Post 5219 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1994:1550 ·
Visa register
Tullag (1994:1550)
Departement: Finansdepartementet S7
Utfärdad: 1994-12-15
Ändring införd: t.o.m. SFS 1999:1375
Ikraft: 1995-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2000:1281
Upphävd: 2001-01-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller dels tull som tas ut vid import eller export av
varor från eller till tredje land, dels Tullverkets övervakning och
kontroll av import från och export till sådant land. Vad som sägs i
denna lag om tull gäller även andra skatter samt sådana avgifter
som skall tas ut för varor vid import från tredje land, om inte annat
uttryckligen anges eller framgår av sammanhanget.
Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets
förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om
inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens
förordning (EEG) nr 2454/93 av den
2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG)
nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.
Lagen innehåller även vissa bestämmelser om förfarandet avseende
skatt på varor som förs in i landet från sådan del av EG:s
tullområde som ligger utanför EG:s skatteområde. Genom dessa
bestämmelser genomförs delar av rådets sjätte direktiv 77/388/EEG
av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning rörande omsättningsskatter. Gemensamt system för
mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund och rådets direktiv
92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för
punktskattebelagda varor och om innehav, rörlighet och
övervakning av sådana varor.
Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordningarna (EEG)
nr 2913/92 och 2454/93 finns i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
och lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk
verkan, m.m.
Innebörden av vissa uttryck
2 § I denna lag förstås med
det svenska tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium
samt luftrummet däröver,
EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning
(EEG) nr 2913/92,
EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens
bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga,
tredje land: område som inte omfattas av EG:s tullområde,
tullklarering: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som
angetts till godkänd tullbehandling.
förtullning: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som
deklarerats för övergång till fri omsättning.
I övrigt har uttryck som används i denna lag samma innebörd som
i förordning (EEG) nr 2913/92.
Med tullagstiftningen förstås såväl EG:s bestämmelser som
svenska tullförfattningar. Lag (1999:425).
Införsel av varor till EG:s tullområde
3 § Bestämmelser om skyldigheter för den som för in varor i EG:s
tullområde finns i förordning (EEG) nr 2913/92. Regeringen får
meddela närmare föreskrifter till utfyllnad av dessa bestämmelser.
Övergång till fri omsättning eller godkänd tullbehandling av
varor
4 § Regeringen får meddela föreskrifter om på vilka platser varor
får deklareras för övergång till fri omsättning eller anges till annan
godkänd tullbehandling av varor.
5 § Om inte annat följer av denna lag eller tullagstiftningen i övrigt
får inte någon förfoga över en icke-gemenskapsvara innan den har
förtullats.
6 § Oförtullade oljeprodukter får tillföras sådana märkämnen som
avses i 2 kap. 8 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.
Lag (1996:703).
7 § Tullverket får, enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen, bevilja importör eller sådant företag som i sin
verksamhet deklarerar varor för övergång till fri omsättning för
importörs räkning (ombud för importör), tillstånd att ta hand om
och i övrigt förfoga över varor innan tull fastställts. När det
förenklade förfarandet används med stöd av ett ombuds tillstånd,
får även importören ta hand om och förfoga över varan.
Om det är nödvändigt för Tullverkets kontroll, får
regeringen föreskriva begränsningar i rätten att ta hand om varor.
Det finns särskilda föreskrifter om andra begränsningar i rätten att
ta hand om varor enligt första stycket och att förfoga över varor
som tagits om hand. Lag (1999:425).
8 § Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning med
tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 7 §, skall deklaranten
ge in kompletterande tulldeklaration senast nio dagar efter den dag
då varan frigjordes.
9 § Den som till landet för in eller låter föra in en vara från ett
område som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s
skatteområde, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket.
Motsvarande gäller den som för ut eller låter föra ut en vara till ett
sådant område.
En gemenskapsvara som förs in i landet från ett sådant område får
förvaras på tillfälligt lager, hänföras till tullförfarandena
uppläggning på tullager, aktiv förädling eller temporär import med
fullständig befrielse från tull samt föras in i en frizon eller i ett
frilager. En vara som skall föras ut ur landet till ett sådant område
får hänföras till tullförfarandena export eller passiv förädling.
Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om
anmälningsskyldighet och tillämpning av förfaranden för godkänd
tullbehandling på ifrågavarande varor. Lag (1999:425).
9 a § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men
inom EG:s tullområde, till det svenska tullområdet inför eller låter
införa en icke-gemenskapsvara, som inte är underkastad ett
tullförfarande, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket
vid gränspasseringen.
Tullverket uppbär därvid tull för varan och övervakar att
handelspolitiska åtgärder vidtas och andra villkor för övergång till
fri omsättning iakttas.
För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket rätt att
utföra de kontroller som framgår av lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen. Lag (1999:425).
10 § Den som är skyldig att betala import- eller exporttull för en
vara, eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd (den
tullskyldige), är skyldig att betala annan skatt eller avgift som skall
tas ut för varan vid import eller export.
Den som lämnar anmälan eller borde lämna anmälan enligt 9 § är
skyldig att betala annan skatt än tull samt avgift som skall tas ut för
varan på grund av införseln eller utförseln.
Skatt och avgift enligt denna paragraf skall fastställas och betalas i
den ordning som gäller för tull, om inte annat föreskrivits.
Om det finns särskilda skäl, kan Tullverket i de fall som avses
i 83 § medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull
samt avgift. Lag (1999:425).
11 § I verksamheten enligt tullagstiftningen använder
Tullverket ett system för automatisk databehandling
(tulldatasystemet). Bestämmelser om register som ingår i systemet
finns i tullregisterlagen (1999:425).
12 § Tullverket kan ge tillstånd till att tulldeklarationer och
andra handlingar och uppgifter som skall avges till
Tullverket får lämnas genom ett elektroniskt dokument till
tulldatasystemet eller på annat sätt med hjälp av automatisk
databehandling.
Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll
och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
Regeringen får meddela föreskrifter om det tekniska förfarandet för
uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.
Ett tillstånd enligt första stycket får förenas med särskilda villkor
om det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om
förfarandet i övrigt.
Tullverket får genom tulldatasystemet överföra elektroniska
dokument och andra upptagningar till en uppgiftslämnare.
Lag (1999:425).
13 § Ett elektroniskt dokument anses ha kommit in till
Tullverket när det blivit tillgängligt för verket för
överföring till sådan form att det kan läsas.
Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom annan
myndighet än Tullverket eller genom juridisk person efter
bemyndigande enligt 9 § tullregisterlagen (1990:137) anses
dokumentet dock ha kommit in till Tullverket redan när det
tagits emot och kan antas ha avskilts för Tullverket hos
förmedlaren. Lag (1999:425).
