Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 9905 av 10932 träffar
SFS-nummer · 1966:368 · Visa register
Arbetsmarknadskungörelse (1966:368)
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad: 1966-06-03
Författningen har upphävts genom: SFS 1987:405
Upphävd: 1987-07-01 överg.best.
Offentlig arbetsförmedling Verksamheten 1 § Arbetsmarknadsverket ansvarar för verksamheten med offentlig arbetsförmedling. För verket gäller förordningen (1986:739) med instruktion för arbetsmarknadsverket. Förordning (1986:1022). 2 § har upphävts genom förordning (1976:269). 3 § har upphävts genom förordning (1976:269). 4 § Arbetsförmedlingens främsta uppgift är att bistå arbetssökande och arbetsgivare när det gäller att skaffa arbete eller att tillhandahålla arbetskraft. Arbetsförmedlingen skall vidare inhämta och lämna saklig och så fullständig information som möjligt i de avseenden som har betydelse för såväl arbetssökande som arbetsgivare. Vid förmedlingsarbetet skall eftersträvas att klarlägga den arbetssökandes arbetsönskemål och förutsättningar att ta ett arbete som är ledigt eller kan anskaffas på den öppna arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitikens medel skall utnyttjas för att ge den arbetssökande möjlighet att ta arbete i ett yrke där arbetskraft efterfrågas och som nära ansluter till sökandens önskemål och förutsättningar. Om det behövs, skall därvid samråd ske med arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer för att anpassa arbetsuppgifter och arbetsförhållanden till den arbetssökandes förutsättningar. Arbetsförmedlingen skall verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och därmed främja jämställdhet i arbetslivet. Arbetsförmedlingen skall samverka med skolan för att stödja ungdomens övergång från skola till arbetsliv. Arbetsförmedlingen skall samverka med sociala myndigheter och försäkringskassor för att uppnå effektivitet i användningen av samhällets totala resurser för handikappade grupper. Förordning (1985:966). 5 § Arbetsförmedling bedrivs oberoende av arbetskonflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Råder sådan konflikt på en arbetsplats där arbete anvisas en arbetssökande personligen eller genom allmän information, skall upplysning om konflikten lämnas i samband med anvisningen. Förordning (1981:543). 6 § Om en arbetssökande som erhåller eller begär ersättning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd eller sysselsätts i beredskapsarbete avvisar lämplig arbetsanställning som erbjuds sökanden vid förmedlingen eller om sökanden på annat sätt uppenbarligen själv vållar att den erbjudna anställningen inte kommer till stånd, skall arbetsförmedlingen underrätta arbetsmarknadsstyrelsen och arbetslöshetskassan. Förordning (1981:543). 6 a § Tillstånd enligt 2 a § lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen. Förordning (1985:966). 7 § Arbetsvägledning lämnas genom upplysningar om yrken, utbildning och arbetsvillkor samt genom andra åtgärder för att främja enskildas yrkesutbildning och yrkesanpassning. Arbetsvägledning omfattar även åtgärder som är särskilt ägnade att underlätta handikappades anpassning till arbetslivet. Förordning (1982:635). 8 § Arbetsvägledning meddelas såväl i som utan samband med arbetsförmedling. När det kan ske, meddelar arbetsförmedlingen arbetsvägledning som ett led i den utbildande, uppfostrande eller socialvårdande verksamhet som bedrivs av skolor, andra samhällsinstitutioner och organisationer. Arbetsvägledningen organiseras därvid i samarbete med dessa institutioner och organisationer. Förordning (1982:635). 9 § Till skyddat arbete får arbetsförmedlingen anvisa endast den, vars arbetsförmåga är så nedsatt att han eller hon inte kan beredas arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Beslut av arbetsförmedlingen att inte anvisa någon till skyddat arbete får inte överklagas. Förordning (1985:508). Kostnadsbestämmelser m.m. 10 § Arbetsförmedling är avgiftsfri. Den på vars begäran annonsering eller annan särskild åtgärd vidtas vid arbetförmedling får dock åläggas att betala kostnaden för åtgärden. Förordning (1981:543). 11 § Resekostnadsersättning och traktamente lämnas, om de utgifter som föranleds av resan inte är obetydliga, till arbetssökande för inställelse hos arbetsförmedlingen, om inställelsen är angelägen för utredning om sökandens framtida sysselsättning, handikappad som i samband med utredning om förutsättningarna för utbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller arbete behöver genomgå arbetspsykologisk undersökning eller läkarundersökning, om resan är nödvändig för att undersökningen skall komma till stånd. Är det nödvändigt att även arbetssökandens make eller, i fråga om sökande som är under 20 år, en förälder till arbetssökanden inställer sig eller att en handikappad åtföljs av ledsagare, lämnas resekostnadsersättning och traktamente även till maken, föräldern eller ledsagaren. Utöver resekostnadsersättning och traktamente enligt första och andra styckena lämnas ersättning för förlorad arbetsförtjänst med belopp som motsvarar den faktiska förlusten. Förordning (1981:543). 12 § Resekostnadsersättning och traktamente lämnas med högst de belopp som gäller för statstjänstemän vid tjänsteresa. Kostnad för resa med tåg ersätts dock högst med belopp motsvarande avgift för en plats i 2 klass, i förekommande fall inberäknat avgift för sovplats. Kostnad för resa med fartyg ersätts högst med belopp motsvarande avgift för resan jämte en hyttplats i 2 klass. Kostnad för resa med flyg ersätts endast när resans längd överstiger 50 mil eller när det är fråga om resa från eller till Gotland. För handikappad och ledsagare lämnas resekostnadsersättning med belopp som motsvarar kostnaden för det billigaste färdsätt som kan användas med hänsyn till den handikappades förhållanden. Förordning (1982:635). 12 a § Fråga om resekostnadsersättning och traktamente prövas av länsarbetsnämnden. Förordning (1986:1022). Arbetsmarknadsutbildning m.m. Allmänna bestämmelser 13 § Utbildning som någon genomgår av arbetsmarknadsskäl efter beslut av arbetsmarknadsmyndighet enligt denna kungörelse eller förordningen (1984:518) om bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag utgör arbetsmarknadsutbildning och kan avse 1. yrkesutbildning på motsvarande gymnasial eller eftergymnasial nivå, 2. allmän-teoretisk utbildning på grundskolans högstadienivå som nödvändig förberedelse för yrkesutbildning, eller 3. orienterande och förberedande utbildning. Arbetsmarknadsutbildning enligt denna kungörelse kan anordnas antingen genom upphandling av utbildning (särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning) eller genom utnyttjande av platser inom det reguljära utbildningsväsendet eller inom studieförbund. Utbildning som enligt avdelning B i bilaga till studiestödsförordningen (1973:418) kan finansieras med studiemedel eller därmed jämförlig utbildning utgör inte arbetsmarknadsutbildning utom då utbildningen 1. upphandlas av länsarbetsnämnd, 2. är inriktad mot sysselsättning i näringslivet och omfattar högst 40 studieveckor samt inte avser en fortsättning eller en avslutning på en tidigare påbörjad eftergymnasial utbildning och inte heller utgör en del av en längre sammanhållen eftergymnasial utbildning, 3. beviljas handikappad som inte kan beredas lämpligt arbete på annat sätt, eller 4. under högst 40 studieveckor, i avvaktan på att utbildningen åter kan finansieras med studiemedel, beviljas handikappad som har förlorat sin rätt till studiemedel på grund av otillräckliga studieresultat till följd av handikappet. Utbildning utanför Sverige får utgöra arbetsmarknadsutbildning endast om synnerliga skäl föreligger och motsvarande utbildning inte tillhandahålls inom riket. Förordning (1986:413). 