Regeringskansliets rättsdatabaser

AVDELNING I. INNEHÅLL, TILLÄMPNING OCH DEFINITIONER 1 kap. Lagens innehåll 1 § I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter. Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande. AVDELNING I. INNEHÅLL, TILLÄMPNING OCH DEFINITIONER 1 kap. - Lagens innehåll 2 kap. - Lagens tillämpning 3 kap. - Definitioner och förklaringar AVDELNING II. FÖRETRÄDARE 4 kap. - Uppgifter som har lämnats för någon annans räkning 5 kap. - Uppgifts- och betalningsskyldiga företrädare 6 kap. - Ombud AVDELNING III. REGISTRERING 7 kap. - Registrering AVDELNING IV. PRELIMINÄR SKATT 8 kap. - Preliminärskattesystemets grunder 9 kap. - Godkännande för F-skatt 10 kap. - Skatteavdrag för preliminär skatt 11 kap. - Beräkning av skatteavdrag för preliminär skatt 12 kap. - Skattetabeller AVDELNING V. SÄRSKILD INKOMSTSKATT OCH GODKÄNNANDE FÖR TONNAGEBESKATTNING 13 kap. - Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt 13 a kap. - Godkännande för tonnagebeskattning AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER 14 kap. - Syftet med kontrolluppgifter 15 kap. - Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst 16 kap. - Kontrolluppgift om intäkt och avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet 17 kap. - Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkastning på fordringsrätter 18 kap. - Kontrolluppgift om ränteutgifter 19 kap. - Kontrolluppgift om avkastning på delägarrätter 20 kap. - Kontrolluppgift om avyttring av andelar i vissa fonder och fondföretag 21 kap. - Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och vissa andra delägarrätter 22 kap. - Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden 22 a kap. - Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet 22 b kap. - Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga och odokumenterade konton med anledning av automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton 22 c kap. - Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga säljare som bedriver verksamhet via digitala plattformar 23 kap. - Kontrolluppgift om utländska förhållanden 24 kap. - Övriga bestämmelser om kontrolluppgifter 25 kap. - Undantag från kontrolluppgiftsskyldighet 26 kap. - Skattedeklaration 27 kap. - Skalbolagsdeklaration 28 kap. - Preliminär inkomstdeklaration 29 kap. - Syftet med inkomstdeklaration 30 kap. - Vem ska lämna en inkomstdeklaration? 31 kap. - Vad ska en inkomstdeklaration innehålla? 32 kap. - När och var ska en inkomstdeklaration lämnas? 32 a kap. - Tilläggsskattedeklaration 33 kap. - Särskilda uppgifter 33 a kap. - Land-för-land-rapporter 33 b kap. - Uppgifter om rapporteringspliktiga arrangemang 33 c kap. - Uppgifter om gränsöverskridande betalningar 33 d kap. - Tilläggsskatterapport 34 kap. - Informationsuppgifter 35 kap. - Periodiska sammanställningar 36 kap. - Anstånd med att lämna deklaration och särskilda uppgifter 37 kap. - Föreläggande 38 kap. - Formkrav AVDELNING VII. DOKUMENTATION 39 kap. - Dokumentationsskyldighet AVDELNING VIII. UTREDNING OCH KONTROLL 40 kap. - Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera 41 kap. - Revision 42 kap. - Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök 42 a kap. - Myndigheters skyldighet att lämna uppgifter på Skatteverkets begäran AVDELNING IX. ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR OMBUD, BITRÄDE ELLER UTREDNING 43 kap. - Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning AVDELNING X. TVÅNGSÅTGÄRDER 44 kap. - Vitesföreläggande 45 kap. - Bevissäkring 46 kap. - Betalningssäkring AVDELNING XI. UNDANTAG FRÅN KONTROLL 47 kap. - Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER 48 kap. - Förseningsavgift 49 kap. - Skattetillägg /Upphör att gälla U:2025-01-01/ 49 a kap. - Återkallelseavgift 49 b kap. - Dokumentationsavgift 49 c kap. - Rapporteringsavgift /Träder i kraft I:2025-01-01/ 49 a kap. - Återkallelseavgift 49 b kap. - Kontoavgift och dokumentationsavgift 49 c kap. - Rapporteringsavgift 49 d kap. - Plattformsavgift 49 e kap. - Rapportavgift 50 kap. - Kontrollavgift 51 kap. - Befrielse från särskilda avgifter 52 kap. - Beslut om särskilda avgifter AVDELNING XIII. BESLUT OM SKATTER OCH AVGIFTER 53 kap. - Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt 54 kap. - Beslut om särskild inkomstskatt 55 kap. - Beslut om preliminär skatt 56 kap. - Beslut och besked om slutlig skatt 56 a kap. - Beslut och besked om tilläggsskatt 57 kap. - Skönsmässiga beslut om skatter och avgifter 58 kap. - Beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag 59 kap. - Ansvar för skatter och avgifter 60 kap. - Beslut om befrielse från skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt AVDELNING XIV. BETALNING OCH ÅTERBETALNING AV SKATTER OCH AVGIFTER 61 kap. - Skattekonton 62 kap. - Betalning av skatter och avgifter 63 kap. - Anstånd med betalning av skatter och avgifter 64 kap. - Återbetalning av skatter och avgifter 65 kap. - Ränta AVDELNING XV. OMPRÖVNING SAMT ÖVERKLAGANDE OCH ÄNDRING I BESLUT PÅ GRUND AV SKATTEAVTAL 66 kap. - Omprövning 67 kap. - Överklagande och ändring i beslut på grund av skatteavtal AVDELNING XVI. VERKSTÄLLIGHET 68 kap. - Besluts verkställbarhet 69 kap. - Verkställighet av beslut om bevissäkring och betalningssäkring 70 kap. - Indrivning 71 kap. - Övriga bestämmelser om verkställighet. Lag (2024:1018). 2 kap. Lagens tillämpning Tillämpningsområde 1 § Lagen gäller för skatt, dock inte skatt som tas ut enligt 1. kupongskattelagen (1970:624), 2. lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 3. lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., 4. tullagen (2016:253), 5. lagen (2004:629) om trängselskatt, 6. vägtrafikskattelagen (2006:227), och 7. lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter. Lagen gäller även för belopp som avses i 16 kap. 23 § mervärdesskattelagen (2023:200). Lag (2023:208). 2 § Lagen gäller också för avgifter enligt 1. begravningslagen (1990:1144), 2. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 3. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, 4. lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, 5. socialavgiftslagen (2000:980), 6. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, och 7. lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. Lag (2018:1896). 3 § Lagen gäller inte för punktskattepliktiga varor som 1. är omhändertagna med stöd av 5 kap. tullbefogenhetslagen (2024:710), eller 2. omfattas av ett beslut om skatt enligt lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor. Om ett sådant beslut om omhändertagande eller om skatt upphävs, ska dock den här lagen anses ha varit tillämplig som om beslutet aldrig hade fattats. Lag (2024:749). 4 § Lagen gäller inte heller för mervärdesskatt som ska redovisas och betalas enligt 22 eller 23 kap. mervärdesskattelagen (2023:200). Lag (2023:208). Proportionalitetsprincipen 5 § Av proportionalitetsprincipen följer att beslut enligt denna lag får fattas bara om skälen för beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse. 3 kap. Definitioner och förklaringar Var finns definitioner och förklaringar? 1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer: arbetsgivaravgifter i 3 § arbetsgivardeklaration i 26 kap. 3 § beskattningsår i 4 och 5 §§ beslut om debitering av preliminär skatt i 55 kap. 2 § beslut om preliminär A-skatt i 55 kap. 6 § beslut om särskild inkomstskatteredovisning i 13 kap. 1 § betaltjänstleverantör i 33 c kap. 3 § byggarbetsplats i 39 kap. 2 § byggverksamhet i 39 kap. 2 § deklarationsombud i 6 kap. 4 § europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) i 6 § europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) i 7 § europeiska politiska partier i 7 a § europeiska politiska stiftelser i 7 a § felaktigt debiterad mervärdesskatt i 12 § fordonsserviceverksamhet i 39 kap. 2 § förenklad arbetsgivardeklaration i 26 kap. 4 § granskningsledare i 8 § handling i 9 § hemortskommun i 10 § huvudinkomst i 11 kap. 3 § journalminne i 42 kap. 2 § juridisk person i 11 § kassaregister i 39 kap. 2 § koncernenhet i 11 a § konsortier för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric- konsortier) i 7 § kontrollremsa i 42 kap. 2 § kropps- och skönhetsvårdsverksamhet i 39 kap. 2 § livsmedels- och tobaksgrossistverksamhet i 39 kap. 2 § näringsverksamhet i 14 § partihandel i 39 kap. 2 § punktskatt i 15 § regelbunden ersättning i 11 kap. 2 § restaurangverksamhet i 39 kap. 2 § skönsbeskattning i 57 kap. 1 § slutlig skatt i 56 kap. 2-7 §§ särskilda avgifter i 17 § torg- och marknadshandel i 39 kap. 2 § tvätteriverksamhet i 39 kap. 2 § verksamhetslokal i 18 § överskjutande ingående mervärdesskatt i 13 § överskjutande punktskatt i 16 §. Lag (2023:881). Betydelsen och tillämpningsområdet framgår av någon annan lag 2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i de lagar enligt vilka en skatt eller en avgift bestäms. Detta gäller dock inte om annat anges i denna lag. Arbetsgivaravgifter 3 § Med arbetsgivaravgifter avses 1. arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980), 2. skatt enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och 3. avgift enligt 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Beskattningsår 4 § Vad som avses med beskattningsår framgår av följande uppställning: För avses med beskattningsår 1. skatt eller avgift enligt beskattningsår enligt 1 kap. 13-15 §§ a) inkomstskattelagen (1999:1229), inkomstskattelagen eller, för svenska b) lagen (1984:1052) om statlig handelsbolag, fastighetsskatt, räkenskapsåret c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4, 11 och 12, d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, e) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, och f) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift 2. skatt enligt lagen (2023:875) beskattningsår enligt om tilläggsskatt 2 kap. 24 § lagen om tilläggsskatt 3. skatt enligt lagen om det kalenderår som avkastningsskatt på pensionsmedel skatten ska betalas för i fall som avses i 2 § första eller det beskattningsår stycket 6-10 och 13 då skatteunderlag för avkastningsskatt ska tas upp enligt 13 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel 4. skatt enligt lagen (1991:586) det kalenderår då om särskild inkomstskatt för ersättningen betalas ut utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 5. skatt enligt mervärdesskatte- beskattningsår enligt lagen (2023:200) som ska redovisas 2 kap. 3-6 §§ för redovisningsperioder mervärdesskattelagen 6. annan mervärdesskatt det kalenderår då den felaktiga debiteringen har gjorts, eller förvärvet eller leveransen har skett 7. punktskatt som ska redovisas beskattningsår enligt för redovisningsperioder 2 kap. 3-6 §§ mervärdesskattelagen 8. punktskatt enligt det kalenderår under vilket a) beslut som avses i 53 kap. 5 §, beslutet om återbetalning b) 5 kap. 22-25 och 27 §§ lagen eller kompensation, (1994:1776) om skatt på energi, beslutet om beskattning c) 8 a § lagen (2016:1067) om vid oegentlighet eller skatt på kemikalier i viss felaktiga uppgifter, elektronik, eller beslutet om ansvar d) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen vid oegentlighet, (2022:155) om tobaksskatt, eller har meddelats e) 9 kap. 25-28 och 30 §§ lagen (2022:156) om alkoholskatt 9. annan punktskatt det kalenderår då den händelse som medför skattskyldighet har inträffat 10. övriga skatter det kalenderår som skatten ska betalas för 11. arbetsgivaravgifter och det kalenderår som avgifter som ingår i slutlig skatt avgiften ska betalas för. Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om preliminär skatt alltid kalenderår. Lag (2023:880). 5 § Om en juridisk persons beskattningsår har en annan slutdag än den 31 december, den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti gäller andra och tredje styckena. I stället för det egentliga beskattningsåret avses med beskattningsår den av följande perioder som går ut närmast efter det egentliga beskattningsåret: – 1 januari–31 december, – 1 maj–30 april, – 1 juli–30 juni, eller – 1 september–31 augusti. Detta gäller vid tillämpning av – 26 kap. 33 b § (när en mervärdesskattedeklaration för redovisningsperioden beskattningsår ska lämnas), – 28 kap. 3 § andra stycket (när en preliminär inkomstdeklaration ska lämnas), – 32 kap. 2 § (när en inkomstdeklaration ska lämnas), – 49 kap. 10 och 15 §§ (tillgängliga avstämningsuppgifter), – 55 kap. 2 § första stycket (debitering av preliminär skatt), – 56 kap. 10 § (besked om slutlig skatt), – 62 kap. 4 § första stycket och 5 § (betalning av preliminär skatt), – 65 kap. 5, 6, 9, 17 och 18 §§ (beräkning av ränta), – 66 kap. 13 och 26 §§ (omprövning av beslut om debitering av preliminär skatt), samt – 67 kap. 15 § (överklagande av beslut om debitering av preliminär skatt). Lag (2015:633). Europeiska ekonomiska intressegrupperingar 6 § Det som sägs om svenska handelsbolag gäller även europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG). Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och konsortier för europeisk forskningsinfrastruktur 7 § Det som sägs om ekonomiska föreningar gäller även europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) och konsortier för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortier). Lag (2014:1390). Europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser 7 a § Det som sägs om ideella föreningar gäller även europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser. Lag (2016:1061). Granskningsledare 8 § Med granskningsledare avses den som har utsetts av Skatteverket att vara granskningsledare. Handling 9 § Med handling avses framställning i skrift eller bild och upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas bara med tekniska hjälpmedel. Hemortskommun 10 § Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före det år då aktuellt beslut fattades. För den som var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige under någon del av det år då aktuellt beslut fattades, men som inte var folkbokförd i landet den 1 november föregående år, avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först var bosatt eller stadigvarande vistades. För den som på grund av väsentlig anknytning till Sverige är obegränsat skattskyldig, avses med hemortskommun den kommun som anknytningen var starkast till under året före det år då aktuellt beslut fattades. Juridisk person 11 § Med juridisk person avses också dödsbon, svenska handelsbolag, koncernenheter och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer. Lag (2023:880). Koncernenhet 11 a § Med koncernenhet avses koncernenhet enligt 2 kap. 8 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Lag (2023:880). Felaktigt debiterad mervärdesskatt 12 § Det som sägs om mervärdesskatt gäller även belopp som har betecknats som mervärdesskatt och som enligt 16 kap. 23 § mervärdes-skattelagen (2023:200) ska betalas till staten, även om beloppet inte utgör mervärdesskatt enligt samma lag. Lag (2023:208). Överskjutande ingående mervärdesskatt 13 § Med överskjutande ingående mervärdesskatt avses den del av ingående mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt. Näringsverksamhet 14 § Med näringsverksamhet avses verksamhet av sådant slag att intäkter i verksamheten enligt bestämmelserna i 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett svenskt handelsbolag, för någon delägare i bolaget. Punktskatt 15 § Med punktskatt avses skatt enligt 1. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, 2. 2 § första stycket 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, 3. lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., 4. lagen (1994:1776) om skatt på energi, 5. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, 6. lagen (1999:673) om skatt på avfall, 7. lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., 8. lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 9. lagen (2017:1200) om skatt på flygresor, 10. lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, 11. lagen (2018:1139) om skatt på spel, 12. lagen (2022:155) om tobaksskatt, 13. lagen (2022:156) om alkoholskatt, och 14. lagen (2023:75) om skatt på överintäkter från el. Lag (2023:804). Överskjutande punktskatt 16 § Med överskjutande punktskatt avses det belopp med vilket avdragen överstiger skattens bruttobelopp. Särskilda avgifter 17 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Med särskilda avgifter avses förseningsavgift, skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift. Lag (2023:880). 17 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Med särskilda avgifter avses förseningsavgift, skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift. Lag (2024:1018). Verksamhetslokal 18 § Med verksamhetslokal avses utrymmen som huvudsakligen används i verksamhet som medför eller kan antas medföra bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som bedrivs av en annan juridisk person än ett dödsbo. Med verksamhetslokal avses även markområden, transportmedel, förvaringsplatser och andra utrymmen som disponeras eller kan antas disponeras i verksamheten. AVDELNING II. FÖRETRÄDARE 4 kap. Uppgifter som har lämnats för någon annans räkning Huvudregeln 1 § Om en deklaration eller någon annan uppgift har lämnats av en behörig företrädare, anses uppgiften ha lämnats av den som företräds. Presumtionsregeln 2 § Om en deklaration eller någon annan uppgift har lämnats för en juridisk person, anses uppgiften ha lämnats av den juridiska personen, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den juridiska personen. 5 kap. Uppgifts- och betalningsskyldiga företrädare Ombud för en generalrepresentation 1 § Om ett utländskt skadeförsäkringsföretag bedriver verksamhet i Sverige genom generalrepresentation, ska ett sådant ombud som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige fullgöra deklarationsskyldigheten och betala skatter och avgifter för verksamheten samt i övrigt företräda företaget i frågor som rör sådana skatter och avgifter. Underlag för kontroll av att deklarationsskyldigheten fullgörs ska finnas tillgängligt hos ombudet. Representant för ett enkelt bolag eller ett partrederi 2 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi, får Skatteverket efter ansökan av samtliga delägare besluta att den av delägarna som dessa föreslår ska vara representant. Representanten ska redovisa och betala skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt för verksamheten samt i övrigt företräda bolaget eller partrederiet i frågor som rör sådana skatter och avgifter. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos representanten. Beslutet innebär inte att övriga delägare befrias från sina skyldigheter om representanten inte fullgör sina skyldigheter. Huvudman för en mervärdesskattegrupp 3 § Om Skatteverket har beslutat att beskattningsbara personer får bilda en mervärdesskattegrupp, ska den huvudman som verket utsett för gruppen enligt 4 kap. 11 § mervärdesskattelagen (2023:200) redovisa och betala mervärdesskatt för den verksamhet som gruppen bedriver och i övrigt företräda gruppen i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos huvudmannen. Lag (2023:208). Skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare 4 § Om en utländsk försäkringsgivare inte bedriver sin verksamhet i Sverige från en sekundäretablering enligt lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, ska den skatterepresentant som avses i 3 § andra stycket lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m. redovisa och betala skatt enligt den lagen och i övrigt företräda försäkringsgivaren i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos representanten. Mottagare som ingått socialavgiftsavtal 5 § Om den som ger ut ersättning för arbete har ingått ett avtal med mottagaren av ersättningen att denne ska fullgöra utgivarens skyldigheter i fråga om redovisning och betalning av arbetsgivaravgifter på ersättningen, ska avtalet gälla om det har ingåtts med en utgivare som saknar sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229). Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos mottagaren av ersättningen. Ett avtal enligt första stycket innebär inte att utgivaren befrias från sina skyldigheter om mottagaren av ersättningen inte fullgör sina skyldigheter. Lag (2012:835). Ansvarig koncernenhet för kompletterande tilläggsskatt 6 § Om Skatteverket har beslutat att en koncernenhet i en koncern ska vara ansvarig för kompletterande tilläggsskatt enligt 6 kap. 15 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt, ska den ansvariga koncernenhet som Skatteverket utsett för koncernenheterna redovisa och betala den kompletterande tilläggsskatten och i övrigt företräda koncernenheterna i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos den ansvariga koncernenheten. Lag (2023:880). 6 kap. Ombud Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - ombud för en beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige (2 och 3 §§), och - deklarationsombud (4-8 §§). I 38 kap. 3 § andra stycket 3 finns en bestämmelse om ombud för ett dödsbo. Lag (2023:208). Ombud för en utländsk beskattningsbar person 2 § En beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige och som är skyldig att betala mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen (2023:200) ska företrädas av ett ombud som är godkänt av Skatteverket. Ombudet ska enligt fullmakt av den beskattningsbara personen svara för redovisningen av mervärdesskatt för den verksamhet där betalningsskyldigheten uppkommer och i övrigt företräda den beskattningsbara personen i frågor som gäller mervärdesskatt. Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt hos ombudet. Lag (2023:208). 3 § En beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige behöver inte utse ett ombud om Sverige har en särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar och utbyte av information i skatteärenden med det land där den beskattningsbara personen har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller sitt fasta etableringsställe eller är bosatt eller stadigvarande vistas. En sådan överenskommelse ska ha en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i 1. rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri, och 2. rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder. Lag (2023:208). Deklarationsombud Definition 4 § Ett deklarationsombud är en fysisk person som den deklarationsskyldige har utsett och som är godkänd av Skatteverket som ombud för den deklarationsskyldige. Ett deklarationsombuds behörighet 5 § Ett deklarationsombud får 1. lämna deklaration, men bara elektroniskt, 2. ta del av de deklarations- och skattekontouppgifter som den deklarationsskyldige har direktåtkomst till, 3. komplettera lämnade uppgifter i en deklaration, och 4. begära anstånd med att lämna deklaration. Om deklarationsombudet har utsetts av en sådan beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige och som är skyldig att utse ett ombud enligt 2 och 3 §§, får deklarationsombudet dock inte företräda den beskattningsbara personen i frågor som gäller mervärdesskatt. Lag (2023:208). Vem kan godkännas som deklarationsombud? 6 § Skatteverket ska godkänna ett deklarationsombud om han eller hon kan antas vara lämplig för uppdraget. Vid bedömningen av ett deklarationsombuds lämplighet ska Skatteverket särskilt beakta om ombudet 1. kan antas ha de kunskaper och erfarenheter som ett deklarationsombud behöver med hänsyn till redovisnings- och skattefrågornas art, 2. har dömts för brott i näringsverksamhet eller för annan ekonomisk brottslighet, 3. har visat sig oskicklig eller annars olämplig att ha hand om redovisning av skatter eller avgifter till det allmänna, eller 4. saknar fast adress eller annars lever under sådana omständigheter att han eller hon kan antas vara svår att nå eller ha svårt att fullgöra sitt uppdrag. Om den deklarationsskyldige begär det, ska godkännandet begränsas till en viss tid. 7 § Den som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte godkännas som deklarationsombud. Detsamma gäller den som 1. är försatt i konkurs, 2. har näringsförbud, eller 3. har ålagts förbud enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall. Återkallelse av godkännande som deklarationsombud 8 § Skatteverket ska återkalla ett godkännande som deklarationsombud om 1. ombudet eller den deklarationsskyldige har begärt det, 2. uppdraget har upphört att gälla, eller 3. det har visat sig att ombudet inte uppfyller kraven enligt 6 och 7 §§. AVDELNING III. REGISTRERING 7 kap. Registrering Vem ska registreras? 1 § Skatteverket ska registrera 1. den som är skyldig att göra skatteavdrag, 2. den som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter, 3. den som är betalningsskyldig enligt mervärdesskattelagen (2023:200), med undantag för den som är betalningsskyldig bara på grund av a) förvärv av sådana varor som anges i 3 kap. 2 eller 3 § den lagen, eller b) felaktigt debiterad mervärdesskatt enligt 16 kap. 23 § samma lag, 4. den som i annat fall än som avses i 3 har rätt till a) avdrag för ingående mervärdesskatt enligt 13 kap. 6, 9, 10 eller 11 § eller 21 kap. 10 eller 11 § mervärdesskattelagen, eller b) återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 14 kap. 49 § samma lag, 5. den som gör sådant unionsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 10 kap. 50 § mervärdesskattelagen, 6. en beskattningsbar person som är etablerad i Sverige och tillhandahåller tjänster i ett annat EU-land som förvärvaren av tjänsten är betalningsskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, 7. den som är skyldig att justera ingående mervärdesskatt enligt 12 kap. 27-31 §§ eller 15 kap. mervärdesskattelagen, 8. den som är skyldig att använda kassaregister enligt 39 kap. 4-6 §§, 9. den som enligt 39 kap. 11 b § är skyldig att tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras på en byggarbetsplats, 10. den som betalar ut ersättning som är underlag för statlig ålderspensionsavgift enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, 11. en koncernenhet som avses i 1 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt, och 12. den som är skyldig att betala egenavgifter för avgiftspliktig inkomst som avses i 3 kap. 6 § socialavgiftslagen (2000:980). Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. Andra stycket gäller inte för en koncernenhet. Lag (2024:549). 1 a § Skatteverket ska, utöver vad som följer av 1 §, registrera 1. den som är skattskyldig enligt a) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, b) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., c) 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi, d) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, e) lagen (1999:673) om skatt på avfall, f) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., g) lagen (2017:1200) om skatt på flygresor, h) 6 § 2 b lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, eller i) lagen (2018:1139) om skatt på spel, 2. den som är godkänd eller registrerad som a) upplagshavare enligt 4 kap. 1 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 2 § lagen (2022:155) om tobaksskatt eller 3 kap. 2 § lagen (2022:156) om alkoholskatt, b) registrerad varumottagare enligt 4 kap. 8 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 9 § lagen om tobaksskatt eller 3 kap. 10 § lagen om alkoholskatt, c) godkänd lagerhållare enligt 6 kap. 2 § lagen om skatt på energi, 10 § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 9 § lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter eller 10 kap. 2 § lagen om tobaksskatt, d) frivilligt skattskyldig enligt 11 kap. 6 § lagen om skatt på energi, e) registrerad mottagare enligt 10 a § lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik, f) registrerad EU-handlare enligt 10 b § lagen om kemikalier i viss elektronik, g) registrerad distansförsäljare för tuggtobak och övrig tobak enligt 10 kap. 7 § lagen om tobaksskatt, eller h) registrerad distansförsäljare enligt 4 c kap. 3 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 3 § lagen om tobaksskatt eller 6 kap. 3 § lagen om alkoholskatt, och 3. den som är godkänd eller registrerad som a) tillfälligt registrerad varumottagare enligt 4 kap. 14 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 15 § lagen om tobaksskatt eller 3 kap. 16 § lagen om alkoholskatt, b) certifierad mottagare enligt 4 d kap. 5 § lagen om skatt på energi, 7 kap. 7 § lagen om tobaksskatt eller 7 kap. 7 § lagen om alkoholskatt, c) tillfälligt certifierad mottagare enligt 4 d kap. 3 § lagen om skatt på energi, 7 kap. 5 § lagen om tobaksskatt eller 7 kap. 5 § lagen om alkoholskatt, eller d) tillfälligt registrerad distansförsäljare enligt 4 c kap. 2 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 2 § lagen om tobaksskatt eller 6 kap. 2 § lagen om alkoholskatt. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. Lag (2023:804). 1 b § Skatteverket ska, utöver vad som följer av 1 och 1 a §§, registrera den som är skattskyldig enligt lagen (2023:75) om skatt på överintäkter från el. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället. Lag (2023:76). Anmälan för registrering 2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som ska registreras ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket innan näringsverksamheten påbörjas eller övertas. Den som driver flera verksamheter som medför skyldighet att betala mervärdesskatt eller rätt till avdrag för eller återbetalning av mervärdesskatt ska göra en anmälan för varje verksamhet. En sådan mottagare av ersättning som avses i 5 kap. 5 § ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket inom två veckor från det att avtalet ingicks. Den som är skyldig att betala egenavgifter för avgiftspliktig inkomst som avses i 3 kap. 6 § socialavgiftslagen (2000:980) ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket inom två veckor från det att anställningsavtalet ingicks. Lag (2024:549). 2 a § Den som är skyldig att tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras på en byggarbetsplats ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket innan byggverksamheten på byggarbetsplatsen påbörjas. Anmälan ska innehålla uppgift om när byggverksamheten ska påbörjas och var den ska bedrivas. Lag (2014:1474). 2 b § En koncernenhet som avses i 1 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket inom 15 månader efter utgången av det beskattningsår då registreringsskyldigheten uppstod. Lag (2023:880). 3 § Om den som ska anmäla sig för registrering är skyldig att använda kassaregister, ska anmälan innehålla uppgift om de kassaregister som finns i verksamheten. 4 § Om en uppgift som ligger till grund för registreringen ändras, ska den som är registrerad underrätta Skatteverket om ändringen inom två veckor från det att ändringen inträffade. Föreläggande 5 § Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sina skyldigheter enligt 2–4 §§ att fullgöra dem eller att lämna uppgifter som verket behöver för att kunna avgöra om någon sådan skyldighet finns. Avregistrering 6 § Skatteverket får avregistrera den som inte längre ska vara registrerad. Om den som inte längre ska vara registrerad begär det, ska Skatteverket besluta om avregistrering. Om den som inte längre bedriver näringsverksamhet begär att få bli avregistrerad, får Skatteverket besluta att registreringen ska bestå till dess att avvecklingen av verksamheten har slutförts. AVDELNING IV. PRELIMINÄR SKATT 8 kap. Preliminärskattesystemets grunder 1 § Preliminär skatt ska betalas för beskattningsåret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten för samma år. 2 § Den preliminära skatten ska betalas enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt) eller genom skatteavdrag (A-skatt). Bestämmelser om beslut om preliminär skatt finns i 55 kap. 3 § F-skatt ska betalas av den som är godkänd för F-skatt. Av 10 kap. framgår att skatteavdrag i vissa fall ska göras även för den som är godkänd för F-skatt. 4 § Skatteavdrag ska göras av den som betalar ut ersättning för arbete, ränta, utdelning eller annan avkastning enligt bestämmelserna i 10 kap. 5 § Särskild A-skatt ska betalas av den skattskyldige om Skatteverket har beslutat det. Skatteverket får besluta om särskild A-skatt för den som inte är godkänd för F-skatt, om det leder till att den preliminära skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga skatten än om bara skatteavdrag görs. 9 kap. Godkännande för F-skatt Förutsättningarna för godkännande 1 § Skatteverket ska efter ansökan godkänna den som uppger sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet i Sverige för F-skatt. Första stycket gäller dock inte om 1. det finns skälig anledning att anta att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas, 2. ansökan bara grundar sig på en delägares intäkter från ett svenskt handelsbolag, eller 3. den sökande eller någon som ska prövas enligt 2 § a) inom de senaste två åren har brutit mot villkor som har meddelats enligt 3 § eller på annat sätt missbrukat ett godkännande för F-skatt och missbruket inte är obetydligt, b) inte har redovisat eller betalat skatter eller avgifter enligt denna lag eller motsvarande utländska skatter eller avgifter i en utsträckning som inte är obetydlig, c) inte har följt ett föreläggande att lämna inkomstdeklaration eller sådana särskilda uppgifter som avses i 33 kap. 6 §, eller har lämnat eller godkänt så bristfälliga uppgifter att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattning, d) har näringsförbud, eller e) är försatt i konkurs. Om det finns särskilda skäl, får beslut om godkännande för F- skatt fattas trots vad som föreskrivs i andra stycket 3. 2 § Prövningen enligt 1 § andra stycket 3 ska 1. om den sökande är ett fåmansföretag även avse företagsledare i företaget och andra fåmansföretag som han eller hon är eller under de senaste två åren har varit företagsledare i, och 2. om den sökande är eller under de senaste två åren har varit företagsledare i fåmansföretag även avse företaget. Prövningen av fåmansföretaget ska bara avse missförhållanden som kan hänföras till företagsledaren. Det som sägs i första och andra styckena om fåmansföretag gäller även fåmanshandelsbolag. F-skatt med villkor 3 § Skatteverket får besluta att ett godkännande för F-skatt för en fysisk person ska förenas med villkoret att det bara får åberopas i hans eller hennes näringsverksamhet. Skatteverket får besluta att ett godkännande för F-skatt som inte har förenats med ett villkor enligt första stycket ska bytas ut mot ett godkännande med ett sådant villkor. Återkallelse av godkännande för F-skatt 4 § Skatteverket ska återkalla ett godkännande för F-skatt om 1. innehavaren begär det, eller 2. förutsättningarna för godkännande för F-skatt inte är uppfyllda enligt 1 § andra stycket. Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket avstå från återkallelse enligt första stycket 2. 10 kap. Skatteavdrag för preliminär skatt Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – skyldighet att göra skatteavdrag (2 §), – huvudregeln för skatteavdrag från ersättning för arbete (3 §), – undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ersättning för arbete (4–13 §§), – anmälningsskyldighet för utbetalare (14 §), – huvudregeln för skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning (15 §), – undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ränta och utdelning (16–18 §§), – skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag (19 §), – återbetalning av skatteavdrag (20 §), – föreläggande att göra skatteavdrag eller lämna uppgift om skatteavdrag (21 §), och – åtagande att göra skatteavdrag (22 §). Lag (2016:64). Skyldighet att göra skatteavdrag 2 § Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta, utdelning eller annan avkastning som är skattepliktig enligt inkomstskattelagen (1999:1229) ska göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel. Skatteavdrag ska göras vid varje tillfälle då utbetalning sker. Skatteavdrag ska göras från ersättning för arbete – huvudregeln 3 § Skatteavdrag ska göras från kontant ersättning för arbete. Som ersättning för arbete räknas i denna lag även 1. pension, 2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar, 3. engångsbelopp på grund av personskada, 4. sjukpenning och annan ersättning som avses i 11 kap. 24, 30, 31, 34 och 36 §§ samt 15 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229), 5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i näringsverksamhet, 6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan liknande periodisk utbetalning som givaren enligt inkomstskattelagen ska dra av i inkomstslaget näringsverksamhet, 7. behållning på pensionssparkonto som ska avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen på grund av att pensionssparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen har tagits i anspråk vid utmätning, konkurs, ackord eller företagsrekonstruktion, 8. ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i 12 kap. 6 § inkomstskattelagen, eller vid sådan tillfällig anställning eller sådant uppdrag som avses i 12 kap. 9 § samma lag, till den del ersättningen överstiger a) de schablonbelopp som anges i 12 kap. 6 a, 10-15, 17 och 21 §§ inkomstskattelagen, eller b) den faktiska utgiften när det gäller kostnad för logi, 9. andra ersättningar för kostnader i tjänsten än de som avses i 8, till den del ersättningen avser kostnader som det är uppenbart att mottagaren inte får dra av vid beskattningen, 10. den del av utbetalningen som avses i 11 kap. 16 § inkomstskattelagen när en medlem har gått ur en ekonomisk förening, och 11. annan kontant ersättning som betalas ut med anledning av tjänsten. Lag (2022:995). Undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ersättning för arbete Begränsade belopp 4 § Skatteavdrag ska inte göras från ersättning för arbete om 1. ersättningen understiger 100 kronor, 2. det kan antas att den ersättning som utbetalaren sammanlagt kommer att betala ut till mottagaren under kalenderåret understiger 1 000 kronor, 3. det kan antas att den ersättning som utbetalaren sammanlagt kommer att betala ut till mottagaren under kalenderåret understiger 10 000 kronor och a) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo, b) ersättningen inte utgör utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren bedriver, c) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en sådan överenskommelse som avses i 25 kap. 13 § 4 socialförsäkringsbalken om att ersättningen ska anses som inkomst av anställning, samt d) det inte är fråga om sådan ersättning till en förmyndare, god man eller förvaltare som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken, eller 4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en ideell förening som har till ändamål att främja idrott och som uppfyller kraven i 7 kap. 4–6 och 10 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och det kan antas att det som föreningen sammanlagt kommer att betala ut under kalenderåret understiger ett halvt prisbasbelopp. Lag (2013:967). Vissa ersättningar och betalningsmottagare 5 § Skatteavdrag ska inte göras från 1. ersättning för arbete som ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person betalar ut till en delägare i bolaget eller i den juridiska personen, 2. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) till en mottagare som har debiterats preliminär skatt för beskattningsåret, 3. ersättning för arbete som betalas ut till staten, regioner, kommuner eller kommunalförbund, 4. ersättning som anges i 3 § andra stycket 1-7, om den som betalar ut ersättningen hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige, eller 5. ersättning som är undantagen från skatteplikt enligt 6 a § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. Lag (2020:954). 6 § Om utbetalaren hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige, ska skatteavdrag från ersättning för arbete bara göras för arbete som mottagaren utför i Sverige. Detsamma gäller om utbetalaren hör hemma i Sverige och mottagaren är en utländsk juridisk person eller en fysisk person som är begränsat skattskyldig i Sverige. Arbete ska anses utfört i Sverige även om mottagaren arbetar utomlands inom ramen för utbetalarens verksamhet i Sverige. I de fall som avses i första stycket andra meningen ska skatteavdrag dock alltid göras från inkomst som avses i 5 § första stycket 1 och 3 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och som inte är undantagen från skatteplikt enligt 6 § den lagen. Lag (2020:954). 7 § Om ersättning för arbete omfattas av ett beslut om särskild inkomstskatteredovisning och utbetalaren känner till beslutet, ska skatteavdrag inte göras enligt bestämmelserna i detta kapitel utan enligt bestämmelserna i 13 kap. 8 § Om ersättning för arbete är skattepliktig enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., ska skatteavdrag inte göras enligt bestämmelserna i detta kapitel utan enligt bestämmelserna i 13 kap. Bestämmelserna i detta kapitel gäller dock, med undantag för 6 §, om 1. Skatteverket enligt 5 a § tredje stycket lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. har meddelat ett beslut om skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229), och 2. utbetalaren känner till beslutet. Beslut om befrielse från skatteavdrag 9 § Skatteverket får besluta att skatteavdrag inte ska göras från en viss ersättning för arbete om 1. ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för den i Sverige och någon överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättningen ska beskattas om att skatteavdrag ska göras i Sverige, eller 2. skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden eller av andra särskilda skäl, skulle medföra avsevärda besvär för utbetalaren. 10 § Skatteverket får besluta att skatteavdrag inte ska göras från ersättning för arbete till en mottagare som 1. är obegränsat skattskyldig i Sverige men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller 2. är bosatt i en sådan stat som avses i 1 men utför arbete i Sverige. Första stycket gäller bara om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten. Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten ska tas ut och om Skatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet i den andra staten om att skatten ska tas ut där, får verket besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte ska göras. Mottagare som är godkänd för F-skatt 11 § Skatteavdrag ska inte göras om den som tar emot ersättning för arbete är godkänd för F-skatt antingen när ersättningen bestäms eller när den betalas ut. Om mottagaren är godkänd för F-skatt med villkor enligt 9 kap. 3 §, gäller första stycket bara om godkännandet åberopas skriftligen. 12 § Den som betalar ut ersättning för arbete får godta en uppgift om godkännande för F-skatt från mottagaren om den lämnas i en handling som upprättas i samband med uppdraget och som innehåller nödvändiga identifikationsuppgifter för utbetalaren och mottagaren. Om utbetalaren känner till att en uppgift om godkännande för F-skatt är oriktig, får den inte godtas. 13 § Även om mottagaren är godkänd för F-skatt, ska skatteavdrag göras från pension, sjukpenning och annan ersättning som avses i 3 § andra stycket samt från ersättning från semesterkassa. Anmälningsskyldighet för utbetalare 14 § Om skatteavdrag inte ska göras enligt 11 eller 12 § och det är uppenbart att den som utför arbetet är att anse som anställd hos utbetalaren, ska utbetalaren skriftligen anmäla detta till Skatteverket. Anmälan ska göras senast den dag då arbetsgivardeklaration ska lämnas för den redovisningsperiod då utbetalningen gjordes. I 59 kap. 7–9 §§ finns bestämmelser om ansvar för den som inte gör anmälan enligt första stycket. Skatteavdrag ska göras från ränta, utdelning och annan avkastning – huvudregeln 15 § Skatteavdrag ska göras från sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift ska lämnas om enligt 17 eller 19 kap. Skatteavdrag ska också göras från sådan annan avkastning som kontrolluppgift ska lämnas om enligt 17 kap. 1 § andra stycket eller 19 kap. 1 § andra stycket, om avkastningen betalas ut tillsammans med ränta eller utdelning som avses i första stycket. Undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ränta och utdelning 16 § Skatteavdrag ska inte göras från ränta eller utdelning 1. till fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige, 2. som enligt skatteavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige, eller 3. som ett utländskt företag ska lämna kontrolluppgift om enligt 23 kap. 5 §. 17 § Skatteavdrag ska inte göras från ränta 1. på ett konto, om räntan understiger 100 kronor, 2. på ett förfogarkonto som avses i 17 kap. 6 § andra stycket, om räntan understiger 1 000 kronor, 3. på ett konto för klientmedel, eller 4. som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om utbetalaren inte vet hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och därför ska redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 17 kap. 5 § andra stycket. Skatteavdrag ska inte heller göras från räntekompensation som förvärvaren av en fordringsrätt eller delägarrätt betalar till överlåtaren för intjänad ränta som ännu inte ska betalas ut. 18 § Skatteavdrag ska inte göras från utdelning 1. på aktier i ett svenskt aktiebolag som inte är ett avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), eller 2. på andelar i en svensk ekonomisk förening. Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag 19 § Den som betalar ut ersättning för arbete ska vid varje utbetalningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp. Det gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen ska lämna uppgift om skatteavdragets belopp till mottagaren till följd av bestämmelserna i 34 kap. 3 a §. Skatteverket får besluta om undantag från skyldigheten att lämna uppgift om skatteavdragets belopp, om avdraget är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället och beslutet inte medför väsentlig olägenhet för den skattskyldige. Lag (2017:387). Återbetalning av skatteavdrag 20 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa att ett avdrag har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats in till Skatteverket, ska den som har gjort skatteavdraget skyndsamt betala tillbaka mellanskillnaden mot kvitto. Återbetalning som grundas på ett beslut om preliminär A-skatt i samband med konkurs eller utmätning ska göras till konkursboet respektive Kronofogdemyndigheten. Föreläggande att göra skatteavdrag eller lämna uppgift om skatteavdrag 21 § Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sin skyldighet att göra skatteavdrag eller att lämna uppgift till mottagaren om skatteavdragets belopp att fullgöra sin skyldighet. Åtagande att göra skatteavdrag 22 § En sådan värdepapperscentral som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska ge in ett åtagande till Skatteverket om att göra skatteavdrag enligt 15 §, om 1. värdepapperscentralen hör hemma i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige, 2. värdepapperscentralen inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige, 3. värdepapperscentralen kommer att betala ut ränta, utdelning eller annan avkastning som är skattepliktig enligt inkomstskattelagen (1999:1229), och 4. detta görs för ett sådant avstämningsbolag som avses i 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551). Åtagandet ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för värdepapperscentralen och avstämningsbolaget. Det som sägs i första stycket 2–4 och andra stycket om värdepapperscentral gäller även andra utländska juridiska personer än värdepapperscentraler. Lag (2016:64). 11 kap. Beräkning av skatteavdrag för preliminär skatt Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – definitioner (2 och 3 §§), – underlag för beräkning av skatteavdrag från ersättning för arbete (4–15 §§), – skatteavdrag från ersättning för arbete till en fysisk person (16–23 §§), – skatteavdrag från ersättning för arbete till en juridisk person (24 §), – skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning (25 och 26 §§), och – skyldighet att följa och visa upp beslut (27 §). Definitioner 2 § Med regelbunden ersättning avses sådan ersättning för arbete som gäller en bestämd tidsperiod och som betalas ut till en fysisk person vid regelbundet återkommande tillfällen. 3 § Med huvudinkomst avses sådan regelbunden ersättning till en fysisk person som utgör dennes huvudsakliga ersättning för arbete. Detsamma gäller ersättning som inte är regelbunden men som betalas ut tillsammans med huvudinkomsten. Underlag för beräkning av skatteavdrag från ersättning för arbete 4 § I underlaget för beräkning av skatteavdrag från ersättning för arbete ska det ingå 1. kontant ersättning som en utbetalare ska göra skatteavdrag från enligt 10 kap., 2. värdet av förmåner som ges ut av utbetalaren och som är skattepliktiga enligt inkomstskattelagen (1999:1229), samt 3. ersättning eller förmån som enligt 5–7 §§ anses utgiven av utbetalaren, om skatteavdrag enligt 10 kap. skulle ha gjorts från motsvarande ersättning eller förmån som ges ut direkt av utbetalaren. Förmån av personaloption 5 § En förmån som utgörs av en personaloption ska anses utgiven av den i vars tjänst personaloptionen har förvärvats. Lag (2017:1218). Rabatt, bonus eller annan liknande förmån 6 § Rabatt, bonus eller annan förmån som har getts ut på grund av kundtrohet eller liknande ska anses utgiven av den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen. Ersättning eller förmån från utlandet som har sin grund i en anställning i Sverige 7 § En ersättning eller en annan förmån än som avses i 5 § som har getts ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person, ska anses utgiven av den hos vilken mottagaren är eller har varit anställd i Sverige om 1. ersättningen eller förmånen kan anses ha sin grund i anställningen, och 2. det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren och mottagaren. Lag (2017:1218). När ska förmåner och ersättningar beaktas? 8 § En sådan förmån som avses i 5 § ska räknas med i underlaget för beräkning av skatteavdrag när den som ska anses som utgivare av förmånen har fått kännedom om att rättigheten har utnyttjats eller överlåtits. Förmåner och ersättningar som avses i 6 och 7 §§ ska räknas med i underlaget när den som ska anses som utgivare har fått kännedom om dem. Värdering av förmåner 9 § Förmåner ska värderas enligt bestämmelserna i 61 kap. 2–17 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) om inte annat följer av 10 eller 11 §. 10 § Värdet av förmån av bostad i Sverige som inte är semesterbostad eller bostad som avses i 61 kap. 3 a § inkomstskattelagen (1999:1229) ska beräknas enligt sådana värdetabeller som avses i 2 kap. 10 a § första stycket 1 och andra stycket socialavgiftslagen (2000:980). Om Skatteverket har bestämt värdet av en bostadsförmån vid beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 10 c § socialavgiftslagen, ska detta värde användas i underlaget för beräkning av skatteavdrag. 11 § Om Skatteverket har bestämt värdet av en bilförmån eller kostförmån vid beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 10 b § socialavgiftslagen (2000:980), ska detta värde användas i underlaget för beräkning av skatteavdrag. Hemresor 12 § Om en utbetalare begär det, får Skatteverket besluta att underlaget för beräkning av skatteavdrag ska bestämmas utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer. Första stycket gäller bara till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger det belopp som får dras av enligt 12 kap. 24 § inkomstskattelagen (1999:1229). Inställelseresor 13 § Underlaget för beräkning av skatteavdrag ska bestämmas utan hänsyn till förmån av fri resa inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag eller till ersättning för kostnader för sådan resa. Förmån av hushållsarbete 14 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Skatteavdrag för förmån av hushållsarbete enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska reduceras, om den som har utfört arbetet var godkänd för F-skatt vid någon av de tidpunkter som anges i 67 kap. 16 § 1 inkomstskattelagen. Detsamma gäller om utföraren har ett intyg eller någon annan handling som avses i 67 kap. 17 § samma lag. Reduktionen ska vara 1. 50 procent av värdet på förmån av sådant hushållsarbete som anges i 67 kap. 13 § inkomstskattelagen, och 2. 30 procent av värdet på förmån av annat hushållsarbete. Skatteavdraget ska i fråga om förmån av sådant hushållsarbete som anges i 67 kap. 13 § inkomstskattelagen som mest reduceras med 75 000 kronor per beskattningsår. I fråga om förmån av sådant hushållsarbete som anges i 67 kap. 13 a och 13 b §§ inkomstskattelagen ska skatteavdraget som mest reduceras med 75 000 kronor per beskattningsår. Lag (2024:417). 14 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Skatteavdrag för förmån av hushållsarbete enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska reduceras, om den som har utfört arbetet var godkänd för F-skatt vid någon av de tidpunkter som anges i 67 kap. 16 § 1 inkomstskattelagen. Detsamma gäller om utföraren har ett intyg eller någon annan handling som avses i 67 kap. 17 § samma lag. Reduktionen ska vara 1. 50 procent av värdet på förmån av sådant hushållsarbete som anges i 67 kap. 13 § inkomstskattelagen, och 2. 30 procent av värdet på förmån av annat hushållsarbete. Skatteavdraget ska som mest reduceras med 75 000 kronor per beskattningsår. I fråga om förmån av sådant hushållsarbete som anges i 67 kap. 13 a och 13 b §§ inkomstskattelagen ska dock skatteavdraget som mest reduceras med 50 000 kronor per beskattningsår. Lag (2024:420). Avdrag för utgifter i arbetet 15 § Avdrag för utgifter i arbetet får göras om 1. den som tar emot ersättning för arbete är en fysisk person som får dra av utgifterna vid beskattningen, och 2. utgifterna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av mottagarens ersättning från utbetalaren under beskattningsåret. Utgifterna ska beräknas enligt sådan schablon som avses i 2 kap. 21 § tredje stycket socialavgiftslagen (2000:980). Om Skatteverket har bestämt hur utgifterna ska beräknas enligt 2 kap. 21 § fjärde stycket socialavgiftslagen, ska denna beräkning användas. Skatteavdrag från ersättning för arbete till en fysisk person 16 § Från ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person ska skatteavdrag göras i enlighet med beslut om preliminär A-skatt. Ett beslut om att skatteavdrag ska göras enligt skattetabell ska dock inte tillämpas i de fall som avses i 20 §. Under januari får skatteavdrag göras enligt den skattetabell som senast har tillämpats under det föregående beskattningsåret. Allmän eller särskild skattetabell 17 § Skatteavdrag ska, om inte annat föreskrivs i 18 eller 19 §, göras enligt en allmän skattetabell i fråga om sådan ersättning som är mottagarens huvudinkomst. Om ersättningen inte är regelbunden, ska skatteavdrag dock göras enligt en särskild skattetabell för engångsbelopp enligt 12 kap. 6 §. 18 § Skatteavdrag ska göras enligt en särskild skattetabell för sjukpenning m.m., om ersättningen för arbete är sådan som avses i 11 kap. 24 §, 30 § första stycket eller 31 § eller 15 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229). Första stycket gäller inte om ersättningen är omvårdnadsbidrag enligt 22 kap. socialförsäkringsbalken. Lag (2018:1271). 19 § Skatteavdrag ska göras enligt en särskild skattetabell för sjömän om ersättningen är sjöinkomst och mottagarens huvudinkomst. Om ersättningen inte är regelbunden, ska skatteavdrag dock göras enligt en särskild skattetabell för engångsbelopp enligt 12 kap. 6 §. Skatteavdrag med 30 procent 20 § Från ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person ska skatteavdrag göras med 30 procent av underlaget, om ersättningen 1. inte är mottagarens huvudinkomst och inte heller sådan sjukpenning m.m. som avses i 18 §, 2. gäller arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, 3. redovisas i en förenklad arbetsgivardeklaration, 4. är sådan som avses i 10 kap. 6 § första stycket första meningen, eller 5. är sådan som avses i 10 kap. 13 § och mottagaren är godkänd för F-skatt. Lag (2020:954). Obligatorisk förhöjning av skatteavdrag 21 § Ett förhöjt skatteavdrag ska göras från ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person om 1. utbetalaren inte har inhämtat uppgift från Skatteverket om vilket skatteavdrag som ska göras, 2. den som ska ta emot ersättningen inte har visat upp ett beslut om preliminär A-skatt trots att utbetalaren har begärt detta, och 3. ersättningen är mottagarens huvudinkomst. Ett förhöjt skatteavdrag ska göras enligt den skattetabell som närmast motsvarar skattesatsen för kommunal inkomstskatt för den ort där utbetalaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall betalas ut, ökat med 10 procent av avdraget enligt tabellen. Frivillig förhöjning av skatteavdrag 22 § Om den som tar emot ersättning för arbete begär det, ska utbetalaren göra ett förhöjt skatteavdrag från huvudinkomsten. Utbetalaren ska göra avdrag med det begärda beloppet senast från och med det första utbetalningstillfället som infaller två veckor efter begäran. Utbetalaren får inte göra skatteavdrag enligt första stycket om Skatteverket har omprövat ett beslut om preliminär A-skatt på begäran av ett konkursbo eller Kronofogdemyndigheten enligt 66 kap. 15 §. Skatteavdrag från förskott 23 § Skatteavdrag från ersättning för arbete som betalas ut i form av förskott ska beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela ersättningen som det utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen. Om hela ersättningen inte är känd när förskottet betalas ut, ska skatteavdraget beräknas som om förskottet utgör hela ersättningen för den aktuella tidsperioden. När resterande belopp betalas ut, ska skatteavdrag göras med återstående del av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen. Skatteavdrag från ersättning för arbete till en juridisk person 24 § Från ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person ska skatteavdrag göras med 30 procent av underlaget om inte annat följer av ett beslut om särskild beräkningsgrund enligt 55 kap. 9 §. Skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning 25 § Skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning som avses i 10 kap. 15 § ska göras med 30 procent om inte annat följer av 26 § eller ett beslut om särskild beräkningsgrund enligt 55 kap. 9 §. 26 § Skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning som avses i 10 kap. 15 § på utländska värdepapper ska göras med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som dras av i utlandet uppgår till 30 procent av räntan, utdelningen eller avkastningen. Skyldighet att följa och visa upp beslut 27 § En utbetalare ska följa ett beslut om särskild beräkningsgrund enligt 55 kap. 9 § senast två veckor efter det att utbetalaren fick del av det. Detsamma gäller ett beslut om omprövning av beslut om preliminär A-skatt. Om ett beslut om särskild beräkningsgrund meddelas efter den 18 januari beskattningsåret, ska den som beslutet gäller genast visa upp det för den som ska göra skatteavdraget. Skyldigheten att visa upp ett sådant beslut gäller oberoende av när det meddelas om beslutet gäller en juridisk person. 12 kap. Skattetabeller 1 § Allmänna och särskilda skattetabeller ska fastställas för varje kalenderår enligt bestämmelserna i detta kapitel. Allmänna skattetabeller 2 § De allmänna skattetabellerna ska ange skatteavdraget på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid. 3 § De allmänna skattetabellerna ska grundas på att 1. inkomsten är oförändrad under kalenderåret, 2. mottagaren bara kommer att beskattas för den inkomst som anges i tabellen, 3. mottagaren inte ska betala någon annan skatt eller avgift än a) kommunal inkomstskatt, b) statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster, c) begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144), d) avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, e) avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, och f) public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, 4. mottagaren inte kommer att medges något annat avdrag än grundavdrag vid beskattningen, och 5. mottagaren kommer att medges skattereduktion för a) allmän pensionsavgift och arbetsinkomst enligt 67 kap. 4- 9 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), b) sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 67 kap. 9 a § inkomstskattelagen, eller c) förvärvsinkomster enligt 67 kap. 46-48 §§ inkomstskattelagen. Tabellerna ska också ange skatteavdraget för 1. den som är född 1938 eller senare och inte är skyldig att betala allmän pensionsavgift enligt 67 kap. 4 § inkomstskattelagen, och 2. den som inte har rätt till skattereduktion för arbetsinkomst enligt 67 kap. 5-9 §§ inkomstskattelagen. Bestämmelserna i första stycket ska också tillämpas för den som är född 1937 eller tidigare och har rätt till skattereduktion för arbetsinkomst enligt 67 kap. 5-9 §§ eller för förvärvsinkomster enligt 67 kap. 46-48 §§ inkomstskattelagen. Lag (2020:1167). Särskilda skattetabeller 4 § De särskilda skattetabellerna för sjukpenning m.m. ska för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 25 och 26 kap. socialförsäkringsbalken ange det skatteavdrag som ska göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller 3 § första stycket. 5 § De särskilda skattetabellerna för sjömän ska grundas på att den skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 64 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) och skattereduktion enligt 67 kap. 3 § samma lag. I övrigt gäller 3 §. 6 § De särskilda skattetabellerna för engångsbelopp ska för olika årsinkomster ange det skatteavdrag som ska göras från ett visst engångsbelopp uttryckt i procent. Tabellerna ska grundas på en för Sverige genomsnittlig sammanlagd skatte- och avgiftssats. AVDELNING V. SÄRSKILD INKOMSTSKATT OCH GODKÄNNANDE FÖR TONNAGEBESKATTNING 13 kap. Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt Beslut om särskild inkomstskatteredovisning 1 § Skatteverket beslutar huruvida skatt för en fysisk person ska tas ut enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (beslut om särskild inkomstskatteredovisning). I ett beslut om särskild inkomstskatteredovisning ska Skatteverket ange om 1. utbetalaren av den skattepliktiga ersättningen ska göra skatteavdrag enligt 3 §, och 2. mottagaren har inkomster som är undantagna från skatteplikt. 2 § Om Skatteverket har beslutat om särskild inkomstskatteredovisning, ska den som beslutet gäller genast visa upp beslutet för utbetalaren. Skatteavdrag för särskild inkomstskatt 3 § Den som betalar ut kontant ersättning eller annat vederlag som är skattepliktig inkomst enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ska göra skatteavdrag för sådan skatt om 1. Skatteverket i ett beslut om särskild inkomstskatteredovisning har angett att skatteavdrag ska göras, och 2. utbetalaren känner till beslutet. Lag (2020:954). 4 § Den som betalar ut kontant ersättning eller annat vederlag som är skattepliktig inkomst enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska göra skatteavdrag för sådan skatt. 5 § I fråga om skatteavdrag för särskild inkomstskatt gäller bestämmelserna om 1. befrielse från skatteavdrag i 10 kap. 10 § första stycket 2 och andra stycket, 2. skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag i 10 kap. 19 §, och 3. värdering av förmåner vid beräkning av underlag för skatteavdrag i 11 kap. 9–11 §§. Första stycket 1 gäller inte skatteavdrag som avses i 4 §. I vilka fall ska den skattskyldige redovisa och betala skatten? 