Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1976:1008 ·
Visa register
Värnpliktsförmånsförordning (1976:1008)
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1976-12-02
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:708
Författningen har upphävts genom: SFS 1995:239
Upphävd: 1995-07-01
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning tillämpas i den mån ej särskilda bestämmelser gäller
vid höjd beredskap. Förordning (1993:255).
2 § Med värnpliktig avses i denna förordning den som
1. fullgör tjänstgöring enligt värnpliktslagen (1941:967),
2. utan att vara anställd genomgår utbildning som ej fullgörs enligt
nämnda lag till yrkesofficer eller reservofficer. Förordning (1984:385).
3 § Om värnpliktigs rätt till familjebidrag, ersättning för skada eller
sjukdom som han ådrager sig under tjänstgöring och grupplivförsäkring
föreskrives särskilt.
4 § Med allmänt kommunikationsmedel förstås i denna förordning tåg, fartyg,
flygplan och buss i reguljär trafik samt spårvagn.
Dagersättning, dagpenning, befattningspenning och särskilda ersättningar
5 § En inskrivningsskyldig får dagersättning med fyrtio kronor
per dag under inskrivningsförrättningen och prövningen för
antagning som aspirant vid Försvarsmakten. Förordning (1994:708).
6 § En värnpliktig får dagersättning med fyrtio kronor per dag
under
1. grundutbildningen,
2. repetitionsutbildningen i omedelbar anslutning till
grundutbildningen,
3. utbildningen som avses i 2 § 2.
Efter 230 dagars tjänstgöring får den värnpliktige tillägg till
dagersättningen. Tillägget betalas per dag med femton kronor till
och med den 300: e tjänstgöringsdagen, med trettio kronor för tiden
därefter till och med den 360: e tjänstgöringsdagen, med sextio
kronor för tiden därefter till och med den 450: e tjänstgöringsdagen
och med nittio kronor för tiden därefter. Förordning (1994:708).
7 § Under annan tjänstgöring enligt värnpliktslagen (1941:967) än som
anges i 6 § får de värnpliktiga dagpenning med ett belopp per dag som från
och med första tjänstgöringsdagen motsvarar 90 procent av den värnpliktiges
sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, delad med 365. Om det för den värnpliktige inte har fastställts någon
sjukpenninggrundande inkomst, bestäms dagpenningen till 90 procent av den
sjukpenninggrundande inkomst som skulle ha fastställts för honom om för-
skrifterna om fastställande av sådan inkomst hade varit tillämpliga på honom,
delad med 365. Dagpenningen skall alltid bestämmas till lägst 55 kronor.
Dagpenning betalas inte för de dagar då den värnpliktige uppbär ersättning
enligt 4 kap. lagen om allmän försäkring.
En värnpliktig som är berättigad till dagpenning skall till den allmänna
försäkringskassan senast dagen före inryckningsdagen anmäla sådan ändring i
sina inkomstförhållanden som påverkar dagpenningens storlek.
Förordning (1994:49).
8 § Ersättning enligt 6 och 7 §§ utgår för in- och utryckningsdagar.
Ersättning enligt 6 § utgår då med samma belopp som under närmast
följande eller föregående tjänstgöringsdag.
Värnpliktig får för erhållande av tillägg till dagersättningen
tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring enligt lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst. Förordning (1983:456).
9 § Under tid för frånvaro från tjänstgöring på grund av att värnpliktig
har hållit sig undan eller rymt, varit tagen i försvarsarrest, varit anhållen
eller häktad eller varit intagen i kriminalvårdsanstalt utgår ej ersättning
enligt 6 och 7 §§. Blir anhållen värnpliktig icke häktad eller frikännes
värnpliktig eller häktning, skall innehållen ersättning utbetalas till honom.