13 a § Arbetsmarknadsutbildning får beviljas den som 1. är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden, 2. har fyllt 20 år samt 3. söker arbete genom arbetsförmedlingen och förmedlingen därvid finner utbildningen vara ägnad att medföra stadigvarande arbete som inte kan komma till stånd utan utbildningen. Utan hinder av vad som sägs i första stycket 1 kan arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att arbetsmarknadsutbildning får beviljas även arbetstagare som inte direkt berörs av en driftsinskränkning hos arbetsgivaren, om arbetstagaren avser att lämna sin anställning efter utbildningen och detta är ägnat att begränsa inskränkningens verkningar. Beslut om utbildning får inte meddelas efter det att driftsinskränkningen har genomförts eller arbetsgivaren har beslutat att inte genomföra den. Utan hinder av vad som sägs i första stycket 1 får arbetsmarknadsutbildning beviljas flyktingar som nyligen har anlänt till landet. Utan hinder av vad som sägs i första stycket 2 får arbetsmarknadsutbildning i form av sådana kurser som avses i 14 § beviljas ungdomar som har fyllt 18 år och som inte kan beredas utbildning i gymnasieskolan. Utan hinder av vad som sägs i första stycket 2 får arbetsmarknadsutbildning också beviljas handikappade ungdomar. Utan hinder av vad som sägs i första stycket 3 får arbetsmarknadsutbildning beviljas intagna vid kriminalvårdsanstalt vilka har beviljats frigång för utbildning. Förordning (1986:413). 13 b § Av tillgängliga platser inom särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning får högst 10 procent användas för utbildning av arbetstagare som inte är arbetslösa och som har fyllt 20 år, om arbetstagaren har en kortare eller föråldrad yrkesutbildning eller helt saknar sådan utbildning och arbetsmarknadsutbildningen är ägnad att ge arbetstagaren en starkare ställning på arbetsmarknaden. Utöver vad som anges i första stycket får länsarbetsnämnd, om så bedöms ekonomiskt försvarbart, upplåta plats inom upphandlad arbetsmarknadsutbildning även för andra icke arbetslösa personer. Förordning (1986:413). 13 c § Påbyggnadsundervisning i svenska för invandrare får utgöra arbetsmarknadsutbildning i samband med genomgång av förberedande eller yrkesinriktad utbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller då undervisningen är varvad med beredskapsarbete. Påbyggnadsundervisningen skall svara mot de fastlagda målen för svenska för invandrare och anknyta till yrkesutbildningen, rehabiliteringen eller beredskapsarbetet i fråga samt innefatta svenska fackuttryck och innebörden av skyddsföreskrifter. Utbildningstiden får genomsnittligt uppgå till 300 timmar. Sker yrkesundervisning på invandrares hemspråk skall undervisning i svenska i form av arbetsmarknadsutbildning ges som ett komplement härtill. Förordning (1986:413). 13 d § Den som anordnar arbetsmarknadsutbildningen får efter samråd med länsarbetsnämnden besluta om uppehåll i utbildningen, om det på grund av personalens semester, studiedagar, inarbetad arbetstid eller andra liknande orsaker inte är ändamålsenligt att bedriva utbildningen. Beslut om uppehåll i utbildningen får omfatta högst fyra veckor under tiden juni--augusti och i övrigt, om det inte finns särskilda skäl, endast enstaka dagar. Vid arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet gäller de bestämmelser om när utbildning får inställas som har utfärdats för skolväsendet. Arbetsmarknadsutbildning får, om det inte finns särskilda skäl, inte påbörjas senare än tre veckor före uppehåll i utbildningen som inträffar under tiden juni--augusti. Förordning (1985:966). 13 e § För deltagare i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning som enligt arbetsförmedlingens bedömning behöver särskild hjälp med att söka arbete får utbildningstiden förlängas med högst fem dagar för att speciella platsförmedlingsinsatser skall kunna ingå i utbildningen. Förordning (1985:966). Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning 14 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall 1. fördela medel till länsarbetsnämnderna för upphandling av arbetsmarknadsutbildning, 2. utfärda riktlinjer i fråga om länsarbetsnämndernas planering av upphandlingen av arbetsmarknadsutbildning, 3. ansvara för den övergripande planeringen av arbetsmarknadsutbildningen, såsom när det gäller att fastställa mer långsiktiga och för hela landet föreliggande utbildningsbehov, 4. ha ett samordnande ansvar vid upphandling av arbetsmarknadsutbildning till vilken rekrytering av elever sker från hela landet, 5. planera den elevsociala verksamheten inom AMU-gruppen. Förordning (1985:966). 14 a § Länsarbetsnämnderna upphandlar arbetsmarknadsutbildning av de regionala AMU-myndigheterna eller andra utbildningsanordnare. Sådan upphandling får också ske i samverkan mellan två eller flera länsarbetsnämnder. Förordning (1985:966). 14 b § Länsarbetsnämnderna skall delta i det regionala samråd mellan olika offentliga utbildningsanordnare som förekommer. Förordning (1985:966). 14 c § Vid studieresa som utgör obligatorisk del av AMU-kurs skall, om så erfordras, logi tillhandahållas av den som anordnar kursen. Förordning (1985:966). 14 d § En utbildningsanordnare skall tillhandahålla läromedel, arbetskläder och annan materiel som behövs för utbildningen. Förordning (1986:413). 14 e § För den som beviljas arbetsmarknadsutbildning får länsarbetsnämnden vid behov anordna logi. Förordning (1985:966). Yrkesinriktad rehabilitering 14 f § Yrkesinriktad rehabilitering utgör sådan utredande, vägledande och förberedande verksamhet som arbetsmarknadsverket bedriver i syfte att pröva och förbättra yrkesobestämda och arbetshandikappade personers förutsättningar för arbete. Yrkesinriktad rehabilitering bedrivs vid arbetsmarknadsinstitut. Den som är i behov av yrkesinriktad rehabilitering och som annars inte skulle kunna beredas arbete får efter arbetsförmedlingens prövning skrivas in vid arbetsmarknadsinstitut. Vad som sägs i 13 d § första och tredje styckena tillämpas också i fråga om yrkesinriktad rehabilitering. Förordning (1984:30). Utbildningsbidrag 15 § Till den som har påbörjat arbetsmarknadsutbildning och till den som är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut lämnas utbildningsbidrag och lån enligt denna kungörelse. Utbildningsbidrag lämnas inte vid utbildning enligt förordningen (1984:518) om bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag. Utbildningsbidrag består av dagpenning och särskilt bidrag. Dagpenning och särskilt bidrag enligt 22 § första stycket 3 lämnas för högst 5 dagar per kalendervecka. Till den som undergår utredning om förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering lämnas utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag. Utbildningsbidrag i form av dagpenning får inte lämnas till den som sysselsätts i sådant beredskapsarbete som avses i 78 a §. Till handikappade som avses i 13 § tredje stycket 3 får lämnas utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag för merkostnader som kan anses förorsakade av handikappet. Till handikappade ungdomar som bereds arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet innan de har fyllt 18 år lämnas utbildningsbidrag endast i form av särskilt bidrag enligt 21 och 22 §§. För intagen vid kriminalvårdsanstalt, vilken enligt 13 a § sjätte stycket kan beviljas arbetsmarknadsutbildning får avdrag göras från utbildningsbidraget med en summa som motsvarar den dagersättning som intagna vid frigångsarbete skall betala till kriminalvårdsverket. Förordning (1986:413). 16 § Dagpenning utges antingen med högst 360 eller med 220 eller 150 kronor per dag. Dagpenning till den som är medlem i erkänd arbetslöshetskassa och uppfyller villkoren för ersättning från kassan vid arbetslöshet eller har uppburit ersättning från sådan kassa under den längsta tid ersättning kan utgå, utges med samma belopp som vederbörande är eller skulle ha varit berättigad till för heltidsarbete vid ersättning från kassan. Dagpenning utges dock alltid med lägst 220 kronor per dag. Dagpenning utges med 220 kronor per dag till den som inte uppfyller förutsättningarna enligt andra stycket men som har fyllt 20 år eller har vårdnaden om eller fullgör underhållsskyldighet mot eget barn. Dagpenning utges med 150 kronor per dag till den som inte omfattas av bestämmelserna i andra eller tredje stycket. Förordning (1986:413). 