Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1987:938 ·
Visa register
Nationalparksförordning (1987:938)
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet
Utfärdad: 1987-06-25
Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:633
Övrigt: Bilagorna finns inte med här. Bilaga 8 senast ändrad genom SFS 1988:1133. Bilaga 10 senast ändrad genom SFS 2011:690. Bilaga 12 senast ändrad genom SFS 1988:1133. Bilaga 13 senast ändrad genom SFS 1994:552. Bilaga 18 senast ändrad genom SFS 2017:268. Bilaga 19 senast ändrad genom SFS 2009:729. Bilaga 21 senast ändrad genom SFS 2017:268. Ny bilaga 22 genom SFS 1991:104. Ny bilaga 26 genom SFS 1998:1026. Ny bilaga 27 genom SFS 2001:213. Ny bilaga 28 genom SFS 2002:679. Ny bilaga 29 genom SFS 2009:729. Ny bilaga 30 genom SFS 2018:312.
Ikraft: 1988-01-01
1 § Följande nationalparker har bildats för angivna
syften:
1. Vadvetjåkka nationalpark för att bevara ett högnordiskt
fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
2. Abisko nationalpark för att bevara ett högnordiskt
fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
3. Stora Sjöfallets (Stuor Muorkke) nationalpark för att
bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga
tillstånd,
4. Sareks nationalpark för att bevara ett utpräglat
högfjällslandskap i dess naturliga tillstånd,
5. Padjelanta (Badjelánnda) nationalpark för att bevara ett
på sjöar och vidsträckta hedar rikt fjällandskap i dess
naturliga tillstånd,
6. Muddus (Muttos) nationalpark för att bevara ett skogs- och
myrlandskap i dess naturliga tillstånd,
7. Pieljekaise nationalpark för att bevara ett område med
fjällbjörkskog i dess naturliga tillstånd,
8. Sånfjällets nationalpark för att bevara ett skogs- och
fjällområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga
tillstånd,
9. Töfsingdalens nationalpark för att bevara ett blockmarks-
och barrskogsområde i de södra fjälltrakterna i dess
naturliga tillstånd,
10. Hamra nationalpark för att bevara områdets naturmiljö i
väsentligen orört skick och värna ostörda naturupplevelser
inom ett avsnitt bergkullslätt med urskogsartad skog,
blandmyrkomplex och andra våtmarkstyper samt ett vattendrag
med opåverkad hydrologi,
11. Garphyttans nationalpark för att bevara ett äldre
odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick,
12. Ängsö nationalpark för att bevara ett äldre
odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick,
13. Norra Kvills nationalpark för att i den sydsvenska
barrskogsregionen bevara ett område med urskogsartad barrskog
i dess naturliga tillstånd och för fri utveckling mot
urskog,
14. Gotska Sandöns nationalpark för att bevara ön i dess
naturliga tillstånd,
15. Blå Jungfruns nationalpark för att bevara ön i dess
naturliga tillstånd,
16. Dalby Söderskogs nationalpark för att bevara ett område
med sydsvensk lövskog i väsentligen oförändrat skick,
17. Store Mosse nationalpark för att bevara Sydsveriges
största sammanhängande myrområde i väsentligen oförändrat
skick, där sjö och myr med växtlighet och djurliv ska få
utvecklas fritt,
18. Tivedens nationalpark för att bevara ett sammanhängande
skogs-, sjö- och sprickdalslandskap i väsentligen orört
skick, där skogen ska få utvecklas mot urskog,
19. Skuleskogens nationalpark för att bevara ett starkt
kuperat kustanknutet skogs-, hällmarks- och
sprickdalslandskap i orört skick, där växtlighet och djurliv
får utvecklas fritt,
20. Stenshuvuds nationalpark för att bevara ett storslaget
naturområde med stora geologiska och biologiska skyddsvärden
som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet,
21. Björnlandets nationalpark för att bevara ett värdefullt
berg- och urskogsområde,
22. Djurö nationalpark för att bevara ett skärgårdslandskap i
Vänern i väsentligen oförändrat skick,
23. Tyresta nationalpark för att bevara ett representativt
sprickdalslandskap med omfattande urskogar och värdefull
natur i övrigt,
24. Haparanda skärgårds nationalpark för att bevara ett unikt
skärgårdslandskap i väsentligen orört skick,
25. Trestickla nationalpark för att bevara ett
sprickdalslandskap av ödemarkskaraktär med omfattande
naturskogar med en låg grad av kulturpåverkan,
26. Färnebofjärdens nationalpark för att bevara ett unikt
älvlandskap med omgivande värdefulla skogar och våtmarker i
väsentligen orört skick,
27. Söderåsens nationalpark för att bevara ett större
sammanhängande område av det sydsvenska horstlandskapet i
väsentligen oförändrat skick,
28. Fulufjällets nationalpark för att bevara ett sydligt
fjällområde med särpräglad vegetation och stora naturvärden i
väsentligen oförändrat skick,
29. Kosterhavets nationalpark för att bevara ett särpräglat
och artrikt havs- och skärgårdsområde samt angränsande
landområden i väsentligen oförändrat skick, och
30. Åsnens nationalpark för att bevara ett representativt,
variationsrikt och biologiskt värdefullt sydsvenskt skogs-
och sjölandskap med dess växt- och djurliv i väsentligen
orört skick. Förordning (2018:312).
