Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1938:279 ·
Visa register
Kungl. Maj:ts Jaktstadga (1938:279)
Departement: Jordbruksdepartementet
Utfärdad: 1938-06-03
Författningen har upphävts genom: SFS 1987:905
Upphävd: 1988-01-01
Jaktutövning och viltskydd
Allmänna bestämmelser
1 § Vilda däggdjur och fåglar för vilka det inte gäller någon
allmän jakttid enligt jakttidsförordningen (1976:432) är fridlysta
under hela jaktåret (den 1 juli-den 30 juni). Andra vilda däggdjur och
fåglar är fridlysta under den tid som inte är allmän jakttid enligt
jakttidsförordningen.
När djur är fridlysta får de inte jagas, om inte annat följer av
denna stadga.
Om särskilt skydd för djurlivet inom vissa områden och om
utplantering eller annat utsättande av vilt i frihet finns särskilda
föreskrifter. Förordning (1981:678).
2 Denna stadga gäller i tillämpliga delar även i fråga om
1. vilda däggdjurs ungar, bon, gryt, iden och lyor,
2. bävrars boplatser och dammbyggnader,
3. vilda fåglars ungar, ägg och bon.
Första stycket hindrar inte att bon, gryt, iden eller lyor genomsöks
vid tillåten jakt eller att intrång då görs i dem. I fråga om bävrars
boplatser och dammbyggnader gäller dock 19 § tredje stycket.
Stadgan gäller inte avlivande av djur som har fångats med
fångstredskap. Förordning (1981:678).
3 § Jakt får ej bedrivas så, att villebrådet onödigtvis tillfogas
lidande. Har villebråd sårats eller skadats, är den jagande skyldig
att utan dröjsmål vidtaga de åtgärder som behövas för att djuret skall
kunna uppspåras och avlivas. Kungörelse (1967:769).
Om jaktvapen och andra jaktmedel
4 Jakt får bedrivas endast med skjutvapen, om inte annat följer
av 6 eller 8 §.
Vid jakt med skjutvapen får vapnet inte gillras. Förordning
(1981:678).
4 a § Jakt med skjutvapen är tillåten på följande tider av dygnet
1. under hela dygnet dels efter bäver, rödräv, grävling, mård och
sådana djur som avses i 1 § jakttidsförordningen (1976:432), dels i
Norrbottens län efter annat vilt än klövvilt under tiden den 1
november-utgången av februari,
2. under tiden från en timme före solens uppgång till solens nedgång
dels efter älg, dels efter gäss med de undantag som anges i 2 §
jakttidsförordningen,
3. under tiden från en timme före solens uppgång till och med en
timme efter solens nedgång efter övrigt vilt.
I fråga om första stycket 3 gäller dock att dovvilt, kronvilt och
rådjur får jagas efter solens nedgång endast om jakten bedrivs utan
hjälp av drivande hund och endast om en hund som kan spåra skadat vilt
finns att tillgå. Förordning (1981:678).
5 § 1 mom. Vid jakt får inte användas
1. mynningsladdare,
2. vapen med ljuddämpare,
3. kolsyrevapen, luftvapen eller fjädervapen,
4. armborst, pilbågar, harpunvapen, blåsrör eller andra till sin
funktion liknande vapen,
5. bedövningsvapen eller andra anordningar för bedövning av vilt,
6. slätborrade skjutvapen som har större kaliber än 12 eller mindre
kaliber än 36,
7. vapen av halvautomatisk eller pumprepeterande typ,
8. helautomatiska vapen,
9. ammunition laddad med svartkrut.
I fråga om första stycket 7 gäller dock undantaget att ett vapen av
halvautomatisk eller pumprepeterande typ får användas, om det enligt
föreskrifter som meddelas av naturvårdsverket varaktigt har ändrats så
att det endast kan laddas med två patroner. Förordning (1981:678).
2 mom. Naturvårdsverket skall meddela föreskrifter om vilka slag av
skjutvapen och ammunition som får användas vid jakt efter olika slag
av villebråd. Förordning (1983:283).
3 mom. Slätborrade skjutvapen får inte användas vid jakt efter varg,
björn, järv, säl eller annat klövvilt än rådjur. Sådana vapen får inte
heller användas vid jakt efter rådjur när endast hornbärande bock får
jagas. Förordning (1983:283).
4 mom. Ammunition med helmantlad kula får inte
användas vid jakt efter bäver, varg, björn, järv, lo, säl eller
klövvilt. Förordning (1983:283).
6 § 1 mom. Endast fångstredskap av godkänd typ
som inte skadar eller dödar fångat djur får användas vid jakt efter
däggdjur och sådana fåglar för vilka hela jaktåret är allmän jakttid.
Redskap skall vittjas minst en gång varje dygn. Fridlysta djur som
råkar bli fångade i ett redskap skall genast släppas ut. Förordning
(1981:678).
2 mom. Efter särskilt tillstånd får följande
redskap användas som jaktredskap, om de är av godkänd typ, nämligen
1. bur eller nät vid fångst av matnyttiga fåglar för avelsändamål,
2. snara vid jakt efter räv eller ripa,
3. bur eller fälla vari levande djur används som lockmedel,
4. bur, slagnät eller liknande redskap vid jakt efter rovfågel,
5. fälla, flak, giller eller liknande redskap som dödar djuret, om
jakten avser bisam, hermelin, mink, iller, frett, mård och andra
mindre, pälsbärande djur.
Tillstånd att använda sådant redskap som avses i första stycket 5
behövs dock inte för bekämpning av sådana djur som anges i 15 § 1 mom.
första stycket jaktlagen (1938:374). Förordning (1981:678).
3 mom.
3 mom upphört att gälla genom förordning (1981:678).
4 mom.kurs/ Naturvårdsverket prövar efter samråd med
lantbruksstyrelsen frågor om godkännande av sådana redskap som avses i
1 och 2 mom.
