 36 102 miljoner kronor och för år 1999 till 34 610
miljoner kronor.
Utgiftsområde 14:Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt utgifter
för statliga arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns även utgifter för
jämställdhetspolitiska åtgärder bl.a. för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) som
har som mål för sin verksamhet att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet och verka för att jämställdhetslagens föreskrifter följs. De totala
utgifterna för utgiftsområdet uppgår under år 1996 till ca 40,0 miljarder kronor
varav utgifterna för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder utgör
ca 20,0 miljarder kronor.
Utgiftsområdets kostnader för myndigheternas verksamhet styrs i huvudsak av
statsmakternas beslut om medelstilldelning. Denna medelstilldelning grundar sig
till stor del på det förväntade behovet av konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som bl.a. skall bidra till att utjämna sväng-
ningarna i ekonomin. Vidare finns en koppling till regelverkets utformning vad
gäller bl.a. bidragsnivåer och de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas längd och
utformning.
Vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fr.o.m. budgetåret
1995/96 en rad åtgärder genomförts i syfte att hävda arbetslinjen och
upprätthålla flexibiliteten på arbetsmarknaden. Inom arbetslivsområdet har
organisationen av arbetslivsforskningen förändrats med en ny myndighetsstruktur.
Inom jämställdhetsområdet prioriteras åtgärder som leder till att ett
jämställdhetsperspektiv införlivas i alla politikområden. Riksdag och regering
har vidare beslutat att statliga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995 skall
betala och redovisa lagstagdade arbetsgivaravgifter, allmän löneavgift och
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, enligt samma regler som gäller
för arbetsmarknaden i övrigt. För utgiftsområdet gäller generellt att det av
riksdagen fastlagda besparingskravet om elva procent på offentlig konsumtion
fullföljs. Sammantaget har vidtagna åtgärder inom utgiftsområdet inneburit
varaktiga bruttobesparingar uppgående till ca 7 miljarder kronor årligen fr.o.m.
år 1998.
Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen utgått från att
besparingar utöver de som riksdag och regering tidigare beslutat om görs inom
utgiftsområdet. Ett skärpt effektivitetskrav motsvarande 200 miljoner kronor per
år åläggs Samhall AB fr.o.m. år 1997. Ytterligare besparingar motsvarande 30
miljoner kronor läggs fr.o.m. år 1998 på myndigheterna inom utgiftsområdet.
Vidare skall utgifterna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskas med ca
1 300 miljoner kronor fr.o.m. år 1997 genom effektiviseringar och/eller
regelförändringar. Regeringen avser att i en sysselsättningspolitisk proposition
i vår närmare precisera utformningen av dessa besparingsåtgärder. Besparingarna
motiveras av statsfinansiella skäl, men är också en del i finansieringen av de
utbildningssatsningar regeringen har för avsikt att föreslå under utgiftsområde
15 Studiestöd, 16 Utbildning och universitetsforskning och 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid. De sammanlagda bruttobesparingarna uppgår till ca 1,5
miljarder kronor år 1997, ca 1,6 miljarder kronor år 1998 och ca 1,6 miljarder
kronor år 1999.
Vad gäller det av riksdagen fastlagda besparingskravet på offentlig konsumtion
skall detta ifråga om Arbetsmarknadsverket inte tas ut på arbetsförmedlingarna
utan istället fullt ut tas ut på den centrala och regionala organisationen.
Anslaget Jämställdhetsombudsmannen skall prioriteras inom ramen för
utgiftsområdet.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 46 756 miljoner
kronor, för år 1998 till 43 934 miljoner kronor år 1998 och för år 1999 till
41 922 miljoner kronor.
Utgiftsområde 15:Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier på
gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier. De totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgår under år 1996 till ca 11 miljarder kronor varav mer-parten
avser studiemedel.
Flertalet anslag är rättighetsstyrda och anslagsbelastningen är bl.a. beroende
av antalet utbildningsplatser. En parlamentariskt sammansatt kommitté gör för
närvarande en övergripande översyn av studiestödssystemet. Kommittén skall
enligt direktiven lämna förslag till ett mer sammanhållet studie-stödssystem.
I takt med den stigande arbetslösheten har medel för tillfälliga insatser inom
utbildningsområdet tillförts anslagen för att kunna erbjuda kompletterande
utbildning för personer som är eller riskerar att bli arbetslösa.
Regeringen har i beräkningen av den ekonomiska ramen för vårpropositionen
utgått från att saneringsprogrammet skall fullföljas i enlighet med riksdagens
beslut år 1995. I förra årets budgetproposition (1994/95:100 bil.9) redovisades
således ett besparingsprogram som skulle genomföras under en treårsperiod fram t
o m budgetåret 1998. I beräkningen av utgiftstaket för utgiftsområdet Studiestöd
har som ett led i detta program en nedräkning gjorts med sammanlagt 197 miljoner
kronor för budgetåret 1997. För budgetåret 1998 uppgår besparingarna till
ytterligare 163 miljoner kronor.
Utöver ovan angivna besparingar har utgångspunkten varit att ytterligare
besparingar avseende studiemedel görs om ca 25 miljoner kronor från och med år
1997.
Under utgiftsområdet har vidare utgifter för treårsperioden 1997-1999
beräknats för den omfattande utbildningssatsningen på 130 000 platser inom
komvux, folkhögskola, kvalificerad yrkesutbildning och högskola som regeringen
senare avser att föreslå riksdagen. Under utgiftsområdet har dessutom beräknats
utgifter för en förbättrad studiefinansiering för vuxenstuderande med 600
miljoner kronor från och med budgetåret 1998. Utgiftsökningarna har beräknats
till ca 6 miljarder kronor för 1997, ca 7 mil-jarder kronor för 1998 samt ca 7
miljarder kronor år 1999.
Regeringen kommer senare också att föreslå att de tillfälliga insatser inom
utbildningsområdet som under åren 1992-1996 genomförts av konjunkturskäl skall
upphöra. Dessa tillfälliga insatser beräknas ersättas med de varaktiga
insatserna inom utbildningsområdet från och med den 1 januari 1997.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1997 till
18 918 miljoner kronor, för år 1998 till 19 932 miljoner kronor och för år 1999
till 20 483 miljoner kronor.
Utgiftsområde 16:Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar utgifter för skolväsendet, vuxenutbildning, kvalificerad
yrkesutbildning, högskoleutbildning samt universitetsforskning. De totala
utgifterna för utgiftsområdet uppgår år 1996 till ca 23 miljarder kronor.
För att fullfölja det besparingsprogram som redovisades i budgetpropositionen
(1994/95:100 bil.9) och som sträcker sig över en treårsperiod fram till och med
budgetåret 1998 har besparingar gjorts om sammanlagt 544 miljoner kronor för
budgetåret 1997 och ytterligare 271 miljoner kronor 1998. Merparten av
besparingarna avser besparingar inom verksamhetsområdet Universitet och
högskolor m.m. samt verksamhetsområdet Nationella och internationella
forskningsresurser. Övriga besparingar avser området Skolväsendet.
Regeringen har i beräkningarna för den ekonomiska ramen för åren 1997-1999
utgått från att ytterligare besparingar skall göras. Besparingarna uppgår till
sammanlagt 320 miljoner kronor år 1997 och 400 miljoner kronor åren 1998 och
1999 och avser i huvudsak forskning samt i viss ut-sträckning fortbildning inom
skolväsendet. Ambitionen är att huvuddelen av dessa besparingar skall kunna
kompenseras genom stiftelsemedel.
Regeringen avser vidare att föreslå riksdagen att omfattande utbild-
ningssatsningar inom utbildningsväsendet genomförs under treårsperioden 1997-
1999. Förslagen kommer att omfatta kommunal vuxenutbildning, kvalificerad
yrkesutbildning samt högskoleutbildning. Alla tänkbara utbildnings-anordnare
från skolväsendet till universitet och högskolor skall aktiveras för att
åstadkomma en så god utbildningssituation som möjligt för den enskilde
individen. För att tillgodose skiftande behov och förutsättningar krävs ett
utvecklat samarbete mellan individen, arbetsförmedlingen och olika lokala
aktörer - studieförbund, arbetsmarknadens parter, folkrörelser och kommuner.
Beräkningen av utgifterna för 1997-1999 baseras på att ca 90 000 platser
tillskapas på gymnasienivå i den kommunala vuxenutbildningen. Inom den ramen har
insatser bl.a. beräknats för basårsutbildning som leder till behörighet för
studier i högskolan inom naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområden.
Beräkningarna har också baserats på att försöksverksamheten med den s.k.
kvalificerade yrkesutbildningen utvidgas till att omfatta ytterligare ca 3 000
platser under treårsperioden.
Inom högskolan har beräknats att 15 000 nya platser skapas från och med
höstterminen 1997 och att ytterligare 10 000 platser skapas höstterminen 1998.
Utbyggnaden fullföljs hösten 1999. Då beräknas 30 000 nya högskoleplatser totalt
ha skapats.
De tillfälliga insatser inom utbildningsområdet som under åren 1992-1996
genomförts av konjunkturskäl avses upphöra . Dessa tillfälliga insatser ersätts
med de ovan redovisade varaktiga insatserna inom utbildningsområdet från och med
den 1 januari 1997.
När det gäller övergripande frågor inom forskningsområdet återkommer
regeringen till riksdagen i en forskningspolitisk proposition som avser
budgetåren 1997-1999. I det sammanhanget kan omfördelningar mellan olika
utgiftsområden behöva prövas.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1997 till
25 623 miljoner kronor, för år 1998 till 26 436 miljoner kronor och för år 1999
till 27 596 miljoner kronor.
Utgiftsområde 17:Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, exkl. presstöd och vissa andra mass-
mediefrågor, dvs. frågor om arkiv, museer, kulturmiljövård, konstnärer, teater,
dans, musik, bibliotek, litteratur, tidskrifter, bildkonst, konsthantverk,
hemslöjd och film samt den samiska kulturen. Till utgiftsområdet hör också
folkbildningen. Dessa utgifter innefattar statsbidrag till folkhögskolorna och
studieförbunden, bidrag till kontakttolkutbildning samt för vissa
handikappåtgärder inom folkbildningen.
Utgiftsområdet omfattar även stöd till trossamfund, ungdomsfrågor,
folkrörelse- och idrottsfrågor samt restaureringsarbeten vid de kungliga slotten
m.m. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår år 1996 till ca 6,9
miljarder kronor, varav 3,8 miljarder kronor hänför sig till kulturområdet och
2,2 miljarder kronor till folkbildningen.
Förslaget till ram för utgiftsområdet under perioden 1997-1999 grundar sig på
riksdagens tidigare fattade beslut om besparingar på statlig konsumtion. Vidare
har en ytterligare besparing på 100 miljoner kronor beräknats för folkbildningen
och sammanlagt 55 miljoner kronor för idrotts- och ungdomsfrågor. Å andra sidan
ges folkbildningen ökade möjligheter genom den utbildningssatsning regeringen
nämnt i det föregående. För budgetåret 1997 har en engångsbesparing gjorts inom
Kulturdepartementets område med 20 miljoner kronor.
Den ekonomiska ramen medger vissa satsningar inom kulturområdet. Dessa kommer
att presenteras i propositionen om den framtida kulturpolitiken, som kommer att
läggas fram under hösten 1996. Därvid kommer särskild vikt att läggas vid frågor
om konstnärernas villkor, barn- och ungdomskultur samt kultur i hela landet.
I underlaget till beräknad ram ingår 10 000 nya platser på folkhögskolorna
inom ramen för de omfattande utbildningssatsningar som regeringen senare kommer
att föreslå. De tillfälliga insatser i form av platser inom folkhögskolorna som
tidigare har genomförts skall sålunda ersättas av varaktiga insatser.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 7 074 miljoner
kronor, för år 1998 till 7 212 miljoner kronor och för år 1999 till 7 394
miljoner kronor.
Utgiftsområde 18:Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för räntebidrag, bostadsbidrag,
Bostadskreditnämndens garantiverksamhet samt länsstyrelserna. Det utgiftsmässigt
största sakanslaget är anslaget för räntebidrag m.m. De mest betydelsefulla
faktorerna för det statsfinansiella utfallet på detta anslag är räntenivån och
den allmänna ekonomiska utvecklingen. Reglerna för räntebidrag har en direkt
koppling till marknadsräntan på bostadsobligationer. De totala utgifterna för
utgiftsområdet uppgår under år 1996 till 40 mil-jarder kronor, varav utgifterna
för räntebidragen uppgår till ca 29 miljarder kronor. De minskade utgifterna för
utgiftsområdet över perioden 1997-1999 beror främst på sjunkande räntebidrag för
ny- och ombyggnad av bostäder enligt 1991 års regler eller äldre.
Samhällets kostnader för bostadsbidrag har ökat kraftigt under senare år. Den
allmänna ekonomiska utvecklingen med hög arbetslöshet, höga räntor och därmed
höga boendekostnader har tillsammans med regelförändringar och ökad
ansökningsfrekvens haft stor betydelse. Kraftfulla åtgärder har föreslagits från
regeringen (prop. 1995/96:186) för att bryta kostnadsökningen.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet bl.a. på länsstyrelserna.
Besparingarna totalt inom utgiftsområdet uppgår till 90 miljoner kronor år 1997
och till 170 miljoner kronor från år 1998.
Prioriterade frågor inom området är utformningen av stödet till bo-
stadsproduktionen, utvecklingen av byggkostnaderna, förbättrad kvalitet och
till-gänglighet i fråga om geografisk information samt kostnadseffektivitet i
processen för fastighetsbildning.
När det gäller stödet till den fortsatta produktionen av bostäder kommer
förändringar att aktualiseras i samband med att den bostadspolitiska utredningen
lämnar sitt slutbetänkande hösten 1996. Utredningen skall utforma sina förslag
med utgångspunkt i att statens ekonomiska insatser måste begränsas och att
statens möjligheter att styra utgifterna behöver förbättras. Fördelningen mellan
generellt, riktat och behovsprövat stöd skall övervägas.
Byggkostnaderna har under lång tid fortsatt att öka och i en takt som
väsentligt överstiger prisutvecklingen inom andra områden. Behovet av förbättrad
konkurrens och produktivitet inom byggsektorn kommer därför att ägnas stor
uppmärksamhet.
För att stärka statens geotekniska instituts ansvar för forskning och
utveckling inom infrastrukturområdet har 8 miljoner kronor överförts från
utgiftsområde 22.
Plan- och bygglagen (1987:10) är föremål för en fortsatt översyn inom ramen
för plan- och byggutredningen. I utredningens uppdrag ingår också att se över
lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Inom lantmäteri-
och fastighetsdataverksamheten pågår ett omfattande förnyelsearbete vad gäller
bl.a. fastighetsbildningsprocessen och en effektiv försörjning av grundläggande
landskaps- och fastighetsinformation.
Regeringen har i prop. 1995/96:38 föreslagit att Kristianstads och Malmöhus
län läggs samman till Skåne län. Som en följd härav beräknas besparingar kunna
göras genom att berörda länsstyrelser förs samman till en länsstyrelse. När det
gäller den framtida länsindelningen i Västsverige har regeringen tillkallat en
särskild utredare för att dels se över den geografiska utformningen, dels
beskriva en länsstyrelseorganisation i ett nytt väst-svenskt län.
Regionberedningens betänkande (SOU 1995:27) om bl.a. ansvarsfördelningen på
den regionala nivån är föremål för beredning i regeringskansliet. Regeringen
planerar att återkomma i denna fråga till riksdagen.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 34 769 miljoner
kronor, för år 1998 till 27 705 miljoner kronor och för år 1999 till 23 726
miljoner kronor.
Utgiftsområde 19:Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar regionalpolitik. Detta sakområde brukar benämnas den
"lilla" regionalpolitiken. Med den „stora„ regionalpolitiken avses sakområden
inom andra samhällssektorer. Utvecklingen inom dessa andra samhällssektorer är
sammantaget mer betydelsefull än den lilla regionalpolitiken.
Utgiftsområdet omfattar främst olika former av företagsstöd samt medel som
länsstyrelserna förfogar över för en del av medfinansieringen av EG:s
strukturfondsprogram. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår under år
1996 till ca 2,8 miljarder kronor.
På senare tid har verksamheten inom utgiftsområdet påverkats av förberedelser
för att ta del av återflödet av medel från EG:s strukturfonder. Det sammanlagda
återflödet av medel för regionalpolitiskt inriktade åtgärder beräknas under
perioden 1995-1999 komma att uppgå till ca 5,5 miljarder kronor.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
besparingar skall göras på företagsstöd i form av driftstöd som lämnas i vissa
regionalpolitiska stödområden. Besparingarna uppgår till 150 miljoner kronor
från år 1997. Att besparingen sker på driftstöd motiveras främst av att dessa
stödformer är de som är minst inriktade på att skapa ekonomisk tillväxt, vilket
är en av regeringen prioriterad målsättning. Vissa av dessa stödformer bedöms
också eventuellt inte överensstämma med Europeiska gemenskapernas
statsstödsregler.
Denna besparing är enligt regeringens bedömning möjlig utan att försämra
möjligheterna att uppnå de regionalpolitiska målen.
De övergripande målen för regionalpolitiken är uthållig tillväxt, rättvisa och
valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela landet.
De regionala obalanserna tenderar att öka. En balanserad regional utveckling är
en förutsättning för att den tillväxtorienterade politik som regeringen driver
skall bli framgångsrik.
Under 1996 kommer regeringen att ta ställning till de förslag som den pågående
Företagsstödsutredningen väntas lägga fram under våren. Kommittén ser över olika
former av företagsstöd inom närings-, arbets-marknads- och regionalpolitiken.
Som tidigare nämnts har utvecklingen inom många samhällssektorer stor
betydelse för den regionala utvecklingen. Regeringen tillsatte under hösten 1995
en särskild utredare som skall kartlägga de regionala konsekvenserna av
avregleringar inom olika statliga sektorer. Regeringen beräknar under 1997 ta
ställning till resultatet av utredarens arbete.
Utgifterna inom området påverkas främst av den ekonomiska konjunkturens
utveckling. En uppåtgående konjunktur innebär t.ex. en ökad investeringsvilja
hos företagen som i sin tur ökar efterfrågan på företagsstöd.Regeringen bedömer
att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen beräknar för
utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 3 499 miljoner kronor, för år 1998
till 3 487 miljoner kronor och för 1999 till 3 510 miljoner kronor.
Utgiftsområde 20:Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, vatten-
och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljöforskning,
avfallsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade
till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. Utgiftsområdet omfattar
vidare utgifter för Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd,
Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut och Statens
kärnkraftinspektion. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår 1996 till ca
1,4 miljarder kronor, varav ca 1,2 miljarder kronor för miljövård och 0,2 mil-
jarder kronor för strålskydd och kärnsäkerhet.
För år 1996 har riksdagen beslutat om besparingar inom utgiftsområdet om
sammanlagt 232 miljoner kronor. Riksdagens beslut innebär vidare att därutöver
skall 20 miljoner kronor sparas fr.o.m. år 1997 och ytterligare 127 miljoner
kronor fr.o.m. år 1998.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
ytterligare besparingar utöver de tidigare beslutade görs inom utgiftsområdet.
Dessa besparingar uppgår till 50 miljoner kronor år 1998. Vidare bortfaller
fr.o.m. 1999 resterande medel från energiskatteöverenskommelsen, 58 miljoner
kronor. Ambitionen är att vissa besparingar skall kunna kompenseras genom medel
från Stiftelsen för strategisk miljöforskning (MISTRA).
Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska
mångfalden, främja en långsiktig god hushållning med naturresurser samt skydda
natur- och kulturlandskap. Regeringen har som ambition att Sverige skall bli
ledande i Europa med att systematiskt bygga ett ekologiskt hållbart samhälle. En
inriktning är att utveckla Östersjön till att bli en symbol för en framgångsrik
miljöpolitik.
Prioriterade områden i regeringens miljöarbete är: ett grönare näringsliv
(inkl. kretslopp/avfall, kemikalier och trafik), Österjön/Östeuropa, naturvård
och miljöpolitiska styrmedel.
Insatserna för ett mer miljöanpassat näringsliv bör fortsätta. Företagens
miljöanpassning kan bidra till ökad tillväxt och sysselsättning. En viktig
uppgift är att driva på miljöarbetet inom olika sektorer. Sektorsansvaret för
miljöfrågorna måste öka.
Förslag om en miljöbalk avses lämnas till riksdagen våren 1997 med
ikraftträdande den 1 januari 1998. Förslaget syftar till en samordnad och skärpt
miljölagstiftning och kan leda till ändringar i miljövårdens organisation.
Regeringen avser att förelägga riksdagen förslag till bl.a. nya och omarbetade
miljömål i en samlad miljöproposition våren 1998.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 1 300 miljoner
kronor, för år 1998 till 1 144 miljoner kronor och för år 1999 till 1 109
miljoner kronor.
Utgiftsområde 21:Energi
Utgiftsområdet omfattar anslag för energiforskning och energiteknisk utveckling
inklusive bioenergiforskning samt stöd till upphandling av energieffektiv
teknik. Inom ramen för 1991 års energipolitiska program för ny energiteknik, som
avslutas under innevarande år, stöds genom bidrag, investeringar i
vindkraftverk, solvärmeanläggningar och biobränsleeldade kraftvärmeverk.
Verksamheten bedrivs i huvudsak inom Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK). Viss verksamhet bedrivs inom Boverket och Statens råd för
byggnadsforskning. Utgiftsområdet omfattar också verksamheten inom Statens
oljelager. Statens oljelager har till uppgift att förvalta statens civila
beredskapslager av olja för krigssituationer. Statens oljelagers verksamhet
kommer att avvecklas år 1999. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1996
uppgår till ca 1,0 miljard kronor.
Affärsverket svenska kraftnäts verksamhet återfinns inom utgiftsområdet.
Verket driver och förvaltar det svenska storkraftnätet för el.
Den parlamentariskt sammansatta Energikommissionen överlämnade sitt
slutbetänkande i december 1995 (Omställning av energisystemet SOU 1995:139).
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition om
energipolitiska riktlinjer m.m. hösten 1996.
Preliminärt uppgår ramen för år 1997 till 558 miljoner kronor, för år 1998
till 496 miljoner kronor och för år 1999 till 441 miljoner kronor. Ramen kan
komma att påverkas av beslut i den energipolitiska propositionen hösten 1996.
Åtgärder som beslutas i den energipolitiska propositionen förutsätts vara
statsfinansiellt neutrala.
Utgiftsområde 22:Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar och
järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post,
telekommunikationer samt forskning. De totala utgifterna för utgiftsområdet
uppgår under år 1996 till 25,6 miljarder kronor varav utgifterna för vägar och
järnvägar utgör ca 23 miljarder kronor.
Sedan 1991 har riksdag och regering beslutat om mycket omfattande ökningar av
anslagen främst till investeringar i vägar och järnvägar. Riksdagsbeslutet våren
1991, om ökade anslag till utbyggnad av infrastrukturen som ett medel för att
skapa ekonomisk tillväxt, lade grunden till de nu pågående satsningarna på
investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar.
Riksdagen beslutade i juni 1993 om långsiktiga investeringsplaner för vägar
och järnvägar för perioden 1994-2003. Beslutet omfattade även en ytterligare
ökning av de ekonomiska ramarna för infrastrukturinvesteringarna. Därtill skall
räknas de järnvägs- och väginvesteringar som finansieras genom avgifter på
trafiken. Riksdagens beslut 1995 om besparingar på kommunikationsområdet under
perioden fram till år 1998 innebär en senareläggning av
infrastrukturutbyggnaden.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet. Besparingarna uppgår till 210
miljoner kronor år 1997 samt ytterligare 95 miljoner kronor från år 1998.
Dessutom kommer utgifter inom utgiftsområdet om 350 miljoner kronor som
planerats till år 1998 att senareläggas till år 2000-2001. Av dessa medel
återläggs 175 miljoner kronor år 2000 och 175 miljoner kronor år 2001.
Underhållet av infrastrukturen är sedan länge eftersatt. Det omfattande
investeringsprogrammet som nu pågår kommer på sikt att ytterligare öka kraven på
underhållsinsatser. Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder för drift och underhåll i ett långsiktigt perspektiv och inom ramen för
befintliga resurser. Underhållsfrågorna kommer att övervägas i samband med
revideringen av de långsiktiga investeringsplanerna 1996-97. Förslag till nytt
kommunikationspolitiskt beslut utarbetas till 1998.
Förslaget till nytt kommunikationspolitiskt beslut syftar bl.a. till att
åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem i ett europeiskt perspektiv. En ny
kommunikationspolitik inbegriper vidare åtgärder för att främja användningen av
informationsteknik.
Under 1996 kommer regeringen att lämna förslag till riksdagen om den framtida
sjöfartspolitiken, bl.a. om rederistödet.
Uppföljning och översyn inom postområdet kan komma att påverka
resursfördelningen under de närmaste åren. Även en översyn av teleområdet pågår.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 25 037 miljoner
kronor, för år 1998 till 24 504 miljoner kronor och för år 1999 till 25 465
miljoner kronor.
Utgiftsområde 23:Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
Utgiftsområdet omfattar utgifter inom ramen för EG:s gemensamma
jordbrukspolitik, den gemensamma fiskepolitiken samt nationellt beslutade
åtgärder inom dessa näringar. Vidare redovisas utgifter för växtskydd, djurskydd
och djurhälsovård samt livsmedelskontroll. Utgiftsområdet innefattar också
anslag till högre utbildning och forskning som rör vård och utnyttjande av
biologiska naturresurser. Vidare ingår anslag till Skogsvårdsorganisationen,
skogsbruk och rennäringen. De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår år
1996 till 10,8 miljarder kronor.
Den dominerande delen av utgifterna är förknippade med EG:s gemensamma
jordbrukspolitik. Mer än hälften av utgifterna är en följd av obligatoriska
åtgärder som i sin helhet finansieras från EG:s gemensamma budget (EG:s
jordbruksfonds garantisektion). Även de av EG delfinansierade stöd- och
ersättningssystemen, bl.a. miljöersättningar och stöd till s.k. mindre gynnade
områden, utgör en väsentlig andel av utgiftsområdet.
För de olika strukturprogrammen har femåriga planer fastställts avseende
perioden 1995-1999. Av planerna framgår vilka resurser som skall avsättas
nationellt respektive från EG:s jordbruksfond. Det gällande femåriga
obligatoriska miljöersättningsprogrammet baseras på bidragsbeslut med en femårig
giltighetstid.
Efter år 1997 kommer samtliga utgifter som härrör från 1990 års
omställningsbeslut rörande livsmedelssektorn att ha upphört.
Under de kommande åren kommer utvecklingen inom utgiftsområdet i stort sett
helt att styras av utvecklingen av de anslag som har sin utgångspunkt i EG:s
regelverk och förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken som kan komma
att äga rum. I flera fall är anslagsbelastningen till viss del beroende av den
svenska kronans utveckling.
Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen utgått ifrån att
nettobesparingar på totalt 216 miljoner kronor skall genomföras inom
utgiftsområdet, varav 193 miljoner kronor skall tas ut år 1997. Besparingar
kommer bl.a. ske genom avveckling av stödet till företagshälsovård inom
jordbruksområdet och minskade medel för beredskapslagring av livsmedel.
Därutöver tillkommer en avveckling av avbytarverksamheten. Verksam-heten i
glesbygd och jourverksamheten kommer dock att upprätthållas.
Vidare har regeringen vid sin beräkning av ramen för utgiftsområdet tagit
hänsyn till ett förväntat ökat återflöde från EG-budgeten vilket inte påverkar
statsbudgetens saldo, men väl belastningen på berörda anslag och därmed
utgiftsområdesramen.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till
12 537 miljoner kronor, för år 1998 till 12 554 miljoner kronor och för år 1999
till 12 631 miljoner kronor.
Utgiftsområde 24:Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar verksamheterna näringspolitik, teknologisk
infrastruktur, marknads- och konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling,
konsumentfrågor, kooperativ utveckling samt exportfrämjande. De totala
utgifterna för utgiftsområdet uppgår år 1996 till 3,6 miljarder kronor.
Riksdagen fattade år 1993 beslut om regeringens forskningspolitik för åren
1993/94-1995/96. Beslutet innebar bl.a. en förstärkning av informa-
tionsteknologisk FoU samt en inledande satsning på uppbyggandet av ett antal
s.k. kompetenscentra vid högskolor. ALMI Företagspartner AB och dess regionala
dotterbolag tillskapades 1994 med uppgifter inom främst rådgivning och
finansiering för små och medelstora företag. Efter riksdagsbeslut 1995 bildades
Delegationen för utländska investeringar i Sverige samt en ny myndighet och ett
halvstatligt bolag på turistområdet. Som ett led i konsumentpolitiken har
regeringen till riksdagen överlämnat skrivelse 1995/96:181 Konsumentpolitik i EU
- mål och inriktning för det svenska arbetet.
Under den fortsatta mandatperioden kommer småföretagens betydelse som skapare
av sysselsättning m.m. att uppmärksammas i högre grad.
Inom det konkurrensfrämjande området kan anslagsbehovet de närmaste åren komma
att påverkas av bl.a. den pågående uppföljningen av konkurrenslagen.
Den av regeringen tillsatta utredningen om statens roll för att främja
utvecklingen av den svenska gruvnäringen kommer att utgöra ett viktigt underlag
för delar av den fortsatta näringspolitiken.
Hösten 1996 kommer regeringen att till riksdagen överlämna en
forskningspolitisk proposition avseende budgetåren 1997-1999. I det sammanhanget
kan omfördelningar mellan olika utgiftsområden behöva prövas.
Regeringen avser, i enlighet med vad som angivits i regeringsförklaringen, att
i den forskningpolitiska propositionen bl.a. stärka den tvärvetenskap-liga och
tillämpade forskningen.
Förutom tidigare besparingsåtaganden har varaktiga besparingar beräknats på
forskningsanslagen uppgående till 200 miljoner kronor fr.o.m. år 1997 och
ytterligare 100 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. Ambitionen är att huvuddelen av
dessa besparingar skall kunna kompenseras genom stiftelsemedel. Den slutliga
fördelningen av dessa besparingar på statsbudgetens anslag kommer att avgöras i
beredningen inför forskningspropositionen, då storleken på de medel som
allokeras till detta utgiftsområde fastställs.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för utgiftsområdet. Ramen uppgår för år 1997 till 2 793 miljoner
kronor, för år 1998 till 2 543 miljoner kronor och för år 1999 till 2 553
miljoner kronor.
Utgiftsområde 25:Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet Allmänna bidrag till kommuner består av anslagen Generellt
statsbidrag till kommuner, Generellt statsbidrag till landsting, Särskilda
insatser för vissa kommuner och landsting, samt Statligt utjämningsbidrag till
kommuner och landsting. De generella statsbidragen till kommuner och landsting
samt anslaget för särskilda insatser uppgår år 1996 till 57,2 mil-jarder kronor.
Utjämningsbidraget uppgår samma år till 21,2 miljarder kronor och motsvaras av
en lika hög utjämningsavgift för kommuner och landsting som bokförs på
statsbudgetens inkomstsida. De totala utgifterna inom utgiftsområdet uppgår år
1996 till 78,4 miljarder kronor.
Statens styrning av kommunsektorn sker genom lagstiftning och statsbidrag.
Dessutom sker en påverkan genom att staten anger riktlinjer för det
skattefinansierade utrymmet. Regeringen bedömer det av konstitutionella skäl
inte som möjligt att direkt styra den kommunala utgiftsnivån. I stället bör
detta ske indirekt genom restriktioner för de kommunala inkomsterna. Regeringen
aviserar i denna proposition ett förslag om vissa sanktioner vid skattehöjningar
med innebörden att statsbidragen till kommuner och landsting minskas vid ett
ökat skatteuttag.
Anslagen till kommunsektorn fastställs årligen av riksdagen och grundas på en
bedömning av det skattefinansierade utrymmet. Det finns således ingen automatik
i beräkningen av statsbidragen till kommunsektorn. De senaste åren har bidragen
hållits i huvudsak nominellt oförändrade med undantag av sådana justeringar som
gjorts med hänsyn till verksamhetsförändringar som reglerats enligt
finansieringsprincipen.
I syfte att skapa stabila planeringsförutsättningar för kommunsektorn har
regeringen och företrädare för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i
en överenskommelse enats om riktlinjer för kommunernas och landstingens
ekonomiska utveckling under åren 1997 och 1998.
Regeringen anser mot denna bakgrund att de generella statsbidragen bör hållas
på en nominellt oförändrad nivå under åren 1997 och 1998, med undantag av
regleringar enligt finansieringsprincipen. I avsnitt 7.5.1 föreslår regeringen
att den statliga kompensationen till kommuner och lands-ting för pensioner och
andra trygghetsförmåner för lärare m.fl. fr.o.m. år 1997 inkluderas i de
generella statsbidragen. Regeringen avser också att senare lämna förslag i syfte
att ekonomiskt reglera nya och ändrade regler som påverkar det kommunala
skatteunderlaget och det kommunala utgifts-trycket. Detta gäller dock inte de
förslag som omfattas av 118 miljarders programmet för att sanera de offentliga
finanserna.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet till 79 833 miljoner kronor för
år 1997, till 79 883 miljoner kronor för år 1998 och till 79 983 miljoner
kronor för år 1999.
Utgiftsområde 26:Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden samt oförutsedda
utgifter.
Statsskuldsräntorna ingår som tidigare nämnts i inledningskapitlet inte i
utgiftstaket.
Utgifterna för statsskuldsräntor styrs av flera faktorer. Till att börja med
avgörs utgifterna dels av hur stor statsskulden är i början av be-
räkningsperioden, dels av hur stort primärt lånebehov, (lånebehov exkl utgifter
för statsskuldsräntor), som beräknas uppstå under själva perioden. Därutöver
styrs utgifterna av makroekonomiska variabler såsom inhemska och utländska
räntenivåer samt växelkurser.
Även ett antal tekniska faktorer får effekter på de redovisade statsskulds-
räntornas storlek. Dessa tekniska faktorer hänger till stor del samman med
vilken emissionsteknik som Riksgäldskontoret väljer att använda sig av vid
förvaltningen av statsskulden. Ett exempel är Riksgäldskontorets upplåning via
emission av ett begränsat antal s.k. benchmarklån. Lånen löper med fast
kupongränta. Om marknadsräntan vid emissionstillfället avviker från den
fastställda kupongräntan uppstår över- eller underkurser som påverkar
statsbudgeten vid emissionstillfället. I de fall Riksgäldskontoret väljer att
förtidsinlösa delar av stora benchmarklån får detta till följd att kursvinster
eller kursförluster uppstår som i sin tur påverkar nettoutgifterna för
statsskuldsräntorna.
