Post 8 av 12 träffar
SFS-nummer ·
2002:329 ·
Visa register
Lag (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen
Departement: Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad: 2002-05-08
Ändring införd: t.o.m. SFS 2021:1032
Ikraft: 2002-07-01
Allmänna bestämmelser
1 § Om den genom Romstadgan för Internationella
brottmålsdomstolen inrättade domstolen begär att det i Sverige
ska vidtas en åtgärd som grundar sig på stadgan, tillämpas
bestämmelserna i denna lag.
Bestämmelserna i 3-20 §§ tillämpas om utredningen eller
lagföringen gäller folkmord, brott mot mänskligheten,
krigsförbrytelse eller aggressionsbrott.
Bestämmelserna i 21-22 a §§ tillämpas om utredningen eller
lagföringen gäller brott som riktats mot Internationella
brottmålsdomstolens rättskipning.
I 23-32 §§ finns bestämmelser om verkställighet av
Internationella brottmålsdomstolens avgöranden och om
transport av frihetsberövade genom Sverige. Lag (2021:1032).
2 § En ansökan som avses i 1 § skall ges in till
Justitiedepartementet. Underrättelser i och redovisning av ett
ärende till Internationella brottmålsdomstolen skall
vidarebefordras av Justitiedepartementet.
En ansökan och bifogade handlingar enligt denna lag skall vara
skrivna på engelska eller svenska eller åtföljas av en
översättning till något av dessa språk.
Överlämnande av misstänkta, tilltalade och dömda
3 § En person som vid Internationella brottmålsdomstolen är
misstänkt, tilltalad eller dömd för folkmord, brott mot
mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott och som
uppehåller sig i Sverige får överlämnas till domstolen efter
beslut av regeringen.
Ett beslut om häktning eller en dom som Internationella
brottmålsdomstolen har meddelat ska godtas som grund för ett
beslut om överlämnande till domstolen.
Ett överlämnande får skjutas upp i avvaktan på att
Internationella brottmålsdomstolen har beslutat om den ska ta
upp saken till prövning. Vidare får ett överlämnande förenas
med villkor eller, efter överenskommelse med domstolen,
skjutas upp om förundersökning har inletts eller åtal väckts i
Sverige för någon annan gärning än den ansökan avser.
Lag (2021:1032).
4 § För en ansökan om överlämnande till Internationella
brottmålsdomstolen tillämpas bestämmelserna i 14 § lagen
(1957:668) om utlämning för brott.
Innan regeringen meddelar beslut i anledning av
framställningen, skall yttrande avges av Riksåklagaren. Till
grund för sitt yttrande skall Riksåklagaren låta verkställa
nödvändig utredning enligt vad som gäller vid förundersökning i
brottmål. Om det finns särskilda skäl, skall regeringen inhämta
ett yttrande från Högsta domstolen innan den avgör ärendet.
5 § I ett ärende om överlämnande till Internationella
brottmålsdomstolen får tvångsmedel användas utan att särskild
utredning har lämnats till stöd för att den som avses med
ansökan har begått det uppgivna brottet. Om domstolen har
begärt att den som avses med ansökan skall frihetsberövas,
skall häktning ske om det inte är uppenbart att skäl för
häktning saknas. Den som är häktad får begära att en ny
förhandling hålls inom tre veckor från det att beslut senast
har meddelats. I övrigt gäller i fråga om tvångsmedel vad som i
allmänhet är föreskrivet för brottmål.
Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att
överlämnande har beslutats. Beslut av rätten gäller, om inte
annat beslutas, till dess ärendet har avgjorts eller, när
överlämnande beslutats, tills detta har verkställts.
6 § Den som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott,
vilket enligt denna lag kan föranleda ett överlämnande till
Internationella brottmålsdomstolen, får på begäran av
domstolen, eller på grund av efterlysning som har utfärdats på
grund av beslut av domstolen, omedelbart anhållas eller åläggas
reseförbud eller anmälningsskyldighet av en åklagare enligt vad
som i allmänhet gäller i brottmål. Beslag får också ske i
sådant fall. Anhållande skall ske om det inte är uppenbart att
skäl för anhållande saknas.
Tvångsmedel enligt första stycket får användas utan att
särskild utredning har lämnats till stöd för att den som avses
med ansökan har begått det uppgivna brottet.