Är värnpliktig frånvarande från tjänstgöring av annan anledning än som avses
i första stycket, utgår ersättning under frånvarotiden endast om denna till-
godoräknas honom som tjänstgöringstid. Den värnpliktige får dock behålla
utbetalad ersättning enligt 6 § även om frånvarotiden ej tillgodoräknas honom,
under förutsättning att denna omständighet ej var känd av utbetalande
myndighet vid utbetalningstillfället. I fråga om återbetalning av ersättning
enligt 7 § gäller vad som föreskrives i 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
10 § Har värnpliktig skuld till staten på grund av förhållande som har
samband med tjänstgöringen, får ersättning enligt 6 § innehållas. Vid varje
utbetalningstillfälle får högst hälften av det belopp som skall utbetalas
innehållas, om den värnpliktige ej medger att högre belopp innehålles.
11 § Värnpliktig är för varje dag som han uppbär dagpenning berättigad till
befattningspenning, om han har inkallats att tjänstgöra i befattning som är
placerad på gruppchefsnivå eller högre kompetens- eller funktionsnivå.
Befattningspenning utgår per dag med det belopp som anges för befattningens
kompetens- respektive funktionsnivå enligt följande tabell.
Kodsiffra Kompentens- respektive funktionsnivå Belopp
8 Gruppchefsnivå 4 kr
7 Troppchefsnivå 6 "
6 Plutonchefsnivå 8 "
5 Kompanichefsnivå 10 "
4-1 Bataljonschefsnivå och högre nivå 12 "
Värnpliktig, som under mer än hälften av ett dygn uppehåller en befattning
som är placerad i högre kompetens- eller funktionsnivå än den befattning i
vilken han har inkallats att tjänstgöra, får för sådana tjänstgöringsdagar
befattningspenning med det belopp som i tabellen anges för den högre
kompetens- respektive funktionsnivån. Befattningspenningen för befattning
som kompanichef eller motsvarande är tolv kronor per dag.
Befattningspenning betalas endast om utbildningen varar mer än fem dagar.
Förordning (1993:183).
Premier och utryckningsbidrag
13 § Värnpliktig som genomgått utbildning till reservofficer med godkända
vitsord erhåller utbildningspremie med 12 500 kronor för reservofficerskurs
I och med 16 000 kronor för reservofficerskurs II.
En yrkesofficersaspirant som genomgått utbildning vid officershögskola under
ett år och godkänts för fortsatt utbildning får en utbildningspremie med
12 500 kronor. Förordning (1993:373).
14 § Den som utan att vara anställd genomgår utbildning till yrkesofficer och
skiljs från utbildningen innan han anställs som yrkesofficer får avgångs-
vederlag från och med den dag utbildningen avbryts till och med den 30:e
dagen från det beslutet om att skilja honom från utbildningen meddelades.
Avgångsbetalas per dag med belopp motsvarande den dagersättning och det
tillägg till dagersättningen som han hade då han skildes från utbildningen.
Förordning (1993:373).
15 § En värnpliktig får utryckningsbidrag med 4 000 kronor då
han rycker ut från sådan tjänstgöring som anges i 6 §, om
tjänstgöringen har varat i minst 180 dagar i en följd. Om den
värnpliktige inte har kunnat tjänstgöra 180 dagar i en följd på
grund av sjukdom eller skada eller på grund av att tjänstgöringen
har delats upp i kortare perioder, lämnas utryckningsbidrag efter en
sammanlagd tjänstgöringstid av 180 dagar. Värnpliktiga läkare,
tandläkare och apotekare, som fullgör tjänstgöringen i omgångar,
får dock utryckningsbidraget redan efter en sammanlagd
tjänstgöringstid av 120 dagar.
Om det finns särskilda skäl får utryckningsbidrag med 4 000 kronor
betalas ut då en värnpliktig rycker ut från en tjänstgöring som varat
kortare tid än 180 dagar, men minst 120 dagar i en följd.
Utryckningsbidrag lämnas endast en gång till varje värnpliktig.
Förordning (1994:708).
16 § Vid bestämmande av tjänstgöringstid för erhållande av utrycknings-
bidrag medräknas ej in- och utryckningsdagar. Tid för frånvaro från
tjänstgöring medräknas endast om frånvaron tillgodoräknas den värnpliktige
som tjänstgöringstid.
Resor
17 § En inskrivningsskyldig är berättigad till en fri resa till platsen
för inskrivningsförrättning eller prövning för antagning som aspirant vid
försvarsmakten från den plats inom landet där han är folkbokförd eller
vistas stadigvarande.