2 § Nationalparkerna är belägna på mark som tillhör
staten. Deras huvudsakliga gränser anges i bilagorna 1–30.
I de fall som anges särskilt ingår angränsande vattenområden.
I Gotska Sandöns nationalpark och Blå Jungfruns nationalpark
ingår de vattenområden som enligt lagen (1950:595) om gräns
mot allmänt vattenområde hänförs till respektive fastighet.
Förordning (2018:312).
3 § Nationalparkerna ska vårdas och förvaltas i enlighet med
de syften för vilka de har bildats.
Länsstyrelsen är förvaltare av nationalparker i länet, med
undantag för att
1. Stiftelsen Tyrestaskogen är förvaltare av Tyresta
nationalpark,
2. Länsstyrelsen i Örebro län är förvaltare även av den del
av Tivedens nationalpark som ligger i Västra Götalands län,
och
3. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är förvaltare även av de
delar av Färnebofjärdens nationalpark som ligger i Dalarnas,
Västmanlands och Uppsala län. Förordning (2009:729).
3 a § När Naturvårdsverket tar fram underlag för beslut om
att förklara ett mark- eller vattenområde som nationalpark
ska verket ge Sametinget tillfälle att yttra sig, om det inte
är uppenbart att området saknar betydelse för rennäringen och
samisk kultur. Förordning (2018:312).
4 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter
1. om inskränkningar i rätten att använda mark- eller
vattenområden inom en nationalpark, och
2. om rätten att färdas och vistas och om ordningen i övrigt
inom en nationalpark.
Innan Naturvårdsverket meddelar föreskrifterna ska verket ge
länsstyrelsen, kommunen och Havs- och vattenmyndigheten
tillfälle att yttra sig. Om föreskrifterna kan antas ha
betydelse för rennäringen eller samisk kultur, ska verket
också ge Sametinget tillfälle att yttra sig.
Om föreskrifterna avser inskränkning i renskötselrätt eller
annan enskild rätt, ska förordningen (1998:1252) om
områdesskydd enligt miljöbalken m.m. tillämpas i fråga om
föreläggande till sakägare att yttra sig över förslag till
beslut och om kungörande av beslut. Det som sägs i den
förordningen om länsstyrelsen och kommunen ska i stället
gälla Naturvårdsverket. Förordning (2018:312).
5 § Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från
föreskrifter som avses i 4 §, om det finns särskilda skäl. Att
regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 7 kap.
29 § miljöbalken. Förordning (2011:622).
6 § Bestämmelserna i 23 § förordningen (1998:1252) om
områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ska tillämpas i fråga om
vad en ansökan om dispens enligt 5 § ska innehålla.
Förordning (2011:622).
7 § Naturvårdsverket får efter samråd med länsstyrelsen,
kommunen och Havs- och vattenmyndigheten i ett beslut om en
skötselplan bestämma hur en nationalpark ska vårdas och
förvaltas. Förordning (2011:622).
7 a § Har upphävts genom förordning (1998:1253).
8 § När Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter enligt 4 §
eller beslutat om en skötselplan enligt 7 §, ska verket snarast
möjligt underrätta den berörda nationalparkens förvaltare om
detta. Förordning (2011:622).
9 § När länsstyrelsen har beslutat i en fråga om dispens enligt
5 §, ska länsstyrelsen skicka beslutet till Naturvårdsverket.
Förordning (2011:622).
10 § Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i
miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det
tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i
2 kap. 4 och 7 §§ miljötillsynsförordningen.
Förordning (2020:633).
11 § I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och
tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om avgifter.
Förordning (2011:622).
12 § I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och
förverkande. Förordning (2011:622).
13 § Naturvårdsverkets beslut enligt 7 § får överklagas hos
regeringen. Bestämmelser i övrigt om överklagande finns i 19
kap. 1 § och 23 kap. 1 § miljöbalken.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten får överklaga
beslut enligt 5 §. Förordning (2011:622).
Övergångsbestämmelser
1991:1163
Denna förordning träder i kraft, i fråga om 4 § den 1 augusti 1991, och
i övrigt den 1 januari 1992. Vad som i gällande förordnanden enligt 3 §
tredje stycket och upplåtelser enligt 6 § sägs om statens naturvårdsverk
skall efter ikraftträdandet gälla länsstyrelsen.
1998:1253
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före den 1 januari
1999.
2006:291
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2006. Den nya
bestämmelsen skall dock tillämpas för tid från och med den 1
april 2006.
Bilagorna finns inte med här.