Post 9445 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1972:603 ·
Visa register
Vägtrafikkungörelse (1972:603)
Departement: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1972-12-01
Ändring införd: t.o.m. SFS 1999:485
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:1276
Upphävd: 1999-10-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Denna kungörelse gäller trafik på väg.
I militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och vägtrafikförordningen
(1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap
finns bestämmelser om undantag från denna kungörelse.
I förordningen (1990:1165) om säkerheten vid järnväg, tunnelbana
och spårväg finns bestämmelser om spårvägstrafik.
Förordning (1995:142).
2 § I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan angiven
betydelse.
Beteckning Betydelse
Accelerationsfält Sådant längsgående fält av körbana som är
avsett endast för anslutande trafik
Axeltryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en
hjulaxel överför till vägbanan
Bil Motorfordon som är försett med tre eller flera
hjul eller medar eller med band och som ej är
att anse som motorcykel eller moped. Bilar
indelas i personbilar, lastbilar och bussar
Boggi Två hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes
avstånd som är mindre än 2,0 meter
Boggitryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en
boggi överför till vägbanan
Bruttovikt på fordon Den sammanlagda statiska vikt som samtliga hjul,
band eller medar på ett fordon vid ett visst
tillfälle överför till vägbanan
Buss Bil som är inrättad för befordran av flera än
åtta personer utöver föraren, även om bilen
dessutom är inrättad för annat ändamål
Bärighetsklass Indelning av vägar som inte är enskilda med
avseende på tillåtet axel-, boggi- och
trippelaxeltryck samt tillåten
bruttovikt. Bärighetsklasserna utgörs av
bärighetsklass 1 (BK 1) och bärighetsklass 2
(BK 2)
Cykel 1. Fordon som är avsett att drivas med tramp-
eller vevanordning och ej är lekfordon
2. Eldriven rullstol som föres av den åkande och
är konstruerad för en hastighet av högst 15
kilometer i timmen
Cykelbana Väg eller del av väg som är utmärkt som
cykelbana med härför avsett vägmärke
Cykelfält Särskilt körfält som genom vägmarkering anvisats
för cyklande och förare av moped klass II
Cykelöverfart Del av väg som är avsedd att användas av
cyklande eller förare av moped klass II
för att korsa körbana eller cykelbana
och som anges med vägmarkering eller
vägmärke. Cykelöverfart är bevakad om
trafiken regleras med trafiksignaler eller av
polisman och i annat fall obevakad.
Dolly Släpkärra som är avsedd att vara styraxel
för påhängsvagn och som är utrustad med
kopplingsanordning (vändskiva) för på-
hängsvagn
Efterfordon Till bil, traktor, motorredskap eller
terrängmotorfordon kopplat fordon som ej är
släpfordon eller terrängsläp
Fordon Anordning på hjul, band, medar eller liknande
som är inrättad för färd på marken och ej löper
på skenor. Fordon indelas i motordrivna fordon,
släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sidvagnar,
cyklar, hästfordon och övriga fordon
Gårdsgata Väg eller vägsträcka som enligt lokal
trafikföreskrift skall anses som gårdsgata
och som är utmärkt som sådan med härför
avsett vägmärke
Halvljus Avbländat färdljus
Helljus Ej avbländat färdljus
Huvudled Väg eller vägsträcka som är utmärkt som huvudled
med härför avsett vägmärke
Körbana Del av väg som är avsedd för trafik med fordon,
dock ej cykelbana eller vägren
Körfält Sådant längsgående fält av en körbana som anges
med vägmarkering eller, om vägmarkering ej
finns, är tillräckligt brett för trafik i en fil
med fyrhjuliga fordon och som ej är
accelerationsfält eller retardationsfält
Lastbil Bil som ej är att anse som personbil eller buss.
Lastbilar indelas i lätta lastbilar och tunga
lastbilar
Lastlängd Avståndet från lastutrymmets främsta yt-
tersta punkt till dess bakersta yttersta punkt
Lekfordon Fordon som är avsett uteslutande för lek
Lätt lastbil Lastbil med totalvikt av högst 3,5 ton
Lätt motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym av högst
125 kubikcentimeter och en effekt av högst
11 kilowatt
Lätt terrängvagn Terrängvagn med en tjänstevikt av
högst 2 000 kilogram
Maximilast för motor- Skillnaden mellan fordonets totalvikt och
fordon, traktor, motor- tjänstevikt
redskap, terrängfordon,
släpfordon eller sid-
vagn
Moped Motorfordon, som är konstruerat för
en hastighet av högst 45 kilometer i
timmen och som har
1. två eller tre hjul samt, om det
drivs av en förbränningsmotor, har en
slagvolym av högst 50 kubikcentimeter,
eller
2. fyra hjul och en massa utan last som
understiger 350 kilogram samt
a) om det drivs av en förbränningsmotor,
denna har en slagvolym av högst 50
kubikcentimeter, eller
b) om det drivs av någon annan typ av
motor, denna har en maximal nettoeffekt
av högst 4 kilowatt.
Vid beräkning av en mopeds massa skall
i fråga om eldrivet fordon batterierna
inte räknas in.
Mopeder indelas i klass I och klass II
Moped klass I Moped som inte hör till klass II
Moped klass II Moped som inte hör till klass II
Moped med pedaler som är konstruerad för
en hastighet av högst 25 kilometer i timmen
och som har en motor vars effekt inte överstiger
1 kilowatt
Motorcykel 1. Motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt
placerade hjul som är konstruerat för en hastighet
överstigande 45 kilometer i timmen eller, om det
drivs av en förbränningsmotor, har en slagvolym
överstigande 50 kubikcentimeter.
2. Motorfordon på fyra hjul och med en massa
utan last som är högst 400 kilogram eller 550
kilogram för transportfordon och vars maximala
nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt,
dock inte moped.
Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i
fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte
räknas in.
Motorcyklar indelas i lätta och tunga motorcyklar
Motordrivet fordon Fordon som för framdrivande är försett med
motor, dock ej flygplan eller sådan eldriven
rullstol som är att hänföra till cykel.
Motordrivna fordon indelas i motorfordon,
traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon
Motorfordon Motordrivet fordon som ej är terrängmotor
fordon och som är inrättat
1. huvudsakligen för att självständigt användas
till person- eller godsbefordran eller
2. för annat ändamål än som anges under 1, om
fordonet ej är att anse som traktor eller
motorredskap Motorfordon indelas i bilar,
motorcyklar och mopeder
Motorredskap Motordrivet fordon som är inrättat
huvudsakligen som arbetsredskap eller för
kortare förflyttningar av gods. Motorredskap
indelas i motorredskap klass I och motorredskap
klass II
Motorredskap klass I Motorredskap som är konstruerat för en högsta
hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen
Motorredskap klass II Motorredskap som är konstruerat för en hastighet
av högst 30 kilometer i timmen
Motortrafikled Väg eller vägsträcka som är utmärkt som
motortrafikled med härför avsett vägmärke
Motorväg Väg eller vägsträcka som är utmärkt som motorväg
med härför avsett vägmärke
Parkering Uppställning av fordon med eller utan förare,
dock ej uppställning för på- eller avstigning
eller på- eller avlastning av gods
Personbil Bil som är inrättad huvudsakligen för befordran
av personer, dock högst förare och åtta
passagerare
Plankorsning Korsning i plan mellan väg och sådan järnväg
eller språrväg som är anlagd på särskild banvall
Påhängsvagn Släpvagn som är inrättad för att genom tapp med
vändskiva eller liknande anordning förenas med
bil, traktor eller motorredskap och som är så
utförd att chassiet eller karosseriet vilar
direkt på det dragande fordonet
Retardationsfält Sådant längsgående fält av körbana som är avsett
endast för avfart
Sidvagn Fordon som är inrättat för att kopplas vid sidan
av tvåhjulig motorcykel eller cykel.
Tillkopplad sidvagn anses dock ej som särskilt
fordon
Skolskjuts Fordon som användes vid skolskjutsning enligt
förordningen (1970:340) om skolskjutsning
Släpfordon Fordon som är inrättat för koppling till bil,
motorcykel, moped klass I, traktor
eller motorredskap och avsett för
person- eller godsbefordran eller för
att bära anordning för drivande av dessa
fordon. Släpfordon indelas i släpvagnar
och släpslädar
Släpkärra Släpvagn med oledad dragstång där den
statiskt vertikala last som överförs till drag-
fordonet inte överskrider 10 procent av
släpvagnens totalvikt eller 1 000 kg
Släpsläde Släpfordon på medar
Släpvagn Släpfordon på hjul eller band
Spärrlinje Annan längsgående heldragen linje på väg än som
avses i 51 §, 4.1.9.2, vägmärkesförordningen
(1978:1001)
Spärrområde Av heldragen linje begränsat område av väg,
markerat med snedställda parallella streck
Temperaturkon- Fordon med fast eller avtagbar överbygg-
trollerat fordon nad som är särskilt utrustad för godsbefor-
dran vid kontrollerad temperatur och vars
sidoväggar inklusive isolering är minst
45 millimeter tjocka
Terräng Område som ej är att anse som väg
Terrängfordon Terrängmotorfordon och terrängsläp
Terrängmotorfordon Motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen
för att självständigt användas till person-
eller godsbefordran i terräng.
Terrängmotorfordon indelas i terrängvagnar och
terrängskotrar
Terrängskoter Terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst
400 kilogram
Terrängsläp Fordon som är inrättat för att dragas av
terrängmotorfordon och ej är släpfordon
Terrängvagn Terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400
kilogram. Terrängvagnar indelas i lätta
terrängvagnar och tunga terrängvagnar
Tjänstevikt på bil, Sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt
traktor, motorredskap driftfärdigt skick vid användning av tyngsta
eller tung terrängvagn till fordonet hörande karosseri, verktyg och
reservhjul som hör till fordonet, bränsle,
smörjolja och vatten, föraren
Tjänstevikt på motor- Sammanlagda vikten av
cykel eller moped fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick
utan sidvagn, verktyg som hör till fordonet,
bränsle, smörjolja och vatten
Tjänstevikt på släp- Vikten av fordonet i normalt, fullt
fordon, terrängsläp driftfärdigt skick vid användning av tyngsta
eller sidvagn till fordonet hörande karosseri
Tjänstevikt på Sammanlagda vikten av fordonet i
terrängskoter normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning
eller lätt terrängvagn av tyngsta till fordonet hörande
karosseri,
verktyg som hör till fordonet, bränsle,
smörjolja och vatten
Totalvikt på bil, Summan av fordonets tjänstevikt och den
traktor, motorredskap beräknade vikten av det största antal personer
eller tung utom föraren och den största mängd gods som
terrängvagn fordonet är inrättat för
Totalvikt på Summan av fordonets tjänstevikt och den
motorcykel, beräknade vikten av det största antal personer
terrängfordon utom och den största mängd gods som fordonet är
terrängvagn, inrättat för. I totalvikt för motorcykel ingår
släpfordon eller ej sidvagns totalvikt
sidvagn
Traktor Motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som
är inrättat huvudsakligen för att dra annat
fordon eller arbetsredskap och som är
konstruerat för en hastighet av högst 40
kilometer i timmen och endast med svårighet
kan ändras till högre hastighet. En traktor
får vara inrättad för transport av gods och
för befordran av passagerare
Trippelaxel Tre hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes
avstånd mellan den första och den tredje axeln
som är mindre än 5,0 meter
Trippelaxeltryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en
trippelaxel överför till vägbanan
Tung lastbil Lastbil med totalvikt över 3,5 ton
Tung motorcykel Motorcykel vars motor har en slagvolym som
överstiger 125 kubikcentimeter eller en effekt
som överstiger 11 kilowatt
Tung terrängvagn Terrängvagn med en tjänstevikt över 2 000
kilogram
Utryckningsfordon Fordon som i bilregistret är upptaget som
utryckningsfordon
Väg 1. Sådan väg, gata, torg och annan led eller
plats som allmänt användes för trafik med
motorfordon,
2. led som är anordnad för cykeltrafik,
3. gång- eller ridbana invid led eller plats som
avses under 1 eller 2
Vägtrafikant Var och en som färdas eller eljest uppehåller
sig på väg eller i fordon på väg
Övergångsställe Del av väg som är avsedd att användas av gående
för att korsa körbana eller cykelbana och som
anges med vägmarkering eller vägmärke.
Övergångsställe är bevakat om trafiken regleras
med trafiksignaler eller av polisman och i annat
fall obevakat.
Förordning (1999:238).
3 § Kan i fråga om visst fordon eller viss fordonstyp ej med ledning av
2 § bestämmas till vilket slag av fordon som fordonet eller fordonstypen
skall höra, prövas frågan av trafiksäkerhetsverket.
Finns skäl att hänföra visst fordon eller viss fordonstyp till annat
slag av fordon än som skulle bli fallet med tillämpning av 2 §, prövar
trafiksäkerhetsverket fråga härom. Förordning (1979:783).
4 § Bestämmelserna om trafik med fordon gäller i tillämpliga delar även
den som rider eller som leder eller driver kreatur.
Som gående anses även den som åker skidor eller skridskor, den som för
sparkstötting, lekfordon eller liknande fordon och den som leder,
skjuter eller drar sådant fordon eller cykel, moped, barnvagn eller
rullstol.
En handikappad person som själv för rullstol anses som gående om han
färdas med gångfart.
Bestämmelser för visst slag av fordon gäller även chassi till sådant
fordon. Förordning (1985:380).
4 a § Ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet
inte brukas i strid mot bestämmelserna i
denna kungörelse eller mot bestämmelser eller förbud som har
meddelats med stöd av denna kungörelse.
När någon annan brukar fordonet gäller ägarens skyldighet
endast bestämmelserna i 106 och 114 §§
samt sådana särskilda trafikregler som har meddelats genom
lokala trafikföreskrifter enligt 147 § vilka
rör fordons axel-, boggi-, eller trippelaxeltryck eller
bruttovikt.
Trafikregler
Regler för all vägtrafik
Grundregler
5 § Vägtrafikant skall iakttaga den omsorg och varsamhet som till
förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna. Han skall
uppträda så, att han ej onödigtvis hindrar eller stör trafiken.
Vägtrafikant skall även i övrigt visa hänsyn mot andra vägtrafikanter
och dem som bor eller uppehåller sig vid vägen.
6 § Förare av utryckningsfordon får i trängande fall med iakttagande av
särskild försiktighet underlåta att följa föreskrift som ej särskilt
gäller honom. Han skall dock lyda anvisning av polisman eller annan som
myndighet förordnat att övervaka trafiken eller ge anvisningar för
denna.
Anvisningar för trafiken
7 § Vägtrafikant skall följa anvisning för trafiken som
meddelas genom vägmärke, vägmarkering eller trafiksignal.