17 § Till den som uppbär pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller som uppbär hustrutillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension lämnas dagpenning med belopp som motsvarar skillnaden mellan vad som annars skulle ha lämnats i dagpenning enligt 16 § och de sammanlagda pensionsförmånerna per dag räknat. Dagpenningen minskas dock inte med belopp som avser handikappersättning eller vårdbidrag eller barnpension enligt lagen om allmän försäkring. Utan hinder av vad som nu har sagts utgår dock dagpenningen med lägst tio kronor per dag. Första stycket skall tillämpas på den som uppbär annan pensionsförmån än sådan som lämnas enligt lagen om allmän försäkring. Detsamma gäller den som uppbär livränta från försäkringsinrättning på grund av arbetsskada eller olycksfall. Förordning (1981:543). 18 § Bestämmelserna i 17 § skall tillämpas i fråga om den som är föremål för åtgärd som avses i 2 kap. 11 § och 3 kap. 13 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller motsvarande åtgärd enligt annan författning och på grund därav uppbär sjukpenning enligt 3 kap. 8 § andra stycket lagen om allmän försäkring eller motsvarande ersättning enligt annan författning. Förordning (1983:569). 19 § har upphävts genom förordning (1982:635). 19 a § Beviljas någon dagpenning för samma tid för vilken studiehjälp, studiemedel, dagstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) har uppburits, skall vad sålunda uppburits återbetalas genom avdrag från utbildningsbidraget. Förordning (1981:156). 20 § Omfattar utbildning mindre än i genomsnitt sex utbildningstimmar per dag eller deltar någon i utbildningen i mindre omfattning än vad som är förutsatt skall dagpenningen minskas i förhållande till utbildningens omfattning per dag räknat, om det inte finns särskilda skäl. Motsvarande gäller i fråga om yrkesinriktad rehabilitering som omfattar mindre än åtta timmar per dag. Öretal som uppkommer vid beräkning av dagpenningen jämnas till närmaste hela krontal. Förordning (1982:635). 21 § Särskilt bidrag utgår till 1. kursavgifter, 2. kostnader för sådana studieresor inom landet som är gemensamma och obligatoriska för utbildningen i form av resekostnadsersättning och traktamente, 3. merkostnader för läromedel åt handikappade som kan anses förorsakade av handikappet och som inte täcks av kursanordnaren eller ansvarig sjukvårdshuvudman, 4. andra kostnader för läromedel än som avses i 3 och som inte täcks av kursanordnaren i den mån bidragstagarens skäliga kostnader härför överstiger i genomsnitt 40 kronor per månad, 5. kostnader för dagliga resor mellan bidragstagarens bostad och utbildningsplatsen i den mån bidragstagarens skäliga kostnader för dessa resor överstiger i genomsnitt 100 kronor per månad. Resekostnadsersättning som avses i första stycket 2 beräknas enligt 12 § första stycket. Traktamente enligt samma punkt lämnas med 75 kronor per hel dag. När det är fördelaktigt ur kostnadssynpunkt, får studieresor som avses i första stycket 2 förläggas till annat nordiskt land. Traktamente utgår dock därvid som vid studieresa inom landet. Vid tillämpning av första stycket 3 skall kostnad för utnyttjande av talböcker eller punktskriftsböcker i sin helhet anses utgöra merkostnad för synskadad kursdeltagare. När resor som avses i första stycket 5 tillhandahålls av den som anordnar utbildningen eller den yrkesinriktade rehabiliteringen utan kostnad för den som deltar i utbildningen eller rehabiliteringen får 100 kronor per månad innehållas av utbildningsbidraget. Vid kombination av beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning tillämpas reglerna i första stycket 5 i fråga om ersättning för dagliga resor mellan utbildningsplatsen och arbetsplatsen. Förordning (1986:413). 22 § Till den som har sin ordinarie bostad på ett avstånd från utbildningsplatsen som överstiger rimligt pendlingsavstånd eller som i annat fall av särskilda skäl utnyttjar tillfällig bostad i utbildningsorten under utbildningstiden lämnas särskilt bidrag i form av 1. resekostnadsersättning och traktamente vid resor mellan den ordinarie bostaden och utbildningsorten vid utbildningens början och slut samt vid uppehåll i utbildningen, 2. resekostnadsersättning utöver vad som sägs vid 1 för två resor i månaden antingen för bidragstagaren från utbildningsorten till den ordinarie bostaden och åter eller för en hushållsmedlem från den ordinarie bostaden till utbildningsorten och åter, 3. traktamente under utbildningstiden med 75 kronor per dag. Resekostnadsersättning och traktamente enligt första stycket 1 och 2 beräknas enligt 12 §. Förordning (1986:413). 23 § Vid utredning om förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering lämnas särskilt bidrag i form av resekostnadsersättning och traktamente enligt 12 § samt ersättning för kostnad för att anlita läkare och psykolog. Vidare lämnas ersättning för förlorad arbetsförtjänst med belopp som motsvarar den faktiska förlusten. Är det nödvändigt att en handikappad åtföljs av ledsagare i samband med arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering eller vid utredning om förutsättningarna för en sådan utbildning eller rehabilitering, lämnas i de fall som avses i 22 § första stycket 1 och 2 särskilt bidrag i form av resekostnadsersättning och traktamente även till ledsagaren. Härvid skall reglerna i 12 § tillämpas. Utöver resekostnadsersättning och traktamente lämnas ersättning för förlorad arbetsförtjänst med belopp som motsvarar den faktiska förlusten. Om ledsagaren deltar i träningen av den handikappade för att kunna fortsätta träningen efter det att den handikappade har skrivits ut från arbetsmarknadsinstitutet, får resekostnadsersättning och traktamente samt ersättning för förlorad arbetsförtjänst lämnas under högst tio dagar. Förordning (1985:508). 24 § Den som har beviljats utbildningsbidrag har rätt att behålla bidraget vid 1. ledighet för tillfällig vård av barn i samma omfattning som enligt 4 kap. 10--12 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för rätt till föräldrapenning, 2. ledighet för fullgörande av uppdrag i elevorganisation under högst sammanlagt 10 dagar under ett år, 3. kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt, och 4. ledighet på grund av uppehåll i utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering enligt bestämmelserna i 13 d § eller 14 f § tredje stycket. Vad som sägs i första stycket 4 gäller inte den som har påbörjat utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering senare än tre veckor före uppehåll i utbildningen eller rehabiliteringen som inträffar under tiden juni--augusti och inte heller den som under de fem första dagarna efter sådant uppehåll är frånvarande från utbildningen utan giltig anledning. Vid utbildning inom det reguljära skolväsendet föreligger inte rätt att behålla utbildningsbidraget under sommarferier och i samband med julferier är denna rätt begränsad till 15 dagar. Vid ledighet på grund av sjukdom lämnas utbildningsbidrag i form av dagpenning med 90 procent av det belopp som annars skulle ha lämnats. Dessutom får särskilt bidrag i form av traktamente lämnas. Ledighet beviljas av den som svarar för utbildningen eller den yrkesinriktade rehabiliteringen. Att kursdeltagaren har varit ledig av någon av de orsaker som anges i första--tredje styckena skall framgå av närvarobesked från den som svarar för utbildningen eller rehabiliteringen. Rätt till utbildningsbidrag vid ledighet som avses i tredje stycket föreligger först sedan anmälan har gjorts till den allmänna försäkringskassan. Bestämmelserna i 3 kap. 7 § tredje stycket och 10 § fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring skall därvid gälla i tillämpliga delar. Lämnas i annat fall än som avses i 18 § sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring eller motsvarande ersättning enligt annan författning under tid för vilken utbildningsbidrag lämnas, skall dagpenningen minskas med det belopp som har lämnats i sjukpenning eller ersättning för samma tid. Lämnas föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring under tid för vilken utbildningsbidrag lämnas, skall dagpenningen minskas med det belopp som har lämnats i föräldrapenning för samma tid. Förordning (1985:966). 25 § Utbildningsbidrag utbetalas i efterskott. Bidrag får dock utges i förskott vid utbildningens början. Om det finns särskilda skäl, får bidrag utbetalas i förskott även i annat fall. Utbetalning av förskott får avse en tid av högst två kalenderveckor. Avbryts utbildningen, den yrkesinriktade rehabiliteringen eller utredningen, skall återbetalning ske av uppburet förskott, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Ytterligare bestämmelser om utbetalning av utbildningsbidrag finns i förordningen (1982:366) om utbetalning av dagersättningar från de allmänna försäkringskassorna. Förordning (1982:1223). 