Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1987:82 · Visa register
Förordning (1987:82) om ersättning vid sjukresa
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1987-03-19
Ikraft: 1987-05-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1991:1645
Upphävd: 1992-01-01 överg.best.
Inledande bestämmelser 1 § I denna förordning meddelas föreskrifter om resekostnadsersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 2 § Med landstingskommun avses i denna förordning även kommun som inte tillhör landstingskommun. Allmänna ersättningsbestämmelser 3 § Ersättning lämnas för resekostnader som avses i 2 kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättning för resekostnader i samband med att hjälpmedel tillhandahålls handikappad lämnas dock endast om åtgärden ombesörjs av sjukvårdshuvudman efter ordination av behörig läkare eller annan som har ordinationsrätt. Ersättning lämnas även för resekostnader i samband med rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. Förordning (1987:356). 4 § Ersättning lämnas inte 1. för överflyttnings- eller permissionsresa i samband med sjukhusvård, eller 2. för resa utom riket. Om ersättning för transporter med ambulansbil eller annat fordon som är särskilt anpassat för sjuktransport finns särskilda föreskrifter. Ersättning för framresa 5 § Vid öppen vård i form av läkarvård eller annan sjukvårdande behandling lämnas ersättning för resa inom den kommun, där den försäkrade vistas, till en mottagning som kunnat ge den vård som behövts. Om resa för sådan vård företas till en mottagning utanför vistelsekommunen, lämnas ersättning högst för resa till allmän mottagning för öppen vård som är inrättad för vistelsekommunen och som kunnat ge den vård som behövts. Om resan företas till en mottagning för företagshälsovård, som den försäkrade tillhör, lämnas dock ersättning utan begränsning till allmän mottagning för öppen vård. Vid resa för annan vård än som avses i första stycket samt vid rådgivning och tillhandahållande av handikapphjälpmedel lämnas ersättning högst för resa till närmaste mottagning eller vårdinrättning, där den försäkrade kunnat få den vård, rådgivning eller annan hjälp som han behövt. 6 § Har omedelbart behov av sjukhusvård uppkommit när den försäkrade befunnit sig inom den landstingskommun där han är bosatt och har han tagits in på ett hemortssjukhus får ersättning lämnas för resa till detta sjukhus oavsett begränsningen i 5 § andra stycket. Föreskrifterna i första stycket tillämpas också om omedelbart behov av sjukhusvård har uppkommit när den försäkrade befunnit sig inom kommun som gränsar till den landstingskommun där han är bosatt. Ersättning för återresa 7 § Återresa anses påbörjad vid den mottagning eller vårdinrättning till vilken ersättning för framresa beräknas. Detta gäller dock inte om överflyttningsresa företagits genom sjukvårdshuvudmannens försorg. Har den försäkrade fått vård inom den landstingskommun där han är bosatt, lämnas ersättning för resa till bostaden eller till den plats varifrån resan till mottagningen eller vårdinrättningen företogs. Detta gäller också om den försäkrade har fått vård utanför den egna landstingskommunen och vårdbehovet har uppkommit under vistelse inom en kommun som gränsar till landstingskommunen. Vid återresa i annat fall än som anges i andra stycket lämnas ersättning för resa till den plats varifrån resan till mottagningen eller vårdinrättningen företogs. Reser den försäkrade i stället till sin bostad lämnas dock ersättning endast för tillkommande resekostnad som föranletts av att han sökt vård. 8 § Om det är motiverat från vårdsynpunkt får, utan hinder av föreskrifterna i 7 §, ersättning lämnas för återresa efter sjukhusvård till annan plats än bostaden eller den plats varifrån resan till sjukhuset företogs. Färdmedel 9 § Ersättning beräknas efter det färdsätt som har använts, dock med de begränsningar som anges i andra--fjärde styckena. Ersättning för resa med taxi eller flyg lämnas endast om annat billigare färdsätt inte har kunnat användas på grund av den försäkrades tillstånd, resans längd eller andra omständigheter. Utan hinder av andra stycket lämnas ersättning för resa med flyg om resan företagits med reguljärt flyg och om avståndet mellan den ort varifrån flygresan kunnat ske och mottagningen eller vårdinrättningen överstiger 35 mil eller resan skett från eller till Gotland. Kan ersättning enligt andra eller tredje stycket inte lämnas för resa som företagits med taxi eller flyg får ersättning ändå lämnas för resan enligt vad som anses skäligt. 