Innebär anvisningen avvikelse från trafikregel gäller
anvisningen framför regeln.
Anvisning genom fast sken i trafiksignal äger giltighet framför
sådan anvisning om stoppskyldighet eller skyldighet att lämna
företräde som meddelas genom vägmärke.
Särskild anvisning för cyklande, förare av moped klass II eller
gående äger för sådan trafik giltighet framför annan anvisning.
Förordning (1998:1261).
8 § Vägtrafikant skall lyda polismans anvisning för trafiken. Anvisning
som ges av polisman gäller framför trafikreglerna och sådan anvisning
som avses i 7 §.
Vad som sagts nu om polismans anvisning gäller även anvisning av annan,
som myndighet förordnat att övervaka trafiken eller ge anvisningar för
denna.
9 § Förare av motordrivet fordon skall stanna på tecken av den som av
myndighet förordnats att kontrollera fordon eller förare.
10 § Behörigheten hos polisman eller annan som enligt 8 § övervakar
trafiken eller ger anvisningar för denna eller den som enligt 9 §
kontrollerar fordon eller förare skall tydligt framgå av klädedräkt
eller annat särskilt kännetecken.
Fri väg för viss trafik
11 § Vägtrafikanter skall lämna fri väg för järnvägståg. De skall
lämna fri väg också för spårvagn om inte dennas förare har
väjningsplikt på grund av vägmärke om väjningsplikt. Förare av
utryckningsfordon är dock inte skyldiga att lämna fri väg för
spårvagn i fall som avses i 12 § första stycket.
Vägtrafikanter får inte bryta eller på annat sätt hindra
militärkolonn, kolonn av fordon som tillhör räddningskåren,
begravningsfölje, grupp av barn under ledares uppsikt eller annan
procession. Förordning (1995:142).
12 § Förare av utryckningsfordon får i trängande fall kräva fri väg för
fordonet. Signaler skall då avges med föreskrivna larmanordningar.
Vägtrafikanterna skall i god tid lämna fri väg för sådana
utryckningsfordon. Förare av fordon skall stanna om det är nödvändigt.
Användning av signaler fritar inte förare av utryckningsfordon från
skyldigheten att visa hänsyn till andras säkerhet. Förordning
(1985:380).
Trafik i korsning med järnväg eller spårväg
13 § Vägtrafikant som ämnar korsa järnväg eller spårväg skall iakttaga
särskild försiktighet och oavsett förekommande säkerhetsanordningar vara
uppmärksam på om tåg eller spårvagn närmar sig. Förare av fordon skall
därvid anpassa hastigheten så, att han kan stanna före korsningen om det
behövs. När korsningen passeras, skall det ske utan onödigt dröjsmål.
Vägtrafikant får ej färdas in i korsning med järnväg eller spårväg när
ljussignal visar rött sken, särskild ljudsignal ljuder eller bom fälles,
är fälld eller reses. Han skall då stanna på betryggande avstånd från
korsningen och före signal eller bom.
Saknar plankorsning ljussignal och bom, får vägtrafikant ej färdas in i
korsningen om tåg eller spårvagn närmar sig. Kungörelse (1973:114).
Åligganden vid trafikolycka
14 § Vägtrafikant som med eller utan egen skuld haft del i trafikolycka
skall stanna och i mån av förmåga lämna hjälp åt skadade samt i övrigt
medverka till de åtgärder vartill olyckan skäligen föranleder. Han skall
på anfordran av annan som haft del i olyckan eller av någon vars egendom
skadats vid olyckan uppge namn och hemvist samt lämna upplysningar om
händelsen.
Har skada skett på egendom och är ingen närvarande som kan mottaga
uppgifter och upplysningar, skall vägtrafikant som avses i första
stycket snarast möjligt underrätta den skadelidande eller polis. Har
skada skett på annan person och är skadan ej obetydlig, skall
vägtrafikanten snarast möjligt underrätta polis.
Om fordons placering efter trafikolycka kan vara till fara eller hinder
för trafiken skall vägtrafikanten se till att fordonet omedelbart
flyttas till lämplig plats. Har någon dött eller svårt skadats, får
vägtrafikanten dock flytta fordon endast om dess placering är till fara
för trafiken. I sådant fall får han i övrigt ej utplåna spår, som kan
vara av betydelse för utredningen om olyckan, och ej heller på annat
sätt ändra förhållandena på olycksplatsen. Han skall även söka tillse
att annan ej vidtager sådan åtgärd.
Rubbande av trafikanordning, hinder på väg
15 § Vägmärke, vägmarkering, trafiksignal eller annan anordning för
trafiken får ej rubbas eller ändras.
Den som rubbat eller ändrat vägmärke, vägmarkering, trafiksignal eller
annan anordning för trafiken skall omedelbart återställa anordningen i
tillfredsställande skick. Kan så ej ske, skall han snarast underrätta
polisman eller vederbörlig myndighet om förhållandet och vid behov
vidtaga de åtgärder som trafiken kräver.
16 § På väg får ej kastas eller lämnas något som kan medföra fara eller
olägenhet för trafiken.
Den som förorsakat att något som kan medföra fara eller olägenhet för
trafiken finns på vägen skall omedelbart avlägsna detta. Kan så ej ske
skall han, tills han låtit undanröja faran eller olägenheten,
uppmärksamma andra på förhållandet genom utmärkning eller dylikt.
Förbud mot på- eller avstigning m.m.
17 § När fordon eller spårvagn är i rörelse, får på- eller avstigning ej
ske. Ej heller får någon färdas på fordons eller spårvagns fotsteg eller
liknande anordning, om den ej är särskilt inrättad för detta.
18 § Den som åker kälke, sparkstötting eller liknande fordon eller som
åker skidor eller skridskor får ej dragas eller låta sig dragas av
motordrivet fordon.
Utan hinder av första stycket får tolkning ske utom tättbebyggt område
på ägovägar eller liknande vägar med ringa trafik.
Särskilda regler för trafik med fordon
Förare
19 § Fordon får ej föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning
eller påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller
bedövande ämnen eller av annat skäl ej kan föra fordonet på betryggande
sätt.
Användning av vägens skilda banor
20 § Fordon skall föras på den bana som är avsedd för
fordonet. Förare av moped klass II skall använda cykelbana om
sådan finns.
Om särskild försiktighet iakttas får dock
1. fordon som används vid väghållningsarbete eller liknande
arbete på eller vid vägen föras på det sätt som
omständigheterna kräver,
2. cyklande och förare av moped klass II, när det är lämpligare
med hänsyn till färdmålets läge, använda körbanan även om det
finns cykelbana, samt
3. polismyndighets motorfordon som av polisen används i
tjänsteutövning, föras på gång- eller cykelbana varvid fordonet
inte får föras med högre hastighet än 30 km/tim.
Särskilda bestämmelser om användning av vägrenen finns i 21 §.
Förordning (1998:1261).
21 § Vägrenen skall användas
1. vid färd med cykel eller moped klass II när cykelbana
saknas,
2. vid färd med moped klass I,
3. vid färd med fordon som är konstruerade för en hastighet av
högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre
hastighet än 40 kilometer i timmen, och
4. av den som för hästfordon, rider eller leder eller driver
kreatur.
Om det behövs för att underlätta framkomligheten för annan
trafik, får vägrenen användas även vid färd med andra fordon.
Förordning (1998:1261).
Fordons plats på vägen
22 § Cyklande och förare av fordon som är konstruerade för en hastighet
av högst 30 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre
hastighet än 30 kilometer i timmen skall under hänsynstagande till annan
trafik och förhållandena i övrigt föra fordonet så nära högra kanten som
möjligt av vägrenen eller av den bana som används.
Förare av andra fordon än som avses i första stycket skall föra fordonet
i det körfält som är längst till höger i färdriktningen och som är
avsett för fordonet.
Om körbanan är indelad i körfält som är utmärkta med körfältsvägvisare,
får fordonet föras i det körfält som är lämpligast med hänsyn till den
fortsatta färden. Förordning (1985:380).
23 § Andra fordon än cyklar eller mopeder klass II får föras i
cykelfält endast för att korsa detta. Förordning (1998:1261).
24 § Ett fordon får inte med något hjul föras på spärrområde eller över
en spärrlinje.
Undantag från detta får dock göras
1. om det behövs för att fordonet skall kunna passera ett hinder på
vägen,
2. om utrymmet i en vägkorsning annars inte är tillräckligt för fordonet
eller
3. om det i fordonets färdriktning löper en streckad linje omedelbart
till höger om spärrlinjen.
I de fall som avses under 1 och 2 skall särskild försiktighet iakttas.
Förordning (1985:380).
25 § Om en körbana har fyra eller flera körfält, får fordon inte föras i
de körfält som ligger helt till vänster om körbanans mitt i
färdriktningen.
Om en körbana har tre körfält, får fordon inte föras i fältet längst
till vänster i färdriktningen.
Första och andra styckena gäller inte om trafiken på körbanan är
enkelriktad. Förordning (1985:380).
26 § Om körfält för färd i samma riktning är skilda genom vägmarkering,
skall hela fordonet föras inom ett av de avskilda fälten. Om det inte
finns någon spärrlinje eller om det löper en streckad linje mellan
fordonet och spärrlinjen, får man dock byta körfält.
Om en körbana har två eller flera körfält för färd i samma riktning och
det är tät köbildning i alla körfält får endast de förare, som färdas i
körfältet längst till höger, byta körfält. Andra förare får dock byta
körfält om de skall stanna eller parkera eller om det behövs för att
fordonet skall vara placerat i lämpligt körfält när det närmar sig en
korsning. Förordning (1985:380).
27 § Avståndet till ett framförvarande fordon skall anpassas så, att
fara för påkörning inte föreligger, om detta fordon stannas eller dess
hastighet minskas och så att omkörning underlättas. Förordning
(1985:380).
28 § har upphävts genom förordning (1985:380).
29 § Utan att hinder av 22--27 §§ får fordon, som används i
väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen, föras på
det sätt omständigheterna kräver, om särskild försiktighet iakttas.
Förordning (1985:380).
Fordons plats före och i vägkorsning
30 § En förare som närmar sig en vägkorsning skall, där körbanan för
hans färdriktning har två eller flera körfält, i god tid placera sitt
fordon i körfältet längst till höger, om han skall svänga till höger,
och körfältet längst till vänster, om han skall svänga till vänster. Om
föraren avser att fortsätta rakt fram, skall han placera fordonet i det
körfält som är lämpligast med hänsyn till övrig trafik och den fortsatta
färden. Förordning (1985:380).
31 § Förare får svänga i vägkorsning endast om det kan ske utan fara
eller onödigt hinder för andra som färdas i samma riktning. Särskild
uppmärksamhet skall därvid riktas på den bakomvarande trafiken.
32 § Vid högersväng skall fordon föras så nära körbanans eller, om
fordonet skall föras på vägrenen, så nära vägens högra kant som
lämpligen kan ske. Svängen skall göras så snäv som möjligt.
Vid vänstersväng skall fordon föras så nära körbanans mitt som lämpligen
kan ske eller, på körbana med enkelriktad trafik, så nära körbanans
vänstra kant som lämpligen kan ske. Svängen skall göras så, att fordonet
när det lämnar vägkorsningen befinner sig till höger på den körbana på
vilken det förs in.
Om den körbana på vilken fordon förs in efter en sväng har två eller
flera körfält i färdriktningen, skall svängen göras på det sätt som bäst
lämpar sig med hänsyn till övrig trafik och den fortsatta färden.
Fordon som från motsatta håll förs in i en vägkorsning och som båda
skall svängas till vänster i sin färdriktning får vid möte hållas till
vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet. Förordning
(1985:380).
33 § Före vägkorsning får cyklande eller förare av moped klass
II, som ämnar färdas rakt fram eller svänga till vänster,
oavsett bestämmelserna i 30 och 32 §§ hålla till höger på
vägen. Cyklande eller förare av moped klass II som ämnar svänga
till vänster skall i sådant fall fortsätta genom korsningen
till dess motsatta sida och svänga först när så kan ske utan
fara med hänsyn till den övriga trafiken.
Första stycket gäller ej i fråga om körfält som är avsett
enbart för högersvängande trafik. Förordning (1998:1261).
34 § Bestämmelserna i 30--33 §§ gäller i tillämpliga delar även när
förare ämnar korsa eller lämna körbanan på annan plats än i vägkorsning.
35 § Utan hinder av 30, 32 och 34 §§ får fordon som användes i
väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen föras på det
sätt omständigheterna kräver, om särskild försiktighet iakttages.
Väjningsplikt
36 § Förare skall vara särskilt försiktiga där korsande trafik kan
förekomma. Förordning (1985:380).
37 § Förare som tänker köra in på en huvudled där accelerationsfält
saknas har väjningsplikt mot varje fordon på huvudleden. Detsamma
gäller förare som kör in på motorväg eller motortrafikled där
accelerationsfält saknas. Väjningsplikten gäller dock inte där
föraren kommer in på huvudleden, motorvägen eller motortrafikleden
utan att byta körfält.
Förare har dessutom väjningsplikt mot varje fordon vars kurs skär
hans egen kurs när han kommer in på en väg
1. från parkeringsplats, fastighet, bensinstation eller från annat
liknande område i anslutning till vägen,
2. från stig, ägoväg eller annan liknande utfartsväg,
3. från cykelbana, vägren, gågata, gårdsgata eller terräng eller
4. efter att ha korsat en gångbana. Förordning (1993:1356).
38 § I vägkorsning har förare, om ej annat följer av 37 §, väjningsplikt
mot fordon som samtidigt närmar sig från höger på annan väg.
När två fordons kurser skär varandra på öppen plats eller liknande
område äger första stycket motsvarande tillämpning.
Om infart från accelerationsfält finns bestämmelser i 57 § första
stycket.
39 § Förare som har väjningsplikt skall genom att i god tid sätta ned
hastigheten eller stanna tydligt visa, att han avser att fullgöra denna
plikt. Han får fortsätta färden endast om han med beaktande av andra
fordons placering på vägen, avståndet till dem och deras hastighet ej
åstadkommer fara eller hinder.
40 § Innan en förare svänger i en vägkorsning eller annars lämnar eller
korsar den körbana som han färdas på, skall han förvissa sig om att det
kan ske utan hinder för mötande trafik eller för vägtrafikanterna på den
körbana som han avser att köra in på. Förordning (1985:380).
41 § När förare närmar sig eller kör in i vägkorsning, skall han anpassa
sitt körsätt så, att onödigt hinder ej uppstår för trafiken på den
korsande vägen, om han tvingas stanna i korsningen.
Möte
42 § Fordon skall vid möte med annat fordon hållas till höger. Förarna
skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan fordonen.
