Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Bestämmelserna i 2--13 §§ lagen om gränstullsamarbete med annan stat skola äga tillämpning för gränstullsamarbete med Norge. Från sådant samarbete är undantagen verksamhet enligt gränsövervakningskungörelsen den 20 oktober 1944 (nr 728). 2 § Längs riksgränsen mot Norge, räknat från Treriksröset till riksgränsens brytningspunkt omkring en nautisk mil norr om Kattholmen och två och en halv nautiska mil väster om Saltbacken, skall finnas en femton kilometer bred kontrollzon för gränstullsamarbetet i fråga om landtrafik samt sådan sjötrafik, som äger rum mellan ort inom kontrollzonen och ort inom motsvarande kontrollzon på norskt territorium. För gränstullsamarbetet i fråga om järnvägstrafik skola, förutom den i första stycket nämnda zonen, följande järnvägssträckor jämte tillhörande stationsområden utgöra kontrollzoner, räknat från gränsen mot förstnämnda zon, nämligen järnvägslinjerna Ed--Göteborg, Charlottenberg--Karlstad, Storlien--Östersund samt Riksgränsen--Kiruna. För gränstullsamarbetet i fråga om landsvägstrafik skola, förutom den i första stycket nämnda zonen, följande landsvägssträckor utgöra kontrollzoner, räknat från gränsen mot förstnämnda zon, nämligen landsvägarna Strimasund--Tärnaby, Joesjö--Tärnaby och Merkenes--Arjeplog. Kungörelse (1974:677). 3 § Det åligger svensk tullpersonal att enligt de närmare bestämmelser, varom överenskommelse träffas mellan Tullverket och Toll- og avgiftsdirektoratet i Norge, utöva tulltjänst för norsk räkning. Härför erforderliga instruktioner, reglementen och bestämmelser skall delges tullpersonalen genom Tullverket samt finnas tillgängliga för allmänheten vid alla de tullplatser på svenskt område, som omfattas av gränstullsamarbetet. Förordning (1999:467). 4 § Tullverket får i samråd med Toll- og avgiftsdirektoratet fördela de lokala tullregionernas och tullmyndigheternas uppgifter i fråga om gränstullsamarbetet. I sådant hänseende må beslutas att svensk tullregion eller svensk tullpersonal skall utöva tulltjänst för svensk räkning inom kontrollzon på norskt territorium; att svensk tullregion eller svensk tullpersonal skall utöva tulltjänst för norsk räkning inom kontrollzon på svenskt eller norskt territorium; att norsk tullmyndighet eller norsk tullpersonal skall utöva tulltjänst för norsk räkning inom kontrollzon på svenskt territorium; samt att norsk tullmyndighet eller norsk tullpersonal skall utöva tulltjänst för svensk räkning inom kontrollzon på svenskt eller norskt territorium. Förordning (1999:467). 5 § Uppgifter om de svenska bestämmelser, som skola tillämpas i anledning av gränstullsamarbetet, samt om de instruktioner och reglementen, som skola iakttagas vid utövning av tulltjänst för svensk räkning, skola av Tullverket i förväg meddelas Tollog avgiftsdirektoratet. Förordning (1999:467). 6 § Det ankommer på Tullverket att efter förslag av norska tolldirektoratet godkänna de norska tulltjänstemän, vilka utsetts att utöva sådan tulltjänst för svensk räkning som omfattas av gränstullsamarbetet, samt att övervaka, att norsk tullpersonal under utövning av dylik tulltjänst behörigen iakttager därför gällande instruktioner, reglementen och bestämmelser. Uppgift å de svenska tulltjänstemän, som utsetts att utöva tulltjänst för norsk räkning, skall av generaltullstyrelsen i förväg meddelas Tollog avgiftsdirektoratet. Tjänstemännen skola, därest detta påkallas, avgiva sådan försäkran beträffande utövningen av tulltjänst, som enligt norska bestämmelser skall avgivas av norsk tullpersonal. Förordning (1999:467). 7 § Finnes viss norsk tjänsteman ej vara lämplig att utöva tulltjänst för svensk räkning, skall Tullverket hos Tollog avgiftsdirektoratet hemställa om sådan ändring i tjänstemannens tjänstgöring, att utövning av dylik tjänst ej innefattas däri. Om vederbörlig norsk myndighet förklarar viss svensk tjänsteman ej vara lämplig att utöva tulltjänst för norsk räkning, skall Tullverket pröva frågan om motsvarande ändring i hans tjänstgöring. Förordning (1999:467). 