6 § Om utbetalaren är hemmahörande i utlandet, ska den som tar emot ersättning eller annat vederlag som är skattepliktig inkomst enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta redovisa och betala skatt som avser sådan ersättning eller annat vederlag som utbetalaren inte ska göra skatteavdrag från. Lag (2020:954). 7 § Den som är skattskyldig arrangör enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska redovisa och betala skatten. 13 a kap. Godkännande för tonnagebeskattning Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - förutsättningar för godkännande (2 och 3 §§), - ansökan om godkännande (4-8 a §§), - från när ett godkännande gäller (9 §), - återkallelse av godkännande (10-17 §§), och - spärrtid (18 §). Lag (2020:858). Förutsättningar för godkännande 2 § Den som bedriver eller har för avsikt att bedriva sådan kvalificerad rederiverksamhet som avses i 39 b kap. 3–5 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska efter ansökan godkännas av Skatteverket för tonnagebeskattning. Lag (2016:888). 3 § Företag som ingår i en sådan koncern som avses i 39 b kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska godkännas för tonnagebeskattning bara om alla de företag i koncernen som bedriver eller har för avsikt att bedriva kvalificerad rederiverksamhet är godkända för tonnagebeskattning eller ansöker om godkännande och godkänns för tonnagebeskattning. Lag (2016:888). Ansökan om godkännande När ska en ansökan lämnas? 4 § En ansökan om godkännande för tonnagebeskattning ska ha kommit in till Skatteverket senast fem månader före ingången av det första beskattningsår som ansökan avser. Lag (2016:888). 5 § Om ett företag som bedriver kvalificerad rederiverksamhet utan att vara godkänt för tonnagebeskattning kommer att ingå i en koncern där det finns ett företag som är godkänt för tonnagebeskattning, ska det förstnämnda företaget ansöka om godkännande för tonnagebeskattning. Ansökan ska ha kommit in till Skatteverket inom tre månader från den dag då företaget kom att ingå i koncernen. Lag (2016:888). 6 § Om ett företag som ingår i en koncern där det finns ett företag som är godkänt för tonnagebeskattning börjar bedriva kvalificerad rederiverksamhet, ska det förstnämnda företaget ansöka om godkännande för tonnagebeskattning. Ansökan ska ha kommit in till Skatteverket inom tre månader från den dag då företaget började bedriva den kvalificerade rederiverksamheten. Lag (2016:888). 7 § Om ett företag som inte är godkänt för tonnagebeskattning genom en fusion eller fission tar över en kvalificerad rederiverksamhet eller ett kvalificerat fartyg från ett annat företag som är godkänt för tonnagebeskattning, ska det övertagande företaget ansöka om godkännande för tonnagebeskattning. Ansökan ska ha kommit in till Skatteverket inom tre månader från den dag då fusionen eller fissionen blev genomförd. Lag (2016:888). Vad ska en ansökan innehålla? 8 § En ansökan om godkännande för tonnagebeskattning ska innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att Skatteverket ska kunna bedöma om förutsättningarna i 2 och 3 §§ är uppfyllda. Lag (2016:888). 8 a § I en ansökan om godkännande för tonnagebeskattning ska en sökande som inte är en fysisk person alltid lämna följande uppgifter: 1. identiteten, inklusive stat eller jurisdiktion för hemvist eller, om sådan saknas, för registrering samt utländskt skatteregistreringsnummer eller motsvarande om sådant nummer finns, på - sökanden, - sökandens moderföretag, - moderföretaget för den yttersta gruppen av personer som sökanden tillhör, och - andra personer, med undantag för fysiska personer, som sannolikt kan komma att beröras av beslutet i andra stater och jurisdiktioner, och 2. andra stater och jurisdiktioner som sannolikt kan komma att beröras av beslutet. Första stycket gäller bara när sökanden kan komma att ha transaktioner med utländska närstående parter som ger upphov till inkomst som omfattas av tonnagebeskattning. Lag (2020:858). Från när gäller ett godkännande? 9 § Ett godkännande för tonnagebeskattning gäller tidigast från och med det beskattningsår som följer närmast efter det beskattningsår då beslutet meddelades. Ett godkännande för tonnagebeskattning efter ansökan enligt 7 § gäller dock från och med det beskattningsår som börjar samtidigt som det överlåtande företagets sista beskattningsår eller, om företagen har olika beskattningsår, från och med det beskattningsår som börjar närmast före det överlåtande företagets sista beskattningsår. Lag (2016:888). Återkallelse av godkännande Förutsättningar för återkallelse 10 § Skatteverket ska återkalla ett godkännande för tonnagebeskattning, om 1. det godkända företaget begär det, 2. förutsättningarna för godkännande för tonnagebeskattning enligt 2 och 3 §§ inte är uppfyllda, 3. det godkända företaget inte har fullgjort en uppgiftsskyldighet enligt 29–33 kap. eller en dokumentationsskyldighet enligt 39 kap. 3 § och detta är av betydelse för godkännandet eller för tonnagebeskattningen, eller 4. det godkända företaget har meddelats en dom som har fått laga kraft och där lagen (1995:575) mot skatteflykt har tillämpats och detta är av betydelse för tonnagebeskattningen. Första stycket 2 gäller inte om 1. en kvalificerad rederiverksamhet avvecklas och inte bedrivs vidare av någon annan, 2. det beslutas att företaget ska gå i likvidation, 3. företaget försätts i konkurs, 4. företaget upplöses genom en fusion eller fission och det övertagande företaget är godkänt för tonnagebeskattning eller enligt 7 § ansöker om godkännande och godkänns för tonnagebeskattning, eller 5. företaget upplöses till följd av ett beslut om förenklad avveckling. Lag (2018:733). 11 § Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket avstå från att återkalla ett godkännande för tonnagebeskattning enligt 10 § första stycket 2–4. Lag (2016:888). När ska en begäran om återkallelse lämnas eller anses ha lämnats? 12 § En begäran om återkallelse enligt 10 § första stycket 1 ska ha kommit in till Skatteverket senast fyra år före ingången av det sista beskattningsår då tonnagebeskattning ska ske. Lag (2016:888). 13 § Om en kvalificerad rederiverksamhet avvecklas och inte bedrivs vidare av någon annan, utan att den som är godkänd för tonnagebeskattning av verksamheten begär att godkännandet ska återkallas, ska återkallelse anses ha begärts under det beskattningsår då verksamheten har avvecklats. Lag (2016:888). Från när gäller en återkallelse? 14 § En återkallelse enligt 10 § första stycket 1 gäller tidigast från och med det tionde beskattningsåret efter det första beskattningsår då tonnagebeskattning ska ske. Lag (2016:888). 15 § Om flera företag i en koncern har godkänts för tonnagebeskattning, gäller en återkallelse enligt 10 § första stycket 1 tidigast från och med det tionde beskattningsåret efter det första beskattningsår då tonnagebeskattning ska ske för det företag i koncernen som senast godkändes för tonnagebeskattning. Lag (2016:888). 16 § Om ett överlåtande företag i en fusion eller fission har godkänts för tonnagebeskattning senare än det övertagande företaget, gäller en återkallelse enligt 10 § första stycket 1 tidigast från och med det tionde beskattningsåret efter det överlåtande företagets första beskattningsår med tonnagebeskattning. Lag (2016:888). 17 § En återkallelse enligt 10 § första stycket 2–4 avser godkännande för 1. det beskattningsår då beslut om återkallelse meddelades, och 2. tidigare beskattningsår som verksamheten har tonnagebeskattats, dock tidigast det beskattningsår som har gått ut under det sjätte kalenderåret före det kalenderår då beslut om återkallelse meddelades. Lag (2016:888). Spärrtid 18 § Den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat får inte godkännas för tonnagebeskattning igen förrän minst tio beskattningsår har gått från utgången av det senaste beskattningsår då tonnagebeskattning har skett. Lag (2016:888). AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER 14 kap. Syftet med kontrolluppgifter 1 § Kontrolluppgifter ska lämnas för andra än uppgiftslämnaren själv till ledning för 1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt a) inkomstskattelagen (1999:1229), b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, c) lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen, e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, g) lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, 2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), 3. registrering av skatteavdrag, 4. bestämmande av skattereduktion, 5. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken, 6. beskattning enligt a) lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, och b) lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., och 7. beskattning utomlands. Lag (2022:1760). 15 kap. Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – skyldighet att lämna kontrolluppgift (2 §), – för vem och av vem kontrolluppgift ska lämnas (3–7 §§), – undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift (8 §), – kontrolluppgiftens innehåll (9 och 10 §§), och – värdering av ersättningar och förmåner (11 §). Skyldighet att lämna kontrolluppgift 2 § Kontrolluppgift ska lämnas om utgiven ersättning och förmån som utgör intäkt i inkomstslaget tjänst. Kontrolluppgift ska inte lämnas om ersättningen eller förmånen är skattefri av någon annan anledning än förhållandena hos mottagaren och inte heller är avgiftspliktig enligt socialavgiftslagen (2000:980). Som utgiven ersättning räknas även 1. behållning på pensionssparkonto som ska avskattas i inkomstslaget tjänst enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen (1999:1229), och 2. belopp som utgör intäkt i inkomstslaget tjänst och som enligt en bestämmelse i inkomstskattelagen eller någon annan lag ska anses som utbetalt. I 22 kap. 10 och 11 §§ finns bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om omständigheter som medför eller kan medföra avskattning i inkomstslaget tjänst av pensionsförsäkring eller av sådana avtal om tjänstepension som är jämförbara med pensionsförsäkring. Lag (2012:835). För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas? För vem ska kontrolluppgift lämnas? 3 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon. Den som ska lämna kontrolluppgift – huvudregeln 4 § Kontrolluppgift ska lämnas av den som har gett ut ersättning eller förmån. Förmån av personaloption 5 § Om förmånen utgörs av en personaloption, ska kontrolluppgift lämnas av den i vars tjänst personaloptionen har förvärvats. Lag (2017:1218). Rabatt, bonus eller annan liknande förmån 6 § Om förmånen utgörs av rabatt, bonus eller annan förmån som har getts ut på grund av kundtrohet eller liknande, ska kontrolluppgift lämnas av den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen. Ersättning eller förmån från utlandet som har sin grund i en anställning i Sverige 7 § Om en ersättning eller en annan förmån än som avses i 5 § har getts ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person, ska kontrolluppgift lämnas av den hos vilken mottagaren är eller har varit anställd i Sverige om 1. ersättningen eller förmånen kan anses ha sin grund i anställningen, och 2. det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren och mottagaren. Lag (2017:1218). Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift 8 § Kontrolluppgift ska inte lämnas om 1. sådan ersättning eller förmån för arbete som en fysisk person eller ett dödsbo har gett ut, under förutsättning att a) ersättningen eller förmånen inte motsvarar en utgift i en näringsverksamhet, och b) det som mottagaren under året har fått sammanlagt har haft ett värde som understiger 1 000 kronor, 2. sådan ersättning eller förmån för arbete som har getts ut i annat fall än som avses i 1, under förutsättning att a) det som mottagaren under året har fått sammanlagt har haft ett värde som understiger 100 kronor, och b) skatteavdrag inte har gjorts, 3. sådan ersättning eller förmån som har redovisats eller skulle ha redovisats per betalningsmottagare av utgivaren eller den som avses i 5–7 §§ i en arbetsgivardeklaration eller en förenklad arbetsgivardeklaration, eller 4. sådan ersättning för utgifter vid tjänsteresor som avser logi eller resa med annat transportmedel än egen bil eller förmånsbil, om det av 10 kap. 3 § andra stycket 8 eller 9 följer att skatteavdrag inte ska göras från ersättningen. Lag (2018:524). Kontrolluppgiftens innehåll 9 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas: 1. värdet av den ersättning eller förmån som har getts ut, 2. antalet dagar med sjöinkomst samt på vilket fartyg och i vilket fartområde tjänstgöringen har ägt rum, 3. om Skatteverket har bestämt värdet av en förmån enligt 2 kap. 10 b eller 10 c § socialavgiftslagen (2000:980), 4. om ersättningen ges ut på grund av tjänstepensionsförsäkring eller sådant avtal om tjänstepension som avses i 28 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), 5. arbetsställenummer enligt lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m., om ett sådant har tilldelats, 6. arbetsplatsens adress, om betalningsmottagaren har haft endast en arbetsplats i en och samma anställning, och 7. den del av värdet av den ersättning eller förmån som har getts ut som är ersättning för styrelsearbete. Om kontrolluppgiften avser en ersättning med ett sådant engångsbelopp på grund av personskada som avses i 11 kap. 38 § inkomstskattelagen, ska det i kontrolluppgiften anges om engångsbelopp på grund av samma skada har getts ut tidigare samt i så fall med vilket belopp och under vilket utbetalningsår. Om kontrolluppgiften avser ersättning eller förmån som inte ska tas upp till beskattning men är avgiftspliktig enligt socialavgiftslagen, ska i kontrolluppgiften värdet på sådan ersättning eller förmån anges särskilt. Lag (2022:1690). 10 § Om den uppgiftsskyldige har gett ut annan ersättning för utgifter vid tjänsteresor än som avses i 8 § 4 och det av 10 kap. 3 § andra stycket 8 eller 9 följer att skatteavdrag inte ska göras från ersättningen, är det tillräckligt att det i kontrolluppgiften anges att sådan ersättning har getts ut. Lag (2018:524). Värdering av ersättningar och förmåner 11 § Värdet av ersättningar och förmåner som har getts ut i annat än pengar ska beräknas i enlighet med bestämmelserna i 61 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Vid beräkning av värdet av kostförmån och bilförmån får bestämmelserna i 61 kap. 18, 19 och 19 b §§ inkomstskattelagen tillämpas bara om Skatteverket har beslutat det enligt 2 kap. 10 b § socialavgiftslagen (2000:980). Värdet av förmån av bostad i Sverige som inte är en semesterbostad eller en bostad som avses i 61 kap. 3 a § inkomstskattelagen ska beräknas enligt sådana värdetabeller som avses i 2 kap. 10 a § första stycket 1 och andra stycket socialavgiftslagen. Om Skatteverket har bestämt värdet enligt 2 kap. 10 c § socialavgiftslagen, ska detta värde användas. 16 kap. Kontrolluppgift om intäkt och avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet Ersättningar och förmåner 1 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Kontrolluppgift ska lämnas om ersättningar och förmåner som anges i 3 § och som ska hänföras till inkomstslaget näringsverksamhet. Kontrolluppgift ska dock inte lämnas, om ersättningen eller förmånen har redovisats eller skulle ha redovisats av utgivaren i en arbetsgivardeklaration. Kontrolluppgift ska inte heller lämnas om elstöd som betalats ut till elanvändare. Lag (2023:21). 1 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Kontrolluppgift ska lämnas om ersättningar och förmåner som anges i 3 § och som ska hänföras till inkomstslaget näringsverksamhet. Kontrolluppgift ska dock inte lämnas, om ersättningen eller förmånen har redovisats eller skulle ha redovisats av utgivaren i en arbetsgivardeklaration. Lag (2023:22). 2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och, i de fall som avses i 3 § 2, även för juridiska personer av den som har gett ut ersättning eller förmån. Lag (2017:387). 3 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas: 1. sådant utbetalt stöd eller efterskänkt belopp som avses i 29 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), och 2. betalning för a) nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, inklusive biograffilm, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller b) upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. Lag (2017:387). Skogs-, skogsskade- och upphovsmannakonto 4 § Kontrolluppgift ska lämnas om 1. insättning enligt a) 21 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) på skogskonto eller skogsskadekonto, och b) 32 kap. inkomstskattelagen på upphovsmannakonto, 2. uttag och utbetalning enligt a) 21 kap. 36 § inkomstskattelagen från ett skogskonto eller ett skogsskadekonto, och b) 32 kap. 8 § inkomstskattelagen från ett upphovsmannakonto, samt 3. överlåtelse, pantsättning eller övertagande av medel, om dessa förhållanden är kända, enligt a) 21 kap. 40 och 41 §§ inkomstskattelagen på skogskonto eller skogsskadekonto, och b) 32 kap. 11 § första stycket 1 eller 2 inkomstskattelagen på upphovsmannakonto. 5 § Kontrolluppgift ska lämnas för kontohavaren av det kontoförande kreditinstitutet. 6 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas: 1. insatt belopp, 2. uttaget eller utbetalt belopp, och 3. överlåtelse, pantsättning eller övertagande av kontomedel. 17 kap. Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkastning på fordringsrätter Skyldighet att lämna kontrolluppgift 1 § Kontrolluppgift ska lämnas om ränteinkomster. Kontrolluppgift ska också lämnas om annan avkastning än kapitalvinst som hänför sig till fordringsrätter och som utgör intäkt i inkomstslaget kapital. För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas? 2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon. 3 § Kontrolluppgift ska lämnas av den som har tillgodoräknat eller betalat ut ränta eller annan avkastning. Uppgiftsskyldiga är andra juridiska personer än dödsbon. Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift 4 § Kontrolluppgift om ränteinkomster eller annan avkastning behöver inte lämnas 1. för ett konto som det inte finns ett personnummer för och som har öppnats före den 1 januari 1985, om räntan understiger 100 kronor under året eller, om kontot innehas av mer än en person, räntan för var och en av dem understiger 100 kronor, 2. om den sammanlagda räntan på konton i annat fall än som avses i 1 understiger 100 kronor under året för en person, 3. för skogskonto, skogsskadekonto, upphovsmannakonto och pensionssparkonto, och 4. för tillgångar på ett investeringssparkonto, om kontot vid tidpunkten när avkastningen överfördes eller betalades in till kontot innehades av en obegränsat skattskyldig fysisk person eller ett obegränsat skattskyldigt dödsbo. Första stycket 4 gäller inte ränta och annan avkastning på tillgångar som avses i 42 kap. 38 § eller ränta som avses i 42 kap. 42 § andra stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1289). Kontrolluppgiftens innehåll 5 § I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om tillgodoräknad eller utbetald ränta och annan avkastning. Om den uppgiftsskyldige inte kan ange hur stor del av utbetalt belopp som utgör ränta, ska uppgift om det sammanlagda utbetalda beloppet lämnas i kontrolluppgiften. När två eller flera personer innehar ett konto 6 § Om ett konto innehas av två eller flera personer, ska ränta eller annan avkastning fördelas mellan dem efter deras andelar i räntan eller i annan avkastning eller, om dessa andelar inte är kända för den uppgiftsskyldige, i lika stora andelar. Om ett konto innehas av fler än fem personer och en person förfogar över kontot, behöver kontrolluppgift bara lämnas för den person som förfogar över kontot. 18 kap. Kontrolluppgift om ränteutgifter Skyldighet att lämna kontrolluppgift 1 § Kontrolluppgift ska lämnas om ränteutgifter. För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas? 2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon. 3 § Kontrolluppgift ska lämnas av den som har tagit emot ränta. Uppgiftsskyldiga är andra juridiska personer än dödsbon. Enskild som bara har tagit emot dröjsmålsränta behöver inte lämna kontrolluppgift. Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift 4 § Kontrolluppgift om ränteutgifter behöver inte lämnas om den sammanlagda räntan för en person understiger 100 kronor under året. Kontrolluppgiftens innehåll 5 § I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om mottagen ränta. Om någon del av räntan har betalats i förskott, ska uppgift bara lämnas om den del av räntan som avser tiden till och med den 31 januari året efter beskattningsåret. När två eller flera personer är betalningsansvariga för en skuld 6 § Om två eller flera personer är betalningsansvariga för en skuld, ska räntan fördelas mellan dem efter deras andelar i räntan eller, om dessa andelar inte är kända för den uppgiftsskyldige, i lika stora andelar. Om en skuld är gemensam för fler än fem personer, behöver kontrolluppgift bara lämnas för den person som kan anses som företrädare för dem. 19 kap. Kontrolluppgift om avkastning på delägarrätter Skyldighet att lämna kontrolluppgift 1 § Kontrolluppgift ska lämnas om ränta och utdelning på delägarrätter. Kontrolluppgift ska också lämnas om annan avkastning än kapitalvinst som hänför sig till delägarrätter och som utgör intäkt i inkomstslaget kapital. För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas? 2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon. 3 § Kontrolluppgift ska lämnas av den som har tillgodoräknat eller betalat ut ränta, utdelning eller annan avkastning. Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift 4 § Kontrolluppgift ska inte lämnas om ränta, utdelning eller annan avkastning på 1. tillgångar på pensionssparkonto, och 2. tillgångar på ett investeringssparkonto, om kontot vid tidpunkten när avkastningen överfördes eller betalades in till kontot innehades av en obegränsat skattskyldig fysisk person eller ett obegränsat skattskyldigt dödsbo. Första stycket 2 gäller inte ränta, utdelning och annan avkastning på tillgångar som avses i 42 kap. 38 § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1289). Kontrolluppgiftens innehåll 5 § I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om tillgodoräknad eller utbetald ränta, utdelning och annan avkastning. När fler än fem personer innehar en depå eller ett konto 6 § Om en depå eller ett konto innehas av fler än fem personer och en person förfogar över depån eller kontot, behöver kontrolluppgift bara lämnas för den person som förfogar över depån eller kontot. 20 kap. Kontrolluppgift om avyttring av andelar i vissa fonder och fondföretag Skyldighet att lämna kontrolluppgift 1 § Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av andelar i 1. en värdepappersfond, 2. ett sådant fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3. en specialfond, eller 4. en utländsk specialfond som marknadsförs i Sverige enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lag (2013:585). För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas? 2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon. 3 § Kontrolluppgift om avyttring genom inlösen eller avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämnas av 1. sådana fondbolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen av värdepappersfonden eller fondföretaget har övergått till institutet, 2. AIF-förvaltare som förvaltar sådana fonder som avses i 1 § 3 och 4, eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen av fonden har övergått till institutet, 3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 § lagen om värdepappersfonder, och 4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § lagen om värdepappersfonder. Om ett förvaltningsbolag, ett fondföretag eller en utländsk AIF-förvaltare har slutit avtal med ett värdepappersinstitut om att ombesörja försäljning och inlösen av andelar, ska kontrolluppgiften i stället lämnas av värdepappersinstitutet. Om en andel är förvaltarregistrerad ska i stället förvaltaren lämna kontrolluppgiften. Lag (2013:585). 4 § Kontrolluppgift om annan avyttring än inlösen av andelar i sådana fonder och fondföretag som avses i 1 § ska lämnas av förvaltare, om andelarna är förvaltarregistrerade. Om en andel i ett fondföretag eller i en utländsk specialfond inte är förvaltarregistrerad, ska kontrolluppgift lämnas av ett värdepappersinstitut i det fall detta medverkar vid avyttringen. Lag (2013:585). Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift 5 § Kontrolluppgift ska inte lämnas om avyttring av 1. tillgångar på pensionssparkonto, och 2. tillgångar på ett investeringssparkonto, om kontot vid tidpunkten för avyttringen innehades av en obegränsat skattskyldig fysisk person eller ett obegränsat skattskyldigt dödsbo. Lag (2011:1289). Kontrolluppgiftens innehåll 6 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas: 1. kapitalvinst eller kapitalförlust, 2. slag av fond, 3. fondens identifikationsuppgifter, 4. om fonden är marknadsnoterad, och 5. om det är fråga om en avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229). Om den uppgiftsskyldige saknar uppgift om ersättning vid avyttring, ska andelens marknadsvärde på avyttringsdagen användas vid beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust. Om avyttringsdagen inte är känd, ska marknadsvärdet på dagen då avyttringen registrerades användas. Om uppgift saknas om anskaffningsutgift, ska uppgift lämnas om ersättningen vid avyttringen efter avdrag för utgifterna för avyttringen i stället för kapitalvinsten eller kapitalförlusten. Lag (2011:1289). 21 kap. Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och vissa andra delägarrätter Skyldighet att lämna kontrolluppgift 1 § Kontrolluppgift ska lämnas om 1. avyttring av andra delägarrätter än sådana som avses i 20 kap. 1 § och av fordringsrätter, om inte kontrolluppgift ska lämnas enligt 2, 2. slutförande av options- och terminsaffärer, som inte innebär förvärv eller försäljning av egendom, samt 3. utfärdande av optioner. För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas? 2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon. 3 § Kontrolluppgift ska lämnas av 1. värdepappersinstitut i de fall de medverkar vid avyttring av delägarrätt eller fordringsrätt och kontrolluppgift inte ska lämnas av dem som avses i 2–7, 2. värdepappersinstitut i de fall de registrerar en option eller en termin eller på annat sätt medverkar vid utfärdandet av optionen eller vid slutförandet av options- eller terminsaffären, 3. kreditmarknadsföretag, 4. garantimyndigheten enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller lagen (1999:158) om investerarskydd, 5. den som har betalat ut ersättning vid avyttring genom inlösen, 6. försäkringsgivare som har betalat ut ersättning på grund av en sådan försäkring som ett värdepappersbolag har tecknat för skadeståndsskyldighet som det kan komma att ådra sig när tjänster utförs i rörelsen, och 7. den som för eller har fört ett investeringssparkonto vid avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1289). Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift 4 § Kontrolluppgift ska inte lämnas om avyttring av 1. tillgångar på pensionssparkonto, och 2. tillgångar på ett investeringssparkonto, om kontot vid tidpunkten för avyttringen innehades av en obegränsat skattskyldig fysisk person eller ett obegränsat skattskyldigt dödsbo. Första stycket 2 gäller inte avyttring av tillgångar som avses i 42 kap. 38 § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1289). Kontrolluppgiftens innehåll 5 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas: 1. den ersättning som har överenskommits efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, 2. antalet delägarrätter eller fordringsrätter, 3. delägarrätternas eller fordringsrätternas slag och sort, 4. den kontanta ersättningen vid sådana byten av andelar som avses i 48 a kap. 2 § och 49 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229), samt 5. om det är fråga om en avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen samt den ersättning som avses i den paragrafen. Om ett terminsavtal slutförs genom att den ena parten säljer en tillgång samtidigt som samma part förvärvar en mindre tillgång av samma slag, får uppgift lämnas om bruttoersättningen vid försäljningen. Lag (2011:1289). 6 § Om en utbetalning avser även annat än ersättning för delägarrätter eller fordringsrätter och den uppgiftsskyldige inte kan ange hur stor del av utbetalt belopp som utgör ersättning för sådana rätter, ska uppgift om det sammanlagda utbetalda beloppet lämnas i kontrolluppgiften. När delägarrätter eller fordringsrätter ägs gemensamt av flera personer 7 § Om delägarrätter eller fordringsrätter ägs gemensamt av flera personer och det vid avyttringen har upprättats en rapport enligt 9 kap. 27 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, behöver kontrolluppgift bara lämnas för den person som anges i rapporten. Lag (2017:699). 22 kap. Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift om - överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa bostadsföretag (2 och 3 §§, - samfällighet (5 och 6 §§, - räntebidrag (7 §, - pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§, - avskattning av pensionsförsäkring (10 §, - tjänstepensionsavtal (11 §, - underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och sparande i en PEPP-produkt (12 §, - skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §, - elcertifikat (14 §, - utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar (15 §, - schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §, - schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfonder, fondföretag, specialfonder och utländska specialfonder (17- 21 §§, - gåva (22 §, - investeraravdrag (23 och 24 §§, - skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el (25 §, - utnyttjande av vissa personaloptioner (26 §, och - avgift till arbetslöshetskassa (27 §. Lag (2022:1760). Överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa bostadsföretag 2 § Kontrolluppgift ska lämnas om överlåtelse av en privatbostadsrätt. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av privatbostadsföretaget. I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas: 1. lägenhetens beteckning, 2. tidpunkten för överlåtelsen och för överlåtarens förvärv, 3. ersättningen vid överlåtelsen, 4. om överlåtaren förvärvade privatbostadsrätten efter år 1983, ersättningen vid detta förvärv, 5. överlåtarens andel av innestående medel i inre reparationsfond eller liknande fond vid avyttringen och, om överlåtaren förvärvade privatbostadsrätten efter år 1973, andelen vid detta förvärv, 6. kapitaltillskott som har lämnats efter år 1973 och som överlåtaren enligt 46 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229) får räkna in i omkostnadsbeloppet, samt 7. om överlåtaren förvärvade privatbostadsrätten senast år 1973, överlåtarens andel av privatbostadsföretagets förmögenhet den 1 januari 1974, beräknad enligt 46 kap. 14 § inkomstskattelagen. 3 § Kontrolluppgift ska lämnas om överlåtelse av en medlems eller en delägares andel i en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt aktiebolag som inte uppfyller villkoren i 2 kap. 17 § inkomstskattelagen (1999:1229) för att vara ett privatbostadsföretag men som tillhandahåller bostäder åt sina medlemmar eller delägare i byggnader som ägs av föreningen eller bolaget, om det till andelen är knutet en sådan bostad. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av sådana svenska ekonomiska föreningar och svenska aktiebolag som avses i första stycket. I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas: 1. bostadens beteckning, 2. tidpunkten för överlåtelsen och för överlåtarens förvärv, 3. ersättningen vid överlåtelsen, samt 4. om överlåtaren förvärvade andelen efter år 1983, ersättningen vid detta förvärv. 4 § Har upphävts genom lag (2017:387). Samfällighet 5 § Kontrolluppgift ska lämnas om utdelning till delägare i sådana samfälligheter som avses i 6 kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229). Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den juridiska person som förvaltar samfälligheten. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om utbetald utdelning och hur stor del av utdelningen som kommer från intäkt av skogsbruk som bedrivs i samfälligheten. 6 § Om en privatbostadsfastighet har del i en annan samfällighet än som avses i 6 kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), ska kontrolluppgift lämnas om privatbostadsfastighetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den juridiska person som förvaltar samfälligheten. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om privatbostadsfastighetens andel av samfällighetens inkomster till den del dessa överstiger 1 500 kronor. Lag (2023:792). Räntebidrag 7 § Kontrolluppgift ska lämnas om statliga räntebidrag för bostadsändamål. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av Boverket. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om utbetalt räntebidrag eller eftergiven återbetalningsskyldighet. Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton 8 § Kontrolluppgift ska lämnas om pensionsförsäkringar och pensionssparkonton. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av försäkringsgivare och pensionssparinstitut. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om betalda premier och gjorda inbetalningar som avdrag får göras för enligt 59 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229). 9 § Kontrolluppgift ska lämnas om 1. sådan överföring av hela värdet i en pensionsförsäkring som avses i 58 kap. 18 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229), och 2. försäkringsgivares överlåtelse eller överföring av en pensionsförsäkring till en annan försäkringsgivare eller till en annan del av försäkringsgivarens verksamhet. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer av den försäkringsgivare som har överfört värdet i försäkringen eller överlåtit eller överfört försäkringen. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om det överlåtna eller överförda värdet och den dag då överlåtelsen eller överföringen gjordes. Kontrolluppgiften ska också innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för den försäkrade och den mottagande försäkringsgivaren samt för pensionsförsäkringsavtalet hos den överlåtande eller överförande försäkringsgivaren och hos den mottagande försäkringsgivaren. Lag (2019:741). Avskattning av pensionsförsäkring 10 § Kontrolluppgift ska lämnas om omständigheter som medför eller kan medföra avskattning av en pensionsförsäkring enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen (1999:1229). Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av försäkringsgivare. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om den omständighet som medför eller kan medföra avskattning och det kapital som hänför sig till försäkringen när omständigheten inträffar. Kontrolluppgiften ska också innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för den försäkrade och pensionsförsäkringsavtalet. Lag (2019:741). Tjänstepensionsavtal 11 § Kontrolluppgift som avses i 9 och 10 §§ ska också lämnas av utländska tjänstepensionsinstitut om sådana avtal om tjänstepension som är jämförbara med pensionsförsäkring. Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och sparande i en PEPP-produkt 12 § Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring, sådant avtal om tjänstepension eller sådant sparande i en PEPP- produkt som avses i 2 § första stycket 6-10 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av försäkringsgivare, tjänstepensionsinstitut och företag som tillhandahåller PEPP-produkter. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för försäkringen, avtalet om tjänstepension respektive sparandet i PEPP-produkten beräknat enligt 3 a-3 c §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Av kontrolluppgiften ska det framgå om försäkringen är en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring eller om kontrolluppgiften avser en PEPP-produkt respektive om avtalet om tjänstepension är jämförbart med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring. I fråga om en pensionsförsäkring och ett sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med en pensionsförsäkring ska kontrolluppgiften även innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för dessa. Lag (2022:1760). Skattereduktion för förmån av hushållsarbete 13 § Kontrolluppgift ska lämnas om skattereduktion för förmån av hushållsarbete enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), om den som utför arbetet var godkänd för F-skatt vid någon av de tidpunkter som anges i 67 kap. 16 § 1 inkomstskattelagen eller har ett intyg eller någon annan handling som avses i 67 kap. 17 § samma lag. Kontrolluppgift ska dock inte lämnas, om underlaget för skattereduktionen har redovisats eller skulle ha redovisats av utgivaren av förmånen i en arbetsgivardeklaration. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den som har gett ut förmånen. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om underlaget för skattereduktionen och hur stor del av underlaget som avser sådant hushållsarbete som anges i 67 kap. 13 § inkomstskattelagen. Lag (2017:387). Elcertifikat 14 § Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av elcertifikat. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av Statens energimyndighet. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om antalet avyttrade elcertifikat och försäljningspriset. Lag (2015:599). Utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar 15 § Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av Statens energimyndighet. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om antalet avyttrade utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade utsläppsminskningar. Schablonintäkt för investeringssparkonto 16 § Kontrolluppgift ska lämnas om sådan schablonintäkt för investeringssparkonto som avses i 42 kap. 36 § inkomstskattelagen (1999:1229). Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den som för eller har fört investeringssparkontot. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om storleken på schablonintäkten. Schablonintäkt vid innehav av andelar i vissa fonder och fondföretag 17 § Kontrolluppgift ska lämnas om schablonintäkt vid innehav av andelar i sådana fonder och fondföretag som avses i 20 kap. 1 §. Lag (2013:585). 18 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon. Lag (2011:1289). 19 § Kontrolluppgift ska lämnas av 1. sådana fondbolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller av ett förvaringsinstitut, om förvaltningen av värdepappersfonden eller fondföretaget har övergått till institutet, 2. AIF-förvaltare som förvaltar sådana fonder som avses i 20 kap. 1 § 3 och 4, eller av ett förvaringsinstitut om förvaltningen av fonden har övergått till institutet, 3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 § lagen om värdepappersfonder, och 4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § lagen om värdepappersfonder. Om ett förvaltningsbolag, ett fondföretag eller en utländsk AIF-förvaltare har slutit avtal med ett värdepappersinstitut om att ombesörja försäljning och inlösen av andelar, ska kontrolluppgiften i stället lämnas av värdepappersinstitutet. Om en andel är förvaltarregistrerad ska i stället förvaltaren lämna kontrolluppgiften. Lag (2013:585). 20 § Kontrolluppgift ska inte lämnas om schablonintäkt vid innehav av tillgångar på ett pensionssparkonto eller ett investeringssparkonto. Lag (2011:1289). 21 § I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om storleken på sådan schablonintäkt som avses i 42 kap. 43 § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1289). Gåva 22 § Kontrolluppgift ska lämnas om sådan gåva som avses i 67 kap. 20 och 21 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), om den som har lämnat gåvan är känd. Kontrolluppgift ska lämnas för den som har gett gåvan av den som tagit emot gåvan. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om det gåvobelopp som har tagits emot under året. Lag (2019:455). Investeraravdrag 23 § Kontrolluppgift ska lämnas om investeraravdrag enligt 43 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av det företag som investeraravdraget hänför sig till. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om 1. underlaget för investeraravdrag, 2. fysiska personers och dödsbons sammanlagda betalning för andelar i företaget under året, som kan utgöra underlag för investeraravdrag, 3. tidpunkten för andelarnas förvärvande, 4. regionen där det företag som investeraravdraget hänför sig till finns, vilken anges på NUTS 2-nivå enligt bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS), i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 868/2014 av den 8 augusti 2014 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts), och 5. verksamhetsområdet för det företag som investeraravdraget hänför sig till, som anges på Nace-gruppnivå, enligt bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2020:571). 24 § Kontrolluppgift ska lämnas om omständighet som medför eller kan medföra återföring av investeraravdrag enligt 43 kap. 22, 25, 26 eller 27 § inkomstskattelagen (1999:1229), om omständigheten är känd. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av det företag som investeraravdraget hänför sig till. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om den omständighet som medför eller kan medföra återföring av investeraravdrag. Lag (2013:772). Skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el 25 § Kontrolluppgift ska lämnas om skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och juridiska personer av nätkoncessionshavaren. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om 1. hur många kilowattimmar el som har matats in i anslutningspunkten under året, 2. hur många kilowattimmar el som har tagits ut i anslutningspunkten under året, och 3. anslutningspunktens identifikationsuppgifter. Om flera personer har anmält till nätkoncessionshavaren att de framställer och matar in förnybar el i en och samma anslutningspunkt, ska kontrolluppgiften också innehålla uppgift om den procentuella andelen av underlaget för skattereduktionen. Lag (2014:1471). Utnyttjande av vissa personaloptioner 26 § Kontrolluppgift ska lämnas om utnyttjande av en sådan personaloption som avses i 11 a kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Kontrolluppgift ska dock inte lämnas, om uppgift om utnyttjande har redovisats eller skulle ha redovisats av den kontrolluppgiftsskyldige i en arbetsgivardeklaration. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den i vars tjänst personaloptionen har förvärvats. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om att en personaloption har utnyttjats. Lag (2021:1163). Avgift till arbetslöshetskassa 27 § Kontrolluppgift ska lämnas om sådan avgift till arbetslöshetskassa som avses i 67 kap. 50 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229). Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av svenska arbetslöshetskassor. Kontrolluppgift ska dock inte lämnas för en medlem som skriftligen har begärt detta hos arbetslöshetskassan. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om avgifter som har betalats till arbetslöshetskassan under året. Lag (2022:446). 22 a kap. Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser med anledning av avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA-avtalet). Bestämmelserna ges i följande ordning: – skyldighet att lämna kontrolluppgift (2 §), – för vem och av vem kontrolluppgift ska lämnas (3 och 4 §§), och – kontrolluppgiftens innehåll (5–8 §§). Lag (2015:69). Skyldighet att lämna kontrolluppgift 2 § Kontrolluppgift ska lämnas om ett sådant rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Lag (2015:69). För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas? 3 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och sådana enheter som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet vars innehav av ett konto medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska även lämnas för en enhet vars innehav av ett konto inte medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto om en eller flera fysiska personer har ett sådant bestämmande inflytande som avses i 2 kap. 18 § den lagen som medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska då även lämnas för den eller de fysiska personerna. Lag (2015:69). 4 § Kontrolluppgift ska lämnas av ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 19 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Lag (2015:69). Kontrolluppgiftens innehåll Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton 5 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings-pliktiga konton: 1. att kontot är ett rapporteringspliktigt konto, 2. kontots identifikationsuppgifter, 3. kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kontot har avslutats under året, att kontot har avslutats och dess saldo eller värde omedelbart före kontots avslutande, och 4. när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är a) fysiska personer med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot, och b) kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot. Om det rapporteringspliktiga kontot är ett sådant försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, avses med saldo eller värde i första stycket 3 kontantvärdet eller återköpsvärdet. Lag (2018:2034). Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som är depåkonton 6 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings-pliktiga konton som är sådana depåkonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 2 lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet: 1. sammanlagt bruttobelopp avseende ränta, utdelning respektive annan avkastning på tillgångar på kontot som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot eller avseende kontot under året, och 2. sammanlagt bruttobelopp avseende ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar på kontot som, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot eller avseende kontot under året. Uppgift enligt första stycket 2 ska bara lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen. Lag (2018:2034). Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som är inlåningskonton 7 § I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet uppgift lämnas om sammanlagt bruttobelopp avseende ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året. Lag (2018:2034). Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton 8 § I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som inte är depåkonton eller inlåningskonton uppgift lämnas om sammanlagt bruttobelopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året avseende kontot och som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för. Med sammanlagt bruttobelopp avses till exempel sammanräknade bruttobelopp av betalningar som har gjorts med anledning av försäljning eller inlösen. Lag (2018:2034). 22 b kap. Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga och odokumenterade konton med anledning av automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser med anledning av rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning och med anledning av det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton som undertecknades den 29 oktober 2014. Bestämmelserna ges i följande ordning: – skyldighet att lämna kontrolluppgift (2 §), – för vem och av vem kontrolluppgift ska lämnas (3 och 4 §§), – kontrolluppgiftens innehåll avseende rapporteringspliktiga konton, (5–8 §§), och – kontrolluppgiftens innehåll avseende odokumenterade konton (9 §). Lag (2015:918). Skyldighet att lämna kontrolluppgift 2 § Kontrolluppgift ska lämnas om ett sådant rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 20 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Kontrolluppgift ska också lämnas om ett sådant odokumenterat konto som avses i 2 kap. 22 § den lagen. Lag (2015:918). För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas? 3 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och sådana enheter som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton vars innehav av ett konto medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska även lämnas för en enhet som innehar ett konto om en eller flera fysiska personer har ett sådant bestämmande inflytande som avses i 2 kap. 18 § den lagen som medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska då även lämnas för den eller de fysiska personerna. Lag (2015:918). 4 § Kontrolluppgift ska lämnas av ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Lag (2015:918). Kontrolluppgiftens innehåll avseende rapporteringspliktiga konton Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton 5 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings-pliktiga konton: 1. att kontot är ett rapporteringspliktigt konto, 2. den eller de stater eller jurisdiktioner som den person som kontrolluppgiften lämnas för har hemvist i eller kan antas ha hemvist i på det sätt som avses i 4–8 kap. lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, 3. kontots identifikationsuppgifter, och 4. kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kontot har avslutats under året, att kontot har avslutats. När det gäller konton som innehas av enheter ska kontrolluppgiften även innehålla uppgift om vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är 1. fysiska personer med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot, och a) på vilket sätt de utövar bestämmande inflytande, i fråga om konton som granskats enligt bestämmelserna i 7 kap. lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller b) om den informationen finns tillgänglig, på vilket sätt de utövar bestämmande inflytande, i fråga om konton som granskats enligt bestämmelserna i 6 kap. samma lag, och 2. kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot samt om kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet eller en annan enhet. Om det rapporteringspliktiga kontot är ett sådant försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, avses med saldo eller värde i första stycket 4 kontantvärdet eller återköpsvärdet. Lag (2018:2034). Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som är depåkonton 6 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporteringspliktiga konton som är sådana depåkonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 2 lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton: 1. sammanlagt bruttobelopp avseende ränta, utdelning respektive annan avkastning på tillgångar på kontot som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot eller avseende kontot under året, och 2. sammanlagt bruttobelopp avseende ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar på kontot som, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot eller avseende kontot under året. Uppgift enligt första stycket 2 ska bara lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen. Lag (2018:2034). Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som är inlåningskonton 7 § I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton uppgift lämnas om sammanlagt bruttobelopp avseende ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året. Lag (2018:2034). Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton 8 § I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som inte är depåkonton eller inlåningskonton uppgift lämnas om sammanlagt bruttobelopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året avseende kontot och som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för. Med sammanlagt bruttobelopp avses till exempel det sammanräknade bruttobeloppet av betalningar som har gjorts med anledning av försäljning eller inlösen. Lag (2018:2034). Kontrolluppgiftens innehåll avseende odokumenterade konton 9 § I kontrolluppgiften om odokumenterade konton ska uppgifter lämnas om kontots identifikationsuppgifter och kontots saldo eller värde vid utgången av året. Om det odokumenterade kontot är ett sådant försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, avses med saldo eller värde kontantvärdet eller återköpsvärdet. Lag (2018:2034). 22 c kap. Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga säljare som bedriver verksamhet via digitala plattformar Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser med anledning av 1. rådets direktiv (EU) 2021/514 av den 22 mars 2021 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning, och 2. gällande avtal mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster som erhållits genom digitala plattformar. Bestämmelserna ges i följande ordning: - definitioner och förklaringar (2 §), - för vem och av vem kontrolluppgift ska lämnas (3-7 §§), - kontrolluppgiftens innehåll (8-12 §§), och - uppgifter om ersättning och valuta samt avgifter, provisioner eller skatter (13 §). Lag (2022:1686). Definitioner och förklaringar 2 § Termer och uttryck som används i detta kapitel har, om inte något annat anges, samma betydelse som de har i lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet. Lag (2022:1686). För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas? 3 § Kontrolluppgift ska lämnas av sådan rapporteringsskyldig plattformsoperatör som avses i 2 kap. 2 eller 3 § lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet. Lag (2022:1686). 4 § En rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska inte lämna kontrolluppgift till Skatteverket om en annan rapporteringsskyldig plattformsoperatör lämnat samma uppgifter till Skatteverket. En rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska inte heller lämna kontrolluppgift till Skatteverket om en annan plattformsoperatör lämnat motsvarande uppgifter till en behörig myndighet i en annan medlemsstat eller kvalificerad jurisdiktion utanför Europeiska unionen. Lag (2022:1686). 5 § En rapporteringsskyldig plattformsoperatör som avses i 2 kap. 3 § lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet är inte skyldig att i en kontrolluppgift lämna uppgifter om kvalificerad berörd verksamhet som omfattas av ett gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av likvärdiga upplysningar med en medlemsstat om rapporteringspliktiga säljare som har sin hemvist i den medlemsstaten. Lag (2022:1686). 6 § Kontrolluppgift ska lämnas för den som har, eller skulle ha, identifierats som rapporteringspliktig säljare. Lag (2022:1686). 7 § Om uppgifter lämnats av en annan plattformsoperatör ska plattformsoperatören underrätta Skatteverket om vilken annan plattformsoperatör som lämnat uppgifterna och till vilken behörig myndighet uppgifterna lämnats. En rapporteringsskyldig plattformsoperatör som inte ska lämna några kontrolluppgifter enligt detta kapitel ska i stället underrätta Skatteverket om detta. Underrättelse ska lämnas senast den 31 januari kalenderåret efter den rapporteringspliktiga perioden och innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för den rapporteringsskyldiga plattformsoperatör som lämnar underrättelsen och, vid tillämpning av första stycket, för den andra plattformsoperatören. Lag (2022:1686). Kontrolluppgiftens innehåll Uppgifter som ska lämnas om plattformsoperatörer 8 § Varje rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska lämna uppgift om vilken anknytning till Sverige som gör att plattformsoperatören är rapporteringsskyldig enligt 2 kap. 2 eller 3 § lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet. Lag (2022:1686). 9 § En rapporteringsskyldig plattformsoperatör som lämnar uppgifter åt en annan rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska i kontrolluppgiften ange nödvändiga identifikationsuppgifter för den rapporteringsskyldiga plattformsoperatör åt vilken uppgifter lämnas. Lag (2022:1686). Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga säljare 10 § Varje rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska lämna följande uppgifter om alla rapporteringspliktiga säljare: 1. identifikationskoden för finansiellt konto, om den finns tillgänglig för den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, 2. namnet på innehavaren av det finansiella konto till vilket ersättning betalats ut eller tillgodoräknats om det skiljer sig från namnet på den rapporteringspliktiga säljaren, i den mån det finns tillgängligt för den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, samt eventuella andra finansiella identifieringsuppgifter som den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tillgång till med avseende på den kontoinnehavaren, 3. samtliga stater eller jurisdiktioner i vilka den rapporteringspliktiga säljaren har hemvist, 4. den sammanlagda ersättning som har betalats ut eller tillgodoräknats för varje berörd verksamhet under varje kvartal av den rapporteringspliktiga perioden samt antalet berörda verksamheter för vilka ersättningen betalats ut eller tillgodoräknats, och 5. eventuella avgifter, provisioner eller skatter som den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har hållit inne eller tagit ut under varje kvartal av den rapporteringspliktiga perioden. Lag (2022:1686). Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga säljare som är enheter 11 § Varje rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska lämna uppgift om förekomst av fast driftställe genom vilket berörd verksamhet utförs i Europeiska unionen när det gäller en rapporteringspliktig säljare som är en enhet och, när sådant finns, uppgift om i vilka medlemsstater det finns ett sådant fast driftställe. Om uppgifter som anges i första stycket inte behöver inhämtas enligt 6 kap. 5 § lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet behöver de inte heller lämnas i kontrolluppgiften. I sådana fall ska den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ange att den använt sig av en direkt bekräftelse genom en sådan identifieringstjänst som avses i samma paragraf. Lag (2022:1686). Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga säljare som bedriver berörd verksamhet som innefattar uthyrning av fast egendom 12 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas om rapporteringspliktiga säljare: 1. adress för varje förtecknad egendom, fastställd på grundval av de förfaranden som anges i 6 kap. 7 § första stycket lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet och respektive fastighetsbeteckning eller motsvarighet enligt nationell rätt i den medlemsstat där egendomen är belägen, om sådana uppgifter finns tillgängliga, 2. den sammanlagda ersättning som har betalats ut eller tillgodoräknats under varje kvartal av den rapporteringspliktiga perioden samt antalet uthyrningar som tillhandahållits med avseende på varje förtecknad egendom, och 3. när uppgifter om det finns tillgängliga, a) det antal dagar som varje förtecknad egendom var uthyrd under den rapporteringspliktiga perioden, och b) varje typ av förtecknad egendom. Lag (2022:1686). Uppgifter om ersättning och valuta samt avgifter, provisioner eller skatter 13 § Upplysningar om ersättning som betalats ut eller tillgodoräknats i en valuta som är fastställd av en centralbank eller motsvarande och som inte är knuten till en specifik råvara ska rapporteras i den valuta som den betalades ut eller tillgodoräknades i. Om ersättningen betalades ut eller tillgodoräknades i en annan form än sådan valuta ska den rapporteras i svenska kronor, omräknad eller värderad på ett konsekvent sätt som bestäms av den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören. Upplysningar om eventuella avgifter, provisioner eller skatter som hållits inne eller tagits ut ska rapporteras på motsvarande sätt som ersättning enligt första och andra styckena. Lag (2022:1686). 23 kap. Kontrolluppgift om utländska förhållanden Betalningar till och från utlandet 1 § Kontrolluppgift ska lämnas om direkta och indirekta betalningar som överstiger 150 000 kronor eller utgör delbetalningar av en summa som överstiger 150 000 kronor, om betalningarna görs 1. till utlandet från en obegränsat skattskyldig, 2. från utlandet till en obegränsat skattskyldig, eller 3. inom landet mellan en obegränsat skattskyldig och en begränsat skattskyldig. Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av den som har förmedlat betalningen. I kontrolluppgiften om betalning till utlandet ska följande uppgifter lämnas: 1. betalningens belopp i använd valuta, 2. betalningsdatum, 3. valutakod, 4. vilket land som betalningen har gjorts till, 5. vad betalningen avser, och 6. betalningsmottagaren. I kontrolluppgiften om betalning från utlandet ska följande uppgifter lämnas: 1. betalningens belopp i använd valuta, 2. betalningsdatum, 3. valutakod, och 4. vilket land som betalningen kommer från. Begränsat skattskyldiga 2 § Kontrolluppgifter enligt 15 kap., 16 kap. 1 § om ersättning som avses i 16 kap. 3 § 2 samt 4 § 1 a, 2 a och 3 a, 17, 19, 20, 21 kap., 22 kap. 2, 3, 9-11, 17-21 och 23- 27 §§, 22 a-22 c kap. ska även lämnas för fysiska personer som är begränsat skattskyldiga. Kontrolluppgift enligt 22 kap. 10 § ska också avse omständigheter som medför eller kan medföra avskattning enligt 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. Lag (2022:1686). 3 § Kontrolluppgifter enligt 16 kap. 1 § om ersättning som avses i 16 kap. 3 § 2 och 22 kap. 25 § ska även lämnas för juridiska personer som är begränsat skattskyldiga. Lag (2017:387). 3 a § Kontrolluppgifter enligt 22 a kap. ska även lämnas för sådana enheter som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet som är begränsat skattskyldiga. Lag (2015:69). 3 b § Kontrolluppgifter enligt 22 b kap. ska även lämnas för sådana enheter som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton som är begränsat skattskyldiga. Lag (2015:918). 3 c § Kontrolluppgifter enligt 22 c kap. ska även lämnas för sådana enheter som avses i 2 kap. 18 § lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet och som är begränsat skattskyldiga. Lag (2022:1686). Utländska försäkringar 4 § Den som har förmedlat en utländsk försäkring som avses i 22 kap. 12 § ska lämna sådana uppgifter att försäkringsgivaren och försäkringstagaren kan identifieras. Förbindelse och åtagande att lämna kontrolluppgift 5 § Utländska företag som driver bankverksamhet, värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet eller som tillhandahåller PEPP- produkter i Sverige utan att inrätta en filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Detsamma gäller en utländsk AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond eller som marknadsför en utländsk specialfond i Sverige enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Skyldigheten att lämna en sådan förbindelse gäller inte ett utländskt företag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som på grund av bestämmelser i den staten är förhindrat att lämna kontrolluppgifter. Skyldigheten gäller inte heller försäkringsgivare inom EES som bara meddelar pensionsförsäkring enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2022:1760). 