Föreligger hinder för möte, skall den förare på vars sida av körbanan
hindret befinner sig stanna, om det är nödvändigt för att den mötande
skall kunna passera.
43 § Vid möte med järnvägståg eller spårvagn skall fordon hållas till
höger. Där skenornas läge föranleder det, får fordonet dock hållas till
vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet.
44 § Vid möte med fordon som användes i väghållningsarbete eller
liknande arbete på eller vid vägen får avvikelse ske från 42 eller 43 §,
om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna och särskild
försiktighet iakttages.
Omkörning
45 § Omkörning av fordon skall ske till vänster. Omkörning skall dock
ske till höger, när föraren av det framförvarande fordonet svänger till
vänster eller tydligt förbereder sådan sväng.
Cyklande och mopedförare får köra om annat fordon än cykel och moped
till höger.
46 § Omkörning av järnvägståg eller spårvagn skall ske till höger.
Där skenornas läge föranleder det, får dock omkörning äga rum till
vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet. På körbana med
enkelriktad trafik får omkörning även äga rum till vänster, om
trafikförhållandena medger det.
47 § Den som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan
sitt fordon och fordon som han kör om.
Sker omkörningen till vänster, skall den som kör om hålla till höger så
snart det kan ske utan fara eller olägenhet. Om körbanan har minst två
körfält för färd i samma riktning, behöver den omkörande dock inte köra
tillbaka till det högra körfältet, om han strax efter omkörningen avser
att köra om ytterligare fordon och om det inte uppstår någon påtaglig
olägenhet för upphinnande trafik. Förordning (1985:380).
48 § När en förare uppmärksammar att någon avser att köra om honom till
vänster, skall han med iakttagande av 22 § hålla så långt till höger som
möjligt. Han får inte öka hastigheten eller på något annat sätt försvåra
omkörningen.
Om ett fordon förs sakta eller upptar stort utrymme och körbanan är smal
eller krokig eller har en icke obetydlig mötande trafik, skall föraren
för att underlätta omkörning minska farten och om det behövs föra
fordonet åt sidan så snart detta är möjligt. Förordning (1985:380).
49 § Förare får köra om endast om det kan ske utan fara. Omkörning får
ej ske om
körfält som skall användas vid omkörningen på en tillräckligt lång
sträcka ej är fritt från mötande trafik eller annat hinder mot
omkörning,
den framförvarande givit tecken som visar att han ämnar köra om annat
fordon eller eljest föra sitt fordon åt vänster,
förare av bakomvarande fordon har påbörjat omkörning.
Förare får ej köra om, om han saknar möjlighet att efter omkörningen
föra fordonet tillbaka till högra delen av körbanan utan fara för övriga
trafikanter. Vad som sagts nu gäller ej när omkörningen skall ske i
körfält där motgående trafik ej får äga rum.
50 § I följande fall får omkörning inte ske.
1. Strax före eller i en vägkorsning, om inte
a. omkörningen skall ske till höger,
b. trafiken i vägkorsningen är reglerad av polisman eller genom
trafiksignaler, eller
c. det av vägmärken eller något annat förhållande framgår att förarna på
den korsande vägen har väjningsplikt enligt 37 § eller lokal
trafikföreskrift.
2. Strax före eller i en plankorsning, om inte
a. korsningen har bommar, eller
b. trafiken i korsningen är reglerad genom sådana trafiksignaler som
används i vägkorsningar.
3. Där sikten vid backkrön eller i kurvor är skymd, om inte körbanan i
färdriktningen har minst två körfält i vilka det inte får finnas mötande
trafik.
Tvåhjuliga fordon utan sidvagn får dock köras om. Förordning (1985:380).
51 § Omkörning av fordon eller spårvagn får inte ske strax före eller på
ett obevakat övergångsställe eller en obevakad cykelöverfart. Förordning
(1985:380).
52 § Bestämmelserna i 45--49 §§ gäller inte vid omkörning av fordon som
förs i körfält som är förbehållet för viss trafik. De gäller inte heller
då förare av fordon som förs i sådant körfält kör om fordon i andra
körfält. Förordning (1985:380).
53 § I följande fall anses det inte som omkörning att fordon i ett
körfält passerar fordon i ett annat körfält.
1. Om körbanan har två eller flera körfält för färd i samma riktning och
det är tät köbildning i alla körfält.
2. Om körbanan är indelad i körfält som är utmärkta med
körfältsvägvisare.
3. Om fordon har placerats i skilda körfält i anslutning till en
vägkorsning. Förordning (1985:380).
54 § Vid omkörning av fordon som användes i väghållningsarbete eller
liknande arbete på eller vid vägen får avvikelse ske från 45 §, om det
är lämpligt med hänsyn till omständigheterna och särskild försiktighet
iakttages.
Vändning, backning, körfältsbyte m.m.
55 § Förare får vända eller backa endast om det kan ske utan fara eller
hinder för andra vägtrafikanter.
Om förbud mot att vända och backa på motorväg och motortrafikled finns
bestämmelser i 141 och 144 §§.
56 § Förare får starta från vägkant, byta körfält eller på annat sätt
ändra fordonets placering i sidled endast om det kan ske utan fara eller
onödigt hinder för andra vägtrafikanter. Detsamma gäller när förare
stannar eller hastigt minskar farten.
När en förare uppmärksammar att någon annan avser att köra in i hans
körfält skall han anpassa hastigheten så att inkörningen underlättas.
Förordning (1985:380).
57 § En förare som färdas i accelerationsfält skall anpassa hastigheten
till trafiken i det körfält som han avser att köra in i. Han skall lämna
accelerationsfältet så snart det kan ske utan fara eller onödigt hinder.
En förare som avser att lämna vägen skall i god tid inta det körfält som
är bäst lämpat för detta. Om det finns retardationsfält skall han
snarast möjligt köra in i det. Förordning (1985:380).
58 § När en förare avser att utföra någon sådan manöver som avses i 55,
56 eller 57 § skall han vara särskilt uppmärksam på den bakomvarande
trafiken. Förordning (1985:380).
59 § Om en bussförare har gett tecken att han tänker starta från en
hållplats vid en väg där den högsta tillåtna hastigheten är 50 kilometer
i timmen eller mindre, skall förare som närmar sig bussen sakta ner och,
om det behövs, stanna så att bussen kan lämna hållplatsen.
Bussföraren skall vara särskilt försiktig så att han undviker fara.
Förordning (1985:380).
Hastighet
60 § Fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver.
Hänsyn skall tas till väg-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets
skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får
aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över fordonet och
kan stanna det på den del av den framförvarande körbanan eller vägrenen
som han kan överblicka och framför varje förutsebart hinder. Förordning
(1985:380).
61 § Förutom i andra fall, som angetts särskilt, skall förare hålla en
med hänsyn till omständigheterna tillräckligt låg hastighet
1. inom tättbebyggt område,
2. när sikten är nedsatt på grund av ljus- eller väderleksförhållandena,
3. där korsande trafik kan förekomma,
4. i skarpa kurvor,
5. vid backkrön och andra ställen där sikten är skymd,
6. vid risk för bländning,
7. vid möte med andra fordon på smala vägar,
8. vid halt väglag,
9. när fordonet närmar sig spårvagn, buss eller skolskjuts som stannats
för passagerarnas på- eller avstigning,
10. när fordonet närmar sig barn som uppehåller sig på eller bredvid
vägen,
11. när fordonet närmar sig kreatur på vägen,
12. där vägarbete pågår,
13. förbi en olycksplats. Förordning (1985:380).
62 § Förare får inte hindra andra förares körning genom att exempelvis
utan giltigt skäl köra med överdrivet låg hastighet eller plötsligt
bromsa. Förordning (1985:380).
63 § Vid smutsigt väglag skall förare om möjligt anpassa hastigheten så,
att annan ej utsättes för smutsstänk.
64 § Inom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre
hastighet än 50 kilometer i timmen.
Om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten,
framkomligheten eller miljön får kommunen föreskriva att den
högsta tillåtna hastigheten inom ett tättbebyggt område eller
del av ett sådant område skall vara 30 kilometer i timmen.
Utom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre
hastighet än 70 kilometer i timmen (bashastighet).
Vägverket får dock föreskriva att högsta tillåtna hastighet
skall vara 90 eller 110 kilometer i timmen. Förordning (1998:37).
65 § har upphävts genom förordning (1985:380).
66 § Buss med en totalvikt över 3,5 ton får inte föras med
högre hastighet än 90 kilometer i timmen. Tung lastbil får inte
föras med högre hastighet än 80 kilometer i timmen. På
motorvägar eller motortrafikleder får tung lastbil dock föras
med 90 kilometer i timmen. Tung terrängvagn och motorredskap
klass I får inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i
timmen.
Om det till ett motorfordon, ett motorredskap klass I eller en
tung terrängvagn har kopplats ytterligare fordon får fordonen
inte föras med högre hastighet än som anges nedan.
Fordon Förutsättningar Hastighet kilometer
i timmen
1. Motorfordon a. Släpvagnen är försedd
med en med effektiva bromsar som
släpvagn kan manövreras från
motorfordonets färdbroms,
b. släpvagnen har oledad
dragstång och en totalvikt
som inte överstiger 3,5 ton
och är försedd med
påskjutsbroms, eller
c. släpvagnen har en totalvikt
eller, när släpvagnen
inte är lastad, en tjänstevikt
som inte överstiger motorfordonets
halva tjänstevikt, dock högst
750 kilogram, eller
d. släpvagnen är kopplad
till en motorcykel 80
2. Bil med två Släpvagnarna är utrustade med
släpvagnar låsningsfria bromsar
och utgörs av en dolly med
tillkopplad påhängsvagn
där dollyns vändskiva är vridbart
lagrad kring en
vertikal axel genom
kopplingspunkten 80
3. Motorfordon Släpvagnen är försedd med
med en släpvagn effektiva bromsar som kan
vilka är för- manövreras från motorfordonets
bundna genom färdbroms och fordonen är
den gemensamma särskilt inrättade för
lasten ändamålet samt godkända
vid sådan besiktning som
föreskrivits för fordonståget 50
4. Motorredskap Släpvagnen är försedd med
klass I eller effektiva bromsar som kan
tung terräng- manövreras från drag-
vagn med en fordonets färdbroms 50
släpvagn
5. Motorfordon, Släpvagnen har en bruttovikt
motorredskap som inte överstiger
klass I eller dragfordonets bruttovikt 40
tung terräng-
vagn med
en släpvagn i
andra fall
än 1, 3
eller 4
6. Motorfordon, Släpvagnarna är försedda med
motorredskap effektiva bromsar som
klass I eller kan manövreras från drag-
tung terräng- fordonets färdbroms 40
vagn med två
släpvagnar i
annat fall
än 2
7. Bil, motor- Fordonet är särskilt inrättat
redskap klass för bärgning och bogsering
I eller tung av skadade fordon 40
terrängvagn som
drar ett fordon
på minst fyra
hjul, vars ena
ända är upplyft
genom en fast
upphängnings-
anordning på
dragfordonet
eller en
särskild bogse-
ringsanordning
så att minst ett
av det dragna
fordonets övriga
hjulpar rullar
på vägen
8. Motorfordon,
motorredskap klass
I eller tung
terrängvagn med
ett eller flera
fordon i andra
fall än 1-7 30
Bil med dolly till vilken kopplats en påhängsvagn får framföras
med högst 80 kilometer i timmen även om kraven i andra stycket
2 inte är uppfyllda, om dollyn och påhängsvagnen registrerats
och tagits i bruk före den 1 januari 1999, ingår i ett
fordonståg som är högst 24,0 meter långt och är försedda med
effektiva bromsar som kan manövreras från bilens färdbroms.
Bestämmelserna i första, andra och tredje styckena gäller dock
inte om lägre hastighet är föreskriven för vägen.
Vägverket får föreskriva att en bil med två släpvagnar även i
andra fall än som anges i andra stycket 2 får föras med en
högre hastighet än 40 kilometer i timmen samt att ett
motorredskap klass I får föras med en högre hastighet än 50
kilometer i timmen. Föreskrifterna skall vara förenade med
sådana villkor för fordonets konstruktion och utrustning att
trafiksäkerheten inte äventyras. Förordning (1999:238).
67 § Har motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon band, får
fordonet eller fordonen ej föras med högre hastighet än 20 kilometer i
timmen.
Har motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon hjulringar av järn
eller annat hårt material, får fordonet eller fordonen ej föras med
högre hastighet än 10 kilometer i timmen.
68 § När fordon används av statlig brandkår eller kommunal räddningskår
vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller av polis- eller
tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterskor,
barnmorskor eller veterinärer i brådskande yrkesutövning gäller inte 64
§ och 66 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 64 §§.
Förordning (1988:457).
Stannande och parkering
69 § Fordon får stannas eller parkeras endast på vägens högra sida i
färdriktningen. Om det finns skenor på högra sidan, får dock fordonet
stannas eller parkeras på vägens vänstra sida. På vägar med enkelriktad
trafik får fordon även i andra fall stannas eller parkeras på vänstra
sidan.
Fordon skall stannas eller parkeras så långt från körbanans mitt som
möjligt och i vägens längdriktning. Parkering skall ske utanför
körbanan, om vägförhållandena medger det.
Vid stannande eller parkering på parkeringsplats, som utom tättbebyggt
område är anordnad i omedelbar anslutning till vägen, bör
parkeringsplats till höger i färdriktningen användas. Förordning
(1985:20).
70 § Fordon får ej stannas eller parkeras på sådan plats eller på sådant
sätt, att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störes.
71 § På en gångbana eller cykelbana får endast tvåhjuliga
cyklar eller mopeder stannas eller parkeras.
Förordning (1998:1261).
72 § Fordon får inte stannas eller parkeras
1. på övergångsställe eller på cykelöverfart eller inom ett avstånd av
tio meter före övergångsstället eller cykelöverfarten,
2. i vägkorsning eller inom ett avstånd av tio meter från korsande
körbanas närmaste ytterkant,
3. i korsning mellan väg och järnväg eller spårväg,
4. på sådant sätt att vägmärken eller trafiksignaler skyms,
5. i vägport eller tunnel,
6. på eller i närheten av backkrön eller i kurva där sikten är skymd
eller nära sådan,
7. längs en spärrlinje, om avståndet mellan fordonet och linjen är
mindre än tre meter såvida inte en streckad linje löper mellan fordonet
och spärrlinjen,
8. i cykelfält.
Första stycket 2. gäller inte anslutningsfri sida i vägkorsning om
avståndet mellan fordonet och vägens mitt är minst tre meter. Förordning
(1988:1086).