8 § Om svensk tulltjänsteman under utövning av tulltjänst för norsk räkning åstadkommer skada, för vilken kronan enligt 9 § lagen om gränstullsamarbete med annan stat är ersättningsskyldig, skall sådan ersättning efter framställning av vederbörande norska myndighet gäldas av Tullverket. Förordning (1999:467). 9 § Vad som enligt tullagen (2000:1281) och tullförordningen (2000:1306) gäller inom det svenska tullområdet i fråga om ordningen för trafiken och expedieringen skall även tillämpas inom kontrollzon på norskt territorium. Vid användning av tvångsmedel på norskt territorium får svensk tullpersonal inte överskrida de befogenheter som tullpersonal har enligt norska bestämmelser. Förordning (2000:1307). 10 § Det som sägs i 61 § tullförordningen (2000:1306) om bistånd av polismyndighet skall gälla på svenskt territorium även då det är fråga om utövning av tulltjänst för norsk räkning, vare sig tjänsten utövas av svensk eller norsk tullpersonal. Förordning (2000.1307). 11 § Tullverket äger besluta att överlämna beslagtagen egendom till norsk tull- eller polismyndighet jämlikt 10 eller 13 § lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat; samt att föra en på svenskt område gripen person till norsk tull- eller polismyndighet jämlikt 11 eller 13 § samma lag. Förordning (1999:467). 12 § Tullverket äger meddela de särskilda föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna kungörelse. Det åligger Tullverket att till Kungl. Maj:t anmäla de föreskrifter och anvisningar, som utfärdas i fråga om åtgärd, som avses i 11 §. Förordning (1999:467). Bilaga Överenskommelse mellan Sverige och Norge angående gränstullsamarbete Kungl. svenska regeringen och kungl. norska regeringen, vilka önska underlätta trafiken mellan Sverige och Norge och vilka i detta syfte önska förenkla tullkontrollen å och tullklareringen av nämnda trafik, hava träffat följande överenskommelse om gränstullsamarbete: Artikel 1 De föredragsslutande staterna skola, på sätt närmare anges i denna överenskommelse, bedriva samarbete i fråga om tullkontroll å och tullklarering av trafiken mellan de båda staterna. Sådant samarbete benämnes gränstullsamarbete och skall äga rum inom kontrollzon. På vardera sidan om riksgränsen mellan de båda staterna skall utmed densamma ett femton kilometer brett område utgöra kontrollzon. Vardera staten äger i samråd med den andra staten bestämma att även annat område, inom vilket gränstullsamarbete är önskvärt, skall utgöra kontrollzon. Sådan kontrollzon kan omfatta landsvägssträcka, järnvägssträcka med ett eller flera stationsområden, flygplats, farled eller hamnområde. Vad enligt artiklarna 2, 3, 4 och 6 gäller inom kontrollzon skall äga giltighet även utanför sådan zon, då fråga är om smugglingsbrott och den misstänkte förföljes i omedelbart samband med förövandet av gärningen. Artikel 2 Vardera statens tullbestämmelser, in- och utförselbestämmelser samt andra bestämmelser rörande trafiken, vilkas efterlevnad tullväsendet har att övervaka vid verksamhet, som omfattas av gränstullsamarbetet, skola kunna tillämpas inom kontrollzon på den andra statens territorium, då tulltjänst utövas för den stat, i vilken bestämmelserna utfärdats. Vardera staten skall genom sin centrala tullmyndighet i förväg meddela motsvarande myndighet i den andra staten vilka bestämmelser som skola äga tillämpning, då tulltjänst för dess räkning utövas på den andra statens territorium. Bestämmelserna skola finnas tillgängliga för allmänheten vid alla de tullanstalter i kontrollzonerna, som omfattas av gränstullsamarbetet. Tvångsmedel i enlighet med endera statens lagstiftning må på den andra statens territorium blott användas inom kontrollzon vid undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott eller försök till dylikt brott. Artikel 3 Vardera av de fördragsslutande staterna åtager sig att låta sina tjänstemän inom kontrollzoner på båda staternas territorier utöva sådan tulltjänst för den andra staten som omfattas av gränstullsamarbetet. Artikel 4 Vardera av de fördragsslutande staterna åtager sig att inom kontrollzon på sitt territorium tillåta den andra statens tulltjänstemän att utöva sådan tulltjänst för sin stat som omfattas av gränstullsamarbetet. För användande av tvångsmedel, då tulltjänst för den ena staten utövas på den andra statens