25 a § I anslutning till arbetsmarknadsutbildningens och den yrkesinriktade rehabiliteringens slutförande får bidragstagaren beviljas lån med högst det belopp som motsvarar den dagpenning som skulle ha utgått till bidragstagaren under en månad efter avdrag för därå belöpande preliminär skatt. Lån enligt första stycket skall återbetalas senast ett år efter utbetalningen. Om det finns särskilda skäl, får lånets löptid förlängas eller lånet efterges. Förordning (1981:543). 26 § Har någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt förorsakat att utbildningsbidrag eller lån enligt denna kungörelse utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon i annat fall obehörigen eller med för högt belopp uppburit utbildningsbidrag eller lån och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad som betalats för mycket. Föreligger särskilda skäl, får återbetalningskyldigheten efterges helt eller delvis. Har återbetalningsskyldighet ålagts, får vid senare utbetalning innehållas skäligt belopp i avräkning på vad för mycket utgått. Förordning (1975:822). Handläggningen av ärenden om arbetsmarknadsutbildning m.m. 27 § Arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens beslut, länsarbetsnämnden prövar fråga om 1. rätt att deltaga i arbetsmarknadsutbildning och fråga om utbildningen skall vara förenad med rätt till utbildningsbidrag, 2. utbildningsbidrag till den som undergår utredning om förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering samt om förskott och återbetalning av förskott enligt 25 § i fråga om sådant bidrag, 3. utbildningsbidrag till den som är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut, 4. återbetalningsskyldighet enligt 26 § beträffande bidrag som avses i 2, 5. rätt till lån enligt 25 a § första stycket. Arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens beslut, länsarbetsnämnden betalar ut utbildningsbidrag till den som avses i första stycket 2. Förordning (1986:1022). 27 a § Den allmänna försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven eller, om sökanden inte är inskriven i sådan kassa, den försäkringskassa inom vilkens verksamhetsområde sökanden är bosatt 1. beräknar och utbetalar utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering, 2. beräknar och utbetalar lån enligt 25 a § första stycket samt prövar fråga om återbetalning, förlängning av löptid och eftergift av sådant lån, 3. prövar fråga om förskott och återbetalning av förskott enligt 25 § i andra fall än som avses i 27 § första stycket 2, 4. prövar i övrigt fråga om återbetalningsskyldighet samt fråga om annan åtgärd enligt 26 § i andra fall än som avses i 27 § första stycket 4, 5. beräknar och utbetalar särskilt bidrag och ersättning för förlorad arbetsförtjänst enligt 23 § andra stycket i samband med inställelse till arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering. Första stycket skall inte tillämpas om annat följer av denna kungörelse eller av bestämmelser som regeringen meddelar. Förordning (1981:543). 27 b § Ansökan om arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag görs hos arbetsförmedlingen. Bifalls en ansökan om arbetsmarknadsutbildning eller beviljas någon yrkesinriktad rehabilitering, översänds avskrift av ansökningen med på denna tecknat beslut och övriga erforderliga handlingar i ärendet till den allmänna försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven eller, om sökanden inte är inskriven i en sådan kassa, den försäkringskassa inom vilkens verksamhetsområde sökanden är bosatt. Försäkringskassan får, i enlighet med bestämmelser som utfärdas av riksförsäkringsverket, uppdra åt annan försäkringskassa att fatta beslut som avses i 27 a §. Försäkringskassan skall snarast meddela sökanden beslut om bidragets storlek. Förordning (1984:525). Övriga bestämmelser 28 § Länsarbetsnämndens beslut överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen. Länsarbetsnämndens beslut att på grund av platsbrist inte anta en sökande till en AMU-kurs, till vilken intagning inte sker fortlöpande, får dock inte överklagas. Beslut som arbetsmarknadsstyrelsen har meddelat som första instans överklagas hos regeringen. I övrigt får styrelsens beslut inte överklagas. Förordning (1986:1022). 28 a § I fråga om ett ärende som i första instans handläggs av allmän försäkringskassa tillämpas bestämmelserna om ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas och försäkringsrätts beslut i 20 kap. 10--13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förordning (1981:543). 28 b § Ett beslut om arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering förfaller, om den som har beviljats utbildningen eller rehabiliteringen 1. inte inställer sig och inte anmäler giltigt förfall senast den dag då utbildningen eller rehabiliteringen skall börja, 2. är frånvarande fem dagar i följd utan att anmäla giltigt förfall. I övrigt får länsarbetsnämnden, efter anmälan av utbildningsanordnaren, skilja en deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering från utbildningen respektive rehabiliteringen. Förordning (1985:966). Flyttningsbidrag Bidragsformer 29 § Flyttningsbidrag utgörs av respenning, traktamente vid dubbel bosättning och starthjälp. Förordning (1983:569). Allmänna förutsättningar för flyttningsbidrag 30 § Flyttningsbidrag lämnas till den som 1. är eller löper risk att bli arbetslös, 2. kan antagas inte kunna få arbete i eller i närheten av hemorten eller som är nytillträdande på arbetsmarknaden och som i anslutning till avslutad utbildning inte har kunnat erbjudas arbete vare sig i hemorten eller, om utbildningen bedrivits i annan ort, i utbildningsorten och 3. genom den offentliga arbetsförmedlingen får eller, i fall som anges i 34 §, söker anställning på den öppna marknaden på annan ort. Endast om det finns särskilda skäl, skall arbetsförmedlingen undersöka huruvida det finns behov av arbetskraft på den ort till vilken flyttning sker. Flyttningsbidrag får även lämnas till arbetstagare med kvalificerad yrkesutbildning som har fått stadigvarande anställning i yrket vid ett sådant företag på ort inom stödområde som avses i förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd, om arbetskraft med sådan utbildning inte kan erhållas på orten. Flyttningsbidrag får vidare lämnas till den som har genomgått sådan utbildning som avses i 13 b § första stycket och måste flytta från hemorten för att få varaktig anställning i det yrke som utbildningen har avsett. Förordning (1984:525). 31 § Utan hinder av vad som sägs i 30 § 1 kan arbetsmarknadsstyrelsen föreskriva att flyttningsbidrag får beviljas även arbetstagare som inte direkt berörs av en driftsinskränkning hos arbetsgivaren, om detta är ägnat att begränsa inskränkningens verkningar. Beslut om bidrag får inte meddelas efter det att driftsinskränkningen har genomförts eller arbetsgivaren har beslutat att inte genomföra den. Utan hinder av villkoren under 30 § 1 och 2 kan flyttningsbidrag beviljas den som bor inom stödområde A eller B enligt 16 § förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd, och som fått stadigvarande anställning i en annan ort, om det skäligen kan antagas att flyttningen är ägnad att förbättra arbetsförmedlingens möjligheter att bereda arbete åt den lokalt bundna arbetskraften inom området. Utan hinder av villkoren under 30 § 1 kan flyttningsbidrag beviljas den som i avvaktan på en arbetsanställning inom ett yrke som motsvarar hans utbildning tar en annan, tillfällig anställning. Utan hinder av villkoren under 30 § 3 kan flyttningsbidrag i form av respenning beviljas den som genomgår arbetsmarknadsutbildning i en utbildningsort där sysselsättningen bedöms varaktigt vara god, om flyttningen är önskvärd från arbetsmarknadssynpunkt och det finns skäl att antaga att ett stadigvarande arbete kan anvisas i utbildningsorten eller i dess närhet efter utbildningens slut. Utan hinder av villkoren under 30 § 3 kan flyttningsbidrag beviljas handikappade som genom den offentliga arbetsförmedlingen bereds skyddat arbete eller dem som bereds anställning med lönebidrag. Förordning (1986:413). 