Tillstånd som avses i 2 mom. meddelas av länsstyrelsen för högst tre
år i sänder om inte annat följer av fjärde stycket. Tillstånd får
meddelas i den omfattning och på de närmare villkor som
naturvårdsverket föreskriver med hänsyn till intresset att möjliggöra
viss jakt, tillgodose jaktvården eller motverka viltskador.
I tillståndsbevis skall anges de villkor som skall iakttas för att
hindra skada eller olägenhet av redskapets användning.
Tillstånd som avses i 2 mom. meddelas av naturvårdsverket i de fall
verket med stöd av 19 § första stycket eller 20 § första stycket
meddelar tillstånd till jakt under viss tid eller annars medger
undantag från fridlysning. Förordning (1981:678).
7 § 1 mom. För att ge möjlighet till viss jakt,
tillgodose något jaktvårds- eller naturvårdsintresse eller motverka
viltskador får naturvårdsverket besluta om jakt på annan tid än som
avses i 4 a §. Frågor om sådan jakt efter hare prövas dock av
länsstyrelsen. Förordning (1982:319).
2 mom. För vetenskapligt behov eller för sådant
ändamål som anges i 1 mom. får naturvårdsverket medge undantag från 5
§ 1 mom. om det finns särskilda skäl. Naturvårdsverket får under samma
förutsättningar medge att sådant redskap som avses i 6 § får användas
vid annan jakt än där sägs eller tillåta användning av annat
jaktredskap.
I fråga om tillståndsbevis gäller 6 § 4 mom. tredje stycket.
Förordning (1981:678).
8 § Bekämpning av djur som får dödas enligt 15 § 1 mom. första stycket
lagen (1938:274) om rätt till jakt får ske med bekämpningsmedel som
enligt förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel får säljas eller
användas. Efter särskilt tillstånd, som meddelas av naturvårdsverket,
får sådant bekämpningsmedel användas även för att döda fåglar som
genom talrik förekomst eller av annan orsak är till sanitär olägenhet,
till hinder för nyttig verksamhet eller till betydande men för jakt-
eller naturvård.
Bevis om tillstånd att använda bekämpningsmedel skall innehålla de
villkor som naturvårdsverket finner behövliga. Förordning (1985:849).
9 § Jakt med hjälp av bloss, lampa eller annan belysningsanordning är
förbjuden.
Utan hinder av första stycket får
1. fast ytterbelysning vid väg eller byggnad användas vid jakt efter
vildkanin, rödräv, grävling, mink eller vildsvin,
2. handlampa användas vid jakt efter grävling med ställande hund och
för jakt vid gryt eller lya eller när ett fångstredskap vittjas.
Om det finns särskilda skäl får naturvårdsverket i visst fall besluta
om undantag från första stycket. Förordning (1981:678).
10 § Levande rovfågel får inte användas som hjälpmedel vid jakt.
Förordning (1981:678).
11 § 1 mom. Jakt med skjutvapen får inte ske från luftfarkost,
motordrivet fordon, båt försedd med inbyggd eller löstagbar motor,
eller från annat motordrivet fortskaffningsmedel eller från släpfordon
eller farkost som bogseras av sådant fortskaffningsmedel. Motordrivet
fortskaffningsmedel får inte heller användas för att söka efter vilt
eller för att spåra, förfölja, genskjuta eller hinna upp villebråd
eller på annat sätt hindra det att undkomma eller för att i övrigt
störa vilt, vare sig det sker vid jakt eller i annat syfte. Den
jagande får dock före eller efter jakt eller under avbrott i jakt
färdas med sådant fortskaffningsmedel inom ett område där han har rätt
att jaga.
Utan hinder av första stycket får
1. den som enligt särskilda föreskrifter har rätt att jaga eller
döda säl därvid färdas i motorbåt,
2. den som efter särskilt uppdrag av miljö- och hälsoskyddsnämnden
bedriver jakt använda motordrivet fordon vid jakt efter stadsduva,
vildkanin eller sådana måsfåglar och kråkfåglar för vilka hela året är
allmän jakttid.
Naturvårdsverket får besluta om undantag från första stycket, om det
behövs för att tillgodose jaktvårds- eller naturvårdsintresse eller
motverka viltskador eller om det annars finns särskilda skäl.
Förordning (1983:283).
2 mom. Fortskaffningsmedel som avses i 1 mom.
eller motorsåg eller annan motordriven anordning får vid jakt icke
utnyttjas för att avleda villebrådets uppmärksamhet från den jagande.
Kungörelse (1967:769).
3 mom. Skjutvapen får inte medföras vid
färd med terrängfordon.
Vid färd med annat motordrivet fortskaffningsmedel får skjutvapen
inte vara laddat och inte heller under färden förvaras åtkomligt för
förare eller passagerare annat än i väl tillslutet fodral.
Bestämmelserna om förvaring av vapen gäller dock inte vid färd inom
ett område där den som medför vapnet har rätt att jaga.
Första och andra styckena gäller inte bevakningspersonal, militär
personal eller polis under tjänsteutövning.
Länsstyrelsen får i enlighet med de föreskrifter som naturvårdsverket
meddelar besluta om undantag från första och andra styckena, om det
behövs för renskötseln eller för att tillgodose jaktvårds- eller
naturvårdsintresse eller om det annars finns särskilda skäl.
Förordning (1981:678).
Om hundförbud
12 § 1 mom. I marker där det finns villebråd
råder hundförbud under tiden den 1 mars-den 20 augusti. Om det behövs
till skydd för en viss djurart, får länsstyrelsen meddela föreskrifter
om hundförbud också under annan tid. Under förbudstiden skall hundar
hållas under sådan tillsyn att de hindras att löpa lösa i marker där
förbudet råder.