6 § Försäkringsgivare som meddelar försäkring från fast driftställe utanför Sverige men i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska för varje pensionsförsäkringsavtal ge in ett åtagande till Skatteverket om att lämna kontrolluppgifter om pensionsförsäkring enligt 15 och 22 kap. samt 2 §. Detta gäller också utländska tjänstepensionsinstitut som ingår sådana avtal om tjänstepension som är jämförbara med en pensionsförsäkring. Åtagandet ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för försäkringsgivaren, försäkringstagaren, den försäkrade och pensionsförsäkringsavtalet. En kopia av försäkringsavtalet ska lämnas in tillsammans med åtagandet. 7 § En utländsk gåvomottagare som gör en sådan ansökan som avses i 9 § lagen (2019:453) om godkännande av gåvomottagare vid skattereduktion för gåva, ska samtidigt ge in ett åtagande om att lämna kontrolluppgifter enligt 22 kap. 22 §. Lag (2019:455). 8 § En sådan värdepapperscentral som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska ge in ett åtagande till Skatteverket om att lämna kontrolluppgifter enligt 17 och 19–22 kap. samt 2 §, om 1. värdepapperscentralen hör hemma i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige, 2. värdepapperscentralen inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige, 3. värdepapperscentralen a) kommer att tillgodoräkna eller betala ut ränta, utdelning eller annan avkastning, b) kommer att betala ut ersättning vid avyttring genom inlösen, eller c) kommer att vidta någon åtgärd som medför skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 20 kap. och 22 kap. 17–21 §§, och 4. detta görs för ett sådant avstämningsbolag som avses i 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551). Åtagandet ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för värdepapperscentralen och avstämningsbolaget. Det som sägs i första stycket 2–4 och andra stycket om värdepapperscentral gäller även andra utländska juridiska personer än värdepapperscentraler. Lag (2016:64). 24 kap. Övriga bestämmelser om kontrolluppgifter När ska kontrolluppgifter lämnas? Huvudregeln 1 § Kontrolluppgifter ska lämnas för varje kalenderår och ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari närmast följande kalenderår. Kontrolluppgifter om pensionsförsäkringar och tjänstepensionsavtal 2 § Kontrolluppgift enligt 22 kap. 9-11 §§ ska ha kommit in till Skatteverket inom 30 dagar från den dag då den omständighet som utlöste kontrolluppgiftsskyldigheten inträffade. Lag (2019:741). Kontrolluppgifter med anledning av automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton 2 a § Kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15 maj närmast följande kalenderår. Lag (2015:918). Kontrolluppgifter om skogs-, skogsskade- och upphovsmannakonto 3 § Kontrolluppgift enligt 16 kap. 4 § 1 ska ha kommit in till Skatteverket senast den 30 juni närmast följande kalenderår. Uppgifter som ska finnas i alla kontrolluppgifter 4 § En kontrolluppgift ska innehålla 1. nödvändiga identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för, 2. uppgift om skatteavdrag och innehållen utländsk källskatt, samt 3. uppgift om huruvida den person som kontrolluppgiften lämnas för är företagsledare, närstående till en sådan person eller delägare, om uppgiften lämnas av ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag. Kontrolluppgifter enligt 22 a-22 c kap. ska dock bara innehålla uppgifter enligt första stycket 1. Lag (2022:1686). 25 kap. Undantag från kontrolluppgiftsskyldighet 1 § Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter gäller inte uppgifter som saknar betydelse för 1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt de lagar som anges i 14 kap. 1 § 1, 2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), 3. registrering av skatteavdrag, 4. bestämmande av skattereduktion, 5. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken, 6. beskattning enligt a) lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, och b) lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., och 7. Sveriges åtaganden inom det internationella utbytet av information. 26 kap. Skattedeklaration Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – vem som ska lämna en skattedeklaration (2 §), – vilken sorts skattedeklaration som ska lämnas (3–9 §§), – redovisningsperioder (10–17 §§), – vad de olika skattedeklarationerna ska innehålla (18–25 §§), – när en skattedeklaration ska lämnas (26–37 §§), – att viss verksamhet ska redovisas för sig (39 §), och – ändring eller tillägg av uppgifter om betalningsmottagare (40 och 41 §§). Lag (2017:387). Vem ska lämna en skattedeklaration? 2 § En skattedeklaration ska lämnas av 1. den som är skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det, 2. den som är betalningsskyldig enligt mervärdesskattelagen (2023:200), 3. den som ska registreras enligt 7 kap. 1 § första stycket 4 eller 5, 4. den som är skyldig att justera ingående mervärdesskatt enligt 12 kap. 27-31 §§ eller 15 kap. mervärdesskattelagen, 5. den som är skattskyldig för punktskatt enligt någon av de lagar som anges i 3 kap. 15 §, 6. den som är skattskyldig enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. och som ska redovisa och betala skatt enligt 13 kap. 6 och 7 §§, 7. den som begär avdrag för ingående mervärdesskatt enligt 13 kap. 7 § mervärdesskattelagen, och 8. den som betalar ut ersättning som är underlag för statlig ålderspensionsavgift enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift. Lag (2023:208). Vilken sorts skattedeklaration ska lämnas? Arbetsgivardeklaration 3 § Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska redovisas i en arbetsgivardeklaration för redovisningsperioder. Det gäller även ersättning som är underlag för statlig ålderspensionsavgift enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift. Den som är registrerad ska lämna en arbetsgivardeklaration för varje redovisningsperiod. Om den registrerade skriftligen upplyser Skatteverket om att det varken finns skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller ersättning som är underlag för statlig ålderspensionsavgift att redovisa för en viss redovisningsperiod, behöver deklaration dock inte lämnas för den perioden. Det gäller även om bara en förenklad arbetsgivardeklaration enligt 4 § ska lämnas för redovisningsperioden. Lag (2017:387). Förenklad arbetsgivardeklaration 4 § En fysisk person eller ett dödsbo som har betalat ut ersättning för arbete till en annan fysisk person får fullgöra skyldigheten att lämna arbetsgivardeklaration för den ersättningen genom att lämna en förenklad arbetsgivardeklaration, om ersättningen inte utgör utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren bedriver. En förenklad arbetsgivardeklaration ska bara lämnas för redovisningsperioder då ersättning har betalats ut. En deklaration ska lämnas för varje betalningsmottagare. Mervärdesskattedeklaration 5 § Den som är skyldig att lämna en skattedeklaration enligt 2 § 2, 3 eller 4 ska, om inte annat följer av 7 § första eller andra stycket, fullgöra skyldigheten genom att lämna en mervärdesskattedeklaration för redovisningsperioder. Den som är registrerad ska lämna en mervärdesskattedeklaration för varje redovisningsperiod. Lag (2023:208). Punktskattedeklaration 6 § Punktskatt ska redovisas i en punktskattedeklaration för redovisningsperioder om inte annat följer av 8 §. Den som är registrerad enligt 7 kap. 1 a § första stycket 1 och 2 eller 1 b § ska lämna en punktskattedeklaration för varje redovisningsperiod. Lag (2023:76). Särskilda skattedeklarationer 7 § Den som är betalningsskyldig bara på grund av felaktigt debiterad mervärdesskatt enligt 16 kap. 23 § mervärdesskattelagen (2023:200) ska redovisa betalningen i en särskild skattedeklaration för den redovisningsperiod då debiteringen har gjorts. Om betalningen har redovisats och en handling eller ett meddelande som avses i 17 kap. 22 § mervärdesskattelagen utfärdas, tillämpas 7 kap. 50 § i den lagen. Den som är betalningsskyldig bara på grund av förvärv av sådana nya transportmedel eller punktskattepliktiga varor som avses i 3 kap. 2 eller 3 § mervärdesskattelagen ska redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration för varje förvärv. Den som vid en tillfällig unionsintern leverans av ett nytt transportmedel begär avdrag för ingående skatt enligt 13 kap. 7 § mervärdesskattelagen ska redovisa skatten i en särskild skattedeklaration för varje leverans. Lag (2023:208). 8 § Punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet, om den som är skyldig att lämna skattedeklaration är skattskyldig enligt 1. lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt och ska registreras enligt 7 kap. 1 a § första stycket 3, eller 2. lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt och inte ska registreras till följd av 7 kap. 1 a §. Lag (2023:804). 9 § Den som är skyldig att lämna skattedeklaration enligt 2 § 6 ska lämna en särskild skattedeklaration för varje skattepliktig ersättning. Redovisningsperioder Kalendermånad är huvudregeln 10 § En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad, om inte något annat föreskrivs. Kalenderkvartal och beskattningsår för mervärdesskatt 11 § Om beskattningsunderlaget för mervärdesskatt, exklusive unionsinterna förvärv och import, beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor för beskattningsåret, ska redovisningsperioden för mervärdesskatt vara ett kalenderkvartal. Om samma underlag beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor, ska redovisningsperioden vara ett beskattningsår. 12 § För den som är skyldig att lämna skattedeklaration enligt 2 § 3 är redovisningsperioden ett kalenderkvartal. Kortare redovisningsperiod än kalenderkvartal eller beskattningsår 13 § Skatteverket ska besluta att redovisningsperioden för mervärdesskatt ska vara en kalendermånad i stället för ett kalenderkvartal eller en kalendermånad eller ett kalenderkvartal i stället för ett beskattningsår om 1. den deklarationsskyldige begär det, eller 2. det finns särskilda skäl. Ett beslut enligt första stycket 1 ska gälla minst 24 på varandra följande kalendermånader, om inte särskilda skäl talar emot det. Från vilken tidpunkt gäller en ändring mellan kalenderkvartal och kalendermånad? 14 § Ett beslut enligt 13 § första stycket 2 om att redovisningsperioden för mervärdesskatt ska vara en kalendermånad i stället för ett kalenderkvartal gäller från ingången av det kalenderkvartal som har gått ut närmast före dagen för beslutet. Om beslutet meddelas efter den tidpunkt då deklaration enligt 26 § ska lämnas för kalenderkvartalet eller om deklaration har lämnats för kalenderkvartalet då beslutet meddelas, ska beslutet dock gälla från ingången av det kalenderkvartal då det meddelades. Om det finns särskilda skäl, gäller första stycket även beslut enligt 13 § första stycket 1. 15 § Om redovisningsperioden för mervärdesskatt ändras till en kalendermånad i stället för ett kalenderkvartal eller omvänt i andra fall än de som avses i 14 §, ska den nya redovisningsperioden börja gälla efter utgången av det kalenderkvartal då den deklarationsskyldige underrättade Skatteverket om ändringen enligt 7 kap. 4 § eller Skatteverket beslutade om ändringen. Från vilken tidpunkt gäller en ändring från eller till beskattningsår? 16 § Om redovisningsperioden för mervärdesskatt ändras från eller till ett beskattningsår, ska den nya redovisningsperioden gälla från ingången respektive efter utgången av det beskattningsår då den deklarationsskyldige underrättade Skatteverket om ändringen enligt 7 kap. 4 § eller Skatteverket beslutade om ändringen. Kalendervecka som redovisningsperiod för punktskatt 16 a § För den som är registrerad distansförsäljare enligt 4 c kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, 6 kap. 3 § lagen (2022:155) om tobaksskatt eller 6 kap. 3 § lagen (2022:156) om alkoholskatt ska redovisningsperioden vara en kalendervecka. Lag (2022:174). Beskattningsår som redovisningsperiod för punktskatt 17 § För den som kan beräknas redovisa punktskatt med ett nettobelopp på högst 50 000 kronor för beskattningsåret får Skatteverket besluta att redovisningsperioden för punktskatten ska vara ett beskattningsår. Redovisningsperioden för punktskatt ska bestämmas att gälla från ingången av det beskattningsår då den deklarationsskyldige ansökte om att ha beskattningsår som redovisningsperiod eller från utgången av det beskattningsår då den deklarationsskyldige underrättade Skatteverket om en ändring av redovisningsperioden enligt 7 kap. 4 § eller verket beslutade om en sådan ändring. Beslutet upphör att gälla om den deklarationsskyldige försätts i konkurs. Den pågående redovisningsperioden löper i sådana fall ut vid utgången av den kalendermånad då konkursbeslutet har fattats. Beslut enligt första stycket får inte fattas för den som har kalendervecka som redovisningsperiod enligt 16 a §. Lag (2022:174). Vad ska de olika skattedeklarationerna innehålla? Samtliga skattedeklarationer 18 § En skattedeklaration ska innehålla 1. nödvändiga identifikationsuppgifter, 2. uppgift om den redovisningsperiod som redovisning lämnas för, och 3. de ytterligare uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna beräkna och kontrollera skatten och avgifterna. Arbetsgivardeklaration 19 § En arbetsgivardeklaration ska innehålla uppgift om 1. sammanlagda skatteavdrag och arbetsgivaravgifter, 2. det sammanlagda beloppet av sådan ersättning som avses i 10 kap. 5 § första stycket 4 och 5 inkomstskattelagen (1999:1229) och som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för, 3. den sammanlagda ersättning som utgörs av ränta, utdelning och annan avkastning och som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för, och 4. det sammanlagda beloppet av bidrag som avses i 1 § första stycket 6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Lag (2017:387). 19 a § En arbetsgivardeklaration ska även för varje betalningsmottagare innehålla uppgift om 1. den ersättning för arbete som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för, 2. den ersättning som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för enligt 13 kap. 3 och 4 §§, 3. skatteavdragets belopp, 4. den ersättning som utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för, 5. ersättning som är underlag för statlig ålderspensionsavgift enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, 6. avdrag med tillämpning av 2 kap. 21 § socialavgiftslagen (2000:980), och 7. arbetsplatsens adress, om betalningsmottagaren har haft endast en arbetsplats i en och samma anställning under redovisningsperioden. Arbetsgivardeklarationen ska dock inte innehålla uppgift enligt första stycket 1-4 om ersättningen är sådan som avses i 10 kap. 5 § första stycket 4 och 5 inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2022:1073). 19 b § En arbetsgivardeklaration ska för varje betalningsmottagare som uppgifter lämnas om enligt 19 a § också innehålla följande uppgifter: 1. uppgift om annan ersättning än som avses i 19 a §, om ersättningen är sådan ersättning eller förmån som avses i 15 kap. 2 § och ersättningen eller förmånen har getts ut av den deklarationsskyldige eller ska anses utgiven av denne enligt 11 kap. 5-7 §§, 2. antalet dagar med sjöinkomst samt på vilket fartyg och i vilket fartområde tjänstgöringen har ägt rum, 3. om Skatteverket har bestämt värdet av en förmån enligt 2 kap. 10 b eller 10 c § socialavgiftslagen (2000:980), 4. arbetsställenummer enligt lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m., om ett sådant har tilldelats, 5. det underlag för skattereduktion för förmån av hushållsarbete enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) som har getts ut av den deklarationsskyldige, om den som utför arbetet var godkänd för F-skatt vid någon av de tidpunkter som anges i 67 kap. 16 § 1 inkomstskattelagen eller har ett intyg eller någon annan handling som avses i 67 kap. 17 § samma lag, 6. hur stor del av underlaget enligt 5 som avser sådant hushållsarbete som anges i 67 kap. 13 § inkomstskattelagen, 7. uppgift om att en sådan personaloption som avses i 11 a kap. inkomstskattelagen har utnyttjats, om personaloptionen har förvärvats i den deklarationsskyldiges tjänst, 8. den ersättning eller förmån för upplåtelse av en privatbostad eller en bostad som innehas med hyresrätt som har getts ut av den deklarationsskyldige, och 9. den del av värdet av den ersättning eller förmån som har getts ut som är ersättning för styrelsearbete. Om det som har betalats ut är ett sådant engångsbelopp på grund av personskada som avses i 11 kap. 38 § inkomstskattelagen, ska det i arbetsgivardeklarationen anges om engångsbelopp på grund av samma skada har getts ut tidigare samt i så fall med vilket belopp och under vilket utbetalningsår. Om det som har betalats ut är en ersättning eller en förmån som inte ska tas upp till beskattning men är avgiftspliktig enligt socialavgiftslagen, ska värdet på en sådan ersättning eller förmån anges särskilt i arbetsgivardeklarationen. Lag (2022:1686). 19 c § Om den deklarationsskyldige har gett ut ersättning för utgifter vid tjänsteresor och det av 10 kap. 3 § andra stycket 8 eller 9 följer att skatteavdrag inte ska göras från ersättningen, är det trots vad som föreskrivs i 19 b § första stycket 1 tillräckligt att det i arbetsgivardeklarationen anges att sådan ersättning har getts ut. Ersättning som avser utgift för logi eller resa med annat transportmedel än egen bil eller förmånsbil ska dock inte anges i arbetsgivardeklarationen. Lag (2018:524). 19 d § Även om det inte finns någon skyldighet enligt 19 a–19 c §§ att lämna uppgifter om en viss betalningsmottagare i en arbetsgivardeklaration får sådana uppgifter ändå lämnas, om uppgifter om mottagaren annars ska lämnas i en kontrolluppgift enligt 15 kap. eller 22 kap. 13 eller 26 §§. Det gäller dock inte uppgifter om sådan ersättning som avses i 10 kap. 5 § första stycket 4 och 5 inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2017:1226). 19 e § Om en betalningsmottagare har ingått ett sådant socialavgiftsavtal som avses i 5 kap. 5 §, ska arbetsgivardeklarationen i stället för det som föreskrivs i 19–19 c §§ innehålla följande uppgifter: 1. den ersättning som arbetsgivaravgifter ska betalas för, 2. avdrag med tillämpning av 2 kap. 21 § socialavgiftslagen (2000:980), och 3. periodens arbetsgivaravgifter. Lag (2017:387). 19 f § Vid särskild beräkning av arbetsgivaravgifter, allmän löneavgift och särskild löneskatt enligt 5 § lagen (2016:1053) om särskild beräkning av vissa avgifter för enmansföretag eller 5 § lagen (2021:423) om särskild beräkning av vissa avgifter för arbetsgivare ska utbetalaren lämna 1. uppgift om annat stöd som har beviljats utbetalaren under beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren och som anses vara sådant stöd av mindre betydelse som avses i - kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, - kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, eller - kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, och 2. de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna bedöma om särskild beräkning får göras. Lag (2021:424). Förenklad arbetsgivardeklaration 20 § En förenklad arbetsgivardeklaration ska innehålla uppgift om 1. den ersättning som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för och betala arbetsgivaravgifter för, 2. verkställt skatteavdrag, 3. periodens arbetsgivaravgifter, och 4. avdrag för sådan preliminär skattereduktion för hushållsarbete som avses i 17 § första stycket 2 lagen (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete. Mervärdesskattedeklaration 21 § En mervärdesskattedeklaration ska innehålla uppgift om 1. utgående skatt, 2. ingående skatt, och 3. leveranser, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EU-länder. En mervärdesskattedeklaration som ska lämnas av en grupphuvudman ska innehålla uppgifter för hela gruppen. Lag (2023:208). Punktskattedeklaration 22 § En punktskattedeklaration ska innehålla uppgift om 1. skattens bruttobelopp, 2. yrkade avdrag, och 3. skattens nettobelopp. 22 a § I stället för vad som anges i 22 § ska en punktskattedeklaration från den som är skattskyldig enligt lagen (2023:75) om skatt på överintäkter från el innehålla uppgift om 1. antal megawattimmar skattepliktig el som matats in under kvalificerade timmar under redovisningsperioden, 2. summan av samtliga timintäkter under redovisningsperioden, 3. finansiellt justeringsbelopp, och 4. skattens nettobelopp. För en skattskyldig som enligt 21 § lagen om skatt på överintäkter från el väljer att för en kraftproduktionsanläggning beräkna timintäkter och särskilt takbelopp separat gäller följande. Dessa uppgifter ska redovisas för sig. I deklarationen ska då även uppgift som avses i första stycket 1 redovisas separat för anläggningen. Om en skattskyldig redovisar uppgifter för flera kraftproduktionsanläggningar ska uppgifterna för dessa anläggningar läggas samman. Lag (2023:76). 23 § Punktskatt ska redovisas för den redovisningsperiod då skattskyldigheten inträder. Om skattskyldighet för energiskatt på elektrisk kraft inträder enligt 11 kap. 7 § första stycket 1 a lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska dock skatten redovisas för den redovisningsperiod som inleds en månad efter utgången av den redovisningsperiod då skattskyldigheten inträder. Detta gäller dock inte om redovisningsperioden för skatten är ett beskattningsår. Lag (2017:1218). Särskilda skattedeklarationer 24 § En sådan särskild skattedeklaration som avses i 7 och 8 §§ ska innehålla uppgift om 1. det förvärv eller den händelse som medför skattskyldighet eller betalningsskyldighet och skatten på grund av förvärvet eller händelsen, 2. det belopp som felaktigt har betecknats som mervärdesskatt enligt 16 kap. 23 § mervärdesskattelagen (2023:200), eller 3. den leverans som medför rätt till avdrag och det belopp som ska betalas tillbaka. Lag (2023:208). 25 § En sådan särskild skattedeklaration som avses i 9 § ska innehålla uppgift om 1. den skattepliktiga ersättningen, 2. skatten på ersättningen, och 3. vid redovisning av skatt enligt 13 kap. 6 §, gjorda skatteavdrag. Lag (2020:954). När ska en skattedeklaration lämnas? Mindre företag som ska lämna mervärdesskattedeklaration 26 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och import beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor för beskattningsåret ska, om inte annat följer av 27–35 §§, lämna skattedeklaration enligt följande uppställning: Arbetsgivar- Punktskatte- Mervärdesskatte- ska ha kommit deklaration för deklaration deklaration för in till redovisnings- för redovisnings- redovisnings- Skatteverket perioden perioden perioden senast den januari december oktober–december 12 februari februari januari 12 mars mars februari 12 april april mars januari–mars 12 maj maj april 12 juni juni maj 12 juli juli juni april-juni 17 augusti augusti juli 12 september september augusti 12 oktober oktober september juli–september 12 november november oktober 12 december december november 17 januari 27 § Om Skatteverket har beslutat enligt 13 § att redovisningsperioden för mervärdesskatt ska vara en kalendermånad, ska mervärdesskattedeklaration lämnas enligt uppställningen för punktskattedeklaration i 26 §. 28 § Om den deklarationsskyldige begär det, ska Skatteverket besluta att mervärdesskattedeklaration som enligt 27 § ska lämnas enligt uppställningen för punktskattedeklaration i 26 § i stället ska lämnas enligt uppställningen i 30 §. Beslutet ska, om inte särskilda skäl talar emot det, gälla minst tolv på varandra följande redovisningsperioder. 29 § Den som saknar möjlighet att lämna mervärdesskattedeklaration i rätt tid på grund av att redovisningsperioden har ändrats från beskattningsår till ett kalenderkvartal eller en kalendermånad, eller från ett kalenderkvartal till en kalendermånad, ska lämna mervärdesskattedeklaration senast vid den deklarationstidpunkt som kommer närmast efter den dag då den deklarationsskyldige underrättade Skatteverket om ändringen enligt 7 kap. 4 § eller Skatteverket beslutade om ändringen. Om mervärdesskattedeklarationen ska lämnas för mer än en ny redovisningsperiod, får perioderna slås samman till en period och redovisas i en skattedeklaration. Lag (2020:858). Större företag som ska lämna mervärdesskattedeklaration 30 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och import beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor för beskattningsåret ska, om inte Skatteverket har beslutat något annat enligt 31 §, lämna skattedeklaration enligt följande uppställning: Arbetsgivardeklaration, ska ha kommit in till mervärdesskattedeklaration Skatteverket senast den och punktskattedeklaration för redovisningsperioden januari 26 februari februari 26 mars mars 26 april april 26 maj maj 26 juni juni 26 juli juli 26 augusti augusti 26 september september 26 oktober oktober 26 november november 27 december december 26 januari Tidigare deklarationstidpunkt för arbetsgivardeklaration 31 § Om den som avses i 30 § inte har skött betalningarna av skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter, får Skatteverket besluta att han eller hon ska lämna arbetsgivardeklaration senast den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 17. Lag (2013:369). Enbart arbetsgivardeklaration, förenklad arbetsgivardeklaration och punktskattedeklaration 32 § Den som inte ska lämna mervärdesskattedeklaration, ska lämna arbetsgivardeklaration, förenklad arbetsgivardeklaration och punktskattedeklaration enligt följande uppställning: Arbetsgivardeklaration, ska ha kommit in till förenklad Skatteverket senast den arbetsgivardeklaration och punktskattedeklaration för redovisningsperioden januari 12 februari februari 12 mars mars 12 april april 12 maj maj 12 juni juni 12 juli juli 17 augusti augusti 12 september september 12 oktober oktober 12 november november 12 december december 17 januari Särskild deklarationstidpunkt 33 § Den som har en redovisningsperiod som är längre än en kalendermånad ska, om inte annat följer av 33 a eller 33 b §, redovisa skatten i en skattedeklaration som ska ha kommit in till Skatteverket senast den 26 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång, med undantag för december då deklarationen i stället ska ha kommit in senast den 27. Första stycket gäller inte den som enligt 11, 12 eller 13 § har kalenderkvartal som redovisningsperiod för mervärdesskatt. Första stycket gäller inte heller sådan period som avses i 29 § andra stycket. Lag (2013:1068). 33 a § Fysiska personer och dödsbon som har beskattningsår som redovisningsperiod och ska lämna inkomstdeklaration, ska lämna mervärdesskattedeklaration senast den 12 maj året efter utgången av beskattningsåret. Första stycket gäller inte den som under redovisningsperioden har genomfört 1. leveranser, förvärv eller överföringar av varor som transporteras mellan EU-länder, eller 2. tillhandahållanden eller förvärv av tjänster som förvärvaren är betalningsskyldig för i Sverige eller ett annat EU-land i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Lag (2023:208). 33 b § Juridiska personer, med undantag för dödsbon och handelsbolag, som har beskattningsår som redovisningsperiod och ska lämna inkomstdeklaration, ska lämna mervärdesskattedeklaration enligt följande uppställning: Om beskattningsåret går ut ska deklarationen ha den kommit in senast den 31 december 12 juli 30 april 12 november 30 juni 27 december 31 augusti 12 mars Den som lämnar mervärdesskattedeklarationen elektroniskt får lämna den i månaden efter den månad som följer av första stycket. I januari och augusti ska deklarationen i så fall ha kommit in senast den 17, i april och december den 12. Första och andra styckena gäller inte den som under redovisningsperioden genomfört sådana leveranser, tillhandahållanden, förvärv eller överföringar som avses i 33 a § andra stycket. Lag (2023:208). 33 c § Skatteverket ska besluta att mervärdesskattedeklaration ska ha kommit in senast vid den tidpunkt som anges i 33 § i stället för vid den tidpunkt som anges i 33 a eller 33 b §, om 1. den deklarationsskyldige begär det, eller 2. det finns särskilda skäl. Ett beslut enligt första stycket ska gälla minst två på varandra följande redovisningsperioder, om inte särskilda skäl talar emot det. Lag (2013:1068). 33 d § Om deklarationstidpunkten för mervärdesskatt för den som har beskattningsår som redovisningsperiod ändras från eller till vad som gäller enligt 33 a eller 33 b §, ska den nya deklarationstidpunkten gälla från ingången av beskattningsåret före det beskattningsår då 1. den deklarationsskyldige underrättade Skatteverket om ändringen, eller 2. Skatteverket beslutade om ändringen. Skatteverket får dock besluta att den nya deklarationstidpunkten ska gälla från en senare tidpunkt. Lag (2013:1068). 33 e § Den som saknar möjlighet att lämna mervärdesskattedeklaration i rätt tid på grund av ett beslut enligt 33 c § eller enligt 18 kap. 15 § mervärdesskattelagen (2023:200) ska lämna deklarationen senast den 12 i månaden efter beslutet, i januari eller augusti senast den 17. Lag (2023:208). 33 f § Den som enligt 16 a § har kalendervecka som redovisningsperiod ska redovisa skatten i en skattedeklaration som ska ha kommit in till Skatteverket senast fem dagar efter redovisningsperiodens utgång. Lag (2022:174). 33 g § Den som är skattskyldig enligt lagen (2023:75) om skatt på överintäkter från el ska redovisa skatten i en punktskattedeklaration som ska ha kommit in till Skatteverket senast den 26 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Lag (2023:76). Kommuner och regioner 34 § Kommuner och regioner ska lämna arbetsgivardeklaration och punktskattedeklaration enligt uppställningen i 26 §. Mervärdesskattedeklaration ska lämnas enligt uppställningen för punktskattedeklaration i den paragrafen. De skattedeklarationer som ska lämnas i januari och augusti ska dock ha kommit in till Skatteverket senast den 12 i månaden. Lag (2019:954). Särskilda skattedeklarationer 35 § Särskilda skattedeklarationer ska, om inte annat följer av 37 §, lämnas enligt följande uppställning: Deklaration som avses i ska ha kommit in till Skatteverket senast 7 § första stycket den 26 i månaden efter redovisningsperiodens utgång 7 § andra stycket 35 dagar efter förvärvet 7 § tredje stycket den 26 i andra månaden efter den månad då det nya transportmedlet levererades 8 § fem dagar efter den händelse som medför skattskyldighet 9 § den 12 i månaden efter den månad då den skattepliktiga ersättningen kom den skattskyldige till del, med undantag för januari och augusti då deklarationen i stället ska ha kommit in senast den 17 Lag (2022:174). 36 § Har upphävts genom lag (2018:1890). 37 § Deklaration som avses i 8 § 2 ska ha kommit in till Skatteverket senast vid den händelse som medför skattskyldighet, om den som ska lämna deklaration är skattskyldig enligt 1. 5 kap. 16 § 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi och som inte har ställt säkerhet för skattens betalning, 2. 5 kap. 16 § 5 eller 18 § lagen om skatt på energi, 9 kap. 16 § första stycket 3 eller 19 § lagen (2022:155) om tobaksskatt, 9 kap. 16 § första stycket 3 eller 19 § lagen (2022:156) om alkoholskatt, 3. 5 kap. 9 § lagen om skatt på energi och inte har uppfyllt anmälningsskyldigheten enligt 4 c kap. 6 § samma lag, 4. 9 kap. 9 § lagen om tobaksskatt och inte har uppfyllt anmälningsskyldigheten enligt 6 kap. 6 § samma lag, eller 5. 9 kap. 9 § lagen om alkoholskatt och inte har uppfyllt anmälningsskyldigheten enligt 6 kap. 6 § samma lag. Om de personer som anges i första stycket 3, 4 eller 5 har fullgjort sina respektive anmälningsskyldigheter ska deklarationen i stället för vad som anges i första stycket ha kommit in till Skatteverket senast vid den tidpunkt som infaller först av 1. 5 dagar efter mottagandet av varorna, och 2. 15 dagar efter den händelse som medför skattskyldighet. Lag (2022:174). 38 § Har upphävts genom lag (2017:387). Viss verksamhet ska redovisas för sig 39 § Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket besluta att en viss verksamhet ska redovisas för sig. Viss verksamhet ska redovisas för sig Ändring eller tillägg av uppgifter om betalningsmottagare 40 § Om en uppgift avseende en viss betalningsmottagare som har lämnats i en arbetsgivardeklaration eller en förenklad arbetsgivardeklaration är felaktig, ska den deklarationsskyldige snarast ändra uppgiften. Om en uppgift saknas, ska den deklarationsskyldige snarast genom tillägg lämna de uppgifter som behövs. Ändring eller tillägg av uppgifter ska dock inte göras efter utgången av det sjätte året efter det kalenderår som uppgiften hänför sig till. Lag (2017:387). 41 § Ändring eller tillägg av uppgifter om betalningsmottagare ska göras skriftligen. Lag (2017:387). 27 kap. Skalbolagsdeklaration Syftet med skalbolagsdeklaration 1 § Skalbolagsdeklaration ska lämnas för undantag från skalbolagsbeskattning enligt 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229) och till ledning för beslut om säkerhet för slutlig skatt. Skyldighet att lämna skalbolagsdeklaration 2 § En skalbolagsdeklaration ska lämnas av ett avyttrat företag som är ett skalbolag och som tillämpar undantagen från skalbolagsbeskattning i 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229). Om det avyttrade företaget är ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person, ska skalbolagsdeklaration i stället lämnas av den delägare som har avyttrat andelen. Handelsbolaget eller den juridiska personen ska lämna delägaren de uppgifter som behövs för deklarationen. Vad ska en skalbolagsdeklaration innehålla? 3 § En skalbolagsdeklaration ska innehålla 1. nödvändiga identifikationsuppgifter för den som har avyttrat andelen och för den som har förvärvat andelen, 2. uppgift om det avyttrade företagets överskott eller underskott enligt ett sådant särskilt bokslut som avses i 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229), 3. uppgifter om de intäktsposter och kostnadsposter som har tagits upp i bokslutet, och 4. de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna fatta beslut om säkerhet för slutlig skatt. När ska en skalbolagsdeklaration lämnas? 4 § En skalbolagsdeklaration ska ha kommit in till Skatteverket senast 60 dagar efter det att andelen eller delägarrätten har avyttrats eller tillträtts. Lag (2011:1512). 28 kap. Preliminär inkomstdeklaration Syftet med preliminär inkomstdeklaration 1 § Preliminär inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för bestämmande av preliminär skatt. Skyldighet att lämna preliminär inkomstdeklaration Preliminär inkomstdeklaration vid ansökan om godkännande för F-skatt 2 § Den som ansöker om godkännande för F-skatt ska lämna en preliminär inkomstdeklaration till Skatteverket. Preliminär inkomstdeklaration inför beskattningsåret 3 § Om den slutliga skatten för beskattningsåret beräknas överstiga motsvarande skatt för det föregående beskattningsåret, ska den som är godkänd för F-skatt eller har särskild A-skatt lämna en preliminär inkomstdeklaration, om 1. skillnaden är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden, eller 2. räkenskapsåret har lagts om enligt 3 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) utan Skatteverkets tillstånd. Deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket senast en månad före beskattningsårets ingång. Preliminär inkomstdeklaration under beskattningsåret 4 § Om det kan antas att den slutliga skatten för beskattningsåret kommer att överstiga den debiterade preliminära skatten, ska den som är godkänd för F-skatt eller har särskild A-skatt lämna en preliminär inkomstdeklaration, om 1. skillnaden är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden, eller 2. räkenskapsåret har lagts om enligt 3 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) utan Skatteverkets tillstånd. Deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket inom 14 dagar från det att deklarationsskyldigheten uppkom. När mindre än en månad återstår av beskattningsåret behöver deklaration dock inte lämnas. Preliminär inkomstdeklaration i andra fall 5 § En preliminär inkomstdeklaration får även lämnas i andra fall än som avses i 2–4 §§. Vad ska en preliminär inkomstdeklaration innehålla? 6 § En preliminär inkomstdeklaration ska innehålla uppgifter om beräknade inkomster och utgifter samt övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna bestämma den preliminära skatten. 29 kap. Syftet med inkomstdeklaration 1 § Inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för 1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt a) inkomstskattelagen (1999:1229), b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, c) 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen, e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, g) 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, i) lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, och j) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, 2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), 3. bestämmande av skattereduktion, samt 4. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken. Lag (2022:1760). 30 kap. Vem ska lämna en inkomstdeklaration? Fysiska personer 1 § En fysisk person ska lämna en inkomstdeklaration, om 1. intäkterna i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet i annat fall än som avses i 2 har uppgått till sammanlagt minst 42,3 procent av prisbasbeloppet under beskattningsåret, 2. sådan intäkt i inkomstslaget tjänst som avses i 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § samt 57 kap. 20 och 21 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) eller intäkt av passiv näringsverksamhet har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret, 3. intäkterna i inkomstslaget kapital, med undantag för sådan ränta, utdelning eller annan avkastning som kontrolluppgift ska lämnas om enligt 17 eller 19 kap. och för sådan schablonintäkt som kontrolluppgift har lämnats om enligt 22 kap. 16 § eller 17–21 §§, har uppgått till sammanlagt minst 200 kronor under beskattningsåret, 4. han eller hon är begränsat skattskyldig och den skatte- eller avgiftspliktiga intäkten har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret, 5. underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader ska fastställas, eller 6. uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 § ska lämnas. Lag (2012:835). Dödsbon 2 § Det som skulle ha gällt för den avlidne i fråga om deklarationsskyldighet ska för dödsåret tillämpas på dödsboet. 3 § För år efter dödsåret ska ett dödsbo lämna en inkomstdeklaration, om 1. de skattepliktiga intäkterna, med undantag för sådan ränta, utdelning eller annan avkastning som kontrolluppgift ska lämnas om enligt 17 eller 19 kap. och för sådan schablonintäkt som kontrolluppgift har lämnats om enligt 22 kap. 16 § eller 17–21 §§, har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret, 2. underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader ska fastställas, eller 3. uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 § ska lämnas. Lag (2011:1289). Andra juridiska personer än dödsbon 4 § En inkomstdeklaration ska lämnas av 1. aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana stiftelser, andra liknande subjekt eller andra tillgångsmassor som enligt stiftelseförordnande eller motsvarande bestämmelse har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss släkts, vissa släkters eller bestämda fysiska personers ekonomiska intressen, 2. sådana ideella föreningar och registrerade trossamfund som avses i 7 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229), om intäkterna under beskattningsåret har överstigit grundavdraget enligt 63 kap. 11 § den lagen, 3. andra juridiska personer än sådana som avses i 1 och 2, med undantag för dödsbon och svenska handelsbolag, om de skattepliktiga intäkterna under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 200 kronor, och 4. andra juridiska personer än dödsbon för vilka underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt på pensionskostnader eller riskskatt för kreditinstitut ska fastställas. Lag (2021:1259). Skattefri inkomst 5 § Vid bedömning av deklarationsskyldighet som är beroende av att intäkterna har uppgått till visst belopp ska hänsyn inte tas till sådan intäkt som är skattefri eller som den fysiska personen inte är skattskyldig för enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Första stycket gäller inte i fråga om 1. inkomst som enligt skatteavtal helt eller delvis ska undantas från beskattning i Sverige, och 2. inkomst som ingår i avgiftsunderlaget för egenavgifter. Lag (2012:835). 31 kap. Vad ska en inkomstdeklaration innehålla? Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - uppgifter som ska lämnas i samtliga inkomstdeklarationer (2 och 3 §§), - uppgifter som fysiska personer och dödsbon ska underrättas om och godkänna eller lämna (4 och 5 §§), - uppgift som ska lämnas om inkomstslaget tjänst (6 §), - uppgifter som ska lämnas om inkomstslaget näringsverksamhet (7-15 a §§), - uppgifter som ska lämnas om inkomstslaget kapital (16-19 b §§), - uppgift om tillkommande belopp (20 §), - uppgifter om vissa andelsavyttringar m.m. (21-24 §§), - uppgifter för beräkning av egenavgifter (25 och 26 §§), - uppgifter som fåmansföretag samt företagsledare och delägare ska lämna (27-29 §§), - uppgift om tillskott och uttag (30 §), - uppgift om betalning till utlandet (31 §), - uppgift som ekonomiska föreningar ska lämna (32 §), - uppgifter om skattereduktion (33-33 d §§), och - uppgifter om prissättningsbesked (34 §). Lag (2022:446). Samtliga inkomstdeklarationer 2 § En inkomstdeklaration ska innehålla 1. nödvändiga identifikationsuppgifter, 2. uppgifter om de intäktsposter och kostnadsposter som ska hänföras till respektive inkomstslag, 3. uppgifter om de allmänna avdrag som den deklarationsskyldige har rätt till, 4. de uppgifter som behövs för beräkning av skatt eller avgift enligt a) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, b) 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, e) 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, f) 34 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), g) 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, och i) lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, 5. de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken, samt 6. de uppgifter som behövs för att avgöra om en begränsat skattskyldig uppfyller kraven för att få allmänna avdrag enligt 62 kap. 5-8 §§ eller grundavdrag enligt 63 kap. inkomstskattelagen. Lag (2021:1259). 3 § Den som är deklarationsskyldig ska också lämna de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna fatta riktiga beslut om slutlig skatt och beslut om pensionsgrundande inkomst. Fysiska personer och dödsbon Underrättelse 4 § Skatteverket ska före den 15 april året efter utgången av beskattningsåret underrätta fysiska personer och dödsbon som kan antas vara deklarationsskyldiga om de kontrolluppgifter, uppgifter om betalningsmottagare i arbetsgivardeklarationer och övriga uppgifter som har kommit in till verket som underlag för beslut om slutlig skatt och beslut om pensionsgrundande inkomst samt övriga uppgifter som verket känner till. Lag (2017:387). Godkänna eller lämna uppgifter 5 § Om en uppgift som den deklarationsskyldige har fått underrättelse om enligt 4 § är korrekt, ska den deklarationsskyldige godkänna uppgiften. Om en uppgift är felaktig eller saknas, ska den deklarationsskyldige genom ändring eller tillägg lämna de uppgifter som behövs. Inkomstslaget tjänst Uppgift om kostnadsersättning 6 § Uppgift om kostnadsersättning som avses i 15 kap. 8 § 4 eller 10 § behöver bara lämnas i den utsträckning avdrag görs för ökade levnadskostnader. Lag (2017:387). Inkomstslaget näringsverksamhet Undantag 7 § Om makar tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet, behöver uppgifterna enligt 2 och 3 §§ om näringsverksamheten bara lämnas av en av makarna. Uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna tillämpa bestämmelserna om fördelning av inkomsten mellan makar i 60 kap. 6–11 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska dock lämnas av båda makarna. 8 § Uppgifter om näringsverksamhet enligt 33 kap. 6 § behöver inte lämnas av delägarna. Uppgifter om årsbokslut och årsredovisning 9 § Den som är skyldig att lämna inkomstdeklaration för inkomstslaget näringsverksamhet ska lämna uppgift om huruvida 1. årsbokslutet eller årsredovisningen, som ligger till grund för inkomstdeklarationen, har upprättats med hjälp av en uppdragstagare, eller 2. årsredovisningen, som ligger till grund för inkomstdeklarationen, har reviderats av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Uppgift om utdelning eller annat förfogande över uppkommen vinst 10 § Om lagervärdet ska höjas enligt 17 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229), ska företaget lämna uppgift om beslut om eller styrelsens förslag till utdelning eller annat förfogande över uppkommen vinst. Uppgifter som dotterföretag ska lämna 11 § Ett dotterföretag som redovisar intäkter i inkomstslaget näringsverksamhet ska lämna 1. nödvändiga identifikationsuppgifter för moderföretaget, 2. nödvändiga identifikationsuppgifter för hela koncernens moderföretag om moderföretaget i sin tur är ett dotterföretag, samt 3. uppgifter om sitt aktie- eller andelsinnehav i moderföretaget och innehavets röstvärde. Ägaruppgifterna ska avse förhållandena vid utgången av det senast avslutade beskattningsåret. Uppgifter om näringsbetingade andelar och vissa andra tillgångar 12 § Den som har fått utdelning på en näringsbetingad andel som är marknadsnoterad ska lämna uppgift om utdelningen om andelen har innehafts kortare tid än ett år när utdelningen rätteligen skulle ha tagits upp i räkenskaperna. Den som har avyttrat en näringsbetingad andel eller en näringsbetingad aktiebaserad delägarrätt som är marknadsnoterad ska lämna uppgift om avyttringen om andelen eller delägarrätten har innehafts kortare tid än ett år. Uppgifter om ersättningsfond 13 § Den som har eller som under beskattningsåret har haft en ersättningsfond ska lämna uppgifter om 1. fondens ändamål, 2. fondens storlek, 3. fondens ianspråktagande, och 4. återfört avdrag för avsättning till fonden. Fysiska personer ska även i fråga om en sådan ersättningsfond för byggnad eller markanläggning som avses i 31 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) lämna uppgift om hur stor del av fonden som har återförts enligt 26 kap. 2 och 4–7 §§ den lagen. Uppgift om skalbolag 14 § Den som har förvärvat tillgångar enligt 25 a kap. 18 § eller 49 a kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna uppgift om detta. Uppgifter om utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster 15 § Den som någon gång under beskattningsåret har haft andelar i en utländsk juridisk person med lågbeskattade inkomster i sådan omfattning eller på ett sådant sätt som anges i 39 a kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna 1. nödvändiga identifikationsuppgifter för den juridiska personen, 2. uppgift om sitt andelsinnehav vid beskattningsårets utgång, 3. uppgift om röstvärdet för sina andelar vid beskattningsårets utgång, och 4. uppgift om förändringar av andelsinnehavet eller av röstvärdet för andelarna som har inträffat under året. Den som innehar andelarna vid beskattningsårets utgång ska även lämna sådana resultat- och balansräkningar som avses i 39 a kap. 11 § inkomstskattelagen. Uppgift för tonnagebeskattning 15 a § Den som är godkänd för tonnagebeskattning och som bedriver både sådan kvalificerad rederiverksamhet som avses i 39 b kap. 3–5 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och annan verksamhet ska lämna uppgift om principerna för fördelning av tillgångar och förpliktelser samt intäkter och kostnader mellan verksamheterna. Lag (2016:888). Inkomstslaget kapital Uppgifter om långivare 16 § Den som gör avdrag för ränteutgifter vid beräkning av resultatet i inkomstslaget kapital ska, om kontrolluppgift inte ska lämnas enligt 18 kap., lämna nödvändiga identifikationsuppgifter för långivaren. Uppskovsbelopp 17 § Den som gör avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) vid avyttring av en privatbostadsfastighet eller en privatbostadsrätt ska lämna uppgift om beteckningen på ersättningsbostaden. Om ersättningsbostaden är en bostad i ett privatbostadsföretag eller i ett företag som avses i 47 kap. 5 b § inkomstskattelagen, ska även nödvändiga identifikationsuppgifter för företaget lämnas. Om ersättningsbostaden förvärvas efter det år då ursprungsbostaden avyttrades, ska uppgifterna lämnas i inkomstdeklarationen för det år då ersättningsbostaden förvärvades. Lag (2018:1385). 18 § En ägare av en ersättningsbostad med ett uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska, om ersättningsbostaden är belägen utomlands, lämna uppgifter av det slag som avses i 17 § första och andra styckena samt övriga uppgifter som är av betydelse för om uppskovsbeloppet ska tas upp till beskattning. 19 § Om äganderätten till en ersättningsbostad har övergått till någon annan genom arv, testamente eller bodelning, ska dödsboet eller överlåtaren lämna 1. nödvändiga identifikationsuppgifter för den nya ägaren, 2. de uppgifter som har lämnats enligt 17 §, och 3. uppgift om storleken på uppskovsbelopp som enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska återföras till beskattning vid avyttring av ersättningsbostaden. Första stycket gäller bara om äganderätten har övergått 1. genom arv eller testamente till en make, en sambo eller ett hemmavarande barn under 18 år, eller 2. vid bodelning med anledning av upphörande av ett samboförhållande, äktenskapsskillnad eller makens eller sambons död. Investeraravdrag 19 a § Den som gör investeraravdrag enligt 43 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna 1. uppgift om underlaget för investeraravdrag, och 2. nödvändiga identifikationsuppgifter för det företag som investeraravdraget hänför sig till. Lag (2013:772). 19 b § Den som återför investeraravdrag enligt 43 kap. 22, 25, 26 eller 27 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna 1. uppgift om hur stor del av investeraravdraget som återförs, och 2. nödvändiga identifikationsuppgifter för det företag som investeraravdraget hänför sig till. Om investeraravdrag återförs enligt 43 kap. 27 § inkomstskattelagen, ska uppgift lämnas även om detta. Lag (2013:772). Tillkommande belopp 20 § Om kapitalvinsten vid avyttring av en tillgång inte kan beräknas på grund av att vinsten är beroende av någon händelse i framtiden, ska den skattskyldige lämna uppgift om detta. Det gäller dock inte om uppgiften ska lämnas enligt 33 kap. 6 § andra stycket. Vissa andelsavyttringar m.m. 21 § Den som enligt 49 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) begär uppskov med beskattningen vid ett uppskovsgrundande andelsbyte ska lämna de uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna besluta om uppskovet. Den som har fått uppskov ska årligen lämna de uppgifter som är av betydelse för om uppskovsbeloppet ska tas upp till beskattning. 22 § Den som innehar en andel som är kvalificerad enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna de uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna 1. besluta om kapitalbelopp enligt 48 a kap. 8 a § inkomstskattelagen, 2. besluta om tjänstebelopp för utdelning och kapitalvinst a) vid partiell fission enligt 48 kap. 18 d § inkomstskattelagen, och b) vid andelsbyten enligt 48 a kap. 8 b § inkomstskattelagen, samt 3. besluta om de tjänstebelopp som har fördelats enligt 48 kap. 18 e §, 48 a kap. 8 c § och 57 kap. 7 c § inkomstskattelagen. Uppgifter om utdelning och kapitalvinst på andelarna ska också lämnas. 23 § Om äganderätten till andelar som har förvärvats genom sådant uppskovsgrundande andelsbyte som avses i 49 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) har övergått till någon annan genom arv, testamente, bodelning eller gåva och om andelen är en lagertillgång hos förvärvaren, ska denne lämna 1. uppgift om antalet andelar som har förvärvats, 2. uppgift om uppskovsbeloppet för varje andel, och 3. nödvändiga identifikationsuppgifter för den som andelarna har övergått från. Förvärvaren ska årligen lämna de uppgifter som är av betydelse för om uppskovsbeloppet ska tas upp till beskattning. 24 § Om äganderätten till andelar som är kvalificerade enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b § inkomstskattelagen (1999:1229) har övergått till någon annan genom arv, testamente, bodelning eller gåva, ska förvärvaren lämna 1. uppgift om antalet andelar som har förvärvats, 2. uppgift om tjänstebeloppet för varje andel, och 3. nödvändiga identifikationsuppgifter för den som andelarna har övergått från. Förvärvaren ska årligen lämna de uppgifter som är av betydelse för om tjänstebeloppet ska tas upp till beskattning. Beräkning av egenavgifter 25 § Om ett avtal som avses i 2 kap. 7 § andra stycket socialavgiftslagen (2000:980) har träffats om att arbetsgivaravgifter ska betalas på en viss ersättning, ska den som får ersättningen lämna uppgift om detta. Om ersättning getts ut och egenavgifter enligt 3 kap. 6 § socialavgiftslagen ska betalas på ersättningen, ska den som mottagit ersättningen lämna uppgift om detta. Lag (2024:549). 26 § Har upphävts genom lag (2012:760). Fåmansföretag Uppgifter som fåmansföretag ska lämna 27 § Ett fåmansföretag ska lämna 1. nödvändiga identifikationsuppgifter för delägarna och närstående till dem, samt 2. uppgifter om varje delägares andelsinnehav och innehavets röstvärde. Uppgifter enligt första stycket 1 behöver inte lämnas för en närstående som inte har tagit emot ersättning från företaget eller träffat avtal med eller företagit någon annan rättshandling med företaget. Vid tillämpningen av denna paragraf gäller 57 kap. 3 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229). 28 § Ett fåmansföretag ska också lämna 1. en sådan förteckning över penninglån och säkerheter som avses i 21 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), och 2. en förteckning över utbetald vinstandelsränta till personer som avses i 24 kap. 6 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229). Uppgifter som företagsledare och delägare ska lämna 29 § En företagsledare och en delägare i fåmansföretag som avses i 27 § ska lämna de uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna tillämpa bestämmelserna om utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Skyldigheten gäller för fem beskattningsår efter det att företaget har upphört att vara ett fåmansföretag. Tillskott och uttag 30 § En fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag ska lämna uppgift om tillskott till och uttag från bolaget. Det gäller dock inte en medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering. Betalning till utlandet 31 § Fåmansföretag, delägare i fåmanshandelsbolag och enskilda näringsidkare ska lämna uppgift om utgift som har tillgodoräknats mottagare i utlandet om den avser 1. annan ränta än dröjsmålsränta, eller 2. betalning för a) nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, inklusive biograffilm, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller b) upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. Uppgiften behöver bara lämnas om utgiften ska dras av vid beskattningen. Uppgift som ekonomiska föreningar ska lämna 32 § En ekonomisk förening ska lämna uppgift om huruvida den är en ekonomisk förening enligt 1 kap. 4 § första stycket eller 5 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Lag (2018:733). Skattereduktion 33 § Den som begär skattereduktion för hushållsarbete, gåva, mikroproduktion av förnybar el eller installation av grön teknik enligt 67 kap. 11-45 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna uppgift om underlaget för skattereduktionen. I fråga om förmån av sådant arbete som räknas som hushållsarbete enligt 67 kap. 13 a och 13 b §§ inkomstskattelagen ska även sådana uppgifter som avses i 9 a § lagen (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete lämnas. Lag (2020:1070). 33 a § Den som begär skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el och som är ett företag ska även lämna 1. uppgift om annat stöd som har beviljats företaget under beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren och som anses vara sådant stöd av mindre betydelse som avses i – kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, – kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, eller – kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, och 2. de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna bedöma rätten till skattereduktion. Lag (2014:1471). 33 b § Den som begär att utländsk ersättning ska medräknas i underlaget för skattereduktion för sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 67 kap. 9 b § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna uppgift om underlaget för skattereduktionen. Lag (2017:1218). 33 c § En person som avses i 67 kap. 35 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna 1. uppgift om annat stöd överstigande sammanlagt 150 000 kronor som har beviljats under beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren och som anses vara sådant stöd av mindre betydelse som avses i - kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, - kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn, eller - kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, och 2. de övriga uppgifter om sådant stöd som avses i 1 som Skatteverket behöver för att kunna bedöma rätten till skattereduktion. Lag (2020:865). 33 d § Den som begär att avgift till en utländsk arbetslöshetskassa eller motsvarande avgift enligt en utländsk stats arbetslöshetsförsäkring ska medräknas i underlaget för skattereduktion enligt 67 kap. 50 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna uppgift om underlaget för skattereduktionen. Lag (2022:446). Prissättningsbesked 34 § Den som har fått ett prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner ska lämna uppgift om huruvida 1. beskedet har tillämpats, och 2. de antaganden, villkor och övriga förutsättningar som har angetts i beskedet har uppfyllts. 32 kap. När och var ska en inkomstdeklaration lämnas? Fysiska personer och dödsbon 1 § Fysiska personer och dödsbon ska lämna inkomstdeklaration senast den 2 maj året efter utgången av beskattningsåret. Andra juridiska personer än dödsbon 2 § Andra juridiska personer än dödsbon ska lämna inkomstdeklaration för ett beskattningsår enligt följande uppställning: Om beskattningsåret går ska deklaration ha kommit in ut den senast den 31 december 1 juli 30 april 1 november 30 juni 15 december 31 augusti 1 mars Den som lämnar inkomstdeklaration elektroniskt får lämna deklaration en månad senare än vad som följer av första stycket. Var ska en inkomstdeklaration lämnas? 3 § En inkomstdeklaration ska lämnas till Skatteverket eller till ett mottagningsställe som har godkänts av verket. 32 a kap. Tilläggsskattedeklaration Syftet med tilläggsskattedeklaration 1 § Tilläggsskattedeklaration ska lämnas till ledning för bestämmande av underlag för att ta ut skatt enligt lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Lag (2023:880). Vem ska lämna tilläggsskattedeklaration? 2 § En koncernenhet ska lämna en tilläggsskattedeklaration, om koncernenheten är skattskyldig för 1. ett tilläggsskattebelopp enligt lagen (2023:875) om tilläggsskatt, eller 2. kompletterande tilläggsskatt som fördelas till svenska koncernenheter enligt 6 kap. 12 § lagen om tilläggsskatt. Lag (2023:880). Vad ska en tilläggsskattedeklaration innehålla? 3 § En tilläggsskattedeklaration ska innehålla 1. nödvändiga identifikationsuppgifter, 2. uppgift om vilken enhet som lämnar tilläggsskatterapport, 3. uppgift om att enheten har tagit del av rapporten i 2, 4. de uppgifter som behövs för att fördela kompletterande tilläggsskatt, och 5. de uppgifter som behövs för beräkning av nationell tilläggsskatt enligt lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Lag (2023:880). 4 § Den som är deklarationsskyldig ska också lämna de övriga uppgifter som behövs för att Skatteverket ska kunna fatta ett riktigt beslut om tilläggsskatt. Lag (2023:880). När ska en tilläggsskattedeklaration lämnas? 5 § En koncernenhet som är deklarationsskyldig enligt 2 § ska lämna tilläggsskattedeklaration senast en månad efter den dag då tilläggsskatterapporten senast ska lämnas. En tilläggsskattedeklaration lämnas till Skatteverket eller till ett mottagningsställe som har godkänts av verket. Lag (2023:880). 33 kap. Särskilda uppgifter Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - syftet med särskilda uppgifter (2 och 2 a §§), - uppgifter som ska lämnas av stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund (3-5 §§), - uppgifter som ska lämnas av svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer (6 §), - uppgifter som ska lämnas av en fysisk eller juridisk person som hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige (6 a och 6 b §§), - uppgifter om ersättningsbostad i utlandet (7 §), - uppgifter om periodiseringsfond och ersättningsfond (7 a §), - uppgifter som ska lämnas av redare (8 §), - uppgifter om nedsättning av utländsk skatt (9 §), - uppgifter som ska lämnas av den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat (9 a §), - uppgifter i fråga om vissa förhandsbesked i skattefrågor (9 b §), - när särskilda uppgifter ska lämnas (10-11 §§), och - redares uppgiftsskyldighet vid ändrade förhållanden (12 §). Lag (2020:954). Syftet med särskilda uppgifter 2 § Särskilda uppgifter ska lämnas till ledning för 1. bedömning av stiftelsers, ideella föreningars och registrerade trossamfunds skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229), 2. beskattning av delägare i svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer, 3. bedömning av skattskyldigheten enligt inkomstskattelagen för fysiska eller juridiska personer som hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige, 4. bestämmande av vilket fartområde ett fartyg går i, 5. kontroll av uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen när ersättningsbostaden är belägen utomlands, 6. kontroll av avdrag för avsättning till periodiseringsfond och ersättningsfond, 7. beslut om avräkning av utländsk skatt, och 8. beslut om beskattning för den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat. Lag (2020:954). 