73 § Fordon får inte parkeras på markerad hållplats för buss eller
spårvagn. Om det saknas markering vid ett märke, som anger sådan
hållplats, får fordon inte parkeras inom tolv meter på vardera sidan om
märket. Där fordon inte får parkeras får det inte heller stannas annat
än för på- eller avstigning som kan ske utan hinder för buss- eller
spårvägstrafiken. Förordning (1985:380).
74 § Fordon får inte parkeras
1. närmare än trettio meter från plankorsning,
2. framför infart till fastighet eller eljest så, att trafik
med fordon till eller från fastigheten väsentligt försvåras,
3. på huvudled utom tättbebyggt område,
4. på körbana bredvid annat fordon som stannats längs körbanans
kant än tvåhjulig moped eller sådan tvåhjulig cykel eller
motorcykel som inte har sidvagn,
5. så att det hindrar tillträde till annat fordon eller så att
detta ej kan föras från platsen,
6. så att fordonet med något hjul står utanför parkeringsruta
eller annan vägmarkering som anger var parkering skall ske.
Trots första stycket 3 får dock fordon som används av polisen
vid trafikövervakning och av tullen vid
punktskattekontroll eller fordon som stoppas vid sådan
övervakning eller kontroll parkeras, om det kan ske utan fara
för trafiksäkerheten och det finns anvisningar för andra
trafikanter i syfte att undvika sådan fara.
Förordning (1999:485).
75 § När fordon stannats eller parkerats, skall föraren vidtaga sådana
åtgärder att fordonet hindras att komma i gång av sig självt.
Förare av motordrivet fordon skall även vidtaga lämpliga åtgärder för
att förhindra att fordonet obehörigen brukas av annan.
Fordons dörr får ej öppnas och ej heller får på- eller avstigning eller
på- eller avlastning ske på sådant sätt att fara eller onödig olägenhet
uppstår.
76 § Utan hinder av 69 och 71--74 §§ får fordon som användes i
väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen stannas
eller parkeras på det sätt omständigheterna kräver, om särskild
försiktighet iakttages.
77 § Om förbud att stanna och parkera på motorväg och motortrafikled
finns bestämmelser i 142 och 144 §§.
Åligganden i vissa fall när fordon stannats eller parkerats
78 § När fordon på grund av olyckshändelse, motorfel eller liknande
orsak blivit stående på plats där det enligt 69--74, 142 eller 144 § ej
får stannas eller parkeras, skall föraren se till att fordonet snarast
flyttas till lämplig plats, om annat ej föranledes av 14 §.
79 § När ett motordrivet fordon eller släpfordon på grund av
olyckshändelse, motorfel eller liknande blivit stående på en körbana
eller vägren där högsta tillåtna hastigheten är högre än 50 kilometer i
timmen och där fordonet enligt 70 §, 72 § 5 eller 6 eller 142 eller 144
§ inte får stannas eller parkeras, skall föraren, om fordonet inte
genast kan flyttas, sätta ut sådan varningstriangel som har föreskrivits
för fordonet och vidta de åtgärder som i övrigt behövs för att varna
andra trafikanter. Har fordonet blivit stående i en plankorsning, skall
föraren, om fordonet inte genast kan flyttas, även vidta de åtgärder som
behövs för fordonspassagerarnas säkerhet och för att varna förare av
järnvägståg eller spårvagn.
Föreskriven varningstriangel skall sättas ut också när fordonet av något
annat skäl har parkerats på en körbana utom tättbebyggt område och
väderleksförhållandena eller andra omständigheter försvårar
möjligheterna att i tid se fordonet.
En varningstriangel skall placeras på sådant avstånd från det uppställda
fordonet och i övrigt så, att andra förare varnas i god tid. Förordning
(1985:380).
Särskilda förpliktelser mot gående, cyklande och mopedförare
80 § En förare som möter eller kör om gående skall lämna den gående tid
att vika åt sidan och låta honom använda tillräckligt utrymme på vägen.
När en förare korsar eller av något annat skäl för fordonet på gångbana,
gågata eller någon annan väg som är avsedd för gående eller från en
fastighetsutfart vid vägen in på körbanan eller vägrenen skall han lämna
företräde åt de gående.
Förare som avser att köra förbi till höger om spårvagn eller buss som
har stannat vid en hållplats utan refug, skall stanna och lämna fri
passage åt på- eller avstigande passagerare. Förordning (1985:380).
80 a § På cykelbanor skall cyklande och förare av moped klass
II lämnas företräde av andra fordonsförare.
Förordning (1998:1261).
81 § Förare skall visa särskild hänsyn mot barn, åldringar och
skolpatruller samt personer som enligt vad som framgår av särskilt
kännetecken eller annan omständighet lider av nedsatt syn eller hörsel
eller annat handikapp eller sjukdom som är till men för dem i trafiken.
82 § Vid bevakat övergångsställe skall förare lämna gående som på rätt
sätt gått ut på övergångsstället tillfälle att passera. Detta gäller
även om föraren får korsa övergångsstället enligt trafiksignaler eller
tecken av polisman.
Förare, som efter sväng i en korsning skall passera ett bevakat
övergångsställe, skall köra med låg hastighet och lämna företräde åt
gående som på rätt sätt har gått ut på eller som just skall gå ut på
övergångsstället.
Bestämmelserna i första och andra styckena om bevakade övergångsställen
skall tillämpas också i fråga om bevakade cykelöverfarter. Förordning
(1985:380).
83 § En förare som närmar sig ett obevakat övergångsställe skall anpassa
hastigheten så, att han inte åstadkommer fara för gående som är ute på
övergångsstället eller som just skall gå ut på detta. Om det behövs för
att lämna gående tillfälle att passera, skall föraren stanna.
Bestämmelserna i första stycket om obevakade övergångsställen skall
tillämpas också i fråga om obevakade cykelöverfarter. Förordning
(1985:380).
84 § När en förare närmar sig ett övergångsställe eller en
cykelöverfart, skall han anpassa sitt körsätt så, att han inte tvingas
stanna på övergångsstället eller överfarten. Förordning (1985:380).
85 § Om förbud mot omkörning strax före eller på övergångsställe eller
cykelöverfart finns bestämmelser i 51 §. Förordning (1985:380).
Signaler och tecken
86 § När det behövs för att förebygga eller avvärja fara, skall förare
ge ljud- eller ljussignaler eller på något annat lämpligt sätt väcka
andra vägtrafikanters uppmärksamhet.
Signaler får inte ges längre än nödvändigt. Förordning (1985:380).
87 § Förare som tänker starta från vägkant, vända, svänga, byta körfält
eller på något annat sätt företa en icke oväsentlig ändring av fordonets
placering i sidled skall till ledning för andra ge tecken med
körriktningsvisare, om sådan föreskrivits för fordonet, och i annat fall
genom att sträcka ut armen.
Förare som tänker stanna eller hastigt minska farten skall till ledning
för andra ge tecken med stopplykta, om sådan föreskrivits för fordonet,
och i annat fall genom att höja armen.
Vid färd med motordrivna fordon som har utrustats med körriktningsvisare
eller stopplykta skall tecken ges med dessa även om de inte är
föreskrivna för fordonet.
Tecken skall ges i god tid före den avsedda manövern och vara väl
synligt och otvetydigt. Teckengivningen skall upphöra så snart manövern
är avslutad. Förordning (1983:807).
88 § Avgivande av signal eller tecken fritager ej förare från skyldighet
som åligger honom enligt 55--59 §.
89 § har upphävts genom förordning (1985:380).
Belysning
90 § Vid färd med fordon skall lyktor och strålkastare som är
föreskrivna för fordonet vara tända.
Vid färd med traktorer och motorredskap som har utrustats med
strålkastare skall dessa vara tända även om de inte är föreskrivna för
fordonet.
Strålkastare och lyktor på mopeder, som framförs med tramp- eller
vevanordning och avstängd motor, behöver vara tända endast vid färd
under mörker.
Används helljus behöver inte halvljus eller parkeringsljus vara tänt.
Inte heller behöver parkeringsljus vara tänt, när halvljus används.
Förordning (1983:807).
91 § Vid färd med motordrivna fordon skall halvljus användas, om inte
annat följer av 92 eller 93 §. Förordning (1982:15).
92 § Helljus skall användas vid färd med bil, motorredskap
klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I, när
förarens synfält med hänsyn till fordonets hastighet annars är
otillräckligt för att fordonet skall kunna föras säkert.
Helljus får ej användas
på sträcka där vägen är tillfredsställande belyst,
på sådant avstånd från mötande fordon att dess förare kan
bländas,
vid möte med spårbundet trafikmedel eller fartyg som föres
längs vägen,
om risk för bländning kan uppstå, eller
när fordonet föres på ringa avstånd bakom annat fordon.
Förordning (1998:1261).
93 § I stället för halvljus får vid färd med bil, motorredskap
klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I
användas annat ljus som är tillräckligt för att uppmärksamma
andra trafikanter på fordonet. Detta gäller dock inte vid färd
under mörker, i gryning eller skymning eller då
väderleksförhållandena eller liknande omständigheter medför att
halvljuset behöver vara tänt.
I dimma eller vid kraftig nederbörd får dimljus användas i
stället för halvljus.
Ljus som avses i första stycket, dimljus eller halvljus får
inte användas samtidigt. Förordning (1998:1261).
94 § Dimbakljus får användas endast i dimma, vid kraftig nederbörd eller
under därmed jämförliga siktförhållanden och så att förare av
bakomvarande fordon inte kan bländas. Förordning (1982:15).
95 § Saknas för visst slag av fordon föreskrifter om att fordonet skall
vara utrustat med lyktor eller strålkastare, skall i mörker, skymning
eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena
eller liknande omständigheter på den mot vägens mitt vända sidan fästas
eller bäras, framtill en lykta som visar vitt eller gult ljus framåt och
baktill en lykta som visar rött ljus bakåt. Om det är tillräckligt för
att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet får ljuset visas framåt
och bakåt från samma lykta.
Första stycket gäller inte vägtrafikant som avses i 4 § första och andra
styckena. Förordning (1982:15).
96 § Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är
påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter skall
på fordon som är utrustat med parkeringslyktor och baklyktor sådana
lyktor vara tända när fordonet stannats eller parkerats, om inte annat
föreskrivs i tredje stycket eller i 97 §.
Om fordonet inte är utrustat med parkeringslyktor eller baklyktor och
annat inte föreskrivs i 97 §, skall i stället annan belysning som är
föreskriven för fordonet vid färd vara tänd. Saknas särskilda
föreskrifter om utrustning med lyktor eller strålkastare skall 95 §
tillämpas. I övrigt får andra lyktor eller strålkastare än
parkeringslyktor, baklyktor eller skyltlyktor inte vara tända.
Parkeras motordrivet fordon, som är högst sex meter långt och två meter
brett, inom tättbeyggt område längs vägens kant, är det tillräckligt att
parkeringslyktor och baklyktor mot vägens mitt hålls tända, om annat
fordon inte är kopplat till fordonet. Förordning (1982:15).
97 § Bestämmelserna i 96 § gäller ej om vägen är så väl belyst, att
fordonet ändå kan uppmärksammas tydligt på tillräckligt avstånd eller om
fordonet stannats eller parkerats utanför körbana och vägren.
Ej heller behöver belysning vara tänd på sådan tvåhjulig cykel, moped
eller motorcykel som ej har sidvagn, om fordonet stannats eller
parkerats längs vägens yttersta kant.
98 § har upphävts genom förordning (1980:667).
99 § Lyktor eller strålkastare får inte användas på sådant sätt
att andra förare kan bländas.
På fordon får under färd inte visas annat än vitt eller gult ljus
framåt. Detta gäller dock inte lykta som används för att ge tecken
enligt 67 § 13.3.4 vägmärkesförordningen (1978:1001).
På fordon får inte användas andra lyktor eller strålkastare med
blinkande ljus än körriktningsvisare och larmanordningar. Lyktor
som avger orangegult ljus och som är särskilt anordnade som
varningsanordningar får dock användas i den utsträckning som
Vägverket föreskriver. Förordning (1993:1356).
Fordons last
100 § Ett fordon får inte lastas så, att förarens sikt eller möjligheter
till manövrering hindras eller så, att föreskrivna körriktningstecken,
stopptecken, lyktor eller strålkastare skyms. Inte heller får fordonet
lastas så, att föreskrivna registreringsskyltar eller motsvarande
skyltar inte går att avläsa. Förordning (1985:380).
101 § Passagerare får ej medtagas i sådant antal eller placeras på
sådant sätt att fara kan uppstå.
102 § Last skall vara anbringad så, att den ej kan utgöra fara för
person, medföra skada på egendom, släpa eller falla på vägen, åstadkomma
störande dammbildning eller liknande olägenhet, försvåra förandet av
fordonet eller framkalla onödigt buller.
När det krävs med hänsyn till lastutrymmets eller lastens beskaffenhet,
skall lasten vara fastgjord. Om det behövs skall den vara övertäckt.
Kedja, rep, presenning eller annan anordning som tjänar till att hålla
fast eller skydda lasten skall vara säkert angjord och får ej hänga lös
utanför fordonet eller släpa på marken.
103 § När last skjuter ut framför fordon eller mer än en meter bakom
fordon, skall lastens yttersta del vara tydligt utmärkt.
Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av
väderleksförhållandena eller liknande omständighet skall utmärkningen
ske framtill med lykta som visar vitt ljus framåt och med vit
reflexanordning och baktill med lykta som visar rött ljus bakåt och med
röd reflexanordning. Reflexanordningarna skall vara placerade så lågt,
att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus. Lykta och
reflexanordning får kombineras.
104 § Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är
påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter
skall lasten vara tydligt utmärkt, om den i sidled skjuter ut mer än
40 centimeter utanför den yttersta tända lyktan eller strålkastaren
framtill eller baktill på samma sida av fordonet. Utmärkningen
skall ske framtill med en lykta som visar vitt ljus framåt och med
vit reflexanordning samt baktill med en lykta som visar rött ljus
bakåt och med röd reflexanordning. Som last räknas även redskap
och utrustning på traktorer och motorredskap som inte är fast
monterat på fordonet.
Lyktorna och reflexanordningarna skall anbringas så, att de i sidled
befinner sig mindre än 40 centimeter innanför lastens yttersta kant.
Är lasten mer än 260 centimeter bred, skall dock lyktorna och
reflexanordningarna anbringas på lastens yttersta kant.
Reflexanordningarna skall vara placerade så lågt, att de kan
återkasta skenet från andra fordons halvljus. Förordning (1993:1356).
Tävling på väg
105 § Tävlingar med fordon på väg får inte ordnas utan tillstånd. Frågor
om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Berör tävlingen mer än ett län,
prövas frågan av länsstyrelsen i det län där tävlingen startar. I sådant
fall skall länsstyrelsen inhämta yttrande från övriga berörda
länsstyrelser.