14 § Om uppgifter lämnats genom överföring av ett elektroniskt
dokument till tulldatasystemet, skall Tullverket handlägga
ärendet i sak först sedan uppgiftslämnaren begärt tullklarering
under åberopande av dokumentets tullidentifikationsnummer
(tullid). Lag (1999:425).
15 § Tullverkets beslut i ett ärende som väckts genom ett
elektroniskt dokument får meddelas genom ett sådant dokument.
Lag (1999:425).
16 § Att var och en får anlita ombud i sina mellanhavanden med
Tullverket är föreskrivet i förordning (EEG) nr 2913/92.
Regeringen får meddela föreskrifter om villkor och inskränkningar
i fråga om användning av ombud. Lag (1999:425).
17 § Tulldeklaration för en vara får avges genom någon som är
anställd och kan anses ha en förtroendeställning hos deklaranten
eller, om tulldeklaration avges genom ombud, hos ombudet.
18 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som
skall lämnas i en tulldeklaration eller anmälan till annan godkänd
tullbehandling.
19 § Den som enligt enligt artikel 14 i förordning (EEG) nr 2913/92
är skyldig att förse Tullverket med handlingar skall bevara
dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller
handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning.
Lag (1999:425).
Tulltaxering, omprövning och skönstulltaxering
20 § Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter
fastställer Tullverket tull som skall betalas vid import från
eller export till tredje land (tulltaxering). Lag (1999:425).
Omprövning
21 § Tullverket skall ompröva ett beslut i en fråga som kan ha
betydelse för tulltaxeringen om den tullskyldige begär det
eller om det finns andra skäl. Ytterligare regler om omprövning
av tull finns i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93.
Bestämmelserna i denna lag och i tullagstiftningen i övrigt om
omprövning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i
övrigt samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Att
omprövning av sådana beslut skall ske om de överklagats framgår
av 104 och 106 §§. Lag (1999:425).
22 § Om en fråga som avses i 21 § har avgjorts genom beslut som
vunnit laga kraft, får Tullverket inte pröva frågan.
Lag (1999:425).
23 § Tulltaxering och sådan omprövning som innefattar bokföring i
efterhand får göras även efter utgången av annars föreskriven tid
om den tullskyldige samtyckt till att sådan tulltaxering sker.
Om den tullskyldige har åtalats för brott enligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling, får tulltaxering och omprövning enligt
första stycket göras även efter utgången av nämnda tid för den vara
som åtalet avser. Beslut om det får dock inte meddelas senare än
under kalenderåret efter det då åtalet väcktes. Om den tullskyldige
har avlidit, får beslutet inte meddelas senare än sex månader efter
dödsfallet. Ogillas åtalet, skall Tullverket undanröja beslutet,
om domen vinner laga kraft.
Andra stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt
en juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för
varusmuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen
haft att betala. Lag (1999:425).
Skönstulltaxering
24 § Om tull inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering eller
omprövning, fastställs vad som skall betalas efter skälig grund
(skönstulltaxering).
Betalning och återbetalning av tull
Betalning
25 § Tull skall betalas till Tullverket inom tio dagar från den
dag då den tullskyldige underrättades om kravet, om inte
betalningsanstånd medgetts. Lag (1999:425).
26 § Tullverket får medge betalningsanstånd för den som
bedriver importverksamhet eller annan som importerar varor i
större omfattning (kreditimportör). Kreditimportör betalar tull
enligt särskild tullräkning. Motsvarande gäller den som bedriver
exportverksamhet eller annan som exporterar varor i större
omfattning.
Särskild tullräkning får utställas även på den som lämnat
tulldeklaration som ombud för tullskyldig, om ombudet gentemot
Tullverket åtagit sig att fullgöra den tullskyldiges
betalningsskyldighet.
Särskild tullräkning utfärdas en gång i veckan och omfattar
tulltaxeringsbeslut för alla varor som frigjorts under en
kalendervecka. Räkningen skall betalas senast på fredagen i fjärde
veckan efter nämnda kalendervecka.
Om ett ombud har tagit emot medel av tullskyldiga för betalning av
tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra
tillgångar. Lag (1999:425).
27 § Av förordning (EEG) nr 2913/92 framgår att ställande av
säkerhet är ett villkor för betalningsanstånd i fråga om tull. Även i
övrigt finns gemenskapsföreskrifter om att säkerhet skall ställas för
tull. Regeringen får föreskriva att säkerhet skall ställas för andra
skatter och avgifter. Om säkerhet inte har ställts, utgör varan
säkerhet för tullen och skatten så länge den står under Tullverkets
övervakning och kontroll.
28 § Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till
utfyllnad av reglerna om uppbörd i förordningen (EEG) nr 2913/92.
Återbetalning
29 § Bestämmelser om återbetalning och eftergift av tull finns i
förordning (EEG) nr 2913/92. Om en tullskyldig har betalat annan
skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift eller annan avgift med
högre belopp än han rätteligen skall betala, återbetalas
överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han betalat annan
skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift eller annan avgift som
rätteligen inte skall betalas. Belopp som får dras av vid redovisning
av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) eller som medför
rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9--13 §§ samma lag återbetalas
dock inte.
Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för tull och
annan skatt samt avgift som förfallit till betalning och som den
tullskyldige skall betala till Tullverket. I lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också
föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.
Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till
utfyllnad av reglerna i förordningen (EEG) nr 2913/92 om
återbetalning eller eftergift av tull.
Dröjsmålsavgift
30 § Bestämmelserna om dröjsmålsränta och befrielse från
dröjsmåls- ränta i artikel 232 i förordningen (EEG) nr 2913/92
tillämpas även på annan skatt än tull och avgift som skall tas
ut för varor vid import.
Dröjsmålsräntan skall beräknas på det sätt som anges i 19 kap.
8 § skattebetalningslagen (1997:483).
Dröjsmålsräntan är minst 100 kronor. Om det ursprungligen
obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsränta
dock endast tas ut med motsvarande belopp.
Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även
beträffande dröjsmålsränta. Lag (1999:1375).
Ränta
31 § I förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 föreskrivs i
vilka fall ränta skall tas ut på tull som skall betalas. I motsvarande
fall skall ränta tas ut även på andra skatter och avgifter som skall
betalas.
