Post 9199 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
1974:981 ·
Visa register
Lag (1974:981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet ARM
Utfärdad: 1974-12-13
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1687
Ikraft: 1975-01-01 överg.best.
1 § Arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, som vill undergå
utbildning, har rätt till behövlig ledighet från sin anställning
enligt denna lag.
Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den
bestämmelsen. Beträffande förläggningen av ledighet kan avvikande
bestämmelse meddelas även genom annan författning än lag, om den rör
arbetstagare, vars avlöningsförmåner fastställes under medverkan av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, eller arbetstagare
hos riksdagen eller dess verk.
2 § Avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag
inskränkes är ogiltigt i den delen.
Utan hinder av första stycket får avvikelse från 3 §, 4 § tredje
stycket, 5 och 7 §§ samt 10 § andra och tredje styckena göras med stöd
av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av
organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal som avses i andra stycket,
får tillämpa avtalet även på arbetstagare som ej är medlem av den
avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan, under förutsättning
att arbetstagaren sysselsättes i arbete som avses med avtalet och ej
omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal. Lag (1976:595).
2 a § Med övergång av företag eller del av företag enligt denna lag
avses sådan övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av
en verksamhet som omfattas av 6 b § lagen (1982:80) om
anställningsskydd. Vad som i denna lag sägs om sådan övergång
skall gälla även i det fallet att den tidigare arbetsgivaren försatts i
konkurs. Lag (1994:1687).
3 § Rätt till ledighet tillkommer arbetstagare som vid ledighetens
början har varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna
eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren.
Arbetstagare som vill deltaga i utbildning, vilken till väsentlig del
avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, har
rätt till ledighet även om han ej har uppnått den anställningstid som
har föreskrivits i första stycket.
Vid bestämmande av anställningstid enligt första stycket skall
medräknas tid under vilken arbetstagaren har varit anställd hos annat
företag inom koncern som arbetsgivaren tillhör. Har företag eller del
av företag övergått till ny arbetsgivare, skall vid bestämmande av
anställningstid hos den nye arbetsgivaren medräknas tid under vilken
arbetstagaren har varit anställd hos förutvarande arbetsgivaren eller
hos företag inom koncern som förutvarande arbetsgivaren tillhörde.
4 § Arbetsgivare har rätt att uppskjuta ledighet till senare tid än
arbetstagaren har begärt enligt vad som sägs i 5 - 7 §§.
Vill arbetsgivaren uppskjuta ledigheten, skall han genast underrätta
arbetstagaren om uppskovet och skälen för detta.
Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal
beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör, skall underrättelse
om uppskovet genast lämnas förutom till arbetstagaren också till berörd
lokal arbetstagarorganisation. Arbetstagarorganisationen har rätt att
inom en vecka efter det att underrättelse lämnades påkalla överläggning
med arbetsgivaren om uppskovet.
5 § Är eller brukar arbetsgivaren vara bunden av kollektivavtal
beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör och vill han att
ledigheten skall taga sin början senare än sex månader efter
arbetstagarens framställning, fordras samtycke till uppskovet av den
berörda lokala arbetstagarorganisationen eller, om frågan hänskjutes
till centrala överläggningar, av vederbörande huvudorganisation på
arbetstagarsidan.
I fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka
fordras samtycke som avses i första stycket så snart den frist
arbetsgivaren önskar är längre än två veckor. Detsamma gäller
beträffande ledighet som avses i 3 § andra stycket.
Vad som nu har sagts gäller även om företag eller del av företag har
övergått till ny arbetsgivare.
6 § Har arbetstagare ej fått påbörja sin ledighet inom två år efter
det att framställning gjordes, har han rätt att påkalla domstols
prövning av frågan om ledighetens förläggning.
Prövning som avses i första stycket får påkallas sedan ett år har
förflutit efter arbetstagarens framställning, om ledigheten sammanlagt
motsvarar högst en arbetsvecka.
Vad som nu har sagts gäller även om företag eller del av företag har
övergått till ny arbetsgivare.
7 § Vid prövning enligt 6 § skall skälig hänsyn tagas såväl till
arbetstagarens önskemål som till intresset av att verksamheten hos
arbetsgivaren kan fortgå utan allvarlig störning.
Kan flera arbetstagare ej samtidigt beredas ledighet, har den
företräde som vill deltaga i utbildning som avses i 3 § andra stycket.
I andra hand skall företräde lämnas arbetstagare som ej har utbildning
motsvarande nioårig grundskola och, vid turordningen dem emellan, den
som har obekväm arbetstid.
Prövning enligt andra stycket sker inom varje kollektivavtalsområde
för sig.
8 § Sker uppsägning eller avskedande enbart av det skälet att
arbetstagare begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet, skall
åtgärden på yrkande av arbetstagaren förklaras ogiltig. Därvid skall
34, 35, 37, 39, 40, 42 och 43 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd
gälla. Lag (1982:89).