Om tillstånd lämnas, skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter
utöver trafikregler som behövs för att förebygga fara eller olägenhet
för trafiken och för dem som bor eller uppehåller sig vid vägen eller av
annat skäl. Förordning (1985:380).
Särskilda regler för trafik med motordrivna fordon
106 § På vägar som inte är enskilda får motordrivna fordon eller därtill
kopplade fordon föras endast om de värden för respektive bärighetsklass
som anges nedan inte överskrids eller, såvitt gäller punkt 5,
underskrids.
BK 1 BK 2
1. Axeltryck
a. Axel som inte är drivande 10 ton 10 ton
b. Drivande axel 11,5 ton 10 ton
2. Boggitryck
a. Avståndet mellan axlarna
är mindre än 1,0 meter 11 ton 11 ton
b. Avståndet mellan axlarna
är 1,0 meter eller större men
inte 1,3 meter 16 ton 16 ton
c. Avståndet mellan axlarna
är 1,3 meter eller större men 18 ton 16 ton
inte 1,8 meter
d. Avståndet mellan axlarna
är 1,3 meter eller större men
inte 1,8 meter och drivaxeln
är försedd med dubbelmonterade
hjul och luftfjädring eller
likvärdig fjädring, eller varje
drivaxel är försedd med
dubbelmonterade hjul och vikten
överstiger inte 9,5 ton på någon 19 ton 16 ton
av axlarna
e. Avståndet mellan axlarna är
1,8 meter eller större 20 ton 16 ton
3. Trippelaxeltryck
a. Avståndet mellan de yttre
axlarna är mindre än 2,6 meter 21 ton 20 ton
b. Avståndet mellan de yttre
axlarna är 2,6 meter eller större 24 ton 22 ton
4. Bruttovikt av fordon och
fordonståg
a. Fordon på hjul Bil. 1 Bil. 2
b. Fordon på band eller medar 18 ton 18 ton
5. Axelavstånd mellan olika fordon i fordonståg
Avståndet mellan den sista axeln på ett
av fordonen och den första
axeln på ett tillkopplat fordon får
inte understiga
a. om båda axlarna är enkelaxlar 3 meter 3 meter
b. om den ena axeln är en enkelaxel
och den andra ingår i en boggi
eller trippelaxel 3 meter 4 meter
c. om axlarna ingår i var sin boggi 4 meter 4 meter
d. om den ena axeln ingår i en boggi
och den andra i en trippelaxel
eller båda i en trippelaxel 5 meter --
En väg hänförs till bärighetsklass 2 om inte vägverket beslutar att
vägen skall hänföras till bärighetsklass 1.
Om det högsta tillåtna axeltrycket på en väg som inte är enskild är
begränsat till 8 ton, får ett fordon inte föras på vägen om något
boggitryck överstiger 12 ton eller något trippelaxeltryck överstiger 13
ton. På en sådan väg får ett fordon inte heller föras om fordonets
bruttovikt eller, om fordonet ingår i ett fordonståg, den sammanlagda
bruttovikten av fordonen överstiger de i bilaga 3 till denna kungörelse
angivna värdena.
Under följande förutsättningar får ett fordonståg föras på väg som inte
är enskild utan hinder av bestämmelserna i första stycket 5. Den
sammanlagda vikten av axlarna i varje möjlig kombination av axlar inom
fordonståget skall beräknas och de erhållna vikterna jämföras med
värdena i bilagorna 1 respektive 2 till denna kungörelse. Vikten får då
inte i något fall överstiga den bruttovikt som enligt dessa bilagor är
den högsta tillåtna vid det axelavstånd som motsvarar avståndet mellan
den första och sista axeln i axelkombinationen. Vid jämförelse med
bilaga 1 skall de för släpvagnar angivna värdena gälla, om den tillåtna
bruttovikten därigenom blir högre.
Bestämmelserna i första stycket 4 a och 5, för vägar med bärighetsklass 1
gäller inte fordon eller fordonståg som huvudsakligen används i
internationell trafik förutsatt att följande längdmått och bruttoviktgränser
inter överskrids
26 ton för treaxligt motorfordon
38 ton för fyraxligt fordonståg
40 ton för fem- eller sexaxligt fordonståg
44 ton för treaxligt motorfordon med två- eller treaxlig
påhängsvagn vid transport av 40 fots ISO-container
16,5 meter för bil med påhängsvagn
18,35 meter för bil med släpvagn
Förordning (1994:1393).
107 § Om motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon lastats så att
lasten på någondera sidan skjuter mer än 20 centimeter utanför fordonet
eller om fordonets bredd, lasten inräknad, överstiger 260 centimeter,
får fordonet eller därtill kopplat fordon endast föras på enskild väg.
Utan hinder av första stycket får dock föras
lätt motorcykel vars bredd med last inte överstiger 120 centimeter,
redskap som används i jordbruks- eller vägarbete, även om redskapets
bredd överstiger 260 centimeter,
fordon som är lastat med opackat hö eller liknande, även om lasten på
någondera sidan skjuter mer än 20 centimeter utanför fordonet,
traktor med påmonterat redskap eller utrustning samt motorredskap vid
kortare färd till eller från en arbetsplats eller för liknande ändamål,
även om fordonets bredd, redskap eller utrustning inräknad, överstiger
260 centimeter. Förordning (1988:1086).
108 § Fordonsbredd mäts över de längst utskjutande delarna av fordonet.
Backspeglar, körriktningsvisare, sidomarkeringslyktor, reflexanordningar
och snökedjor räknas dock inte in i bredden. Trafiksäkerhetsverket får
föreskriva eller för ett särskilt fall medge att inte heller andra
utrustningsdetaljer skall räknas in i fordonsbredden. Förordning
(1979:1083).
109 § Ett motordrivet fordon får inte föras på väg som inte är
enskild, om längden av fordonet, lasten inräknad, överstiger
24,00 meter.
Ett fordonståg får inte föras på väg som inte är enskild, om
längden av fordonståget, lasten inräknad, överstiger 25,25
meter. Längden får dock överstiga 24,00 meter endast om
a) varje ingående fordon är utrustat med sådana låsningsfria
bromsar och kopplingsanordningar som Vägverket föreskriver,
b) varje ingående fordon uppfyller följande krav
största längd
fordon meter
motordrivet fordon 12,00
släpvagn utom påhängsvagn 12,00
ledbuss 18,00
största bredd
fordon meter
alla fordon 2,55
påbyggnader för temperatur-
kontrollerade fordon 2,60
påhängsvagnar
- avståndet mellan kopplingstappen och påhängsvagnens bakkant
får vara högst 12,00 meter
- det horisontella avståndet mellan kopplingstappen och varje
punkt på påhängsvagnens framkant får inte överskrida 2,04
meter,
c) lastlängden för annat fordon än påhängsvagn inte överstiger
7,82 meter,
d) varje ingående motordrivet fordon som är i rörelse kan vända
inom en cirkelring som har en yttre radie på 12,50 meter och en
inre på 5,30 meter och
e) fordonståget uppfyller de vändningskrav som Vägverket
föreskriver.
De dimensioner som anges i andra stycket b skall även omfatta
avtagbara påbyggnader och standardiserade godsbehållare såsom
containrar.
Fordon som registrerats före den 1 november 1997 och vars
utförande därefter inte väsentligen förändrats, skall till
utgången av år 2006 inte omfattas av bestämmelserna i andra
stycket b, c och d. Förordning (1997:696).
110 § Traktor, motorredskap eller terrängmotorfordon eller fordon, som
kopplats till sådant fordon, får ej föras på väg som ej är enskild, om
fordonet med hänsyn till beskaffenheten av dess hjul, band eller medar
kan medföra nämnvärd skada på körbanan.
111 § Ett motordrivet fordon får inte dra fler än
1. ett fordon som inte är inrättat för koppling till
dragfordonet, eller
2. två fordon som är inrättade för koppling till dragfordonet.
Den sammanlagda bruttovikten av de fordon som dras får inte
överstiga dragfordonets bruttovikt.
Trots bestämmelserna i första stycket får bilar, traktorer,
motorredskap och terrängmotorfordon dra ett eller flera fordon,
om samtliga fordon som dras är inrättade för koppling till
dragfordonet och
1. kan bromsas effektivt, eller
2. den sammanlagda bruttovikten av tillkopplade fordon som
saknar effektiva bromsar inte överstiger dragfordonets
bruttovikt.
Om det för ett motordrivet fordon gäller viss maximal
släpvagnsvikt, får fordonet inte dra släpvagnar med högre vikt.
Förordning (1997:1299).
112 § Förare av tvåhjulig motorcykel får ej låta motorcykeln dragas av
annat fordon eller spårvagn och ej heller draga eller framför sig skjuta
annan vägtrafikant eller vid sidan föra annat fordon än tillkopplad
sidvagn.
113 § Fordon som drages av motordrivet fordon skall vara kopplat på ett
från trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.
Om avståndet mellan fordonen överstiger 2 meter, skall
kopplingsanordningen vara tydligt utmärkt.
114 § Gäller för motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon viss
maximilast, får tyngre last ej befordras med fordonet.
115 § På motorcyklar får passagerare tas med endast om
motorcykeln är inrättad för det. Mer än en passagerare får dock
inte tas med. I en sidvagn får inte flera passagerare tas med
än vagnen är avsedd för och därutöver ett barn under 10 år.
En motorcykel eller en sidvagn som kopplas till den får
användas för befordran av passagerare endast om föraren fyllt
18 år.
Vid övningskörning med motorcykel tillämpas dock bestämmelserna
i 4 kap. 2 och 3 §§ körkortslagen (1998:488) om förarens ålder.
Förordning (1998:987).
116 § Förare av motordrivet fordon skall behandla fordonet så, att det
inte bullrar onödigt mycket. Han skall i möjligaste mån se till att
fordonet inte släpper ut avgaser i sådan mängd att de orsakar
olägenheter. Förordning (1985:380).
117 § Körning som är onödig och störande får ej äga rum med motordrivet
fordon vid bostadsbebyggelse. Färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt
skall anpassas så, att andra icke onödigtvis störes.
117 a § Den som färdas i en personbil eller en lätt lastbil
skall sitta på en sittplats som är utrustad med
bilbälte om en sådan plats är tillgänglig och skall därvid
använda bilbältet. Den som färdas i en buss på
en sådan sittplats som är utrustad med bilbälte skall använda
bältet.
Ett barn skall till och med det år varunder barnet fyller sex
år istället för eller tillsammans med
bilbältet använda bilbarnstol, bälteskudde eller annan särskild
skyddsanordning för barn. Om barnet
färdas tillfälligt i ett fordon i vilket någon särskild
skyddsanordning inte medförs, skall barnet i stället
använda bilbältet när det är möjligt.
Föraren skall se till att passagerare som är under femton år
använder bilbälte eller annan särskild
skyddsanordning i enlighet med bestämmelserna i första och
andra styckena.
Bilbälte eller särskild skyddsanordning behöver inte användas
1. när fordonet inte är i rörelse,
2. vid backning,
3. vid färd inom parkeringsplatser, parkeringshus,
bensinstations- eller verkstadsområden eller under
liknande förhållanden eller
4. när det finns medicinska hinder enligt läkarintyg som
utfärdats före färden.
Bilbälte behöver inte heller användas av föraren i yrkesmässig
trafik för personbefordran.
I fråga om skolskjutsning gäller särskilda föreskrifter.
117 b § Den som färdas med motorcykel eller moped skall använda
skyddshjälm, om han fyllt 15 år.
Skyddshjälm behöver inte användas när fordonet inte är i rörelse eller
vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller
verkstadsområde eller under liknande förhållanden eller när en moped
framförs med tramp- eller vevanordning och avstängd motor.
Skyddshjälm behöver ej heller användas när medicinska hinder föreligger
enligt läkarintyg som utfärdats före färden. Förordning (1983:807).
Särskilda regler för trafik med vissa terrängfordon
118 § Terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn samt tung terrängvagn
med band eller medar får föras på andra vägar än enskilda endast i de fall
som framgår av 119 och 123 §§. Förordning (1992:1757).
119 § Den som vid färd med terrängskoter, terrängsläp eller lätt
terrängvagn eller tung terrängvagn med band eller medar behöver
korsa annan väg än en enskild får föra fordonet på vägen kortaste
lämpliga sträcka. Detsamma gäller om det med hänsyn till
terrängförhållandena är nödvändigt att färdas på vägen. Förordning
(1992:1757).
120 § Förare av terrängmotorfordon skall stanna fordonet innan han från
terrängen kör ut på vägen. Trafikanter på vägen skall lämnas företräde.
Förordning (1985:380).
121 § När en terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn eller tung
terrängvagn med band eller medar förs på annan väg än enskild väg
eller på enskild väg som i större utsträckning används av
allmänheten för trafik, får passagerare inte tas med i fordonet eller
därtill kopplat fordon. Förordning (1992:1757).
122 § På annan väg än enskild väg eller på enskild väg som i större
utsträckning används av allmänheten för trafik, får en
terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn eller tung terrängvagn
med band eller medar inte föras med högre hastighet än 20
kilometer i timmen. Förordning (1992:1757).
123 § Utan hinder av 118, 121 och 122 §§ får väg användas för färd
av polis- eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare,
distriktssköterskor, barnmorskor eller veterinärer i yrkesutövning
eller för att föra sjuka personer till läkare, eller sjukvårdsanstalt
eller i annat jämförligt trängande fall. Detsamma gäller när
terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn eller tung terrängvagn
med band eller medar används av statlig brandkår eller kommunal
räddningskår vid räddningstjänst. Förordning (1992:1757).
Särskilda regler för trafik med cykel och moped
124 § Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara
eller olägenhet får de dock färdas i bredd. Förordning (1985:380).
125 § har upphävts genom förordning (1985:380).
126 § Cyklande och mopedförare skall hålla minst en hand på styret.
Mopedförare skall hålla båda fötterna på pedalerna eller fotstöden.
Förordning (1985:380).
127 § Cyklande och mopedförare får inte låta cykeln eller
mopeden dras av annat fordon eller spårvagn. Mopedförare får
inte heller dra eller skjuta annan vägtrafikant framför sig
eller föra annat fordon vid sidan. Förordning (1998:1261).
128 § På cykel eller moped får inte flera personer färdas
samtidigt än vad cykeln eller mopeden är byggd för.
När en cykel eller en moped klass II har lämpliga säten och
effektivt skydd mot hjulekrarna, får dock på fordonet färdas
ytterligare
1. ett barn under 10 år, om den som styr fordonet har fyllt 15
år, eller
2. två barn under 6 år, om den som styr fordonet har fyllt 18
år. Förordning (1998:1261).