Har länsstyrelsen meddelat förbud enligt första stycket till skydd
för en viss djurart, får dock hundar som inte driver eller förföljer
sådant villebråd till vars skydd förbudet gäller användas för jakt
efter annat villebråd enligt föreskrifter som meddelas av
länsstyrelsen. Förordning (1981:678).
2 mom. Även under den tid då det inte råder
hundförbud skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från
att driva eller förfölja villebråd, när de inte används vid jakt.
Förordning (1981:678).
3 mom. Utan hinder av 1 och 2 mom. får hundar,
som är lämpliga för ändamålet, av jakträttsinnehavaren eller med
dennes medgivande användas enligt följande,
1. älghund vid jakt eller jaktträning under tiden den 21 augusti-den
31 december,
2. skällande fågelhund vid jakt eller jaktträning under tiden den 21
augusti-utgången av februari,
3. stående eller stötande hund vid jakt eller jaktträning under tiden
från och med den 21 augusti eller den tidigare dag då andjakten börjar
i orten till och med den 15 april samt inom Kopparbergs, Gävleborgs,
Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län även
från och med den 16 april till och med den 15 maj,
4. ställande hund vid jakt efter grävling under tiden den 1
augusti-den 15 februari,
5. drivande hund vid jakt eller träning för jakt efter dovvilt,
kronvilt och rådjur under tiden den 1 oktober-den 31 december och
efter annat vilt under tiden den 21 augusti-utgången av februari,
6. grythund dels vid jakt i gryt efter vildkanin och mink, dels vid
träning i konstgryt under hela jaktåret, dels vid jakt efter rödräv
och grävling under allmän jakttid, dels vid sådan jakt som företas med
stöd av 15 § jaktlagen (1938:274) eller 3 § jakttidsförordningen
(1976:432),
7. för spårning eller apportering av skadat eller fällt vilt eller
för annat jaktvårdsändamål, om hunden står under förarens kontroll,
8. för sådan dressyr och tävlingsverksamhet som bedrivs enligt
tillstånd som meddelas av naturvårdsverket.
I fråga om första stycket gäller vidare att hund som under tiden den
21 augusti-den 30 september råkar driva dovvilt, kronvilt eller rådjur
skall snarast kopplas. Förordning (1981:678).
4 mom. Vid jakt efter hare enligt 18 § 1 mom.
och vid sådan jakt efter rådjur när endast hornbärande bock får jagas,
får inte hund användas för annat ändamål än uppspårning av skadat
vilt. Förordning (1981:678).
Om jakt efter älg, rådjur, kronvilt, dovvilt och björn
13 § 1 mom. För jakt efter älg inom
jaktvårdsområde och annat mark
område som är registrerat som älgjaktsområde får länsstyrelsen ge
tillstånd till jakt utan hinder av fridlysning. Inom område som ej är
registrerat som älgjaktsområde får älgjakt icke bedrivas utom i fall
som avses i 19 eller 20 § denna stadga eller i 24 § 1 mom. lagen
(1938:274) om rätt till jakt.
Älgjaktsområde skall omfatta markområde som har jaktlig betydelse för
älgjakt. Det skall bestå av en eller flera fastigheter eller delar av
fastighet och om möjligt vara sammanhängande. Älgjaktsområde bildas
genom att länsstyrelsen i det län till vilket området eller större
delen därav hör beslutar att registrera det som älgjaktsområde.
Älgjaktsområde som har sådan storlek att det enligt för området
lämpliga biologiska avskjutningsnormer kan tilldelas minst en vuxen
älg per år kallas licensområde.
Ansökan om registrering av älgjaktsområde skall ges in till
länsstyrelsen före utgången av januari, om ej länsstyrelsen
föreskriver annat. Förordning (1975:973).
2 mom. Till varje länsstyrelse är knuten en
länsälgnämnd med uppgift att vara rådgivande organ åt länsstyrelsen i
frågor om älgvård och i ärenden om åtgärder för att motverka
älgskador.
Nämnden består av åtta ledamöter som länsstyrelsen utser för högst
tre år. En ledamot utses efter förslag av lantbruksnämnden, en ledamot
efter förslag av skogsvårdsstyrelsen och två ledamöter efter förslag
av jägarnas organisationer för länet. Av de övriga ledamöterna skall
två representera frilufts- och naturvårdsintresset. En av dessa skall
företräda det rörliga friluftslivet. En ledamot skall ha särskild
kunskap i frågor rörande trafiksäkerhet och vilt. Bland ledamöterna
utser länsstyrelsen en ordförande. Nämnden utser inom sig vice
ordförande. För varje ledamot finns en personlig suppleant som utses i
samma ordning som ledamoten.
Vid handläggning av ärenden som kräver särskild sakkunskap får nämnden
anlita lämplig person som sakkunnig. Förordning (1982:319).
3 mom. Länsstyrelsen delar in länet i
älgvårdsdistrikt vars gränser i regel bör motsvara kommungränserna och
kallar en representant för varje registrerat älgjaktsområde till
gemensamma överläggningar inom distriktet. Genom överläggningarna, som
skall hållas minst vart tredje år, skall länsstyrelsen inhämta
jägarnas synpunkter i sådana frågor om älgstammens vård som är av
gemensamt intresse för jägarna inom distrikten. Förordning
(1982:319).
4 mom. Tidpunkten för älgjaktens början
fastställes av regeringen efter förslag av statens naturvårdsverk.
Förordning (1975:973).
5 mom. Jakttiden för licensområde omfattar 20
dagar i en eller flera perioder som länsstyrelsen bestämmer efter
hörande av länsälgnämnden.
Länsstyrelsen får efter hörande av länsälgnämnden avkorta eller
förlänga jakttiden för licensområde, om det är påkallat av lokala
förhållanden.
Jakttiden för annat registrerat älgjaktsområde än licensområde får
omfatta minst två och högst fem dagar. Efter hörande av länsälgnämnden
bestämmer länsstyrelsen jakttiden med hänsyn till tillgången på
älgbete, älgstammens storlek och produktivitet, älgskador och övriga
förhållanden.