2 a § Särskilda uppgifter ska även lämnas för att Sverige ska kunna leva upp till åtaganden inom det internationella utbytet av information avseende förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor. Lag (2020:858). Stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund Undantag från skattskyldighet för inkomst 3 § Stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är undantagna från skattskyldighet för inkomst ska lämna särskilda uppgifter om 1. intäkter och kostnader under räkenskapsåret, 2. tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut, samt 3. övriga omständigheter som Skatteverket behöver för att kunna bedöma om den uppgiftsskyldige är undantagen från skattskyldighet. Skyldigheten att lämna särskilda uppgifter gäller dock inte pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 4 § Skatteverket får besluta om undantag från skyldigheten att lämna särskilda uppgifter enligt 3 § om uppgifterna inte behövs för kontroll av undantag från skattskyldigheten. Ett beslut om undantag ska avse en viss tid och får återkallas. Utländska arrangörer som motsvarar ideella föreningar 5 § Arrangörer som har inkomster som är undantagna från skatteplikt enligt 8 § första stycket 7 lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., ska lämna särskilda uppgifter om de omständigheter som Skatteverket behöver för att kunna bedöma om den uppgiftsskyldige är undantagen från skatteplikt. Svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer 6 § Svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige ska till ledning för delägarnas beskattning lämna särskilda uppgifter om 1. näringsverksamheten enligt 31 kap. 2 och 3 §§, 2. varje delägares andel av bolagets eller den juridiska personens inkomst av varje inkomstslag och näringsverksamhet, 3. varje delägares andel eller lott i bolaget eller den juridiska personen, 4. skalbolag enligt 31 kap. 14 §, och 5. prissättningsbesked enligt 31 kap. 34 §. Om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person med fast driftställe i Sverige har avyttrat en fastighet och kapitalvinsten inte kan beräknas på grund av att den är beroende av någon händelse i framtiden, ska bolaget eller den juridiska personen lämna uppgift om detta. Fysisk eller juridisk person som hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige 6 a § En fysisk eller juridisk person som hör hemma i en annan stat och inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige ska lämna särskilda uppgifter om 1. vilken verksamhet som bedrivits i Sverige, 2. under vilken tid verksamheten bedrivits i Sverige, och 3. övriga förhållanden som behövs för bedömning av skattskyldigheten enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Uppgiftsskyldighet enligt första stycket gäller endast den som inte lämnar inkomstdeklaration och som 1. är godkänd för F-skatt, 2. ska göra skatteavdrag från ersättning för arbete, eller 3. enligt 39 kap. 11 b § är skyldig att tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras på en byggarbetsplats. Lag (2020:954). 6 b § Skatteverket får besluta om undantag från skyldigheten att lämna särskilda uppgifter enligt 6 a § om några sådana uppgifter inte behövs för kontroll av skattskyldigheten. Ett beslut om undantag ska avse en viss tid och får återkallas. Lag (2020:954). Ersättningsbostad i utlandet 7 § Den som inte är skyldig att lämna inkomstdeklaration och som äger en ersättningsbostad i utlandet med ett uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), ska lämna särskilda uppgifter om sådana förhållanden som avses i 31 kap. 18 §. Fondavsättningar 7 a § Den som inte är skyldig att lämna inkomstdeklaration och som har gjort avdrag för avsättning till periodiseringsfond eller ersättningsfond enligt 30 och 31 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), ska lämna särskilda uppgifter om förhållanden som rör fondavsättningen. Om ett handelsbolag har gjort avdrag för avsättning till ersättningsfond, ska dock särskilda uppgifter lämnas av delägarna. Lag (2019:1147). Redare 8 § Redare ska för tillämpning av 64 kap. 2 § och 67 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229) lämna särskilda uppgifter om 1. storleken av de fartyg som redaren ska använda i sin näringsverksamhet, 2. vilka entreprenörer som redaren ska anlita för sin verksamhet, och 3. övriga förhållanden som Skatteverket behöver känna till för att kunna bestämma vilka fartområden fartygen avses gå i. Nedsättning av utländsk skatt 9 § Den som har fått avräkning av utländsk skatt från sin inkomstskatt enligt bestämmelser i skatteavtal eller enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt och därefter har fått nedsättning av den utländska skatten, ska lämna särskilda uppgifter om nedsättningen. Den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat 9 a § Den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4 ska lämna de särskilda uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna fatta beslut om beskattning för de tidigare beskattningsår som återkallelsen avser. Lag (2016:888). Vissa förhandsbesked i skattefrågor 9 b § I fråga om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor som avser direkta skatter eller avgifter ska en sökande som inte är en fysisk person eller det allmänna ombudet hos Skatteverket lämna följande uppgifter: 1. identiteten, inklusive stat eller jurisdiktion för hemvist eller, om sådan saknas, för registrering samt utländskt skatteregistreringsnummer eller motsvarande om sådant nummer finns, på - sökanden, - sökandens moderföretag, - moderföretaget för den yttersta gruppen av personer som sökanden tillhör, och - andra personer, med undantag för fysiska personer, som sannolikt kan komma att beröras av förhandsbeskedet i andra stater och jurisdiktioner, och 2. andra stater och jurisdiktioner som sannolikt kan komma att beröras av förhandsbeskedet. Uppgift ska även lämnas om vilket förhandsbesked uppgifterna avser. Första och andra styckena gäller bara i fråga om förhandsbesked som avser 1. fasta driftställen, när huvudkontoret eller det fasta driftstället finns i en annan stat eller jurisdiktion, 2. direkta eller indirekta betalningar a) mellan utländska närstående parter via ett till dem närstående företag i Sverige, eller b) som görs av ett utländskt företag till ett närstående företag i Sverige där den verkliga huvudmannen för betalningarna har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, eller 3. en sådan gränsöverskridande transaktion som anges i 7 b § lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Lag (2020:858). När ska särskilda uppgifter lämnas? 10 § Särskilda uppgifter enligt 3, 6, 6 a och 7 a §§ ska ha kommit in till Skatteverket senast den sista dagen för inkomstdeklaration enligt 32 kap. 2 §. Om en fysisk person eller ett dödsbo ska lämna en särskild uppgift enligt 6 a eller 7 a §, ska dock uppgiften ha kommit in senast den sista dagen för inkomstdeklaration enligt 32 kap. 1 §. Lag (2020:954). 10 a § Särskilda uppgifter enligt 9 b § ska ha kommit in till Skatteverket senast en vecka efter att förhandsbeskedet fått laga kraft. Lag (2020:858). 11 § Särskilda uppgifter enligt 5, 7 och 8-9 a §§ ska lämnas enligt följande uppställning: Särskilda uppgifter enligt ska ha kommit in till Skatteverket senast 5 § Den 12 i månaden efter den månad då tillställningen ägde rum 7 § den 2 maj året efter beskattningsåret 8 § den 1 oktober året före det kalenderår uppgifterna avser 9 § tre månader efter den dag då den som beslutet om nedsättning av utländsk skatt gäller fick del av det 9 a § tre månader efter den dag då den som beslutet om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning gäller fick ta del av det Lag (2019:1147). Redares uppgiftsskyldighet vid ändrade förhållanden 12 § Om det inträffar någon ändring av de förhållanden som avses i 8 §, ska redaren inom två veckor från den dag då förhållandena ändrades underrätta Skatteverket om detta. 33 a kap. Land-för-land-rapporter Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser med anledning av det multilaterala avtalet den 27 januari 2016 mellan behöriga myndigheter om utbyte av land-för-land-rapporter, och rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning, i lydelsen enligt rådets direktiv (EU) 2016/881. Kapitlet gäller även vid utbyte enligt andra avtal mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet. Bestämmelserna ges i följande ordning: – definitioner och förklaringar (2–3 §§), – skyldighet att lämna land-för-land-rapport och underrättelse (4–9 §§), – land-för-land-rapportens innehåll (10 §), och – tidsgränser samt hur Skatteverket får använda uppgifterna (11–13 §§). Lag (2017:185). Definitioner och förklaringar 2 § I detta kapitel används följande ord med den angivna betydelsen: Koncern: företag som är förenade genom ägande eller kontroll på ett sådant sätt att det antingen finns en skyldighet att upprätta koncernredovisning enligt tillämpliga årsredovisningsregler eller skulle finnas det om andelar i något av företagen vore föremål för handel på en reglerad marknad. Multinationell koncern: en koncern i vilken det ingår minst två företag som hör hemma i olika stater eller jurisdiktioner eller minst ett företag som hör hemma i en stat eller jurisdiktion och som är skattskyldigt i en annan stat eller jurisdiktion på grund av verksamhet som bedrivs från fast driftställe där. Enhet: – ett företag som omfattas av en multinationell koncerns koncernredovisning eller som skulle göra det om andelar i företaget vore föremål för handel på en reglerad marknad, – ett företag som inte omfattas av den multinationella koncernens koncernredovisning enbart på grund av sin ringa storlek eller väsentlighet, eller – ett fast driftställe till sådana företag som avses ovan förutsatt att företaget, på grund av rapporteringskrav eller intern uppföljning, upprättar särskilda räkenskaper för det fasta driftstället. Svensk enhet: – en enhet som är obegränsat skattskyldig i Sverige eller är bildad enligt svensk lag, – ett svenskt handelsbolag, eller – en utländsk enhets fasta driftställe i Sverige om detta är en enhet. Rapporteringsskyldig enhet: en enhet som är skyldig att lämna en land-för-land-rapport för en multinationell koncerns räkning där enheten är hemmahörande. Moderföretag: en enhet som direkt eller indirekt äger en så stor andel i en eller flera andra enheter i en multinationell koncern att den är skyldig att upprätta koncernredovisning enligt redovisningsprinciper som är allmänt tillämpade inom den stat eller jurisdiktion där den hör hemma eller skulle vara skyldig att göra det om dess andelar vore föremål för handel på en reglerad marknad, förutsatt att det inte i den multinationella koncernen finns någon annan enhet som direkt eller indirekt äger en sådan andel i den förstnämnda enheten. Ställföreträdande moderföretag: en enhet i en multinationell koncern som har blivit utsedd av den multinationella koncernen att i stället för moderföretaget lämna land-för-land-rapporten i Sverige eller i den andra stat eller jurisdiktion där enheten hör hemma för den multinationella koncernens räkning när minst ett av villkoren i 5 § första stycket 1–3 är uppfyllt. Räkenskapsår: den årliga redovisningsperiod för vilken moderföretaget i en multinationell koncern upprättar sin redovisning. Rapporterat räkenskapsår: det räkenskapsår som redovisas i en land-för-land-rapport. Koncernredovisning: en multinationell koncerns räkenskaper där tillgångar, skulder, intäkter, kostnader och kassaflöden hos moderföretaget och enheterna redovisas som en enda ekonomisk enhet. Systembrist: att en stat eller jurisdiktion som har ett gällande avtal med Sverige om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter har 1. upphävt det automatiska utbytet av upplysningar på andra grunder än enligt villkoren i avtalet, eller 2. på annat sätt fortlöpande låtit bli att automatiskt tillhandahålla Sverige land-för-land-rapporter som jurisdiktionen har tillgång till i fråga om multinationella koncerner som har enheter i Sverige. Lag (2017:185). 3 § Med företag avses i detta kapitel inte en fysisk person. Lag (2017:185). Skyldighet att lämna land-för-land-rapport 4 § Ett svenskt moderföretag i en multinationell koncern ska lämna en land-för-land-rapport till Skatteverket, om inte koncernen är undantagen enligt 6 §. Lag (2017:185). 5 § En svensk enhet som inte är moderföretag i en multinationell koncern ska, om koncernen inte är undantagen enligt 6 §, lämna en land-för-land-rapport, om 1. moderföretaget inte är skyldigt att lämna en sådan rapport i den stat eller jurisdiktion där det hör hemma, 2. den stat eller jurisdiktion i vilken moderföretaget hör hemma inte har något gällande avtal med Sverige om automatiskt utbyte av sådana rapporter vid den tidpunkt som avses i 11 §, eller 3. Skatteverket har anmält till enheten att det finns en systembrist i den stat eller jurisdiktion i vilken moderföretaget hör hemma. Om det i den multinationella koncernen finns flera svenska enheter som enligt första stycket är skyldiga att lämna land-för-land-rapport, får koncernen utse en av dem att lämna rapporten för ett visst räkenskapsår för övriga svenska enheters räkning. Koncernen får även utse en svensk enhet till ställföreträdande moderföretag. En enhet som enligt något av villkoren i första stycket är skyldig att lämna land-för-land-rapport, ska från moderföretaget begära de uppgifter som den behöver för att kunna lämna en fullständig rapport. En enhet som inte kan få tillgång till alla de uppgifter som den behöver från moderföretaget för att lämna en fullständig rapport, får inte utses att lämna rapporten för andra enheters räkning. Om den rapport som en enhet lämnar inte är fullständig, ska enheten inte anses ha lämnat rapporten för alla berörda enheters räkning. Lag (2017:185). Undantag från skyldigheten att lämna land-för-land-rapport 6 § En multinationell koncern är undantagen från skyldigheten att lämna land-för-land-rapport om den enligt sin koncernredovisning har sammanlagda intäkter på mindre än 7 miljarder kronor för det räkenskapsår som omedelbart föregår det räkenskapsår som rapporten skulle omfatta. En enhet som avses i 5 § är undantagen från skyldigheten att lämna en land-för-land-rapport om moderföretaget är undantaget från sådan rapporteringsskyldighet i den stat eller jurisdiktion där det hör hemma till följd av att de sammanlagda intäkter som avses i första stycket understiger 750 miljoner euro eller motsvarande belopp i lokal valuta. Lag (2017:185). 7 § En enhet som avses i 5 § är inte skyldig att lämna land-för-land-rapport, om 1. ett utländskt ställföreträdande moderföretag är skyldigt att lämna en land-för-land-rapport enligt lagstiftningen i den stat eller jurisdiktion där det hör hemma och i rätt tid lämnar en fullständig sådan rapport, 2. den stat eller jurisdiktion som avses i 1 a) har ett gällande avtal med Sverige om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter vid den tidpunkt som anges i 11 §, b) inte har meddelat Skatteverket att det finns en systembrist, och c) har underrättats om att enheten är ställföreträdande moderföretag, och 3. en underrättelse har lämnats till Skatteverket i enlighet med 9 § första stycket. Lag (2017:185). Skyldighet att lämna underrättelse 8 § Varje svensk enhet i en multinationell koncern ska underrätta Skatteverket om den är moderföretag eller ställföreträdande moderföretag eller i övrigt är rapporteringsskyldig enligt 5 §. Första stycket gäller inte om koncernen är undantagen enligt 6 §. Lag (2017:185). 9 § En svensk enhet i en multinationell koncern som varken är moderföretag eller ställföreträdande moderföretag och inte heller i övrigt är rapporteringsskyldig enligt 5 §, ska underrätta Skatteverket om vilken enhet i koncernen som är den rapporteringsskyldiga enheten. Underrättelsen ska innehålla uppgift om den rapporteringsskyldiga enhetens identitet och i vilken stat eller jurisdiktion den hör hemma. En enhet som lämnar en ofullständig land-för-land-rapport i enlighet med 10 § andra stycket, ska underrätta Skatteverket om att moderföretaget har vägrat att lämna alla nödvändiga uppgifter till enheten. Första och andra styckena gäller inte om koncernen är undantagen enligt 6 §. Lag (2017:185). Land-för-land-rapportens innehåll 10 § En land-för-land-rapport ska innehålla följande uppgifter om den multinationella koncernen. 1. Sammanlagd information, som delas upp på varje stat eller jurisdiktion i vilken den multinationella koncernen har bedrivit verksamhet under det rapporterade räkenskapsåret, om storleken på a) intäkter, b) vinst eller förlust före inkomstskatt, c) betald inkomstskatt, d) årets ackumulerade inkomstskatt, e) aktiekapital, f) ackumulerade vinstmedel, g) antal anställda, och h) materiella tillgångar utom kontanter och liknande. 2. För varje enhet som ingår i koncernen: – namn, eller annan uppgift som klargör dess identitet, och den stat eller jurisdiktion i vilken enheten hör hemma, – den stat eller jurisdiktion där enheten är bildad eller registrerad, om detta är en annan än den där enheten hör hemma, och – dess viktigaste verksamhet eller verksamheter. 3. Vilken valuta som används i rapporten. En enhet som är skyldig att lämna land-för-land-rapport enligt 5 § men inte har fått tillgång till alla de uppgifter den behöver från moderföretaget för att kunna lämna en fullständig land-för-land-rapport, ska lämna en land-för-land-rapport som innehåller alla de uppgifter som den har tillgång till och som anges i första stycket. Lag (2017:185). När ska rapporter och underrättelser lämnas? 11 § En land-för-land-rapport ska ha kommit in till Skatteverket inom tolv månader efter utgången av det rapporterade räkenskapsåret. Lag (2017:185). 12 § Underrättelser enligt 8 § och 9 § första stycket ska ha kommit in till Skatteverket före det rapporterade räkenskapsårets utgång. Underrättelser enligt 9 § andra stycket ska ha kommit in till Skatteverket inom tolv månader efter utgången av det rapporterade räkenskapsåret, men inte senare än när den land-för-land-rapport som avses i 10 § andra stycket ska ha kommit in till Skatteverket. Lag (2017:185). Användning av uppgifterna 13 § I 7 § lagen (2017:182) om automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter på skatteområdet anges hur uppgifter i sådana rapporter som Skatteverket tar emot får användas. Lag (2017:185). 33 b kap. Uppgifter om rapporteringspliktiga arrangemang Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till Skatteverket om rapporteringspliktiga arrangemang. Vad som utgör ett rapporteringspliktigt arrangemang följer av lagen (2020:434) om rapporteringspliktiga arrangemang. Bestämmelserna i kapitlet ges i följande ordning: - syftet med uppgifter om rapporteringspliktiga arrangemang (2 §), - definitioner och förklaringar (3-9 §§), - vem som ska lämna uppgifter om rapporteringspliktiga arrangemang (10-15 §§), - vilka uppgifter som ska lämnas (16-18 §§), - när uppgifterna ska lämnas (19-21 §§), och - informationsskyldighet i vissa fall (22 §). Lag (2020:437). Syftet med att uppgifter ska lämnas 2 § Uppgifter om rapporteringspliktiga arrangemang ska lämnas som underlag för Skatteverkets utbyte av upplysningar enligt 12 d § lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Uppgifterna ska även lämnas som underlag för skattekontroll och analys av risker i skattesystemet. Lag (2020:437). Definitioner och förklaringar 3 § Definitionerna av hemvist, gränsöverskridande arrangemang, företag och anknutna personer är desamma i detta kapitel som i lagen (2020:434) om rapporteringspliktiga arrangemang. Lag (2020:437). Medlemsstat 4 § Med medlemsstat avses i detta kapitel en medlemsstat i Europeiska unionen. Lag (2020:437). Person och behörig myndighet 5 § Med person och behörig myndighet avses i detta kapitel detsamma som i 7 § lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Lag (2020:437). Rådgivare 6 § Med rådgivare avses i detta kapitel en person som utformar, marknadsför, organiserar eller tillhandahåller ett rapporteringspliktigt arrangemang för genomförande, eller som har hand om genomförandet. Med rådgivare avses även en person som vet eller skäligen kan förväntas veta att denne har åtagit sig att, direkt eller genom andra personer, bidra till att utforma, marknadsföra, organisera eller tillhandahålla ett rapporteringspliktigt arrangemang för genomförande, eller har hand om ett genomförande. Lag (2020:437). 7 § En person ska anses som rådgivare enligt 6 § bara om denne 1. har hemvist i en medlemsstat, 2. tillhandahåller tjänster avseende arrangemanget från ett fast driftställe i en medlemsstat, 3. är registrerad i eller lyder under lagstiftningen i en medlemsstat, eller 4. tillhör en bransch- eller yrkesorganisation för juridiska rådgivare, skatterådgivare eller konsulter i en medlemsstat. Lag (2020:437). Uppgiftsskyldig rådgivare 8 § Med uppgiftsskyldig rådgivare avses i detta kapitel en rådgivare som har sådan anknytning till Sverige som avses i 7 §. En rådgivare ska dock bara anses vara en uppgiftsskyldig rådgivare enligt första stycket om rådgivaren inte har en starkare anknytning till någon annan medlemsstat. Anknytningens styrka avgörs i den ordning som följer av 7 §. Lag (2020:437). Användare 9 § Med användare avses i detta kapitel en person som 1. tillhandahålls ett rapporteringspliktigt arrangemang, 2. har ett rapporteringspliktigt arrangemang som är klart för genomförande, eller 3. har påbörjat genomförandet av ett rapporteringspliktigt arrangemang. Lag (2020:437). Vem ska lämna uppgifter om rapporteringspliktiga arrangemang? Rådgivares uppgiftsskyldighet 10 § En uppgiftsskyldig rådgivare ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang till Skatteverket. Lag (2020:437). 11 § Om en uppgiftsskyldig rådgivare har lika stark anknytning till någon annan medlemsstat som till Sverige, behöver uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang inte lämnas till Skatteverket om motsvarande uppgifter redan har lämnats till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten. Anknytningens styrka avgörs i den ordning som följer av 7 §. Lag (2020:437). 12 § En uppgiftsskyldig rådgivare behöver inte lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang till Skatteverket om en annan rådgivare redan har lämnat 1. föreskrivna uppgifter till Skatteverket, eller 2. motsvarande uppgifter till en behörig myndighet i någon annan medlemsstat. Lag (2020:437). Användares uppgiftsskyldighet 13 § Användaren ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang till Skatteverket om 1. det inte finns någon rådgivare, eller 2. samtliga rådgivare är förhindrade att lämna fullständiga uppgifter om arrangemanget enligt 16 § på grund av tystnadsplikten för advokater eller liknande bestämmelser i någon annan medlemsstat. Första stycket gäller bara om användaren har anknytning till Sverige och anknytningen inte är starkare till någon annan medlemsstat. Anknytningens styrka avgörs av, i fallande ordning, medlemsstat där användaren 1. har hemvist, 2. har ett fast driftställe som gynnas av arrangemanget, 3. har inkomster eller genererar vinster, eller 4. bedriver verksamhet. Lag (2020:437). 14 § Om användaren är skyldig att lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang både till Skatteverket och till en behörig myndighet i någon annan medlemsstat, behöver uppgifter inte lämnas till Skatteverket om motsvarande uppgifter redan har lämnats i den andra medlemsstaten. Lag (2020:437). 15 § Om det finns flera användare som enligt 13 § ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang, behöver andra användare än som avses i 1 eller 2 inte lämna uppgifter om en sådan användare har lämnat föreskrivna uppgifter till Skatteverket eller motsvarande uppgifter till en behörig myndighet i någon annan medlemsstat: 1. En användare som har kommit överens om tillhandahållandet av arrangemanget med en rådgivare. 2. Om det inte finns någon sådan uppgiftsskyldig användare som anges i 1, en användare som har hand om genomförandet av arrangemanget. En användare som har hand om genomförandet av arrangemanget behöver inte lämna uppgifter om en användare som avses i första stycket 1 har lämnat uppgifter på det sätt som anges i första stycket. Lag (2020:437). Vilka uppgifter ska lämnas? Huvudregel 16 § Följande uppgifter ska lämnas om ett rapporteringspliktigt arrangemang: 1. nödvändiga identifikationsuppgifter, inklusive hemvist, för a) rådgivare, b) användare, och c) personer som är anknutna till användaren, när dessa har betydelse för det rapporteringspliktiga arrangemanget, 2. vilken eller vilka av bestämmelserna i 13-25 §§ lagen (2020:434) om rapporteringspliktiga arrangemang som gör arrangemanget rapporteringspliktigt, 3. en sammanfattning av innehållet i arrangemanget och, om ett sådant finns, det namn under vilket arrangemanget är allmänt känt samt en övergripande beskrivning av relevant affärsverksamhet eller relevanta arrangemang, 4. det datum då genomförandet av arrangemanget påbörjades eller då arrangemanget ska genomföras, 5. uppgift om de nationella bestämmelser som utgör grunden för arrangemanget, 6. värdet av arrangemanget, 7. uppgift om den eller de medlemsstater i vilken användaren eller användarna har hemvist och andra medlemsstater som sannolikt kommer att beröras av arrangemanget, och 8. nödvändiga identifikationsuppgifter för varje annan person i en medlemsstat än som avses i 1 som sannolikt kommer att beröras av arrangemanget, samt uppgift om var varje sådan person har hemvist. Uppgifter ska även lämnas om referensnummer om ett sådant tilldelats det rapporteringspliktiga arrangemanget av Skatteverket eller en annan medlemsstats behöriga myndighet. Lag (2020:437). 17 § Uppgifter enligt 16 § ska lämnas endast i den utsträckning den uppgiftsskyldige har kännedom om eller tillgång till uppgifterna. Lag (2020:437). Undantag 18 § En rådgivare ska lämna uppgifter enligt 16 § endast i den utsträckning denne inte är förhindrad att lämna uppgifterna på grund av tystnadsplikten för advokater. Lag (2020:437). När ska uppgifterna lämnas? Tidpunkt för rådgivares uppgiftsskyldighet 19 § De uppgifter som en rådgivare ska lämna enligt 16 § ska ha kommit in till Skatteverket inom 30 dagar från och med dagen efter den av följande dagar som inträffar först: 1. den dag rådgivaren gjorde arrangemanget tillgängligt, 2. den dag arrangemanget blev klart för genomförande, eller 3. den dag rådgivaren påbörjade genomförandet av arrangemanget. Om uppgifterna ska lämnas av en rådgivare som avses i 6 § andra stycket, räknas tiden i stället från och med dagen efter den dag då denne tillhandahöll sina tjänster avseende arrangemanget. Lag (2020:437). Tidpunkt för användares uppgiftsskyldighet 20 § De uppgifter som en användare ska lämna enligt 16 § ska ha kommit in till Skatteverket inom 30 dagar från och med dagen efter den av följande dagar som inträffar först: 1. den dag arrangemanget tillhandahölls användaren, 2. den dag arrangemanget blev klart för genomförande av användaren, eller 3. den dag användaren påbörjade genomförandet av arrangemanget. Lag (2020:437). Kvartalsvis uppgiftsskyldighet i vissa fall 21 § En rådgivare ska vid utgången av varje kalenderkvartal lämna en sammanställning av uppgifter enligt 16 § första stycket 1, 4, 7 och 8 samt andra stycket som har tillkommit sedan uppgifter senast lämnades. Detta gäller endast i fråga om ett arrangemang som inte i väsentlig utsträckning behöver anpassas för att kunna genomföras av en ny användare. Lag (2020:437). Informationsskyldighet i vissa fall 22 § Om en uppgiftsskyldig rådgivare är förhindrad att lämna de uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang som anges i 16 § på grund av tystnadsplikten för advokater, ska rådgivaren snarast informera samtliga andra rådgivare avseende arrangemanget om rådgivares skyldighet att lämna uppgifter. Om det inte finns någon annan rådgivare som är skyldig att lämna uppgifterna om det rapporteringspliktiga arrangemanget eller om samtliga andra rådgivare är förhindrade att lämna uppgifterna på grund av tystnadsplikten för advokater eller motsvarande regler i någon annan medlemsstat, ska den uppgiftsskyldige rådgivaren informera användaren av arrangemanget om användarens skyldighet att lämna uppgifter. Lag (2020:437). 33 c kap. Uppgifter om gränsöverskridande betalningar Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet för betaltjänstleverantörer att till Skatteverket lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar. Bestämmelserna ges i följande ordning: - syftet med uppgiftslämnandet (2 § ), - definitioner (3 och 4 §§ ), - skyldighet för betaltjänstleverantörer att lämna uppgifter (5-7 §§ ), - vilka uppgifter som ska lämnas (8 och 9 §§ ), och - när uppgifterna ska lämnas (10 § ). Lag (2023:638). Syftet med uppgiftslämnandet 2 § Uppgifterna ska lämnas för att Skatteverket ska kunna fullgöra det åtagande som följer av artikel 24b i rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri. Lag (2023:638). Definitioner 3 § Med betaltjänstleverantör avses i denna lag de tillhandahållare av betaltjänster som anges i 1 kap. 3 § lagen (2010:751) om betaltjänster, med undantag för myndigheter och centralbanker. Lag (2023:638). 4 § I detta kapitel används följande ord med den angivna betydelsen: Betalare: detsamma som i 1 kap. 4 § lagen (2010:751) om betaltjänster. Betalkonto: detsamma som i 1 kap. 4 § lagen om betaltjänster. Betalning: detsamma som betalningstransaktion och penningöverföring i 1 kap. 4 § lagen om betaltjänster, om inte transaktionen eller överföringen undantas enligt 6, 6 a, 6 b eller 7 § i det kapitlet. Betalningsmottagare: detsamma som i 1 kap. 4 § lagen om betaltjänster. Betaltjänst: detsamma som i 1 kap. 2 § 3-6 lagen om betaltjänster. BIC-kod: detsamma som i artikel 2.16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009. EU-land: detsamma som i 2 kap. 21 § första stycket mervärdesskattelagen (2023:200). Företagsidentifieringskod: BIC-kod eller annan kod som otvetydigt identifierar en betaltjänstleverantör och anger dennes plats. IBAN-nummer: detsamma som i artikel 2.15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012. Identifieringskod: IBAN-nummer eller annan uppgift som otvetydigt identifierar en betalare eller en betalningsmottagare och anger dennes plats. Lag (2023:638). Skyldighet för betaltjänstleverantörer att lämna uppgifter 5 § En betaltjänstleverantör som tillhandahåller betaltjänster till en betalare eller en betalningsmottagare som finns i Sverige är skyldig att till Skatteverket lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar, om inte annat följer av andra stycket eller av 6 § första stycket. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller endast om antalet betalningar under ett kalenderkvartal uppgår till minst 26 till en och samma betalningsmottagare. Lag (2023:638). När betalarens betaltjänstleverantör inte är skyldig att lämna uppgifter 6 § Betalarens betaltjänstleverantör är inte skyldig att lämna uppgifter om en gränsöverskridande betalning om någon av betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer, enligt sin företagsidentifieringskod, finns i ett EU-land. Även om betalarens betaltjänstleverantör inte är skyldig att lämna uppgift enligt första stycket, ska betalningen ingå i underlaget för beräkning av antalet gränsöverskridande betalningar enligt 5 §. Lag (2023:638). Gränsöverskridande betalning 7 § En betalning ska anses vara gränsöverskridande om - betalaren, enligt sin identifieringskod, finns i ett EU- land, och - betalningsmottagaren, enligt sin identifieringskod, finns i ett annat EU-land eller på en plats utanför EU. Om betalaren saknar identifieringskod ska i stället betalarens betaltjänstleverantör, enligt sin företagsidentifieringskod, finnas i ett EU-land. Om betalningsmottagaren saknar identifieringskod ska i stället betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, enligt sin företagsidentifieringskod, finnas i ett annat EU-land eller på en plats utanför EU. Lag (2023:638). Vilka uppgifter ska lämnas? 8 § En betaltjänstleverantör som är uppgiftsskyldig ska lämna uppgift om 1. sin företagsidentifieringskod, 2. betalningsmottagarens a) namn eller företagsnamn, b) adress, c) registreringsnummer för mervärdesskatt eller annat nationellt skattenummer, och d) IBAN-nummer eller, om IBAN-nummer inte är tillgängligt, en annan identifieringskod för betalningsmottagaren, 3. företagsidentifieringskod för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör om betalningsmottagaren tar emot medel utan att ha ett betalkonto, 4. datum, tidpunkt, belopp och valuta för betalningarna och för eventuella återbetalningar som är relaterade till dessa betalningar, 5. från vilket EU-land betalningen har skett och, när det är fråga om en återbetalning, till vilket EU-land återbetalningen har skett, 6. de uppgifter som används för att lokalisera betalningens ursprung eller återbetalningens destination, 7. uppgift som otvetydigt identifierar betalningen och återbetalningen, och 8. att betalningen, i förekommande fall, har initierats i näringsidkarens fysiska lokaler. Lag (2023:638). 9 § Skyldigheten att lämna de uppgifter som avses i 8 § 2 b-d och 8 gäller endast om betaltjänstleverantören har tillgång till uppgifterna. Lag (2023:638). När ska uppgifterna lämnas? 10 § De uppgifter som betaltjänstleverantören ska lämna enligt 8 § ska ha kommit in till Skatteverket senast vid utgången av den månad som följer efter det kalenderkvartal som uppgifterna avser. Lag (2023:638). 33 d kap. Tilläggsskatterapport Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att lämna tilläggsskatterapport för koncernenheter som avses i 1 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Bestämmelserna ges i följande ordning: - definitioner (2 § ), - vem som ska lämna tilläggsskatterapport (3 och 4 §§ ), - vad en tilläggsskatterapport ska innehålla (5-8 §§ ), - tilläggsskatterapport med förenklat innehåll (9-11 §§ ), - bemyndigande (12 § ), och - när tilläggsskatterapporten och anmälan ska lämnas (13 § ). Lag (2023:880). Definitioner 2 § Definitionerna av stat, koncern, svensk koncernenhet, moderföretag, moderenhet, delägd moderenhet och huvudregel för tilläggsskatt är desamma i detta kapitel som i lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Lag (2023:880). Vem ska lämna tilläggsskatterapport? 3 § En koncernenhet som avses i 1 kap. 3 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt ska lämna en tilläggsskatterapport till Skatteverket. Om det i en koncern finns flera koncernenheter som är skyldiga att lämna en tilläggsskatterapport till Skatteverket, får de genom en anmälan utse en koncernenhet att lämna rapporten för deras räkning. Lag (2023:880). 4 § En koncernenhet behöver inte lämna en tilläggsskatterapport, om 1. moderföretaget, eller en koncernenhet som moderföretaget har utsett, har lämnat en tilläggsskatterapport som innehåller de uppgifter som anges i 5-8 §§ till skattemyndigheten i den stat där den hör hemma, och 2. Sverige har ett avtal om automatiskt utbyte av tilläggsskatterapporter med den stat där enheten som lämnar rapporten hör hemma. Det som sägs i första stycket om moderföretag gäller varje moderföretag i en koncern med flera moderföretag som avses i 7 kap. 71 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Koncernenheten, eller den enhet som har utsetts, ska genom en anmälan underrätta Skatteverket om vilken enhet som lämnar tilläggsskatterapporten och i vilken stat den enheten hör hemma. Lag (2023:880). Vad ska en tilläggsskatterapport innehålla? 5 § En tilläggsskatterapport ska innehålla 1. nödvändiga identifikationsuppgifter för varje koncernenhet som ingår i den koncern som rapporten avser, och 2. uppgifter om koncernens övergripande struktur, inklusive vilka ägarintressen i koncernenheter som innehas av andra koncernenheter. Om en tilläggsskatterapport gäller en koncern med flera moderföretag enligt 7 kap. 71 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt, ska informationen enligt första stycket avse varje koncern som ingår i koncernen med flera moderföretag. Lag (2023:880). 6 § En tilläggsskatterapport ska också innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att beräkna 1. den effektiva skattesatsen för varje stat, 2. tilläggsskattebeloppet för varje koncernenhet, 3. tilläggsskattebeloppet för varje medlem i en samriskföretagskoncern, och 4. fördelningen av tilläggsskatt enligt huvudregeln och kompletteringsregeln för varje stat. Lag (2023:880). 7 § En tilläggsskatterapport ska innehålla en förteckning över de val som har gjorts enligt lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Rapporten ska också innehålla en förteckning över de återkallelser av val som har gjorts. Lag (2023:880). 8 § Om det för en koncern tillämpas ett sådant undantag som avses i 6 kap. 16 eller 17 § lagen (2023:875) om tilläggsskatt, ska tilläggsskatterapporten innehålla uppgift om när koncernens inledande fas av internationell verksamhet har börjat. Lag (2023:880). Tilläggsskatterapport med förenklat innehåll 9 § Om moderföretaget hör hemma i en stat utanför Europeiska unionen vars nationella bestämmelser är likvärdiga med en huvudregel för tilläggsskatt ska, i stället för vad som anges i 5-7 §§, en tilläggsskatterapport med förenklat innehåll enligt 10 och 11 §§ lämnas. Lag (2023:880). 10 § En tilläggsskatterapport med förenklat innehåll ska innehålla uppgifter som gör det möjligt att identifiera 1. moderföretaget, 2. koncernenheter som hör hemma i samma stat som moderföretaget, 3. svenska koncernenheter, och 4. koncernenheter vars ägarintresse direkt eller indirekt innehas, eller under räkenskapsåret har innehafts, av en svensk koncernenhet som är en delägd moderenhet. Det ska framgå hur koncernstrukturen ser ut när det gäller de berörda enheterna. Lag (2023:880). 11 § En tilläggsskatterapport med förenklat innehåll ska, utöver vad som framgår av 10 §, innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att beräkna 1. den effektiva skattesatsen för varje stat där koncernenheterna som avses i 10 § hör hemma, 2. den effektiva skattesatsen för de enheter som avses i 10 § 4 om de är statslösa, 3. tilläggsskattebeloppet för varje enhet som avses i 10 § om den är lågbeskattad, 4. fördelningen av tilläggsskattebelopp som är hänförliga till enheter som avses i 10 § 3 och 4 till rätt koncernenhet enligt 6 kap. 2-8 §§ lagen (2023:875) om tilläggsskatt, och 5. fördelningen av kompletterande tilläggsskatt för varje stat. Lag (2023:880). Bemyndigande 12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna om vilka uppgifter som ska lämnas i en tilläggsskatterapport. Lag (2023:880). När ska tilläggsskatterapporten och anmälan lämnas? 13 § En tilläggsskatterapport och en anmälan som avses i 3 § andra stycket och 4 § tredje stycket ska ha kommit in till Skatteverket inom 15 månader efter utgången av det beskattningsår som rapporten eller anmälan avser. Om det är första gången lagen (2023:875) om tilläggsskatt ska tillämpas på koncernen, ska rapporten och anmälan i stället ha kommit in till Skatteverket inom 18 månader efter utgången av det beskattningsår som rapporten eller anmälan avser. Lag (2023:880). 34 kap. Informationsuppgifter Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – syftet med informationsuppgifter (2 §), – uppgifter till den deklarationsskyldige (3–5 §§), och – uppgifter till den kontrolluppgiftsskyldige eller den som är skyldig att lämna uppgifter om betalningsmottagare i en arbetsgivardeklaration (6–11 §§). Lag (2017:387). Syftet med informationsuppgifter 2 § Informationsuppgifter lämnas för att någon annan ska kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Uppgifter till den deklarationsskyldige Uppgifter till den som kontrolluppgiften lämnas för 3 § Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 15- 22 kap. och 22 c kap. ska senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften. Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 22 a och 22 b kap. ska senast den 15 maj året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften. Lag (2022:1686). Uppgifter till betalningsmottagare 3 a § Den som är skyldig att lämna uppgifter om en viss betalningsmottagare i en arbetsgivardeklaration enligt 26 kap. 19 a–19 c §§ ska senast den dag då arbetsgivardeklarationen ska ha kommit in till Skatteverket informera den som uppgifterna avser om de uppgifter om denne som lämnas i arbetsgivardeklarationen. Den som gör en ändring eller ett tillägg av uppgifter om en viss betalningsmottagare enligt 26 kap. 40 § ska senast den dag då uppgifterna lämnas till Skatteverket informera den som uppgifterna avser om de uppgifter om denne som lämnas till Skatteverket. Första och andra styckena gäller även den som väljer att lämna uppgifter i en arbetsgivardeklaration enligt 26 kap. 19 d §. Lag (2017:387). Uppgifter till företagsledare och delägare i fåmansföretag och fåmanshandelsbolag 4 § Onoterade företag som omfattas av 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) samt fåmanshandelsbolag ska till företagsledare och delägare lämna alla uppgifter som dessa behöver för att kunna beräkna sina intäkter från företaget eller handelsbolaget. Uppgifter till delägare i vissa svenska handelsbolag samt i utlandet delägarbeskattade juridiska personer 4 a § Andra svenska handelsbolag än fåmanshandelsbolag samt i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige ska till delägare lämna alla uppgifter som dessa behöver för att kunna beräkna sina intäkter från bolaget eller den juridiska personen. Lag (2018:1207). Uppgifter till medhjälpande make i enskild näringsverksamhet 5 § Om makar tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet och den ena är företagsledande make medan den andra är medhjälpande make, ska den företagsledande maken till den medhjälpande maken lämna de uppgifter om verksamheten som behövs för beräkningen av överskottet eller underskottet i verksamheten. Uppgifter till den kontrolluppgiftsskyldige eller den som är skyldig att lämna uppgifter om betalningsmottagare i en arbetsgivardeklaration Förmåner och ersättningar 6 § Den som har utnyttjat eller överlåtit en personaloption ska till den kontrolluppgiftsskyldige eller den som är skyldig att lämna uppgifter om betalningsmottagare i en arbetsgivardeklaration lämna de uppgifter som behövs för att uppgiftsskyldigheten ska kunna fullgöras. Lag (2017:1226). 7 § Den som har utnyttjat en sådan rabatt, bonus eller annan förmån som avses i 15 kap. 6 § ska till den kontrolluppgiftsskyldige eller den som är skyldig att lämna uppgifter om betalningsmottagare i en arbetsgivardeklaration lämna de uppgifter som behövs för att uppgiftsskyldigheten ska kunna fullgöras. Första stycket gäller även den som har tagit emot sådan ersättning eller förmån som avses i 15 kap. 7 §. Lag (2017:387). Betalningar till och från utlandet 8 § Den som har gjort en sådan betalning till eller från utlandet som avses i 23 kap. 1 § ska till den kontrolluppgiftsskyldige lämna de uppgifter som behövs för att kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna fullgöras. Investeringssparkonto 8 a § Den som för eller har fört ett investeringssparkonto ska till den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 20 kap. 3 § med anledning av en avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229), lämna de uppgifter som behövs för att kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna fullgöras. Lag (2011:1289). Uppgifter om anskaffningsutgift för andelar i värdepappersfonder och specialfonder 9 § Fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare som ska föra eller låta föra ett register över andelsinnehavare i en värdepappersfond eller en specialfond ska, då en förvaltare ska föras in i registret enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, lämna förvaltaren uppgifter om den genomsnittliga anskaffningsutgiften för de andelar i en värdepappersfond eller en specialfond som tillhör en andelsägare och som har registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren. Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre ska vara införd i ett register, ska den förvaltare som andelarna i värdepappersfonden eller specialfonden flyttas från lämna den nya förvaltaren, fondbolaget, förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren uppgifter om den genomsnittliga anskaffningsutgiften för de andelar som flyttas. Första och andra styckena gäller inte andelar i en värdepappersfond eller i en specialfond efter det att andelarna har förtecknats på ett investeringssparkonto. Lag (2013:585). Uppgifter med anledning av FATCA-avtalet 9 a § Sådana finansiella institut som avses i 2 kap. 6–10 §§ lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och som har antagits som kontoförande institut av en sådan svensk värdepapperscentral som avses i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska lämna värdepapperscentralen de uppgifter som krävs för att denne ska kunna identifiera sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap. 21 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Om kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum, ska det finansiella institutet lämna värdepapperscentralen uppgift om det. Lag (2016:64). 9 b § Den som har medverkat vid en sådan försäljning eller inlösen som avses i 22 a kap. 6 § första stycket 2 ska till den kontrolluppgiftsskyldige lämna uppgift om den sammanlagda ersättning som, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot. Det gäller dock inte om den kontrolluppgiftsskyldige redan har uppgiften. Lag (2015:69). Uppgifter med anledning av automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton 9 c § Sådana finansiella institut som avses i 2 kap. 6–10 §§ lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och som har antagits som kontoförande institut av en sådan svensk värdepapperscentral som avses i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska lämna värdepapperscentralen de uppgifter som krävs för att den ska kunna identifiera sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap. 20 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Om kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om skatteregistreringsnummer (TIN), födelsedatum eller födelseort, ska det finansiella institutet lämna värdepapperscentralen uppgift om det. Lag (2016:64). 9 d § Den som har medverkat vid en sådan försäljning eller inlösen som avses i 22 b kap. 6 § första stycket 2 ska till den kontrolluppgiftsskyldige lämna uppgift om den sammanlagda ersättning som, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot. Det gäller dock inte om den kontrolluppgiftsskyldige redan har uppgiften. Lag (2015:918). När ska uppgifterna lämnas? 10 § Uppgifter som avses i 6 och 7 §§ ska lämnas senast den 8 i månaden efter det att skyldigheten att lämna kontrolluppgift eller uppgifter i en arbetsgivardeklaration uppkom. Uppgifter som avses i 8 och 9 §§ ska lämnas snarast och senast den 15 januari året efter det år som uppgiften gäller. Uppgifter som avses i 9 a–9 d §§ ska lämnas snarast och senast den 1 maj året efter det år som uppgiften gäller. Lag (2017:387). Anmälan om uteblivna informationsuppgifter 11 § Om den som är skyldig att lämna uppgifter enligt 6–9 d §§ inte gör det, ska den kontrolluppgiftsskyldige eller den som är skyldig att lämna uppgifter i en arbetsgivardeklaration snarast anmäla detta till Skatteverket. Lag (2017:387). 35 kap. Periodiska sammanställningar Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – vad som ska lämnas i en periodisk sammanställning (2 §), – för vilken period en periodisk sammanställning ska lämnas (3 §), – beslut (4–8 §§), och – när en periodisk sammanställning ska lämnas (9 §). Vad ska lämnas i en periodisk sammanställning? 2 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för mervärdesskatt enligt 7 kap. 1 eller 2 § ska lämna en periodisk sammanställning över 1. leverans, förvärv och överföring av varor som transporteras mellan EU-länder, och 2. tillhandahållande av en tjänst som är skattepliktigt i det EU-land där tjänsten anses vara tillhandahållen om förvärvaren av tjänsten är betalningsskyldig för förvärvet i det landet i enlighet med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Uppgifterna ska tas upp för den period som omfattar den tidpunkt som avses i 7 kap. 29 eller 30 § mervärdesskattelagen (2023:200). I fråga om överföring av en vara till ett avropslager i ett annat EU-land enligt 5 kap. 15-21 §§ mervärdesskattelagen ska uppgifterna tas upp för den period som omfattar den tidpunkt när överföringen gjordes. Om förhållandena därefter ändras, ska uppgift om detta lämnas utan dröjsmål. Lag (2023:208). För vilken period ska en periodisk sammanställning lämnas? 3 § En periodisk sammanställning ska lämnas för varje 1. kalendermånad för uppgifter om varor som avses i 2 § första stycket 1, eller 2. kalenderkvartal för uppgifter om tjänster som avses i 2 § första stycket 2. Om uppgifter ska lämnas avseende både varor och tjänster enligt 2 §, ska sammanställningen lämnas för varje kalendermånad. Den som övergår från att lämna en sammanställning för varje kalenderkvartal till att lämna den för varje kalendermånad ska tillämpa den nya perioden till och med det fjärde kalenderkvartalet som följer efter den tidpunkt när bytet av period gjordes. Beslut 4 § Skatteverket ska besluta att en periodisk sammanställning ska göras för varje kalenderkvartal i stället för vad som föreskrivs i 3 § första stycket 1, om 1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det, och 2. det sammanlagda värdet av leveranser och överföringar av varor enligt 2 § första stycket 1 inte överstiger 500 000 kronor exklusive mervärdesskatt för det innevarande kalenderkvartalet eller för något av de fyra närmast föregående kalenderkvartalen. Lag (2023:208). 5 § Skatteverket ska besluta att en periodisk sammanställning ska göras för varje kalendermånad i stället för vad som föreskrivs i 3 § första stycket 2 eller 4 §, om 1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det, eller 2. det finns särskilda skäl. 6 § Ett beslut enligt 4 § gäller från ingången av det kalenderkvartal som följer närmast efter den kalendermånad då beslutet fattades. Ett beslut enligt 5 § gäller från ingången av det kalenderkvartal då beslutet fattades. 7 § Skatteverket ska upphäva ett beslut enligt 4 § om de förutsättningar som anges i 4 § 2 inte längre är uppfyllda. Ett sådant beslut gäller från ingången av det kalenderkvartal då beslutet fattades. 8 § Om ett beslut har fattats enligt 5 eller 7 §, ska en sammanställning göras för varje kalendermånad som har gått sedan ingången av det kalenderkvartal då beslutet fattades. När ska en periodisk sammanställning lämnas? 9 § En periodisk sammanställning ska ha kommit in till Skatteverket senast 1. den 25 i månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser, om den lämnas elektroniskt, eller 2. den 20 i månaden efter den period som den avser i andra fall. Sammanställningar som ska göras enligt 8 § ska ha kommit in till Skatteverket senast den 20 i månaden efter utgången av den månad då beslutet fattades. 36 kap. Anstånd med att lämna deklaration och särskilda uppgifter Ansökan om anstånd 1 § Anstånd kan beviljas efter ansökan från den som ska lämna deklaration eller särskilda uppgifter. Anstånd enligt 3, 6 eller 7 § kan dock beviljas efter ansökan från den som i näringsverksamhet lämnar deklarationshjälp. Lag (2023:880). Inkomstdeklaration och särskilda uppgifter Fysiska personer och dödsbon 2 § Om det finns särskilda skäl, ska Skatteverket bevilja en fysisk person eller ett dödsbo anstånd med att lämna 1. inkomstdeklaration, och 2. särskilda uppgifter enligt 33 kap. 6 a eller 7 §. Anstånd längre än till och med den 31 maj får beviljas bara om det finns synnerliga skäl. Lag (2020:954). 3 § Anstånd med att lämna inkomstdeklaration ska beviljas för fysiska personer och dödsbon som anlitar deklarationshjälp om hjälpen lämnas i en näringsverksamhet. Om den som ska lämna deklarationshjälpen har misskött tidigare anstånd, får anstånd vägras. Anstånd får beviljas längst till och med den 15 juni. Juridiska personer 4 § Om det finns synnerliga skäl, ska Skatteverket bevilja en annan juridisk person än ett dödsbo anstånd med att lämna 1. inkomstdeklaration, och 2. särskilda uppgifter enligt 33 kap. 3, 6 eller 6 a §. Lag (2020:954). Skattedeklaration 5 § Om det finns särskilda skäl, ska Skatteverket bevilja en deklarationsskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration om inte annat följer av andra eller tredje stycket. För den som ska lämna mervärdesskattedeklaration enligt 26 kap. 33 a § får anstånd längre än till och med den 12 juni beviljas bara om det finns synnerliga skäl. För den som ska lämna mervärdesskattedeklaration enligt 26 kap. 33 b § får anstånd beviljas bara om det finns synnerliga skäl. Om förhållandena har ändrats så att det inte längre finns förutsättningar för anståndet, ska anståndet återkallas. Lag (2013:1068). 6 § Anstånd med att lämna mervärdesskattedeklaration ska beviljas för fysiska personer och dödsbon som ska lämna mervärdesskattedeklaration i enlighet med 26 kap. 33 a § och som anlitar deklarationshjälp, om hjälpen lämnas i en näringsverksamhet. Om den som ska lämna deklarationshjälpen har misskött tidigare anstånd, får anstånd vägras. Anstånd enligt första stycket får beviljas längst till och med den 26 juni. Lag (2013:1068). Tilläggsskattedeklaration 7 § Om det finns särskilda skäl ska Skatteverket bevilja anstånd med att lämna tilläggsskattedeklaration. Anstånd får beviljas i högst tre månader. Lag (2023:880). 37 kap. Föreläggande Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om föreläggande att - fullgöra uppgiftsskyldighet (2 §), - medverka personligen (3 §), och - lämna uppgift (4-12 §§). Lag (2020:858). Föreläggande att fullgöra uppgiftsskyldighet 2 § Skatteverket får förelägga den som inte har fullgjort en uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. att fullgöra skyldigheten. Ett sådant föreläggande får inte bara avse komplettering av arbetsställenummer enligt 15 kap. 9 § första stycket 5 eller 26 kap. 19 b § första stycket 4. Lag (2017:387). Föreläggande att medverka personligen 3 § Skatteverket får förelägga den som har lämnat deklaration genom ett deklarationsombud eller ett ombud för ett dödsbo att personligen eller genom behörig ställföreträdare bekräfta eller komplettera lämnade eller godkända uppgifter. Föreläggande att lämna uppgift Lämna deklaration 4 § Skatteverket får förelägga den som inte är skyldig att lämna deklaration att göra det. Kommande utbetalningar av ersättning för arbete 5 § Skatteverket får förelägga den som ger ut ersättning för arbete att lämna uppgift om den ersättning som kan antas komma att betalas ut under mottagarens beskattningsår. Kontroll av egen uppgifts- eller dokumentationsskyldighet 6 § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara uppgiftsskyldig enligt 15–35 kap. att lämna uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera skyldigheten. Skatteverket får även förelägga den som är eller kan antas vara skyldig att redovisa punktskatt att lämna varuprov. 7 § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera dokumentationsskyldigheten enligt 39 kap. 3 §. 7 a § Skatteverket får förelägga den som har beviljats återbetalning av punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 eller återbetalning av eller kompensation för punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 2 att lämna uppgift som verket behöver för att kunna kontrollera att denne har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i en ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt. Lag (2021:1169). Kontroll av någon annans uppgiftsskyldighet eller av uppgifter vid återbetalning av eller kompensation för punktskatt 8 § Skatteverket får förelägga en fysisk person och ett dödsbo i andra fall än som avses i 16 och 17 kap. att lämna kontrolluppgift om 1. sådan ersättning för utfört arbete som har betalats till en namngiven näringsidkare och som inte har redovisats eller skulle ha redovisats i en arbetsgivardeklaration, eller 2. ränta från en namngiven låntagare. Lag (2017:387). 9 § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan. Föreläggandet ska avse förhållanden som är av betydelse för kontroll av att andra än den som föreläggs 1. har fullgjort en uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap., eller 2. kan fullgöra sådan uppgiftsskyldighet. 9 a § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan. Föreläggandet ska avse förhållanden som är av betydelse för kontroll av att andra än den som föreläggs har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i en ansökan om återbetalning av punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 eller återbetalning av eller kompensation för punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 2. Lag (2021:1169). 10 § Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i 9 och 9 a §§ föreläggas att lämna sådan uppgift som avses där. Lag (2017:1218). Utbyte av upplysningar med en annan stat eller utländsk jurisdiktion 11 § Om Skatteverket har tagit emot en begäran om upplysningar och verket behöver en uppgift för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning eller ett avtal som medför skyldighet att utbyta upplysningar i skatteärenden, gäller följande. Skatteverket får förelägga 1. den som de begärda upplysningarna avser, att lämna uppgift som verket behöver, eller 2. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift som verket behöver om en rättshandling med någon annan. Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än som avses i andra stycket 2 föreläggas att lämna sådan uppgift som avses där. Lag (2012:847). 12 § Skatteverket får förelägga den som ansökt om godkännande för tonnagebeskattning att lämna uppgift som skulle ha lämnats i ansökan enligt 13 a kap. 8 a §. Lag (2020:858). 38 kap. Formkrav Fastställda formulär 1 § Fastställda formulär ska användas för att lämna 1. kontrolluppgifter, 2. åtagande a) enligt 10 kap. 22 § om att göra skatteavdrag, b) enligt 23 kap. 6 § om att lämna kontrolluppgifter om pensionsförsäkringar och sådana avtal om tjänstepension som är jämförbara med en pensionsförsäkring, c) enligt 23 kap. 7 § om att lämna kontrolluppgifter om gåvor, och d) enligt 23 kap. 8 § om att lämna vissa kontrolluppgifter, 3. deklarationer, 4. land-för-land-rapporter, 5. uppgifter om rapporteringspliktiga arrangemang, 6. särskilda uppgifter, 7. tilläggsskatterapporter, 8. ändringar av eller tillägg till en tilläggsskatterapport, 9. periodiska sammanställningar, 10. underrättelser enligt 22 c kap. 7 §, och 11. anmälningar enligt 33 d kap. 3 § andra stycket och 33 d kap. 4 § tredje stycket. Lag (2023:880). Uppgifter som ska undertecknas 2 § Följande uppgifter ska undertecknas: 1. uppgifter i deklaration, och 2. särskilda uppgifter som ska lämnas av a) stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund enligt 33 kap. 3 §, b) en fysisk eller juridisk person enligt 33 kap. 6 a §, c) ägare av en ersättningsbostad i utlandet enligt 33 kap. 7 §, och d) uppgiftsskyldiga enligt 33 kap. 7 a § för avsättning till periodiseringsfond eller ersättningsfond. Lag (2020:954). Vem ska underteckna uppgifterna? 3 § Uppgifter enligt 2 § ska undertecknas av den uppgiftsskyldige eller behörig ställföreträdare. Uppgifterna får undertecknas av ett ombud i följande fall: 1. Ett deklarationsombud får underteckna uppgifter i en deklaration som lämnas elektroniskt. 2. Ett ombud för en beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige får underteckna uppgifter i en mervärdesskattedeklaration. 3. En dödsbodelägare som är ombud för ett dödsbo får underteckna uppgifter i en deklaration. Lag (2023:208). Uppgifter som ska lämnas av betaltjänstleverantörer 4 § Uppgifter om gränsöverskridande betalningar som ska lämnas enligt 33 c kap. ska lämnas i ett fastställt formulär som motsvarar ett sådant standardformulär som avses i artikel 24b.1 andra stycket b i rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri. Lag (2023:638). AVDELNING VII. DOKUMENTATION 39 kap. Dokumentationsskyldighet Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - definitioner (2 och 2 a §§ ), - generell dokumentationsskyldighet (3 § ), - dokumentationsskyldighet som avser ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt (3 a § ), - dokumentationsskyldighet som avser beräkning av skatt på överintäkter från el (3 b § ), - dokumentationsskyldighet för betaltjänstleverantörer (3 c § ), - dokumentationsskyldighet som avser kassaregister (4-10 §§ ), - dokumentationsskyldighet som avser personalliggare (11-12 §§ ), - dokumentationsskyldighet som avser torg- och marknadshandel (13 § ), - dokumentationsskyldighet som avser leverans av investeringsguld (14 § ), - dokumentationsskyldighet som avser avropslager (14 a § ), - dokumentationsskyldighet som avser internprissättning (15- 16 f §§ ), och - föreläggande (17 § ). Lag (2023:638). Definitioner 2 § I denna lag avses med kassaregister: kassaapparat, kassaterminal, kassasystem och liknande apparatur för registrering av försäljning av varor och tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort, torg- och marknadshandel: all handel utom sådan som en näringsidkare stadigvarande bedriver i permanenta lokaler eller i omedelbar anslutning till dessa, distansavtal: avtal som ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans, om kommunikationen uteslutande sker på distans, hemförsäljningsavtal: avtal som ingås vid ett hembesök eller under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe, restaurangverksamhet: näringsverksamhet som avser restaurang, pizzabutik och annat liknande avhämtningsställe, gatukök, kafé, personalmatsal, catering och centralkök, fordonsserviceverksamhet: näringsverksamhet som avser underhåll och reparation av sådana motordrivna fordon som avses i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, livsmedels- och tobaksgrossistverksamhet: näringsverksamhet som avser partihandel med livsmedel, drycker och tobak, partihandel: vidareförsäljning av varor till andra än konsumenter samt anskaffning, enklare bearbetning, förpackning, innehav och leverans av varor i samband med sådan verksamhet, kropps- och skönhetsvårdsverksamhet: näringsverksamhet som avser behandling av en persons kropp eller omsorg om en persons yttre, dock inte 1. åtgärder som normalt utförs av sådan hälso- och sjukvårdspersonal som avses i 1 kap. 4 § patientsäkerhetslagen (2010:659), 2. kirurgiska ingrepp, 3. injektionsbehandlingar, och 4. sådan medicinskt betingad fotvård som avses i 10 kap. 7 § tredje stycket mervärdesskattelagen (2023:200), tvätteriverksamhet: näringsverksamhet som avser rengöring av textilier eller därmed jämförbara material samt sådan uthyrning, färgning, lagning eller ändring av textilier eller därmed jämförbara material som sker i samband med den näringsverksamheten, byggverksamhet: näringsverksamhet som avser om-, till- och nybyggnadsarbeten, reparations- och underhållsarbeten, rivning av byggnadsverk samt annan näringsverksamhet som bedrivs som stöd för sådan verksamhet och som inte omfattas av skyldighet att föra personalliggare enligt 11 §, samt byggarbetsplats: en plats där byggverksamhet bedrivs. Näringsverksamhet som huvudsakligen avser annan verksamhet än restaurangverksamhet, fordonsserviceverksamhet, livsmedels- och tobaksgrossistverksamhet, kropps- och skönhetsvårdsverksamhet eller tvätteriverksamhet ska dock inte anses som sådan verksamhet. Lag (2023:208). 2 a § Med företag i intressegemenskap avses vid tillämpningen av 15–16 a §§ företag som är moderföretag och dotterföretag eller företag som står under i huvudsak gemensam ledning. Med koncern avses vid tillämpningen av 16 b § företag i intressegemenskap om moderföretaget inte är en fysisk person. Lag (2017:185). Generell dokumentationsskyldighet 3 § Den som är uppgiftsskyldig enligt 15–35 kap. ska i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen. Ansökan om återbetalning av eller kompensation för punktskatt 3 a § Den som har ansökt om återbetalning av eller kompensation för punktskatt ska i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation se till att det finns underlag för kontroll av uppgifterna i ansökan. Lag (2017:1218). Beräkning av skatt på överintäkter från el 3 b § För den som är skattskyldig enligt lagen (2023:75) om skatt på överintäkter från el ska underlaget som anges i 3 § även innehålla 1. dokumentation för kontroll av skattepliktig el som framställts i Sverige, 2. uppgift om från vilken källa elen har framställts, och 3. en beskrivning av den skattskyldiges beräkning av finansiellt justeringsbelopp. Lag (2023:76). Betaltjänstleverantörer 3 c § Vid gränsöverskridande betalningar ska en betaltjänstleverantör elektroniskt dokumentera de uppgifter i 33 c kap. 8 § som behövs för att betaltjänstleverantören ska kunna fullgöra uppgiftsskyldigheten i 33 c kap. 5 § och för att Skatteverket ska kunna kontrollera uppgiftsskyldigheten. Uppgifterna ska vara dokumenterade senast vid utgången av den månad som följer efter det kalenderkvartal som uppgifterna avser. Lag (2023:638). Kassaregister Vem ska använda kassaregister? 