Regeringskansliets rättsdatabaser

Avd. 1. Bestämmelser om taxering av fastighet 1 kap. Bestämmelser om värderingen Allmänna bestämmelser 1 § Beteckningar i denna förordning, som används också i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), har samma innebörd i denna lag. 2 § Riktvärde skall bestämmas för värderingsenhet. För olika slag av värderingsenheter skall riktvärden finnas för skilda förhållanden beträffande de i 8--15 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) föreskrivna värdefaktorerna. Riktvärdena skall bestämmas med utgångspunkt i de riktvärdeangivelser som enligt 7 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen för varje värdeområde skall redovisas på riktvärdekartor, i tabeller och på sätt anges i detta kapitel. En tabell skall innehålla 1. riktvärden för en värderingsenhet (riktvärdetabell) eller 2. relativa värden för en värderingsenhet, en byggnad eller byggnadsdel, ett hektar, en kvadratmeter eller en kubikmeter (relationstabell) eller 3. endera av kapitaliseringsfaktorer, exploateringsfaktorer, brytningsfaktorer, nedräkningsfaktorer, omräkningsfaktorer eller storleksfaktorer. Beräkningsgången för bestämmande av riktvärde skall i fall som avses i andra stycket vid punkterna 2 och 3 som regel anges särskilt genom en formel. Förordning (1993:1044). 3 § Förekommer inom olika värdeområden skilda värdenivåer för samma byggnadstyp eller ägoslag skall värdenivån anges i förhållande till värdet av sådan normenhet som anges i 8 kap. 2 §, 9 kap. 2 §, 10 kap. 2 §, 11 kap. 3 och 7 §§, 13 kap. 2 § och 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och uttryckas genom en nivåfaktor. Har för en typ av värderingsenhet upprättats flera riktvärdetabeller eller relationstabeller med olika värden för samma kombinationer av klassindelningsdata, skall om inte annat sägs i tredje stycket, i riktvärdeangivelsen eller på annat sätt anges vilken tabell som inom ett värdeområde skall användas för att bestämma riktvärdet. För tomtmark och exploateringsmark avseende hyreshus anges värdenivån i riktvärdeangivelsen genom det i 12 kap. 1 § tredje stycket fastighetstaxeringslagen föreskrivna värdet av en kvadratmeter byggrätt och för tomtmark och exploateringsmark för industribyggnad eller övrig byggnad genom det i samma bestämmelse föreskrivna värdet av en kvadratmeter tomtmark eller byggrätt. För täktmark anges värdenivån i riktvärdeangivelsen genom det enligt 12 kap. 8 § andra stycket fastighetstaxeringslagen föreskrivna värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet. Förordning (1993:1044). 4 § Exploateringsfaktor enligt 12 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), brytningsfaktor enligt 12 kap. 9 § och riktvärde enligt 15 kap. 5 § samma lag skall bestämmas med utgångspunkt i en kalkylränta av fem procent. Förordning (1993:1044). 5 § Överstiger värde av värderingsenhet 5 000 000 kronor, skall det avrundas nedåt till hela 200 000-tal kronor. Överstiger sådant värde 25 000 000 kronor, skall det avrundas nedåt till hela miljoner kronor. Detta gäller även egendom för vilken särskilda värdeserier fastställts. Justering för säregna förhållanden enligt 7 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall, för värderingsenhet med värde överstigande 5 000 000 kronor avse hela 200 000-tal kronor och för värderingsenhet med värde överstigande 25 000 000 kronor hela miljoner kronor. Förordning (1993:1044). 6 § har upphävts genom förordning (1993:1044). Småhus 7 § För småhus ingående i småhusenhet skall upprättas tabeller för grund- och marginalvärden (SV-tabeller) och tabeller för nedräkningsfaktorer (SN-tabeller). SV-tabeller skall utvisa värden för nybyggda småhus vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna storlek och standard och i en värdenivå vid vilken ett småhus enligt 8 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 100 000 kronor. Det skall finnas 31 skilda värdenivåer för nybyggda småhus. De erhålls genom att värdena i en SV-tabell multipliceras med S-nivåfaktorer. Dessa skall vara 1.50, 1.60, 1.70, 1.80, 1.90, 2.00, 2.20, 2.40, 2.60, 2.80, 3.00, 3.25, 3.50, 3.75, 4.00, 4.25, 4.50, 4.75, 5.0, 5.5, 6.0, 6.5, 7.0, 7.5, 8.0, 8.5, 9.0, 9.5, 10.0, 11.0, och 12.0. Det skall upprättas tre SV-tabeller. Dessa skall avse S-nivåfaktorerna 1.50--4.5 0, 4.75--6.5 respektive 7.0--12.0. SN-tabeller skall utvisa nedräkningsfaktorn för icke nybyggda småhus vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna ålder och standard. Det skall upprättas sex SN-tabeller avseende olika åldersinverkan på värdet. Tabellerna skall betecknas med procenttalen 40, 45, 50, 55, 60 och 65. Dessa beräknas med utgångspunkt från värdet av ett småhus enligt 8 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen. Procenttalen visar den andel härav som utgörs av värdet av ett motsvarande småhus som är 20 år gammalt. Procenttalen för åldersinverkan skall, i fråga om S-nivåfaktorerna 1.50--4.50, vara 40, 45, 50 och 55, i fråga om S-nivåfaktorerna 4.75--6.5, vara 45, 50, 55 och 60 samt i fråga om S-nivåfaktorerna 7.0--12.0, vara 50, 55, 60 och 65. SV- och SN-tabellerna skall utformas och värdefaktorerna storlek, ålder och standard klassindelas på sätt som anges i bilaga 1. Förordning (1991:1262). 7 a § För småhus ingående i lantbruksenhet gäller bestämmelserna i 7 §. För sådant småhus skall dock klassindelningen av värdefaktorn ålder i SN-tabellerna i bilaga 1 ändras så att den klass som omfattar värdeåret 88 och värdeåren därefter delas i en klass omfattande värdeåren 88 och 89 och i en annan klass omfattande värdeåret 90 och värdeåren därefter. Förordning (1991:1262). Hyreshus 8 § För hyreshus skall upprättas en tabell (HK-tabell) över kapitaliseringsfaktorer som utvisar värderelationerna mellan byggnader tillhörande olika åldersklasser men med samma hyra. Tabellen skall för varje åldersklass ange relativa kapitaliseringsfaktorer vid olika H-nivåfaktorer och vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorn lägenhetstyp. För byggnader med värdeår 1992--99 skall faktorn vara 1. Det skall finnas 15 skilda värdenivåer för hyreshus. De erhålls genom att de värden som beräknas med ledning av hyra och tillämplig kapitaliseringsfaktor multipliceras med H-nivåfaktorer. Dessa skall vara 2,5, 3,0, 3,5, 4,0, 4,5, 5,0, 5,5, 6,0, 6,5, 7,0, 7,5, 8,0, 8,5, 9,0 och 9,5. H-nivåfaktorn kan bestämmas olika för bostäder och lokaler inom ett värdeområde. HK-tabellen skall utformas och värdefaktorerna ålder och lägenhetstyp klassindelas på sätt anges i bilaga 2. Förordning (1993:1044). 8 a § Riktvärden för värderingsenheter omfattande hyreshus bestäms och redovisas enligt följande formel. R = N x H x f där R = riktvärdet, N = H-nivåfaktorn för värdeområdet, H = hyran och f = kapitaliseringsfaktorn enligt HK-tabellen. Förordning (1993:1044). Industribyggnader och övriga byggnader Avkastningsmetoden 1993:1044 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag då den enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering år 1994. Ekonomibyggnader 9 § Värdefaktorn byggnadskategori skall indelas i klasser på följande sätt och de tabeller som enligt 10 § skall tillämpas för klasserna betecknas enligt följande: Klass Benämning Tabell 11 Djurstall, logar, lador, maskinhallar, gårdsverkstäder, lagerhus för potatis, trädgårds- produkter, foder eller andra förnödenheter och liknande byggnader med värdeår före 1960. E 1G, E 1T 21 Djurstall för nötkreatur, värdeår 1960--. E 2 23 Djurstall för svin, värdeår 1960--. E 3 24 Djurstall för fjäderfä, värdeår 1960--. E 4 25 Djurstall för får och getter, värdeår 1960--. E 5 26 Djurstall för hästar, värdeår 1960--. E 6G, E 6T 27 Djurstall för mink, räv och liknande, värdeår 1960--. E 7 31 Loge, lada och liknande, värdeår 1960--. E 8G, E 8T 32 Maskinhall, gårdsverkstad och liknande, värdeår 1960--. E 9G, E 9T 33 Gårdslager för potatis, trädgårdsprodukter, foder eller andra förnödenheter och liknande, värdeår 1960--. E 10G, E 10T 42 Spannmålslager E 11 44 Ensilagesilo E 12 51 Växthus, typ friliggande E 13G, E 13T 52 Växthus, typ blockhus E 14G, E 14T 53 Enklare växthus E 15G, E 15T 60 Övriga ekonomibyggnader Förordning (1991:1262). 9 a § För ekonomibyggnader skall upprättas 23 relationstabeller (E-tabeller). För var och en av byggnadskategorierna 11, 26, 31--33 och 51--53 skall två E-tabeller finnas, en med G betecknad tabell avsedd för glesbygdsförhållanden och en med T betecknad tabell avsedd för tätortsinfluerade områden. För byggnadskategorierna 21--25, 27, 42 och 44 finns endast en tabell för varje klass. E-tabellerna skall ange det relativa värdet av en värderingsenhet vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna storlek, ålder och beskaffenhet. De relativa värdena i E-tabellerna skall bestämmas i en värdenivå vid vilken värdet av en ekonomibyggnad enligt 10 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor. Det skall finnas 12 värdenivåer för ekonomibyggnader. De erhålls genom att värdena i E-tabellerna multipliceras med E-nivåfaktorer. De skall vara 100, 150, 200, 250, 300, 350, 400, 450, 500, 600, 700 och 800. E-tabellerna skall utformas och värdefaktorerna storlek, ålder och beskaffenhet klassindelas på sätt framgår av bilaga 3. Förordning (1991:1262). 