Område som allmänheten brukar använda för friluftsändamål bör i regel
undantagas från jakt under sön- och helgdag samt dag före sön- och
helgdag. Förordning (1975:973).
6 mom. Skadar älg i större omfattning skog eller
gröda eller föreligger påtaglig fara för sammanstötning mellan
motorfordon och älg och är jakt under tid som anges i 5 mom. ej
tillräcklig för att förebygga sådana olägenheter, får länsstyrelsen
medge jakt även under annan tid. Sker skadegörelsen inom område för
betydande lövskogsbruk, får länsstyrelsen medge jakt under hela
jaktåret. Förordning (1975:973).
7 mom. Tillstånd till älgjakt inom licensområde
(licens) skall avse det högsta antal djur som får fällas, bestämt med
hänsyn till tillgången på älgbete, älgstammens storlek och
produktivitet. Vid tillståndsgivningen skall länsstyrelsen även beakta
att älgstammen inte tillåts bli för stor med hänsyn till risken för
skador på gröda och skog och för trafikolyckor.
Ansökan om licens inges till länsstyrelsen före utgången av januari,
om ej länsstyrelsen föreskriver annat.
Älgjaktsområden som ej utgör licensområden skall av länsstyrelsen
tilldelas årskalv och ett vuxet djur.
Länsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter för avskjutningen.
Förordning (1982:319).
8 mom. Innan länsstyrelsen beslutar om
registrering av älgjaktsområde, licens, tilldelning av älg inom område
som avses i 7 mom. tredje stycket eller avskjutningsföreskrifter,
skall länsstyrelsen höra länsälgnämnden och jaktvårdssammanslutning
för länet samt ha inhämtat jägarnas synpunkter vid överläggning som
avses i 3 mom.
Om grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt är tillämpliga i
fråga om mark som helt eller delvis ingår i område som avses med
licens eller avskjutningsföreskrifter, skall länsstyrelsen samråda med
domänverket. Förordning (1981:678).
9 mom. Statens naturvårdsverk meddelar närmare
villkor för och föreskrifter om registrering av älgjaktsområden enligt
1 mom. eller beslut som avses i 3 eller 5-7 mom. Förordning
(1975:973).
10 mom. I fråga om jakt efter älg i Uppsala län
såvitt avser det område av Enköpings kommun som motsvarar förutvarande
Fjärdhundra kommun, Kronobergs län, Västmanlands län och Norrbottens
län såvitt avser området nedanför lappmarksgränsen gälla särskilda
bestämmelser. Förordning (1975:973).
14 § För jakt efter dovvilt, kronvilt eller rådjur på mark som medger
lämplig vård av fast stam av sådant villebråd får länsstyrelsen i det
län där marken eller större delen därav är belägen ge tillstånd till
jakt under en särskild jakttid.
Den för orten bestämda allmänna jakttiden skall ingå i den särskilda
jakttiden. Tillstånd får ges först efter hörande av
jaktvårdssammanslutning för länet och, i fall som avses i 13 § 8 mom.
andra stycket, först efter samråd som där sägs. Länsstyrelsen meddelar
närmare föreskrifter för avskjutningen.
Ansökan om tillstånd skall ges in till länsstyrelsen före utgången av
januari månad eller den senare tidpunkt som länsstyrelsen föreskriver.
Ansökningen skall vara åtföljd av en karta eller beskrivning över
området, om detta inte redan är känt för länsstyrelsen.
Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter angående
omfattningen av och villkoren för licensgivningen. Förordning
(1981:678).
14 a § Polismyndigheten får låta avliva eller fånga moderlös årskalv
av dovvilt, kronvilt, rådjur eller älg under tiden den 15 april-den 31
augusti och efter samråd med länsstyrelsen även under annan tid.
Förordning (1981:678).
14 b § Inom områden där det finns fasta stammar av björn får
naturvårdsverket efter samråd med länsstyrelsen besluta om jakt efter
ett visst antal djur, om sådan jakt är lämplig med hänsyn till
stammarnas storlek och sammansättning. Länsstyrelsen skall höra
jaktvårdssammanslutning för länet i fråga om jakten. Förordning
(1981:678).
Särskilda bestämmelser om vissa rovdjur
15 § 1 mom. Jakt efter varg, björn, järv eller lo
får utan hinder av fridlysning företas efter tillstånd av
länsstyrelsen. Sådant tillstånd får meddelas endast om och i den mån
stammen av sådant djur inom visst område utvecklats så, att den är
till synnerligt obehag för befolkningen eller är till avsevärt men för
tamdjursskötseln. Vid tillståndsgivningen skall beaktas att fasta
stammar av nämnda rovdjursarter bör bevaras i landet. Förordning
(1981:678).
2 mom. Har rovdjur som avses i 1 mom. angripit
och skadat eller dödat tamdjur och finns det skälig anledning att
befara nytt angrepp, får tamdjurets ägare eller vårdare utan hinder av
fridlysning förfölja och döda det angripande djuret, om det sker i
omedelbar anslutning till angreppet. Sådan jakt får dock inte företas
inom nationalpark, om inte annat följer av reglementet för parken.
Om särskilda hänsyn till skyddet för tamdjursskötseln föranleder det,
får länsstyrelsen besluta att sådan jakt som avses i första stycket
får företas även på annans jaktområde. Förordning (1981:678).
16 § Dödas eller skadas tamdjur genom angrepp av varg, björn, järv, lo
eller örn eller vållar sådant djur annan skada på tamdjursskötseln
inom visst område, utgår ersättning av statsmedel enligt förordningen
(1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur. Förordning
(1981:678).
Om ytterligare undantag från fridlysning
17 § 1 mom. Fridlysning utgör ej hinder för
rätten att enligt 14 § 2 mom. eller 15 § 1 mom. andra stycket lagen om
rätt till jakt döda djur på vilka nämnda lagrum äga tillämpning.