Ett annat exempel är användandet av så kallade nollkupongobligationer, vilket
innebär att all ränta redovisas på statsbudgeten först efter ett antal år, vid
obligationens förfallotidpunkt. Utbetalningarna för statsskuldsräntorna skjuts
på detta sätt framåt i tiden. Riksgäldskontoret har vid sidan av de redovisade
räntorna beräknat periodiserade räntor på statsskulden där hänsyn tagits till
effekter av ovan angivna slag. Dessa periodiserade räntor är högre än de
redovisade för alla år fram till 1999. De periodiserade räntorna ligger mellan 6
och 11 miljarder kronor högre än de som redovisats i den tabell för åren 1996
till 1999 som återfinns i avsnitt 4.3. Tas hänsyn till dessa effekter ökar
alltså kostnaderna för statsskuldsräntorna de närmaste åren. Å andra sidan
minskar kostnaderna för räntorna längre fram i tiden och utvecklingen mot
minskande statsskuldsräntor blir än tydligare.
Regeringen beräknar utgifterna för år 1997 till 109 600 miljoner kronor, för
år 1998 till 106 300 miljoner kronor och för år 1999 till 102 500 miljoner
kronor.
Utgiftsområde 27:Avgiften till Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet omfattar Sveriges avgift till Europeiska gemenskapens all-männa
budget (EG-budgeten). EG-budgeten omfattar Europeiska gemenskapens samtliga
förväntade inkomster och utgifter. Budgeten finansieras huvudsakligen (till ca
99 procent) av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från
medlemsländerna.
Den sammanlagda avgiften från medlemsländerna till gemenskapsbudgeten består
av fyra huvudkomponenter: tullar, jordbruks- och sockeravgifter,
mervärdesskattebaserad avgift och en avgift beräknad på bruttona-
tionalinkomsten. Den svenska avgiften budgeteras på fyra anslag motsvarande
uppdelningen i dessa fyra komponenter.
Återbetalningen av delar av avgiften enligt den s.k. infasningsöverens-
kommelsen budgeteras under inkomsttitel.
Gemenskapsbudgetens omfattning styrs av fleråriga budgetbeslut. Det nuvarande
beslutet avser perioden fram t.o.m. år 1999. Det tak som gäller för 1999
förlängs tills annat beslutas. Taket uttrycks som procentuell andel av
gemenskapens samlade BNI. För år 1997 uppgår taket till 1,24 procent av BNI, för
år 1998 till 1,26 procent av BNI och för år 1999 till 1,27 procent av BNI.
Beslutet innebär således en real ökning av gemenskapsbudgetens omfattning och
därmed Sveriges avgift till budgeten. Budgetbesluten konkretiseras ytterligare i
ramar för EG-budgetens utgiftskategorier och anslagsbehov i de s.k. finansiella
perspektiven. Dessa fungerar som tak för den årliga gemenskapsbudgeten.
Den svenska avgiften påverkas förutom av besluten avseende budgetens
omslutning och dess genomförande också av hur finansieringen fördelas mellan
avgiftsslagen och medlemsländerna. Till följd av handelsöverens-kommelser
förväntas tullinkomsterna minska. Samtidigt minskar enligt fattade beslut
uttaget i förhållande till momsbasen. Detta kommer att leda till att BNI-
avgiften får ökad betydelse som finansieringskälla för EG-budgeten, vilket i sin
tur leder till att Sveriges avgift ökar.
Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet för år 1997 till 22 500 miljoner
kronor, för år 1998 till 24 030 miljoner kronor och för år 1999 till 25 240
miljoner kronor.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av
statsbudgeten finns dock den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt
arbetsskadeförsäkringen.
Allmän tilläggspension utges i form av ålderspension, förtidspension,
efterlevandepension till vuxna samt barnpension. Administrationskostnaderna
finansieras inom systemet. Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten uppgår år 1996 till 129,2 miljarder kronor. Utgifterna för ATP
styrs av antalet ålderspensionärer, utvecklingen av intjänade ATP-poäng samt den
allmänna prisutvecklingen.
ATP finansieras genom en tilläggspensionsavgift som för närvarande är 13
procent för både arbetsgivare och egenföretagare, en allmän ålderspensionsavgift
på 1 procent för löntagare samt via avkastning från allmänna pensionsfonden (AP-
fonden). I enlighet med de av riksdagen beslutade riktlinjerna för
ålderspensionsreformen skall pensionsavgifter inte tas ut på inkomstdelar som
överstiger förmånstaket. Mot denna bakgrunden gäller fr.o.m. 1 januari 1995 att
7 procent av intäkterna av ATP-avgiften förs till statsbudgeten. Vidare förs
fr.o.m. denna tidpunkt en viss andel (för närvarande 11 procent) av intäkterna
av ATP-avgiften över till en särskild förvaltning hos Riksgäldskontoret för att
pensionsrätter inom det kommande premiereservsystemet inom det reformerade
ålderspensionssystemet skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. inkomståret 1995 för
försäkrade födda år 1939 eller senare.
Delpension beviljas försäkrad mellan 61 och 64 år som minskat sin arbetstid
med minst fem timmar och som mest tio timmar per vecka. Delpensionen finansieras
med delpensionsavgiften och avkastning på delpensionsfonden. Avgiften uppgår för
närvarande till 0,2 procent för både arbetsgivare och egenföretagare. Den 1 juli
1994 gjordes inskränkningar i rätten till delpension. Förändringarna har lett
till en kraftig minskning av antalet nybeviljade delpensioner. I samband med att
ålderspension enligt de reformerade reglerna kommer att börja utbetalas fr.o.m.
år 2 000 skall inga nya delpensioner beviljas.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare
och ger ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt
arbete. Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas egenlivräntor,
efterlevandelivräntor, begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall samt ersättnig
i samband med sjukhusvård utom riket, tandvård och ersättning för särskilda
hjälpmedel. Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras via en social-avgift och
avkastning från arbetsskadefonden. Avgiften till arbetsskadeförsäkringen är
1,38 procent för arbetsgivare och 1,4 procent för egenföretagere. Fonden
uppvisar sedan år 1987 ett underskott. De löpande underskotten har finansierats
över statsbudgeten. Sedan budgetåret 1994/95 är dock utgifterna lägre än
inkomsterna.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att
beslutade besparingsåtgärder inom socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten genomförs.
Vidare har ytterligare besparingsåtgärder beaktats i beräkningarna. Åtgärderna
innefattar besparingar i ATP i form av sänkt barnpension, förkortad
omställningspension för vuxna från tolv till sex månader samt förändrad
beräkning av s.k. antagandepoäng för förtidspensionärer. Förändringarna i
barnpensionen och omställningspensionen avses träda i kraft den 1 januari 1997
och den förändrade antagandepoängsberäkningen den 1 juli 1997. Besparingarna
uppgår till 420 miljoner kronor år 1997, 655 miljoner kronor år 1998 samt 955
miljoner kronor år 1999.
Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen
beräknar för denna del av socialförsäkringssektorn. Ramen uppgår för år 1997
till 132 554 miljoner kronor, för år 1998 till 136 749 miljoner kronor och för
år 1999 till 142 198 miljoner kronor.
Budgeteringsmarginal
Behovet av en budgeteringsmarginal har motiverats i avsnitt 4.4. Osäkerheten
framför allt vad gäller vissa makroekonomiska variabler som inflation, räntenivå
och arbetslöshet gör det nödvändigt med en marginal för att minska risken för en
revidering av utgiftsbeslutet. Respekten för saldorelaterade mål skall inte
minska på grund av budgeteringsmarginalen.
En osäkerhetsfaktor vid sidan av de makroekonomiska är förbrukningen av
sparade anslagsmedel på reservations- och ramanslag. Vid beräkningen av
utgiftstaket för staten har antagits att behållningen på dessa anslag minskar
med 4,5 miljarder kronor år 1997.
Dimensioneringen av budgeteringsmarginalen måste baseras på en avvägning
mellan kraven på stramhet i finanspolitiken och risken för att utgiftstaket ej
kan hållas om inte ett visst utrymme finns för att hantera effekterna av en
annan ekonomisk utveckling än förväntat. Rådande osäkerhet beträffande
utgiftsutvecklingen talar för en marginal på en till ett par procent. Eftersom
osäkerheten stiger över tiden, bör detta gälla också budgeteringsmarginalen.
Budgeteringsmarginalen har beräknats på en bas av cirka 700 miljarder kronor med
drygt 1,5 procent för år 1997, 2 procent för år 1998 och 2,5 procent för år
1999.
I en marginal bör dessutom reserveras utrymme för vissa saldoneutrala
förändringar som av olika skäl inte bör synliggöras på budgeten.
Mot bakgrund av ovanstående har budgeteringsmarginalen beräknats för år 1997
till 15 000 miljoner kronor, för år 1998 till 18 000 miljoner kronor och för år
1999 till 22 000 miljoner kronor.
57
5 Uppföljning
Den förändrade budgetprocessen med ramar och utgiftstak ställer ökade krav på
uppföljning, både under löpande budgetår och efter budgetårets slut. Den
sistnämnda kommer i framtiden att presenteras i budgetpropositionen, men på
grund av övergången från det brutna budgetåret till det kalenderårsbaserade sker
redovisningen i år i denna proposition.
En årsredovisning för staten har för andra året publicerats av Riks-
revisionsverket och kommenteras inledningsvis. Årsredovisningen, som fortfarande
är under utveckling, är en teknisk sammanställning av revisionellt granskade
årsredovisningar för myndigheterna samt bolag där staten har ett väsentligt
inflytande.
I uppföljningen av budgetåret 1994/95 ingår också regeringens bedömningar och
åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser samt några observationer
kring statsbudget, prognoser och utfall för detta budgetår. Vidare ges en
översiktlig redovisning av skatteavvikelser. En grundligare bakgrundsbeskrivning
och lägesredovisning av skatteavvikelser återfinns i bilaga 3.
I avsnitt 5.2 görs en uppföljning av utgiftsutvecklingen innevarande budgetår,
med regeringens åtgärder för att möta överskridanden. Vidare presenteras en
avstämning av tidigare beslutat saneringsprogram (avsnitt 5.3).
5.1 Uppföljning av budgetåret 1994/95
5.1.1 Årsredovisning för staten 1994/95
Inledning
Riksrevisionsverket (RRV) har upprättat en årsredovisning för staten avseende
budgetåret 1994/95. Årsredovisningen omfattar dels balans- och resultaträkning
samt finansieringsanalys för den juridiska personen staten, dels en
sammanställning av den statliga sektorns tillgångar och skulder.
Den juridiska personen staten omfattar enligt RRV:s definition i huvudsak
myndigheterna under regering och riksdag. I begreppet ingår även de allmänna
försäkringskassorna samt de fonder som redovisas av myndigheter. Riksbanken och
AP-fonden faller utanför begreppet. I andra sammanhang, exempelvis i Statistiska
centralbyråns nationalräkenskaper (NR), definieras staten på delvis annat sätt.
I den statliga sektorn ingår myndigheterna samt Riksbanken, AP-fonden och
bolag där staten har ett väsentligt inflytande. Väsentligt inflytande definieras
här som en ägarandel uppgående till minst 20 procent. Med denna definition
bortfaller stiftelser bildade av staten, vilka är självägande.
Det pågår ett löpande utvecklingsarbete beträffande årsredovisningens innehåll
och de redovisningsprinciper som ligger till grund för redovisningen. Detta
gäller bl.a. begreppsapparat, avgränsningsprinciper och såväl
redovisningsmässigt som textmässigt innehåll. Nämnas kan att Budgetlags-
utredningen i sitt betänkande (SOU 1996:14) har föreslagit att årsredovisningen
för staten, förutom balans- och resultaträkning samt finansierings-analys, skall
innehålla det slutliga utfallet på statsbudgetens inkomsttitlar och anslag.
Ett viktigt syfte med årsredovisningen är att den skall utgöra ett underlag
för uppföljning och analys av statens verksamhet sedd över tiden. Emellertid
kommer det först på några års sikt att bli möjligt att presentera tidsserier
över centrala nyckeltal och på annat sätt redogöra för statens ekonomiska
utveckling i ett längre perspektiv. Årsredovisningen för staten lämnas nu för
andra gången, vilket gör det möjligt att analysera vissa förändringar som skett
i sammansättningen av de ingående posterna. Detta gäller emellertid inte
finansieringsanalysen för staten, vilken framställts för första gången.
I årsredovisningen för staten lämnas en samlad bild av statens ställning och
resultat. Begreppet nettoförmögenhet, dvs. statens samlade tillgångar minus dess
skulder, bör i detta sammanhang tolkas med stor försiktighet. Statens skulder
kan inte utan vidare kvittas mot tillgångarna, bl.a. beroende på att samtliga
tillgångar inte är av finansiell natur och därför inte finns tillgängliga för
att reducera statens skulder på kort sikt. Dessutom finns tillgångar av
betydande värde som är avsedda att användas i viss verksamhet och som i
praktiken inte heller finns tillgängliga för att reducera skulderna på längre
sikt. Värderingen av statens tillgångar är dessutom i många fall betydligt mer
osäker än värderingen av skulderna. Det gäller exempelvis tillgångar som inte
har något alternativt användningsområde och som därför inte kan avyttras.
Årsredovisningen för staten visar att den juridiska personen statens
nettoförmögenhet uppgick till minus 1 004 miljarder kronor per den 30 juni 1995.
Detta innebär en minskning av nettoförmögenheten med 81 miljarder kronor jämfört
med föregående budgetår. Förändringen motsvaras i princip av statsskuldens
ökning samt den förstärkning av statens tillgångssida som invärderingen av bl.a.
vägar och krigsmateriel medfört. Om invärderingen ej gjorts skulle
nettoförmögenheten minskat med ytterligare ca 90 miljarder kronor, vilket
innebär en minskning med ca 171 miljarder kronor i förhållande till föregående
budgetår. Sammanfattningsvis bekräftar årsredovisningen för staten bilden av en
svag statsfinansiell ställning.
Redovisningsprinciper
Årsredovisningen för staten bygger på uppgifter från de ingående myndigheternas
och bolagens årsredovisningar eller i vissa fall delårsrapporter. Till skillnad
från myndigheternas årsredovisningar avser bolagens årsredovisningar kalenderår
och inte budgetår. Denna avvikelse har inte korrigerats i sammanställningen av
den statliga sektorn. Problemet kommer emellertid att upphöra i och med statens
övergång till kalenderårsbudget fr.o.m. räkenskapsåret 1997.
Eliminering av mellanhavanden inom och mellan de ingående organisationerna i
den statliga sektorn har endast gjorts i viss utsträckning.
Redovisningen i staten skall följa bokföringsförordningen (1979:1212) och ske
i enlighet med god redovisningssed. Detta innebär bl.a. att
omsättningstillgångar och kortfristiga skulder värderas enligt lägsta respektive
högsta värdets princip och att anläggningstillgångar värderas till historiska
anskaffningsvärden med avdrag för ackumulerade avskrivningar enligt plan. I
årsredovisningen för staten har vissa undantag från bokförings- förordningens
generella regler gjorts. De mest väsentliga undantagen innebär att
* uppbörd och transfereringar i huvudsak redovisas kassamässigt eftersom
avräkningen mot statsbudgeten sker med betalningstillfället som grund,
* värdet på järnvägsbanor saknas,
* värdet på statens upparbetade skuld för kompletteringspensioner till
statstjänstemän saknas.
Dessutom har vissa myndigheter inom Försvarsdepartementets ansvarsområde
medgivits dispens från att invärdera anläggningstillgångar som anskaffats före
budgetåret 1993/94.
För att bättre beakta förmögenhetsaspekterna i redovisningen har
balansräkningen för staten i vissa fall kompletterats med s.k. omräknade värden.
Det omräknade värdet för aktier och andelar definieras som bolagets eget kapital
samt 70 procent av de obeskattade reserverna. När det gäller ej bokförda poster
såsom järnvägsbanor och upparbetade kompletteringspensioner har beräknade värden
angivits. Beträffande materiella anläggningstillgångar har tillgångarnas
återanskaffningsvärde, minskat med ackumulerade avskrivningar enligt plan,
redovisats.
Beträffande tillgångar med mycket svårbestämbara värden, exempelvis
museisamlingar, bibliotek och nationalparker, sker ingen tillgångsredovisning
hos myndigheterna. Värdet av sådana tillgångar saknas i årsredovisningen för
staten.
Den juridiska personen staten
Den ekonomiska ställningen
För den juridiska personen staten har såväl tillgångar som skulder ökat i värde
sedan föregående budgetår, men då skulderna har ökat mer än tillgångarna har
nettoförmögenheten minskat i värde. Omsättningstillgångarnas värde har ökat med
38 miljarder kronor, vilket främst beror på att försvarets förråd av ammunition
och annan krigsmateriel har invärderats i balansräkningen.
Anläggningstillgångarna har ökat med 58 miljarder kronor, främst beroende på att
statens vägar har invärderats.
På skuldsidan är det i huvudsak statsskuldens ökning som givit upphov till
förändringarna jämfört med föregående budgetår. Statsskuldens ökning uppgår
enligt redovisningen till 192 miljarder kronor, vilket innebär att statsskulden
enligt den konsoliderade balansräkningen uppgick till 1 369 miljarder kronor per
den 30 juni 1995. Detta belopp är 1,1 miljarder lägre än den av
Riksgäldskontoret redovisade statsskulden, vilket beror på att Arbetslivsfondens
innehav av statsskuldväxlar uppgående till 1,1 miljarder kronor har eliminerats.
Statens nettoförmögenhet har därmed minskat med 81 miljarder kronor jämfört
med förgående budgetår och uppgick per den 30 juni 1995 till minus 1 004
miljarder kronor. Förändringen förklaras dels av årets underskott enligt den
konsoliderade resultaträkningen, minus 189 miljarder kronor, dels av
transaktioner som bokförts direkt mot balansräkningen utan att passera
resultaträkningen. Exempel på sådana transaktioner är invärderingen av
omsättnings- och anläggningstillgångar enligt vad som beskrivits ovan.
Som inledningsvis nämnts har vissa poster i balansräkningen omräknats för att
bättre spegla aktuella förmögenhetsvärden. De omräknade värdena av såväl
tillgångar som skulder är högre än motsvarande bokförda värden. Det omräknade
värdet för tillgångarna är 731 miljarder kronor och för skulderna 1 613
miljarder kronor. Nettoförmögenheten i omräknade värden är därmed minus 882
miljarder kronor att jämföra med minus 1 004 miljarder kronor enligt
bokföringen.
Utöver skuldposterna i balansräkningen har staten ansvarsförbindelser
uppgående till 176 miljarder kronor bestående av utställda kreditgarantier samt
den s.k. premiereserven för framtida pensioner uppgående till 3,9 mil-jarder
kronor.
------------------------------------------------------
Tabell 5.1 Bok- Bokförda
Konsoliderad förda värden
balansräkning för värden 950630
den juridiska 940630
personen staten
Miljarder kronor
------------------------------------------------------
Omräknade Tillgångar
värden
950630 Omsättningstillgångar83 121
------------------------------------------------------
Periodavgränsningsposter26 42
125
------------------------------------------------------
41 Anläggningstillgångar289 347
------------------------------------------------------
565 Summa 398 510
------------------------------------------------------
731 Skulder
------------------------------------------------------
Kortfristiga 46 39
skulder
------------------------------------------------------
39 Periodav- 85 90
gräns-
ningsposter
------------------------------------------------------
90 Långfristiga 1190 1385
skulder
------------------------------------------------------
1484 Summa 1321 1514
------------------------------------------------------
1613 Nettoförmögenhet-923 -1004
------------------------------------------------------
-882 Summa-
skulder 398 510
och eget-
kapital
------------------------------------------------------
Ansvarsförbindelser 176
731
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
Det ekonomiska utfallet
Det ekonomiska utfallet av statens verksamhet budgetåret 1994/95 blev minus 189
miljarder kronor. Såväl intäkter som kostnader ökade i relation till föregående
räkenskapsår, men då statens intäkter ökade mer än kostnaderna blev resultatet
en förbättring jämfört med föregående år uppgående till 31 miljarder kronor. På
inkomstsidan var det främst inkomstskatten som bidrog till ökningen under
perioden, medan ökningarna på kostnadssidan bl.a. förklaras av ökade kostnader
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt den nytillkomna avgiften till EG-
budgeten. Andra kostnader, exempelvis avseende räntebidrag, minskade under
perioden. Vad beträffar de finansiella kostnaderna för statsskulden ökade dessa
med 28 miljarder kronor.
-------------------------------------------------------
Tabell 5.2 Budgetåret
Konsoliderad Verksamhetens 1994/95
resultaträkning intäkter
för den juridiska
personen staten
Miljarder kronor
-------------------------------------------------------
Budgetåret Skatter m.m. 545
1993/94
-------------------------------------------------------
465 Intäkter av
avgifter och andra 38
ersättningar
-------------------------------------------------------
Intäkter av bidrag 37
54
-------------------------------------------------------
40 Summa 620
-------------------------------------------------------
559 Verksamhetens
kostnader
-------------------------------------------------------
Transfereringar
och bidrag 541
-------------------------------------------------------
Kostnader för 63
531 personal1
-------------------------------------------------------
- Övriga 82
driftkostnader
-------------------------------------------------------
142 Avskrivningar 16
-------------------------------------------------------
18 Summa 702
-------------------------------------------------------
691 Verksamhetsutfall -82
-------------------------------------------------------
-132 Finansiella
intäkter och
kostnader
-------------------------------------------------------
Finansiella 71
intäkter
-------------------------------------------------------
60 Finansiella 178
kostnader
-------------------------------------------------------
148 Summa -107
-------------------------------------------------------
-88 Underskott -189
-------------------------------------------------------
-220
-------------------------------------------------------
1 Särredovisas första gången 1994/95
Det finansiella flödet
Finansieringsanalysen för staten har framställts för första gången och saknar
därmed jämförelsevärden. Av analysen framgår att statens kassaflöde, dvs. summan
av statens in- och utbetalningar, uppgick till minus 195 miljarder kronor under
budgetåret 1994/95. Det negativa kassaflödet var till största delen hänförligt
till statens finansiella verksamhet.
Den statliga sektorn
Den statliga sektorns samlade tillgångar uppgick år 1994 till 2 162 miljarder
kronor, varav 510 miljarder kronor hänför sig till den juridiska personen
staten. I relation till bruttonationalprodukten (BNP) för budgetåret 1994/95,
som enligt RRV beräknats till 1 579 miljarder kronor, utgjorde de samlade
tillgångarna 137 procent.
De samlade skulderna uppgick under motsvarande period till 2 495 mil-jarder
kronor, dvs. 158 procent av BNP. Den största enskilda skuldposten var
statsskulden som efter eliminering uppgick till 1 369 miljarder kronor (87
procent av BNP).
Differensen mellan tillgångar och skulder uppgår till minus 333 miljarder
kronor, vilket innebär att den statliga sektorns samlade nettoförmögenhet var
negativ vid utgången av år 1994. Nettoförmögenhetens värde minskade med 82
miljarder kronor jämfört med föregående år. Om man istället för bokförda värden
betraktar omräknade värden framgår att den statliga sektorns samlade
nettoförmögenhet beräknades uppgå till minus 341 miljarder kronor vid utgången
av år 1994. Beloppet består av den juridiska personen statens omräknade
nettoförmögenhet på minus 882 miljarder kronor samt AP-fondens kapital om 541
miljarder kronor.
Tabell 5.3 Sammanställning av den statliga sektorn
Miljarder kronor
MyndigheterStatliga bolagStatliga bankerRiksbanken
och finansinstitut
År 1994/951993/941994 19931994 199319941993
Summa
tillgångar510 398 344 362 560619 269 275
Summa
skulder1514 1321 246 274 527593 204 192
Nettoför-
mögenhet/
Kapital-1004 -923 98 88 33 26 65 83
AP-fonden Eliminering Totalt bokfördaOmräknade
värden värden
År 1994 1993 1994 1993 1994 1993 19941993
Summa
tillgångar544548 -66 -58 2162 2144
Summa
skulder 3 14 2495 2395
Nettoför-
mögenhet/
Kapital 541 534 -66 -58 -333 -251 -341 -228
5.1.2Regeringens bedömningar och åtgärder med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) och dess revisorer granskar och avger revi-
sionsberättelser för myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer.
RRV har under 1995 medverkat i revision av cirka 400 organisationer, varav 260
myndigheter. Revisionen kan föranleda kritik av varierande grad. Den
allvarligaste formen av kritik innebär att revisionsobjektet erhåller
revisionsberättelse med invändning. Om en myndighet erhåller revisionsberättelse
med invändning skall myndigheten till regeringen redovisa de åtgärder
myndigheten avser att vidta med anledning av invändningen. I de fall revisionens
iakttagelser är av sådan art att de bör komma myndighetens ledning och styrelse
tillkänna avger RRV s.k. revisionsrapporter. Myndigheternas styrelser är ålagda
att besluta om åtgärder med anledning av RRV:s revisionsrapporter. Granskningen
år 1995 har resulterat i 15 revisionsberättelser med invändning, varav en
berättelse avser ett aktiebolag och övriga avser myndigheter. Detta innebär en
märkbar förändring i förhållande till föregående budgetår då 31
revisionsberättelser med invändning avlämnades. De senaste tre årens utveckling
med ökning av antalet invändningar har således brutits. Även antalet
revisionsrapporter till de granskade organisationernas styrelser har minskat.
Regeringskansliets revisionskontor gör i princip motsvarande årliga revision
av departementen inklusive utrikesförvaltningen, regeringskansliets
förvaltningskontor, RRV samt Svenska institutet. Revisionskontorets granskning
har inte föranlett någon invändning.
En utgångspunkt för regeringens beredning av revisionens iakttagelser är att
ineffektiv användning och/eller bristfällig redovisning av statliga medel inte
kan accepteras. Det primära ansvaret för att påtalade brister och
missförhållanden åtgärdas ligger hos organisationernas ledning.
I det följande lämnas en redogörelse för vilka bedömningar regeringen gör med
anledning av revisionens iakttagelser samt vilka åtgärder regeringen, inom ramen
för sitt kontroll- och styrningsansvar, har vidtagit eller avser att vidta för
att undanröja påtalade brister.
Åtgärder med anledning av brister av principiell natur
Frågor av generell karaktär
Det faktum att antalet revisionsberättelser med invändningar har halverats och
antalet avlämnade rapporter till de granskade organisationernas styrelser har
minskat med ett fyrtiotal i förhållande till föregående år tyder på att det har
skett förbättringar inom det ekonomiadministrativa området. Många myndigheter
har lagt ned ett omfattande arbete på att förbättra sina administrativa rutiner.
Brister kvarstår dock fortfarande och RRV har i sina revisionsrapporter riktat
allvarlig kritik mot de granskade organisationerna. Flera av de rapporter som
har avlämnats avseende budgetåret 1994/95 behandlar frågor som kan föras
tillbaka på bristande intern kontroll eller brister i ledningarnas förvaltning
inom granskade myndigheter och andra organisationer.
Mot bakgrund av de senaste årens omfattande delegering av eko-
nomiadministrativa befogenheter från statsmaktsnivå till myndighetsnivå anser
regeringen att det är av största vikt att respektive myndighetsledning tar
ansvar för styrning och uppföljning samt ser till att rutiner och organisa-
toriska förhållanden är så ordnade att god intern kontroll kan upprätthållas
inom myndigheten. Som ett led i arbetet med att stärka de interna
kontrollfunktionerna inom myndigheterna har regeringen genom förordning
(1995:686) beslutat att större myndigheter skall inrätta intern revision från
och med den 1 juli 1995. RRV har emellertid uppmärksammat regeringen på att
samtliga berörda myndigheter ännu inte har efterlevt regeringens beslut. I
sammanhanget nämns särskilt myndigheter inom högskoleområdet. Regeringen ser
allvarligt på de av revisionen uppmärksammade bristerna beträffande
internkontrollen och kommer att påtala vikten av att intern revision etableras
inom berörda myndigheter.
Det statsfinansiella läget inskärper vikten av att så kostnadseffektivt som
möjligt tillvarata statens intressen. RRV har återigen framfört att det enligt
verkets bedömning föreligger ett behov av effektivare kontroll inom
myndighetsområden som hanterar stora medelsflöden avseende transfereringar och
uppbörd. Med effektivare kontroll avses att det skall finnas rutiner som
säkerställer att olika typer av bidrag och stöd endast utbetalas till dem som är
berättigade till bidrag och då med rätt belopp. I sin rapport om fusk och
systembrister i välfärdssystemen har RRV konstaterat betydande brister i detta
avseende. I rapporten uppskattas omfattningen av fusk, överutnyttjande och
systembrister i granskade system uppgå till mellan 5 och 7 miljarder kronor
årligen (RRV dnr 1995:32).
Regeringen delar RRV:s bedömning att det föreligger ett behov av att förstärka
kontrollrutinerna och kraven kring statlig bidrags- och stödverksamhet. Som
framgått av kapitel 4 avser regeringen att avsätta särskilda medel för att
stärka kontrollfunktionen i staten. Ramen uppgår till 100 miljoner kronor år
1997 för att därefter öka.
En förutsättning för att kontrollverksamheten i staten skall kunna fungera
effektivt är att ansvarsförhållandena är tydliga i de fall flera myndigheter
eller organisationer är engagerade i bidrags- eller stödverksamhet. RRV har
uppmärksammat regeringen på att det i vissa fall föreligger oklarheter
beträffande hos vilken part ansvaret ligger. Regeringen har för avsikt att i
förekommande fall på ett tydligare sätt klargöra ansvarsförhållandena mellan
berörda parter.
RRV har återigen fört fram att små myndigheter har svårt att prestera en
tillförlitlig redovisning och upprätthålla godtagbar ekonomiadministrativ
kompetens. I föregående års kompletteringsproposition (prop. 1994/95:150 bil.
1) nämndes bl.a. att RRV hade uppmärksammat att särskilt de mindre myndigheterna
uppfattar regelverket om kapitalförsörjning som betungande i förhållande till
den verksamhet som bedrivs. Regeringen har fr.o.m. den 1 juli 1995 infört
bestämmelser i kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) som bör innebära
lättnader beträffande myndigheternas låneadministration. Även vid översyn av
förordningar i övrigt kommer de små myndigheternas speciella förhållanden att
beaktas.
RRV har även påtalat att vissa ekonomiadministrativa brister hos myndigheterna
ibland beror på otydliga eller felaktigt utformade regeringsbeslut som
vanligtvis rör undantag från gällande regelverk. För att komma tillrätta med
dessa problem kommer särskilda utbildningsinsatser på det ekonomiadministrativa
området att genomföras inom regeringskansliet med början innevarande år.
RRV har vidare påvisat problem förknippade med avgiftsfinansierad verksamhet.
Bland annat föreligger vid blandfinansierad verksamhet en risk att
anslagsfinansierad verksamhet subventioneras med avgifter eller vice versa.
Vidare redovisar många myndigheter avgiftsfinansierad verksamhet under anslag på
ett felaktigt sätt vilket bland annat försvårar uppföljningen av de av riksdagen
fastlagda sparkraven på statlig konsumtion. Regeringen har för avsikt att se
över den avgiftsfinansierade verksamheten. En arbetsgrupp har bildats med
representanter för Finansdepartementet och RRV med uppgift att överväga åtgärder
för att komma tillrätta med bl.a. av revisionen identifierade brister.
Den 1 juli 1993 infördes ett generellt system för räntebeläggning av de medel
som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten. Räntekontomodellen skall i
princip vara neutral, dvs. varken medföra positiva eller negativa finansiella
effekter för myndigheterna som kollektiv. RRV har påtalat att många myndigheter
redovisar stora belopp som anslagssparande respektive utgående reservation och
att flertalet myndigheters likviditet är god. Många myndigheter redovisar därför
betydligt större belopp som ränteintäkter än som räntekostnader. Regeringen
kommer med anledning av de iakttagelser som gjorts att genomföra en översyn av
räntekontomodellen. Regeringen avser att bättre ta tillvara de statsfinansiella
aspekterna i räntekontomodellen.
RRV konstaterar att det är nödvändigt med en anpassning av resultatstyrningen
till de särskilda förhållanden som råder vid respektive myndighet. Den
anpassning verket anser vara nödvändig avser t.ex. målformuleringar,
återrapporteringskrav eller rapporteringens periodicitet för vissa små
myndigheter. Regeringen har under hösten 1995 påbörjat en översyn av
förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning
och en ny förordning beräknas träda i kraft den 1 januari 1997. RRV:s
iakttagelser kommer att beaktas i detta arbete. Den nya förordningen kommer att
avspegla ett synsätt som innebär att anpassningar kan göras till de särskilda
förhållanden som råder vid olika myndigheter.
I likhet med föregående år har RRV tagit upp frågor kring styrningen av
statlig verksamhet som bedrivs i annan form än myndighetsform. I
regeringskansliet pågår inom ramen för en interdepartemental arbetsgrupp ett
arbete som syftar till att åstadkomma en mer samordnad och effektiv
ägarförvaltning av de statliga bolagen. Ett led i detta arbete har redovisats i
propositionen Aktiv förvaltning av statens företagsägande (prop. 1995/96:141).
Förutsättningarna för att utveckla en mer aktiv statlig ägarroll kommer att
studeras vidare. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga
senast under det kommande året.
Till följd av Sveriges medlemskap i EU har betydande insatser gjorts vid
berörda myndigheter för att implementera administrationen av medel från EG:s
budget. RRV pekar i sin rapport på att det i flera avseenden finns svårigheter
att upprätthålla en tillfredsställande standard på den interna kontrollen vid
ett flertal av de berörda myndigheterna.
Till en del torde de brister RRV uppmärksammat kunna hänföras till bristande
erfarenhet av EG:s regel- och kontrollsystem, men också av bristande medvetenhet
om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att hantera de risker som dessa
medelsflöden utsätts för i form av fusk, fel och misstag. Den av regeringen
nyligen inrättade delegationen för samverkan mellan berörda myndigheter och
departement för nationella åtgärder för att bättre bekämpa bedrägerier, missbruk
och annan oegentlig hantering och användning av EU-relaterade medel, bör till en
del kunna överbrygga detta. För att försäkra sig om att EG:s medel används kor-
rekt är det väsentligt att ansvariga myndigheter kan kontrollera att villkoren
för bidragen eller betalningarna är uppfyllda, bland annat genom kontroller på
plats hos slutmottagaren. Branschsaneringsutredningen (dir. 1995:142) undersöker
bl.a. möjligheterna att införa kontroller för att säkerställa att bidrag inte
felaktigt ges till företag på grund av att myndigheter saknar kännedom om
misskötsamhet, olagligt beteende eller liknande förhållanden. Utredningen skall
redovisa sitt arbete senast i april 1997. Inom Finansdepartementet övervägs för
närvarande en lagreglerad rätt för RRV att, i likhet med EU:s revisionsrätt
liksom RRV:s motsvarighet i Finland, utföra granskning hos slutmottagare eller
motsvarande för att därigenom kunna verifiera att EU:s medel administrerats och
använts korrekt och säkert i Sverige.