32 § Flyttningsbidrag får inte beviljas, om anställningen i den nya orten kan anses som överflyttning mellan arbetsplatser inom samma företag. Förordning (1981:543). Respenning 33 § Respenning utgörs av resekostnadsersättning, traktamente, flyttningsersättning. Förordning (1981:543). 34 § Reser en arbetstagare från hemorten till en annan ort, där en anställning har anvisats arbetstagaren, för att genom besök hos arbetsgivare eller på annat sätt ta del av förhållandena på arbetsplatsen eller i orten och är resan nödvändig för att anställning skall komma till stånd, lämnas resekostnadsersättning och traktamente för fram- och återresan. Sådan respenning kan lämnas även för makes eller, om arbetstagaren är under 20 år, förälders resa och för resa till barn som medföljer arbetstagaren, om barntillsynen inte kan ordnas på annat lämpligt sätt. Förordning (1981:543). 35 § I samband med tillträde av en anställning i en annan ort än hemorten lämnas resekostnadsersättning och traktamente för arbetstagarens resa till anställningsorten. Vid flyttning till anställningsorten lämnas sådan respenning även för arbetstagarens hushållsmedlemmars resa dit. Resekostnadsersättning för arbetstagarens och hans hushållsmedlemmars återresa till hemorten lämnas vid återflyttning till hemorten som sker inom ett år från flyttningen till anställningsorten under förutsättning att 1. arbetstagaren får eller söker anställning i hemorten, 2. det finns särskilda skäl för återflyttningen och 3. arbetstagaren vid flyttningen till anställningsorten har erhållit flyttningsbidrag och att därvid starthjälp har lämnats. I de fall som avses i 31 § fjärde stycket lämnas resekostnadsersättning och traktamente för arbetstagarens hushållsmedlemmars resa till utbildningsorten. Förordning (1983:569). 35 a § Till den som genomgår eller har avslutat utbildning på högst gymnasieskolenivå och som får praktik- eller ferieanställning i annan ort än hemorten eller, om utbildningen har bedrivits i en annan ort, utbildningsorten lämnas resekostnadsersättning för arbetstagarens resa till anställningsorten i samband med tillträdet av anställningen. Sådan respenning lämnas dock endast, om avståndet mellan anställningsorten och hemorten respektive utbildningsorten överstiger 15 mil och anställningen beräknas vara minst sex veckor. Resekostnadsersättning lämnas inte, om praktiktjänstgöringen ingår som ett integrerat led i utbildningen. Förordning (1981:543). 36 § Byggnadsarbetare som är bosatta i Gotlands, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och som får anställning som beräknas vara minst tre månader på annan ort än bosättningsorten och inte kan resa mellan orterna varje dag kan under högst tolv månader erhålla resekostnadsersättning för två resor i månaden från anställningsorten till hemorten och åter. Förordning (1986:413). 37 § Resekostnadsersättning och traktamente enligt 33 § beräknas enligt 12 § första stycket. Förordning (1983:569). 38 § Till den som har tillträtt en anställning eller påbörjat arbetsmarknadsutbildning i en annan ort än hemorten och fått bostad i anställningsorten eller utbildningsorten lämnas flyttningsersättning med ett belopp som motsvarar skäliga utgifter för flyttning av bohag från den tidigare till den nya bostaden. I de fall som avses i 35 § andra stycket lämnas flyttningsersättning med belopp som motsvarar skäliga utgifter för flyttning av bohag från anställningsorten till bostad i hemorten. Förordning (1983:569). 39 § Ansökan om respenning skall göras innan resan anträds eller flyttningen sker eller, i de fall som avses i 36 §, anställningen tillträds. Förordning (1983:569). 40--43 §§ har upphävts genom förordning (1985:508). 44--45 §§ har upphävts genom förordning (1981:543). 45 a--45 e §§ har upphävts genom förordning (1977:141). Starthjälp 46 § Starthjälp lämnas arbetstagare som tillträder en anställning i en annan ort än hemorten och som i den nya anställningen inte har rätt att uppbära traktamente från arbetsgivaren på grund av flyttning i samband med anställningen, under förutsättning att anställningen beräknas vara minst sex månader. Om anställningen tillträds under perioden den 1 juli 1986--den 30 juni 1988 och beräknas vara kortare tid än sex månader, men dock minst tre månader, lämnas reducerad starthjälp enligt 48 a §. Reducerad starthjälp utgår inte för säsonganställningar, sommarvikariat eller liknande kortvariga arbeten. Förordning (1986:413). 47 § har upphävts genom förordning (1977:141). 48 § Starthjälp lämnas med 4 000 kronor och betalas ut i samband med tillträdet av anställningen. Till arbetstagare som avses i 46 § första stycket och som flyttar till anställningsorten tillsammans med sitt hushåll i hemorten lämnas starthjälp, om hushållet har bestått av minst en person utöver arbetstagaren, med ytterligare 11 000 kronor. Denna starthjälp betalas ut i samband med flyttningen. Till arbetstagare som beviljas flyttningsbidrag med stöd av 30 § tredje stycket lämnas starthjälp med 5 000 kronor utöver vad som följer av första och andra styckena. Även denna starthjälp betalas ut i samband med flyttningen. Förordning (1986:413). 48 a § Till arbetstagare som avses i 46 § andra stycket lämnas reducerad starthjälp med 2 000 kronor som betalas ut i samband med tillträdet av anställningen. Kvarstår arbetstagaren i arbete på den nya orten efter sex månader, eller om det tidigare klarläggs att anställningen kommer att vara minst sex månader, lämnas starthjälp med ytterligare 2 000 kronor. Till sådan arbetstagare kan även lämnas starthjälp enligt 48 § andra och tredje styckena. Förordning (1986:413). 49 § Upphör anställningen på grund av arbetstagarens vållande, skall den del av uppburen starthjälp, som belöper på återstoden av den beräknade anställningstiden, betalas tillbaka. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren beviljas ledighet utan att ersättning samtidigt utgår från arbetsgivaren och ledigheten inte beror på sjukdom eller annan liknande orsak. Om det finns särskilda skäl, kan återbetalningsskyldigheten jämkas eller efterges. Förordning (1983:92). 50 § Ansökan om starthjälp skall göras innan anställningen tillträds. Förordning (1981:543). 51--54 §§ har upphävts genom förordning (1977:141). Övriga bestämmelser 55 § Ärenden om flyttningsbidrag prövas av länsarbetsnämnden. Förordning (1986:1022). 55 a § har upphävts genom förordning (1981:543). 56 § Om det i samband med offentlig arbetsförmedling blir aktuellt att anvisa anställning eller arbetsmarknadsutbildning utom hemorten, skall den arbetssökandes möjligheter att få flyttningsbidrag undersökas. Den arbetssökande skall upplysas om bestämmelserna för sådant bidrag och därvid särskilt göras uppmärksam på den tid inom vilken ansökan om bidrag enligt 39, 42 och 50 §§ skall göras. Har ansökan gjorts senare än som föreskrivs i dessa paragrafer, får ärendet upptas till prövning endast om det finns synnerliga skäl. Förordning (1983:569). Inlösen av egnahem m.m. 56 a § Egnahemsfastighet eller bostadsrättslägenhet får inlösas, om ägaren eller bostadsrättshavaren inte kan beredas sysselsättning på den öppna marknaden på hemorten i sådan omfattning att han kan stadigvarande försörja sig och dem han har försörjningsplikt mot och om han till följd härav tvingas flytta till en annan ort. I fråga om äldre arbetstagare får inlösen ske endast om det finns särskilda skäl. Inlösen får ske i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Om det finns synnerliga skäl, får inlösen ske även i andra delar av landet. Egnahem som kan förvärvas med anlitande av medel ur jordfonden får inte inlösas. Fastighet som belastas med födorådsinteckning eller liknande gravation får inlösas endast om det finns särskilda skäl. Fråga om inlösen prövas av arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med bostadsstyrelsen. I fråga om värdering, eftergift av statlig lånefordran i vissa fall, försäljning av inlöst egnahem och bostadsrätt m. m. gäller särskilda föreskrifter av regeringen. Förordning (1981:543). Bidrag vid anställning av medflyttande familjemedlem 56 b § Till arbetsgivare som anställer en familjemedlem som flyttar tillsammans med en arbetstagare som tillträder en anställning på en annan ort än hemorten kan lämnas bidrag, om familjemedlemmen inte kan få arbete utan att bidrag lämnas. Bidrag får dock inte lämnas om familjemedlemmens nya arbetsplats är belägen i Stockholms län. Förordning (1985:121). 