territorium, må handräckning av polis- eller eventuellt militärmyndighet i sistnämnda stat begäras. Artikel 5 Om endera staten låter beslagtaga egendom i fall, då båda staternas bestämmelser överträtts, skall egendomen överlämnas till vederbörande myndighet i den stat, på vars territorium beslaget verkställts, utan så är att särskild omständighet annat föranleder. Artikel 6 Den som i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande gripits inom kontrollzonen längs riksgränsen på endera statens territorium såsom skäligen misstänkt för brott mot bestämmelse, som avses i artikel 2, första stycket, må, såvida ej särskilda skäl däremot äro, omedelbart föras till tull- eller polismyndighet i den andra staten under förutsättning 1) att han är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller det skäligen kan misstänkas, att hans uppgift därom är osann, eller 2) att han ej äger hemvist i Sverige eller i Norge och det skäligen kan befaras, att han genom att begiva sig till annan stat undandrager sig lagföring och straff, eller 3) att det i annat fall med skäl kan befaras, att han undandrager sig lagföring och straff eller genom undanröjande av bevis eller eljest försvårar sakens utredning. Vad angår brott, vilket begåtts före överlämnandet, må den överlämnade icke åtalas eller straffas för annat sådant brott än överträdelse av bestämmelse som avses i artikel 2, första stycket, med mindre 1) särskilt medgivande lämnats av den stat, där han gripits; 2) han själv inför domstol samtyckt därtill; 3) han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott som föranlett överlämnandet; eller 4) han återvänt dit sedan han lämnat landet. Överlämnad person må ej utlämnas till tredje stat med mindre den stat där han gripits så medgivit. Bestämmelserna i andra och tredje styckena äga ej tillämpning å person, som äger hemvist och medborgarskap i den stat till vilken han överlämnats. Artikel 7 Tjänsteman från den ena staten skall, såvitt angår göromål som omfattas av gränstullsamarbetet, på den andra statens territorium i straffrättsligt hänseende åtnjuta samma ämbetsskydd som tjänsteman från sistnämnda stat. Artikel 8 Vardera av de fördragsslutande staterna skall lämna den andra statens centrala tullmyndighet uppgift å de tjänstemän, som den vid varje tidpunkt utsett att utöva sådan tulltjänst för den andra staten som omfattas av gränstullsamarbetet. För att kunna utöva tulltjänst för den andra staten skola dessa tjänstemän vara godkända av vederbörande myndighet i den staten. I den mån tjänstemän från endera staten hava att utöva tulltjänst för den andra staten, äro de bundna av instruktioner från vederbörande myndighet i sistnämnda stat. Allmänna instruktioner skola såvitt möjligt förmedlas genom den centrala tullmyndigheten i tjänstemännens egen stat. Artikel 9 Vardera av de fördragsslutande staterna förbinder sig att, därest någon dess tjänsteman begår ämbetsbrott eller tjänsteförseelse, då han har att utöva tulltjänst för den andra staten, beivra gärningen som om den begåtts, då tjänstemannen haft att utöva tulltjänst för sin egen stat. Vardera staten avstår från att straffa tjänsteman från den andra staten för motsvarande brott eller förseelse. Artikel 10 Vardera av de fördragsslutande staterna är skyldig att ersätta skada, som någon av dess tjänstemän genom uppsåtlig eller oaktsam handling åsamkar den andra staten eller tredje man, då han utövar tulltjänst för den andra staten, i den mån tjänstemannen enligt sin egen stats regler skulle bliva ansvarig därför. Tulltjänstemannen är själv icke ansvarig gentemot den andra staten. Artikel 11 Överenskommelsen skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skola utväxlas i Stockholm senast den 31 december 1959. Överenskommelsen träder i kraft den 1 januari 1960. Vardera av de fördragsslutande staterna kan uppsäga överenskommelsen med en frist av två år. Vardera av de fördragsslutande staterna kan, efter samråd med den andra staten i den mån så är möjligt, utan iakttagande av den i föregående stycke stadgade fristen sätta överenskommelsen helt eller delvis ur kraft i händelse av krig, krigsfara eller eljest inträdda utomordentliga förhållanden.