9 b § Riktvärdena för värderingsenheter omfattande en eller flera ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad bestäms och redovisas enligt följande formel. R = N X Fe där R = riktvärdet, N = E-nivåfaktorn för värdeområdet och Fe = relativa värdet enligt E-tabellen vid tillämplig storlek, ålder och beskaffenhet. Förordning (1991:1262). Industrienheter 10 § För industribyggnader och övriga byggnader, värderade enligt avkastningsmetoden, skall upprättas en tabell (IK-tabellen) över kapitaliseringsfaktorer och fyra tabeller (IH-tabeller) över relativa hyror. IK-tabellen skall utvisa värderelationerna mellan byggnader tillhörande olika åldersklasser men med samma hyra. Tabellen skall för varje åldersklass ange relativa kapitaliseringsfaktorer. För byggnader med värdeår 1992--99 skall faktorn vara 1. IH-tabellerna skall utvisa relativa hyror per kvadratmeter vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna ålder, standard och lokaltyp. För nybyggda produktionslokaler med normal standard skall den relativa hyran vara 100. Det skall finnas 24 skilda värdenivåer för industribyggnader och övriga byggnader värderade enligt avkastningsmetod. De erhålls genom att de värden som beräknats med ledning av storlek, relativ hyra per kvadratmeter och tillämplig kapitaliseringsfaktor multipliceras med I-nivåfaktorer. Dessa skall vara 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 14, 16, 18, 20, 22, 24, 26, 28, 30, 32, 34, 36, 38, 40, 45 och 50. I-nivåfaktorn bestäms lika för alla lokaltyper inom ett värdeområde. IH- och IK-tabellerna skall utformas och värdefaktorerna ålder, lokaltyp och standard klassindelas på sätt som anges i bilagorna 6 och 7. Förordning (1993:1044). 11 § Riktvärden för värderingsenheter omfattande industribyggnader och övriga byggnader värderade enligt avkastningsmetoden bestäms och redovisas enligt följande formel. R = N x A x h x f där R = riktvärdet, N = I-nivåfaktorn för värdeområdet, A = lokalens yta, h = relativhyran i kronor per kvadratmeter enligt för värdeområdet rekommenderad IH-tabell och f = kapitaliseringsfaktorn enligt IK-tabellen. Förordning (1993:1044). Produktionskostnadsmetoden 12 § För industribyggnader och övriga byggnader som inte är belägna på mark för elproduktionsenhet och som skall värderas enligt produktionskostnadsmetoden, skall en tabell för bestämmande av nedräkningsfaktorn (IN-tabell) upprättas. Tabellen skall utvisa nedräkningsfaktorn för skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna ålder, byggnadskategori och ortstyp. Beträffande värdefaktorn byggnadskategori skall tre klasser finnas. Till klass 1 skall hänföras byggnader vars ekonomiska livslängd understiger 20 år, till klass 2 byggnader med en ekonomisk livslängd av 20--30 år och till klass 3 byggnader med en ekonomisk livslängd över 30 år. Värdefaktorn ortstyp skall indelas i fyra klasser. Varje kommun eller församling skall hänföras till en sådan klass. För industribyggnader och övriga byggnader, värderade enligt produktionskostnadsmetoden, bestäms värdenivån genom indelningen i ortstyp. IN-tabell skall utformas och värdefaktorerna ålder, byggnadskategori och ortstyp i övrigt klassindelas på sätt anges i bilaga 8. Tabell för omräkningsfaktor för annan industri än elproduktionsenhet (IO-tabell) skall utformas och värdefaktorn ålder klassindelas på sätt anges i bilaga 10. Förordning (1993:1044). 13 § Riktvärdet för värderingsenhet omfattande industribyggnader och övriga byggnader värderade enligt produktionskostnadsmetoden bestäms och redovisas enligt följande formel. R = 0,75 x Å x F där R = riktvärdet, Å = återanskaffningskostnaden enligt 5 kap. 6 § andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och F = nedräkningsfaktor enligt IN-tabell. Förordning (1993:1044). Åkermark och betesmark 14 § För åkermark och betesmark skall upprättas sex relationstabeller (J-tabeller) och en tabell över storleksfaktorer för åker- och betesmark (JS-tabell). J-tabellerna skall utvisa relativa hektarvärden av åkermark vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna beskaffenhet och dränering och av betesmark vid olika beskaffenhet. De relativa värdena i J-tabellerna skall bestämmas i en värdenivå vid vilken ett hektar åkermark enligt 13 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor. JS-tabellen skall utvisa storleksfaktorn vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorn storlek och för olika grader av storleksinverkan. Storleksfaktorn skall vara 1.0, då värderingsenhetens areal är 10 hektar eller mer. Det skall finnas 28 skilda värdenivåer för åker- och betesmark. De erhålls genom att relativvärdena i en J-tabell multipliceras med J-nivåfaktorer. Dessa skall vara 1.0, 1.5, 2.0, 2.5, 3.0, 3.5, 4.0, 4.5, 5.0, 6.0, 7.0, 8.0, 9.0, 10.0, 11.0, 12.0, 14.0, 16.0, 18.0, 20.0, 22.0, 24.0, 26.0, 28.0, 30.0, 35.0, 40.0 och 45.0. J-tabell nr 1 (tabell J1) skall användas då värdenivån bestäms av J-nivåfaktorern a 1.0--5.0, tabell J2 av faktorerna 6.0--9.0, tabell J3 av faktorerna 10.0--18.0, tabell J4 av faktorerna 20.0--28.0, tabell J5 av faktorerna 30.0--35.0 och tabell J6 av faktorerna 40.0--45.0. J-tabeller skall utformas och värdefaktorerna beskaffenhet och dränering klassindelas på sätt framgår av bilaga 4. JS-tabellen skall utformas och värdefaktorn storlek klassindelas på sätt framgår av bilaga 4 för de däri angivna graderna av storleksinverkan. Förordning (1991:1262). 14 a § Riktvärden för värderingsenheter omfattande åkermark eller betesmark bestäms och redovisas enligt följande formel. R = N X Fj X A X S där R = riktvärdet, N = J-nivåfaktorn för värdeområdet, Fj = relativa hektarvärdet enligt J-tabell vid tillämplig beskaffenhet och dränering för åkermark och tillämplig beskaffenhet för betesmark, A = areal i hektar av värderingsenheten och S = storleksfaktorn enligt JS-tabellen vid tillämplig areal och grad av storleksinverkan. Förordning (1991:1262). Skogsmark 15 § För skogsmark omfattande mindre än 20 hektar skall upprättas en relationstabell (skogstabell M) och en tabell över storleksfaktorer för skogsmark. Skogstabell M skall ange relativa hektarvärden av skogsmark belägen i olika delar av landet och vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorn virkesförråd. De relativa värdena i skogstabell M skall bestämmas i en värdenivå vid vilken ett hektar genomsnittlig skogsmark enligt 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor. Med genomsnittlig skog skall avses skogsmark tillhörande godhetsklass C och kostnadsklass 5. Genomsnittsskogen antas sakna lövträd medan virkesförråd barrträd och grovskogsprocent i olika regioner skall antas uppgå till följande belopp. Region Virkesförråd Grovskogs- barrträd procent skogskubik- meter per hektar 1 Gotlands, Jämtlands, 65 35 Västerbotten och Norrbottens län 2 Kopparbergs, Gävleborgs 105 45 och Västernorrlands län 3 Stockholms, Uppsala, 115 55 Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Västmanlands län 4 Jönköpings, Kronobergs 135 55 och Kalmar län 5 Blekinge, Kristianstads, 115 55 Malmöhus och Hallands län Tabellen över storleksfaktorer för skogsmark skall utvisa storleksfaktorns storlek vid skilda förhållanden beträffande skogsmarkens areal och värdeområdets belägenhet. Det skall finnas 28 skilda värdenivåer för skogsmark. De erhålls genom att relativvärdena i skogstabell M multipliceras med skogsnivåfaktorer. Dessa skall vara 1.0, 1.5, 2.0, 2.5, 3.0, 3.5, 4.0, 4.5, 5.0, 6.0, 7.0, 8.0, 9.0, 10.0, 11.0, 12.0, 14.0, 16.0, 18.0, 20.0, 22.0, 24.0, 26.0, 28.0, 30.0, 35.0, 40.0 och 45.0. Skogstabell M skall utformas och värdefaktorerna läge och virkesförråd klassindelas på sätt framgår av bilaga 5a. Tabellen över storleksfaktorer för skogsmark skall utformas och faktorerna för areal och värdeområdets belägenhet klassindelas på sätt framgår av bilaga 5a. Förordning (1991:1262). 15 a § Riktvärde för en värderingsenhet skogsmark omfattande mindre än 20 hektar bestäms och redovisas enligt följande formel. R = N X Fm X A X S där R = riktvärdet, N = skogsnivåfaktorn för värdeområdet, Fm = relativa hektarvärdet enligt skogstabell M vid tillämplig virkesförrådsklass och värdeområdets belägenhet, A = areal i hektar av värderingsenheten och S = storleksfaktorn enligt tabellen över storleksfaktorer för skogsmark vid tillämplig areal och värdeområdets belägenhet. Förordning (1991:1262). 