Inskrivningsskyldig är berättigad till fri resa från platsen för
förrättningen eller prövningen till plats inom landet varifrån han skulle
vara berättigad till fri resa vid färd till förrättning eller prövning.
Förordning (1992:1462).
18 § En värnpliktig är vid färd för inryckning till tjänstgöring berättigad
till en fri resa till tjänstgöringsplatsen från den plats inom landet där han
är folkbokförd eller vistas stadigvarande.
Värnpliktig är vid färd för utryckning från tjänstgöring berättigad till fri
resa från tjänstgöringsplatsen till plats inom landet varifrån han skulle
vara berättigad till fri resa vid inryckning till tjänstgöring.
Förordning (1992:1462).
19 § En värnpliktig är under sådan tjänstgöring som anges i 6 § berättigad
till en fri resa var fjortonde dag till och från den plats inom landet där
han är folkbokförd eller vistas stadigvarande. Den värnpliktige får i stället
för en sådan resa göra en fri resa till och från en plats inom landet som
kan nås med allmänt kommunikationsmedel, om resan avser besök hos någon som
är nära anhörig till honom. Under annan tjänstgöring enligt 27 § värnplikts-
lagen (1941:967) har en värnpliktig för varje hel tjänstgöringsperiod om 14
dagar som inkallelsen avser rätt att på statens bekostnad företa en resa i
samband med en tjänstefri dag till och från den plats där han är folkbokförd
eller vistas stadigvarande.
Värnpliktig är utöver vad som följer av första stycket i samband med tjänst-
ledighet för enskild angelägenhet berättigad till fri resa inom landet till
och från den plats där han med hänsyn till ändamålet med tjänstledigheten
avser att vistas.
En värnpliktig som vid utnyttjandet av rätten till fri resa vägras följa med
transportmedlet eller avvisas från detta på grund av att han bedöms utgöra
en fara för ordningen eller säkerheten skall ändå anses ha tillhandahållits
en fri resa för det tillfället. Förordning (1992:1462).
20 § Vid resa som värnpliktig enligt order har att företaga i tjänsten
erhåller han fri resa.
21 § Resor skall företas med det transportmedel som
Försvarsmakten tillhandahåller eller, om sådant transportmedel
inte tillhandahålls, med allmänt kommunikationsmedel.
Om en värnpliktig på grund av verkställighet av disciplinpåföljd
eller annars av egen förskyllan inte kan utnyttja ett färdmedel som
myndigheten tillhandahåller, skall transportmedel anses ha
tillhandahållits honom i alla fall.
Flyg får inte användas vid resor som avses i 19 § första stycket
andra meningen. Vid övriga resor får flyg användas i den
omfattning som Värnpliktsverket bestämmer efter samråd med
Försvarsmakten. Förordning (1994:708).
22 § Saknas allmänt kommunikationsmedel eller blir restiden med sådant
oskäligt lång, får annat färdmedel användas vid fri resa. Vid resor som
avses i 20 § får annat färdmedel även i övrigt användas enligt föreskrifter
som Värnpliktsverket meddelar efter samråd med Försvarsmakten.
Förordning (1994:708).
23 § Vid resa med allmänt kommunikationsmedel skall billigaste färdsätt
och färdväg begagnas. Sovplats får begagnas om det är befogat med hänsyn
till resans längd och ändamål. Förordning (1983:456).
24 § För resa med allmänt kommunikationsmedel skall inskrivningsskyldig
och värnpliktig om möjligt erhålla särskild färdhandling.
Förordning (1983:456).
25 § Om färdhandling för resa med allmänt kommunikationsmedel inte har
tillhandahållits eller inte har godtagits av ett trafikföretag, lämnas
resekostnadsersättning med det belopp som har betalts för resan.
Förordning (1983:1081).
26 § Om en värnpliktig får använda ett annat färdmedel än ett allmänt
kommunikationsmedel vid en resa som avses i 17--19 §§, har han rätt till
resekostnadsersättning om resan är längre än tre kilometer. Ersättning
lämnas för billigaste färdväg med 90 öre per kilometer och särskild
ersättning med fem öre per kilometer för varje medresande värnpliktig,
som har rätt till fri resa. Vid resa med taxibil ersätts det belopp som
den värnpliktige har betalat mot kvitto. Medresande har inte rätt till
resekostnadsersättning.