56 c § Bidrag lämnas med 50 procent av den totala lönekostnaden under högst sex månader. Det sammanlagda bidraget får dock uppgå till högst 35 000 kronor. Om anställningen innebär en utökning av personalstyrkan som inte skulle komma till stånd såvida inte bidrag lämnas eller om det finns liknande skäl, får bidrag lämnas med ett högre belopp än vad som sägs i första stycket. Förordning (1984:525). 56 d § Ärenden om bidrag enligt 56 b och 56 c §§ prövas av länsarbetsnämnden. Anställning som äger rum i samband med att bidrag lämnas skall ske efter anvisning av den offentliga arbetsförmedlingen. Sådana anställningar skall gälla under minst sex månader. Förordning (1986:1022). Näringshjälp m.m. 57 § Näringshjälp utgör bidrag för anskaffande av arbetsmaskin eller verktyg eller till annan kostnad för att börja verksamhet som egen företagare. Näringshjälp lämnas till handikappade, som inte har kunnat få lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden, om verksamheten kan antagas ge den sökande försörjningsmöjligheter eller ett väsentligt tillskott till försörjningen. Näringshjälp kan lämnas till var och en av två eller flera personer som gemensamt börjar verksamhet som egna företagare. Näringshjälp lämnas längst till och med månaden före den då hjälptagaren fyller 65 år. Förordning (1986:413). 58 § Näringshjälp lämnas i form av bidrag med högst 30 000 kronor. Därutöver kan den som inte uppfyller villkoren för att erhålla bidrag enligt förordningen (1984:523) om försöksverksamhet med bidrag till arbetslösa som startar egen rörelse få ytterligare näringshjälp med högst 12 000 kronor. Förordning (1986:413). 58 a § Näringshjälp skall återbetalas, om den rörelse för vilken bidraget har lämnats läggs ned eller avyttras. Det återbetalningspliktiga beloppet får minskas med högst en tredjedel för varje helt år som har förflutit sedan bidraget beviljades. Om det finns särskilda skäl kan återbetalningsskyldigheten jämkas ytterligare eller efterges. Förordning (1986:413). 59 § Vid anställning av handikappade lämnas bidrag till anskaffning eller, om det är ekonomiskt mer förmånligt, förhyrning av sådana arbetshjälpmedel eller anordningar på arbetsplatsen, som behövs för att den handikappade skall kunna utföra sitt arbete och till kostnaden för expertundersökningar i ärenden om sådana anpassningsåtgärder. Sådant bidrag lämnas även för praktisk arbetslivsorientering i fråga om handikappade som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut och handikappade ungdomar. Bidraget lämnas till arbetsgivaren eller till den handikappade personen. Om det finns särskilda skäl får bidrag även lämnas för dem som redan är anställda eller till företagare eller fria yrkesutövare som är handikappade. Bidrag får inte lämnas om anskaffningen av hjälpmedlet eller anordningen får anses vara en sådan investering, som normalt erfordras i verksamheten eller för att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande. Till jordbrukare får bidrag lämnas endast om åtgärden med hänsyn till sökandens handikapp är nödvändig för verksamhetens forsatta bedrivande. Bidrag får vidare inte lämnas för ändamål för vilket stöd redan har lämnats enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering eller motsvarande äldre föreskrifter eller enligt förordningen (1978:465) om särskilt stöd till lantbruksföretag i vissa glesbygder. Bidrag lämnas med ett belopp som motsvarar hela kostnaden om hjälpmedlet eller anordningen saknar värde för annan än den handikappade och med lägst halva och högst hela kostnaden i annat fall. Arbetsgivaren och den handikappade personen kan vardera erhålla bidrag med högst 50 000 kronor. Om det finns synnerliga skäl kan dock arbetsmarknadsstyrelsen medge att bidrag lämnas med ett högre belopp. Bidrag till avancerade datorbaserade hjälpmedel får beviljas med högre belopp än 50 000 kronor. Bidrag skall återbetalas om hjälpmedlet eller anordningen inte längre används för avsett ändamål. Det återbetalningspliktiga beloppet får minskas med högst en femtedel för varje helt år som har förflutit sedan bidraget beviljades. Om det finns särskilda skäl, kan återbetalningsskyldigheten jämkas ytterligare eller efterges. Om den handikappade blir arbetsoförmögen eller det finns andra liknande skäl, kan återbetalningsskyldigheten fullgöras genom att hjälpmedlet eller anordningen överlåts till arbetsmarknadsverket. Förordning (1986:413). 60 § Bidrag till arbetsgivare lämnas för fortlöpande arbetsbiträde åt synskadad eller annan svårt handikappad person, om den anställde på grund av sitt handikapp åsamkar arbetsgivaren utgifter för sådant biträde i en utsträckning som väsentligt överstiger vad som kan anses vara normalt för befattningen. Bidrag lämnas även till arbetsgivare, som för praktisk arbetslivsorientering eller för praktiktjänstgöring eller annan tillfällig anställning ställer plats till förfogande för handikappade ungdomar och för dem som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut. Vidare kan bidrag lämnas till företagare eller fria yrkesutövare som åsamkas utgifter för fortlöpande arbetsbiträde i en utsträckning som väsentligt överstiger vad som kan anses vara normalt för verksamheten. Om annan än arbetsgivaren åsamkas utgifter för arbetsbiträde i samband med praktisk arbetslivsorientering kan bidraget i stället lämnas till den som haft utgiften. Ytterligare föreskrifter om sådan betalning får meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen. Bidrag till arbetsbiträde lämnas inte för handikappade för vilka lönebidrag lämnas enligt förordningen (1984:519) om introduktions- och lönebidrag. I den utsträckning som regeringen i särskild ordning medger det får dock bidrag lämnas för gravt handikappade, som behöver personlig hjälp på arbetsplatsen. Bidrag till arbetsbiträde lämnas heller inte för arbetstagare som sysselsätts i skyddat arbete eller som har beviljats utbildning enligt förordningen (1984:518) om bidrag till arbetsmarknadsutbildning i företag. Bidrag lämnas med högst 50 000 kronor per år och betalas i efterskott. Förordning (1986:413). 60 a § Bidrag enligt 59 och 60 §§ får beviljas endast under förutsättning att det i anställningen utgår lön och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal eller att dessa förmåner är jämförbara med dem som följer av kollektivavtal inom branschen. Förordning (1983:569). 61 § Fråga om näringshjälp och bidrag enligt 57--60 §§ prövas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens beslut, av länsarbetsnämnden. När det finns skäl till det skall yttrande från regional utvecklingsfond eller annat lämpligt organ inhämtas i ärende angående näringshjälp. Ansökan om näringshjälp eller om bidrag skall göras innan verksamheten börjar eller anställningen tillträds. Ansökan som gjorts senare får tas upp till prövning endast om det finns särskilda skäl. Förordning (1986:413). 61 a § Länsarbetsnämndens beslut i fråga om näringshjälp och bidrag enligt 57--60 §§ får överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen. Förordning (1986:1022). Bidrag till anskaffning av motorfordon för handikappade 62 § Bidrag för att anskaffa personbil eller motordriven invalidvagn lämnas till handikappade som är beroende av sådana fortskaffningsmedel för att få sin utkomst av arbete eller för att förvärva utbildning med yrkesinriktning. Bidrag får lämnas även till den som är beroende av sådana fortskaffningsmedel och som uppbär utbildningsbidrag i samband med yrkesinriktad rehabilitering. Det medicinska behovet av fordonet skall styrkas med läkarintyg. Intyg som inte är utfärdat av läkare hos länsarbetsnämnd skall prövas av denne. Förordning (1985:508). 63 § Helt bidrag lämnas med det belopp som motsvarar kostnaden för anskaffning av fordonet, dock högst 35 000 kronor. Helt bidrag lämnas till handikappade, vars bruttoinkomst för år understiger 63 000 kronor. Med årlig bruttoinkomst avses vad den handikappade sammanlagt uppbär i intäkter av förvärvsarbete och kapital samt som sjukpenning, livränta, pension eller liknande förmån, dock inte handikappersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förordning (1986:413). 