16 § För skogsmark omfattande minst 20 hektar skall upprättas fem tabeller över beräkningskonstanter (skogstabeller S) för var och en av de i 15 § angivna fem regionerna. Skogstabell S skall utvisa de konstanter som inom varje region erfordras för att beräkna relativa hektarvärden vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna godhet och kostnad. De fem konstanterna är värdet per hektar kalmark och värdena av grova barrträd, klena barrträd, bok och ek samt övriga lövträd i kronor per skogskubikmeter. Konstanterna skall bestämmas med utgångspunkt i en värdenivå vid vilken ett hektar genomsnittlig skogsmark enligt 14 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ett värde av 1 000 kronor. Vad som därvid skall menas med genomsnittlig skogsmark anges i 15 §. Det skall finns 28 skilda värdenivåer för skogsmark. De erhålls genom att de med ledning av skogstabell S beräknade relativvärdena multipliceras med de i 15 § angivna skogsnivåfaktorerna. Skogstabell S skall utformas och värdefaktorerna godhet och kostnad klassindelas på sätt framgår av bilaga 5b. Vid faktorns bestämmande skall bland annat beaktas föryngringsbetingelser samt timmerutfall och kvalitet. Förordning (1991:1262). 16 a § Det relativa hektarvärdet för skogsmark omfattande minst 20 hektar (Fs) beräknas enligt formeln Fs = k1 + (k2 X VBG) + (k3 X VBK) + (k4 X VBE) + (k5 X VÖL) där k1 = värdet i kronor per hektar av kalmark, k2 = värdet av grova barrträd i kronor per skogskubikmeter, k3 = värdet av klena barrträd i kronor per skogskubikmeter, k4 = värdet av bok och ek i kronor per skogskubikmeter, k5 = värdet av övriga lövträd i kronor per skogsbrukskubikmeter, VBG = virkesförråd grova barrträd i skogskubikmeter per hektar, VBK = virkesförråd klena barrträd i skogskubikmeter per hektar, VBE = virkesförråd bok och ek i skogskubikmeter per hektar och VÖL = virkesförråd övriga lövträd i skogkubikmeter per hektar. Virkesförrådet grova barrträd beräknas genom att virkesförrådet barrträd multipliceras med grovskogsprocenten och virkesförrådet klena barrträd genom att virkesförrådet barrträd minskas med virkesförrådet grova barrträd. Förordning (1991:1262). 16 b § Riktvärdet för en värderingsenhet skogsmark omfattande minst 20 hektar bestäms och redovisas enligt följande. R = *(N X Fm X 19 X S*) + *(N X Fs X (A-19)*) där R = riktvärdet, N = skogsnivåfaktorn för värdeområdet, Fm = relativa hektarvärdet enligt skogstabell M vid tillämplig virkesförrådsklass och värdeområdets belägenhet, S = storleksfaktorn enligt tabellen över storleksfaktorer för skogsmark vid tillämplig storlek och värdeområdets belägenhet, Fs = relativa hektarvärdet beräknat enligt skogstabell S vid tillämpligt virkesförråd barrträd, grovskogsprocent, virkesförråd bok och ek samt virkesförråd övriga lövträd och A = arealen i hektar av värderingsenheten. Förordning (1991:1262). Skogsimpediment 16 c § För skogsimpediment skall upprättas två tabeller över värdet per hektar (SKI-tabeller). Den ena tabellen avser Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och den andra tabellen övriga län. SKI-tabellerna skall utvisa värdet i kronor per hektar av skogsimpediment vid de olika skogsnivåfaktorer som anges i 15 § och vid skilda förhållanden beträffande värdefaktorn beskaffenhet. SKI-tabellerna skall utformas samt värdefaktorn beskaffenhet klassindelas och skogsnivåfaktorerna anges på sätt framgår av bilaga 5c. Förordning (1991:1262). 16 d § Riktvärdena för värderingsenheter omfattande skogsimpediment bestäms och redovisas enligt följande formel. R = A X H där R = riktvärdet, A = arealen i hektar av värderingsenheten och H = värdet per hektar enligt SKI-tabell vid tillämplig skogsnivåfaktor och beskaffenhetsklass. Förordning (1991:1262). Elproduktionsenheter, m. m. 17 § Vid värderingen skall åtskillnad göras mellan vattenfallsenhet, kärnkraftverk, kondenskraftverk, kraftvärmeverk, gasturbiner och vindkraftverk. Med vattenfallsenhet avses vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, outbyggda vattenfall och taxeringsenheter som till övervägande del består av andels- eller ersättningskraft. Förordning (1993:1044). Vattenfallsenheter och andra enheter med andels- eller ersättningskraft 18 § För vattenfallsenheter skall riktvärdeangivelsen avse det totala taxeringsvärdet i kronor per kilowatt taxeringseffekt för ett under nivååret färdigställt kraftverk med därtill hörande andelar i regleringsanläggningar och i anslutning till kraftverket belägna byggnader och anläggningar avsedda för dess drift och underhåll. Riktvärdeangivelsen varierar med kraftverkets godhet (återanskaffningskostnad i kronor per kilowatt taxeringseffekt). Förordning (1993:1044). 19 § Med utbyggd effekt avses om annat ej anges i andra stycket den vid generatorspänning maximala bruttoeffekt, som kan utvinnas i kraftverket vid kontinuerlig drift under minst 15 timmar utan att skadlig överbelastning uppstår. Den utbyggda effekten anges i kilowatt. Om den maximala bruttoeffekten inte helt kan tas ut under månaderna november--mars till följd av begränsad korttidsreglering eller till följd av att fallhöjden är reducerad på grund av att kraftverkets fallhöjd ingår i ett årsregleringsmagasin, jämkas den maximala bruttoeffekten i skälig mån nedåt vid bestämmandet av den utbyggda effekten. Förordning (1993:1044). 20 § Vid bestämmande av taxeringseffekt enligt 15 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall faktorerna för utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet bestämmas på följande sätt. Faktorn för utnyttjandetid (fu) skall bestämmas med ledning av normalårsproduktion (Wn), uttryckt i kilowattimmar, och utbyggd effekt (Pu), uttryckt i kilowatt, enligt följande formel fu = 0,124 + 0,0001 x Wn. Pu Med normalårsproduktion avses den vid kraftverket tillgängliga produktionen i medeltal per år. Faktorn för regleringsmöjlighet (fr) skall bestämmas med ledning av bruttovolym av samtliga uppströms belägna nyttiga årsregleringsmagasin (V), uttryckt i kubikmeter, och medelvattenföring vid kraftverk (qm), uttryckt i kubikmeter per sekund enligt följande formel. fr = 1,40 -- 0,21 x (1,75 -- _________V__________ ) qm x 31 500 000 För kraftverk med en utbyggd effekt av högst 1 500 kilowatt skall faktorn dock bestämmas till 0,757. Faktorn för belägenhet skall bestämmas till 1,0 för kraftverk belägna söder om Ljusnans flodområde, 0,9 för kraftverk belägna inom Ljusnans flodområde eller norr därom upp till Skellefteälvens flodområde och 0,8 för kraftverk inom Skellefteälvens flodområde eller norr därom. Förordning (1993:1044). 21 § Taxeringseffekt, som inte överstiger 1 000 kilowatt, avrundas till hela kilowatt. Taxeringseffekt, som överstiger 1 000 kilowatt, får bestämmas endast till när taxeringseffekten överstiger 1 000 kilowatt men inte 10 000 kilowatt: värde i hela 10-tal kilowatt, 10 000 kilowatt men inte 100 000 kilowatt: värde i hela 100-tal kilowatt, 100 000 kilowatt men inte 1 000 000 kilowatt: värde i hela 1 000-tal kilowatt, 1 000 000 kilowatt och däröver: värde i hela 10 000-tal kilowatt. Taxeringseffekt, som beräknas för annan taxeringsenhet än elproduktionsenhet, skall avrundas till tiondels kilowatt. Förordning (1993:1044). 22 § Kraftverkets återanskaffningskostnad i 1992 års kostnadsläge skall i första hand bestämmas med ledning av den vid 1988 års allmänna fastighetstaxering bestämda återanskaffningskostnaden och de kostnader som därefter nedlagts för att förbättra kraftverket och tillhörande anläggningar. Endast om den vid 1988 års taxering bestämda återanskaffningskostnaden visas vara felaktig, bestäms återanskaffningskostnaden år 1992 utifrån en omräkning av de verkliga kostnaderna före år 1988 eller genom en direkt uppskattning av kostnaderna för byggande av ett nytt kraftverk. För återanskaffningskostnaden skall Riksskatteverket bestämma ett lägsta och ett högsta belopp. Det senare skall användas för kraftverk med en utbyggd effekt av högst 1 500 kilowatt. Tabell för omräkningsfaktorer avseende vattenkraftverk med tillhörande anläggningar (VO-tabell) skall utformas och värdefaktorn ålder klassindelas på sätt framgår av bilaga 11. Förordning (1993:1044). 23 § Riktvärdet för mark och markanläggningar (M), som ingår i en taxeringsenhet med ett utbyggt vattenkraftverk och tillhörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, bestäms enligt följande formel där E är kraftverkets taxeringseffekt, K dess återanskaffningskostnad i kronor per kilowatt taxeringseffekt samt a och b av Riksskatteverket rekommenderade konstanter. M = E x (a -- b x K) kr. Riktvärdet för byggnader (B), som ingår i en taxeringsenhet med ett utbyggt vattenkraftverk och tillhörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, bestäms enligt följande formel, där E är kraftverkets taxeringseffekt, K dess återanskaffningskostnad i kronor per kilowatt taxeringseffekt, N en nedräkningsfaktor, som bestäms med hänsyn till kraftverkets värdeår, benämnt å, och c, en av Riksskatteverket rekommenderad konstant. B = 0,75 x E x K x N kr, där N = 1 -- (92-å) x c Riksskatteverket skall rekommendera ett lägsta och ett högsta värde som nedräkningsfaktorn får bestämmas till. Förordning (1993:1044). 