Om det beslutas om tvångsmedel enligt första stycket, skall
23 § andra-fjärde styckena lagen (1957:668) om utlämning för brott
tillämpas. Tidsfristen för ingivande av en ansökan om
överlämnande skall dock vara 60 dagar från den dag personen
anhölls eller reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelades.
7 § Internationella brottmålsdomstolen skall ges tillfälle att
yttra sig innan den som på domstolens begäran har berövats
friheten enligt 5 eller 6 § friges eller åläggs reseförbud
eller anmälningsskyldighet.
8 § Har upphävts genom lag (2003:1173).
9 § Ett beslut om överlämnande till Internationella
brottmålsdomstolen ska verkställas av Polismyndigheten. Om
den som ska överlämnas är på fri fot, får han eller hon, om
det är nödvändigt för att överlämnandet ska kunna genomföras,
omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst
under 48 timmar. Lag (2014:640).
10 § Regeringen får på Internationella brottmålsdomstolens
begäran medge att den som har överlämnats till domstolen får
ställas till ansvar vid domstolen för annan gärning som begåtts
före överlämnandet än den för vilken överlämnandet skett.
Regeringen får vidare medge att den som har överlämnats till
Internationella brottmålsdomstolen får överföras från domstolen
till en annan stat för lagföring. I fråga om sådan överföring
tillämpas 24 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
Lämnas inte medgivande enligt andra stycket, ska regeringen
begära att den till Internationella brottmålsdomstolen
överlämnade personen återförs till Sverige. Lag (2011:1176).
11 § Om någon som har överförts av Internationella
brottmålsdomstolen till Sverige för rättegång här i landet
skall återföras till domstolen, tillämpas bestämmelserna i
26 a § lagen (1957:668) om utlämning för brott.
12 § Om en stat begär utlämning av en person som
Internationella brottmålsdomstolen begär överlämnad till
domstolen, beslutar regeringen om personen skall överlämnas
till domstolen eller utlämnas till staten.
Rättslig hjälp
13 § På ansökan av Internationella brottmålsdomstolen skall
rättslig hjälp lämnas enligt lagen (2000:562) om internationell
rättslig hjälp i brottmål om inte annat framgår av denna lag.
Rättslig hjälp får lämnas även om den gärning som ansökan avser
inte motsvarar ett brott enligt svensk lag.
Bestämmelserna i 2 kap. 14 § första stycket lagen om
internationell rättslig hjälp i brottmål gäller inte om ett
avslag skulle strida mot Sveriges förpliktelser mot domstolen.
Bestämmelserna i 2 kap. 14 § andra stycket, 4 kap. 33 § och
34 § andra stycket samma lag skall inte tillämpas.
Internationella brottmålsdomstolen skall ges tillfälle att
yttra sig innan rättslig hjälp förenas med villkor som avses i
5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
14 § Bestämmelser i annan lag eller författning om delgivning
och rättslig hjälp åt domstol eller myndighet i en annan stat
tillämpas på ansökningar från Internationella
brottmålsdomstolen, om de inte strider mot bestämmelserna i
denna lag.
15 § Om det vid handläggningen av en ansökan om rättslig hjälp
i brottmål från Internationella brottmålsdomstolen framkommer
att ansökan är oförenlig med en sådan ansökan om rättslig hjälp
i brottmål från en annan stat som handläggs enligt lagen
(2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, skall
frågan överlämnas till regeringen som beslutar vilken av
ansökningarna som skall ha företräde.
Rättegångshinder
16 § Åtal och lagföring i Sverige för en gärning får inte ske
1. om Internationella brottmålsdomstolen har beslutat att
frågan om ansvar för gärningen ska prövas där trots att svensk
förundersökning eller lagföring pågår, eller
2. om domstolen har ansökt om att personen i fråga ska
överlämnas till domstolen på grund av gärningen och denna
ansökan inte har avslagits. Lag (2021:1032).
Offentlig försvarare
17 § Om Internationella brottmålsdomstolen begär att en åtgärd
som grundar sig på stadgan skall vidtas i Sverige beträffande
den som misstänks eller av domstolen har åtalats eller dömts
för brott, skall den personen, om han eller hon begär det,
biträdas av en offentlig försvarare. I fråga om sådan gäller
rättegångsbalkens bestämmelser med det undantag som följer av
19 §.