129 § Vid cykling eller mopedåkning får inte transporteras gods med
sådan vikt eller sådant omfång att cykeln eller mopeden inte kan
manövreras säkert eller så att annan trafik hindras. Förordning
(1985:380).
130 § Cyklande eller förare av moped klass II som skall färdas
ut på en cykelöverfart skall ta hänsyn till avståndet till och
hastigheten hos fordon som närmar sig överfarten.
Förordning (1998:1261).
131 § har upphävts genom förordning (1985:380).
Särskilda regler för gående
132 § Gående skall använda gångbanan eller vägrenen.
Om det inte finns någon gångbana eller vägren, får gående använda
cykelbana eller körbana. Gående, som använder körbanan, bör gå längst
till vänster i färdriktningen. Förordning (1985:380).
133 § har upphävts genom förordning (1985:380).
134 § har upphävts genom förordning (1985:380).
135 § Gående skall korsa körbana eller cykelbana på övergångsställe. Om
det inte finns något övergångsställe i närheten, skall gående korsa
körbanan eller cykelbanan tvärs över denna och helst vid en vägkorsning.
Körbana eller cykelbana skall korsas utan onödigt dröjsmål. Förordning
(1985:380).
136 § Gående som skall gå ut på ett obevakat övergångsställe skall ta
hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig
övergångsstället. Utanför övergångsställe får gående korsa vägen endast
om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken. Förordning
(1985:380).
137 § De som går i trupp under uppsikt av ledare eller i procession
skall om det är lämpligt använda vägrenen eller körbanans högra sida i
färdriktningen. Om truppen består av barn som går högst två i bredd,
skall om möjligt gångbanan, vägrenen eller cykelbanan användas.
När en trupp eller procession använder vägren, körbana eller cykelbana
under annan tid än under dagsljus med klar sikt, skall den i täten ha
minst en lykta som mot vägens mitt visar vitt eller gult ljus framåt och
i kön minst en lykta som mot vägens mitt visar rött ljus bakåt.
Förordning (1985:380).
Särskilda regler för trafik på gårdsgata
138 § På en gårdsgata gäller följande bestämmelser.
1. Fordon får inte föras med högre hastighet än gångfart.
2. Fordon får inte parkeras på någon annan plats än särskilt
anordnad parkeringsplats.
3. Förare av fordon skall lämna företräde åt gående.
Bestämmelserna i 132 § gäller inte på en gårdsgata.
Förordning (1993:1356).
Särskilda regler för trafik på motorväg och motortrafikled
139 § På motorväg samt på påfartsväg och avfartsväg till sådan
väg får ej förekomma annan trafik än med motorfordon som på väg
utan lutning kan och får framföras med en hastighet av minst 40
kilometer i timmen.
Mopeder får inte föras på motorväg. Förordning (1998:1261).
140 § Fordon får föras in på motorväg endast vid dess början eller vid
påfartsväg och föras av motorväg endast vid dess slut eller vid
avfartsväg.
141 § Fordon för ej föras på skiljeremsa eller tvärgående förbindelseväg
mellan motorvägs körbanor.
Fordon får ej vändas eller backas på motorväg eller påfartsväg eller
avfartsväg till sådan väg.
142 § På motorväg eller påfartsväg eller avfartsväg till sådan
väg får fordon inte stannas eller parkeras annat än på särskild
anvisad parkerings- eller rastplats.
Trots första stycket får buss i linjetrafik stannas vid
särskilt anordnad hållplats. I samband med trafikövervakning
eller punktskattekontroll får fordon stannas eller parkeras på
särskilt anordnad kontrollplats eller på plats i anslutning
till vägarbete, om polisman eller tulltjänsteman
som utför punktskattekontroll ger anvisning därom.
Förordning (1999:485).
143 § har upphävts genom förordning (1985:380).
144 § Bestämmelserna i 139--142 §§ gäller i tillämpliga delar även
trafik på motortrafikled samt påfartsväg och avfartsväg till sådan väg.
Förordning (1985:380).
145 § har upphävts genom förordning (1981:65).
146 § Utan hinder av 139--144 §§ får väghållningsarbete eller liknande
arbete ske på eller vid motorväg eller motortrafikled eller påfartsväg
eller avfartsväg till sådan väg, om särskild försiktighet iakttages.
I fråga om fordon som användes av polisman vid trafikövervakning får
avvikelse ske från 139--144 §, om särskild försiktighet iakttages.
Detsamma gäller fordon som användes för bärgning av annat fordon.
Lokala trafikföreskrifter m.m.
147 § Särskilda trafikregler för en viss väg eller vägsträcka eller för
samtliga vägar inom ett visst område meddelas genom lokala
trafikföreskrifter utom i de fall som avses i 151 och 154 §§.
Nedan angivna myndigheter får meddela lokala trafikföreskrifter om
följande.
Föreskrifter Myndigheter
1. Förbud mot trafik med fordon av visst Kommunen
slag eller fordon med last av viss
beskaffenhet eller, i särskilt miljö-
känsliga områden av tätorter, med
sådana dieseldrivna bussar med en
totalvikt över 3,5 ton eller
dieseldrivna tunga lastbilar som inte
enligt bilavgasförordningen
(1991:1481) tillhör en viss miljöklass
2. Körriktning Kommunen
3. Förbud mot provkörning eller sådan Kommunen
övningskörning som avses i 4 kap. 1 §
körkortslagen (1998:488) och i 4 kap.
1-4 §§ körkortsförordningen
(1998:980)
4. Väjningsplikt med avvikelser I fråga om vägar avsedda för
från 37 eller 38 § eller om stopplikt genomfartstrafik och i fråga om
i vägkorsningar stopplikt för samtliga vägar i
en korsning med en väg avsedd för
genomfartstrafik -- länsstyrelsen.
I fråga om övriga vägar --
kommunen
5. Att väjningsplikt eller stopplikt I fråga om vägar avsedda
skall gälla i stället för bestäm- för genomfartstrafik -
melserna i 57 § första stycket länsstyrelsen. I fråga om
övriga vägar - kommunen
5 a. Avvikelser från bestämmelserna om Kommunen
färdhastighet i 64 § första stycket
eller i föreskrifter som har meddelats
med stöd av 64 § andra stycket, om
det är motiverat med hänsyn till
trafiksäkerheten, framkomligheten
eller miljön
6. Begränsning av färdhastighet till lägre I fråga om vägar avsedda för
hastighet än som följer av 64 § tredje genomfartstrafik - läns-
stycket eller 66 § eller föreskrifter styrelsen. I fråga om övriga
som har meddelats med stöd av 64 § vägar - kommunen
fjärde stycket, om det är motiverat av
hänsyn till trafiksäkerheten, fram-
komligheten eller miljön
7. Förbud att stanna eller parkera fordon Kommunen
eller tidsbegränsning, avgiftsplikt eller
andra villkor för pakering
8. Stannande eller parkering med av- Kommunen
vikelser från 69 eller 71 §, 72 § 2,
5 eller 6, 73 § eller 74 § 3 eller 4
9. Att en viss väg eller vägsträcka I fråga om vägar avsedda
skall anses som huvudled, motorväg eller för genomfartstrafik -
motortrafikled länsstyrelsen. I fråga om
övriga vägar - kommunen
9 a. Att en viss väg eller vägsträcka Kommunen
eller samtliga vägar inom ett visst
område skall anses som gårdsgata
10. Axeltryck, boggitryck, trippel- I fråga om vägar avsedda
axeltryck eller bruttovikt med avvikelser för genomfartstrafik -
från 106 § länsstyrelsen. I fråga om
I fråga om övriga vägar --
kommunen
11. Inskränkning till mindre bredd eller I fråga om vägar avsedda
längd på fordon, fordonståg eller last för genomfartstrafik - än
som tillåts i 107 eller 109 § länsstyrelsen. I fråga om
övriga vägar - kommunen
12. Undantag från 118, 121 eller 122 § I fråga om vägar avsedda
för genomfartstrafik -
länsstryrelsen. I fråga om
övriga vägar - kommunen
13. Andra särskilda åtgärder för Kommunen
reglering av trafiken
Länsstyrelsen får också meddela lokala trafikföreskrifter för transport
av farligt gods och för sådana tävlingar som länsstyrelsen har lämnat
tillstånd till enligt 105 §.
Kan ett beslut av kommunen inte avvaktas utan olägenhet, får i stället
polismyndigheten meddela föreskriften. Förordning (1998:987).
148 § Om föreskrifter enligt 147 § andra stycket utformas så att
huvudleder kommer att korsa varandra, skall väjningsplikt eller
stopplikt regleras särskilt i korsningen. Särskild reglering behövs dock
inte om väjningsplikten följer av 37 §.
För att underlätta för dem som bor i ett visst område att parkera inom
området får lokala trafikföreskrifter om parkering innefatta särskilda
bestämmelser för de boende. Om det behövs av särskilda skäl får genom
sådana bestämmelser vissa parkeringsplatser inom området reserveras för
de boende. Frågor om tillstånd att parkera enligt föreskrifterna prövas
av kommunen. Förordning (1985:380).
148 a § Kommunen skall under beredningen av ärenden om lokala
trafikföreskrifter enligt denna kungörelse och föreskrifter
enligt 64 § andra stycket samråda med polismyndigheten och, i
ärenden som har principiell betydelse, med Vägverket. Vidare
skall statlig väghållningsmyndighet eller enskild väghållare
som berörs beredas tillfälle att yttra sig. Förordning (1998:37).
149 § I fråga om enskild väg som inte i större utsträckning används av
allmänheten för trafik får lokala trafikföreskrifter meddelas endast
efter medgivande av vägens ägare. Medgivande behövs dock inte om
föreskrifterna avser
1. färdhastighet,
2. reglering av trafiken i korsning med järnväg eller spårväg,
3. reglering av trafiken vid vägens anslutning till väg som inte är
enskild eller till enskild väg som i större utsträckning används av
allmänheten för trafik, eller
4. reglering av trafiken vid tävling som länsstyrelsen har lämnat
tillstånd till enligt 105 §.
Den som meddelar beslut om sådana lokala trafikföreskrifter, som inte
får meddelas utan medgivande av vägens ägare, föreskriver också om
utmärkning med vägmärken. Förordning (1985:380).
150 § En väg får förklaras för motorväg eller motortrafikled endast om
den är fri från korsningar i samma plan med andra vägar och är så
inrättad, att fordon inte lämpligen kan föras in på eller från vägen
annat än vid vägens ändpunkter eller vid särskilt anordnade påfartsvägar
och avfartsvägar. En väg får förklaras för motorväg endast om den är
uppdelad i två körbanor, en för trafiken i vardera riktningen.
Körbanorna skall vara skilda genom en skiljeremsa eller på något annat
sätt. Påfartsvägar och avfartsvägar hör till motorvägen eller
motortrafikleden i den omfattning som länsstyrelsen eller kommunen
bestämmer för varje fall. Förordning (1985:380).
151 § I fråga om enskild väg skall ägaren av vägen avgöra, om
trafik med motordrivna fordon eller visst eller vissa slag av
sådana fordon får äga rum. Förbud mot färd med sådana fordon
skall utmärkas med vägmärke eller på annat tydligt sätt.
Om väghållningsmyndighetens befogenhet att meddela
föreskrifter, varigenom trafik med motordrivna fordon på
enskild väg eller del därav förbjuds eller inskränks, finns
bestämmelser i 41 § väglagen (1971:948).
Förordning (1997:718).
152 § Lokala trafikföreskrifter, föreskrifter enligt 64 §
andra och fjärde styckena samt föreskrifter enligt 41 §
väglagen (1971:948) tas in i en för ändamålet avsedd liggare.
Liggaren förs av kommunen gemensamt för samtliga myndigheter
som har till uppgift att meddela föreskrifterna. Föreskrifterna
skall anges med utgångspunkt i vägbeteckning, gatunamn eller
annan benämning. Dock får sådana föreskrifter som är
tillfälliga i stället anges i tidsföljd.
Föreskrifter som inte skall utmärkas genom vägmärken införs i
ortstidning.
Vägverket, länsstyrelsen och polismyndigheten skall skyndsamt
underrätta kommunen om föreskrifter som de har meddelat.
Kommunen skall skyndsamt tillställa länsstyrelsen,
polismyndigheten samt väghållningsmyndigheten och, om
väghållningsmyndigheten är kommunal, Vägverket utdrag ur
liggaren som innehåller föreskrifterna i fråga. Länsstyrelsen
behöver dock inte underrättas om tillfälliga föreskrifter.
Ägare av enskilda vägar underrättas på motsvarande sätt.
Länsstyrelsen underrättar Statens räddningsverk om lokala
trafikföreskrifter som avser transport av farligt gods.
Lokala trafikföreskrifter som har meddelats av en statlig
myndighet och föreskrifter enligt 64 § fjärde stycket skall
kungöras i författningssamling. Detsamma gäller i fråga om
lokala trafikföreskrifter som har meddelats av kommunen och som
inte skall utmärkas genom vägmärken. Andra lokala
trafikföreskrifter kungörs i författningssamling om det av
särskilda skäl bedöms lämpligt. Av lagen (1976:633) om
kungörande av lagar och andra författningar följer att
föreskrifter som skall kungöras av länsstyrelsen eller
polismyndigheten skall tas in i länets författningssamling.
Föreskrifter som skall kungöras av kommunen tas in i
författningssamlingen för det län inom vilket kommunen är
belägen.
Statens räddningsverk sammanställer och publicerar fortlöpande
lokala trafikföreskrifter som avser transport av farligt gods.
Förordning (1998:37).
153 § Bestämmelserna i 147--152 §§ gäller i tillämpliga delar även
ändring eller upphävande av föreskrift som avses där.
154 § Föreskrifter för en viss vägsträcka om förbud mot trafik
med fordon av visst slag eller mot omkörning, om påbjuden eller
förbjuden körriktning, lägre hastighet än som annars gäller
eller om stannande och parkering får meddelas av
1. polismyndigheten om det behövs i samband med
trafikövervakning eller trafikolyckor, eller
2. den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom
området, om det behövs på grund av vägarbete eller liknande
arbete,
3. Tullverket om det behövs i samband med
punktskattekontroll.
Föreskrifter för en viss väg om tillfällig begränsning av
axeltryck, boggitryck eller bruttovikt eller om tillfälligt
förbud mot trafik med fordon av visst slag får meddelas av den
myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom
området, om det behövs på grund av tjällossning eller liknande
förhållanden.
Föreskrifter för en viss väg om tillfällig begränsning av den
hastighet som annars är tillåten får meddelas av
polismyndigheten eller den myndighet som har hand om väg- eller
gatuhållningen inom området, om det behövs för att förebygga
trafikolyckor med klövvilt. Förordning (1999:485).