4 § Den som i näringsverksamhet säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort ska använda kassaregister. 5 § Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte för den som 1. bara i obetydlig omfattning säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort, 2. är befriad från skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) för inkomst från sådan försäljning som avses i 4 §, 3. bedriver taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211), 4. säljer varor eller tjänster genom distansavtal eller hemförsäljningsavtal, 5. säljer varor eller tjänster med hjälp av en varuautomat eller annan liknande automat eller i en automatiserad affärslokal, eller 6. tillhandahåller automatspel enligt spellagen (2018:1138). Vid bedömningen enligt första stycket 1 av om det är fråga om försäljning i obetydlig omfattning ska det särskilt beaktas om försäljningen normalt uppgår till eller kan antas komma att uppgå till sammanlagt högst fyra prisbasbelopp under ett beskattningsår. Undantaget i första stycket 2 gäller inte för en näringsidkare som driver verksamhet i Sverige utan fast driftställe i landet. Lag (2022:1673). 6 § Vid tillämpningen av 4 och 5 §§ ska självständiga verksamheter inom ramen för en näringsverksamhet bedömas var för sig. Registrering i kassaregister 7 § All försäljning och annan löpande användning av ett kassaregister ska registreras i kassaregistret. Vid varje försäljning ska ett av kassaregistret framställt kvitto tas fram och erbjudas kunden. Krav som ett kassaregister ska uppfylla 8 § Ett kassaregister ska på ett tillförlitligt sätt visa 1. alla registreringar som har gjorts, samt 2. programmeringar och inställningar som utgör behandlingshistorik enligt bokföringslagen (1999:1078). Kassaregistret ska vara certifierat. Undantag för näringsidkare utan fast driftställe i Sverige 8 a § En näringsidkare utan fast driftställe i Sverige får, i stället för ett kassaregister som uppfyller kraven enligt svenska bestämmelser, använda ett kassaregister som har prövats enligt bestämmelserna i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om prövningen visar att registret uppfyller likvärdiga krav. Lag (2017:194). Beslut om undantag i enskilda fall 9 § Skatteverket får i enskilda fall besluta om undantag från skyldigheter som gäller kassaregister om 1. behovet av tillförlitligt underlag för skattekontroll kan tillgodoses på annat sätt, eller 2. en viss skyldighet är oskälig. Ett beslut om undantag får förenas med villkor. Lag (2013:384). Bemyndiganden 10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om 1. krav på kassaregister, 2. teknisk kontroll av kassaregister, 3. användning av kassaregister, och 4. undantag från skyldigheter som gäller kassaregister. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om certifiering av kassaregister. Personalliggare Personalliggare i verksamhetslokaler 11 § Den som bedriver restaurangverksamhet, fordonsserviceverksamhet, livsmedels- och tobaksgrossistverksamhet, kropps- och skönhetsvårdsverksamhet eller tvätteriverksamhet ska föra en personalliggare. Skyldigheten att föra personalliggare gäller dock inte för 1. enskild näringsverksamhet där bara näringsidkaren, dennes make eller barn under 16 år är verksamma, eller 2. fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag där bara företagsledaren, dennes make eller barn under 16 år är verksamma. I personalliggaren ska nödvändiga identifikationsuppgifter för näringsidkaren dokumenteras. I personalliggaren ska även nödvändiga identifikationsuppgifter löpande dokumenteras för de personer som är verksamma i en sådan verksamhet eller i en annan verksamhet som närings-idkaren bedriver i samma verksamhetslokal. Om en personalliggare ska föras, ska även nödvändiga identifikationsuppgifter för de personer som avses i andra stycket löpande dokumenteras i personalliggaren. Lag (2018:243). Personalliggare på byggarbetsplatser 11 a § Den som bedriver byggverksamhet på en byggarbetsplats där byggherren har tillhandahållit utrustning enligt 11 b § ska föra en elektronisk personalliggare och i denna dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för näringsidkaren och löpande dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för de personer som är verksamma i näringsverksamheten. Personer som under kortare tid bara lastar eller lossar material, varor eller hjälpmedel ska inte dokumenteras i personalliggaren. Lag (2014:1474). 11 b § En byggherre ska tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras på byggarbetsplatsen. Skyldigheten att tillhandahålla utrustning gäller inte 1. för en byggherre förrän den sammanlagda kostnaden för byggverksamheten på byggarbetsplatsen kan antas uppgå till mer än fyra prisbasbelopp, eller 2. för en byggherre som är en fysisk person som inte i näringsverksamhet utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten. Lag (2014:1474). 11 c § Det som sägs i detta kapitel om byggherre ska i stället gälla en näringsidkare som har fått i uppdrag att självständigt ansvara för arbetets utförande, om byggherren och näringsidkaren skriftligen har avtalat att byggherrens samtliga skyldigheter enligt 11 b och 12 §§ samt 7 kap. 2 a och 4 §§ ska fullgöras av näringsidkaren vid utförandet av uppdraget. Lag (2014:1474). Personalliggarens tillgänglighet 12 § Personalliggaren ska finnas tillgänglig för Skatteverket i verksamhetslokalen. Byggherren ska hålla personalliggaren tillgänglig för Skatteverket på byggarbetsplatsen. Den som bedriver byggverksamhet ska hålla sin personalliggare tillgänglig för Skatteverket och byggherren på byggarbetsplatsen. Lag (2014:1474). Torg- och marknadshandel 13 § Den som upplåter en plats för torg- och marknadshandel ska dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för den som platsen upplåts till och för dennes företrädare. Leverans av investeringsguld 14 § En beskattningsbar person som levererar investeringsguld som avses i 21 kap. 2 § mervärdesskattelagen (2023:200) i Sverige eller till ett annat EU-land ska vid en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för kunden. Första stycket gäller även för en transaktion som understiger 10 000 kronor men som kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst detta belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion, ska nödvändiga identifikationsuppgifter dokumenteras så snart summan av transaktionerna uppgår till minst 10 000 kronor. Bestämmelserna i 3 kap. 4 § första stycket, 8 och 14-16 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska även tillämpas vid transaktioner som avses i första och andra styckena. Lag (2023:208). Avropslager 14 a § Den som överför en vara till ett avropslager i ett annat EU-land i enlighet med 5 kap. 15-21 §§ mervärdesskattelagen (2023:200) ska föra ett register med de uppgifter som anges i artikel 54a.1 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Den som förvärvar en vara från ett avropslager i Sverige i enlighet med 5 kap. 22 § tredje stycket mervärdesskattelagen ska föra ett register med de uppgifter som anges i artikel 54a.2 i genomförandeförordningen. Lag (2023:208). Internprissättning Syftet med internprissättningsdokumentation 15 § Internprissättningsdokumentationen ska upprättas för att det ska gå att bedöma om villkor vid transaktioner mellan företag i intressegemenskap eller ett företag och dess fasta driftställe 1. avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende parter, 2. medför att inkomst ska undantas från beskattning eller att avräkning ska medges för utländsk skatt, eller 3. medför att rätt inkomst har beräknats för det fasta driftstället. Lag (2017:185). Vem är skyldig att ha internprissättningsdokumentation? 16 § Dokumentationsskyldig för internprissättning är 1. en obegränsat skattskyldig juridisk person som har transaktioner med ett företag som är begränsat skattskyldigt om företagen är i intressegemenskap, 2. ett svenskt handelsbolag som har transaktioner med ett företag som är begränsat skattskyldigt om – företagen är i intressegemenskap, och – handelsbolagets resultat beskattas hos en eller flera obegränsat skattskyldiga juridiska personer som är i intressegemenskap med handelsbolaget och det begränsat skattskyldiga företaget, 3. en obegränsat skattskyldig juridisk person med fast driftställe utomlands, 4. ett svenskt handelsbolag med fast driftställe utomlands om handelsbolagets resultat beskattas hos en eller flera obegränsat skattskyldiga juridiska personer som är i intressegemenskap med handelsbolaget, och 5. en utländsk juridisk person som är skattskyldig för inkomst från fast driftställe i Sverige. Lag (2017:185). Undantag från dokumentationsskyldighet 16 a § Ett företag är inte dokumentationsskyldigt enligt 16 § om det året före beskattningsåret ingår i en intressegemenskap som har mindre än 250 anställda och antingen har en omsättning som inte överstiger 450 miljoner kronor eller en balansomslutning som inte överstiger 400 miljoner kronor. Lag (2017:185). Dokumentationens innehåll 16 b § En internprissättningsdokumentation ska bestå av två delar: en koncerngemensam del och en företagsspecifik del. Den koncerngemensamma delen ska innehålla en översikt av koncernen och dess verksamhet. Den företagsspecifika delen ska innehålla information om företaget och de transaktioner som avses i 16 § 1 och 2 eller, i de fall som avses i 16 § 3–5, om de transaktioner som är hänförliga till det fasta driftstället och som anses ha skett mellan det fasta driftstället och övriga delar av företaget. Lag (2017:185). 16 c § Transaktioner som är oväsentliga behöver inte dokumenteras i den företagsspecifika delen. Om det sammanlagda värdet av transaktionerna med det begränsat skattskyldiga företaget i fall som avses i 16 § 1 och 2 understiger 5 000 000 kronor under räkenskapsåret, räknas transaktionerna alltid som oväsentliga. Detsamma gäller om det sammanlagda värdet av de transaktioner som ska anses hänförliga till det fasta driftstället i fall som avses i 16 § 3–5 understiger 5 000 000 kronor under räkenskapsåret. Undantagen i första och andra styckena gäller upplåtelse och överlåtelse av immateriella tillgångar endast om tillgångarna är oväsentliga för verksamheten. Lag (2017:185). När ska internprissättningsdokumentationen upprättas? 16 d § Den företagsspecifika delen av internprissättningsdokumentationen ska vara upprättad vid den tidpunkt då inkomstdeklarationen eller, i fall som avses i 16 § 2 och 4, särskilda uppgifter ska lämnas. Den koncerngemensamma delen ska vara upprättad senast vid den tidpunkt då moderföretaget ska lämna sin inkomstdeklaration. Lag (2017:185). På vilka språk får dokumentationen upprättas? 16 e § Internprissättningsdokumentationen ska upprättas på svenska, danska, norska eller engelska. Lag (2017:185). Skatteverkets tillgång till dokumentationen 16 f § Internprissättningsdokumentationen ska på begäran överlämnas till Skatteverket. Lag (2017:185). Föreläggande 17 § Skatteverket får förelägga 1. den som ska använda kassaregister att fullgöra sina skyldigheter enligt 4, 7 och 8 §§, 2. den som bedriver sådan verksamhet som avses i 11 § att fullgöra sina skyldigheter enligt 11 och 12 §§, samt 3. byggherren och den som bedriver byggverksamhet att fullgöra sina skyldigheter enligt 11 a, 11 b och 12 §§. Lag (2018:243). AVDELNING VIII. UTREDNING OCH KONTROLL 40 kap. Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera Skatteverkets utredningsskyldighet 1 § Skatteverket ska se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Skatteverkets kommunikationsskyldighet 2 § Ett ärende får inte avgöras till nackdel för den som ärendet gäller utan att denne har fått tillfälle att yttra sig i ärendet. Om det är uppenbart obehövligt, behöver den som ärendet gäller inte få tillfälle att yttra sig. 3 § Om ett ärende har tillförts uppgifter av någon annan än den som ärendet gäller, får det inte avgöras utan att den som ärendet gäller har underrättats om uppgifterna och fått tillfälle att yttra sig över dem. Första stycket gäller inte om 1. avgörandet inte är till nackdel för den som ärendet gäller, 2. uppgiften saknar betydelse eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att den som ärendet gäller underrättas och får tillfälle att yttra sig, 3. det finns risk att en underrättelse skulle göra det avsevärt svårare att genomföra beslutet i ärendet, eller 4. avgörandet inte kan skjutas upp. Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 4 § Om det kan antas att den som ett ärende om slutlig skatt gäller inte är deklarationsskyldig, får beslut om slutlig skatt fattas på grundval av kontrolluppgift om intäkter i inkomstslaget kapital utan att han eller hon har underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över kontrolluppgiften. 41 kap. Revision Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – syftet med en revision (2 och 2 a §§), – vem som får revideras (3 §), – beslut om revision (4 och 5 §§), – samverkan (6 §), – revisorns befogenheter (7 §), – den reviderades skyldigheter (8–11 §§), – föreläggande (12 §), och – revisionens avslutande (13 och 14 §§). Lag (2012:847). Syftet med en revision 2 § Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera 1. att uppgiftsskyldighet enligt 15-35 kap. har fullgjorts, 2. att det finns förutsättningar att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 15-35 kap. som kan antas uppkomma, 3. skatteupplag enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt, 4. att den som har ansökt om återbetalning av eller kompensation för punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 2 har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter, 5. att den som har ansökt om återbetalning av punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 1 har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter, 6. att den som har eller kan antas ha upplåtit en plats för torg- och marknadshandel har fullgjort sina skyldigheter enligt 39 kap. 13 §, 7. att den som har eller kan antas ha levererat investeringsguld har fullgjort sina skyldigheter enligt 39 kap. 14 §, eller 8. att den som har överfört en vara till eller förvärvat en vara från ett avropslager har fullgjort sina skyldigheter enligt 39 kap. 14 a §. Skatteverket får besluta om revision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket 1-4 av någon annan än den som revideras. Lag (2023:208). 2 a § Om Skatteverket har tagit emot en begäran om upplysningar och verket behöver uppgifter för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning eller ett avtal som medför skyldighet att utbyta upplysningar i skatteärenden, gäller följande. Skatteverket får besluta om revision för att inhämta uppgifter som verket behöver från den som de begärda upplysningarna avser. Skatteverket får besluta om revision också för att inhämta sådana uppgifter från någon annan än den som de begärda upplysningarna avser. Lag (2012:847). Vem får revideras? 3 § Revision får göras hos 1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), 2. någon annan juridisk person än ett dödsbo, 3. den som har anmält sig för registrering, 4. den som har ansökt om eller är godkänd för F-skatt, 5. sådant ombud för en beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige och som avses i 6 kap. 2 §, 6. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt, 7. den som har ansökt om godkännande som registrerad varumottagare enligt lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt, 8. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad förbrukare enligt lagen om skatt på energi eller lagen om alkoholskatt, 9. den som har ansökt om godkännande som registrerad avsändare enligt lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt, 10. den som har ansökt om godkännande som lagerhållare enligt lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter eller lagen om tobaksskatt, 11. den som har ansökt om godkännande som registrerad mottagare eller registrerad EU-handlare enligt lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik, 12. den som har ansökt om godkännande som registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak enligt lagen om tobaksskatt, 13. den som har ansökt om godkännande för särskild hantering av proviantering till havs enligt 8 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 14. den som är eller kan antas vara en rapporteringsskyldig plattformsoperatör enligt 2 kap. 2 eller 3 § lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet och hos den som åtagit sig att genomföra de åtgärder för kundkännedom som anges i 6 kap. samma lag för en rapporteringsskyldig plattformsoperatörs räkning. Lag (2023:804). Beslut om revision 4 § Ett beslut om revision ska innehålla 1. uppgift om syftet med revisionen, 2. uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar från kontroll, och 3. förordnande av de tjänstemän som ska verkställa revisionen (revisorer). Av uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser om 1. beslutet om revision gäller en sådan revision som avses i 2 § andra stycket eller 2 a § tredje stycket, och 2. det finns särskilda skäl för att inte nämna personen eller rättshandlingen. Lag (2017:189). 5 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision. Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs om 1. kontroll som avses i 7 § 2–6 behöver genomföras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg, 2. revisionen ska genomföras i samband med ett kontrollbesök enligt 42 kap. 8 § och är begränsad till handlingar som rör personalen, eller 3. det följer av bestämmelserna om underrättelse om beslut om bevissäkring i 45 kap. 16 § andra stycket. Samverkan 6 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne. Kravet på samverkan gäller inte om tvångsåtgärden bevissäkring har beslutats på grund av att det finns en påtaglig risk för sabotage enligt 45 kap. 2 §. Revisorns befogenheter 7 § Vid en revision får revisorn 1. granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, 2. inventera kassan, 3. granska lager, maskiner och inventarier, 4. besiktiga verksamhetslokaler, 5. ta prov på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten, och 6. prova teknisk utrustning som används i verksamheten. Den reviderades skyldigheter 8 § Den reviderade ska lämna tillträde till verksamhetslokalerna för 1. granskning av handlingar enligt 7 § 1 om granskningen inte utan svårighet kan genomföras på någon annan plats, och 2. sådana åtgärder som avses i 7 § 2–6. I andra fall än som avses i första stycket 1 får en revision genomföras i verksamhetslokalerna om den reviderade medger det. Revisionen ska genomföras i verksamhetslokalerna om den reviderade begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet. I de fall en revision genomförs i verksamhetslokalerna ska den reviderade, om det är möjligt, ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande. 9 § Den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Om handlingar ska granskas på någon annan plats än i verksamhetslokalerna, ska den reviderade på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn. 10 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Första stycket gäller inte om 1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och 2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till. I det fall som avses i andra stycket ska den reviderade ge revisorn möjlighet att kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade. Vid granskning enligt första stycket eller kontroll enligt tredje stycket får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via telenät. 11 § Den reviderade ska, utöver vad som följer av 8–10 §§, ge revisorn den hjälp som behövs vid revisionen. Föreläggande 12 § Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sina skyldigheter enligt 8–11 §§ att fullgöra dem. Revisionens avslutande 13 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt. Skatteverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade. 14 § Skatteverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen har avslutats. Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Skatteverket 1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och 2. underrätta den reviderade om att handlingarna har överlämnats till konkursförvaltaren. 42 kap. Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – definitioner (2 §), – tillsyn över kassaregister (3–5 §§), – kontrollbesök (6–9 §§), och – genomförandet av tillsyn och kontrollbesök (10 och 11 §§). Definitioner 2 § Med kontrollremsa avses dokumentation av den löpande registreringen i ett kassaregister i pappersform. Med journalminne avses dokumentation av den löpande registreringen i ett kassaregister i elektronisk form. Tillsyn över kassaregister 3 § Skatteverket utövar tillsyn över att den som är eller kan antas vara skyldig att använda kassaregister har kassaregister och att kassaregister som används i en verksamhet uppfyller föreskrivna krav. 4 § Skatteverket har för tillsynen rätt att få tillträde till verksamhetslokaler där den som är eller kan antas vara skyldig att använda kassaregister bedriver verksamhet. Polismyndigheten ska på Skatteverkets begäran lämna det biträde som behövs för tillsynen. Lag (2014:681). 5 § Om Skatteverket begär det, ska den som är eller kan antas vara skyldig att använda kassaregister tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för tillsynen. Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket att fullgöra dem. Kontrollbesök Kassaregister 6 § Skatteverket får besluta om kontrollbesök för att kontrollera att den som är eller kan antas vara skyldig att använda kassaregister fullgör sina eventuella skyldigheter. Verket får vid ett sådant besök göra kundräkning, kontrollköp, kvittokontroll och kassainventering. Kontrollbesöket får bara genomföras i verksamhetslokaler som allmänheten har tillträde till. Kundräkning får även göras på en allmän plats i anslutning till en sådan lokal. 7 § Om Skatteverket begär det, ska den som verket har gjort kontrollbesök hos tillhandahålla kontrollremsa, uppgifter från journalminne eller tömningskvitto för kontroll av hur försäljningar har registrerats i kassaregistret. Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket att fullgöra dem. Personalliggare 8 § Skatteverket får besluta om kontrollbesök för att kontrollera att den som är eller kan antas vara skyldig att föra personalliggare eller tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras fullgör sina eventuella skyldigheter. Kontrollbesök får bara genomföras i verksamhetslokaler eller på byggarbetsplatser. Kontrollbesök på en byggarbetsplats får dock inte genomföras i en lägenhet som är avsedd att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Lag (2014:1474). 8 a § Skatteverket får vid kontrollbesök begära att en person som utför eller kan antas utföra arbetsuppgifter i verksamheten styrker sin identitet. Verket får vid kontrollbesök på en byggarbetsplats även fråga en sådan person för vilken näringsidkares räkning han eller hon utför arbetsuppgifter. De uppgifter som lämnas får stämmas av mot personalliggaren. Lag (2014:1474). Torg- och marknadshandel 9 § Skatteverket får besluta om kontrollbesök för att identifiera en person som bedriver eller kan antas bedriva torg- och marknadshandel. Verket får vid ett sådant besök kontrollera godkännande för F-skatt och ställa frågor om verksamheten. Kontrollbesöket får bara genomföras där torg- och marknadshandel bedrivs. Gemensamma bestämmelser 10 § Den som enligt ett beslut om tillsyn eller kontrollbesök ska kontrolleras behöver inte underrättas om beslutet före tillsynen eller kontrollbesöket. Underrättelse om beslutet ska dock lämnas så snart det kan ske utan att kontrollen förlorar sin betydelse. 11 § Tillsyn och kontrollbesök ska genomföras på ett sådant sätt att verksamheten inte hindras i onödan. 42 a kap. Myndigheters skyldighet att lämna uppgifter på Skatteverkets begäran 1 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll eller beslut enligt denna lag ska på Skatteverkets begäran lämnas till verket. Första stycket gäller dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 15 kap. 1 eller 2 § eller 16 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller en bestämmelse till vilken det hänvisas i någon av dessa paragrafer. Om sekretess gäller för en uppgift enligt någon annan bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse, är en myndighet uppgiftsskyldig bara om regeringen på ansökan av Skatteverket beslutar att uppgiften ska lämnas ut. Lag (2015:903). AVDELNING IX. ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR OMBUD, BITRÄDE ELLER UTREDNING 43 kap. Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning Rätten till ersättning 1 § Den som i ett ärende eller mål har haft kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som denne skäligen har behövt för att ta till vara sin rätt har, efter ansökan, rätt till ersättning om 1. den sökandes yrkanden i ärendet eller målet bifalls helt eller delvis, 2. ärendet eller målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen, eller 3. det finns synnerliga skäl för ersättning. Rätt till ersättning finns dock inte i ärenden som ska handläggas av behörig myndighet enligt 1. lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning, 2. ett skatteavtal eller ett avtal om informationsutbyte i skatteärenden, eller 3. det avtal som avses i lagen (2004:982) om avtal mellan Sveriges Exportråd och Taipeis delegation i Sverige beträffande skatter på inkomst. Lag (2012:847). Begränsningar i rätten till ersättning 2 § Ersättning får inte beviljas för kostnader som avser skyldigheten att 1. lämna deklaration, 2. lämna föreskrivna uppgifter, eller 3. genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldighet samt för kontroll av uppgiftsskyldighet. 3 § Ersättning får inte beviljas för den sökandes eget arbete eller egen tidsspillan eller i övrigt för kostnader för sådant som den sökande själv har utfört med anledning av ärendet eller målet. 4 § Ersättning får inte beviljas för kostnader som har ersatts eller kan komma att ersättas enligt någon annan författning eller enligt avtal. 5 § Ersättningen får minskas om 1. den sökandes yrkanden i ärendet eller målet bifalls bara delvis, såvida inte övriga yrkanden bara är av ringa betydelse, eller 2. den sökande har varit försumlig eller orsakat att ärendet eller målet blivit mer omfattande än nödvändigt. Ansökan om ersättning 6 § En ansökan om ersättning för kostnader ska göras hos den myndighet där kostnaderna har uppkommit. Ansökan ska ha kommit in till myndigheten innan ärendet eller målet avgörs. 7 § En ansökan om ersättning för kostnader som har kommit in för sent får prövas om förseningen beror på något ursäktligt misstag. AVDELNING X. TVÅNGSÅTGÄRDER 44 kap. Vitesföreläggande När får ett föreläggande förenas med vite? 1 § Ett föreläggande enligt 41 kap. 12 §, 42 kap. 5 § andra stycket eller 42 kap. 7 § andra stycket får förenas med vite. 2 § Även i andra fall än som avses i 1 § får ett föreläggande förenas med vite om det finns anledning att anta att föreläggandet annars inte följs. Förbud mot att förena ett föreläggande med vite 3 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Ett föreläggande får inte förenas med vite om 1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, och 2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen. Lag (2023:880). 3 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Ett föreläggande får inte förenas med vite om 1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, och 2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen. Lag (2024:1018). 3 a § Ett föreläggande enligt 37 kap. 12 § får inte förenas med vite innan beslutet om godkännande för tonnagebeskattning har fått laga kraft och det är klarlagt att Skatteverket behöver uppgifterna för att kunna fullgöra Sveriges åtaganden att lämna upplysningar till andra stater och jurisdiktioner om beslutet. Lag (2020:858). Behörig förvaltningsrätt 4 § Frågor om utdömande av vite prövas av den förvaltningsrätt som enligt 67 kap. är behörig att pröva ett överklagande av den som föreläggandet gäller när ansökan om utdömande görs. 45 kap. Bevissäkring Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – definitioner (2 §), – revision i den reviderades verksamhetslokaler (3 §), – eftersökande och omhändertagande av handlingar (4–11 §§), – försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme (12 §), – beslut om bevissäkring (13–16 §§), och – behörig förvaltningsrätt (17 §). Definitioner 2 § Med bevissäkring avses följande tvångsåtgärder: 1. revision i den reviderades verksamhetslokaler enligt 3 §, 2. eftersökande och omhändertagande av handlingar enligt 4–11 §§, samt 3. försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme enligt 12 §. Med risk för sabotage avses att det finns risk för att den som bevissäkringen gäller kommer att undanhålla, förvanska eller förstöra det som får kontrolleras. Revision i den reviderades verksamhetslokaler 3 § En revision får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler om den reviderade enligt 41 kap. 8 § första stycket är skyldig att lämna tillträde till lokalerna och 1. den reviderade inte fullgör sina skyldigheter att medverka enligt 41 kap. 8–11 §§, eller 2. det finns en påtaglig risk för sabotage. Eftersökande och omhändertagande av handlingar 4 § När en revision genomförs enligt 3 §, får handlingar som behövs för revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och tas om hand för granskning. Om revisionen genomförs enligt 3 § 1, gäller dock första stycket bara om handlingen inte har tillhandahållits inom rimlig tid eller om det finns en påtaglig risk för sabotage. 5 § Om den reviderade har medgett att revisionen genomförs i verksamhetslokalerna enligt 41 kap 8 §, får handlingar som påträffas eller tillhandahålls och som behövs för revisionen tas om hand för granskning. 6 § När en revision genomförs på någon annan plats än i verksamhetslokaler med stöd av 41 kap., får en handling som behövs för revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och tas om hand för granskning om 1. den reviderade inte har följt ett föreläggande enligt 41 kap. 12 § om att lämna ut handlingen, eller 2. det finns en påtaglig risk för sabotage. 7 § En handling som behövs för en revision enligt 3 § eller 41 kap. får eftersökas i en lokal, på en förvaringsplats eller i ett annat utrymme som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler och tas om hand för granskning om det finns särskild anledning att anta att handlingen finns i utrymmet och 1. den reviderade inte har följt ett föreläggande enligt 41 kap. 12 § om att lämna ut handlingen, eller 2. det finns en påtaglig risk för sabotage. 8 § Om ett föreläggande att lämna ut en handling vid annan kontroll än revision inte har följts och det finns särskild anledning att anta att handlingen finns hos den som har förelagts, får handlingen eftersökas och tas om hand för granskning. 9 § Hos den som inte får revideras men som kan föreläggas att lämna uppgift enligt 37 kap. 10 § får handling som han eller hon kan föreläggas att lämna uppgift om eftersökas och tas om hand för granskning utan ett föregående föreläggande om det finns 1. särskild anledning att anta att handlingen kommer att påträffas hos personen, 2. en påtaglig risk för sabotage om personen föreläggs, och 3. ett betydande intresse av att handlingen granskas. Granskningen ska ske på annan plats än hos den som bevissäkringen gäller. 10 § Om det finns särskilda skäl, behöver den som uppgifterna avser eller de handlingar som eftersöks inte anges i ett beslut om åtgärd enligt 9 §. 11 § Beslut om åtgärd enligt 9 § får inte meddelas för att samla in uppgifter för att förbereda kontroll av någon annan person än den som kontrolleras. Försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme 12 § Lokal, förvaringsplats eller annat utrymme får förseglas för att skydda handlingar som ska 1. granskas enligt 3 § eller tas om hand för granskning enligt 4 §, 2. tas om hand för granskning enligt 5 § om a) handlingarna inte kan föras från platsen, och b) risk för sabotage kan befaras, eller 3. tas om hand för granskning enligt 6–9 §§ om handlingarna inte omedelbart kan föras från platsen. Beslut om bevissäkring 13 § Beslut om bevissäkring enligt 3 och 6–9 §§ fattas av förvaltningsrätten på ansökan av granskningsledaren. Beslut enligt 4, 5 och 12 §§ fattas av granskningsledaren. 14 § Granskningsledaren får besluta om bevissäkring enligt 3 och 6–8 §§ om 1. det finns en påtaglig risk för sabotage innan förvaltningsrätten kan fatta beslut, samt 2. åtgärden ska genomföras i en verksamhetslokal. Om granskningsledaren har beslutat om åtgärd enligt första stycket, ska han eller hon så snart som möjligt och senast inom fem dagar ansöka om bevissäkring hos förvaltningsrätten. Om granskningsledaren inte gör någon ansökan eller om förvaltningsrätten avslår ansökan, ska omhändertagna handlingar lämnas tillbaka och övriga insamlade uppgifter förstöras. Om den som beslutet om bevissäkringen gäller har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska handlingarna överlämnas till konkursförvaltaren och den som bevissäkringen gäller underrättas om överlämnandet. 15 § Ett beslut om bevissäkring ska innehålla uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar från kontroll samt om vad som gäller vid verkställighet. 16 § Den som ett beslut om bevissäkring gäller ska omedelbart underrättas om beslutet. Underrättelse får dock ske i samband med att åtgärden verkställs om det finns en påtaglig risk för sabotage om den som beslutet gäller underrättas i förväg. I 69 kap. 5 § finns bestämmelser om verkställighet av beslut om bevissäkring utan att den som beslutet gäller har underrättats om beslutet. Behörig förvaltningsrätt 17 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt som enligt 67 kap. är behörig att pröva ett överklagande av den som bevissäkringen gäller när ansökan görs. 46 kap. Betalningssäkring Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – definition (2 §), – avgifter som undantas från betalningssäkring (3 §), – betalningssäkring enligt överenskommelse med en annan stat (4 §), – beslut om betalningssäkring (5–13 §§), – tidsfrist när betalningsskyldigheten inte är fastställd (14 och 15 §§), – beslut om att ta egendom i förvar (16 §), – ställande av säkerhet (17 §), – när ställd säkerhet får tas i anspråk (18 §), – behörig förvaltningsrätt (19 §), och – ersättning för skada (20–22 §§). Definition 2 § Med betalningssäkring avses att Skatteverket får ta en betalningsskyldigs egendom i anspråk för att säkerställa betalning av skatt, avgift, särskild avgift eller ränta. Avgifter som undantas från betalningssäkring 3 § Betalningssäkring får inte användas för avgifter enligt 1. begravningslagen (1990:1144), 2. lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, och 3. lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. Lag (2018:1896). Betalningssäkring enligt överenskommelse med en annan stat m.m. 4 § Om det följer av en överenskommelse mellan Sverige och en annan stat eller av lagen (2011:1537) om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen, får betalningssäkring även användas för att säkerställa betalning av utländsk skatt, avgift, särskild avgift eller ränta. Lag (2011:1545). Beslut om betalningssäkring 5 § Beslut om betalningssäkring fattas av förvaltningsrätten på ansökan av Skatteverket. Förutsättningar för betalningssäkring 6 § Betalningssäkring får beslutas om 1. det finns en påtaglig risk för att den som är betalningsskyldig drar sig undan skyldigheten, och 2. betalningsskyldigheten avser ett betydande belopp. 7 § Om betalningsskyldigheten inte är fastställd, får betalningssäkring beslutas bara om det är sannolikt att skyldigheten kommer att fastställas. En betalningssäkring får i sådana fall inte avse ett högre belopp än det belopp betalningsskyldigheten sannolikt kommer att fastställas till. 8 § Betalningssäkring får inte beslutas förrän den tidsperiod som betalningsskyldigheten avser har gått ut. När förutsättningar inte längre finns 9 § Ett beslut om betalningssäkring ska upphävas helt eller delvis om 1. det inte längre finns förutsättningar för beslutet, eller 2. beslutet av någon annan anledning inte bör kvarstå. 10 § Förvaltningsrätten ska pröva om ett beslut om betalningssäkring ska upphävas helt eller delvis om Skatteverket eller den betalningsskyldige begär det eller om det annars finns skäl för det. Den betalningsskyldige ska upplysas om sin rätt att begära att ett beslut om betalningssäkring ska upphävas. 11 § Förvaltningsrättens befogenhet att pröva om ett beslut om betalningssäkring ska upphävas helt eller delvis gäller även beslut som har överklagats. Ett överklagande av förvaltningsrättens beslut förfaller om förvaltningsrätten ändrar beslutet på det sätt som den betalningsskyldige begär. Om förvaltningsrätten ändrar beslutet på något annat sätt än den betalningsskyldige begär, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Muntlig förhandling 12 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om betalningssäkring om den betalningsskyldige begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om en ansökan om betalningssäkring kommer att avslås eller ett beslut om betalningssäkring kommer att upphävas. Den betalningsskyldige ska upplysas om sin rätt att begära muntlig förhandling. Underrättelse om beslut 13 § Den betalningsskyldige ska omedelbart underrättas om ett beslut om betalningssäkring. Underrättelse får dock ske i samband med att beslutet verkställs om det finns risk för att den betalningsskyldige undanskaffar egendom som kan betalningssäkras. Tidsfrist när betalningsskyldigheten inte är fastställd 14 § Ett beslut om betalningssäkring för en betalningsskyldighet som inte är fastställd upphör att gälla sex månader efter den dag då betalningssäkringen beslutades, 1. om Skatteverket inte har fastställt betalningsskyldigheten eller ansökt om fastställelse hos förvaltningsrätten, eller 2. om betalningsskyldigheten gäller ett skattetillägg som avses i lagen (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa fall och åklagaren inte har yrkat att skattetillägg ska tas ut. Om det finns särskilda skäl, får förvaltningsrätten på ansökan av Skatteverket förlänga tidsfristen med tre månader i taget. Har förundersökning om brott inletts beträffande en felaktighet eller passivitet som kan läggas till grund för skattetillägg enligt lagen om talan om skattetillägg i vissa fall, får tidsfristen förlängas med sex månader i taget. Lag (2015:633). 15 § Om ett beslut om betalningssäkring har upphört att gälla enligt 14 §, får betalningssäkring på samma grund beslutas först efter det att Skatteverket har fastställt betalningsskyldigheten eller ansökt om fastställelse hos förvaltningsrätten. Beslut om att ta egendom i förvar 16 § Om det finns en risk för att lös egendom som kan betalningssäkras undanskaffas innan förvaltningsrätten kan fatta beslut, får granskningsledaren besluta att ta egendomen i förvar. Om egendomen har tagits i förvar, ska Skatteverket så snart som möjligt och senast inom fem dagar ansöka om betalningssäkring hos förvaltningsrätten. Om Skatteverket inte gör någon ansökan eller om förvaltningsrätten avslår ansökan, ska egendomen omedelbart lämnas tillbaka. Om betalningssäkring beslutas, ska egendomen bli kvar i förvar till dess att beslutet verkställs om inte förvaltningsrätten bestämmer något annat. Ställande av säkerhet 17 § Kronofogdemyndigheten får efter anvisning av Skatteverket ta emot säkerhet som den betalningsskyldige eller, där den betalningsskyldige kan antas medge det, någon annan erbjuder sig att ställa innan ett beslut om betalningssäkring har fattats. När ställd säkerhet får tas i anspråk 18 § Ställd säkerhet får tas i anspråk när den tidsperiod som betalningsskyldigheten avser har gått ut eller vid den senare tidpunkt som Kronofogdemyndigheten har medgett. Behörig förvaltningsrätt 19 § Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som enligt 67 kap. är behörig att pröva ett överklagande av den som betalningssäkringen gäller när ansökan görs. Ersättning för skada 20 § Om betalningssäkring har beslutats för en betalningsskyldighet som inte är fastställd och som inte heller senare fastställs slutligt, ska staten ersätta den betalningsskyldige för ren förmögenhetsskada. Detsamma gäller om betalningsskyldigheten fastställs slutligt men till ett väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats. Första stycket gäller inte kostnader som omfattas av bestämmelserna om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning. 21 § Ersättning för skada får vägras eller sättas ned om 1. den betalningsskyldige inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet eller på annat sätt genom vållande har medverkat till skadan, eller 2. det annars är oskäligt att ersättning lämnas. 22 § Frågor om ersättning för skada prövas på det sätt som gäller för skadeståndsanspråk mot staten. AVDELNING XI. UNDANTAG FRÅN KONTROLL 47 kap. Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll Undantag av uppgifter från föreläggande 1 § Ett föreläggande som gäller kontroll av uppgifts- eller dokumentationsskyldighet eller som är ett föreläggande enligt 37 kap. 11 § får inte avse en uppgift i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Ett sådant föreläggande får inte heller avse en uppgift som har ett betydande skyddsintresse om det finns särskilda omständigheter som gör att uppgiften inte bör komma till någon annans kännedom och uppgiftens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen. Lag (2012:847). Undantag av handlingar från granskning Vilka handlingar får Skatteverket inte granska? 2 § Vid revision, bevissäkring, tillsyn över kassaregister och kontrollbesök får Skatteverket inte granska 1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, eller 2. en handling som inte omfattas av revisionen, bevissäkringen, tillsynen eller kontrollbesöket. Skatteverket får inte heller granska en handling som har ett betydande skyddsintresse om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom och handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen. Begäran om undantag 3 § En handling som inte får granskas ska på begäran av den som är föremål för revision, bevissäkring, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök undantas från kontrollen. 4 § Beslut om undantag av handling från kontroll fattas av den förvaltningsrätt som enligt 67 kap. är behörig att pröva ett överklagande av den som begär undantag när begäran görs. Den handling som begäran avser ska ges in till förvaltningsrätten. Om Skatteverket redan har handlingen, ska verket omedelbart försegla handlingen och överlämna den till förvaltningsrätten. Gemensamma bestämmelser 5 § Om en uppgift i en sådan upptagning som avses i 3 kap. 9 § ska undantas, får förvaltningsrätten besluta om sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för Skatteverket. 6 § Om den som vill att en uppgift eller en handling ska undantas från kontroll begär det, ska förvaltningsrätten pröva om beslut om undantag kan fattas utan att rätten granskar handlingen. 7 § Om en uppgift eller en handling har undantagits från kontroll, får Skatteverket inte återge eller åberopa innehållet i uppgiften eller handlingen. AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER 48 kap. Förseningsavgift Huvudregeln för förseningsavgift 1 § Förseningsavgift ska tas ut om den som ska lämna skattedeklaration, inkomstdeklaration, tilläggsskattedeklaration, tilläggsskatterapport, särskilda uppgifter eller periodisk sammanställning, inte har gjort det i rätt tid. Förseningsavgift ska dock inte tas ut om det är fråga om 1. en förenklad arbetsgivardeklaration enligt 26 kap. 4 §, 2. en särskild skattedeklaration för redovisning av mervärdesskatt enligt 26 kap. 7 § andra eller tredje stycket, 3. särskilda uppgifter som redare ska lämna enligt 33 kap. 8 §, eller 4. särskilda uppgifter om nedsättning av utländsk skatt enligt 33 kap. 9 §. Lag (2023:880). Förseningsavgift om uppgifterna är bristfälliga 2 § Den uppgiftsskyldige ska inte anses ha lämnat inkomstdeklaration, tilläggsskattedeklaration eller särskilda uppgifter, om uppgifterna i deklarationen eller de särskilda uppgifterna är så bristfälliga att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för beskattningen. Lag (2023:880). Undantagen Fysiska personer i utlandet 3 § Förseningsavgift får inte tas ut av en fysisk person som inte har lämnat en inkomstdeklaration i rätt tid om han eller hon 1. är bosatt utomlands eller stadigvarande vistas utomlands den dag då deklaration ska lämnas, och 2. lämnar deklaration senast den 31 maj. Om uppgifterna inte är undertecknade 4 § Om grunden för att ta ut förseningsavgift är att den som har lämnat inkomstdeklaration, tilläggsskattedeklaration eller särskilda uppgifter inte har undertecknat uppgifterna enligt 38 kap. 2 §, ska Skatteverket förelägga den uppgiftsskyldige att göra det. Förseningsavgift ska tas ut bara om föreläggandet inte följs. Avgiften ska i sådana fall bestämmas enligt 6 §. Lag (2023:880). Inte mer än en förseningsavgift för skattedeklaration 5 § Om en deklarationsskyldig som vid samma tillfälle ska ha kommit in med flera skattedeklarationer är försenad med mer än en deklaration, ska bara en förseningsavgift tas ut. En koncernenhet som har anmält att en annan enhet ska lämna tilläggsskatterapport 5 a § Om en koncernenhet har anmält att en annan enhet lämnar tilläggsskatterapporten, ska förseningsavgift tas ut först om Skatteverket inte har tagit emot en tilläggsskatterapport inom två år från beskattningsårets utgång. Lag (2023:880). Förseningsavgiftens storlek 6 § Förseningsavgiftens storlek framgår av följande uppställning. Om förseningsavgiften gäller uppgår den till aktiebolags eller ekonomisk förenings inkomstdeklarationer 6 250 kronor någon annans inkomstdeklaration 1 250 kronor särskilda uppgifter 1 250 kronor periodisk sammanställning 1 250 kronor skattedeklaration 625 kronor tilläggsskattedeklaration eller tilläggsskatterapport kronor 25 000 Förseningsavgiften för skattedeklaration uppgår dock till 1 250 kronor om det är fråga om en deklaration som ska lämnas efter föreläggande. Lag (2023:880). Flera förseningsavgifter 7 § Om den som utan föreläggande ska lämna en inkomstdeklaration, tilläggsskattedeklaration, tilläggsskatterapport eller särskilda uppgifter inte har gjort det inom tre månader från den tidpunkt då skyldigheten enligt denna lag skulle ha fullgjorts, ska en andra förseningsavgift tas ut. Om skyldigheten inte har fullgjorts efter ytterligare två månader, ska en tredje förseningsavgift tas ut. Vid tillämpningen av första stycket ska hänsyn inte tas till den senarelagda deklarationstidpunkt som gäller för andra juridiska personer än dödsbon som lämnar deklaration elektroniskt. I fall som avses i 5 a §, när en koncernenhet har anmält att en annan enhet ska lämna tilläggsskatterapport, gäller första stycket efter den tidpunkt som anges där. Lag (2023:880). 49 kap. Skattetillägg Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - tillämpningsområdet för skattetillägg (2 och 3 §§ ), - skattetillägg vid oriktig uppgift (4 och 5 §§ ), - skattetillägg vid skönsbeskattning (6 och 7 §§ ), - skattetillägg vid omprövning av skönsbeskattningsbeslut (8 §), - skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts (9 § ), - när skattetillägg inte får tas ut (10-10 e §§ ), - beräkning av skattetillägg vid oriktig uppgift (11, 13 och 14 §§ ), - beräkning av skattetillägg vid skönsbeskattning (15 och 16 §§ ), - beräkning av skattetillägg vid omprövning av skönsbeskattningsbeslut (17 § ), - beräkning av skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts (18 § ), - att underlaget ska bestämmas utan hänsyn till andra frågor (19 § ), - rätträkning (20 § ), och - när skattetillägg ska tas ut enligt mer än en procentsats (21 § ). Lag (2023:880). Tillämpningsområdet för skattetillägg 2 § Skattetillägg ska tas ut på skatter som omfattas av denna lag, dock inte på skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. 3 § Skattetillägg ska tas ut på följande avgifter: 1. avgift enligt 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980), 2. avgift enligt 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, samt 3. avgift enligt lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift. Det som sägs om skatt i detta kapitel gäller även dessa avgifter. Skattetillägg vid oriktig uppgift 4 § Skattetillägg ska tas ut av den som på något annat sätt än muntligen 1. under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för egen beskattning, eller 2. har lämnat en oriktig uppgift i ett mål om egen beskattning. Skattetillägg enligt första stycket 2 får dock tas ut bara om uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. 5 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att 1. en lämnad uppgift är felaktig, eller 2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beskattningen har utelämnats. En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om 1. uppgiften tillsammans med övriga uppgifter som har lämnats eller godkänts utgör tillräckligt underlag för ett riktigt beslut, eller 2. uppgiften uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut. Skattetillägg vid skönsbeskattning 6 § Skattetillägg ska tas ut vid skönsbeskattning. 7 § Ett beslut om skattetillägg vid skönsbeskattning på grund av att den deklarationsskyldige inte har lämnat någon skattedeklaration, inkomstdeklaration eller tilläggsskattedeklaration ska undanröjas om 1. en skattedeklaration lämnas inom två månader från utgången av den månad då beslutet meddelades, eller 2. en inkomstdeklaration eller tilläggsskattedeklaration lämnas inom fyra månader från utgången av den månad då beslutet meddelades. Om den deklarationsskyldige gör sannolikt att han eller hon inte har fått kännedom om skattetillägget före utgången av den månad då beslutet meddelades, ska fristen i stället räknas från den dag då den deklarationsskyldige fick sådan kännedom. Skattedeklaration, inkomstdeklaration eller tilläggsskattedeklaration ska ha kommit in till Skatteverket eller en allmän förvaltningsdomstol inom den angivna tiden. Lag (2023:880). Skattetillägg vid omprövning av skönsbeskattningsbeslut 8 § Skattetillägg ska tas ut av den som 1. har skönsbeskattats på grund av att någon inkomstdeklaration inte har lämnats, 2. inte heller har lämnat deklaration inom den tid som föreskrivs i 7 §, och 3. på Skatteverkets initiativ påförs ytterligare skatt genom omprövning av skönsbeskattningsbeslutet. Ett beslut om skattetillägg ska inte undanröjas om en inkomstdeklaration lämnas senare. Om skattetillägg inte har tagits ut i samband med det första skönsbeskattningsbeslutet ska, vid tillämpningen av första stycket 2, det som sägs i 7 § om beslutet om skattetillägg och kännedom om skattetillägget i stället gälla skönsbeskattningsbeslutet och kännedom om skönsbeskattningen. Skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts 9 § Skattetillägg ska tas ut av den som inte har fullgjort sin skyldighet att göra skatteavdrag. När får skattetillägg inte tas ut? 10 § Skattetillägg får inte tas ut om 1. den oriktiga uppgiften framgår av avstämningsuppgifter som har varit tillgängliga för Skatteverket inom ett år från utgången av beskattningsåret, 2. den uppgiftsskyldige på eget initiativ har rättat den oriktiga uppgiften eller lämnat uppgift om att skatteavdrag inte har gjorts, eller 3. det skattebelopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller passiviteten är obetydligt. En rättelse anses inte vara på eget initiativ om 1. Skatteverket har informerat om att verket ska genomföra en generell kontroll, 2. rättelsen har en koppling till den generella kontrollen, och 3. rättelsen görs först två månader efter utgången av den månad då Skatteverket informerade om den generella kontrollen. Lag (2018:562). 10 a § Skattetillägg får inte tas ut om den felaktighet eller passivitet som kan leda till skattetillägg redan ligger till grund för en anmälan om brott enligt 17 § skattebrottslagen (1971:69) eller en av någon annan anledning inledd förundersökning om brott enligt den lagen, om anmälan eller förundersökningen avser samma fysiska person som skattetillägget skulle tas ut av. Skattetillägg får dock tas ut, om åklagaren har beslutat att inte inleda förundersökning eller att lägga ned förundersökningen eller om felaktigheten eller passiviteten på annat sätt inte längre är föremål för utredning om brott och inte har prövats slutligt. Lag (2015:633). 10 b § Skattetillägg får inte tas ut om den felaktighet eller passivitet som kan leda till skattetillägg redan omfattas av ett väckt åtal, ett utfärdat straffföreläggande eller ett beslut om åtalsunderlåtelse för brott enligt skattebrottslagen (1971:69) och åtalet, strafföreläggandet eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som skattetillägget skulle tas ut av. Lag (2015:633). 10 c § Skattetillägg får inte tas ut i samband med en återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4. Lag (2016:888). 10 d § Skattetillägg på tilläggsskatt får inte tas ut till den del det grundas på en felaktighet eller passivitet som leder till att rapportavgift enligt 49 e kap. tas ut. Lag (2023:880). Avstämningsuppgifter 10 e § Med avstämningsuppgifter avses 1. kontrolluppgifter som ska lämnas utan föreläggande, uppgifter om betalningsmottagare i arbetsgivardeklarationer och underrättelser om lagfart som lämnas med stöd av författning, 2. uppgifter som har lämnats i inkomstdeklarationen eller tilläggsskattedeklaration för det föregående beskattningsåret och som har en direkt koppling till uppgifter som ska lämnas i inkomstdeklarationen eller tilläggsskattedeklaration för beskattningsåret, och 3. uppgifter som finns i register som har upprättats av Skatteverket för kontroll av framtida inkomstdeklarationer eller tilläggskattedeklarationer. Lag (2023:880). Beräkning av skattetillägg vid oriktig uppgift Huvudregeln 11 § Skattetillägg på sådan skatt som avses i 56 kap. 3 § 1-4 och 6 (skattetillägg på slutlig skatt) och 56 a kap. 3 § 1-3 (skattetillägg på tilläggsskatt) är 40 procent av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha bestämts för den som har lämnat uppgiften. Skattetillägg på annan skatt är 20 procent av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha bestämts för eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats den som har lämnat uppgiften. Lag (2023:880). 12 § Har upphävts genom lag (2015:633). Periodiseringsfel 13 § Om den oriktiga uppgiften består i att ett belopp har hänförts eller kan antas komma att hänföras till fel beskattningsår eller fel redovisningsperiod, är 1. skattetillägget på slutlig skatt och skattetillägget på tilläggsskatt 10 procent, 2. skattetillägget på annan skatt a) 2 procent om redovisningsperioden för skatten är högst tre månader och den uppgiftsskyldige har hänfört eller kan antas ha avsett att hänföra beloppet till en period som löper ut högst fyra månader före eller fyra månader efter den period som beloppet borde ha hänförts till, och b) 5 procent i andra fall. Lag (2023:880). Underskott 14 § Om en oriktig uppgift skulle ha medfört ett sådant underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst som inte utnyttjas samma beskattningsår, ska skattetillägget inte beräknas på skatt utan i stället på en fjärdedel av det underskott som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, felaktigt skulle ha tillgodoräknats den som har lämnat uppgiften. Beräkning av skattetillägg vid skönsbeskattning Huvudregeln 15 § Vid skönsbeskattning är skattetillägget på slutlig skatt och skattetillägget på tilläggsskatt 40 procent och skattetillägget på annan skatt 20 procent. Skattetillägget ska beräknas på 1. den skatt som till följd av skönsbeskattningen bestäms för den uppgiftsskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts enligt a) de uppgifter som den uppgiftsskyldige har lämnat till ledning för beskattningen på något annat sätt än muntligen, och b) de avstämningsuppgifter som har varit tillgängliga för Skatteverket inom ett år från utgången av beskattningsåret, och 2. den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte ska tillgodoräknas den uppgiftsskyldige. I den utsträckning en skönsbeskattning innefattar rättelse av en oriktig uppgift, ska skattetillägget beräknas enligt bestämmelserna i 11-14 §§. Lag (2023:880). Underskott 16 § Om en skönsbeskattning har minskat ett sådant underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst som inte utnyttjas samma beskattningsår, ska skattetillägget inte beräknas på skatt utan i stället på en fjärdedel av denna minskning. Om en skönsbeskattning har beslutats på grund av att den som är skyldig att lämna inkomstdeklaration inte har gjort det och beslutet innebär att ett för tidigare beskattningsår fastställt underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst utnyttjas, ska skattetillägget inte beräknas på skatt utan i stället på en fjärdedel av den del av underskottet som utnyttjas. Beräkning av skattetillägg vid omprövning av skönsbeskattningsbeslut 17 § Skattetillägg som tas ut vid omprövning av skönsbeskattningsbeslut är 40 procent av den ytterligare skatt som har tagits ut genom omprövningsbeslutet. Beräkning av skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts 18 § Skattetillägg som tas ut på grund av att skatteavdrag inte har gjorts är 5 procent av det skatteavdrag som skulle ha gjorts. Underlaget ska bestämmas utan hänsyn till andra frågor 19 § När det underlag som skattetillägg ska beräknas på bestäms, ska hänsyn bara tas till förhållanden som rör den fråga som ligger till grund för skattetillägget. Rätträkning 20 § Innan ett skattetillägg beräknas, ska de ändringar göras av underlaget för inkomstskatt som föranleds av andra frågor än den som ligger till grund för skattetillägget. Det gäller dock inte ändringar som blir möjliga först på grund av rättelsen av den oriktiga uppgiften eller den skönsmässiga avvikelsen från lämnade uppgifter. Mer än en procentsats 21 § När skattetillägg på slutlig skatt ska tas ut enligt mer än en procentsats, ska de belopp som skattetilläggen ska beräknas på bestämmas enligt följande. Om skattetillägg ska beräknas på undandragen skatt, ska först skatten på summan av de undanhållna beloppen beräknas. Skatten ska därefter fördelas på respektive undanhållet belopp efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Om skattetillägg ska beräknas på minskning av underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst, ska den sammanlagda minskningen fördelas på respektive undanhållet belopp efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Om skattetillägg ska beräknas på både undandragen skatt och minskning av underskott, ska beräkningen göras på varje underlag för sig. 49 a kap. Återkallelseavgift När ska återkallelseavgift tas ut? 1 § Återkallelseavgift ska tas ut av den som har fått ett godkännande för tonnagebeskattning återkallat enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4. Lag (2016:888). Beräkning av återkallelseavgift 2 § Återkallelseavgiften består av en grundavgift och en tilläggsavgift. Lag (2016:888). Grundavgift 3 § Grundavgiften är skillnaden mellan den skatt som skulle ha bestämts för den högsta tonnageinkomsten under de beskattningsår som grundavgiften avser och den skatt som bestäms för respektive beskattningsår till följd av återkallelsen, om denna skatt är lägre. En grundavgift ska tas ut för vart och ett av de tidigare beskattningsår som återkallelsen avser enligt 13 a kap. 17 § 2. Lag (2016:888). Tilläggsavgift 4 § En tilläggsavgift ska tas ut med 20 procent av den skatt som skulle ha bestämts för den högsta tonnageinkomsten under de beskattningsår som grundavgiften avser, multiplicerat med det resterande antal beskattningsår som tonnagebeskattning skulle ha skett om godkännandet för tonnagebeskattning inte hade återkallats. Vid beräkning enligt första stycket ska en begäran om återkallelse anses ha gjorts senast under det beskattningsår då godkännandet för tonnagebeskattning återkallades. Lag (2016:888). /Rubriken upphör att gälla U:2025-01-01/ 49 b kap. Dokumentationsavgift /Rubriken träder i kraft I:2025-01-01/ 49 b kap. Kontoavgift och dokumentationsavgift Rapporteringsskyldiga finansiella institut /Rubriken upphör att gälla U:2025-01-01/ När ska dokumentationsavgift tas ut av rapporteringsskyldiga finansiella institut? /Rubriken träder i kraft I:2025-01-01/ När ska kontoavgift tas ut? 1 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Dokumentationsavgift ska tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. och som inte har samlat in och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i 1. 4–7 kap. och 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, 2. 4–7 kap. och 8 kap. 9 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller 3. 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. Lag (2018:2034). 1 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Kontoavgift ska tas ut enligt 2 § av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. om det klart framgår att institutet 1. inte har lämnat föreskrivna kontrolluppgifter inom den tid som anges i 24 kap. 2 a §, eller 2. inte har genomfört de granskningsprocedurer eller på annat sätt inte har inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i a) 4-7 kap. och 8 kap. 1 och 3-8 §§ lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, b) 4-7 kap. och 8 kap. 1 och 3-9 §§ lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller c) 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. Om det på grund av någon förändrad omständighet krävs en förnyad granskning enligt bestämmelserna som anges i första stycket 2, får kontoavgift på grund av att en sådan granskning inte har genomförts bara tas ut om den inte har avslutats inom 90 dagar från upptäckten av den ändrade omständigheten. Lag (2024:1018). 1 a § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Om det klart framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte har fullgjort de skyldigheter som avses i 1 § första stycket 1 och 2 senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas, eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt, ska utöver avgift enligt 1 § kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Under samma förutsättningar ska ytterligare en kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Detta gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna, inhämta eller bevara uppgifter med anledning av en utredning om en sådan kontoavgift som anges i första stycket. Lag (2024:1018). /Rubriken träder i kraft I:2025-01-01/ Brister av mindre betydelse och rättelse på eget initiativ 1 b § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Kontoavgift får inte tas ut om skyldigheter som avses i 1 § första stycket 1 respektive 2 delvis har fullgjorts inom de tidsfrister som gäller för dessa skyldigheter och 1. bristerna endast är av mindre betydelse, eller 2. