Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 2018:1462 · Visa register
Förordning (2018:1462) om producentansvar för förpackningar
Departement: Miljödepartementet
Utfärdad: 2018-06-28
Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:1299
Ikraft: 2019-01-01 överg.best.
1 § Syftet med denna förordning är att 1. minska mängden förpackningsavfall genom att förpackningar a) framställs på ett sådant sätt att deras volym och vikt begränsas till den nivå som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå, b) endast används när det är nödvändigt, och c) återanvänds, 2. begränsa skadligheten för miljön av material och ämnen i förpackningar, 3. producenterna ska tillhandahålla eller ansluta sig till ett insamlingssystem som tar operativt och finansiellt ansvar för att samla in och behandla förpackningsavfall, 4. förpackningsavfall ska tas om hand på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt, och 5. nå materialåtervinningsmålen i 17-25 §§. Förordning (2020:615). 2 § Denna förordning är meddelad med stöd av - 15 kap. 12 § miljöbalken i fråga om 42 §, - 15 kap. 13 § miljöbalken i fråga om 37-41, 63, 72 och 73 §§, - 15 kap. 15 § miljöbalken i fråga om 42-53, 58, 59, 61, 64, 65, 69 a, 71, 75 och 76 §§, - 15 kap. 18 § miljöbalken i fråga om 67 §, - 15 kap. 31 § miljöbalken i fråga om 62 och 74 b §§ och 79 § 1-3, - 15 kap. 39 § miljöbalken i fråga om 66 § och 68 § 1 a och 2, - 15 kap. 40 § miljöbalken i fråga om 68 § 1 b, - 15 kap. 45 § miljöbalken i fråga om 70 §, - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 74 a § och 79 § 4, och - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2020:615). 3 § Bestämmelser om att kommunen ska ansvara för att transportera och behandla avfall finns i 15 kap. 20 och 20 a §§ miljöbalken. Detta ansvar inskränks av denna förordning endast i fråga om avfall som lämnas till någon som med stöd av denna förordning får samla in avfallet. Förordning (2020:815). 4 § Bestämmelser om skyldighet att sortera ut förpackningsavfall från annat avfall och var man ska lämna förpackningsavfallet finns i 3 kap. 4 § avfallsförordningen (2020:614). Förordning (2020:615). 5 § Bestämmelser om tungmetaller i förpackningsmaterial finns i 12–14 §§ förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. 6 § Bestämmelser om material i kontakt med livsmedel finns i 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 89/109/EEG, 2. kommissionens förordning (EG) nr 1895/2005 av den 18 november 2005 om begränsad användning av vissa epoxiderivat i material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, 3. kommissionens förordning (EG) nr 2023/2006 av den 22 december 2006 om god tillverkningssed när det gäller material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, 4. kommissionens förordning (EG) nr 282/2008 av den 27 mars 2008 om återvunna plastmaterial och plastprodukter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och ändring av förordning (EG) nr 2023/2006, 5. kommissionens förordning (EG) nr 450/2009 av den 29 maj 2009 om aktiva och intelligenta material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, 6. kommissionens förordning (EG) nr 10/2011 av den 14 januari 2011 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, 7. kommissionens förordning (EU) 2018/213 av den 12 februari 2018 om användning av bisfenol A i lack och ytskikt avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om ändring av förordning (EU) nr 10/2011 vad gäller användningen av det ämnet i plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och 8. livsmedelsförordningen (2006:813) och Livsmedelsverkets föreskrifter som är meddelade med stöd av den förordningen och förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Ord och uttryck i förordningen 7 § Med förpackning avses i denna förordning en produkt som har framställts för att 1. innehålla, skydda eller presentera en vara eller för att användas för att leverera eller på annat sätt hantera en vara, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare, om produkten är en a) konsumentförpackning genom att den på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten av varan, b) gruppförpackning genom att den på försäljningsstället omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter och kan tas bort utan att det påverkar varan eller varorna, oavsett om säljenheterna säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren eller konsumenten eller om produkten endast används som komplement till hyllorna på försäljningsstället, c) transportförpackning genom att den underlättar hantering och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid fysisk hantering eller transportskador, eller d) serviceförpackning genom att den fylls vid försäljningstillfället eller används för obearbetade produkter från jordbruk eller trädgårdsnäring, eller 2. som engångsartikel användas i ett sådant syfte som anges i 1. 8 § Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt 1. fyller eller på annat sätt använder en förpackning som inte är en serviceförpackning i syfte att skydda, presentera eller underlätta hanteringen av en vara, 2. för in en förpackad vara till Sverige, 3. tillverkar en förpackning i Sverige, eller 4. för in en förpackning till Sverige. 