Ränta tas ut även på andra skatter än tull samt på avgifter som skall
betalas
1. på grund av bokföring i efterhand enligt förordning (EEG) nr
2913/92,
2. enligt beslut av Tullverket eller allmän
förvaltningsdomstol,
3. i fall som avses i artiklarna 202--204 i förordning (EEG) nr
2913/92, när andra skatter eller avgifter undandragits genom
förfarandet,
Om utfärdande av särskild tullräkning fördröjs till följd av att den
som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat
förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom
föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull samt på
avgifter.
Ränta enligt första -- tredje styckena tas dock inte ut på belopp som
får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200).
Bestämmelserna i denna lag och tullagstiftningen i övrigt om tull
tillämpas även i fråga om ränta som avses i denna paragraf.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Generaltullstyrelsen får besluta om befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull eller på avgift
enligt denna paragraf, om det finns synnerliga skäl. Lag (1999:425).
32 § Ränta som avses i 31 § andra stycket 1 eller 2 skall beräknas
från utgången av den första månaden efter den då varan
deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den
månad då beloppet skall betalas. Ränta på skatt eller avgift, som
motsvarar tidigare återbetalat belopp, beräknas dock från utgången
av den månad då beloppet återbetalades.
Ränta enligt 31 § andra stycket 3 skall beräknas från utgången av
den månad då varan infördes eller det olovliga förfarandet ägde
rum till och med den månad då beloppet skall betalas.
Ränta enligt 31 § tredje stycket tas ut för den tid fördröjningen
omfattar.
33 § På belopp som återbetalas i fall som anges i 29 § utgår ränta.
Ränta utgår även på ränta enligt 31 § och på dröjsmålsränta som
återbetalas. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken
beloppet betalats till och med den månad då beloppet återbetalas.
Lag (1999:1375).
34 § Om beräkning av ränta i fall som avses i 31 § första stycket
finns bestämmelser i förordningen (EEG) nr 2454/93.
Ränta i fall som avses i 31 § andra och tredje styckena och 33 §
beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75
procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november
det föregående året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst
en decimal. För den tid som infaller efter utgången av det år då
skatten eller avgiften slutligt fastställs tillämpas dock den räntesats
som gäller för det året. Räntebelopp som inte uppgår till femtio
kronor tas inte ut och återbetalas inte.
35 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 31 § har ändrats på
sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats
med lägre belopp, skall ny beräkning av räntan göras. För mycket
erlagd ränta återbetalas.
Ränta utgår inte på räntebelopp som en tullskyldig åläggs betala
enligt 31 § utöver tidigare erlagd ränta.
Om ett beslut som föranlett ränta enligt 33 § har ändrats på sådant
sätt att ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre
belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han uppburit för
mycket. Bestämmelserna i tullagstiftningen om tull gäller därvid i
tillämpliga delar.
36 § För betalning enligt bestämmelserna i 25--35 §§ får uppgifter
lämnas mellan Tullverket och annan genom överföring av
elektroniska dokument. Regeringen meddelar föreskrifter om sådan
överföring.
Indrivning m.m.
37 § Tull som har förfallit till betalning skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett
ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts
eller om varan utgör säkerhet, får Tullverket ta ut beloppet ur
säkerheten. Lag (1999:425).
38 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en
tullskyldig som är juridisk person och som inte har betalat in
tull i rätt tid och ordning gäller 12 kap. 6 § första, andra
och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 §
skattebetalningslagen (1997:483).
Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag
enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla
bolag avseende tull enligt denna lag.
Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får
indrivning ske i samma ordning som gäller för tull enligt 37 §.
Lag (1999:425).
39 § De föreskrifter om ränta, dröjsmålsränta, indrivning,
avräkning, och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en
tullskyldig gäller även när motsvarande fordringar tagits upp i
tullräkning, som utställts på ombud enligt 26 § andra stycket.
Lag (1999:1375).
Tullauktion m.m.
40 § Om en vara skall säljas av Tullverket enligt
bestämmelser i förordning (EEG) nr 2913/92 eller förordning
(EEG) nr 2454/93, får varan säljas genom Tullverkets försorg
på offentlig auktion (tullauktion) eller på annat sätt, om
Tullverket finner det vara lämpligare. Om varan är skadad
eller förskämd eller om köpeskillingen inte kan beräknas täcka
minst kostnaden för försäljningen eller om Tullverket annars
finner att det finns särskilda skäl, får varan i stället förstöras.
Att vissa varor inte får säljas av Tullverket följer av särskilda
bestämmelser. Lag (1999:425).
41 § En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.
Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, skall
Tullverket i god tid skicka särskild underrättelse, om
adressen är känd, till den som är tullskyldig samt till den som kan
antas vara ägare och den som kan antas ha särskild rätt till varan.
Vad som sagts nu skall om möjligt tillämpas även innan en vara
förstörs. Lag (1999:425).
42 § Medel från försäljningen enligt 40 § skall användas till att täcka
i första hand Tullverkets kostnader för förvaring och försäljning av
varan, i andra hand tull för varan och i tredje hand andra skatter
och avgifter samt ränta.
Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas den tullskyldige
eller, om någon annan visar att han var ägare till varan, denne. Om
någon visar att han hade särskild rätt till varan, skall dock häremot
svarande del av beloppet tillställas honom.
Om beloppet eller del därav inte har kunnat tillställas någon enligt
andra stycket inom ett år från dagen för försäljningen, tillfaller det
staten.
Export
43 § Regeringen får meddela föreskrifter till utfyllnad och
verkställighet av regler i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och
2454/93 om export och annan utförsel av varor från gemenskapens
tullområde.
Statistik
44 § Uppgifter som en tullskyldig eller någon annan lämnat om en
vara enligt föreskrifter i förordning (EEG) nr 2454/93 eller
föreskrifter som avses i 18 § denna lag används även för
statistiska ändamål.
Regeringen får meddela föreskrifter om att den som för
transportmedel från eller till tredje land skall lämna särskilda
uppgifter till Tullverket för transportstatistiska ändamål.
Tillfälliga lager, tullager, transitering, frizoner m.m.
Lag (1999:425).
45 § Bestämmelser om tillfälliga lager, tullager, transitering
samt frizoner och frilager finns i rådets förordning (EEG) nr
2913/92 och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93.
Regeringen får meddela föreskrifter till utfyllnad och
verkställighet av dessa bestämmelser. Lag (1999:449).
46 § Tillstånd att inrätta frizon eller frilager meddelas av
regeringen. Lag (1999:449).
47 § En fraktförare är skyldig att lägga upp en icke-gemenskapsvara
som införs till det svenska tullområdet på tillfälligt lager. Om ingen
fraktförare åtagit sig att befordra varan, skall den som befordrat
varan lägga upp den på tillfälligt lager. Vad som sagts nu gäller inte,
om varan blir deklarerad till ett tullförfarande eller anmäld till
annan godkänd tullbehandling och inte heller om varan redan är
underkastad ett tullförfarande.