9 § Arbetstagare som har åtnjutit ledighet skall, när han återgår i
arbete, vara tillförsäkrad samma eller likvärdig ställning i fråga om
arbetsförhållanden och anställningsvillkor som om han ej haft
ledighet.
Den närmare innebörden av första stycket får regleras genom
kollektivavtal som avses i 2 § andra stycket. Därvid äger 2 § tredje
stycket motsvarande tillämpning.
10 § Arbetstagare som avbryter sin utbildning har rätt att återgå i
arbete.
Vill arbetstagaren utnyttja den rätt som tillkommer honom enligt
första stycket, skall han underrätta arbetsgivaren om att han vill
återgå. Arbetsgivaren är dock ej skyldig att låta arbetstagaren återgå
tidigare än två veckor eller, om ledigheten har varat minst ett år, en
månad efter det att han mottog underrättelsen. Vill arbetsgivaren
utnyttja sin rätt att uppskjuta återgången, skall han genast
underrätta arbetstagaren om detta och samtidigt ange när återgången
kan ske.
Andra stycket gäller ej i fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar
högst en arbetsvecka.
11 § Är eller brukar arbetsgivaren vara bunden av kollektivavtal
beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör och uppkommer tvist
om tillämpning av denna lag eller av kollektivavtalsbestämmelse med stöd
av 2 § andra stycket har trätt i stället för 3 §, 4 § tredje stycket, 5
§, 7 § eller 10 § andra och tredje styckena eller som avses i 9 § andra
stycket, gäller den berörda lokala arbetstagarorganisationens mening om
lagens eller kollektivavtalets rätta innebörd intill dess tvisten har
slutligt prövats.
Genom kollektivavtal som nu avses kan föreskrivas att den lokala
arbetstagarorganisationens rätt enligt första stycket i stället skall
tillkomma huvudorganisationen.
12 § Är eller brukar flera arbetstagarorganisationer vara bundna av
kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör och
kan organisationerna ej enas om beslut enligt 5 eller 11 §, gäller den
mening som företrädes av organisation eller organisationer med
sammanlagt mer än fyra femtedelar av antalet kollektivavtalsbundna
arbetstagare på arbetsplatsen inom den berörda kategorin. Uppnås ej
sådan majoritet, förfaller den rätt som tillkommer organisation enligt
angivna lagrum.
Första stycket gäller ej, om arbetstagarorganisationerna genom
kollektivavtal med arbetsgivaren har träffat annan överenskommelse.
13 § Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag eller
kollektivavtalsbestämmelser som med stöd av 2 § andra stycket har trätt
i stället för 3 §, 4 § tredje stycket, 5 §, 7 § eller 10 § andra och
tredje styckena eller som avses i 9 § andra stycket skall han utge,
förutom lön och andra anställningsförmåner vartill arbetstagaren kan
vara berättigad, ersättning för uppkommen skada. Vid bedömande om och i
vad mån skada har uppstått skall hänsyn tagas även till arbetstagarens
organisations intresse av att lagens bestämmelser iakttages i
förhållande till organisationens medlemmar samt till övriga
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Ersättning för
skada som avser tid efter anställningens upphörande bestämmes högst till
belopp som avses i 39 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Arbetstagarorganisation kan åläggas att utge skadestånd om den, vid
utnyttjande av den rätt som enligt 11 § tillkommer
arbetstagarorganisation, har föranlett felaktig tillämpning av lagen
eller kollektivavtal som avses i första stycket och organisationen har
insett eller uppenbarligen borde ha insett felaktigheten.
Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är
skäligt, kan skadeståndet jämkas. Lag (1982:89).
14 § Den som vill fordra skadestånd enligt 13 § skall underrätta
motparten om sitt anspråk inom fyra månader efter det att skadan
inträffade. Har inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats
enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd
av kollektivavtal, skall talan väckas inom fyra månader efter det att
förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom åtta
månader efter det att skadan inträffande.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om anspråk på lön
och andra anställningsförmåner som avses i 13 § första stycket.
Iakttages ej vad som föreskrives i första och andra styckena, är talan
förlorad.
15 § Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister. Detsamma gäller författning som avses i
1 § andra stycket, såvida författningen ej innehåller regler om
besvärsrätt.
Utan hinder av 11 § kan dom stol meddela förordnande i tvistefrågan för
tiden intill dess tvisten har slutligt prövats. Yrkande om sådant
förordnande får ej bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att
yttra sig.
Övergångsbestämmelser
1974:981
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
Lagen gäller ej ledighet, varom ansökan har gjorts före ikraftträdandet.
Kollektivavtal, som avses i 2 § andra stycket, 9 § andra stycket och
12 § andra stycket, kan ingås före ikraftträdandet.
1994:1687
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Lagen skall dock inte
tillämpas beträffande en övergång av ett företag, en verksamhet
eller en del av en verksamhet som inträffat före ikraftträdandet.