Vissa frågor inom några departementsområden
Inom Justitiedepartementets verksamhetsområde har RRV liksom tidigare
uppmärksammat regeringen på att bristen på helhetssyn inom rättsväsendet medför
risk för ineffektiv styrning och bristfälligt resursutnyttjande. Regeringen
tillsatte i mars förra året en särskild utredare som skulle utreda frågor om en
samlad resultatredovisning för det kriminalpolitiska området. Uppdraget
redovisades i januari 1996 och en försöksverksamhet med en samlad
resultatredovisning för rättsväsendet kommer att genomföras (Rättsväsendets
resultat - så kan det redovisas, SOU 1995:136). En samlad resultatredovisning
bör ge bättre förutsättningar för effektivt resursutnyttjande och effektiv
styrning av rättsväsendet.
Vidare har RRV ånyo uppmärksammat regeringen på betydelsen av en samlad syn på
informationsförsörjningen inom rättsväsendet. Den s.k. RI-utredningen (Ju
1994:09) föreslår i betänkandet IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet
att en ny myndighet skall inrättas med uppgift att svara för den övergripande
samordningen av rättsväsendets informationsförsörjning (SOU 1995:32). Enligt
regeringens uppfattning bör emellertid en sådan samordning kunna organiseras av
berörda myndigheter inom ramen för deras ordinarie verksamhet. De berörda myn-
digheterna inom rättsväsendet har därför fått i uppdrag att lämna förslag till
en strategi för samordning av rättsväsendets informationsförsörjning. Uppdraget
skall redovisas senast den 2 september 1996. Regeringen kommer därefter att ta
ställning till och fastställa i vilken utsträckning den föreslagna strategin
skall läggas till grund för den fortsatta samordningen. Regeringen kommer då
också att fastställa mål för den fortsatta verksamheten.
Av principiellt intresse är RRV:s iakttagelser om entledigande av personal i
samband med sammanslagningen den 1 juli 1995 av myndigheterna SIDA, BITS, SAREC,
Swedecorp och Styrelsen för u-landsutbildning inom Utrikesdepartementets
verksamhetsområde. RRV är kritisk till utformningen av de avgångsvederlag eller
retroaktiva löner som utbetalats i samband med entledigande. Regeringen anser
att frågan är av stor principiell vikt. Med anledning av RRV:s iakttagelser har
en diskussion inletts mellan regeringskansliet, Arbetsgivarverket och RRV.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga.
RRV har vidare granskat Exportkreditnämndens långfristiga garantigivning och
därvid haft synpunkter på bl.a. riskspridningen och på hur samhällsintresset
beaktas. Dessa frågor är under beredning inom regeringskansliet.
RRV har lämnat revisionsberättelse med invändning avseende två myndigheter
inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde (Försvarsmakten och
Fortifikationsverket, se nedan). Föregående budgetår lämnades invändning för sju
myndigheter. Den positiva utvecklingen kan hänföras till att myndigheterna
generellt har ökat sin ekonomiadministrativa kompetens samt att de omfattande
omstruktureringar som berörde flera myndigheter inom området nu är genomförda.
Fortfarande konstateras dock ett behov av att ytterligare förbättra styrning,
kontroll och redovisningssystem för vissa myndigheter.
Beträffande Överstyrelsen för Civil Beredskap (ÖCB) har RRV uppmärksammat
regeringen på att ÖCB:s medel avseende beredskapslager har ökat under de senaste
åren till följd av utförsäljningar som inte inneburit motsvarande
återinvesteringar. Regeringen avser därför att snarast fatta beslut om att 350
miljoner kronor skall inlevereras till statskassan.
RRV har funnit att generella brister och systemfel hindrar effektiviteten i
vissa bidragssystem inom Socialdepartementets verksamhetsområde. Vidare bör
enligt RRV statens kontrollmöjligheter förbättras. RRV anser också att kraven
bör skärpas på resultatstyrning och tillsyn över hur gällande regler tillämpas
och utvecklas.
Socialdepartementet bedriver i samverkan med Riksförsäkringsverket ett
omfattande arbete för att komma till rätta med problemen. Regeringen har nyligen
lagt fram ett förslag till riksdagen om regelförändringar vad gäller
bostadsbidrag innefattande åtgärder för ökad kostnadskontroll och minskade
utgifter (prop. 1995/96:186 Nya regler för bostadsbidrag). Vidare avser
regeringen att under våren lämna en proposition till riksdagen om ändring av
reglerna för samhällsstöd till barn vars föräldrar inte bor tillsammans.
Regeländringarna syftar till att uppnå bättre fungerande bidragssystem jämte
kostnadsminskningar.
Mot bakgrund av ett uppdrag till RRV som redovisats i tre särskilda rapporter
(RRV 1995:32, RRV 1995:33 och RRV 1995:34) bedrivs utöver de ovan redovisade
systemförändringarna ett arbete med att ta fram åtgärder för att komma till
rätta med fusk och överutnyttjande inom förmånssystemen. I detta sammanhang kan
framhållas att det för närvarande pågår en översyn av registerlagregleringen i
enlighet med vad som anfördes i regeringens proposition 1995/96:128 om bl.a.
vissa registerfrågor inom socialförsäkringsadministrationen. Avsikten är bl.a.
att bättre ta tillvara ADB-tekniken för kontroll- och uppföljningsändamål.
Härvid är dock avvägningen mellan rättssäkerhet, administrativ effektivitet och
skydd för den personliga integriteten av stor betydelse.
Frågan rörande skärpta krav på resultatstyrningen och tillsynen över
regeltillämpningen har studerats i samverkan mellan Socialdepartementet,
Riksförsäkringsverket och RRV. Arbetet har delvis skett mot bakgrund av att RRV
lämnade revisionsberättelse med invändning avseende Riksförsäkringsverkets
årsredovisning för budgetåret 1993/94. Innehållet i årsredovisningen för
budgetåret 1994/95 utgör emellertid ett betydligt bättre underlag för styrning
av socialförsäkringsadministrationens verksamhet än tidigare årsredovisningar.
Utvecklingsarbetet fortsätter alltjämt. I sammanhanget kan noteras att den
pågående utredningen om socialförsäkringsadministrationens organisation kommer
att redovisa sitt uppdrag under april månad 1996.
Beträffande Finansdepartementets verksamhetsområde har RRV uppmärksammat
regeringen på behovet av åtgärder för förstärkt riskkontroll inom
Riksgäldskontorets verksamhetsområde. Enligt RRV är det framför allt angeläget
att riskkontrollen förstärks inom avdelningen utlandsmarknad, delvis till följd
av den omfattande volymtillväxten i avdelningens derivatportfölj under senare
år. Regeringen anser det vara av hög prioritet att Riksgäldskontoret vidtar
åtgärder som säkerställer god intern kontroll inom hela Riksgäldskontorets
verksamhetsområde. Som ett led i detta arbete har en omorganisation av
Riksgäldskontoret genomförts. Dessutom implementeras för närvarande ett nytt
finansadministrativt system. Regeringen kommer fortlöpande bevaka att även andra
åtgärder vidtas som leder till skärpt riskkontroll.
RRV har vidare föreslagit att Riksskatteverkets ansvar för samordningen mellan
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet skall anges i instruktionerna för
dessa förvaltningar. För att indrivningsarbetet skall kunna bedrivas effektivt
är det av stor vikt att kronofogdemyndigheterna och skattemyndigheterna
samverkar på ett rationellt sätt. Skattebetalningsutredningen (dir. 1993:22)
kommer inom kort att lägga fram ett förslag om införande av ett system med så
kallade skattekonton. Om förslaget genomförs kommer bl.a. kravet på
återrapportering till skattemyndigheterna under indrivningsarbetet att
förändras. Enligt regeringens mening bör frågan om en närmare reglering av
samordningen mellan skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna övervägas i
samband med utredningens förslag.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde har RRV på flera punkter
uppmärksammat att det finns brister i Arbetsmarknadsverkets (AMV) interna
styrning, kontroll och uppföljningsverksamhet. Anslagsposten 1 under anslaget A
2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för bl.a. tillfälliga
personalförstärkningar. Under budgetåret 1994/95 fick högst 395 miljoner kronor
användas för detta ändamål. Mot bakgrund av överskridande på berörd anslagspost
(se nedan) omfördes efter räkenskapsårets utgång utgifter för 55 miljoner kronor
till anslaget A 1. Arbetsmark-nadsverkets förvaltningskostnader med motiveringen
att det i första hand är förvaltningsanslaget som skall belastas med
personalkostnader. Effekten av förfarandet blev att det redovisade
överutnyttjandet av anslagsposten 1 under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder blev lägre än det annars skulle ha blivit. Denna redovisningsprincip
tillämpades dock inte i föregående årsredovisning. RRV ifrågasätter
förfaringssättet men förutsätter att principen skall tillämpas framöver.
Regeringen anser att det inträffade ytterligare förstärker bilden av att
uppföljningen och den interna styrningen inte fungerar tillfredsställande inom
AMV. Avsikten med personalförstärkningsramen är att, under vissa
förutsättningar, möjliggöra en personalstyrka vid arbetsförmedlingen utöver vad
förvaltningsanslaget medger. Någon generell utbytbarhet mellan medlen för
tillfälliga personalförstärkningar och medlen på förvaltningsanslaget finns
inte. Det är inte acceptabelt att med hjälp av redovisningsteknik undvika
överskridanden av ett anslag eller en anslagspost. Regeringen förutsätter att
AMV framdeles i redovisningen särskiljer medlen från de två anslagen på ett
korrekt och konsekvent sätt.
Vad gäller tillsynen av arbetslöshetskassorna konstaterar RRV att allt färre
ärenden granskats under de senaste tre åren. Regeringen har uppmärksammat
riksdagen på de bristande resurserna inom tillsynsverksamheten och AMV har för
innevarande budgetår tilldelats ytterligare medel för tillsynsverksamheten.
Regeringen avser att följa upp hur dessa medel utnyttjas.
RRV förordar en samordning inom internrevisionsfunktionen vid AMV.
Arbetsmarknadsstyrelsen ( AMS) har lämnat ett förslag till regeringen om en
centralisering av internrevisionsfunktionen. Regeringen kommer att ta ställning
till detta förslag i samband med översynen av AMV:s framtida organisation.
Beträffande internkontrollen i bidragshanteringen har RRV särskilt
uppmärksammat säkerheten i bidragshantering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som finansieras genom nedsättning av arbetsgivares sociala avgifter. Det handlar
främst om utbildningsvikariat. RRV har på regeringens uppdrag lämnat förslag
till åtgärder för att få till stånd effektiv kontroll och rättvisande ekonomisk
redovisning samt förbättrad uppföljning inom området. Regeringen ser för
närvarande över samtliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och kommer att ta
ställning till förslaget i detta sammanhang.
Arbetet inom AMV med att förbättra styrning, uppföljning och kontroll kommer
kontinuerligt att bevakas från regeringens sida bl.a. inom ramen för en
arbetsgrupp med representanter för AMS och Arbetsmarknadsdepartementet.
RRV har tidigare påtalat att myndigheter inom vissa verksamhetsområden har
bildat stiftelser och köpt bolag utan regeringens tillstånd. Med anledning av
riksdagens ställningstagande när det gäller former för statlig verksamhet har
regeringen den 29 februari 1996 beslutat att samtliga statliga universitet och
högskolor inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde skall ompröva sina
nuvarande engagemang i bolag, stiftelser och andra associationer samt pröva
huruvida eventuella ansökningar om nya engagemang skall vidhållas. Ett liknande
beslut har fattats inom Civildepartementets verksamhetsområde beträffande
länsstyrelserna.
Vid RRV:s granskning av lärares arbetstid och övertimmar har framkommit att
schablonmässiga beräkningsgrunder använts och att beräkningar på icke
avtalsenliga grunder har förekommit, vilket medfört att övertidsersättning har
utbetalats med felaktiga belopp. Vidare har RRV granskat lärares bisysslor och
avlämnat en rapport. Regeringen har under året tillsatt en utredning som har
till uppgift att utreda tjänsteorganisationen för lärare vid statliga
universitet och högskolor (dir. 1996:3) som bl.a. skall behandla dessa frågor.
Utbildningsdepartementet har också i skrivelser till högskolorna redogjort för
gällande bestämmelser samt rektorernas ansvar.
Många myndigheter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde har problem
med att upprätthålla en jämn och hög nivå på kontrollen av de statliga medlen.
Regeringen har fr.o.m. budgetåret 1994/95 ålagt universitet och högskolor att
inrätta intern revision. RRV har funnit att flera högskolor inte har vidtagit
några åtgärder för att efterkomma bestämmelserna. Vid några högskolor har
åtgärder vidtagits men verksamheten har ännu inte kommit igång. Regeringen ser
mycket allvarligt på att högskolorna inte har följt kravet på inrättande av
internrevision. De högskolor som inte har följt kravet skall enligt ett särskilt
regeringsbeslut inkomma med en redovisning av att internrevision inrättats och
att en fastlagd revisionsplan finns. Om detta inte kan uppvisas senast den 14
juni 1996 avser regeringen att aktualisera frågan om styrelsernas
sammansättning.
Högskolornas årsredovisningar har på grund av vissa brister inte kunnat tjäna
som ett fullgott underlag för regeringens styrning. I samband med
Högskoleverkets arbete med att ta in information från högskolorna utifrån de
krav som har formulerats i regleringsbrev, högskoleförordningen (1993:100) samt
förordningen (1993:1153) om redovisning av studier m.m. vid universitet och
högskolor har det vidare - på grund av den bristande enhetligheten i
efterlevnaden av föreskrifterna - visat sig vara svårt att göra de
sammanställningar som krävs.
Regeringen har uppmärksammat behovet av att ytterligare öka insatserna för att
tillse att högskolornas redovisning håller hög kvalitet och är jämförbar mellan
högskolorna.
Regeringen har med anledning av detta den 8 februari 1996 beslutat att ge RRV
och Högskoleverket ett gemensamt uppdrag att utarbeta kompletterande
föreskrifter och råd avseende den ekonomiska redovisningen för universitet och
högskolor. I de fall det av projektet framgår att det för uppföljning och
styrning på nationell nivå är väsentligt att redovisningen görs på ett
likformigt sätt vid samtliga högskolor, skall RRV efter samråd med
Högskoleverket utfärda kompletterande föreskrifter senast den 30 augusti 1996
att gälla fr.o.m kalenderåret 1997. I övrigt skall råd publiceras i lämplig
form.
RRV har granskat fördelning och uppföljning av utbetalade forskningsmedel vid
Forskningsrådsnämnden (FRN), Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådet
(HSFR), Medicinska forskningsrådet (MFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet
(NFR), Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR), Skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR) samt Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR). Syftet med
granskningen har varit att bedöma forskningsrådens rutiner samt få en upp-
fattning om hur vanligt det är att forskningsrådens ledamöter och suppleanter
erhåller forskningsbidrag från de råd i vilka de medverkar. Samtliga
forskningsråd utom FRN har erhållit revisionsrapport över iakttagna brister. Det
område där flest svagheter har identifierats är uppföljning av
forskningsprojekt. Även rutiner för hantering av jävsfrågor brister.
Mot bakgrund av RRV:s iakttagelser samt de redogörelser myndigheterna har
lämnat med anledning av granskningsresultaten har regeringen den 14 mars 1996
fattat beslut om att forskningsråden och i tillämpliga delar även
Forskningsrådsnämnden skall ansvara för att en ekonomisk uppföljning, utifrån
gemensamma grundprinciper, görs av de medel som betalas ut av forskningsråden
till universitet och högskolor samt senast den 14 juni 1996 inkomma till
regeringen med en redogörelse för grundprinciperna. Uppföljning skall göras
årligen av samtliga avslutade projekt samt av ett urval av de pågående
projekten. RRV skall följa upp vidtagna åtgärder.
Samtliga forskningsråd har redovisat att de har infört jävsregler. Regeringen
har givit RRV i uppdrag att verifiera de åtgärder som forskningsråden vidtagit.
När det gäller Jordbruksdepartementet verksamhetsområde har RRV vid granskning
av Statens jordbruksverks (SJV) verksamhet påtalat allvarliga brister inom
områdena organisation, intern kontroll och ADB-system. Regeringen är medveten om
att de arbetsuppgifter SJV blev ålagda i samband med inträdet i EU utfördes
under hård tidspress och med knappa resurser. Regeringen anser dock att
bristerna är av den karaktären att de måste åtgärdas skyndsamt. Detta inskärps
av de krav som ställs på Jordbruksverket såsom utbetalningsställe för jordbruks-
fonden. Enligt EG-kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 måste ett
utbetalningsställe vara ackrediterat för att få hantera betalningar till och
från EG:s jordbruksfonds garantisektion och för att ackreditering skall beviljas
måste verket uppfylla ett antal krav som ställs på redovisnings- och
förvaltningsrutinerna. Mot bakgrund av RRV:s iakttagelser beviljade regeringen
den 12 oktober 1995 SJV endast tillfällig ackreditering samt gav SJV i uppdrag
att åtgärda bristerna senast den 31 januari respektive den 1 april 1996. Vidare
har regeringen uppdragit åt RRV att senast den 10 maj 1996 verifiera i vad mån
de åtgärder SJV vidtagit överensstämmer med de villkor som gäller för
ackreditering.
Inom Kulturdepartementets verksamhetsområde konstaterar RRV i likhet med
föregående år brister i resultatredovisningen, den interna styrningen och
uppföljningen. RRV har lämnat rapport till styrelserna för sex myndigheter för
brister inom nämnda områden. För att komma tillrätta med bristerna har
departementet anordnat särskilda seminarier om årsredovisningarna. Seminarierna
ingår i den kontinuerliga dialogen mellan departementet och myndigheterna.
Vidare har samtal förts med varje myndighet om årsredovisningens utformning.
Några stiftelser m.fl. organ inom departementets område har för första gången
lämnat resultatredovisningar. Då institutionerna inte har haft tillgång till de
utbildningar som anordnats av RRV för myndigheterna är årsredovisningarna något
bristfälliga och bör förbättras. Av denna anledning har departementet anordnat
ett särskilt seminarium för dessa institutioner och det finns även planer på att
anordna särskilda utbildningar för dem.
Regeringen anser att rapporteringen av resultat inom Miljödepartementets
verksamhetsområde bör utvecklas ytterligare. I flera fall föreligger problem med
att beskriva och mäta verksamheten i kvantitativa termer samt att redovisa
effekter av utförd verksamhet. Regeringen poängterar vikten av att det påbörjade
arbetet med resultatstyrning fortsätter och vidareutvecklas. En viktig del i
detta arbete är att ta fram uppföljningsbara och tydliga verksamhetsmål. Ett
exempel på sådant utvecklingsarbete är samarbetet mellan Naturvårdsverket,
Miljödepartementet och Finansdepartementet i syfte att vidareutveckla
verksamhetsmålen inför 1997 års regleringsbrev.
Åtgärder med anledning av revisionsberättelser med invändning
Invändningar med anledning av att resultatredovisning saknas eller är
bristfällig
För räkenskapsåret 1993/94 lämnade RRV totalt nio skäl för invändningen i
revisionsberättelsen avseende Försvarsmakten. Försvarsmakten har under den
granskade perioden genomfört ett åtgärdsprogram, vilket har medfört högre
informationskvalitet i årsredovisningen för budgetåret 1994/95. Antalet skäl för
invändningen har därmed minskat väsentligt.
RRV har lämnat invändning i revisionsberättelsen mot den av Försvarsmakten
inlämnade resultatredovisningen med hänvisning till att den inte uppfyller
väsentliga krav enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning
och anslagsframställning. Den avgörande anledningen till detta är att den
ekonomiska redovisningen inte ger en rättvisande bild av programmens kostnader,
bl.a. genom att utgifter för krigsmateriel inte periodiserats genom årliga
avskrivningar. Vidare anger RRV att det av redovisningen inte framgår hur
använda medel under året bidragit till förbandens uppnådda krigsduglighetsvärde.
RRV bedömer att det krävs ett utvecklingsarbete över flera år innan en rättvi-
sande bild kan redovisas av ett krigsförbands verkliga kostnader.
Ett sådant utvecklingsarbete pågår inom Försvarsdepartementet och
Försvarsmakten. I detta arbete ingår bl.a. att invärdera befintlig krigsmateriel
och periodisera utgifterna för all krigsmateriel samt att åstadkomma en
tydligare koppling mellan resurser, prestationer och uppsatta mål. Resultatet av
genomfört utvecklingsarbete kommer att redovisas i nästkommande årsredovisning.
RRV har även lämnat invändning mot Fortifikationsverkets (FortV)
årsredovisning när det gäller resultatredovisningen, som enligt RRV inte
uppfyller de krav som ställs. Bl.a. saknas redovisning av väsentliga
slutprestationer, volymer, totala intäkter och kostnader samt hur dessa
utvecklats över tiden.
Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 godkänt inriktningen
i ett av FortV inlämnat förslag till mätmetoder och resultatmått. I den första
delårsrapporten för budgetåret 1995/96 har FortV tagit ett första steg mot att
redovisa verksamheten enligt denna struktur. Under återstoden av budgetåret
kommer ambitionsnivån att höjas i takt med informationssystemets utveckling.
Regeringen bedömer att de vidtagna åtgärderna torde medföra betydande
förbättringar inom området. Regeringen avser dock att noggrant följa utveckligen
och efterhand ytterligare precisera sina krav i detta avseende om erfarenheterna
visar på ett sådant behov.
RRV har i sin revisionsberättelse avseende Arbetslivsfonden bedömt att
resultatredovisningen inte uppfyller väsentliga krav och därför inte ger en
rättvisande bild av verksamheten under räkenskapsåret 1994/95. Förordningen
(1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning kom i vissa
delar formellt att gälla för Arbetslivsfonden först genom ett särskilt
regeringsbeslut den 11 maj 1995. Eftersom Arbetslivsfondens verksamhet - liksom
dess administration - upphörde den 1 juli 1995
(prop. 1992/93:100. bil. 11, bet. 1992/93:AU12, rskr. 1992/93:203) blev
möjligheterna för fonden att fullt ut efterkomma kraven i det särskilda
regeringsbeslutet begränsade.
Regeringen har genom beslut i december 1995 uppdragit åt Arbetslivsinstitutet
att, mot bakgrund av genomförda uppföljningar och utvärderingar m.m. avseende
Arbetslivsfondens verksamhet, analysera och sammanfatta de resultat och effekter
som fondens insatser har givit upphov till. Uppdraget skall slutredovisas senast
vid årsskiftet 1996/97. Regeringen avser att därefter återkomma till riksdagen i
denna fråga. Regeringen kommer vidare att tillvarata erfarenheterna från
Arbetslivsfondens system med s.k. kunskapscheckar vad beträffar kontrollen av
utbetalningar från Europeiska socialfonden.
Invändningar med anledning av allvarliga brister i förvaltning eller
redovisning
RRV har lämnat invändning i revisionsberättelsen över Vägverkets årsredovisning
avseende 1994. Enligt RRV finns brister avseende den interna kontrollen samt
efterlevnaden av gällande regelverk. Enligt verkets mening finns dessutom behov
av ytterligare affärsjuridisk kompetens. RRV har även påtalat risker för att
statens ekonomiska intressen inte tillgodosetts på ett tillfredsställande sätt
samt att upphandling skett utan konkurrens. Vägverket har till regeringen
redovisat vilka åtgärder som vidtagits med anledning av RRV:s kritik. Regeringen
bedömer att de vidtagna åtgärderna är relevanta. Regeringen avser emellertid att
följa upp att vidtagna åtgärder har haft avsedd effekt, bl.a. inom ramen för den
löpande mål- och resultatdialogen med myndigheten. Såvitt avser Vägverkets
årsredovisning för år 1995 har RRV avgivit en revisionsberättelse utan
invändning.
Närings- och tekniksutvecklingsverket (NUTEK) fick invändning i
revisionsberättelsen avseende ledningens förvaltning. RRV konstaterade brister i
NUTEK:s beredning av beslut, huvudsakligen rörande dokumentation av
beslutsunderlag. NUTEK har informerat regeringen och RRV om de åtgärder verket
har vidtagit eller ämnar vidta för att skapa en ändamålsenlig struktur för
beredning, kontroll och uppföljning av beslut. Ett led i detta arbete är den
internrevisionsfunktion som har inrättats vid NUTEK.
Regeringens bedömning är att de åtgärder som hittills vidtagits och de som
planeras torde medföra att förhållandena avsevärt förbättras. Regeringen avser
dock att följa upp att effekterna av vidtagna åtgärder samt det fortsatta
förbättringsarbetet på NUTEK medför att såväl kontrollstrukturen som dess
tillämpning anpassas till de krav som kan ställas på verksamheten. En dialog med
NUTEK har därför inletts.
RRV har lämnat invändning mot att Fortifikationsverket (FortV) inte har
finansierat investeringar i anläggningstillgångar uppgående till drygt 500
miljoner kronor med lån i Riksgäldskontoret. FortV har därigenom inte uppfyllt
kraven i kapitalförsörjningsförordningen (1992:406). FortV har i en skrivelse
framfört att de ansett att de är undantagna från kapitalförsörjningsförordningen
i detta avseende och hemställt om regeringens ställ-ningstagande. Av
regleringsbrev för budgetåren 1994/95 och 1995/96 framgår dock att FortV inte
har varit undantaget från skyldigheten att finansiera sina investeringar i
anläggningstillgångar genom att uppta lån i Riksgäldskontoret.
Efter avslutat budgetår har FortV upptagit lån för vissa av de ovan nämnda
investeringarna. Regeringen förutsätter att FortV fortsättningsvis kommer att
uppfylla kapitalförsörjningens krav avseende lånefinansiering av
anläggningstillgångar.
För Karolinska institutet har RRV lämnat invändning med anledning av brister i
den ekonomiadministrativa styrningen och kontrollen, vilka väsentligen påverkat
tillförlitligheten i underlaget till årsredovisningen. RRV har p.g.a. dessa
brister inte kunnat bedöma om årsredovisningen i allt väsentligt varit
rättvisande. Karolinska institutet har i en skrivelse givit RRV rätt i dess
kritik samt anmält att institutet har vidtagit åtgärder för att förändra rutiner
och anvisningar m.m.
Mot bakgrund av att institutet arbetar för att komma tillrätta med bristerna
har regeringen givit RRV i uppdrag att under budgetåret 1995/96 göra fördjupade
granskningar av Karolinska institutet, vilka skall avrapporteras till regeringen
senast den 31 oktober 1996. Regeringen avser att på grundval av de fortsatta
granskningarna ta ställning till om institutets problem kan lösas inom
myndigheten eller om det behövs extern medverkan.
Beträffande Högskolan i Gävle/Sandviken har RRV avgivit revisionsberättelse
med invändning p.g.a. att högskolestyrelsen beslutat om arvode till rektor för
ett särskilt uppdrag avseende högskolans FoU-verksamhet. Det extra arvodet
motiverades av att uppdraget skulle medföra merarbete för rektor. Det är
emellertid endast regeringen som kan besluta om ersättning till rektor vid en
högskola.
Regeringen har påtalat för högskolan att styrelsen inte haft behörighet att
besluta om ersättningen. Eventuella framtida överträdelser av detta slag kommer
att medföra att regeringen tar upp bl.a. frågan om återbetalning av felaktigt
utbetalad ersättning.
Sameskolstyrelsen har erhållit revisionsberättelse med invändning beroende på
att årsredovisningen saknat anslagsredovisning. Sameskolstyrelsen har i en
skrivelse med anledning av RRV:s granskning redogjort för att de interna
rutinerna skall förbättras och att årsredovisningen skall vara komplett och
korrekt när den inlämnas framdeles. Sameskolstyrelsen har på regeringens uppdrag
kompletterat årsredovisningen i vissa avseenden.
Kammarkollegiet har erhållit revisionsberättelse med invändning. För
invändningen finns två skäl dels att avräkning mot statsbudgeten har gjorts i
strid mot gällande regelverk varför anslagsredovisning samt resultat- och
balansräkning inte är rättvisande, dels att den interna kontrollen har
väsentliga brister.
Kammarkollegiet inrättade den 1 januari 1996 en central controllerfunktion och
myndigheten fortsätter i övrigt att stärka ekonomifunktionen genom ett ökat ADB-
stöd. Regeringen bedömer för närvarande att dessa åtgärder är
tillfredsställande. Regeringen avser dock att, bl.a. inom ramen för den löpande
mål- och resultatdialogen, närmare följa resultatet av de ekonomiadministrativa
insatserna.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har erhållit revisionsberättelse med
invändning. Datorer, annan utrustning och förbättringsutgifter på annans
fastighet till ett sammanlagt värde av 4,3 miljoner kronor har inte klas-
sificerats och bokförts som anläggningstillgång. Detta står i strid med
bokföringsförordningen (1979:1212). Som en konsekvens av förfarandet har
aktuella investeringar i anläggningstillgångar inte finansierats via lån i
Riksgäldskontoret, vilket strider mot kapitalförsörjningsförordningen
(1992:406).
Länsstyrelsen har med anledning av invändningen i revisionsberättelsen
aktiverat dessa tillgångar, varefter lån upptagits i Riksgäldskontoret.
Civildepartementet har i särskild skrivelse inför länsstyrelsernas arbete med
anslagsframställningarna för år 1997 lyft fram skyldigheten att följa
kapitalförsörjningsförordningen. Regeringen förutsätter att Länsstyrelsen i
Gävleborgs län även fortsättningsvis följer såväl kapitalförsörjningsför-
ordningen som bokföringsförordningen.
Folkens museum - etnografiska har erhållit revisionsberättelse med invändning
med hänvisning till att årsredovisningen inte motsvarar de krav som ställs. RRV
anser att hela ekonomifunktionen bör ses över då årsredovisningen har stora
brister. Museet har påbörjat en omorganisation och arbetar med att förbättra de
administrativa rutinerna. Samråd sker mellan Kulturdepartementet och museet i
syfte att snabbt få en lösning på problemen.
Beträffande Statens biografbyrå har RRV avgivit en revisionsberättelse med
invändning med anledning av att myndighetens styrelse inte fattat beslut om
årsredovisningen. Biografbyråns styrelse har därefter den 24 november 1995
fattat beslut om att fastställa årsredovisningen. Regeringen förutsätter att
förfarandet inte kommer att upprepas.
Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet har erhållit
revisionsberättelse med invändning eftersom årsredovisningen lämnades in för
sent. Regeringen utgår från att fastställda tidpunkter respekteras framgent då
för sent inlämnade årsredovisningar negativt påverkar förutsätt-ningarna för
regeringen att på ett tillfredsställande sätt bedöma och avrapportera
verksamheten till riksdagen.
Invändning avseende hantering av anslag i strid med riksdagens eller
regeringens beslut
RRV har lämnat invändning i revisionsberättelsen över Arbetsmarknadsverkets
(AMV) årsredovisning med anledning av ett anslagsöverskridande och ett
överskridande av en anslagspost. Dels har anslagsposten 1 under
reservationsanslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder överskridits med
drygt 280 miljoner kronor, dels har reservationsanslaget B 5. Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade utnyttjats utöver tilldelade medel med knappt 200
miljoner kronor. Överskridandet under anslaget A 2. härrör från anslagspost 1
som överutnyttjats med knappt 210 miljoner kronor. Överskridandet skulle
dessutom, såvitt RRV kan bedöma, ha blivit sam-manlagt omkring 100 miljoner
kronor större om periodiceringen av utgifter och anslagsavräkning varit riktig.
RRV anser att överskridandena och felperiodiceringarna visar på brister i AMV:s
interna styrning och uppföljning. RRV menar vidare att anslagen bör förses med
någon form av bemyndiganderamar.
Regeringen ser mycket allvarligt på det inträffade och delar RRV:s bedömning
att det finns brister i AMV:s interna styrning och uppföljning. Regeringen anser
att den flexibilitet mellan budgetår som RRV efterlyser kan tillgodoses genom
förändringar i anslagsstrukturen.
Riksdagen har i samband med proposition 1995/96:61 Anställning med lönebidrag
(bet. 1995/96:AU4, rskr. 1995/96:61) fattat beslut om att överskridandet på
anslaget B 5 skall finansieras med de medel som tilldelats under innevarande
budgetår på anslaget. Överskridandet på anslagsposten 1 under anslaget A 2
avräknas de tilldelade medlen på anslagsposten för innevarande budgetår.
För att under innevarande budgetår undvika överskridanden har regeringen i
regleringsbrevet för AMV angivit att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) varje månad
skall redovisa medelsförbrukningen fördelad på olika åtgärder/ändamål samt en
prognos över hur mycket som beräknas utbetalas från anslagen fram till den 31
december 1995, den 30 juni 1996 samt till slutet av budgetåret. AMS skall också
redovisa medel under anslagen som intecknats genom beslut men ännu ej
utbetalats.
Vad gäller anslaget B 4 innevarande budgetår, vilket motsvarar anslaget B 5
budgetåret 1994/95, sker en ytterligare bevakning av utgiftsutveckligen i och
med den återrapportering riksdagen krävt i samband med tilldelningen av extra
medel för lönebidragen (bet. 1995/96:AU4, rskr. 1995/96:61).
Granskning av delårsrapporter
Som ett led i förstärkningen av den löpande uppföljningen av verksamheten under
innevarande budgetår har regeringen beslutat att myndigheter som omfattas av
förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning
skall upprätta delårsrapport per den 31 december 1995 och per den 30 juni 1996.
Riksrevisionsverket (RRV) har ålagts att granska dessa delårsrapporter samt avge
revisorsintyg avseende genomförd granskning.
RRV har granskat delårsrapporterna per den sista december 1995 och därvid
funnit brister som utmynnat i revisorsintyg med invändning i ett tjugotal fall.
Regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen 1996, då även
delårsrapporterna per den 30 juni 1996 har inkommit till regeringen, återkomma
till riksdagen i de fall det bedöms nödvändigt att särskilt kommentera
revisionens iakttagelser. Då lämnas också en redogörelse för de åtgärder
regeringen avser att vidta med anledning av de iakttagelser som gjorts vid
granskningen av delårsrapporterna.
5.1.3 Jämförelse mellan statsbudget och utfall 1994/95
Statsbudgetens utfall för budgetåret 1994/95 redovisades i november 1995 (RRV
1995:11). På några poster skilde sig utfallet från den prognos som regeringen
publicerade i kompletteringspropositionen i april 1995.