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet på eget initiativ därefter har fullgjort skyldigheterna. Om kontrolluppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som uppgifter enligt 22 a och 22 b kap. lämnas för, kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2. Lag (2024:1018). /Rubriken upphör att gälla U:2025-01-01/ Beräkning av dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut /Rubriken träder i kraft I:2025-01-01/ Beräkning av kontoavgift 2 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Dokumentationsavgiften är 7 500 kronor för varje finansiellt konto som inte har dokumenterats i enlighet med bestämmelserna som anges i 1 § 1–3. Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för samma finansiella konto, är skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt både 22 a och 22 b kap. eller att inhämta uppgifter och dokumentation avseende kontot enligt både lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, ska bara en dokumentationsavgift tas ut. Lag (2018:2034). 2 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Kontoavgiften är 2 500 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats i enlighet med 1 § första stycket 1 eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § första stycket 2 inte har uppfyllts. Endast en kontoavgift enligt 1 § kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. Lag (2024:1018). 2 a § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Kontoavgiften enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket är 5 000 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter enligt 1 § första stycket 1 inte lämnats eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § första stycket 2 inte uppfyllts. Endast en kontoavgift enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto. Lag (2024:1018). Betaltjänstleverantörer När ska dokumentationsavgift tas ut av betaltjänstleverantörer? 3 § Dokumentationsavgift ska tas ut av en betaltjänstleverantör om det klart framgår att betaltjänstleverantören inte har dokumenterat uppgifter på det sätt eller inom den tid som anges i 39 kap. 3 c §. Lag (2023:638). 4 § Dokumentationsavgift får inte tas ut om rapporteringsavgift har tagits ut för samma kalenderkvartal. Lag (2023:638). Beräkning av dokumentationsavgift för betaltjänstleverantörer 5 § Dokumentationsavgiften enligt 3 § ska tas ut med ett belopp som motsvarar 0,3 procent av betaltjänstleverantörens omsättning räkenskapsåret närmast före det räkenskapsår då uppgifterna senast skulle ha varit dokumenterade. Avgiften ska dock uppgå till minst 3 000 kronor och högst 3 miljoner kronor. Om räkenskapsåret är längre eller kortare än tolv månader ska omsättningen justeras i motsvarande mån. Omsättningen får uppskattas om överträdelsen har skett under betaltjänstleverantörens första verksamhetsår eller om tillförlitlig uppgift om omsättningen saknas. Lag (2023:638). 49 c kap. Rapporteringsavgift Rådgivare för eller användare av rapporteringspliktiga arrangemang Försenade eller uteblivna uppgifter avseende rapporteringspliktiga arrangemang 1 § Rapporteringsavgift ska tas ut enligt 4 § om det klart framgår att den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang inte har lämnat föreskrivna uppgifter inom den tid som anges i 33 b kap. 19, 20 eller 21 §. Lag (2020:437). 2 § Om det klart framgår att den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang inte har lämnat föreskrivna uppgifter inom 60 dagar från den tidpunkt då skyldigheten skulle ha fullgjorts enligt 33 b kap. 19, 20 eller 21 §, ska utöver avgift enligt 1 § rapporteringsavgift enligt 5 § tas ut. Under samma förutsättningar ska ytterligare en rapporteringsavgift enligt 5 § tas ut. Detta gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna uppgifter med anledning av en utredning om en sådan rapporteringsavgift som anges i första stycket. Lag (2020:437). Brister av mindre betydelse och rättelse på eget initiativ avseende rapporteringspliktiga arrangemang 3 § Rapporteringsavgift får inte tas ut om uppgifter lämnats inom den tidsfrist som anges i 1 respektive 2 § och 1. uppgifterna har brister som endast är av mindre betydelse, eller 2. den uppgiftsskyldige på eget initiativ därefter har rättat uppgifterna så att de uppfyller vad som föreskrivs i 33 b kap. 16-18 §§. Om uppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som anges i 33 b kap. 2 § kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2. Lag (2020:437). Beräkning av rapporteringsavgift avseende rapporteringspliktiga arrangemang 4 § Rapporteringsavgiften enligt 1 § är 7 500 kronor för användare och 15 000 kronor för rådgivare för varje rapporteringspliktigt arrangemang och för varje sammanställning som avses i 33 b kap. 21 §. Lag (2020:437). 5 § Rapporteringsavgifterna enligt 2 § första stycket respektive andra stycket är 10 000 kronor för användare och 20 000 kronor för rådgivare för varje rapporteringspliktigt arrangemang och för varje sammanställning som avses i 33 b kap. 21 §. Om överträdelsen skett i den uppgiftsskyldiges näringsverksamhet och omsättningen under närmast föregående räkenskapsår är minst 15 miljoner kronor är avgifterna i stället 1. 15 000 kronor för användare och 30 000 kronor för rådgivare, om omsättningen närmast föregående räkenskapsår uppgår till minst 15 miljoner kronor men understiger 75 miljoner kronor, 2. 30 000 kronor för användare och 60 000 kronor för rådgivare, om omsättningen närmast föregående räkenskapsår uppgår till minst 75 miljoner kronor men understiger 500 miljoner kronor, eller 3. 75 000 kronor för användare och 150 000 kronor för rådgivare, om omsättningen närmast föregående räkenskapsår uppgår till minst 500 miljoner kronor. Om räkenskapsåret är längre eller kortare än tolv månader ska omsättningen justeras i motsvarande mån. Lag (2020:437). 6 § Om en överträdelse som avses i 2 § har skett under den uppgiftsskyldiges första verksamhetsår eller om tillförlitlig uppgift om omsättningen saknas, får omsättningen uppskattas vid tillämpningen av 5 § andra stycket. Lag (2020:437). Betaltjänstleverantörer När ska rapporteringsavgift tas ut av betaltjänstleverantörer? 7 § Rapporteringsavgift ska tas ut av en betaltjänstleverantör om det klart framgår att betaltjänstleverantören inte har lämnat föreskrivna uppgifter inom den tid som anges i 33 c kap. 10 § eller på det sätt som avses i 38 kap. 4 §. Lag (2023:638). 8 § Om det klart framgår att en betaltjänstleverantör inte har lämnat föreskrivna uppgifter inom 60 dagar från den tidpunkt då skyldigheten skulle ha fullgjorts, ska utöver avgift enligt 7 § ännu en rapporteringsavgift tas ut. Om det på samma sätt framgår att skyldigheten inte har fullgjorts inom 120 dagar, ska utöver tidigare avgifter ytterligare en rapporteringsavgift tas ut. Lag (2023:638). 9 § Rapporteringsavgift får inte tas ut om de uppgifter som är bristfälliga har lämnats inom de tidsfrister som anges i 7 eller 8 § och 1. bristerna endast är av mindre betydelse, eller 2. den uppgiftsskyldige på eget initiativ har rättat uppgifterna så att de därefter uppfyller vad som föreskrivs i 33 c kap. 8 § och 38 kap. 4 §. Om uppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som anges i 33 c kap. 2 § kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket. Lag (2023:638). 10 § Rapporteringsavgift får inte tas ut om dokumentationsavgift har tagits ut för samma kalenderkvartal. Lag (2023:638). Beräkning av rapporteringsavgift för betaltjänstleverantörer 11 § Rapporteringsavgifterna enligt 7 respektive 8 § ska tas ut med ett belopp som motsvarar 0,1 procent av betaltjänstleverantörens omsättning räkenskapsåret närmast före det räkenskapsår då uppgifterna skulle ha lämnats. Avgiften ska dock uppgå till minst 1 000 kronor och högst 1 miljon kronor. Om räkenskapsåret är längre eller kortare än tolv månader ska omsättningen justeras i motsvarande mån. Omsättningen får uppskattas om överträdelsen har skett under betaltjänstleverantörens första verksamhetsår eller om tillförlitlig uppgift om omsättningen saknas. Lag (2023:638). 49 d kap. Plattformsavgift Försenade eller uteblivna uppgifter eller bristfällig dokumentation 1 § Plattformsavgift ska tas ut enligt 4 § om det klart framgår att den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören 1. inte har lämnat föreskriven kontrolluppgift enligt 22 c kap. inom den tid som anges i 24 kap. 1 §, eller 2. inte har inhämtat, kontrollerat eller bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation med avseende på en aktiv säljare i enlighet med de skyldigheter som anges i a) 6 kap. lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet, eller b) 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 c kap. Lag (2022:1686). 2 § Om det klart framgår att den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören inte har fullgjort de skyldigheter som avses i 1 § 1 och 2 senast den 31 mars det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas, eller skulle ha lämnats om säljaren hade varit rapporteringspliktig, ska utöver avgift enligt 1 § plattformsavgift enligt 5 § tas ut. Under samma förutsättningar ska ytterligare en plattformsavgift enligt 5 § tas ut. Detta gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna, inhämta eller bevara uppgifter med anledning av en utredning om en sådan plattformsavgift som anges i första stycket. Lag (2022:1686). Brister av mindre betydelse och rättelse på eget initiativ 3 § Plattformsavgift får inte tas ut om skyldigheter som avses i 1 § 1 respektive 2 delvis fullgjorts inom de tidsfrister som gäller för de skyldigheter som anges i 1 respektive 2 § och 1. bristerna endast är av mindre betydelse, eller 2. den rapporteringsskyldiga plattformsoperatören på eget initiativ därefter har fullgjort skyldigheterna. Om kontrolluppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som uppgifter enligt 22 c kap. lämnas för, kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2. Lag (2022:1686). Beräkning av plattformsavgift 4 § Plattformsavgiften enligt 1 § är 2 500 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats på det sätt som avses i 1 § 1 eller för varje aktiv säljare med avseende på vilken skyldigheterna som avses i 1 § 2 inte uppfyllts. Endast en plattformsavgift enligt 1 § kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och säljare. Lag (2022:1686). 5 § Plattformsavgiften enligt 2 § första stycket respektive andra stycket är 5 000 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats på det sätt som avses i 1 § 1 eller för varje aktiv säljare med avseende på vilken skyldigheterna som avses i 1 § 2 inte uppfyllts. Endast en plattformsavgift enligt 2 § första stycket respektive andra stycket kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och säljare. Lag (2022:1686). 49 e kap. Rapportavgift När ska rapportavgift tas ut? 1 § Rapportavgift ska tas ut av den som lämnar en tilläggsskatterapport om det klart framgår att felaktiga uppgifter har lämnats i rapporten eller att uppgifter som skulle ha lämnats har utelämnats. En avgift får dock tas ut endast om bristerna är allvarliga. Vid bedömningen av om brister är allvarliga ska det särskilt beaktas om de 1. har orsakat att skatt inte påförts trots att det fanns grund för det, 2. påtagligt ökat risken för att skatt skulle undandras, eller 3. förhindrat eller allvarligt försvårat skattekontrollen. Lag (2023:880). 2 § Bestämmelserna i 1 § gäller även vid komplettering eller rättelse av en tilläggsskatterapport. Lag (2023:880). 3 § Rapportavgift ska inte tas ut om den som lämnar tilläggsskatterapport har rättat bristerna på eget initiativ. Lag (2023:880). Beräkning av rapportavgift 4 § En rapportavgift ska uppgå till lägst 250 000 kronor och högst fem miljoner kronor. Rapportavgiften får dock överstiga fem miljoner kronor om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för rapportavgiften hade kunnat utgöra grund för skattetillägg eller motsvarande sanktion i en annan stat eller jurisdiktion. Rapportavgiften ska då bestämmas med beaktande av dels det belopp som hade tagits ut som skattetillägg om enheten hade hört hemma i Sverige, dels ett tilläggsbelopp som motiveras av övriga brister. För tilläggsbeloppet gäller de beloppsgränser som anges i första stycket. När avgiftens storlek beslutas ska särskild hänsyn tas till 1. arten och omfattningen av bristerna, 2. risken för skatteundandragande, och 3. om den som lämnat rapporten eller annan koncernenhet som bidragit med uppgifter uppsåtligen lämnat felaktiga uppgifter eller låtit bli att lämna uppgifter som skulle ha lämnats, eller varit grovt vårdslös vid uppgiftslämnandet. Lag (2023:880). 50 kap. Kontrollavgift Kassaregister och personalliggare När ska kontrollavgift tas ut? 1 § Kontrollavgift ska tas ut om Skatteverket vid tillsyn eller kontrollbesök finner att den som är skyldig att använda kassaregister 1. inte fullgör denna skyldighet, eller 2. inte har lämnat uppgift om de kassaregister som finns i verksamheten enligt 7 kap. 3 och 4 §§. 2 § Kontrollavgiften enligt 1 § är 12 500 kronor för varje kontrolltillfälle. Om Skatteverket tidigare har tagit ut en kontrollavgift och en ny kontrollavgift ska tas ut för en överträdelse som har inträffat inom ett år från den dag då beslutet om kontrollavgift meddelades, ska avgiften i stället vara 25 000 kronor. Lag (2015:768). 3 § Kontrollavgift ska tas ut om Skatteverket vid kontrollbesök finner att den som är skyldig att dokumentera identifikationsuppgifter i en personalliggare eller tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras 1. inte fullgör sin skyldighet, 2. inte håller personalliggaren tillgänglig för Skatteverket i verksamhetslokalen eller på byggarbetsplatsen, eller 3. inte har lämnat uppgift enligt 7 kap. 2 a § om när byggverksamheten ska påbörjas och var den ska bedrivas. Lag (2014:1474). 4 § Kontrollavgiften enligt 3 § 1 och 2 är 1. 12 500 kronor för varje kontrolltillfälle, och 2. 2 500 kronor för varje person som vid kontrollen är verksam och inte är dokumenterad i en tillgänglig personalliggare. Om Skatteverket tidigare har tagit ut en kontrollavgift enligt 3 § 1 eller 2 och en ny kontrollavgift ska tas ut för en överträdelse som har inträffat inom ett år från den dag då beslutet om kontrollavgift meddelades, ska avgiften enligt första stycket 1 i stället vara 25 000 kronor. Kontrollavgiften enligt 3 § 3 är 25 000 kronor. Lag (2015:769). När får kontrollavgift inte tas ut? 5 § Kontrollavgift får inte tas ut för en överträdelse som omfattas av ett vitesföreläggande. 6 § Om en kontrollavgift har beslutats enligt 1 eller 3 §, ska den som beslutet gäller avhjälpa bristen inom skälig tid. Under denna tid får en ny kontrollavgift inte tas ut för samma brist. Torg- och marknadshandel samt leverans av investeringsguld 7 § Kontrollavgift ska tas ut av den som inte har fullgjort dokumentationsskyldigheten vid upplåtelse av plats för torg- och marknadshandel eller vid leverans av investeringsguld. Kontrollavgiften är 2 500 kronor för varje tillfälle då skyldigheten inte har fullgjorts. Lag (2023:208). 51 kap. Befrielse från särskilda avgifter 1 § Skatteverket ska besluta om hel eller delvis befrielse från en särskild avgift om det är oskäligt att avgiften tas ut med fullt belopp. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om 1. den felaktighet eller passivitet som har lett till avgiften kan antas ha a) berott på ålder, hälsa eller liknande förhållande, b) berott på en felbedömning av en regel eller betydelsen av de faktiska förhållandena, eller c) föranletts av vilseledande eller missvisande kontrolluppgifter eller uppgifter om betalningsmottagare i arbetsgivardeklarationer, 2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten, eller 3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Skatteverket har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet. Lag (2020:858). 2 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts. Lag (2018:2034). 2 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift eller en kontoavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts. Lag (2024:1018). 3 § Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut förseningsavgift med fullt belopp när tilläggsskatterapport inte har lämnats i rätt tid ska Skatteverket även beakta om förseningsavgiften har samband med att en anmälan enligt 33 d kap. 3 § andra stycket eller 33 d kap. 4 § tredje stycket inte har gjorts eller inte har gjorts i rätt tid. Första stycket ska inte tillämpas i förhållande till den koncernenhet som har utsetts att lämna rapporten. Lag (2023:880). 4 § Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut skattetillägg på tilläggsskatt med fullt belopp ska Skatteverket även beakta 1. om den felaktighet eller passivitet som skattetillägget grundas på även har lett till en sanktion för den enhet som lämnar tilläggsskatterapport i en annan stat eller jurisdiktion, och 2. att bestämmelserna i lagen (2023:875) om tilläggsskatt kan vara särskilt komplicerade och att uppgiftsskyldigheten är mycket omfattande. Lag (2023:880). 52 kap. Beslut om särskilda avgifter Innehåll 1 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ I detta kapitel finns bestämmelser om - beslut om förseningsavgift (2 § ), - beslut om skattetillägg (3-8 a §§ ), - beslut om återkallelseavgift (8 b § ), - beslut om dokumentationsavgift (8 c § ), - beslut om rapporteringsavgift (8 d § ), - beslut om plattformsavgift (8 e § ), - beslut om rapportavgift (8 f § ), - beslut om kontrollavgift (9 § ), - att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 § ), och - att särskild avgift tillfaller staten (11 § ). Lag (2023:880). 1 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ I detta kapitel finns bestämmelser om - beslut om förseningsavgift (2 § ), - beslut om skattetillägg (3-8 a §§ ), - beslut om återkallelseavgift (8 b § ), - beslut om kontoavgift eller dokumentationsavgift (8 c § ), - beslut om rapporteringsavgift (8 d § ), - beslut om plattformsavgift (8 e § ), - beslut om rapportavgift (8 f § ), - beslut om kontrollavgift (9 § ), - att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 § ), och - att särskild avgift tillfaller staten (11 § ). Lag (2024:1018). Beslut om förseningsavgift 2 § Ett beslut om förseningsavgift ska meddelas inom två år från den dag då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts. Beslut om skattetillägg Skattetillägg vid oriktig uppgift och skönsbeskattning 3 § Ett beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift eller skönsbeskattning ska meddelas senast under det andra året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Ett beslut om skattetillägg på tilläggsskatt på grund av oriktig uppgift eller skönsbeskattning ska meddelas inom tre år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.Lag (2023:880). Skattetillägg vid för sen eller utebliven deklaration 4 § Om den som är deklarationsskyldig lämnar en inkomstdeklaration eller skattedeklaration efter utgången av året efter det kalenderår då beskattningsåret har gått ut, får ett beslut om skattetillägg meddelas inom ett år från den dag då deklarationen kom in till Skatteverket. För den som är skyldig att lämna tilläggsskattedeklaration gäller första stycket om deklarationen lämnas efter utgången av andra året efter det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Om den deklarationsskyldige inte har lämnat någon deklaration, får ett beslut om skattetillägg meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Lag (2023:880). Skattetillägg vid efterbeskattning 5 § Om efterbeskattning beslutas, får ett beslut om skattetillägg meddelas samtidigt. Oriktig uppgift i ett omprövningsärende 6 § Ett beslut om skattetillägg på grund av en oriktig uppgift i ett omprövningsärende får meddelas samtidigt med beslutet i omprövningsärendet. Oriktig uppgift i ett mål om beskattning 7 § Ett beslut om skattetillägg på grund av en oriktig uppgift i ett mål om beskattning får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut fick laga kraft. Skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts 8 § Ett beslut om skattetillägg på grund av att skatteavdrag inte har gjorts ska meddelas senast under det sjätte året efter utgången av det kalenderår då avdraget skulle ha gjorts. Om ansvar ska beslutas enligt 59 kap. för den skatt som inte har dragits av, ska beslutet om skattetillägg meddelas samtidigt. I fall som avses i 49 kap. 10 a § andra stycket får dock beslut om enbart skattetillägg meddelas, om ansvar för skatt redan har beslutats. Lag (2015:633). Skattetillägg efter anmälan om brott eller inledd förundersökning 8 a § Om skattetillägg får tas ut enligt 49 kap. 10 a § andra stycket, ska beslutet om skattetillägg meddelas inom sex månader från den dag då underrättelse har skett om att felaktigheten eller passiviteten inte längre är föremål för utredning om brott. Lag (2015:633). Beslut om återkallelseavgift 8 b § Ett beslut om återkallelseavgift ska meddelas inom två år från den dag då beslutet om återkallelse av godkännandet för tonnagebeskattning meddelades. Lag (2016:888). /Rubriken upphör att gälla U:2025-01-01/ Beslut om dokumentationsavgift /Rubriken träder i kraft I:2025-01-01/ Beslut om kontoavgift eller dokumentationsavgift 8 c § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 1 § ska meddelas inom sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 3 § ska meddelas inom fyra år från utgången av det kalenderår då dokumentationsskyldigheten skulle ha fullgjorts. Lag (2023:638). 8 c § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Ett beslut om kontoavgift enligt 49 b kap. 1 eller 1 a § ska meddelas inom sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 3 § ska meddelas inom fyra år från utgången av det kalenderår då dokumentationsskyldigheten skulle ha fullgjorts. Lag (2024:1018). Beslut om rapporteringsavgift 8 d § Ett beslut om rapporteringsavgift enligt 49 c kap. 1 eller 2 § ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts. Ett beslut om rapporteringsavgift enligt 49 c kap. 7 eller 8 § ska meddelas inom två år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts. Lag (2023:638). Beslut om plattformsavgift 8 e § Ett beslut om plattformsavgift ska meddelas inom sex år efter utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 c kap. skulle ha fullgjorts. Lag (2022:1686). Beslut om rapportavgift 8 f § Ett beslut om rapportavgift ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Ett beslut om rapportavgift ska fattas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare. Lag (2023:880). Beslut om kontrollavgift 9 § Ett beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. 1 eller 3 § ska meddelas inom två år från den dag då beslutet om tillsyn eller kontrollbesök meddelades. Ett beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. 7 § ska meddelas inom två år från den dag då Skatteverket konstaterade att dokumentationsskyldigheten inte har fullgjorts. Inget beslut för en person som har avlidit 10 § En särskild avgift får inte beslutas för en person som har avlidit. Särskild avgift tillfaller staten 11 § En särskild avgift ska tillfalla staten. AVDELNING XIII. BESLUT OM SKATTER OCH AVGIFTER 53 kap. Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt 1 § Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt ska fattas för varje redovisningsperiod för sig med ledning av innehållet i skattedeklarationer och andra tillgängliga uppgifter. Om mervärdesskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje förvärv enligt 26 kap. 7 § andra stycket, ska beslut om skatten fattas för varje förvärv med ledning av innehållet i den särskilda skattedeklarationen och andra tillgängliga uppgifter. Om avdrag för ingående skatt har begärts i en särskild skattedeklaration för varje leverans enligt 26 kap. 7 § tredje stycket, ska beslut om skatten fattas för varje leverans med ledning av innehållet i den särskilda skattedeklarationen och andra tillgängliga uppgifter. Om punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet enligt 26 kap. 8 §, ska beslut om skatten fattas för varje händelse med ledning av innehållet i den särskilda skattedeklarationen och andra tillgängliga uppgifter. För beslut om ansvar för den som har betalat ut ersättning utan att göra skatteavdrag med rätt belopp gäller 59 kap. 2-6 §§. Lag (2023:208). 2 § Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett beslut om skatten och avgifterna ha fattats i enlighet med deklarationen. Har beslut fattats i enlighet med en arbetsgivardeklaration eller en förenklad arbetsgivardeklaration enligt vad som föreskrivs i första stycket och kommer en sådan deklaration därefter in för sent, ska beslut om skatten och avgifterna anses ha fattats i enlighet med denna deklaration, om 1. en eller flera förenklade arbetsgivardeklarationer har lämnats, och 2. omprövning inte har begärts eller beslutats. 3 § Om den som är registrerad inte behöver lämna någon arbetsgivardeklaration till följd av bestämmelserna i 26 kap. 3 § andra stycket, anses skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ha beslutats till noll kronor vid den tidpunkt då deklaration annars skulle ha lämnats. 4 § Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid eller på rätt sätt eller om skatten eller avgifterna inte har redovisats i deklarationen, ska varje oredovisad skatt eller avgift anses ha beslutats till noll kronor. Redovisas skatten eller avgifterna senare, anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovisningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan. 5 § Som beslut om punktskatt anses också 1. beslut om återbetalning av skatt enligt a) någon av bestämmelserna i 12 kap. 2-7 §§ lagen (2022:155) om tobaksskatt, b) någon av bestämmelserna i 12 kap. 2-7 §§ lagen (2022:156) om alkoholskatt, c) 14 § lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, d) 13 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, eller e) 12 § lagen (1999:673) om skatt på avfall, och 2. beslut om återbetalning eller kompensation enligt 9 kap. 2, 3, 5, 6, 8 a, 10, 10 a, 10 b, 10 c, 11 eller 11 a § eller någon av bestämmelserna i 11 kap. 12-14 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi. Lag (2022:1782). 54 kap. Beslut och besked om särskild inkomstskatt 1 § Om skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska redovisas av den skattskyldige, ska beslut om skatten fattas för varje skattepliktig ersättning för sig med ledning av innehållet i en sådan särskild skattedeklaration som avses i 26 kap. 9 § och andra tillgängliga uppgifter. Vad som föreskrivs i 53 kap. 2 § första stycket och 4 § gäller även sådan särskild skattedeklaration som avses i 26 kap. 9 §. 2 § Skatteverket får inom den tid och på det sätt som gäller för omprövning besluta att den som är skattskyldig enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska betala skatt i andra fall än som avses i 1 §. 3 § Om skatteavdrag för skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. har gjorts med för högt belopp, ska Skatteverket efter ansökan besluta att den skattskyldige ska tillgodoräknas det överskjutande beloppet. Ansökan ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. 4 § Om särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta har betalats in för en skattskyldig med hemvist i en stat som Sverige har träffat skatteavtal med och om det följer av avtalet att Sverige ska medge avräkning för skatt som har betalats i den andra staten, ska Skatteverket efter ansökan besluta att den skattskyldige ska tillgodoräknas ett belopp motsvarande den skatt som har betalats i den andra staten. Den skattskyldige får dock inte tillgodoräknas ett högre belopp än inbetald särskild inkomstskatt på inkomsten i fråga. 5 § Skatteverket ska senast den 15 december efter beskattningsårets utgång skicka ett besked om särskild inkomstskatt till den som är skattskyldig enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. Lag (2020:954). 55 kap. Beslut om preliminär skatt Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – beslut om debitering av preliminär skatt (2–5 §§), – beslut om preliminär A-skatt (6–13 §§), och – ändrade skatte- eller avgiftssatser (14 §). Beslut om debitering av preliminär skatt 2 § Skatteverket ska senast den 20 i den första månaden under beskattningsåret besluta om debitering av F-skatt och särskild A-skatt (beslut om debitering av preliminär skatt) för den som ska betala sådan skatt. Om skyldigheten att betala F-skatt eller särskild A-skatt uppkommer senare, ska beslut om debitering av preliminär skatt fattas så snart som möjligt. F-skatt och särskild A-skatt ska debiteras i en post. Skatt som inte uppgår till 2 400 kronor för beskattningsåret debiteras inte. Beräkning enligt schablon 3 § F-skatt och särskild A-skatt ska beräknas enligt schablon om inte annat följer av 4 §. Skatten ska beräknas till 110 procent av den slutliga skatt som bestämdes i det senaste beslutet om slutlig skatt enligt 56 kap. 6 §. Om den slutliga skatten understeg den ursprungligen debiterade preliminära skatten, beräknas dock skatten till 105 procent av den slutliga skatten. För svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer med fast driftställe i Sverige ska skatten i stället beräknas till belopp som motsvarar den senast beslutade slutliga skatten för bolaget eller den juridiska personen. Skatt som beräknas enligt schablon får inte tas ut med ett lägre belopp än den senast debiterade preliminära skatten. Beräkning enligt tillgängliga uppgifter 4 § F-skatt och särskild A-skatt ska beräknas med ledning av tillgängliga uppgifter om beräknade inkomster om något beslut om debitering av preliminär skatt inte har fattats för beskattningsåret och 1. den skattskyldige har lämnat en preliminär inkomstdeklaration, eller 2. det inte finns någon slutlig skatt att lägga till grund för en schablonberäkning. Skatten får också i andra fall beräknas med ledning av tillgängliga uppgifter om beräknade inkomster om det leder till att den skattskyldiges preliminära skatt stämmer bättre överens med den beräknade slutliga skatten och förbättringen inte är obetydlig. Hänsyn till andra belopp 5 § Vid beräkningen av F-skatt och särskild A-skatt ska om möjligt hänsyn tas till andra belopp som kan komma att dras ifrån eller läggas till den slutliga skatten enligt 56 kap. 9 § andra stycket och tredje stycket 1–3. Beslut om preliminär A-skatt 6 § Skatteverket ska senast den 18 januari under beskattningsåret besluta om tillämplig skattetabell eller särskild beräkningsgrund (beslut om preliminär A-skatt) för en fysisk person som 1. inte är godkänd för F-skatt, eller 2. är godkänd för F-skatt med villkoret att godkännandet bara får åberopas i hans eller hennes näringsverksamhet. Om den som tidigare inte har haft inkomst som skatteavdrag ska göras från får sådan inkomst, ska beslut om preliminär A-skatt fattas så snart som möjligt. 7 § För en juridisk person får beslut om preliminär A-skatt fattas om förutsättningarna enligt 9 och 10 §§ är uppfyllda. Tillämplig skattetabell 8 § Tillämplig skattetabell ska bestämmas med ledning av 1. den skattesats som för beskattningsåret gäller för den fysiska personen i hemortskommunen, 2. den avgiftssats som för beskattningsåret gäller för den fysiska personen enligt begravningslagen (1990:1144), om den inte ingår i avgiftssatsen enligt 3, och 3. den avgiftssats som för beskattningsåret gäller för den fysiska personen enligt de uppgifter som har lämnats av ett trossamfund enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund. Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag 9 § Skatteverket får besluta att skatteavdrag ska göras enligt en särskild beräkningsgrund om 1. det leder till att den preliminära skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga skatten, och 2. förbättringen inte är obetydlig. Ett beslut som avser ränta, utdelning eller annan avkastning får bara innebära att skatteavdrag inte ska göras från viss ränta, utdelning eller annan avkastning. 10 § Ett beslut om särskild beräkningsgrund för ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person med fast driftställe i Sverige får fattas bara om det finns särskilda skäl. 11 § När Skatteverket bestämmer en särskild beräkningsgrund, ska 1. en juridisk persons kostnader för lön till delägare inte beaktas, och 2. hänsyn om möjligt tas till sådana belopp som kan komma att dras ifrån eller läggas till den slutliga skatten enligt 56 kap. 9 § andra stycket samt tredje stycket 1 och 2. 12 § När Skatteverket bestämmer en särskild beräkningsgrund, får bestämmelserna om justering av värdet av kostförmån, bilförmån och bostadsförmån i 61 kap. 18–20 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) tillämpas bara om det finns ett beslut om värdering enligt 2 kap. 10 b eller 10 c § socialavgiftslagen (2000:980). 13 § När Skatteverket bestämmer en särskild beräkningsgrund, får avdrag för utgifter i arbetet beräknas på annat sätt än enligt sådan schablon som avses i 2 kap. 21 § tredje stycket socialavgiftslagen (2000:980) bara om det finns ett beslut enligt 2 kap. 21 § fjärde stycket samma lag. Ändrade skatte- eller avgiftssatser 14 § Om en skatte- eller avgiftssats har ändrats så sent att ändringen inte kan beaktas när beslut om debitering av preliminär skatt eller beslut om preliminär A-skatt fattas, ska den tidigare skatte- eller avgiftssatsen tillämpas. 56 kap. Beslut och besked om slutlig skatt Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – beslut om slutlig skatt (2 §), – underlag för skatt och avgift (3–5 §§), – skatternas och avgifternas storlek (6 §), – skattereduktion (7 §), – hur vissa avgifter ska beräknas (8 §), – beräkning av om skatt ska betalas eller tillgodoräknas (9 §), och – besked om slutlig skatt (10 §). Beslut om slutlig skatt 2 § Skatteverket ska för varje beskattningsår besluta om slutlig skatt på grundval av uppgifter som har lämnats i en inkomstdeklaration, kontrolluppgifter, uppgifter om betalningsmottagare i arbetsgivardeklarationer och vad som i övrigt har kommit fram vid utredning och kontroll. Lag (2017:387). Underlag för skatt och avgift 3 § I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket fastställa underlaget för att ta ut skatt eller avgift enligt 1. inkomstskattelagen (1999:1229), 2. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 3. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-13 den lagen, 4. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 5. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 6. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, och 7. lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut. Lag (2022:1760). Undantag från skattskyldighet vid vistelse utomlands 4 § Om en skattskyldig gör sannolikt att det efter att ett beslut om slutlig skatt har fattats kommer att finnas förutsättningar för att tillämpa bestämmelserna om undantag från skattskyldighet vid vistelse utomlands i 3 kap. 9–13 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), ska Skatteverket inte ta upp inkomsten till beskattning. Avvikelse som avser mindre belopp 5 § Skatteverket får avstå från att besluta om avvikelse från en inkomstdeklaration om avvikelsen bara avser ett mindre belopp. Skatternas och avgifternas storlek 6 § I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket även bestämma storleken på följande skatter och avgifter: 1. skatt och avgift på de underlag som avses i 3 §, 2. skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 3. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144), 4. avgift enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, 5. avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, 6. egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), och 7. public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. Lag (2018:1896). Skattereduktion 7 § I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket utöver de skattereduktioner som ska göras enligt inkomstskattelagen (1999:1229) även göra de skattereduktioner som enligt andra lagar gäller för beskattningsåret. Hur vissa avgifter ska beräknas 8 § När den slutliga skatten bestäms gäller att 1. egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) beräknas med ledning av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av Försäkringskassan och uppgifter om pensionsförhållanden som lämnas av Pensionsmyndigheten, 2. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144) beräknas med ledning av den avgiftssats som för beskattningsåret gäller för den fysiska personen enligt de uppgifter som har lämnats för huvudmännen inom Svenska kyrkan eller den kommun som avgiften ska betalas till, och 3. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund beräknas med ledning av den avgiftssats som för beskattningsåret gäller för den fysiska personen enligt de uppgifter som har lämnats av trossamfundet. Lag (2017:189). Beräkning av om skatt ska betalas eller tillgodoräknas 9 § Efter att ett beslut om slutlig skatt har fattats ska Skatteverket beräkna om den som beslutet gäller ska betala skatt eller tillgodoräknas skatt (slutskatteberäkning). Från den slutliga skatten ska avdrag göras för 1. debiterad F-skatt och särskild A-skatt, 2. avdragen A-skatt, 3. A-skatt som ska betalas på grund av beslut enligt 59 kap. 3 § andra stycket, 4. skatt som har förts över från en stat som Sverige har träffat överenskommelse med om att ta ut och föra över skatt, 5. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. som har betalats för den tid under beskattningsåret då den som beslutet gäller har varit obegränsat skattskyldig i Sverige, 6. skatt enligt lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta som har betalats, om en begäran har gjorts enligt 4 § den lagen, och 7. skatt enligt lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. som har betalats, om Skatteverket har meddelat beslut enligt 5 a § tredje stycket den lagen. Till den slutliga skatten ska följande belopp läggas: 1. skatt som har betalats tillbaka enligt 64 kap. 5 § första stycket, 2. skatt som har förts över till en annan stat enligt 64 kap. 7 och 8 §§, 3. preliminär skattereduktion enligt 17 § lagen (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete, 4. preliminär skattereduktion enligt 16 § lagen (2020:1066) om förfarandet vid skattereduktion för installation av grön teknik, 5. skattetillägg som har beslutats med anledning av beslut om slutlig skatt, och 6. förseningsavgift som har beslutats för att en inkomstdeklaration inte har kommit in i rätt tid. Lag (2020:1070). Besked om slutlig skatt 10 § Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av beräkningen enligt 9 § ska skickas till fysiska personer och dödsbon senast den 15 december efter beskattningsårets utgång. Till andra juridiska personer än dödsbon ska sådana besked skickas senast den 15 i tolfte månaden efter beskattningsårets utgång. 56 a kap. Beslut och besked om tilläggsskatt Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - beslut om tilläggsskatt (2 § ), - underlag för skatt och skattens storlek (3 och 4 §§ ), - beräkning av skatt som ska betalas (5 och 6 §§ ), och - besked om tilläggsskatt (7 § ). Lag (2023:880). Beslut om tilläggsskatt 2 § Skatteverket ska besluta om skatt enligt lagen (2023:875) om tilläggsskatt på grundval av uppgifter som har lämnats i en tilläggsskatterapport eller tilläggsskattedeklaration och vad som i övrigt har kommit fram vid utredning och kontroll. Skatteverket ska besluta om skatt enligt lagen om tilläggsskatt om koncernenheten har lämnat en tilläggsskattedeklaration eller det i övrigt framkommit att enheten ska betala sådan skatt. Lag (2023:880). Underlag för skatt och skattens storlek 3 § I ett beslut om tilläggsskatt ska Skatteverket fastställa underlagen för att ta ut skatt enligt lagen (2023:875) om tilläggsskatt och bestämma storleken på skatt att betala som avser 1. tilläggsskatt enligt huvudregeln, 2. tilläggsskatt enligt kompletteringsregeln, och 3. nationell tilläggsskatt. Lag (2023:880). 4 § I ett beslut om tilläggsskatt ska belopp anges i svenska kronor. Om beloppet som ligger till grund för beslutet anges i annan valuta, ska beloppet omräknas till svenska kronor utifrån balansdagens kurs för koncernenheten. Om beloppet inte kan hänföras till en enskild koncernenhet ska kursen på moderföretagets balansdag användas. Den kurs som fastställs av Sveriges riksbank för köp av svenska kronor ska användas vid omräkning. Om någon valutakurs inte fastställts av Sveriges riksbank gäller följande. Motsvarande kurs från centralbanken i den stat där valutan är officiell valuta ska användas vid omräkning. Om någon valutakurs avseende svenska kronor inte har fastställts, ska valutakursen för euro användas och beloppet ska därefter omräknas till svenska kronor enligt den kurs som fastställs av Sveriges riksbank. Lag (2023:880). Beräkning av skatt som ska betalas 5 § Efter att ett beslut om tilläggsskatt har fattats ska Skatteverket beräkna den skatt enligt 3 § 1 och 2 som ska betalas. Till det belopp som har beräknats enligt första stycket ska följande belopp läggas: 1. skattetillägg som har beslutats med anledning av ett beslut om tilläggsskatt, och 2. förseningsavgift som har beslutats för att en tilläggsskatterapport eller tilläggsskattedeklaration inte har kommit in i rätt tid. Lag (2023:880). 6 § Efter att ett beslut om tilläggsskatt har fattats ska Skatteverket särskilt beräkna den skatt enligt 3 § 3 som ska betalas. Lag (2023:880). Besked om tilläggsskatt 7 § Ett besked om beslut om tilläggsskatt och beräkning enligt 5 eller 6 § ska skickas inom tre år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Lag (2023:880). 57 kap. Skönsmässiga beslut om skatter och avgifter 1 § Om den som är skyldig att lämna deklaration inte har gjort det, ska skatten eller underlaget för skatten bestämmas till vad som framstår som skäligt med hänsyn till uppgifterna i ärendet (skönsbeskattning). Detsamma gäller om skatten eller underlaget för skatten inte kan beräknas tillförlitligt på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen. Första stycket gäller även avgift. 2 § Skönsbeskattning på grund av att den som är skyldig att lämna inkomstdeklaration eller tilläggsskattedeklaration inte har gjort det, får beslutas bara om ett föreläggande att lämna deklaration har sänts ut till den deklarationsskyldige och föreläggandet inte har följts. Lag (2023:880). 3 § Om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt eller punktskatt har bestämts till noll kronor på grund av att deklaration inte har lämnats eller skatt eller avgift inte har redovisats och om uppgifterna i ärendet inte talar för något annat får skönsbeskattning ske enligt schablon. Vid skönsbeskattning enligt schablon ska skatten eller avgiften bestämmas till det högsta av de belopp, beräknat per kalendermånad, som har bestämts för skatten eller avgiften vid någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna multiplicerat med antalet kalendermånader i den redovisningsperiod som skönsbeskattningen omfattar. Första och andra styckena gäller inte 1. beslut om mervärdesskatt eller punktskatt, om bara överskjutande ingående mervärdesskatt eller överskjutande punktskatt har bestämts för de tre närmast föregående redovisningsperioderna, och 2. skatt eller avgift som har redovisats i en förenklad arbetsgivardeklaration. 4 § Om den som är skyldig att lämna särskilda uppgifter enligt 33 kap. 9 a § på grund av att ett godkännande för tonnagebeskattning har återkallats inte har gjort det, får skönsbeskattning beslutas. Lag (2016:888). 58 kap. Beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag 1 § Om en skalbolagsdeklaration har lämnats enligt bestämmelserna i 27 kap. får Skatteverket besluta om att säkerhet ska ställas för slutlig skatt. Vid prövningen ska hänsyn tas till tidigare ställda säkerheter och bestämmelserna i 59 kap. 24 § om ansvar för skatt för den som har avyttrat ett skalbolag. Om Skatteverket inte beslutar om att säkerhet för slutlig skatt ska ställas, gäller bestämmelserna i 59 kap. 24 §. Säkerhetens storlek 2 § Om säkerhet ska ställas, ska storleken bestämmas till summan av företagets obetalda inkomstskatt för närmast föregående beskattningsår och 20,6 procent av det överskott som har redovisats i skalbolagsdeklarationen. I fråga om svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer ska säkerheten bara avse överskottet i skalbolagsdeklarationen. Om en fysisk person har förvärvat en andel i ett svenskt handelsbolag eller i en i utlandet delägarbeskattad juridisk person, ska säkerhetens storlek bestämmas till 40 procent av överskottet. Om flera skalbolagsdeklarationer lämnas, ska kompletterande säkerhet ställas för den ökning av överskottet som redovisas i förhållande till en tidigare deklaration. Lag (2018:1207). När ställd säkerhet får tas i anspråk 3 § Ställd säkerhet får tas i anspråk om den slutliga skatten inte betalas. Om flera säkerheter har ställts, ska skatten fördelas proportionellt mellan säkerheterna. Ersättning för säkerhet som inte behöver tas i anspråk 4 § Om säkerheten inte behöver tas i anspråk, ska Skatteverket efter ansökan besluta om skälig ersättning för kostnaden att ställa säkerhet. En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Skatteverket senast en månad efter den dag då den slutliga skatten betalades. Om en ansökan kommer in för sent och förseningen är ursäktlig, får ansökan ändå prövas. 59 kap. Ansvar för skatter och avgifter Innehåll 1 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ I detta kapitel finns bestämmelser om - ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2- 6 §§ ), - ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7-9 §§ ), - betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 § ), - ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 § ), - företrädaransvar (12-21 §§ ), - ansvar för redare (22 § ), - ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp (23 § ), - ansvar för kompletterande tilläggsskatt som fördelats till svenska koncernenheter (23 a § ), - ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 § ), och - indrivning och preskription (26 och 27 §§ ). Lag (2023:880). 1 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ I detta kapitel finns bestämmelser om - ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2- 6 §§), - ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7-9 §§), - betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §), - ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §), - företrädaransvar (12-21 §§), - ansvar för redare (22 §), - ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp (23 §), - ansvar för kompletterande tilläggsskatt som fördelats till svenska koncernenheter (23 a §), - ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), - ansvar för kontoavgift (25-25 b §§), och - indrivning och preskription (26 och 27 §§). Lag (2024:1018). Ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp 2 § Skatteverket får besluta att den som har betalat ut ersättning utan att göra skatteavdrag med rätt belopp ska betala det belopp som skulle ha dragits av. 3 § Om mottagaren ska betala slutlig skatt, får utbetalarens ansvar inte avse större belopp än vad som kan behövas för att betala den slutliga skatten för det beskattningsår som ersättningen avser. Ett beslut om ansvar för utbetalaren ska även omfatta mottagaren. Det gäller dock inte om 1. beslut om slutlig skatt för beskattningsåret har fattats eller tiden för att fatta ett sådant beslut har gått ut, eller 2. mottagaren är ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person. 4 § Om den skatt som skulle ha dragits av inte kan beräknas tillförlitligt, får skatten uppskattas till vad som framstår som skäligt med hänsyn till uppgifterna i ärendet. 5 § En utbetalare som har betalat skatt enligt 2 § har rätt att kräva mottagaren på beloppet. 6 § Ett beslut om ansvar för den som inte har gjort skatteavdrag med rätt belopp ska meddelas senast under det sjätte året efter utgången av det beskattningsår då avdraget skulle ha gjorts. Ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts Förutsättningar för ansvar 7 § Skatteverket får besluta att den som i sin näringsverksamhet har betalat ut ersättning för arbete och inte har fullgjort skyldigheten att göra en anmälan om F-skatt enligt 10 kap. 14 §, är skyldig att betala det belopp som kan behövas för att betala skatten och avgifterna på ersättningen. Ett beslut om ansvar får inte fattas om statens fordran mot den som har tagit emot ersättningen har preskriberats. Skatten och avgifterna på ersättningen 8 § Skatten och avgifterna på ersättningen för arbetet ska anses motsvara högst 60 procent av ersättningen. Om mottagaren i sin tur betalar ersättning till den som utför arbetet, avses med skatten och avgifterna på ersättningen i stället skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på den ersättningen. Andra stycket gäller inte om mottagaren är ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som i sin tur betalar ersättning till en delägare. Regressrätt 9 § En utbetalare som har betalat skatt eller avgift enligt 7 § har rätt att kräva mottagaren på beloppet. Om arbetet har utförts av någon annan än mottagaren och skatteavdrag inte gjordes med rätt belopp när ersättningen betalades ut till den som utförde arbetet, får också denne krävas på beloppet till den del det avser skatteavdrag. Betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter 10 § Skatteverket får besluta att den som i sin näringsverksamhet har tagit emot ersättning för arbete ska betala arbetsgivaravgifter för ersättningen om 1. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna enligt 60 kap. 1 §, 2. mottagaren inte är godkänd för F-skatt, och 3. det måste anses uppenbart för mottagaren att utbetalaren inte insåg att han eller hon var skyldig att betala arbetsgivaravgifter och saknade anledning att räkna med det. Ett beslut om ansvar ska meddelas samtidigt med beslutet om befrielse. Ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag 11 § Skatteverket beslutar om ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende skatter och avgifter enligt denna lag. Ett beslut om ansvar får inte fattas om statens fordran mot handelsbolaget har preskriberats. Ett beslut om ansvar i fråga om skattetillägg eller rapportavgift får inte fattas, om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för skattetillägget eller rapportavgiften redan omfattas av ett väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller beslut om åtalsunderlåtelse för brott enligt skattebrottslagen (1971:69) och åtalet, strafföreläggandet eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som beslutet om ansvar skulle avse. Lag (2023:880). Företrädaransvar Förutsättningar för företrädaransvar 12 § Om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har gjort skatteavdrag med rätt belopp eller anmälan om F-skatt enligt 10 kap. 14 §, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala det belopp som den juridiska personen har gjorts ansvarig för. Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken skatten ursprungligen skulle ha dragits av eller anmälan skulle ha gjorts. 13 § Om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat skatt eller avgift, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten eller avgiften. Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken skatten eller avgiften ursprungligen skulle ha betalats. Om Skatteverket enligt 66 kap. 35 § har hänfört skatt eller avgift som avser flera redovisningsperioder till en period, avses med ursprunglig tidpunkt för betalning förfallodagen för skatt eller avgift som redovisas i den perioden. 13 a § Företrädaransvar får inte beslutas för belopp som avser skatt enligt lagen (2023:875) om tilläggsskatt. Lag (2023:880). 14 § Om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den juridiska personen har tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt eller överskjutande punktskatt med ett för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala beloppet. Detsamma gäller om de oriktiga uppgifterna har lett till att ingående mervärdesskatt eller punktskatt har betalats tillbaka med ett för högt belopp. 15 § Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias från betalningsskyldigheten. Förfarandet 16 § Förvaltningsrätten beslutar om företrädaransvar på ansökan av Skatteverket. Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som enligt 67 kap. är behörig att pröva ett överklagande av beslutet om den skatt eller avgift som ansvaret gäller. 17 § Skatteverket får inte ansöka om företrädaransvar om statens fordran mot den juridiska personen har preskriberats eller om det finns en överenskommelse om betalningsskyldighet enligt 19 §. Skatteverket får inte ansöka om företrädaransvar i fråga om skattetillägg, om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för skattetillägget redan omfattas av ett väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller beslut om åtalsunderlåtelse för brott enligt skattebrottslagen (1971:69) och åtalet, straffföreläggandet eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som ansökan skulle avse. Lag (2015:633). 18 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig förhandling i ett mål om företrädaransvar om företrädaren begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om betalningsskyldighet inte kommer att fastställas. Företrädaren ska upplysas om sin rätt att begära muntlig förhandling. Överenskommelse om företrädaransvar 19 § Skatteverket får träffa en överenskommelse med företrädaren om betalningsskyldigheten, om inte detta med hänsyn till företrädarens personliga förhållanden eller av annan anledning framstår som olämpligt från allmän synpunkt. Om talan om företrädaransvar har väckts vid domstol när överenskommelsen träffas, får överenskommelsen verkan först sedan talan i målet har återkallats och målet avskrivits. Skatteverket får inte träffa en överenskommelse i fråga om skattetillägg, om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för skattetillägget redan omfattas av ett väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller beslut om åtalsunderlåtelse för brott enligt skattebrottslagen (1971:69) och åtalet, straffföreläggandet eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som överenskommelsen skulle avse. Lag (2015:633). 20 § Om en överenskommelse fullföljs inom rätt tid, ska staten avstå från ytterligare anspråk mot företrädaren avseende de skulder som omfattas av överenskommelsen. En överenskommelse som inte fullföljs inom rätt tid upphör att gälla. Belopp som företrädaren har betalat in till Skatteverket på grund av överenskommelsen ska då tillgodoräknas företrädaren. Den juridiska personens skulder ska ökas med motsvarande belopp. Regressrätt 21 § En företrädare som har betalat skatt eller avgift på grund av företrädaransvar har rätt att kräva den juridiska personen på beloppet. Ansvar för redare 22 § Om den som betalar ut ersättning för arbete till sjömän har fast driftställe i Sverige bara på fartyg, svarar redaren för att utbetalaren fullgör sina förpliktelser som om redaren själv har haft förpliktelserna. En redare som har betalat skatt eller avgift enligt första stycket har rätt att kräva utbetalaren på beloppet. Ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp 23 § Om huvudmannen för en mervärdesskattegrupp inte har fullgjort skyldigheten att betala mervärdesskatt, är varje annan beskattningsbar person som ingår i gruppen tillsammans med huvudmannen skyldig att betala skatten till den del skatten hänför sig till verksamhet som gruppen har bedrivit under den tid den beskattningsbara personen varit medlem i gruppen. Lag (2013:369). Ansvar för kompletterande tilläggsskatt som fördelats till svenska koncernenheter 23 a § Om en koncernenhet som är ansvarig för kompletterande tilläggsskatt inte har fullgjort skyldigheten att betala den kompletterande tilläggsskatten, får Skatteverket besluta att en eller flera av de andra koncernenheterna tillsammans med den ansvariga koncernenheten är skyldiga att betala skatten till den del skatten hänför sig till ett beskattningsår då enheten var koncernenhet. Ett beslut om ansvar får inte fattas om statens fordran har preskriberats. Lag (2023:880). Ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag 24 § Om Skatteverket inte har beslutat om att säkerhet för slutlig skatt ska ställas enligt 58 kap. 1 §, är den som har avyttrat andelen eller den aktiebaserade delägarrätten i företaget tillsammans med företaget skyldig att betala företagets slutliga skatt. Om den avyttrade andelen avser ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person, är den som har avyttrat andelen tillsammans med den som förvärvat andelen skyldig att betala förvärvarens slutliga skatt. Betalningsansvar för den som har avyttrat andelen eller den aktiebaserade delägarrätten får uppgå högst till det belopp som säkerhet skulle ha ställts för om sådan hade beslutats. Om säkerhet för slutlig skatt har ställts, ska den tas i anspråk innan Skatteverket beslutar om betalningsskyldighet för den som har avyttrat andelen eller den aktiebaserade delägarrätten. 25 § Har upphävts genom lag (2011:1289). /Rubriken träder i kraft I:2025-01-01/ Ansvar för kontoavgift 25 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en juridisk person inte har fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift, får Skatteverket besluta om betalningsansvar för 1. en förvaltare för ett finansiellt institut som är en trust, eller 2. den som har en motsvarande ställning i ett finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en trust. Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats. Lag (2024:1018). 25 a § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Ett beslut om betalningsansvar enligt 25 § får inte fattas om statens fordran har preskriberats. Lag (2024:1018). 25 b § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Om det finns särskilda skäl får förvaltaren eller den som har motsvarande ställning helt eller delvis befrias från skyldigheten att betala kontoavgiften. Lag (2024:1018). Indrivning och preskription 26 § En regressfordran får drivas in på det sätt som gäller för indrivning av skatter och avgifter. 27 § Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller för en regressfordran. 60 kap. Beslut om befrielse från skatteavdrag, arbetsgivar- avgifter, mervärdesskatt och punktskatt 1 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer helt eller delvis medge befrielse från 1. betalningsskyldigheten enligt 59 kap. 2 § för den som inte har gjort skatteavdrag med rätt belopp, och 2. skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt eller punktskatt. Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får motsvarande befrielse medges från förseningsavgift, skattetillägg och ränta. AVDELNING XIV. BETALNING OCH ÅTERBETALNING AV SKATTER OCH AVGIFTER 61 kap. Skattekonton Vad ska registreras på ett skattekonto? 1 § På ett skattekonto ska Skatteverket registrera 1. skatter och avgifter som ska betalas eller tillgodoräknas, 2. belopp som ska dras ifrån eller läggas till slutlig skatt enligt 56 kap. 9 §, samt 3. inbetalningar och utbetalningar. Skatter och avgifter som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. ska dock inte registreras. Ersättningar ska inte heller registreras. 1 a § För registrering av nationell tilläggsskatt enligt 56 a kap. 6 § ska det upprättas ett särskilt skattekonto. Lag (2023:880). När ska registreringen på skattekontot göras? Huvudregeln 2 § Belopp som ska betalas ska registreras på förfallodagen. Belopp som ska tillgodoräknas ska registreras så snart det finns underlag. Anstånd 3 § Om anstånd med att betala skatt eller avgift har beviljats före skattens eller avgiftens förfallodag, ska anståndet registreras på förfallodagen. Överskjutande ingående mervärdesskatt eller överskjutande punktskatt 4 § Överskjutande ingående mervärdesskatt eller överskjutande punktskatt ska registreras den 12, i januari den 17, i den månad då skatten redovisas, om 1. skatten redovisas i månaden efter redovisningsperiodens utgång, eller 2. skatten redovisas efter redovisningsperiodens utgång men före den månad då redovisningen senast ska lämnas. Överskjutande skatt som redovisas senare ska registreras den dag då redovisningen senast ska lämnas. Lag (2015:892). Årlig registrering av slutlig skatt m.m. 5 § Slutlig skatt och belopp som avses i 56 kap. 9 § ska registreras samtidigt. Beloppen ska registreras 1. på förfallodagen för slutlig skatt, om beräkningen enligt 56 kap. 9 § visar att slutlig skatt ska betalas, eller 2. så snart det finns underlag, om beräkningen visar att skatt ska tillgodoräknas. 6 § Registreringen ska göras så snart det finns underlag även om slutlig skatt ska betalas, om 1. det finns ett överskott på skattekontot som täcker den skatt som ska betalas, och 2. kontohavaren inte a) har F-skatt eller särskild A-skatt och inte heller har varit skyldig att lämna annan skattedeklaration än förenklad arbetsgivardeklaration under det innevarande beskattningsåret, eller b) har en skatt eller avgift att betala med förfallodag före förfallodagen för den slutliga skatten. När ska skattekontot stämmas av? 7 § Skatteverket ska stämma av skattekontot varje månad om något annat belopp än ränta har registrerats. 62 kap. Betalning av skatter och avgifter Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - inbetalning till det särskilda kontot för skattebetalningar (2 §, - när skatter och avgifter som redovisas i en skattedeklaration ska betalas (3 §, - när F-skatt och särskild A-skatt ska betalas (4-7 §§, - när övriga skatter och avgifter ska betalas (8 och 9 §§, - betalning från kommuner och regioner (10 §, - avräkning (11-14 §§, - vilken skatt eller avgift som är betald (15 och 16 §§, - ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift (17 och 18 §§ ), samt - inbetalda belopp som inte har kunnat tillgodoräknas någon (19 §. Lag (2019:954). Inbetalning till det särskilda kontot för skattebetalningar 2 § Skatter och avgifter ska betalas in till Skatteverkets särskilda konto för skattebetalningar. Skatten eller avgiften är betald den dag betalningen har bokförts på det särskilda kontot. När ska skatter och avgifter som redovisas i en skattedeklaration betalas? 3 § Skatter och avgifter som ska redovisas i en skattedeklaration ska vara betalda senast den dag då deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket. För den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, är förfallodagen för skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna i stället den 12, i januari den 17, i månaden efter redovisningsperioden. När ska F-skatt och särskild A-skatt betalas? Huvudregeln 4 § F-skatt och särskild A-skatt ska betalas med lika stora belopp varje månad. Betalning ska göras från och med beskattningsårets andra månad till och med månaden efter beskattningsårets utgång. Förfallodagarna är – den 17 i januari och augusti, och – den 12 i övriga månader. I augusti är förfallodagen dock den 12 för den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor. Kortare betalningsperiod för skatt som beslutas sent 5 § För F-skatt och särskild A-skatt som beslutas under perioden från och med den 21 i beskattningsårets första månad till och med den 20 i beskattningsårets sista månad gäller följande. Om beslutet fattas 1. senast den 20 i en månad, ska den första betalningen göras senast på förfallodagen i månaden efter beslutet, och 2. efter den 20 i en månad, ska den första betalningen göras senast på förfallodagen i den andra månaden efter beslutet. Om F-skatt och särskild A-skatt beslutas efter den 20 i beskattningsårets sista månad, ska hela skatten betalas på den förfallodag som gäller enligt första stycket. Säsongsverksamhet 6 § Skatteverket får besluta att F-skatt och särskild A-skatt ska betalas bara under vissa kalendermånader om 1. den som ska betala skatten begär det, och 2. näringsverksamheten pågår bara under en del av beskattningsåret. Nystartad verksamhet 7 § Om den som startar en näringsverksamhet begär det, ska Skatteverket besluta att den första betalningen av F-skatt eller särskild A-skatt ska senareläggas med tre månader. Första stycket gäller inte om 1. beslutet om F-skatt eller särskild A-skatt fattas efter beskattningsårets utgång, 2. näringsverksamheten har övertagits från någon annan, 3. den som startar näringsverksamheten redan bedriver näringsverksamhet, eller 4. särskilda skäl talar emot det. När ska övriga skatter och avgifter betalas? 