Befordras en vara på ett fordon som kommer till det svenska
tullområdet med fartyg är den som svarar för vägtransporten
skyldig att lägga upp varan på tillfälligt lager om fordonets förare
medföljer fartyget. I annat fall har redaren denna skyldighet. Om en
fraktförare eller den som annars befordrat en vara inte fullgör sin
skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp på
tillfälligt lager genom Tullverkets försorg. Den som inte fullgör
skyldigheten skall ersätta Tullverket dess kostnader för varans
uppläggning och förvaring. Tullverket kan bestämma att
varan inte får tas ut från upplaget förrän kostnaderna ersatts eller
säkerhet ställts för dem. Lag (1999:425).
48 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en oförtullad vara
om det behövs för tullkontrollen. Varan får läggas upp på tillfälligt
lager eller tullager. I sådant fall skall 47 § tredje stycket tillämpas.
Innehavaren av ett tillfälligt lager är skyldig att ta emot oförtullade
varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet. Lag (1999:425).
49 § Regeringen får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i
fråga om varor, inklusive transportmedel, som förs till eller från en
frizon eller ett frilager.
50 § I en frizon och ett frilager får industriell verksamhet, annan
kommersiell verksamhet och serviceverksamhet bedrivas med de
begränsningar och på de villkor regeringen föreskriver.
51 § har upphävts genom lag (1999:449).
52 § Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager är
underkastade Tullverkets övervakning och kontroll.
Regeringen får meddela föreskrifter om redovisningsskyldighet i
fråga om varor som förvaras på sådana platser.
Lag (1999:449).
53 § Den som i verksamhet vid tillfälligt lager, tullager, frizon eller
frilager tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar
som lämnas för tullbehandling av varor, får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad han i verksamheten fått veta om någon enskilds
ekonomiska och personliga förhållanden. I det allmännas
verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).
Tullverkets kontrollverksamhet
54 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för
transportmedels förare eller befälhavare att göra anmälan om
transportmedlets ankomst från eller avgång till annat land.
55 § Icke-gemenskapsvaror och varor som hänförts till en godkänd
tullbehandling som innefattar att varorna förs ut ur EG:s
tullområde är underkastade Tullverkets övervakning och
kontroll (står under tullkontroll). Detta gäller inte oförtullade varor
som lämnats ut till fritt förfogande enligt en deklaration för
övergång till fri omsättning, utom i fall då deklarationen
ogiltigförklarats. Lag (1999:425).
56 § Transportmedel står under tullkontroll, om det
1. ombord på transportmedlet finns varor som står under
tullkontroll,
2. kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, till
dess anmälan om transportmedlet enligt 54 § har behandlats av
Tullverket,
3. skall avgå från det svenska tullområdet direkt till tredje land utan
att medföra varor, sedan anmälan gjorts om detta.
Utöver vad som följer av första stycket 1 och 2 står transportmedel,
som kommer till det svenska tullområdet och skall undersökas
enligt 57 §, under tullkontroll till dess undersökningen slutförts.
Lag (1999:425).
57 § För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet
enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och
fullständigt får Tullverket undersöka
1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där
varor kan förvaras,
2. områden för tillfälligt lager, tullager, frizoner och
frilager, flygplatser och bangårdar, där varor som står under
tullkontroll förvaras, och även lokaler inom sådana områden,
samt
3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor
och liknande som medförs av resande vid inresa till eller
utresa från EG:s tullområde eller av person som kan anmanas
stanna enligt 58 §.
Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i
19 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Lag (1999:449).
57 a § För sådan kontroll som avses i 57 § får en tulltjänsteman
undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande
försändelser. En sådan försändelse får öppnas om det finns anledning
anta att den innehåller en vara, och att anmälnings- och
uppgiftsskyldigheten inte fullgjorts samt försändelsen finns hos
Tullverket eller på utväxlingspostkontoret. Lag (1999:425).
57 b § Beslut om öppnande med stöd av 57 a § av brev och andra
sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga
meddelanden får fattas endast av chefen för en tullregion eller
efter dennes förordnande av någon annan tjänsteman vid
tullregionen. Lag (1999:425).
57 c § En försändelse som öppnas med stöd av 57 a och 57 b §§ får
inte undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet
med undersökningen.
Protokoll skall föras över undersökningen. Av protokollet skall
framgå ändamålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid
denna.
Har en försändelse öppnats skall adressaten och, om det är möjligt,
avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl
talar emot det. Lag (1996:703).
57 d § Under de förutsättningar som anges i andra stycket får
chefen för en tullregion besluta att postförsändelse som väntas
till viss postanstalt, och som kommer från tredje land, skall
hållas kvar av postbefordringsföretaget när försändelsen kommer
in till postanstalten. Ett beslut skall meddelas att gälla viss
angiven, kortare tidsrymd.
Förutsättningarna för ett beslut om kvarhållande är
1. att det finns anledning anta att sådan postförsändelse
innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling, samt
2. att ett sådant beslut är nödvändigt för att det avsedda
resultatet skall uppnås.
Ett beslut om kvarhållande får verkställas omedelbart men skall
snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets
chefsjurist. Lag (1999:425).
58 § Förare eller befälhavare på transportmedel som står under
tullkontroll är skyldig att använda anvisad väg eller led, att
medföra passhandling för transportmedlet och dess last och att
stanna på Tullverkets anmaning.
Förbud får meddelas föraren eller befälhavaren att göra uppehåll
under resa inom det svenska tullområdet, att utan
Tullverkets medgivande ankomma eller avgå med
transportmedlet samt att beträda eller lämna och lossa eller lasta
transportmedlet.
Förare och befälhavare på transportmedel som inte står under
tullkontroll och även andra personer är skyldiga att stanna på
Tullverkets anmaning. Sådan anmaning får ges, när det finns
anledning att anta att anmälningsskyldighet föreligger för honom
enligt tullagstiftningen.
Anvisning, anmaning och förbud som avses i denna paragraf får
meddelas endast om det behövs för att möjliggöra Tullverkets
övervakning och kontroll av import eller export och får inte gå
utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål. Lag (1999:425).
59 § Tullverket får anbringa lås, förseglingar och
igenkänningsmärken på transportmedel, containrar och andra
varor som står under tullkontroll. Tullverket får också
tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar,
som avser ett sådant transportmedel, när det behövs för att hindra
transportmedlets avgång.