Tabell 5.4 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1994/95
Miljarder kronor
Statsbudget Kompl.prop. Utfall
1994/95 våren 1995
Inkomster 368,2 427,0 423,2
Utgifter exkl. statsskuldsräntor442,8462,6 456,2
Statsskuldsräntor 76,0 125,3 123,2
Saldo -150,6 -160,9 -156,2
Från statsbudgeten som beslutades i juni 1994 till kompletteringspropositionen
i april 1995 ökade de beräknade inkomsterna med ca 60 miljarder kronor, från 368
till 427 miljarder kronor. Denna ökning beror till stor del på ökade
företagsskatter, bl.a. fick nya regler för aktiebeskattning större effekter än
väntat på skatteinkomsterna. Även för fysiska personer underskattades effekten
av de höjda aktieskatterna. En annan bidragande orsak till de ökade inkomsterna
är försäljningen av aktier i Pharmacia AB, som gav en budgetförstärkning på 9
miljarder kronor.
Utgifterna ökade under samma period från 519 till 588 miljarder kronor, dvs.
med 70 miljarder kronor. Ökningen beror huvudsakligen på att ränteutgifterna
avseende statsskulden i statsbudgeten underskattades med 50 miljarder kronor,
vilket förklaras av att marknadsräntorna legat på en högre nivå än förväntat. I
övrigt förklaras 12 miljarder kronor av utgiftsökningen av medlemskapet i EU.
Det slutliga utfallet visar att både inkomsterna och utgifterna överskattades
något i kompletteringspropositionen. Statens inkomster för 1994/95 blev 4
miljarder kronor lägre än vad som prognosticerades i
kompletteringspropositionen. Statens utgifter blev 8 miljarder kronor lägre än
vad som prognosticerats, varav statsskuldsräntorna svarade för 2 miljarder
kronor.
Statsbudgetens utveckling mellan budgetåret 1994/95 och 1995/96
(12 månader)
Budgetåret 1995/96 sträcker sig, som ett resultat av övergången till
kalenderbudgetår, över 18 månader. För att kunna göra en meningsfull jämförelse
med utfallet föregående budgetår har beräkningar gjorts även för budget-årets
tolv första månader. Beräkningen för 1995/96 nedan bygger på uppgifter som
inkommit från departementen i februari 1996.
Tabell 5.5 Statsbudgetens inkomster och utgifter 1994/95 och 1995/96
12 månader, miljarder kronor
1994/95 1995/96 (12 mån)
Utfall Kvartalsuppföljning
Inkomster 423,2 547,51
Utgifter exkl. statsskulds-
räntor 456,2 565,1
Statsskuldsräntor 123,2 107,3
Saldo -156,2-124,9
1 Inkomstberäkningen bygger på underlag från Riksrevisionsverket
Inkomsterna har ökat mellan åren med 124 miljarder kronor. Största delen, ca
95 miljarder kronor, hänför sig till lagstadgade socialavgifter och beror till
stor del på att sjukförsäkringsavgiften, arbetsmarknadsavgiften,
arbetarskyddsavgiften och lönegarantiavgiften bruttoredovisas fr.o.m den 1 juli
1995 samt att sjukförsäkringsavgiften höjdes med en procentenhet den 1 januari
1996 (för närmare beskrivning se prop. 1994/95:100, bil. 1).
Utgifterna exklusive statsskuldsräntor har ökat mellan åren med 90 miljarder
kronor. Liksom på inkomstsidan beror det till stor del på tekniska faktorer.
Bruttoredovisningen av ovan nämnda trygghetssystem beräknas på utgiftssidan ge
en ökning med ca 40 miljarder kronor. Arbetslöshetsersättningen finansierades
tidigare från Arbetsmarknadsfonden som redovisas vid sidan av statsbudgeten.
Sedan den 1 juli 1995 redovisas ersättningen över anslag på statsbudgeten,
vilket ger en utgiftsökning med ca 50 miljarder kronor budgetåret 1995/96 (tolv
månader). Till viss del motverkas utgiftsökningen av inkomster från arbetsmark-
nadsavgiften. Eftersom Arbetsmarknadsfonden uppvisar ett negativt finansiellt
sparande leder dock omläggningen till en försämring av budgetsaldot.
Statsskuldsräntorna har minskat med 16 miljarder kronor mellan åren. Framför
allt förklaras det av den förstärkning av kronan som skett under 1995/96, vilket
medfört att valutaförlusterna blivit lägre. Dessutom leder fallande
marknadsräntor till något lägre utgifter för statsskuldsräntorna.
5.1.4Redovisning av skatteavvikelser
Regeringen redovisar i denna proposition för första gången en sammanställning av
s.k. skatteavvikelser. Denna redovisning av skatteavvikelser skall ses mot
bakgrund av Finansutskottets uttalanden (1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386). Den
fullständiga redovisningen av skatteavvikelser återfinns i bilaga 3.
Samhällets stöd till hushåll och individer och andra grupper redovisas i
huvudsak på statsbudgetens utgiftssida. Kostnaderna för dessa stöd är inte
alltid direkt jämförbara eftersom vissa stöd är skattepliktiga medan andra är
undantagna från skatteplikt. I det nya systemet med ramar för olika
utgiftsområden är det angeläget att dessa brister i redovisningen undanröjs för
att underlätta prioriteringar mellan olika utgiftsområden.
Vid sidan av de stöd som redovisas på statsbudgetens utgiftssida finns också
stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i
skattelagstiftningen, vilka hittills inte har redovisats samlat. Exempel på
sådana stöd är det särskilda grundavdraget för pensionärer, avdrag för kostnader
för resor till och från arbetet, nedsatta socialavgifter för arbetsgivare i
vissa kommuner och den lägre skattesatsen vad gäller mervärdesskatt för
livsmedel. Goda skäl finns för dessa särregler, men det är önskvärt att
effekterna av dem redovisas så att en jämförelse mellan olika stödformer blir
möjlig. Ett stöd, som redovisas på budgetens utgiftssida i form av ett anslag är
föremål för beslut inför varje budgetår. Ett indirekt stöd via en
skatteavvikelse prövas däremot inte automatiskt i den årliga budgetprocessen.
Det indirekta stöd som ges via skatteavvikelsen följs därför inte upp.
Som ett underlag för riksdagens överväganden och för den offentliga
diskussionen kring statens finanser är det angeläget att även stöd i form av
skatteavvikelser redovisas. Därigenom ges en möjlighet till en kontinuerlig
prövning av samma slag som görs av utgifterna på statsbudgeten.
För att identifiera en särregel eller en s.k. skatteavvikelse måste det
existerande regelsystemet sättas i relation till en jämförelsenorm. I den norm
som tillämpas i redovisningen av skatteavvikelser gäller bland annat enhetliga
avdrags- och skatteregler samt generell skatteplikt för inkomster. Enhetliga
skatteregler innebär att det särskilda grundavdraget för pensionärer räknas om
till en skattepliktig pension, så att nettot efter skatt beräknat med vanligt
grundavdrag blir detsamma som enligt gällande regler. Det tillkommande beloppet
visar hur mycket pensionerna skulle behöva öka i frånvaro av det särskilda
grundavdraget och vid oförändrade nettobetalningar till pensionärskollektivet.
En sådan redovisning ger en mer korrekt redovisning av vad olika stödformer
kostar. Det bör i detta sammanhang understrykas att redovisningen av skatteav-
vikelser enbart syftar till att åstadkomma en rättvisande jämförelse av olika
stöd.
Avvikelserna redovisas både netto och brutto. I den statliga budgetberedningen
är nettokostnaden vanligen av störst intresse, men detta skulle kräva en
redovisning av statsbudgetens utgifter i nettotermer. I redovisningen nedan har
för samtliga icke skattepliktiga transfereringar inklusive det särskilda
grundavdraget nettoavvikelsen satts till noll.
De totala skatteavvikelserna har med utgångspunkt i den beräkningsmetod som
redovisas i bilaga 3 uppskattats till knappt 174 miljarder kronor av-seende
inkomståret 1996. Avvikelserna uppgår netto till knappt 78 miljarder kronor,
vilket motsvarar drygt 12 procent av statsbudgetens utgifter.
Metoderna för redovisning av skatteavvikelser är under utveckling och kommer
successivt att förfinas.
Tabell 5.6. Skatteavvikelserna fördelade på utgiftsområden
Miljarder kronor
Utgiftsområde Skatteförmån brutto Skatteförmån netto
1993 1994 1995 1996 1993 1994 1995 1996
1 Rikets styrelse
2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1
3 Skatteförvaltning och
uppbörd
4 Rättsväsendet
5 Utrikesförvaltning o
internationell samverkan
6 Totalförsvar
7 Internationellt bistånd
8 Invandrare och
flyktingar
9 Hälsovård,sjukvård och
social omsorg 5,1 6,0 6,2 5,9 0,9 0,9 0,9 0,7
10Ekonomisk trygghet vid
sjukdom o handikapp4,0 3,9 3,9 3,8
11 Eknomisk trygghet vid
ålderdom 28,8 30,6 37,2 38,2 7,6 7,3 11,9 12,3
12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn 19,1 20,0 21,7 19,8
13Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet 5,5 5,7 5,6 5,1
14Arbetsmarknad och arbetsliv1,74,93,03,2 1,2 3,5 2,2 2,3
15Studiestöd 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,10,1
16Utbildning och
universitetsforskning4,85,5 5,7 6,6
17Kultur, medier, trossamfund
och fritid 8,1 8,4 9,1 8,8 6,1 6,3 6,8 6,6
18Samhällsplanering,bostads-
försörjning och byggande22,123,919,69,7 15,3 16,2 13,8 6,8
19Regional utjämning
och utveckling 0,7 0,7 1,5 1,5 0,5 0,5 1,0 1,0
20Allmän miljö- och naturvård 3,3 3,4 1,9 1,9
21 Energi 0,0 0,0 3,0 3,4 0,0 0,0 1,82,1
22Kommunikationer 2,2 3,1 10,9 11,5 1,7 2,4 7,7 8,1
23Jord- o skogsbruk, fiske
med anslutande näringar2,82,9 2,7 3,2 1,5 1,5 1,3 1,4
24Näringsliv 10,2 23,0 14,4 17,1 7,1 15,5 9,611,1
25Allmänna bidrag till
kommuner
26Statsskuldsräntor
27Avgiften till Europeiska
gemenskapen
30Generell skatteförmån18,928,017,5 32,8 12,8 19,1 11,9 23,6
varav till hushåll 7,8 12,9 7,0 7,1 5,2 8,6 4,5 4,6
Summa skatteavvikelser134,0166,7165,5173,9 54,6 73,3 70,9 78,0
103
5.2 Uppföljning av budgetåret 1995/96
Budgetutvecklingen
För att kunna följa utgiftsutvecklingen och i god tid upptäcka eventuella
tendenser till överskridanden görs numera inom regeringskansliet kvartalsvisa
uppföljningar av statsbudgeten. Regeringen kommer två gånger per år, i samband
med den ekonomiska vårpropositionen och budgetpropositionen, att redovisa denna
uppföljning för riksdagen samt presentera förslag till åtgärder för att
finansiera eventuella överskridanden. Den senaste kvartals-uppföljningen som
gjordes i februari innevarande år, tyder på överskridanden på ett antal områden.
Regeringen lämnar i det följande en redogörelse för de olika åtgärder som kommer
att vidtas för att komma till rätta med utgiftsutvecklingen.
Tabell 5.7 Inkomster och utgifter budgetåret 1995/96
(18 månader) Miljarder kronor
Statsbudget1 Kvartals-
uppföljning
Inkomster 763,1 787,4 2
Utgifter exkl.
statsskuldsräntor 846,0 862,4
Statsskuldsräntor 132,0 116,2
Saldo -214,9 -191,2
1 Inklusive utjämningsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med proposi-
tionen 1995/96:64
2 Inkomstberäkningen bygger på underlag från Riksrevisionsverket
Som framgår av tabellen beräknas statsbudgetens inkomster nu bli något högre
än vad som beräknades i juni 1995. Inkomsterna för det 18 månader långa
budgetåret beräknades då till ca 723 miljarder kronor. Ytterligare ca 40
miljarder kronor tillkom hösten 1995 i och med proposition 1995/96:64 Ett nytt
utjämningssystem för kommuner och landsting m.m. Enligt nu aktuella beräkningar
bedöms inkomsterna bli 787 miljarder kronor. Huvud-orsaken till denna
ytterligare ökning med 24 miljarder kronor är riksdagsbeslut om nya skatter och
andra inkomster.
Utgifterna exklusive statsskuldsräntor beräknas bli något högre än i den
fastslagna budgeten. Detta beror dels på överskridanden, dels på att
myndigheterna bedöms utnyttja reservationsmedel i större utsträckning än
tidigare beräknat.
Räntorna på statsskulden beräknas nu bli betydligt lägre än i statsbudgeten
från juni 1995. Huvudorsaken är fallande marknadsräntor och en starkare krona.
De totala utgifterna beräknas uppgå till 979 miljarder kronor, dvs. i stort
sett samma belopp som i statsbudgeten.
Åtgärder för att finansiera överskridanden och nya åtaganden
Ökade utgifter i förhållande till statsbudgeten kan uppstå av flera skäl. Enligt
regeringen bör ökade utgifter finansieras oavsett om utgiftsökningen bedöms vara
av engångskaraktär eller varaktig. Vad gäller varaktiga utgiftsökningar på
regelstyrda anslag är det viktigt att regeländringar snabbt kommer till stånd.
Under löpande budgetår kan möjligheterna att ändra i regelsystem och på så sätt
förhindra överskridanden vara små. Effekten av en åtgärd måste därför värderas
över flera år.
Kvartalsuppföljningen tyder på betydande överskridanden på vissa enskilda
utgiftsanslag. De största förväntade överskridandena återfinns inom Social- och
Arbetsmarknadsdepartementens verksamhetsområden.
Överskridandena på Socialdepartementets verksamhetsområde beror på
volymökningar inom regelstyrda anslag. Vad gäller bostadsbidrag finns förutom
kravet att finansiera ett förväntat överskridande på 1,8 miljarder kronor även
ett kvarvarande besparingskrav på 1,5 miljarder kronor i saneringsprogrammet.
Regeringen har i proposition 1995/96:186 Nya regler för bostadsbidrag lagt fram
förslag till regelförändringar som kommer att minska utgifterna för
bostadsbidrag år 1997. För innevarande budgetår kommer inte överskridandet att
kunna åtgärdas genom regelförändringar. Regeringen har därför beslutat att över-
skridandet skall hanteras genom varaktiga besparingar under de kommande fem åren
(1997-2001). Överskridandena avseende assistansersättningen och
sjukvårdsförmåner på 0,7 respektive 3,4 miljarder kronor kommer att hanteras på
ett likartat sett.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde beräknas utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen överskrida budgeten med ca 11 miljarder kronor.
Överskridandet kommer delvis att finansieras inom Arbetsmarknadsdepartementets
verksamhetsområde. Som framgått ligger de förväntade totala utgifterna för
budgetåret 1995/96 i stort sett på budgeterad nivå. Huvudorsaken till detta är
lägre utgifter för räntor på statsskulden. Regeringen betraktar generellt sett
inte sänkta ränteutgifter som en finansiering. I rådande konjunkturläge gör
regeringen dock den bedömningen att det leder till en bättre avvägd
finanspolitik att inte finansiera resterande del av överskridandet.
Vid sidan av dessa större överskridanden föreligger ett antal mindre. Dessa
överskridanden åtgärdas i huvudsak inom respektive departements
verksamhetsområde.
Statliga tjänstepensioner är en utgift som redovisas på statsbudgetens
inkomstsida. Sedan budgeteringstillfället har utgifterna ökat med 1,3 miljarder
kronor till följd av att staten av Arbetsdomstolen retroaktivt ålagts att betala
ut pensioner till f.d. statstjänstemän. Den varaktiga utgiftsökningen beräknas
bli ca 300 miljoner kronor per år. Både den engångsvisa, retroaktiva
utbetalningen och den varaktiga utgiftsökningen bör finansieras från flera
departementsområden. Den engångsvisa utbetalningen finansieras genom engångsvisa
indragningar innevarande budgetår.
I kapitel 6 redovisas förslag till nya och ändrade anslag för innevarande
budgetår (tilläggsbudget för 1995/96). Utgiftsökningarna summerar till drygt
1 999 miljoner kronor.
5.3 Avstämning av saneringsprogrammet
I det konvergensprogram för Sverige som presenterades i juni 1995 redogjordes
översiktligt för det saneringsprogram för de offentliga finanserna som
regeringen förelagt riksdagen i fyra steg sedan november 1994. Programmet har
beräknats ge en sammantagen förstärkning av de offentliga finanserna år 1998 med
ca 118 miljarder kronor. Riksdagen har fattat principbeslut om hela
saneringsprogrammet på ca 118 miljarder kronor.
De tillkommande budgetförstärkningsåtgärder som motiveras av målet för den
offentliga sektorns finansiella sparande har beskrivits i avsnitt 4.2.5. Dessa
åtaganden innebär en utvidgning av saneringsprogrammet och kommer framgent att
ingå i uppföljningen av detta.
I tabell 5.8 nedan redovisas saneringsprogrammet så som det lades fram i
kompletteringspropositionen våren 1995.
Tabell 5.8 Förstärkning av de offentliga finanserna enligt saneringsprogrammet
Effekt 1998, miljarder kronor
Effekter av beslut under föregående mandatperiod18,3
Proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk -politiska åtgärder
- Inkomstförstärkningar 36,6
- Avgår därav orsakade inkomstminskningar -0,3
- Utgiftsminskningar 24,8
- Avgår därav orsakade inkomstminskningar -4,7
Sammanlagd förstärkning 56,4
Förslag i budgetpropositionen exkl. tidigare aviserade förstärkningar
- Utgiftsminskningar 24,6
- Avgår därav orsakade inkomstminskningar -2,1
- Avgår justeringar i riksdagen m.m. -2,1
- Avgår handlingsprogrammet mot arbetslöshet -1,1
Sammanlagd förstärkning 19,3
Finansiering av medlemskapet i EU
- Inkomstförstärkningar i prop. 1994/95:19 12,4
- Avgår därav orsakade utgiftsökningar -0,2
- Inkomstförstärkningar i prop. 1994/95:203 1,8
- Utgiftsminskningar presenterade i budget- och
kompletteringspropositionerna 6,0
Sammanlagd förstärkning 20,0
Kompletteringspropositionen m.m.
- Sänkt mervärdesskatt på livsmedel -7,7
- Utgiftsminskningar 9,9
- Inkomstförstärkningar 2,6
- Diverse överskridanden -1,2
Sammanlagd förstärkning 3,6
Summa föreslagna och beslutade åtgärder 117,6
104
För att underlätta uppföljningen av beslutsläget vad gäller sanerings-
programmet har budgetåtgärderna delats in i följande tre grupper:
Preciserade beslut Denna grupp avser åtgärder där inga ytter-
fattade av riksdagen ligare riksdagsbeslut krävs för genomförande.
Aviserade beslut Denna grupp avser åtgärder där principbeslut finns om vilka
budgetförstärkningar som skall genomföras, inom vilka
departementsområden åtgärderna faller samt åtgärdernas
allmänna inriktning.
Återstår att åtgärda Denna grupp avser åtgärder där principbeslut finns om med
vilka belopp utgifterna skall minskas samt inom vilka
departement detta skall ske.
I prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling
presenterades en första uppföljning av beslutsläget vad gäller sanerings-
programmet. Vid det tillfället, november 1995, fanns preciserade beslut på ca 91
miljarder kronor och aviserade beslut på ca 24 miljarder kronor. Det återstod
2,2 miljarder kronor att åtgärda. I tabell 5.9 redogörs för beslutsläget så som
det presenterades i prop. 1995/96:25.
Tabell 5.9 Förstärkning av de offentliga finanserna , beslutsläget i november
1995
Effekt år 1998, miljarder kronor
Inkomster UtgifterTotalt
Preciserade beslut fattade av
riksdagen 40,4 50,9 91,3
Aviserade beslut 15,7 8,4 24,1
Återstår att åtgärda 0,0 2,2 2,2
Totalt 56,1 61,5 117,6
Sedan november 1995 har flera av besparingarna konkretiserats och för vissa av
de tidigare aviserade besparingarna finns nu ett riksdagsbeslut.Vid föregående
uppföljning återstod 2,2 miljarder kronor att åtgärda. Av dem är nu samtliga
preciserade och ingår i de två övriga grupperna.
Det aktuella beslutsläget redovisas i tabell 5.10.
Tabell 5. 10 Förstärkning av de offentliga finanserna, beslutsläget i mars 1996
Effekt år 1998, miljarder kronor
Ändringarjämförtmed nov.
Inkomster UtgifterTotalt1995
Preciserade beslut fattade
av riksdagen 47,9 51,6 99,5 +8,2
Aviserade beslut 9,4 8,6 18,0 -6,1
Återstår att åtgärda 0,0 0,0 0,0 -2,2
Totalt 57,3 60,3 117,6
Anm. Siffrorna i tabellen summrerar inte p.g.a avrundningseffekter
Diagram 5.1 Förstärkning av de offentliga finanserna, beslutläget i mars 1996
Effekt 1998, miljarder kronor
Av det totala saneringssprogrammet på ca 118 miljarder kronor föreligger nu
riksdagsbeslut som summerar till ca 100 miljarder kronor. Det är en ökning med
närmare 9 miljarder kronor jämfört med uppföljningen i prop. 1995/96:25. Främst
är det inkomstförstärkningar som tidigare grupperats som aviserade men som nu
beslutats av riksdagen. Som exempel kan nämnas ändrade tidpunkter för
momsuppbörd och moms på dagstidningar.
I nuläget återstår besparingar om 18 miljarder kronor i gruppen aviserade
beslut. Största delen, 9,4 miljarder kronor, ligger på inkomstsidan och avser
höjda egenavgifter i sjukförsäkringen. Den resterande delen är
utgiftsminskningar varav åtgärder inom Socialdepartementets område står för 6
miljarder kronor. Av dem föreligger propositioner på 2,5 miljarder kronor och
utredningsförslag på ytterligare ca 3 miljarder kronor. Ytterligare en stor
post, 704 miljoner kronor, utgörs av utgiftsminskningar som inte bedöms kunna
bäras inom det område som ursprungligen avsågs. Av dessa är 250 miljoner kronor
engångsvis till följd av att besparingen på invandring senarelagts. Detta belopp
sparas engångsvis genom inleveranser och indragningar av anslagsbehållningar.
Resterande besparingskrav på 454 miljoner kronor bedöms inte kunna genomföras
inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde och finansieras nu varaktigt
genom neddragningar inom flera departements verksamhetsområden.
En stor del av besparingarna i denna kategori har fördelats på utgiftsområden.
Den slutliga preciseringen kommer i allt väsentligt att ske i samband med
höstens budgetproposition.
Tabell 5.11 Saneringsprogrammet
Uppföljning av budgetförstärkningar3
Effekt 1998, miljoner kronor
Preciserade beslut fattade av riksdagen
Inkomster 47 945
Utgifter
51 590
Summa preciserade beslut 99 535
Aviserade beslut
Inkomster:
- Höjd egenavgift till sjukförsäkringen9 400
Summa inkomster 9 400
Utgifter:
- Justitiedepartementet 600
- Socialdepartementet 6 025
Enligt prop:
-Bostadsbidrag (prop. 1995/96:186)2 300
-Assistansersättning (prop. 1995/96:146)215
Enligt utredning:
-Förtidspensioner 1 380
-SGI 480
-Underhållsstöd 500
-Läkemedel 550
Övrigt 600
- Miljödepartementet 222
- Näringsdepartementet 560
- Jordbruksdepartementet 46
- Kulturdepartementet 100
- Övrigt 704
(finansieras kollektivt)
- Arbetsmarknadsdepartementet
- Invandring 370
Summa utgifter 8 627
Summa aviserade beslut 18 027
Återstår att åtgärda
Inkomster 0
Utgifter 0
Summa återstår att åtgärda 0
Totalt 117 562
En mer detaljerad genomgång av beslutade åtgärder återfinns i bilaga till detta
avsnitt.
Nya beräkningar av avgiften till EG-budgeten visar på ett ökat fi-
nansieringsbehov om ca 0,5 miljarder kronor jämfört med tidigare beräkningar.
Detta finansieringsbehov avräknas mot den ännu ej helt utnyttjade ramen för
sänkt företagsbeskattning. Regeringen avser att återkomma med en bedömning av
finansieringsbehovet efter år 1998.
**FOOTNOTES**
3Sedan uppföljningen i proposition 1994/95:25 har viss
omfördelning av åtgärderna skett.
105
Bilaga till kap. 5
Av riksdagen beslutade förstärkningar av de offentliga
finanserna
Miljoner kronor, netto Effekt 1998
UTGIFTER
Tidigare beslutade åtgärder
Pensioner 2 200
Sjukförsäkring m.m. 600
Familjepolitik 900
Räntebidrag 1 800
Övergång till Danellsystemet 3 900
Proposition 1994/95:25
Socialdepartementet
Skärpt prövning av förtidspension 1 300
och sjukpenning
Sänkta flerbarnstillägg 540
Reducerad uppräkning av basbeloppet 5 700
Bidragsförskott/underhållsbidrag 760
Avskaffat vårdnadsbidrag 2 300
Jordbruksdepartementet
Beredskapslagring 200
Avbytarverksamhet 100
Försvarsdepartementet
Besparing 2 000
Utrikesdepartementet
Asylkostnader 300
Utbildningsdepartementet
Avindexering av studiemedel 182
Budgetproposition 1994/95:100
Justitiedepartementet
Rättshjälp 14
Partistöd 12
Domstolarna 89
Polisen 235
Kriminalvård 50
Utrikesdepartementet
Bistånd 707
Samarbete Central- och Östeuropa 335
Slopat Efta-bidrag 114
Övrigt 457
Socialdepartementet
Sänkta barnbidrag 2 345
Utfasning flerbarnstillägg 307
Föräldraförsäkring 130
Ändrade utbetalningstidpunkter 50
Sänkt folkpension för vissa gifta 920
Diverse förslag bostadstillägg pensionärer 900
Sänkt folkpension/höjt pensiontillskott
för förtidspensionärer 580
Ändrade utbetalningstidpunkter för pensioner350
Höjning av tak för avgift för vårddag till 80kr45
Höjning av högkostnadsskyddet vid sjukvård 200
Tandvård 600
Läkemedel 540
Statlig konsumtion 726
Kommunikationsdepartementet
Minskade investeringar i vägar 968
Minskade investeringar i järnvägar 1 289
Minskat bidrag till fritidsbåtsändamål m.m. 15
Minskad ersättning till Posten 150
Minskat bidrag till enskilda vägar 328
Minskat bidrag till flygplatser 15
Övrigt 9
Statlig konsumtion 126
Finansdepartementet
Skatte- och exekutionsväsendet 409
Fastighetsförvaltning och lokalförsörjning 98
Statliga arbetsgivarfrågor 101
EU-besparing 421
Övriga myndigheter 355
Utbildningsdepartementet
Skolsektorn 200
Studiestöd 925
Universitet och högskolor 1 024
Forskning 254
Jordbruksdepartementet
EG:s miljöprogram 624
Forskning och utbildning 200
Stöd till mindre gynnade områden 50
Övrigt 172
Arbetsmarknadsdepartementet
Utbildningsbidrag 615
Utbildning i företag 1 433
Regionalpolitik 244
Arbetsvillkor/Normalarbetstid 1 509
Permitteringslön 200
Statlig konsumtion 482
Särskilda bidrag 287
Invandring 140
Samhall AB 285
Utbildningsbidrag på sommaren 100
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 496
Utbildningsbidrag utlandet 100
Arbetsliv 201
Kulturdepartementet
Statlig konsumtion 48
Besparing Sveriges Radio och TV 551
Näringsdepartementet
Europeiskt FoU-samarbete 316
Produktivitets- och effektivitetskrav på myndigheter80
Ränteeffekter av engångsvisa inleveranser 19
Övrigt 35
Civildepartementet
Organisationsbidrag 87
Statlig konsumtion 280
Miljödepartementet
Bidrag till miljöarbete 31
Bidrag till kalkningsverksamhet 38
Miljöforskning 30
Miljöinsatser i Östersjön 46
Övrigt 70
Kungliga hov- och slottsstaten 5
Kompletteringspropositionen 1994/95:150
Socialdepartementet
75% ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkring2 015
Läkemedel 300
Tandvård 200
Kommunikationsdepartementet
Minskad investering i järnvägar 75
Utbildningsdepartementet
Europeisk forskningssamverkan 55
Utvecklingsverksamhet och internationell
samverkan 20
75% ersättningsnivå i vuxenstudiestöden 259
Arbetsmarknadsdepartementet
Sänkt ersättning rek.stöd och beredskapsarbete1 213
Inträde i A-kassan plus karens vid egen uppsägning800
Regeländringar arbetsmarknadspolitiska åtgärder620
Deltid, sänkt ersättning för fasta tjänster 190
Finansieringsavgift för arbetsplatsintroduktion240
Starthjälp 125
Invandring 93
75% ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen1 510
Kulturdepartementet
EU-finansiering 25
Näringsdepartementet
Främjande av kvinnors företagande 35
Investeringsfrämjande 15
Civildepartementet
Statlig konsumtion 16
Organisationsbidrag 8
Miljödepartementet
Kalkning 20
Miljöforskning 25
SKI:Kärnsäkerhetsforskning 5
Ingen kompensation för allmän löneavgift 875
Summa utgiftsminskningar 56 688
INKOMSTER
Tidigare beslutade åtgärder
Förändrade egenavgifter 9 600
Proposition 1994/95:25
Värnskatt 4 200
Enhetlig kapitalbeskattning 7 500
Bevarad förmögenhetsskatt 1 900
Avkastningsskatt 1 900
Minskad indexering 4 400
Egenavgift 4 700
Interaktionseffekter -400
Skatteadministrationsersättning
kyrkliga kommuner 500
Övriga skatteförändringar 4 700
Ej reducerade indexering för tak för egenavgifter200
Proposition 1994/95:203
Fastighetsskatt industri 800
Fastighetsskatt kommuner lokalt 2 100
Energiskatt arbetsredskap 500
Allmän höjning CO2-skatt 600
Höjd vattenskatt 700
Höjd kärnkraftskatt 500
Skatt på naturgrus 100
Höjd energiskatt på el 300
Indexering av försäljningsskatt 500
Begränsad avdragsrätt pensionsförsäkringar 900
Allmän löneavgift m.m. 6 200
Förändrad moms/punktskatter 1 100
Handelsgödselavgift 200
Kompletteringspropositionen 1994/95:150
Tidningsmoms 320
Ändrad momsuppbörd 500
Sjukvårdsförmåner 200
Reducerat grundavdrag 700
Kärnkraft 400
Sänkt representationsavdrag 400
Moms begagnade varor 400
Kontrolluppgiftsskyldighet aktier 300
Höjd skatt folköl 250
Tullen (från utgiftssidan) 75
Inkomstförstärkning Socialdepartementet 300
Summa inkomstförstärkningar 57 545
TOTALT beslutade budgetförstärkningar 114 233
Avgår diverse budgetförsvagningar:
Strukturfond -820
Arbetslöshetsreform -1 052
Överskridanden -1 226
Minskad avtrappning räntebidrag -2 000
Skattelättnader företag -2 000
Sänkt matmoms -7 600
TOTALT beslutade budgetförstärkningar
exkl. budgetförsvagningar 99 535
106
6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96
6.1 Inledning
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på
tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya
anslag. Så har skett i ett antal propositioner under innevarande budgetår. De
ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas och
andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det följande. Om
ytterligare framställningar om förändringar av anslag för innevarande budgetår
skulle visa sig ofrånkomliga, kommer de att föreläggas riksdagen under hösten
1996.
De anslagsförändringar som begärs innebär en nettoökning som uppgår till
drygt 1 999 miljoner kronor (tabell 6.1).
För att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna har regeringen
tidigare uttalat att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt
finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller inkomstökningar
(prop. 1994/95:100 bil. 1).
Finansiering sker i huvudsak inom respektive departementsområde med undantag
av utbildningssatsningarna inom Utbildningsdepartementets område, vilka till
största delen finansieras genom vissa regelförändringar inom
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde.
Totalt föreslås i tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96
utgiftsökningar på drygt 1 999 miljoner kronor och utgiftsminskningar på knappt
3 300 miljoner kronor, varav 3 288 miljoner kronor, avser medel till
Försvarsmakten som p.g.a. leveransförseningar i stället bör budgeteras år 1997.
Regeringens förslag innebär således att budgeten för år 1995/96 minskas med
1 300 miljoner kronor.
144
Tabell 6.1 Specifikation av förändringarna i utgiftsanslagen för budgetåret
1995/96 i förhållande till statsbudgeten
1000-tals kronor
Belopp Förslag tillFörändring
i stats-nytt anslags-Ökning (+)
budgeten1belopp Minskning (-)
Försvarsdepartementet
Försvarsmakten, ramanslag59 260 53455 965 440 -3 295 094
Statens försvarshistoriska museer, ramanslag68 20170 201+2 000
Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag30 24435 244+5 000
Summa: 59 358 97956 070 885 -3 288 094
Socialdepartementet
Riksförsäkringsverket, ramanslag819 326857 326 + 38 000
Allmänna försäkringskassor, ramanslag6 420 4076 450 407+30 000
Summa:
Utbildningsdepartementet
Bidrag till viss verksamhet inom det kommu-
nala skolväsendet m.m., förslagsanslag2 156 510 22 550 260+ 393 750
Bidrag till folkbildningen3 630 357 33 702 357 + 72 000
Övriga utgifter inom grundutbildningen,
reservationsanslag 1 622 3384 1 658 248 + 35 910
Vissa ersättningar för klinisk utbildning
och forskning, ramanslag2 296 979 3 051 995 +755 016
Studiemedel m.m., förslagsanslag11 309 260 511 443 260+134 000
Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag3 960 175 64 288 841+328 666
Summa: 24 975 619126 694 961+1 719 342
1 Inkl. prop. 1995/96:105
2 Varav 511 905 tkr föreslagna i prop 1995/96:105
3 Varav 158 000 tkr föreslagna i prop 1995/96:105
4 Varav 173 285 tkr föreslagna i prop 1995/96:105
5 Varav 286 135 tkr föreslagna i prop 1995/96:105
6 Varav 475 575 tkr föreslagna i prop 1995/96:105
Tabell 6.1 (forts.)
1000-tals kronor
Belopp Förslag tillFörändring
i stats-nytt anslags-Ökning (+)
budgeten1belopp Minskning (-)
Jordbruksdepartementet
Statens jordbruksverk, ramanslag244 500246 500 + 2 000
Från EG-budgeten finansierad kompensation
för revalvering av jordbruksomräknings-
kursen, reservationsanslag 0 173 000 +173 000
Fiskevård, ramanslag 0 6 917 + 6 917
Ersättning för viltskador m.m., förslagsanslag38 30048 300+10 000
Summa: 282 800 474 717 +191 917
Näringsdepartementet
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m., ramanslag201 400 210 900+9 500
Summa: 201 400 210 900 + 9 500
Civildepartementet
Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag171 103174 603+3 500
EU:s utbytesprogram Ungdom för
Europa, förslagsanslag 7 841 3 000 - 4 841
Summa: 178 944 177 603 - 1 341
Summa totalt: 92 237 47590 936 799 -1 300 676
145
6.2 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln)
A. Försvarsmakten m.m.
A 1.Försvarsmakten
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Försvarsmaktens verksamhet
uppfört ett ramanslag på 59 260 534 000 kronor.