24 § Om ett kraftverk, som saknar strömfallsfastighet, är belägen i flera kommuner och därför enligt 4 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall uppdelas i flera taxeringsenheter, skall taxeringsvärdet först bestämmas som om egendomen varit en enda taxeringsenhet. Därefter fördelas de sålunda bestämda värdena mellan de taxeringsenheter, vari egendomen uppdelats, enligt vad som anges i andra och tredje styckena. Markvärdet fördelas mellan taxeringsenheterna efter den fallhöjd, som tillhör i taxeringsenheten ingående fastigheter eller som sådana fastigheter har rätt till genom servitut eller liknande. Om flera strömfall med olika vattenföring sammanförts till ett kraftverk, sker fördelningen med ledning av fallhöjd och normalårsvattenföring. Byggnadsvärdet fördelas mellan taxeringsenheterna med ledning av byggnadernas belägenhet. Förordning (1993:1044). Värmekraftverk och vindkraftverk 25 § För värmekraftverk och vindkraftverk skall riktvärdeangivelsen avse det totala taxeringsvärdet i kronor/kW installerad effekt för en under nivååret färdigställd anläggning. För olika typer av värmekraftverk och för vindkraftverk skall skilda riktvärdeangivelser lämnas. Förordning (1993:1044). 26 § För värmekraftverk och vindkraftverk skall en tabell för bestämmande av nedräkningsfaktorn (EN-tabell) upprättas. Tabellen skall utvisa nedräkningsfaktorn för skilda förhållanden beträffande värdefaktorerna ålder och byggnadskategori. Värdefaktorn byggnadskategori skall därvid klassindelas i kärnkraftverk, övriga värmekraftverk och vindkraftverk. EN-tabell skall i övrigt utformas och värdefaktorn ålder klassindelas på sätt anges i bilaga 9. Förordning (1993:1044). Tomtmark för hyreshus, industribyggnad och övrig byggnad 27 § Riktvärdet för tomtmark avseende hyreshus skall bestämmas såsom det i riktvärdeangivelsen angivna värdet per kvadratmeter byggrätt multiplicerat med värderingsenhetens byggrätt i kvadratmeter. Riktvärdet för tomtmark avseende industribyggnad och övrig byggnad skall bestämmas såsom det i riktvärdeangivelsen angivna värdet per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt, multiplicerat med värderingsenhetens tomtareal i kvadratmeter respektive byggrätt i kvadratmeter bruttoyta. Riktvärdeangivelsen får endast avse följande i taxeringsvärdenivå anpassade värden per kvadratmeter byggrätt eller per kvadratmeter tomtmark: 1. Om värdet inte överstiger 12 kronor per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 10 och 12 kronor 2. Om värdet i kronor per kvadratmeter tomtmark eller byggrätt överstiger 12 men inte 40 kronor: värde i hela 5-tal kronor, 40 men inte 100 kronor: värde i hela 10-tal kronor, 100 men inte 200 kronor: värde i hela 20-tal kronor, 200 men inte 300 kronor: värde i hela 25-tal kronor, 300 men inte 1 000 kronor: värde i hela 50-tal kronor, 1 000 men inte 2 000 kronor: värde i hela 100-tal kronor, 2 000 kronor: värde i hela 200-tal kronor. Förordning (1993:1044). Exploateringsmark 28 § Riktvärde för exploateringsmark bestäms genom att den del av exploateringsmarken, som utgör kvartersmark för enskilt bebyggande, värderas enligt reglerna för tomtmark och genom att det på detta sätt beräknade värdet multipliceras med en exploateringsfaktor. Förordning (1993:1044). Täktmark 29 § Värdet per kubikmeter fast mått brytvärd fyndighet som avses i 12 kap. 8 § andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) får, om det inte överstiger 5 kronor, bestämmas endast till värde i hela 50-tal ören. Om värdet per kubikmeter överstiger 5 kronor men inte 15 kronor, skall det bestämmas till något av följande i helt antal kronor angivna värden: 6, 7, 8, 9, 10, 12 och 15. Om värdet per kubikmeter överstiger 15 kronor men inte 40 kronor, skall det bestämmas till värde i hela 5-tal kronor. Överstiger värdet 40 kronor per kubikmeter, skall det bestämmas till värde i hela 10-tal kronor. Förordning (1993:1044). 30 § Riktvärden för värderingsenheter omfattande täktmark bestäms och redovisas enligt följande formel. R = 0,75 x U x B x v x f där R = riktvärdet, U = årligt uttag i genomsnitt under brytningstiden i kubikmeter, B = brytningstid i år, v = värde i kronor per kubikmeter enligt riktvärdeangivelsen och f = brytningsfaktorn. Förordning (1993:1044). Avd. 2 Förfarandet m.m. vid allmän fastighetstaxering 2 kap. Organisationen vid allmän fastighetstaxering 1 § Skattemyndigheten skall besluta om indelning i fastighetstaxeringsdistrikt senast den 15 september andra året före taxeringsåret. Skattemyndigheten skall skyndsamt underrätta kommunstyrelserna och landstingskommunens förvaltningsutskott om beslutet. Förordning (1990:1270). 2 § Skattemyndigheten skall senast den 15 september andra året före taxeringsåret upprätta förteckning med följande uppgifter. 1. Indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt. 2. De personer, som skattemyndigheten har utsett till ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna samt deras postadresser. 3. De personer, som skattemyndigheten har utsett till konsulenter för fastighetstaxering och de tjänstemän som statens lantmäteriverk har utsett att biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) samt deras adresser och verksamhetsområden. 4. Myndighet, som biträder fastighetstaxeringsnämnd, dess postadress och telefonnummer. 5. De organ, som skall välja ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd samt när val skall förrättas av skilda organ, hur många ledamöter som skall utses av vart och ett av dem. Förordning (1990:1270). 3 § En avskrift av förteckning som sägs i 2 § skall av skattemyndigheten tillställas ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna, konsulenterna för fastighetstaxering, kommunstyrelserna, landstingskommunens förvaltningsutskott, övriga skattemyndigheter, statens lantmäteriverk och riksskatteverket. Förordning (1990:1270). 4 § har upphävts genom förordning (1990:1270). 5 § Skattemyndigheten får förordna lämpliga personer att lämna sakkunnigt biträde vid fastighetstaxeringen. I förordnandet skall erinras om vikten av att föreskriven tystnadsplikt iakttas. Förordnandet får inte avse mer än ett år i sänder och skall kunna återkallas när som helst. Förordning (1990:1270). 3 kap. Allmän fastighetsdeklaration 1 § Skattemyndigheten skall i god tid före den 1 december året före taxeringsåret i ortstidning låta införa kungörelse, som skall innehålla följande: 1. Erinran om skyldigheten att avlämna deklarationer och uppgifter för den förestående fastighetstaxeringen samt om påföljden för underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet. 2. Underrättelse om var blanketter till deklarationer och övriga uppgifter tillhandahålls samt om att förtryckta deklarationsblanketter kommer att utsändas. 3. Upplysning om tid och plats för att avlämna deklarationerna och uppgifterna. 4. Underrättelse om att den som önskar närmare upplysningar rörande uppgiftsskyldigheten får vända sig till skattemyndigheten. Förordning (1990:1270). 2 § Handlingar som har tillhandahållits av en myndighet enligt 18 kap. 13 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och som avses i 3 kap. 16 § tredje stycket taxeringslagen (1990:324) får granskas endast av chefen för skattemyndigheten eller av annan tjänsteman som myndigheten bestämmer. Chefen för myndigheten skall se till att en sådan tjänsteman väl lämpar sig för uppdraget och erinra honom om vikten av att föreskriven tystnadsplikt iakttas. Förordning (1990:1270). 3 § Behövligt antal exemplar av författningarna om fastighetstaxering samt blanketter och längder, till vilka regeringen eller riksskatteverket har fastställt formulär, skall tryckas och lämnas ut till skattemyndigheterna enligt föreskrifter som meddelas av riksskatteverket. Förordning (1990:1270). 4 § Deklarationsblanketter och blanketter för övriga uppgifter, till vilka formulär fastställts, skall kostnadsfritt tillhandahållas hos skattemyndighet och kommunstyrelse. Skattemyndigheten får föranstalta om att blanketter också tillhandahålls av andra statliga eller kommunala myndigheter eller på annat lämpligt sätt. Förordning (1990:1270). 5 § Deklarationer och övriga i 18 kap. 16 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) avsedda handlingar skall förvaras på sådant sätt att obehöriga inte kan komma åt dem och såvitt möjligt hållas skilda från andra handlingar. Förordning (1981:198). 6 § Allmänna fastighetsdeklarationer och övriga handlingar, som inkommit till skattemyndigheten från fastighetstaxeringsnämnderna, skall förvaras hos skattemyndigheten. Förordning (1990:1270). 7 § Med avvikelse från vad i 18 kap. 16 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) är föreskrivet angående förstörande av deklarationer och andra handlingar som lämnats till ledning för allmän fastighetstaxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll skall gälla, att sådana handlingar skall förstöras sedan tio år förflutit efter taxeringsårets utgång, om ej regeringen för visst års taxering förordnat att handlingarna skall bevaras för framtiden. Detsamma skall gälla angående sådan fastighetstaxeringsavi som enligt 6 kap. 4 § skall förvaras tillsammans med deklarationen. Förordning (1990:1270). 