Bestämmelserna om befogenhet för Tullverket att tillfälligt
ta hand om oförtullade varor finns i 48 § första stycket.
Lag (1999:425).
60 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför
något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt
stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller
passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Detta
gäller även annat område närmast transportmedel, liksom infarter
till och utfarter från tillfälliga lager, frizoner och flygplatser.
Lag (1999:425).
61 § Tullverket får preja fartyg inom det svenska
tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets
övervakning och kontroll av import eller export av varor.
Om ett fartyg under resa mellan orter inom EG:s tullområde
lämnar detta område och därvid avviker från sin rätta kurs utan att
nöd eller annat tvingande skäl föreligger, får Tullverket, om
befälhavaren inte följer en anmaning att återvända till EG:s
tullområde, inbringa fartyget till en plats inom det svenska
tullområdet. Om en anmaning inte kan ges eller om det finns
särskild anledning anta att en anmaning skulle förhindra eller
avsevärt försvåra ett inbringande av fartyget, får det inbringas utan
föregående anmaning.
Inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg
eller inom annan stats vattenområde, om det inte medges enligt
avtal med den andra staten. Lag (1999:425).
62 § För sådan kontroll som avses i 57 § skall den vars uppgifter
skall kontrolleras eller för vars räkning varan importeras eller
exporteras ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka
varan och transportmedlet. Denne skall också lämnas tillträde till
de lokaler och andra utrymmen som används för den transport,
förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.
Den som inte fullgör skyldigheten enligt förordning (EEG) nr
2913/92 att svara för den transport och hantering som är nödvändig
för undersökning och provtagning av varor, skall enligt beslut av
Tullverket ersätta staten dess kostnad för åtgärderna. Vad
som sägs i 37 § om indrivning av tull skall gälla även sådan
ersättning. Tullverket får medge befrielse helt eller delvis
från ersättningsskyldigheten. Lag (1999:425).
63 § Även i annat fall än som avses i 62 § första stycket får en
tulltjänsteman undersöka och ta prov på varor som står under
tullkontroll.
64 § Om det finns anledning att anta att en uppgift som lämnats
enligt tullagstiftningen inte är riktig, får Tullverket anlita
särskild sakkunnig för att få fram den upplysning som behövs.
Om uppgiften visas vara oriktig, är den som lämnat uppgiften
skyldig att stå för kostnaden för den sakkunnige. Sådan
skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga uppgiften
avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen
fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio
procent.
Tullverket får anlita särskild sakkunnig även när en uppmaning
att lämna uppgift eller handling rörande en vara inte har
följts. Den som rätteligen skulle ha lämnat uppgiften eller
handlingen skall stå för kostnaden, om verket inte beslutar
annat.
Om Tullverket haft kostnad som enligt första eller andra
stycket någon annan skall stå för, skall denne enligt beslut av
Tullverket ersätta staten dess kostnad. Vad som sägs i 37 § om
indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning.
Lag (1999:425).
65 § Om det behövs för kontrollverksamheten eller för
uppgiftsskyldigheten enligt 118 §, får regeringen föreskriva att den
som deklarerar en vara till ett tullförfarande eller anmäler en vara
till annan godkänd tullbehandling skall lämna uppgift om sitt
organisationsnummer eller personnummer.
66 § Polisen och Kustbevakningen är skyldiga att medverka i
kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 57, 58-63 §§ om
Tullverket och en tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan
också en polismyndighet och Kustbevakningen samt en polisman och en
tjänsteman vid Kustbevakningen.
Ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer är skyldigt att
på begäran av Tullverket till verket överlämna en
försändelse som kvarhållits enligt 57 d §.
Ett befordringsföretag är skyldigt att göra anmälan till Tullverket
om det i företagets verksamhet uppkommer en misstanke om att en
försändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling, och att även i övrigt
medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag i fråga om varor som
befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg. I fråga om sådan
medverkan gäller inte 57-63 §§.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i
första och tredje styckena. Lag (199 9:425).
67 § Transportföretag som befordrar resande från tredje land skall
utan kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till
Tullverkets förfogande som enligt vad Tullverket
bedömer behövs för undersökning och tullklarering av resgods och
fordon som resande för med sig, för förhör, kroppsvisitation och
kroppsbesiktning av resande samt för tullpersonal under uppehåll i
tjänstgöringen. Lag (1999:425).
67 a § Transportföretag som befordrar varor, passagerare eller
fordon till eller från Sverige skall på begäran av Tullverket
skyndsamt lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående
transporter, som företaget har tillgång till. Transportföretag har
endast skyldighet att lämna de uppgifter om passagerare som avser
namn, resrutt, bagage och medpassagerare samt sättet för betalning
och bokning.
Tullverket får begära uppgifter enligt första stycket endast om
uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet. Lag (199 9:425).
67 b § Transportföretag får lämna uppgifter enligt 67 a § på så sätt
att de görs läsbara för Tullverket genom terminalåtkomst.
Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast
i den omfattning och under den tid som behövs för att kontrollera
aktuella transporter. Tullverket får inte ändra eller på annat
sätt bearbeta eller lagra uppgifter som hålls tillgängliga på detta
sätt.
Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom
terminalåtkomst, skall omedelbart förstöras, om de visar sig sakna
betydelse för utredning och lagföring av brott. Lag (1999:425).
68 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara
deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna
uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling
som behövs för kontroll av att deklarations- eller
uppgiftsskyldigheten fullgjorts på ett riktigt och fullständigt sätt.
Vad som sagts i första stycket gäller även den för vars räkning en
vara importerats eller exporterats.
Om ett föreläggande enligt första eller andra stycket avser uppgifter
i räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling
skall dessa därvid efter Tullverkets bestämmande
tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk
databehandling. Lag (1999:425).
69 § Tullverket får förelägga den, som bedriver verksamhet
av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av
annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur
handlingar som rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över kopia av handling rörande rättshandling
mellan den som föreläggs och den andre personen (kontrolluppgift).
Lag (1999:425).
70 § Tullverket får besluta om revision hos den som är eller
kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt
tullagstiftningen samt den som bedriver verksamhet av sådan art
att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons
deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar
som rör verksamheten.
Revisionen får avse att kontrollera att deklarations- eller
uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen fullgjorts riktigt och
fullständigt. Lag (1999:425).
71 § Ett beslut om revision skall innehålla uppgift om ändamålet
med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och
uppgifter enligt 76 och 77 §§.
Företas revisionen för granskning av annan än den som revideras,
får Tullverket, om det finns särskilda skäl, utesluta uppgift
om vem eller vilken rättshandling granskningen avser.