64 § Till handikappade, vars bruttoinkomst för år överstiger det inkomstbelopp som anges i 63 § lämnas reducerat bidrag med högst följande belopp. Bruttoinkomst för år Bidrag i procent av helt bidrag --62 999 100 63 000--66 999 80 67 000--70 999 60 71 000--74 999 40 75 000--78 999 20 79 000-- 0 Förordning (1986:413). 65 § Vid prövning av ansökan om bidrag skall beloppet bestämmas med hänsyn även till sökandens förmögenhet. Förordning (1985:508). 65 a § har upphävts genom förordning (1976:269). 66 § Utöver bidrag enligt 63 och 64 §§ lämnas särskilt bidrag med ett belopp som motsvarar kostnaden för sådan ändring av eller anordning på fordon som behövs för att den handikappade själv skall kunna bruka det. Bidrag enligt första stycket lämnas även till en sökande vars bruttoinkomst överstiger de belopp som anges i 64 §. Förordning (1981:543). 67 § Bidrag enligt 63, 64 eller 66 § skall minskas med sådant bidrag till inköp av fordonet som den handikappade erhåller från kommun eller landstingskommun. Förordning (1977:141). 68 § har upphävts genom förordning (1985:508). 69 § Till handikappade som behöver ersätta ett motorfordon lämnas bidrag enligt bestämmelserna i 62--67 §§. Helt bidrag enligt 63 § utgör dock skillnaden mellan 35 000 kronor och det pris som den handikappade har erbjudits vid byte av det fordon som han innehar eller den köpeskilling som han har erhållit vid försäljning av fordonet. Helt bidrag får inte överstiga kostnaden för bytet. Har det fordon som skall ersättas förvärvats med bidrag som avses i 62 § eller i första stycket, får bidrag enligt första stycket lämnas först sedan fem år har förflutit från det att bidrag lämnades senast. Härvid skall behovet av att ersätta fordonet från trafik- och driftsäkerhetssynpunkt styrkas genom utlåtande av trafikinspektör eller bilinspektör vid statens trafiksäkerhetsverk. Finns det särskilda skäl från trafiksäkerhetssynpunkt, får bidrag lämnas tidigare. Förordning (1985:508). 69 a § Bidrag enligt bestämmelserna i 62--69 §§ skall återbetalas, om fordonet inte längre används för avsett ändamål. Det återbetalningspliktiga beloppet får minskas med högst en femtedel för varje helt år som har förflutit sedan bidraget beviljades. Om det finns särskilda skäl, kan återbetalningsskyldigheten jämkas ytterligare eller efterges. Förordning (1984:525). 70 § Fråga om bidrag till anskaffning av motorfordon prövas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens beslut, av länsarbetsnämnden. Förordning (1985:508). Beredskapsarbete 71 § Länsarbetsnämndens beslut i fråga om bidrag till anskaffning av motorfordon för handikappade får överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen. Förordning (1986:1022). Allmänna förutsättningar för beredskapsarbete 72 § Beredskapsarbete får, om annat inte följer av andra stycket, meddelas arbetslös som 1. fyllt 20 men inte 65 år, 2. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans räkning, 3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver, 4. inte kan anvisas lämpligt arbete på den öppna marknaden och för vilken inte heller annan åtgärd lämpligen kan vidtas för att underlätta hans placering i sådant arbete, 5. behöver sådant arbete på grund av arbetslöshet som har varat minst till arbete på den öppna arbetsmarknaden eller vidta annan åtgärd (karenstid). I särskilda fall får arbetslös som har fyllt 65 år meddelas beredskapsarbete. Enskilt beredskapsarbete får meddelas den som har fyllt 18 år. Förordning (1983:993). 72 a § Arbetslösa som har uppburit ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring under så lång tid att ersättningsperioden riskerar att gå till ända skall, om det inte finns synnerliga skäl, på begäran anvisas ett beredskapsarbete. Förordning (1984:525). 73 § Karenstid enligt 72 § första stycket 5 anses fullgjord av den som blir arbetslös efter att ha blivit berättigad till hel sjukpenning för minst fyra dagar enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Medlem i erkänd arbetslöshetskassa, som har uppburit dagpenning från kassan under den längsta tid som medges i kassans stadgar, får utan hinder av betämmelserna om karenstid i 72 § första stycket 5 erhålla beredskapsarbete från och med dagen närmast efter den sista dag för vilken dagpenning har utgått. Förordning (1981:543). 74 § Den som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete, skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande eller avvisat erbjudet lämpligt arbete eller på annat sätt uppenbarligen vållat att anställningen icke kommit till stånd, skall vara avstängd från beredskapsarbete under sju respektive fjorton dagar, om det är sannolikt att arbetet skulle ha varat högst fem dagar respektive mer än fem men högst tio dagar. I annat fall är avstängningstiden tjugoåtta dagar. Avstängningstiden räknas från den dag då sådant förhållande som avses i första stycket inträffat eller från den senare dag arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer. Förordning (1980:339). 75 § Erbjudet arbete på den öppna marknaden skall anses lämpligt, om 1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden, 2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer, 3. arbetet inte hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal, 4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall. Förordning (1981:543). 76 § Beredskapsarbete utförs för statens räkning (statligt beredskapsarbete), för kommuns eller landstingskommuns räkning (kommunalt beredskapsarbete), för enskilds räkning (enskilt beredskapsarbete). Förordning (1981:543). 77 § Statligt beredskapsarbete anordnas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens medgivande, av den statliga myndighet till vars verksamhetsområde arbetet hör. 78 § Till beredskapsarbete får endast väljas ut sådana angelägna arbetsuppgifter som medför en utökning av antalet anställda utöver det som ryms inom den ordinarie budgeten för den löpande budgetperioden. Enskilt beredskapsarbete, som inte avser investeringsarbete, får dock anordnas för att ge arbetslösa med särskilda svårigheter på arbetsmarknaden breddad arbetslivserfarenhet. Till enskilt beredskapsarbete skall i första hand anvisas långtidsarbetslösa. Byggnads- eller anläggningsarbete får väljas ut till beredskapsarbete, endast om länsstyrelsen har godkänt arbetet med hänsyn till regionalpolitiska synpunkter. Länsarbetsnämnden kan träffa överenskommelse med en arbetsgivare om att nämnden skall få disponera ett visst antal platser för beredskapsarbeten (sysselsättningsreserv). Arbetsgivaren bör i sådana frågor träffa överenskommelse med berörda arbetstagarorganisationer. Vid val mellan lika angelägna arbeten lämnas företräde åt sådant arbete som utan större olägenhet kan upptagas, nedläggas, utökas eller inskränkas med hänsyn till växlingar i arbetslösheten och åt sådant arbete som kan bedrivas oberoende av årstiden. Förordning (1984:1037). 78 a § Hos kommuner får beredskapsarbete kombineras med utbildning. Utbildningsinslaget skall omfatta minst 20 och högst 50 procent av den totala arbetstiden. Förordning (1983:993). 79 § Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar närmare betämmelser om anordnande och bedrivande av beredskapsarbete samt om antalet sysselsatta vid sådant arbete. 80 § Beredskapsarbete anvisas arbetslösa genom det arbetsförmedlingskontor där de är anmälda. Tiden för anvisning till beredskapsarbete får, om det inte finns särskilda skäl, inte överstiga sex månader. Inom Haparanda, Övertorneå, Överkalix och Pajala kommun samt Karesuando- och Vittangidelarna av Kiruna kommun får dock länsarbetsnämnden i särskilda fall förlänga tiden i beredskapsarbete till högst tolv månader. Vid beredskapsarbete tillämpas lönerna på den öppna arbetsmarknaden. Förordning (1986:413). 80 a § Den som arbetar i beredskapsarbete får permitteras endast om arbetet inte kan bedrivas på grund av väderleksförhållandena eller andra liknande orsaker. Beredskapsarbetare som permitteras har rätt till samma lön och andra anställningsförmåner som de skulle ha haft om de hade fått behålla sina arbetsuppgifter. Förordning (1984:1037). 