4 kap. Förberedande åtgärder 1 § Skattemyndigheten skall framställa förteckningar över vissa försäljningar av fastigheter som har ägt rum inom länet (lagfartsuppgifter). Lagfartsuppgifter över försäljningar av obebyggd mark skall fortlöpande överlämnas till de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna. Lagfartsuppgifter över andra försäljningar skall fortlöpande överlämnas till de tjänstemän som statens lantmäteriverk har utsett att biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Förordning (1990:1270). 2 § Länsstyrelsen skall på sätt riksskatteverket efter samråd med lantbruksstyrelsen föreskriver lämna skattemyndighet uppgift om sådana beslut av länsstyrelsen som är av betydelse för fastighetstaxeringen. Förordning (1991:67). 3 § Statens lantmäteriverk skall på sätt riksskatteverket föreskriver lämna biträde vid undersökning som skall företas enligt 19 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). 4 § Riksskatteverket skall senast den 15 maj året före taxeringsåret lämna preliminära anvisningar om riktvärden för andra byggnadstyper än småhus och för andra ägoslag än tomtmark. Förslagen skall omedelbart tillställas skattemyndigheten för provvärdering enligt 19 kap. 3 § andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Senast den 30 juni skall den arbetsgrupp som avses i 19 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen föreslå skattemyndigheten ändringar i riksskatteverkets förslag till anvisningar om riktvärden. Förordning (1990:1270). 5 § Riksskatteverket skall senast den 30 juni året före taxeringsåret lämna förslag till organisatoriska anvisningar och anvisningar om grunderna för taxeringen och värdesättningen. Förslagen skall omedelbart tillställas skattemyndigheterna. Skattemyndigheten skall senast den 15 augusti året före taxeringsåret avge yttrande över de förslag till anvisningar som riksskatteverket lämnat. Förordning (1990:1270). 6 § Riksskatteverket skall senast den 1 oktober året före taxeringsåret fastställa och till skattemyndigheterna överlämna anvisningar om riktvärden, som anges i 4 §, och anvisningar i de frågor, som avses i 5 § första stycket. Förordning (1990:1270). 7 § Skattemyndigheten skall senast den 1 oktober året före taxeringsåret fastställa anvisningar om riktvärden för småhus och tomtmark. Skattemyndigheten skall vidare senast samma dag fastställa de ytterligare anvisningar för fastighetstaxeringen inom länet som är påkallade. Skattemyndighetens anvisningar skall ofördröjligen tillställas riksskatteverket. Förordning (1990:1270). 8 § De anvisningar som angetts i 6 och 7 §§ skall genom skattemyndighetens försorg omedelbart tillställas ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna, konsulenterna för fastighetstaxering och statens lantmäteriverk. Förordning (1990:1270). 9 § har upphävts genom förordning (1985:872). 10 § har upphävts genom förordning (1986:970). 11 § har upphävts genom förordning (1986:970). 12 § har upphävts genom förordning (1986:970). 13 § har upphävts genom förordning (1989:735). 14 § Skattemyndigheten skall framställa handling för anmaning att avge allmän fastighetsdeklaration (anmaningsblankett). Förordning (1990:1270). 15 § Anmaningsblankett skall vara utformad enligt fastställt formulär. Förordning (1986:970). 16 § Den som har att ta emot allmän fastighetsdeklaration och därtill hörande handlingar skall ofördröjligen sända vad som har mottagits till skattemyndigheten. Förordning (1990:1270). 17 § Skattemyndigheten skall till fastighetstaxeringsnämnden lämna över fastighetsdeklarationerna med därtill hörande handlingar. Fastighetsdeklarationer för fastigheter som redovisas på sådan beslutsförteckning som avses i 5 kap. 6 § skall dock överlämnas till fastighetstaxeringsnämnden endast i de fall nämnden begär det. Myndigheten skall vidare till fastighetstaxeringsnämnden lämna över handlingar, som rör fastigheter, för vilka deklarationer ej har inkommit. Detsamma gäller ansökningar om fördelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) samt underrättelse som myndigheten har erhållit om förvaltningsdomstols beslut i fråga om taxering av fastighet som skall taxeras av nämnden. Förordning (1990:1270). 18 § har upphävts genom förordning (1986:970). 5 kap. Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m.m. 1 § Vid det första sammanträdet med fastighetstaxeringsnämnden skall 11 och 12 §§ förvaltningslagen (1986:223) samt 1 kap. 2 § och 20 kap. 8 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) läsas upp. Vid sammanträdet skall också erinras om den tystnadsplikt som enligt sekretesslagen (1980:100) gäller i nämndens verksamhet. Kan av någon anledning sammanträde ej hållas eller fortgå, bör anmälan om detta göras till skattemyndigheten och statens lantmäteriverk. Förordning (1990:1270). 2 § De personer som deltar i arbetet med fastighetstaxeringen skall noga se till att fastighetsdeklarationer och andra uppgifter ej blir tillgängliga för obehöriga. Deklarationerna skall därför förvaras på betryggande sätt, då de ej används för arbetet med fastighetstaxeringen. Det ankommer på skattemyndigheten och ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden att i fråga som avses i första stycket, om det behövs, lämna instruktioner för underlydande personal eller eljest anlitade biträden och för de ledamöter som granskar deklarationer och andra uppgifter. Förordning (1990:1270). 3 § Ordföranden skall se till att protokoll förs vid varje sammanträde. Han får uppdra åt annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnden eller åt föredragande tjänsteman att handha protokollföringen. I protokollet skall följande särskilt antecknas: 1. Vilka ledamöter och suppleanter som har varit närvarande. 2. Om konsulent för fastighetstaxering, tjänsteman som har utsetts av statens lantmäteriverk att biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), sakkunnig eller av skattemyndigheten särskilt beordrad tjänsteman har varit närvarande. 3. Vem som har varit föredragande i nämnden. 4. I vilka särskilda fall person, som har angetts vid punkt 1 eller 2, på grund av jäv inte har deltagit i behandlingen av ärende. 5. I vilka fall besiktning enligt 18 kap. 8 eller 29 § eller personlig inställelse enligt 20 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen har ägt rum. 6. I vilka fall skiljaktig mening har anförts och yttrande med särskild mening har avgetts. I protokollet för det första sammanträdet skall antecknas huruvida föreskriften i 1 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen har iakttagits. Protokollet skall justeras av två ledamöter. Förordning (1990:1270). 4 § Anser fastighetstaxeringsnämndens ordförande att nämnden ej iakttar vad i 1 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) stadgas, åligger det honom att genast anmärka detta. Sådan anmärkning och nämndens yttrande i anledning av anmärkningen skall tas in i protokollet. Utdrag av protokollet skall ofördröjligen tillställas skattemyndigheten. Förordning (1990:1270). 5 § har upphävts genom förordning (1987:881). 6 § Fastighetstaxeringsnämnds beslut om fastighetstaxering samt beslut om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall liksom annan uppgift som skall längdföras anges på fastighetsdeklarationen eller fastighetstaxeringsavin utom i fall som anges nedan. Har beslutet fattats vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnden, skall dagen för beslutet anges. Fastighetstaxeringsnämndens beslut över de fastigheter om vilka beslut fattats om taxering utan avvikelse från någon av fastighetsägaren lämnad uppgift och för vilka någon fastighetstaxeringsavi inte har upprättats, skall anges i en beslutsförteckning. Beslutsförteckningen skall innehålla uppgifter enligt de föreskrifter som riksskatteverket meddelar. Ordföranden skall underrätta skattemyndigheten om nämndens beslut enligt första stycket genom att översända deklarationen, avin och beslutsförteckningen till myndigheten. Deklarationen, avin och beslutsförteckningen utgör underlag för längdföringen och, i förekommande fall tillsammans med bilaga, för övriga uppgifter som skall registreras. Underrättelse till skattemyndighet om skiljaktig mening och avgivet yttrande om särskild mening skall ske genom översändande av utdrag ur nämndens protokoll. Förordning (1990:1270). 7 § Senast den 15 juni under taxeringsåret skall ordföranden ha tillställt skattemyndigheten samtliga deklarationer, avier och beslutsförteckningen. Förordning (1990:1270). 8 § Skattemyndigheten skall framställa handling för underrättelse till ägare om fastighetstaxeringsnämnds beslut om fastighetstaxering enligt 20 kap. 11 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) (blankett för underrättelse om beslut) och för underrättelse om beslut enligt 20 kap. 16 § fastighetstaxeringslagen (blankett för underrättelse om omprövat beslut) vid de tidpunkter och i den ordning i övrigt som riksskatteverket föreskriver. Blanketterna skall vara utformade enligt fastställda formulär. Förordning (1990:1270). 