9 § Med förpackningsavfall avses i denna förordning förpackningar eller förpackningsmaterial som är avfall enligt 15 kap. 1 § miljöbalken. 10 § I denna förordning avses med insamlingssystem: yrkesmässig insamling av förpackningsavfall, släppa ut en förpackning på den svenska marknaden: att för första gången i Sverige göra en förpackning tillgänglig för någon annan, återanvändbar förpackning: förpackning som har utformats, kon- struerats och släppts ut på marknaden för att under sin livscykel återanvändas flera gånger genom att återfyllas eller återanvändas för samma ändamål som den utformades för, rotation: den resa som en återanvändbar förpackning gör från det att den släpps ut på marknaden tillsammans med den vara som den är avsedd att innehålla, skydda, leverera eller presentera, till dess att den lämnas till ett system för återanvändning av förpackningar i syfte att på nytt släppas ut på marknaden tillsammans med en vara som den är avsedd för, och system för återanvändning av förpackningar: organisatoriska, tekniska eller finansiella arrangemang som säkerställer att återanvändbara förpackningar gör flera rotationer. Förordning (2020:615). 11 § Har upphävts genom förordning (2020:615). 12 § Med energiutvinning avses i denna förordning återvinning av avfall genom en användning av brännbart förpackningsavfall för att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall men med utnyttjande av värme. 13 § Med biologisk behandling avses i denna förordning en aerob (syrekrävande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av ett förpackningsavfall, om behandlingen 1. sker under kontrollerade förhållanden och med användning av mikroorganismer, och 2. innebär att stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras. Vid tillämpningen av denna förordning ska deponering av avfallet inte anses vara en biologisk behandling. 13 a § Med direktiv 94/62/EG avses i denna förordning Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/852. Förordning (2020:615). 14 § Ord och uttryck i denna förordning har i övrigt samma betydelse som i 15 kap. miljöbalken och avfallsförordningen (2020:614). Förordning (2020:615). Tillämpningsområde 15 § Denna förordning ska 1. inte tillämpas på väg-, järnvägs-, fartygs- eller flygfraktcontainrar, 2. i fråga om 1 § 3 och 42-62, 64-69, 71, 75 och 76 §§ inte tillämpas på sådana flaskor eller burkar som omfattas av förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, och 3. i fråga om 42-69, 75 och 76 §§ inte tillämpas på förpackningar som på grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall enligt avfallsförordningen (2020:614). Förordning (2020:615). Mål för materialåtervinning 16 § Mål för materialåtervinning anges i 17-25 §§. Beräkning av om målen uppnås ska ske i enlighet med artikel 6a i direktiv 94/62/EG. Förordning (2020:615). 17 § I fråga om allt förpackningsavfall är målet att materialåtervinningsgraden ska vara minst 65 procent till och med år 2029 och därefter minst 70 procent. Förordning (2020:615). 18 § I fråga om förpackningsavfall av papp, papper, kartong och wellpapp är målet att materialåtervinningsgraden ska vara minst 85 procent. Förordning (2020:615). 19 § I fråga om förpackningsavfall av plast är målet att materialåtervinningsgraden ska vara 1. minst 90 procent för förpackningsavfall av plast som omfattas av förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, och 2. minst 50 procent till och med år 2029 och därefter minst 55 procent. Förordning (2020:615). 20 § Har upphävts genom förordning (2020:615). 21 § I fråga om förpackningsavfall av glas är målet att materialåtervinningsgraden ska vara minst 90 procent. Förordning (2020:615). 22 § I fråga om förpackningsavfall av järn är målet att materialåtervinningsgraden ska vara minst 70 procent till och med år 2029 och därefter minst 80 procent. Förordning (2020:615). 23 § I fråga om förpackningsavfall av aluminium är målet att materialåtervinningsgraden ska vara 1. minst 90 procent för förpackningsavfall av aluminium som omfattas av förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, och 2. minst 50 procent till och med år 2029 och därefter minst 60 procent. Förordning (2020:615). 24 § I fråga om förpackningsavfall av trä är målet att materialåtervinningsgraden ska vara 1. minst 15 procent till och med år 2024, 2. minst 25 procent från och med år 2025 till och med år 2029, och 3. minst 30 procent från och med år 2030. Förordning (2020:615). 25 § I fråga om förpackningsavfall av andra material än de som anges i 18-24 §§ är målet att materialåtervinningsgraden ska vara minst 15 procent. Förordning (2020:615). 