Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1974:752 ·
Visa register
Lag (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m.
Departement: Justitiedepartementet DÅ
Utfärdad: 1974-11-22
Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:317
1 § Den som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge och som
fyllt 18 år kan av allmän domstol kallas enligt 2-7 §§ denna lag för
att höras som vittne eller som målsägande i anledning av åklagarens
talan, om han vid kallelsen uppehåller sig i något av dessa länder.
Vad i 2-5, 7 och 8 §§ föreskrives i fråga om vittne eller målsägande
gäller i tillämpliga delar part eller ställföreträdare för part som
skall inställa sig personligen i mål eller ärende rörande vårdnaden om
barn, äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap och
som vid kallelsen är bosatt och uppehåller sig i land som anges i
första stycket.
2 § Kallelse får utfärdas endast om utsagan kan antagas få väsentlig
betydelse för utgången i målet och det är av väsentlig betydelse att
förhöret äger rum vid svensk domstol. Vid bedömande av om vittne eller
målsägande skall kallas beaktas målets vikt och de olägenheter den
kallade kan komma att orsakas genom resvägens längd eller eljest.
Kallelse till annan domstol än den vid vilken målet är anhängigt får
ske endast om det är oundgängligen nödvändigt.
3 § Kallelse utfärdas av domstolen. I kallelsen skall anges den
minsta tid från delgivning av kallelsen som vittnet eller målsäganden
har rätt att åtnjuta för att kunna iakttaga inställelse (kallelse
frist).
Uteblir den som kallats, får han hämtas till rätten, om han uppehåller
sig här i landet. Erinran härom skall intagas i kallelsen.
Påföljd för utevaro får ej åläggas den som delgivits kallelse efter
det att kallelsefristen börjat löpa.
4 § I fråga om förhör med vittne gäller utöver 36 kap. 3-6 §§
rättegångsbalken motsvarande bestämmelser i det land där vittnet är
bosatt.
5 § I fråga om skyldighet för den som höres som vittne eller målsägande
att förete skriftlig handling för rätten gäller utöver 38 kap. 2 §
rättegångsbalken motsvarande bestämmelser i det land där vittnet eller
målsäganden är bosatt.
Bestämmelsen om handräckning i 38 kap. 5 § rättegångsbalken äger ej
tillämpning i fråga om handling som innehas av någon som sägs i första
stycket, om ej handlingen finns här i landet.
6 § Ersättning till den som efter kallelse enligt denna lag inställt
sig som vittne eller målsägande utgår av allmänna medel. Ersättningen
skall innefatta skälig gottgörelse för kostnader för resa och
uppehälle samt för tidsspillan.
Förskott på ersättning för kostnader för resa och uppehälle lämnas i
samband med kallelsen.
Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av Kungl.
Maj:t.
7 § Den som efter kallelse inreser till Sverige för att höras som
vittne eller målsägande enligt denna lag får under sitt uppehåll här i
riket icke åtalas eller straffas och ej heller utlämnas till annat
land än det han kommer från på grund av brott som begåtts före
inresan, såvida han icke själv inför domstol samtyckt därtill eller
efter vittnes- eller målsägandeförhöret frivilligt stannat kvar här
under längre tid än femton dagar.
8 § Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§ äger motsvarande tillämpning på
vittne eller målsägande som inställer sig utan särskild kallelse.
9 § Den som är bosatt här i landet och uppehåller sig här eller i
Danmark, Finland, Island eller Norge är skyldig att efter kallelse
inställa sig för att höras som vittne vid domstol i Danmark, Island
eller Norge eller som vittne eller målsägande vid domstol i Finland
enligt bestämmelserna i det landet. Detsamma gäller den som uppehåller
sig här i landet och är bosatt i Danmark, Finland, Island eller
Norge.
Den som är part eller ställföreträdare för part i mål eller ärende som
rör vårdnaden om barn, äktenskaplig börd eller faderskapet till barn
utom äktenskap är skyldig att under de förutsättningar som anges i
första stycket efter kallelse inställa sig personligen vid domstol i
Danmark, Finland, Island eller Norge.
10 § Beslut, varigenom domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge
för utevaro eller annan försummelse dömt den som avses i 9 § till
böter eller utdömt honom förelagt vite eller ålagt honom ersätta
rättegångskostnad, skall på begäran verkställas här i landet.
Böter och vite verkställes enligt lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m.m.
Lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på
privaträttens område äger tillämpning vid verkställighet av beslut att
ersätta rättegångskostnad. Lag (1977:599).
Övergångsbestämmelser
1975:297
Regeringen föreskriver dels att lagen (1974:752) om nordisk
vittnesplikt m.m. skall träda i kraft den 1 juli 1975 i förhållande
till Danmark, Finland och Norge, dels att lagen (1974:753) om ändring
i brottsbalken, lagen (1974:754) om ändring i lagen (1946:817) om
bevisupptagning vid utländsk domstol och lagen (1974:755) om ändring i
lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol skall träda i
kraft den 1 juli 1975.
1977:599
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får
sättas i kraft i förhållande till två eller tre av de stater som anges
i 10 §.
1977:1004
Regeringen föreskriver att lagen (1977:599) om ändring i lagen
(1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. skall träda i kraft i
förhållande till Danmark, Finland och Norge den 1 januari 1978.
1998:317
Regeringen föreskriver att lagen (1974:752) om nordisk
vittnesplikt m.m. skall träda i kraft i förhållande till Island
den 1 juli 1998.