Om en värnpliktig får använda ett annat färdmedel än ett allmänt
kommunikationsmedel vid en resa som avses i 20 §, lämnas resekostnads-
ersättning. Vid beräkning av resekostnadsersättningen tillämpas de
bestämmelser om sådan ersättning som gäller enligt 5 § allmänt reseavtal
(ARA). Förordning (1992:526).
26 a § Försvarsmakten får medge att värnpliktiga får fria resor
enligt 18 och 19 §§ vid sådan tjänstgöring som anges i 6 § första
stycket 1 och 2 till eller från en plats utomlands, om den
värnpliktige eller hans familj är stadigvarande bosatt där eller det
annars finns synnerliga skäl.
Värnpliktsverket skall efter hörande av Försvarsmakten föreskriva
vad som i övrigt skall gälla för att sådana resor skall få medges.
Förordning (1994:708).
Förplägnad, inkvartering och utrustning
27 § Inskrivningsskyldig erhåller fri förplägnad och fri inkvartering
under inskrivningsförrättning och prövning för antagning som aspirant
vid försvarsmakten.
28 § Värnpliktig erhåller fri förplägnad och fri inkvartering under
tjänstgöring samt under in- och utryckningsdagar.
29 § Om en värnpliktig är förlagd i en egen bostad lämnas hyresbidrag, om
inte den värnpliktige uppbär bostadsbidrag enligt familjebidragsförordningen
(1991:1492).
Om en värnpliktig är förlagd utom kasernområdet och avståndet mellan
förläggningen och tjänstgöringsplatsen överstiger tre kilometer, har
han rätt till ersättning för kostnaden för resa mellan förläggningen och
tjänstgöringsplatsen med allmänt kommunikationsmedel enligt billigaste
färdsätt. Förordning (1991:1493).
30 § Värnpliktig erhåller förplägnadsersättning i stället för fri
förplägnad när han har tillstånd att själv svara för sin förplägnad
samt när han i samband med tjänstledighet eller på grund av
sjukdom ej befinner sig vid förbandet. Värnpliktig som fullgör
grundutbildning erhåller dessutom förplägnadsersättning under
annan tjänstgöringsfri dag när han ej befinner sig vid förbandet.
Värnpliktig erhåller måltidsersättning i stället för fri förplägnad vid
resa som han enligt order har att företaga i tjänsten samt när
förplägnaden ej tillhandahålles honom under tjänstgöringen. Om
synnerliga skäl föreligger kan måltidsersättning också utgå till
inskrivningsskyldig och värnpliktig vid fri resa.
Om det finns särskilda skäl kan den värnpliktige utöver
förplägnadsersättning få ett tillägg till denna.
Förplägnadsersättningen och tillägget får dock tillsammans inte
överstiga vad som motsvarar beloppet för måltidsersättning.
Förordning (1994:708).
31 § Vid fri resa utgår ersättning för nattlogi, om det är befogat med hänsyn
till resans längd och ändamål. Förordning (1983:456).
32 § Värnpliktig erhåller under tjänstgöring som lån samtliga persedlar som
ingår i den värnpliktiges personliga tjänsteutrustning.
Värnpliktig som har tillstånd att i tjänsten begagna egna persedlar erhåller
beklädnadsersättning.
Hälso- och sjukvård
33 § Inskrivningsskyldig erhåller fri sjukvård under inskrivningsförrättning
och prövning för antagning som aspirant vid försvarsmakten samt under färd
till eller från förrättningen eller prövningen.
34 § Värnpliktig erhåller fri hälso- och sjukvård under tjänstgöring,
in- och utryckningsdagar samt färd till eller från tjänstgöringen.
Vårdas värnpliktig vid tid för utryckning på militär sjukvårdsavdelning
erhåller han fri sjukvård där under högst 90 dagar efter utryckningsdagen.