10 § Resekostnaden beräknas 1. vid resa med färdmedel i allmän trafik enligt därför gällande taxa, dock med den begränsning som anges i andra stycket, 2. vid resa med bil, som inte går i allmän trafik, till 1 krona per kilometer, 3. vid anlitande av annat färdsätt än som sägs i 1 och 2 enligt vad som anses skäligt. För resa med taxi inklusive framkörning får resekostnaden beräknas till högst summan av tre delbelopp, nämligen a) 20 kronor för varje resa såsom grundbelopp, b) 1 krona för varje minut som resan varat, c) 7 kronor för varje kilometer av resans längd. Vad som sägs i andra stycket gäller inte om allmän försäkringskassa träffat överenskommelse om gottgörelse för resan enligt 2 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Skall ersättning beräknas för flera personer som rest med samma bil skall belopp som sägs i första stycket 2 anses innefatta resekostnaden för samtliga. Därvid beräknas en ökad resekostnad med 20 öre per kilometer för varje person utöver en. Resekostnaden fördelas lika mellan de ersättningsberättigade. Förordning (1991:17). Karensbelopp 11 § Från den resekostnad som beräknats enligt 10 § skall avdrag göras med karensbelopp. Detta gäller dock inte om resan helt eller delvis företagits med specialfordon i linjetrafik för samordnade sjuktransporter. Karensbelopp avräknas för fram- respektive återresa. Karensbeloppet utgör vid resa som avses i 10 § första stycket 1 och 3, med undantag för resa med taxi, 15 kronor. Vid resa som avses i 10 § första stycket 2 utgör karensbeloppet 20 kronor. Vid resa med taxi utgör karensbeloppet 30 kronor. Har en försäkrad besökt en mottagning eller vårdinrättning och efter remiss därifrån fortsatt direkt till en annan mottagning eller vårdinrättning skall avdrag göras med endast ett karensbelopp. Förordning (1990:539). 12 § Har samåkning skett i taxi eller bil som avses i 10 § första stycket 2 utgör karensbeloppet 15 kronor per vårdtagare. Om vårdtagarna tillhör samma familj skall dock avdrag göras med endast ett karensbelopp. Karensbeloppet utgör därvid 20 kronor. Vad som sägs i första stycket skall i fråga om resa med taxi gälla också när den försäkrade har samåkt med någon som inte har rätt till ersättning för kostnaderna för resan enligt denna förordning. Förordning (1990:539). 13 § Vid resor med buss eller tåg under en vård- eller behandlingsperiod skall, om den försäkrade med anledning av dessa resor har köpt månadskort eller annat periodkort, avdrag för karensbelopp göras som om endast en framresa och en återresa gjorts per månad. Detta gäller dock inte om resekostnadsersättningen blir högre än om varje resa ersatts för sig. Övernattning 14 § Vid övernattning lämnas ersättning 1. när den försäkrade vid resa med färdmedel som går i reguljär trafik inte har kunnat avsluta resan före klockan 24.00 den dag resan har påbörjats eller före den tidpunkt samma dag då han skulle ha kunnat bli intagen för sjukhusvård, eller 2. när den försäkrade har erhållit öppen vård under mer än en dag utanför bostadsorten och det varit motiverat att han mellan behandlingstillfällena stannat kvar på den ort där han vårdades. 15 § Ersättning för övernattning beräknas på det belopp som den försäkrade har betalat för logi. Ersättningen lämnas med högst 55 kronor per natt. Om den försäkrade inte har kunnat få rum på patienthotell eller motsvarande och som följd härav har fått betala mer för logi än vad som högst ersätts enligt första stycket, får dock ersättning lämnas med skäligt belopp som överstiger 55 kronor per natt. Följeslagare 16 § Om en försäkrads ålder eller tillstånd motiverar att någon följer honom på resan, lämnas ersättning för följeslagarens kostnader för resa och övernattning enligt vad som gäller för den försäkrade, dock utan avdrag för karensbelopp. I samband med sjukhusvård ersätts följeslagarens kostnader för resa varje gång högst efter kostnaderna för fram- och återresa. Sjukt barn 17 § Har förälder eller annan anhörig med anledning av sjukdom hos ett barn, som inte fyllt 16 år, gjort besök i öppen vård eller hos barnet medan det vårdas på sjukhus, lämnas ersättning för resa och övernattning om besöket ingått som en del i behandlingen av barnet. Även om besöket inte har ingått som en del i behandlingen av barnet, får vid besök hos barn som vårdas på sjukhus ersättning lämnas för ett besök per vecka. Ersättning enligt första och andra styckena lämnas med tillämpning av samma bestämmelser som gäller vid egen sjukresa. Särskild ordning för ersättning vid resa med taxi 18 § En försäkringskassa får utan hinder av vad som i denna förordning föreskrivs om resekostnad för resa med taxi träffa avtal med ett taxiföretag om ersättning för utförd sjukresa, om avtalet kan beräknas leda till att kassans sammanlagda utgifter för ersättning för taxiresor minskar under avtalsperioden. Ett sådant avtal skall för att gälla godkännas av riksförsäkringsverket. Om ett avtal enligt första stycket har träffats skall den försäkrade till taxiföretaget endast betala gällande karensbelopp enligt 11 och 12 §§. Detta gäller under förutsättning att den försäkrade använder ett särskilt av försäkringskassan och taxiföretaget överenskommet beställningsförfarande. Försäkringskassan skall till taxiföretaget betala det belopp som utgör skillnaden mellan det pris för resan som följer av avtalet och karensbeloppet. Förordning (1991:423). Närmare föreskrifter 19 § Riksförsäkringsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1991:423). Övergångsbestämmelser 1990:539 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om ersättning för resa som påbörjats före ikraftträdandet. 1991:17 Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1991 och tillämpas i fråga om ersättning för resa som har påbörjats efter den 31 december 1990. 1991:1645 Den upphävda förordningen skall dock tillämpas i fråga om ersättning för kostnader för sjukresa som har påbörjats före den 1 januari 1992.