8 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § och skatt beräknad enligt 56 a kap. 5 eller 6 § ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt eller beslut om tilläggsskatt fattades. Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades: 1. annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol, 2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt 4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. Slutlig skatt, tilläggsskatt enligt huvudregeln eller kompletteringsregeln för tilläggsskatt och nationell tilläggsskatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket. Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §. Lag (2023:880). 8 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § och skatt beräknad enligt 56 a kap. 5 eller 6 § ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt eller beslut om tilläggsskatt fattades. Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades: 1. annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol, 2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt 4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. Slutlig skatt, tilläggsskatt enligt huvudregeln eller kompletteringsregeln för tilläggsskatt och nationell tilläggsskatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket. Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §. Lag (2024:1018). 9 § De förfallodagar som avses i 8 § är – i januari den 17 och 26, – i februari–juli den 12 och 26, – i augusti den 12, 17 och 26, – i september–november den 12 och 26, samt – i december den 12 och 27. Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket besluta att en annan förfallodag ska gälla. Kommuner och regioner 10 § Betalning av skatt och avgift enligt denna lag från kommuner och regioner ska göras genom avräkning från fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Detsamma gäller sådan ersättning eller sådant justeringsbelopp som har debiterats enligt 17 b § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund. Lag (2019:954). Avräkning Huvudregeln 11 § Inbetalda och andra tillgodoräknade belopp ska i första hand räknas av från den del av betalarens sammanlagda skuld för skatter och avgifter (sammanlagd skatteskuld) som inte har lämnats för indrivning och i andra hand från den del av skulden som har lämnats för indrivning. Betalning av någon annans skatter eller avgifter 12 § Om betalaren är betalningsskyldig för någon annans skatter eller avgifter enligt 59 kap., ska inbetalda och andra tillgodoräknade belopp i första hand räknas av från den egna skulden. Inbetalda belopp ska dock räknas av från den skuld som avser någon annans skatter eller avgifter om betalaren i samband med inbetalningen begär det. 13 § Den som är betalningsskyldig för någon annans skatter eller avgifter enligt 5 kap. får bestämma om ett inbetalt belopp ska räknas av från den egna skulden eller från den skuld som avser någon annans skatter eller avgifter. Andra tillgodoräknade belopp än inbetalningar ska i första hand räknas av från skulden för den verksamhet som beloppet hör till. Överskjutande ingående mervärdesskatt som tillgodoräknas en grupphuvudman ska dock räknas av från grupphuvudmannens egen skuld eller andra gruppmedlemmars skulder i den ordning som grupphuvudmannen bestämmer. Betalning av nationell tilläggsskatt 13 a § Betalaren av nationell tilläggsskatt får bestämma om ett inbetalt belopp ska räknas av mot en skuld som avser nationell tilläggsskatt eller från den skuld som avser andra skatter och avgifter. Andra tillgodoräknade belopp än inbetalningar ska i första hand räknas av från den skuld som beloppet hör till. Lag (2023:880). Avräkning efter ackord eller en fastställd rekonstruktionsplan 14 § Om en skatt eller avgift som omfattas av ett villkor om avräkning i ett beslut om ackord eller i en under företagsrekonstruktion fastställd rekonstruktionsplan sätts ned, ska det tillgodoräknade beloppet i första hand räknas av mot den skuld som ackordet eller planen avsåg. Lag (2022:995). Vilken skatt eller avgift är betald? 15 § Om det behöver anges om en skatt eller avgift är betald, ska inbetalda och andra tillgodoräknade belopp fördelas proportionellt mellan samtliga skatter och avgifter som har registrerats under den aktuella avstämningsperioden. Anstånd med betalning eller nedsättning av skatt eller avgift som har tillgodoräknats under perioden ska dock beaktas bara om beloppet avser en skatt eller avgift som har betalats under en tidigare period. Den skatt eller avgift som ett anstånd eller en nedsättning avser ska inte beaktas. Första stycket gäller inte om annat följer av någon av 12- 14 §§ eller av bestämmelser i annan lag. Lag (2023:880). 16 § Om en säkerhet som har ställts enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt ska tas i anspråk, ska obetald energiskatt, tobaksskatt eller alkoholskatt som har bestämts enligt 15 § fördelas proportionellt mellan skatt som omfattas av säkerheten och skatt som inte omfattas. Lag (2022:174). Ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift 17 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng enligt 61 kap. socialförsäkringsbalken anses den ålderspensionsavgift och allmänna pensionsavgift som den fysiska personen ska betala själv vara helt betald om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten. Om den betalda preliminära skatten understiger den slutliga skatten, anses så stor del av det betalda beloppet avse avgifter som motsvarar avgifternas andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs under beskattningsåret och fram till den dag då beslut om slutlig skatt fattas ska beaktas. Belopp som betalas senare, men före utgången av juni månad andra året efter beskattningsåret, anses som betalning av obetalda avgifter till samma kvotdel som de obetalda avgifterna utgör av den fysiska personens sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om avgifterna beslutas på annat sätt än genom ett beslut om slutlig skatt, dock bara i fråga om belopp som betalas före utgången av den fjärde månaden efter den månad då skatten beslutades. Avgifter som inte har betalats inom den tid som sägs i tredje stycket tas inte ut. 18 § En fysisk person anses ha betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift med de belopp som har beräknats enligt 17 § även om avgifterna för beskattningsåret sätts ned. Inbetalda belopp som inte har kunnat tillgodoräknas någon 19 § Ett inbetalt skattebelopp eller avgiftsbelopp tillfaller staten om det på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen inom sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes. 63 kap. Anstånd med betalning av skatter och avgifter Innehåll 1 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ I detta kapitel finns bestämmelser om - ansökan om anstånd (2 § ), - deklarationsanstånd (3 § ), - ändringsanstånd (4 § ), - anstånd för att undvika betydande skada (5 § ), - anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 § ), - anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift (7 och 7 a §§ ), - säkerhet (8-10 §§ ), - anstånd vid avyttring av tillgångar (11 § ), - anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 § ), - anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 § ), - anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning (14 § ), - anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a-14 c §§ ), - anstånd med betalning av skatt i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt (14 d § ), - anstånd på grund av synnerliga skäl (15 § ), - anståndsbeloppet (16-21 a §§ ), - ändrade förhållanden (22-22 c §§ ), och - anstånd som är till fördel för det allmänna (23 § ). Lag (2023:880). 1 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ I detta kapitel finns bestämmelser om - ansökan om anstånd (2 §), - deklarationsanstånd (3 §), - ändringsanstånd (4 §), - anstånd för att undvika betydande skada (5 §), - anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §), - anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift (7 och 7 a §§), - säkerhet (8-10 §§), - anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §), - anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §), - anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §), - anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning (14 §), - anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a-14 c §§), - anstånd med betalning av skatt i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt (14 d §), - anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §), - anståndsbeloppet (16-21 a §§), - ändrade förhållanden (22-22 c §§), och - anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §). Lag (2024:1018). Ansökan om anstånd 2 § Anstånd med betalning av skatt eller avgift kan beviljas efter ansökan. Skatteverket får dock bevilja anstånd enligt 23 § utan ansökan. Deklarationsanstånd 3 § Om Skatteverket beviljar anstånd med att lämna skattedeklaration enligt 36 kap. 5 §, får verket också bevilja motsvarande anstånd med betalning av den skatt och de avgifter som ska redovisas i deklarationen. Om Skatteverket beviljar anstånd med att lämna mervärdesskattedeklaration enligt 36 kap. 6 §, ska verket bevilja motsvarande anstånd med betalning av den skatt som ska redovisas i deklarationen. Lag (2013:1068). Ändringsanstånd 4 § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skatt eller avgift, om det är tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas. Vid handläggning av ärende enligt skatteavtal får regeringen, eller den myndighet som regeringen har bestämt att handlägga sådant ärende, bevilja anstånd med betalning av den skatt som ärendet gäller. Anstånd för att undvika betydande skada 5 § Om den som är skyldig att betala skatt eller avgift har begärt omprövning av eller överklagat beslutet och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den betalningsskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten eller avgiften, ska Skatteverket bevilja anstånd med betalningen. Anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ 6 § Anståndstiden ska i de fall som avses i 4 och 5 §§ bestämmas till längst tre månader efter dagen för beslutet i den fråga som har föranlett anståndet. Anstånd med att betala vissa särskilda avgifter 7 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat 1. beslutet om skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, eller 2. beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget, återkallelseavgiften eller rapportavgiften. Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en omprövning av samma fråga. Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet. Lag (2023:880). 7 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat 1. beslutet om skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, eller 2. beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget, återkallelseavgiften eller rapportavgiften. Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en omprövning av samma fråga. Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet. Lag (2024:1018). 7 a § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av återkallelseavgift om det skulle medföra betydande skadeverkningar för den betalningsskyldige och framstå som oskäligt att betala avgiften. Anståndstiden ska bestämmas till längst fem år efter dagen för beslutet om anstånd. Lag (2016:888). Säkerhet Säkerhet som villkor för anstånd 8 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Om det i de fall som avses i 4, 5, 14 eller 14 d § kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller avgiftens betalning. Första stycket gäller inte om 1. anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt, 2. det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas, 3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 4. det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhandsbesked, eller 5. det annars finns särskilda skäl. Lag (2023:880). 8 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Om det i de fall som avses i 4, 5, 14 eller 14 d § kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller avgiftens betalning. Första stycket gäller inte om 1. anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt, 2. det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas, 3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, 4. det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhandsbesked, eller 5. det annars finns särskilda skäl. Lag (2024:1018). När ställd säkerhet får tas i anspråk 9 § Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden har gått ut. Ersättning för säkerhet som inte behöver tas i anspråk 10 § Om säkerheten inte behöver tas i anspråk, ska Skatteverket efter ansökan besluta om skälig ersättning för kostnaden att ställa säkerhet. En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Skatteverket senast en månad efter den dag då anståndstiden gick ut. Om en ansökan kommer in för sent och förseningen är ursäktlig, får ansökan ändå prövas. Anstånd vid avyttring av tillgångar 11 § Den som är skyldig att betala inkomstskatt enligt inkomstskattelagen (1999:1229) på grund av att tillgångar har avyttrats, ska beviljas anstånd med betalning av skatten om det finns särskilda skäl och 1. ersättningen för den avyttrade tillgången ska betalas under minst tre år, eller 2. det är tveksamt om avyttringen kommer att bestå. Anståndstiden får bestämmas till längst två år. Anstånd enligt första stycket 2 får dock inte beviljas för längre tid än tre månader efter den dag då det blev klart att avyttringen skulle bestå. Anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager 12 § Den som är skyldig att betala punktskatt för lager av varor på grund av att den skattepliktiga verksamheten har upphört eller på grund av att godkännandet som upplagshavare eller lagerhållare har återkallats, ska beviljas anstånd med betalning av skatten om det finns särskilda skäl. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad då skatten senast ska betalas. Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring 13 § Den som har nedsatt betalningsförmåga på grund av tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60 dagar, ska beviljas anstånd med betalning av skatt eller avgift som ska betalas under tjänstgöringstiden eller under någon av de tre närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av 1. officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare, 2. krigsfrivillig personal, 3. hemvärnspersonal, samt 4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer. Anståndstiden får bestämmas till längst fyra månader efter den dag då tjänstgöringen upphörde. Anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning 14 § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av slutlig skatt till den del den avser skatt enligt inkomstskattelagen (1999:1229) och egenavgifter som avses i 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), om 1. uttagsbeskattning har skett bara på grund av bestämmelserna i 22 kap. 5 § 2, 4 eller 5 inkomstskattelagen, 2. den skattskyldighet som avses i 22 kap. 5 § 2 inkomstskattelagen har upphört på grund av att den skattskyldige har fört över a) tillgångar från ett fast driftställe i Sverige till en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och tillgångarna tillhör den skattskyldige även efter överföringen, b) den näringsverksamhet som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige till en stat inom EES, eller c) sitt registrerade säte i Sverige till en stat inom EES, 3. det skatteavtal som avses i 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomstskattelagen har ingåtts med en stat inom EES, 4. tillgången ingår i en näringsverksamhet inom EES, och 5. den näringsverksamhet som avses i 22 kap. 5 § 2 inkomstskattelagen eller den näringsverksamhet som enligt 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomstskatte-lagen ska beskattas i en annan stat inte har upphört. Första stycket gäller bara om överföringen har skett till en stat inom EES som är medlem i Europeiska unionen (EU) eller som har ingått en särskild överenskommelse med Sverige eller EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar. Ett sådant bistånd ska ha en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder. Anståndstiden ska bestämmas till ett år efter den dag då skatten senast ska betalas. Om ett nytt anstånd beviljas, ska anståndstiden bestämmas till ett år efter den dag då föregående anståndstid löper ut. Lag (2023:760). Anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag 14 a § Den som är skyldig att betala inkomstskatt enligt inkomstskattelagen (1999:1229) på grund av att ett investeraravdrag har återförts enligt 43 kap. 27 § inkomstskattelagen, ska beviljas anstånd med betalning av skatten. Lag (2013:772). 14 b § Anstånd får inte beviljas, om 1. samtliga andelar som det återförda investeraravdraget enligt 43 kap. 22 § andra stycket och 24 § inkomstskattelagen (1999:1229) hänför sig till, har avyttrats, 2. den som är skyldig att betala skatt eller någon närstående till en sådan person har fått en sådan värdeöverföring som skulle medföra återföring av investeraravdrag enligt 43 kap. 25 § inkomstskattelagen, eller 3. företaget, som det återförda investeraravdraget hänför sig till, har gjort ett sådant förvärv som skulle medföra återföring av hela investeraravdraget enligt 43 kap. 26 § inkomstskattelagen. Vid bedömningen av om anstånd inte ska beviljas, ska tidsfristerna enligt 22 c § beaktas. Lag (2013:772). 14 c § Anståndstiden ska bestämmas till ett år efter den dag då skatten senast ska betalas. Om ett nytt anstånd beviljas, ska anståndstiden bestämmas till ett år efter den dag då föregående anståndstid löper ut. Lag (2013:772). Anstånd med betalning av skatt i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt 14 d § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av sådan skatt som bestäms efter tillämpning av 37 kap. 30 §, 38 kap. 19 § eller 38 a kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229). Första stycket gäller bara om det fasta driftstället finns i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som är medlem i Europeiska unionen (EU) eller som har ingått en särskild överenskommelse med Sverige eller EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar. Ett sådant bistånd ska ha en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder. Anståndstiden ska bestämmas till ett år efter den dag då skatten senast ska betalas. Om ett nytt anstånd beviljas, ska anståndstiden bestämmas till ett år efter den dag då föregående anståndstid löper ut. Lag (2019:1147). Anstånd på grund av synnerliga skäl 15 § Om det finns synnerliga skäl, ska Skatteverket bevilja anstånd med betalning av skatt eller avgift även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 3–8 och 11–14 §§. Anståndsbeloppet 16 § Anstånd beviljas, om inte annat följer av 17–21 a §§, med skäligt belopp. I de fall som avses i 7 § ska anstånd dock beviljas med det belopp som begäran om omprövning eller överklagandet gäller. Lag (2013:772). 17 § Anstånd enligt 14 § beviljas högst med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den slutliga skatt som har bestämts för det beskattningsår då inkomsten på grund av uttaget togs med vid beräkningen av inkomst i inkomstslaget näringsverksamhet, och den slutliga skatt som skulle ha bestämts om denna inkomst inte hade tagits med vid beräkningen. Det högsta tillåtna anståndsbeloppet ska minskas med en femtedel varje år nytt anstånd beviljas. Anståndsbeloppet får inte överstiga den slutliga skatten på de tillgångar som vid tidpunkten för ansökan om anstånd finns kvar i näringsverksamheten och omfattas av ansökan. Den slutliga skatten på en tillgång utgörs av så stor del av det högsta tillåtna anståndsbeloppet enligt första stycket som den anståndsgrundande inkomsten för tillgången utgör av de ursprungliga anståndsgrundande inkomsterna för de tillgångar som har legat till grund för uttagsbeskattningen. Lag (2019:1147). 17 a § Anstånd enligt 14 d § beviljas högst med ett belopp som motsvarar den skatt som bestäms efter tillämpning av 37 kap. 30 §, 38 kap. 19 § eller 38 a kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229). Det högsta tillåtna anståndsbeloppet ska minskas med en femtedel varje år nytt anstånd beviljas. Anståndsbeloppet får inte överstiga den slutliga skatten på de tillgångar som vid tidpunkten för ansökan om anstånd finns kvar i det övertagande företagets näringsverksamhet och omfattas av ansökan. Den slutliga skatten på en tillgång utgörs av så stor del av det högsta tillåtna anståndsbeloppet enligt första stycket som den anståndsgrundande inkomsten för tillgången utgör av de ursprungliga anståndsgrundande inkomsterna för de tillgångar som har legat till grund för beskattningen. Lag (2019:1147). 18 § De lagertillgångar som fortfarande finns kvar i näringsverksamheten ska anses vara de som har anskaffats eller tillverkats senast. 19 § Den anståndsgrundande inkomsten för en tillgång utgörs av marknadsvärdet minskat med det skattemässiga värdet vid tidpunkten för uttaget om inte annat anges i 21 §. 20 § Det skattemässiga värdet för inventarier utgörs av en skälig del av det skattemässiga värdet av samtliga inventarier i näringsverksamheten. 21 § Om en tillgång efter tidpunkten för uttaget delvis har övergått till någon annan, utgör den anståndsgrundande inkomsten för den kvarvarande tillgången så stor del av den ursprungliga anståndsgrundande inkomsten som belöper på den kvarvarande tillgången. Lag (2019:1147). 21 a § Anstånd enligt 14 a § beviljas med ett belopp som motsvarar den skatt som hänför sig till det återförda investeraravdraget. Om en del av det andelsinnehav som avses i 14 b § första stycket 1 har avyttrats, ska anstånd beviljas högst med ett belopp som motsvarar den skatt som hänför sig till den del av investeraravdraget som inte skulle ha återförts vid en delavyttring enligt 43 kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:1229). Om företaget som det återförda investeraravdraget hänför sig till har gjort ett sådant förvärv som skulle medföra återföring av en del av investeraravdraget enligt 43 kap. 26 § inkomstskattelagen, ska anstånd beviljas högst med ett belopp som motsvarar den skatt som hänför sig till den del av investeraravdraget som inte skulle ha återförts vid ett sådant förvärv. Lag (2013:772). Ändrade förhållanden 22 § Om förhållandena har ändrats väsentligt sedan anstånd beviljats eller om det finns andra särskilda skäl, får Skatteverket 1. återkalla anståndet, 2. sätta ned anståndsbeloppet, eller 3. i de fall som avses i 4 eller 5 § kräva säkerhet för fortsatt anstånd. Första stycket gäller även om anstånd har beviljats på grund av att sökanden har lämnat felaktiga uppgifter. 22 a § Ett anstånd enligt 14 a § ska upphävas, om 1. samtliga andelar som avses i 14 b § första stycket 1 har avyttrats, 2. den som har beviljats anstånd eller någon närstående till en sådan person har fått en sådan värdeöverföring som skulle medföra återföring av investeraravdrag enligt 43 kap. 25 § inkomstskattelagen (1999:1229), eller 3. företaget, som det återförda investeraravdraget hänför sig till, har gjort ett sådant förvärv som skulle medföra återföring av hela investeraravdraget enligt 43 kap. 26 § inkomstskattelagen. Lag (2013:772). 22 b § Om endast en del av det andelsinnehav som avses i 14 b § första stycket 1 har avyttrats, ska anståndsbeloppet i stället sättas ned med ett belopp som motsvarar den skatt som hänför sig till den del av investeraravdraget som skulle ha återförts vid en delavyttring enligt 43 kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:1229). Om företaget som det återförda investeraravdraget hänför sig till har gjort ett sådant förvärv som skulle medföra återföring av en del av investeraravdraget enligt 43 kap. 26 § inkomstskattelagen, ska anståndsbeloppet sättas ned med ett belopp som motsvarar den skatt som hänför sig till den del av investeraravdraget som skulle ha återförts vid ett sådant förvärv. Lag (2013:772). 22 c § Anståndet eller anståndsbeloppet ska upphävas respektive sättas ned bara om 1. andelar har avyttrats under de fem beskattningsåren närmast efter det betalningsår som avses i 43 kap. 11 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), 2. den som har beviljats anstånd eller någon närstående till en sådan person har fått en värdeöverföring under något av de fem beskattningsåren närmast efter betalningsåret, eller 3. företaget har gjort ett förvärv under de två beskattningsåren närmast efter betalningsåret. Lag (2013:772). Anstånd som är till fördel för det allmänna 23 § Om det kan antas vara till fördel för det allmänna, får Skatteverket bevilja anstånd med betalning av skatt eller avgift. 64 kap. Återbetalning av skatter och avgifter Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – återbetalning vid avstämning av skattekonto (2 §), – förtidsåterbetalning av mervärdesskatt och punktskatt (3 §), – hinder mot återbetalning (4 §), – förtidsåterbetalning av preliminär A-skatt (5 §), – återbetalning vid skattefrihet (6 §), – överföring av skatt till en annan stat (7 och 8 §§), och – överskott som inte har kunnat betalas tillbaka (9 och 10 §§). Återbetalning vid avstämning av skattekonto 2 § Om en avstämning av skattekontot visar att det finns ett överskott på kontot, ska beloppet betalas tillbaka om 1. kontohavaren begär det, 2. överskottet grundas på a) en slutskatteberäkning enligt 56 kap. 9 §, b) ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt, c) ett beslut om överskjutande punktskatt, d) ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, eller 3. kontohavaren är en kommun eller en region. En automatisk återbetalning enligt första stycket 2 ska dock göras bara om beloppet är minst 2 000 kronor eller återbetalningen kan göras till ett konto hos bank- eller kreditmarknadsföretag. Lag (2019:954). Förtidsåterbetalning av mervärdesskatt och punktskatt 3 § Överskjutande ingående mervärdesskatt och överskjutande punktskatt som har redovisats före den tid som anges i 26 kap. 26, 27, 28 eller 30 §, ska betalas tillbaka först när samtliga arbetsgivar-, mervärdesskatte- och punktskattedeklarationer har lämnats för skatter och avgifter som ska redovisas senast den månad då den överskjutande skatten redovisades. Det gäller dock inte deklarationer för redovisningsperioder som omfattas av ett omprövningsbeslut. Första stycket gäller inte kommuner och regioner. Lag (2019:954). Hinder mot återbetalning 4 § En återbetalning enligt 2 eller 3 § ska inte göras av belopp som 1. understiger 100 kronor om det inte finns särskilda skäl för återbetalning, 2. behövs för avräkning enligt 62 kap. 11–14 §§, 3. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt eller avgift som a) har beslutats men ännu inte ska ha betalats, eller b) inte har beslutats men kan antas komma att beslutas, 4. kan antas komma att föras över till en annan stat, eller 5. enligt kontohavarens begäran ska användas för betalning av framtida skatteskulder eller avgiftsskulder. Förtidsåterbetalning av preliminär A-skatt 5 § Belopp som motsvarar ännu inte tillgodoräknad preliminär A-skatt ska betalas tillbaka om kontohavaren begär det och 1. det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter slutskatteberäkningen enligt 56 kap. 9 §, och 2. det är oskäligt att vänta med återbetalningen. Vid bedömningen av om återbetalning kan göras till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. Återbetalning till ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person med fast driftställe i Sverige ska göras till delägares skattekonto om det inte finns särskilda skäl för återbetalning direkt till handelsbolaget eller den juridiska personen. Återbetalning vid skattefrihet 6 § Den som till följd av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen eller direkt tillämpliga EU-bestämmelser har rätt att förvärva varor eller tjänster utan mervärdesskatt eller punktskatt, får utöva den rätten genom en ansökan om återbetalning av skatten. Detta gäller dock inte om någon av följande bestämmelser om återbetalning av skatt är tillämplig på förvärvet: - 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, - 14 b § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, - 15 § lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, - 12 kap. 10 § lagen (2022:155) om tobaksskatt, - 12 kap. 10 § lagen (2022:156) om alkoholskatt, eller - 14 kap. 59-67 c §§ mervärdesskattelagen (2023:200). Lag (2024:549). Överföring av skatt till en annan stat 7 § Om skatt har betalats genom skatteavdrag i Sverige för en inkomst som ska beskattas i en annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med om att ta ut och föra över skatt, får Skatteverket besluta att skatten ska föras över till den andra staten. 8 § Om en inkomst har beskattats både i Sverige och i en stat som Sverige har träffat skatteavtal med, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatt som har betalats in för beskattningsåret ska föras över till den andra staten. En överföring enligt första stycket får bara göras till den del som den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatten eller genom att inkomsten undantas från beskattning. Överföringen får inte avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret. Överskott som inte har kunnat betalas tillbaka 9 § Om ett överskott på ett skattekonto inte har kunnat betalas tillbaka på grund av att kontohavarens adress inte är känd för Skatteverket eller på grund av någon annan omständighet som beror på kontohavaren, ska beloppet stå kvar på skattekontot. 10 § Ett överskott som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år tillfaller staten. Om överskottet, utan hänsyn till intäktsränta, understiger 100 kronor, ska det dock tillfalla staten efter tre år om inga andra registreringar än ränta har gjorts på skattekontot under den tiden och ett försök att betala tillbaka beloppet har misslyckats. Om ett överskott ska tillfalla staten, gäller det även intäktsräntan. 65 kap. Ränta Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - grunder för ränteberäkningen (2-4 §§ ), - kostnadsränta på sent debiterad preliminär skatt (5 § ), - kostnadsränta på slutlig skatt (6 § ), - kostnadsränta på skatt enligt ett beslut om tilläggsskatt (6 a och 6 b §§ ), - kostnadsränta vid anstånd (7 § ), - kostnadsränta vid omprövning och överklagande (8-12 §§ ), - kostnadsränta vid för sen betalning (13 § ), - minskning av och befrielse från kostnadsränta (14 och 15 §§ ), - intäktsränta (16-17 §§ ), - en annan startdag för ränteberäkningen på grund av helg (18 § ), och - ränteberäkning utanför skattekontot (19 och 20 §§ ). Lag (2023:880). Grunder för ränteberäkningen 2 § Ränta ska beräknas dagligen på skattekontots saldo. Ränta som ska påföras (kostnadsränta) ska beräknas när det finns ett underskott på skattekontot och ränta som ska tillgodoräknas (intäktsränta) när kontot uppvisar ett överskott. Ränta på skatt eller avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. ska dock beräknas utan hänsyn till skattekontots saldo enligt bestämmelserna i 19 och 20 §§. Ränta ska påföras eller tillgodoräknas varje månad. 3 § Ränta ska beräknas med utgångspunkt i en basränta. Basräntan ska fastställas på grundval av 125 procent av räntesatsen för sexmånaders statsskuldväxlar och gälla från och med kalendermånaden närmast efter fastställandet. Basräntan får dock beräknas till lägst 1,25 procent. 4 § Kostnadsränta beräknas, om inte annat föreskrivs, efter en räntesats som motsvarar basräntan. På debiterad preliminär skatt som ska betalas den 12 i andra månaden efter beskattningsåret eller senare beräknas inte kostnadsränta från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret till och med den 3 i femte månaden efter beskattningsåret på belopp till och med 30 000 kronor. Detsamma gäller slutlig skatt som ska betalas. Intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 procent av basräntan. Om basräntan har beräknats enligt 3 § sista meningen, ska intäktsräntan i stället vara 0. Lag (2016:1075). Kostnadsränta på sent debiterad preliminär skatt 5 § Om debiterad preliminär skatt ska betalas den 12 i andra månaden efter beskattningsåret eller senare, ska kostnadsränta, om inte annat följer av 4 § andra stycket, beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret. Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då betalning senast ska ske. Kostnadsränta på slutlig skatt 6 § Om en slutskatteberäkning enligt 56 kap. 9 § visar att slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta, om inte annat följer av 4 § andra stycket, beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret. Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då betalning senast ska ske. Innan kostnadsräntan beräknas ska avräkning göras för 1. särskilda avgifter, och 2. skatt enligt 2 § första stycket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Lag (2022:1760). Kostnadsränta på skatt enligt ett beslut om tilläggsskatt 6 a § Om skatt enligt 56 a kap. 5 § ska betalas, ska kostnadsränta beräknas från och med den 13 i femtonde månaden efter beskattningsårets utgång. Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då betalning senast ska ske. Innan kostnadsräntan beräknas ska avräkning göras för särskilda avgifter. Lag (2023:880). 6 b § För skatt enligt 56 a kap. 6 § ska kostnadsränta beräknas från och med dagen efter beslutet. Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då betalning senast ska ske. Lag (2023:880). Kostnadsränta vid anstånd 7 § Om anstånd med betalning av skatt eller avgift har beviljats och anståndsbeloppet ska betalas när anståndstiden har gått ut, ska kostnadsränta beräknas från och med dagen efter beloppets ursprungliga förfallodag. Vid anstånd enligt 63 kap. 13 eller 15 § ska dock räntan beräknas från och med dagen efter den dag då anståndet beviljades. Detsamma gäller när ett nytt anstånd beviljas enligt 63 kap. 14 eller 14 d §. Vid anstånd enligt 63 kap. 14 a § tas anståndsränta inte ut. Om beslutet om anstånd genom omprövning har upphört, eller beviljats med ett lägre belopp än tidigare, beräknas dock kostnadsränta från och med dagen efter den dag då den omständighet som har föranlett omprövningen inträffade. Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då anståndsbeloppet senast ska vara inbetalt. Lag (2019:1147). Kostnadsränta vid omprövning och överklagande Huvudregeln 8 § Om skatt eller avgift ska betalas på grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, ska kostnadsränta beräknas från och med dagen efter beloppets ursprungliga förfallodag. Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då betalning senast ska ske. Sent debiterad preliminär skatt och slutlig skatt 9 § Om debiterad preliminär skatt ska betalas den 12 i andra månaden efter beskattningsåret eller senare eller slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret, om inte annat följer av 4 § andra stycket. För skatt enligt 2 § första stycket 6-9 och 13 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel gäller dock 8 §. Lag (2022:1760). Överskjutande ingående mervärdesskatt och överskjutande punktskatt 10 § Om skatt ska betalas på grund av att överskjutande ingående mervärdesskatt eller överskjutande punktskatt har satts ned, ska kostnadsränta beräknas från och med dagen efter den dag då skatten registrerades. Skönsbeskattning 11 § Om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt eller punktskatt ska betalas enligt ett beslut om skönsbeskattning som har fattats på grund av att skatten inte har redovisats, ska kostnadsräntan beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Första stycket gäller även särskild inkomstskatt som ska betalas enligt ett beslut om skönsbeskattning på grund av att skatten inte har redovisats i en sådan särskild skattedeklaration som avses i 26 kap. 9 §. Tilläggsskatt enligt huvudregeln och kompletteringsregeln 12 § Om tilläggsskatt enligt huvudregeln eller kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska betalas på grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, ska kostnadsränta beräknas från och med den 13 i femtonde månaden efter beskattningsårets utgång. Lag (2023:880). Kostnadsränta vid för sen betalning 13 § Om skatt eller avgift inte betalas i rätt tid, ska kostnadsränta beräknas från och med dagen efter den dag då beloppet senast skulle ha betalats. Kostnadsränta ska beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter till och med den dag då ett beslut om att lämna beloppet till Kronofogdemyndigheten för indrivning eller för verkställighet av betalningssäkring registreras i utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet. Därefter beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan. Minskning av och befrielse från kostnadsränta 14 § Om den betalningsskyldige betalar en del av skulden, ska betalningen anses minska den del av skulden som den högsta kostnadsräntan skulle ha beräknats på. 15 § Om det finns synnerliga skäl, ska Skatteverket besluta om befrielse från kostnadsränta. Intäktsränta Omprövning och överklagande 16 § Om skatt eller avgift ska tillgodoräknas på grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, ska intäktsränta beräknas från och med dagen efter beloppets ursprungliga förfallodag till och med den dag då tillgodoräknandet registreras på skattekontot. Första stycket gäller inte skatt som till följd av ett beslut enligt 64 kap. 8 § ska föras över till en annan stat för att där tillgodoräknas den som beslutet gäller. 16 a § Om tilläggsskatt enligt huvudregeln eller kompletteringsregeln för tilläggsskatt ska tillgodoräknas på grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, ska intäktsränta beräknas från och med den 13 i femtonde månaden efter beskattningsårets utgång till och med den dag då beloppet tillgodoräknades. Lag (2023:880). 16 b § Om nationell tilläggsskatt ska tillgodoräknas på grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, ska intäktsränta beräknas från och med dagen efter beslutet om tilläggsskatt till och med den dag då beloppet tillgodoräknades. Lag (2023:880). Slutlig skatt och återbetalning av preliminär A-skatt 17 § Intäktsränta ska beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret till och med den dag då skatt tillgodoräknas eller betalas tillbaka om 1. en beräkning enligt 56 kap. 9 § visar att skatt ska tillgodoräknas, eller 2. preliminär A-skatt ska betalas tillbaka i förtid enligt 64 kap. 5 §. En annan startdag för ränteberäkningen på grund av helg 18 § Om den 12 i andra månaden efter beskattningsåret är en lördag eller söndag, ska ränta som ska beräknas från och med den 13 i den månaden i stället beräknas från och med närmast följande tisdag. Om den 3 i femte månaden efter beskattningsåret är en lördag eller söndag, ska ränta som ska beräknas från och med den 4 i den månaden i stället beräknas från och med närmast följande tisdag. Om den 12 i femtonde månaden efter beskattningsårets utgång är en lördag eller söndag, ska ränta som ska beräknas från och med den 13 i den månaden i stället beräknas från och med närmast följande tisdag. Lag (2023:880). Ränteberäkning utanför skattekontot Kostnadsränta 19 § Om skatt eller avgift ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap., ska kostnadsränta beräknas på beloppet från och med dagen efter beslutet till och med den dag då betalning sker. Intäktsränta 20 § Om den som ett beslut om ansvar enligt 59 kap. gäller ska tillgodoräknas belopp på grund av att ansvarsbeslutet har ändrats, ska intäktsränta beräknas på beloppet från och med dagen efter den dag då betalningen gjordes till och med den dag då beloppet tillgodoräknas. AVDELNING XV. OMPRÖVNING SAMT ÖVERKLAGANDE OCH ÄNDRING I BESLUT PÅ GRUND AV SKATTEAVTAL 66 kap. Omprövning Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om omprövning av Skatteverkets beslut. Bestämmelserna ges i följande ordning: – Skatteverkets skyldighet att ompröva beslut (2–4 §§), – särskilt kvalificerad beslutsfattare (5 §), – omprövning på begäran av den som beslutet gäller (6–18 §§), – omprövning till fördel för den som beslutet gäller på initiativ av Skatteverket (19 §), – omprövning till nackdel för den som beslutet gäller på initiativ av Skatteverket (20–34 §§), och – omprövning av flera redovisningsperioder (35 §). Skatteverkets skyldighet att ompröva beslut 2 § Skatteverket ska ompröva sina beslut i en fråga som har betydelse för beskattningen eller något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna om 1. den som beslutet gäller begär omprövning, 2. den som beslutet gäller eller företrädaren enligt 67 kap. 4 § överklagar, eller 3. det finns andra skäl. Om Skatteverket ska besluta i en fråga inom viss tid och inte har gjort det, får verket besluta i frågan på det sätt och inom den tid som gäller för omprövning. 3 § Skatteverket får inte ompröva beslut i frågor som har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol. Skatteverket får dock på begäran av den som beslutet gäller ompröva en fråga som har avgjorts av förvaltningsrätt eller kammarrätt genom beslut som har fått laga kraft om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen som har meddelats senare. Skatteverket får också på begäran av den som beslutet gäller ompröva en fråga om skattetillägg som har avgjorts av förvaltningsrätt eller kammarrätt genom beslut som har fått laga kraft om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett avgörande om skattetillägg från Högsta domstolen som har meddelats senare. Lag (2015:633). 4 § Om den som ett beslut gäller varken har begärt omprövning eller överklagat, får Skatteverket avstå från att besluta om omprövningar som avser mindre belopp. Särskilt kvalificerad beslutsfattare 5 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, tilläggsskatt, skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om 1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången, 2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning, 3. frågan ska prövas i sak, och 4. prövningen inte är enkel. Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §. Lag (2023:880). 5 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, tilläggsskatt, skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om 1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången, 2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning, 3. frågan ska prövas i sak, och 4. prövningen inte är enkel. Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §. Lag (2024:1018). Omprövning på begäran av den som beslutet gäller Hur omprövning begärs 6 § En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Om en begäran om omprövning inte är undertecknad, får Skatteverket förelägga den som har begärt omprövningen att underteckna begäran. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att omprövning annars inte kommer att ske. Tiden för begäran om omprövning – huvudregeln 7 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. föreläggande, 6. revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök, 7. tvångsåtgärder, 8. återkallelseavgift, 9. dokumentationsavgift, 10. rapporteringsavgift, 11. plattformsavgift, 12. kontrollavgift, 13. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 14. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 15. verkställighet, eller 16. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. Lag (2022:1686). 7 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. föreläggande, 6. revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök, 7. tvångsåtgärder, 8. återkallelseavgift, 9. kontoavgift eller dokumentationsavgift, 10. rapporteringsavgift, 11. plattformsavgift, 12. kontrollavgift, 13. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 14. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 15. verkställighet, eller 16. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. Lag (2024:1018). Förlängd tid för omprövning av beslut som meddelas sent 8 § Om ett beslut har meddelats efter den 30 juni det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut och den som beslutet gäller har fått del av det efter utgången av oktober månad samma år, får en begäran om omprövning komma in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. Förlängd tid för omprövning av beslut om skattetillägg 9 § Omprövning av ett beslut om skattetillägg får begäras så länge beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget inte har fått laga kraft. Förlängd tid för omprövning av beslut om återkallelseavgift 9 a § Omprövning av ett beslut om återkallelseavgift får begäras så länge beslutet om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4 eller de beslut om beskattning som föranleds av beslutet om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning inte har fått laga kraft. Lag (2016:888). Förlängd tid för omprövning av rapportavgift 9 b § Omprövning av ett beslut om rapportavgift som har samband med en fråga i ett beslut om tilläggsskatt får begäras så länge beslutet om tilläggsskatt inte har fått laga kraft. Lag (2023:880). Förlängd tid för omprövning av skatt på ackumulerad inkomst 10 § En begäran om omprövning som avser särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst och föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål, får komma in inom ett år från den dag då beslutet meddelades. Förlängd tid för omprövning av inkomstskatt för utomlands bosatta 11 § En begäran om omprövning som avser tillämpning av 4 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller 5 a § första stycket lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. och föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål, får komma in inom ett år från den dag då beslutet meddelades. Förlängd tid för omprövning av prissättning av internationella transaktioner 12 § En begäran om omprövning som avser prissättning av internationella transaktioner och föranleds av Skatteverkets beslut enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner, får komma in inom ett år från den dag då beslutet meddelades. Omprövning av beslut om preliminär skatt 13 § En begäran om omprövning av ett beslut om debitering av preliminär skatt ska ha kommit in till Skatteverket före utgången av den sjätte månaden efter beskattningsåret. Om beslutet meddelas efter utgången av den fjärde månaden efter beskattningsåret, får begäran om omprövning komma in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. 14 § En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket före utgången av beskattningsårets näst sista månad om den gäller ett beslut om 1. preliminär A-skatt, 2. befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt 10 kap. 9 eller 10 §, eller 3. skatteavdrag för hemresa enligt 11 kap. 12 §. 15 § Om den som ett beslut om preliminär A-skatt gäller är försatt i konkurs, får konkursboet begära omprövning. Begäran ska ha kommit in till Skatteverket inom sådan tid som anges i 14 §. Om ett beslut om preliminär A-skatt omfattar ersättning som ska utmätas, får även Kronofogdemyndigheten begära omprövning. Begäran ska ha kommit in till Skatteverket inom sådan tid som anges i 14 §. Omprövning av beslut om särskild inkomstskatteredovisning 16 § En begäran om omprövning av ett beslut om särskild inkomstskatteredovisning eller befrielse från skatteavdrag för särskild inkomstskatt enligt 13 kap. 5 § första stycket 1 ska ha kommit in till Skatteverket före utgången av beskattningsårets näst sista månad. Omprövning av beslut om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning 17 § En begäran om omprövning av ett beslut om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning, som har meddelats i samband med avgörandet av det ärende som kostnaderna hänför sig till, ska ha kommit in till Skatteverket inom den tid som gäller för begäran om omprövning av avgörandet i ärendet. I annat fall ska en begäran ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. Begäran om omprövning som lämnas till domstol 18 § Om en begäran om omprövning kommer in till allmän förvaltningsdomstol i stället för till Skatteverket, ska domstolen sända begäran till Skatteverket och samtidigt lämna uppgift om vilken dag den kom in till domstolen. En begäran om omprövning som kommer in för sent till Skatteverket ska inte avvisas om den har kommit in till allmän förvaltningsdomstol i rätt tid. Omprövning till fördel på initiativ av Skatteverket 19 § Skatteverket får på eget initiativ ompröva ett beslut till fördel för den som beslutet gäller. Omprövning till nackdel på initiativ av Skatteverket Beslut som inte får omprövas till nackdel 20 § Följande beslut får inte omprövas till nackdel för den som beslutet gäller: 1. beslut om ansvar för skatt eller avgift enligt 59 kap., och 2. beslut om skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts. Beslut som är möjliga att återkalla får inte heller omprövas till nackdel för den som beslutet gäller. Omprövningstiden – huvudregeln 21 § Ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom två år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (tvåårsfristen). Förlängd omprövningstid på grund av för sen eller utebliven deklaration 22 § Om den som är deklarationsskyldig lämnar inkomstdeklaration eller skattedeklaration efter utgången av året efter det kalenderår då beskattningsåret har gått ut, får ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller meddelas inom ett år från den dag då deklarationen kom in till Skatteverket. Ett sådant beslut får dock bara meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. För den som är skyldig att lämna tilläggsskattedeklaration gäller första stycket om deklarationen lämnas efter utgången av andra året efter det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Om den deklarationsskyldige inte har lämnat någon deklaration, får beslutet meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Första-tredje styckena gäller inte beslut om förseningsavgift. Lag (2023:880). Förseningsavgift – annan utgångspunkt för omprövningstiden 23 § Om beslutet avser förseningsavgift, ska tvåårsfristen för omprövning räknas från den dag då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts. Kontrollavgift – annan utgångspunkt för omprövningstiden 24 § Om beslutet avser kontrollavgift enligt 50 kap. 1 eller 3 §, ska tvåårsfristen för omprövning räknas från den dag då beslutet om tillsyn eller kontrollbesök meddelades. Om beslutet avser kontrollavgift enligt 50 kap. 7 §, ska tvåårsfristen för omprövning räknas från den dag då Skatteverket konstaterade att dokumentationsskyldigheten inte har fullgjorts. Omprövning till nackdel av beslut om rapporteringsavgift 24 a § Ett beslut om omprövning av rapporteringsavgift enligt 49 c kap. 1 eller 2 § till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts. Lag (2023:638). Omprövning till nackdel av beslut om plattformsavgift 24 b § Ett beslut om omprövning av plattformsavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 c kap. skulle ha fullgjorts. Lag (2022:1686). Omprövning till nackdel av beslut om rapportavgift 24 c § Ett beslut om omprövning av rapportavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Lag (2023:880). /Rubriken träder i kraft I:2025-01-01/ Omprövning till nackdel av beslut om kontoavgift 24 d § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Ett beslut om omprövning av kontoavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts. Lag (2024:1018). Omprövning till nackdel av beslut om ersättning för kostnader 25 § Ett beslut om ersättning för kostnader i ett ärende hos Skatteverket får omprövas till nackdel för den som beslutet gäller bara om 1. ersättningen har beslutats med för högt belopp på grund av att den som beslutet gäller har lämnat felaktiga uppgifter, eller 2. det finns särskilda skäl. Tvåårsfristen för omprövning ska räknas från den dag då beslutet om ersättning meddelades. Omprövning till nackdel av beslut om debitering av preliminär skatt 26 § Ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller som avser debitering av preliminär skatt ska meddelas inom sex månader från utgången av beskattningsåret. Efterbeskattning – omprövning till nackdel efter tvåårsfristen 27 § Ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller av ett beslut om skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 § får meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (efterbeskattning) om 1. ett beslut har blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den uppgiftsskyldige a) under förfarandet har lämnat oriktig uppgift till ledning för egen beskattning, b) har lämnat oriktig uppgift i ett mål om egen beskattning, c) inte har lämnat en deklaration eller låtit bli att lämna en begärd uppgift, eller d) inte har lämnat begärt varuprov, 2. en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende ska rättas, 3. kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande eller uppgift om en betalningsmottagare som ska lämnas i en arbetsgivardeklaration har saknats eller varit felaktig och den som uppgiften ska lämnas för inte har varit skyldig att lämna inkomstdeklaration, 4. det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål a) om en annan skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, eller samma skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, men för en annan redovisningsperiod, ett annat beskattningsår eller en annan person, b) om fastighetstaxering, c) om utländsk skatt eller om obligatoriska utländska socialförsäkringsavgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229), d) enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund, e) om huruvida en inkomst ska beskattas enligt inkomstskattelagen eller enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., f) om Skatteverkets prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner eller beslut om ändring av sådant prissättningsbesked, eller g) om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2-4, 5. en förening eller ett registrerat trossamfund inte har genomfört en investering inom den tid som föreskrivs i ett sådant beslut som avses i 7 kap. 9 § inkomstskattelagen eller inte har följt ett annat villkor i beslutet, eller 6. det föranleds av en uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 §. Lag (2019:954). När efterbeskattning inte får beslutas 28 § Efterbeskattning får inte beslutas om 1. Skatteverket tidigare har beslutat om efterbeskattning avseende samma fråga, eller 2. det är uppenbart oskäligt. Efterbeskattning enligt 27 § 1–3 får inte heller beslutas om den avser ett obetydligt skattebelopp eller avgiftsbelopp. Förkortad tid för efterbeskattning vid dödsfall 29 § Om den som en efterbeskattning gäller har avlidit, får beslut om efterbeskattning inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter den avlidne gavs in för registrering. Förlängd tid för efterbeskattning 30 § Beslut om efterbeskattning enligt 27 § 4 får meddelas inom sex månader från den dag då det beslut som föranleder ändringen meddelades. Om anstånd med betalning av skatt eller avgift har beviljats i avvaktan på beslut av kammarrätten eller Högsta förvaltningsdomstolen med anledning av ett överklagande, får beslut om efterbeskattning som avser skatteavdrag meddelas senast andra året efter utgången av det kalenderår då domstolens beslut meddelades. 31 § Beslut om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i ett omprövningsärende eller i ett mål om skatt eller avgift får meddelas inom ett år från utgången av den månad då beslutet i ärendet eller målet har fått laga kraft. 32 § Ett beslut om efterbeskattning får meddelas inom ett år från utgången av det kalenderår då 1. den som efterbeskattningen gäller a) delgavs underrättelse om misstanke om brott som avser hans eller hennes beskattning på sådant sätt som anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69), b) åtalades för sådant brott enligt skattebrottslagen, eller c) vidtog en åtgärd på eget initiativ enligt 12 § skattebrottslagen, eller 2. det beslutades enligt 14 a § skattebrottslagen om förlängning av tiden för att döma den som efterbeskattningen gäller till påföljd. Om den som efterbeskattningen gäller har avlidit, får beslutet dock inte meddelas senare än sex månader efter dödsfallet. 33 § Ett beslut om efterbeskattning enligt 32 § första stycket 1 a, b eller 2 ska undanröjas, om 1. åtal inte väcks på grund av den förundersökning som har föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning, eller 2. åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del. 34 § Ett beslut om efterbeskattning som gäller en juridisk person får meddelas inom den tid som anges i 32 § eller undanröjas enligt 33 §, om det som föreskrivs där gäller den som har företrätt den juridiska personen. Omprövning av flera redovisningsperioder 35 § Om en omprövning av ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt eller punktskatt avser flera redovisningsperioder och det inte framgår vilka perioder skatten eller avgiften ska hänföras till, får en omprövning som beslutas under beskattningsåret hänföras till den senaste redovisningsperioden. Beslutas omprövningen efter beskattningsårets utgång, får ändringen hänföras till beskattningsårets sista period. 67 kap. Överklagande och ändring i beslut på grund av skatteavtal Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – överklagande av Skatteverkets beslut (2–11 §§), – överklagande av den som beslutet gäller (12–22 §§), – det allmänna ombudets överklagande (23–25 §§), – överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut (27–30 §§), – handläggning vid domstol (31–37 §§), – ändring i beslut om skatt på grund av skatteavtal (38 §), och – beslut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (39 §). Lag (2017:387). Överklagande av Skatteverkets beslut Beslut som får överklagas och vem som får överklaga 2 § Skatteverkets beslut i en fråga som har betydelse för beskattningen eller något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna får överklagas av den som beslutet gäller. Den som beslutet gäller får överklaga även om beslutet inte är till nackdel för denne. 3 § Hos Skatteverket ska det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen. Det allmänna ombudet får överklaga beslut som avses i 2 §. 4 § Om Skatteverket har ansökt om företrädaransvar enligt 59 kap. 16 §, får företrädaren överklaga beslut som omfattas av ansökan inom den tid och på det sätt som gäller för den juridiska personen. Beslut som inte får överklagas 5 § Följande beslut får inte överklagas. Beslut som avser 1. befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt 10 kap. 10 § eller 13 kap. 5 § första stycket 1, 2. föreläggande utan vite, 3. revision, 4. tillsyn över kassaregister, 5. kontrollbesök, eller 6. anstånd enligt 63 kap. 23 §. En granskningsledares beslut om bevissäkring enligt 45 kap. 14 § första stycket eller beslut om att ta egendom i förvar enligt 46 kap. 16 § första stycket får inte överklagas. Skatteverkets beslut överklagas till förvaltningsrätten med ett undantag 6 § Skatteverkets beslut överklagas till förvaltningsrätten. Skatteverkets eller en annan myndighets beslut om befrielse från betalningsskyldighet enligt 60 kap. 1 § överklagas dock till regeringen. Behörig förvaltningsrätt för fysiska personer 7 § Ett beslut som gäller en fysisk person överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen hade sin hemortskommun det år då beslutet fattades. Behörig förvaltningsrätt för juridiska personer 8 § Beslut som gäller juridiska personer överklagas enligt följande uppställning: Beslut som gäller överklagas till den förvaltningsrätt 1. ett svenskt handelsbolag inom vars domkrets bolaget enligt uppgift i handelsregistret hade sitt huvudkontor den 1 november året före det år då beslutet fattades 2. en europeisk ekonomisk intressegruppering inom vars domkrets intressegrupperingen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades 3. en europeisk gruppering för territoriellt samarbete inom vars domkrets grupperingen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades 4. ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur inom vars domkrets konsortiet hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades 5. ett europeiskt politiskt parti inom vars domkrets partiet hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades 6. en europeisk politisk stiftelse inom vars domkrets den europeiska politiska stiftelsen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades 7. ett dödsbo som senast var behörig att pröva ett överklagande som gällde den avlidne 8. någon annan juridisk person än som avses i 1–7 inom vars domkrets styrelsen hade sitt säte eller, om sådant saknas, förvaltningen utövades den 1 november året före det år då beslutet fattades 9. en juridisk person som inte är ett dödsbo och som har bildats efter den 1 november året före det år då beslutet fattades inom vars domkrets huvudkontoret eller sätet var beläget eller, om huvudkontor och säte saknas, förvaltningen utövades då den juridiska personen bildades 10. en juridisk person som har upplösts som senast var behörig. Lag (2016:1061). 9 § Följande beslut får överklagas till den förvaltningsrätt som ska pröva moderföretagets eller den juridiska personens överklagande. Beslut som gäller 1. företag eller annan näringsidkare inom en koncern och moderföretaget i koncernen, 2. två eller flera företag eller andra näringsidkare inom en koncern, 3. delägare i en juridisk person och den juridiska personen, eller 4. två eller flera delägare i en juridisk person. Första stycket gäller bara om överklagandena sker samtidigt och stöder sig på väsentligen samma grund. 10 § Bestämmelserna i 7 och 8 §§ gäller inte, om regeringen har meddelat föreskrifter om att beslut i vissa ärenden ska tas upp av någon annan förvaltningsrätt. Skatteverket eller det allmänna ombudet är motpart 11 § Skatteverket är klagandens motpart efter det att handlingarna i målet har överlämnats till förvaltningsrätten. Om det allmänna ombudet har överklagat Skatteverkets beslut i en fråga, förs dock det allmännas talan av ombudet. Det allmänna ombudet för även det allmännas talan i mål om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning om ombudet har överklagat beslutet i den fråga som kostnaderna hänför sig till. Överklagande av den som beslutet gäller Tiden för överklagande – huvudregeln 12 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/ Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. deklarationsombud, 6. tvångsåtgärder, 7. återkallelseavgift, 8. dokumentationsavgift, 9. rapporteringsavgift, 10. plattformsavgift, 11. kontrollavgift, 12. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 13. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 14. verkställighet, eller 15. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. Lag (2022:1686). 