Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1962:303 ·
Visa register
Lag (1962:303)
om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada
m.m.
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1962-06-06
Ändring införd: t.o.m. SFS 1971:285
1 § Livränta eller sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring
jämlikt
1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i
arbete,
2) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa
yrkessjukdomar,
3) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å
fartyg tjänstgörande personer,
4) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring eller
5) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl.
skall, i den mån ersättningen ej utgives av staten, förhöjas enligt vad
nedan sägs.
Vad i denna lag stadgas om livränta skall, där viss del av livränta
utbytts mot ett engångsbelopp, avse den del av livräntan som icke
omfattas av utbytet.
2 § Livränta, som tillkommer skadad vars arbetsförmåga är nedsatt med
minst två tiondelar eller, för tid efter utgången av den månad under
vilken skadad fyller sextiosju år, med minst tre tiondelar, skall
förhöjas med trettio procent, om skadan inträffat år 1955 eller
tidigare, med tjugu procent, därest skadan inträffat något av åren 1956
eller 1957, och med tio procent, om skadan inträffat något av åren 1958
eller 1959.
Livränta, som tillkommer efterlevande make eller annan i 20 § lagen om
yrkesskadeförsäkring avsedd efterlevande för tid till och med den månad,
under vilken den ersättningsberättigade fyller sextiosju år, eller barn,
fader, moder eller adoptant, skall jämväl förhöjas enligt vad i första
stycket sägs.
Har livränta omreglerats enligt lagen den 17 juni 1955 (nr 469), skall
förhöjningen utgå å den omreglerade livräntan. I fall som avses i 9 §
första stycket sistnämnda lag skall förhöjning icke utgå å den del av
livräntan, som svarar mot arbetsförtjänst vilken jämlikt nämnda lagrum
icke beaktas vid tillämpning av 2 § sagda lag.
Förhöjning må ej föranleda att livränta överstiger det belopp, vartill
den enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skolat uppgå om den skadades
årliga arbetsförtjänst beräknats till femtontusen kronor.
3 § Är någon behäftad med två eller flera skador, som var för med sig
medföra rätt till livränta enligt någon av de i 1 § angivna lagarna,
skall vid bedömande av rätt till förhöjning enligt denna lag
arbetsförmågan anses nedsatt med det tal, som utgör summan av de för de
skilda skadorna bestämda invaliditetsgraderna.
4 § Har i anledning av skada utgått livränta enligt någon av de i 1 §
angivna lagarna, må senare utgående sjukpenning i anledning av skadan
icke understiga det belopp, vartill den enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring skolat uppgå vid en årlig arbetsförtjänst, som
enligt nämnda lag förutsättes för rätt till livränta av den storlek
vartill livränta till den skadade vid förlust av arbetsförmågan uppgår
efter förhöjning enligt denna lag.
5 § Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om
förhöjning enligt denna lag i tillämpliga delar gälla vad som finnes
föreskrivet beträffande den ersättning, som förhöjts genom lagen.
6 § Den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av bestämmelserna i
denna lag, skall bestridas genom den försäkringsavgift, som jämlikt 38
och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för
arbetsgivaren. Lag (1971:285).
7 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen
av denna lag, meddelas av Konungen.
Övergångsbestämmelser
1962:303
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tillämpning å
ersättning, som belöper å tid dessförinnan.
1971:285
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före
ikraftträdandet.