I ett beslut om revision skall Tullverket förordna en eller
flera tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).
Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen
verkställs. Om det är av betydelse för kontrollen att företa
inventering eller liknande fysisk kontroll, får dock underrättelse
ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars
kan mista sin betydelse. Lag (1999:425).
72 § En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och
på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För
det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite
i 74 § fjärde stycket och om andra tvångsåtgärder i lagen
(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.
Revisionen får verkställas hos den reviderade, om han medger det.
Revisionen skall ske hos den reviderade, om han begär det och
revisionen kan göras där utan betydande svårighet.
Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall
handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.
Lag (1997:505).
73 § Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som
rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 76 §.
Vid revision får revisorn även ta prov på varor och granska
varulager.
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas
endast med tekniskt hjälpmedel.
74 § Vid revision skall den reviderade tillhandahålla revisorn
de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för
revisionen. Han skall också lämna tillträde till utrymmen som
huvudsakligen används i verksamheten för sådan åtgärd som avses
i 73 § och om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till
förfogande samt i övrigt ge den hjälp som behövs vid
revisionen.
Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda
tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan
uppfattas endast med sådant hjälpmedel, om inte den reviderade
i stället tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna
utan svårighet kan granskas med annat tillgängligt tekniskt
hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer överens
med den upptagning som finns hos den reviderade.
Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får
endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som
behövs för att tillgodose ändamålet med revisionen.
Granskningen får inte verkställas via telenät.
Om den reviderade inte fullgör sina skyldigheter enligt första
eller andra stycket får Tullverket förelägga honom vid
vite att fullgöra dem. Finns det anledning att anta att den
reviderade eller, om den reviderade är juridisk person,
ställföreträdare för den reviderade har begått brott, får den
reviderade inte föreläggas vid vite att medverka i utredningen
av en fråga som har samband med den gärning som
brottsmisstanken avser. Lag (1999:425).
75 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt.
Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till
revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen
avslutats återlämnas till den reviderade.
Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall
återlämnas, skall Tullverket överlämna handlingarna till
konkursförvaltaren. Tullverket skall underrätta den
reviderade om att handlingarna överlämnats till
konkursförvaltaren.
Tullverket skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
Lag (1999:425).
76 § På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision
undantas
1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 §
rättegångsbalken,
2. annan handling med ett betydande skyddsintresse om
handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör
komma till någon annans kännedom.
Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om
handlingens skyddsintresse överväger dess betydelse för kontrollen.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga
delar även föreläggande att lämna uppgifter.
77 § En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna
uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling,
skall ges in till länsrätten, tillsammans med föreläggandet och den
begärda handlingen eller uppgiften.
Om den reviderade begär att en handling skall undantas från
revision skall handlingen, om Tullverket anser att den bör
granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten.
Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften
skall undantas från kontrollen. Lag (1999:425).
78 § I fråga om upptagning som avses i 73 § tredje stycket
bestämmer länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall
tillhandahållas i målet.
Länsrätten får i fråga om upptagning som avses i föregående stycke
besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att själv
använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgift, som skall
undantas från granskning, inte skall bli tillgänglig för verket.
Lag (1999:425).
79 § Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut
kan fattas utan att rätten granskar handlingen.
Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av
kontrollen handläggs frågan om undantagande på sätt som anges i
77 och 78 §§ samt i första stycket.
80 § Om en handling eller del av handling undantagits från
kontroll, får dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse
för granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även
om en handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att
den begärts undantagen.
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller
omedelbart om inte annat anges i beslutet.
Tullskyldighet för postförsändelser
81 § I fråga om varor som inkommer till tullområdet i
postförsändelser skall postbefordringsföretag som regeringen
bestämmer anses som deklarant och tullskyldig, om varorna inte
deklareras för övergång till fri omsättning eller hänförs till annan
godkänd tullbehandling av någon annan.
Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock denne
anses som deklarant och tullskyldig vid tillämpning av regler om
omprövning och bokföring i efterhand.
Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite
82 § Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna skriftlig eller
med databehandlingsteknik upprättad deklaration, i en deklaration
eller ett annat dokument som under förfarandet avgetts till ledning
för fastställande av tull, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig,
skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo
procent av den tull som inte skulle ha påförts, om den oriktiga
uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tullskyldige
skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser
omprövning av tulltaxeringsbeslut eller i ett överklagat ärende som
avser fastställande av tull.
Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent dels när
den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med
ledning av kontrollmaterial som bifogats deklarationen, dels när
det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt
enligt mervärdesskattelagen (1994:200).
Om avvikelse från deklaration har skett vid skönstulltaxering skall
den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av
den tull som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som
annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar
rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock
tulltillägg enligt första stycket.
83 § Tulltillägg skall påföras om tullskyldighet uppkommer på
grund av
1. olaga införsel,
2. olaga undandragande av varor från tullövervakning, eller
3. förfogande i övrigt över en oförtullad vara, i strid mot för varan
föreskriven inskränkning i förfoganderätten som föreskrivits för
varan.
Första stycket gäller endast om den tullskyldige rätteligen skulle ha
lämnat en skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad
deklaration till ledning för fastställande av tull.
84 § Tulltillägget enligt föregående paragraf är tjugo procent av den
tull som påförs. Även den som förfogat över en förtullad vara i strid
mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning
eller återbetalning av tull skall påföras tulltillägg. Tulltillägget är
tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.
85 § Vid tillämpning av 82 § ansvarar den som är tullskyldig för
handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller
annat dokument som lämnas för en tullskyldig som är juridisk
person skall anses ha lämnats av den tullskyldige, om det inte var
uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda
den tullskyldige.
86 § Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning
eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller
annat dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.
Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning
av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk
på tullbefrielse eller tullnedsättning eller fråga om skäligheten av en
uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i
sak.
Om en tullskyldig frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält
förhållande som avses i 83 § påförs inte tulltillägg.
87 § Om den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning
med tillämpning av förenklat deklarationsförfarande eller lokalt
klareringsförfarande inte har kommit in med kompletterande
tulldeklaration vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats,
påförs han en särskild avgift (förseningsavgift).
Förseningsavgiften är 400 kronor. Avgiften är dock 800 kronor, om
den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklarationen, men inte
fullgjort skyldigheten inom den bestämda tiden. Lag (1995:964).
88 § Den tullskyldige skall helt eller delvis befrias från
tulltillägg och förseningsavgift
1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant
samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet
eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig,
2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig
med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan
särskild omständighet, eller
3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Den tullskyldige får befrias helt från tulltillägget när det
belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller
underlåtenheten är obetydligt.