Ersättningar och andra kostnader
18 § Ett vittne eller en målsägande eller sakkunnig i Sverige
som har kallats för att höras av Internationella
brottmålsdomstolen har rätt till ersättning av allmänna medel
för sin inställelse enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen.
19 § Kostnader för ersättning av allmänna medel som betalats
till offentlig försvarare eller till annan samt övriga
kostnader för åtgärder som vidtagits enligt denna lag skall
bäras av staten om inte annat följer av 20 §.
20 § Regeringen meddelar föreskrifter om att vissa kostnader
för åtgärder som vidtagits enligt denna lag kan återkrävas från
Internationella brottmålsdomstolen.
Samarbete i fråga om brott som riktats mot Internationella
brottmålsdomstolens rättskipning
21 § I fråga om utlämning eller rättslig hjälp till
Internationella brottmålsdomstolen med anledning av utredning
om eller lagföring för brott som riktats mot domstolens
rättskipning, tillämpas de bestämmelser om utlämning i lagen
(1957:668) om utlämning för brott och om rättslig hjälp i lagen
(2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål och i
annan lag eller författning, som gäller för en motsvarande
begäran från en annan stat. Särskilda bestämmelser som gäller
rättslig hjälp till en stat som är medlem i Europeiska unionen
eller till Norge eller Island skall dock inte tillämpas.
Lag (2003:1173).
22 § Om Internationella brottmålsdomstolen anmäler ett brott
som avses i 21 § för lagföring i Sverige, skall ärendet
överlämnas till Riksåklagaren för handläggning enligt det
förfarande som gäller vid en svensk förundersökning eller
rättegång i brottmål.
22 a § Har Internationella brottmålsdomstolen genom
lagakraftvunnen dom prövat fråga om ansvar för en gärning som
riktats mot domstolens rättskipning, får den tilltalade inte
lagföras i Sverige för samma gärning i enlighet med vad som
gäller enligt 2 kap. 5 a § första stycket 1–4 brottsbalken.
Första stycket gäller inte i fråga om brott som avses i 2
kap. 1 § eller 3 § 4 eller 7 brottsbalken såvida inte
lagföringen vid Internationella brottmålsdomstolen har skett
sedan personen utlämnats från Sverige för lagföring.
Får lagföring ske, ska bestämmelserna i 2 kap. 6 §
brottsbalken tillämpas. En bestämmelse om krav på
åtalsförordnande finns i 2 kap. 7 c § samma balk.
Lag (2009:1282).
Verkställighet av straff och förverkanden
23 § Regeringen kan på Internationella brottmålsdomstolens
begäran besluta att en av domstolen meddelad fängelsedom får
verkställas i Sverige. Regeringen får meddela de anvisningar
som i det enskilda fallet behövs för verkställigheten av
straffet här.
24 § En av Internationella brottmålsdomstolen meddelad bötesdom
eller ett beslut av domstolen om förverkande av egendom eller
av värdet av viss egendom, får på ansökan av domstolen
verkställas i Sverige. Ansökan skall överlämnas till
Kronofogdemyndigheten för åtgärd. Om verkställigheten avser
förverkande av värdet av viss egendom, bestämmer
Kronofogdemyndigheten det förverkade värdet i svenska kronor.
Kronofogdemyndighetens beslut får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Kronofogdemyndighetens och
förvaltningsdomstolens beslut gäller omedelbart om inte annat
beslutas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2007:279).
25 § Vid verkställighet enligt 23 och 24 §§ tillämpas 25 §
lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom om inte annat framgår av denna
lag.
Verkställighet får inte längre ske om Internationella
brottmålsdomstolen har beviljat den dömde nåd eller
strafflindring och det nedsatta straffet har fullt ut
verkställts eller domstolen har meddelat något annat avgörande
som innebär att den utdömda påföljden inte längre får
verkställas. Uppkommer, sedan en ansökan enligt 23 eller 24 §
har bifallits, en fråga om hinder mot verkställighet på grund
av preskription, skall denna fråga prövas enligt de regler som
gäller för Internationella brottmålsdomstolen.
Frågor om villkorlig frigivning prövas av regeringen sedan
Internationella brottmålsdomstolen fått tillfälle att yttra
sig. Regeringen får i dessa fall besluta att villkorlig
frigivning skall ske vid en senare tidpunkt än som följer av
brottsbalken.