35 § Fri hälso- och sjukvård för värnpliktiga omfattar
1. hälsoundersökning vid förband,
2. sjukvård vid mottagning på förband eller, i fall som avses i 36 §,
annan läkarvård,
3. sluten vård vid förband eller allmänt sjukhus,
4. läkemedel och tekniska hjälpmedel,
5. transporter i samband med sjukdoms- och olycksfall,
6. läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka laga
förfall,
7. viss tandvård enligt särskilda bestämmelser.
36 § Värnpliktig får söka vård hos annan läkare än läkare vid förband
1. vid olycksfall,
2. vid akut behov av sjukvård när den värnpliktige icke befinner sig vid
förbandet eller dess närhet,
3. efter hänvisning av läkare vid förband.
Värnpliktig skall i fall som avses i första stycket om möjligt anlita
läkare i allmän tjänst.
37 § Under sjötjänstgöring erhåller värnpliktig sjukvårdsförmåner enligt
bestämmelser som regeringen meddelar särskilt.
Begravningshjälp m.m.
38 § Avlider den inskrivningsskyldige eller värnpliktige under den tid
då han är berättigad till fri sjukvård, betalas begravningshjälp till
den avlidnes dödsbo med ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Kostnad som föranledes av militärbegravning och kostnad för transport av
den avlidne till hemorten ersättes helt av statsmedel. För transport till
annan ort utgår ersättning med högst det belopp som svarar mot transport-
kostnaden till hemorten. Förordning (1988:415).
Utbetalning m.m.
39 § Enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den
som tjänstgör inom totalförsvaret handhar Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna frågor om dagpenning. Dagpenning betalas ut
genom Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Underlag
för utbetalning av dagpenning lämnas av Värnpliktsverket eller, om
Värnpliktsverket föreskriver det, av den utbildningsredovisande myndigheten.
Annan förmån än dagpenning utbetalas av Värnpliktsverket eller, om
Värnpliktsverket föreskriver det, av annan myndighet. Förordning (1993:373).
Överklagande
40 § Enligt 4 § lagen (1991:1488) om handläggning av vissa
ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret tillämpas i
fråga om dagpenning bestämmelserna i 20 kap. 10--13 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av
beslut samt om överklagande.
Annat beslut i särskilt fall får överklagas hos Totalförsvarets
tjänstepliktsnämnd. Förordning (1994:708).
Övriga bestämmelser
41 § har upphävts genom förordning (1991:1493).
42 § Regeringen överlåter åt
1. Riksförsäkringsverket att efter samråd med Värnpliktsverket
meddela ytterligare föreskrifter om bestämmande och utbetalning
av dagpenning,
2. generalläkaren att meddela ytterligare föreskrifter om hälso- och
sjukvård,
3. Värnpliktsverket att efter samråd med Försvarsmakten meddela
ytterligare föreskrifter i de ämnen som behandlas i denna
förordning om inte något annat har föreskrivits ovan.
Förordning (1994:708).
Övergångsbestämmelser
1985:71
Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 15 §, en vecka efter den dag,
då förordningen enligt uppgift på den kommit ut från trycket i Svensk
författningssamling, och i övrigt den 1 juli 1985. Bestämmelserna i 15 § i
sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1985.
1986:114
Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 15 §, en vecka efter den
dag, då förordningen enligt uppgift på den kommit ut från trycket i
Svensk författningssamling, och i övrigt den 1 juli 1986. Bestämmelserna
i 15 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den
1 januari 1986.
1987:984
Denna förordning träder i kraft den 15 december 1987.
Värnpliktig som avslutat någon av reservofficerskurserna med godkända
vitsord före ikraftträdandet men efter den 1 november 1987 får i fråga
om den kursen premie enligt de nya bestämmelserna.
1987:1300
Denna förordning träder i kraft den 15 januari 1988. De nya bestämmelserna
skall dock tillämpas för tid från och med den 1 december 1987.
1988:87
Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 15 §, den 21 mars 1988, och
i övrigt den 1 juli 1988. Bestämmelserna i 15 § i sin nya lydelse tillämpas
dock för tid från och med den 1 januari 1988.
1993:373
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelsen i 13 § andra
stycket tillämpas i sin nya lydelse endast på dem som påbörjar utbildning
till yrkesofficer efter den 1 juli 1993.