Den tullskyldige får helt eller delvis befrias från
förseningsavgift även när underlåtenheten är obetydlig.
Lag (1997:505).
89 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den
tullskyldige har avlidit.
90 § Om en oförtullad vara eller dess värde blir föremål för
förverkande, skall annan skatt än tull, avgifter och tulltillägg inte
tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare
meddelat beslut om sådan pålaga skall upphävas eller ändras sedan
dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft.
Erlagd tull skall beaktas vid förverkande av en varas värde och vid
bestämmande av påföljd.
91 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av
Tullverket. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av
det allmänna ombudet som avses i 100 §, frågor om tulltillägg
på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får
föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall
väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller
det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller
förseningsavgift skall den tullskyldige om möjligt ges
tillfälle att yttra sig.
Underrättelse om att Tullverket överväger att påföra
tulltillägg eller förseningsavgift får ske genom överföring av
elektroniskt dokument. Lag (1999:425).
92 § Bestämmelserna om befrielse från tulltillägg och
förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte
framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsavgift.
Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om
tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.
Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om
tulltillägg eller förseningsavgift skall muntlig förhandling
hållas, om den tullskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs
dock inte, om det inte finns anledning anta att tulltillägg eller
förseningsavgift tas ut. Lag (1997:505).
93 § Tulltillägg under femtio kronor påförs inte.
Tulltillägg tillfaller staten.
94 § Om betalningsskyldighet för tull inte längre kan åläggas, får
Tullverket inte påföra tulltillägg på beloppet.
Lag (1999:425).
95 § Bestämmelserna i 25--27, 30, 36 och 37 §§ tillämpas även i
fråga om tulltillägg och förseningsavgift.
96 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att lämna uppgift eller inge handling till Tullverket
enligt föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som Tullverket
meddelat med stöd av denna lagstiftning,
2. underlåter att lägga upp en vara på tillfälligt lager enligt 47 §,
3. använder eller förbrukar en icke-gemenskapsvara i strid mot
föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som Tullverket
meddelat med stöd av denna lagstiftning, eller
4. bryter mot föreskrift i förordningen (EEG) nr 2913/92,
förordningen (EEG) nr 2454/93, denna lag eller föreskrifter som
utfärdats med stöd av denna tullagstiftning eller beslut som
Tullverket meddelat med stöd av denna lagstiftning om
skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som
förvaras på tillfälligt lager eller tullager eller i frizon eller i
frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning
av ett tullförfarande
döms för tullförseelse till böter.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Lag (1999:425).
97 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
98 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter
medgivande av Tullverket. Lag (1999:425).
99 § När Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger
tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för
förtullning eller annan tullklarering eller för Tullverkets
kontrollverksamhet, kan vite föreläggas. Finns det anledning
att anta att den tullskyldige eller, om den tullskyldige är
juridisk person, ställföreträdare för den tullskyldige har
begått brott, får den tullskyldige inte föreläggas enligt 68 §
vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband
med den gärning som brottsmisstanken avser.
Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift
eller inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller
att fullgöra skyldighet som föreskrivs i 62 § eller med stöd av
65 §.
Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor
eller högre än femtusen kronor.
Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om viten.
Lag (1999:425).
99 a § Vite får av Tullverket föreläggas ett transportföretag
som inte fullgör sina skyldigheter enligt 67 a §. Lag (1999:425).
Allmänt ombud
100 § Hos Tullverket skall finnas ett allmänt ombud. Det
allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana
ärenden som avses i 102 och 106 §§.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar
det allmänna ombudet och ersättare för denne. Lag (1999:425).
Överklagande
101 § Ett beslut av Tullverket enligt denna lag eller enligt
bestämmelser som meddelats med stöd av lagen eller enligt
tullagstiftningen i övrigt, får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Tullverkets beslut om revision enligt 70 § får inte överklagas.
Föreskrifter om överklagande av Tullverkets beslut om
föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag
meddelas av regeringen. Lag (1999:425).
102 § Om överklagande enligt 101 § gäller beslut vid
tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse
av tull eller beslut om fastställelse av annan skatt än tull
samt avgift enligt 10 § andra stycket, skall överklagandet ha
kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då
tullskyldigheten eller den anmälningsskyldighet som anges i 9 §
uppkom. Om beslutet meddelats senare än två och ett halvt år
efter den dag då tullskyldigheten eller anmälningsskyldigheten
uppkom får överklagandet dock, om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag
då den tullskyldige eller anmälningsskyldige fick del av
beslutet.
Om beslut som avses i första stycket omprövats får även
omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om
omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år
efter den dag då tullskyldigheten eller anmälningsskyldigheten
uppkom, får överklagandet dock, om tiden för överklagande
därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag
då den tullskyldige eller anmälningsskyldige fick del av
omprövningsbeslutet.
En tullskyldigs eller anmälningsskyldigs yrkande i fråga om
tulltillägg eller förseningsavgift skall prövas, oavsett
tidsfristerna i första och andra styckena, om beslutet om den
tull som tulltillägget eller förseningsavgiften avser inte har
vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige.
Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen besluta
att det skall tas upp och handläggas av Tullverket.
En tullskyldig eller anmälningsskyldig får överklaga ett beslut
som avses i första och andra styckena även om det inte gått
honom emot. Lag (1999:425).
103 § Tullverket skall pröva om den tullskyldiges eller
anmälningsskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har
överklagandet kommit in för sent, skall Tullverket avvisa det,
om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att
Tullverket har lämnat en felaktig underrättelse om hur man
överklagar.
Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom
överklagandetiden kommit in till allmän förvaltningsdomstol.
Överklagandet skall då omedelbart översändas till Tullverket
med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen.
Lag (1999:425).
104 § Om överklagandet inte avvisas enligt 103 §, skall
Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.
Ett överklagande förfaller, om Tullverket ändrar beslutet så
som den tullskyldige eller anmälningsskyldige begär.
Om Tullverket ändrar beslutet på annat sätt än den tullskyldige
eller anmälningsskyldige begär, skall överklagandet anses
omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får Tullverket
lämna den tullskyldige eller anmälningsskyldige tillfälle att
återkalla överklagandet. Lag (1999:425).
105 § Ett överklagande som inte avvisas enligt 103 § eller
förfaller enligt 104 § skall tillsammans med handlingarna i
ärendet överlämnas till den domstol som skall pröva
överklagandet. Om det finns särskilda skäl får överklagandet
överlämnas utan föregående omprövning. Lag (1999:425).