Beslut om förvandling av böter får inte meddelas.
26 § Vid verkställighet enligt 23 § tillämpas reglerna om
immunitet i 23 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom.
27 § Vid verkställighet enligt 23 § har företrädare för
Internationella brottmålsdomstolen eller den domstolen utser
för att undersöka behandlingen av den som avtjänar ett straff
som utdömts av domstolen rätt att besöka den plats där personen
är placerad. Den som ansvarar för någon som avtjänar ett sådant
straff skall lämna den som genomför undersökningen det biträde
som denne behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.
28 § När verkställighet av böter eller förverkande har skett
enligt 24 §, skall Kronofogdemyndigheten överlämna vad som
kommit in vid verkställigheten till Internationella
brottmålsdomstolen. Lag (2007:279).
Erkännande och verkställighet av avgöranden om gottgörelse till
brottsoffer
29 § Ett avgörande om gottgörelse till brottsoffer som
Internationella brottmålsdomstolen har meddelat och som har
vunnit laga kraft, gäller här i landet och skall på ansökan
verkställas här, om inte annat följer av andra stycket.
Avgörandet gäller inte här i landet och får inte verkställas
här
1. om erkännande eller verkställighet av avgörandet är
uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i
landet, eller
2. om det dessförinnan här i landet har meddelats ett
lagakraftvunnet avgörande om samma sak.
Ansökan enligt första stycket får göras av den som i avgörandet
har tillerkänts gottgörelse. Även Internationella
brottmålsdomstolen får göra en sådan ansökan om den har
beslutat att gottgörelse till brottsoffer skall betalas ut
genom en särskild förvaltningsfond för brottsoffer.
30 § Väcks vid en svensk domstol talan om gottgörelse till
brottsoffer i en sak som redan är föremål för rättegång vid
Internationella brottmålsdomstolen och kan rättegången vid den
domstolen leda till ett avgörande som enligt 29 § gäller här i
landet, skall talan avvisas eller förklaras vilande i avvaktan
på att Internationella brottmålsdomstolens avgörande vinner
laga kraft.
31 § En ansökan om verkställighet enligt 29 § prövas av Svea
hovrätt. Ansökan får avse en del av avgörandet.
Till ansökan skall fogas avgörandet i original eller en
bestyrkt kopia liksom ett bevis att avgörandet har vunnit laga
kraft.
En ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att den som
har förpliktats att utge gottgörelse har fått tillfälle att
yttra sig över ansökan.
Verkställighet sker på samma sätt som gäller i fråga om svensk
domstols dom som har vunnit laga kraft.
Transport av frihetsberövade i och genom Sverige
31 a § Om en av domstolen meddelad fängelsedom ska
verkställas i Sverige, ska Kriminalvården ansvara för
transporten av den dömde i Sverige. Vid en sådan transport
tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):
– 4 kap. 4 § om kroppsvisitation,
– 4 kap. 10 § första stycket om användning av fängsel, och
– 8 kap. 2 a § om möjligheten att i vissa fall begära hjälp
av Polismyndigheten. Lag (2017:130).
32 § Ansvarigt statsråd får meddela tillstånd till transport
genom Sverige av en frihetsberövad person som för att
överlämnas eller utlämnas eller i annat syfte ska överföras
mellan en annan stat och Internationella brottmålsdomstolen.
Under en sådan transport ska frihetsberövandet bestå om inte
domstolen begär att den som överförs ska friges.
För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet
krävs inte tillstånd enligt första stycket. Om en oplanerad
mellanlandning sker, ska Polismyndigheten ta den som överförs
i förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till
transport enligt första stycket och genast underrätta
ansvarigt statsråd om detta. Görs ingen ansökan inom 96
timmar från den oplanerade landningen, ska personen
omedelbart friges.
Om tillstånd har meddelats enligt första stycket, får
Polismyndigheten vid behov ta den som överförs i förvar. I
fråga om tvångsmedel i ett ärende om transport gäller
bestämmelserna i 5 §. Lag (2015:107).
Övriga bestämmelser
33 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen
av denna lag.
Övergångsbestämmelser
2011:1176
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. För ärenden som har inletts före ikraftträdandet gäller 10 §
i dess äldre lydelse.