25 a § Om Naturvårdsverket bedömer att det finns risk för att målen i 17-25 §§ inte uppnås i tid ska myndigheten föreslå ändamålsenliga åtgärder till regeringen. Förordning (2020:615). Bedömningen av om en produkt är en förpackning 26 § En produkt ska anses vara en förpackning enligt denna förordning, om produkten har de funktioner som anges i 7 § även om produkten också har andra funktioner. Första stycket gäller inte om 1. produkten är en fast del av den vara som produkten omsluter, skyddar eller presenterar, 2. produkten behövs för att omfatta, stödja eller bevara varan under hela dess livslängd, och 3. alla delar är avsedda att användas, konsumeras eller bortskaffas tillsammans. 27 § Vid tillämpningen av 26 § ska följande slag av produkter anses vara förpackningar: 1. blomkrukor som är avsedda endast för försäljning och transport av växter och inte är avsedda att följa med växten under hela dess livstid, 2. cd-spindlar som saluförs med cd-skivor och inte är avsedda för förvaring, 3. glasflaskor för injektionslösningar, 4. kapslar som används i kaffe-, kakao- eller mjölkdryckessystem eller andra dryckessystem och som lämnas tomma efter användning, 5. klädhängare som saluförs med ett klädesplagg, 6. konfektaskar, 7. plastfolier kring cd-fodral, 8. postpåsar som är avsedda för kataloger och tidskrifter och som innehåller en tidskrift, 9. rullar, tuber och cylindrar som böjligt material är upprullat på, dock inte rullar, tuber eller cylindrar som är avsedda som delar i en tillverkningsutrustning och som inte används för att presentera en vara som en säljenhet, 10. sterilbarriärsystem i form av påsar, brickor eller annat material som krävs för att bevara varans sterilitet, 11. tårtpapper som saluförs med ett bakverk, 12. tändsticksaskar, 13. återfyllbara stålcylindrar för gas, dock inte brandsläckare, och 14. andra produkter än de som anges i 1–13, om produkterna uppfyller kriterierna för att anses som förpackningar. 28 § Vid tillämpningen av 26 § ska följande slag av produkter inte anses vara förpackningar: 1. blomkrukor som är avsedda att följa med växten under hela dess livstid, 2. cd-, dvd- och videofilmfodral som saluförs innehållande cd-skivor, dvd-skivor eller videofilmer, 3. cd-spindlar som saluförs tomma och är avsedda för förvaring, 4. gravlyktor som är behållare för ljus, 5. kaffekapslar för dryckessystem, foliepåsar för kaffe och kaffekuddar av filterpapper som slängs tillsammans med den använda kaffeprodukten, 6. klädhängare som saluförs separat, 7. korvskinn, 8. mekaniska kvarnsystem som är integrerade i återfyllbara behållare som återfyllbara pepparkvarnar, 9. skrivarpatroner, 10. tepåsar, 11. vattenlösliga påsar för rengöringsmedel, 12. vaxskikt som exempelvis finns runt ost, 13. verktygslådor, och 14. andra produkter än de som anges i 1–13, om produkterna inte uppfyller kriterierna för att anses som förpackningar. 29 § En produkt ska anses vara en förpackning enligt denna förordning, om produkten är utformad för och avsedd att fyllas vid försäljningsstället och fyller en förpackningsfunktion. Om en engångsartikel är fylld när den säljs vid försäljningsstället, ska även den anses vara en förpackning enligt denna förordning. 30 § Vid tillämpningen av 29 § ska följande slag av produkter anses vara förpackningar: 1. aluminiumfolier, 2. bärkassar av papper eller plast, 3. engångstallrikar och engångskoppar, 4. plastfolier, 5. plastfolier för tvättade kläder i tvätterier, 6. smörgåspåsar, och 7. andra produkter än de som anges i 1–6, om produkterna uppfyller kriterierna för att anses som förpackningar. 31 § Vid tillämpningen av 29 § ska följande slag av produkter inte anses vara förpackningar: 1. bakformar av papper som saluförs utan innehåll, 2. engångsbestick, 3. omrörare, 4. omslagspapper som saluförs separat, 5. tårtpapper som saluförs utan bakverk, och 6. andra produkter än de som anges i 1–5, om produkterna inte uppfyller kriterierna för att anses som förpackningar. 32 § Förpackningskomponenter och underordnade element som är integrerade i förpackningar ska räknas som en del av den förpackning i vilken de är integrerade. Underordnade element som är hängda på eller fästa vid en produkt och som fyller en förpackningsfunktion ska anses vara förpackningar enligt denna förordning. Första stycket gäller inte förpackningskomponenter eller underordnade element som är fasta delar av produkten, om alla delar är avsedda att konsumeras eller bortskaffas tillsammans. 33 § Vid tillämpningen av 32 § ska följande slag av produkter anses vara del av förpackningar: 1. doseringsmått som utgör en del av tillslutningen på förpackningen för rengöringsmedel, 2. häftklamrar, 3. mascaraborstar som utgör en del av förpackningens tillslutning, 4. mekaniska kvarnsystem som är integrerade i fyllda engångsbehållare, som pepparkvarnar fyllda med peppar, 5. plastmanschetter, 6. självhäftande etiketter fästa på annat förpackningsföremål, och 7. andra produkter än de som anges i 1–6, om produkterna uppfyller kriterierna för att anses som del av förpackningar. 34 § Etiketter hängda direkt på eller fästa på en vara ska vid tillämpningen av 32 § anses vara förpackningar. 