Förordnande enligt 14 § 2 mom. eller 15 § 1 mom. tredje stycket lagen
om rätt till jakt meddelas av naturvårdsverket. Kungörelse (1967:769).
2 mom. Länsstyrelsen meddelar sådana föreskrifter och andra
beslut som avses i 24 § 3 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt.
Meddelar länsstyrelse föreläggande eller förordnande med stöd av 24 §
1 mom. lagen om rätt till jakt, får länsstyrelsen medge de undantag
från fridlysning som behövas för att tillgodose syftet med
föreläggandet eller förordnandet. I fråga om djurart som är fridlyst
hela jaktåret skall samråd ske med naturvårdsverket. Förordning
(1975:177).
18 § 1 mom. I trädgård eller annan anläggning för
yrkesmässig fruktodling eller i plantskola får, i den mån det behövs
för att hindra harskador på träd eller trädplantor, jakt efter hare
ske utan hinder av fridlysning under tiden den 1 januari-den 15 april,
om naturvårdsverket ej bestämmer annat.
Är anläggningen enligt de föreskrifter naturvårdsverket meddelar
inhägnad med stängsel som kan antagas utestänga hare, är jakten
tillåten under hela jaktåret. Kungörelse (1967:769).
2 mom. Har fridlyst fågel byggt bo i hus eller
gård och uppkommer därigenom avsevärd skada eller olägenhet, får boet
samt ägg eller ungar avlägsnas utan hinder av fridlysningen.
Kungörelse (1967:769).
19 § Är djur i annat fall än som avses i 13, 15, 17 eller 18 §
på grund av talrik förekomst eller av annan orsak till avsevärd
skada eller olägenhet eller till men för jaktvården, får
naturvårdsverket förlänga eller flytta medgiven allmän jakttid.
Under samma förutsättningar får länsstyrelsen meddela tillstånd
till jakt under viss tid.
Orsakar visst djur avsevärd skada eller kan djuret antagas vara
farligt för människors säkerhet, får polismyndigheten låta avliva
djuret utan hinder av fridlysning.
I den mån det behövs för att hindra avsevärd skada, får
länsstyrelsen medge att bävers boplats och dammbyggnad
förstöras inom länet eller del därav under tiden den 1 maj--den
31 augusti. Länsstyrelsen får medge att sådana anläggningar
förstöras också under annan tid av året, om det är
oundgängligen nödvändigt för att hindra avsevärd skada.
Länsstyrelsen skall i sådant fall höra jaktvårdssammanslutning
för länet. Förordning (1982:981).
20 § För vetenskapliga behov, för undervisningsändamål eller för att i
ett visst fall tillgodose något jaktvårds- eller naturvårdsintresse
eller för något annat särskilt ändamål får naturvårdsverket medge
undantag från fridlysning. För samma ändamål får naturvårdsverket även
medge undantag från bestämmelserna i 12 § 1 och 2 mom., om inte
länsstyrelsen har meddelat föreskrifter om hundförbud till skydd för
en viss djurart. Särskilt tillstånd till jakt efter hare, kanadagås,
fasan samt tillstånd att för avelsändamål samla in ägg av sådan
fågelart som inte är fridlyst hela jaktåret meddelas dock av
länsstyrelsen.
Tillståndsbevis skall innehålla de villkor och kontrollföreskrifter
som skall gälla för tillståndets användning. Förordning (1982:319).
21 § Inom jaktpark eller djurgård som är inhägnad i enlighet med
föreskrifter som naturvårdsverket meddelar får jakt efter villebråd
som hålles instängt genom hägnaden idkas utan hinder av fridlysning.
Kungörelse (1967:769).
Om skottpengar
22 § Skottpengar eller annan belöning får ej utlovas eller utges för
att uppmuntra till jakt efter djur som enligt 18 § lagen om rätt till
jakt skall tillfalla kronan eller som är fridlyst under hela eller
någon del av jaktåret.
Naturvårdsverket får medge undantag från första stycket.
Naturvårdsverket meddelar kontrollföreskrifter för utgivande av
skottpengar eller annan sådan belöning. Kungörelse (1974:552).
Om kronans villebråd
23 § 1 mom. Har björn dödats eller fångats vid
jakt som avses i 14 b §, får djuret behållas av den jagande, om han
har företagit jakten på eget jaktområde. Detsamma gäller i fråga om lo
som dödats eller fångats under allmän jakttid. Företogs jakten på
annans jaktområde med stöd av förordnande enligt 15 § 2 mom. andra
stycket, tillfaller djuret jakträttsinnehavaren. Förordning
(1981:678).
2 mom. Har dovvilt, kronvilt, rådjur eller
älg skadats av annan orsak än påskjutning och med anledning härav dött
eller avlivats under fridlysningstid, får djuret behållas av
jakträttsinnehavaren, om han enligt de föreskrifter som
naturvårdsverket meddelar har hjälpt till med att vid behov spåra och
avliva djuret eller ta hand om det.
Inom ett jaktvårdsområde, där jakt efter dovvilt, kronvilt, rådjur
eller älg sker gemensamt, får dock jaktvårdsområdesföreningen behålla
sådant vilt på de villkor som anges i första stycket.
Första och andra styckena gäller även i fråga om sådana djur som
under fridlysningstid har avlivats eller fångats enligt 14 a §.
Förordning (1981:678).
3 mom. Strandad val får avlivas endast efter tillstånd av
polismyndigheten.
Den som vid yrkesfiske påträffar val i redskapen får döda och behålla
djuret. Kungörelse (1967:678).
24 § 1 mom. Den som dödat eller fångat djur som avses i 18 § 1 mom.
lagen om rätt till jakt skall genast anmäla händelsen till närmaste
polismyndighet, oberoende av vem djuret tillfaller.