9 § Skattemyndigheten skall svara för att underrättelse som avses i 20 kap. 14 och 18 §§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) överensstämmer med fastighetstaxeringsnämndens beslut. Myndigheten skall även svara för att underrättelsen sänds till dels den som vid taxeringsårets ingång har varit ägare av den fastighet beslutet avser, dels den som därefter har blivit registrerad som ägare av fastigheten. Förordning (1990:1270). 10 § Fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall till kommunstyrelserna sända utdrag av protokoll eller sammanställning, som utvisar dels vid vilka sammanträden av kommunen valda ledamöter eller suppleanter har varit närvarande, dels övriga uppgifter som behövs för att bestämma dagtraktamente. I fråga om ledamöter, som har valts av landstingskommunens förvaltningsutskott, skall motsvarande uppgifter tillställas förvaltningsutskottet. 11 § Senast den 30 september under taxeringsåret skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande till skattemyndigheten sända fastighetsdeklarationerna och fastighetstaxeringsavierna. Senast den 5 oktober under taxeringsåret skall ordföranden sända nämndens protokoll och övriga handlingar till skattemyndigheten om skattemyndigheten inte föreskriver annat. Förordning (1990:1270). 6 kap. Längdföring m.m. 1 § Skattemyndigheten skall svara för längdföringen inom länet. I fastighetslängd skall redovisas beslut om fastighetstaxering enligt 20 kap. 12 § första stycket 1--3 fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Vidare skall enligt riksskatteverkets närmare föreskrifter grunderna för beslutet enligt punkterna 4--7 i nyssnämnda lagrum och andra uppgifter om fastigheten för taxeringen föras in i fastighetslängden. Motsvarande skall gälla i fråga om redovisningen i stomme till fastighetslängd. Har taxeringsenhet åsatts taxeringsvärde understigande 1 000 kronor skall värdet inte föras in i fastighetslängden eller stomme till sådan längd. Däri skall dock utmärkas att värdet understiger nämnda belopp. Förordning (1990:1270). 2 § Stomme till fastighetslängd för registrering av beslut enligt 20 kap. 11 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall framställas med ledning av fastighetstaxeringsnämndens anteckningar på fastighetsdeklaration och fastighetstaxeringsavi eller sådan beslutsförteckning som avses i 5 kap. 6 §. Skattemyndigheten skall registrera de fastighetsdeklarationer och fastighetstaxeringsavier som föranleder registrering i fastighetslängd eller stomme till sådan längd. Före registreringen skall skattemyndigheten kontrollera att fastighetstaxeringsnämndens beslut har redovisats fullständigt och tydligt. Förordning (1990:1270). 3 § Skattemyndigheten skall framställa stomme till fastighetslängd senast den 10 augusti under taxeringsåret. Stomme till fastighetslängd skall upprättas för varje församling. I stommen skall utmärkas inom vilket fastighetstaxeringsdistrikt varje taxeringsenhet taxerats. Fastigheterna skall redovisas i stommen enligt riksskatteverkets föreskrifter. Stomme till fastighetslängden skall förvaras hos skattemyndigheten under två år efter taxeringsåret. Förordning (1990:1270). 4 § Skattemyndigheten skall med tillämpning av 2 och 3 §§ framställa förslag till fastighetslängd i två exemplar för beslut enligt 20 kap. 16 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) senast den 15 oktober under taxeringsåret. Sedan beslut slutligen har registrerats och längdförts skall fastighetstaxeringsavin förvaras tillsammans med deklarationen. Förordning (1990:1270). 5 § Skattemyndigheten skall senast den 25 oktober under taxeringsåret ha färdigställt och underskrivit ett av de förslag till fastighetslängd som avses i 4 §. Detta utgör därefter fastighetslängd för taxeringsåret. På det återstående förslaget till fastighetslängd skall skattemyndigheten färdigställa en avskrift av fastighetslängden och senast den 25 oktober under taxeringsåret bestyrka dess riktighet. Förordning (1990:1270). 6 § Skattemyndigheten skall omedelbart tillställa kommunstyrelsen i varje kommun var sin avskrift av fastighetslängden för att enligt 20 kap. 22 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) offentligen framläggas på tid och plats som skattemyndigheten låter kungöra i ortstidning. Förordning (1990:1270). 7 § Skattemyndigheten för med hjälp av automatisk databehandling register över fastigheterna i länet. Förordning (1991:783). 8 § Avgift tas ut för att skattemyndigheten efter särskild begäran lämnar ut utd rag ur fastighetslängd eller stomme till fastighetslängd eller annat bevis om taxering avseende taxeringsenhet. För avgiftens storlek m. m. gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 20--24 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgift tas ut enligt avgiftsklass A för varje år och taxeringsenhet som avses med handlingen. Förordning (1992:696). 7 kap. Rättelseförfarandet 1 § Diarium skall föras över ärenden om rättelse enligt 20 kap. 23 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Av beslut i ärendet skall framgå grunden för beslutet och, om detta innebär rättelse av taxering, taxe ringen efter rättelsen. Beslut om rättelse skall antecknas i fastighetslängden och i den deklaration som den rättade taxeringen avser. 2 § Underrättelse till fastighetens ägare om beslutad rättelse skall innehålla erinran om att talan mot beslutet om rättelse förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet samt upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över taxeringen. Underrättelsen skall vidare innehålla upplysning om skattemyndighetens skyldighet att ändra inkomst- och förmögenhetstaxeringen enligt 4 kap. 13 § andra stycket taxeringslagen (1990:324) och om myndighetens skyldighet att vidta åtgärd enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Meddelande om rättelse som skattemyndighet beslutat skall inom två veckor tillställas kommunstyrelsen. Förordning (1990:1270). 3 § Finner skattemyndighet att framställning om rättelse av taxering bör handläggas av länsrätten, skall myndigheten överlämna ärendet till rätten för att av denna prövas som besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut. Fastighetsägaren skall underrättas om att ärendet överlämnats. Förordning (1990:1270). 4 § har upphävts genom förordning (1990:1270). 8 kap. Förvaltningsdomstolarnas verksamhet 1 § Förvaltningsdomstol skall sända avskrifter av beslut, varigenom fastighetstaxering har tillkommit eller ändrats till, förutom klaganden, den som äger fastigheten, den kommun där fastigheten är belägen, skattemyndigheten i det län där fastigheten är belägen och, där fastighetens ägare vid ingången av taxeringsåret hade sin hemortskommun i annat län, skattemyndigheten i det länet. Vid sändande av avskrifter av beslut skall underrättelse ske om skattemyndighetens skyldighet att ändra inkomst- och förmögenhetstaxeringen enligt 4 kap. 13 § andra stycket taxeringslagen (1990:324) och myndighetens skyldighet att vidta åtgärd enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Förordning (1990:1270). 2 § Skattemyndigheten skall snarast överlämna underrättelse om förvaltningsdomstols beslut till fastighetstaxeringsnämnden. Förordning (1990:1270). 3 § har upphävts genom förordning (1990:1270). 4 § Länsstyrelsen skall i fastighetslängden föra in de ändringar eller tillägg i fastighetstaxering som förvaltningsdomstol har beslutat. Därvid skall dagen för domstolens beslut och målets dagboksnummer antecknas. Anteckning skall ske om varje i fastighetslängden redovisad uppgift som har ändrats. Skattemyndigheten skall ombesörja motsvarande anteckningar i avskrift av fastighetslängd, som förvaras hos myndigheten. Förordning (1990:1270). 9 kap. Särskilda föreskrifter 1 § Förekommer anledning till misstanke om brott enligt 18 kap. 41 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), skall skattemyndigheten göra anmälan därom till åklagaren. Fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall på sätt riksskatteverket närmare föreskriver underrätta skattemyndigheten om förhållanden av betydelse för myndighetens anmälningsskyldighet enligt första stycket. Förordning (1990:1270). 1 a § Den som vill anföra besvär över fastighetstaxeringsnämnds eller länsrätts beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman kostnadsfritt erhålla erforderligt utdrag av fastighetslängd samt av nämndens eller rättens protokoll. Avgift utgår inte heller för andra protokollsutdrag och expeditioner, som bör utfärdas till följd av fastighetstaxeringsnämnds eller länsrätts beslut. Förordning (1980:283). 2 § Skattemyndigheten skall till statistiska centralbyrån senast den 31 oktober under taxeringsåret sända de uppgifter ur fastighetslängden som behövs för sammanställning av utfallet av den allmänna fastighetstaxeringen. Förordning (1990:1270). 3 § Statistiska centralbyrån skall upprätta preliminära sammanställningar av utfallet av den allmänna fastighetstaxeringen och överlämna sammanställningarna till chefen för finansdepartementet och till riksrevisionsverket senast den 30 december under taxeringsåret. Statistiska centralbyrån skall upprätta och publicera redogörelser över utfallet av den allmänna fastighetstaxeringen. Förordning (1985:872). 