35 § Radiofrekvensidentifieringsetiketter (RFID-taggar) ska vid tillämpningen av 32 § inte anses vara förpackningar. Onödiga förpackningar 36 § En producent ska för att minska mängden avfall enligt 2 kap. 5 § miljöbalken utnyttja de möjligheter som finns inom producentens verksamhet att begränsa användningen av onödiga förpackningar. Producentansvar för utformning av förpackningar 37 § En producent ska se till att förpackningarna 1. har en volym och vikt som begränsas till det minimum som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå, 2. kan återanvändas eller återvinnas, och 3. är framställda så att utsläppen av skadliga ämnen minimeras och inverkan i övrigt på miljön begränsas när förpackningsavfallet behandlas eller restprodukter från hanteringen av förpackningsavfallet bortskaffas. Förordning (2020:615). 38 § En förpackning ska anses kunna återanvändas enligt 37 § 2 om förpackningens fysiska egenskaper och utformning gör det möjligt att 1. under normalt förutsebara användningsförhållanden återanvända förpackningen flera gånger, 2. behandla den använda förpackningen i enlighet med hygien- och säkerhetskrav för arbetstagare, och 3. återvinna förpackningen när den inte längre används. 39 § En förpackning ska anses kunna återvinnas enligt 37 § 2 genom 1. materialåtervinning, om förpackningen är framställd på ett sådant sätt att det är möjligt att utnyttja en viss viktprocent av förpackningsmaterialet för framställning av säljbara produkter, 2. energiutvinning, om förpackningsavfallet har ett lägsta värmevärde för att ge optimal energiutvinning, eller 3. kompostering, om förpackningsavfallet är biologiskt nedbrytbart i sådan grad att det inte hindrar separat insamling eller hindrar den komposteringsprocess eller komposteringsaktivitet som avfallet underkastas samt är av sådan art att det kan underkastas fysisk, kemisk, termisk eller biologisk nedbrytning på ett sådant sätt att det mesta av den färdiga komposten slutligen bryts ned till koldioxid, biomassa och vatten. Vid tillämpningen av första stycket 3 ska plastförpackningar som är nedbrytbara genom oxidation inte anses vara biologiskt nedbrytbara. Förordning (2020:615). 40 § En förpackning ska anses uppfylla kraven i 37-39 §§ om 1. den överensstämmer med relevanta kriterier i de harmoniserade standarderna - SS-EN 13427:2004, utgåva 2, - SS-EN 13428:2004, utgåva 2, - SS-EN 13429:2004, utgåva 2, - SS-EN 13430:2004, utgåva 2, - SS-EN 13431:2004, utgåva 2, och - SS-EN 13432:2000, utgåva 1, eller 2. producenten på annat sätt visar att kraven uppfylls. Förordning (2019:151). Märkning av förpackningar 41 § Om en producent märker en förpackning med uppgift om vilket förpackningsmaterial som har använts, ska märkningen ske enligt kommissionens beslut 97/129/EG av den 28 januari 1997 om fastställandet av ett identifieringssystem för förpackningsmaterial i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall. Producentansvar för hantering av förpackningsavfall 42 § En producent som släpper ut eller tillhandahåller en förpackning på den svenska marknaden ska 1. tillhandahålla ett insamlingssystem som innebär att förpackningen tas om hand när den blir avfall och se till att systemet uppfyller kraven i denna förordning, eller 2. se till att någon annan som har tillstånd enligt 43 § att driva ett insamlingssystem har åtagit sig att ta hand om förpackningen när den blir avfall. Tillståndsplikt för insamlingssystem 43 § Det krävs tillstånd för att driva ett insamlingssystem. Tillstånd krävs inte för insamling av utsorterat förpackningsavfall som uppkommit i eller i samband med yrkesmässig verksamhet. Förutsättningar för tillstånd 44 § Ett tillstånd enligt 43 § får ges endast om insamlingssystemet 1. omfattar förpackningsavfall av alla material, 2. innebär att den som vill lämna förpackningsavfall till systemet kan göra det enkelt och utan att betala något, och 3. är lämpligt och rikstäckande. Vid bedömning av om ett insamlingssystem ska anses lämpligt och rikstäckande enligt 45–51 §§ ska hänsyn tas till det som kommit fram vid samråd enligt denna förordning. Lämpliga insamlingssystem 45 § /Upphör att gälla U:2025-04-01/ För att ett insamlingssystem ska anses lämpligt ska det, ensamt eller tillsammans med andra insamlingssystem som har tillstånd, 1. erbjuda borttransport av hushållens förpackningsavfall av papp, papper, kartong, wellpapp, plast, glas och metall från minst sextio procent av alla bostadsfastigheter, och 2. transportera bort förpackningsavfallet från de fastigheter som har erbjudits och inte avböjt borttransport. Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna får kravet på transport från en bostadsfastighet uppfyllas genom insamling från en plats i nära anslutning till fastigheten (kvartersnära insamling). 45 § /Träder i kraft I:2025-04-01/ För att ett insamlingssystem ska anses lämpligt ska det, ensamt eller tillsammans med andra insamlingssystem som har tillstånd, 1. erbjuda borttransport av hushållens förpackningsavfall av papp, papper, kartong, wellpapp, plast, glas och metall från alla bostadsfastigheter, och 2. transportera bort förpackningsavfallet från de fastigheter som inte har avböjt borttransport. Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna får kravet på transport från en bostadsfastighet uppfyllas genom insamling från en plats i nära anslutning till fastigheten (kvartersnära insamling). Förordning (2018:1470). 