I samband med övergången från tidigare budgetårsindelning till kalenderårsvisa
budgetår uppmärksammades att medelsbehovetet under perioden juni 1996 till juni
1997 var ojämnt fördelat. Medelsbehovet var större under hösten än under våren.
I den nya budgetårsindelningen budgeterades därför medlen till det artonmånaders
långa budgetåret 1995/96 istället för till det nya budgetåret 1997 så att
Försvarsmaktens halvårsvisa behov av betalningsmedel skulle kunna tillgodoses
utan att planeringen ändrades. Således budgeterades 3 288 094 000 kronor till
budgetåret 1995/96 istället för till budgetåret 1997.
På grund av bl.a. leveransförseningar har medelsbehovet förändrats. Regeringen
anser därför att de till 1995/96 budgeterade medlen istället bör budgeteras till
budgetåret 1997. Anslaget för innevarande budgetår kan därför minskas med
3 288 094 000 kronor. I det följande föreslår regeringen att anslaget skall
minskas med ytterligare 7 000 000 kronor för att finansiera resursförstärkningar
inom Försvarsdepartementes verksamhetsområde. Totalt föreslås en minskning av
anslaget med 3 295 094 000 kronor.
G. Övrig verksamhet
G 1.Statens försvarshistoriska museer
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Statens försvarshistoriska
museers verksamhet uppfört ett ramanslag på 68 201 000 kronor.
Regeringen beslutade den 11 maj 1994 att uppdra åt Statens fastighetsverk att
uppföra ett nytt Marinmuseum i Karlskrona. Regeringen har vidare den 6 juli 1995
uppdragit åt Statens fastighetsverk att projektera och utföra ombyggnad av
Armémuseum i Stockholm. Under sommaren 1997 respektive under året 1998 beräknas
inflyttning kunna ske. Investeringar i museernas basutställningar medför ökade
kapitalkostnader för myndigheten under innevarande budgetår.
De ökade kapitalkostnaderna kan beräknas till 2 000 000 kronor. Regeringen
bedömer att myndigheten inte har möjligheter att inom den för innevarande år
tilldelade anslagsramen göra omprioriteringar för att finansiera dessa
kostnader. Regeringen anser att innevarande års anslag till Statens
försvarshistoriska museer på tilläggsbudget skall ökas med 2 000 000 kronor. Det
totala anslagsbeloppet blir därigenom 70 201 000 kronor. Regeringen föreslår att
utgiftsökningen finansieras genom att anslaget Försvarsmakten minskas med
motsvarande belopp.
G 6. Flygtekniska försöksanstalten
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Flygtekniska
försöksanstaltens verksamhet uppfört ett ramanslag på 30 244 000 kronor.
Behov av ytterligare investeringar i vindtunnlarna under budgetåret 1995/96
föreligger. Investeringarna medför ökade kapitalkostnader för myndigheten under
innevarande budgetår.
Kapitalkostnaderna för budgetåret 1995/96 kan beräknas till 5 000 000 kronor.
Regeringen bedömer att myndigheten inte har möjligheter att inom den för
innevarande år tilldelade anslagsramen göra omprioriteringar för att finansiera
dessa kostnader. Regeringen föreslår därför att innevarande års anslag till
Flygtekniska försöksanstalten på tilläggsbudget ökas med 5 000 000 kronor.
Totalbeloppet blir 35 244 000 kronor. Regeringen föreslår att utgiftsökningen
finansieras genom att anslaget Försvarsmakten minskas med motsvarande belopp.
146
6.3 Socialdepartementet (femte huvudtiteln)
B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och
ålderdom
B 2.Sjukvårdsförmåner m.m.
Läkemedelsförmånen
Regeringens förslag: Egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet för öppen sjukvård
och prisnedsatta läkemedel höjs från lägst 1 800 kronor till lägst 2 500 kronor
fr.o.m. den 1 juli 1996.
Skälen för regeringens förslag: Sjukförsäkringens kostnader för
läkemedelsförmånen har hittills av olika orsaker ökat mer än beräknat under
budgetåret 1995/96. En betydande del av denna ökning beror på den allt snabbare
övergången till nya och dyrare men också effektivare läkemedel samt på den
pågående omstruktureringen från sluten till öppen sjukvård vilket leder till att
en ökad volym prisnedsatta läkemedel förskrivs i öppen vård. Utvecklingen i
dessa avseenden bedöms i huvudsak ha positiva kostnadskonsekvenser för
vårdsektorn och medföra en bättre livskvalitet för många människor.
Däremot kan vi konstatera att de kraftigt höjda egenavgifterna för
prisnedsatta läkemedel under förra året inte fick avsedda besparingseffekter
beroende på att förmånssystemet genom sin konstruktion av högkostnadsskyddet har
en kostnadsdrivande effekt. Detta medför även negativa kostnadseffekter för
sjukvårdshuvudmännen i form av fler avgiftsfria besök i den öppna vården.
Det är därför enligt regeringens bedömning motiverat att vidta åtgärder för
att motverka kostnadsutvecklingen i detta avseende. I avvaktan på den planerade
ändringen av förmånssystemet nästa år anser vi att detta bäst sker genom en
höjning av högkostnadsskyddet från lägst 1 800 kronor högst 2 500 kronor för en
12-månadersperiod.
Den nu föreslagna höjningen av egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet, som
förutsätter ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader
m.m., beräknas minska försäkringens kostnader med 370 miljoner kronor per år.
Förslaget innebär vidare att sjukvårdshuvudmännens inkomster för patientavgifter
beräknas öka med ca 250 miljoner kronor på helårsbasis. För innevarande budgetår
beräknas förslaget minska anslaget med 185 miljoner kronor. Lagförslaget
återfinns i avsnitt 2.5.
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000)
har i sitt delbetänkande Reform på recept (SOU 1995:122) lämnat förslag om en
genomgripande reformering av läkemedelsförmånen både vad gäller förmånssystemets
utformning och kostnadsansvaret för detta. Förslaget har remissbehandlats och
bereds nu inom regeringskansliet. Avsikten är att en proposition om förändringar
i läkemedelsförmånen, med utgångspunkt i utredningens förslag, skall kunna
föreläggas riksdagen efter sommaren 1996 så att det nya systemet kan träda i
kraft den 1 januari 1997.
Tandvårdsförsäkringen
Regeringens bedömning: Den 1 oktober 1996 införs en reviderad tandvårdstaxa.
Samtidigt slopas försäkringsersättningen för ädla metaller i tandtekniska
arbeten.
Vidare avser regeringen att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta
förslag om en tandvårdsförsäkring som fr.o.m. år 1998 endast ger ekonomiskt stöd
till vissa s.k. särskilda patientgrupper i samhället.
Skälen för regeringens bedömning: I prop. 1995/96:119 Reformerad
tandvårdsförsäkring framhöll regeringen det angelägna i att företa en revidering
av gällande tandvårdstaxa i syfte att förenkla och förbättra denna.
Propositionen innehåller en detaljerad redovisning av hur taxan bör revideras
och skälen för detta. Regeringen tvingades dock återkalla propositionen då det
inte förelåg erforderligt stöd för förslaget i riksdagen.
Enligt regeringens bedömning är det emellertid nödvändigt att fullfölja det
aviserade förändringsarbetet angående åtgärdstaxan och Riksförsäkringsverket
kommer inom kort att få i uppdrag att utarbeta ett förslag till reviderad
tandvårdstaxa som i princip utgår från förslaget i den återkallade
propositionen. Det innebär således att den nuvarande åtgärdsförteckningen
omformas så att vissa åtgärder sammanförs så att alla tjänster, inkl.
tandtekniskt arbete och allt material för en viss behandlingsåtgärd samlas under
en åtgärdsrubrik med ett arvode. Vidare bör arvodena för respektive åtgärd vägas
samman med utgångspunkt i principen om lägsta effektiva omhändertagandenivå.
Självrisken på 700 kronor behålls och ersättningen från försäkringen bör vara 35
procent för behandlingskostnader upp t.o.m. 13 500 kronor då ett särskilt
högkostnads-skydd inträder med 70 procent ersättning. Försäkringsersättningen
för ädelmetall i de tandtekniska arbetena bör avskaffas.
Med utgångspunkt från dessa förändringar skall den reviderade taxan grundas på
en utgiftsram om 1 901 miljoner kronor, vilket är 350 miljoner kronor lägre än
vad som tidigare gällt för år 1996. Förslaget beräknas för innevarande budgetår
minska anslaget med 88 miljoner kronor.
Regeringen har också för avsikt att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att
utarbeta förslag som utgår från att samtliga subventioner i
tandvårdsförsäkringen slopas med undantag för ett ekonomiskt skydd för de s.k.
särskilda patientgrupperna dvs. grupper som till följd av sjukdom eller
funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov. För detta ändamål skall avsättas
en utgiftsram på högst 1 000 miljoner kronor, vilket innebär en ytterligare
utgiftsminskning på ca 900 miljoner kronor. Denna omstrukturering av
tandvårdsförsäkringen är planerad att träda i kraft den 1 januari 1998.
147
F. Myndigheter under Socialdepartementet
F 1.Riksförsäkringsverket och F 2. Allmänna försäkringskassor
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Riksförsäkringsverket uppfört
ett ramanslag på 819 326 000 kronor och för de allmänna försäkringskassorna ett
ramanslag på 6 420 407 000 kronor.
Genomförandekostnader för det reformerade ålderspensionssystemet
Riksdagen beslutade den 8 juni 1994 på grundval av propositionen 1993/94:250
Reformering av det allmänna pensionssystemet om riktlinjer för en genomgripande
reform av det allmänna ålderspensionssystemet (bet. 1993/94:SfU24,
rskr.1993/94:439).
Den dåvarande regeringen beslutade den 23 juni 1994 att inom
Socialdepartementet tillsätta en arbetsgrupp, benämnd Genomförandegruppen, med
företrädare för de politiska partier som ställt sig bakom förslagen i den
angivna propositionen. Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka vid det
fortsatta beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen.
I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil.6) föreslog regeringen att
pensionsreformen skall träda ikraft den 1 januari 1997. Riksdagen godkände
förslaget (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 1994/95:343).
Härefter har Socialdepartementet i en departementspromemoria Reformerat
pensionssystem - lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. (Ds 1995:41)
redovisat förslag till lagstiftning vad avser intjänande och beräkning av
inkomstgrundad ålderspension, m.m. Departementspromemorian har under hösten 1995
remissbehandlats. Den socialdemokratiska partikongressen har nyligen antagit
riktlinjer för ett brett upplagt samråd kring det kommande pensionssystemet.
Utifrån detta samråd avser regeringen att ta ställning till de frågor som
fortfarande är öppna inom ramen för pensionsöverenskommelsen. Regeringen
eftersträvar en bred politisk uppslutning kring reformeringen av
pensionssystemet.
Med utgångspunkt i av statsmakterna gjorda ställningstaganden bedrivs sedan
något år tillbaka ett omfattande utvecklingsarbete vid Riksförsäkringsverket.
För arbetet med pensionsprojektet krävs resursförstärkning vid
Riksförsäkringsverket fr.o.m. innevarande budgetår. Med hänsyn till att det är
fråga om utvecklingsarbete som beräknas bli av betydande värde för verksamheten
under lång tid framöver kan låneramen i Riksgäldskontoret disponeras.
Regeringen har i regleringsbrev den 15 juni 1995 avseende
socialförsäkringsadministrationen meddelat beslut om låneramens storlek för
budgetåret 1995/96. Regeringen beräknade härvid lånebehovet för det reformerade
pensionssystemet till 130 miljoner kronor. Det är nu regeringens avsikt att
besluta om ökning av låneramen med ytterligare 88 miljoner kronor. De
räntekostnader som skall betalas för lån för arbetet med pensionssystemet under
innevarande budgetår beräknas till 13 miljoner kronor. För detta belopp behöver
medel tillföras Riksförsäkringsverkets anslag.
Med hänsyn till den stora betydelse pensionen har för allmänheten är
informationen om det reformerade pensionssystemet av stor vikt. Vissa
informationsinsatser har också redan genomförts. Enligt regeringens bedömning
behövs fortsatta insatser. Informationsbehovet omfattar såväl generell
information genom Riksförsäkringsverkets försorg som mer riktad information via
försäkringskassorna. Av vikt är att försäkringskassorna har en god kunskapsnivå
och beredskap för att kunna besvara allmänhetens frågor. Regeringen beräknar
medelsbehovet för generella informationsinsatser under budgetåret 1995/96 till
10 miljoner kronor. Av medlen avses viss del ställas till regeringens
disposition. För försäkringskassorna beräknas ett ytterligare medelsbehov om 5
miljoner kronor.
Regeringen anser mot bakgrund härav att för förberedelser för det reformerade
pensionssystemet skall för innevarande budgetår ramanslaget till
Riksförsäkringsverket tillföras 23 miljoner kronor och ramanslaget till Allmänna
försäkringskassor 5 miljoner kronor.
Kostnaderna för den löpande administrationen och genomförandet av
pensionsreformen bör enligt regeringens mening finansieras inom ramen för det
allmänna pensionssystemet. En sådan ordning ligger i linje med nuvarande princip
för finansieringen av ATP-systemets administration. Regeringen avser att i
samband med förslag om den närmare utformningen och finansieringen av det
reformerade pensionssystemet återkomma till riksdagen angående finansiering av
administrationen.
Genomförandekostnader för reform om nya regler för bostadsbidrag
I propositionen 1995/96:186 Nya regler för bostadsbidrag har regeringen lämnat
förslag till ändrade regler för bostadsbidrag. Förslagen omfattar i första hand
ett nytt inkomstprövningssystem som beräknas innebära betydande
kostnadsminskningar. Regeländringarna skall enligt regeringens förslag i
huvudsak träda i kraft den 1 januari 1997. I propositionen anges att de
administrativa konsekvenserna av det nya regelsystemet inledningsvis kommer att
bli påtagliga. Inför ikraftträdandet krävs förberedelsearbete hos såväl
Riksförsäkringsverket som försäkringskassorna. I propositionen anges också att
Riksförsäkringsverket beräknat kostnaderna för förberedelser som omfattar
utveckling av ADB-system, uppbyggnaden av administrativa rutiner, utbildning av
försäkringskassornas personal samt information till 15 miljoner kronor.
Regeringen återkommer här beträffande behovet av resurstillskott för
förberedelsearbetet avseende innevarande budgetår. Utöver för tidigare beräknade
kostnader behövs 25 miljoner kronor för försäkringskassornas handläggning av
bidragsärenden inför årsskiftet 1996/97. För genomförandekostnaderna bör
Riksförsäkringsverkets ramanslag tillföras 15 miljoner kronor och
försäkringskassornas ramanslag 25 miljoner kronor. Resursförstärkningen för
administrationen är en förutsättning för genomförandet av bostadsbidragsreformen
och beloppen finansieras främst via besparingar till följd av reformen.
148
Sammantaget innebär förslagen ett ökat anslagsbehov för anslaget F 1.
Riksförsäkringsverket med 38 000 000 kronor och för anslaget F 2. Allmänna
försäkringskassor med 30 000 000 kronor.
149
6.4 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)
A. Skolväsendet
A 9.Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendetm.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
förslagsanslag på 1 644 605 000 kronor.
Innevarande läsår har extra statsbidrag på drygt 1 500 miljoner kronor
anvisats under detta anslag för sysselsättningsskapande åtgärder inom
gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning. Detta motsvarar 16 000 platser
inom gymnasieskolan och 42 500 platser i vuxenutbildningen, varav 17 000 platser
för tredje året i komvux och 1 500 platser för basår inom komvux.
Regeringen föreslog i propositionen med förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (prop. 1995/96:105) riksdagen att anvisa
ytterligare 511 905 000 kronor under detta anslag. Medel beräknades då för
insatser under höstterminen 1996 med 35 300 platser i komvux, varav 3 300 för
yrkesutbildning och 4 000 för basår, samt för att höstterminen 1996 inleda
försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning med 1 700 platser. En närmare
redovisning har lämnats i propositionen om kvalificerad yrkesutbildning m.m.
(prop. 1995/96:145) för hur kostnaderna för kvalificerad yrkesutbildning har
beräknats. Riksdagen har ännu inte tagit ställning till förslagen i dessa
propositioner.
Regeringen föreslår nu, som en inledning på en större utbildningssatsning, att
ytterligare 25 000 platser inrättas i komvux för höstterminen 1996. Med ändring
av förslaget i prop. 1995/96:105 kan kostnaderna beräknas för samtliga 56 300
platser - utöver platserna för kvalificerad yrkesutbildning och basåret - till i
genomsnitt ca 28 100 kronor per helårsplats. Motivet för detta är att bidrag för
yrkesutbildning inte bör vara enhetligt utan ta hänsyn till att det finns
betydande kostnadsskillnader mellan yrkesutbildningar av olika slag. Den
sammanlagda kostnaden för komvux, basår och kvalificerad yrkesutbildning
beräknas till 905 655 000 kronor för höstterminen 1996. Ökningen i förhållande
till prop. 1995/96:105 är 393 750 000 kronor.
Förslag avseende ökade kostnader för studiemedel och vuxenstudiestöd behandlas
under anslagen E 4. Studiemedel m.m. resp. E 5. Vuxenstudiestöd m.m.
150
B. Folkbildning
B 1.Bidrag till folkbildningen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
obetecknat anslag på 3 472 357 000 kronor.
Regeringen föreslog i prop. 1995/96: 105 med förslag till tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1995/96 att Folkbildningsrådet erhåller ytterligare
50 miljoner kronor för särskilda kurser för arbetslösa förlagda till
studieförbund och folkhögskolor under hösten 1996. Regeringen föreslog även att
ytterligare 108 miljoner kronor skulle anvisas för att möjliggöra ca 6 000 extra
platser inom folkhögskolan under höstterminen 1996. Regeringen meddelade sin
avsikt att i budgetpropositionen för budgetåret 1997 återkomma till riksdagen
med motsvarande förslag avseende första halvåret 1997.
Regeringen föreslår, utöver vad som föreslagits i prop. 1995/96:105, att
ytterligare 72 000 000 kronor, anvisas för att möjliggöra ca 4 000 fler
platser inom folkhögskolan under höstterminen 1996. Såvitt gäller resurser för
dessa platser för första halvåret 1997 avser regeringen att återkomma i
budgetpropositionen för budgetåret 1997.
C. Universitet och högskolor m.m.
C 46. Övriga utgifter inom grundutbildningen
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 1 449 053 000 kronor.
Under detta anslag har riksdagen anvisat medel för vissa särskilda åtgärder
under läsåret 1995/96 för att, mot bakgrund av den höga arbetslösheten, erbjuda
fler studerande plats i högskolan.
Regeringen har i propositionen Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96 (prop. 1995/96:105) föreslagit att de tillfälliga
utbildningssatsningarna bör förlängas att gälla under läsåret 1996/97. Detta
förslag innebar en viss minskning i omfattningen av platser i förhållande till
vad som gäller för innevarande budgetår. Regeringens förslag innebar att
resurser skulle anvisas för de sista sex månaderna av budgetåret 1995/96 för 5
000 platser inom de humanistiska, samhällsvetenskapliga och juridiska
utbildningsområdena, för 2 600 basårsplatser samt för 1 200 platser inom
aspirantutbildning för arbetslösa invandrare med akademisk utbildning.
Regeringen anförde vidare att om universiteten och högskolorna bedömde det
möjligt att öka antalet basårsplatser utöver de föreslagna antalet, skulle en
omfördelning av platser från de humanistiska, samhällsvetenskapliga och
juridiska utbildningsområdena till basårsplatser göras inom ramen för de
anvisade medlen.
151
Efter att universitetens och högskolornas uppfattning inhämtats har det visat
sig att antalet basårsplatser kan utökas till cirka 3 400 varför antalet platser
inom de humanistiska, samhällsvetenskapliga och juridiska utbildnings-områdena
reduceras.
Regeringen föreslår, utöver vad som föreslagits i prop. 1995/96:105, att
ytterligare resurser anvisas för de sista sex månaderna av budgetåret 1995/96
för 2 000 platser varav 1 450 platser inom de humanistiska, samhälls-
vetenskapliga och juridiska utbildningsområdena. Därmed bibehålls läsåret
1996/97 samma nivå inom dessa utbildningsområden som gäller innevarande läsår.
De övriga 550 platserna bör avse naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.
Kostnaderna för de nu föreslagna platserna uppgår till 35 910 000 kronor för
de sista sex månaderna av budgetåret 1995/96. Regeringen avser att återkomma i
budgetpropositionen för budgetåret 1997 avseende resurser under vårterminen 1997
för de föreslagna platserna.
C 50. Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 2 296 979 000 kronor. Medlen avser att täcka ersättning till
landsting/kommuner för sammanlagt 18 månader.
Enligt avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. samt avtal om
samarbete om tandläkarutbildning och forskning m.m skall statens ersättning till
berörda landsting/kommuner betalas i sin helhet den 15 juli och avse det
aktuella kalenderåret. Budgetåret 1995/96 omfattar således två
utbetalningstillfällen, den 15 juli 1995 och den 15 juli 1996, varför medel för
två hela kalenderår borde ha anvisats under anslaget.
Regeringen beräknar ersättningsbeloppet för två kalenderår till 3 051 995 000
kronor, dvs. en ökning med 755 016 000 kronor. Den ökade belastningen som detta
innebär för statsbudgeten och därmed för statens upplåningsbehov och
ränteutgifter, finansieras bl.a. av att den minskade dimensioneringen på läkar-
och tandläkarutbildningarna minskar belastningen på detta anslag.
Vidare görs en indragning av reserverade medel på anslaget C 45. Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. med ca 65 miljoner
kronor.
E. Studiestöd m.m.
E 4.Studiemedel m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns det för detta ändamål uppfört ett
förslagsanslag på 11 023 125 000 kronor.
Under anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m. föreslås ytterligare medel till bl.a. platser i komvux för
höstterminen 1996. Vidare föreslås under anslaget B 1. Bidrag till
folkbildningen medel för platser i folkhögskolan för höstterminen 1996.
Regeringen räknar med att hälften av de studerande på dessa platser kommer att
välja studiemedel. Resurser till studiemedel bör därför anvisas till 12 500
platser i komvux och 2 000 platser i folkhögskolan för höstterminen 1996.
Studiemedel motsvarande dessa platser beräknas till 116 miljoner kronor.
Regeringen avser att i budgetpropositionen för budgetåret 1997 återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag om studiestöd för dessa platser avseende år 1997.
Under anslaget C 46. Övriga utgifter inom grundutbildning föreslås medel för
tillfälliga utbildningssatsningar inom den högre utbildningen. Satsningarna
avser 2 000 platser och kostnaderna för studiemedel för de studerande beräknas
till 18 miljoner kronor.
Totalt beräknas således kostnaderna för studiemedel för de särskilda
satsningarna under hösten 1996 uppgå till 134 000 000 kronor.
E 5.Vuxenstudiestöd m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationanslag på 3 484 600 000 kronor.
Under anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m. föreslår regeringen medel till platser i bl.a. komvux för
höstterminen 1996. Vidare föreslås under anslaget B 1. Bidrag till
folkbildningen medel för platser i folkhögskolan för höstterminen 1996.
Regeringen räknar med att hälften av de studerande på dessa platser kommer att
välja särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) och föreslår därför att
det för svuxa anslås medel till motsvarande ytterligare 12 500 platser i
gymnasial komvux och 2 000 platser i folkhögskolan för höstterminen 1996.
Resurser för svuxa motsvarande dessa platser beräknas till 328 666 000 kronor
avseende hösten 1996. Regeringen avser att i budgetpropositionen för budgetåret
1997 återkomma till riksdagen med förslag om studiestöd för dessa platser
avseende år 1997.
152
6.5 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)
B. Jordbruk och trädgårdsnäring
B 1.Statens jordbruksverk
Gränskontrollstationer
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 244 500 000 kronor.
Med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) måste Sverige i
enlighet med EG:s bestämmelser upprätta gränskontrollstationer mot tredje land.
Vid dessa skall alla levande djur och djurprodukter som importeras till
gemenskapen kontrolleras. Statens jordbruksverk (SJV) har det övergripande
myndighetsansvaret för införselfrågor avseende levande djur och djurprodukter
enligt förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. SJV förordnar
officiell veterinär på vissa platser med särskild befogenhet som
gränskontrollveterinär. Hur en gränskontrollstation skall se ut och hur
kontrollerna skall utföras är strikt reglerat i EG:s regelverk.
I Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:251) om
gränskontrollveterinärer samt om införselorter m.m. anges via vilka orter
införsel får ske av djur och djurprodukter från land utanför EU. Genom en
ändring i föreskrifterna (SJVFS 1995:190) upphörde möjligheten att föra in
levande djur via Stockholms hamn den 18 december 1995. Via Stockholms hamn får
därefter endast införsel av djurprodukter ske.
I skrivelse den 12 december 1995 till kommuner som har internationell hamn
eller flygplats har SJV meddelat att verket kommer att besluta om en begränsning
av antalet gränskontrollstationer. Gränsen mot Norge undantas tills vidare. De
gränskontrollstationer som SJV i skrivelsen i första hand åsyftar är Arlanda
flygplats (djur och djurprodukter), Göteborgs hamn (djur och djurprodukter),
Stockholms hamn (djurprodukter) och Ystads hamn (djurprodukter). SJV anger att
det finns möjlighet att inrätta ytterligare gränskontrollstationer utöver dessa
under förutsättning att kommuner eller företag tar ansvar för finansieringen av
uppbyggnad och drift av dem. Driften skall i huvudsak finansieras via avgifter
från importörerna.
Regeringen föreslår att ett engångsbelopp på 2 miljoner kronor tillförs
ramanslaget Statens jordbruksverk för att användas för bidrag till täckande av
investeringskostnader för gränskontrollstationer. Finansiering sker genom att
prisregleringsmedel, som redovisas under anslaget, inlevereras till inkomsttitel
på statsbudgeten.
153
B 17. Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av
jordbruksomräkningskursen
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för
innevarande år.
Europeiska unionens råd antog den 18 december 1995 en förordning om
kompensation för märkbara sänkningar av jordbruksomräkningskurserna före den 1
juli 1996 (förordning (EG) nr 2990/95, EGT nr L312/7). Denna föreskriver att
Sverige, i det fall en sådan sänkning av kursen sker, får bevilja stöd till
jordbruket under tre på varandra följande tolvmånadersperioder med början efter
den månad då kursen revalverades. Beloppet för den andra och den tredje perioden
skall minskas med en tredjedel av det belopp som ges under den första perioden.
Stödet får inte inriktas på en viss produktion.
Den svenska kronans jordbruksomräkningskurs gentemot ecun revalverades den 11
januari 1996 med 3,3 procent. Det innebär att EG:s förordning nu är tillämplig
för Sverige. Det kompensationsbelopp som utgår från EG-budgeten har fastställts
till 86,5 miljoner kronor för 1996. Nästa år utgår följaktligen två tredjedelar
av detta belopp - 57,67 miljoner - och år 1998 en tredjedel - 28,83 miljoner,
dvs. totalt 173 miljoner kronor.
På den svenska statsbudgeten tas anslag upp motsvarande de belopp som Sverige
erhåller från EG-budgeten. För utbetalning av stödet krävs därför att ett
särskilt anslag på den svenska statsbudgeten anvisas.
Tillämpningsreglerna för stödet fastställs i EG-kommissionens förordning (EG)
nr 2921/95 av den 18 december 1995 om närmare bestämmelser om kompensation för
sänkning av vissa jordbruksomräkningskurser (EGT nr L305/60 ändrad genom
förordning (EG) nr 459/96 (EGT nr L 64/12).
Förordningen föreskriver att man i detta fall får använda medlen antingen till
kollektiva åtgärder av allmänt intresse för jordbruket, t.ex. forskning, eller
till andra av EG-kommissionen redan godkända nationella stöd. Ytterligare ett
krav är att stödet inte får ersätta nationella utgifter, den s.k.
additionalitetsprincipen. Åtgärderna skall således till sin art eller storlek
utgöra ett komplement till åtgärder som Sverige skulle ha vidtagit om detta stöd
inte beviljats. De får inte heller åtnjuta annat stöd från gemenskapen.
Om stödet per jordbruksföretag i genomsnitt underskrider 400 ecu (motsvarar
drygt 3 500 kronor), får man avstå från att fördela stödet direkt till
företagen. Det stöd Sverige får ge ligger långt under denna gräns. Det
genomsnittliga stödbeloppet är så litet, ca 1 000 kronor, att kostnaden för att
fördela det på företagsnivå skulle bli orimligt stor i förhållande till stödets
storlek. Stödet kommer därför inte att fördelas till jordbruksföretagen.
Fördelningen av stödet till olika ändamål skall godkännas av kommissionen
innan utbetalning får ske. Ansökan skall lämnas före den 31 december 1996.
Därefter har kommissionen två månader till sitt förfogande att behandla ärendet
och ge sitt utlåtande.
Regeringen avser att utforma detaljplanerna för stödet och sedan i enlighet
med EG:s regelverk underställa dessa kommissionen för godkännande. Regeringen
har för avsikt att i detta sammanhang prioritera forskning och utveckling inom
jordbrukssektorn samt marknadsfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter.
Därutöver kan vissa andra kollektiva ändamål, såsom kartor för
skiftesidentifiering samt verksamheten med s.k. maskinringar, bli aktuella.
Samtliga dessa ändamål kan komma i fråga endast under förutsättning att de kan
utformas så att de stämmer överens med de krav som ställs i EG:s regelverk.
C. Fiske
C 7.Fiskevård
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för
innevarande budgetår.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns uppfört ett reservationsanslag
på 5 418 000 kronor för Bidrag till fiskevård och ett förslagsanslag på
1 500 000 kronor för Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.
Regeringen beslöt den 22 november 1995 (skr. 1995/96:114) att återkalla
proposition 1994/95:231 Allmän fiskevårdsavgift m.m. Syftet med den i
propositionen föreslagna fiskevårdsavgiften var att finansiera angelägna
fiskevårdsinsatser. I skrivelsen till riksdagen förklarade regeringen som sin
avsikt att lägga fram förslag till annan finansiering av dessa insatser.
Regeringen föreslår nu att vissa statliga insatser för fiskevården även i
fortsättningen skall finansieras över statsbudgeten. Medlen bör användas för
att uppdatera och färdigbehandla ansökningar om bidrag till förrättnings-
kostnader för fiskevårdsområden som inkommit före den 1 september 1990, men även
för bidrag till att i övrigt bilda eller omarrondera fiskevårdsområden.
Fisketillsyn längs kusterna och i de stora sjöarna är sådan verksamhet som
ingår i den allmänna fiskevården och bör få stöd. I fiskevården ingår också
åtgärder för biotop- och fiskevård såsom utsättningar av angelägna arter och
insatser för att bevara hotade fiskarter.
Länsstyrelserna har en viktig roll i bildande och ombildande av
fiskevårdsområden samt för att tillse att en fisketillsyn i form av
fisketillsyningsmän upprätthålls. Beslut om bidrag för dessa ändamål bör därför
även fortsättningsvis fattas av länsstyrelserna.
Med hänvisning till vad regeringen ovan anfört bör ett ramanslag till
Fiskevård tas upp på statsbudgeten med 6 917 000 kronor. Finansiering sker genom
att anslagen Bidrag till fiskevård och Ersättning för intrång i enskild
fiskerätt m.m., som står till regeringens disposition, inte kommer att tas i
anspråk under budgetåret 1995/96.
154
D. Sametinget och rennäringen m.m.
D 4.Ersättning för viltskador m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
förslagsanslag på 38 300 000 kronor.
I prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m. tog regeringen upp frågan
om ersättning för rovdjursrivna renar. Enligt förordningen (1976:430) om
ersättning vid vissa skador av rovdjur i dess lydelse före den 1 januari 1996
lämnades ersättning för varje ren som skadats eller dödats genom angrepp av
björn, varg, järv, lo eller örn om renen återfunnits. I propositionen föreslog
regeringen att ett nytt ersättningssystem införs. Det nya systemet innebär i
korthet att rennäringen årligen får disponera ett belopp motsvarande det skäliga
värdet av de renar som har rivits av rovdjur. Fördelningen av ersättningen skall
baseras på rovdjursförekomst. Sametinget svarar för administrationen och
fördelningen i samverkan med Statens naturvårdsverk. Riksdagen godtog förslaget
(bet. 1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115). Det nya ersättningssystemet för
rovdjursrivna renar infördes den 1 januari 1996.
Regeringen bedömde i den nämnda propositionen antalet rovdjursdödade renar
till knappt 20 000, varav 16 000 är kalvar. Som ett fast belopp för ersättning
för rovdjursrivna renar kalenderåret 1996 föreslog regeringen i prop.
1994/95:100, bil. 10, att 14 miljoner kronor anvisas, vilket enligt
propositionen får anses motsvara de rivna renarnas slaktvärde. Riksdagen godtog
förslaget, men uttalade att det närmast får anses givet att regeringen, om så
anses erforderligt, återkommer till riksdagen i ärendet i 1995 års
kompletteringsproposition eller i annat sammanhang om beredningen av
Naturvårdsverkets och Sametingets gemensamt utarbetade förslag till den närmare
utformningen av systemet för insamling, bearbetning och redovisning av
rapporterade rovdjursobservationer föranleder en omprövning av frågan (bet.
1994/95:BoU16, rskr. 1994/95:272).
Riksdagen har därefter den 21 februari 1996 gett regeringen till känna att
regeringen under våren 1996 bör återkomma till riksdagen med ett förslag som
innebär att ytterligare medel ställs till förfogande för genomförandet av det
nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar (bet. 1995/96:BoU7, rskr.
1995/96:153).
Regeringens bedömning i prop. 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m. att
antalet rovdjursrivna renar uppgick till knappt 20 000 baserade sig på
Naturvårdsverkets rapport 3899, Förslag till nytt ersättningssystem för
rovdjursrivna renar från april 1991. Bedömningen av renarnas totala slaktvärde i
prop. 1994/95:100 bil. 10 baserade sig på detta antal och det då kända
avräkningspriset på renkött.