106 § Vad som sägs i 102--105 §§ gäller också överklagande av
beslut om ränta, dröjsmålsränta, tulltillägg och förseningsavgift.
Lag (1999:1375).
107 § har upphävts genom lag (1999:425).
108 § Om en part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant
ärende som avses i 102 eller 106 §, får också motparten
överklaga beslutet, även om den för honom föreskrivna tiden för
överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit
in till Tullverket inom två månader från den dag då han fick
del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om
han inte fick del av den före utgången av den tid inom vilken
den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.
Återkallas eller förfaller på annat sätt det första
överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.
Lag (1999:425).
109 § Bestämmelserna i 6 kap. 9-15 §§, 16 § andra och tredje
styckena samt 17-24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i
tillämpliga delar vid överklagande av beslut som avses i 102
och 106 §§. Vad som i nämnda bestämmelser sägs om
Riksskatteverket skall gälla det allmänna ombudet och vad som
sägs om skattemyndighet Tullverket. Lag (1999:425).
110 § I artiklarna 7 och 244 i förordningen (EEG) nr 2913/92
finns bestämmelser om verkställighet av beslut som överklagas.
Beslut om skönstulltaxering, tulltillägg och förseningsavgift
samt beslut om annan skatt än tull skall gälla omedelbart.
Detsamma gäller annat beslut av Tullverket som meddelats enligt
tullagstiftningen eller enligt föreskrifter som utfärdats med
stöd av tullagstiftningen och som inte innebär att målet eller
ärendet avgörs. Lag (1999:425).
Särskilda bestämmelser
111 § Belopp som enligt tullagstiftningen skall betalas till eller
utbetalas från Tullverket, skall avrundas till närmast lägre
hela krontal. Lag (1999:425).
112 § Av förordningen (EEG) nr 918/83 framgår att tullfrihet skall
medges för försändelser som avsänts från ett tredje land till en
mottagare i gemenskapen och vars sammanlagda värde uppgår till högst
22 ecu, dock inte till den del sådan försändelse innehåller
alkoholhaltiga produkter, parfym, luktvatten, tobak eller
tobaksvaror.
Utöver vad som följer av första stycket skall tull och annan skatt
och avgift inte tas ut för en varuförsändelse när den tull och annan
skatt och avgift som är föreskriven för försändelsen sammanlagt inte
uppgår till etthundra kronor. Detta gäller dock inte om försändelsen
1. innehåller spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror, eller
2. utgör ett led i en postorderförsäljning i andra fall än då
försändelsen består av utländska periodiska publikationer.
Lasg (1996:1329).
113 § Tullverket kan medge att en icke-gemenskapsvara
överlåts till staten, om överlåtelsen inte medför olägenhet eller
kostnad för Tullverket.
Tull skall inte tas ut för en vara som överlåts till staten enligt första
stycket. Att varan skall anses ha blivit upplagd på tullager framgår
av artikel 867a i förordning (EEG) nr 2454/93. Lag (1999:425).
114 § Regeringen får, med avvikelse från denna lag, meddela
föreskrifter om hur varor skall hänföras till en godkänd
tullbehandling i vissa fall, när varor importeras till eller exporteras
från tullområdet på järnväg, med post eller med luftfartyg.
115 § På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten
inom område och på de tider som regeringen föreskriver.
Regeringen får föreskriva att tullförrättning även i andra fall skall
ske utan kostnad för allmänheten.
116 § Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall
betala avgift för förrättningen (förrättningsavgift) enligt taxa som
regeringen föreskriver.
Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om förrättningsavgift.
117 § Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för
1. tillstånd till betalningsanstånd, och
2. utfärdande av särskild tullräkning.
Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om avgifter enligt
första stycket. Lag (1999:449).
118 § Tullverket skall på begäran tillhandahålla
Sveriges Riksbank, Riksskatteverket, Statens livsmedelsverk,
Statens jordbruksverk, Kommerskollegium, skattemyndighet,
Statistiska centralbyrån, Kemikalie-inspektionen och
Fiskeriverket uppgifter som förekommer hos Tullverket
och som rör import eller export av varor.
I tullregisterlagen (1990:137) finns bestämmelser om utlämnande
till vissa myndigheter av uppgifter ur tullregistret på medium
för automatisk databehandling. Lag (1999:425).
119 § Regeringen får bemyndiga Tullverket att meddela
föreskrifter i de ämnen som anges i 3 §, 4 §, 7 § första och andra
styckena, 9 §, 12 § tredje stycket, 16, 18, 27, 36 och 43 §§, 44 §
andra stycket, 45 § första stycket, 49 §, 50 §, 52 § andra stycket,
54 §, 65 §, 66 § tredje stycket och 114--117 §§. Lag (1999:425).
Övergångsbestämmelser
1994:1550
1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Vid
lagens ikraftträdande upphör tullagen (1987:1065) och tulltaxelagen
(1987:1068) att gälla. Beslut enligt den upphävda tullagen som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.
2. De upphävda lagarna skall dock fortfarande tillämpas i fråga om
varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till
förtullning före ikraftträdandet.
3. Föreskrifterna i den upphävda tullagen om tullager och frihamn
gäller ett år efter ikraftträdandet i fråga om tullager och frihamnar
till vilka tillstånd getts före ikraftträdandet.
4. har upphävts genom lag (1996:703).
5. Förekommer det i lag eller i annan författning hänvisning till
tullagen (1987:1065) eller tulltaxelagen (1987:1068) skall
hänvisningen i stället gälla motsvarande bestämmelser i den nya
tullagstiftningen.
6. har upphävts genom lag (1996:703).
7. har upphävts genom lag (1996:703).
1997:1046
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Den nya
bestämmelsen skall dock inte tillämpas i mål om
betalningsskyldighet för delägare i handelsbolag som
anhängiggjorts före utgången av år 1997.
1997:1063
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har
meddelats före den 1 januari 1998.
1999:425
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Äldre bestämmelser
gäller dock beträffande överklaganden som före ikraftträdandet
kommit in till den myndighet som fattat det överklagade
beslutet. Beslut som före ikraftträdandet överklagats hos
Generaltullstyrelsen skall efter ikraftträdandet prövas av
Tullverkets chef eller den som han sätter i sitt ställe.
1999:1375
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser
skall dock gälla beträffande dröjsmålsavgift som beslutats av
Tullverket före ikraftträdandet.
2000:1281
Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om
1. varor som har eller borde deklarerats för övergång till fri
omsättning före ikraftträdandet och
2. ansökningar enligt artikel 3 i förordningen (EG) nr 3295/94
som inkommit till Tullverket före ikraftträdandet.