46 § /Upphör att gälla U:2025-04-01/ Kravet på borttransport enligt 45 § gäller inte stora förpackningar som normalt förekommer sällan i ett hushåll (skrymmande sällanförpackningar). 46 § /Träder i kraft I:2025-04-01/ Kravet på borttransport enligt 45 § gäller inte 1. stora förpackningar som normalt förekommer sällan i ett hushåll (skrymmande sällanförpackningar), eller 2. om en sådan borttransport är olämplig med hänsyn till fastighetens utformning eller belägenhet, trafiksäkerheten eller andra omständigheter och avfallet i stället samlas in på en plats som med hänsyn till de omständigheterna ligger så nära bostadsfastigheten som möjligt. Förordning (2018:1470). 47 § /Upphör att gälla U:2025-04-01/ För att anses lämpligt ska insamlingssystemet ha insamlingsplatser för den del av hushållens förpackningsavfall som inte samlas in enligt 45 §. Insamlingsplatserna ska vara lättillgängliga för dem som vill lämna ifrån sig förpackningsavfallet. 47 § /Träder i kraft I:2025-04-01/ För att anses lämpligt ska insamlingssystemet ha insamlingsplatser för den del av hushållens förpackningsavfall som inte samlas in enligt 45 § eller 46 § 2. Insamlingsplatserna ska vara lättillgängliga för dem som vill lämna ifrån sig förpackningsavfallet. Förordning (2018:1470). 48 § För att anses lämpligt ska insamlingssystemet tillhandahålla insamlingsplatser för förpackningsavfall som uppkommer i yrkesmässig verksamhet. 49 § För att anses lämpligt ska insamlingssystemet behandla det förpackningsavfall som samlas in, främja materialåtervinning och effektivt bidra till att nå målen för materialåtervinning. Förordning (2020:615). 50 § För att anses lämpligt ska insamlingssystemet 1. ställa en säkerhet som motsvarar kostnaderna för att bedriva verksamheten på ett sätt som uppfyller kraven i denna förordning, 2. samverka med andra som har tillstånd att driva insamlingssystem om hur kostnader för hanteringen av det förpackningsavfall som har samlats in ska fördelas, 3. ge producenterna möjlighet att låta förpackningar omfattas av systemet utan villkor som diskriminerar någon producent, 4. drivas så att det uppfyller de krav på insamlingssystem som följer av denna förordning, och 5. i övrigt drivas på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Rikstäckande insamlingssystem 51 § För att anses rikstäckande ska insamlingssystemet samla in förpackningsavfall i varje kommun. Insamlingsplatser enligt 47 och 48 §§ ska geografiskt finnas där det är skäligt med hänsyn till befolkningstäthet, verksamheters lokalisering och övriga omständigheter. Förberedande samråd om insamlingssystem 52 § /Upphör att gälla U:2022-01-01/ Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan den ansöker om ett tillstånd enligt 43 § samråda med andra som har eller har ansökt om tillstånd enligt denna förordning eller förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper att driva insamlingssystem och i det samrådet undersöka möjligheterna att samordna systemen. 52 § /Träder i kraft I:2022-01-01/ Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan den ansöker om ett tillstånd enligt 43 § samråda med andra som har tillstånd eller har ansökt om tillstånd att driva insamlingssystem enligt denna förordning och i det samrådet undersöka möjligheterna att samordna systemen. Förordning (2020:1299). 53 § /Upphör att gälla U:2022-01-01/ Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan den ansöker om ett tillstånd enligt 43 § samråda med kommunerna och i det samrådet 1. utförligt redogöra för hur systemet ska organiseras och drivas, 2. utförligt redogöra för hur systemet är avsett att samordnas med andra insamlingssystem som har eller har ansökt om tillstånd enligt denna förordning eller förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper och med kommunernas renhållningsskyldighet, 3. redogöra för vilka dispenser, tillstånd och lov som finns eller ska sökas för verksamheten, och 4. undersöka vilka möjligheter kommunerna har att underlätta uppbyggnaden av systemet genom att anvisa platser för insamling eller vidta andra åtgärder. Kommunen ska ges tillfälle att lämna synpunkter på redogörelsen enligt första stycket 1–3. 53 § /Träder i kraft I:2022-01-01/ Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan den ansöker om ett tillstånd enligt 43 § samråda med kommunerna och i det samrådet 1. utförligt redogöra för hur systemet ska organiseras och drivas, 2. utförligt redogöra för hur systemet är avsett att samordnas med andra insamlingssystem som har tillstånd eller har ansökt om tillstånd enligt denna förordning och med kommunernas renhållningsskyldighet, 3. redogöra för vilka dispenser, tillstånd och lov som finns eller ska sökas för verksamheten, och 4. undersöka vilka möjligheter kommunerna har att underlätta uppbyggnaden av systemet genom att anvisa platser för insamling eller vidta andra åtgärder. Kommunen ska ges tillfälle att lämna synpunkter på redogörelsen enligt första stycket 1-3. Förordning (2020:1299). Prövning av ansökan om tillstånd att driva ett insamlingssystem 54 § Frågor om tillstånd enligt 43 § prövas av Naturvårdsverket. 