Genom bl.a. Naturvårdsverkets och Sametingets rapport i februari 1995 med
förslag till utformningen av det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna renar
har framkommit att rovdjursstammarna sedan år 1991 ökat i renskötselområdet. Det
är framför allt lodjuret som har ökat i antal, men även björnstammen växer. För
kungsörn och järv är bilden mer oklar. Naturvårdsverket gör mot denna bakgrund
den bedömningen att det verkliga antalet rovdjursrivna renar i dag sannolikt
ligger på ca 24 000 djur, varav 18 000 utgörs av kalvar. Till grund för
bedömningen ligger enligt verket tillgängliga rovdjursinventeringar och
utbetalda rovdjursersättningar.
Avräkningspriset på renkött har stigit till drygt 29,50 kronor per kilo. De
rovdjursrivna renarnas slaktvärde, inklusive det statliga pristillägg som
betalas till renägaren vid slakt, uppgår därmed till ca 25 miljoner kronor.
Med hänsyn till de förändringar som skett vad gäller antalet rovdjursrivna
renar och avräkningspriset på renkött sedan riksdagen tog ställning till
ersättningen för rovdjursrivna renar, föreslår regeringen att ytterligare
10 miljoner kronor anvisas för ändamålet.
Inom Jordbruksdepartementet utreds möjligheterna att inom ramen för EU:s
miljöersättningsprogram ta fram ett program med syfte att bevara livskraftiga
stammar av de stora rovdjuren i renskötselområdet. Programmet avses innefatta
ersättning för de skador rovdjuren åstadkommer baserat på rovdjursförekomst
enligt riksdagens beslut. Ett ersättningssystem som kan medfinansieras av EU
måste emellertid anpassas till de krav som ställs i den rådsförordning
EEG 2078/92 som ligger till grund för en sådan stödåtgärd. Utan att binda sig
för det som tidigare sagts om ersättningssystemets konstruktion, föreslår därför
regeringen att de delar, t.ex. villkor, sanktions- och kontrollsystem, som
kräver anpassning till gällande regelverk, lämnas öppna. Eftersom
miljöersättningsprogram förutsätter femåriga åtaganden bör det även lämnas öppet
i vilken utsträckning ersättningssystemet kan byggas ut med hänvisning till
eventuella förändringar i rovdjursstammarna.
Enligt gjorda bedömningar kommer anslaget B 11. Miljöersättningar inom
jordbruket inte att utnyttjas fullt ut under innevarande år. Mot bakgrund dels
av överskridanden på andra anslag inom Jordbruksdepartementets
verksamhetsområde, dels målsättningen beträffande ersättningen för rovdjursrivna
renar i miljöprogrammet har regeringen valt att för närvarande inte föreslå EG-
kommissionen några förändringar i miljöprogrammet. Även de nu föreslagna ökade
resurserna för ersättning för rovdjursrivna renar under 1996 ryms inom ramen för
detta underutnyttjande. Således innebär inte detta tillskott ökad belastning på
statsbudgeten.
155
6.6 Arbetsmarknadsdepartementet
(tionde huvudtiteln)
A. Arbetsmarknad
Datortek för arbetslösa personer som har fyllt 25 år
Regeringens förslag: Även arbetslösa som har fyllt 25 år ges möjlighet att delta
i datortek.
Skälen för regeringens förslag: Efter förslag i prop. 1994/95:218 En effektivare
arbetsmarknadspolitik m.m. (bet. 1994/95:AU 15, rskr. 1994/95:398) infördes
fr.o.m. den 1 juli 1995 datortek för arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år som
ett led i arbetet med att utveckla Sverige till ett ledande land inom
informationstekniken. Syftet med datortek är att arbetssökande skall kunna få
möjlighet att lära sig använda informationsteknik som ett hjälpmedel inom olika
yrken och verksamheter parallellt med arbetsmarknadsinriktade projektarbeten.
Den senare delen är en form av utvidgad vägledning/jobbsökaraktivitet som syftar
till att vidga arbetsmarknaden för arbetslösa.
För budgetåret 1995/96 har det beräknats att minst 20 000 ungdomar i
genomsnitt per månad skall delta i Datortekens verksamhet.
Kvinnornas andel av de arbetssökande ökar. Såväl äldre män som kvinnor saknar
erfarenhet av ny informationsteknik. För kvinnor som av olika skäl måste lämna
anställning inom offentlig sektor är också behovet av kunskap om ny teknik och
vidgade yrkesval av särskilt stor betydelse.
Det är således fler grupper bland de arbetssökande än ungdomarna som har behov
av de insatser som Datorteken kan erbjuda.
Enligt regeringens bedömning finns redan nu möjlighet och behov av att öppna
Datorteken även för personer som fyllt 25 år.
En vidgning av målgruppen bör inte innebära att de totala kostnaderna för
datortek överstiger det belopp som angivits i regleringsbrevet för innevarande
budgetår.
Finansieringsbidrag vid arbetsplatsintroduktion (API)
Regeringens förslag: Finansieringsbidraget vid arbetsplatsintroduktion höjs från
1 000 kronor till 2 000 kronor per månad för praktik som påbörjas fr.o.m. den 1
juli 1996.
Skälen för regeringens förslag: För att uppnå ett effektivare utnyttjande av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna sammanslogs flera av dessa till en ny
åtgärdsform (Arbetsplatsintroduktion, API) fr.o.m. den 1 juli 1995.
API är en åtgärd för arbetslösa personer som har fyllt 20 år. Den består av
praktik under en period av högst sex månader. Att få möjlighet att skaffa sig
arbetslivserfarenhet kan för många arbetslösa vara skillnaden mellan arbete och
arbetslöshet, då de flesta arbetsgivare är mest intresserade av personer med
aktuell arbetslivserfarenhet. Det är därför viktigt för den arbetslöse att få
denna möjlighet.
Innan en arbetslös anvisas en introduktionsplats skall arbetsgivaren, genom en
skriftlig överenskommelse med länsarbetsnämnden, ha åtagit sig att i samband med
anvisningstidens slut till staten betala ett finansieringsbidrag om 1 000 kronor
per månad. Undantag från finansieringsbidrag kan göras beträffande arbetslösa
som har fyllt 60 år, invandrare, arbetshandikappade samt de som deltar i
praktikperioder i vägledningssyfte.
Som en delfinansiering fr.o.m. andra halvåret av den utbildningssatsning som
tidigare har redovisats bör finansieringsbidraget vid API höjas till 2 000
kronor för praktik som påbörjas fr.o.m. den 1 juli 1996. De grupper som
fortsättningsvis bör undantas från att omfattas av finansieringsbidraget bör
vara arbetslösa som fyllt 60 år, invandrare, arbetshandikappade samt personer
som deltar i praktikperioder i vägledningssyfte under maximalt fyra veckor. Det
generella undantaget beträffande finasieringsbidrag avseende personer som deltar
i praktikperioder i vägledningsyftet slopas således fr.o.m. den 1 juli 1996.
Höjningen beräknas innebära en inkomstförstärkning på ca 120 miljoner kronor
för tiden den 1 juli - den 31 december 1996.
Utbildningsvikariat
Regeringens förslag: Avdraget från arbetsgivaravgiften vid utbildningsvikariat
sänks från 500 kronor till 400 kronor per dag för arbetsgivarens lönekostnader
för en vikarie som anställs i stället för den som deltar i utbildning. Avdraget
från arbetsgivaravgiften för arbetsgivarens utbildningskostnader för den som
utbildas sänks från högst 75 kronor till högst 35 kronor per utbildningstimme.
Det totala avdraget för utbildningskostnader sänks från högst 40 000 till högst
20 000 kronor för varje anställd som deltar i utbildning. Förslagen gäller för
utbildningsvikariat som påbörjas den 1 juli 1996 eller senare.
Skälen för regeringens förslag: Utbildningsvikariat innebär för närvarande att
arbetsgivaren får göra avdrag från arbetsgivaravgiften med 500 kronor per dag
för lönekostnader för en vikarie som anvisas av arbetsförmedlingen för en
anställd som deltar i utbildning. Om den anställde deltar i yrkesinriktad
utbildning som bedöms öka hans eller hennes förutsättningar att tillgodogöra sig
ny teknik eller nya arbetsuppgifter har arbetsgivaren dessutom möjlighet att
göra avdrag från arbetsgivaravgiften för utbildningskostnader med högst 75
kronor per utbildningstimme, dock med högst 40 000 kronor för varje anställd som
utbildar sig.
Som en ytterligare delfinansiering fr.o.m. andra halvåret 1996 av den
utbildningssatsning som regeringen tidigare i dag har redovisat bör avdragen
från arbetsgivaravgiften vid utbildningsvikariat sänkas.
Således bör det avdrag som arbetsgivaren får göra för den vikarie som anställs
i stället för en anställd som utbildar sig sänkas från 500 till 400 kronor per
dag. Likaså bör möjligheten för arbetsgivaren till avdrag från
arbetsgivaravgiften för utbildningskostnader för den anställde minskas från 75
till 35 kronor per utbildningstimme. Det totala avdraget i det sistnämnda
avseendet bör få uppgå till högst 20 000 kronor för varje anställd som utbildar
sig.
Förslagen innebär en inkomstförstärkning på ca 380 miljoner kronor för tiden
den 1 juli - den 31 december 1996.
Ändringsförslagen bör avse utbildningsvikariat som påbörjas den 1 juli 1996
eller senare.
Förslagen innebär ändringar i 2 och 3 §§ lagen (1995:411) om tillfällig
avvikelse från lagen (19981:691) om socialavgifter. Ett förslag till lagändring
har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Lagförslaget återfinns i
avsnitt 2.6.
D. Invandring m.m.
Stöd till återvändande flyktingar till Bosnien-Herzegovina
I Dayton-fördraget ingår en särskild bilaga om bl.a. repatriering av flyktingar
från Bosnien-Herzegovina. FN:s flyktingkommisarie (UNHCR) har i avtalet fått en
uttalad roll att tillsammans med de fördragsslutande parterna utarbeta en
repatrieringsplan. UNHCR har nyligen presenterat en sådan plan för de länder som
givit skydd åt större grupper av bosnier, däribland Sverige.
Mot bakgrund härav föreslår regeringen att högst 25 miljoner kronor av de
medel som anvisats under förslagsanslaget Överföring av och andra åtgärder för
flyktingar m.m. får användas för bidrag till resekostnader under år 1996 för
utlänningar som förbereder att återvända till Bosnien-Herzegovina.
156
6.7 Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)
C. Teknologisk infrastruktur m.m.
C 10. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
ramanslag på 201 400 000 kronor.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) är en central förvaltningsmyndighet för
frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. Det övergripande
målet för SGU:s verksamhet är att undersöka, dokumentera och beskriva Sveriges
geologi för att tillhandahålla geologisk information som behövs särskilt inom
områdena miljö och hälsa, fysisk planering och hushållning med naturresurser,
naturresursförsörjning, jord- och skogsbruk och totalförsvar samt att
marknadsföra denna information. SGU är chefsmyndighet för Bergsstaten, dvs.
landets två bergmästarämbeten.
I besparingssyfte föreslog regeringen i budgetpropositionen 1995 (prop.
1994/95:100 bil. 13, s. 96-97) att den maringeologiska verksamheten vid SGU
skulle avvecklas. Kostnaderna för den maringeologiska verksamheten beräknades
till 19,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96.
Det huvudsakliga motivet för den maringeologiska verksamheten som bedrivs är
att inventera landets marina sand- och gruvresurser. Andra motiv för
verksamheten är att skaffa beslutsunderlag för miljö och fysisk planering.
Mot bakgrund av motioner från de flesta riksdagspartierna bedömde riksdagen
att SGU:s maringeologiska verksamhet är av sådan betydelse att en nedläggning
inte kan komma ifråga (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. 1994/95:NU18, rskr.
1994/95:300). Riksdagen konstaterade att det är uppenbart att
användningsområdena för den aktuella informationen har relevans för flera
departementsområden. Enligt riksdagen vore det naturligt om en samfinansiering
mellan berörda departement kunde införas. Regeringen anmodades att ta fram
förslag med denna innebörd.
För att förhindra att den maringeologiska verksamheten upphör och i avvaktan
på ett förslag av regeringen beslöt riksdagen att anslaget till SGU skulle ökas
med 10 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Enligt riksdagen
torde det föreslagna beloppet inte vara tillräckligt för att verksamheten skall
kunna bedrivas under hela det förlängda budgetåret 1995/96. Regeringen borde
därför under innevarande budgetår återkomma till riksdagen med förslag som
säkerställer verksamheten på längre sikt. Som en tillfällig engångsvis
finansiering av den föreslagna ökningen förordade riksdagen att motsvarande
belopp skulle föras bort från Energiteknikfondens innestående medel i
Riksgäldskontoret som en besparing. Riksdagen underströk att den föreslagna
överföringen inte är någon bestående besparing. Regeringen borde återkomma till
riksdagen med förslag om en bestående finansiering. Detta måste utformas så att
en ökning av budgetunderskottet inte uppstår.
157
Regeringen anser att de ökade kostnaderna för den maringeologiska verksamheten
under det förlängda budgetåret 1995/96 bör finansieras genom indragning av
reservationsmedel och anslagssparande uppgående till ett belopp om 9,5 miljoner
kronor.
Till den av riksdagen förordade samfinansieringen mellan berörda departement
avser regeringen återkomma i 1996 års budgetproposition.
E. Energi
Affärsverket svenska kraftnät
Investeringar under budgetåret 1995/96 m.m.
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har i skrivelse den 28 mars
1996 redogjort för sin planerade medverkan i ett projekt avseende uppförande
och förvaltning av en likströmslänk mellan Sverige och Polen. Enligt planerna
skall projektet genomföras av ett tänkt polskt-svenskt aktiebolag som till 50
procent skall ägas av Svenska kraftnät, till 49 procent av Vattenfall AB och
till 1 procent av det polska företaget Polski Sieci Electroenergetyczne (PSE).
PSE ägs av polska staten och ansvarar för produktion och överföring av el i
Polen, samt för elhandeln med utlandet. Avsikten är att PSE på sikt skall öka
sin andel i bolaget samtidigt som Vattenfalls ägarandel minskar.
Likströmslänken planeras ha en effekt på 600-800 megawatt. Den totala
investeringen i projektet bedöms uppgå till ca 3 miljarder kronor. Avsikten är
att investeringen skall genomföras av bolaget för Polen-länken och finansieras
genom lån som bolaget tar upp. Bolagets delägare skall medverka i
finansieringen. Svenska kraftnäts andel i projektet anges i skrivelsen till ca
1,5 miljarder kronor.
Enligt skrivelsen avser Svenska kraftnät att finansiera sin medverkan genom
att dels teckna borgen för sin andel i de lån som bolaget för Polen-länken tar
upp, dels lämna delägarlån till bolaget från internt genererade medel.
I skrivelsen hemställer Svenska kraftnät att med egna medel få lämna
delägarlån om 500 miljoner kronor till bolaget för Polen-länken. Vidare
hemställs om bemyndigande till Svenska kraftnät att, intill ett belopp om 1,5
miljarder kronor, teckna borgen för verkets andel av bolagets lån. Fördelningen
mellan borgen och delägarlån föreslås kunna bestämmas av Svenska kraftnät. Den
blir beroende av dels i vilken utsträckning bolaget kan teckna lån, dels
inriktningen att minimera kapitalkostnaderna.
Genom riksdagens beslut år 1992 (prop.1991/92:133, bet. 1991/92:NU30, rskr.
1991/92:322) fastställdes riktlinjer för verksamheten med det svenska
storkraftnätet. Enligt riktlinjerna skall det svenska storkraftnätet och de
statligt ägda utlandsförbindelserna förvaltas av en från kraftproducenterna
fristående organisation, Affärsverket svenska kraftnät. Vidare anges att
principen när det gäller ägande av utlandsförbindelserna bör vara att Svenska
kraftnät skall äga och förvalta en tillräckligt stor andel av
utlandsförbindelserna för att säkerställa svenska konsumenters och producenters
möjligheter att sluta avtal om kraftaffärer med köpare och säljare utomlands.
Enligt propositionen (1994/95:222) Ny ellagstiftning bör, för att tillgodose
samhällets intresse av långsiktig försörjningstrygghet i elsystemet, en strävan
vara att tillkommande utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten. Hösten
1995 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att bl.a. pröva behovet av
och möjligheterna att genom en lagreglering tillgodose denna strävan i fråga om
ägandet av utlandsförbindelser (dir. 1995:112). Utredningen kommer inom kort att
redovisa
sina överväganden och förslag.
Det är angeläget att staten genom Svenska kraftnät tillförsäkras ett
bestämmande inflytande över en eventuell likströmslänk mellan Sverige och Polen.
Därigenom kan samhällets intresse av en långsiktig försörjningstrygghet i
elsystemet tillgodoses.
Ett genomförande av projektet för en likströmslänk mellan Sverige och Polen
förutsätter koncession enligt lagen (1902:71) innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar (ellagen). Enligt föreskrifterna i ellagen skall
ansökan om koncession för utlandsförbindelse prövas av regeringen. Vidare
föreskrivs att koncession för utlandsförbindelse inte får meddelas om
förbindelsen skulle hota den långsiktiga försörjningstryggheten.
Enligt Svenska kraftnät är avsikten att bolaget för Polen-länken under våren
1996 skall lämna in en ansökan om koncession för likströmslänken till
regeringens prövning. De finansiella förutsättningarna för investeringsprojektet
bör klarläggas inför en sådan prövning.
Riksdagen har våren 1995 beslutat om bl.a. Svenska kraftnäts investerings- och
finansieringsplan för åren 1995-1997 (prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:NU18,
rskr. 1994/95:300). I beslutet fastställs investeringsramen till totalt 1,2
miljarder kronor under perioden, fördelat med 400 miljoner kronor per år. Enligt
beslutet skall samtliga investeringar täckas genom egen finansiering. Det
aktuella investeringsprojektet har tillkommit efter att investeringsplanen
fastställdes.
Mot den här redovisade bakgrunden bör den nu gällande investerings- och
finansieringsplanen utökas med 500 miljoner kronor för år 1996 för att inom
investeringsramen skapa utrymme för Svenska kraftnät att lämna delägarlån till
bolaget för Polen-länken. Ökningen skall finansieras med verkets egna medel.
Regeringen avser att i höstens budgetproposition återkomma till riksdagen med
förslag till investerings- och finansieringsplan avseende perioden 1997-1999.
Svenska kraftnäts medverkan i projektet för en likströmslänk mellan Sverige
och Polen förutsätter också att staten tecknar borgen för lån till det tänkta
bolaget för Polen-förbindelsen intill högst 1,5 miljarder kronor, alternativt
utfärdar kreditgarantier intill högst motsvarande belopp. För budgetåret 1995/96
är regeringen bemyndigad att teckna borgen för bolag i vilka Svenska kraftnät
förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175 miljoner kronor
(prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:NU18, rskr. 1994/95:300). Detta bemyndigande
bör med hänsyn till vad som nyss anförts ökas till 1,5 miljarder kronor och
vidgas till att omfatta även kreditgarantier. Under förutsättning av riksdagens
bemyndigande och ett beslut om koncession för högspänningskabeln, avser
regeringen föreskriva att avgifter, motsvarande statens risk i samband med
borgensteckning och kreditgarantigivning, skall tas ut från bolaget för Polen-
länken. Regeringen avser uppdra åt Riksgäldskontoret att fastställa avgifterna.
Regeringen har bemyndigats av riksdagen att inom en ram av 135 miljoner kronor
besluta i frågor som rör förvärv av aktier och bildande av bolag inom Svenska
kraftnäts verksamhetsområde (prop. 1994/95:100, bet. 1994/95:NU18, rskr.
1994/95:300). Svenska kraftnäts andel av aktiekapitalet i det tänkta bolaget för
Polen-förbindelsen kommer enligt vad regeringen inhämtat att vara lägre än detta
belopp. Regeringen kan således besluta om bolagsbildning inom ramen för nu
gällande bemyndigande av riksdagen.
Av Svenska kraftnäts skrivelse i ärendet framgår att en likströmslänk mellan
Sverige och Polen förutsätter vissa kompletterande investeringar i det svenska
storkraftnätet. Dessa beräknas uppgå till sammanlagt ca 310 miljoner kronor,
varav ca 280 miljoner kronor infaller under åren 1998 och 1999. Förutsatt att
det nu aktuella projektet realiseras skall dessa investeringar ingå i den
kommande investerings- och finansieringsplanen för Svenska kraftnät avseende
åren 1997-1999 som regeringen avser underställa riksdagen i budgetpropositionen
hösten 1996.
Det tänkta bolaget för Polen-länken bör ses som ett dotterbolag till Svenska
kraftnät och skall därmed konsolideras i affärsverkskoncernens redovisning. Den
upplåning som planeras i bolaget kommer således att påverka
affärsverkskoncernens finansiella ställning. Enligt Svenska kraftnät beräknas
soliditeten för affärsverkskoncernen minska från dagens nivå på 46 procent till
ca 40 procent år 1998 då investeringen planeras vara fullt genomförd. Detta
väntas dock inte få någon påverkan på stamnätsavgifterna eller på verkets
avkastning.
158
6.8 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln)
D. Ungdomsfrågor
D 2.Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett
reservationsanslag på 171 103 000 kronor.
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte har hos regeringen hemställt om
att få upplösa Stiftelsen samt ansökt om medel för att täcka vissa merkostnader
i samband med upplösningen. Regeringen föreslår att medel ställs till
regeringens disposition för att täcka dessa kostnader.
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer har i en skrivelse redogjort för
sina avsikter att tillsammans med andra organisationer bilda en
samarbetsorganisation med uppgift att främja internationellt ungdomsutbyte.
Regeringen föreslår att den nya samarbetsorganisationen engångsvis beviljas ett
startbidrag om högst 1, 5 miljoner kronor.
Regeringen föreslår vidare att vissa medel ställs till regeringens disposition
dels för att stärka Sveriges medverkan i EU:s arbete med ungdomsfrågor och dels
för insatser inom området ungdom, IT och samhällsinformation.
Regeringen föreslår mot bakgrund härav att innevarande års anslag till Bidrag
till nationell och internationell ungdomsverksamhet ökas med 3,5 miljoner
kronor.
Utgiftsökningen finansieras genom en minskning av anslaget till EU:s
utbytesprogram Ungdom för Europa. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns
för detta ändamål uppfört ett förslagsanslag på 7 841 000 kronor. Genom att
medlemsavgiften för utbytesprogrammet kommer att betalas i annan ordning inom
ramen för EG-budgeten kommer anslaget inte att utnyttjas för anvisat ändamål.
Riksdagen har i december 1995 (prop. 1995/96:111, bet. 1995/96:KrU6, rskr.
1995/96:74) beslutat att högst 3 000 000 kronor av anslaget får användas för att
genomföra en världskongress i Sverige under år 1996 om kommersiell sexuell
exploatering av barn. Regeringen föreslår att anslaget till EU:s utbytesprogram
Ungdom för Europa minskas med resterande 4 841 000 kronor. Regeringens förslag
innebär en nettobesparing på statsbudgeten med 1 341 000 kronor.
159
7 Kommunsektorn
7.1 Allmänna förutsättningar
Staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten i vid
mening utvecklas på ett sätt som är förenligt med kravet på samhällsekonomisk
balans. Kommunsektorns ekonomiska omfattning och betydelse för välfärden medför
att staten har behov av att kunna påverka sektorns utveckling. Staten styr
kommunsektorn främst genom nivån på statsbidragen och genom lagstiftning som
reglerar den kommunala verksamheten. Bedömningen av kommunsektorns ekonomiska
utrymme bör baseras på en avvägning mellan totala samhällsekonomiska för-
utsättningar och aktuella behov av kommunal verksamhet samt förenas med respekt
för den kommunala självstyrelsen.
De senaste åren har starkt präglats av obalanser i den svenska ekonomin.
Riksdagen har beslutat om ett program för att sanera de offentliga finanserna.
Vidtagna åtgärder har främst riktats mot statliga transfereringssystem. Målet
har varit att i möjligaste mån värna den kommunala verksamheten. Det har
emellertid inte varit möjligt att helt undanta kommunsektorn eftersom syftet med
programmet då skulle kunna äventyras. Kommuner och landsting har mött denna
situation med att förändra och effektivisera sin verksamhet. Genom sin förmåga
att anpassa ekonomin har kommunsektorn bidragit till saneringen av de offentliga
finanserna. En minskning av konsumtionsvolymen har kunnat ske utan några
påtagliga, generella kvalitetsförsämringar i viktiga verksamheter som vård,
omsorg och utbildning.
Kommunsektorn är starkt beroende av en god tillväxt och en hög sysselsättning.
Arbetslösheten är ett grundproblem för både statens och kommunernas ekonomi,
eftersom både skatteinkomster och utgifter påverkas negativt. Den ekonomiska
politiken måste därför inriktas mot en minskad arbetslöshet.
De närmaste åren kommer att kännetecknas av fortsatta åtgärder för att
förbättra de offentliga finanserna. Saneringsprogrammet skall fullföljas.
Utrymmet för generella skattehöjningar är starkt begränsat. I syfte att stärka
de offentliga finanserna har riksdagen beslutat att införa ett tak för de
offentliga utgifterna. Regeringens bedömning av den kommunala ekonomin och de
generella statsbidragen måste sålunda göras utifrån kravet på stabilisering av
de offentliga finanserna, målet att minska arbetslösheten och strävan att
upprätthålla fortsatt god kvalitet i den kommunala verksamheten.
För att i denna situation värna och utveckla de för välfärden viktiga
verksamheterna är det nödvändigt att kommuner och landsting erhåller stabila
förutsättningar som gör det möjligt att planera för en längre tidsperiod än ett
år. Regeringen och de politiska företrädarna för Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet har därför kommit överens om vilka riktlinjer som bör gälla
för den kommunala ekonomin under åren 1997 och 1998.
Överenskommelsen innebär att de generella statsbidragen inte minskas utan
kommer att hållas på en nominellt oförändrad nivå åren 1997 och 1998.
Överenskommelsen innebär också att regeringen, utöver vad som följer av
finansieringsprincipen, under åren 1997 och 1998 kommer att lämna förslag för
att ekonomiskt reglera även andra nya statliga beslut som påverkar det kommunala
utgiftstrycket eller det kommunala skatteunderlaget. Detta gäller dock inte
effekter av det redan antagna 118- miljardersprogrammet för att sanera de
offentliga finanserna.
Det kommunala förnyelsearbetet har varit framgångsrikt. Övergången till
generella statsbidrag har bidragit till att den kommunala verksamheten har
kunnat bedrivas mer effektivt. Det är av största vikt att förnyelsearbetet drivs
vidare i kommuner och landsting. Regeringen avser att underlätta detta arbete
genom att senare återkomma med förslag till avreglering av den kommunala
verksamheten, bl.a. i fråga om socialbidragen, i syfte att minska
utgiftstrycket.
Kommuner och landsting kommer enligt överenskommelsen att få behålla sina
skatteinkomster oavsett samhällsekonomisk utveckling. Sektorns inkomster, och
därigenom utgiftsutrymme, kommer att påverkas om det kommunala skatteunderlaget
får en annan utveckling än vad som nu prognostiseras. Regeringen har i flera
propositioner uttalat att utrymmet för ytterligare skattehöjningar är mycket
begränsat. Samtidigt har kommunerna och landstingen inför åren 1995 och 1996
sammantaget ökat det genomsnittliga skatteuttaget med ca 0,6 procentenheter.
Skattehöjningarna kan i vissa fall anses vara en nödvändig anpassning. Fortsatta
skattehöjningar i sektorn bör dock inte få ske eftersom detta minskar hushållens
köpkraft och därigenom hämmar den ekonomiska tillväxten.
De båda kommunförbunden har åtagit sig att verka för att kommunalskatterna
inte höjs under åren 1997 och 1998. För att ytterligare motverka skattehöjningar
avser regeringen att återkomma med ett förslag som innebär att statsbidraget,
med vissa undantag, minskas för den kommun eller det landsting som höjer skatten
åren 1997 och 1998.
De enskilda kommunernas och landstingens ekonomiska situation varierar
kraftigt, från en stark ekonomisk ställning i vissa fall till en mycket svag
ställning i andra. Exempel finns på kommuner och landsting som haft svårt att
anpassa sin verksamhet till de ekonomiska ramarna och i stället valt att under-
balansera budgeten. Regeringen aviserade i föregående års komplette-
ringsproposition att en översyn skyndsamt skulle göras av kommunallagens kapitel
om ekonomisk förvaltning. Syftet var att återinföra regler om ekonomisk balans.
I denna proposition aviserar regeringen ett förslag om att införa ett sådant
balanskrav för kommuner och landsting. Det är emellertid nödvändigt att ge alla
kommuner och landsting en rimlig tid för att anpassa sig till detta krav. Därför
anser regeringen att balanskravet bör gälla fr.o.m. år 1999 för kommunerna och
fr.o.m. år 2000 för landstingen.
160
7.2 De senaste årens utveckling
Detta avsnitt innehåller en beskrivning av kommunsektorns ekonomiska situation
och utveckling under åren 1991-1994. Redovisningen har i vissa fall
kompletterats med preliminära uppgifter för år 1995.
Finansiellt sparande
Det finansiella sparandet utgör skillnaden mellan inkomster och utgifter. Efter
att ha varit negativt mellan åren 1985 och 1991 var det finansiella sparandet
kraftigt positivt åren 1992 och 1993. Därefter blev det åter negativt år 1994.
Preliminära uppgifter för år 1995 visar på ett negativt finansiellt sparande på
knappt 6 miljarder kronor.
Tabell 7.1 Kommunsektorns finansiella sparande åren 1991-1995
Miljarder kronor, löpande priser
-------------------------------------------------------
År 1991 1992 1993 1994 19951
-------------------------------------------------------
Finansiellt -1,8 15,6 10,0 -5,1 -5,9
sparande
-------------------------------------------------------
varav
-------------------------------------------------------
- kommuner -1,7 9,3 3,1 -4,6 -3,9
-------------------------------------------------------
- landsting 0,5 6,2 7,6 0,4 0,3
-------------------------------------------------------
- övriga 2 -0,5 0,0 -0,7 -0,9 -2,3
-------------------------------------------------------
1 Preliminärt utfall
2 Kyrkokommuner och kommunalförbund
Källor: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet
Kommunsektorns kraftigt förbättrade finansiella sparande mellan åren 1991 och
1992 berodde främst på tillfälligt ökade skatteinkomster till följd av den två-
åriga eftersläpningen i det gamla systemet för utbetalning av
kommunalskattemedel i kombination med nedväxlingen av pris- och
löneökningstakten under dessa år. Effekten av den tvååriga eftersläpningen finns
inte kvar efter år 1994, då det nya systemet för utbetalning av skattemedel
slagit igenom fullt ut. Skillnaden mellan preliminärt utbetalade och slutgiltigt
beräknade kommunalskattemedel beror i dag endast på avvikelse mellan progno-
stiserad och verklig skatteunderlagsutveckling och kan vara såväl positiv som
negativ.
År 1994 uppvisade sektorn ett sparandeunderskott som kan hänföras till kom-
muner, kyrkokommuner och kommunalförbund. Preliminära uppgifter för år 1995
visar en mindre försämring av sparandet. Kommuner, kyrkokommuner samt
kommunalförbund redovisar ett fortsatt sparandeunderskott medan landstingen även
detta år uppvisar överskott.
Underskottet år 1995 i det finansiella sparandet motsvarar drygt en procent av
sektorns totala inkomster eller ungefär en fjärdedel av sektorns investeringar.
Ekonomiskt resultat
Medan finansiellt sparande mäter skillnaden mellan inkomster och utgifter, utgör
ekonomiskt resultat enligt en resultaträkning skillnaden mellan intäkter och
kostnader. De två sistnämnda begreppen är inkomster och utgifter periodiserade
till ett visst verksamhetsår.
Tabell 7.2 Kommunsektorns resultaträkning åren 1991-1994
Miljarder kronor, löpande priser
------------------------------------------------------
År 1991 1992 1993 1994
------------------------------------------------------
Verksamhetens intäkter 134,4 150,7 107,9 107,3
------------------------------------------------------
Verksamhetens kostnader - - - -
365,4 385,7 385,8 396,5
------------------------------------------------------
Verksamhetens - - - -
nettokostnader 231,1 235,0 277,9 289,2
------------------------------------------------------
Skatteintäkter 229,1 261,6 260,3 265,5
------------------------------------------------------
Generella statsbidrag 20,8 11,0 44,8 39,8
------------------------------------------------------
Finansnetto -4,9 -4,9 -2,8 -0,6
------------------------------------------------------
Resultat efter skatteintäkter
och
------------------------------------------------------
finansnetto (resultat 2) 14,0 32,7 24,3 15,5
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
Avskrivningar -15,0 -13,2 -13,4 -13,3
------------------------------------------------------
Förändring av -12,2 -11,3 -9,6
pensionsskuld1
------------------------------------------------------
Extraordinära poster -2,5 -0,2 -1,4 4,7
------------------------------------------------------
Förändring av eget kapital -3,5 7,1 -1,7 -2,7
------------------------------------------------------
(resultat 3)
------------------------------------------------------
varav
------------------------------------------------------
- kommuner -4,0 3,4 -5,5 1,1
------------------------------------------------------
- landsting -0,5 1,2 1,5 -5,3
------------------------------------------------------
- kyrkokommuner 1,1 2,2 2,1 1,5
------------------------------------------------------
- kommunalförbund -0,1 0,3 0,1 0,0
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
Förändring av eget kapital
------------------------------------------------------
exklusive 19,3 9,6 6,9
pensionsskuldsförändring
------------------------------------------------------
1 Särredovisas första gången år 1992. För år 1992 (dock ej år 1993 och 1994)
ingår även pensionsskuldens förändring avseende lärare m.fl.
Källor: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet
För sektorn som helhet försämrades resultat 3, dvs. förändring av eget
kapital, mellan åren 1993 och 1994 med ca 1 miljard kronor. Kommunerna uppvisar
en resultatförbättring år 1994 medan landstingen och kyrkokommunerna redovisar
en resultatförsämring. Resultaträkningen visar också att det finns skillnader
inom sektorn år 1994, då landstingen sammanlagt redovisar negativt resultat
medan övriga redovisar positiva resultat.
Uppgifterna för åren 1991-1994 är inte fullt jämförbara, bl.a. på grund av att
pensionsskuldens förändring har hanterats olika. Detta medför att förändringen
av eget kapital inte är direkt jämförbar de olika åren.
161
Kommunernas resultatförbättring år 1994 beror i första hand på att de extra-
ordinära intäkterna ökade samtidigt som de extraordinära kostnaderna minskade.
Dessutom var den redovisade ökningen av pensionsskulden, vilken redovisas som en
kostnad i resultaträkningen, betydligt mindre år 1994 än år 1993, vilket också
förbättrade resultatet. Den jämförelsevis låga ökningen av pensionsskulden beror
bl.a. på de senaste årens minskande inflationstakt.
