Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1982:513 ·
Visa register
Lag (1982:513)
om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.
Departement: Utrikesdepartementet UDH
Utfärdad: 1982-06-10
Ändring införd: t.o.m. SFS1983:149
Författningen har upphävts genom: SFS1988:558
Upphävd: 1988-07-01
1 § Krigsmateriel får inte föras ut ur riket utan tillstånd av
regeringen, om ej annat följer av denna lag eller annan författning.
2 § Den som inom riket tillverkar krigsmateriel får inte utan
tillstånd av regeringen upplåta eller överlåta rätt att utom riket
tillverka sådan materiel.
3 § Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare får inte
bedrivas inom riket utan tillstånd av regeringen.
Första stycket gäller inte
1. utbildning som står under tillsyn av skolöverstyrelsen eller
universitets- och högskoleämbetet, om den sker i enlighet med läroplan
eller utbildningsplan som har fastställts av någon av dessa
myndigheter,
2. utbildning som anordnas av staten,
3. utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel
eller med anställning i företag för tillverkning av sådan materiel.
4 § I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller eljest
inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att
föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel meddela tillstånd enligt
1 §. Lag (1983:149).
5 § Regeringen bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel enligt
denna lag.
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om utförsel av enstaka skjutvapen och därtill
hörande ammunition samt av skjutvapen jämte tillhörande ammunition för
personligt bruk eller för användning vid jakt, tävling eller övning
utom riket.
7 § Om olovlig utförsel av vara och om försök därtill finns
bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
8 § Den som bryter mot 2 eller 3 § döms,
1. om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst
två år,
2. om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
9 § Är brott som avses i 8 § första stycket 1 att anse som grovt, döms
till fängelse lägst sex månader och högst fyra år.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det avsett
tillverkningsrätt av betydande värde eller utbildning av betydande
omfattning eller varaktighet eller om gärningen eljest varit av
särskilt farlig art.