4 § Den lokala skattemyndigheten skall i fastighetslängden föra in de ändringar eller tillägg i fastighetstaxering som förvaltningsdomstol har beslutat. Därvid skall dagen för domstolens beslut och målets dagboksnummer antecknas. Anteckning skall ske om varje i fastighetslängden redovisad uppgift som har ändrats. Förordning (1981:198). 5 § Riksskatteverket skall meddela de ytterligare verkställighetsföreskrifter som behövs till bestämmelserna i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Föreskrifter om indelning i värdeområden för småhus och tomtmark inom ett län skall dock meddelas av skattemyndigheten. Förordning (1990:1270). 6 § Riksskatteverket skall meddela de ytterligare verkställighetsföreskrifter som behövs till bestämmelserna i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). lokala skattemyndigheten. Avd. 3. Förfarandet m.m. vid särskild fastighetstaxering 10 kap. Organisationen vid särskild fastighetstaxering 1 § Skattemyndigheten skall besluta om indelning i särskilda fastighetstaxeringsdistrikt senast den 30 november året före det år då särskild fastighetstaxering äger rum. Skattemyndigheten skall skyndsamt underrätta kommunstyrelserna och landstingskommunens förvaltningsutskott om beslutet. Förordning (1990:1270). 2 § Skattemyndighets förordnande av ordförande och ytterligare ledamot i särskild fastighetstaxeringsnämnd skall ske senast den 30 november året före det år då särskild fastighetstaxering äger rum. Val av övriga ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd och suppleanter för dem skall förrättas före utgången av december månad samma år. Förordning (1990:1270). 3 § Skattemyndigheten skall senast den 30 november året före det år då särskild fastighetstaxering äger rum upprätta förteckning med följande uppgifter. 1. Indelningen i särskilda fastighetstaxeringsdistrikt. 2. De personer, som skattemyndigheten har utsett till ordförande och ledamöter i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna samt deras postadresser. 3. De personer, som skattemyndigheten har utsett till konsulenter för särskild fastighetstaxering samt deras adresser och verksamhetsområden. 4. Myndighet, som biträder särskild fastighetstaxeringsnämnd, dess postadress och telefonnummer. 5. De organ, som skall välja ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd samt när val skall förrättas av skilda organ, hur många ledamöter som skall utses av vart och ett av dem. Förordning (1990:1270). 4 § Bestämmelserna i 2 kap. 3-5 §§ skall gälla även i fråga om särskild fastighetstaxering. Förodning (1981:1121). 11 kap. Särskild fastighetsdeklaration 1 § Skattemyndigheten skall i god tid före den 15 februari under taxeringsåret i ortstidning låta införa kungörelse, som skall innehålla följande: 1. Möjligheten att vid den förestående särskilda fastighetstaxeringen begära ny taxering enligt 16 kap. 2--5 §§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) genom att lämna särskild fastighetsdeklaration eller inkomma med framställning enligt 16 kap. 4 och 5 §§ samma lag. 2. Underrättelse om var blanketter till särskild fastighetsdeklaration och övriga uppgifter tillhandahålls. 3. Upplysning om tid och plats för avlämnande av särskilda fastighetsdeklarationer och framställningar om ny taxering. 4. Underrättelse om att den som önskar närmare upplysningar om rätten att begära ny taxering får vända sig till skattemyndigheten. Förordning (1990:1270). 2 § Bestämmelserna i 3 kap. 2-6 §§ skall äga motsvarande tillämpning vid särskild fastighetstaxering. 3 § Med avvikelse från vad i 26 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och 18 kap. 16 § samma lag är föreskrivet angående förstörande av deklarationer och andra handlingar som lämnats till ledning för särskild fastighetstaxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll skall gälla, att sådana handlingar skall förstöras samtidigt med motsvarande handlingar från den allmänna fastighetstaxering som närmast föregått den särskilda fastighetstaxeringen, om inte regeringen förordnat att handlingarna skall bevaras för framtiden. Detsamma skall gälla angående sådan fastighetstaxeringsavi som avses i 12 kap. 8 § och som enligt 14 kap. 4 § skall förvaras tillsammans med deklarationen. Förordning (1981:1121). 12 kap. Förberedande åtgärder 1 § Skattemyndigheten skall senast den 15 januari under taxeringsåret till särskild fastighetstaxeringsnämnd överlämna de anvisningar som vid den föregående allmänna fastighetstaxeringen och vid därefter följande särskilda fastighetstaxeringar lämnats av riksskatteverket och skattemyndighet och som haft avseende på förhållandena i distriktet. Förordning (1990:1270). 2 § Skattemyndigheten får kalla ordföranden och högst två andra ledamöter från varje särskild fastighetstaxeringsnämnd att på lämplig ort sammanträda för överläggningar rörande taxeringsarbetet. Till sammanträdet får skattemyndigheten kalla även andra sakkunniga för lämnande av upplysningar. Förordning (1990:1270). 3 § Statens lantmäteriverk skall i den utsträckning riksskatteverket i samråd med lantmäteriverket bestämmer lämna erforderligt biträde under förberedelsearbetet med särskild fastighetstaxering. Förordning (1981:1121). 4 § Riksskatteverket skall senast den 10 januari under taxeringsåret fastställa och till skattemyndigheterna överlämna de ytterligare anvisningar om riktvärden för andra byggnadstyper än småhus och för andra ägoslag än tomtmark som behövs för årets taxering förutom dem som har beslutats för den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen eller för därefter följande särskilda fastighetstaxeringar. Detsamma skall gälla i fråga om organisatoriska anvisningar och anvisningar om grunderna för taxeringen och värdesättningen. Förordning (1990:1270). 5 § Skattemyndigheten skall senast den 10 januari under taxeringsåret fastställa de ytterligare anvisningar om riktvärden för småhus och tomtmark som behövs för årets taxering förutom dem som har beslutats för den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen eller för därefter följande särskilda fastighetstaxeringar. Förordning (1990:1270). 6 § De ytterligare anvisningar, som avses i 4 och 5 §§ skall genom skattemyndighetens försorg skyndsamt tillställas ordförandena i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna, konsulenterna för fastighetstaxering och statens lantmäteriverk. Förordning (1990:1270). 7 § Skattemyndigheten skall, vid de tidpunkter och i den ordning i övrigt som riksskatteverket föreskriver, framställa och tillhandahålla förteckning över samtliga fastigheter inom länet som skall tas upp i fastighetslängden (fastighetsförteckning). Förordning (1990:1270). 8 § Skattemyndigheten skall framställa handling på vilken fastighetstaxeringsnämndens beslut skall antecknas (fastighetstaxeringsavi). Avin skall också användas som registreringsunderlag för uppgift som skall införas i fastighetslängden. Förordning (1990:1270). 9 § Skattemyndigheten skall skyndsamt till nämnden lämna över särskilda fastighetsdeklarationer och framställningar om ny taxering med därtill hörande handlingar och fastighetstaxeringsavier. Detsamma gäller handlingar som rör fastigheter för vilka deklarationer inte har inkommit jämte därtill hörande fastighetstaxeringsavier, om sådana har framställts, samt ansökningar om fördelning av taxeringsvärde enligt 28 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Förordning (1981:1121). Förordning (1990:1270). 10 § Bestämmelserna i 4 kap. 14-16 §§ skall gälla även vid särskild fastighetstaxering. Förordning (1981:1121). 13 kap. De särskilda fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m.m. 1 § Arbetet med den särskilda fastighetstaxeringen skall börja så snart det kan ske. Vid den särskilda fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföranden redogöra för de föreskrifter och anvisningar som tillämpats vid föregående allmänna fastighetstaxering eller vid därefter verkställd särskild fastighetstaxering. Förordning (1981:1121). 2 § Ordföranden skall se till att protokoll förs vid varje sammanträde. Han får uppdra åt annan ledamot av den särskilda fastighetstaxeringsnämnden eller åt föredragande tjänsteman att handha protokollföringen. I protokollet skall följande särskilt antecknas: 1. Vilka ledamöter och suppleanter som har varit närvarande. 2. Om konsulent för fastighetstaxering, sakkunnig eller av skattemyndigheten särskilt beordrad tjänsteman har varit närvarande. 3. Vem som har varit föredragande i nämnden. 4. I vilka särskilda fall person, som har angetts vid punkt 1 eller 2, på grund av jäv inte har deltagit i behandlingen av ärende. 5. I vilka fall besiktning enligt 26 kap. 3 § eller ägares personliga inställelse enligt 28 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har ägt rum. 6. I vilka fall skiljaktig mening har anförts och yttrande med särskild mening har avgetts. I protokollet för det första sammanträdet skall antecknas huruvida föreskriften i 1 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen har iakttagits. Protokollet skall justeras av två ledamöter. Förordning (1990:1270). 