12 § /Träder i kraft I:2025-01-01/ Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. registrering, 2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas, 3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning, 4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet, 5. deklarationsombud, 6. tvångsåtgärder, 7. återkallelseavgift, 8. kontoavgift eller dokumentationsavgift, 9. rapporteringsavgift, 10. plattformsavgift, 11. kontrollavgift, 12. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag, 13. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift, 14. verkställighet, eller 15. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd. Lag (2024:1018). Förlängd tid för överklagande av beslut som meddelas sent 13 § Om ett beslut har meddelats efter den 30 juni det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut och den som beslutet gäller har fått del av det efter utgången av oktober månad samma år, får ett överklagande komma in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. Förlängd tid för överklagande av beslut om skattetillägg 14 § Ett beslut om skattetillägg får överklagas så länge beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget inte har fått laga kraft. Förlängd tid för överklagande av beslut om återkallelseavgift 14 a § Ett beslut om återkallelseavgift får överklagas så länge beslutet om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning enligt 13 a kap. 10 § första stycket 2–4 eller de beslut om beskattning som föranleds av beslutet om återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning inte har fått laga kraft. Lag (2016:888). Förlängd tid för överklagande av beslut om rapportavgift 14 b § Ett beslut om rapportavgift som har samband med en fråga i ett beslut om tilläggsskatt får överklagas så länge beslutet om tilläggsskatt inte har fått laga kraft. Lag (2023:880). Överklagande av beslut om preliminär skatt 15 § Ett överklagande av ett beslut om debitering av preliminär skatt ska ha kommit in till Skatteverket före utgången av den sjätte månaden efter beskattningsåret. Om beslutet meddelas efter utgången av den fjärde månaden efter beskattningsåret, får överklagandet komma in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. 16 § Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket före utgången av beskattningsårets näst sista månad om det gäller ett beslut om 1. preliminär A-skatt, 2. befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt 10 kap. 9 §, eller 3. skatteavdrag för hemresa enligt 11 kap. 12 §. Lag (2020:858). Överklagande av beslut om särskild inkomstskatteredovisning 17 § Ett överklagande av ett beslut om särskild inkomstskatteredovisning ska ha kommit in till Skatteverket före utgången av beskattningsårets näst sista månad. Lag (2020:858). Överklagande av beslut om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning 18 § Ett överklagande av ett beslut om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning, som har meddelats i samband med avgörandet av det ärende som kostnaderna hänför sig till, ska ha kommit in till Skatteverket inom den tid som gäller för överklagande av avgörandet i ärendet. I annat fall ska ett överklagande ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. Överklagande som lämnas till domstol och rättidsprövning 19 § Om ett överklagande kommer in till allmän förvaltningsdomstol i stället för till Skatteverket, ska domstolen sända överklagandet till Skatteverket och samtidigt lämna uppgift om vilken dag överklagandet kom in till domstolen. Skatteverket ska pröva om ett överklagande har kommit in i rätt tid. Om ett överklagande har kommit in för sent, ska Skatteverket avvisa det. Ett överklagande ska dock inte avvisas om 1. förseningen beror på att Skatteverket har lämnat den som beslutet gäller en felaktig underrättelse om hur man överklagar, eller 2. det i rätt tid har kommit in till en allmän förvaltningsdomstol. Omprövning av det överklagade beslutet 20 § Om överklagandet inte ska avvisas och det inte finns hinder mot omprövning, ska Skatteverket snarast ompröva det överklagade beslutet. 21 § Ett överklagande förfaller om Skatteverket ändrar det överklagade beslutet så som den klagande begär. Om Skatteverket ändrar beslutet på något annat sätt, ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Detsamma gäller om Skatteverket på eget initiativ omprövar det överklagade beslutet i en fråga som omfattas av överklagandet till nackdel för den som beslutet gäller. Överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten 22 § Om ett överklagande varken avvisas eller förfaller, ska Skatteverket överlämna handlingarna i ärendet till förvaltningsrätten. Det allmänna ombudets överklagande 23 § Ett överklagande från det allmänna ombudet ska ha kommit in till Skatteverket inom den tid som gäller för omprövning på initiativ av Skatteverket eller, om den tiden har gått ut, inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Bestämmelserna i 19 och 22 §§ gäller när det allmänna ombudet överklagar. 24 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut om efterbeskattning eller ett beslut om skattetillägg som har meddelats samtidigt och yrkar ändring till nackdel för den som beslutet gäller, ska överklagandet ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller om det allmänna ombudet yrkar att skattetillägg ska tas ut. Det som sägs i första stycket om skattetillägg gäller även återkallelseavgift. Lag (2016:888). 25 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut i en fråga som har föranlett att skattetillägg eller återkallelseavgift har tagits ut och överklagandet är till nackdel för den som beslutet gäller, ska ombudet samtidigt även ta upp frågan om skattetillägg eller återkallelseavgift. Lag (2016:888). Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut 26 § Har upphävts genom lag (2017:387). Prövningstillstånd i kammarrätten 27 § Det krävs prövningstillstånd för att kammarrätten ska pröva ett överklagande om förvaltningsrättens beslut avser 1. registrering, 2. preliminär skatt, 3. särskild inkomstskatteredovisning, 4. anstånd med att lämna deklaration eller särskild uppgift, 5. undantag från skyldigheten att använda kassaregister enligt 39 kap. 9 §, 6. deklarationsombud, 7. kontrollavgift, 8. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift med undantag för beslut om återbetalning på grund av skattefrihet enligt 64 kap. 6 §, eller 9. ersättning för kostnader för ställd säkerhet enligt 58 kap. 4 § eller 63 kap. 10 §. Tiden för överklagande 28 § Ett överklagande av förvaltningsrättens eller kammarrättens beslut ska ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. Överklagandet ska dock ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser 1. deklarationsombud, 2. tvångsåtgärder, eller 3. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning om beslutet inte har meddelats i samband med avgörandet av det ärende som kostnaderna hänför sig till. Om Skatteverket eller det allmänna ombudet överklagar, ska tiden för överklagande räknas från den dag då beslutet meddelades. Anslutningsöverklagande 29 § Om någon som var part i förvaltningsrätten eller kammarrätten överklagar, får också motparten komma in med ett överklagande även om tiden för överklagande har gått ut. Ett sådant överklagande ska ha kommit in inom en månad från utgången av tiden för överklagande för den som överklagade först. Överklagandet ska dock ha kommit in inom en vecka från utgången av tiden för den som överklagade först om beslutet avser 1. deklarationsombud, 2. tvångsåtgärder, eller 3. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning om beslutet inte har meddelats i samband med avgörandet av det ärende som kostnaderna hänför sig till. Återkallas eller förfaller det första överklagandet, förfaller även det senare överklagandet. Det allmänna får överklaga till fördel för den som beslutet gäller 30 § Skatteverket och det allmänna ombudet får överklaga till fördel för den som ett beslut gäller. Handläggning vid domstol Ändring av talan 31 § Den som har överklagat får inte ändra sin talan i andra fall än som anges i 32 och 33 §§. Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när klaganden 1. inskränker sin talan, eller 2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan att frågan som ska prövas ändras. 32 § Den som har överklagat får yrka något nytt under förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet. I mål i förvaltningsrätten får den som har överklagat ta upp en ny fråga om 1. det görs före utgången av överklagandetiden, 2. den nya frågan har samband med den fråga som ska prövas, och 3. förvaltningsrätten anser att den nya frågan utan olägenhet kan prövas i målet. 33 § Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har föranlett skattetillägg får även ta upp frågan om skattetillägg om domstolen anser att skattetillägget utan olägenhet kan prövas i målet. Det som sägs i första stycket om skattetillägg gäller även återkallelseavgift och rapportavgift. Lag (2023:880). 34 § Om en domstol inte prövar en ny fråga eller en fråga om skattetillägg, återkallelseavgift eller rapportavgift, ska domstolen överlämna frågan till Skatteverket för omprövning. Lag (2023:880). Deldom 35 § Om det finns flera frågor i ett mål, får domstolen besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen av övriga frågor inte är klar. Mellandom 36 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål, får domstolen besluta särskilt om 1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse för utgången i målet, eller 2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för rättstillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet. Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller först i samband med domstolens beslut i själva målet. Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft. Muntlig förhandling 37 § Förvaltningsrätt och kammarrätt ska hålla muntlig förhandling i ett mål om särskilda avgifter om en enskild begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om avgift inte kommer att tas ut. Ändring i beslut om skatt på grund av skatteavtal 38 § Om en bestämmelse i ett skatteavtal som Sverige har ingått med en annan stat leder till att ett beslut om skatt ska ändras, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer vidta sådan ändring. Beslut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 39 § Beslut som meddelas av regeringen får inte överklagas. Detsamma gäller beslut enligt 38 § och 63 kap. 4 § andra stycket som meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer. AVDELNING XVI. VERKSTÄLLIGHET 68 kap. Besluts verkställbarhet Huvudregeln 1 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart. Undantagen 2 § Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning, eller ställande av säkerhet får inte betalas ut förrän beslutet har fått laga kraft mot Skatteverket. 3 § Om det anges i beslutet, gäller följande beslut inte omedelbart: 1. beslut om återkallelse av godkännande som deklarationsombud enligt 6 kap. 8 §, 2. beslut om bevissäkring, och 3. beslut om att undanta uppgift eller handling från kontroll. 69 kap. Verkställighet av beslut om bevissäkring och betalningssäkring Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om – bevissäkring (2–12 §§), – betalningssäkring (13–15 §§), – ställande av säkerhet (16 §), – när ställd säkerhet får tas i anspråk (17 §), och – överklagande (18 §). Bevissäkring 2 § Ett beslut om bevissäkring upphör att gälla om verkställigheten inte påbörjas inom en månad från dagen för beslutet. 3 § Kronofogdemyndigheten verkställer beslut om bevissäkring på begäran av granskningsledaren. Granskningsledaren får dock verkställa beslut om bevissäkring i verksamhetslokaler, om det kan ske obehindrat. 4 § Verkställighet av beslut om bevissäkring ska genomföras så att den inte vållar den som beslutet gäller större kostnader eller olägenheter än vad som är nödvändigt. Utan särskilda skäl får ett beslut inte verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 8.00. Förutsättningar för verkställighet 5 § Följande beslut om bevissäkring får verkställas utan att den som beslutet gäller har underrättats om beslutet: 1. beslut att ta om hand handlingar enligt 45 kap. 4 eller 5 §, och 2. beslut om försegling enligt 45 kap. 12 §. Om den som beslutet gäller inte har underrättats om beslutet innan det verkställs, ska underrättelse lämnas omedelbart efter verkställigheten. 6 § Andra beslut om bevissäkring än de som anges i 5 § får inte verkställas förrän den som beslutet gäller har underrättats om beslutet. Om det finns synnerliga skäl, får dock beslutet verkställas även om den som beslutet gäller inte har gått att nå. 7 § Den som ska underrättas om ett beslut om bevissäkring innan det verkställs ska ges skälig tid att inställa sig och tillkalla ombud eller biträde. Det gäller dock inte om 1. bevissäkringen därigenom fördröjs väsentligt, eller 2. det finns en påtaglig risk för att ändamålet med bevissäkringen annars inte uppnås. Befogenheter och begränsningar vid verkställigheten 8 § När en handling tas om hand får även pärm, mapp eller liknande förvaringsmaterial tas med. Om en upptagning som kan uppfattas bara med tekniska hjälpmedel tas om hand, ska ett exemplar lämnas kvar om det är möjligt. 9 § Tekniska hjälpmedel som finns där beslutet verkställs får användas om det är nödvändigt. Om det finns synnerliga skäl får tekniska hjälpmedel tas om hand. 10 § Vid verkställighet som avser upptagning som kan uppfattas bara med tekniska hjälpmedel gäller de begränsningar som anges i 41 kap. 10 § fjärde stycket. Kronofogdemyndighetens befogenhet att använda tvång 11 § Kronofogdemyndigheten får genomsöka en lokal, en förvaringsplats eller ett annat utrymme. Om ett utrymme som behöver genomsökas är tillslutet, får Kronofogdemyndigheten öppna lås eller ta sig in på annat sätt. Myndigheten får även i övrigt använda tvång om det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock användas bara om Kronofogdemyndigheten möter motstånd och det med hänsyn till ändamålet med beslutet om bevissäkring kan anses försvarligt. Återlämnande av handlingar 12 § Granskningsledaren ska lämna tillbaka handlingar och annat som har tagits om hand så snart de inte längre behövs. Om den som beslutet om bevissäkring gäller har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska granskningsledaren 1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och 2. underrätta den som beslutet om bevissäkring gäller om att handlingarna har överlämnats till konkursförvaltaren. Betalningssäkring 13 § Kronofogdemyndigheten verkställer beslut om betalningssäkring på begäran av Skatteverket. 14 § Om ett beslut om betalningssäkring upphävs, ska den egendom som beslutet avser omedelbart lämnas tillbaka. Förvaltningsrätten eller kammarrätten får dock besluta att egendomen ska omfattas av betalningssäkring till dess att beslutet om upphävande har fått laga kraft. 15 § I fråga om verkställigheten tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om – exekutiv myndighet m.m. i 1 kap., – förfarandet hos Kronofogdemyndigheten i 2 kap., – utmätning i 4 kap. 2–9 och 12–19 §§, 22 § första och tredje styckena, 24 och 25 §§, 29 § andra stycket, 31 och 33–35 §§, – undantag från utmätning i 5 kap., – säkerställande av utmätning i 6 kap., – beskrivning och värdering av utmätt fastighet m.m. i 12 kap. 3–5 §§, – förvaltning av utmätt fastighet i 12 kap. 6–10 §§, – verkställighet av beslut om kvarstad för fordran i 16 kap. 14 § första och tredje styckena samt 15 §, och – förrättningskostnader i 17 kap. 9 § första stycket. Ställande av säkerhet 16 § Om ett beslut om betalningssäkring har överlämnats till Kronofogdemyndigheten för verkställighet, får myndigheten ta emot säkerhet som den betalningsskyldige eller, där den betalningsskyldige kan antas medge det, någon annan erbjuder sig att ställa. När ställd säkerhet får tas i anspråk 17 § Ställd säkerhet får tas i anspråk när den tidsperiod som betalningsskyldigheten avser har gått ut eller vid den senare tidpunkt som Kronofogdemyndigheten har medgett. Överklagande 18 § I fråga om överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut tillämpas bestämmelserna om överklagande i 18 kap. utsökningsbalken. 70 kap. Indrivning Begäran om indrivning 1 § Om ett skattebelopp eller avgiftsbelopp inte har betalats i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning, om 1. det obetalda beloppet uppgår till a) minst 10 000 kronor för en betalningsskyldig som ska lämna skattedeklaration eller är godkänd för F-skatt, b) minst 2 000 kronor för andra betalningsskyldiga, och 2. den betalningsskyldige har uppmanats att betala beloppet. En fordran på en betalningsskyldig som avses i första stycket 1 a ska också lämnas för indrivning, om ett belopp på minst 2 000 kronor har varit obetalt under en längre tid trots att den betalningsskyldige har uppmanats att betala beloppet. 2 § Om det finns särskilda skäl får Skatteverket 1. avstå från att lämna en fordran för indrivning, och 2. lämna en fordran för indrivning även om förutsättningarna enligt 1 § inte är uppfyllda. 3 § Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Ränta 4 § Om en fordran på skatt eller avgift har lämnats för indrivning, ska Kronofogdemyndigheten beräkna räntan enligt 65 kap. 13 § andra stycket för tiden efter överlämnandet och driva in den. Återtagande av en fordran från indrivning 5 § Skatteverket ska återta en fordran på skatt eller avgift från indrivning om 1. anstånd beviljas med betalningen, eller 2. fordran sätts ned eller undanröjs. När underskott som inte lämnas för indrivning ska falla bort 6 § Ett underskott på ett skattekonto som, utan hänsyn till kostnadsränta, understiger 2 000 kronor ska falla bort om underskottet har varit obetalt i minst fem år och inga andra belopp än kostnadsränta har registrerats på kontot under samma tid. Om ett underskott ska falla bort, gäller det även kostnadsräntan. 71 kap. Övriga bestämmelser om verkställighet När säkerhet tas i anspråk 1 § Om Kronofogdemyndigheten beslutar att ställd säkerhet ska tas i anspråk enligt 46 kap. 18 § eller 69 kap. 17 §, ska 13 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas. Detsamma gäller om Skatteverket beslutar att ställd säkerhet enligt 58 kap. 1 § eller 63 kap. 8 § ska tas i anspråk. Det som sägs om Kronofogdemyndigheten i 13 § lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. gäller då i stället Skatteverket. Förbud mot överlåtelse 2 § En fordran på skatt eller avgift som ska betalas tillbaka eller ersättning för kostnader för ställande av säkerhet får inte överlåtas innan beloppet kan betalas ut. En fordran på skatt som ska föras över till en annan stat enligt 64 kap. 7 eller 8 § får inte överlåtas. 3 § En fordran som avses i 2 § första stycket får utmätas trots att den inte får överlåtas. Om fordran avser skatt eller avgift som ska betalas tillbaka enligt 64 kap. 2 § första stycket 2 a, får utmätning dock göras först efter det att Kronofogdemyndigheten har fått tillfälle att ta fordran i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Bestämmelserna i 5 kap. 1–3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid utmätning av en fordran på skatter eller avgifter som ska betalas tillbaka. Förbud mot kvittning 4 § Skatteverket får inte fullgöra skyldigheten att betala ut beviljad ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning genom att kvitta fordran på ersättning mot den enskildes sammanlagda skatteskuld. Övergångsbestämmelser 2011:1244 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Lagen tillämpas första gången enligt följande uppställning: När det gäller tillämpas lagen första gången på a) F-skatt, särskild A-skatt och slutlig skatt skatt som avser beskattningsår som börjar den 1 februari 2012 b) arbetsgivaravgifter avgifter som avser redovisningsperioden januari 2012 c) skatteavdrag skatt som ska dras av från ersättningar som betalas ut efter utgången av 2011 d) mervärdesskatt och punktskatt: – för redovisningsperioder skatt som avser redovisningsperioder som börjar den 1 januari 2012 eller, om redovisningsperioden är ett beskattningsår, den redovisningsperiod som börjar den 1 februari 2012 – för förvärv och händelser som medför skattskyldighet och som inte ska hänföras till redovisningsperioder skatt som avser förvärv och händelser som genomförs respektive inträffar efter utgången av 2011 e) särskild inkomstskatt inkomster som kommer den skattskyldige till del efter utgången av 2011 f) kontrolluppgifter och informationsuppgifter uppgifter som avser kalenderåret 2013 g) åtagande: – enligt 23 kap. 6 § pensionsförsäkringsavtal och avtal om tjänstepension som har ingåtts efter utgången av 2012 – enligt 23 kap. 7 § åtaganden som lämnas efter utgången av 2012 h) särskilda uppgifter: – enligt 33 kap. 8 § uppgifter som avser kalenderåret 2013 – enligt 33 kap. 9 § uppgifter som avser beslut som meddelas efter utgången av 2012 – övriga särskilda uppgifter uppgifter som avser beskattningsår som börjar den 1 februari 2012 i) periodiska sammanställningar uppgifter som avser första kalendermånaden 2012 eller första kalenderkvartalet 2012 j) ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning kostnader i ärenden och mål som inleds efter utgången av 2011. Lag (2011:1289). 2. Den som vid utgången av 2011 har ett skattekonto enligt skattebetalningslagen (1997:483) ska vid ingången av 2012 anses ha ett skattekonto enligt skatteförfarandelagen. Ingående saldo enligt skatteförfarandelagen är utgående saldo enligt skattebetalningslagen. 3. Den som vid utgången av 2011 har en sammanlagd skatteskuld enligt 16 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) ska vid ingången av 2012 anses ha en lika stor sammanlagd skatteskuld enligt 62 kap. 11 §. 4. På ett skattekonto enligt skatteförfarandelagen ska även registreringar enligt skattebetalningslagen (1997:483) göras. 5. Den som vid utgången av 2011 är registrerad som deklarationsombud enligt 5 § lagen (2005:1117) om deklarationsombud ska vid ingången av 2012 anses vara godkänd som deklarationsombud enligt 6 kap. 6 §. 6. Den som vid utgången av 2011 har en F-skattsedel ska vid ingången av 2012 anses vara godkänd för F-skatt enligt 9 kap. 1 §. Om F-skattsedeln har utfärdats under villkor att den får åberopas bara i personens näringsverksamhet, ska personen anses vara godkänd för F-skatt med villkor enligt 9 kap. 3 §. 7. Ett innehav av F-skattsedel före den 1 januari 2012 ska vid tillämpningen av skatteförfarandelagen anses vara ett godkännande för F-skatt under samma tid. 8. Vid beräkningen av F-skatt och särskild A-skatt enligt 55 kap. 3 § ska skatten för det beskattningsår som börjar den 1 februari 2012 beräknas med utgångspunkt i den slutliga skatten vid 2011 års taxering. För beskattningsår som börjar den 1 januari 2013 ska skatten beräknas med utgångspunkt i den slutliga skatten vid 2012 års taxering. 9. Den som vid utgången av 2011 har ett undantag som avses i 30 § lagen (2007:592) om kassaregister m.m. ska vid ingången av 2012 anses ha motsvarande undantag från skyldigheten att använda kassaregister enligt 39 kap. 9 §. 10. Följande bestämmelser om särskilda avgifter ska tillämpas från och med ikraftträdandet i fråga om uppgifter som ska lämnas efter ikraftträdandet: a) 49 kap. 10 § 1, b) 49 kap. 15 § första stycket 1 b, och c) 51 kap. 1 §. Bestämmelsen i 49 kap. 10 § 2 ska tillämpas på åtgärder som den uppgiftsskyldige vidtar efter ikraftträdandet. Det som föreskrivs i första stycket c gäller även skattetillägg på grund av att skatteavdrag, som ska göras efter utgången av 2011, inte ha 11. Bestämmelserna om skattekonton i 61 kap. 3 och 7 §§, om betalning av skatter och avgifter i 62 kap. 10–16 §§, om anstånd med betalning av skatter och avgifter i 63 kap., om återbetalning av skatter och avgifter i 64 kap. och om återtagande av fordran från indrivning i 70 kap. 5 § ska tillämpas från och med ikraftträdandet. 12. Bestämmelserna om ränta i 65 kap. ska tillämpas på ränta som hänför sig till tid från och med den 1 januari 2013. Bestämmelserna i 65 kap. 2 § andra stycket samt 19 och 20 §§ om ränta vid beslut om ansvar enligt 59 kap. ska dock tillämpas från och med ikraftträdandet. För ränta som hänför sig till tid före den 1 januari 2013 gäller bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Bestämmelserna om kostnadsränta i 19 kap. 6 § första och tredje styckena skattebetalningslagen ska även tillämpas i fråga om anstånd enligt 63 kap. 23 §. 13. Den som under tiden den 1 januari 2008–den 31 december 2009 har avyttrat en sådan andel som avses i 50 kap. 7 § och 57 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna uppgift om eget och närståendes, direkta eller indirekta, innehav, förvärv och om inflytande som avses i punkterna 4, 5, 7 och 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (2007:1251) om ändring i inkomstskattelagen. Uppgift ska också lämnas om verksamheten inte drivs vidare på sätt som anges i punkt 9 andra stycket i övergångsbestämmelserna till nämnda lag. Det som sägs i första stycket gäller även för den som under 2007 har avyttrat en sådan andel som avses i 50 kap. 7 § och 57 kap. 21 § inkomstskattelagen och som enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till nämnda lag om ändring i inkomstskattelagen har begärt att punkterna 3–10 i övergångsbestämmelserna ska tillämpas. En fysisk person som är uppgiftsskyldig enligt första eller andra stycket ska lämna en inkomstdeklaration enligt 30 kap. Detta gäller även ett dödsbo som är uppgiftsskyldigt enligt första eller andra stycket. Uppgift enligt första och andra styckena ska lämnas när skyldigheten att lämna inkomstdeklaration fullgörs för det beskattningsår då sådan omständighet har inträffat som utlöser uppgiftsskyldigheten. Om en ändring i ett beslut om slutlig skatt föranleds av en uppgift som har lämnats eller skulle ha lämnats enligt första och andra styckena, får efterbeskattning ske enligt 66 kap. 27–34 §§. 14. Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för betalningssäkring som avser beskattningsår, redovisningsperioder, förvärv och skattepliktiga händelser som har påbörjats, avslutats, genomförts respektive inträffat före den tidpunkt då skatteförfarandelagen enligt punkten 1 ska tillämpas för första gången. Den upphävda lagen gäller också fortfarande för skatter, tullar, avgifter, särskilda avgifter och ränta som inte ska tas ut enligt skatteförfarandelagen och som avser beskattningsår, redovisningsperioder, förvärv och skattepliktiga händelser som har påbörjats, avslutats, genomförts respektive inträffat före utgången av 2011. 15. Lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om kostnader i ärenden och mål som har inletts före utgången av 2011. 16. Taxeringslagen (1990:324) ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande, om inte annat följer av punkten 10, för 2013 och tidigare års taxeringar. Bestämmelserna om skattenämnd och dess medverkan i skatteärenden gäller dock inte efter utgången av 2011. I stället gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om särskilt kvalificerad beslutsfattare i 66 kap. 5 §. Överklagandeförbudet i 6 kap. 2 § den upphävda lagen gäller inte vitesförelägganden som meddelas efter utgången av 2011. Vitesförelägganden som meddelas efter den tidpunkten gäller omedelbart. Skattetillägg enligt den upphävda lagen får inte tas ut om den felaktighet eller passivitet som kan leda till skattetillägg redan ligger till grund för en anmälan om brott enligt 17 § skattebrottslagen (1971:69) eller en av någon annan anledning inledd förundersökning om brott enligt den lagen, om anmälan eller förundersökningen avser samma fysiska person som skattetillägget skulle tas ut av. Skattetillägg får dock tas ut om åklagaren efter sådan anmälan eller inledd förundersökning beslutat att inte inleda förundersökning eller att lägga ned förundersökningen eller om felaktigheten eller passiviteten på annat sätt inte längre är föremål för utredning om brott och inte har prövats slutligt. Skattetillägg enligt den upphävda lagen får inte heller tas ut om den felaktighet eller passivitet som kan leda till skattetillägg redan omfattas av ett väckt åtal, ett utfärdat strafföreläggande eller ett beslut om åtalsunderlåtelse för brott enligt skattebrottslagen och åtalet, strafföreläggandet eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som skattetillägget skulle tas ut av. Skatteverket får fatta ett sådant beslut om skattetillägg som avses i femte stycket utan hinder av 5 kap. 16 § och 18 § första stycket den upphävda lagen inom sex månader från den dag då underrättelse har skett om att felaktigheten eller passiviteten inte längre är föremål för utredning om brott. Lag (2015:633). 17. Lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för tvångsåtgärder som avser a) beskattningsår, redovisningsperioder, förvärv, skattepliktiga händelser och anteckningsskyldigheter som har påbörjats, avslutats, genomförts respektive inträffat före den tidpunkt då skatteförfarandelagen enligt punkten 1 ska tillämpas för första gången, och b) kontroller enligt lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m. som har inletts före utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller också fortfarande för tvångsåtgärder som avser skatt, tull och avgift som inte ska tas ut enligt skatteförfarandelagen för beskattningsår, redovisningsperioder, förvärv och skattepliktiga händelser som har påbörjats, avslutats, genomförts respektive inträffat före utgången av 2011. 18. Skattebetalningslagen (1997:483) ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande, om inte annat följer av punkterna 2–4, 10 och 11, för beskattningsår, redovisningsperioder, förvärv och skattepliktiga händelser som har påbörjats, avslutats, genomförts respektive inträffat före den tidpunkt då skatteförfarandelagen enligt punkten 1 ska tillämpas för första gången. Överklagandeförbudet i 22 kap. 2 § första stycket 4 den upphävda lagen gäller inte vitesförelägganden som meddelas efter utgången av 2011. Skattetillägg enligt den upphävda lagen får inte tas ut om den felaktighet eller passivitet som kan leda till skattetillägg redan ligger till grund för en anmälan om brott enligt 17 § skattebrottslagen (1971:69) eller en av någon annan anledning inledd förundersökning om brott enligt den lagen, om anmälan eller förundersökningen avser samma fysiska person som skattetillägget skulle tas ut av. Skattetillägg får dock tas ut om åklagaren efter sådan anmälan eller inledd förundersökning beslutat att inte inleda förundersökning eller att lägga ned förundersökningen eller om felaktigheten eller passiviteten på annat sätt inte längre är föremål för utredning om brott och inte har prövats slutligt. Skattetillägg enligt den upphävda lagen får inte heller tas ut om den felaktighet eller passivitet som kan leda till skattetillägg redan omfattas av ett väckt åtal, ett utfärdat strafföreläggande eller ett beslut om åtalsunderlåtelse för brott enligt skattebrottslagen och åtalet, strafföreläggandet eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som skattetillägget skulle tas ut av. Skatteverket får fatta ett sådant beslut om skattetillägg som avses i fjärde stycket utan hinder av 21 kap. 13 § tredje stycket den upphävda lagen inom sex månader från den dag då underrättelse har skett om att felaktigheten eller passiviteten inte längre är föremål för utredning om brott. Skatteverket får inte i fråga om skattetillägg ansöka om företrädaransvar enligt 12 kap. 7 §, träffa en överenskommelse om betalningsskyldighet enligt 12 kap. 7 c § eller fatta beslut om ansvar enligt 12 kap. 8 a § den upphävda lagen, om den felaktighet eller passivitet som ligger till grund för skattetillägget redan omfattas av ett väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller beslut om åtalsunderlåtelse för brott enligt skattebrottslagen (1971:69) och åtalet, straffföreläggandet eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som ansökan, överenskommelsen eller beslutet om ansvar skulle avse. Lag (2015:633). 19. F-skatt och särskild A-skatt som enligt 11 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) ska debiteras senast den 18 januari 2012 ska för den som har ett brutet räkenskapsår som beskattningsår avse perioden från och med den 1 januari 2012 till och med beskattningsårets sista dag (förkortat inkomstår). Skatten ska beräknas till en andel av den senast debiterade preliminära skatten som motsvarar det förkortade inkomstårets andel av ett helt inkomstår. Om den skattskyldige inte har debiterats någon preliminär skatt för inkomståret 2011 eller om det finns synnerliga skäl, ska beräkningen göras enligt preliminär taxering enligt 6 kap. 3 och 4 §§ skattebetalningslagen. Skatten ska betalas med lika stora belopp varje månad från och med det förkortade inkomstårets andra månad till och med månaden efter det förkortade inkomstårets utgång. De förfallodagar som anges i 16 kap. 5 § första stycket skattebetalningslagen ska gälla som sista dag för betalningen. 20. Skattebetalningslagen (1997:483) ska fortfarande tillämpas i fråga om skatt enligt lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel som hänför sig till tiden före den 1 januari 2010. 21. Lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m., lagen (2006:575) om särskild skattekontroll i vissa branscher och lagen (2007:592) om kassaregister m.m. ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. De upphävda lagarna gäller dock fortfarande för kontroller som har inletts före utgången av 2011. Vid en sådan kontroll ska det vid bedömningen av om det är fråga om försäljning i obetydlig omfattning enligt 3 § första stycket 1 lagen om kassaregister m.m. särskilt beaktas om försäljningen normalt uppgått till eller har kunnat antas komma att uppgå till sammanlagt högst fyra prisbasbelopp under ett beskattningsår. Överklagandeförbuden i 7 § andra stycket lagen om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m., 19 § första stycket lagen om särskild skattekontroll i vissa branscher och 32 § första stycket lagen om kassaregister m.m. gäller inte vitesförelägganden som meddelas efter utgången av 2011. Vitesförelägganden som meddelas efter den tidpunkten gäller omedelbart. Lag (2013:1081). 22. Lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för 2013 och tidigare års taxeringar. Överklagandeförbudet i 19 kap. 3 § den upphävda lagen gäller inte vitesförelägganden som meddelas efter utgången av 2011. Vitesförelägganden som meddelas efter den tidpunkten gäller omedelbart. Den som före utgången av 2012 har gett in en skriftlig förbindelse enligt 13 kap. 1 § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter ska vid ingången av 2013 även anses ha gett in en förbindelse enligt 23 kap. 5 §. Den som före utgången av 2012 har gett in ett åtagande enligt 13 kap. 2 eller 2 a § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter ska vid ingången av 2013 även anses ha gett in ett åtagande enligt 23 kap. 6 respektive 7 §. Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 3 kap. 17 a § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter gäller inte vid 2013 års taxering. Lag (2012:760). 23. Lagen (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Lagen gäller dock fortfarande för beslut som ska överklagas enligt äldre bestämmelser. 24. Lagen (2005:1117) om deklarationsombud ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. För beslut som ska överklagas enligt den upphävda lagen gäller 3 kap. 10 § samt 67 kap. 7–10 §§, 12 § andra stycket 1 och 19– 22 §§. 25. Vid tillämpningen av punkterna 1, 8, 16, 19 och 22 ska det som sägs om beskattningsår och redovisningsperioder som är brutna räkenskapsår även gälla beskattningsår och redovisningsperioder som består av ett räkenskapsår som är längre eller kortare än tolv månader. 26. Skatteförfarandelagen ska tillämpas på förlängda räkenskapsår som avslutas efter utgången av 2012. Detsamma gäller förkortade räkenskapsår som både påbörjas och avslutas under 2012. I detta fall ska dock bestämmelserna om när en inkomstdeklaration ska lämnas i 32 kap. och betalning av slutlig skatt i 62 kap. tillämpas som om räkenskapsåret hade avslutats den 30 april 2013. 2011:1512 Denna lag träder i kraft den 2 januari 2012 och tillämpas på avyttringar som skett under beskattningsår som börjar efter den 31 januari 2012. 2012:682 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2012:760 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. 2. Bestämmelserna i 58 kap. 2 § i sin nya lydelse tillämpas i fråga om avyttringar av andelar i skalbolag som sker efter utgången av 2012. Om skalbolagsdeklarationen till någon del avser tid före ikraftträdandet, ska dock vid beräkningen av säkerhetens storlek enligt 58 kap. 2 § första stycket procenttalet 26,3 användas i stället för 22. Äldre bestämmelser i 58 kap. 2 § gäller i fråga om avyttringar som har skett före ikraftträdandet. 2012:835 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas på sådan ersättning som betalas ut respektive inkomst som uppbärs efter den 31 december 2012. 2. En sådan mottagare av ersättning som avses i 5 kap. 5 § och som före ikraftträdandet har ingått ett socialavgiftsavtal, ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket senast den 1 februari 2013. 2013:116 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 2013:369 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2013:383 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016 och ska tillämpas första gången på beskattningsår 2017. 2013:384 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013 i fråga om 9 § och i övrigt den 1 januari 2014. 2013:585 1. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013. 2. Äldre bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift beträffande andelar i specialfonder gäller för värdepappersbolag och kreditinstitut som förvaltar specialfonder och som enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (2013:563) om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder får fortsätta med sådan verksamhet efter den 21 juli 2013. 2013:772 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2013. 2. Bestämmelserna i 22 kap. 23 och 24 §§, 23 kap. 2 § samt 31 kap. 19 a och 19 b §§ tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2013. 2013:967 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2013. 2013:1068 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. Lagen ska när det gäller mervärdesskattedeklarationer tillämpas första gången på redovisningsperioder som börjar den 1 januari 2013. Bestämmelserna om anstånd i 36 kap. 5 § andra och tredje styckena och 6 § samt 63 kap. 3 § andra stycket ska tillämpas första gången på redovisningsperioder som börjar den 1 januari 2013. 2013:1081 Denna lag träder i kraft den 2 januari 2014. Bestämmelsen i 39 kap. 5 § andra stycket tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 2012. 2014:288 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014. 2. Bestämmelsen i 3 kap. 4 § första stycket 1 i sin nya lydelse tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 maj 2014. 3. Bestämmelsen i 3 kap. 4 § första stycket 2 tillämpas första gången på skatt som ska betalas för kalenderår 2013 respektive på beskattningsår som går ut efter den 31 augusti 2013. 2014:1471 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Bestämmelserna i 22 kap. 25 §, 23 kap. 2 och 3 §§ samt 31 kap. 33 och 33 a §§ tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2015. 2014:1474 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Lagen tillämpas första gången på byggarbetsplatser där byggverksamheten påbörjas efter den 31 december 2015. Lag (2015:769). 3. På byggarbetsplatser där byggverksamheten har påbörjats före ikraftträdandet ska lagen dock tillämpas så snart det kan antas att byggverksamheten kommer att avslutas efter den 30 juni 2016. 4. I fråga om kontrollavgiftens storlek ska bestämmelsen i 50 kap. 4 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om kontrollavgifter som hänför sig till kontroller som har inletts efter den 31 december 2015. Lag (2015:769). 2015:69 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015. 2. Bestämmelserna i 22 a kap. 6 § första stycket 1 samt 7 och 8 §§ tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2015. 3. Bestämmelserna i 22 a kap. 6 § första stycket 2 och andra stycket tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2016. 4. Övriga bestämmelser i lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2014. 5. För uppgifter som avser kalenderåret 2014 ska a) informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast den 15 juli 2015, och b) kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast den 31 juli 2015. 6. För uppgifter som avser kalenderåret 2014 och som gäller sådana konton som har identifierats som rapporteringspliktiga konton enligt lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet efter den 30 juni 2015 men före den 1 oktober 2015 ska dock a) informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast 30 dagar efter att kontot har identifierats som ett rapporteringspliktigt konto, och b) kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast 60 dagar efter att kontot har identifierats som ett rapporteringspliktigt konto. 7. För uppgifter som avser kalenderåret 2015 och som gäller sådana konton som har identifierats som rapporteringspliktiga konton enligt lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet efter den 30 september 2015 ska informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast den 15 juli 2016 och kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast den 31 juli 2016. Om det rapporteringspliktiga kontot har öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 januari 2015 ska informationsuppgift respektive kontrolluppgift även lämnas för uppgifter som avser kalenderåret 2014. 8. För vart och ett av kalenderåren 2015 och 2016 ska ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 19 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet i kontrolluppgift lämna uppgift om namn på varje sådant icke FATCA-deltagande finansiellt institut som avses i 2 kap. 21 § samma lag till vilken det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har gjort betalningar, samt det sammanlagda belopp dessa betalningar uppgår till för vart och ett av åren. 9. Om ett icke FACTA-deltagande finansiellt institut som avses i punkt 8 identifieras som en sådan enhet efter den 31 december 2015 ska sådan kontrolluppgift som enligt punkt 8 ska lämnas för uppgifter avseende kalenderåret 2015 lämnas senast den 30 april 2016. 2015:633 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Äldre bestämmelser i 49 kap. 10 § första stycket 1 och 49 kap. 12 och 15 §§ ska tillämpas i fråga om uppgifter som har lämnats eller skulle ha lämnats före den 1 januari 2016. 2015:768 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Bestämmelserna i 11 kap. 14 § och 22 kap. 13 § i den nya lydelsen tilllämpas första gången i fråga om skattepliktig förmån av hushållsarbete som kommit den skattskyldige till del efter den 31 december 2015. 3. Bestämmelsen i 31 kap. 33 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2015. 4. Bestämmelsen i 48 kap. 6 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om deklarationer och övriga uppgifter som ska lämnas efter ikraftträdandet. 5. Bestämmelserna i 50 kap. 2 och 7 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om kontrollavgifter som hänför sig till kontroller som har inletts efter den 31 december 2015. 6. Den upphävda bestämmelsen i 22 kap. 22 § gäller dock fortfarande för beskattningsår som börjar före ikraftträdandet. 7. Den upphävda bestämmelsen i 23 kap. 7 § och bestämmelsen i 38 kap. 1 § i den äldre lydelsen gäller dock fortfarande för tid före ikraftträdandet. 2015:892 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Lagen tillämpas i sin nya lydelse för återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 11 a § mervärdesskattelagen (1994:200) då den omsättning som medför rätt till återbetalning äger rum från och med ikraftträdandet. 2015:918 1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 56 kap. 9 § och i övrigt den 1 januari 2016. 2. Lagen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser a) kalenderåret 2015, när det gäller – 24 kap. 2 a § och 34 kap. 3 § andra stycket, när det gäller uppgifter enligt 22 a kap., och – 34 kap. 10 §, när det gäller uppgifter som avses i 34 kap. 9 a och 9 b §§, och b) kalenderåret 2016 i övrigt. 3. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs när 56 kap. 9 § i den nya lydelsen träder i kraft. 2015:925 Äldre föreskrifter gäller fortfarande avseende beskattningsåret 2016 och tidigare beskattningsår för återbetalningar som ska göras enligt rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, ändrat genom rådets beslut 2004/587/EG. 2016:64 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2016. 2. Bestämmelserna i 10 kap. 22 § och 23 kap. 8 § tillämpas första gången på åtaganden som lämnas efter den 29 februari 2016. 2016:286 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sådan skatt för vilken tullagen (2000:1281) gäller. 2016:888 1. Denna lag träder i kraft den 20 oktober 2016. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2016. 3. För beskattningsår som börjar före den 1 april 2017 ska en ansökan om godkännande för tonnagebeskattning, i stället för vad som föreskrivs i 13 a kap. 4 §, ha kommit in till Skatteverket senast den 31 oktober 2016. 4. För beskattningsår som börjar före den 1 april 2017 gäller, i stället för vad som föreskrivs i 13 a kap. 9 § första stycket, ett godkännande för tonnagebeskattning från och med detta beskattningsår om beslutet om godkännande meddelas senast den 31 mars 2017. 2016:1075 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Bestämmelserna i 3 kap. 4 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på ansökningar om återbetalning av eller kompensation för annan punktskatt än reklamskatt som har lämnats in efter lagens ikraftträdande och på beslut om återbetalning av reklamskatt och beslut om beskattning vid oegentlighet som har meddelats efter lagens ikraftträdande. 3. Bestämmelserna i 3 kap. 4 § i den nya lydelsen ska även tillämpas i fråga om sådana ansökningar om nedsättning av koldioxidskatt eller energiskatt enligt de upphävda bestämmelserna i 9 kap. 9 § och 9 b § tredje stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi som görs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (2009:1497) om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Bestämmelserna ska tillämpas första gången på ansökningar om nedsättning som har lämnats in efter lagens ikraftträdande. 4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2016:1077 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:185 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2017. 2. Bestämmelserna i 33 a kap. tillämpas första gången på räkenskapsår som har påbörjats efter den 31 december 2015. Har ett sådant räkenskapsår avslutats före den 1 april 2017, får underrättelse enligt 33 a kap. 12 § första stycket lämnas senast den 30 april 2017. 3. Bestämmelserna i 39 kap. tillämpas första gången på beskattningsår som har påbörjats efter den 31 mars 2017. 2017:189 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2017. 2. Bestämmelserna i 22 a kap. 6 § andra stycket och 22 b kap. 6 § andra stycket i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2016. 3. Övriga bestämmelser i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2017. 2017:387 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019 i fråga om 7 kap. 1 §, 15 kap. 8–10 §§, 16 kap. 1–3 §§, 22 kap. 1, 4 och 13 §§, 23 kap. 2 och 3 §§, 26 kap. 2, 3 och 38 §§, 31 kap. 6 §, 37 kap. 2 § samt 67 kap. 1 och 26 §§, och i övrigt den 1 juli 2018. 2. För uppgiftsskyldiga som ska föra en personalliggare enligt 39 kap. 11 och 11 a §§ i restaurang-, tvätteri- eller byggverksamhet eller i näringsverksamhet som avser hårvård och som vid ikraftträdandet har fler än 15 anställda samt för den som ska lämna uppgifter enligt 34 kap. 6 och 7 §§, tillämpas lagen från och med den 1 juli 2018. För övriga uppgiftsskyldiga tillämpas lagen från och med den 1 januari 2019. Lag (2018:244). 3. Skatteverkets föreläggande enligt 37 kap. 2 § får inte heller under tiden 1 juli 2018–31 december 2018 bara avse komplettering av arbetsställenummer enligt 26 kap. 19 b § första stycket 4. 4. Bestämmelserna i 15 kap. 8–10 §§, 16 kap. 1–3 §§, 22 kap. 13 § samt 23 kap. 2 och 3 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2019. 5. Bestämmelserna i 26 kap. 2 och 3 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången på skattedeklarationer som avser redovisningsperioden januari 2019. Bestämmelserna i 26 kap. 19 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på skattedeklarationer som avser redovisningsperioden juli 2018. Bestämmelserna i 26 kap. 19 § i den äldre lydelsen ska under tiden 1 juli 2018–31 december 2018 tillämpas för sådana övriga uppgiftsskyldiga som avses i punkten 2. 6. Bestämmelsen i 31 kap. 4 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2018. Bestämmelsen i 31 kap. 6 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2019. 7. Bestämmelserna i 34 kap. 6, 7, 10 och 11 §§ samt 37 kap. 8 § i den nya lydelsen tillämpas om den uppgift som ska lämnas avser tid efter den 30 juni 2018. Bestämmelsen i 34 kap. 10 § i den nya lydelsen ska dock i fråga om uppgifter till en kontrolluppgiftsskyldig tillämpas om den uppgift som ska lämnas avser tid efter den 31 december 2018. Bestämmelsen i 34 kap. 10 § i den äldre lydelsen ska under tiden 1 juli 2018–31 december 2018 tillämpas i fråga om uppgifter till en kontrolluppgiftsskyldig. Bestämmelsen i 37 kap. 2 § i den nya lydelsen tillämpas om den uppgift som ska lämnas avser tid efter den 31 december 2018. 8. Bestämmelserna i 49 kap. 10 d §, 51 kap. 1 §, 56 kap. 2 § och 66 kap. 27 § i den nya lydelsen ska tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2018. 9. De nya bestämmelserna i 26 kap. 19 a–19 e, 40 och 41 §§ tillämpas första gången på arbetsgivardeklarationer som avser redovisningsperioden juli 2018. 10. De nya bestämmelserna i 34 kap. 3 a § tillämpas första gången på uppgifter som lämnas i arbetsgivardeklarationer som avser redovisningsperioden juli 2018. 11. De upphävda bestämmelserna i 22 kap. 4 § gäller fortfarande för ersättning eller förmån för bostad som har betalats ut före den 1 januari 2019. 12. Den upphävda bestämmelsen i 26 kap. 38 § gäller fortfarande för beslut som har meddelats före den 1 januari 2019. 13. Den upphävda bestämmelsen i 67 kap. 26 § gäller fortfarande för beslut som har meddelats enligt den upphävda 26 kap. 38 §. 14. Bestämmelserna i 7 kap. 1 § första stycket 10 i den äldre lydelsen gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Lag (2018:1147). 2017:403 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:1218 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Bestämmelserna i 12 kap. 3 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2017. 3. Bestämmelserna i 23 kap. 2 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2018. 4. Bestämmelserna i 26 kap. 23 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på punktskatt där skattskyldighet har inträtt efter den 31 december 2017. För punktskatt där skattskyldighet har inträtt före ikraftträdandet gäller bestämmelserna i den äldre lydelsen. 5. Bestämmelserna i 37 kap. 10 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på ansökningar om återbetalning av eller kompensation för punktskatt som avser förhållanden efter ikraftträdandet. 6. Bestämmelserna i de nya 22 kap. 26 § och 31 kap. 33 b § tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2018. 7. Bestämmelserna i de nya 37 kap. 7 a och 9 a §§ och 39 kap. 3 a § tillämpas första gången på ansökningar om återbetalning av eller kompensation för punktskatt som avser förhållanden efter ikraftträdandet. 2017:1219 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Bestämmelserna i 22 kap. 26 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2019. 2018:522 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. För sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som har tecknats i samband med tjänst före ikraftträdandet gäller fortfarande bestämmelserna i 10 kap. 3 § i den äldre lydelsen. 2018:562 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2018. 2. Bestämmelserna i 49 kap. 10 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på rättelser som görs efter ikraftträdandet och som har en koppling till sådan information om generell kontroll som Skatteverket har lämnat efter ikraftträdandet. 2018:627 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. De nya bestämmelserna i 22 kap. 27 § och 31 kap. 33 c § och bestämmelserna i 23 kap. 2 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2018. 2018:701 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Bestämmelserna i 53 kap. 5 § i den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om beslut som avser förhållanden före den 1 januari 2016. 2018:1146 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2018:1207 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Bestämmelsen i 58 kap. 2 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på avyttringar av andelar i skalbolag som sker efter den 31 december 2018. Om skalbolagsdeklarationen till någon del avser tid före den 1 januari 2019, ska dock vid tillämpningen av 58 kap. 2 § första stycket procenttalet 22 användas i stället för 20,6. 3. Den nya bestämmelsen i 34 kap. 4 a § tillämpas första gången på uppgifter som avser beskattningsår som börjar efter den 31 december 2018. 2018:1271 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ersättning som är vårdbidrag, om beslutet om ersättning enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2018:1265) om ändring i socialförsäkringsbalken ska gälla. 2018:2034 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Bestämmelserna i 22 a kap. 5–8 §§, 22 b kap. 5–9 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2019. 3. Bestämmelserna i 26 kap. 19 a § i den nya lydelsen tillämpas första gången på arbetsgivardeklarationer som avser redovisningsperioder efter ikraftträdandet. 4. Bestämmelserna i det nya 49 b kap. tillämpas första gången på uppgifter, handlingar och annan dokumentation som a) samlas in eller ska samlas in efter den 31 december 2018, eller b) finns tillgängliga hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet den 1 januari 2019 och ska bevaras. 2019:129 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uppgifter som avser kalenderåret 2019. 3. I en sådan kontrolluppgift enligt den upphävda 22 kap. 27 § som avser kalenderåret 2019 ska uppgift lämnas endast om medlemsavgifter som har betalats före den 1 april 2019. 2019:452 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019. 2. Lagen tillämpas första gången i fråga om skattepliktig förmån av hushållsarbete som kommit den skattskyldige till del efter den 30 juni 2019. 2019:455 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019. 2. Lagen tillämpas inte på gåvor som lämnats före ikraftträdandet. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2019:741 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020. 2. Lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser beskattningsår som börjar efter den 31 december 2019. 2019:1147 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020. 2. Lagen tillämpas första gången vid beslut om anstånd som fattas efter ikraftträdandet. 3. För skattskyldiga som har beviljats anstånd före ikraftträdandet, ska bestämmelserna i 63 kap. 17 § i den äldre lydelsen tillämpas vid det första beslut om nytt anstånd som fattas efter ikraftträdandet. 2020:437 1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. 2. De nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter. 3. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs. 2020:561 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2020. 2. För rådgivare som avses i 33 b kap. 6 § första stycket tillämpas lagen på rapporteringspliktiga arrangemang som rådgivaren har tillgängliggjort, som har blivit klart för genomförande, eller där rådgivaren har påbörjat genomförandet av arrangemanget, efter ikraftträdandet. 3. För rådgivare som avses i 33 b kap. 6 § andra stycket tillämpas lagen på rapporteringspliktiga arrangemang som rådgivaren har tillhandahållit sina tjänster inom ramen för, efter ikraftträdandet. 4. För användare tillämpas lagen på rapporteringspliktiga arrangemang som har tillhandahållits användaren, som har blivit klart för genomförande av användaren, eller där användaren har påbörjat genomförandet av arrangemanget, efter ikraftträdandet. 5. Lagen tillämpas även på andra rapporteringspliktiga arrangemang än de som avses i punkt 2-4, om genomförandet av arrangemanget har påbörjats efter den 24 juni 2018 och före ikraftträdandet. 6. Bestämmelserna i 49 c kap. tillämpas inte på rapporteringspliktiga arrangemang som avses i punkt 5. 7. I stället för vad som föreskrivs i 33 b kap. 19 och 20 §§ ska uppgifter om rapporteringspliktiga arrangemang som avses i punkt 2-4, där uppgiftsskyldigheten inträtt mellan den 30 juni 2020 och den 1 januari 2021, ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari 2021. Förordning (2020:682). 8. I stället för vad som föreskrivs i 33 b kap. 19 och 20 §§ ska uppgifter om rapporteringspliktiga arrangemang som avses i punkt 5 ha kommit in till Skatteverket senast den 28 februari 2021. Förordning (2020:682). 2020:571 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2020 i fråga om 22 kap. 23 §, den 1 september 2020 i fråga om 7 kap. 1 § och 41 kap 3 § och i övrigt den 1 oktober 2020. 2. Lagen tillämpas, i fråga om 22 kap. 23 §, första gången på kontrolluppgifter som lämnas efter den 31 juli 2020. 2020:858 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2020. 2. Bestämmelserna i 33 kap. 2 a, 9 b och 10 a §§ tillämpas första gången på förhandsbesked som får laga kraft efter ikraftträdandet. 3. Den nya bestämmelsen i 13 a kap. 8 a § tillämpas inte på ansökningar om godkännande för tonnagebeskattning som har inkommit före ikraftträdandet. 2020:865 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2020. 2. Lagen tillämpas första gången för uppgifter som avser kalenderåret 2020. 2020:954 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Bestämmelserna i 10 kap. 5 och 6 §§ och 11 kap. 20 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på ersättning för arbete som utförs efter den 31 december 2020 och där ersättningen betalas ut efter detta datum. 3. Bestämmelserna i 13 kap. 3 och 6 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången på ersättning eller annat vederlag för arbete som utförs efter den 31 december 2020 och där ersättningen betalas ut efter detta datum. Bestämmelserna i 13 kap. 3 och 6 §§ i den äldre lydelsen tillämpas på ersättning eller annat vederlag för arbete som utförs före den 1 januari 2021. 4. Bestämmelserna i 33 kap. 2 och 10 §§ samt 36 kap. 2 och 4 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020. 5. Bestämmelserna i 33 kap. 6 a och 6 b §§ och 54 kap. 5 § tillämpas första gången på uppgifter som avser beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020. 2020:1070 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Lagen tillämpas första gången i fråga om skattepliktig förmån av hushållsarbete som kommit den skattskyldige till del efter den 31 december 2020. 3. Lagen tillämpas första gången i fråga om skattereduktion för installation av grön teknik på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020. 2020:1167 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Lagen tillämpas första gången för det beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020. 2021:1162 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2021. 2021:1165 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Lagen tillämpas första gången på kostnadsersättning vid arbete som utförs efter den 31 december 2021. 2021:1169 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2021:1259 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2021. 2022:174 1. Denna lag träder i kraft den 13 februari 2023. 2. Om en flyttning av beskattade varor från ett annat EU-land enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi har påbörjats före ikraftträdandet och varan förs in eller tas emot senast den 31 december 2023 gäller 3 kap. 15 § och 26 kap. 8 och 37 §§ i den äldre lydelsen. 3. Om en flyttning av varor genom distansförsäljning enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi har påbörjats före ikraftträdandet gäller 3 kap. 15 §, 7 kap. 1 a §, 26 kap. 6, 8, 35 och 37 §§ och 41 kap. 3 § i den äldre lydelsen. 4. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:446 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2. De nya bestämmelserna i 22 kap. 27 § och 31 kap. 33 d § och den nya lydelsen av 23 kap. 2 § tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2022. 3. I en kontrolluppgift enligt 22 kap. 27 § som avser kalenderåret 2022 ska uppgift lämnas endast om avgifter som betalas efter den 30 juni 2022. 2022:1073 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2022. 2022:1686 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023. 2. Bestämmelserna i 26 kap. 19 b § i den nya lydelsen tillämpas första gången för uppgifter som avser kalenderåret 2024. Övriga bestämmelser tillämpas första gången för uppgifter som avser kalenderåret 2023. 3. Vid tillämpningen av bestämmelserna i 22 c kap. avseende uppgifter som avser kalenderåret 2023 och 2024 ska även punkterna 6 och 7 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet beaktas om den rapporteringspliktiga säljaren redan var registrerad på plattformen den 1 januari 2023. 4. Trots 49 d kap. 1 § 2 kan plattformsavgift inte tas ut med avseende på brister i skyldigheterna att hämta in, kontrollera och bevara uppgifter avseende kalenderåret 2023 i de fall då säljaren redan var registrerad på plattformen den 1 januari 2023. 5. Vid tillämpning av 49 d kap. 1 § 2 ska, utöver 6 kap. lagen om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet, även punkt 7 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna beaktas och anses vara en del av 6 kap. den lagen. 2022:1779 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:1782 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2023:22 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för elstöd som betalats ut före ikraftträdandet. 2023:208 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2023:804 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2024:417 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024. 2. Lagen tillämpas första gången i fråga om skattepliktig förmån av hushållsarbete som kommit den skattskyldige till del efter den 31 december 2023. 3. För skattepliktig förmån som kommit den skattskyldige till del före den 1 juli 2024 får skatteavdraget som mest reduceras med 75 000 kronor, varav som mest 50 000 kronor i fråga om förmån av sådant hushållsarbete som anges i 67 kap. 13 a och 13 b §§ inkomstskattelagen (1999:1229). 2024:420 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången i fråga om skattepliktig förmån av hushållsarbete som kommit den skattskyldige till del efter den 31 december 2024. 2024:1018 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation för finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025.