Preliminära uppgifter för år 1995 visar att kommunernas resultat 3 förbättras
från 1 till 3 miljarder kronor. Detta beror bl.a. på ökade skatteintäkter på
grund av delavräkning på 1995 års preliminära skattemedelsutbetalningar (ca 2
miljarder kronor) samt slutavräkning på 1994 års skattemedelsutbetalningar (ca 3
miljarder kronor).
Landstingens resultat försämrades mellan åren 1993 och 1994, beroende på att
verksamhetens nettokostnader ökade med sex procent samtidigt som
skatteintäkterna minskade med tre procent. Preliminär resultaträkning för lands-
tingen år 1995 finns ännu inte tillgänglig.
För de enskilda kommunerna varierar det ekonomiska resultatet kraftigt för år
1994. Av samtliga 286 kommuner år 1994 redovisade 139 ett negativt resultat 34.
Preliminära uppgifter för år 1995 visar att 129 5 kommuner redovisar ett
negativt resultat 3.
Ett negativt resultat 2 innebär att löpande intäkter inte täcker de löpande
kostnaderna. År 1994 redovisade ett tjugotal kommuner ett negativt resultat 2,
samtidigt som ett sjuttiotal kommuner redovisade ett positivt resultat 2 som
översteg tio procent av skatteintäkter och generella statsbidrag. För år 1995 är
motsvarande siffror ett femtontal kommuner respektive ett åttiotal kommuner. För
att en kommun år 1994 skall ha ett positivt resultat 3 enligt nuvarande
redovisningspraxis bör resultat 2 minst uppgå till mellan sex och nio procent av
skatteintäkter och generella statsbidrag.
Även för de enskilda landstingen varierar det ekonomiska resultatet för år
1994, dock inte lika mycket som för kommunerna. Av samtliga 23 landsting
redovisade 19 ett negativt resultat 3. Ett landsting redovisade år 1994 löpande
intäkter som inte täckte de löpande kostnaderna samtidigt som tre landsting
redovisade ett positivt resultat 2 som översteg tio procent av skatteintäkter
och generella statsbidrag. För att ett landsting år 1994 skall ha ett positivt
resultat 3 enligt nuvarande redovisningspraxis bör resultat 2 minst uppgå till-
omkring tio procent av skatteintäkter och generella statsbidrag.-
År 1994 uppgick kommunernas soliditet exklusive pensionsskuld till 59 procent
och landstingens till 71 procent exklusive pensionsskuld. Kommunerna redovisar
en minskning av soliditeten med två procentenheter och landstingen en minskning
med en procentenhet sedan år 1993.
Sammanfattande bedömning
Sammantaget får sektorns ekonomiska resultat, utifrån gällande förutsättningar,
betraktas som relativt gott år 1994. Kommunerna redovisar enligt preliminära
uppgifter ett förbättrat resultat år 1995 bl.a. tack vare stora del- och slutav-
räkningar av kommunalskattemedel. En spridning finns dock, såväl mellan som inom
delsektorerna. Flera kommuner och landsting behöver förbättra sitt resultat för
att få balans i ekonomin.
Regeringen har samtidigt med denna proposition överlämnat en skrivelse till
riksdagen om utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr. 1995/96:194). Av
skrivelsen framgår att kostnadsneddragningar skett i delar av den kommunala
verksamheten samtidigt som en viss expansion skett inom t.ex. skola och barn-
omsorg. Det material som redovisas ger inte grund för att påstå att kvaliteten
generellt sett försämrats inom vård, omsorg och utbildning. Skillnader mellan
enskilda kommuner och landsting har hittills tenderat att öka, men genom det
system för utjämning av inkomster och strukturella kostnader som riksdagen
beslutat om under 1995, förbättras de ekonomiska förutsättningarna för en
likvärdig verksamhet i olika kommuner och landsting.
7.3 Den kommunala ekonomin de närmaste åren
7.3.1 Riktlinjer för utvecklingen av skatteinkomster och statsbidrag
Regeringens bedömning: De generella statsbidragen till kommuner och landsting
bör för åren 1997 och 1998 vara nominellt oförändrade i förhållande till 1996
års bidrag, med undantag av regleringar enligt finansieringsprincipen.
Nya och ändrade regler, utöver vad som omfattas av regeringens 118-
miljardersprogram för sanering av de offentliga finanserna, bör under åren 1997
och 1998 regleras ekonomiskt om de påverkar kommunsektorns skatteinkomster eller
det kommunala utgiftstrycket.
Utifrån nuvarande förutsättningar bör de generella statsbidragen vara
nominellt oförändrade även för år 1999.
Skälen för regeringens bedömning: För år 1996 uppgår de generella stats-
bidragen till kommuner och landsting sammanlagt till 56 788 miljoner kronor,
varav 44 740 miljoner kronor till kommunerna och 12 048 miljoner kronor till
landstingen. Det statliga utjämningsbidraget till kommuner och landsting har för
år 1996 fastställts till 21 245 miljoner kronor. Utjämningsbidraget motsvaras av
en statlig utjämningsavgift för kommuner och landsting, som dessa betalar till
staten. Utjämningsavgiften beräknas uppgå till samma belopp som
utjämningsbidraget, dvs. 21 245 miljoner kronor. Därutöver finns ett anslag om
400 miljoner kronor för särskilda insatser för vissa kommuner och landsting.
Den ekonomiska situationen ställer krav på en mycket måttfull utgifts-
utveckling de närmaste åren. Riksdagen har beslutat om att införa ett tak för de
offentliga utgifterna. Avsikten är att därigenom få en ökad kontroll över de
offentliga utgifternas utveckling. Ett utgiftstak föreslås för åren 1997-1999
för hela den statliga sektorn, dvs. utgifterna på statsbudgeten exklusive stats-
skuldsräntor men inklusive socialförsäkringssystemet vid sidan av statsbudgeten.
För kommunsektorn får utgiftstaket en annan innebörd. Enligt regeringens
uppfattning bör målet om utgiftsbegränsning för kommunsektorn i första hand
uppnås genom vissa restriktioner för sektorns inkomstutveckling i kombination
med det i denna proposition aviserade lagstadgade kravet på ekonomisk balans.
Statsbidragen till kommuner och landsting bör vara nominellt oförändrade åren
1997 och 1998. Därutöver skall ekonomiska regleringar göras till följd av
finansieringsprincipen m.m. För närvarande bedömer regeringen att de generella
statsbidragen bör kunna ligga kvar på en i förhållande till föregående år
nominellt oförändrad nivå även år 1999. Bidragsnivån för år 1999 kommer
emellertid att prövas på nytt.
Kommunsektorns skatteinkomster för de närmaste åren kan endast beräknas
utifrån prognoser för den samhällsekonomiska utvecklingen. Om denna utveckling
blir bättre än den prognostiserade kommer sektorns skatteinkomster att öka i
förhållande till nu föreliggande beräkningar. Även det motsatta förhållandet kan
uppstå. Sådana förändringar av utfallet i förhållande till prognoserna bör inte
föranleda några åtgärder från statens sida. En förbättrad ekonomisk utveckling
avses således komma kommunsektorn till del i form av ökade skatteinkomster.
Detta kan i och för sig innebära att den totalt beräknade ramen för de
offentliga utgifterna ändras. Regeringen förutsätter att det genomsnittliga kom-
munala skatteuttaget inte ökar.
Det tidigare beslutade 118-miljardersprogrammet för sanering av de offentliga
finanserna måste fullföljas i alla delar, även i de delar som påverkar kommu-
nsektorn. Om nya eller ändrade regler föreslås därutöver, som påverkar de kommu-
nala skatteinkomsterna eller det kommunala utgiftstrycket, kommer regeringen att
föreslå en ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn genom en
justering av statsbidragsnivån. Detta ligger i linje med den tidigare redovisade
överenskommelsen mellan företrädare för regeringen och de båda kommunförbunden.
Ett förslag till statsbidragsnivå för år 1997 kommer att lämnas i höstens
budgetproposition. De föreslagna generella statsbidragen till kommuner
respektive landsting kommer då att innefatta en reglering till följd av det i
denna proposition föreslagna systemet för kompensation avseende lärarpensioner
m.m. (avsnitt 7.5.1). Förslaget innebär att statsbidraget till kommuner skall
ökas med 1 320 miljoner kronor för år 1997, och statsbidraget till landsting
ökas med 80 miljoner kronor för samma år. Därutöver kommer statsbidragsnivån för
år 1997 att justeras med anledning av andra förslag som påverkar den kommunala
ekonomin.
Fr.o.m. den 1 januari 1996 gäller ett nytt system för konkurrenskorrigering
avseende kommunernas och landstingens kostnader för ingående mervärdesskatt
(prop.1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). För att täcka
kommunernas och landstingens kostnader för att finansiera systemet gjordes en
ekonomisk reglering genom att de generella statsbidragen till kommuner och
landsting höjdes med sammanlagt 19 miljarder kronor fr.o.m. år 1996. Eftersom
underlaget för den fastställda regleringen var osäkert, uttalade regeringen att
en uppföljning borde göras när säkrare uppgifter finns att tillgå. Regeringen
avser att återkomma med ett förslag om kompletterande reglering i
budgetpropositionen.
I samband med införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet för
kommuner och landsting år 1996 tillfördes de generella statsbidragen sammanlagt
2 035 miljoner kronor. Dessa medel utgjorde huvuddelen av kommunsektorns
kompensation för höjda arbetsgivaravgifter m.m. till följd av EU-inträdet. Av de
totala medlen tillfördes kommunerna 822 miljoner kronor och landstingen 1 213
miljoner kronor. Fördelningen, som skedde med utgångspunkt i kostnaderna för de
föreslagna införandereglerna samt kostnadsutjämningen i det nya systemet,
innebar en överkompensation till landstingen i förhållande till deras relativa
andel av kommunsektorn. För år 1997 beräknas kostnaden för landstingens in-
föranderegler att minska och kostnaden för kommunernas införanderegler att öka.
Mot denna bakgrund kommer regeringen inför år 1997 att föreslå att ett belopp
förs över från det generella bidraget till landsting till det generella bidraget
till kommuner.
Regeringen kommer även för år 1997 att föreslå ett anslag för särskilda
insatser för vissa kommuner och landsting (avsnitt 7.5.3). Anslaget är för
närvarande beräknat till 400 miljoner kronor.
7.3.2 Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner
och landsting åren 1997 och 1998
Regeringens bedömning: Om en kommun eller ett landsting fastställer en högre
skattesats för åren 1997 eller 1998 än den som gällde för år 1996, bör det
generella statsbidraget till kommunen respektive landstinget minskas med ett
belopp som motsvarar hälften av de ökade skatteinkomster som följer av
skattehöjningen.
Undantag från statsbidragsminskning bör medges för de kommuner vilkas
skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det statliga utjämningsbidraget
enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner.
Undantag bör medges även för sådana fall då ändringen av skattesatsen görs
till följd av att uppgifter fördelas om mellan kommuner och landsting. Om så
sker, bör den som tar över uppgifter få höja sin skattesats i samma mån som den
som blir avlastad uppgifter sänker sin skattesats, utan att det generella
statsbidraget minskas.
**FOOTNOTES**
4 Källa: “Vad kostar verksamheten i din kommun, Bokslut
1994", Svenska Kommunförbundet och Statistiska centralbyrån.
5 Totalt 284 av landets 288 kommuner (motsvarande 99,6
% av befolkningen) har besvarat SCB:s enkät.
162
Skälen för regeringens bedömning:
Bakgrund
Som ett led i åtgärderna att komma till rätta med problemen i landets ekonomi
har riksdagen, som tidigare nämnts, antagit ett program för sanering av de
offentliga finanserna, det s.k. 118-miljardersprogrammet. Regeringen uttalade i
detta sammanhang att de offentliga utgifternas nivå är avgörande för hur de
offentliga finanserna kommer att utvecklas och att utrymmet för ytterligare
skattehöjningar är starkt begränsat. Skatteuttaget kan inte höjas nämnvärt utan
risk för negativa ekonomiska återverkningar (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145 och 146 samt prop. 1994/95:150, bet.
1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:416).
Det var mot denna bakgrund som regeringen i 1995 års kompletteringsproposition
föreslog att riksdagen fr.o.m. år 1997 skall fastställa ett tak för de
offentliga utgifterna, i syfte att förbättra kontrollen över utgiftsutveck-
lingen. Riksdagen godkände vad regeringen anförde i denna fråga.
Regeringen lade i 1995 års kompletteringsproposition även fram förslag till
ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. Efter
riksdagsbehandlingen och riksdagens uttryckliga begäran återkom regeringen till
riksdagen med ett reviderat förslag hösten 1995 (prop. 1995/96:64, bet.
1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116), vilket antogs av riksdagen. Det nya systemet
infördes den 1 januari 1996.
I en överenskommelse som träffats mellan regeringen, Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet har de båda förbunden utfäst sig att verka för att
skatterna inte höjs i kommuner och landsting inför åren 1997 och 1998. I detta
sammanhang har regeringen också klargjort att man avser att föreslå åtgärder i
form av innehållna statsbidrag om kommuner och landsting ändå höjer skatten.
Åtgärder mot kommunala skattehöjningar tillämpades för åren 1991-1994.
Därefter har den genomsnittliga kommunala skattesatsen ökat; år 1995 med 45 öre
per skattekrona och år 1996 med ytterligare 16 öre per skattekrona. Den
genomsnittliga kommunala skattesatsen uppgår år 1996 till 31,66 kronor per
skattekrona (inklusive kyrkliga kommuner).
Regeringen anser mot denna bakgrund att åtgärder bör vidtas i syfte att
motverka fortsatta skattehöjningar och förbättra kontrollen över de offentliga
utgifterna. Om en kommun eller ett landsting inför åren 1997 eller 1998 höjer
skatten bör därför det generella statsbidraget till kommunen eller landstinget
minskas.
Ett tak för de offentliga utgifterna
Vid behandlingen av regeringens förslag om ett tak för de offentliga utgifterna
konstaterade finansutskottet att regeringens budgetberedning har stramats upp på
senare år, och att även riksdagen kommer att börja tillämpa en ny
beredningsform. Förslaget om ett utgiftstak innebär att också det tredje ledet i
budgetprocessen - genomförandefasen - stramas upp.
Konstitutionsutskottet förutsatte i sitt yttrande över regeringens förslag
(1994/95:KU6y) att regeringen ordentligt utreder om det aviserade förslaget om
ett utgiftstak är förenligt med kommunernas enligt regeringsformen
tillförsäkrade självstyrelse. Finansutskottet utgick från att så sker (bet.
1994/95:FiU20).
Utgiftstaket måste emellertid, som tidigare nämnts, ges en annan innebörd för
kommuner och landsting eftersom staten inte direkt kan styra de kommunala
utgifterna. Enligt regeringens uppfattning bör målet om utgiftsbegränsning för
kommunsektorn i stället uppnås genom vissa restriktioner för inkomstutveck-
lingen, främst vad avser kommunalskatter och statsbidrag. Med hjälp av sådana
restriktioner, i kombination med ett kommande lagstadgat krav på ekonomisk
balans som aviseras i denna proposition, torde kommunsektorns utgifter kunna
begränsas till en nivå som är långsiktigt samhällsekonomiskt hållbar.
Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem
Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting infördes
den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116).
Tanken är att utjämningen skall leda till att skillnader i skattesatser främst
skall spegla skillnader i effektivitet, val av ambitionsnivå och avgiftspolitik.
Enligt regeringens uppfattning är det på sikt önskvärt att skillnaderna i
skattesatser minskar.
Införandet av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet innebär såväl
inkomstökningar som inkomstminskningar för enskilda kommuner och landsting i
förhållande till tidigare gällande system. För att ge kommuner och landsting
möjlighet att anpassa verksamheten till inkomstförändringarna tillämpas därför
under de första åtta åren införanderegler. För de tre kommuner (Danderyd,
Lidingö och Täby), vilkas skattekraft för år 1993 översteg garantinivån i det
statliga utjämningsbidraget enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag
till kommuner, gäller särskilda införanderegler som innebär krav på en snabbare
anpassning.
Även om införandereglerna övergångsvis dämpar bidragsförändringarna, kan
minskade bidragsinkomster likväl skapa ett visst incitament att höja
skattesatsen i vissa kommuner och landsting.
Åtgärder mot kommunala skattehöjningar åren 1991-1994
Under åren 1991-1993 begränsades rätten för landsting och kommuner samt försam-
lingar eller kyrkliga samfälligheter att höja skatteuttaget enligt lagen
(1990:608) om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt och lagen
(1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993.
I kompletteringspropositionen år 1990 (prop. 1989/90:150, bil. 4, bet.
1989/90:FiU29, rskr. 1989/90:359) lade regeringen fram ett lagförslag som
innebar att den kommunala utdebiteringen åren 1991 och 1992 inte fick vara högre
än den utdebitering som fastställts för år 1990. Ett undantag föreslogs dock för
skattehöjningar i samband med s.k. skatteväxlingar.
Som skäl för förslaget angavs i propositionen att en fortsatt utveckling mot
högre kommunalskatter skulle äventyra de effekter som skattereformen syftade
till att uppnå. Regeringen framhöll att det även fanns andra skäl att ta upp
frågan om åtgärder som motverkar kommunala skattehöjningar. Som ett led i en
allmän åtstramning borde tillfälliga åtgärder i syfte att förhindra kommunala
skattehöjningar kunna övervägas. Regeringen anförde också att det var angeläget
att skillnaderna i kommunal utdebitering minskar.
Regeringen hade inhämtat Lagrådets yttrande över ett lagförslag som innebar
ett ettårigt skattestopp. Lagrådet ansåg därvid att en ettårig begränsning i
kommuners m.fl. rätt att ta ut skatt inte gick utöver vad som från konstitu-
tionell synpunkt kunde anses möjligt att acceptera. Regeringen lade i 1992
års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29,
rskr. 1991/92:345) fram ett lagförslag som innebar att skattestoppet skulle
förlängas att gälla även för år 1993. Även detta lagförslag remitterades till
Lagrådet. Med hänsyn till vad som förekommit i 1990 års lagstiftningsärende fann
sig Lagrådet från konstitutionell synpunkt kunna godta den föreslagna
förlängningen med ett år.
Det kommunala skattestoppet upphörde vid utgången av år 1993. För år 1994
tillämpades en annan metod för att motverka skattehöjningar. Metoden innebar att
kommuner och landsting som inte höjde skatten fick en särskild ekonomisk
kompensation (prop. 1993/94:150 bil. 7, bet. 1994/95:FiU19, rskr. 1993/94:442).
Översyn av grundlagen vad gäller den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten
Mot bakgrund av den diskussion om beskattningsrätten som föranleddes av
förslaget till nytt statsbidrags- och utjämningssystem (bet. 1994/95:FiU19) har
en parlamentarisk kommitté tillkallats med uppgift att analysera innebörden av
den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och dess förhållande till
grundlagsbestämmelserna (dir. 1995:111). Om kommittén finner att det behövs för-
tydliganden av eller ändringar i grundlagsbestämmelserna om den kommunala
självstyrelsen och beskattningsrätten, skall kommittén lämna förslag till sådana
ändringar.
Kommittén skall enligt direktiven redovisa sitt uppdrag senast den 1 juli
1996.
Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och
landsting åren 1997 och 1998
Regeringen kommer senare, under förutsättning av Lagrådets tillstyrkande, att
föreslå att om en kommun eller ett landsting höjer skattesatsen inför åren 1997
eller 1998 i förhållande till den som gäller för år 1996, skall det generella
statsbidraget till kommunen respektive landstinget minskas med ett belopp mot-
svarande hälften av de ökade skatteinkomster som följer av skattesatshöjningen.
För de kommuner (Danderyd, Lidingö och Täby) för vilka införandereglerna
ställer krav på en snabbare anpassning kan emellertid föreligga särskilda behov
att höja skatten under de närmaste åren. Dessa kommuner har för närvarande de
lägsta skattesatserna. För dessa kommuner avser regeringen förslå att undantag
görs från ovan beskrivna åtgärder. Om dessa kommuner höjer skatten inför åren
1997 och 1998 kommer ingen reducering av det generella statsbidraget till
kommunen att göras.
Undantag från statsbidragsminskning föreslås även då en ändring av
skattesatsen görs till följd av att uppgifter fördelas om mellan kommuner och
landsting. Om så sker bör den som tar över uppgifter få höja sin skattesats i
samma mån som den som blir avlastad uppgifter sänker sin skattesats, utan att
det generella statsbidraget minskas.
Mot bakgrund av vad som förekommit i tidigare lagstiftningsärenden avseende
tillfälliga begränsningar av kommuners m.fl. rätt att ta ut skatt anser
regeringen att den åtgärd som beskrivits ovan är förenlig med regeringsformens
bestämmelser i fråga om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten.
Regeringen anser likväl att förslaget till lag om minskning i särskilda fall
av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998,
innan det föreläggs riksdagen för beslut, bör prövas av Lagrådet. Av denna
anledning läggs inte nu fram något lagförslag.
Det kommande förslaget avses inte omfatta församlingar och kyrkliga sam-
fälligheter.
7.3.3 Vissa regeländringar vid beräkning av preliminära
kommunalskattemedel
Regeringens förslag: De uppräkningsfaktorer som ligger till grund för beräk-
ningen av preliminära kommunalskattemedel skall fastställas senast i september
månad året före det år då de preliminära kommunalskattemedlen utbetalas. Med
kommunalskattemedel avses även landstingsskattemedel.
Statistiska centralbyrån skall senast den 1 oktober lämna uppgifter till
varje kommun och landsting om preliminära utjämningsbidrag och utjämnings-
avgifter för nästkommande år.
Skälen för regeringens förslag: År 1993 ändrades systemet för utbetalning av
kommunalskattemedel (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr.
1991/92:345). Förändringarna omfattade inte de kyrkliga kommunerna.
Före år 1993 beräknades kommunalskattemedlen utifrån de beskattningsbara
inkomsterna två år tidigare. När utfallet av de beskattningsbara inkomsterna
förelåg gjordes en slutavräkning. Skatteinkomsternas utveckling bestämdes i hög
grad av den allmänna löneutvecklingen två år tidigare. Utgifterna påverkas
däremot direkt av förändringar av löner och priser.
Det utbetalningssystem som infördes år 1993 syftar till att de kommunal-
skattemedel som betalas ut under ett år skall beräknas i detta års lönenivå.
Beräkningen av de preliminära kommunalskattemedlen måste därför bygga på en
prognos avseende de beskattningsbara inkomsterna. Även i det nya
utbetalningssystemet ligger de beskattningsbara inkomsterna två år tidigare till
grund för beräkningen men räknas upp till utbetalningsårets nivå. Detta sker
genom att de två år gamla beskattningsbara inkomsterna - skatteunderlaget -
multipliceras med två uppräkningsfaktorer. Dessa uttrycker den prognostiserade
utvecklingen av skatteunderlaget för hela landet under året före respektive det
år preliminära kommunalskattemedel utbetalas. Eftersom de preliminära
kommunalskattemedlen beräknas utifrån en prognos tillämpas ett slut-
avräkningsförfarande även i det nu gällande systemet.
Enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m., skall regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer, under december månad fastställa uppräkningsfaktorer som
skall ligga till grund för beräkning av preliminära kommunalskattemedel det
närmast följande året. Regeringen har genom förordningen (1992:1592) om
uppräkningsfaktorer uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att senast den 15
augusti preliminärt beräkna och senast den 20 december fastställa
uppräkningsfaktorerna för nästkommande år.
En slutlig beräkning av statsbidrag och preliminära kommunalskattemedel för
nästkommande år görs på basis av det taxeringsutfall som föreligger i slutet av
året samt utifrån de i december fastställda uppräkningsfaktorerna.
De preliminära uppräkningsfaktorer som RRV fastställer i augusti används av
Statistiska centralbyrån (SCB) vid de preliminära statsbidragsberäkningar som
SCB skall göra avseende det närmast följande året. Resultatet av dessa
preliminära beräkningar skall vara kommuner och landsting tillhanda senast den
10 september enligt lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och
landsting samt lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting.
Enligt kommunallagen 8 kap. 8 § skall fullmäktige i kommuner och landsting, om
inte särskilda skäl föreligger, före november månads utgång fastställa budgeten
för nästkommande år. Enligt 8 kap. 9 § i samma lag skall fullmäktige också
fastställa skattesatsen inom denna tid. Detta innebär att budgeten normalt
fastställs av kommunen eller landstinget innan de slutliga beräkningarna av
statsbidrag och preliminära skattemedel har gjorts. Av olika anledningar, inte
minst på grund av ändrade prognoser över den makroekonomiska utvecklingen, kan
de uppräkningsfaktorer som fastställs i december avvika från de i augusti
preliminärt beräknade. Om de fastställda uppräkningsfaktorerna blir väsentligt
lägre än de preliminärt beräknade, finns det risk för att den budget som
beslutats blir underbalanserad eftersom de preliminära skattemedlen minskar.
Detta skapar problem för såväl planeringen av verksamheten som möjligheterna att
uppfylla det aviserade balanskravet.
Det främsta skälet till att uppräkningsfaktorerna fastställs först i december
är dels att det slutliga utfallet av föregående års taxering då föreligger, dels
att det medger hänsynstagande till de mest aktuella prognoserna för den
ekonomiska utvecklingen, vilken bl.a. styr skatteunderlagsutvecklingen. Även om
en sen tidpunkt för fastställande av uppräkningsfaktorerna kan vara motiverad
för att kunna ta hänsyn till de mest aktuella bedömningarna avseende den
samhällsekonomiska utvecklingen, måste detta vägas mot nackdelarna.
En avvägning måste göras mellan behovet av stabila planeringsförutsättningar
för kommuner och landsting och behovet av att göra så aktuella prognoser som
möjligt. Regeringen anser att de nackdelar i prognoshänseende som en tidigare-
läggning av fastställandetidpunkten medför mer än väl uppvägs av de fördelar som
detta medför i planeringshänseende. Nackdelarna i prognoshänseende kan minskas
genom förbättrade metoder för att tidigare kunna prognostisera utfallet av
taxeringen.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att uppräkningsfaktorerna för beräkning
av preliminära kommunalskattemedel skall fastställas senast i september månad
året före utbetalningsåret. Närmare tidpunkt kommer att preciseras i förordning.
Tidpunkten för fastställandet av uppräkningsfaktorer bör dock vara senast den 20
september. Därmed finns det inte längre något behov av att beräkna preliminära
uppräkningsfaktorer. Den tidpunkt vid vilken SCB:s preliminära beräkningar av
statsbidrag skall vara kommuner och landsting tillhanda föreslås flyttas från
den 10 september till den 1 oktober.
Det slutliga taxeringsutfallet skall även i fortsättningen ligga till grund
för de definitiva beräkningarna av statsbidrag samt för beräkningar av
preliminära kommunalskattemedel för nästkommande år.
Ovan beskrivna regeländringar avses träda i kraft den 1 juli 1996.
163
7.3.4 Kommunal ekonomi i balans
Regeringens bedömning: I kommunallagen (1991:900) bör införas ett krav på att de
kommunala budgetarna varje år skall upprättas så att intäkterna överstiger
kostnaderna (balanskrav). Överstiger kostnaderna intäkterna för räkenskapsåret
bör detta regleras under de närmaste två åren efter det år då underskottet
uppkom.
Den ekonomiska belastningen till följd av de kommunala avtalspensionerna bör
omfattas av balanskravet. Därvid bör beaktas dels kostnaderna för sådana
förmåner som intjänas efter en bestämd tidpunkt och dels utbetalningar för
förmåner som har intjänats före denna tidpunkt.
Balanskravet bör införas fr.o.m. år 1999 för kommunerna och fr.o.m. år 2000
för landstingen.
Skälen för regeringens bedömning:
Bakgrund
Under 1990-talet har vissa kommuner och landsting haft svårt att anpassa verk-
samheten till sina ekonomiska ramar. Några har valt att underbalansera sina
budgetar och t.o.m. lånefinansierat löpande kostnader för verksamheten. Det
finns också exempel på kommuner som under årens lopp har ingått
borgensförbindelser av stor omfattning, främst för sina bostadsföretag, och
därvid underskattat de framtida följderna för den egna ekonomin.
Mot denna bakgrund uttalade regeringen i förra årets kompletteringsproposition
att det skyndsamt skulle göras en översyn av kommunallagens bestämmelser om
ekonomisk förvaltning. Översynen skulle syfta till att skapa bättre
förutsättningar för kommuner och landsting att åstadkomma en god ekonomisk
hushållning. Ett förslag skulle tas fram om hur ett krav på balanserad budget
skulle uttryckas i kommunallagen och vilka effekter på den kommunala
redovisningen som ett sådant krav kunde ge upphov till. Regeringen uttalade
också att det skulle utarbetas ett förslag om en lagreglering av kommunernas
låneverksamhet. Utgångspunkten skulle vara att rätten att ta upp lån i huvudsak
begränsades till investeringsverksamhet.
Riksdagen har beslutat om att införa ett tak för de offentliga utgifterna. Ett
balanskrav ökar, i kombination med vissa restriktioner för den kommunala
inkomstutvecklingen, statens möjligheter att påverka kommunsektorns utgiftsnivå.
Den 4 maj 1995 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att
tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av kommunallagens
ekonomikapitel. I september 1995 avlämnades rapporten Kommunal ekonomi i balans
(Ds 1995:57). I rapporten föreslås bl.a.
- att budgeten skall upprättas så att intäkterna varje år överstiger kostna-
derna,
- att eventuellt underskott i utfallet skall täckas senast under det andra året
efter det år underskottet uppkommit,
- att om kostnaderna enligt årsbokslutet överstiger intäkterna skall i års-
redovisningen anges när och på vilket sätt underskottet avses täckas med ett
motsvarande överskott,
- att det utarbetas en särskild kommunal bokföringslag och
- att det inrättas ett nytt oberoende organ som skall överta den roll som de
båda kommunförbundens gemensamma referensgrupp i redovisningsfrågor nu har på
redovisningsområdet.
Med hänsyn till hur förslaget till balanskrav har utformats ansåg arbetsgrup-
pen att det inte finns något behov av en särskild lagregel som begränsar rätten
att ta upp lån till att i huvudsak avse investeringsverksamhet. Gruppen ansåg
vidare att pensionskostnaderna skall beaktas i ett balanskrav men lämnade frågan
om på vilket sätt de skall ingå öppen för fortsatta överväganden.
Arbetsgruppens förslag har remissbehandlats. Remissutfallet har visat att det
finns ett starkt stöd för att bereda arbetsgruppens förslag vidare.
Balanskravets utformning
Regeringen avser att i höst återkomma med förslag till lagreglering av ett
balanskrav. Den fortsatta beredningen sker utifrån den här angivna inriktningen.
Ett balanskrav bör införas fr.o.m. år 1999 för kommunerna och fr.o.m. år 2000
för landstingen. I balanskravet ligger att budgeten skall upprättas så att
intäkterna varje år skall överstiga kostnaderna. Uppstår underskott bör detta
regleras under de närmaste två åren efter det år då underskottet uppkom.
Kostnaderna för de kommunala avtalspensionerna bör beaktas enligt den modell som
arbetsgruppen kallar den blandade modellen. Frågan om hanteringen av pensionerna
behandlas närmare i det följande.
För att ge extra stadga och styrka åt balanskravet har regeringen också för
avsikt att i höst föreslå en kommunal redovisningslag och att det inrättas ett
nytt oberoende organ med uppgift att utveckla god redovisningssed inom
kommunsektorn. En departementspromemoria med förslag på dessa punkter kommer att
remissbehandlas inom kort.
164
Kommunala avtalspensioner
I diskussionen om kommunernas och landstingens ekonomi har under senare år
frågan om deras pensionsåtaganden tagit en central plats. Svenska Kommun-
förbundet och Landstingsförbundet har presenterat flera utredningar som be-
handlar denna fråga. Regeringen beslutade hösten 1994 att tillsätta en
arbetsgrupp som skulle utreda hanteringen av avtalspensioner i kommuner och
landsting. I augusti 1995 överlämnade gruppen sin rapport Kommunala
avtalspensioner (Ds 1995:46).
I dag är villkoren för de kommunala avtalspensionerna reglerade i
kollektivavtal. Avtalspensionernas fortsatta utformning är således en fråga för
arbetsmarknadens parter. I detta avsnitt redogör regeringen endast för sin syn
på hur pensionerna bör beaktas i balanskravet. Regeringen återkommer till frågan
om redovisningen av pensionsförmånerna i samband med att förslag lämnas till
kommunal redovisningslag.
Historiskt har endast löpande utbetalningar till pensionärer tagits upp i den
kommunala redovisningen, dvs. pensionerna har hanterats enligt en s.k. fördel-
ningsmodell. Denna modell innebär att nuvarande skattebetalare finansierar
utbetalningar som härrör från tidigare intjänade pensionsförmåner. De förmåner
som tjänas in i dag skall på motsvarande sätt finansieras av framtida skattebe-
talare. Därigenom behöver inga avsättningar göras som motsvarar de pensionsför-
måner som löpande tjänas in. I stället utgår fördelningsmodellen från den kom-
munala verksamhetens varaktiga karaktär, dvs. verksamheten kan bara upphöra
genom politiska beslut. Ingen hänsyn tas i denna modell till demografiska
variationer över tiden. Framtida pensionsutbetalningar anses vara säkerställda
genom beskattningsrätten.
Under andra hälften av 1980-talet infördes en ny budget- och redovis-
ningsmodell i kommuner och landsting. Modellen utvecklades av de båda kommunför-
bunden och rekommenderades av dessa till sina medlemmar. Syftet var att få den
kommunala budget- och redovisningsmodellen mer enkel och enhetlig bl.a. genom en
anpassning till näringslivets redovisning. I samband med att den nya modellen
infördes inrättade Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet en gemensam
referensgrupp för att främja god redovisningssed i kommuner och landsting. Den
fråga referensgruppen först tog sig an var hur pensionsskulden skulle redovisas.
Referensgruppens rekommendation innebär att kommuner och landsting bör redovisa
de historiskt intjänade pensionsförmånerna som en skuld i balansräkningen.
Pensionsskulden kan sägas motsvara nuvärdet av de framtida utbetalningarna för
hittills intjänade pensionsförmåner. I resultaträkningen bör de under året
intjänade förmånerna samt en ränte- och inflationsuppräkning av pensionsskulden
kostnadsredovisas. Rekommendationen innebär att redovisningen av
pensionskostnaderna bör ske enligt en s.k. fonderad modell. För närvarande
följer ca 90 procent av kommunerna och samtliga landsting utom ett denna
rekommendation.
165
När ett balanskrav införs är det viktigt att bestämma kravets utformning i
fråga om på vilket sätt de kommunala pensionerna skall belasta ekonomin över
tiden. Den arbetsgrupp som utarbetade förslag till krav på ekonomi i balans
föreslog, som tidigare nämnts, att pensionskostnaderna skall inkluderas i
kravet. Gruppen lämnade dock inget förslag om på vilket sätt detta skulle ske. I
stället redovisades tre alternativa modeller. Förutom fördelningsmodellen och
fonderingsmodellen, som beskrivits ovan, presenterades ytterligare ett
alternativ som benämndes blandad modell.