3 § Särskild fastighetstaxeringsnämnds beslut att åsätta fastighet ny taxering, att inte åsätta fastighet ny taxering i det fall särskild fastighetsdeklaration har lämnats eller framställning om ny taxering har gjorts samt nämnds beslut om uppdelning av taxeringsvärde enligt 28 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall liksom annan uppgift som skall längdföras anges på fastighetsdeklarationen eller fastighetstaxeringsavin. Har beslutet fattats vid sammanträde med nämnden, skall dagen för beslutet anges. Ordföranden skall underrätta skattemyndigheten om nämndens beslut enligt första stycket genom att översända deklarationen och avin till myndigheten. Deklarationen och avin utgör registreringsunderlag för längdföringen och för övriga uppgifter som skall registreras. Underrättelse till skattemyndighet om skiljaktig mening och avgivet yttrande om särskild mening skall ske genom översändande av utdrag ur nämndens protokoll. Förordning (1990:1270). 4 § Senast den 15 juni under taxeringsåret skall ordföranden ha tillställt skattemyndigheten samtliga deklarationer, framställningar och avier. Förordning (1990:1270). 5 § Skattemyndigheten skall framställa handling för underrättelse till ägare om särskild fastighetstaxeringsnämnds beslut enligt 28 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) om ny taxering av fastighet (blankett för underrättelse om beslut) och för underrättelse om beslut enligt 28 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (blankett för underrättelse om omprövat beslut) vid de tidpunkter och i den ordning i övrigt som riksskatteverket föreskriver. Blanketterna skall vara utformade enligt fastställda formulär. Förordning (1990:1270). 6 § Skattemyndigheten skall svara för att underrättelse som avses i 28 kap. 4 och 7 §§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) överensstämmer med den särskilda fastighetstaxeringsnämndens beslut. Förordning (1990:1270). 7 § Senast den 30 september under taxeringsåret skall den särskilda fastighetstaxeringsnämndens ordförande till skattemyndigheten slutligen sända fastighetsdeklarationerna och fastighetstaxeringsavierna. Under året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum, skall dock handlingarna överlämnas senast den 15 september. Senast den 5 oktober under taxeringsåret skall ordföranden sända nämndens protokoll och övriga handlingar till skattemyndigheten om skattemyndigheten inte föreskriver annat. Förordning (1990:1270). 8 § Bestämmelserna i 5 kap. 1, 2, 4 och 10 §§ skall gälla även vid särskild fastighetstaxering. Förordning (1987:881). 14 kap. Längdföring m.m. 1 § Skattemyndigheten skall svara för längdföringen inom länet. I fastighetslängd skall redovisas den särskilda fastighetstaxeringsnämndens beslut om fastighetstaxering. Därvid skall bestämmelserna i 6 kap. 1 § andra stycket tillämpas. Nämndens beslut om byggnad som avses i 28 kap. 9 § andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall dock inte föras in i fastighetslängd. Har taxeringsenhet åsatts taxeringsvärde understigande 1 000 kronor skall värdet inte föras in i fastighetslängden. Däri skall dock utmärkas att värdet understiger nämnda belopp. Förordning (1990:1270). 2 § Skattemyndigheten skall fortlöpande lämna taxeringsnämnd, som har att taxera ägare av fastighet till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skriftlig uppgift om ny taxering som åsatts fastigheten enligt 16 kap. 2-5 §§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Förordning (1990:1270). 3 § Fastighetslängd skall framställas med ledning av fastighetstaxeringsnämndens anteckningar på fastighetsdeklaration och fastighetaxeringsavi. Skattemyndigheten skall registrera de fastighetsdeklarationer och fastighetstaxeringsavier som föranleder registrering i fastighetslängd. Före registreringen skall skattemyndigheten kontrollera att fastighetstaxeringsnämndens beslut har redovisats fullständigt och tydligt. Förordning (1990:1270). 4 § Skattemyndigheten skall med tillämpning av 3 § framställa förslag till fastighetslängd i två exemplar senast den 15 oktober under taxeringsåret. Sedan beslut har registrerats och längdförts skall fastighetstaxeringsavin förvaras tillsammans med deklarationen. Förordning (1990:1270). 5 § Skattemyndigheten skall senast den 25 oktober under taxeringsåret ha färdigställt och underskrivit ett av de förslag till fastighetslängd som avses i 4 §. Detta utgör därefter fastighetslängd för taxeringsåret. På det återstående förslaget till fastighetslängd skall skattemyndigheten färdigställa en avskrift av fastighetslängden och senast den 25 oktober under taxeringsåret bestyrka dess riktighet. Förordning (1990:1270). 6 § Skattemyndigheten skall omedelbart tillställa kommunstyrelsen i varje kommun var sin avskrift av fastighetslängden. Förordning (1990:1270). 7 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 och 8 §§ skall gälla även vid särskild fastighetstaxering. Förordning (1992:696). 15 kap. Rättelseförfarandet 1 § Bestämmelserna i 7 kap. 1-3 §§ skall gälla även i fråga om sådan rättelse som avses i 28 kap. 10 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Förordning (1981:1121). 2 § har upphävts genom förordning (1990:1270). 16 kap. Förvaltningsdomstolarnas verksamhet 1 § Bestämmelserna i 8 kap. 1-4 §§ skall gälla även vid särskild fastighetstaxering. Förordning (1981:1121). 2 § Vid åtgärd enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall dagen för domstolens beslut och målets dagboksnummer eller dagen för skattemyndighetens beslut och ärendets diarienummer antecknas. Anteckning skall ske om varje i fastighetslängden redovisad uppgift som har ändrats. Förordning (1990:1270). 17 kap. Särskilda föreskrifter 1 § Förekommer anledning till misstanke om brott som avses i 26 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), skall skattemyndigheten göra anmälan därom till åklagaren. Bestämmelserna i 9 kap. 1 § andra och tredje styckena skall gälla även vid särskild fastighetstaxering. Förordning (1990:1270). 2 § Skattemyndigheten skall till statistiska centralbyrån senast den 31 oktober under taxeringsåret sända de uppgifter som behövs för preliminär sammanställning av utfallet av den särskilda fastighetstaxeringen. Förordning (1990:1270). 3 § Statistiska centralbyrån skall upprätta preliminära sammanställningar över utfallet av den särskilda fastighetstaxeringen och överlämna sammanställningarna till chefen för finansdepartementet och till riksrevisionsverket senast den 31 december under taxeringsåret. Statistiska centralbyrån skall upprätta och publicera redogörelser över utfallet av den särskilda fastighetstaxeringen. Förordning (1985:872). 4 § Bestämmelserna i 9 kap. 1 a, 4 och 5 §§ skall gälla även vid särskild fastighetstaxering. Förordning (1981:1121). Övergångsbestämmelser 1985:872 Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag då förordningen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1988. Bilagorna 1, 6 och 7 skall dock tillämpas första gången vid särskild fastighetstaxering år 1986. 1986:970 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag då förordningen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1988. 1987:881 Denna förordning träder i kraft den 30 september 1987 och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1988. 1988:1615 Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1989 och tillämpas första gången vid särskild fastighetstaxering år 1989. 1989:735 Denna förordning träder i kraft den 14 september 1989 och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1990. De nya bestämmelserna i 13 kap. 7 § skall dock tillämpas redan vid särskild fastighetstaxering år 1989. Den äldre lydelsen av 1 kap. 2, 2 a, 5, 7 och 21 §§ skall fortfarande tillämpas vid särskild fastighetstaxering år 1989 av småhus samt, i förekommande fall, vid särskild fastighetstaxering år 1990 och 1991 av småhus som ingår i lantbruksenhet. 1990:4 Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1990 och tillämpas första gången vid särskild fastighetstaxering år 1990. 1990:1270 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser i 8 kap. 1 § andra stycket och 3 § gäller dock fortfarande i fråga om beslut som rör inkomst- och förmögenhetstaxering 1990 eller tidigare. Vad som sägs om lokal skattemyndighet gäller då skattemyndighet. 1991:5 Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1991 och tillämpas första gången vid särskild fastighetstaxering år 1991. 1991:1262 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1991 och tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering år 1992. 1991:1757 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid särskild fastighetstaxering år 1992. 1992:1128 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid särskild fastighetstaxering år 1993. 1993:1044 Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag då den enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering år 1994.