55 § En ansökan om tillstånd ska vara skriftlig och innehålla uppgifter 1. om sökandens namn, kontaktuppgifter och person- eller organisationsnummer eller, om sådant inte finns, sökandens nationella eller europeiska skatteregistreringsnummer, 2. om hur insamlingssystemet ska utformas och drivas, 3. om hur betryggande säkerhet ska ställas för de kostnader som är förenade med att samla in och behandla det förpackningsavfall som systemet ska ta hand om enligt ett sådant åtagande som avses i 42 § 2, 4. om vad som har kommit fram vid samråd enligt 52 och 53 §§, och 5. som i övrigt behövs för en prövning av om systemet är lämpligt och rikstäckande enligt denna förordning. 56 § Ett tillstånd får ges endast till den som 1. har personella, tekniska, organisatoriska och ekonomiska förutsättningar att driva ett insamlingssystem som uppfyller kraven i denna förordning, 2. är producent eller enligt 42 § 2 har åtagit sig att ta hand om förpackningsavfall, och 3. har samrått enligt 52 och 53 §§. 57 § Ett tillstånd ska vara tidsbegränsat och förenas med de villkor som behövs för att insamlingssystemet under hela tillståndstiden ska uppfylla kraven i denna förordning. Motsvarande tillstånd i andra länder 58 § Den som i ett annat land inom EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har rätt att samla in förpackningsavfall enligt ett tillstånd eller annat godkännande som getts i det landet (utländskt tillstånd) får, i stället för att ansöka om tillstånd enligt 43 §, begära att Naturvårdsverket prövar om det utländska tillståndet motsvarar ett tillstånd enligt 43 § och uppfyller kraven i denna förordning. 59 § Om ett utländskt tillstånd motsvarar ett tillstånd enligt 43 § och uppfyller kraven i denna förordning, ska Naturvårdsverket besluta att det utländska tillståndet gäller som ett tillstånd enligt 43 §. Information om givna tillstånd 60 § Naturvårdsverket ska informera allmänheten om vilka som enligt 43 eller 59 § har tillstånd att driva ett insamlingssystem. Driften av ett insamlingssystem 61 § Den som driver ett sådant insamlingssystem som avses i 43 § ska 1. fortlöpande se till att systemet uppfyller kraven i denna förordning, 2. snarast underrätta Naturvårdsverket om sådana förändringar i systemet som kan påverka bedömningen av hur systemet uppfyller kraven i denna förordning, 3. snarast underrätta Naturvårdsverket om vad som kommer fram vid samråd enligt 64 och 65 §§, och 4. lämna de uppgifter till kommunen som den behöver för att uppfylla kraven i 70 § denna förordning och i 9 kap. 4 § avfallsförordningen (2020:614). Förordning (2020:615). 62 § Den som driver ett sådant insamlingssystem som avses i 43 § ska senast den 31 mars varje år till Naturvårdsverket lämna 1. uppgifter om vilka producenter som låter förpackningar omfattas av systemet med uppgift om varje producents person- eller organisationsnummer eller om sådant inte finns producentens skatteregistreringsnummer, 2. i fråga om det förpackningsavfall som hanteras av systemet, uppgifter om den mängd avfall som under det närmast föregående kalenderåret har a) samlats in och behandlats i Sverige, b) samlats in utanför Sverige och behandlats i Sverige, c) samlats in i respektive kommun, d) transporterats till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) för behandling, och e) exporterats från Sverige till ett land utanför EES för behandling, och 3. uppgifter, i enlighet med föreskrifter som har meddelats med stöd av 79 §, som Naturvårdsverket behöver a) för att rapportera till Europeiska kommissionen i enlighet med 74 §, b) för det digitala system om förpackningar och förpackningsavfall som avses i 74 a §. Uppgifter om mängder enligt första stycket ska anges i vikt. Uppgifter enligt första stycket 2 ska specificeras i förpackningsmaterial. Uppgifter enligt första stycket 2 a, b, d och e ska specificeras i hur mycket som har materialåtervunnits, energiåtervunnits, återvunnits på annat sätt eller bortskaffats. Förordning (2020:615). 63 § När det gäller uppfyllelse av målen i denna förordning för sådant förpackningsavfall som förs ut från Sverige till ett land utanför EU ska den som driver ett sådant insamlingssystem som avses i 43 § kunna visa att avfallet har materialåtervunnits på det sätt som anges i denna förordning. Förordning (2020:615). Samråd under driften av ett insamlingssystem 64 § /Upphör att gälla U:2022-01-01/ Den som driver ett sådant insamlingssystem som avses i 43 § ska, om det behövs, samråda med andra som har tillstånd eller har ansökt om tillstånd enligt denna förordning eller förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper att driva insamlingssystem om hur systemen kan samordnas. Förordning (2020:615). 64 § /Träder i kraft I:2022-01-01/ Den som driver ett sådant insamlingssystem som avses i 43 § ska, om det behövs, samråda med andra som har tillstånd eller har ansökt om tillstånd enligt denna förordning att driva insamlingssystem om hur systemen kan samordnas. Förordning (2020:1299). 