Anträffar någon djur som avses i första stycket såsom fallvilt, är han
skyldig att anmäla förhållandet till polismyndigheten. Samma
skyldighet åvilar den som anträffar sådant djur så illa skadat eller
sårat eller eljest i sådan belägenhet, att det bör avlivas, och som
själv icke avlivar djuret.
Får markägaren kännedom om förhållande som skall anmälas enligt andra
stycket, är han skyldig att förvissa sig om att anmälan skett eller
själv göra anmälan. Samma skyldighet åvilar arrendator och
jakträttsinnehavare.
Bestämmelserna om anmälningsskyldighet i detta moment gälla i fråga om
djur som avses i 18 § 2 mom. lagen om rätt till jakt, om djuret dödats
eller anträffats under tid då det var fridlyst. Kungörelse (1967:769).
2 mom. Har dovvilt, kronvilt, rådjur eller älg skadats eller dödats
vid sammanstötning med motorfordon, är fordonets förare skyldig att
snarast möjligt låta underrätta närmaste polismyndighet. Förordning
(1981:678).
3 mom. En anmälan enligt 1 mom. som avser björn, varg, järv eller lo
bör innehålla följande uppgifter:
1. djurets kön,
2. om det var en årsunge,
3. var och när djuret har dödats, fångats eller anträffats.
Förordning (1983:283).
4 mom. Den som med anledning av en anmälan enligt denna paragraf har
haft kostnader för resa, telegram, telefon eller porto kan av
polismyndigheten få ersättning ur jaktvårdsfonden. Ersättning kan även
lämnas för budsändning, om inte anmälan har kunnat ske på annat sätt.
Förordning (1983:283).
25 § När polismyndigheten har mottagit en anmälan enligt 24 § 1 eller
2 mom., skall den se till att djuret tas om hand, om det är fråga om
sådant djur som tillfaller kronan. När detta har skett skall
polismyndigheten, enligt föreskrifter som meddelas av naturvårds
verket, bestämma hur det skall förfaras med djuret. Om djuret säljs
tillfaller de medel som inflyter vid försäljningen jaktvårdsfonden.
Förordning (1983:283).
26 § Polismyndighetens kostnader för omhändertagande av djur ersätts
med medel ur jaktvårdsfonden. Detsamma gäller när myndigheten har haft
särskilda kostnader för spårande eller dödande av djur. Ersättning ur
fonden kan även lämnas till den som därvid har hjälpt
polismyndigheten, dock ej till den som har skadskjutit djuret eller
till deltagarna i det jaktlag han tillhör.
Överlämnas djur enligt föreskrifter som avses i 25 § till
naturhistoriska riksmuseet, institution för forskning eller
undervisning eller annan mottagare, ersätts kostnaden för
överlämnandet av mottagaren.
Redovisning av utgifter som avses i första stycket och av
medel som har influtit vid försäljning enligt 25 § sker hos
rikspolisstyrelsen. Förordning (1983:283).
Om handel och annan hantering med vilt
27 § Den som för uppstoppning eller annan preparering för egen eller
annans räkning tar emot däggdjur eller fåglar som avses i 18 § 1 mom.
lagen (1938:274) om rätt till jakt, rovfåglar av annan art eller djur
för vilka jakttid inte gäller under någon del av året är skyldig att
föra förteckning över dessa. Denna skyldighet gäller även i fråga om
skinn eller delar av sådana djur.
Skyldigheten att föra förteckning gäller även näringsidkare som i
rörelsen köper eller tar emot matnyttigt vilt, skinnbärande inhemska
djur, skinn av sådana djur eller uppstoppade inhemska djur, dock ej i
fråga om mård, mink, grävling eller rödräv.
Naturvårdsverket får föreskriva undantag från första och andra
styckena. Verket meddelar närmare föreskrifter om skyldigheten att
föra förteckning. Förordning (1981:678).
Ansvarsbestämmelser m.m.
28 § 1 mom. Föreskrifterna om ansvar i 29 a
§ lagen (1938:274) om rätt till jakt gäller i fråga om den som gör sig
skyldig till olaga jakt genom att under fridlysningstid eller utan
medgivande som avses i 19 § tredje stycket uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. jaga, fånga eller döda djur,
2. genomsöka, göra intrång i eller förstöra bo, gryt, ide eller lya
eller bävers boplats eller dammbyggnad,
3. ta eller förstöra fågels ägg eller bo.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall 28 § tredje stycket
lagen om rätt till jakt tillämpas. Förordning (1981:678).
2 mom. Till böter, högst ettusen kronor,
döms den som
1. av oaktsamhet åsidosätter föreskrift om att fälla årskalv före
moderdjuret eller annan avskjutningsföreskrift som avses i 13 § 7 mom.
sista stycket, eller 14 § andra stycket,
2. av oaktsamhet fäller djur utöver vad som har medgivits i tillstånd
som avses i 13 eller 14 § eller i beslut som avses i 14 b §.
Har en gärning som avses i detta moment skett uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet skall den anses som olaga jakt. Förordning (1981:678).
3 mom. Den som, i annat fall än i 23 § 2
mom. sägs, behåller dovvilt, kronvilt, rådjur eller älg som anträffas
under tid då djuret är fridlyst och under omständigheter som avses i
24 § 1 mom. andra stycket, döms såsom för olaga jakt efter sådant
djur.
Den som biträder med att slakta, forsla, bereda eller på annat sätt
ta hand om djur, som under tid då djuret var fridlyst fångats eller, i
annat fall än i 23 § 2 mom. sägs, dödats, döms såsom för olaga jakt
efter sådant djur. Detsamma gäller den som tar emot, bjuder ut, köper
eller överlåter djuret eller del därav. Om gärningsmannen inte insåg
eller hade skälig anledning anta att djuret fångats eller dödats under
tid då det var fridlyst, skall han inte dömas till ansvar. Förordning
(1981:678).