155 § Även om föreskrifter har meddelats enligt 147, 151 eller 154 §
eller enligt 41 § väglagen (1971:948) med förbud eller inskränkning i
rätten att trafikera en viss väg, får vägen användas
1. av polis- och tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare,
distriktssköterskor, barnmorskor eller veterinärer i yrkesutövning,
2. för transport av sjuka personer till läkare eller sjukvårdsanstalt,
3. av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid räddningstjänst,
4. i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen, eller
5. i andra med 1--4 jämförliga trängande fall.
När fordon används av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid
brådskande utryckning för räddningstjänst eller av polis- eller
tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterska,
barnmorska eller veterinär i brådskande yrkesutövning gäller inte
föreskrifter om färdhastighet som har meddelats enligt 147 eller 154 §.
Förordning (1988:457).
155 a § Fordon som används vid brådskande utryckning för räddningstjänst
eller av polis- eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen,
läkare, distriktssköterska, barnmorska eller veterinär i brådskande
yrkesutövning har förtur till överfart med färja som enligt väglagen
(1971:948) är väganordning. Sådan förtur gäller även för bussar i
linjetrafik, taxi- eller hyrbilar i yrkesmässig trafik samt för fordon
avsedda för skolskjuts och färdtjänst när de används för detta ändamål.
Förordning (1988:457).
156 § Fordon som används av polisen vid trafikövervakning
eller av tullen vid punktskattekontroll eller som
stoppas vid sådan övervakning eller kontroll får stannas eller
parkeras trots förbud som meddelats genom lokal
trafikföreskrift. Detsamma gäller i fråga om fordon, som
används
1. i trafikövervakning som avses i lagen (1987:24) om kommunal
parkeringsövervakning,
2. av polis- eller tullpersonal vid tjänsteutövning,
3. av personal vid kustbevakningen i tjänsteutövning,
4. i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid
vägen,
5. av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid
räddningstjänst.
Undantagen enligt 1-5 gäller endast om omständigheterna kräver
det och särskild försiktighet iakttas. Förordning (1999:485).
Avgifter för vissa ärenden
156 a § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna
kungörelse i de fall som framgår av andra stycket. Är särskilt
föreskrivet om avgift gäller i stället de föreskrifterna.
För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-
14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande
avgiftsklasser tillämpas:
Ärendeslag Avgiftsklass
- Tävlingar som går genom flera län (105 §) 6
- Tävlingar som går genom ett och samma län 4
- Undantag för tung transport (159 §) 3
Undantag för bred transport (159 §)
- om bredden är högst 450 cm 2
- om bredden är större än 450 cm 3
Undantag för lång transport (159 §)
- om längden är högst 35 m 2
- om längden överstiger 35 m 3
Vid ärenden om undantag för tung,
bred eller lång
transport som kräver skyndsam
behandling tas
dubbel avgift ut
- Övriga undantag (159 §) 4
- Vissa undantag för rörelsehindrade
(159 a § första stycket 2) 1
- Godkännande av viss person som
bärare av ägares eller
brukares ansvar (166 § tredje
stycket andra meningen) 1
Förordning (1998:203).
Bemyndiganden m.m.
157 § Länsstyrelsen utfärdar före mars månads utgång varje år en
kungörelse om vägar och lokala trafikföreskrifter i länet. Kungörelsen
behöver endast uppta sådana vägar och föreskrifter som är av större
allmänt intresse.
Kungörelsen införs i länets författningssamling och sänds till
trafiksäkerhetsverket, Försvarsmakten och de myndigheter som har hand
om väg- eller gatuhållningen. Förordning (1994:663).
158 § Hos länsstyrelsen skall det för allmänheten finnas tillgänglig en
karta över de allmänna vägar inom länet som är tillåtna för trafik med
motordrivna fordon. Kartan skall vara upprättad i lämplig skala.
Kopior av kartan skall före juni månads utgång varje år sändas till
trafiksäkerhetsverket och de myndigheter som har hand om väg- eller
gatuhållningen. Om någon ändring i den senast översända kartan inte har
gjorts eller om ändringarna har liten omfattning, behöver endast anmälan
om detta göras. Förordning (1991:1217).
159 § I nedan angivna fall får undantag medges av följande myndigheter.
Bestämmelser Undantaget rör Myndighet
20 § första stycket En kommun Kommunen
64 § första stycket En kommun Kommunen
eller föreskrifter Ett län Länsstyrelsen
som har meddelats Mer än ett län Vägverket
med stöd av 64 §
andra stycket
64 § tredje stycket Tävlingar på väg Länsstyrelsen
eller föreskrifter som Övriga fall Vägverket
har meddelats med stöd
av 64 § fjärde stycket
66 § eller 67 § Ett län Länsstyrelsen
första stycket Mer än ett län Vägverket
69 eller 71 § eller En kommun Kommunen
72 § 2, 5 eller 6, Mer än en kommun inom Länsstyrelsen
73 §, 74 § 3 eller 4 ett län
Mer än ett län Vägverket
99 § andra eller Vägverket
tredje stycket
106, 107 eller En kommun Kommunen
109-111 § Mer än en kommun Den statliga väg-
hållningsmyndig-
heten i den region
där färden påbörjas
115 § En kommun Kommunen
Mer än en kommun inom Länsstyrelsen
ett län
Mer än ett län Vägverket
117 a § första eller Vägverket
andra stycket eller
117 b § första
stycket
118, 121 eller 122 § Ett län Länsstyrelsen
Mer än ett län Vägverket
128-130 § En kommun Kommunen
Mer än en kommun inom Länsstyrelsen
ett län
Mer än ett län Vägverket
139-144 § Tillståndsprövning som
avser lång, bred eller
tung transport
a) avseende en kommun Kommunen
b) avseende mer än en Den statliga väg-
kommun hållningsmyndig-
heten i den region
där färden påbörjas
c) Övriga fall Vägverket
147 § andra stycket 1 En kommun Kommunen
Mer än en kommun
a) i fråga om tillstånds- Den statliga väg-
prövning som avser lång, hållningsmyndig-
bred eller tung tran- heten i den region
sport där färden påbörjas
b) övriga fall Länsstyrelsen
Mer än ett län
a) i fråga om tillstånds- Den statliga väg-
prövning som avser lång, hållningsmyndig-
bred eller tung transport heten i den region
där färden påbörjas
b) Övriga fall Vägverket
147 § andra stycket En kommun Kommunen
2-5, 7-9 eller 13 Mer än en kommun inom Länsstyrelsen
ett län
Mer än ett län Vägverket
147 § andra stycket En kommun
6 eller 12 a) vägar avsedda för Länsstyrelsen
genomfartstrafik
b) övriga vägar Kommunen
Mer än en kommun inom Länsstyrelsen
ett län
Mer än ett län Vägverket
147 § andra stycket 10 En kommun Kommunen
eller 11 Mer än en kommun inom Den statliga väg-
ett län hållningsmyndig-
heten i den region
där färden påbörjas
Föreskrifter enligt Länsstyrelsen
147 § andra stycket om
transport av farligt gods
Föreskrifter enligt Ett län Den myndighet som
154 § andra stycket meddelat före-
skriften
Mer än ett län Vägverket
Utom i fråga om undantag från 106, 107, 109 eller 139--144 § eller från
lokala trafikföreskrifter om parkering inom en kommun skall undantag
avse ett visst ändamål.
Skall en fråga om undantag enligt denna paragraf prövas av kommunen, men
kan inte kommunens beslut avvaktas utan olägenhet, ankommer det i
stället på polismyndigheten att pröva frågan. Polismyndigheten prövar
också frågor om undantag från lokala trafikföreskrifter om transport av
farligt gods, när länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan
olägenhet.
I fråga om undantag för rörelsehindrade från sådana bestämmelser eller
lokala trafikföreskrifter som avser stannande och parkering finns
bestämmelser i 159 a §. Förordning (1998:37).
159 a § Frågor om undantag för rörelsehindrade från sådana bestämmelser
eller lokala trafikföreskrifter som avser stannande eller parkering
prövas,
1. när undantaget skall gälla generellt för en person, av den kommun där
sökanden är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i riket,
där han vistas, samt
2. när undantaget skall gälla för ett visst ändamål, av kommunen eller,
om undantaget berör mer än en kommun inom ett län, av länsstyrelsen
eller, om undantaget berör mer än ett län, av länsstyrelsen i något av
de län som berörs.
Även utan medgivande enligt första stycket får ett fordon stannas och
parkeras utan hinder av förbud som har meddelats genom lokala
trafikföreskrifter när det används för transport av sjuka och
rörelsehindrade. Detta undantag gäller dock endast om omständigheterna
kräver det och särskild försiktighet iakttas.
Trafiksäkerhetsverket får meddela föreskrifter om hur i annan stat
utfärdade parkeringstillstånd för rörelsehindrade skall gälla här i
riket. Förordning (1991:772).
160 § Undantag får föreskrivas eller medges, om det behövs av
särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten,
skada på vägen eller någon annan avsevärd olägenhet.
Generella undantag enligt 159 § första stycket från lokala
trafikföreskrif-ter om parkering i en kommun får endast medges
näringsidkare och andra med särskilda behov av att parkera i
arbetet eller dem som bor i ett område om det behövs för att
underlätta för dem att parkera inom området.
Undantag från 107 eller 109 § får endast medges för fordon
eller fordonståg som transporterar eller är avsedda att
transportera last, som inte utan risk för onödiga kostnader
eller skador kan delas i två eller flera dellaster och som på
grund av sina dimensioner inte kan fraktas utan att
bestämmelserna i 107 eller 109 § överskrids.
Meddelas undantag från 20 § första stycket eller 111 §, skall
högsta tilllåtna hastighet fastställas. Även i övrigt får
undantag förenas med särskilda villkor. Förordning (1997:696).
161 § Om länsstyrelsens befogenhet att medge undantag från föreskrift
som meddelats med stöd av 41 § väglagen (1971:948) finns bestämmelser i
samma paragraf.
162 § Vägverket får meddela föreskrifter om undantag enligt 106, 107,
109--111 §§ eller från lokala trafikföreskrifter som har meddelats
enligt 147 § andra stycket 10 eller 11. Rikspolisstyrelsen får meddela
föreskrifter om sådan trafikövervakning som avses i 142 § andra stycket.
Föreskrifter i övriga frågor meddelas av trafiksäkerhetsverket. Därvid
får föreskrivas att viss utrustning skall vara av en typ som har
godkänts av verket eller någon annan myndighet. Förordning (1989:938).
162 a § Vägverket får beträffande färja som avses i 155 a § meddela
föreskrifter om förtur i andra fall än som anges där. Förtur får dock
endast medges trafikanter som på grund av fast bosättning utnyttjar
färjleden under större delen av året eller andra trafikanter om det
finns särskilda skäl. Förordning (1987:217).
Ansvarsbestämmelser m.m.
163 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
anordnar tävling med fordon på väg
utan tillstånd enligt 105 § eller i strid mot ett sådant
tillstånd. Förordning (1999:252).
164 § Till penningböter döms
1. förare av utryckningsfordon som uppsåtligen eller av
oaktsamhet inte lyder anvisning som avses i 6§,
2. annan än gående som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot 7 §,
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8, 9
eller 11 §, 12 § andra stycket, 13 § andra
eller tredje stycket, 14 § andra eller tredje stycket, 15-18 §,
20 § första stycket eller 21 § första stycket,
22 § första eller andra stycket, 23 §, 24 § första stycket, 25-
27, 30 eller 32 §, 34 § såvitt där hänvisas till
bestämmelserna i 30 och 32 §§, 37-39, 42, 45-51, 56, 57 eller
59 § första stycket, 62 eller 63 §,
4. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 64 §
eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av 64 §,
5. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 66, 67
eller 70 §, 72 § första stycket 6, 74 §
första stycket 3, 75, 78-80 a, 82-84, 86, 87, 90-96, 99, 100
eller 102-104 §,
6. ägare av fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet har
underlåtit att göra vad som ankommit på
honom för att hindra att fordon brukas i strid mot 106 §,
7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 107 eller
109-113 §,
8. ägare av fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet har
underlåtit att göra vad som ankommit på
honom för att hindra att fordon brukas i strid mot 114 §,
9. förare och passagerare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot 115 §,
10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 116-118,
120-122 eller 127 §,
11. förare och passagerare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot 128 §,
12. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 132 §
första stycket eller 135 §,
13. ledare för en trupp eller en procession som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot 137 §,
14. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 139-142
eller 144 §,
15. ägare av fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet har
underlåtit att göra vad som ankommit på
honom för att hindra att fordon brukas i strid mot lokal
trafikföreskrift enligt 147 § som rör fordons axel-,
boggi- eller trippelaxeltryck eller bruttovikt,
16. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot andra
lokala trafikföreskrifter än sådana som
rör stannande eller parkering eller som belagts med straff i 2
eller 15,
17. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sådant
förbud mot trafik med motordrivet
fordon som avses i 151 § första stycket och som utmärkts med
vägmärke eller på annat tydligt sätt,
18. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot andra
föreskrifter än sådana som rör
stannande och parkering på grund av vägarbete eller liknande
arbete enligt 154 § eller
19. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
föreskrift som meddelats med stöd av denna
kungörelse för tillämpningen av 66 § andra stycket, 102-104,
113, 117 a eller 117 b §.
I fall som avses i första stycket 6, 8 eller 15 döms även
föraren till penningböter, om han kände till
eller bort känna till hindret mot att bruka fordonet. Den som i
sådant fall brukar någon annans fordon
utan lov har samma skyldigheter som ägaren har enligt 4 a § och
döms i ägarens ställe. Detsamma gäller
den som innehar fordonet med nyttjanderätt och har befogenhet
att bestämma om förare av fordonet eller
anlitar annan förare än ägaren har utsett.
För medverkan till gärning som avses i första stycket 6, 8
eller 15 eller andra stycket döms till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken.
Har ett motorfordon stannats eller parkerats i strid mot 74 §
första stycket 3 eller en föreskrift enligt
154 § som inte rör stannande och parkering på grund av
vägarbete eller liknande arbete och är det inte
utrett vem som förde fordonet, döms i stället ägaren till
penningböter. Ägaren är dock fri från straff, när
omständigheterna gör sannolikt att fordonet var frånhänt honom
genom brott.
En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit
att göra vad som ankommer på honom
för att se till att den som är under femton år använder
bilbälte eller särskild skyddsanordning när detta är
föreskrivet i 117 a § döms till penningböter. Denna bestämmelse
gäller dock inte förare i yrkesmässig trafik.
Förordning (1999:252).
165 § Den som innehar ett fordon på grund av kreditköp med
förbehåll om återtaganderätt eller med
nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år har samma
skyldigheter som ägaren har enligt 4 a § och
döms i ägarens ställe. Förordning (1999:252).