65 § /Upphör att gälla U:2022-01-01/ Den som driver ett sådant insamlingssystem som avses i 43 § ska, om det behövs eller om en kommun begär det, samråda med kommunen om 1. hur systemet organiseras och drivs, 2. hur systemet samordnas med kommunens renhållningsskyldighet och med andra insamlingssystem som har eller har ansökt om tillstånd enligt denna förordning eller förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper, och 3. andra väsentliga frågor som rör systemet. Förordning (2020:615). 65 § /Träder i kraft I:2022-01-01/ Den som driver ett sådant insamlingssystem som avses i 43 § ska, om det behövs eller om en kommun begär det, samråda med kommunen om 1. hur systemet organiseras och drivs, 2. hur systemet samordnas med kommunens renhållningsskyldighet och med andra insamlingssystem som har tillstånd eller har ansökt om tillstånd enligt denna förordning, och 3. andra väsentliga frågor som rör systemet. Förordning (2020:1299). Kommuners insamling av förpackningsavfall 66 § En kommun får samla in utsorterat förpackningsavfall på uppdrag av ett insamlingssystem som har tillstånd enligt 43 §. Insamling av förpackningsavfall från yrkesmässig verksamhet 67 § Utsorterat förpackningsavfall som uppkommit i eller i samband med yrkesmässig verksamhet får samlas in även av andra än den som har tillstånd enligt 43 §, om den som samlar in anmäler detta till Naturvårdsverket med uppgifter om 1. insamlarens namn, kontaktuppgifter, och person- eller organisationsnummer, och 2. i vilka kommuner insamlingen ska bedrivas. Insamlaren ska underrätta Naturvårdsverket om ändringar i fråga om de uppgifter som har lämnats i anmälan. 68 § Den som samlar in enligt 67 § ska 1. se till att a) förpackningsavfallet behandlas och hanteras på ett lämpligt sätt så att materialåtervinning främjas, och b) Naturvårdsverket senast den 31 mars varje år får uppgifter motsvarande de som ska lämnas enligt 62 § första stycket 2 och 3, eller 2. lämna förpackningsavfallet till ett sådant insamlingssystem som avses i 43 § utan att begära någon betalning, om inte annat har avtalats. Förordning (2020:615). 69 § Till de kommuner för vilka Naturvårdsverket har fått in anmälan enligt 67 § ska Naturvårdsverket lämna de uppgifter som avses i 67 § första stycket 1. 69 a § Den som yrkesmässigt driver ett system för återanvändning av förpackningar ska anmäla detta till Naturvårdsverket med uppgift om namn, kontaktuppgifter och person- eller organisationsnummer. Förordning (2020:615). Kommunens ansvar att informera 70 § Kommunen ska informera hushåll om 1. skyldigheten enligt 3 kap. 2 § avfallsförordningen (2020:614) att sortera ut förpackningsavfall från annat avfall, 2. hur sorteringen ska gå till, 3. tillgängliga insamlingssystem, 4. hur hushållen kan bidra till ökad materialåtervinning, och 5. de återvinningsresultat som sorteringen bidrar till. Kommunen ska ge den som driver ett insamlingssystem möjlighet att lämna synpunkter på informationens utformning. Förordning (2020:615). Insamlingssystemets ansvar att informera 71 § Den som driver ett sådant insamlingssystem som avses i 43 § ska 1. se till att andra än hushåll får motsvarande information som avses i 70 §, 2. informera hushåll om skyldigheten enligt 3 kap. 2 § avfallsförordningen (2020:614) att sortera ut förpackningsavfall från annat avfall, syftet med materialåtervinning av förpackningsavfall och möjligheten att materialåtervinna olika förpackningsmaterial, 3. informera de producenter som låter förpackningar omfattas av systemet om vilka möjligheter som finns att materialåtervinna olika förpackningsmaterial, 4. informera användare av förpackningar om fördelarna med en ökad återanvändning av förpackningar, och 5. verka för att de producenter som låter förpackningar omfattas av systemet ökar andelen återanvändbara förpackningar som släpps ut på marknaden. Förordning (2020:615). Skyldighet för producenter att lämna uppgifter 72 § En producent ska lämna uppgifter till Naturvårdsverket om namn, kontaktuppgifter, person- eller organisationsnummer och vilket insamlingssystem som finns för producentens förpackningar. Producenten ska underrätta Naturvårdsverket om ändringar i fråga om de uppgifter som har lämnats. Förordning (2020:815). 73 § En producent ska senast den 31 mars varje år lämna en rapport till Naturvårdsverket, om producenten 1. fyller eller på annat sätt använder en förpackning som inte är en serviceförpackning i syfte att skydda, presentera eller underlätta hanteringen av en vara, 2. för in en förpackad vara till Sverige, 3. tillverkar en serviceförpackning i Sverige, eller 4. för in en serviceförpackning till Sverige. Rapporten ska innehålla uppgifter om den mängd förpackningar som producenten har tillhandahållit eller släppt ut på den svenska marknaden under det närmast föregående kalenderåret. Av uppgifterna ska det framgå hur stor mängd av förpackningarna som är konsumentförpackningar, återanvändbara förpackningar och återanvändbara konsumentförpackningar. Uppgifterna om mängd enligt andra stycket ska anges i vikt och