Den blandade modellen innebär att en viss tidpunkt väljs efter vilken en
successiv övergång kan ske från fördelningsmodellen till en fonderad modell. De
pensionsförmåner som har intjänats före denna tidpunkt hanteras enligt
fördelningsmodellen, dvs. belastar resultatet det år då utbetalning sker. För
pensionsförmåner som intjänas efter den fastställda tidpunkten beaktas kostnader
enligt den fonderade modellen. Efter en tid av ca 40 år kommer den blandade
modellen att motsvara den fonderade modellen.
De olika pensionsmodellernas belastning på kommunernas och landstingens
ekonomi över tiden är bl.a. beroende av antalet pensionärer med kommunal
kompletteringspension och av den samhällsekonomiska utvecklingen. I rapporten
Kommunal ekonomi i balans redovisades två alternativa beräkningar för hela
kommunsektorn fram t.o.m. år 2034 som i huvudsak bygger på Långtidsutredningens
(SOU 1995:4) basalternativ respektive eftersläpningsalternativ. Då beräkningarna
avser en lång tidsperiod och är beroende av en mängd antaganden måste de
emellertid betraktas som mycket osäkra.
Beräkningen enligt basalternativet, som bl.a. innebär en ökning av antalet
kommunalt anställda från år 2000 och framåt, visar att de löpande
pensionsutbetalningarna (fördelningsmodellen) i nuläget uppgår till motsvarande
0,6 procent i skatteuttag och beräknas stiga till ca 1,2 procent omkring år
2030. Nivån år 2030 beräknas inte på något anmärkningsvärt sätt överstiga
beräknade kostnader för de båda övriga modellerna vid denna tidpunkt. Främst den
fonderade modellen, men även den blandade modellen, utgör emellertid en
betydligt högre ekonomisk belastning i nuläget.
Skillnaderna mellan de olika modellerna i slutet av den beräknade perioden är
mycket beroende av gjorda antaganden. Långtidsutredningens
eftersläpningsalternativ innebär bl.a. att antalet kommunalt anställda minskar
något fram till år 2000 för att därefter bli ungefär oförändrat. I detta
alternativ ökar skillnaderna kring år 2030 mellan fördelningsmodellen och de
båda övriga modellerna jämfört med i basalternativet, på så sätt att kostnaderna
minskar i fonderad och blandad modell.
De flesta kommuner och landsting har högre ambition än att i nuläget bara
finansiera pensionsutbetalningarna. Denna ambition att göra redovisningsmässiga
avsättningar synes vara rimlig bl.a. eftersom pensionsförmånerna är långsiktiga
åtaganden och finansieringen av dessa därför är beroende av den framtida ekono-
miska tillväxten. Vidare väntas den demografiska utvecklingen, med en stigande
andel äldre människor, öka behovet av kommunal verksamhet såsom hälso- och
sjukvård samt äldreomsorg. Genom att göra redovisningsmässiga avsättningar för
pensioner i nuläget ökar handlingsutrymmet för att möta de framtida behoven och
minskar känsligheten för utvecklingen av den långsiktiga tillväxten.
Regeringen anser emellertid att den s.k. fonderade modellen inte tar till-
räcklig hänsyn till att de kommunala avtalspensionerna under en lång följd av år
har hanterats enligt ett fördelningssystem. Beskattningsrätten kan i sig sägas
utgöra en garanti för förmånerna i ett fördelningssystem, vilket bör tas i
beaktande vid val av pensionsmodell i balanskravet. Med en fonderad modell
skulle kommuner och landsting varje år, förutom under året intjänade förmåner,
finansiera en förräntning på tidigare års intjänade förmåner. Vid en direkt
övergång till att i balanskravet inkludera kostnader enligt en fonderad modell
skulle nuvarande skattebetalare, enligt regeringens bedömning, behöva finansiera
en alltför hög kostnad som beror på de pensionsförmåner som tidigare intjänats
utan att avsättningar gjorts. I stället bör övergången till en fonderad modell
ske successivt.
Regeringen anser mot denna bakgrund att balanskravet bör formuleras så att
pensionskostnaderna beaktas enligt den s.k. blandade modellen. Med denna modell
skall kommuner och landsting finansiera den årliga kostnaden i form av
nyintjänade pensionsförmåner. Dessutom bör årets resultat belastas med
pensionsutbetalningar för de förmåner som intjänats i fördelningssystemet.
Nuvarande skattebetalare kommer därigenom både att finansiera sin del av de
kommunala avtalspensionerna och därutöver en del som härrör från tidigare år.
Sammantaget anser regeringen att denna hantering av pensionerna i balanskravet
ger en rimlig avvägning mellan ekonomisk belastning på kort och på lång sikt.
Regeringen vill vidare framhålla avsikten att noga följa utvecklingen av
balanskravet och effekterna av den valda modellen för pensionskostnaderna.
Kommuner och landsting bör inte avhända sig en del av sina tillgångar för
finansiering av framtida pensionsutbetalningar. De medel som kan komma att
byggas upp för framtida pensioner bör i huvudsak användas inom den offentliga
sektorn, bl.a. för att finansiera kommunala investeringar. Regeringen avser att
tillkalla en utredning med uppgift att se över den kommunala
medelsförvaltningen.
7.3.5 Ekonomiska regleringar mellan staten och de
kyrkliga kommunerna år 1997
Regeringens förslag: De kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av
år 1997 skall minskas med 1,7 procent med avseende på ändringar som har påverkat
det kommunala skatteunderlaget. Därutöver skall skattemedelsfordran minskas med
4 procent som ersättning till staten för administrationen av församlingsskatten.
Skälen för regeringens förslag: I den ekonomisk-politiska propositionen (prop.
1994/95:25, bet. 1994/95FiU1, rskr. 1994/95:145 och 146) uttalade regeringen att
även de kyrkliga kommunerna bör bidra till saneringen av statens finanser. Mot
den bakgrunden beslutade riksdagen att de kyrkliga kommunerna skall ersätta
staten för administrationen av församlingsskatten. Denna ersättning har för år
1996 fastställts till 4 procent av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran.
För de kyrkliga kommunerna får de ändringar som år 1995 påverkade det
kommunala skatteunderlaget inte effekt förrän år 1997, men då med dubbel effekt
eftersom både förskott och slutavräkning påverkas. I följande sammanställning
redovisas de tillkommande regleringar år 1997 som bör göras mellan staten och de
kyrkliga kommunerna.
Tabell 7.3 Sammanställning av tillkommande ekonomiska regleringar mellan staten
och de kyrkliga kommunerna år 1997.
Miljoner kronor
------------------------------------------------------
Slopat schablonavdrag m.m. -198
------------------------------------------------------
Allmän sjukförsäkringsavgift +66
------------------------------------------------------
Karensdag och sänkta ersättningsnivåer +37
------------------------------------------------------
Sänkt pensionsnivå +32
------------------------------------------------------
ISURV +12
------------------------------------------------------
Höjt pensionstillskott/Särskilt +8
grundavdrag
------------------------------------------------------
Företagsskatt +74
------------------------------------------------------
Allmänna egenavgifter -140
------------------------------------------------------
Vårdnadsbidrag +30
------------------------------------------------------
Föräldraförsäkring -20
------------------------------------------------------
Barnomsorgsgaranti +12
------------------------------------------------------
Återreglering vårdnadsbidrag -60
------------------------------------------------------
Reformerad arbetslöshetsförsäkring -36
------------------------------------------------------
Återreglering av kvittning av underskott +40
------------------------------------------------------
Summa: -143
------------------------------------------------------
De tidigare beslutade (310 miljoner kronor) och de nu föreslagna regleringarna
(-143 miljoner kronor) uppgår sammanlagt till 167 miljoner kronor, vilket be-
räknas motsvara en reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran med
1,7 procent vid ingången av år 1997. Till detta kommer den föreslagna
skatteadministrationsersättningen om 4 procent.
166
7.4 Kommunsektorns utveckling fram till år 2001
7.4.1 Kommunsektorns ekonomi
Nedanstående kalkyl utgör en av delkomponenterna vid beräkningen av utgiftstaket
för den offentliga sektorn, se avsnitt 4.5. I den beräkning som här redovisas
ingår varken utjämningsavgiften för kommuner och landsting eller
utjämningsbidraget till kommuner och landsting, båda uppgående till 21,2
miljarder kronor. Detta har betydelse för utgifts- respektive inkomstnivån i
kalkylen men däremot inte för beräkningen av kommunsektorns finansiella
ställning.
De kommunala utgifterna beräknas år 1996 motsvara drygt hälften av de statliga
utgifterna eller ca en fjärdedel av BNP. Även inkomsterna motsvarar omkring en
fjärdedel av BNP. Den största andelen av inkomsterna utgörs av skattemedel. Kom-
munalskatten utgör enligt preliminära uppgifter i år ca 16 procentenheter av den
totala skattekvoten på 53 procent. Det genomsnittliga skatteuttaget i kommuner
och landsting uppgår år 1996 till 30,47 procent och i de kyrkliga kommunerna
till 1,19 procent av de beskattningsbara inkomsterna.
Bedömningen av kommunsektorns finansiella utveckling som redovisas i detta
avsnitt baseras på de antaganden som görs i finansplanen. En utgångspunkt för
beräkningarna är att det genomsnittliga kommunala skatteuttaget under den
närmaste femårsperioden blir detsamma som år 1996. Den kommunala
konsumtionsvolymen bedöms vara oförändrad år 1997 jämfört med år 1996. Under
åren 1998 och 1999 minskar den enligt kalkylen med 0,9 respektive 0,7 procent.
För åren därefter förväntas inga ytterligare neddragningar av
konsumtionsvolymen. I år väntas kommunsektorns finansiella sparande uppgå till -
0,3 miljarder kronor. Enligt kalkylen ökar konsumtionen i löpande priser mer än
skatteinkomsterna mellan år 1996 och år 1997 och det finansiella sparandet
väntas åren 1997 och 1998 bli ungefär -10 miljarder kronor för att därefter för-
bättras under slutet av perioden.
167
Tabell 7.4 Kommunsektorns finanser1 åren 1996-2001
Miljarder kronor, löpande priser
----------------------------------------------------
1996 1997 1998 1999 2000 2001
----------------------------------------------------
Inkomster
----------------------------------------------------
Skatt 275,1 275,0 284,9 299,8 314,1 329,8
----------------------------------------------------
Bidrag från
stat och
----------------------------------------------------
socialförsäkrings-
----------------------------------------------------
sektor 75,6 75,4 74,1 74,0 74,1 74,3
----------------------------------------------------
Övrigt 53,9 55,1 57,0 59,1 61,2 63,5
----------------------------------------------------
Summa 404,6 405,5 416,0 432,8 449,4 467,6
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Utgifter
----------------------------------------------------
Transfereringar 75,5 75,5 77,9 80,3 82,8 85,0
----------------------------------------------------
Konsumtion 303,3 314,0 321,4 329,3 340,3 351,7
----------------------------------------------------
Investeringar 26,2 26,7 27,1 28,1 29,2 30,3
----------------------------------------------------
Summa 404,9 416,2 426,3 437,7 452,3 467,0
----------------------------------------------------
Konsumtion2, % -1,0 0,0 -0,9 -0,7 0,0 0,0
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
Finansiellt
----------------------------------------------------
sparande -0,3 - - -4,9 -2,9 0,5
10,7 10,3
----------------------------------------------------
1 Utjämningsavgiften för respektive utjämningsbidraget till kommuner och lands-
ting om 21,2 miljarder kronor ingår inte i kalkylen.
2 Fasta priser
Anm. På grund av avrundningar summerar inte alltid delarna exakt till total-
summan.
Källa: Finansdepartementet
Kommunsektorns totala inkomster förväntas öka med 63 miljarder kronor i löpan-
de priser, eller 2,9 procent per år i genomsnitt, under åren 1997 till 2001. I
relation till BNP utgör detta en minskning från 24 procent till 22 procent.
Sektorns skatteinkomster förväntas i löpande priser öka med i genomsnitt 3,7
procent per år och bedöms utgöra omkring 70 procent av de totala inkomsterna år
2001. De generella statsbidragen bedöms vara nominellt oförändrade under
perioden, med undantag för regleringar enligt finansieringsprincipen m.m. Deras
andel av de totala inkomsterna beräknas minska marginellt och år 2001 uppgå till
13 procent.
Utgifterna beräknas i löpande priser öka från 405 miljarder kronor till 467
miljarder kronor, eller med ca 2,9 procent årligen. Mätt i relation till BNP
innebär detta en minskning från 24 till 22 procent. De kommunala trans-
fereringarna till hushållen väntas öka med 3 miljarder kronor i löpande priser
under perioden. Kommunernas utgifter för socialbidrag bedöms i löpande priser
minska under åren 1996 till 1999 till följd av att antalet flyktingar förväntas
minska. Under åren därefter bedöms socialbidragsutgifterna öka något.
Pensionsutbetalningar till tidigare anställda, ränteutgifter och transfereringar
till företag är exempel på transfereringar som bedöms öka.
Löneökningstakten beräknas bli något högre inom den kommunala sektorn än inom
näringslivet fram till och med år 1997. Åren därefter väntas löneökningstakten-
bli lika hög eller något lägre.
Den kommunala konsumtionen bedöms under perioden öka i löpande priser. I fasta
priser förväntas den dock vara oförändrad under år 1997, för att därefter minska
med 0,9 respektive 0,7 procent under åren 1998 och 1999. Den oförändrade
konsumtionsvolymen år 1997 beror på att hänsyn har tagits till att regeringen
aviserat förslag om ett ökat antal utbildningsplatser inom den kommunala
vuxenutbildningen. År 2000 och år 2001 antas konsumtionsvolymen vara oförändrad.
Investeringarna bedöms öka något under perioden i löpande priser.
Regeringen har i avsnitt 7.3.4 aviserat ett förslag om att införa ett kommu-
nalt balanskrav som innebär att kommunernas och landstingens budgetar skall upp-
rättas så att intäkterna årligen överstiger kostnaderna. Balanskravet gäller
resultatet definierat enligt kommunal redovisningspraxis. Ett positivt resultat
kan vara förenligt med ett underskott i det finansiella sparandet bl.a. beroende
på investeringsnivån. Med utgångspunkt i det finansiella sparande som redovisats
ovan kan en bedömning göras av det förväntade resultatet enligt kommuners och
landstings resultaträkning. Det finns dock vissa osäkerheter i dessa
beräkningar. Det är t.ex. svårt att beakta olika periodiseringar som görs i den
kommunala redovisningen. Sammantaget bedömer dock regeringen att kommuner och
landsting som helhet har förutsättningar att uppnå det aviserade balanskravet.
7.4.2 Den kommunala verksamheten
Den kommunala verksamheten påverkas av många faktorer. De yttre ramarna anges av
sektorns inkomster. Hur resurserna därefter fördelas på olika delverksamheter
och vilken total omfattning den har beror bl.a. på sektorns åtaganden, politiska
ambitioner, befolkningens storlek och sammansättning samt produktiviteten.
När befolkningens storlek och sammansättning förändras påverkas också behovet
av eller efterfrågan på kommunala tjänster. För att spegla den behovsförändring
av kommunalt finansierade tjänster som beror på demografin har Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet gjort s.k. baskalkyler. Dessa har
redovisats bl.a. i Långtidsutredningen 1995 (SOU 1995:4). Utgångspunkten i dessa
kalkyler är att standarden på de kommunala tjänsterna är oförändrad. Förutom
befolkningsutvecklingen tas också hänsyn till redan fattade beslut och gjorda
åtaganden. Ingen hänsyn tas dock till möjligheterna att höja produktiviteten
eller effektiviteten.
Enligt baskalkylen beräknas behoven av kommunal verksamhet öka med i
genomsnitt 0,8 procent per år under år 1997 till år 2001 för kommunerna och 0,5
procent per år för landstingen. Behoven beräknas öka i en betydligt lägre takt
efter år 1998 än före detta år. Behovsutvecklingen för de enskilda
verksamhetsområdena varierar. Behovet av t.ex. barnomsorg kommer att minska
medan behovet av utbildning följer en motsatt utveckling. Kalkylerna över äldre-
och handikappomsorg visar på en fortsatt behovsökning.
Den av förbunden beräknade behovsutvecklingen kan ställas mot regeringens
bedömning att kommunernas och landstingens konsumtion i fasta priser beräknas
minska med i genomsnitt 0,2 procent respektive 0,4 procent per år under åren
1997 till 2001. Eftersom behovet av service ökar bl.a. på grund av demografiska
förändringar innebär detta att resurserna måste användas på ett mer effektivt
sätt för att den ursprungliga servicenivån skall kunna upprätthållas. Det bör
emellertid påpekas att en baskalkyl alltid bör tolkas med försiktighet eftersom
det är en rad olika faktorer som påverkar utvecklingen.
Frågan om servicenivån i framtiden kan bibehållas beror till stor del på
möjligheterna att öka produktiviteten inom den kommunala verksamheten. Analyser
som gjorts tyder på att det under de senaste åren har skett pro-
duktivitetsförbättringar i kommunerna och landstingen efter ett antal år med
negativ produktivitetsutveckling. Det är framförallt inom barnomsorgen samt inom
hälso- och sjukvården som produktiviteten har förbättrats. I och med att det har
skett produktivitetsförbättringar kommer produktivitetsutvecklingen framöver att
utgå från en högre nivå. Erfarenheter visar emellertid att genom t.ex. nya
organisations- och styrformer, förbättrad teknik samt konkurrensutsättning är
det möjligt att förbättra produktiviteten ytterligare. I detta perspektiv är det
viktigt att det kommunala förnyelsearbetet fortsätter för att göra verksamheten
bättre och mer kostnadseffektiv. Förutsättningarna för produktivitetsförbättring
är olika inom olika verksamhetsområden. Inom t.ex. skolan kan det nya löne- och
arbetstidssystemet förväntas ha betydelse för produktivitetsutvecklingen
framöver.
Den kommunala verksamheten påverkas förutom av förändringar i demografin också
av förändrade regler. När beslut fattas om ändrade regler för kommunernas och
landstingens verksamhet som medför en förändrad kostnadsnivå tillämpas
finansieringsprincipen. Denna innebär att det skall ske en ekonomisk reglering.
Principen gäller endast ändrade regler som direkt tar sikte på den kommunala
verksamheten. Beslut som indirekt påverkar den kommunala ekonomin, t.ex. när
reglerna för de statliga transfereringarna förändras, skall beaktas vid
bedömningen av kommunsektorns skattefinansierade utrymme. Regeringen avser
emellertid att föreslå att nya och ändrade regler som påverkar det kommunala
skatteunderlaget eller det kommunala utgiftstrycket, utöver vad som har avi-
serats i 118-miljardersprogrammet för att sanera de offentliga finanserna, skall
regleras ekonomiskt under åren 1997 och 1998. Staten lägger därmed en stabil
grund för den kommunala verksamheten de närmaste åren.
168
Den regelöversyn som Finansdepartementet har inlett tillsammans med Svenska
Kommunförbundet skall fortsätta. I detta arbete görs en genomgång av det
statliga regelverket som berör kommunal verksamhet. Syftet är att förenkla
regler och därigenom minska trycket på de kommunala kostnaderna.
Sammantaget innebär finansieringsprincipen och regeringens åtaganden att
kommunerna och landstingen ges stabila planeringsförutsättningar för de närmaste
åren. Detta underlättar sådana förändringar och produktivitetsförbättringar inom
den kommunala verksamheten som krävs på grund av förändrade behov och strama
ekonomiska förutsättningar.
Regeringen anser mot den här bakgrunden att det finns förutsättningar för att
servicenivån inom den kommunala sektorn skall kunna bibehållas de närmaste åren.
7.4.3 Sysselsättningen inom den kommunala sektorn
Den kommunala sektorn sysselsätter ungefär en fjärdedel av den totala arbets-
kraften. I början av 1990-talet upphörde den expansion av kommunal verksamhet
som ägt rum under många år. Antalet sysselsatta i kommuner och landsting har
under 1990-talet minskat med ca 119 000 personer. Den relativa
sysselsättningsminskningen i den kommunala sektorn har emellertid varit lägre än
i många andra sektorer på arbetsmarknaden. År 1995 uppgick antalet sysselsatta i
kommuner och landsting till ca 1 029 000 personer. Antalet sysselsatta i den
kommunala sektorn är därmed på ungefär samma nivå som i början av 1980-talet.
Till viss del beror minskningen av att delar av den kommunala verksamheten har
förts över till kommunala bolag eller lagts ut på entreprenad utanför sektorn.
Av de anställda i den kommunala sektorn utgör kvinnor ca 80 procent.
Den kommunala sektorns betydelse för sysselsättningen varierar i olika delar
av landet. I regionalpolitiska sammanhang delas Sverige in i riksområden. År
1993 stod den kommunala sektorn för 33 procent av de totalt sysselsatta i
riksområdet norra Norrland medan den i Stockholm sysselsatte 22 procent.
Det är rimligt att anta att sysselsättningen i kommunsektorn på längre sikt
utvecklas på ungefär samma sätt som den kommunala konsumtionen eftersom den till
största delen består av löner och arbetsgivaravgifter. I bedömningen av
kommunsektorns finansiella utveckling beräknas den kommunala konsumtionen i
fasta priser under åren 1997 till 2001 endast minska under år 1998 och år 1999.
Antalet sysselsatta i kommuner och landsting bedöms därför minska under år 1998
och år 1999 med ca en procent respektive år eller ca 10 000 personer per år.
Antalet avgångar, dvs. de personer som slutat sin anställning i den kommunala
sektorn, var under perioden november 1993 till november 1994 ca 10 procent av de
anställda, vilket motsvarar mer än 100 000 personer. Detta tyder på att den
beräknade minskningen av personal på total nivå bör kunna lösas inom ramen för
den ordinarie personalomsättningen så att fast anställd personal ej behöver
sägas upp. Politiska företrädare för Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet har i överläggningar med regeringen inför åren 1997 och 1998
också åtagit sig att verka för att fast anställd personal i möjligaste mån inte
sägs upp och hamnar i öppen arbetslöshet.
Inom Finansdepartementet har ett arbete bedrivits med att bedöma syssel-
sättningsutvecklingen i kommunsektorn. Arbetet har innefattat dels en
kartläggning av den historiska utvecklingen och dels en bedömning av
sysselsättningsutvecklingen för de närmaste åren och på lite längre sikt.
Den historiska utvecklingen kan kort sammanfattas enligt följande. Sedan 1970-
talets början har den kommunala verksamheten ökat kraftigt. Den kommunala
expansionen bröts i början av 1990-talet. Den kommunala sektorns expansion
spelade en stor roll för kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Under 1990-talet
minskade antalet sysselsatta i den kommunala sektorn. Den lågkonjunktur som
drabbade Sverige några år in på 1990-talet ledde till att statsmakterna och
kommunerna satsade på olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En stor
andel av dem som sysselsätts i arbetsmarknadspolitiska åtgärder finns inom den
kommunala sektorn.
En beräkning har gjorts av den förväntade sysselsättningsutvecklingen inom den
kommunala sektorn de närmaste åren. Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt i
vissa grunddata på kommun- och landstingsnivå samt i vissa antaganden när det
gäller balanskrav och samhällsekonomi. Vidare har effekterna av det nya
utjämningssystemet beaktats.
De resultat som har erhållits med denna beräkningsmetod skiljer sig inte
nämnvärt från andra beräkningar som gjorts av sysselsättningseffekterna av t.ex.
kommunförbunden. Däremot påvisas vissa strukturella och geografiska mönster när
det gäller sysselsättningsutvecklingen.
Det nya statsbidrags- och utjämningssystem som gäller fr.o.m. i år kommer för
en del av kommunerna och landstingen på sikt att innebära stora förändringar i
ekonomiska förutsättningar. För de kommuner och landsting som får mindre
intäkter i förhållande till det tidigare systemet kan kostnadsneddragningar bli
nödvändiga. De kommuner och landsting som har haft höga statsbidrag i det
tidigare systemet har haft utrymme för att hålla en jämförelsevis hög
sysselsättningsnivå inom den kommunala sektorn. Dessa kommuner och landsting kan
nu bli tvungna att minska sin sysselsättning. Sammantaget innebär detta att
anpassningskraven och därmed förändringar i sysselsättningen inom den kommunala
sektorn kommer att variera mellan olika delar av Sverige.
Det inom Finansdepartementet bedrivna arbetet bekräftar också att den
sammanlagda personalminskning som måste ske framöver till stor del bör kunna
lösas inom ramen för naturliga avgångar.
Regeringen avser, som tidigare nämnts, att föreslå att ett lagstadgat balans-
krav för kommuner och landsting införs först år 1999 respektive år 2000.
Därigenom skapas ett tidsmässigt utrymme för att anpassningar skall kunna ske
utan att fast anställd personal behöver sägas upp. Regeringen vill i detta
sammanhang även peka på de möjligheter som finns att träffa avtal med berörda
länsarbetsnämnder. Dessa avtal innebär att medel beviljas för
utbildningsinsatser mot att den offentliga arbetsgivaren förbinder sig att inte
säga upp fast personal under avtalsperioden.
7.5 Övriga frågor
7.5.1 Reglering av kompensation för avtalspensioner till lärare m.fl.
Regeringens förslag: Nuvarande överenskommelse med Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet förlängs till att gälla t.o.m. den 31 december 1996. Detta
innebär att staten även för andra halvåret 1996 ersätter kommuner och landsting
för de faktiska utbetalningarna avseende pensioner och andra trygghetsförmåner
till lärare, skolledare och syokonsulenter.
Fr.o.m. år 1997 inkluderas kompensationen till kommuner respektive landsting
avseende pensioner och andra trygghetsförmåner till lärare, skolledare och
syokonsulenter i de generella statsbidragen.
Fr.o.m. år 1997 ökas det generella statsbidraget till kommunerna med 1 320
miljoner kronor. Under åren 1998 t.o.m. 2005 ökas det generella statsbidraget
ytterligare med följande belopp:
År 1998 1999 2000 2001 2002 2003 20042005
Miljoner
kronor 50 100 160 180 210 210 200 140
Kompensationsnivån uppgår därigenom till 2 570 miljoner kronor år 2005.
Det generella statsbidraget till landstingen ökas fr.o.m. år 1997 med 80
miljoner kronor.
Skälen för regeringens förslag: Fr.o.m. år 1991 överfördes lärare m.fl. till
kommunalt reglerade tjänster. Som en provisorisk del av regleringen av
kostnaderna för förändringen avtalades med Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet att staten längst t.o.m. budgetåret 1994/95 skulle ersätta
de faktiska utbetalningarna för pensioner och andra trygghetsförmåner till
lärare, skolledare och syokonsulenter. Därefter skulle bidrag ges efter en
genomsnittskostnad till kommunerna och inarbetas i sektorsbidraget till skolan.
Sektorsbidraget till skolan upphörde emellertid fr.o.m. år 1993 och lades in i
det statliga utjämningsbidraget till kommuner.
I avvaktan på en permanent lösning bestämdes under år 1994 att staten
ytterligare ett år, dvs. t.o.m. den 30 juni 1996, skulle fortsätta att ersätta
de faktiska utbetalningarna för lärares m.fl. pensioner och andra trygghetsför-
måner.
Den provisoriska lösningen upphör att gälla vid halvårsskiftet 1996. En ny
överenskommelse avseende kompensationen har träffats med Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet. Överenskommelsen innebär att staten även för det andra
halvåret 1996 ersätter kommuner och landsting för de faktiska utbetalningarna
för pensioner och andra trygghetsförmåner. Anledningen är att en permanent lös-
ning företrädesvis bör införas vid ett årsskifte eftersom den då följer både det
kommunala och statliga budgetåret.
Fr.o.m. år 1997 bör kompensationen schabloniseras och läggas in i de generella
statsbidragen till kommuner respektive till landsting. Därigenom uppnås syftet
att kommuner och landsting själva får ta ett fullt arbetsgivaransvar för den
berörda gruppen. Lösningen ligger också i linje med principen att statens bidrag
till kommuner och landsting, i möjligaste mån, skall utgöra en allmän
finansieringskälla samt att utjämningen av ekonomiska förutsättningar mellan
kommuner respektive mellan landsting sker genom utjämningssystemet.
Regeringen har tillsammans med de båda förbunden beräknat nivån på
kompensationen. De årliga beloppen är beräknade utifrån den förväntande ökningen
av antalet pensionerade lärare t.o.m. år 2005 och inkluderar en värdesäkring med
hänsyn till en bedömd löneutveckling under perioden.
Mot denna bakgrund bör de generella statsbidragen till kommuner och landsting
för år 1997 ökas med 1 400 miljoner kronor och kompensationen i statsbidragen
bör successivt öka till 2 650 miljoner kronor år 2005.
Landstingen kompenseras genom att det generella statsbidraget fr.o.m. år 1997
ökas med 80 miljoner kronor. Den årliga ökningen av landstingens utgifter för
lärarpensioner m.m. kan i sammanhanget betraktas som marginell. Det generella
statsbidraget bör därför inte ökas ytterligare fram t.o.m. år 2005. Nivån för år
1997 utgör ett beräknat genomsnitt för perioden.
Kompensationen till kommunerna bör däremot öka under perioden. Nedanstående
tabell visar den kompensation som respektive år föreslås ingå i det generella
statsbidraget. Ökningen mellan åren utgör respektive års tillägg i
statsbidraget.
Tabell 7.5 Kompensation för lärarpensioner m.m. till kommunerna
Miljoner kronor, löpande priser
----------------------------------------------------
År 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
----------------------------------------------------
Belopp 1 1 1 1 1 2 2 2 2
320 370 470 630 810 020 230 430 570
----------------------------------------------------
År 2005 utgör i enlighet med tidigare överenskommelser den beräknade
långsiktiga utgiftsnivån. Detta år har sålunda kompensationen fullt ut inklu-
derats i det generella statsbidraget och den fortsatta utvecklingen får därefter
beaktas vid bedömningen av kommunsektorns skattefinansierade utrymme.
Regeringen är överens med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet om
att nuvarande regler för kompensationen, under förutsättning att riksdagen god-
känner den nu föreslagna lösningen, upphör att gälla vid utgången av år 1996.
7.5.2 Kommuner och landsting med betalningssvårigheter
Regeringen har de senaste åren uppmärksammat de svårigheter en kommun eller ett
landsting kommer i om de inte kan svara för sina åtaganden i form av förfallna
skulder, ingångna borgensförpliktelser m.m.
Kommunallagen innehåller inga bestämmelser om hur man hanterar problem som
uppstår när kommuner och landsting inte kan fullgöra sina
betalningsförpliktelser. Sådan lagstiftning finns bl.a. i Norge och i Finland. I
förra årets kompletteringsproposition uttalades bl.a. att regeringen hade för
avsikt att utarbeta ett förslag till lagstiftning som syftar till att hantera
nämnda problem.
En särskild utredare har lagt fram betänkandet Kommuner och landsting med
betalningssvårigheter (SOU 1996:12). I betänkandet föreslås bl.a. en lag om
statligt stöd till kommuner och landsting med betalningssvårigheter.
Huvudregeln i förslaget är att om en kommun eller ett landsting ansöker om
statligt stöd skall nödvändiga administrativa åtgärder i kommunen eller lands-
tinget vidtas på frivillig väg. Innan en kommun eller ett landsting ansöker om
statligt stöd skall kommunen eller landstinget ha gjort alla rimliga
ansträngningar för att på egen hand lösa sina problem.
Utredningen föreslår att regeringen skall kunna tillsätta utredningsmän och
kontrollorgan samt uppställa villkor för beviljandet av stöd. Ett sådant villkor
kan vara att vissa kommunala uppgifter övertas av kontrollorganet. Under detta
frivilliga förfarande föreslås de kommunala organen behålla sina beslutsbe-
fogenheter.
I betänkandet finns också förslag om att regeringen skall kunna besluta om
tvångsförvaltning av en kommun eller ett landsting under viss tid. Beslut om
sådan förvaltning kan, enligt förslaget, fattas om en kommun eller ett landsting
underlåter att medverka i eller avbryter det frivilliga förfarandet och ett
statligt ingripande ändå behövs för att sanera kommunens eller landstingets
ekonomi. I ett sådant läge föreslås ett av regeringen utsett kontrollorgan
överta större eller mindre delar av fullmäktiges och styrelsens uppgifter enligt
kommunallagen. I betänkandet föreslås ändring i regeringsformen för att
möjliggöra förslaget om tvångsförvaltning.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen har för avsikt att
efter remissbehandlingen återkomma till riksdagen.
7.5.3 Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting
Riksdagen beslutade i december 1995 om ett nytt utjämningssystem för kommuner
och landsting (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Det nya
systemet innebär en långtgående utjämning av skatteinkomster samt strukturella
kostnadsskillnader. Regeringen konstaterade i 1995 års kompletteringsproposition
(prop. 1994/95:150 bil. 7 s. 63-64) att trots långtgående införanderegler kan
vissa kommuner och landsting få problem vid införandet av det nya utjämnings-
systemet. För att tillfälligt kunna bistå dessa kommuner och landsting föreslog
regeringen att medel skulle ställas till förfogande för rekonstruktiva åtgärder.
Riksdagen anslog därefter medel för särskilda insatser som maximalt kunde uppgå
till 400 miljoner kronor år 1996 (bet. 1994/95:FiU19, rskr. 1994/95:416).
Beloppet fastställdes i december i samband med riksdagens beslut om nytt utjäm-
ningssystem.
Hittills har regeringen inte fördelat ut de medel som avsatts för särskilda
insatser för vissa kommuner och landsting. Regeringens bedömning är dock att det
ännu är för tidigt att avgöra om alla kommuner och landsting kan klara av sina
ekonomiska åtaganden utan behov av särskilda insatser. Därför bör regeringen
även fortsättningsvis ha tillgång till de extra resurser som de avsatta medlen
utgör. Detta motiveras bl.a. av ekonomiska problem som vissa kommuner kan få om
stora borgensåtaganden måste infrias.
Om de 400 miljoner kronor som avsatts för särskilda insatser år 1996 inte
behöver användas detta år, bör medlen kvarstå till regeringens förfogande
kommande budgetår. Motsvarande belopp för detta ändamål bör avsättas även för
åren 1997 och 1998, varvid syftet med de särskilda insatserna som angavs i 1995
års kompletteringsproposition kan uppnås. Bedömningen av sådana särskilda
insatser kan påverkas av ett eventuellt lagförslag om kommuner och landsting i
betalningssvårigheter (avsnitt 7.5.2).
7.6 Upprättade lagförslag
Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till
1.lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1997
2.lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
3.lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och
landsting,
4.lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och
landsting,
Lagförslagen återfinns i kapitel 2.
169