166 § I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller en
kommun tillämpas bestämmelserna om
skyldighet och ansvar för ägare eller brukare av fordon på
förarens närmaste förman. Har denne gjort
vad på honom ankommer för att förebygga förseelse och sker
förseelse likväl på grund av överordnads
åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för
ägare eller brukare på den överordnade.
I fråga om fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo
eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar
som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att
företräda boet.
I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller
annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning
tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar som anges i
första stycket på den eller dem som har rätt att företräda
samfundet eller inrättningen. Har Vägverket på begäran av
samfundet eller inrättningen godtagit en viss person som bärare
av ägares eller brukares ansvar, tillämpas ansvarsbestämmelserna på denne.
Förordning (1999:252).
167 § Ansvar enligt denna kungörelse inträder inte, om straff
kan dömas ut enligt brottsbalken eller lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott.
Ansvar för överträdelser av lokala trafikföreskrifter,
föreskrifter enligt 64 § andra eller fjärde stycket eller 154 §
får dömas ut endast om föreskrifterna utmärkts i enlighet med
vägmärkesförordningen (1978:1001) och i övrigt tillkännagivits
i enlighet med 152 §.
Ansvar för överträdelser av lokala trafikföreskrifter som har
meddelats av en statlig myndighet och av föreskrifter enligt 64 §
fjärde stycket får dock dömas ut även om föreskrifterna inte
har införts i liggare enligt 152 § första stycket.
Om ansvar för överträdelser av föreskrifter som har meddelats
med stöd av 41 § väglagen (1971:948) finns bestämmelser i 71 §
samma lag. Förordning (1998:37).
168 § Framföres fordon i strid mot denna kungörelse eller föreskrift som
meddelats med stöd därav, skall polisman hindra fortsatt färd som ej kan
ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig
olägenhet.
Har på fordon tagits så stor last eller sådant antal passagerare, att
maximilasten för fordonet eller det vid fordonets färd på vägen tillåtna
högsta axel-, boggi- eller trippelaxeltrycket överskridits eller att
fordonets bruttovikt eller i fråga om fordonståg den sammanlagda
bruttovikten överstigit den vikt som var tillåten vid färden, skall
polisman, även i annat fall än som avses i första stycket, hindra
fortsatt färd, om maximilasten överskridits med mer än 20 procent eller
axel-, boggi- eller trippelaxeltrycket eller bruttovikten med mer än 10
procent och ej särskilda skäl föranleder annat. Förordning (1991:103).
Bestämmelser om överklagande
169 § Beslut enligt denna kungörelse av polismyndighet eller myndighet
som har hand om väg- eller gatuhållningen inom ett område får överklagas
hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Vägverket. Verkets beslut i ett
överklagat ärende får inte överklagas vidare.
Beslut enligt denna kungörelse av Rikspolisstyrelsen eller får
överklagas hos regeringen. Detsamma gäller beslut som Vägverket har
fattat i första instans.
De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga en polismyndighets
eller länsstyrelses beslut i fråga om lokala trafikföreskrifter och
undantag från sådana föreskrifter. Förordning (1992:1756).
170 § Ett beslut enligt 148 § andra stycket tredje meningen eller sådana
beslut enligt 159 § första stycket som avser prövning av en fråga om
generella undantag från lokala trafikföreskrifter om parkering inom en
kommun får inte överklagas.
Om överklagande av andra beslut av en kommun enligt denna kungörelse
finns bestämmelser i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor.
Förordning (1991:1607).
Övergångsbestämmelser
1984:881
Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 170 §, den 1 januari 1986
och i övrigt den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om talan mot beslut som har meddelats före den 1 januari 1986.
1985:20
Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 69 och 164 §§, den 1 juli
1985 och i övrigt den 1 april 1985. Beträffande överträdelser av 69 §
andra stycket eller 72 § 9 som har skett före den 1 juli 1985 gäller
äldre bestämmelser.
1985:380
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1986.
Lokala trafikföreskrifter eller föreskrifter enligt 154 § som har
meddelats enligt äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla i den mån
inte annat förordnas enligt de nya bestämmelserna. Detsamma gäller i
fråga om beslut om undantag från sådana föreskrifter.
1986:1252
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller
äldre bestämmelser.
1987:211
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. I fråga om lokala
trafikföreskrifter som beslutats före ikraftträdandet får liggare föras
enligt äldre föreskrifter till och med utgången av år 1989.
1989:938
Denna förordning träder i kraft i fråga om 162 och 169 §§ den 1 januari
1990 och i övrigt den 1 januari 1991.
1993:1356
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1994 utom i fråga
om 66 § som träder i kraft den 1 januari 1995.
1994:1393
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995.
2. I fråga om lokala trafikföreskrifter meddelade av en statlig
myndighet före ikraftträdandet och föreskrifter enligt 64 § tredje
stycket som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser, såvida de inte har kungjorts eller kungörs i
författningssamling.
3. I fråga om ansvar för överträdelser av lokala trafikföreskrifter
som har meddelats av en statlig myndighet och föreskrifter enligt
64 § tredje stycket som har begåtts före ikraftträdandet gäller 152
och 167 §§ i deras äldre lydelse.
1997:1299
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1998. Till
utgången av december månad 1999 får dock bilar, traktorer,
motorredskap och terrängmotorfordon dra ett fordon som är
inrättat för koppling till dragfordonet, saknar effektiva
bromsar och har en bruttovikt som inte överstiger en och en
halv gånger dragfordonets bruttovikt, om fordonståget inte förs
med högre hastighet än 20 kilometer i timmen.
1998:203
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1998. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgifter som påförts
före ikraftträdandet.
1998:1261
1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1998.
2. För en moped som tagits upp i typintyg enligt 63 §
fordonskungörelsen (1972:595) i dess lydelse före den 1
november 1998 eller godkänts vid mopedbesiktning enligt 48-54 §§
fordonskungörelsen i dess lydelse före den 1 november 1998
och därefter inte ändrats på sådant sätt som anges i 50 §
nämnda kungörelse, gäller vad som sägs om moped klass II.
1998:1276
Bestämmelserna i 83 § vägtrafikkungörelsen och, om någon
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot den bestämmelsen,
164 § första stycket 5 vägtrafikkungörelsen tillämpas till
och med den 30 april 2000.
Bilaga 1 till vägtrafikkungörelsen (1972:603)
Tabell
över högsta tillåtna bruttovikter vid olika axelavstånd på väg
med BK 1
Avstånd i meter mellan Högsta tillåtna bruttovikt
fordonets eller i ton för fordonet eller
fordonstågets första fordonståget
och sista axel
mindre än 1,0 11
1,0 men inte 1,3 16
1,3 men inte 1,8 18
1,8 men inte 2,0 20
2,0 men inte 2,6 21
2,6 men inte 5,0 24
5,0 men inte 5,2 25
5,2 men inte 5,4 26
5,4 men inte 5,6 27
5,6 men inte 5,8 28
5,8 men inte 6,0 29
6,0 men inte 6,2 30
6,2 men inte 6,4 31
6,4 men inte 8,25 32
8,25 men inte 8,5 33
8,5 men inte 8,75 34
8,75 men inte 9,0 35
9,0 men inte 9,25 36
9,25 men inte 9,5 37
9,5 men inte 9,75 38
9,75 men inte 10,0 39
10,0 men inte 10,25 40
10,25 men inte 10,5 41
10,5 men inte 10,75 42
10,75 men inte 11,0 43
11,0 men inte 11,25 44
11,25 men inte 11,5 45
11,5 men inte 11,75 46
11,75 men inte 12,0 47
12,0 men inte 12,5 48
12,5 men inte 13,0 49
13,0 men inte 13,5 50
13,5 men inte 14,0 51
14,0 men inte 14,5 52
14,5 men inte 15,0 53
15,0 men inte 15,5 54
15,5 men inte 16,0 55
16,0 och större 56
16,5 men inte 17,0 57
17,0 men inte 17,5 58
17,5 men inte 18,0 59
18,0 och större 60
För en släpvagn eller för en dolly med tillkopplad påhängsvagn med
ett minsta avstånd mellan första och sista axeln av 6,6 meter gäller
dock följande.
Avstånd i meter mellan Högsta tillåtna bruttovikt
släpvagnens första i ton för släpvagnen eller
och sista axel eller för dollyn med tillkopplad
mellan dollyns första påhängsvagn
och påhängsvagnens
sista axel
6,6 men inte 6,8 33
6,8 men inte 7,0 34
7,0 men inte 7,2 35
7,2 och större 36
Bruttovikten för ett motordrivet fordon får inte överstiga
a. när fordonet har två axlar 18 ton
b. när fordonet har tre axlar 25 ton
c. när fordonet har tre axlar och
drivaxeln är försedd med dubbelmon-
terade hjul och luftfjädring eller
likvärdig fjädring, eller om varje
drivaxel är försedd med dubbelmon-
terade hjul och vikten inte på någon 26 ton
axel överstiger 9,5 ton
d. ledbuss 28 ton
e. när fordonet har fyra eller
flera axlar 31 ton
f. när fordonet har fyra eller
flera axlar och drivaxeln är försedd
med dubbelmonterade hjul och luft-
fjädring eller likvärdig fjädring,
eller om varje drivaxel är försedd
med dubbelmonterade hjul och vikten
inte på någon av axlarna överstiger
9,5 ton 32 ton
Förordning (1997:696).
Bilaga 2 till vägtrafikkungörelsen (1972:603)
Tabell
över högsta tillåtna bruttovikter vid olika axelavstånd på väg
med BK 2
Avstånd i meter mellan Högsta tillåtna bruttovikt
fordonets eller i ton för fordonet eller
fordonstågets första fordonståget
och sista axel
mindre än 2,0 16,00
2,0 men inte 2,6 20,00
2,6 men inte 4,8 22,00
4,8 men inte 5,0 22,16
5,0 men inte 5,2 22,50
5,2 men inte 5,4 22,84
5,4 men inte 5,6 23,18
5,6 men inte 5,8 23,52
5,8 men inte 6,0 23,86
6,0 men inte 6,2 24,20
6,2 men inte 6,4 24,54
6,4 men inte 6,6 24,88
6,6 men inte 6,8 25,22
6,8 men inte 7,0 25,56
7,0 men inte 7,2 25,90
7,2 men inte 7,4 26,24
7,4 men inte 7,6 26,58
7,6 men inte 7,8 26,92
7,8 men inte 8,0 27,26
8,0 men inte 8,2 27,60
8,2 men inte 8,4 27,94
8,4 men inte 8,6 28,28
8,6 men inte 8,8 28,62
8,8 men inte 9,0 28,96
9,0 men inte 9,2 29,30
9,2 men inte 9,4 29,64
9,4 men inte 9,6 29,98
9,6 men inte 9,8 30,32
9,8 men inte 10,0 30,66
10,0 men inte 10,2 31,00
10,2 men inte 10,4 31,34
10,4 men inte 10,6 31,68
10,6 men inte 10,8 32,02
10,8 men inte 11,0 32,36
11,0 men inte 11,2 32,70
11,2 men inte 11,4 33,04
11,4 men inte 13,4 38,00
13,4 men inte 13,6 38,04
13,6 men inte 13,8 38,56
13,8 men inte 14,0 39,08
14,0 men inte 14,2 39,60
14,2 men inte 14,4 40,12
14,4 men inte 14,6 40,64
14,6 men inte 14,8 41,16
14,8 men inte 15,0 41,68
15,0 men inte 15,2 42,20
15,2 men inte 15,4 42,72
15,4 men inte 15,6 43,24
15,6 men inte 15,8 43,76
15,8 men inte 16,0 44,28
16,0 men inte 16,2 44,80
16,2 men inte 16,4 45,32
16,4 men inte 16,6 45,84
16,6 men inte 16,8 46,36
16,8 men inte 17,0 46,88
17,0 men inte 17,2 47,40
17,2 men inte 17,4 47,92
17,4 men inte 17,6 48,44
17,6 men inte 17,8 48,96
17,8 men inte 18,0 49,48
18,0 men inte 18,2 50,00
18,2 men inte 18,4 50,52
18,4 men inte 18,5 51,04
18,5 och större 51,40
Bruttovikten för ett motordrivet fordon får inte överstiga 18 ton om det
har två axlar. Förordning (1989:670).
Bilaga 3 till vägtrafikkungörelsen (1972:603)
Tabell
över högsta tillåtna bruttovikter vid olika axelavstånd på väg
med axeltryck av högst 8 ton
Avstånd i meter mellan Högsta tillåtna bruttovikt
fordonets eller i ton för fordonet eller
fordonstågets första fordonståget
och sista axel
mindre än 2,0 12,0
2,0 men inte 2,4 12,5
2,4 men inte 2,8 13,0
2,8 men inte 3,2 13,5
3,2 men inte 3,6 14,0
3,6 men inte 4,0 14,5
4,0 men inte 4,4 15,0
4,4 men inte 4,8 15,5
4,8 men inte 5,2 16,0
5,2 men inte 5,6 16,5
5,6 men inte 6,0 17,0
6,0 men inte 6,4 17,5
6,4 men inte 6,8 18,0
6,8 men inte 7,2 18,5
7,2 men inte 7,6 19,0
7,6 men inte 8,0 19,5
8,0 men inte 8,4 20,0
8,4 men inte 8,8 20,5
8,8 men inte 9,2 21,0
9,2 men inte 9,6 21,5
9,6 men inte 10,0 22,0
10,0 men inte 10,4 22,5
10,4 men inte 10,8 23,0
10,8 men inte 11,2 23,5
11,2 men inte 11,6 24,0
11,6 men inte 12,0 24,5
12,0 men inte 12,4 25,0
12,4 men inte 12,8 25,5
12,8 men inte 13,2 26,0
13,2 men inte 13,6 26,5
13,6 men inte 14,0 27,0
14,0 men inte 14,4 27,5
14,4 men inte 14,8 28,0
14,8 men inte 15,2 28,5
15,2 men inte 15,6 29,0
15,6 men inte 16,0 29,5
16,0 men inte 16,4 30,0
16,4 men inte 16,8 30,5
16,8 men inte 17,2 31,0
17,2 men inte 17,6 31,5
17,6 men inte 18,0 32,0
18,0 men inte 18,4 32,5
18,4 men inte 18,8 33,0
18,8 men inte 19,2 33,5
19,2 men inte 19,6 34,0
19,6 men inte 20,0 34,5
20,0 men inte 20,4 35,0
20,4 men inte 20,8 35,5
20,8 men inte 21,2 36,0
21,2 men inte 21,6 36,5
21,6 men inte 22,0 37,0
Är axelavståndet 22,0 meter eller större utgör högsta tillåtna
bruttovikten 37,5 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2 meter
varmed axelavståndet överstiger 22,0 meter.