4 mom. Den som bryter mot 27 § eller åsidosätter
föreskrift som meddelats med stöd av samma paragraf eller inför
oriktig uppgift i förteckning, döms till böter, om inte gärningen är
belagd med straff i brottsbalken. Kungörelse (1981:678).
29 § 1 mom. Den som bryter mot 3 §, döms till
böter, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken. Kungörelse
(1967:769).
2 mom. Till böter döms den som
1. bryter mot 4 §, 6 § 1 eller 2 mom., 9 § eller 10 §,
2. åsidosätter villkor som avses i 6 § 4 mom. tredje stycket, 7 § 2
mom. andra stycket eller 8 § andra stycket,
3. bedriver jakt på annan tid än som anges i 4 a § eller i strid med
4 a § andra stycket. Förordning (1981:678).
3 mom. Föreskrifterna om ansvar i 29 a § första stycket lagen
(1938:274) om rätt till jakt gäller i fråga om den som bryter mot 5 §
denna stadga eller mot föreskrift som har meddelats med stöd av 5 § 2
mom. eller som använder fortskaffningsmedel i strid mot 11 § 1 mom.
Förordning (1983:283).
4 mom. Den som bryter mot 11 § 2 eller 3 mom.,
dömes till böter. Kungörelse (1967:769).
5 mom.Löper hund lös i mark där hundförbud
råder till skydd för viss djurart, gäller föreskrifterna om ansvar i
29 a § första stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt i fråga om
hundens ägare eller innehavare.
Löper hund i annat fall lös i strid mot 12 § 1 eller 3 mom., döms
ägaren eller innehavaren till böter.
Den som bryter mot 12 § 2 mom. eller 4 mom., döms till böter, högst
ettusen kronor. Förordning (1981:678).
30 § I fråga om djur, skinn, bo eller ägg som någon har erhållit genom
brott som avses i 28 § 1-3 mom. eller 29 § 2-4 mom. eller vapen,
ammunition, annat jakt- och fångstredskap, hund, motorfordon, annat
motordrivet fortskaffningsmedel och släpfordon som använts eller
medförts som hjälpmedel vid sådant brott gälla föreskrifterna om
förverkande i 30 a § lagen (1938:274) om rätt till jakt. Förordning
(1975:177).
31 § har upphävts genom förordning (1981:678).
32 § 1 mom. Åsidosätter någon som har fått
tillstånd enligt 20 § ett villkor eller en föreskrift som gäller för
tillståndets användning, döms till böter, högst ettusen kronor.
Förordning (1981:678).
2 mom. Den som bryter mot 22 § första
stycket eller åsidosätter en föreskrift som har meddelats med stöd av
tredje stycket samma paragraf, döms till böter, högst ettusen kronor.
Förordning (1981:678).
3 mom. Den som bryter mot 23 § 3 mom. första
stycket eller som försummar att göra anmälan enligt 24 § 1 mom., döms
till böter, högst ettusen kronor. Förordning (1981:678).
4 mom. Den som underlåter att söka fullgöra
underrättelseskyldighet enligt 24 § 2 mom. dömes till böter, om
gärningen ej är belagd med straff i lagen den 28 september 1951 (nr
649) om straff för vissa trafikbrott. Kungörelse (1967:769).
33 § Begår barn under femton år förseelse mot denna stadga, svarar
vårdnadshavaren för förseelsen enligt 29 a § tredje stycket lagen
(1938:274) om rätt till jakt. Förordning (1981:177).
34 § Befattningshavare vid tullverkets gränsbevakning skall, i den
utsträckning som framgår av 26 § 1 mom. och 31 § lagen (1938:274) om
rätt till jakt, utöva tillsyn över efterlevnaden av nämnda lag och
bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen.
De särskilda föreskrifter som behövs för jakttillsyn som utövas av
tullverkets gränsbevakning skall meddelas av naturvårdsverket efter
samråd med generaltullstyrelsen. Förordning (1984:376).
35 § 1 mom. Av de böter som ådöms enligt
denna stadga tillfaller hälften jaktvårdsfonden och återstoden staten.
Detsamma gäller i fråga om den behållna försäljningssumman av sådan
förverkad egendom som avses i 30 § och det belopp som kan ha
förklarats förverkat i stället för sådan egendom. Förordning
(1981:678).
2 mom. Djur som har tagits i beslag och som
är underkastat förskämning får efter värdering säljas på lämpligt
sätt.
Förverkad egendom skall säljas i den ordning som gäller för
försäljning av förverkad lös egendom, om inte annat anges nedan eller
i 36 §.
I fråga om levande djur som har förverkats får länsstyrelsen
bestämma, att djuret skall återges friheten, om detta kan ske utan men
för djuret.
Redskap som inte får användas vid jakt får säljas endast om det
gjorts otjänligt för jakt. Om detta inte lämpligen kan ske, bestämmer
polismyndigheten hur det skall förfaras med redskapet. I fråga om
skjutvapen finns särskilda föreskrifter. Förordning (1981:678).
36 § Förverkad egendom som avses i 36 § 2 mom. andra stycket lagen
(1938:274) om rätt till jakt eller i 35 § 2 mom. andra stycket denna
stadga och som utgöres av djur, del av djur eller fågelägg får efter
naturvårdsverkets bestämmande och i samråd med mottagaren överlämnas
till naturhistoriska riksmuseet, institution för forskning eller
undervisning eller annan mottagare som verket bestämmer.
Domstol skall, så snart det kan ske, till naturvårdsverket sända
avskrift av dom varigenom djur, del av djur eller fågelägg förklarats
förverkat. Kungörelse (1972:233).
37 § Denna stadga skall inte tillämpas beträffande nationalpark, i den
mån särskilda föreskrifter i frågor som avses i stadgan har meddelats
för sådan park. Förordning (1981:678).
Jaktvård
38 - 42 §§ har upphävts genom förordning (1980:879).