specificeras i förpackningsmaterial. Förordning (2020:615). Rapportering 74 § Naturvårdsverket ska rapportera till Europeiska kommissionen i enlighet med direktiv 94/62/EG. Förordning (2020:615). Digitalt system för uppgifter om förpackningar 74 a § Naturvårdsverket ska se till att det finns ett sådant digitalt system för uppgifter om förpackningar och förpackningsavfall som uppfyller kraven i artikel 12 i direktiv 94/62/EG. Förordning (2020:615). Lämna uppgifter till Naturvårdsverket 74 b § /Upphör att gälla U:2021-01-01/ Producenter och de som yrkesmässigt driver system för återanvändning av förpackningar ska på Naturvårdsverkets begäran lämna de uppgifter som myndigheten behöver för att rapportera i enlighet med direktiv 94/62/EG. Uppgifterna ska lämnas inom den tid och på det sätt som Naturvårdsverket bestämmer. Förordning (2020:615). 74 b § /Träder i kraft I:2021-01-01/ Producenter, de som driver ett insamlingssystem och de som yrkesmässigt driver system för återanvändning av förpackningar ska på Naturvårdsverkets begäran lämna de uppgifter som myndigheten behöver för att rapportera i enlighet med direktiv 94/62/EG. Uppgifterna ska lämnas inom den tid och på det sätt som Naturvårdsverket bestämmer. Förordning (2020:704). Omprövning och återkallelse av tillstånd 75 § Naturvårdsverket får på eget initiativ ompröva ett tillstånd enligt 43 §, om det behövs för att insamlingssystemet ska uppfylla kraven i denna förordning. 76 § Naturvårdsverket får återkalla ett tillstånd enligt 43 §, om insamlingssystemet inte uppfyller kraven i denna förordning. Ett tillstånd får inte återkallas om bristerna endast har ringa betydelse. Tillsyn 77 § Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt 2 kap. 4, 24, 29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen. Förordning (2020:615). Sanktioner 78 § Bestämmelser om miljösanktionsavgifter finns i förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter. Bemyndigande 79 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om 1. vilka ytterligare uppgifter som ska lämnas enligt 62, 68 och 73 §§, 2. skyldighet att lämna sådana uppgifter om avfall, avfallshantering och avfallsförebyggande åtgärder, som behövs för att uppfylla skyldigheter enligt direktiv 94/62/EG och direktiv 2008/98/EG, 3. verkställigheten av denna förordning. Förordning (2020:615). Överklagande 80 § Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken. Övergångsbestämmelser 2018:1462 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (2014:1073) om producentansvar för förpackningar. 3. Bestämmelsen i 42 § tillämpas första gången i fråga om förpackningar samt varor som är inneslutna i eller skyddas eller presenteras av en förpackning som släpps ut eller tillhandahålls på den svenska marknaden efter utgången av december 2022. Förordning (2020:815). 4. Bestämmelserna i 43-51, 59-61, 63-65, 67 §§, 68 § 1 a och 2, 75 och 76 §§ tillämpas första gången i fråga om insamlingssystem som avses att drivas efter utgången av december 2022. Förordning (2020:815). 5. Bestämmelserna i 52-58 §§ tillämpas i fråga om ansökningar om tillstånd som lämnas in efter utgången av december 2021. Förordning (2020:815). 6. Bestämmelsen i 66 § tillämpas första gången i fråga om förpackningsavfall som samlas in efter utgången av december 2022. Förordning (2020:815). 7. Bestämmelserna i 70 och 71 §§ tillämpas första gången i fråga om information som ges efter utgången av december 2022. Förordning (2020:815). 8. Bestämmelsen i 69 § tillämpas första gången i fråga om uppgifter som ska lämnas efter utgången av december 2022. Förordning (2020:815). 9. Bestämmelserna i 62 § och 68 § 1 b tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2023. Förordning (2020:815). 10. Bestämmelserna i 25-27 §§ i den upphävda förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar gäller fortfarande för förpackningar och varor som är inneslutna i eller skyddas eller presenteras av en förpackning som tillverkas, säljs eller förs in i Sverige före utgången av december 2022. Vid tillämpning av dessa bestämmelser ska med producent avses det som anges i 8 § i denna förordning. Förordning (2020:815). 11. Bestämmelsen i 28 § i den upphävda förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar gäller fortfarande för avfall som har uppstått före utgången av december 2022. Vid tillämpning av denna bestämmelser ska med producent avses det som anges i 8 § i denna förordning. Förordning (2020:815). 12. Bestämmelserna i 29 och 30 §§ i den upphävda förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar gäller fortfarande för förpackningsavfall som har samlats in före utgången av december 2022. Vid tillämpning av dessa bestämmelser ska med producent avses det som anges i 8 § i denna förordning. Förordning (2020:815). 13. Bestämmelsen i 31 § 1 i den upphävda förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar gäller fortfarande för uppgifter som avser kalenderåren fram till och med 2022. Vid tillämpning av dessa bestämmelser ska med producent avses det som anges i 8 § i denna förordning. Förordning (2020:815).