81 § Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar föreskrifter om resor, förläggning, läkarvård och dylikt i samband med beredskapsarbete. 82--84 §§ har upphävts genom förordning (1980:339). 85 § Genom den offentliga arbetsförmedlingen skall åtgärder vidtas för att främja att arbetslösa, som sysselsätts i beredskapsarbete, så snart som möjligt övergår till arbete på den öppna marknaden. Förordning (1980:339). 86--94 §§ har upphävts genom förordning (1973:734). Statsbidrag 95 § Till beredskapsarbete lämnas statsbidrag, om arbetet har påbörjats med tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen. Bidraget grundas på sådana kostnader för arbetet som godkänns av styrelsen. Bidraget får dock beräknas på en total dagsverkskostnad om högst 2 900 kronor, såvida det inte är fråga om beredskapsarbete som utförs i Norrbottens län. När det gäller beredskapsarbete som utförs på statliga vägar, kommunala vägar som är bidragsberättigade enligt förordningen (1982:853) om statsbidrag till väg- och gatuhållning m. m. samt enskilda vägar som är bidragsberättigade enligt förordningen (1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning får arbetsmarknadsstyrelsen medge undantag från bestämmelsen om högsta dagsverkskostnad. Förordning (1983:993). 96 § Statsbidrag lämnas i fråga om arbete, till vilket statsbidrag får beviljas enligt särskild författning, högst efter de grunder som anges i författningen, samt till annat kommunalt eller enskilt beredskapsarbete i form av grundbidrag och tilläggsbidrag. Grundbidrag får lämnas med 70 procent av lönekostnaderna för den till arbetet anvisade arbetskraften. I fråga om arbete som medför investering i byggnader eller anläggningstillgångar som är avsedda för stadigvarande bruk får dessutom tilläggsbidrag lämnas med 10 procent av skillnaden mellan den för arbetet godkända totala kostnaden och lönekostnaden för den anvisade arbetskraften. Förordning (1985:966). 97 § Till statligt beredskapsarbete lämnas statsbidrag motsvarande hela kostnaden för arbetet. I fråga om statliga myndigheter som ägnar sig åt affärsdrivande verksamhet kan arbetsmarknadsstyrelsen minska statsbidraget. Förordning (1984:525). 98 § Arbetsmarknadsstyrelsen får i särskilda fall minska statsbidraget. Om värdet för anordnaren av ett enskilt beredskapsarbete kan beräknas vara större än den del av kostnaden för arbetet som han skulle ha haft att bestrida med tillämpning av de i 96 § angivna reglerna, skall statsbidraget minskas i motsvarande mån. Till enskilt beredskapsarbete, som inte avser investeringsarbete, lämnas grundbidrag med 50 procent av lönekostnaderna. Om det finns synnerliga skäl i visst fall, får arbetsmarknadsstyrelsen bestämma att grundbidraget skall utgå med högre procentuell andel, dock ej med mer än 90 procent av lönekostnaderna, samt att tilläggsbidraget till arbeten som anordnas i områden med hög och långvarig arbetslöshet och sjunkande befolkningstal skall höjas. Vid sådant beredskapsarbete som avses i 78 a § får grundbidrag lämnas med högst 75 procent av lönekostnaderna enligt särskilt avtal för verksamheten. Förordning (1985:508). 99 § Ansökan om statsbidrag görs hos arbetsmarknadsstyrelsen inom ett år från den dag då arbetet har avslutats som beredskapsarbete. Söks statsbidrag senare än enligt första stycket, får arbetsmarknadsstyrelsen förklara rätten till statsbidrag för viss tid förverkad. Förordning (1981:543). 100 § Statsbidrag betalas ut av arbetsmarknadsstyrelsen. Statsbidrag till beredskapsarbetet betalas ut i efterskott efter hand som arbetet fortskrider. Styrelsen får dock innehålla en del av bidraget, till dess arbetet har avslutats som beredskapsarbete samt redovisning har lämnats och godkänts. Styrelsen får bevilja kommun förskott på statsbidrag. Förordning (1981:543). 101--111 §§ har upphävts genom förordning (1973:734). Övriga bestämmelser 112 § Arbetsmarknadsstyrelsen får besluta att sådana uppgifter i fråga om beredskapsarbete som enligt denna kungörelse ankommer på styrelsen skall fullgöras av länsarbetsnämnden. Förordning (1986:1022). 112 a § Vid handläggningen av ärenden om enskilt beredskapsarbete, som inte avser investeringsarbete, behöver yttrande enligt 47 § andra stycket förordningen (1986:739) med instruktion för arbetsmarknadsverket inte inhämtas. Förordning (1986:1022). 112 b § Beslut av länsarbetsnämnden att inte anvisa någon till ett beredskapsarbete får inte överklagas. Beslut av länsarbetsnämnden enligt 72 a § får dock överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen. Länsarbetsnämndens beslut i övrigt i fråga om beredskapsarbete får också överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen. Beslut som arbetsmarknadsstyrelsen har meddelat som första instans får överklagas hos regeringen. I övrigt får styrelsens beslut inte överklagas. Förordning (1986:1022). 113 § Om kommuns handläggning av frågor om arbetslöshetshjälp enligt denna kungörele gäller bestämmelserna i lagen (1944:475) om arbetslöshetsnämnd. Förordning (1977:141). Särskilda bestämmelser 114 § Vid tillämpningen av denna kungörelse anses risk för arbetskonflikt vid en arbetsplats på grund av varsel om konflikt eller av annan orsak inte innebära risk för arbetslöshet. Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt skall tillämpas dels på beredskapsarbete, dels på utbildningsbidrag och flyttningsbidrag med undantag för 1. utbildningsbidrag eller flyttningsbidrag som har beviljats före konfliktens utbrott eller sökts före varsel om konflikten, utbildningsbidrag varom fråga på annat sätt har väckts hos arbetsförmedlingsorgan före varsel samt utbildningsbidrag eller flyttningsbidrag som i annat fall uppenbarligen skulle ha lämnats även om konflikten inte inträffat, 2. utbildningsbidrag till handikappade som av medicinska eller sociala skäl behöver utbildning på grund av handikappet, 3. särskilt bidrag enligt 23 §. Förordning (1981:543). 115 § har upphävts genom förordning (1977:141). 116 § Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar de föreskrifter och anvisningar som behövs för tillämpningen av denna kungörelse. De särskilda föreskrifter som behövs för tillämpningen av bestämmelserna om utbildningsbidrag i vad de avser åtgärder av allmän försäkringskassa meddelas dock av riksförsäkringsverket efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. AMU-styrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga om av AMU-gruppen anordnade AMU-kurser. Förordning (1985:966). Övergångsbestämmelser 1985:508 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. 36 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas även på den som har beviljats traktamente vid dubbel bosättning enligt 40--43 §§ i deras äldre lydelse. I fråga om handikappade som före ikraftträdandet har beviljats lån för att anskaffa motorfordon gäller 68 och 69 §§ i deras äldre lydelse. I fråga om beredskapsarbete som har beslutats före ikraftträdandet gäller 96 § i sin äldre lydelse. 1986:413 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om näringshjälp som har beviljats före den 1 juli 1986. 1986:1022 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 1987:405 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1987, då arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) skall upphöra att gälla. Om det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna förordning, förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning, förordningen (1987:407) om flyttningsbidrag m.m., förordningen (1987:408) om inlösen av egnahemsfastigheter och bostadsrätter, förordningen (1987:409) om bidrag till arbetshjälpmedel m.m., förordningen (1987:410) om bidrag till handikappade för att skaffa motorfordon m.m. eller förordningen (1987:411) om beredskapsarbete tillämpas den nya föreskriften i stället för den ersatta. Detsamma gäller, med de begränsningar som följer av tredje stycket, i fråga om bidrag och andra förmåner enligt arbetsmarknadskungörelsen som har sökts före ikraftträdandet. Fortfarande gäller 46, 48--50, 56 b--56 d och 96 §§ arbetsmarknadskungörelsen i fråga om starthjälp och bidrag vid anställning av medflyttande familjemedlem som har sökts före ikraftträdandet och statsbidrag till beredskapsarbete som har beslutats före ikraftträdandet.