Om jaktvårdsfonden
43 § Jaktvårdsfonden om vilken stadgas i lagen om rätt till jakt skall
förvaltas av kammarkollegiet. Kungörelse (1974:300).
44 § Jaktvårdsavgiften är 125 kronor och gäller för ett jaktår.
Avgiften betalas in till ett postgirokonto som disponeras av
kammarkollegiet.
Kammarkollegiet skall bokföra influtna jaktvårdsavgifter på
jaktvårdsfonden. Efter bokföringen skall kollegiet lämna Svenska
jägareförbundet uppgift om vilka som har betalat avgiften. Förordning
(1987:219).
44 a § Jaktkortsblanketter tillhandahålls på postanstalterna.
En jaktkortsblankett gäller som jaktkort när den har försetts med
bevis om att jaktvårdsavgiften har betalats samt uppgift om den
betalandes namn, personnummer och adress.
Om någon i en dom har förpliktats erlägga jaktvårdsavgiften med stöd
av 32 § lagen (1938:274) om rätt till jakt, skall beloppet indrivas
och redovisas på samma sätt som är föreskrivet i fråga om böter.
Förordning (1982:319).
Om åtgärder mot viltskador
45 § Har ansökan gjorts om sådant föreläggande som avses i 24 § 1 mom.
första stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt, bör länsstyrelsen
uppdra åt lämplig person att avge ett utlåtande över skadorna innan
föreläggande meddelas. Utlåtandet skall även innehålla förslag till
åtgärder för att minska stammen av skadegörande djur genom jakt eller
för att på annat sätt förebygga fortsatt skadegörelse. Orsakas
skadorna av älg, lämnas uppdraget till länsälgnämnden.
Bestämmelserna i första stycket gäller även i de fall som avses i 24
§ 1 mom. tredje stycket lagen om rätt till jakt. Förordning
(1981:678).
46 § Förordnande om jakt enligt 24 § 1 mom. lagen (1938:274) om rätt
till jakt genom särskilt utsedda jägare skall innehålla de
föreskrifter för jaktutövningen som länsstyrelsen bedömer i huvudsak
bör följas. Utsedd jägare skall medföra förordnandet under jakten samt
efter avslutad jakt lämna länsstyrelsen redogörelse för vad som har
förekommit vid jakten och resultatet av denna.
Villebråd som fälls eller fångas vid jakten skall försäljas av
länsstyrelsen på lämpligt sätt, om inte villebrådet tillfaller
jakträttsinnehavaren enligt 24 § 1 mom. andra stycket lagen om rätt
till jakt. Fälls eller fångas villebrådet inom ett jaktvårdsområde,
där jakt efter villebrådet sker gemensamt, skall vad som i lagrummet
sägs om jakträttsinnehavaren i stället gälla
jaktvårdsområdesföreningen. Förordning (1981:678).
47 § Länsstyrelsen får tillerkänna den som fått i uppdrag att avge
utlåtande som avses i 45 § ersättning för kostnader och skäligt
arvode. Detsamma gäller i fråga om jägare som har förordnats enligt 46
§. Överstiger beloppet av sådan ersättning och arvode samt övriga av
ärendet föranledda kostnader vad som inflyter för försålt villebråd,
skall bristen täckas med medel ur jaktvårdsfonden. Uppstår överskott,
skall detta tillföras jaktvårdsfonden. Förordning (1981:678).
48 § Förordnar länsstyrelse om jakt som avses i 24 § 3 mom. lagen om
rätt till jakt, får länsstyrelsen även föreskriva de undantag från
bestämmelserna i denna stadga som behövas för jaktens ändamålsenliga
bedrivande. Bekämpningsmedel får dock tillåtas endast i samråd med
naturvårdsverket. Kungörelse (1973:300).
Övriga bestämmelser
48 a § Förutom i de fall där det i denna stadga särskilt anges skall
länsstyrelsen höra jaktvårdssammanslutning för länet i ärenden enligt
6 § 2 mom., 11 § 3 mom., 12 § 1 mom., 15, 20, 45, 46 eller 48 §.
Avskrift av beslut i sådant ärende skall genast sändas till
naturvårdsverket. Förordning (1981:678).
48 b § Länsstyrelsens beslut enligt 47 § överklagas hos kammarrätten
genom besvär. Detsamma gäller i fråga om överklagande av en myndighets
beslut enligt 16 § eller 24 § 4 mom.
Länsstyrelsens beslut enligt 6 § 2 mom., 7 § 1 mom., 11 § 3 mom.
fjärde stycket, 13 § 1 eller 5--7 mom., 14 och 19 §§ samt 20 § första
stycket överklagas hos statens naturvårdsverk genom besvär.
Naturvårdsverkets beslut får inte överklagas.
Polismyndighetens beslut enligt 25 § överklagas, i fråga om sådana
djur som avses i 18 § 1 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt hos
naturvårdsverket och annars hos länsstyrelsen genom besvär.
Naturvårdsverkets och länsstyrelsens beslut får inte överklagas.
Andra beslut av länsstyrelsen och naturvårdsverket än de som avses i
första eller andra stycket överklagas hos regeringen genom besvär.
Naturvårdsverket får överklaga länsstyrelsens beslut enligt 15 § 1
mom.
En myndighet får förordna, att dess beslut skall gälla utan hinder av
att det har överklagats. Förordning (1983:283).
49 § Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om utbildning av
jakttillsynsmän och de föreskrifter som i övrigt behövs för att dessa
skall kunna utföra sina åligganden. Förordning (1982:319).
Övergångsbestämmelser
1981:678
2. Fångstredskap som avses i 6 § 1 mom. första stycket och 2 mom. och
som inte har prövats för typgodkännande får användas vid jakt till
utgången av december 1987, om redskapet har tillverkats eller
förvärvats före den 1 augusti 1981. Förordning (1986:340).